Reform av statlig vård för placerade barn och unga

Den statliga utredningens betänkandeEn reform av den statliga barn- och ungdomsvården(SOU 2026:52) innehåller förslag till en genomgripande reform av den statliga barn- och ungdomsvården.Utredningen bedömer att nuvarande system inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser barn och ungas behov av trygg, säker och kunskapsbaserad vård.Betänkandets förslag påverkar samspelet mellan socialtjänst, statlig vård, skola och hälso- och sjukvård.Betänkandet berör dock inte förskola i sak och förskoleförvaltningen väljer därför att inte yttra sig.Förvaltningens synpunkterSammanfattning av synpunkterDen statliga utredningens betänkandeEn reform av den statliga barn- och ungdomsvården(SOU 2026:52) innehåller förslag till en genomgripande reform av den statliga barn- och ungdomsvården.Betänkandets förslag påverkar samspelet mellan socialtjänst, statlig vård, skola och hälso- och sjukvård men inte förskola i sak och förskoleförvaltningen väljer därför att inte yttra sig. [Remiss av Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52), KS 2026/906.pdf] Förskoleförvaltningen Avdelningen för stadsövergripande utveckling Kaplansbacken 10 Box 12278 102 27 Stockholm Växel Fax https://start.stockholm/ Sida 1 (3) Remiss av Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52), KS 2026/906 Svar på remiss från kommunstyrelsen, dnr KS 2026/906 Förvaltningens förslag till beslut 1. Nämnden godkänner förvaltningens tjänsteutlåtande och överlämnar det till kommunstyrelsen som svar på remissen. 2. Paragrafen justeras omedelbart. Sammanfattning av remissen Den statliga utredningens betänkande En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52) innehåller förslag till en genomgripande reform av den statliga barn- och ungdomsvården. Utredningen bedömer att nuvarande system inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser barn och ungas behov av trygg, säker och kunskapsbaserad vård. Betänkandets förslag påverkar samspelet mellan socialtjänst, statlig vård, skola och hälso- och sjukvård. Betänkandet berör dock inte förskola i sak och förskoleförvaltningen väljer därför att inte yttra sig. Beredning Ärendet har beretts inom avdelningen för stadsövergripande utveckling. Handläggare Björn Axén Telefon: 08-50800953 Till Förskolenämnden 2026-10-13 Förskoleförvaltningen Avdelningen för stadsövergripande utveckling Tjänsteutlåtande Dnr FÖF 2026/407 2026-09-22 Kungsklippan 6 112 25 Stockholm daniel.lauridsen@stockholm.se start.stockholm Tjänsteutlåtande Dnr FÖF 2026/407 Sida 2 (3) Remiss av Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52), KS 2026/906 Förvaltningens synpunkter Sammanfattning av synpunkter Den statliga utredningens betänkande En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52) innehåller förslag till en genomgripande reform av den statliga barn- och ungdomsvården. Betänkandets förslag påverkar samspelet mellan socialtjänst, statlig vård, skola och hälso- och sjukvård men inte förskola i sak och förskoleförvaltningen väljer därför att inte yttra sig. Ställningstaganden Förskoleförvaltningen har tagit del av den statliga utredningen En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52) och dess betänkande. Betänkandets förslag påverkar inte förskola i sak och förskoleförvaltningen väljer därför att inte yttra sig. Betänkandet innehåller förslag till en genomgripande reform av den statliga barn- och ungdomsvården. Reformen har sin bakgrund i återkommande kritik mot Statens institutionsstyrelse (SiS), där brister har identifierats avseende vårdkvalitet, rättssäkerhet, barns delaktighet, tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård samt förekomsten av missförhållanden vid de särskilda ungdomshemmen. Utredningen bedömer att nuvarande system inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser barn och ungas behov av trygg, säker och kunskapsbaserad vård. Flera av betänkandets förslag påverkar samspelet mellan socialtjänst, statlig vård, skola och hälso- och sjukvård. Reformen innebär nya krav på samverkan, informationsutbyte och ansvarsfördelning mellan kommuner, regioner och staten samt kan medföra organisatoriska och ekonomiska konsekvenser för kommunernas arbete med placerade barn och unga. Utredningen föreslår att Statens institutionsstyrelse avvecklas och ersätts av en ny myndighet, Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. En central del av reformen är att dagens särskilda ungdomshem ersätts av statliga hem för barn och unga. Utredningen föreslår också förändringar av reglerna om placering, vårdens innehåll, säkerhetsnivåer och barns rättigheter under placeringstiden. Betänkandet innehåller vidare förslag om stärkt tillgång till skola, hälso- och sjukvård samt tandvård för placerade barn och unga. Regionernas ansvar för vårdinsatser förtydligas och samverkan mellan stat, kommun och region föreslås stärkas. Dessutom föreslås Tjänsteutlåtande Dnr FÖF 2026/407 Sida 3 (3) Remiss av Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52), KS 2026/906 åtgärder för att motverka missförhållanden, bland annat genom förbättrad klagomålshantering och en ny oberoende ombudsfunktion för barn och unga i statlig vård. Utredningen lämnar även omfattande förslag avseende informationsutbyte, sekretess och personuppgiftsbehandling. Gunilla Davidsson Katarina Odén Ryhede Förvaltningsdirektör Avdelningschef Förskoleförvaltningen Förskoleförvaltningen Bilagor 1. Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52) volym 1 2. Remiss – Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52) volym 2 3. Remiss – Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52) volym 3 --- [Remiss - Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52) volym 1.pdf] Betänkande av Utredningen om en reform av den statliga barn- och ungdomsvården Stockholm 2026 SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården Volym 1 SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument. Svara på remiss – hur och varför Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1. Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser. Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Multiply Solutions Tryck och remisshantering: Multiply Solutions, Stockholm 2026 ISBN 978-91-525-1591-4 (tryck) ISBN 978-91-525-1592-1 (pdf) ISSN 0375-250X Till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall Regeringen beslutade den 1 februari 2024 (dir. 2024:13) att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att se över den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation. Syftet med utredningen var att stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens vårdande upp- drag och del i vårdkedjan för att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling. Översynen är ett led i en reformering av den statliga barn- och ungdomsvården. Till särskild utredare förordnades den 1 februari 2024 chefsåkla- gare Lise Tamm. Den 9 september 2025 entledigades Lise Tamm från uppdraget och före detta kammarrättspresident Stefan Holgersson förordnades som särskild utredare från och med den 10 september 2025. Som utredningssekreterare anställdes den 1 april 2024 rådman Karin Erkenstam, den 7 april 2024 föredragande Cristina Eriksson Stephanson och 15 oktober 2024 senior managementkonsult Qaisar Mahmood. Den 15 januari 2025 entledigades Cristina Eriksson Stephanson från utredningen och den 15 mars 2025 entledigades Karin Erkenstam. Som utredningssekreterare anställdes den 28 feb- ruari 2025 expert Anders Forsgren, den 1 juni 2025 anställdes jurist Pernilla Andersson och samma dag anställdes chefsjurist Clara Henley. Den 8 juni 2025 anställdes verksjurist Monica Jacobson och den 10 augusti 2025 anställdes kammarrättsassessor Ulrika Matsson som utredningssekreterare. Den 9 november 2025 anställdes utredare Pär Alexandersson som utredningens huvudsekreterare och samma dag anställdes samordnare Marta Gandra som utredningssekreterare. Den 1 februari 2026 anställdes rådman Caroline Hellström som utred- ningssekreterare. Den 1 januari 2026 entledigades Qaisar Mahmood, den 1 februari 2026 entledigades Clara Henley och den 24 april ent- ledigades Pernilla Andersson från sina anställningar som utrednings- sekreterare. Som sakkunniga till utredningen förordnades den 29 mars 2024 departementssekreterare Kalle Brandstedt, departementssekrete- rare Andreas Fällström, kansliråd Marie Törn och ämnesråd Linda Österberg. Den 27 juni 2025 förordnades kansliråd Veronica Widell Edlund som sakkunnig till utredningen. Den 30 september 2025 entledigades Kalle Brandstedt från uppdraget och ersattes samma datum av kanslirådet Andrea Larsson. Den 26 februari entledigades Andrea Larsson i sin tur och ersattes samma datum med ämnessak- kunniga Zophia Mellgren. Den 29 januari 2026 entledigades Andreas Fällström och från och med samma datum förordnas departements- sekreterare Sara Dadnahal som sakkunnig i utredningen. Som experter till utredningen förordnades den 2 9 mars 2024 Lina Blombergsson socialdirektör för Stockholms stad, Martina Blombergsson ställföreträdande avdelningschef för Barnombuds- mannen, Mikael Mattsson Flink handläggare för Sveriges Kommu- ner och Regioner , Malin Kan överläkare för Ericastiftelsen , Åsa Landberg legitimerad psykolog för Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Devin Rexvid lektor i socialt arbete på Stockholms universitet, Jonas Rydström utredare för Socialstyrelsen, Johan Thornberg poliskom- missarie, Michael Tärnfalk lektor i socialt arbete på Uppsala univer- sitet, Elin Wernquist generalsekreterare för Barnrättsbyrån samt Malin Östling verksamhetsutvecklare för Statens institutionsstyrelse. Den 26 juni 2024 förordnades Martin Lardén avdelningschef på Kriminalvården som expert. Den 29 januari 2026 entledigades Devin Rexvid från uppdraget som expert och från samma da tum förord- nas David Pålsson lektor och docent i socialt arbete på Stockholms universitet som expert i utredningen. Den 4 februari 2026 entlediga- des Martina Blombergsson från uppdraget som expert i utredningen. Linda Silvermyr, utredare vid Barnombudsmannen, förordnades från och med samma datum som ny expert till utredningen. Den 20 maj entledigades Michael Tärnfalk från uppdraget som expert i utredningen. Enligt utredningens ursprungliga direktiv skulle uppdraget redo- visas till regeringen senast den 25 april 2024. Vid regeringens samman- träde den 16 april 2025 beslutades om tilläggsdirektiv (dir. 2025:39) som innebar att utredningen skulle lämna ett delbetänkande den 6 november 2025 och att utredningstiden förlängdes till den 3 mars 2026. Vid regeringens sammanträde den 30 oktober 2025 beslutades om tilläggsdirektiv (dir. 2025:95) med innebörden att redovisning inte längre skulle ske genom ett delbetänkande och att utrednings- tiden skulle förlängas så att uppdraget skulle redovisas senast den 11 augusti 2026. Vi vill rikta ett särskilt tack till de barn och unga som har delat med sig av sina egna erfarenheter av att vara placerad inom SiS. Ni har gett utredningen verklighetsförankring och perspektiv. Vi vill också tacka alla engagerade medarbetare, verksamhetsföreträdare och organisationer som har bidragit med kunskap och erfarenhet. Härmed överlämnar Utredningen om en reform av den statliga barn- och ungdomsvården för en trygg och kvalitativ vård (S 2024:01) sitt betänkande En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52). Utredningens uppdrag är härigenom slutfört. Stockholm i augusti 2026 Stefan Holgersson Pär Alexandersson Anders Forsgren Marta Gandra Caroline Hellström Monica Jacobson Ulrika Matsson 7 Innehåll VOLYM 1 Sammanfattning ................................................................ 29 Sammanfattning för barn och unga ...................................... 67 1 Författningsförslag ..................................................... 79 1.1 Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ........... 79 1.2 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) ...... 86 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ....... 87 1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn ................................................................... 89 1.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ....................................................... 91 1.6 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ................ 94 1.7 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ............................................................................... 108 1.8 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400).............................................................................. 110 1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ................ 123 Innehåll SOU 2026:52 8 1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ..................................................................... 133 1.11 Förslag till förordning med instruktion för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ............... 151 1.12 Förslag till förordning om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ....................................................... 156 1.13 Förslag till förordning om ändring i tandvårdsförordningen (1998:1338) ................................. 158 1.14 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ......................................................................... 159 1.15 Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ............................... 160 1.16 Förslag till förordning om ändring i gymnasieförordningen (2010:2039) .................................. 168 1.17 Förslag till förordning om ändring i skolförordningen (2011:185) ............................................................................. 171 1.18 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg ................................................................... 174 1.19 Förslag till förordning om ändring i hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) ........................................ 177 1.20 Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2025:468) ................................. 178 2 Utredningens uppdrag och arbete .............................. 203 2.1 Utredningens uppdrag ......................................................... 203 2.1.1 Reformera den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation ........ 204 SOU 2026:52 Innehåll 9 2.1.2 Stärka barnrätts- och rättssäkerhetsperspektivet inom den statliga barn- och ungdomsvården ................ 205 2.1.3 Se över hur den statliga barn- och ungdomsvården bäst kan differentieras och bli mer ändamålsenlig ..................................... 205 2.1.4 Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens del i vårdkedjan ...................................................... 206 2.1.5 Förbättra tillgången och rätten till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården ................ 206 2.1.6 Se över den statliga barn- och ungdomsvårdens skolverksamhet ......................... 207 2.1.7 Förbättra vård- och boendemiljön inom den statliga barn- och ungdomsvården ................. 207 2.1.8 Utreda behovet inom den statliga barn- och ungdomsvården av att kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga .................................. 208 2.1.9 Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens möjligheter att följa upp verksamheten ............... 209 2.1.10 Se över behovet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling för den framtida myndigheten .................................... 209 2.2 Utredningens arbete ............................................................. 210 2.2.1 Utgångspunkter för utredningen ......................... 210 2.2.2 Expertgrupp ........................................................... 211 2.2.3 Särskilt om erfarenheter och synpunkter från barn och unga ................................................. 211 2.2.4 Dialog med andra utredningar .............................. 211 2.2.5 Dialog med andra aktörer ..................................... 212 2.2.6 Dialog med SiS ....................................................... 213 2.2.7 Internationella utblickar ........................................ 213 2.2.8 Kunskapssammanställning .................................... 214 2.2.9 Gällande rätt i förhållande till förslag om ny lag om omhändertaganden av barn och unga ....... 214 Innehåll SOU 2026:52 10 3 Rättsliga utgångspunkter .......................................... 215 3.1 Inledning ............................................................................... 215 3.2 Mänskliga rättigheter för barn och unga – de grundläggande fri- och rättigheterna ........................... 216 3.2.1 Allmänt om mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter ................ 216 3.2.2 Europakonventionen ............................................ 217 3.2.3 Barnkonventionen ................................................. 221 3.2.4 FN:s barnrättskommitté ....................................... 227 3.2.5 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning .................................... 229 3.2.6 EU:s rättighetsstadga ............................................ 231 3.2.7 Regeringsformen ................................................... 233 3.3 Rättssäkerhet ........................................................................ 235 3.3.1 Inledande anmärkningar ....................................... 235 3.3.2 Allmänt om rättssäkerhetsbegreppet ................... 236 3.3.3 Legalitetsprincipen ................................................ 237 3.3.4 Objektivitetsprincipen .......................................... 239 3.3.5 Proportionalitetsprincipen ................................... 240 3.3.6 Offentlighetsprincipen ......................................... 243 3.4 Lagstiftning om barn och unga i samhällsvård ................... 244 3.4.1 Socialnämndens ansvar ......................................... 244 3.4.2 Tvångsvård av barn och unga ............................... 251 3.4.3 SiS ansvar för vården enligt myndighetens instruktion ............................................................. 257 4 Statens institutionsstyrelse – då och nu ...................... 259 4.1 Myndighetens historik ......................................................... 259 4.1.1 Vägen till dagens statliga barn- och ungdomsvård ......................................................... 259 4.1.2 Bildandet av Statens institutionsstyrelse ............. 266 4.1.3 Omorganisering till en mer ändamålsenlig organisation 2023 .................................................. 269 4.2 Myndighetens uppdrag ......................................................... 275 4.2.1 Uppgifter ............................................................... 275 SOU 2026:52 Innehåll 11 4.3 Myndighetens anställda ........................................................ 276 4.3.1 Antal ....................................................................... 276 4.3.2 Löner ...................................................................... 277 4.3.3 Kompetensförsörjning .......................................... 278 4.4 Barn och unga på särskilda ungdomshem ............................ 278 4.4.1 Statistik om placeringar ......................................... 278 4.4.2 Mer om barn och unga på särskilda ungdomshem.......................................................... 284 4.5 Myndighetens ledning och styrning .................................... 286 4.6 Huvudkontoret ..................................................................... 287 4.6.1 Huvudkontorets avdelningar ................................ 288 4.6.2 Nationella avdelningar........................................... 290 4.7 De särskilda ungdomshemmen ............................................ 300 4.7.1 De särskilda ungdomshemmens organisation ..... 301 4.7.2 Avdelningstyper..................................................... 307 4.7.3 Säkerhetsnivåer ...................................................... 309 4.7.4 Beskrivning av de särskilda ungdomshemmen 2026 ......................................... 310 4.7.5 Pågående verksamhetsutveckling inom de särskilda ungdomshemmen..................... 319 4.8 Lokalbestånd och platskapacitet .......................................... 321 4.8.1 Särskilda krav på lokaler för särskilda ungdomshem.......................................................... 321 4.8.2 SiS lokalbestånd ..................................................... 322 4.8.3 Om platskapacitet och beläggningsgrad .............. 325 4.9 Budget och finansiering ........................................................ 332 4.9.1 Budget .................................................................... 332 4.9.2 Finansiering............................................................ 333 5 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården ... 335 5.1 Utredningens uppdrag .......................................................... 335 5.2 Hur har vi genomfört vår kartläggning? .............................. 336 5.2.1 Vår informationsinhämtning ................................ 336 Innehåll SOU 2026:52 12 5.2.2 Vad är vårdkvalitet i statlig barn- och ungdomsvård? ....................................................... 337 5.2.3 Sammanfattning vårdkvalitet ................................ 342 5.3 Tidigare granskningar, rapporter och undersökningar ....... 343 5.3.1 Några inledande anmärkningar ............................ 343 5.3.2 Granskningar och rapporter från statliga myndigheter........................................................... 344 5.3.3 Granskning av FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté) ................. 385 5.3.4 Granskningar och rapporter från intresseorganisationer ........................................... 386 5.4 Tidigare statliga utredningar ................................................ 391 5.4.1 Inledning ................................................................ 391 5.4.2 Utredningen om barn och unga i samhällets vård (S 2021:06)................................. 392 5.4.3 Utredningen om HVB för barn och unga (S 2024:03) ............................................................. 395 5.4.4 Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU (S 2023:13) ................................................. 397 5.5 Resultaten av våra undersökningar ...................................... 400 5.5.1 Inledning ................................................................ 400 5.5.2 Formerna för vår kunskapsinhämtning ............... 401 5.5.3 Barns och ungas röster .......................................... 404 5.5.4 Röster från verksamheten ..................................... 411 5.6 Hur och varför brister kvaliteten i den statliga barn- och ungdomsvården? ............................................................ 418 5.6.1 Inledning ................................................................ 418 5.6.2 Övergripande utmaningar och omvärldsförändringar............................................ 419 5.6.3 Ett otydligt uppdrag ............................................. 420 5.6.4 De rättsliga ramarna för den statliga barn- och ungdomsvården är inte tillräckliga ................ 422 5.6.5 Det saknas rätt kompetens inom den statliga barn- och ungdomsvården ................ 423 5.6.6 Bristande tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård .......................................................... 425 SOU 2026:52 Innehåll 13 5.6.7 Styrningen och organisationen är inte ändamålsenlig ......................................................... 426 5.6.8 Lokalerna ger inte förutsättningar för god vård .................................................................. 429 5.6.9 Det finns inte rätt förutsättningar att hantera nödvändig information för en god, sammanhållen och säker vård ................... 431 5.6.10 Vårdkvaliteten inom SiS är beroende av den övriga vårdkedjan ....................................... 432 5.6.11 Konsekvenserna för barn och unga ...................... 434 VOLYM 2 6 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården .... 439 6.1 Reformbehovet ..................................................................... 439 6.1.1 Uppdraget .............................................................. 439 6.1.2 Orsaker till kvalitetsbrister i vården ..................... 440 6.1.3 En genomgripande reform är nödvändig ............. 441 6.1.4 En kommentar om internationella jämförelser .... 441 6.2 Övergripande inriktningar i reformarbetet ......................... 443 6.2.1 Fyra övergripande inriktningar ............................. 443 6.2.2 Att säkerställa barnets och den unges bästa......... 444 6.2.3 Att tydliggöra statens ansvar för viss barn- och ungdomsvård ............................ 448 6.2.4 Att stärka förutsättningarna för det vårdande uppdraget ............................................... 460 6.2.5 Att fastställa tydliga regler som effektivt styr vården .............................................................. 477 6.3 Genomförandet av reformen ................................................ 483 6.3.1 En reform i flera steg ............................................. 483 6.3.2 Områden för fortsatt arbete ................................. 485 6.3.3 Uppföljning och utvärdering ................................ 487 7 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård .... 491 7.1 Inledning................................................................................ 491 7.1.1 Uppdraget .............................................................. 491 Innehåll SOU 2026:52 14 7.1.2 Organisationsfrågornas betydelse för vården...... 492 7.1.3 Organisationsfrågor ur olika perspektiv .............. 494 7.2 En ny myndighet .................................................................. 494 7.2.1 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård ska bildas ................................. 494 7.2.2 Myndighetens namn ............................................. 499 7.2.3 Myndighetens instruktion .................................... 500 7.2.4 Tidpunkt för bildandet av den nya myndigheten .......................................................... 501 7.2.5 En särskild utredare bör få i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av myndigheten ..................................................... 502 7.3 Myndighetens kärnuppdrag och huvuduppgifter ............... 504 7.3.1 Kärnuppdrag och mål ............................................ 504 7.3.2 Myndighetens huvuduppgifter ............................. 505 7.3.3 Ansvar för statliga hem för barn och unga samt skola och viss hälso- och sjukvård i hemmen ............................................................... 507 7.3.4 Ansvar för annan vård och operativt stöd till kommunernas socialtjänst ............................... 509 7.3.5 Förhållande till uppdrag om utslussning och eftervård .......................................................... 514 7.4 Krav på utförandet av uppgifterna ....................................... 520 7.4.1 Generella krav ........................................................ 520 7.4.2 Särskilda krav vid vård av barn och unga ............. 524 7.4.3 Samverkan .............................................................. 527 7.4.4 Ett uppdrag att förebygga och motverka brottslighet ............................................................ 528 7.4.5 Andra bestämmelser som förs över från instruktionen för SiS ..................................... 529 7.5 Myndighetens uppdrag i förhållande till andra statliga myndigheter ............................................................. 530 7.5.1 Ett samlat statligt åtagande ................................... 530 7.5.2 Tillgången till aktuell, relevant och tillförlitlig kunskap behöver stärkas ....................................... 534 7.5.3 Behov av utvecklad kunskapsstyrning ................. 538 SOU 2026:52 Innehåll 15 7.6 Myndighetens ledning och organisation ............................. 540 7.6.1 Myndighetens ledningsform ................................. 540 7.6.2 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska omfattas av internrevision ....... 544 7.6.3 Ledningsfunktioner för olika verksamhetsområden ............................................. 545 7.6.4 Förhållandet mellan central och lokal nivå .......... 546 7.7 Myndighetens lokalbestånd och platskapacitet................... 552 7.7.1 Förslag för att säkerställa platskapaciteten .......... 552 7.7.2 Principer vid etablering av statliga hem för barn och unga ........................................... 555 7.7.3 Myndighetens förutsättningar för platskapacitet och ändamålsenliga lokaler bör utredas av regeringen ...................................... 560 7.8 Myndighetens kompetensförsörjning ................................. 563 7.8.1 Tillgång till lämplig grundutbildning ................... 563 7.9 Myndighetens finansiering ................................................... 569 7.9.1 Den nya myndighetens finansiering behöver ses över ................................................................... 569 8 Statliga hem för barn och unga ................................. 575 8.1 Utredningens uppdrag .......................................................... 575 8.2 Särskilda ungdomshem i dag ................................................ 575 8.2.1 Särskilt noggrann tillsyn........................................ 576 8.2.2 Särskilda befogenheter och vårdenheter .............. 578 8.2.3 En ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ........... 580 8.2.4 Säkerhetsnivåer ...................................................... 581 8.2.5 SiS uppdrag att bedriva skolverksamhet ............... 584 8.2.6 Tilldelning av plats på ett särskilt ungdomshem.......................................................... 584 8.3 Statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem ......................................................................... 586 8.3.1 En ny placeringsform för vård med särskilt noggrann tillsyn ..................................................... 586 Innehåll SOU 2026:52 16 8.3.2 Barns och ungas rättigheter vid beslut och åtgärder i statliga hem för barn och unga ............ 603 8.3.3 Alla statliga hem för barn och unga ska ge vård med särskilt noggrann tillsyn ............ 606 8.4 Placering på statliga hem för barn och unga ....................... 607 8.4.1 Vem får placeras i statliga hem för barn och unga? ............................................................... 607 8.4.2 Placering av barn som inte har fyllt 13 år endast vid synnerliga skäl ...................................... 613 8.4.3 Beslut om placering på och inom ett statligt hem för barn och unga .......................................... 617 8.5 Om vården på statliga hem för barn och unga .................... 623 8.5.1 En genomtänkt, professionell och sammanhållen vård ................................................ 623 8.5.2 Innehållet i den sociala vården.............................. 625 8.5.3 Gymnasieutbildning, annan utbildning och arbetsträning ................................ 636 8.5.4 Fritidsaktiviteter och utomhusvistelser ............... 638 8.5.5 Trygg och säker vårdmiljö .................................... 641 8.5.6 Stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående ............................................. 648 8.6 Utformandet av statliga hem för barn och unga................. 653 8.6.1 Den fysiska vårdmiljön ......................................... 653 8.6.2 Behov av en intern vårdkedja ................................ 664 8.6.3 Olika typer av vårdenheter ................................... 667 8.6.4 Definition av en vårdenhet ................................... 685 8.6.5 Säkerhetsnivåer ...................................................... 686 8.6.6 Åldersindelning av vårdenheter ............................ 690 8.6.7 Antal vårdenheter och antal barn och unga per vårdenhet ......................................... 694 8.7 Bemanning ............................................................................ 701 8.7.1 Bemanningens omfattning .................................... 701 8.8 Kompetens ............................................................................ 707 8.8.1 Roller och kompetens ........................................... 707 8.8.2 Introduktion, kompetensutveckling och handledning .................................................... 713 SOU 2026:52 Innehåll 17 8.8.3 Kunskapsbaserat arbete för att förebygga tvångsåtgärder ........................................................ 719 8.8.4 Om tillgång till övrig kompetens ......................... 726 8.9 Övriga bestämmelser vid de statliga hemmen för barn och unga .................................................................. 727 8.10 Bemyndiganden ..................................................................... 728 9 Skolverksamhet ....................................................... 731 9.1 Inledning................................................................................ 731 9.1.1 Uppdraget .............................................................. 731 9.1.2 Ett vårdande uppdrag i förening med stöd för utbildning och hälsa ......................................... 731 9.2 Skolverksamhet för barn och unga på särskilda ungdomshem ......................................................................... 733 9.2.1 Något om rätten till utbildning, övergripande mål och styrande principer ............. 733 9.2.2 Rättsliga förutsättningar för skolverksamhet inom SiS.................................................................. 735 9.2.3 Behov av tillgång till undervisning för barn och unga inom SiS ................................... 737 9.3 Skolverksamheten inom SiS ................................................. 739 9.3.1 Inledning ................................................................ 739 9.3.2 SiS skola – organisering och styrning ................... 740 9.3.3 Skolans utformning ............................................... 740 9.3.4 Kvalitet kopplat till deltagande i undervisning och skolnärvaro ............................. 747 9.3.5 Frånvaro och frånvarohantering inom SiS ........... 748 9.3.6 Aktuella utvecklingsarbeten inom skolverksamheten .................................................. 751 9.4 Överväganden och förslag om skolverksamheten inom SiS ... 752 9.4.1 Inledande överväganden ........................................ 752 9.4.2 Tillgång till skola under hela året.......................... 756 9.4.3 En arbetsmodell för att integrera skola och övrig vård ........................................................ 758 9.4.4 Arbete med ökad skolnärvaro och minskad ogiltig frånvaro ....................................................... 759 Innehåll SOU 2026:52 18 10 Hälso- och sjukvård och tandvård .............................. 761 10.1 Inledning ............................................................................... 761 10.1.1 Uppdraget .............................................................. 761 10.1.2 Ett vårdande uppdrag i förening med stöd för hälsan ............................................................... 761 10.1.3 Förhållande till vårt uppdrag om tillgång till personuppgifter ............................................... 762 10.2 Tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård .................... 762 10.2.1 Något om rätten till hälsa, övergripande mål och styrande principer .......................................... 762 10.2.2 Behov av hälso- och sjukvård och tandvård hos barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård ......................................................... 770 10.2.3 Ansvar för tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård i statlig barn- och ungdomsvård .... 778 10.2.4 Befintlig hälso- och sjukvård i statlig barn- och ungdomsvård ........................................ 785 10.3 Aktuella utvecklingsarbeten om tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård .......................................................... 789 10.3.1 Nationella strategier och reformer ....................... 789 10.3.2 Myndighetsuppdrag .............................................. 793 10.3.3 Forskningsprojekt om Intensivbehandling för posttraumatiskt stressyndrom ........................ 796 10.3.4 Tidigare utredningsförslag .................................... 797 10.4 Överväganden och förslag.................................................... 797 10.4.1 Inledande överväganden ....................................... 797 10.4.2 Ett särskilt ansvar för vistelseregionen att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård ...... 806 10.4.3 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få begära att en samordnad individuell plan upprättas ..................................... 807 10.4.4 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få möjlighet att underrätta regionen om behov av hälsoundersökning .......... 813 10.4.5 En hälso- och sjukvårdsverksamhet i statliga hem för barn och unga ........................... 814 SOU 2026:52 Innehåll 19 10.4.6 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen ska ingå överenskommelser ................................................. 834 10.4.7 Regionen ska ansvara för tillgång till läkare i statliga hem för barn och unga ................. 839 10.4.8 Det ska finnas lokaler för att god vård ska kunna ges ................................................................ 843 10.4.9 Utvecklingsarbete om kompetens om stöd för fungerande inom olika livsområden ............... 843 10.4.10 Fast vårdkontakt i hemregionen vid placering i statligt hem för barn och unga ............ 847 10.4.11 En ny vårdform för integrerad vård ..................... 849 11 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården ......................................... 863 11.1 Inledning (uppdraget och avgränsningar) ........................... 863 11.1.1 De särskilda befogenheterna vid de statliga ungdomshemmen ........................... 864 11.2 Tidigare konstaterade brister och förslag i fråga om missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården ..................................................................... 866 11.2.1 Inledning ................................................................ 866 11.2.2 Brister i fråga om rätten att komma till tals ......... 866 11.2.3 Våld och övergrepp ................................................ 867 11.2.4 Otillåten användning av tvångsåtgärder ............... 869 11.2.5 Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (S 2022:03) ............................................................. 872 11.2.6 Befogenhetsutredningen (S 2022:C) .................... 873 11.3 Stärkt skydd genom ökad vårdkvalitet ................................ 874 11.4 Krav på klagomålshantering och intern kontroll ................ 876 11.4.1 Krav på systematiskt kvalitetsarbete .................... 876 11.4.2 Lex Sarah ................................................................ 877 11.4.3 Visselblåsarlagen .................................................... 878 11.5 Dagens system för klagomålshantering inom SiS ............... 879 Innehåll SOU 2026:52 20 11.6 Dagens möjligheter att lämna klagomål externt och att överklaga begränsningar ....................................................... 881 11.6.1 Tillsyn och möjlighet att lämna klagomål............ 881 11.6.2 Möjlighet att överklaga SiS beslut ........................ 884 11.6.3 Möjlighet att överklaga till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) ............................................... 885 11.6.4 Försöksverksamhet med oberoende barnombud ............................................................ 886 11.7 Forskningen om klagomål inom sluten barn- och ungdomsvård ........................................................ 887 11.8 Behov av förändringar i fråga om barns och ungas rätt att komma till tals och att framföra klagomål ..................... 891 11.8.1 Vägarna för barn och unga i statlig samhällsvård att komma till tals, bli lyssnade på och framföra klagomål är inte tillräckliga ....... 891 11.9 Ett särskilt ombud för barn och unga ................................. 896 11.9.1 En oberoende funktion i form av ett särskilt ombud för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård ......................................................... 896 11.9.2 Det särskilda ombudet ska ge rådgivning och vägledning till enskilda barn och unga och pröva klagomål om missförhållanden ........... 903 11.9.3 Vem ska kunna framföra klagomål? ..................... 907 11.9.4 Hur ska ombudsfunktionen vara utformad? ....... 909 11.9.5 Handläggning av klagomål ................................... 911 11.9.6 Det särskilda ombudet ska göra sig känt och sprida kunskap .................................. 919 11.9.7 Uppgifter om enskildas personliga förhållanden ska skyddas av sekretess .................. 921 11.9.8 Det särskilda ombudets uppdrag bör utvärderas ............................................................... 924 11.10 Enkla och nära interna vägar för klagomål .......................... 925 11.11 Skärpta krav på dokumentation vid fysiska ingripanden och underrättelse till IVO .................................................... 927 11.12 Bakgrundskontroller av medarbetare .................................. 946 SOU 2026:52 Innehåll 21 VOLYM 3 12 Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård .......................................................... 949 12.1 Inledning................................................................................ 949 12.1.1 Uppdraget .............................................................. 949 12.1.2 Begrepp som vi använder i kapitlet ....................... 951 12.1.3 Kapitlets disposition .............................................. 952 12.2 Skyddet för den personliga integriteten .............................. 953 12.2.1 Allmänt ................................................................... 953 12.2.2 Något om rättsstatliga principer och myndigheters informationshantering ................... 956 12.3 Offentlighet och sekretess ................................................... 958 12.3.1 Offentlighetsprincipen .......................................... 958 12.3.2 Sekretess – begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar ........................... 960 12.3.3 Tystnadsplikt i enskilt bedriven verksamhet ....... 969 12.3.4 Något om digitaliseringen och bestämmelser om offentlighet och sekretess ............................... 970 12.4 Dataskyddslagstiftningen ..................................................... 971 12.4.1 Dataskyddsförordningen ...................................... 971 12.4.2 Dataskyddslagen .................................................... 984 12.4.3 Dataskyddsreglering som kompletterar dataskyddsförordningen och dataskyddslagen .... 990 12.4.4 Dataskyddsdirektivet, brottsdatalagen och kompletterande lagstiftning ........................... 993 12.5 Sekretess, informationsutbyte och personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården – gällande rätt ............................................ 996 12.5.1 Sekretess inom den statliga barn- och ungdomsvården ...................................................... 996 12.5.2 Något om regleringen av uppgiftslämnande till och från den statliga barn- och ungdomsvården .................................................... 1003 12.5.3 Kompletterande dataskyddsreglering inom den statliga barn- och ungdomsvården ............... 1007 Innehåll SOU 2026:52 22 12.5.4 Bevarande- registrerings- och dokumentationskrav inom den statliga barn- och ungdomsvården .............................................1014 12.5.5 Uppföljning inom den statliga barn- och ungdomsvården ....................................................1019 12.6 Om kartläggningen och redovisningen av behoven av förbättrade möjligheter att få del av och behandla uppgifter om placerade barn och unga ...............................1021 12.6.1 Uppdraget i denna del ..........................................1021 12.6.2 Hur har vi genomfört vår kartläggning? .............1022 12.6.3 Redovisningen av kartläggningen ........................1022 12.7 Behovet att få del av uppgifter från hälso- och sjukvården .....................................................................1023 12.7.1 Inledande anmärkningar ......................................1023 12.7.2 Utredningens frågor och svaren från SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet ....................1024 12.7.3 Sammanfattning ...................................................1032 12.8 Behovet av att behandla personuppgifter i brottsförebyggande syfte och i syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten ...................................................1033 12.8.1 Inledande anmärkningar ......................................1033 12.8.2 SiS övergripande behov av informationsutbyte och personuppgiftsbehandling vad gäller säkerhet och brottsförebyggande arbete ............1034 12.8.3 Frågan om ett säkerhetsregister ..........................1040 12.8.4 Samråd med Kriminalvården om den myndighetens säkerhetsregister ...................1051 12.8.5 Sammanfattning ...................................................1054 12.9 Behovet av att utbyta uppgifter inom myndigheten .........1055 12.9.1 Något om uppdraget i denna del .........................1055 12.9.2 Rättslig bakgrund .................................................1057 12.9.3 Självständiga verksamhetsgrenar kommer även finnas inom den nya myndigheten ..............1062 12.9.4 Behoven av att utbyta uppgifter inom den framtida myndigheten ...................................1063 SOU 2026:52 Innehåll 23 12.9.5 Sammanfattning – behovet av att utbyta uppgifter inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ...................................... 1066 12.10 Behovet av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering .... 1067 12.10.1 Något om uppdraget i denna del ........................ 1067 12.10.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del ............ 1068 12.10.3 Behoven av en förändrad kompletterande dataskyddsreglering.................. 1069 12.10.4 Sammanfattning – behoven av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering ............. 1078 12.11 Behovet av förbättrade förutsättningar för uppföljning ... 1079 12.11.1 En avgränsning av uppdraget .............................. 1079 12.11.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del ............ 1080 12.11.3 Behovet av att behandla fler uppgifter om placerade barn och unga i syfte att följa upp verksamhetens resultat och effekter ................... 1082 12.11.4 Sammanfattning – behov vad gäller uppföljning ........................................................... 1087 12.12 Överväganden och förslag .................................................. 1088 12.12.1 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör tillåtas utföra nödvändigt informationsutbyte och nödvändig personuppgiftsbehandling på ett korrekt, effektivt och rättssäkert sätt ........... 1088 12.12.2 Hälso- och sjukvårdsverksamheten inklusive elevhälsans medicinska insatser ska inte omfattas av socialtjänstsekretessen ....... 1093 12.12.3 En utökad möjlighet för hälso- och sjukvården att lämna uppgifter till den statliga barn- och ungdomsvården – och motsvarande justering för socialtjänstens del .......................................... 1098 12.12.4 Ett tydligt rättsligt stöd för informationsutbyte mellan självständiga verksamhetsgrenar ............................................... 1103 12.12.5 En ny lag om personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården ..... 1121 Innehåll SOU 2026:52 24 12.12.6 Den nya lagen ska kompletteras av en förordning ...................................................1127 12.12.7 Den nya lagens tillämpningsområde ...................1129 12.12.8 Lagen ska inte gälla vid behandling med stöd av patientdatalagen ...............................1139 12.12.9 Förhållandet till annan reglering .........................1141 12.12.10 Personuppgiftsansvar ...........................................1143 12.12.11 En bred ändamålsbestämmelse ............................1144 12.12.12 Finalitetsprincipen ...............................................1148 12.12.13 Utlämnande i överensstämmelse med lag eller förordning .......................................1158 12.12.14 Känsliga personuppgifter med mera ...................1161 12.12.15 Sammanställningar och samkörning ...................1173 12.12.16 Sökbegränsningar .................................................1178 12.12.17 Åtkomsten till personuppgifter ska begränsas ...1187 12.12.18 Längsta tid för behandling av personuppgifter ..1191 12.12.19 Elektroniskt utlämnande av personuppgifter .....1194 12.12.20 Begränsning av rätten att göra invändningar ......1204 12.12.21 Ett säkerhetsregister ............................................1208 12.12.22 Förtroendet för myndigheten och säkerhetsregistret ..........................................1226 12.12.23 Uppgifter om placerade barn och unga i säkerhetsregistret ...............................1231 12.12.24 Uppgifter om tredje man i säkerhetsregistret ....1251 12.12.25 Sökning i säkerhetsregistret ................................1260 12.12.26 Viss dokumentation i säkerhetsregistret ............1262 12.12.27 Längsta tid för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret ...............1266 12.12.28 Sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret och ramen för vårt uppdrag i denna del ..............1280 12.12.29 Sekretess ska gå före skyldigheten att informera om personuppgiftsincidenter ........1293 12.12.30 Förbättrade möjligheter till uppföljning genom att få del av fler uppgifter? .......................1298 12.13 Samlad integritets- och proportionalitetsbedömning .......1320 12.13.1 Inledning ...............................................................1320 12.13.2 Riskerna för den personliga integriteten ............1322 12.13.3 Förslagens proportionalitet .................................1328 SOU 2026:52 Innehåll 25 13 Följdändringar ....................................................... 1339 13.1 Inledning.............................................................................. 1339 13.2 Följdändringar med anledning av våra förslag ................... 1340 13.2.1 Följdändringar i författningar som direkt omfattas av vårt uppdrag .......................... 1340 13.2.2 Ytterligare behov av följdändringar med anledning av ny myndighet ......................... 1341 13.2.3 Ytterligare följdändringar med anledning av ny placeringsform .......................... 1344 13.2.4 Övriga följdändringar? ........................................ 1346 14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .............. 1347 14.1 Inledning och utgångspunkter ........................................... 1347 14.2 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds inrättande och statliga hem för barn och unga .................. 1348 14.3 Övriga förslag med anledningen av reformen ................... 1349 14.4 Övergångsbestämmelser ..................................................... 1350 15 Författningskommentar .......................................... 1355 15.1 Förslaget till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård .............. 1355 15.2 Förslaget om lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)............................................................................ 1376 15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ... 1377 15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn ............................................................... 1378 15.5 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ................................................... 1380 15.6 Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)......... 1383 Innehåll SOU 2026:52 26 15.7 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ..............................................................................1395 15.8 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400) ............................................................................1398 15.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ..............1415 15.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ............................................................1427 16 Konsekvensbeskrivningar ........................................ 1445 16.1 Inledning ..............................................................................1445 16.1.1 Tillämplig reglering ..............................................1445 16.1.2 Barns och ungas erfarenheter, förutsättningar och behov ...................................1445 16.1.3 Övriga krav på vår konsekvensbeskrivning ........1446 16.2 Konsekvenser för barn och unga ........................................1447 16.2.1 Vårt arbete ............................................................1447 16.2.2 Vår bedömning .....................................................1448 16.3 Jämställdhet mellan flickor och pojkar samt unga kvinnor och unga män .........................................................1451 16.3.1 Vårt arbete ............................................................1451 16.3.2 Vår bedömning .....................................................1451 16.4 Ekonomiska konsekvenser..................................................1453 16.4.1 Samhällsekonomiska konsekvenser ....................1453 16.4.2 Ekonomiska konsekvenser för staten .................1454 16.4.3 Ekonomiska konsekvenser för regionerna .........1471 16.4.4 Ekonomiska konsekvenser för kommunerna .....1475 16.4.5 Ekonomiska konsekvenser för företag och andra enskilda .............................1475 16.4.6 Sammanställning av kostnader ............................1476 16.4.7 Finansiering ..........................................................1477 16.4.8 Förslagen om utökade möjligheter till informationsutbyte med andra myndigheter, om informationsutbyte inom myndigheten och om ny dataskyddsreglering ...........................1477 SOU 2026:52 Innehåll 27 16.5 Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen ............. 1482 16.6 Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet ................................... 1483 16.6.1 Den statliga barn- och ungdomsvården ............. 1483 16.6.2 Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet i övrigt.................... 1484 16.7 Övriga konsekvenser .......................................................... 1486 16.7.1 Konsekvenser för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen .................. 1486 16.7.2 Konsekvenser för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt .............................................. 1487 16.7.3 Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet ................ 1488 16.7.4 Konsekvenser för de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen .. 1489 Särskilt yttrande ............................................................ 1491 Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 2024:13 ......................................... 1497 Bilaga 2 Kommittédirektiv 2025:39 ......................................... 1519 Bilaga 3 Kommittédirektiv 2025:95 ......................................... 1527 Bilaga 4 Klagomålshantering inom låst institutionsvård för barn och unga – ett kunskapsunderlag ................ 1529 Bilaga 5 Enkät till barn och unga på SIS – sammanställning av resultat .................................... 1567 Bilaga 6 Barns och ungas röster ............................................... 1615 Bilaga 7 Intervjuguider för studiebesök .................................. 1631 29 Sammanfattning Vårt uppdrag Vi har haft i uppdrag av regeringen att genomföra en översyn av den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation. Över- synens syfte har varit att stärka den statliga barn- och ungdomsvår- dens vårdande uppdrag och del i vårdkedjan för att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling. I upp- draget har bland annat ingått att kartlägga kvalitetsbrister i vården och analysera orsakerna till dessa, att analysera om verksamhetens organisation är ändamålsenlig och effektiv, och att föreslå åtgärder för att stärka barnrätts- och rättssäkerhetsperspektivet. I uppdraget har också ingått att lämna förslag till förändringar av verksamheten och dess innehåll och att lämna nödvändiga författningsförslag. I denna sammanfattning redovisar vi våra bedömningar och förslag till åtgärder inom de områden som regeringen har givit oss i uppdrag att se över. I betänkandet ingår flera kapitel som inte nämns i sam- manfattningen. Dessa kapitel avser främst den lagstiftning som kopp- las till våra förslag men också bakgrundstexter om statlig barn- och ungdomsvård och de barn och unga som vårdas där. Hur och varför brister kvaliteten i den statliga barn- och ungdomsvården? Med utgångspunkt i utredningens direktiv och med stöd av tidigare granskningar, rapporter, utredningar samt genom egna under sök- ningar har vi kartlagt, beskrivit och analyserat bristerna inom den statliga barn- och ungdomsvården. Vår kartläggning och analys visar att flera brister är väl belagda, de är omfattande och de har varat över tid. Orsakerna är i många fall av strukturell karaktär och det finns Sammanfattning SOU 2026:52 30 vanligen flera samverkande orsaker inom och utom Statens institu- tionsstyrelse, SiS, som ansvarar för vården. SiS har i stort sett haft ett oförändrat uppdrag sedan myndigheten bildades 1993 samtidigt som omvärldens krav har förändrats. Myndighetens förmåga att leverera god vård har utmanats av förändrade vårdbehov bland pla- cerade barn och unga, en dramatisk ökning av dömda barn och unga, ökad kunskap om och ökade krav kopplade till funktionedsättningar samt en förändrad syn på barn som rättighetsbärare. Den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag En central iakttagelse är att den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag är otydligt. Det saknas en tydlig och gemensamt förankrad definition av vårdens mål, innehåll och avgränsningar i förhållande till andra huvudmäns och aktörers ansvar. Vi ser också att SiS målgrupp inte är tillräckligt definierad, vilket leder till att bedömningar om vem som behöver vård på ett slutet ungdomshem varierar mellan olika socialnämnder. Dessa otydligheter leder till att barn och unga med omfattande och sammansatta vårdbehov riskerar att inte få den vård de behöver och har rätt till hos SiS eller hos andra huvudmän. Otyd- ligheterna har även lett till att de särskilda ungdomshemmen har in- rättat sina verksamheter olika, med följden att barn och unga riskerar att få olika vård beroende på vilket ungdomshem de placeras på. Det har dessutom länge funnits en osäkerhet kring vilken form av hälso- och sjukvård som ska bedrivas inom SiS. Rättslig reglering De rättsliga ramarna för den statliga barn - och ungdomsvårdens verksamhet är inte tillräckligt tydliga. Det saknas juridiska defini- tioner av flera centrala begrepp inom området och det saknas också en gemensam förståelse av vad begreppen i praktiken betyder. Det gäller till exempel vad som är ett särskilt ungdomshem och vad som utmärker behov av särskilt noggrann tillsyn, som är grundläggande för vården i ett sådant ungdomshem. Bristande reglering bidrar också till att gränsdragningen gentemot andra aktörer såsom socialnämnd och region uppfattas som oklara. Brist på tydlig rättslig reglering av SOU 2026:52 Sammanfattning 31 vårdens förutsättningar är inte godtagbar i en verksamhet med långt- gående befogenheter att begränsa barns och ungas fri- och rättigheter. Barns och ungas möjlighet att tillvarata sina rättigheter genom att framföra klagomål på vården är inte heller tillräckligt reglerad, något som är särskilt angeläget i en vård som ofta genomförs utan den en- skildes samtycke. Kompetensförsörjning Svårigheten att rekrytera och behålla kvalificerad vårdpersonal har lett till allvarliga konsekvenser för barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Bristande kompetens i arbetet nära barn och unga på de särskilda ungdomshemmen påverkar vårdmiljön och vårdinnehållet, ökar användningen av särskilda befogenheter och ökar riskerna för missförhållanden i form av våld och övergrepp mot barn och unga. Tillgången till hälso- och sjukvård och tandvård Tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård motsvarar inte de om- fattande behov som tvångsomhändertagna barn och unga har. Placer- ing i ett särskilt ungdomshem innebär i många fall att den ordinarie vårdkedjan bryts vilket medför att nödvändiga insatser uteblir eller fördröjs. Bristande struktur i samverkan mellan SiS, regionerna och kommunerna bidrar i kombination med den oklara ansvars fördel- ningen till problemen. Styrning och organisering SiS styrning och organisation är inte ändamålsenlig. Centrala beslut och normeringar av verksamheten implementeras i varierande om- fattning av de lokala verksamheterna. Det för med sig obefogade skill- nader i likvärdighet, kvalitet och rättssäkerhet mellan de särskilda ungdomshemmen och att dessa skillnader kvarstår över tid. En kon- sekvens är att barn och unga med liknande vårdbehov får väsentligt olika vårdinnehåll och bemötande beroende på var de placeras. Barn Sammanfattning SOU 2026:52 32 och unga möter en verksamhet som kan upplevas som oförutsägbar och rättsosäker. Skillnaderna omfattar även organisationskulturen inom vissa delar av verksamheten där brist på gemensamma värderingar och tillräck- ligt stöd till medarbetare i svåra situationer kan leda till att våld och bristande barnsyn normaliseras. Ändamålsenliga lokaler Vård- och boendelokalerna har omfattande brister vad gäller skick, säkerhet och funktionalitet. Den ansträngda platssituationen har också lett till att redan utdömda lokaler åter tagits i bruk. Bristen på ändamålsenliga lokaler har en direkt inverkan på vårdens kvalitet. Den påverkar barns och ungas trygghet, säkerhet och trivsel sam - tidigt som den inverkar på möjligheterna till skolgång och menings- full sysselsättning. Bristen på ändamålsenliga lokaler har även en stor negativ inverkan på personalens arbetsmiljö och förutsättningarna att bemanna verksamheten. Informationshantering Verksamheten inom den statliga barn- och ungdomsvården är i stor utsträckning beroende av möjligheten att kunna samverka med andra aktörer i vårdkedjan. Att inte kunna utbyta nödvändig information för att planera vården tillsammans med andra ansvariga aktörer inne- bär att vården riskerar att bli fragmenterad. Bristen på tydliga struk- turer för samverkan bidrar till att ansvarsfördelningen blir oklar och att barns och ungas behov inte tillgodoses på ett sammanhållet sätt. Bristande möjlighet att ta del av nödvändig information från andra aktörer, om till exempel medicinering eller behov av skydd, innebär direkta risker för barns och ungas hälsa, trygghet och säkerhet. Beroendet av andra aktörer Vi understryker slutligen i den inledande kartläggningen och ana - lysen att den statliga barn- och ungdomsvården är beroende av att övriga samhällsaktörer uppfyller sitt ansvar i vården av barn och unga. SOU 2026:52 Sammanfattning 33 De barn och unga som vårdas i särskilda ungdomshem är de som har de största och mest sammansatta behoven. Dessa behov behöver flera huvudman och verksamheter arbeta med utifrån sina ansvars- och kompetensområden. Den statliga barn- och ungdomsvården ställs inför allt större upp- gifter med krav på att ge vård när andra alternativ saknas och andra placeringsformer ofta prövats utan önskade resultat för barnet eller den unge. I nuläget brister den statliga styrning som vi bedömer vara nödvändig för att säkerställa en långsiktig, samordnad och tvärkom- petent vård för dessa barn och unga. Sammanfattningsvis om bristerna i den statliga barn- och ungdomsvården Sammantaget bedömer vi att de identifierade bristerna inom den statliga barn- och ungdomsvården har sin grund i otydlig styrning, bristande rättslig reglering, otillräcklig kompetensförsörjning, svag samverkan samt strukturella och organisatoriska hinder i statens verksamhet. Dessa omfattande och sedan tidigare kända brister får allvarliga negativa konsekvenser för barns och ungas trygghet, vårdkvalitet, till- gång till hälso- och sjukvård, delaktighet och rättssäkerhet. Samman- taget riskerar vården att inte ge barn och unga i mycket utsatta situa- tioner det stöd som de behöver och i vissa fall bidra till att öka deras utsatthet. För att säkerställa en vård av god kvalitet krävs därför omfattande åtgärder för att öka tydligheten i uppdraget, förbättra samordningen mellan berörda aktörer samt säkerställa att verksamheten utgår från barns och ungas behov och rättigheter. En genomgripande reform är nödvändig Mot bakgrund av de brister och grundläggande problem som vi har konstaterat i den statliga barn-och ungdomsvården bedömer vi att en genomgripande reform är nödvändig. En sådan reform krävs för att skapa en stabil grund för god, likvärdig och rättssäker vård. Sammanfattning SOU 2026:52 34 Övergripande inriktningar för reformarbetet Vi har identifierat fyra övergripande inriktningar som behöver prägla alla delar av arbetet med att reformera den statliga barn - och ung- domsvården. Barnets och den unges bästa Den första inriktningen är att barnets och den unges bästa ska vara grundläggande för alla analyser, beslut och insatser i reformarbetet. Med utgångspunkt i att lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, omfattar personer upp till 21 år menar vi att principen om barnets bästa även ska gälla för de unga vuxna som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Barnets bästa har en stark rättslig förankring och innebörden be- skrivs av regeringen som att hänsynen till barnets bästa alltid ska ges företräde i en konflikt mellan barnets behov och andra intressen. 1 Principen om barnets bästa är dock komplex, särskilt när det hand- lar om att genomföra vård mot barnets egen vilja i låsbara vårdmil- jöer. Vi anser ändå att principen om barnets bästa även måste kunna tillämpas i statlig barn- och ungdomsvård utifrån de förutsättningar som gäller där. Att tillämpa barnets bästa som tillvägagångssätt i utredningen innebär att vi behöver överväga vilket av möjliga alternativ som fram- står som bäst för de barn och unga som berörs genom att bedöma konsekvenser och motivera varför det valda alternativet bedömts vara till barns och ungas bästa. På motsvarande sätt bör principen om bar- nets bästa som tillvägagångssätt tillämpas vid bedömningar, beslut och åtgärder inom det fortsatta arbetet med att reformera den stat- liga barn- och ungdomsvården. Statens ansvar Den andra inriktningen är att tydliggöra och beakta statens ansvar för viss social barn- och ungdomsvård. En sådan statlig barn- och ungdomsvård ska vara en del av statens samlade styrning inom social- 1 Regeringen (2026). Lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhän- dertagande för vård av barn och unga, s. 129. SOU 2026:52 Sammanfattning 35 tjänsten och bör utformas med uppgifter för flera statliga myndig - heter. Vi menar att staten bör ansvara för sådan social barn- och ung- domsvård som – är förenad med integritetskränkningar och som av rättssäkerhets- skäl bör bedrivas i statlig regi, – för vård som kräver sådan kompetens eller andra resurser att upp- tagningsområdet bör vara nationellt, eller – för vård där den kommunala socialtjänsten behöver stöd som är operativt och inriktat på vården av enskilda barn och unga. Den statliga barn- och ungdomsvården är en del av socialtjänsten. Den utförs på uppdrag av kommunerna samtidigt som den har tillgång till särskilda befogenheter som inte andra vårdformer har. Detta skapar särskilda utmaningar, som i sin tur ställer krav på en tydlig rättslig reglering för att säkerställa likvärdighet, tillgång till vårdplatser och vårdkvalitet. Förhållandet mellan den statliga barn- och ungdomsvården och de samverkansformer som finns inom staten är i dag oklart och splitt- rat. Relativt många andra statliga myndigheter är genom sina uppdrag kopplade till den statliga barn- och ungdomsvården när det gäller till exempel normering, utveckling, sammanställning och förmedling av kunskap, uppföljning och utvärdering samt tillsyn och granskningar. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården bör därför avse statens samlade ansvar och styrmedel inom området, inte bara uppgifterna för en enskild myndighet. Ett tydligt och långsiktigt ansvar på statlig nivå är en förutsättning för att myndigheter ska kunna förvalta och utveckla den statliga vården. Stärka det vårdande uppdraget Den tredje inriktningen är att stärka det vårdande uppdraget i alla delar av reformarbetet. Det vårdande uppdraget är ytterst beroende av ett professionellt arbete där lagar och regler tillämpas i förening med kunskap om god vård, personlig lämplighet och omdömesför- måga i de konkreta och inte sällan komplexa situationer som vården består av. Våra förslag kan bara leda till önskade resultat om det finns förutsättningar för personal på alla nivåer att utföra och utveckla ett Sammanfattning SOU 2026:52 36 professionellt arbete. Strukturella förändringar inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver också förenas med processer för att främja och stärka det professionella vårdarbetet som ligger utanför vårt uppdrag. Vården ska vara ändamålsenlig och meningsfull och ha ett före- byggande perspektiv. Vårdmiljön ska vara trygg och säker under så hemlika förhållanden som möjligt. Den behöver också utformas för att motsvara de helhetskrav som ställs på en kvalificerad vård. I en trygg och säker vård ingår även förutsättningar att behandla person- uppgifter som är nödvändiga för till exempel hälso- och sjukvård och för att kunna förebygga och motverka brottslighet under och efter placeringen. Det relationella arbetet bör ses som centralt inom verksamheten, som en förutsättning för allt motivations- och förändringsarbete. Grundläggande för att bygga relationer är ett utvecklat arbete med etik och synen på barn och unga inom verksamheten. Det vårdande uppdraget präglas av en helhetssyn på barnets eller den unges indi- viduella behov och förutsättningar. Möjlighet att arbeta i team och andra tvärprofessionella former bör vara ett av de utmärkande dragen i statlig barn- och ungdomsvård. Verksamheten måste rustas i alla delar för att kunna möta barn och unga som placeras för statlig barn- och ungdomsvård och har en hög grad av samsjuklighet och samman- satta vårdbehov. För att tillgodose behoven för dessa barn och unga krävs även utökad samverkan med regionernas hälso- och sjukvård. En avgörande del i det vårdande uppdraget är att säkerställa kon- tinuitet och stabilitet i vårdkedjan under tiden inom den statliga barn- och ungdomsvården, men också i samband med vårdens start och avslut. Regler för effektiv styrning Den fjärde inriktningen är att fastställa regler som effek tivt styr vården. Den nuvarande lagstiftningen inom socialtjänstens område innehåller oklarheter och otydligheter som ger för stort tolknings- utrymme åt de myndigheter som har ansvaret för olika vårdinsatser för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det leder i sin tur till brister kopplade till vårdkvalitet, likvärdighet och rättssäkerhet. När det gäller verksamhet som innebär ingripande åt- SOU 2026:52 Sammanfattning 37 gärder mot utsatta barns och ungas fri- och rättigheter krävs lagstift- ning som anger tydliga förutsättningar för verksamheten i syfte att göra vården förutsebar och sammanhängande för de som vårdas. Det är också nödvändigt med en lagstiftning som är tydlig och handlings- dirigerande för att säkerställa att myndigheter och aktörer agerar i enlighet med lagstiftarens intentioner. Reformens genomförande Den reform som vi anser är nödvändig av den statliga barn- och ung- domsvården kommer att innebära omfattande förändringar av kom- plexa sammanhang och verksamheter. Vi bedömer därför att refor- men behöver genomföras stegvis och under en längre tidsperiod. I ett första steg (år 2026–2028) förbereds arbetet genom komplet- terande och fördjupande analyser. I ett andra steg (år 2029–2031) genomförs strukturella förändringar i form av lag- och regeländringar och bildandet av en ny myndighet. I det tredje steget (2032–2034) följs resultat och erfarenheter av processen upp och utvärderas. Utifrån resultaten av uppföljningen och utvärderingen genomförs justeringar av verksamheten. Uppföljningen och utvärderingen ska även utgöra underlag för beslut i långsiktigt strategiska frågor som lokal- och kompetensförsörjning och för fortsatt förbättringsarbete. Då verksamheten inte kan pausas under reformerna är det av stor vikt att förutsättningarna för att bedriva god vård under förändrings- arbetet värnas. Genomförandet av reformen kan också i vissa delar behöva samordnas med annat näraliggande reformarbete inom HVB- området2 eller den övriga samhällsvården för barn och unga. Områden för fortsatt arbete Våra förslag och bedömningar inriktas på frågor om ansvar och re - glering som lägger grunden för fortsatt utveckling av den statliga barn- och ungdomsvården. Vi föreslår ett stort antal författningsändringar, men bedömer också att mer arbete behövs genom flera regeringsuppdrag till myn- digheter eller nya statliga utredningar. En reform i flera steg där för- djupat eller kompletterande underlag tas fram för fortsatta beslut om 2 Hem för vård eller boende, se 9 kap. 4 § Socialtjänstlag (2025:400). Sammanfattning SOU 2026:52 38 den statliga barn- och ungdomsvården. Vi framhåller även vikten av att reformen följs upp och utvärderas. Regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att följa reformens genomförande och resultat, med särskilt fokus på barns och ungas erfarenheter. Detta är avgör- ande för att säkerställa att reformen leder till en förbättrad och mer rättssäker vård. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård Vi föreslår att en ny myndighet ska inrättas för den statliga barn- och ungdomsvården. Myndighetens namn ska vara Myndigheten för stat- lig barn- och ungdomsvård, förkortat MBU. Det föreslagna namnet lyfter fram det vårdande uppdraget och öppnar för att den nya myn- digheten ges ett bredare uppdrag inom vårdkedjan än den grundläg- gande avgränsning till institutionsvård som SiS har varit begränsad till. SiS har under lång tid kritiserats för bristande i vårdkvalitet och likvärdighet. Viktiga förändringar har genomförts inom SiS, men vi bedömer att de inte ha fått tillräckligt genomslag. Reformbehovet av den statliga barn- och ungdomsvården förstärks av pågående föränd- ringar inom SiS, som att verkställighet av sluten ungdomsvård fasas ut och att ansvaret för missbruksvård kan komma att överföras till regionerna. Med en ny myndighet kan de välfungerande delarna av SiS bevaras och stärkas samtidigt som regeringen gör ett nytt samlat ställningstagande om myndighetens uppdrag och förutsättningar, som blir en ny långsiktig förpliktelse också på politisk nivå. Myndigheten ska organiseras så att regeringen kan anpassa verk- samhetens uppdrag efter förändrade behov inom den sociala barn- och ungdomsvården. Bildandet av den nya myndigheten kommer att behöva genomföras samtidigt som flera andra förändringar inom området för social barn- och ungdomsvård är eller kan bli aktuella. För att hålla samman dessa olika arbeten bedömer vi att regeringen bör ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård så att myndigheten kan bildas den 1 februari 2029. SOU 2026:52 Sammanfattning 39 Myndighetens uppdrag och uppgifter Myndighetens kärnuppdrag ska vara att ansvara för de delar av den sociala barn- och ungdomsvården som det är mest ändamålsenligt att staten utför. Barn och unga som vårdas vid hemmen har ofta en mer sammansatt och omfattande behovsbild än andra barn och unga i samhällsvården. Det medför att vården kräver särskild kompetens och resurser som förutsätter ett nationellt upptagningsområde för att vården ska vara likvärdig och utföras med hög kvalitet. Vården kommer också att vara förenad med tillgång till rörelsebegränsningar och andra former av övervakning och kontroll som staten av rätts - säkerhetsskäl bör ansvara för. Detta understryker vikten av att hem- men drivs med ett nationellt ansvar för tillgång till den kompetens och olika typer av vård som behöver vara tillgänglig i hemmen. Ett sådant nationellt ansvar är ytterst bara möjligt för staten att ta på sig. Huvudmannaskap, planering, ledning och drift av de nuvarande särskilda ungdomshemmen ska fortsatt vara en betydande del av den statliga barn- och ungdomsvårdens verksamhet. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska också ansvara för anvisning av platser till hemmen och att antalet platser vid hemmen fortlöpande anpassas till behovet. Inom ramen för ansvaret att driva hemmen ska myndigheten bedriva skolverksamhet med tillhörande uppdrag om elevhälsa och viss hälso- och sjukvårdsverksamhet. Utöver detta ska myndigheten, efter regeringsbeslut, kunna erbjuda andra insatser till kommunernas socialtjänst som andra huvudmän inte kan eller bör tillhandahålla. Det kan till exempel avse kunskapsbaserade behand- lingsmetoder, elektronisk övervakning och operativt stöd till kom- munernas socialtjänst. Myndigheten ska också få utföra uppdrag åt kommuner i samband med eftervård efter avslutad placering vid statliga hem för barn och unga. Verksamheten vid de hem för barn och unga som myndigheten driver ska vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för barn och unga som vårdas vid hemmen, och säker- ställer deras rättigheter. Myndigheten ska även ges ett uppdrag om att förebygga och motverka brottslighet inom sitt verksamhetsområde. Sammanfattning SOU 2026:52 40 Myndighetens ledning och organisation Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska vara en styrelse- myndighet. Detta motiveras bland annat av verksamhetens kom - plexitet, tvärsektoriella karaktär och behov av strategisk styrning. Vi bedömer att en styrelse kan bidra till stärkt kvalitet, långsiktighet och ansvarstagande och utgöra ett viktigt stöd till myndighetschefen i ledningen av verksamheten. Verksamhetens komplexitet gör att vi särskilt vill framhålla vik- ten av att det finns centrala ledningsfunktioner inom områden som ställer krav på olika typer av professionell kompetens. Det gäller sär- skilt socialt behandlingsarbete och annan social vård samt skolan, elevhälsan och myndighetens hälso- och sjukvård. Sådan specialist- kompetens behöver även finnas tillgänglig för myndighetens högsta ledning. Myndigheten behöver organiseras så att en central strategisk styr- ning vid huvudkontoret säkerställer förutsättningarna för en god, rättssäker och likvärdig vård vid hemmen samtidigt som hemmen har möjlighet att beakta lokala behov och förutsättningar. Myndighetens huvudkontor ska ha ett tydligt ansvar för stöd, samordning, uppfölj- ning och implementering. Kunskapsstyrning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ges en tydligare roll både som användare och producent av kunskap och integreras i ett utvecklat system för statlig kunskapsstyrning. Vi konstaterar att det finns behov av både verksamhetsnära forskning och studier av långsiktiga effekter av vårdinsatser som myndigheten svarar för, men bedömer att regeringen bör låta analysera behovet av ett forsk- ningsuppdrag närmare innan myndigheten ges ett eventuellt forsk- ningsuppdrag. I syfte att stärka kunskapsbasen och förbättra möjlig- heterna till systematisk uppföljning och utveckling av vården bedömer vi också att Socialstyrelsen och SiS gemensamt inleder ett arbete med att utveckla former för verksamhetsanknuten forskning. SOU 2026:52 Sammanfattning 41 Myndighetens lokalbestånd och kapacitet Platskapaciteten inom den statliga tvångsvården för barn och unga behöver byggas ut. För att säkerställa att myndigheten kan tillhanda- hålla platser i akuta situationer och att upprätthålla en differentiering utifrån olika vårdbehov är det inte tillräckligt att antalet platser går jämt upp med antalet barn och unga som ska vårdas. Vi föreslår att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska utgå från en beläggningsgrad på 70 procent vid prognostisering av antalet platser för att säkerställa att differentieringen och skyldigheten att akut till- handahålla platser upprätthålls. I den långsiktiga lokalförsörjningsplanen bör den statliga barn - och ungdomsvården se över och anpassa hemmens lokalisering och utformning så att de stödjer en mer ändamålsenlig vård och behand- ling. Lokalerna ska vara ändamålsenliga, säkra och kostnadseffektiva. De ska också vara geografiskt placerade där platsbehovet är stort och det finns goda förutsättningar för kompetensförsörjning samt samverkan med andra aktörer. Kompetensförsörjning Kompetensförsörjningen är och har historiskt varit ett problem inom den statliga barn- och ungdomsvården. De nya kompetenskraven för HVB som infördes den 1 juli 20253 har ytterligare förstärkt konkur- rensen om kvalificerad vårdpersonal. Vi bedömer att regeringen bör ge Myndigheten för yrkeshögskolan i uppdrag att se över behovet av en tillfällig utökning av antalet platser i lämpliga utbildningar för personal som ger vård, fostran och behandling åt barn och unga i HVB och statlig barn- och ungdomsvård. Vidare bedömer vi att regeringen bör överväga att ge SiS i upp - drag att utreda behov av och förutsättningar för en struktur som kan användas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård för att ge personal med personlig lämplighet och rätta erfarenheter den utbildning som krävs för att uppfylla kompetenskraven för att arbeta vid statliga hem för barn och unga inom ramen för sin anställning. 3 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2025:468). Sammanfattning SOU 2026:52 42 Den statliga barn- och ungdomsvårdens finansiering I samband med den nya myndighetens inrättande bör regeringen se över finansieringsmodellen för den statliga barn- och ungdomsvården. En förändrad modell skulle ge myndigheten möjlighet att utnyttja sitt anslag på ett mer långsiktigt och effektivt sätt. Statliga hem för barn och unga Vi förslår att de nuvarande särskilda ungdomshemmen ska ersättas av den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga. Den nya placeringsformen ska avse hem inom socialtjänsten för barn och unga under 21 år som behöver vård med särskilt noggrann tillsyn. Vården ska omfatta omvårdnad och behandling i förening med bo- ende. För barnska även uppfostran ingå. Begreppet särskilt noggrann tillsyn ska definieras som möjligheten att begränsa den unges rörelse- frihet enligt bestämmelserna om de särskilda befogenheter som gäller inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det statliga huvudmannaskapet i kombination med ett nationellt upptagningsområde och möjligheten att inskränka barns och ungas fri- och rättigheter innebär att statliga hem för barn och unga väsent- ligt skiljer sig från övriga verksamheter som ryms inom HVB-begrep- pet. Av dessa skäl föreslår vi att statliga hem för vård av unga ska ut- göra en ny och tydligt avgränsad placeringsform med en särskild reglering av vårdens ramar och innehåll. Vem får placeras? Endast barn och unga som omhändertagits på grund av eget beteende och som har ett tydligt behov av särskilt noggrann tillsyn, det vill säga möjlighet till begränsningar i rörelsefriheten, ska enligt vårt förslag få placeras på ett statligt hem för barn och unga. Vi föreslår dock att ett barn eller en ung person som placerats i ett statligt hem för barn och unga ska kunna fortsätta att vårdas där om vården över- går till att vara frivillig och det är det bästa för barnet. Detsamma gäller om ett barn inte längre är omhändertaget på grund av eget beteende utan enbart på grund av brister i hemmet. Vid placering ska särskild vikt läggas vid risker som avvikning, våld eller brottslig verksamhet. SOU 2026:52 Sammanfattning 43 Barn som inte har fyllt 13 år ska endast placeras om det finns synnerliga skäl. Myndigheten ska efter samråd med socialnämnden kunna besluta om flytt mellan enheter inom hemmet, också mellan låsbara och öppna enheter eller inom olika säkerhetsnivåer. Vården inom statliga hem för barn och unga Tiden på ett statligt hem för barn och unga ska tas till vara och använ- das till genomtänkt och professionell vård under hela dygnet. Vården ska vara utformad efter individuella behov och bedrivas i enlighet med krav på delaktighet, god kvalitet samt vetenskap och beprövad erfa- renhet. Den ska vara sammanhållen och omfatta flera samverkande delar som utbildning eller annan sysselsättning, social vård samt hälso- och sjukvård. En helhetssyn på barnets eller den unges livssituation och förutsättningar är central där vårdmiljön aktivt används för be- handling, stöd, socialisering och utveckling, inte enbart för säkerhet eller förvaring. Verksamheten vid statliga hem för barn och unga ska bygga på förtroende, utformas så att den upplevs som meningsfull och mot- verkar negativa följder av frihetsberövandet samt syfta till att barnet eller den unge ska kunna vårdas utan särskilt noggrann tillsyn. Vi anser att det måste finnas tydliga regler för verksamheten och vårdinnehållet i statliga hem för barn och unga för att vården ska kunna vara förutsägbar, jämlik, ändamålsenlig och meningsfull. Hem- men ska behandla sociala vårdbehov, men de får också utreda sociala vårdbehov samt ge stöd vid psykisk ohälsa och annan psykosocial problematik. Den sociala vården ska särskilt – skapa förutsättningar för att barn och unga ska kunna och vilja tillgodogöra sig vården, – ge stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra nega- tiva upplevelser, – ge stöd för att förbättra färdigheter och funktionsförmågor, – ge träning i sociala relationer, – ge stöd i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående, Sammanfattning SOU 2026:52 44 – ge stöd i kontakt med hälso- och sjukvård och tandvård, – ge stöd för skolgång, och – främja deltagande i fritidsaktiviteter. Hemmen ska även genom anställda familjebehandlare kunna erbjuda stöd och behandling till anhöriga till de barn och unga som vårdas där. En förutsättning för god vårdkvalitet är att barn och unga dag- ligen ges möjlighet till utomhusvistelse och möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller någon annan fritidssysselsättning. Ett grund- läggande krav för god vårdkvalitet är också att verksamheten kan tillförsäkra barn och unga en trygg och säker vårdmiljö. Myndigheten och alla anställda ska aktivt uppmärksamma och agera för att före- bygga och hantera situationer som kan äventyra tryggheten och säker- heten i hemmet. På hemmen ska finnas ordningsregler för de dagliga rutinerna som syftar till att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där. Hemmens utformning Den fysiska vårdmiljön på dagens särskilda ungdomshem är i många fall bristfällig och inte ändamålsenlig för den verksamhet som ska bedrivas. Vi föreslår nya bestämmelser om att vård- och boendemiljön på statliga hem för barn och unga ska vara ändamålsenlig för den verksamhet som bedrivs i hemmet och lämplig för de barn och unga som vårdas där, samt utformad utifrån barnens och de ungas vård- behov, ålder och andra förutsättningar. Lokalerna ska vara anpassade så att de möjliggör en trygg och säker vård samt utformade med hän- syn tagen till den personliga integriteten. Forskning pekar på att hem- lika och individanpassade miljöer främjar barnens och de ungas hälsa, välbefinnande och möjlighet att tillgodogöra sig vård och behandling. Regeringen bör ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i uppdrag att, i dialog med barn och unga, ta fram nationella riktlinjer för boenderum och möjligheter till individuell anpassning av boende- miljön. För att samtliga hem ska kunna erbjuda en likvärdig, trygg vård av god kvalitet med så få frihetsinskränkningar som möjligt behöver samtliga hem ha en intern vårdkedja. En struktur med låsbara, delvis SOU 2026:52 Sammanfattning 45 öppna enheter och utskrivningsförberedande platser ger möjlighet till individuell anpassning där ökad grad av frihet och ansvar kan prövas i tryggheten av en känd miljö och med stöd av personal som barnet eller den unge har en relation till. Denna struktur motverkar onödigt långvarig frihetsinskränkning, minskar behoven av flyttar mellan hemmen och förbättrar förutsättningarna för återanpassning. Vården ska differentieras utifrån olika vårdbehov och ålder för att minska risken för negativ påverkan mellan barn och unga. Hemmens typer av vårdenheter ska vara lagreglerade. Vid ett statligt hem för barn och unga ska finnas vårdenheter för: – mottagning och behovsbedömning (låsbar) – behandling utifrån vårdbehov (låsbar och delvis öppen), och – utskrivningsförberedande vård (delvis öppen). Vårdenheter för behandling ska finnas med inriktning på något av följande vårdbehov: – skadligt bruk och beroende, – sexuell beteendeproblematik, – särskilda skyddsbehov, – annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende, eller – brottslig verksamhet. Det ska även finnas vårdenheter för barn och unga som har särskilda behov av integrerad vård på grund av en psykisk funktionsnedsättning eller annat liknande tillstånd. Med integrerad vård avses samordnade psykosociala och specialistpsykiatriska insatser samt vid behov habi- literingsinsatser. Vårdenheter ska vara åldersindelade i enheter för barn 12 år eller yngre, för barn 13–17 år och för unga vuxna 18–20 år. En vårdenhet ska bestå av boenderum, rum för intag av måltider, rum för samvaro och rum för enskilda samtal. Låsbara enheter ska ha tillgång till ut- rymmen för daglig utomhusvistelse. Ett statligt hem för barn och unga ska bestå av minst sju och högst tolv vårdenheter där högst fem barn eller unga vårdas på varje vårdenhet. Forskning visar att stora grupper inom institutionsvården ökar riskerna för negativ kamrat- Sammanfattning SOU 2026:52 46 smitta, mobbning och våld. Mycket av barns och ungas uppmärksam- het riktas också mot att förhålla sig till och att anpassa sig till andra boende, vilket antas undergräva ett effektivt behandlingsarbete. Bemanning och kompetens Bemanningen på ett statligt hem för barn och unga ska vara anpassad efter barnens och de ungas behov av vård och säkerställa en trygg och säker vård. Personal ska vid alla tider på dygnet genast kunna ge det skydd, stöd och den hjälp som barnet eller den unge behöver. All personal vid ett statligt hem för barn och unga ska ha personlig lämp- lighet för anställningen och i övrigt uppfylla de kompetenskrav som framgår av lagstiftning eller av myndighetens fastställda krav för re- spektive befattning. Personal ska ges den strukturerade introduktion och kontinuerliga kompetensutveckling som krävs för att kunna ut- föra sina arbetsuppgifter. Handledning ska ges kontinuerligt. Per- sonal ska också ges kontinuerlig utbildning och handledning i kun- skapsbaserade metoder och arbetssätt för att förebygga behov att bruka tvångsåtgärder. Vi bedömer även att regeringen bör ge Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser inom kunskapsbaserade metoder och arbetssätt för att förebygga tvångsåtgärder för all personal vid statliga hem för barn och unga såsom traumamedveten omsorg. Skolverksamheten inom den statliga barn- och ungdomsvården En fullgjord skolgång lyfts fram som en central del av det vårdande uppdraget och en avgörande skyddsfaktor för barn och unga. Forsk- ning visar att tillgång till utbildning, i kombination med social vård och hälsoinsatser, är avgörande för att motverka framtida problem såsom brottslig verksamhet, skadligt bruk eller beroende samt ohälsa. Mot denna bakgrund betonar vi behovet av en helhetssyn inom den sociala barn- och ungdomsvården där social vård, utbildning och hälsa integreras i ett sammanhållet stöd kri ng barn och unga. Gruppen placerade barn och unga vid särskilda ungdomshem har generellt en historia av avbrott i utbildningen och skolmisslyckanden bakom sig. Många barn och unga har någon form av neuropsykiatrisk funktions- SOU 2026:52 Sammanfattning 47 nedsättning, och barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning är överrepresenterade inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det innebär att skolan inom den statliga barn och ungdomsvården har en särskilt viktig pedagogisk och kompensatorisk roll att fylla. SiS är huvudman för skolverksamheten på de nuvarande särskilda ungdomshemmen inom SiS och har ansvar för att bedriva elevhälsa. Skolverksamheten har utvecklats inom myndigheten så att det finns rektor på varje skolenhet, en nationell skolchef och en jämförelsevis hög bemanning av pedagoger och specialpedagoger. Det systematiska kvalitetsarbetet och uppföljningen har utvecklats. Trots positiv utveckling kvarstår brister när det gäller likvärdig- heten i skolornas arbetssätt och förutsättningar. Undervisningstid, frånvarohantering och ämnesutbud skiljer sig åt mellan skolorna. Här spelar tillgången till ändamålsenliga lokaler en central roll. Det finns också en skillnad mellan institutionerna i hur skolan prioriteras i förhållande till annan verksamhet, vilket påverkar elevernas deltag- ande och möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen. En avgörande faktor för skolverksamhetens vidareutveckling inom den statliga barn- och ungdomsvården är att myndighetsbeslut och regleringar inom skolområdet implementeras och följs upp. Det gäl- ler särskilt myndighetens uttalade mål att skolan ska ha en central roll i vården av barn och unga och att verksamhetens övriga insatser ska främja en lyckad skolgång. Vi bedömer att regeringen bör ge SiS i upp- drag att utveckla en arbetsmodell för detta som kan fortsätta att användas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Detta arbete innefattar arbetet med ökad skolnärvaro och hanteringen av frånvaro. Vidare bedömer vi att regeringen bör ge SiS i uppdrag att utreda behovet av en särskild reglering av läsårets förläggning för att minska onödiga avbrott i skolverksamheten. Samfattningsvis menar vi att en väl fungerande, likvärdig och in- tegrerad skolverksamhet är avgörande för att uppfylla den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och för att stärka barnens och de ungas framtida livschanser. Sammanfattning SOU 2026:52 48 Tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård För barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård är stöd för hälsan ofta en förutsättning för att andra insatser ska vara meningsfulla och ge önskade resultat. Utan stöd för hälsan kan det exempelvis vara svårt för barn och unga med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa att ta del av andra stöd- och vårdinsatser eller undervisningen i skolan. Flera studier visar tydligt på omfattande behov av hälso- och sjuk- vård och tandvård bland barn och unga i de nuvarande särskilda ung- domshemmen. Förekomsten av psykiatrisk diagnos och samsjuklig- het är hög, likaså är läkemedelsanvändningen hög och ofta riskfylld bland barn och unga i institutionsvård. De psykiatriska diagnoserna och läkemedelsanvändningen är särskilt vanliga bland flickor och unga kvinnor som vårdas i ungdomshemmen. Många barn och unga saknar en aktuell hälsoundersökning och möter ofta hinder i vård- kedjan för samordnade och individanpassade insatser. Problematiken är väl känd och flera statliga utredningar har lämnat förslag om tillgång till hälso - och sjukvård för placerade barn och unga under 2020-talet. Arbete med att utveckla hälso- och sjukvård och tandvård pågår genom flera nationella reformer och pågående myndighetsuppdrag syftar till att förbättra tillgången till vård, stärka samverkan och säkerställa säker läkemedelsanvändning. Ansvar för tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård Regioner har i egenskap av huvudmän ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård till barn och unga, medan vårdgivare utför den. Socialnämnden har ett särskilt ansvar för att barn och unga i samhällsvård får tillgång till nödvändig hälso- och sjukvård och tand- vård, inklusive hälsoundersökningar. Regionerna har ingått ett så kallat riksavtal med bestämmelser om vad som gäller när en person får vård utanför sin hemregion. Av avtalet framgår bland annat att placerade barn och unga ska erbjudas vård av den region där de är placerade. Vårdregionen bedömer vårdbehov och ersätts för sina kostnader från patientens hemregion.4 4 Sveriges Kommuner och Regioner SKR (2025). Riksavtal för utomlänsvård. Med giltighetstid fr.o.m. 1 september 2025. SOU 2026:52 Sammanfattning 49 SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet Utöver ansvaret som huvudman för elevhälsan har SiS inte något författningsreglerat ansvar för att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård till barn och unga som vårdas i de särskilda ungdomshem- men. Det ska finnas tillgång till läkare vid hemmen, men hur den till- gången ska ordnas är inte reglerat. SiS bedriver viss hälso- och sjukvård utan formellt huvudmanna- skap och alla särskilda ungdomshem har anställda sjuksköterskor och psykologer. Säker läkemedelshantering utgör en omfattande del av SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet och utöver detta utförs bland annat vissa somatiska och psykiatriska bedömningar och behandlingar. Inom ramen för sin hälso- och sjukvård arbetar SiS med att förebygga hälso- problem genom att bland annat erbjuda rådgivning om stress och sömn, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), samt råd om kosthållning. Tillgången till vård varierar mellan hemmen och det finns brister i samordning, kontinuitet och kvalitet, vilket påverkar möjligheterna att tillgodose barnens och de ungas behov. Hälso- och sjukvårdsinsat- ser inom SiS är frivilliga. Staten måste ta ett större ansvar Trots tydliga rättigheter finns betydande hinder – organisatoriska, praktiska och rättsliga – som leder till bristande tillgång till hälso - och sjukvård och tandvård för barn och unga i statlig barn- och ung- domsvård. Principen om normalisering förhindras av flera förhållan- den som gör att samhällsplacerade barn och unga riskerar att inte få hälso- och sjukvård efter behov och utifrån de prioriteringar som hälso- och sjukvården ska göra. Detta riskerar att medföra en negativ särbehandling av redan utsatta barn. Staten måste därför ta ett större ansvar för god hälsa hos barn och unga i statlig barn- och ungdoms- vård och för att minska och förebygga barnens och de ungas lidande till följd av ohälsa. Det finns behov av ny reglering, förbättrade arbetssätt och för- bättrade insatser i hemmen i samverkan mellan staten, kommuner och regioner. Regeringen bör också undersöka förutsättningarna för en nationell överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regio- Sammanfattning SOU 2026:52 50 ner som kan utgöra en ram för överenskommelser mellan Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård och berörda regioner. Fyra utvecklingsområden Vi lämnar förslag som avser fyra områden som tillsammans bildar grunden för att barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård ska få tillgång till hälso- och sjukvård efter sina behov. Sammantaget syftar förslagen till ökad likvärdighet, bättre kontinuitet och minskat lidande för målgruppen. Tydligare förutsättningar för ansvar och gemensam planering utifrån barnets eller de unges individuella behov Vi instämmer i tidigare utredningsförslag om en tydligare ansvars - fördelning genom ett reglerat ansvar för vistelseregionen att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård till barn och unga som är placerade på ett statligt hem för barn och unga utanför den egna regionen. Vi föreslår också att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få begära att en samordnad individuell plan upprättas när den barnet eller den unge har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten. Vi föreslår även en möjlighet för myndigheten att underrätta regionen om behov av hälsoundersökning. En hälso- och sjukvårdsverksamhet vid varje statligt hem för vård av barn och unga Vi föreslår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska erbjuda barn och unga som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga en god hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdsverksamheten ska omfatta – hälsofrämjande och förebyggande åtgärder, – bedömning av psykiskt och fysiskt hälsotillstånd, och – hantering av läkemedel. SOU 2026:52 Sammanfattning 51 Myndigheten ska ansvara för att erbjuda den hälso - och sjukvård som ges av sjuksköterska och psykolog. Vi föreslår att hälso - och sjukvårdsverksamheten ska ha som syfte att skapa förutsättningar för och stödja barnens och de ungas fysiska, psykiska och soc iala hälsa och utveckling. Den ska främja barns och ungas hälsa samt förebygga och identifiera ohälsa. Hälso- och sjukvården ska också arbeta med barns och ungas individuella behov, med barn och unga i grupp och på verksamhetsnivå med hemmens ledning och övriga personal för att ge dem ökad kunskap om hur de i sitt arbete kan uppmärksamma hälsofrågor. En viktig del av det arbetet är att i nära anslutning till den sociala vården arbeta för att barnen och de unga ska kunna tillgodogöra sig den omvårdnad och behandling som in- går i vården. Trots ett konstaterat behov bedömer vi att det inte finns praktiska förutsättningar att börja erbjuda tandvård på plats vid de statliga hem- men för barn och unga. Förbättrad samverkan om den hälso- och sjukvård och tandvård som regionen ansvarar för För att säkerställa tillgången till den vård som regionerna ska ansvara för krävs en förstärkt samverkan och formella överenskommelser mellan staten och regionerna. Vi föreslår att regionen ska avsätta de läkarresurser som behövs för att erbjuda god hälso- och sjukvård åt barn och unga som vistas inom regionen i ett statligt hem för barn och unga utöver vad som gäller i enheter för integrerad vård. Läkarvården ska, om den inte kräver sjukhusvård, tillhandahållas i de statliga hemmen för barn och unga. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för att ändamålsenliga lokaler finns tillgängliga. Vi ser även ett behov av att förstärka tillgången till hälso- och sjuk- vård i statliga hem för barn och unga med kompetenser som kan bidra till bättre stöd för barnens och de ungas vardagsfungerande och funktionsnedsättningar. Här avses till exempel arbetsterapeuter och personalgrupper inom habiliteringen såsom logopeder och fysio - terapeuter. I syfte att skapa bättre förutsättningar för gemensam och lång- siktig planering avseende hälso- och sjukvård för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård, föreslås att regeringen ger Social - Sammanfattning SOU 2026:52 52 styrelsen uppdraget att utreda och föreslå åtgärder för att främja tillgången till fast vårdkontakt i hemregionen. En ny vårdform för integrerad vård Vi bedömer att det finns behov av en ny vårdform med särskilda former för integrerad vård på nationell nivå utifrån de resultat och erfarenheter som framkommit i tidigare och pågående projekt om integrerad vård som Socialstyrelsen, SiS och flera regioner deltagit i. De särskilda formerna för integrerad vård bör ha fokus på utred- ning, bedömning av relevanta behandlingar och andra insatser efter akuta skeden. Att kunna anpassa och påbörja behandlingar i den ut- sträckning som det är möjligt utifrån barnets eller den unges behov bör också ingå i vården. Verksamheten behöver vara specialiserad på vissa typer av behov. Det gäller särskilt autismspektrumtillstånd och intellektuella funktionsnedsättningar, allvarligt och upprepat själv- skadebeteende eller suicidbeteende samt psykoser eller annan psykisk störning som kan komma att föranleda vård enligt lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, förkortad LPT. En ny bestämmelse ska införas i hälso - och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, om att regionen ska avsätta de läkare, psykologer och andra resurser som behövs för att barn och unga som vistas inom regionen i ett statligt hem för barn och unga och som vårdas vid en enhet för integrerad vård ska erbjudas den hälso- och sjukvård som behövs. Om vården inte kräver sjukhusvård ska den tillhandahållas på de statliga hem för barn och unga som har enheter för integrerad vård där den ska ges samordnat med socialtjänstinsatser. Regionen där det statliga hemmet för barn och unga finns ska sluta avtal om vård- formen med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Stärkt skydd mot missförhållanden Upprepade fall av missförhållanden inom SiS har konstaterats, miss- förhållanden som har varat över tid och som i stor utsträckning kvar- står. Det handlar om våld, kränkningar och sexuella övergrepp mot barn och unga på särskilda ungdomshem, ofta begångna av personal. Barn och unga har också svårt att komma till tals, framföra klagomål SOU 2026:52 Sammanfattning 53 och få upprättelse. Otillåten användning av tvångsåtgärder som fast- hållning och avskiljning har konstaterats av tillsynsmyndigheter. Tydligare regler, förbättrade klagomålsfunktioner tillsammans med stärkt rättssäkerhet för barn och unga har efterlysts i samband med extern granskning och tillsyn av verksamheten. Vi anser att det behövs ett ökat skydd för de barn och unga som vistas inom statlig barn - och ungdomsvård. Deras möjligheter att framföra klagomål, komma till tals och bli lyssnade på behöver också stärkas. För att förebygga missförhållanden och rättighetskränkningar menar vi att vårdkvaliteten generellt behöver höjas genom en kom- bination av organisatoriska, kompetensmässiga och strukturella åt- gärder. Ett särskilt ombud För att stärka barns och ungas rätt att komma till tals och framföra klagomål ska det införas ett särskilt ombud för barn och unga i stat- lig barn- och ungdomsvård vid Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det särskilda ombudet ska utses av regeringen och vara en självständig och oberoende funktion. På IVO ska det finnas ett kansli för ombudet som ansvarar för beredning och administration. Barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett statligt hem för barn och unga samt barnens vårdnadshavare ska kunna framföra klagomål till det särskilda ombudet. Det särskilda ombudet ska ha i uppdrag att bevaka barns och ungas rättigheter inom den statliga barn- och ungdomsvården genom att ge rådgivning och vägledning till enskilda barn och unga som vårdas eller har vårdats inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det särskilda ombudet ska även utreda och ta ställning i enskilda klago- mål om missförhållanden. Vid bedömning av vilka klagomål som ska utredas ska särskilt beaktas om det misstänkta missförhållandet innebär risk för intrång i barns eller ungas grundläggande fri- och rättigheter. En utredning av ett klagomål ska leda till ett ställnings- tagande om det misstänkta missförhållandet strider mot lag eller annan författning eller annars är olämplig. När ombudet självt inte är behörigt att utreda klagomålet ska det hjälpa barnet eller den unge till rätta genom att hänvisa till rätt instans. Sammanfattning SOU 2026:52 54 Det särskilda ombudet ska regelbundet besöka de statliga hemmen för barn och unga och informera de barn och unga som vårdas där om sin verksamhet och möjligheten att framföra klagomål. IVO bör ges i uppdrag att utvärdera ombudsfunktionen efter tre år. Vid utvärder- ingen bör synpunkter från barn och unga som varit i kontakt med ombudet inhämtas. Enkla och nära interna vägar för klagomål För att öka tillgänglighet och stöd för barn och unga som upplever missförhållanden på ett statligt hem för barn och unga ska en centralt organiserad klagomålsfunktion inrättas inom Myndigheten för stat- lig barn- och ungdomsvård. Funktionen ska organiseras på myndig- hetsnivå med representanter som, oberoende och självständigt i förhållande till den lokala ledningen, arbetar på plats vid de statliga hemmen för barn och unga. Klagomålsfunktionen ska ha i uppdrag att informera barn och unga om det särskilda ombudet vid IVO och bistå i kontakter. Ökad rättssäkerhet vid fysiska ingripanden Personal vid de särskilda ungdomshemmen har ett tillsyns- och upp- siktsansvar över barn och unga som vårdas vid hemmet, och de sär- skilda befogenheter som regleras i LVU ger lagstöd för att i vissa situationer begränsa barnets eller den unges fri- och rättigheter. Vi gör bedömningen att gällande rätt – främst föräldrabalkens tillsyns- ansvar och brottsbalkens regler om laga befogenhet, nödvärn och nöd – ger tillräckligt rättsligt stöd för fysiska ingripanden i den statliga barn- och ungdomsvården. Brister i praktiken bedöms huvudsakligen vara kopplade till frågor om kompetens, tillämpning och organisa- toriska förutsättningar snarare än på avsaknad av reglering. Som en väg till att stärka rättssäkerheten för barn och unga i sam- band med fysiska ingripanden föreslår vi skärpta krav på dokumen- tation och underrättelse. Vid ett fysiskt ingripande mot någon som vårdas vid hemmet ska chefen för det statliga hemmet för barn och unga utan dröjsmål underrätta den placerande socialnämnden och IVO. Barnet eller den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett fysiskt ingripande vilket syftar till att ge möjlighet att bearbeta SOU 2026:52 Sammanfattning 55 händelsen, öka delaktigheten och bidra till lärande och förebyggande arbete. Ingripandet ska dokumenteras, dokumentationen ska omfatta händelseförlopp, skäl för ingripandet, vidtagna alternativa åtgärder, vilka som deltog och bedömningar avseende barnets bästa. Utökade bakgrundskontroller En viktig faktor för att undvika missförhållanden vid statliga barn- och ungdomshem är att myndigheten har förutsättningar för att kontrol- lera sökandes lämplighet för uppgiften i samband med anställningen. Frågan om utökad rätt till bakgrundskontroller av medarbetare inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör utredas i sam- band med den breda översyn om bakgrundskontroller som pågår inom ramen för en annan utredning. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning Uppdraget Myndigheters personuppgiftsbehandling och informationsutbyte med andra myndigheter regleras i olika regelverk till skydd för den person- liga integriteten, bland annat EU:s dataskyddsförordning5 här kallad dataskyddsförordningen, och den svenska offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400), förkortad OSL. Vårt uppdrag i denna del har varit att kartlägga behoven inom den statliga barn - och ungdoms- vården av att kunna få del av fler uppgifter från andra myndigheter och behovet av att för egen del kunna behandla uppgifterna. Det har även ingått i uppdraget att kartlägga behovet av att kunna utbyta upp- gifter inom den ansvariga myndigheten, och att kartlägga behovet av en förändrad dataskyddsreglering. Uppdraget har även omfattat att kartlägga behovet av att få del av fler uppgifter om barn och unga efter avslutad vård i syfte att bättre följa upp verksamheten. Upp - draget har slutligen även omfattat att lämna förslag som tillgodoser dessa olika behov och som samtidigt är förenliga med överordnad rätt. 5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Sammanfattning SOU 2026:52 56 Kartlagda behov Hälso- och sjukvårdsverksamheten Barn och unga som vårdas inom den statliga barn - och ungdoms- vården har, som framgår ovan, ofta stora behov av hälso- och sjuk- vård. Hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver därför ofta få del av uppgifter från andra vårdgivare, för att kunna se till att barn och unga får den vård som de har behov av. Placerade barn och unga, och i förekom- mande fall barns vårdnadshavare, lämnar oftast sitt samtycke till att uppgifter hämtas in från andra vårdgivare. Sekretessen inom hälso- och sjukvården är därför sällan ett hinder. SiS hälso- och sjukvårds- verksamhet är dock inte ansluten till den nationella patientöversikten för digital delning av patientuppgifter. Det innebär att inhämtandet av relevanta uppgifter ofta är komplicerat, eftersom SiS inte alltid vet vilka andra vårdgivare barnet eller den unge haft kontakt med. Det kan också ta lång tid innan SiS faktiskt får del av uppgifterna, särskilt i de fall handlingar måste skickas analogt. I denna del utgörs det kartlagda behovet av en möjlighet att ansluta till den nationella patientöversikten. Det finns vidare inte sekretessbrytande bestämmelser som gör att SiS alltid kan hämta in uppgifter från andra vårdgivare utan att samtycke har inhämtats. Ett sådant behov kan till exempel uppstå i akuta situationer. Informationsutbyte mellan självständiga verksamhetsgrenar Inom SiS finns det i offentlighets- och sekretesslagens mening två självständiga verksamhetsgrenar; hälso - och sjukvård och social - tjänstverksamhet. Det innebär att sekretess gäller mellan dem, vilket medför att personalen inte fritt kan dela information om placerade barn och unga, trots att de olika personalkategorierna jobbar i tvär- professionella team. Även inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer hälso- och sjukvårdsverksamheten och social- tjänstverksamheten vara två självständiga verksamhetsgrenar För att kunna bedriva en integrerad och patientsäker vård behöver hälso- och sjukvårdspersonal och behandlingspersonal kunna samverka kring SOU 2026:52 Sammanfattning 57 varje enskilt fall. Det finns alltså ett behov av att möjliggöra sådant informationsutbyte. Ordning, säkerhet och brottsförebyggande arbete Många barn och unga som vårdas inom den statliga barn - och ung- domsvården har sociala vårdbehov kopplade till brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende. I flera fall har placerade barn och unga även kopplingar till gängkriminalitet. Kvalificerade säkerhetshot kan även komma från personer i organi- serad brottlighet som inte är placerade på SiS, exempelvis personer som besöker eller på annat sätt har kontakt med placerade barn och unga eller som försöker infiltrera verksamheten. Detta ställer höga krav på den ansvariga myndighetens ordnings- och säkerhetsarbete och brottsförebyggande arbete. Primärt är det Polismyndigheten som i sin underrättelseverksamhet har information om sådana misstankar, iakttagelser eller personkopplingar som kan behöva beaktas. Det gäller till exempel vilka barn och unga som inte ska placeras tillsam- mans, i vilka fall det finns en risk för fritagningar eller en risk för rekrytering till grova våldsbrott. Regleringen av dokumentation inom den statliga barn- och ung- domsvården innebär att det finns ett mycket begränsat utrymme att hantera information utanför barns och ungas socialtjänstjournaler. Barn och unga har som utgångspunkt rätt att få del av allt i sina social- tjänstjournaler, och det förekommer att barn och unga utsätts för påtryckningar att hämta ut dessa och lämna dem vidare. Att SiS där- igenom inte har någon möjlighet att skydda underrättelseuppgifter resulterar i att Polismyndigheten inte lämnar uppgifter till SiS, trots att uppgifterna hade varit relevanta för det förebyggande arbetet inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det finns alltså ett behov av att den myndighet som ansvara för vården ges en rättslig möjlighet att behandla sådana uppgifter utanför barns och ungas socialtjänst- journaler. Uppgifterna är mycket känsliga och behöver därför också kunna hållas hemliga för den uppgifterna rör, men även för de allra flesta medarbetare inom myndigheten. Sammanfattning SOU 2026:52 58 Kompletterande dataskyddsreglering Vid sidan av dataskyddsförordningen och den generellt tillämpliga lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s data- skyddsförordning, förkortad dataskyddslagen, regleras person - uppgiftsbehandlingen inom den statliga barn- och ungdomsvården i författningar som kompletterar det allmänna regelverket. Dessa kompletterande författningar, lagen (2001:454) respektive förord- ningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom social- tjänsten, har dock i allt väsentligt samma materiella innehåll som när de infördes för 25 år sedan. Den kompletterande dataskyddsregler- ingen är därmed dåligt anpassad till att verksamheten nu är digitali- serad och att dataskyddsförordningen utgör den primära rättskällan vad gäller dataskydd. Regleringen uppfattas ställa upp hinder mot sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att utföra verk- samheten inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det finns där- för ett behov av att anpassa den kompletterande dataskyddsregler- ingen till den rättsliga och tekniska utvecklingen. Uppföljning efter avslutad vård Sedan en långt tid har SiS en skyldighet att följa upp sin verksamhet, även efter avslutad vård. I uppföljning efter avslutad vård gäller dess- utom statistiksekretessen enligt 24 kap. 8 § OSL och 7 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641). För att kunna bedriva en adekvat uppföljningsverksamhet behövs ett gott underlag och upp- gifter från olika aktörer. Det är dock enbart socialnämnden som har en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet gentemot SiS och de upp- gifter som lämnas från socialnämnderna uppfattas av SiS ofta som bristfälliga. SiS efterfrågar därför att fler myndigheter ges en sekre- tessbrytande uppgiftsskyldighet, för att uppföljningen efter avslutad vård ska bli bättre. SOU 2026:52 Sammanfattning 59 Våra förslag Hälso- och sjukvårdsverksamheten Delar av den hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs inom den statliga barn- och ungdomsvården är socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Det gäller insatser inom den medicinska elevhälsan. Enligt SiS medför detta hinder mot att ansluta till den nationella patientöversikten. Vi föreslår att hela hälso- och sjukvårds- verksamheten inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska omfattas av hälso- och sjukvårdssekretessen. Den myndigheten bör därför ha möjlighet att ansluta till d en nationella patient över- sikten. Enligt 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL för myndigheter inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten i vissa fall dela upp - gifter om enskilda, trots att samtycke inte har lämnats eller inte har hunnit inhämtas. Vi föreslår att det utrymmet utvidgas till att även omfatta personer över 18 år som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården, men som inte har ett skadligt bruk. Informationsutbyte mellan självständiga verksamhetsgrenar Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller för- ordning. Uppgiftsskyldigheter i lag eller förordning är alltså sekretess- brytande. Vi föreslår att det införs en uppgiftsskyldighet som ska gälla för personal inom Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård oavsett om personalen är verksam inom hälso- och sjukvård eller socialtjänst. Uppgiftsskyldigheten gäller i förhållande till personal vid den andra verksamhetsgrenen och i den utsträckning det behövs för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Skyldigheten att lämna uppgifter ska dock inte gälla om det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl är olämpligt att en uppgift lämnas ut. Förslaget om en uppgiftsskyldighet syftar till att utgöra ett tydligt rättsligt stöd för att lämna nödvändiga uppgifter mellan de olika personalkategorierna och att tydliggöra deras respektive ansvar för att vården och behandlingen ges sammanhållet utifrån barnets eller den unges behov. Uppgiftsskyldigheten innebär dock inte att Sammanfattning SOU 2026:52 60 barnets eller den unges samtycke kan bortses från. I stället är utgångs- punkten även fortsättningsvis att samtycke ska inhämtas. Vår be - dömning är dock att ett samtycke kan omfatta hela vårdtiden. Kompletterande dataskyddsreglering Vi föreslår att det införs en ny lag, lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård, med tillhörande förordning, som reglerar personuppgiftsbehand- lingen vid den nya myndigheten. Lagen ska liksom övrig myndighets- specifik dataskyddsreglering komplettera de generella bestämmel- serna i dataskyddsförordningen och dataskyddslagen och syfta till att ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan be- handling. Lagen föreslås tillämpas inom myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga. Tillämpningsområdet omfattar uttryckligen bland annat skolverksamheten och det brottsförebyg- gande arbetet. Några av den nya lagens bestämmelser motsvarar i sak vad som gäller för SiS i dag medan andra saknar motsvarighet i dagens regler- ing. De bestämmelser som lagen innehåller har genomgående utfor- mats i överensstämmelse med annan sektors- eller myndighetsspeci- fik dataskyddsreglering. Det innebär att det bland annat införs en brett formulerad ändamålsbestämmelse, ett förbud mot att söka efter känsliga personuppgifter som utgår från syftet med en sökning, och en tydlig reglering av att elektroniskt utlämnande på annat sätt än genom direktåtkomst är tillåtet om det inte är olämpligt. De bestäm- melser som lämpligen kan regleras på förordningsnivå föreslås regleras i förordning, bland annat gäller det särskilda föreskrifter om kontroll av åtkomsten till personuppgifter. Ordning, säkerhet och brottsförebyggande arbete Vi föreslår att det i den nya lagen om personuppgiftsbehandling in- förs ett särskilt kapitel som särskilt reglerar tillåtligheten av ett säker- hetsregister. För säkerhetsregistret gäller andra bestämmelser än vad som framgår av den nya lagen i övrigt. Bland annat får personuppgifter SOU 2026:52 Sammanfattning 61 enbart behandlas i säkerhetsregistret för de uttömmande ändamålen att i verksamheten med statliga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verksamhet, och upprätthålla ordning och säkerhet. Det innebär att det finns tydliga begränsningar för i vilket syfte registret får användas och vilka uppgifter som kan bli aktuella att behandla där. Uppgifter om placerade barn och unga får dessutom enbart be - handlas i säkerhetsregistret om det under vårdtiden finns en eller flera förhöjda risker. Det är bland annat om det finns en förhöjd risk att ett barn eller en ung person begår ett brott som inte är ringa, eller utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verk- samhet. Även uppgifter om andra personer föreslås få behandlas i säkerhetsregistret, men då enbart om det är absolut nödvändigt för att förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det är dels uppgifter om personer som har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som får förekomma i registret, dels uppgifter om personer kan antas till- höra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet. Vi föreslår också att det införs en särskild begränsning av vilka medarbetare som får söka i säkerhetsregistret, särskilda krav på doku- mentation i registret och särskilda bestämmelser om hur länge upp- gifter får behandlas i registret. Vi föreslår att när uppgifter inte längre får behandlas i säkerhetsregistret ska de förstöras. Slutligen föreslås att sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret ska gå före skyldig - heten att informera om personuppgiftsincidenter enligt artikel 34.4 i dataskyddsförordningen. Våra bedömningar Sekretess i säkerhetsregistret med mera Vi har bedömt att de uppgifter som vi har kartlagt ett behov av att kunna behandla i säkerhetsregistret, det vill säga underrättelseupp- gifter från i huvudsak Polismyndigheten, i regel kommer att kunna hållas hemliga även för den uppgifterna rör med stöd av 18 kap. 1–3 §§ OSL. I vissa fall kan uppgifter komma att kunna hållas hemliga för den uppgiften rör med stöd av 26 kap. 5 § OSL. Det gäller exempelvis om Sammanfattning SOU 2026:52 62 en uppgift har lämnats av någon som själv vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. I ett sent skede av vårt arbete har det dock framkommit att SiS bedömer att även andra slags uppgifter än underrättelseuppgifter kan komma att behöva behandlas i säkerhetsregistret och att det kan finnas vissa övriga behov av en förändrad sekretessreglering. Vi be- dömer att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet kan finnas skäl att närmare undersöka dessa behov. De kartlagda behoven inom uppföljningsverksamheten Vi bedömer att regeringen bör ge SiS i uppdrag att bland annat be - skriva sin verksamhet med uppföljning under och efter avslutad vård, identifiera i vilka avseenden uppföljningen behöver utvecklas och förändras för att bättre uppfylla sitt syfte och att identifiera rätts - liga och andra hinder mot att utföra en ändamålsenlig uppföljning efter avslutad vård. Bakgrunden till vår bedömning är bland annat att uppföljningsverksamheten efter avslutad vård förefaller vara anmärkningsvärt begränsad till sin omfattning. Det primära skälet för bedömningen är dock att det inte har varit möjligt att utreda vari hindren mot att få del av de uppgifter som efterfrågas från andra myndigheter består. Av samma anledning har vi inte heller lagt några förslag i denna del. I flera fall har vi kunnat konstatera att de efterfrågade uppgifterna är offentliga och redan i dag kan begäras ut från den myndighet som förfogar över dem. I andra fall har det inte varit möjligt att klarlägga om de utlämnande myndigheterna bedömer att uppgifterna skulle vara sekretessbelagda om SiS hade begärt ut dem i uppföljningssyfte, trots att de efter ett utlämnande då hade skyddats av statistiksekretessen. Detta gäller särskilt för uppgifter som efterfrågas från SCB. Samlad integritets- och proportionalitetsbedömning Riskerna för den personliga integriteten Vi har bedömt att förslagen som rör utbyte av uppgifter mellan myn- digheter, mellan självständiga verksamhetsgrenar inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och om personuppgiftsbehandling SOU 2026:52 Sammanfattning 63 medför en utökad och i vissa delar ny personuppgiftsbehandling. Den utökade och nya behandlingen kommer att omfatta flera olika upp- giftskategorier, bland annat känsliga personuppgifter. Behandlingen kan komma att omfatta alla barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården, men även vissa övriga personer. Vad gäller uppgifter om personer som inte vårdas inom den statliga barn- och ungdoms- vården är det dock mycket svårt att uttala sig om omfattningen. Sammantaget är vår bedömning att förslagen innebär en generellt förhöjd risk för intrång i den personliga integriteten för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården men även övriga som berörs av den. Risken dämpas dock av behandlingens samman- hang och ändamål. Förslagens proportionalitet Förslagen innebär i delar även att rätten till skydd för personuppgifter inskränks. Sådana inskränkningar får enbart göras om de kan motive- ras av starka samhälleliga intressen och är proportionerliga i förhål- lande till det eftersträvade målet. Vi har bedömt att våra kartläggningar visar att det finns ett faktiskt och konkret problem som motiverar respektive förslag. Vi har även bedömt att det finns viktiga mål av generellt allmänt intresse som kräver att problemen åtgärdas för att kunna uppfyllas, och att våra förslag åtgärdar de kartlagda, faktiska och konkreta problemen. Särskilt förslagen om sekretessbrytande bestämmelser och om ett säkerhetsregister innebär en inskränkning av rätten till skydd för personuppgifter. Förslagen är dock enligt vår bedömning förenade med adekvata skyddsåtgärder, nödvändiga ut- ifrån de kartlagda behoven och något annat sätt att åtgärda de kart- lagda problemen på finns enligt vår bedömning inte. Vår samman - tagna bedömning är därför att förslagen som rör uppgiftsutbyte och personuppgiftsbehandling är lämpliga och berättigade i förhållande till den nackdel de innebär för barn och unga och andra personer som berörs. Förslagen är därmed enligt vår bedömning proportionerliga. Sammanfattning SOU 2026:52 64 Konsekvenser av våra förslag Konsekvenser för barn och unga Samtliga förslag har utformats med barns och ungas bästa som ut - gångspunkt och i syfte att säkerställa en trygg, säker, ändamålsenlig och meningsfull statlig barn- och ungdomsvård av hög kvalitet. Arbe- tet har genomförts med ett tydligt barnrättsperspektiv. Det baseras på ett brett kunskapsunderlag och nästan 200 barn och unga har bidragit med sina erfarenheter från statlig barn - och ungdomsvård. Deras erfarenheter stämmer väl överens med vad forskningen menar känne- tecknar god vård, det vill säga en engagerad och kompetent personal, tydliga strukturer och tillgång till skola, behandling samt menings- fulla aktiviteter. Otrygghet, bristande delaktighet och otydliga re- gler upplevs som centrala problem i en institutionsvård av de barn och unga vi haft kontakt med. Våra förslag innebär en ökad reglering av den statliga barn- och ungdomsvården och en ökad tydlighet och förutsägbarhet. Statliga hem för barn- och unga blir en särskild placeringsform med krav på sammanhållen vård i form av sociala vårdinsatser, skola och hälso- och sjukvård. Insatser föreslås för att öka barns och ungas delaktig- het och rättssäkerhet, bland annat genom förbättrade möjligheter att klaga, genom ett särskilt ombud och genom utökad tillsyn av verksamheten. Vi föreslår åtgärder för att stärka barns och ungas trygghet och säkerhet genom mindre grupper av barn och unga, tyd- ligare differentiering mellan barn och unga, förbättrade möjligheter till personuppgiftsbehandling och informationsutbyte samt genom höjda kompetenskrav på personal. Sammantaget bedöms förslagen stärka barns och ungas rättigheter samt öka deras trygghet och förbättra vårdkvaliteten. Det innebär en ambitionshöjning för den statliga barn- och ungdomsvården som även medför ökade kostnader på kort sikt. Vår bedömning är att reformen och dess ekonomiska konsekvenser måste ses som en nödvändig in- vestering för att tillgodose rättigheter och behov för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård. SOU 2026:52 Sammanfattning 65 Ekonomiska konsekvenser Samhällsekonomiskt motiveras reformen av att barn och unga i stat- lig barn- och ungdomsvård har en hög risk för negativa livsutfall så- som arbetslöshet, skadligt bruk eller beroende, kriminalitet och psy- kisk ohälsa. Ett förbättrat livsutfall för dessa barn och unga sparar på sikt stora kostnader för samhället. Stora resurser läggs redan i dag på statlig barn- och ungdomsvård där kvaliteten inte sällan brister. Vi menar att satsning på ökad kvalitet och förbättrade strukturella förutsättningar för vården kan bidra till effektivare användning av samhällets resurser och på sikt sänkta kostnader. För staten beräknas reformen innebära en engångskostnad om cirka 39 miljoner kronor samt ökade årliga kostnader om cirka 2,31 miljarder kronor. Förslag om ökad platskapacitet, minskat antal barn och unga per vårdenhet, förstärkt bemanning samt förbättrad struktur för vården är mest kostnadsdrivande. Regionerna bedöms få begränsade kostnadsökningar, främst kopplade till förstärkt till- gång till hälso- och sjukvård medan kommunerna inte påverkas direkt då ökade vårdkostnader föreslås finansieras av staten. Fö r företag och enskilda bedöms inga ekonomiska konsekvenser uppstå. Konsekvenser för jämställdhet, brottslighet och brottförebyggande arbete samt de integrationspolitiska målen Vi bedömer att förslagen stärker förutsättningarna för en jämlik och individualiserad vård genom ökad hänsyn till könsspecifika behov. Särskilt syftar åtgärderna till att förbättra vården för flickor och unga kvinnor genom ökad differentiering, stärkt kompetens, bättre till - gång till hälso- och sjukvård samt minskad användning av tvångs - åtgärder. Förslaget om ett säkerhetsregister bedöms kunna leda till ett mer proaktivt och effektivt brottsförebyggande arbete under på- gående vård, samt i förlängningen till att brottsligheten i samhället generellt minskar. Förslagen i övrigt bedöms även bidra till minskad brottslighet genom bättre differentiering, lägre beläggning och mindre grupper. Förbättrade lokaler och stärkt kompetens minskar risken för återfall och för att barn och unga rekryteras till brottslighet. Vidare bedömer vi att förslagen bidrar till att de integrationspolitiska målen uppnås. 67 Sammanfattning för barn och unga Om utredningens arbete Den här sammanfattningen riktar sig framför allt till ungdomar som har erfarenhet av att vara placerade på SiS eller som av någon anled- ning är intresserade av vad den här utredningen har kommit fram till. Här berättar vi om några av utredningens förslag. Om man vill veta om alla förslag kan man läsa den längre sammanfattningen eller rapporten. I februari 2024 fick vi i uppdrag av regeringen att utreda hur myn- digheten Statens Institutionsstyrelse (SiS) fungerar och komma med förslag på förbättringar för att säkerställa att och ungdomar får en trygg och bra vård, skola och behandling. Utredningen är en del av ett större förbättringsarbete av institutionsvården som regeringen arbetar med. Vi som arbetat med utredningen är ett antal olika personer som är jurister eller experter och vi har även haft hjälp av en större expert- grupp med personer från bland annat Regeringskansliet, Barnombuds- mannen, Barnrättsbyrån, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och forskare som har hjälpt oss med sin kunskap. Vi har hämtat information bland annat från SiS och andra myndig- heter, kommuner, regioner och barnrättsorganisationer. Det har samtidigt varit särskilt viktigt för oss att få och utgå från information från ungdomar som har varit på SiS. Därför skickade vi en enkät med frågor till alla ungdomar som bodde på SiS våren 2026, cirka 115 ung- domar svarade på enkäten. Vi har också träffat och pratat med cirka 80 ungdomar som var på SiS under åren 2024–2025. Den här rapporten beskriver vad vi har kommit fram till. En sådan rapport kallas betänkande. Det här betänkandet lämnade vi till reger- ingen i augusti 2026. Regeringen bestämmer sedan om de vill genom- föra förslagen. Sammanfattning för barn och unga SOU 2026:52 68 Kvaliteten på vården på SiS Vår kartläggning visar att kvaliteten på vården på SiS inte är tillräck- ligt bra. Problemen är inte bara enstaka fel utan de är många och har funnits länge. Anledningen till problemen är bland annat otydlig styrning av ungdomshemmen, brist på bra personal med rätt utbild- ning och för dåligt samarbete mellan olika myndigheter. Ett grund- läggande problem är att det är otydligt vad SiS egentligen ska göra. SiS är skyldiga att ta emot ungdomar, men det är oklart vilka ung- domar SiS är till för och vad ungdomar ska få när de är där. Behoven hos ungdomar som placeras på SiS har förändrats. Många ungdomar har i dag mycket fler och större behov än tidigare. Det handlar till exempel om psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktions- nedsättningar, upplevt trauma, problem med skolan, krimi nalitet, missbruk och svåra erfarenheter av våld och omsorgsbrister. Trots att ungdomarnas behov har förändrats så har SiS uppdrag inte för- ändrats. Det leder till att många ungdomar tycker att det känns som förvaring eller som ett fängelse när man är på ungdomshem och att de inte får den vård de egentligen behöver. Även SiS lokaler har stora brister. Många miljöer är slitna, trasiga och dåligt anpassade för den typ av vård som ska ges. Bristen på loka- ler som fungerar som de ska påverkar ungdomars trygghet, trivsel och möjlighet att må bra, delta i skola och meningsfulla aktiviteter. För en ungdom som redan befinner sig i en svår situation kan en dålig vårdmiljö förstärka känslan av att vara otrygg, kontrollerad eller bortglömd. En pojke på 18 år säger så här: De snackar om behandling och att vi ska utvecklas här, men i praktiken gör jag nästan ingenting om dagarna. Det känns mer som förvaring än någon riktig rehabilitering. Vår kartläggning visar också att SiS har problem med sin organisa- tion. Det märks eftersom gemensamma rutiner och regler som be- stäms av SiS sedan genomförs på olika sätt ute på ungdomshemmen. Det gör att vården skiljer sig åt mellan olika hem och att ungdomar behandlas olika beroende på var de placeras. Ungdomar med liknande behov kan därför få olika stöd, olika bemötande och olika möjlig - heter till skolgång och behandling beroende på var de placeras. Det skapar en känsla av att vara inlåst utan att riktigt förstå varför saker sker och att man blir orättvist behandlad, vilket även kan trigga i gång SOU 2026:52 Sammanfattning för barn och unga 69 konflikter. Skillnaderna mellan ungdomshemmen är särskilt allvarliga eftersom SiS får använda åtgärder som begränsar ungdomars frihet. SiS har svårt att anställa och ha kvar tillräckligt med personal med rätt utbildning och lämplig personlighet. När det saknas trygg och bra personal ökar risken för konflikter och dåligt bemötande. Det påverkar också möjligheten att bygga trygga relationer. För ungdomar som redan har erfarenheter av svek, avbrott och otrygghet kan det få allvarliga konsekvenser. Om vuxna byts ut ofta, inte hinner lyssna eller saknar rätt stöd i sitt arbete blir vården mindre trygg och mindre hjälpsam. Ungdomarna beskriver stora skillnader mellan personal: Flicka, 16 år En del av personalen är jättebra och försöker verkligen hjälpa, men andra har ingen aning om hur de ska hantera oss. Ibland känns det som att de saknar utbildning för att förstå vad vi går igenom. Pojke, 15 år Ibland är det faktiskt personalen som triggar i gång bråk. Några av dem höjer rösten eller hotar med konsekvenser direkt i stället för att försöka snacka lugnt. Det gör allt värre, och det känns som att de inte kan han- tera konflikter. Bristerna i tillgång till hälso - och sjukvård och tandvård är också stora. Många ungdomar på SiS har stora behov av stöd för både sin fysiska och psykiska hälsa men får ändå inte den hälso- och sjukvård de behöver. En anledning till det är att det är otydligt vad SiS ansvarar och vad hälso- och sjukvården ska göra. Det händer att viktiga kon- takter med till exempel Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) avbryts eller att ungdomar får vänta alltför länge på hälso - och sjukvårds- insatser. För den som är placerad kan det betyda att hjälp uteblir just när den behövs som mest: Ungdom, 15 år Jag har ADHD och behöver egentligen min medicin, men här var de först tveksamma till att ge mig den. Under veckorna utan medicin kunde jag inte fokusera alls och hamnade i massa konflikter. Det kändes som att de inte fattade hur viktig den var för mig. Sammanfattning för barn och unga SOU 2026:52 70 Pojke, 18 år Jag hade abstinens av droger när jag kom hit, men det fanns ingen riktig avgiftningshjälp. Jag låg och skakade och mådde skit, och per - sonalen visste inte vad de skulle göra mer än att ge mig Alvedon och säga att det går över. Kartläggningen visar också att SiS har problem med samarbete med andra på grund av svårigheter med att dela information om till exem- pel hälsa, läkemedel, skyddsbehov eller tidigare stödinsatser. När viktig information saknas ökar risken för att ungdomar inte får rätt hjälp och att säkerheten påverkas. Allvarliga missförhållanden Ett mycket allvarligt resultat av vår kartläggning är att vissa ung- domar har varit utsatta för våld, kränkningar och andra allvarliga övergrepp på ungdomshem. Tvångsåtgärder används också ibland på otillåtna sätt. Det är särskilt allvarligt eftersom det drabbar ung- domar som redan är i en utsatt situation och som ofta är beroende av vuxna i verksamheten för sin trygghet och sitt skydd. Flera ung- domar beskriver fysiska ingripanden som skrämmande och ibland som orimligt hårda: Pojke, 17 år Personalen brottade ner mig en gång när jag vägrade gå till mitt rum. De var fyra stycken som höll fast mig på golvet så hårt att jag knappt fick luft. Jag fick blåmärken över hela armarna efteråt. Avskiljning och inlåsning kan upplevas som mycket svåra och ibland användas i situationer där ungdomar uppfattar att andra lösningar borde ha prövats först: Pojke, 14 år De säger att det är för säkerhetens skull, men jag tycker de använder av- skiljning för lätt. Ibland räcker det att man höjer rösten så tar de in en där. Vi bedömer att ungdomars möjligheter att säga ifrån, klaga och få upprättelse när de blir felbehandlade på SiS i dag inte är tillräckliga. Det är inte tillräckligt tydligt vart man ska vända sig om något blir SOU 2026:52 Sammanfattning för barn och unga 71 fel. Det är inte heller säkert att den som klagar känner sig trygg med att göra det. För ungdomar på SiS kan det vara mycket svårt att berätta om sådant som känns skrämmande, fel eller orättvist, särskilt om man är beroende av samma vuxna i vardagen som man vill klaga på. Behov av stora förbättringar Vi har även sett att brister och problem på SiS gjort att ung domar i vissa situationer skadats av att vara där. Det är oacceptabelt. Vård som samhället ger får aldrig betyda att den som redan är utsatt blir ännu mer utsatt. Vi tycker därför att det krävs en stor förändring för att alla ungdomar ska få en bra och rättssäker vård som är lika bra på alla hem. De här sakerna ska alltid vara styrande i vården: – Barnets och den unges bästa ska vara utgångspunkt för alla ana- lyser och beslut. Det ska inte bara stå i lagen utan märkas i var- dagen. Barn och unga ska förstå varför beslut fattas, bli lyssnade på och känna att deras behov tas på allvar. – Staten ska ta ett större ansvar. Hur vården ska se ut ska regleras tydligt och staten ska ta större ansvar för att olika myndigheter samarbetar. När verksamheten får begränsa ungdomars frihet måste reglerna vara klara, enkla att förstå och rättssäkra. Det ska vara tydligt både för den som är placerad och för den som arbetar i verksamheten vad som gäller och varför. – Det vårdande uppdraget ska vara allra vktigast. Vården ska inte främst handla om kontroll, ordning och förvaring utan om rela- tioner, behandling, utbildning, stöd för sin hälsa och en menings- full vardag. Ungdomar som placeras ska möta vuxna som lyssnar, förklarar, står kvar och har kunskap att hjälpa. Det rela tionella arbetet ska ses som kärnan i vården. Ungdomar beskriver tydligt att hjälp måste handla om mer än att bara få dem att ”sköta sig”: Pojke, 16 år Jag behöver inte bara hjälp med att sluta med droger eller sluta slåss – jag behöver hjälp att hantera min sorg och ilska också. Men den biten glöms bort. De fokuserar på att få mig att sköta mig, inte på varför jag mår dåligt från början. Sammanfattning för barn och unga SOU 2026:52 72 Utredningens förslag för förbättringar En ny myndighet Vi föreslår att regeringen i stället för SiS ska starta en ny myndighet som ska heta Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård (MBU). Myndigheten ska bara arbeta med vård av barn och unga, inte med missbruksvård eller barn och unga som är dömda till straff för brott som SiS gör i dag. Namnet visar att myndighetens verksam- het ska handla om att ge vård och stöd till barn och unga, inte bara om att det ska finnas platser och möjlighet att låsa in ungdomar. Myn- digheten ska både ansvara för hem där ungdomar kan bo och få vård och för att ge stöd och andra insatser till kommuner. De som arbetar på den nya myndigheten ska vara specialister på att ge vård till barn och unga. Nya hem för barn och unga De särskilda ungdomshem som finns i dag ska ersättas av en ny typ av placering som ska heta statliga hem för barn och unga. De ska vara till för barn och unga som behöver vård inom socialtjänsten i hem där man kan låsa hela eller delar av hemmen och som staten an- svarar för. Ungdomar som bor där ska få omsorg, behandling, ut - bildning eller annan sysselsättning, fritidsaktiviteter och den hälso- och sjukvård som de behöver. För barn upp till 18 år ska även det ansvar som föräldern annars har för barnets uppfostran ingå. Bara ungdomar som har ett tydligt behov av just den här vård - formen ska placeras där. Barn som inte fyllt 13 år ska bara få place- ras där om det finns en mycket speciell anledning till det. Den fysiska miljön på hemmen ska vara trygg, säker och så hem- lik som möjligt. Lokalerna ska vara anpassade till barns och ungas olika ålder, behov och förutsättningar (till exempel om man har adhd). Varje avdelning ska som högst få ha fem platser eftersom stora ung- domsgrupper ökar risken för att ungdomar med olika problematik blandas och att konflikter och våld ökar. Avdelningarna ska även delas in mer utifrån ungdomarnas typ av problematik och behov. SOU 2026:52 Sammanfattning för barn och unga 73 Vården på hem för barn och unga Hela den tid som ungdomar är på ett statligt hem för barn och unga ska användas till att ge riktig vård. Ungdomar ska inte bara få för - varas. Vården ska vara anpassad efter varje ungdoms behov, bygga på delaktighet, vara av bra kvalitet och bygga på kunskap om vad som hjälper. Ungdomar ska bland annat få stöd för att bearbeta svåra er- farenheter och upplevelser, stärka sina praktiska kunskaper i att klara sig själv och förbättra sina sociala relationer. Ungdomar ska också få möjlighet att vara utomhus varje dag och ha fysiska aktiviteter och en meningsfull fritid. Personalen ska få mer utbildning och insatser som höjer deras kompetens om ungdomar, trauma med mera. Personalens förståelse för ungdomar, deras bemötande och kompetens för att bygga rela- tioner är det viktigaste för hur vården blir. Skolan är också en jätteviktig del av vården. Många ungdomar som placeras har erfarenheter av skolavbrott och misslyckanden i skolan. Att ungdomar får en utbildning är den viktigaste skyddsfaktorn för ungdomars möjlighet till ett bra liv. Skolan ska därför ha en tydlig och självklar plats i vården och fungera lika bra på alla hem, inte bara på vissa. Ungdomars erfarenheter visar att skolan både kan fungera bra och dåligt på SiS i dag: Pojke, 16 år Skolan här är löjligt enkel. Vi har typ matte, svenska, engelska på hög- stadienivå, fast många av oss borde läsa gymnasiegrejer. Jag känner att jag inte lär mig något nytt, utan bara repeterar sånt jag redan borde ha klarat. Flicka, 15 år Jag har alltid haft svårt i skolan, men här är klasserna små så läraren kan hjälpa mig mer. Det är en av få bra saker – jag har faktiskt lärt mig läsa bättre sen jag kom hit, för de satte sig ner med mig varje dag. Även tillgången till hälso- och sjukvård behöver förbättras. Vi tycker att det vid varje statligt hem för barn och unga ska finnas sjuksköter- ska och psykolog. Samtidigt måste regionerna ta ett tydligare ansvar för den hälso- och sjukvård som de ansvarar för, till exempel läkare och annan specialistvård. För vissa ungdomar som har mycket stora Sammanfattning för barn och unga SOU 2026:52 74 och sammansatta behov föreslår vi också nya avdelningar där social vård och specialistpsykiatriska insatser ska ges tillsammans. Hem för barn och unga ska vara så öppna som möjligt Vi tycker också att det är viktigt att alla hem ska ha en så kallad intern vårdkedja. Det betyder att ungdomar aldrig ska vårdas i mer låsta miljöer än nödvändigt och att de inte heller ska behöva flyttas mellan olika hem när deras behov förändras. Det gör det även lättare att skapa kontinuitet i relationer, skolgång och behandling. Inom samma hem ska det därför finnas olika typer av avdelningar, från mer skyd- dade och låsta till delvis mer öppna och särskilda avdelningar där man är när man förbereder sig för att skrivas ut. Övergången från mer ingripande vård till öppnare former behöver planeras tidigt och ske i steg. Målet ska vara att den som är placerad så fort som möjligt ska kunna vårdas med färre begränsningar. Det är viktigt både för att minska känslan av inlåsning och för att ung- domen ska få träna på vardag, ansvar, relationer och beslut på ett sätt som så mycket som möjligt liknar livet efter placeringen. Det är vik- tigt för att minska risken för att ungdomen faller tillbaka i gamla mönster efter utskrivning. Många ungdomar beskriver att utskriv- ningen är något de både längtar efter och är rädda för: Pojke, 17 år Jag har varit placerad förut och det gick åt helvete efter att jag skrevs ut. Den här gången hoppas jag att de fixar bättre stöd när jag kommer ut. För släpper de mig rakt ut utan plan, då vet jag nästan säkert att jag faller tillbaka i gamla mönster. Flicka, 16 år Jag längtar ju ut varje dag, men samtidigt får jag ångest av tanken på att komma hem. Det är kaos hemma och jag har förändrats här inne. Tänk om allt bara blir som förut när jag kommer tillbaka? Då var ju allt det här förgäves. SOU 2026:52 Sammanfattning för barn och unga 75 Stärkt skydd mot missförhållanden Ett mål vi har med våra förslag är att ungdomar aldrig ska behöva uppleva så allvarliga missförhållanden som vissa tyvärr har gjort på SiS. Alla våra förslag har syftet att skapa trygga hem med vård av kvalitet som ska hjälpa ungdomar som har det svårt. Till exempel föreslår vi att personalen ska få utbildning särskilt i metoder och arbetssätt som syftar till att minska användandet av tvångsåtgärder. Vi hoppas att det kommer betyda att tvångsåtgärder kommer att behöva användas så lite som möjligt och att missförhållanden som rena övergrepp mot ungdomar inte längre ska hända. Om missför- hållanden ändå skulle hända föreslår vi även ett antal saker för att stärka skyddet för ungdomar: – Ett särskilt ombud för barn och unga ska startas på Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Ombudet ska vara självständigt och kunna ta emot klagomål från barn och unga och från deras vård- nadshavare. Ombudet ska ge råd och vägledning, utreda allvarliga klagomål och också hjälpa ungdomar vidare till rätt person när det behövs. – En intern klagomålsfunktion ska finnas centralt på Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Klagomålsfunktionen ska vara lätt att nå och arbeta nära ungdomarna men inte på hemmen. Syftet är att det ska vara enklare att säga ifrån när något blir fel. Barn och unga ska få tydlig information om sina rättigheter och om vart de kan vända sig. – Skarpare krav när personal ingriper fysiskt mot en ungdom. Då ska både socialtjänsten och IVO direkt få information om hän- delsen och ungdomen ska erbjudas ett uppföljande samtal. Syftet är att otillåtna händelser upptäcks, följs upp och förebyggs. Personuppgiftsbehandling och informationsutbyte Det ska bli enklare för den nya myndigheten att dela information mellan personal. Men det är bara om det behövs för att se till att barn och ungdomar får den hälso- och sjukvård som de har rätt till, eller att barn och ungdomar får rätt stöd och rätt behandling på andra sätt. Vi gör det också lättare för den nya myndigheten att få viktig Sammanfattning för barn och unga SOU 2026:52 76 information från ett sjukhus eller en vårdcentral, men bara om det behövs för att hjälpa barn och unga. Den nya myndigheten ska också få behandla viss information som kommer från Polismyndigheten i ett särskilt register som bara några få i personalen får titta i. Informationen från Polismyndigheten är oftast hemlig för alla andra än de som får titta i registret. Den är oftast hemlig till och med för den som informationen handlar om, både för barn och ungdomar och för andra personer. Den nya myndigheten ska bara få använda de hemliga uppgifterna om det behövs för att hålla det tryggt och lugnt på hemmen och se till så att det inte begås några brott eller att någon råkar illa ut. Samtidigt ska barns och ungas personliga integritet skyddas. Den nya myndigheten måste därför följa en särskild ny lag när myndig - heten behandlar uppgifter om barn och ungdomar och om andra personer. Den nya lagen säger att den nya myndigheten ska hantera information om barn och unga på ett säkert sätt, så att inte fel per- soner får titta på informationen och så att den inte sparas längre än nödvändigt. Avslutningsvis I alla våra förslag har vi utgått ifrån barns och ungas bästa. De erfaren- heter som ungdomar har delat med oss stämmer väldigt bra överens med vad forskning visar är viktigt för en god vård: engagerade vuxna, trygg miljö, tydliga ramar, fungerande skola, tillgång till behandling och en meningsfull skolgång och vardag. Vi tycker att SiS och den vård de ger behöver förändras i grunden. Ungdomar som placeras på SiS har ofta redan med sig erfarenheter av otrygghet, avbrott, svek och bristande stöd. Vården får därför aldrig bli ännu en plats där ungdomen känner sig rädd, osynlig utan makt eller i värsta fall utsatt. Den måste vara en plats där ungdomen får skydd, blir lyssnad på, förstår vad som händer, får verklig hjälp att må bättre och möjligheter att få en bättre framtid. Våra förslag innebär att regeringen måste satsa mer pengar på vården för att den ska bli bättre. Förbättringarna behöver genomföras steg för steg under flera år, men vården måste samtidigt förbättras och fungera varje dag under hela förändringsarbetet. Ungdomar kan inte vänta längre på trygghet, skydd och rätt stöd. Vi vill att alla ung- SOU 2026:52 Sammanfattning för barn och unga 77 domar, inte bara en del, ska få det som den här flickan har upplevt på ett särskilt ungdomshem: Jag har fått massor med hjälp här, har blivit bemött på ett bra sätt och fått motivation att för första gången ändra mitt destruktiva sätt att leva. 79 1 Författningsförslag 1.1 Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Allmänna bestämmelser Lagens syfte 1 § Syftet med denna lag är att ge Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård möjlighet att behandla personuppgifter på ett ända- målsenligt sätt och att skydda människor mot att deras per sonliga integritet kränks vid sådan behandling. Lagens tillämpningsområde 2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Myndig - heten för statlig barn - och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga. Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis auto - matiserad eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register. 3 § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvårds verksamhet enligt 2 § första stycket avser 1. platsanvisning och placeringar, 2. vård och behandling, 3. skola och undervisning, Författningsförslag SOU 2026:52 80 4. särskilda befogenheter och andra åtgärder som vidtas för att upprätthålla ordning och säkerhet, 5. brottsförebyggande åtgärder, 6. uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring, och 7. annan liknande uppgift som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utföra i verksamheten med statliga hem för barn och unga. 4 § Denna lag gäller inte när personuppgifter behandlas med stöd av patientdatalagen (2008:355). Förhållandet till annan reglering 5 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upp- hävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning. Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- förordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har med- delats i anslutning till denna lag. Personuppgiftsansvar 6 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård är personupp- giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndig - heten utför enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag. SOU 2026:52 Författningsförslag 81 2 kap. Grundläggande bestämmelser om behandling av personuppgifter Ändamål 1 § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra verksamhet enligt 1 kap. 2 § första stycket. 2 § Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får behandlas för andra ändamål än insamlingsändamålet, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket de samlades in. Personuppgifter som samlats in från andra myndigheter för upp- följning efter avslutad vård får dock inte behandlas för något annat ändamål i den verksamhet som omfattas av denna lag. 3 § Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får alltid behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Känsliga personuppgifter 4 § Känsliga personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s data - skyddsförordning får behandlas om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Sökbegränsningar 5 § Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Förbudet omfattar dock inte sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på personuppgifter om etniskt ursprung, poli - tiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, uppgifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning, om sök - ningen är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av denna lag. Förbudet omfattar inte heller sökningar i en viss handling eller i ett visst ärende. Författningsförslag SOU 2026:52 82 Åtkomst till personuppgifter 6 § Åtkomst till personuppgifter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Åtkomsten till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet. Längsta tid för behandling av personuppgifter 7 § Personuppgifter får inte behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. 3 kap. Säkerhetsregistret Rätten att föra register 1 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får föra ett säker- hetsregister. I säkerhetsregistret får personuppgifter endast behandlas i syfte att i verksamheten med statliga hem för barn och unga 1. förebygga och motverka brottslig verksamhet, och 2. upprätthålla ordning och säkerhet. Säkerhetsregistrets innehåll 2 § I säkerhetsregistret får uppgifter behandlas om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på, eller är placerad på, ett statligt hem för barn och unga. Behandling enligt första stycket får dock endast ske om det finns en förhöjd risk för att barnet eller den unge under vårdtiden 1. begår brott som inte är ringa, 2. förbereder rymning eller försöker rymma, 3. blir föremål för fritagning, 4. bidrar till att allvarligt störa ordningen eller säkerheten på ett statligt hem för barn och unga, 5. utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet, eller SOU 2026:52 Författningsförslag 83 6. utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på personal eller andra personer som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga. 3 § Om det är absolut nödvändigt för ändamålet med behand - lingen enligt 1 §, får Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i säkerhetsregistret behandla uppgifter om en person som har per - sonlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som anges i 2 §. 4 § Om det är absolut nödvändigt för ändamål enligt 1 §, får Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård i säkerhetsregistret även behandla personuppgifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet. Sökning i säkerhetsregistret 5 § Sökning i uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret får endast göras av särskilt angivna medarbetare vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som är behöriga att göra sådana sökningar. Dokumentation 6 § När personuppgifter behandlas i säkerhetsregistret ska Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård dokumentera avvägningen mellan behovet av behandlingen och intrånget i enskildas personliga integritet. Dokumentationen ska göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efterhand. Längsta tid för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret 7 § Personuppgifter som behandlas i säkerhetsregistret med stöd av 2 § får inte behandlas längre än två år efter det att barnet eller den unge senast vårdats vid ett statligt hem för barn och unga, dock längst till han eller hon fyller 21 år. Författningsförslag SOU 2026:52 84 Om personuppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på ett statligt hem för barn och unga behandlas enligt 2 § och barnet eller den unge inte har skrivits in på ett sådant hem, får dock uppgifterna inte behandlas längre än tre månader efter det att den första registreringen av uppgifter om honom eller henne gjordes. 8 § Personuppgifter som behandlas i säkerhetsregistret med stöd av 3 § får inte behandlas längre än den tid som uppgifter får be - handlas om det barn eller den unga person som den registrerade har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med. 9 § Personuppgifter som behandlas med stöd av 4 § får inte be - handlas i säkerhetsregistret längre än tre år efter den senaste regi - streringen av en persons anknytning till brottslig verksamhet gjordes. 10 § När personuppgifter inte längre får behandlas i säkerhetsregist- ret ska de omedelbart förstöras. Begränsning av rätten till information om personuppgiftsincidenter 11 § Den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i EU:s dataskyddsförordning gäller inte sådana uppgifter i säkerhetsregistret som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. 4 kap. Övriga bestämmelser Elektroniskt utlämnande av personuppgifter 1 § Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt. SOU 2026:52 Författningsförslag 85 Begränsning av rätten att göra invändningar 2 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invändningar gäller inte vid sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i an - slutning till denna lag. Rätt att meddela föreskrifter 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om 1. åtkomsten till personuppgifter, 2. innehållet i säkerhetsregistret, 3. dokumentation i säkerhetsregistret, och 4. begränsning av behandlingen av personuppgifter i säkerhets - registret. 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. Författningsförslag SOU 2026:52 86 1.2 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) Härigenom föreskrivs att det i tandvårdslagen (1985:125) ska införas en ny paragraf, 10 a §, av följande lydelse. 10 a § Regionen ska ingå en överens- kommelse med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om ett samarbete om tandvård för barn och unga som vårdas i ett så dant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Regeringen eller den myn dig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om formerna för och innehållet i överens kom- melsen. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. SOU 2026:52 Författningsförslag 87 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska ha följande lydelse. Lydelse enligt lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med socialtjänst 1. verksamhet enligt lag stift- ningen om socialtjänst, den sär - skilda lagstiftningen om vård utan samtycke av barn och unga eller av missbrukare, den särskilda lag- stiftningen om insatser för barn i form av skyddat boende och den särskilda lagstiftningen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården, 1. verksamhet enligt lagstift - ningen om socialtjänst, den sär - skilda lagstiftningen om vård utan samtycke av barn och unga eller av missbrukare och den särskilda lagstiftningen om insatser för barn i form av skyddat boende, 2. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd, 3. verksamhet som i övrigt bedrivs av Statens institutionsstyrelse, 4. verksamhet hos kommunal invandrarbyrå, 5. verksamhet enligt lagstiftning om stöd och service till vissa funk- tions hindrade, 6. handläggning av ärenden om bistånd som lämnas av socialnämnd enligt lagstiftning om mottagande av asylsökande m.fl., 7. handläggning av ärenden om tillstånd till parkering för rörelse- hindrade, 8. verksamhet enligt lagen (2007:606) om utredningar för att före- bygga vissa skador och dödsfall, och 9. verksamhet enligt lagen (2026:000) om utredningar för att före- bygga suicid. Författningsförslag SOU 2026:52 88 Med socialtjänst avses även tillsyn, uppföljning, utvärdering, kva- litetssäkring och administration av verksamhet som avses i första stycket 1–8. Med socialtjänst avses vidare uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamhet som avses i första stycket 9. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 Lagen tillämpas inte vid behandling av personuppgifter 1. hos domstolar, 2. för forsknings- och statistikändamål, eller 3. som avses i den ursprungliga lydelsen av artikel 2.2 d i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning. Lagen tillämpas inte heller i verksamhet som omfattas av lagen (0000:00) om behandling av per- sonuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. 1 Senaste lydelse 2018:440. SOU 2026:52 Författningsförslag 89 1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (2007:171) om register - kontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn ska ha föl- jande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Hem för vård eller boende, stödboenden eller skyddade boen- den enligt 9 kap. socialtjänstlagen (2025:400) som tar emot barn får inte anställa någon om inte kon- troll gjorts av register som förs enligt lagen (1998:620) om belast- ningsregister och lagen (1998:621) om misstankeregister avseende honom eller henne. Detsamma ska gälla den som, utan att det innebär anställning, erbjuds upp- drag, praktiktjänstgöring, volon- tärarbete eller liknande vid ett sådant hem under omständigheter liknande dem som förekommer vid en anställning inom verk - samheten. Hem för vård eller boende, statliga hem för barn och unga, stöd- boenden eller skyddade boenden enligt 9 kap. socialtjänstlagen (2025:400) som tar emot barn får inte anställa någon om inte kon- troll gjorts av register som förs enligt lagen (1998:620) om belast- ningsregister och lagen (1998:621) om misstankeregister avseende honom eller henne. Detsamma ska gälla den som, utan att det innebär anställning, erbjuds upp- drag, praktiktjänstgöring, volon- tärarbete eller liknande vid ett sådant hem under omständigheter liknande dem som förekommer vid en anställning inom verk - samheten. Den som erbjuds en anställ - ning, uppdrag, praktiktjänstgöring, volontärarbete eller liknande vid ett sådant hem för vård eller boende, ett sådant stödboende eller ett sådant skyddat boende som sägs i första stycket, ska till den som erbjuder anställningen Den som erbjuds en anställ - ning, uppdrag, praktiktjänstgöring, volontärarbete eller liknande vid ett sådant hem för vård eller bo - ende, ett sådant statligt hem för barn och unga, ett sådant stödboende eller ett sådant skyddat boende som sägs i första stycket, ska till 1 Senaste lydelse 2025:433. Författningsförslag SOU 2026:52 90 lämna utdrag ur belastningsregist- ret och misstankeregistret. den som erbjuder anställningen lämna utdrag ur belastningsregist- ret och misstankeregistret. Skyldigheten att lämna utdrag ur register gäller dock inte om den som erbjuder anställningen, uppdraget, praktiktjänstgöringen, volon- tärarbetet eller liknande själv inhämtar utdraget. Utdraget ska vara högst sex månader gammalt. I lagen om belast- ningsregister och lagen om misstankeregister finns bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i sådana utdrag. 4 §2 I 28 kap. 13 § socialtjänstlagen (2025:400) finns bestämmelser om förbud att driva stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende på grund av under - låtenhet att göra registerkontroll enligt 1 §. I 28 kap. 13 § socialtjänstlagen (2025:400) finns bestämmelser om förbud att driva stödboende, skyddat boende, statligt hem för barn och unga eller hem för vård eller boende på grund av under - låtenhet att göra registerkontroll enligt 1 §. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. 2 Senaste lydelse 2025:433. SOU 2026:52 Författningsförslag 91 1.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 25 kap. 12 § och 26 kap. 1 och 9 §§ offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 kap. 12 §1 Sekretessen enligt 1 §, 2 § andra stycket och 3 –5 §§ hindrar inte att en uppgift om en enskild eller närstående till denne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myn- dighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alko- hol, narkotika eller flyktiga lös - ningsmedel, eller 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. 2. fortgående missbrukar alko- hol, narkotika eller flyktiga lös - ningsmedel, 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, eller 4. vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhänder - tagande för vård av barn och unga. Detsamma gäller uppgift om en gravid person eller någon när - stående till denne, om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. 1 Senaste lydelse 2013:406. Författningsförslag SOU 2026:52 92 26 kap. 1 §2 Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Med socialtjänst förstås i denna lag 1. verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, 2. verksamhet enligt den sär - skilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke och den särskilda lag - stiftningen om insatser för barn i form av skyddat boende, och 2. verksamhet enligt den sär - skilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke och den särskilda lag - stiftningen om insatser för barn i form av skyddat boende, 3. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd eller av Statens institutions sty- relse. 3. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd eller av Statens institutionssty - relse, och 4. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, dock inte myndighetens hälso- och sjukvårdsverksamhet inklusive elev- hälsans medicinska insatser. Till socialtjänst räknas också 1. verksamhet hos annan myndighet som innefattar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksam- het, och 2. verksamhet hos kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst jämställs 1. ärenden om bistånd åt sökande av internationellt skydd och andra utlänningar, 2. ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade, 3. ärenden hos patientnämnd om allmän omvårdnad, och 4. verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Sekretessen gäller inte om annat följer av 5, 6 eller 7 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 2 Senaste lydelse 2026:1156. SOU 2026:52 Författningsförslag 93 9 §3 Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas från en myndighet inom social - tjänsten till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom hälso- och sjukvården, om det behövs för att ge den enskilde nöd - vändig vård, behandling eller annat stöd och denne 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alko- hol, narkotika eller flyktiga lös - ningsmedel, eller 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. 2. fortgående missbrukar alko- hol, narkotika eller flyktiga lös - ningsmedel, 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, eller 4. vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Detsamma gäller uppgift om en gravid person eller någon när - stående till denne, om uppgiften behöver lämnas för en nöd vändig insats till skydd för det väntade barnet. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. 3 Senast lydelse 2013:406 Författningsförslag SOU 2026:52 94 1.6 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) Härigenom föreskrivs att 10 kap. 25 §, 11 kap. 25 §, 16 kap. 43, 49 och 49 a §§, 17 kap. 15 a, 19 och 21 a §§, 19 kap. 35 §, 40 a, 42 a och 42 b §§, 21 kap. 1, 7 och 10 §§, 23 kap. 18 och 26 §§, 24 kap. 1 och 8 §§ och 26 a kap. 1 § och rubrikerna närmast före 21 kap. 7 § och närmast efter 24 kap. 7 § skollagen (2010:00) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 25 §1 En elev har rätt att bli mottagen i en grundskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola. Innan kommunen fattar be- slut om att för ett visst läsår ta emot en sådan elev ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun. En elev som vistas i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett sådant skyd- dat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag har rätt att bli mot - tagen i en grundskola i den kom- mun där eleven vistas, trots att en annan kommun är den som ska svara för elevens utbildning. En elev som vistas i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyd- dat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag har rätt att bli mot - tagen i en grundskola i den kom- mun där eleven vistas, trots att en annan kommun är den som ska svara för elevens utbildning. 1 Senaste lydelse 2025:440. SOU 2026:52 Författningsförslag 95 11 kap. 25 §2 En elev har rätt att bli mottagen i en anpassad grundskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens ut- bildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens anpassade grundskola. Innan kommunen fattar beslut om att för ett visst läsår ta emot en sådan elev, ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun. En elev som vistas i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett sådant skyd- dat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag har rätt att bli mot - tagen i en anpassad grundskola i den kommun där eleven vistas, trots att en annan kommun är den som ska svara för elevens utbild- ning. En elev som vistas i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyd- dat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag har rätt att bli mot - tagen i en anpassad grundskola i den kommun där eleven vistas, trots att en annan kommun är den som ska svara för elevens utbild- ning. 16 kap. 43 §3 Av de behöriga sökande till ett nationellt program eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlings - utbildning som börjar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kommunen eller inom sam - verkansområdet för utbildningen. En elev ska vid beslut om mot- tagande enligt första stycket jäm- ställas med den som är hemma - hörande i kommunen eller sam - verkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbild - ningen på grund av placering i ett En elev ska vid beslut om mot- tagande enligt första stycket jäm- ställas med den som är hemma - hörande i kommunen eller sam- verkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbild - ningen på grund av placering i ett 2 Senaste lydelse 2025:440. 3 Senaste lydelse 2025:440. Författningsförslag SOU 2026:52 96 sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänst- lagen (2025:400) eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänst- lagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. 49 §4 En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller samverkans- området för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning. Erbjuder den nya hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kom- mun eller en region som anordnar utbildningen. En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett skyddat bo- ende enligt 9 kap. 6 § samma lag, och därför flyttar från kommu - nen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boendet är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har ele- ven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar ut- bildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat bo- ende enligt 9 kap. 6 § samma lag, och därför flyttar från kommu - nen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boendet är beläget, om kommunen erbjuder så dan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har ele- ven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar ut- 4 Senaste lydelse 2025:440. SOU 2026:52 Författningsförslag 97 för vård eller boende eller i det skyddade boendet. bildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende eller i det skyddade boendet. 49 a §5 En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett skyddat boende enligt 9 kap. 6 § samma lag och som efter placeringen åter- vänder till sin hemkommun har rätt att fullfölja en påbörjad ut - bildning på ett nationellt pro - gram eller en nationell inriktning i hemkommunen, om den erbju- der sådan utbildning. Detta gäller oavsett om utbildningen påbörja- des i hemkommunen eller sam - verkansområdet före placeringen eller i den kommun eller det sam- verkansområde där hemmet för vård eller boende eller det skyd- dade boendet är beläget. En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat bo- ende enligt 9 kap. 6 § samma lag och som efter placeringen åter - vänder till sin hemkommun har rätt att fullfölja en påbörjad ut - bildning på ett nationellt program eller en nationell inriktning i hem- kommunen, om den erbjuder så- dan utbildning. Detta gäller oav- sett om utbildningen påbörjades i hemkommunen eller sa mver- kansområdet före placeringen eller i den kommun eller det sam- verkansområde där hemmet för vård eller boende eller det skyd - dade boendet är beläget. Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen. 17 kap. 15 a §6 En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett skyddat bo- En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för 5 Senaste lydelse 2025:440. 6 Senaste lydelse 2025:440. Författningsförslag SOU 2026:52 98 ende enligt 9 kap. 6 § samma lag, och därför flyttar från kommu - nen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på ett påbörjat intro- duktionsprogram eller på ett annat introduktionsprogram i den kom- mun eller i det sam verkans- område där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boen- det finns. Utbildningen ska i ett sådant fall fullföljas enligt den nya huvudmannens utbild ningsplan och en ny individuell studieplan. barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat bo- ende enligt 9 kap. 6 § samma lag, och därför flyttar från kommu - nen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på ett påbörjat intro- duktionsprogram eller på ett annat introduktionsprogram i den kom- mun eller i det samverkans - område där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boen- det finns. Utbildningen ska i ett sådant fall fullföljas enligt den nya huvudmannens utbildnings plan och en ny individuell studieplan. Under de förutsättningar som anges i 29 och 30 §§ har eleven rätt att fullfölja utbildningen hos en huvudman för en fristående gymnasie- skola enligt den huvudmannens utbildningsplan och en ny individuell studieplan. En elev som påbörjat ett introduktionsprogram hos en huvudman och som efter en av- slutad placering i ett hem för vård eller boende eller i ett skyddat boende återvänder till hem kom- munen har rätt att fullfölja ut - bildningen på programmet eller på ett annat introduktionspro - gram hos hemkommunen eller i hemkommunens samverkansom- råde enligt hemkommunens ut - bildningsplan och en ny indivi - duell studieplan. En elev som påbörjat ett introduktionsprogram hos en huvudman och som efter en av- slutad placering i ett hem för vård eller boende, statligt hem för barn och unga eller i ett skyddat boende återvänder till hem kom- munen har rätt att fullfölja ut - bildningen på programmet eller på ett annat introduktions pro- gram hos hemkommunen eller i hemkommunens samverkansom- råde enligt hemkommunens ut - bildningsplan och en ny indivi - duell studieplan. SOU 2026:52 Författningsförslag 99 19 §7 En kommun eller en region som anordnar programinriktat val som har utformats för en grupp elever eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ta emot alla de behöriga sök ande till utbildningen som hör hemma i kommunen eller samverkans - området för utbildningen. En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemma- hörande i kommunen eller sam - verkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbild - ningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänst- lagen (2025:400) eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemma- hörande i kommunen eller sam - verkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbild - ningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänst- lagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. Om det finns platser över på utbildningen, sedan alla sökande som ska tas emot enligt första och andra styckena har antagits, får kom - munen eller regionen ta emot andra behöriga sökande till utbild - ningen. 21 a §8 En kommun som anordnar så- dan utbildning som avses i 21 § första stycket ska ta emot ung - domar som uppfyller behörig - hetsvillkoren för respektive ut - bildning om de vistas i kommunen eller samverkansområdet för ut - bildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller bo- ende som avses i 9 kap. 4 § social- En kommun som anordnar så- dan utbildning som avses i 21 § första stycket ska ta emot ung - domar som uppfyller behörig - hetsvillkoren för respektive ut - bildning om de vistas i kommunen eller samverkansområdet för ut - bildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller bo- ende som avses i 9 kap. 4 § social- 7 Senaste lydelse 2025:440. 8 Senaste lydelse 2025:440. Författningsförslag SOU 2026:52 100 tjänstlagen (2025:400) eller i ett sådant skyddat boende som av - ses i 9 kap. 6 § samma lag. Det gäller också för en region som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § andra stycket. tjänstlagen (2025:400), i ett stat- ligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. Det gäller också för en region som anord - nar sådan utbildning som avses i 21 § andra stycket. 19 kap. 35 §9 Av de sökande till ett nationellt program eller till en nationell in- riktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som bör- jar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för ut- bildningen. En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hem - mahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbild - ningen, om eleven vistas i kom - munen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av pla- cering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hem - mahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbild - ningen, om eleven vistas i kom - munen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av pla- cering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. 9 Senaste lydelse 2025:440. SOU 2026:52 Författningsförslag 101 40 a §10 En kommun eller en region ska ta emot en elev på ett individuellt program om 1. eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för ut- bildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller bo- ende som avses i 9 kap. 4 § social- tjänstlagen (2025:400) eller i ett sådant skyddat boende som av - ses i 9 kap. 6 § samma lag, och 1. eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för ut - bildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller bo- ende som avses i 9 kap. 4 § social- tjänstlagen (2025:400), i ett stat- ligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som av - ses i 9 kap. 6 § samma lag, och 2. hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa undervis- ningen på ett nationellt program. 42 a §11 En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en natio- nell inriktning och som med an- ledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett skyddat boende enligt 9 kap. 6 § samma lag, flyttar från kommunen eller samverkansom- rådet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kom- mun där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boen- det är beläget, om kommunen er- bjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbild- ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en natio- nell inriktning och som med an- ledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat boende enligt 9 kap. 6 § samma lag, flyttar från kom- munen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att full- följa utbildningen på det på bör- jade programmet eller den påbör- jade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boendet är be- läget, om kommunen er bjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbild - 10 Senaste lydelse 2025:440. 11 Senaste lydelse 2026:960. Författningsförslag SOU 2026:52 102 annan kommun eller en region som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller bo- ende eller det skyddade boendet. ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller bo- ende, det statliga hemmet för barn och unga eller det skyddade bo - endet. En elev som har påbörjat ett individuellt program, och som med anledning av sådan placering som avses i första stycket flyttar från kommunen eller samverkans- området för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen enligt en ny individuell studieplan i den kommun eller region där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boendet är beläget. En elev som har påbörjat ett individuellt program, och som med anledning av sådan placering som avses i första stycket flyttar från kommunen eller samverkans- området för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen enligt en ny individuell studieplan i den kommun eller region där hemmet för vård eller boende, det statliga hemmet för barn och unga eller det skyddade boendet är beläget. Denna paragraf gäller inte i de fall som avses i 18 kap. 7 §. 42 b §12 En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett skyddat boende enligt 9 kap. 6 § samma lag och som efter placeringen återvänder till sin hemkommun, har rätt att fullfölja en påbörjad utbildning på ett nationellt pro - gram eller en nationell inriktning i hemkommunen, om den erbju- der sådan utbildning. Om hem - kommunen inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat bo- ende enligt 9 kap. 6 § samma lag och som efter placeringen åter - vänder till sin hemkommun, har rätt att fullfölja en påbörjad ut - bildning på ett nationellt pro - gram eller en nationell inriktning i hemkommunen, om den erbju- der sådan utbildning. Om hem - 12 Senaste lydelse 2026:960. SOU 2026:52 Författningsförslag 103 rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar ut- bildningen. kommunen inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar ut- bildningen. En elev som har placerats i ett sådant hem för vård eller boende eller skyddat boende som avses i första stycket och som efter pla- ceringen återvänder till sin hem- kommun, har rätt att fullfölja en påbörjad utbildning på ett indivi- duellt program enligt en ny indi- viduell studieplan i hemkommu- nen eller en region som anordnar utbildningen enligt ett samver - kansavtal med hemkommunen. En elev som har placerats i ett sådant hem för vård eller boende, statligt hem för barn och unga eller skyddat boende som avses i första stycket och som efter placer - ingen återvänder till sin hem - kommun, har rätt att fullfölja en påbörjad utbildning på ett indivi- duellt program enligt en ny indi- viduell studieplan i hemkommu- nen eller en region som anordnar utbildningen enligt ett samver - kansavtal med hemkommunen. Första och andra styckena gäl- ler oavsett om utbildningen på - börjades i hemkommunen eller samverkansområdet före placer - ingen eller i den kommun eller det samverkansområde där hem- met för vård eller boende eller det skyddade boendet är beläget. Första och andra styckena gäl- ler oavsett om utbildningen på - börjades i hemkommunen eller samverkansområdet före placer - ingen eller i den kommun eller det samverkansområde där hem- met för vård eller boende, det stat- liga hemmet för barn och unga eller det skyddade boendet är beläget. Denna paragraf gäller inte i de fall som avses i 18 kap. 7 §. 21 kap. 1 §13 I detta kapitel finns bestämmelser om – allmänna förutsättningar för fjärrundervisning i vissa skolformer (2 och 3 §§), – när fjärrundervisning får användas i vissa obligatoriska skolformer (4 och 5 §§), 13 Senaste lydelse 2022:1315. Författningsförslag SOU 2026:52 104 – när fjärrundervisning får användas i gymnasieskolan och anpas- sade gymnasieskolan (6 §), – när fjärrundervisning får an- vändas i utbildning vid särskilda ungdomshem (7 §), – när fjärrundervisning får an- vändas i utbildning vid statliga hem för barn och unga (7 §), – försöksverksamhet (8 §), – beslut om fjärrundervisning (9 §), – utförare av fjärrundervisning (10 §), – krav på fjärrundervisning (11–13 §§), och – bemyndigande (14 §). När fjärrundervisning får användas i utbildning vid särskilda ungdomshem När fjärrundervisning får användas i utbildning vid statliga hem för barn och unga 7 §14 Fjärrundervisning får användas för utbildning vid särskilda ung- domshem enligt 24 kap. 8 och 9 §§. För sådan utbildning ska samma bestämmelser om fjärr undervis- ning gälla som för den skol form som utbildningen ska mot svara, med undantag för 12 §. Fjärrundervisning får användas för utbildning vid statliga hem för barn och unga enligt 24 kap. 8 och 9 §§. För sådan utbildning ska samma bestämmelser om fjärr - undervisning gälla som för den skolform som utbildningen ska motsvara, med undantag för 12 §. 10 §15 Fjärrundervisning får endast utföras av huvudmän inom skolväs- endet. Fjärrundervisning som avses i 7 § får dock även utföras av den som är huvudman för det sär- skilda ungdomshemmet. Fjärrundervisning som avses i 7 § får dock även utföras av den som är huvudman för det statliga hemmet för barn och unga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om i vilken omfattning fjärrundervisning får utföras åt en annan huvudman. 14 Senaste lydelse 2020:605. 15 Senaste lydelse 2020:605. SOU 2026:52 Författningsförslag 105 23 kap. 18 §16 För utbildning vid särskilda ungdomshem enligt 24 kap. 8 och 9 §§ samt utbildning för elever som vårdas på sjukhus eller annan motsvarande institution enligt 24 kap. 17–19 §§ ska samma be - stämmelser om entreprenad gälla som för den skolform som ut - bildningen ska motsvara. För utbildning vid statliga hem för barn och unga enligt 24 kap. 8 och 9 §§ samt utbildning för ele- ver som vårdas på sjukhus eller annan motsvarande institution enligt 24 kap. 17–19 §§ ska samma bestämmelser om entreprenad gälla som för den skolform som utbildningen ska motsvara. 26 §17 Vad som föreskrivs om över- låtelse av ansvar i 25 § gäller även för staten som huvudman för ut- bildning vid särskilda ungdoms - hem enligt 24 kap. 8 och 9 §§. Vad som föreskrivs om över- låtelse av ansvar i 25 § gäller även för staten som huvudman för ut- bildning vid statliga hem för barn och unga enligt 24 kap. 8 och 9 §§. 24 kap. 1 §18 I detta kapitel finns bestämmelser om – internationella skolor (2–7 §§), – utbildning vid särskilda ung- domshem (8 och 9 §§), – utbildning vid statliga hem för barn och unga (8 och 9 §§), – utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt (10 §-10 b §§), – utbildning vid folkhögskola som motsvarar kommunal vuxen - utbildning i svenska för invandrare (11–15 §§), – utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus eller en institution som är knuten till ett sjukhus (16–19 §§), – utbildning i hemmet eller på annan lämplig plats (20–22 §§), – annat sätt att fullgöra skolplikten (23–25 §§), och – bemyndiganden (26 §). 16 Senaste lydelse 2020:605. 17 Senaste lydelse 2020:605. 18 Senaste lydelse 2026:531. Författningsförslag SOU 2026:52 106 Utbildning vid särskilda ungdomshem Utbildning vid statliga hem för barn och unga Lydelse enligt lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Föreslagen lydelse 8 § Under vistelse i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ( sär- skilt ungdomshem) ska skolplik - tiga barn, som inte lämpligen kan full göra sin skolplikt på annat sätt, fullgöra den genom att delta i utbildning vid hemmet. Under vistelse i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga (stat- ligt hem för barn och unga) ska skolpliktiga barn, som inte lämp- ligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, fullgöra den genom att delta i utbildning vid hemmet. Utbildningen ska anordnas genom försorg av huvudmannen för hemmet. Den ska motsvara utbildningen i grundskolan eller i före - kommande fall anpassade grundskolan eller specialskolan. För sådan utbildning ska relevanta bestämmelser i skollagen tillämpas med de nödvändiga avvikelser som följer av att barnet vistas i ett sådant hem. Följande bestämmelser behöver dock inte tillämpas: – bestämmelser om registerkontroll (2 kap. 31–33 §§), och – bestämmelser om lokaler och utrustning (2 kap. 35 §). 26 a kap. 1 §19 Detta kapitel tillämpas vid behandling av personuppgifter i verk- samhet som bedrivs med stöd av denna lag, föreskrifter som med - delats med stöd av lagen, bestämmelser för utbildningen som finns i annan författning eller beslut som meddelats med stöd av någon av dessa författningar. 19 Senaste lydelse 2018:1354. SOU 2026:52 Författningsförslag 107 Detta kapitel ska inte tillämpas på behandling av personuppgifter i elevhälsan som utförs inom hälso- och sjukvården. Detta kapitel ska inte heller tillämpas på behandling av person- uppgifter som sker med stöd av lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndig heten för statlig barn- och ungdomsvård. 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutions- styrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdoms- hem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Författningsförslag SOU 2026:52 108 1.7 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) Härigenom föreskrivs att det i hälso - och sjukvårdslagen (2017:30) ska införas ett nytt kapitel, 15 a kap., av följande lydelse. 15 a kap. Samverkan med statliga aktörer 1 § Regionen ska ingå en överenskommelse med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om ett samarbete om hälso- och sjuk- vård för barn och unga som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om formerna för och innehållet i överenskom- melsen. 2 § Regionen ska avsätta de läkare, psykologer och andra resurser som behövs för att barn och unga som vistas inom regionen i ett så- dant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertag- ande för vård av barn och unga och som vårdas på en enhet för integrerad vård ska erbjudas den hälso - och sjukvård som behövs. Den integrerade vården ska, om den inte kräver sjukhusvård, till - handahållas i de statliga hemmen för barn och unga som har enheter för integrerad vård och ges samordnat med socialtjä nstinsatser vid hemmen. 3 § Regionen ska, utöver vad som följer av 2 §, avsätta de läkar - resurser som behövs för att erbjuda en god hälso - och sjukvård åt barn och unga som vistas inom regionen i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Läkarresurserna ska, om det inte är lämpligare att vården ges på en vårdinrättning eller på annat sätt, tillhandahållas i de stat- liga hemmen för barn och unga. 4 § En plan i enlighet med bestämmelserna i 16 kap. 4 § ska upp- rättas för den som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga om SOU 2026:52 Författningsförslag 109 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård begär det och den enskilde samtycker till det. Regionen ska upprätta planen tillsammans med kommunen och Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Regionen ska inom fyra veckor från det att regionen tog emot en begäran enligt första stycket ange i planen vilka hälso- och sjukvårds- insatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska genom- föras och följas upp. 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. Författningsförslag SOU 2026:52 110 1.8 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400) Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2025:400) dels att 1 kap. 2 §, 5 kap. 2 §, 9 kap. 1, 8, 9, 11 och 12 §§, 11 kap. 5 §, 15 kap. 7 och 9 §§, 16 kap. 2 §, 22 kap. 8, 9, 11 och 12 §§, 23 kap. 2 §, 27 kap. 1, 2 och 6 §§ och 31 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 9 kap. 2 och 8 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 9 kap. 4 a och 9 a §§, 10 kap. 8 a §, 28 kap. 3 a–3 c §§ och närmast före 9 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse. Lydelse enligt lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Med socialtjänst avses i den här lagen 1. verksamhet som bedrivs med stöd av denna lag, 2. verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 3. verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (2024:79) om pla - cering av barn i skyddat boende, 4. verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, eller 5. verksamhet som en social - nämnd eller Statens institutions- styrelse ska bedriva enligt någon annan lag eller förordning. 5. verksamhet som en social - nämnd, Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller Sta- tens institutionsstyrelse ska be - driva enligt någon annan lag eller förordning. Verksamhet som Statens insti- tutionsstyrelse bedriver med stöd av skollagen (2010:800) är inte socialtjänst. Tillsyn eller andra uppgifter som Inspektionen för vård och omsorg utför med stöd Verksamhet som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bedriver med stöd av skollagen (2010:800) eller med stöd av 15 kap. 4 a § lagen (2026:000) om omhän- dertagande för vård av barn och SOU 2026:52 Författningsförslag 111 av den här lagen är inte heller socialtjänst. unga är inte socialtjänst. Tillsyn eller andra uppgifter som Inspek- tionen för vård och omsorg utför med stöd av den här lagen är inte heller socialtjänst. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 2 § Socialnämnden ska systema - tiskt och fortlöpande följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten. Socialnämnden och Myndig- heten för statlig barn- och ungdoms- vård ska systematiskt och fort - löpande följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i sina respektive verksamheter. 9 kap. 1 § Socialnämnden ansvarar för att enskilda som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i – ett familjehem, – ett stödboende för barn och unga i åldern 16 –20 år (stöd - boende), eller – ett hem för vård eller bo - ende. – ett stödboende för barn och unga i åldern 16 –20 år (stöd - boende), – ett hem för vård eller bo - ende, eller – ett statligt hem för barn och unga. Barn som är 16 eller 17 år får tas emot i ett stödboende endast om det finns särskilda skäl. Barn och unga får endast vår - das i ett statligt hem för barn och unga med stöd av denna lag i direkt anslutning till att barnet eller den unge har varit placerad i ett sådant hem med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och bar- Författningsförslag SOU 2026:52 112 nets vårdnadshavare samtycker till fortsatt vård i hemmet. Vad som avses med familjehem, stödboende och hem för vård eller boende Vad som avses med familjehem, stödboende, hem för vård eller boende och statligt hem för barn och unga Statligt hem för barn och unga 4 a § Med statligt hem för barn och unga avses ett hem inom social - tjänsten som staten driver för att ta emot barn och unga som inte har fyllt 21 år för vård med särskilt noggrann tillsyn. Vården omfattar omvårdnad och behandling i före- ning med boende. För barn ingår även uppfostran. Ansvar för särskilda ungdomshem och LVM-hem Ansvar för statliga hem för barn och unga och LVM-hem Lydelse enligt lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Föreslagen lydelse 8 § Staten ska tillgodose behovet av sådana hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhän- dertagande för vård av barn och unga (särskilda ungdomshem) och sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM- hem). Staten ska tillgodose behovet av sådana hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhän- dertagande för vård av barn och unga ( statliga hem för barn och unga) och sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). SOU 2026:52 Författningsförslag 113 Staten får ta ut en avgift för vård i särskilda ungdomshem och LVM-hem av den kommun som begärt placeringen. Staten får ta ut en avgift för vård i statliga hem för barn och unga och LVM-hem av den kommun som begärt placeringen. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § Statens institutionsstyrelse le- der verksamheten vid särskilda ungdomshem och LVM-hem. Be- stämmelser om tillsyn m.m. över verksamheten vid hemmen finns i 28 kap. Statens institutionsstyrelse le- der verksamheten vid LVM-hem. Bestämmelser om tillsyn m.m. över verksamheten vid hemmen finns i 28 kap. Statens institutionsstyrelse får genom avtal ge en region eller en kommun i uppdrag att inrätta och driva ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem om det finns särskilda skäl. Statens institutionsstyrelse får genom avtal ge en region eller en kommun i uppdrag att inrätta och driva ett LVM-hem om det finns särskilda skäl. 9 a § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård leder verksam - heten vid statliga hem för barn och unga. Bestämmelser om tillsyn m.m. över verksamheten vid hem men finns i 28 kap. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får genom avtal ge en region eller en kommun i uppdrag att inrätta och driva ett statligt hem för barn och unga om det finns särskilda skäl. Författningsförslag SOU 2026:52 114 11 § Vård i familjehem, stöd - boende, skyddat boende, hem för vård eller boende, särskilda ung- domshem och LVM -hem ska bedrivas i samråd med social - nämnden. Vård i familjehem, stöd - boende, skyddat boende, hem för vård eller boende, statliga hem för barn och unga och LVM-hem ska bedrivas i samråd med social - nämnden. 12 § Om en enskild behöver vår - das i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende, ska socialnämnden upprätta en plan för vården (vård- plan). Om en enskild behöver vår - das i ett familjehem, stödboende, skyddat boende , hem för vård eller boende eller ett statligt hem för barn och unga, ska socialnämn- den upprätta en plan för vården (vårdplan). För barn och unga som vårdas i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende ska nämnden också upprätta en plan över hur vården ska genomföras (genomförande- plan). För barn och unga som vårdas i ett familjehem, stödboende, skyddat boende , hem för vård eller boende eller ett statligt hem för barn och unga ska nämnden också upprätta en plan över hur vården ska genomföras (genom - förandeplan). Av en vårdplan och en genomförandeplan ska det även framgå vilka åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för. 10 kap. 8 a § En plan i enlighet med bestäm- melserna i 8 § ska upprättas för den som vårdas i ett sådant hem som av- ses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård be- gär det och den enskilde samtycker till det. SOU 2026:52 Författningsförslag 115 Kommunen ska upprätta pla - nen tillsammans med regionen och Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. Kommunen ska inom fyra veckor från det att kommunen tog emot en begäran enligt första stycket ange i planen vilka insatser som barnet eller den unge har be - hov av och hur de ska genomföras och följas upp. 11 kap. 5 § Socialnämnden får tillhandahålla insatser för att tillgodose person- liga behov utan individuell behovsprövning. Följande insatser kräver dock alltid en individuell behovsprövning: 1. kontaktperson, kontaktfamilj eller kvalificerad kontaktperson, 2. vård i familjehem, 3. vård i LVM-hem, 4. vård i särskilda ungdoms - hem, 4. vård i statliga hem för barn och unga, 5. vård av barn eller unga mel- lan 18 och 20 år i jourhem, stöd- boende, skyddat boende och andra hem för vård eller boende utöver sådana LVM-hem och sär- skilda ungdomshem som avses i 3 och 4, 5. vård av barn eller unga mel- lan 18 och 20 år i jourhem, stöd- boende, skyddat boende och hem för vård eller boende utöver sådana LVM-hem och statliga hem för barn och unga som avses i 3 och 4, 6. bostad i ett boende för äldre personer eller för personer med funktionsnedsättning som avses i 8 kap. 4 eller 11 §, och 7. vård i hem för viss annan heldygnsvård. 15 kap. 7 § Socialnämnden ska lämna 1. uppgifter om huruvida någon vistas i ett familjehem, stöd bo- ende, skyddat boende eller hem 1. uppgifter om huruvida någon vistas i ett familjehem, stöd bo- ende, skyddat boende , hem för Författningsförslag SOU 2026:52 116 för vård eller boende , om upp - gifterna i ett enskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhets - polisen, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket eller Tullverket, vård eller boende eller statligt hem för barn och unga, om upp gif- terna i ett enskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säker hets- polisen, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket eller Tullverket, 2. uppgifter som behövs i ett ärende hos Skatteverket om skyd - dad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481), eller 3. uppgifter om en studerande, om uppgifterna behövs för pröv- ning av ett ärende om att avskilja denne från högskoleutbildning eller polisprogrammet. 9 § Om en kommun har över - lämnat åt en annan kommun, åt Statens institutionsstyrelse eller åt någon som yrkesmässigt be - driver enskild verksamhet att ut- föra insatser enligt denna lag, ska utföraren på begäran lämna upp- gifter till den socialnämnd som ansvarar för insatsen. Detsamma gäller om en annan kommunal eller gemensam nämnd utför in - satser som har beslutats av social- nämnden. Om en kommun har över - lämnat åt en annan kommun, åt Statens institutionsstyrelse , åt Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller åt någon som yrkesmässigt bedriver enskild verksamhet att utföra insatser en- ligt denna lag, ska utföraren på begäran lämna uppgifter till den socialnämnd som ansvarar för insatsen. Detsamma gäller om en annan kommunal eller gemen - sam nämnd utför insatser som har beslutats av socialnämnden. Uppgifter som ska lämnas är sådana som socialnämnden behöver för kvalitetssäkring, administration, uppföljning eller utvärdering. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller inte uppgifter som en enskild har lämnat i förtroende vid familjerådgivning som erbjuds av socialnämnden eller som har inhämtats i samband med rådgivningen. SOU 2026:52 Författningsförslag 117 16 kap. 2 § Gallring med stöd av bestämmelserna i 1 § första stycket får inte göras av handlingar som har kommit in eller upprättats i samband med 1. utredning om faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § för- äldrabalken, 2. utredning om adoption, eller 3. att ett barn har placerats eller tagits emot i ett – familjehem, – stödboende, – skyddat boende, – hem för vård eller boende, – statligt hem för barn och unga, – boende med särskilt stöd för personer med funktionsned sätt- ning, eller – annat enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om barnet. 22 kap. 8 § Socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat en - skilt hem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende får Socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat en - skilt hem, stödboende, skyddat boende, hem för vård eller bo - ende eller statligt hem för barn och unga får 1. god vård, omsorg och uppfostran och i övrigt bra upp växt- förhållanden, 2. lämplig utbildning, och 3. den hälso- och sjukvård som de behöver. 9 § Socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat en - skilt hem, stödboende eller hem för vård eller boende ges möj - Socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat en - skilt hem, stödboende , hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga ges möjlighet Författningsförslag SOU 2026:52 118 lighet till kontakt med föräldrar, syskon och andra närstående. till kontakt med föräldrar, syskon och andra närstående. Lydelse enligt lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Föreslagen lydelse 11 § Socialnämnden ska noga följa vården av de barn och unga som vårdas i ett familjehem, jourhem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende. Detta ska främst ske genom Socialnämnden ska noga följa vården av de barn och unga som vårdas i ett familjehem, jourhem, stödboende, skyddat boende, hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga. Detta ska främst ske genom 1. regelbundna personliga besök i det hem eller boende där barnet eller den unge vårdas, 2. enskilda samtal med barnet eller den unge, 3. samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem eller på boendet, och 4. samtal med vårdnadshavarna eller en god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till för- äldrar, syskon och andra närstående. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 § Socialnämnden ska utse en socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge när vård ges i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende. Socialnämnden ska utse en socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge när vård ges i ett familjehem, stödboende, skyddat boende, hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga. SOU 2026:52 Författningsförslag 119 Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önskemål. Lydelse enligt lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Föreslagen lydelse 23 kap. 2 § När placeringen av ett barn i ett familjehem, skyddat boende eller hem för vård eller boende har upphört, kan socialnämnden besluta om uppföljning av bar - nets situation. Ett sådant beslut får fattas utan vårdnadshavarens eller barnets samtycke, om bar - net bedöms vara i särskilt behov av nämndens skydd eller stöd utan att förhållandena är sådana som avses i lagen (2026:000) om om- händertagande för vård av barn och unga. När placeringen av ett barn i ett familjehem, skyddat boende , hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga har upphört, kan socialnämnden be- sluta om uppföljning av barnets situation. Ett sådant beslut får fat- tas utan vårdnadshavarens eller barnets samtycke, om barnet be- döms vara i särskilt behov av nämndens skydd eller stöd utan att förhållandena är sådana som avses i lagen (2026:000) om om- händertagande för vård av barn och unga. Detsamma gäller när en placering som beslutats med stöd av lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende har upphört. Bestämmelser om uppföljning när omhändertagande för vård en- ligt lagen om omhändertagande för vård av barn och unga upphör finns i 10 kap. 5 och 6 §§ den lagen. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 kap. 1 § Socialnämnden ansvarar för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och Socialnämnden ansvarar för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och Författningsförslag SOU 2026:52 120 missförhållanden inom social - tjänstens verksamhet. missförhållanden inom social - tjänstens verksamhet. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ansvarar för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom myndig - hetens verksamhet. 2 § Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska genast rappor- tera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett miss- förhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom verksamheten. I yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet fullgörs rapporter - ingsskyldigheten till den som bedriver verksamheten. I verksamhet vid Statens in - stitutionsstyrelse fullgörs rappor- teringsskyldigheten till myndig- hetschefen, och i övrigt fullgörs skyldigheten till den berörda socialnämnden. I verksamhet vid Statens in - stitutionsstyrelse och Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård fullgörs rapporteringsskyldighe- ten till myndighetschefen, och i övrigt fullgörs skyldigheten till den berörda socialnämnden. 6 § Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande ska snarast anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med anledning av det inträffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska göras av 1. socialnämnden, 2. den som bedriver yrkesmäs- sig enskild verksamhet, eller 2. den som bedriver yrkesmäs- sig enskild verksamhet, 3. myndighetschefen för Sta - tens institutionsstyrelse. 3. myndighetschefen för Sta - tens institutionsstyrelse, eller 4. myndighetschefen för Myn- digheten för statlig barn- och ung- domsvård. SOU 2026:52 Författningsförslag 121 28 kap. 3 a § Ett särskilt ombud inom Inspek- tionen för vård och omsorg ska bevaka barns och ungas rättigheter genom att ge rådgivning och väg - ledning till barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett så- dant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhänder - tagande för vård av barn och unga (statliga hem för barn och unga). Det särskilda ombudet ska även pröva klagomål om missförhållan- den inom den statliga barn - och ungdomsvården från barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett statligt hem för barn och unga. 3 b § Den som anmäler ett klagomål har inte ställning som part i ett ärende i det särskilda ombudets verksamhet. 3 c § Det särskilda ombudet får genom ett beslut i ett klagomålsärende ta ställning till om en åtgärd eller underlåtenhet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller ett enskilt statligt hem för barn och unga, strider mot en lag eller någon annan författning eller annars är olämplig. Det särskilda ombudets beslut får inte överklagas. Författningsförslag SOU 2026:52 122 31 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter inom socialtjänsten som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet som avser 1. barn och unga, 2. äldre personer, 3. personer med funktionsnedsättning, 4. personer som har ett skadligt bruk eller beroende, 5. personer som har utsatts för brott och deras närstående, och 6. personer som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får också meddela sådana före skrif- ter som behövs till skydd för en- skildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid sådana LVM-hem och särskilda ungdoms- hem som avses i 9 kap. 8 §. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får också meddela sådana före skrif- ter som behövs till skydd för en- skildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid sådana LVM-hem och statliga hem för barn och unga som avses i 9 kap. 8 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutions- styrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdoms- hem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. SOU 2026:52 Författningsförslag 123 1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2026:000) om omhändertag- ande för vård av barn och unga dels att 1 kap. 7 §, 15 kap. 1–8 §§, 18 kap. 4 §, 19 kap. 3 §, 20 kap. 1 och 2 §§ och rubriken till 15 kap. och rubrikerna närmast före 15 kap. 1, 3, 5 och 7 §§, 18 kap. 4 § och 19 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 6 kap. 1 a–1 b §§, 15 kap. 2 a, 3 a och 4 a–b §§ och en ny rubrik närmast före 15 kap. 4 a § av följande lydelse. Lydelse enligt lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Lagen är indelad i följande kapitel: – 1 kap. Lagens innehåll, syfte och tillämpningsområde – 2 kap. Barns och ungas rättigheter – 3 kap. Grunderna för omhändertagande för vård – 4 kap. Ansökan och beslut om omhändertagande för vård – 5 kap. Omedelbart omhändertagande – 6 kap. Genomförandet av vården – 7 kap. Umgänge och stöd till vårdnadshavare – 8 kap. Socialnämndens ansvar att följa vården – 9 kap. Övervägande om vårdnadsöverflyttning – 10 kap. Upphörande av omhändertagande för vård – 11 kap. Drogtest och läkarundersökning – 12 kap. Flyttningsförbud – 13 kap. Utreseförbud – 14 kap. Förhållandet till vissa avlägsnandebeslut – 15 kap. Särskilda ungdomshem – 15 kap. Statliga hem för barn och unga – 16 kap. Handläggning och allmän förvaltningsdomstols tids- frister – 17 kap. Offentligt biträde och ställföreträdare för barnet Författningsförslag SOU 2026:52 124 – 18 kap. Beslut som gäller omedelbart – 19 kap. Överklagande – 20 kap. Handräckning av Polismyndigheten och Kriminalvården – 21 kap. Straffbestämmelser 6 kap. 1 a § Ett beslut enligt 1 § första stycket om att barnet eller den unge ska vara placerad på ett hem som avses i 15 kap. 1 § får endast fattas om barnet eller den unge omhän der- tagits för vård på grund av eget be- teende enligt 3 kap. 3 § och barnets eller den unges vårdbehov sannolikt inte kan tillgodoses utan tillgång till de särskilda befogenheter om be - gränsning i rörelsefriheten som får användas enligt lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården (behov av vård med särskilt nog - grann tillsyn). Om ett omhändertagande för vård först beslutats både på grund av sådana förhållanden i hemmet som anges i 3 kap. 2 § och eget be- teende enligt 3 kap. 3 §, och bar - net är placerad på ett statligt hem för barn och unga, får dock barnet fortsatt vara placerad på ett sådant hem även om vårdbehovet enligt 3 kap. 3 § har upphört. Ett beslut enligt andra stycket får endast fattas om det kan antas vara bäst ägnat att främja vården av barnet. SOU 2026:52 Författningsförslag 125 1 b § Ett beslut enligt 6 kap. 1 § första stycket och 1 a § som rör ett barn som inte har fyllt 13 år får endast fattas om det finns synnerliga skäl för det. 15 kap. Särskilda ungdomshem Statliga hem för barn och unga Särskilda ungdomshem för barn och unga som behöver stå under särskilt noggrann tillsyn Statliga hem för barn och unga som behöver vård med särskilt noggrann tillsyn 1 § Det ska finnas särskilda ung- domshem för vård av barn och unga som på grund av något eget beteende enligt 3 kap. 3 § behöver stå under särskilt noggrann tillsyn. Det ska finnas statliga hem för barn och unga för vård av barn och unga som på grund av något eget beteende enligt 3 kap. 3 § behöver vård med särskilt noggrann tillsyn. Med särskilt noggrann tillsyn avses möjligheten att begränsa bar- nets eller den unges rörelsefrihet enligt lagen (2026:000) om sär - skilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Enligt 9 kap. 9 § socialtjänst- lagen (2025:400) leder Statens in- stitutionsstyrelse verksamheten på de särskilda ungdomshemmen. Enligt 9 kap. 9 a § socialtjänst- lagen (2025:400) leder Myndighe- ten för statlig barn- och ungdoms- vård verksamheten på de statliga hemmen för barn och unga. 2 § De särskilda ungdomshemmen ska vara indelade i säkerhets - nivåer. Statliga hem för barn och unga ska vara indelade i säkerhets - nivåer. Författningsförslag SOU 2026:52 126 Ett ungdomshem som inte till- hör den lägsta nivån har för höjd säkerhetsnivå. Ett hem som inte tillhör den lägsta nivån har förhöjd säker - hetsnivå 2 a § Vid varje statligt hem för barn och unga ska det finnas låsbara och delvis öppna enheter. Med en delvis öppen enhet av- ses en enhet som inte är låsbar i den mening som avses i 6 kap. 3 § lagen (2026:000) om särskilda be- fogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården (vård på lås bar enhet). Tilldelning av plats på ett särskilt ungdomshem Tilldelning av plats på ett statligt hem för barn och unga 3 § Om socialnämnden har be - dömt att ett barn eller en ung person ska placeras i ett särskilt ungdomshem ska Statens institu- tionsstyrelse föreslå en lämplig plats i ett sådant hem. Om socialnämnden har be - dömt att ett barn eller en ung person ska placeras i ett statligt hem för barn och unga ska Myn- digheten för statlig barn- och ung- domsvård föreslå en lämplig plats i ett sådant hem. I akuta situationer ska Statens institutionsstyrelse omedelbart före- slå en lämplig plats i ett särskilt ungdomshem. I akuta situationer ska Myn- digheten för statlig barn- och ung- domsvård omedelbart föreslå en lämplig plats i ett statligt hem för barn och unga. Barnet eller den unge får inte föreslås en plats som innebär mer ingripande övervakning och kon- troll än vad som är nödvändigt för genomförandet av vården eller för att ordningen eller säkerheten Barnet eller den unge får inte föreslås en plats som innebär mer ingripande övervakning och kon- troll än vad som är nödvändigt för genomförandet av vården eller för att ordningen eller säkerheten SOU 2026:52 Författningsförslag 127 på ungdomshemmet ska kunna upprätthållas. på hemmet ska kunna upp rätt- hållas. Socialnämnden beslutar enligt 6 kap. 1 § om var barnet eller den unge ska vara placerad. 3 a § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får, när det finns skäl för det, flytta ett barn eller en ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga till en annan enhet inom samma hem. Beslut om flytt inom hemmet fattas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård efter sam- råd med socialnämnden. I brådskande fall får ett beslut om överflyttning fattas utan sam - råd med socialnämnden. Social - nämnden ska utan dröjsmål under- rättas om beslutet. 4 § Statens institutionsstyrelse får i samband med en transport av ett barn eller en ung person som placerats på ett särskilt ungdoms- hem besluta att han eller hon till- fälligt ska placeras på ett annat ungdomshem än det som social - nämnden har beslutat. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får i samband med en transport av ett barn eller en ung person som placerats på ett statligt hem för barn och unga besluta att han eller hon tillfälligt ska placeras på ett annat sådant hem än det som socialnämnden har beslutat. Hälso- och sjukvård 4 a § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt barn och Författningsförslag SOU 2026:52 128 unga placerade på statliga hem för barn och unga. Hälso - och sjuk - vården ska omfatta 1. hälsofrämjande och förebyg- gande åtgärder, 2. bedömning av psykiskt och fysiskt hälsotillstånd, och 3. hantering av läkemedel. För hälso - och sjukvård som avses i första stycket ska Myndig- heten för statlig barn- och ungdoms- vård erbjuda den hälso- och sjuk- vård som ges av sjuksköterska och psykolog. 4 b § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete om tandvård och hälso- och sjukvård för barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga. Underrättelse till Statens institutionsstyrelse Underrättelse till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård 5 § Om ett barn eller en ung person är placerad på ett särskilt ungdomshem och vårdas eller har vårdats på sjukhus, ska verksam- hetschefen vid vårdenheten genast underrätta Statens institutions - styrelse om barnet eller den unge önskar lämna eller redan har läm- nat vårdenheten. Om ett barn eller en ung person är placerad på ett statligt hem för barn och unga och vårdas eller har vårdats på sjukhus, ska verksamhetschefen vid vårdenhe- ten genast underrätta Myndig- heten för statlig barn - och ung - domsvård om barnet eller den unge önskar lämna eller redan har lämnat vårdenheten. SOU 2026:52 Författningsförslag 129 6 § Får hälso- och sjukvårdsper- sonal som är verksam vid ett sär- skilt ungdomshem kännedom om att ett barn eller en ung person har en sådan smittsam sjukdom som enligt 1 kap. 3 § andra stycket smittskyddslagen (2004:168) ut- gör allmänfarlig sjukdom, ska Statens institutionsstyrelse under- rättas, om det inte står klart att det saknas risk för smittspridning. Får hälso- och sjukvårdsper- sonal som är verksam vid ett stat- ligt hem för barn och unga känne- dom om att ett barn eller en ung person har en sådan smittsam sjukdom som enligt 1 kap. 3 § andra stycket smittskyddslagen (2004:168) utgör allmänfarlig sjuk- dom, ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård underrät- tas, om det inte står klart att det saknas risk för smittspridning. Uppföljning av verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen Uppföljning av verksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga 7 § Statens institutionsstyrelse ska följa upp sin verksamhet enligt denna lag. Uppföljningen ska om- fatta tiden såväl under som efter avslutad vård. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska följa upp sin verksamhet enligt denna lag. Uppföljningen ska omfatta tiden såväl under som efter avslutad vård. Socialnämnden ska till Statens institutionsstyrelse lämna de upp- gifter om enskilda som myn dig- heten behöver för att fullgöra den skyldighet som följer av första stycket. Socialnämnden ska till Myn- digheten för statlig barn- och ung- domsvård lämna de uppgifter om enskilda som myndigheten behö- ver för att fullgöra den skyl dig- het som följer av första stycket. 8 § I lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården finns bestäm- melser om de särskilda befogen- heter som får användas på de särskilda ungdomshemmen. I lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården finns bestäm- melser om de särskilda befogen- heter som får användas på de stat- liga hemmen för barn och unga. Författningsförslag SOU 2026:52 130 18 kap. Beslut som fattas av Statens institutionsstyrelse Beslut som fattas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård 4 § Beslut av Statens institutions- styrelse om tillfällig placering i samband med en transport enligt 15 kap. 4 § gäller omedelbart, om inte myndigheten bestämmer något annat. Beslut av Myndigheten för stat- lig barn - och ungdomsvård om flyttning inom hemmet enligt 15 kap. 3 a § och tillfällig placer- ing i samband med en transport enligt 15 kap. 4 § gäller omedel- bart, om inte myndigheten be - stämmer något annat. 19 kap. Beslut av Statens institutionsstyrelse om placering vid transport Beslut av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård 3 § Beslut av Statens institutions- styrelse om tillfällig placering i samband med en transport enligt 15 kap. 4 § får inte överklagas. Beslut av Myndigheten för stat- lig barn - och ungdomsvård om tillfällig placering i samband med en transport enligt 15 kap. 4 § får inte överklagas. Beslut av Myndigheten för stat- lig barn - och ungdomsvård om flyttning inom hemmet enligt 15 kap. 3 a § får överklagas till all- män förvaltningsdomstol. SOU 2026:52 Författningsförslag 131 20 kap. 1 § Polismyndigheten ska lämna hjälp för att på begäran av 1. socialnämnden, nämndens ordförande eller rätten ge en läkare, som avses i 11 kap. 4 §, tillträde till barnets eller den unges hem eller föra barnet eller den unge till läkarundersökningen, 2. socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämn- den har förordnat genomföra beslut om omhändertagande för vård eller omedelbart omhändertagande för vård eller tillfällig vård, eller 3. Statens institutionsstyrelse efterforska och hämta den som vårdas på ett särskilt ungdomshem på grund av något eget beteende enligt 3 kap. 3 §, om barnet eller den unge har avvikit från ung- domshemmet, eller ombesörja nå- gon annan förflyttning av honom eller henne. 3. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård efterforska och hämta den som vårdas på ett stat- ligt hem för barn och unga på grund av något eget beteende enligt 3 kap. 3 §, om barnet eller den unge har avvikit från det statliga hemmet för barn och unga , eller ombesörja någon annan förflytt- ning av honom eller henne. Om det gäller en transport av ett barn eller en ung person som placerats i ett särskilt ungdomshem ska Kriminalvården lämna så dan hjälp som anges i första stycket. Om det gäller en transport av ett barn eller en ung person som placerats i ett statligt hem för barn och unga ska Kriminalvården lämna sådan hjälp som anges i första stycket. 2 § En begäran om hjälp av Polismyndigheten eller Kriminalvården enligt 1 § får göras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åt - gärden inte kan utföras utan att de särskilda befogenheter som anges i 10 och 10 a §§ polislagen (1984:387) eller, om det gäller en transport som utförs av Kriminalvården, 4 kap. 4 § och 10 § första stycket häktes- lagen (2010:611) behöver tillgripas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Författningsförslag SOU 2026:52 132 Första stycket gäller inte en begäran av rätten och inte heller en begäran av Statens institutions- styrelse om efterforskning. Första stycket gäller inte en begäran av rätten och inte heller en begäran av Myndigheten för stat- lig barn - och ungdomsvård om efterforskning. 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutions- styrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdoms- hem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. SOU 2026:52 Författningsförslag 133 1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 1–5 och 7 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 1–4, 6 och 8 §§, 7 kap. 1–5, 7 och 8 §§, 8 kap. 1–3 och 6 §§, 9 kap. 2 och 6 –8 §§ och 10 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 2 kap. 2 och 3 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 2–4, 7 och 8 §§ lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ska ha följande lydelse. Lydelse enligt lagrådsremissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § På de särskilda ungdomshem som Statens institutionsstyrelse an- svarar för enligt 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga får de särskilda befogenheter som anges i denna lag användas. På statliga hem för barn och unga som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för enligt 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga får de särskilda befogenheter som anges i denna lag användas. 2 kap. Befogenheter som endast får användas på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå Befogenheter som endast får användas på ett statligt hem för barn och unga med förhöjd säkerhetsnivå 2 § De särskilda ungdomshemmen är enligt 15 kap. 2 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga in - delade i olika säkerhetsnivåer. De statliga hemmen för barn och unga är enligt 15 kap. 2 § lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga indelade i olika säkerhetsnivåer. Författningsförslag SOU 2026:52 134 Följande särskilda befogen - heter får endast användas på ung- domshem med förhöjd säkerhets- nivå: Följande särskilda befogen - heter får endast användas på hem för barn och unga med förhöjd säkerhetsnivå: 1. avskildhet i anslutning till dygnsvilan enligt 6 kap. 4 §, 2. begränsning av användningen av elektroniska kommunikations tjänster enligt 7 kap. 3 §, och 3. omhändertagande av teknisk utrustning enligt 7 kap. 8 §. Befogenheter som får användas för alla barn och unga som vårdas på ett särskilt ungdomshem Befogenheter som får användas för alla barn och unga som vårdas på ett statligt hem för barn och unga 3 § Bestämmelserna i 4 kap. 1, 3 och 5 §§ samt 5 kap. 1 § ska gälla för alla barn och unga som är placerade på ett särskilt ungdoms- hem, om Bestämmelserna i 4 kap. 1, 3 och 5 §§ samt 5 kap. 1 § ska gälla för alla barn och unga som är placerade på ett statligt hem för barn och unga, om 1. det är nödvändigt för att genomföra vården och upp rätt- hålla ordningen på ungdomshem- met, och 1. det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätt - hålla ordningen på det statliga hem- met för barn och unga, och 2. regeringen, eller efter reger- ingens bestämmande, Statens in- stitutionsstyrelse har beslutat om det. 2. regeringen, eller efter reger- ingens bestämmande, Myndighe- ten för statlig barn- och ungdoms- vård har beslutat om det. 4 kap. 1 § Barn och unga som är om - händertagna på grund av eget be- teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdoms- hem får inte inneha Barn och unga som är om - händertagna på grund av eget be- teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett statligt hem för barn och unga får inte inneha SOU 2026:52 Författningsförslag 135 1. alkohol, 2. narkotika, 3. andra berusningsmedel, 4. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 5. varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälso- farliga varor, eller 6. injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för bruk av eller annan befattning med narkotika. Barnet eller den unge får inte heller inneha något annat som kan vara till skada för vården eller ord- ningen på det särskilda ungdoms- hemmet. Barnet eller den unge får inte heller inneha något annat som kan vara till skada för vården eller ord- ningen på det statliga hemmet för barn och unga. Om sådan egendom påträffas, ska den omhändertas. 2 § Egendom som har omhänder- tagits enligt 1 eller 7 § ska Statens institutionsstyrelse låta förstöra eller sälja enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m. Egendom som har omhänder- tagits enligt 1 eller 7 § ska Myn- digheten för statlig barn- och ung- domsvård låta förstöra eller sälja enligt bestämmelserna om beslag- tagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om för- verkande av alkohol m.m. Detsamma gäller om sådan egendom påträffats på ett särskilt ungdomshem utan att det finns någon känd ägare till egendomen Detsamma gäller om sådan egendom påträffats på ett statligt hem för barn och unga utan att det finns någon känd ägare till egen- domen. Belopp som har tagits emot vid försäljning tillfaller staten. 3 § Statens institutionsstyrelse får genomföra säkerhetskontroll med metalldetektor eller annan lik - nande anordning på barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får genomföra säkerhetskontroll med metall - detektor eller annan liknande an- ordning på barn och unga som är omhändertagna på grund av eget Författningsförslag SOU 2026:52 136 lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga, om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ord - ningen på det särskilda ungdoms- hemmet. Kontrollen får bara ske för att söka efter föremål som bar- net eller den unge inte får inneha enligt 1 §. beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen på det statliga hemmet för barn och unga. Kontrollen får bara ske för att söka efter föremål som barnet eller den unge inte får inneha en- ligt 1 §. Statens institutionsstyrelse be- stämmer på vilka särskilda ung - domshem som säkerhetskontroll ska gälla. Det ska för varje hem anges i vilka situationer kontrol- ler får genomföras. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård bestämmer på vilka statliga hem för barn och unga som säkerhetskontroll ska gälla. Det ska för varje hem anges i vilka situationer kontroller får genom- föras. 4 § När barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga kommer till ett särskilt ungdomshem ska Statens institutionsstyrelse kontrol- lera om barnet eller den unge är påverkad av alkohol, narkotika, andra berusningsmedel, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. När barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga kom - mer till ett statligt hem för barn och unga ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kontrol- lera om barnet eller den unge är påverkad av alkohol, narkotika, andra berusningsmedel, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. För sådan kontroll får Statens institutionsstyrelse , om det finns anledning till det, besluta att upp- För sådan kontroll får Myndig- heten för statlig barn- och ungdoms- vård, om det finns anledning till SOU 2026:52 Författningsförslag 137 mana barnet eller den unge att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov, om inte annat motiveras av medicinska eller lik- nande skäl. det, besluta att uppmana barnet eller den unge att lämna blod -, urin-, utandnings -, saliv - eller svettprov, om inte annat motive- ras av medicinska eller liknande skäl. Vid misstanke om att barnet eller den unge är påverkad av någon sådan dryck, vara eller så - dant medel som avses i första stycket får Statens institutions - styrelse även under placeringen på det särskilda ungdomshemmet besluta att uppmana honom eller henne att genomgå sådan provtag- ning som anges i andra stycket, om inte annat motiveras av medi- cinska eller liknande skäl. Vid misstanke om att barnet eller den unge är påverkad av någon sådan dryck, vara eller så - dant medel som avses i första stycket får Myndigheten för stat - lig barn - och ungdomsvård även under placeringen på det statliga hemmet för barn och unga besluta att uppmana honom eller henne att genomgå sådan provtagning som anges i andra stycket, om inte annat motiveras av medicinska eller liknande skäl. 5 § Bostadsrum och andra slutna förvaringsställen på ett särskilt ungdomshem som disponeras av ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga, får undersökas om det behövs för att genomföra vården av bar net eller den unge eller för att upp - rätthålla ordningen på det sär- skilda ungdomshemmet. Bostadsrum och andra slutna förvaringsställen på ett statligt hem för barn och unga som disponeras av ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga, får undersökas om det behövs för att genomföra vården av barnet eller den unge eller för att upp - rätthålla ordningen på det stat- liga hemmet för barn och unga. En rumsvisitation får endast utföras för att söka efter egendom som barnet eller den unge inte får inneha enligt 1 §. En rumsvisitation ska genomföras i närvaro av ett vittne. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid genomförandet av åtgärden. Författningsförslag SOU 2026:52 138 7 § Brev och försändelser till och från barn och unga som är om - händertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett särskilt ungdoms - hem får kontrolleras om det be - hövs med hänsyn till ordningen på det särskilda ungdomshemmet eller barnets eller den unges särskilda förhållanden. För detta ändamål får Statens institutions - styrelse öppna och ta del av för - sändelserna. Brev och försändelser till och från barn och unga som är om - händertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett statligt hem för barn och unga får kontrolleras om det behövs med hänsyn till ordningen på det statliga hemmet för barn och unga eller barnets eller den unges särskilda förhållanden. För detta ändamål får Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård öppna och ta del av försän del- serna. Om ett brev eller en försändelse innehåller egendom som barnet eller den unge enligt 1 § inte får inneha ska egendomen omhändertas. Brev mellan barnet eller den unge och en svensk myndighet eller advokat eller barnets eller den unges offentliga biträde ska vidare - befordras utan föregående granskning. 5 kap. Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på det särskilda ungdomshemmet Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på det statliga hemmet för barn och unga 1 § Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdoms- hem får, om det behövs, kropps- visiteras eller ytligt kroppsbesik- tigas vid ankomsten till det sär- skilda ungdomshemmet för kon- Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett statligt hem för barn och unga får, om det be - hövs, kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas vid ankomsten till det statliga hemmet för barn SOU 2026:52 Författningsförslag 139 troll av att barnet eller den unge inte bär något på sig som enligt 4 kap. 1 § inte får innehas. Det - samma gäller om det under placer- ingen på ungdomshemmet upp- kommer misstanke om att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne. och unga för kontroll av att bar - net eller den unge inte bär något på sig som enligt 4 kap. 1 § inte får innehas. Detsamma gäller om det under placeringen på hemmet för barn och unga uppkommer misstanke om att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne. 6 kap. 1 § Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett särskilt ungdomshem, får hindras att lämna ungdoms- hemmet och i övrigt begränsas i sin rörelsefrihet i den ut sträck- ning som det är nödvändigt för att vården ska kunna genomföras. Barnets eller den unges rörelsefri- het får också inskränkas om det behövs med hänsyn till andra in- tagnas eller personalens säkerhet. Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett statligt hem för barn och unga , får hindras att lämna hemmet för barn och unga och i övrigt begränsas i sin rörelse - frihet i den utsträckning som det är nödvändigt för att vården ska kunna genomföras. Barnets eller den unges rörelsefrihet får också inskränkas om det behövs med hänsyn till andra intagnas eller personalens säkerhet. 2 § Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdoms- hem får, om det krävs med hänsyn till hans eller hennes spe ciella behov av vård eller säkerhet eller Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett statligt hem för barn och unga får, om det krävs med hänsyn till hans eller hennes speciella behov av vård eller säker- Författningsförslag SOU 2026:52 140 säkerheten på ungdomshemmet, hindras från att fritt träffa andra som vårdas där. het eller säkerheten på hemmet för barn och unga , hindras från att fritt träffa andra som vårdas där. Vård i enskildhet ska vara anpassad efter barnets eller den unges individuella vårdbehov. En fråga om vård i enskildhet ska prövas fortlöpande och alltid om- prövas inom en vecka från senaste prövning. 3 § Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett särskilt ungdomshem får ges vård på en enhet inom ung- domshemmet som är låsbar om det är nödvändigt Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett statligt hem för barn och unga får ges vård på en enhet inom hemmet för barn och unga som är låsbar om det är nödvändigt 1. med hänsyn till barnets eller den unges eller andras säkerhet, eller 2. för att förhindra att barnet eller den unge avviker eller för att i övrigt genomföra vården. Den som vårdas på en låsbar enhet ska ges möjlighet att dagligen vistas utomhus och ges möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller någon annan fritidssysselsättning. Vård på låsbar enhet får pågå under högst två månader i följd. Om det finns särskilda be hand- lingsskäl får dock vården på enheten pågå längre tid, förutsatt att någon av de omständigheter som anges i första stycket fort - farande gäller och barnet eller den unge samtidigt ges möjlighet att vistas i öppnare former eller utan- för ungdomshemmet. Vård på låsbar enhet får pågå under högst två månader i följd. Om det finns särskilda behand - lingsskäl får dock vården på en - heten pågå längre tid, förutsatt att någon av de omständigheter som anges i första stycket fort - farande gäller och barnet eller den unge samtidigt ges möjlighet att vistas i öppnare former eller utan- för hemmet för barn och unga. SOU 2026:52 Författningsförslag 141 4 § Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett särskilt ungdomshem på en låsbar enhet med förhöjd säkerhetsnivå, får hållas i avskild- het i anslutning till dygnsvilan om det är nödvändigt Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett statligt hem för barn och unga på en låsbar enhet med förhöjd säkerhetsnivå, får hållas i avskildhet i anslutning till dygns- vilan om det är nödvändigt 1. med hänsyn till ordningen eller säkerheten på ungdomshem- met, eller 2. för att förhindra att den unge avviker från ungdomshemmet. 1. med hänsyn till ordningen eller säkerheten på hemmet för barn och unga, eller 2. för att förhindra att den unge avviker från hemmet för barn och unga. Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda får barnet eller den unge inte hållas avskild i anslutning till dygnsvilan om det finns en påtaglig risk för att hans eller hennes hälsa eller utveckling tar skada av åtgärden. Avskildhet i anslutning till dygnsvilan ska genomföras i barnets eller den unges bostadsrum och får vid ett enskilt tillfälle inte pågå under längre tid än nio timmar. Under tiden i avskildhet ska barnet eller den unge ha möjlighet att tillkalla personal. 6 § Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett särskilt ungdomshem får hållas i avskildhet om det är särskilt påkallat på grund av att barnet eller den unge uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen. Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett statligt hem för barn och unga får hållas i avskildhet om det är särskilt påkallat på grund av att barnet eller den unge uppträ- der våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen. Författningsförslag SOU 2026:52 142 Barn och unga ska under pågående avskildhet stå under fortlöpande uppsikt av personalen och ha möjlighet att tillkalla personal. Barnet eller den unge får inte hållas avskild längre tid än vad som är absolut nödvändigt och inte i något fall under längre tid än fyra timmar i följd. En läkare eller sjuksköterska ska skyndsamt yttra sig om den av- skildhet som beslutas. Om läkaren eller sjuksköterskan begär det, ska avskildheten genast avbrytas. Vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet Vistelse utanför det statliga hemmet för barn och unga 8 § Barn och unga som omfattas av bestämmelserna i 1 § får, i den utsträckning det är lämpligt, vis- tas utanför det särskilda ungdoms- hemmet under en på förhand be- stämd tid, dock högst fyra veckor. Barn och unga som omfattas av bestämmelserna i 1 § får, i den utsträckning det är lämpligt, vis- tas utanför det statliga hemmet för barn och unga under en på för - hand bestämd tid, dock högst fyra veckor. Innan beslut fattas ska samråd ske med socialnämnden. 7 kap. 1 § Barn och unga som är omhän- dertagna enligt lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdomshem ska ges möj- lighet att på lämpligt sätt följa vad som händer i omvärlden. Barn och unga som är omhän- dertagna enligt lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett statligt hem för barn och unga ska ges möjlighet att på lämpligt sätt följa vad som händer i omvärlden. SOU 2026:52 Författningsförslag 143 Generell begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster på särskilda ungdomshem utan förhöjd säkerhetsnivå Generell begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster på statliga hem för barn och unga utan förhöjd säkerhetsnivå 2 § På särskilda ungdomshem utan förhöjd säkerhetsnivå får barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga använda elektroniska kommunikationstjänster endast i den utsträckning det är lämpligt. På statliga hem för barn och unga utan förhöjd säkerhetsnivå får barn och unga som är om - händertagna på grund av eget be- teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga använda elektroniska kommunika tions- tjänster endast i den utsträckning det är lämpligt. Generell begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå Generell begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster på statliga hem för barn och unga med förhöjd säkerhetsnivå 3 § På särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå får barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga använda elektroniska kommunikationstjänster endast för att stå i förbindelse med en annan person. På statliga hem för barn och unga med förhöjd säkerhetsnivå får barn och unga som är om - händertagna på grund av eget be- teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga an - vända elektroniska kommunika- tionstjänster endast för att stå i förbindelse med en annan person. Sådan kommunikation får bara ske med utrustning som tillhanda- hålls eller godkänns av Statens Sådan kommunikation får bara ske med utrustning som tillhanda- hålls eller godkänns av Myndig- heten för statlig barn - och ung - Författningsförslag SOU 2026:52 144 institutionsstyrelse och i den ut - sträckning det är lämpligt. domsvård och i den utsträckning det är lämpligt. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att undantag från begränsningen i första stycket får göras för viss verksamhet eller i vissa situa tio- ner under förutsättning att an - vändningen är särskilt angelägen och inte äventyrar säkerheten eller ordningen på det särskilda ung - domshemmet. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att undantag från begränsningen i första stycket får göras för viss verksamhet eller i vissa situatio - ner under förutsättning att an - vändningen är särskilt angelägen och inte äventyrar säkerheten eller ordningen på det statliga hemmet för barn och unga. Individuell begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster på samtliga särskilda ungdomshem Individuell begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster på samtliga statliga hem för barn och unga 4 § Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på särskilda ungdomshem får, utöver vad som anges i 2 och 3 §§, vägras att använda elektro - niska kommunikations tjänster om användningen kan äventyra vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller vara till skada för barnet eller den unge eller för någon annan, på ett sätt som inte kan avhjälpas genom att användningen b egränsas, av- Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på statliga hem för barn och unga får, utöver vad som anges i 2 och 3 §§, vägras att använda elek- troniska kommunikations tjänster om användningen kan äventyra vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det statliga hemmet för barn och unga eller vara till skada för barnet eller den unge eller för någon annan, på ett sätt som inte kan avhjälpas genom att användningen begrän- SOU 2026:52 Författningsförslag 145 lyssnas eller kontrolleras enligt 5 §. sas, avlyssnas eller kontrolleras enligt 5 §. 5 § Barns och ungas användning av elektroniska kommunikations- tjänster enligt 2 och 3 §§ får be- gränsas, avlyssnas eller på något annat sätt kontrolleras om det behövs med hänsyn till vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller för att för- hindra skada för barnet eller den unge eller för någon annan. Barns och ungas användning av elektroniska kommunikations- tjänster enligt 2 och 3 §§ får be- gränsas, avlyssnas eller på något annat sätt kontrolleras om det behövs med hänsyn till vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det statliga hemmet för barn och unga eller för att förhindra skada för barnet eller den unge eller för någon annan. Vid avlyssning eller annan kontroll ska barnet eller den unge och den som barnet eller den unge ska kommunicera med informeras om kontrollen i förväg. Kommunikation mellan barnet eller den unge och en advokat som biträder barnet eller den unge i en rättslig angelägenhet får inte av - lyssnas eller på något annat sätt kontrolleras. Omhändertagande och insamling av elektronisk kommunikationsutrustning på särskilda ungdomshem utan förhöjd säkerhetsnivå Omhändertagande och insamling av elektronisk kommunikationsutrustning på statliga hem för barn och unga utan förhöjd säkerhetsnivå 7 § På särskilda ungdomshem utan förhöjd säkerhetsnivå får barns och ungas utrustning för elektro- niska kommunikationstjänster omhändertas och förvaras för bar- nets eller den unges räkning när ett beslut har fattats enligt 4 eller 5 § att vägra, begränsa, av lyssna På statliga hem för barn och unga utan förhöjd säkerhetsnivå får barns och ungas utrustning för elektroniska kommunika tions- tjänster omhändertas och för - varas för barnets eller den unges räkning när ett beslut har fattats enligt 4 eller 5 § att vägra, be - gränsa, avlyssna eller på något Författningsförslag SOU 2026:52 146 eller på något annat sätt kontrol- lera användningen. annat sätt kontrollera använd - ningen. Utrustning som har omhändertagits ska lämnas tillbaka till barnet eller den unge senast i samband med att beslutet att vägra, begränsa, avlyssna eller på något annat sätt kontrollera användningen upphör att gälla. Utrustning för elektroniska kommunikationstjänster får även sam- las in under en behandlingsaktivitet, sysselsättning eller dygnsvila. Omhändertagande av elektronisk kommunikations- utrustning på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå Omhändertagande av elektronisk kommunikations- utrustning på statliga hem för barn och unga med förhöjd säkerhetsnivå 8 § På särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå får barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga inte inneha eller ta emot utrustning för elektroniska kom- munikationstjänster. Sådan ut - rustning ska omhändertas och förvaras för barnets eller den unges räkning. På statliga hem för barn och unga med förhöjd säkerhetsnivå får barn och unga som är om - händertagna på grund av eget be- teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga inte inneha eller ta emot utrustning för elektroniska kommunikations- tjänster. Sådan utrustning ska om- händertas och förvaras för bar - nets eller den unges räkning. Utrustning som har om hän- dertagits ska lämnas tillbaka till barnet eller den unge senast i sam- band med att han eller hon inte längre ska vara placerad på ett ungdomshem med förhöjd säker- hetsnivå. Utrustning som har om hän- dertagits ska lämnas tillbaka till barnet eller den unge senast i sam- band med att han eller hon inte längre ska vara placerad på ett hem för barn och unga med förhöjd säkerhetsnivå. SOU 2026:52 Författningsförslag 147 8 kap. 1 § Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett särskilt ungdomshem får ta emot besök endast i den utsträckning det är lämpligt. Barn och unga som är omhän- dertagna på grund av eget be - teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- cerade på ett statligt hem för barn och unga får ta emot besök endast i den utsträckning det är lämpligt. I lagen (1996:981) om besöks- inskränkningar vid viss tvångsvård finns ytterligare bestämmelser om besök på särskilda ungdomshem. I lagen (1996:981) om besöks- inskränkningar vid viss tvångsvård finns ytterligare bestämmelser om besök på statliga hem för barn och unga. 2 § Besök till barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga får, utöver vad som anges i 1 §, vägras om det kan äventyra vården av barnet eller den unge, ord - ningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller vara till skada för barnet eller den unge eller för någon annan, på ett sätt som inte kan avhjälpas genom att besöket till barnet eller den unge begränsas, övervakas eller kontrolleras enligt 3 §. Besök till barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga får, utöver vad som anges i 1 §, vägras om det kan äventyra vården av barnet eller den unge, ord - ningen eller säkerheten på det statliga hemmet för barn och unga eller vara till skada för barnet eller den unge eller för någon annan, på ett sätt som inte kan avhjälpas genom att besöket till barnet eller den unge begränsas, övervakas eller kontrolleras enligt 3 §. 3 § Besök till barn och unga en - ligt 1 § får begränsas, övervakas eller på något annat sätt kontrol- leras om det behövs med hänsyn Besök till barn och unga en - ligt 1 § får begränsas, övervakas eller på något annat sätt kontrol- leras om det behövs med hänsyn Författningsförslag SOU 2026:52 148 till vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller för att förhindra skada för barnet eller den unge eller för någon annan. till vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det statliga hemmet för barn och unga eller för att förhindra skada för barnet eller den unge eller för någon annan. Vid övervakning eller annan kontroll ska barnet eller den unge och besökaren informeras om kontrollen i förväg. Ett besök av en advokat som biträder barnet eller den unge i en rättslig angelägenhet får övervakas eller kontrolleras endast om advo- katen eller barnet eller den unge begär det. 6 § Om det är nödvändigt av säker- hetsskäl, får ett besök till barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga på ett särskilt ungdoms- hem villkoras av att besökaren genomgår kroppsvisitation. Om det är nödvändigt av säker- hetsskäl, får ett besök till barn och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga på ett statligt hem för barn och unga villkoras av att be sök- aren genomgår kroppsvisitation. Vid kroppsvisitation ska den som kontrolleras visas all den hänsyn som omständigheterna medger. Kroppsvisitation ska, om möjligt, ut- föras i närvaro av en annan person än den som genomför visitationen. 9 kap. 2 § Beslut enligt denna lag fattas av Statens institutionsstyrelse. Beslu- ten gäller omedelbart, om inte myndigheten bestämmer något annat. Beslut enligt denna lag fattas av Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. Besluten gäller omedelbart, om inte myndigheten bestämmer något annat. 6 § När behov av offentligt biträde uppkommer enligt 4 eller 5 § ska Statens institutionsstyrelse skynd- När behov av offentligt biträde uppkommer enligt 4 eller 5 § ska Myndigheten för statlig barn - och SOU 2026:52 Författningsförslag 149 samt anmäla detta till för valt- ningsrätten. ungdomsvård skyndsamt anmäla detta till förvaltningsrätten. 7 § Ett barn eller en ung person får själv ansöka om att ett offentligt biträde ska förordnas för honom eller henne och fullfölja sin talan i denna fråga. En ansökan lämnas in till Statens institutionsstyrelse, förvaltningsrätten eller en annan domstol som handlägger målet. Ett barn eller en ung person får själv ansöka om att ett offentligt biträde ska förordnas för honom eller henne och fullfölja sin talan i denna fråga. En ansökan lämnas in till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård , förvaltnings - rätten eller en annan domstol som handlägger målet. Statens institutionsstyrelse ska skyndsamt lämna över en ansökan om offentligt biträde till förvalt- ningsrätten. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska skyndsamt lämna över en ansökan om offent- ligt biträde till förvaltningsrätten. 8 § Frågor om offentligt biträde prövas av den domstol som hand- lägger målet. I ärenden hos Statens institutionsstyrelse prövas frågor om offentligt biträde av för valt- ningsrätten. Frågor om offentligt biträde prövas av den domstol som hand- lägger målet. I ärenden hos Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård prövas frågor om offentligt biträde av förvaltnings- rätten. 10 kap. 1 § Statens institutionsstyrelses be- slut får överklagas till allmän för- valtningsdomstol i fråga om Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvårds beslut får över- klagas till allmän förvaltnings - domstol i fråga om 1. förstörande eller försäljning av egendom enligt 4 kap. 2 §, 2. drogtest enligt 4 kap. 4 §, 3. rumsvisitation enligt 4 kap. 5 §, 4. kontroll av brev och andra försändelser enligt 4 kap. 7 §, 5. kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning enligt 5 kap. 1 §, Författningsförslag SOU 2026:52 150 6. vård i enskildhet enligt 6 kap. 2 §, vård vid låsbar enhet enligt 6 kap. 3 §, avskildhet enligt 6 kap. 4 eller 6 §, eller 7. begränsningar i rätten att använda elektroniska kommunikations- tjänster enligt 7 kap. 4 eller 5 §, eller 8. begränsningar i rätten att ta emot besök enligt 8 kap. 2 eller 3 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutions- styrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdoms- hem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. SOU 2026:52 Författningsförslag 151 1.11 Förslag till förordning med instruktion för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård Härigenom föreskrivs följande. Uppgifter 1 § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ansvarar för sådana hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga. Myndigheten får erbjuda annan vård och andra operativa insatser som stödjer vårdkedjan för barn och unga i samhällsvård. 2 § Myndigheten svarar för att barn och unga som vårdas vid stat- liga hem för barn och unga får en god, rättssäker och likvärdig vård som ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan skadligt bruk eller beroende, brottslig verksamhet och annat socialt nedbryt- ande eller destruktivt beteende. Verksamheten på statliga hem för barn och unga ska vara ut for- mad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för barn och unga som vårdas på hemmen, och säkerställer deras rättigheter. 3 § Myndigheten ansvarar för sådan hälso- och sjukvård på de stat- liga hemmen för barn och unga som framgår av 15 kap. 4 a § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. 4 § Myndigheten är huvudman för den skolverksamhet och elev - hälsa som bedrivs på statliga hem för barn och unga i enlighet med bestämmelserna i skollagen (2010:800). 5 § Myndigheten ansvarar för att myndighetens sociala vård, skol- verksamhet och hälso- och sjukvård på statliga hem för barn och unga så långt det är möjligt och lämpligt ges sammanhållet utifrån barns och ungas behov och rättigheter. 6 § Myndigheten ska särskilt svara för 1. planering, ledning och drift av statliga hem för barn och unga, 2. tilldelning av platser till hemmen och 3. att antalet platser i hemmen fortlöpande anpassas till behovet. Författningsförslag SOU 2026:52 152 Vid planering av antalet platser ska myndigheten utgå från en be- läggningsgrad på 70 procent. 7 § För utförandet av sina uppgifter ska myndigheten – implementera rättssäkra och kunskapsbaserade metoder och arbetssätt, – bidra till utvecklingen av kunskapsbaserade metoder och arbets- sätt inom social barn- och ungdomsvård, och – systematiskt och fortlöpande följa upp, utveckla och säkra kva- liteten i sin verksamhet. 8 § Myndighetens organisation av de statliga hemmen för barn och unga ska vara utformad så att den tillgodoser olika behov av övervak- ning och kontroll. 9 § Myndigheten får utföra uppdrag åt kommuner och regioner i samband med eftervård eller andra insatser som anknyter till verk - samheten vid statliga hem för barn och unga. 10 § Myndigheten får i enlighet med 15 kap. 1 § hälso- och sjuk- vårdslagen (2017:30) sluta avtal med en region om att utföra de upp- gifter som regionen ansvarar för enligt den lagen. 11 § Myndigheten får tillhandahålla sådana varor och tjänster som produceras huvudsakligen av barn och unga som ett led i verk sam- heten vid statliga hem för barn och unga. 12 § Myndigheten ska utforma sin verksamhet så att den – svarar mot de mål och krav som gäller för vård av barn och unga utanför deras eget hem, och – utgår från flickors och pojkars samt kvinnors och mäns villkor och behov. 13 § Inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn och unga ska myndigheten bedöma konsekvenserna för barn och unga och därvid ta särskild hänsyn till barns och ungas bästa. SOU 2026:52 Författningsförslag 153 14 § Myndigheten ska ha den samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer som behövs för en god, rättssäker och likvärdig statlig barn- och ungdomsvård. Myndigheten ska särskilt främja och underlätta samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer så att barn och unga som vår- das inom myndigheten får en sammanhållen vård med tillgång till en obruten skolgång samt hälso- och sjukvård och tandvård. 15 § Myndigheten ska, inom sitt verksamhetsområde, förebygga och motverka brottslighet. 16 § Vid myndigheten ska det finnas en central funktion med upp- drag att ta emot och utreda klagomål från barn och unga som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga. Inom funktionen ska det finnas särskilt utsedd personal. Den särskilt utsedda personalen ska regelbundet finnas tillgänglig på de statliga hemmen för barn och unga och informera om funk - tionen samt om möjligheten att kontakta det särskilda ombudet vid Inspektionen för vård och omsorg. Ledning 17 § Myndigheten leds av en styrelse. Styrelsen består av högst nio ledamöter. Regeringen utser vice ordförande i styrelsen. Anställning och uppdrag 18 § Generaldirektören är myndighetschef. 19 § Vid myndigheten ska det finnas en överdirektör. Delegering 20 § Styrelsen får överlåta till myndighetschefen att besluta myn - dighetens föreskrifter. Detta gäller inte föreskrifter som har särskild principiell betydelse eller annars är av större vikt. Författningsförslag SOU 2026:52 154 Personalansvarsnämnd 21 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd. Principer vid etablering av statliga hem för barn och unga 22 § Vid etablering av statliga hem för barn och unga ska myndig- heten särskilt beakta följande principer – det ska finnas goda förutsättningar för kompetensförsörjning, inkluderat personal som ska utföra social vård, skolpersonal och hälso- och sjukvårdspersonal, – lokalerna ska vara ändamålsenliga och säkra för den vård som ska bedrivas i lokalerna, – det ska finnas goda förutsättningar för samverkan med andra relevanta aktörer, – det geografiska läget ska motsvara behovet av platser så att kom- munerna så långt det är möjligt kan ta hänsyn till närhetsprincipen, och – kostnadseffektivitet. Tillämpligheten av vissa förordningar 23 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228). 24 § Myndigheten ska tillämpa förordningen (1998:1379) om ersätt- ning för sakskada till polismän och anställda inom Kriminalvården m.fl. vid ersättning till anställda vid myndigheten, vars egendom har skadats i tjänsten. Frågor om ersättning ska prövas av myndigheten. Avgifter 25 § Myndigheten ska ta ut avgifter för verksamhet enligt 9 kap. 8 § andra stycket socialtjänstlagen (2025:400) och disponera avgifts - inkomsterna. Myndigheten ska ta ut avgifter för verksamhet enligt 9– 11 §§, besluta om avgifternas storlek och disponera avgifts inkoms- terna. Myndigheten får i fråga om verksamhet enligt 9 kap. 8 § andra stycket socialtjänstlagen meddela föreskrifter om avgifternas storlek. SOU 2026:52 Författningsförslag 155 Med undantag för avgifter för eftervård enligt 9 § får myn dig- heten bestämma sådana avgifter som avses i första stycket upp till full kostnadstäckning. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029. Författningsförslag SOU 2026:52 156 1.12 Förslag till förordning om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård Härigenom föreskrivs följande. Allmänna bestämmelser 1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Åtkomsten till personuppgifter 2 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska 1. bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till personuppgifter, 2. säkerställa att åtkomst till personuppgifter dokumenteras och kan kontrolleras, och 3. göra systematiska och återkommande kontroller av om någon obehörigen har eller har haft åtkomst till personuppgifter. Säkerhetsregistret 3 § När Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behandlar uppgifter om en person med stöd av 3 kap. 4 § lagen (0000:00) om be- handling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård, får myndigheten i säkerhetsregistret behandla uppgifter om personens namn, personnummer, adress, telefonnummer och andra identitetsuppgifter samt, i förekommande fall, företag som personen äger eller har ett bestämmande inflytande över. Av säkerhetsregistret ska det framgå vilken organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet som personen kan antas till- höra eller verka för. SOU 2026:52 Författningsförslag 157 4 § Av säkerhetsregistret ska det för varje registrering av uppgifter med stöd av 3 kap. 2–4 §§ lagen (0000:00) om behandling av person- uppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård framgå 1. skälen för registrering och de omständigheter som lett till re - gistreringen, och 2. varifrån uppgifterna kommer och, om det inte är obehövligt, en bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet. 5 § När uppgifter om ett barn eller en ung person, eller om en per- son som har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med honom eller henne, behandlas i säkerhetsregistret efter det att barnet eller den unge skrivits ut från ett statlig t hem för barn och unga med stöd av 3 kap. 7 och 8 §§ lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård ska uppgifterna avskiljas så att de inte kan behandlas för ända - mål som anges i 3 kap. 1 § samma lag. Åtkomsten till sådana avskilda uppgifter ska begränsas till särskilt angivna medarbetare. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029. Författningsförslag SOU 2026:52 158 1.13 Förslag till förordning om ändring i tandvårdsförordningen (1998:1338) Härigenom föreskrivs att 13 § tandvårdsförordningen (1998:1338), ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §1 Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om 1. uppsökande verksamhet enligt 8 a § första stycket tandvårds- lagen (1985:125), 2. de sjukdomar och funktionsnedsättningar som avses i 8 a § tredje stycket tandvårdslagen och om tandvård i övrigt enligt 8 a § samma lag, 3. undersökning för och utför- ande av oralkirurgisk behandling som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska resurser, och 3. undersökning för och utför- ande av oralkirurgisk behandling som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska resurser, 4. Vårdgivares uppgiftsskyldig- het enligt 15 c § tandvårdslagen. 4. Vårdgivares uppgiftsskyldig- het enligt 15 c § tandvårdslagen, och 5. sådana överenskommelser som avses i 10 a § tandvårdslagen. Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om verkstäl - ligheten av tandvårdslagen och föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029. 1 Senaste lydelse 2011:1183. SOU 2026:52 Författningsförslag 159 1.14 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2001:637) om behand- ling av personuppgifter inom socialtjänsten ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten finns i lagen (2001:454) om behandling av per- sonuppgifter inom socialtjänsten, socialtjänstlagen (2025:400), lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen (2022:913) om sammanhål- len vård- och omsorgsdokumen- tation. Särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten finns i lagen (2001:454) om behandling av per- sonuppgifter inom socialtjänsten, socialtjänstlagen (2025:400), lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgs dokumenta- tion och lagen (0000:00) om be - handling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029. 1 Senaste lydelse 2025:481. Författningsförslag SOU 2026:52 160 1.15 Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) Härigenom föreskrivs att 2, 7, 9 b och 10 §§ i offentlighets- och sek- retessförordningen (2009:641) ska ha följande lydelse: Nuvarande lydelse 2 §1 Följande myndigheter är i den utsträckning som framgår nedan undantagna från registreringsskyldigheten enligt 5 kap. 1 § offentlig- hets- och sekretesslagen (2009:400). Myndighet Handlingar som innehåller sek- retessreglerade uppgifter och som inte behöver registreras Myndigheten för kulturanalys – statistiskt primärmaterial Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser – statistiskt primärmaterial Föreslagen lydelse 2 §2 Följande myndigheter är i den utsträckning som framgår nedan undantagna från registreringsskyldigheten enligt 5 kap. 1 § offentlig- hets- och sekretesslagen (2009:400). Myndighet Handlingar som innehåller sek- retessreglerade uppgifter och som inte behöver registreras Myndigheten för kulturanalys – statistiskt primärmaterial Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård – handlingar som hör till enskil- das personakter Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser – statistiskt primärmaterial 1 Senaste lydelse 2026:183. 2 Senaste lydelse 2026:183. SOU 2026:52 Författningsförslag 161 Nuvarande lydelse 7 §3 Sekretess gäller hos följande myndigheter avseende de under- sökningar som anges nedan för uppgifter som avser en enskilds per- sonliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Föreskrifterna i 24 kap. 8 § tredje stycket första meningen och fjärde stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller, om inte en längre gående begränsning i sekretessen anges i det följande. Myndighet Undersökning Särskilda begräns- ningar i sekretessen Myndigheten för kulturanalys undersökningar om barns och ungas kulturvanor undersökningar om hot mot kultur- utövare Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser undersökningar av statliga stödinsatser inom närings- politik, regional tillväxtpolitik och innovationspolitik Statens institutionsstyrelse undersökningar inom missbruks- och ungdomsvården under uppföljning efter avslutad vård sekretessen gäller endast uppgifter om enskildas personliga förhållanden Statens jordbruksverk Undersökningar om försäljning av läkemedel för djur 3 Senaste lydelse 2026:839. Författningsförslag SOU 2026:52 162 Föreslagen lydelse 7 §4 Sekretess gäller hos följande myndigheter avseende de under- sökningar som anges nedan för uppgifter som avser en enskilds per- sonliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Föreskrifterna i 24 kap. 8 § tredje stycket första meningen och fjärde stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller, om inte en längre gående begränsning i sekretessen anges i det följande. Myndighet Undersökning Särskilda begräns- ningar i sekretessen Myndigheten för kulturanalys undersökningar om barns och ungas kulturvanor undersökningar om hot mot kultur- utövare Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård undersökningar inom barn- och ungdomsvården under uppföljning efter avslutad vård sekretessen gäller endast uppgifter om enskildas personliga förhållanden Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser undersökningar av statliga stödinsatser inom närings- politik, regional tillväxtpolitik och innovationspolitik Statens institutions- styrelse undersökningar inom missbruks- vården under upp- följning efter av- slutad vård sekretessen gäller endast uppgifter om enskildas personliga förhållanden 4 Senaste lydelse 2026:839. SOU 2026:52 Författningsförslag 163 Statens jordbruksverk Undersökningar om försäljning av läkemedel för djur Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 b §5 Sekretess gäller i annat fall än som avses i 39 kap. 1 och 2 §§ offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400) i personaladministrativ verk- samhet hos följande myndigheter, för uppgift om en enskilds per - sonliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men om uppgiften röjs: – allmänna domstolar, – allmänna förvaltningsdomstolar, – Arbetsförmedlingen, – Arbetsmiljöverket, i verksamhet som avser tillsyn över att arbets- miljö-och arbetstidslagstiftningen följs, – Brottsförebyggande rådet, när det gäller uppgifter om personal vid det nationella centrumet mot våldsbejakande extremism, – Centrala studiestödsnämnden, – Domstolsverket, när det gäller uppgifter om personal vid dom- stolar och hyres- och arrendenämnder, – Folkhälsomyndigheten, när det gäller personal i verksamhet som rör förvaring och användning av försöksdjur, – Försäkringskassan, – hyres- och arrendenämnder, – Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, – Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, – Inspektionen för vård och omsorg, – Justitiekanslern, – Kammarkollegiet, när det gäller personal i verksamhet som rör personskadereglering, – Kriminalvården, – Kronofogdemyndigheten, – Kustbevakningen, – Livsmedelsverket, när det gäller veterinärer, övrig personal i verk- samhet som rör köttkontroll och personal i annan inspektionsverk- 5 Senaste lydelse 2026:13. Författningsförslag SOU 2026:52 164 samhet och i verksamhet som rör kosttillskott och tillståndsgivning eller godkännanden avseende ekologiskt producerade livsmedel och nya livsmedel, – länsstyrelserna, när det gäller personal i verksamhet som rör hand- läggning av djurskydds- och rovdjursfrågor samt i verksamhet som rör offentlig kontroll av djurskyddsfrågor och frågor om gränsöver- skridande avfallstransporter, – Migrationsverket, – Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, – Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd, – myndigheter som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende parkeringsvakter som förordnats enligt lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m., – nämnder som utövar ledning av hälso- och sjukvårdsverksamhet enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) eller de andra myn dig- heter som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende hälso- och sjukvårdspersonal, – patientnämnder, – Polismyndigheten, – Regeringskansliet, när det gäller personal i verksamhet som rör handläggning av ärenden om nåd i brottmål, abolition och särskild kon- troll av vissa utlänningar, – Rättsmedicinalverket, när det gäller personal inom rätts medi- cinsk och rättspsykiatrisk verksamhet, – Skatteverket, – socialnämnder eller andra nämnder som svarar för personal - administrativ verksamhet avseende personal som verkar inom social- tjänsten, – Socialstyrelsen, – Statens institutionsstyrelse, – Statens jordbruksverk, när det gäller personal i verksamhet som rör uppfödning, förvaring, tillhandahållande och användning av för- söksdjur eller införsel av djur samt personal som deltar i läns styrel- sernas verksamhet som rör handläggning av djurskyddsfrågor, – Statens servicecenter, när det gäller personal i verksamhet som rör upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och handläggning av förvaltningsärenden vid servicekontor enligt lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service, SOU 2026:52 Författningsförslag 165 – Säkerhetspolisen, – Trafikverket, när det gäller personal i verksamhet som avser ianspråktagande av mark för väg, ersättning för vägrätt och förarprov för körkort, – Transportstyrelsen, – Tullverket, och – åklagarmyndigheter. 10 §6 Sekretess gäller i personaladministrativ verksamhet hos följande myndigheter, för uppgift om personnummer och födelsedatum, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men: – allmänna domstolar, – allmänna förvaltningsdomstolar, – Arbetsförmedlingen, – Arbetsmiljöverket, i verksamhet som avser tillsyn över att arbets- miljö- och arbetstidslagstiftningen följs, – Brottsförebyggande rådet, när det gäller uppgifter om personal vid det nationella centrumet mot våldsbejakande extremism, – Centrala studiestödsnämnden, – Domstolsverket, när det gäller uppgifter om personal vid dom- stolar och hyres- och arrendenämnder, – Folkhälsomyndigheten, när det gäller personal i verksamhet som rör förvaring och användning av försöksdjur, – Försäkringskassan, – hyres- och arrendenämnder, – Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, – Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, – Inspektionen för vård och omsorg, – Justitiekanslern, – Kammarkollegiet, när det gäller personal i verksamhet som rör personskadereglering, – Kriminalvården, – Kronofogdemyndigheten, – Kustbevakningen, – Livsmedelsverket, när det gäller veterinärer, övrig personal i verk- samhet som rör köttkontroll och personal i annan inspektionsverk- 6 Senaste lydelse 2026:13. Författningsförslag SOU 2026:52 166 samhet och i verksamhet som rör kosttillskott och tillståndsgivning eller godkännanden avseende ekologiskt producerade livsmedel och nya livsmedel, – länsstyrelserna, när det gäller personal i verksamhet som rör hand- läggning av djurskydds- och rovdjursfrågor samt i verksamhet som rör offentlig kontroll av djurskyddsfrågor och frågor om gräns över- skridande avfallstransporter, – Migrationsverket, – Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, – Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd, – myndigheter som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende parkeringsvakter som förordnats enligt lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m., – nämnder som utövar ledning av hälso- och sjukvårdsverksamhet enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) eller de andra myndigheter som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende hälso - och sjukvårdspersonal, – patientnämnder, – Pensionsmyndigheten, – Polismyndigheten, – Regeringskansliet, när det gäller personal i verksamhet som rör handläggning av ärenden om nåd i brottmål, abolition och särskild kon- troll av vissa utlänningar, – Rättsmedicinalverket, när det gäller personal inom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk verksamhet, – Skatteverket, – socialnämnder eller andra nämnder som svarar för personaladmi- nistrativ verksamhet avseende personal som verkar inom socialtjänsten, – Socialstyrelsen, – Statens institutionsstyrelse, – Statens jordbruksverk, när det gäller personal i verksamhet som rör uppfödning, förvaring, tillhandahållande och användning av för- söksdjur eller införsel av djur samt personal som deltar i läns styrel- sernas verksamhet som rör handläggning av djurskyddsfrågor, – Statens servicecenter, när det gäller personal i verksamhet som rör upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och handläggning av förvaltningsärenden vid servicekontor enligt lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service, SOU 2026:52 Författningsförslag 167 – Säkerhetspolisen, – Trafikverket, när det gäller personal i verksamhet som avser ianspråktagande av mark för väg, ersättning för vägrätt och förarprov för körkort, – Tullverket, och – åklagarmyndigheter. 1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029. Författningsförslag SOU 2026:52 168 1.16 Förslag till förordning om ändring i gymnasieförordningen (2010:2039) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 13 a kap. 1, 2 och 4 §§ och rubriken till 13 a kap. gymnasieförordningen (2010:2039) ska ha följ- ande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 §1 I denna förordning finns följande kapitel: – inledande bestämmelser (1 kap.), – huvudmän (2 kap.), – lärotider (3 kap.), – utbildningens innehåll och omfattning (4 kap.), – fjärrundervisning (4 a kap.), – distansundervisning (4 b kap.), – avvikelser inom de nationella programmen (5 kap.), – introduktionsprogram (6 kap.), – behörighet, urval och förfarandet vid antagning (7 kap.), – betyg, gymnasieexamen och prövning (8 kap.), – stödåtgärder (9 kap.), – utbildning för döva och hörselskadade (10 kap.), – utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar (Rh-anpassad ut- bildning) (11 kap.), – elever (12 kap.), – bidrag till huvudmän för fristående gymnasieskolor och anpas- sade gymnasieskolor (13 kap.), – utbildning för elever vid sär- skilda ungdomshem och i kri mi- nalvårdsanstalt (13 a kap.), och – utbildning för elever vid stat- liga hem för barn och unga och i kriminalvårdsanstalt (13 a kap.), och – övriga bestämmelser (14 kap.). 1 Senaste lydelse 2026:552. SOU 2026:52 Författningsförslag 169 13 a kap. Utbildning vid särskilda ungdomshem och i kriminalvårdsanstalt 13 a kap. Utbildning vid statliga hem för barn och unga och i kriminalvårdsanstalt 1 §2 I 24 kap. 9 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om utbildning för icke skol plik- tiga unga som vistas i ett sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm - melser om vård av unga (särskilt ungdomshem). I 24 kap. 10 a § skollagen finns bestämmelser om utbildning för icke skolpliktiga barn som är intagna i krimi nal- vårdsanstalt. I 24 kap. 9 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om utbildning för icke skolplik - tiga unga som vistas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga (statliga hem för barn och unga). I 24 kap. 10 a § skollagen finns bestämmel- ser om utbildning för icke skol - pliktiga barn som är intagna i kri- minalvårdsanstalt. För sådana utbildningar ska relevanta bestämmelser i denna förordning tillämpas med de nöd- vändiga avvikelser som följer av att den unge eller barnet vistas i ett särskilt ungdomshem eller i en kriminalvårdsanstalt. För sådana utbildningar ska relevanta bestämmelser i denna förordning tillämpas med de nöd- vändiga avvikelser som följer av att den unge eller barnet vistas i ett statligt hem för barn och unga eller i en kriminalvårdsanstalt. 2 §3 Huvudmannen för ett särskilt ungdomshem ska fullgöra de upp- gifter i fråga om utbildningen vid hemmet som annars huvudman- nen för den skolform inom skol- väsendet som utbildningen mot- svarar har. Huvudmannen för ett statligt hem för barn och unga ska fullgöra de uppgifter i fråga om ut bild- ningen vid hemmet som annars huvudmannen för den skolform inom skolväsendet som utbild - ningen motsvarar har. I fråga om utbildning för barn som är intagna i kriminalvårds - anstalt fullgörs uppgifterna i stället av Kriminalvården. 2 Senaste lydelse 2026:552. 3 Senaste lydelse 2026:552. Författningsförslag SOU 2026:52 170 4 §4 Statens skolverk får, efter att ha inhämtat synpunkter från Sta- tens institutionsstyrelse , meddela föreskrifter om verkställigheten av detta kapitel. Statens skolverk får, efter att ha inhämtat synpunkter från Myn- digheten för statlig barn- och ung- domsvård, meddela föreskrifter om verkställigheten av detta kapitel. 1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutions- styrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdoms- hem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. 4 Senaste lydelse 2015:291. SOU 2026:52 Författningsförslag 171 1.17 Förslag till förordning om ändring i skolförordningen (2011:185) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 14 a kap. 1, 2 och 4 §§ och rubri- ken till 14 a kap. skolförordningen (2011:185) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 §1 I denna förordning finns följande kapitel: – inledande bestämmelser (1 kap.), – huvudmän (2 kap.), – lärotider (3 kap.), – elever (4 kap.), – utbildningen (5 kap.), – fjärrundervisning (5 a kap.), – distansundervisning (5 b kap.), – betyg (6 kap.), – förskolan (7 kap.), – förskoleklassen (8 kap.), – grundskolan (9 kap.), – anpassade grundskolan (10 kap.), – specialskolan (11 kap.), – sameskolan (12 kap.), – fritidshemmet (13 kap.), – bidrag till enskilda huvudmän (14 kap.), – utbildning vid särskilda ung- domshem och i kriminal vårds- anstalt (14 a kap.), och – utbildning vid statliga hem för barn och unga och i kriminal- vårdsanstalt (14 a kap.), och – övriga bestämmelser (15 kap.). 1 Senaste lydelse 2026:553. Författningsförslag SOU 2026:52 172 14 a kap. Utbildning vid särskilda ungdomshem 14 a kap. Utbildning vid statliga hem för barn och unga 1 §2 I 24 kap. 8 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om utbildning för skolpliktiga barn som vistas i ett sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilt ungdoms - hem). I 24 kap. 10 § skollagen finns bestämmelser om utbild - ning för skolpliktiga barn som är intagna i kriminalvårdsanstalt. I 24 kap. 8 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om utbildning för skolpliktiga barn som vistas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga (statliga hem för barn och unga). I 24 kap. 10 § skollagen finns bestämmel- ser om utbildning för skolpliktiga barn som är intagna i krimi nal- vårdsanstalt. För sådana utbildningar ska relevanta bestämmelser i denna förordning tillämpas med de nöd- vändiga avvikelser som följer av att barnet vistas i ett särskilt ung- domshem eller i en kriminalvårds- anstalt. För sådana utbildningar ska relevanta bestämmelser i denna förordning tillämpas med de nöd- vändiga avvikelser som följer av att barnet vistas i ett statligt hem för barn och unga eller i en krimi- nalvårdsanstalt. 2 §3 Huvudmannen för ett särskilt ungdomshem ska fullgöra de upp- gifter i fråga om utbildningen vid hemmet som annars huvudman- nen för den skolform inom skol- väsendet som utbildningen mot- svarar har. Huvudmannen för ett statligt hem för barn och unga ska fullgöra de uppgifter i fråga om utbild - ningen vid hemmet som annars huvudmannen för den skolform inom skolväsendet som utbild - ningen motsvarar har. I fråga om utbildning för barn som är intagna i kriminalvårds - anstalt fullgörs uppgifterna i stället av Kriminalvården. 2 Senaste lydelse 2026:553. 3 Senaste lydelse 2026:553. SOU 2026:52 Författningsförslag 173 4 §4 Statens skolverk får, efter att ha inhämtat synpunkter från Sta- tens institutionsstyrelse , meddela föreskrifter om verkställigheten av detta kapitel. Statens skolverk får, efter att ha inhämtat synpunkter från Myn- digheten för statlig barn- och ung- domsvård, meddela föreskrifter om verkställigheten av detta kapitel. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029. 4 Senaste lydelse 2015:293. Författningsförslag SOU 2026:52 174 1.18 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2013:176) med in - struktion för Inspektionen för vård och omsorg dels att 3 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 12 –14 §§, och närmast före 12 § en ny rubrik, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Rapporten ska innehålla de viktigaste iakttagelserna, de åtgär- der som myndigheten vidtagit med anledning av uppmärksammade brister och slutsatser av tillsynen. I rapporten ska tillsynen av verk- samhet som rör hälso- och sjuk- vård respektive verksamhet som rör socialtjänst och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions - hindrade redovisas separat. I redo- visningen av tillsyn av verksam - het som rör hälso - och sjukvård ska prövningen av klagomål enligt patientsäkerhetslagen ingå som en särskild del. Rapporten ska innehålla de viktigaste iakttagelserna, de åtgär- der som myndigheten vidtagit med anledning av uppmärksammade brister och slutsatser av tillsynen. I rapporten ska tillsynen av verk- samhet som rör hälso- och sjuk- vård respektive verksamhet som rör socialtjänst och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions - hindrade redovisas separat. I redo- visningen av tillsyn av verksam - het som rör hälso - och sjukvård ska prövningen av klagomål enligt patientsäkerhetslagen ingå som en särskild del. Redovisningen av tillsyn av verksamhet som rör socialtjänst ska innefatta en rapport av det särskilda ombudet om ombudets verk sam- het och de viktigaste iakttagelserna ombudet gjort i fråga om hur barns och ungas rättigheter till godoses inom den statliga barn - och ung- domsvården. SOU 2026:52 Författningsförslag 175 Särskilt ombud för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård enligt 28 kap. 3 a § socialtjänstlagen (2025:400) 12 § Inom myndigheten ska det finnas ett särskilt ombud i enlighet med 28 kap. 3 a § socialtjänstlagen (2025:400). Inom myndigheten ska det fin- nas ett kansli för det särskilda om- budet som ansvarar för beredning av ärenden, administration och där- med sammanhängande uppgifter i den omfattning som behövs. Det särskilda ombudet får be - stämma att någon annan tjänste - man vid ombudets kansli får ut - föra ombudets arbetsuppgifter när denne är förhindrad att göra det. 13 § Inkomna klagomål som inte ut- reds av det särskilda ombudet ska överlämnas till berörd enhet inom myndigheten som underlag för ordinarie tillsyn och riskanalys i enlighet med 2 §. Om det särskilda ombudet i sitt arbete får del av uppgifter som kan ha betydelse för tillsynen ska berörd enhet inom myn digheten underrättas om detta. Författningsförslag SOU 2026:52 176 14 § Det särskilda ombudet anställs av regeringen. Anställningen får begränsas att gälla längst till och med en viss tid- punkt. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029. SOU 2026:52 Författningsförslag 177 1.19 Förslag till förordning om ändring i hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) ska införas en ny paragraf, 8 kap. 5 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 5 § Socialstyrelsen får meddela före- skrifter om sådana överenskommel- ser som avses i 15 a kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029 Författningsförslag SOU 2026:52 178 1.20 Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2025:468) Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstförordningen (2025:468) dels att rubriken närmast före nuvarande 7 kap. 6 § och rubriken närmast före 7 kap. 8 § ska utgå, dels att 7 kap. 3, 4 och 6 §§ ska betecknas 7 a kap. 38, 39 och 41 §§, dels att 1 kap. 2, 3 och 5 §§, 7 kap. 1, 2, 7 och 8 §§, 9 kap. 3, 5, 11, 15, 19 och 21 §§, 16 kap. 1 och 3 §§ och 18 kap. 2, 5–7 och 9 a §§, rubriken på 7 kap. och rubrikerna närmast 7 kap. 7 §, 9 kap. 20 a och 21 §§ och 18 kap. 6 § ska ha följande lydelse dels att det ska införas ett nytt kapitel, 7 a kap. och 8 nya para- grafer, 9 kap. 5 a, 11 a och 20 a §§, 16 kap.4–7 §§, 18 kap. 2 a §, och en ny rubrik närmast före 9 kap. 20 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 §1 Förordningen är meddelad med stöd av – 33 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och 18 § lagen (1990:52) med sär- skilda bestämmelser om vård av unga i fråga om 7 kap. 7 §, – 33 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall i fråga om 7 kap. 7 §, – 15 f § tredje stycket lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga i fråga om 18 kap. 7 §, – 7 kap. 3 § tredje stycket lagen (2026:000) om särskilda befogen- heter för den statliga barn- och ung- domsvården i fråga om 18 kap. 7 §, – 2 kap. 3 § lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården i fråga om 7 a kap. 42 §, – 12 kap. 7 § socialtjänstlagen (2025:400) i fråga om 12 kap. 1–1 b, 2 och 3 §§, – 12 kap. 7 a § socialtjänstlagen i fråga om 12 kap. 3 b och 3 c §§, – 15 kap. 2 och 9 a §§ socialtjänstlagen i fråga om 18 kap. 5 a §, 1 Senaste lydelse: 2026:1140. SOU 2026:52 Författningsförslag 179 – 31 kap. 1 § socialtjänstlagen i fråga om 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1 och 3 §§, 4 kap. 2–5 §§, 5 kap. 2–9 §§, 6 kap. 2–7 §§, 7 kap. 2 §, 8 kap. 3 och 4 §§, 9 kap. 8 § och 18 kap. 1 och 2 §§, – 31 kap. 1 § socialtjänstlagen i fråga om 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1 och 3 §§, 4 kap. 2–5 §§, 5 kap. 2–9 §§, 6 kap. 2–7 §§, 7 kap. 2 §, 7 a kap. 1 §, 4–31 §§ och 33–36 §§, 8 kap. 3 och 4 §§, 9 kap. 8 § och 18 kap. 1 och 2 §§, – 31 kap. 1 a § socialtjänstlagen i fråga om 12 kap. 4 §, – 31 kap. 2 § socialtjänstlagen i fråga om 15 kap. 4–7 §§ och 17 kap. 1 §, – 31 kap. 3 § socialtjänstlagen i fråga om 17 kap. 2–4 §§, – 31 kap. 3 a § socialtjänstlagen i fråga om 14 kap. 3 §, – 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 18 kap. 1–10 §§, och – 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. 3 §2 Förordningen är indelad i följande kapitel: – 1 kap. Inledande bestämmelser – 2 kap. Särskilda boendeformer för äldre personer – 3 kap. Familjehem och jourhem – 4 kap. Stödboende – 5 kap. Hem för vård eller boende – 6 kap. Skyddat boende – 7 kap. Särskilda ungdomshem och LVM-hem – 7 kap. LVM-hem – 7 a kap. Statliga hem för barn och unga – 8 kap. Vissa yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheter – 9 kap. Inskrivning och utskrivning från olika boenden – 10 kap. Innehåll i vissa ansökningar och planer som socialnämn- den ska upprätta – 11 kap. Socialnämndens ansvar att vidta vissa åtgärder – 12 kap. Försörjningsstöd – 13 kap. Gallring – 14 kap. Behörighets- och språkkrav – 15 kap. Tillstånds- och anmälningspliktig verksamhet – 16 kap. Tillsyn av boenden för barn och unga – 17 kap. Avgifter och ersättningar – 18 kap. Rätt att meddela föreskrifter. 2 Senaste lydelse 2026:827. Författningsförslag SOU 2026:52 180 5 § Med hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) avses även sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av miss bru- kare i vissa fall (LVM -hem) och sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm - melser om vård av unga (särskilda ungdomshem) som drivs av Statens institutionsstyrelse. Med hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) avses även sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av miss bru- kare i vissa fall (LVM-hem) som drivs av Statens institutions - styrelse. 7 kap. Särskilda ungdomshem och LVM-hem 7 kap. LVM-hem 1 § Statens institutionsstyrelse an- ger vilka av de särskilda ungdoms- hem och LVM-hem som myndig- heten driver, som utgör hem för särskilt noggrann tillsyn. Statens institutionsstyrelse an- ger vilka av de LVM -hem som myndigheten driver, som utgör hem för särskilt noggrann tillsyn. 2 § Särskilda ungdomshem ska ha tillgång till läkare. En sådan läkare bör ha specialistkompetens inom barn- och ungdomspsykiatri eller allmän psykiatri. Sådana hem där vård och be - handling ges åt personer som har ett skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika eller andra be- roendeframkallande medel bör ha tillgång till läkare med särskilda kunskaper som är lämpade för denna verksamhet. LVM-hem bör ha tillgång till läkare med särskilda kunskaper som är lämpade för vård och be- handling åt personer som har ett skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika eller andra be- roendeframkallande medel och till- gång till psykologisk expertis. SOU 2026:52 Författningsförslag 181 Dessutom bör hem som avses i första och andra styckena ha till - gång till psykologisk expertis. Medgivande om att vissa särskilda befogenheter får användas på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem Medgivande om att vissa särskilda befogenheter får användas på ett LVM-hem 7 § Statens institutionsstyrelse får medge att de särskilda befogen - heter som anges i 18 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm - melser om vård av unga och 33 § lagen (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall får användas för alla som vårdas på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem om det är nödvändigt för att genom- föra vården och upprätthålla ord- ningen på hemmet. Statens institutionsstyrelse får medge att de särskilda befogen - heter som anges i 33 § lagen (1988:870) om vård av miss bru- kare i vissa fall får användas för alla som vårdas på ett LVM-hem om det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätt - hålla ordningen på hemmet. 8 §3 Statens institutionsstyrelse ska underrätta Inspektionen för vård och omsorg om de beslut om särskilda befogenheter som myn dig- heten beslutar om enligt – 15 a–15 d, 15 g–15 h, 15 j, 15 m–15 n, 16 –17 b och 19 §§ lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga, – 14–15, 16 a–16 b, 16 e–16 f och 17–18 §§ lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, och 31 –32 b och 33 a–35 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. 3 Senaste lydelse 2026:203. Författningsförslag SOU 2026:52 182 7 a kap. Statliga hem för barn och unga Barns och ungas rättigheter 1 § Vid beslut eller andra åtgärder enligt detta kapitel ska bestämmel- serna om barns och ungas rättigheter i 2 kap. 1–4 §§ lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga tillämpas. Tilldelning av plats 2 § Vid den bedömning som ska göras enligt 15 kap. 3 § tredje stycket lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ska särskilt beaktas risken för att barnet eller den unge avviker, blir fritagen, för in narkotika eller andra otillåtna föremål i hemmet, skadar sig själv eller någon annan eller annars begår ett allvarligt brott. Verksamhetens inriktning och vårdens innehåll 3 § Verksamheten vid statliga hem för barn- och unga ska – bygga på förtroende och samarbete med barnet eller den unge, – utformas så att den upplevs som meningsfull för barnet eller den unge, – anpassas till barnets eller den unges individuella behov och för- utsättningar, – utformas med förståelse för de särskilda svårigheter som är för- enade med att vara frihetsberövad och så att negativa följder av fri - hetsberövandet motverkas, och – syfta till att barnet eller den unge ska kunna vårdas utan särskilt noggrann tillsyn. 4 § Barn och unga som vårdas på ett statligt hem för barn och unga ska ges möjlighet att dagligen vistas utomhus och ges möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller någon annan fritidssysselsättning. 5 § Ett statligt hem för barn och unga ska behandla sociala vård - behov hos barn och unga. Hemmet får också utreda sociala vårdbehov och ge stöd vid psykisk ohälsa och annan psykosocial problematik hos barn och unga. SOU 2026:52 Författningsförslag 183 Ett statligt hem för barn och unga ska efter samråd med social - nämnden erbjuda stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående till barn och unga som vårdas där. 6 § Den sociala vården på ett statligt hem för barn och unga ska, utifrån barnets eller den unges individuella behov, särskilt – skapa förutsättningar för att barn och unga ska kunna och vilja tillgodogöra sig vården, – ge stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra nega- tiva upplevelser, – ge stöd för att förbättra färdigheter och funktionsförmågor, – ge träning i sociala relationer, – ge stöd i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående, – ge stöd i kontakt med hälso- och sjukvård och tandvård, – ge stöd för skolgång, och – främja deltagande i fritidsaktiviteter. 7 § Socialnämnden ska arbeta för att barn och unga som vårdas i ett statligt hem för barn och unga och vars skolplikt har upphört får möjlighet till gymnasieutbildning eller annan utbildning som barnet eller den unge har behov av. Om det i ett enskilt fall är lämpligare ska socialnämnden arbeta för att barnet eller den unge får möjlighet till sådan arbetsträning som ökar möjligheterna att komma in på arbets- marknaden eller på en yrkesutbildning. 8 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska motivera barn och unga vars skolplikt har upphört att delta i gymnasieutbild- ning eller annan utbildning. Om det i ett enskilt fall är lämpligare ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård motivera barnet eller den unge till att delta i arbetsträning eller motsvarande sysselsättning som ökar möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden eller på en yrkesutbildning. Författningsförslag SOU 2026:52 184 Trygg och säker vårdmiljö 9 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska säkerställa att varje statligt hem för barn och unga har förutsättningar för att till- försäkra barn och unga en trygg och säker vårdmiljö. 10 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska säkerställa att personalen har förutsättningar att aktivt uppmärksamma och agera för att förebygga och hantera situationer som kan äventyra trygg - heten och säkerheten i hemmet. 11 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska säkerställa att ordningen och säkerheten på statliga hem för barn och unga upp- rätthålls. 12 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på hemmet. Reglerna ska syfta till att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där. När ordningsreglerna utarbetas ska företrädare för de barn och unga som vårdas i det statliga hemmet för barn och unga medverka. Ordningsreglerna ska följas upp regelbundet och vara tillgängliga och välkända för de barn och unga som vårdas i det statliga hemmet för barn och unga och för personalen. Indelning och vårdenheter Allmänna bestämmelser om vårdenheter vid statliga hem för barn och unga 13 § Ett statligt hem för barn och unga ska ha följande vårdenheter – mottagning och behovsbedömning, (låsbar). – behandling utifrån vårdbehov (låsbar och delvis öppen), och – utskrivningsförberedande (delvis öppen). En vårdenhet ska bestå av boenderum, rum för intag av måltider, rum för samvaro och rum för enskilda samtal. Låsbara enheter ska ha tillgång till utrymmen för daglig utomhusvistelse. SOU 2026:52 Författningsförslag 185 Vårdenheter för behandling utifrån behov 14 § Vårdenheter för behandling ska finnas med inriktning på något av följande vårdbehov – skadligt bruk och beroende, – sexuell beteendeproblematik, – särskilda skyddsbehov, – annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende, eller – brottslig verksamhet. Det ska även finnas vårdenheter för barn och unga som har sär - skilda behov av integrerad vård på grund av en psykisk funk tions- nedsättning eller annat liknande tillstånd. Med integrerad vård avses samordnade psykosociala och specialistpsykiatriska insatser samt, vid behov, även habiliteringsinsatser. Vårdenheterna ska vara indelade efter ålder och skolgång 15 § Ett statligt hem för barn och unga ska vara indelat i vårdenheter efter barnens eller de ungas ålder enligt följande: – 12 år eller yngre, – 13–17 år, och – 18–20 år. En vårdenhet med inriktning 12 år eller yngre får inte ta emot barn som har fyllt 13 år. Den som vårdas på en sådan enhet och som fyller 13 år under placeringen får fortsatt vårdas där till dess att han eller hon fyller 14 år. Detta gäller endast om det bedöms vara för enligt med barnets bästa. Antal vårdenheter och antal barn och unga som får vårdas samtidigt på en vårdenhet 16 § Ett statligt hem för barn och unga ska bestå av minst sex och högst tolv vårdenheter. 17 § På vårdenheter för integrerad vård och på vårdenheter för barn 12 år eller yngre får högst fyra barn eller unga vårdas samtidigt. Författningsförslag SOU 2026:52 186 18 § Vid andra vårdenheter än de som avses i 17 § får högst fem barn och unga vårdas samtidigt. Om det finns särskilda skäl får högst sex barn eller unga vårdas samtidigt under en kortare tid. Vård- och boendemiljö 19 § Vård- och boendemiljön vid statliga hem för barn och unga ska vara ändamålsenlig för den verksamhet som bedrivs i hemmet och lämplig för de barn och unga som vårdas där samt vara utformad utifrån barns och ungas vårdbehov, ålder och andra förutsättningar. Lokalerna ska vara anpassade så att de möjliggör en trygg och säker vård samt vara utformade med hänsyn tagen till den personliga integriteten. Tillgång till läkare och psykologisk expertis 20 § Statliga hem för barn och unga ska ha tillgång till läkare och psykologisk expertis. På statliga hem för barn och unga där vård och behandling ges åt personer som har ett skadligt bruk eller beroende av alkohol, narko- tika eller andra beroendeframkallande medel bör tillgång finnas till läkare med särskilda kunskaper som är lämpade för denna verksamhet. Kompetens 21 § På ett statligt hem för barn och unga ska det finnas en chef för verksamheten och en chef med ansvar för den sociala vårdens inne- håll och kvalitet. Varje vårdenhet ska ha en enhetschef som leder verksamheten vid enheten. Enhetschefen får högst ha ansvar för tre vårdenheter. Det ska också finnas sådan personal som i övrigt behövs för att bedriva en ändamålsenlig verksamhet. 22 § All personal vid ett statligt hem för barn och unga ska ha per- sonlig lämplighet för anställningen. SOU 2026:52 Författningsförslag 187 23 § Chefen för ett statligt hem för barn och unga ska ha den sam- mantagna kompetens som behövs för att kunna leda, utveckla och följa upp verksamheten. Chefen för ett statligt hem för barn och unga ska ha erfarenhet av liknande verksamhet och en högskoleutbildning vars innehåll är relevant för verksamheten. 24 § Den som är ansvarig för vårdens innehåll och kvalitet på ett stat- ligt hem för barn och unga ska ha högskoleutbildning motsvarande minst 180 högskolepoäng inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap, psykologi eller annat relevant ämnesområde samt den sammantagna kompetens som behövs för att kunna utveckla och säkerställa vård av god kvalitet. 25 § En enhetschef ska ha högskoleutbildning motsvarande minst 180 högskolepoäng inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, bete- endevetenskap, psykologi eller annat relevant ämnesområde, den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda det dagliga arbetet på vårdenheten och erfarenhet av arbete inom socialt arbete eller annan relevant verksamhet. 26 § Övrig personal som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling vid ett statligt hem för barn och unga ska ha minst en tvåårig eftergymnasial utbildning, eller en utbildning som motsvarar detta, om det inte finns särskilda skäl. Utbildningen ska vara inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap eller annat relevant ämnesområde. Bemanning 27 § Bemanningen vid ett statligt hem för barn och unga ska an - passas efter barnens och de ungas behov av vård och säkerställa en trygg och säker vård. Bemanningen ska säkerställa att personalen genast ska kunna upp- märksamma och ge det skydd, stöd och annan hjälp som barnet eller den unge behöver. Författningsförslag SOU 2026:52 188 Ett statligt hem för barn och unga ska minst ha en enhetschef eller annan utsedd person med motsvarande kompetens i tjänst dygnet runt. En vårdenhet ska ha minst två personal i tjänst dygnet runt. Kompetensutveckling och handledning 28 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att den som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling i ett statligt hem för barn och unga får den intro duk- tionsutbildning som behövs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Introduktionsutbildningen ska påbörjas skyndsamt och senast sex månader efter anställning. 29 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att personalen vid statliga hem för barn och unga får kontinuerlig hand- ledning. Den som ger handledning till personalen ska ha relevant examen på minst grundnivå från högskola och personlig lämplighet. 30 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att personalen får den kompetensutveckling som den behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. 31 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att personalen vid statliga hem för barn och unga får kontinuerlig utbild- ning och handledning i kunskapsbaserade metoder och arbetssätt för att förebygga behov av fysiska ingripanden och användningen av särskilda befogenheter. Inställelse till domstol eller annan myndighet 32 § Om en domstol eller en annan myndighet begär att ett barn eller en ung person som vårdas i ett statligt hem för barn och unga ska inställa sig till myndigheten, ska han eller hon ges möjlighet att göra det. Om inställelsen är uppenbart olämplig ur vård synpunkt eller av något annat skäl inte är möjlig, ska detta genast anmälas till den myndighet som begärt barnets eller den unges inställelse. SOU 2026:52 Författningsförslag 189 Underrättelseskyldigheter m.m. 33 § Om ett barn eller en ung person som vårdas i ett statligt hem för barn och unga drabbas av allvarlig sjukdom eller allvarligt olycks- fall ska en närstående till barnet eller den unge och socialnämnden underrättas så snart det är möjligt. 34 § Hälso- och sjukvårdspersonal vid ett statligt hem för barn och unga enligt 15 kap. 4 a § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ska, i den utsträckning det behövs för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd, lämna uppgifter till personal som ska utföra social vård vid samma hem. De uppgifter som får lämnas enligt första stycket är uppgifter om barnet eller den unge eller närstående till honom eller henne som har betydelse för utförandet av vård, behandling eller annat stöd som kan ges vid det statliga hemmet för barn och unga enligt bestämmelserna i detta kapitel. En uppgift får inte lämnas med stöd av första stycket om det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl, inte är lämpligt att uppgiften lämnas ut. 35 § Personal vid ett statligt hem för barn och unga som ska utföra social vård ska, i den utsträckning det behövs för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd, lämna upp- gifter till hälso - och sjukvårdspersonal enligt 15 kap. 4 a § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga vid samma hem. De uppgifter som får lämnas enligt första stycket är uppgifter om barnet eller den unge eller närstående till honom eller henne som har betydelse för utförandet av vård, behandling eller annat stöd som kan ges vid det statliga hemmet för barn och unga enligt bestämmelserna i 15 kap. 4 a § lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. En uppgift får inte lämnas med stöd av första stycket om det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl, inte är lämpligt att uppgiften lämnas ut. Författningsförslag SOU 2026:52 190 36 § Om personal ingriper fysiskt mot ett barn eller en ung person som vårdas på ett statligt hem för barn och unga ska chefen för verk- samheten utan dröjsmål underrätta socialnämnden och Inspektionen för vård och omsorg. Barn och unga ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett fysiskt ingripande. Under samtalet ska barnet eller den unge få information om anledningen till att det fysiska ingripandet behövde genomföras och ges möjlighet att framföra sin uppfattning om det. 37 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska underrätta Inspektionen för vård och omsorg om de beslut om särskilda be - fogenheter som myndigheten beslutar om enligt följande bestäm - melser i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården: – 4 kap. 1, 4, 5 och 7 §§, – 5 kap. 1 och 2 §§, – 6 kap. 2–6 och 8 §§, – 7 kap. 4, 5 och 7 §§, och – 8 kap. 2 och 3 §§. Underrättelsen ska lämnas månadsvis och avse information på sam- lad nivå. De får inte heller innehålla uppgifter om enskilda personer. Vad som ska antecknas i en journal 7 kap. 3 § 38 § Beslut som fattas av Statens institutionsstyrelse enligt följande bestämmelser i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska antecknas i jour- nalen för den som vårdas i ett särskilt ungdomshem: Beslut som fattas av Myndig- heten för statlig barn- och ungdoms- vård enligt följande bestämmelser i lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga ska antecknas i journalen för den som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga: – tillfällig vistelse i ett annat sär- skilt ungdomshem i samband med transport enligt 11 § första stycket, – tillfällig vistelse i ett annat stat- ligt hem för barn och unga i sam- band med transport enligt 15 kap. 4 §, och SOU 2026:52 Författningsförslag 191 – begäran om handräckning en- ligt 20 kap. 1 §. Även beslut som fattas av myn- digheten enligt följande bestämmel- ser i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ska antecknas i journalen för den som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga: Nuvarande lydelse – vård vid låsbar enhet enligt 15 b §, – avskiljning enligt 15 c §, – vård i enskildhet enligt 15 d §, – förbud att använda elektroniska kommunikations -tjänster en- ligt 15 g §, – begränsningar, avlyssning eller annan kontroll av den unges an- vändning av elektroniska kommunikationstjänster enligt 15 h §, – omhändertagande av utrustning för elektroniska kommuni ka- tionstjänster enligt 15 j §, – förbud, begränsningar, övervakning och kontroll av besök en - ligt 15 m och 15 n §§, – kroppsvisitation av besökare enligt 15 p §, – omhändertagande av egendom enligt 16 §, – kroppsvisitering eller ytlig kroppsbesiktning enligt 17 §, – lämnande av blod -, urin -, utandnings -, saliv - eller svettprov enligt 17 a §, – övervakning av brev och andra försändelser enligt 19 §, – förstörande, förverkande eller försäljning av egendom enligt 20 §, och – begäran om handräckning enligt 43 § 3. Föreslagen lydelse – omhändertagande av egendom enligt 4 kap. 1 §, – förstörande, förverkande eller försäljning av egendom enligt 4 kap. 2 §. Författningsförslag SOU 2026:52 192 – lämnande av blod-, urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov enligt 4 kap. 4 §, – övervakning av brev och andra försändelser enligt 4 kap. 7 §, – kroppsvisitering eller ytlig kroppsbesiktning enligt 5 kap. 1 och 2 §§, – vård i enskildhet enligt 6 kap. 2 §, – vård på låsbar enhet enligt 6 kap. 3–5 §§, – avskiljning enligt 6 kap. 6 §, – förbud att använda elektroniska kommunikationstjänster enligt 7 kap. 4 §, – begränsningar, avlyssning eller annan kontroll av barnets eller den unges användning av elektroniska kommunikationstjänster en - ligt 7 kap. 5 §, – omhändertagande av utrustning för elektroniska kommunika - tionstjänster enligt 7 kap. 7 §, – förbud, begränsningar, övervakning och kontroll av besök en - ligt 8 kap. 2 och 3 §§, och – kroppsvisitation av besökare enligt 8 kap. 6 §, 7 kap. 4 § 39 § För den som vårdas på ett sär- skilt ungdomshem ska den bak- grundskontroll som görs enligt 15 q § lagen (1990:52) med sär - skilda bestämmelser om vård av unga antecknas i journalen. För den som vårdas på ett statligt hem för barn och unga ska de bakgrundskontroller som görs enligt 7 kap. 9 § och 8 kap. 5 § lagen (2026:000) om särskilda be- fogenheter för den statliga barn - och ungdomsvården antecknas i journalen. 40 § Utöver det som följer av 3 8 § ska det antecknas i journalen om personalen på ett statligt hem för barn och unga har ingripit fysiskt mot ett barn eller en ung person som är placerad på hemmet. Det ska särskilt framgå 1. vad det fysiska ingripandet bestod i, 2. när ingripandet påbörjades och avslutades, 3. vem eller vilka som deltog i ingripandet, 4. vilka faktiska omständigheter, händelser av betydelse och be - dömningar som ledde fram till ingripandet, SOU 2026:52 Författningsförslag 193 5. vilka mindre ingripande åtgärder som övervägts eller prövats före det fysiska ingripandet, 6. bedömningen av barnets eller den unges bästa, och 7. om barnet eller den unge drabbades av personskada, när under- rättelse enligt 43 kap. 22 § socialförsäkringsbalken gjordes. Förstörelse av upptagningar och uppteckningar 7 kap. 6 § Upptagningar och upp teck- ningar som har tillkommit vid Statens institutionsstyrelses kon- troll av elektronisk kommunika- tion på de särskilda ungdomshem- men ska förstöras så snart de inte längre behövs. 41 § Upptagningar och uppteck - ningar som har tillkommit vid Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvårds kontroll av elek - tronisk kommunikation på de statliga hemmen för barn och unga ska förstöras så snart de inte längre behövs. Medgivande om att vissa särskilda befogenheter får användas på ett statligt hem för barn och unga 42 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får medge att de särskilda befogenheter som anges i 2 kap. 3 § lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården får användas för alla som vårdas på ett statligt hem för barn och unga om det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ord - ningen på hemmet. 9 kap. 3 § Om det för den som ansökan avser finns ett beslut om omedel- bart omhändertagande eller om vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga , ska en kopia av eller en annan Om det för den som ansökan avser finns ett beslut om omedel- bart omhändertagande eller om vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller lagen (2026:000) om om - händertagande för vård av barn och unga, ska en kopia av eller en Författningsförslag SOU 2026:52 194 underrättelse om det verk ställ- bara beslutet lämnas in samtidigt med ansökan. annan underrättelse om det verk- ställbara beslutet lämnas in sam- tidigt med ansökan. Detsamma gäller beslut om skyddat boende eller en omedelbar sådan insats enligt lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende. 5 § Statens institutionsstyrelse be- slutar om inskrivning i de sär- skilda ungdomshem och LVM- hem som myndigheten bedriver. Statens institutionsstyrelse be- slutar om inskrivning i de LVM- hem som myndigheten driver. 5 a § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård beslutar om in- skrivning i de statliga hem för barn och unga som myndigheten driver. 11 § Statens institutionsstyrelse be- slutar om utskrivning från de särskilda ungdomshem och LVM- hem som myndigheten bedriver. Statens institutionsstyrelse be- slutar om utskrivning från de LVM-hem som myndigheten driver. 11 a § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård beslutar om ut- skrivning från de statliga hem för barn och unga som myndigheten driver. 15 § Den som vårdas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga får skrivas ut bara om social nämn- den har begärt eller medgett det. Den som vårdas med stöd av lagen (2026:000) om omhänder - tagande för vård av barn och unga får skrivas ut bara om socialnämn- den har begärt eller medgett det. SOU 2026:52 Författningsförslag 195 Om Statens institutionsstyrelse enligt 11 § första stycket lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga beslutar att den unge tillfälligt ska vistas på ett annat särskilt ungdomshem får dock han eller hon skrivas ut utan att social- nämnden har begärt eller med - gett det. Om Myndigheten för statliga barn- och ungdomsvård enligt 15 kap. 4 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga beslutar att barnet eller den unge tillfälligt ska vistas på ett annat statligt hem för barn och unga får dock han eller hon skrivas ut utan att social nämn- den har begärt eller medgett det. 19 § Föreståndaren ska genas t underrätta socialnämnden om den som vårdas i ett stödboende, ett skyddat boende eller ett hem för vård eller boende med stöd av socialtjänstlagen (2025:400), lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga eller lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende Föreståndaren ska genast underrätta socialnämnden om den som vårdas i ett stödboende, ett skyddat boende, ett hem för vård eller boende eller ett statligt hem för barn och unga med stöd av socialtjänstlagen (2025:400), lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga eller lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende – omöjliggör eller allvarligt försvårar meningsfulla vård- eller hjälp- insatser för sig själv eller andra som vistas på hemmet eller boendet, eller – behöver annan vård än den som hemmet eller boendet kan er - bjuda. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska underrätta socialnämnden om utskrivning 20 a § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska genast under- rätta socialnämnden när ett barn eller en ung person bedöms kunna skrivas ut. Nämnden ska under- Författningsförslag SOU 2026:52 196 rättas i sådan tid att det finns möj- lighet att genomföra eller förbereda andra insatser som behövs. Statens institutionsstyrelse ska underrätta socialnämnden om tillfälligt byte av ungdomshem Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska underrätta socialnämnden om tillfälligt byte av statligt hem för barn och unga 21 § Statens institutionsstyrelse ska genast underrätta socialnämnden om ett beslut om att den unge till- fälligt ska vistas på ett annat sär- skilt ungdomshem enligt 11 § första stycket lagen (1990:52) med sär - skilda bestämmelser om vård av unga. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska genast under- rätta socialnämnden om ett be - slut om att barnet eller den unge tillfälligt ska vistas på ett annat statligt hem för barn och unga en- ligt 15 kap. 4 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. 16 kap. 1 § Inspektionen för vård och om- sorgs tillsyn över stödboenden, skyddade boenden och hem för vård eller boende som tar emot barn eller unga ska omfatta regel- bundna inspektioner. Inspektio- ner ska göras minst en gång per år. Inspektionen för vård och om - sorg ska i anslutning till en in - spektion samtala med de barn och unga som samtycker till det. Inspektionen för vård och om- sorgs tillsyn över stödboenden, skyddade boenden, hem för vård eller boende som tar emot barn eller unga och statliga hem för barn och unga ska omfatta regel - bundna inspektioner. Inspektio- ner ska göras minst en gång per år. Inspektionen för vård och om - sorg ska i anslutning till en in - spektion samtala med de barn och unga som samtycker till det. SOU 2026:52 Författningsförslag 197 3 § Inspektionen för vård och om- sorg ska ta fram information som riktar sig till barn och unga som stadigvarande vistas i familjehem, hem för vård eller boende, stöd- boenden, särskilda ungdomshem eller LVM-hem och till deras vård- nadshavare. Informationen ska kunna distribueras på lämpligt sätt och innehålla uppgifter om Inspektionen för vård och om- sorg ska ta fram information som riktar sig till barn och unga som stadigvarande vistas i familjehem, hem för vård eller boende, stöd- boenden, statliga hem för barn och unga eller LVM-hem och till deras vårdnadshavare. Informa - tionen ska kunna distribueras på lämpligt sätt och innehålla upp - gifter om 1. barns och ungas rättigheter, 2. myndighetens tillsyn, 3. barns och ungas möjligheter att kontakta myndigheten samt hur de når rätt person inom myndigheten, och 4. myndighetens möjligheter att samtala med barn utan att vård- nadshavaren har samtyckt till det eller är närvarande. Inspektionen för vård och omsorg ska även ta fram sådan in for- mation till barn och unga som vistas i skyddat boende och till deras vårdnadshavare. 4 § Det särskilda ombudet enligt 28 kap. 3 a § socialtjänstlagen (2025:400) hos Inspektionen för vård och omsorg ska avgöra vilka klagomål som ska utredas utifrån uppdraget att bevaka barns och ungas rättigheter med särskilt be - aktande av om det misstänkta miss- förhållandet innebär risk för intrång i barnets eller den unges grund - läggande fri- och rättigheter. 5 § Det särskilda ombudet ska ta ställning till om ett klagomål ska utredas eller inte inom två veckor Författningsförslag SOU 2026:52 198 från det att klagomålet kom in till ombudets kansli. 6 § Om ett klagomål kan prövas av någon annan myndighet än av det särskilda ombudet ska ombudet, på lämpligt sätt, hjälpa barnet eller den unge till rätt instans. 7 § Det särskilda ombudet ska regel- bundet besöka de statliga hemmen för barn och unga och informera de barn och unga som vårdas där om sin verksamhet och möjligheten att framföra klagomål. 18 kap. 2 § Socialstyrelsen får meddela så- dana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid särskilda ungdomshem och LVM-hem som bedrivs av Statens institutionsstyrelse. Socialstyrelsen får meddela så- dana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid LVM -hem som drivs av Statens institutionsstyrelse. 2 a § Socialstyrelsen får meddela så- dana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid statliga hem för barn och unga som drivs av Myndigheten för stat- lig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 Författningsförslag 199 5 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av 1. socialtjänstlagen (2025:400), 2. lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 3. lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga , i den utsträckning inte Statens in- stitutionsstyrelse har en sådan rätt enligt 6 §, och 3. lagen ( 2026:000) om om- händertagande för vård av barn och unga och lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården, i den utsträckning inte Myndig- heten för statlig barn - och ung - domsvård har en sådan rätt enligt 6 §, och 4. lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende. Socialstyrelsen får även meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Bemyndiganden för Statens institutionsstyrelse Bemyndiganden för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård 6 § Statens institutionsstyrelse får meddela föreskrifter om verkstäl- ligheten av 12 § andra och tredje styckena, 15–20 a och 20 c §§ lagen (1990:52) med särskilda bestäm - melser om vård av unga. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får meddela föreskrifter om verkställigheten av 15 kap. 3 § första–tredje styckena lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga och följande bestämmelser i lagen (2026:000) om särskilda befogen- heter för den statliga barn- och ung- domsvården: – 2 kap. 1 och 3 §§ – 4 kap. 1–7 §§ – 5 kap. 1–3 §§ – 6 kap. 2–8 §§ – 7 kap. 1–9 §§, och – 8 kap. 1–6 §§. Författningsförslag SOU 2026:52 200 6 a § Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får meddela närmare föreskrifter om säker - hetsnivåerna i 15 kap. 2 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga i fråga om säkerhetsnivåernas antal och innehåll. 7 § Statens institutionsstyrelse får även meddela föreskrifter om att det får göras undantag från be - gränsningen av användningen av elektroniska kommunikations - tjänster enligt 15 f § första stycket lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga för viss verksamhet eller i vissa situa- tioner, under förutsättning att användningen är särskilt ange - lägen och inte äventyrar säker - heten eller ordningen på hemmet. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får även med - dela föreskrifter om att det får göras undantag från begränsningen av användningen av elektroniska kommunikationstjänster enligt 7 kap. 3 § första stycket lagen (2026:000) om särskilda befogen- heter för den statliga barn - och ungdomsvården för viss verksam- het eller i vissa situationer, under förutsättning att användningen är särskilt angelägen och inte även- tyrar säkerheten eller ordningen på det statliga hemmet för barn och unga. 9 a §4 Inspektionen för vård och om- sorg får, efter att ha gett Statens institutionsstyrelse tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verk- ställigheten av den underrättelse- skyldighet som avses i 7 kap. 8 §. Inspektionen för vård och om- sorg får, efter att ha gett Myndig- heten för statlig barn- och ungdoms- vård tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställig heten av den underrättelseskyldighet som avses i 7 kap. 8 §. 4 Senaste lydelse 2026:203. SOU 2026:52 Författningsförslag 201 1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029. 2. Äldre bestämmelser i 5 kap. och 7 kap. gäller för Statens insti- tutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. 3. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får bedriva stat- liga hem för barn och unga som inte uppfyller kraven i 7 a kap. 16 § till och med den 1 februari 2030. 203 2 Utredningens uppdrag och arbete 2.1 Utredningens uppdrag Den 1 februari 2024 gav regeringen i uppdrag åt en särskild utredare att göra en översyn av den statliga barn- och ungdomsvårdens upp- drag och organisation. Syftet var att stärka den statliga barn- och ung- domsvårdens vårdande uppdrag och del i vårdkedjan för att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behand- ling. De barn och unga som är föremål för tvångsvård är enligt reger- ingen en särskilt utsatt grupp med en komplex problembild med riskfaktorer på såväl individnivå och familjenivå som samhällsnivå. Statens institutionsstyrelse, förkortat SiS, har sedan myndigheten bildades 1993 bland annat ansvarat för att planera, leda och driva de i dag 22 särskilda ungdomshemmen där företrädesvis barn och unga, som vårdas enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, placeras. Sedan bildandet av SiS har både samhällsutmaningarna och vårdbehoven hos barn och unga för- ändrats medan myndighetens uppdrag och lagstiftningen som regle- rar verksamheten endast varit föremål för mindre förändringar. En stor andel av de som placeras inom SiS har någon form av psykiatriska vårdbehov utöver de sociala vårdbehoven. De utsätter ofta sin fysiska och psykiska hälsa för risker. Samhällsutvecklingen kopplat till den grova brottsligheten har medfört att allt yngre barn blir involverade i allt grövre brottslighet. Det har under många år rapporterats om brister inom den statliga barn- och ungdomsvården. På senare år har återkommande fall av allvarliga missförhållanden uppmärksammats av myndigheter, barn- och människorättsorganisationer och media. I granskningar som Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:52 204 gjorts av statliga myndigheter har också brister kopplade till SiS organisation, ledning och styrning framkommit. Den 16 april 2025 beslutade regeringen att utvidga utredningens uppdrag genom ett tilläggsdirektiv. Tilläggsdirektivets främsta fokus var informationsutbyte och personuppgiftsbehandling och innehöll tre utredningsuppdrag inom området. Beslutet omfattade även en förlängning av uppdragstiden till den 2 mars 2026 samt uppdrag att lämna en delredovisning senast den 6 november 2025. Den 30 oktober 2025 beslutade regeringen att förlänga utrednings- tiden till den 11 augusti 2026 och att redovisning inte skulle ske genom ett delbetänkande i november 2025. Denna översyn är ett led i ett pågående reformarbete av den stat- liga barn- och ungdomsvården. Den här utredningens mål har varit att föreslå en helt ny organisation och verksamhet som tillgodoser det vanligen omfattande och sammansatta vårdbehov som de barn och unga som placeras i samhällets vård behöver få tillgodosedda. Nedan redogörs i korthet för de olika delarna av utredningens upp- drag. Utredningens direktiv finns i bilaga 1–3. 2.1.1 Reformera den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation Utredningen ska kartlägga, beskriva och analysera orsakerna till nuvarande brister inom den statliga barn- och ungdomsvården för att sedan kunna föreslå konkreta åtgärder för att reformera verk - samheten. Utredningen ska därför analysera hur styrningen av verksam - heterna i den statliga barn- och ungdomsvården ska bli bättre och få ett enhetligt genomslag. Utredningen ska analysera och föreslå vilka kärnuppdrag verksamheten ska ha för att vara ändamålsenlig samt föreslå hur verksamhetens mål ska formuleras, till exempel om myndigheten ska ha ett brottsförebyggande uppdrag. Vidare ska utredningen analysera om den statliga barn- och ungdomsvår- dens organisation av verksamheten är ändamålsenlig och effektiv och lämna förslag på hur verksamheten i stället kan organiseras. Ut- redningen ska också analysera och föreslå hur uppföljningen av vårdens innehåll och kvalitet kan utvecklas och utvärderas samt analysera och föreslå hur vården ska bli mer kunskapsbaserad. Upp- draget innefattar att analysera hur den statliga barn- och ungdoms- SOU 2026:52 Utredningens uppdrag och arbete 205 vården ska kunna utveckla sina förutsättningar att rekrytera, utbilda och behålla kompetent personal samt analysera hur kompetensen och lämpligheten hos all personal i den nya barn- och ungdomsvår- den kan säkerställas. Slutligen ska utredningen föreslå ett nytt namn på myndigheten. Utredningen ska lämna förslag på författnings - ändringar som bedöms nödvändiga. 2.1.2 Stärka barnrätts- och rättssäkerhetsperspektivet inom den statliga barn- och ungdomsvården För att stärka barn och ungas rättigheter, säkerhet och känsla av trygg- het inom den statliga barn- och ungdomsvården ska utredningen kart- lägga och analysera behovet av förändringar, till exempel genom andra arbetssätt, förbättrat metodstöd, säkrare och bättre system för rapportering, bakgrundskontroller av medarbetare, klagomåls- hantering och uppföljning och stöd till utsatta barn och unga med enkla och lättillgängliga möjligheter att slå larm vid missförhållan- den. Utredningen ska också föreslå åtgärder som säkerställer att det inte förekommer våld, kränkningar och sexuella övergrepp inom den statliga barn- och ungdomsvården eller att tvångsåtgärder vid- tas utan stöd i lag. Utredningen ska föreslå en funktion för tillsyn inom området. Utredningen ska lämna förslag på författningsänd- ringar som bedöms nödvändiga. Utredningen ska förhålla sig till överväganden och slutsatser som redovisats i Befogenhetsutredningen1 samt beakta det arbete som pågår med att ta fram kunskapsstöd som kan vägleda myndigheten i arbetet med våldsförebyggande åtgärder (S2022/04744) och alter- nativa metoder till tvångsåtgärder (S2023/02103). 2.1.3 Se över hur den statliga barn- och ungdomsvården bäst kan differentieras och bli mer ändamålsenlig För att en god, kvalitativ och säker vård ska kunna bedrivas behöver barn- och unga vårdas i en boende- och vårdmiljö som minskar risk för vårdsammanbrott, konflikteter och negativ påverkan. Genom 1 Regeringen, Socialdepartementet. S2022:C Uppdrag att utreda vissa särskilda befogenheter vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Befogenhetsutredningen har senare avrapporterats i Ds 2023:20 Utökade befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:52 206 en differentiering som tillgodoser individuella vård-, behandlings- och säkerhetsbehov kan den statliga barn- och ungdomsvården er- bjuda en tryggare miljö. Utredningen ska därför kartlägga vilken differentiering som sker inom den statliga barn- och ungdomsvården i dag och analysera och överväga om det finns behov av ytterligare differentiering. Utredningen ska även föreslå hur den statliga barn- och ungdomsvården kan uppnå en mer ändamålsenlig differentier- ing när det gäller till exempel boendemiljö, vårdinnehåll, gruppstor- lekar, säkerhet och ålder. Oavsett ställningstagande ska utredningen lämna nödvändiga författningsförslag. 2.1.4 Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens del i vårdkedjan Den statliga barn - och ungdomsvårdens del i vårdkedjan behöver förstärkas. Innehållet i vården behöver möta placerade barns och ungas behov och öka deras förutsättningar att ta emot andra insat- ser. Övergången mellan en placering inom ett särskilt ungdomshem och insatser i mer öppna vårdformer kan ofta bli problematisk. Det finns skäl att utveckla alternativ till institutionsvård. Utredningens uppdrag är att analysera och ta ställning till om det finns behov av andra alternativa vårdformer i myndighetens regi till en placering på ett särskilt ungdomshem. Utredningen ska också analysera behovet av en mer ändamålsenlig utslussning och efter - vård efter en placering inom den statliga barn- och ungdomsvården. Utredningen ska lämna förslag på författningsändringar som bedöms nödvändiga. 2.1.5 Förbättra tillgången och rätten till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården Tillgången och rätten till hälso- och sjukvård, inklusive tandvård, behöver säkerställas för barn och unga som är placerade på de sär- skilda ungdomshemmen. Utredningen ska med utgångspunkt i de förslag som Utredningen om barn och unga i samhällets vård lämnat i betänkandet För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66) analysera och föreslå hur SOU 2026:52 Utredningens uppdrag och arbete 207 tillgången och rätten till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga placerade i den statliga barn- och ungdomsvården kan säker- ställas samt hur samverkan mellan statliga barn- och ungdomsvården och andra berörda aktörer kan stärkas. Utredningen ska lämna för- slag på författningsändringar som bedöms nödvändiga. 2.1.6 Se över den statliga barn- och ungdomsvårdens skolverksamhet Utbildning är en av de mest avgörande skyddsfaktorerna för tvångs- omhändertagna barn och unga. Det är särskilt viktigt för deras fram- tida möjligheter att de erbjuds och får tillgång till sin lagstadgade rätt till en utbildning med hög kvalitet under tiden på ett särskilt ungdomshem. Utredningen ska, med utgångspunkt i Skolinspektionens gransk- ning Skola inom statlig tvångsvård 2 analysera och föreslå åtgärder för att stärka likvärdigheten, säkerställa undervisningstiden, ytter- ligare höja utbildningens kvalitet och skapa kontinuitet i elevernas skolgång. Utredningen ska analysera och föreslå åtgärder för att säkerställa en definition av giltig och ogiltig frånvaro anpassad till denna skolverksamhet, införa frånvarorapportering och öka skol- närvaron. Vidare ska utredningen analysera behovet av tydligare bestämmelser när det gäller den statliga barn- och ungdomsvårdens skolverksamhet och vid behov föreslå förändringar. Utredningen ska lämna förslag på författningsändringar som bedöms nödvändiga. Utredningen ska beakta Utredningen om varaktigt förbättrad trygg- het och studiero i skolan (U 2023:06) med uppdraget att lämna för- slag om ett nationellt frånvaroregister.3 2.1.7 Förbättra vård- och boendemiljön inom den statliga barn- och ungdomsvården För att bedriva den vård som den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag kräver måste lokalbeståndet vara ändamålsenligt och anpassat till verksamheten behov. 2 Skolinspektionen (2021). Skola inom statlig tvångsvård – Kvalitet och kontinuitet i utbild- ningen vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. 3 Utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan har senare avrapporterat sitt arbete i betänkandet SOU 2025:8 Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan. Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:52 208 Utredningen ska kartlägga vilka behov lokalbeståndet behöver täcka för att den statliga barn- och ungdomsvården ska kunna genom- föras ändamålsenligt och effektivt samtidigt som barns och ungas behov av god vård och en trygg och säker placering säkerställs. Ut- redningen ska också analysera vilka förändringar som behöver göras av nuvarande lokalbestånd och vid behov lämna förslag på hur ett ändamålsenligt lokalbestånd kan uppnås. Vidare ska utredningen föreslå hur lokalbeståndet bör vara organiserat och anpassat för att platsbrist inte ska förekomma. 2.1.8 Utreda behovet inom den statliga barn- och ungdomsvården av att kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga För att kunna ge rätt vård och behandling och för att tryggheten och säkerheten på de särskilda ungdomshemmen ska kunna upprätt- hållas är det angeläget att den myndighet som ansvarar för den stat- liga barn- och ungdomsvården kan ta del av uppgifter från andra myndigheter om de barn och unga som är eller ska bli placerade på ett särskilt ungdomshem. Utredningen ska därför kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga barn - och ungdomsvården kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga från andra myndigheter, bland annat hälso- och sjukvården, i syfte att kunna bedriva en mer ändamåls- enlig, sammanhållen, trygg och säker vård på de särskilda ungdoms- hemmen. Utredningen ska lämna nödvändiga författningsförslag. Utredningen ska förhålla sig till förslagen i delbetänkandet Ökat informationsutbyte mellan myndigheter (SOU 2024:63) av Utred- ningen om förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter vid bedömningen av om det finns ett behov för den statliga barn- och ungdomsvården att kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga från andra myndigheter.4 4 Regeringen har senare även beslutat om propositionen Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse, prop. 2024/25:180. SOU 2026:52 Utredningens uppdrag och arbete 209 2.1.9 Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens möjligheter att följa upp verksamheten Enligt regeringens mening är det viktigt att det inte finns hinder för möjligheterna att bedriva en ändamålsenlig vård och följa upp verksamheten på ett effektivt sätt hos den myndighet som ansvarar för den statliga barn- och ungdomsvården. Utredningen ska kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om placerade barn och unga på de särskilda ungdomshemmen för att följa upp verk- samhetens resultat och effekter såväl under som efter placering, Ut- redningen ska även analysera och ta ställning till förhållandet i fråga om sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndigheten och lämna förslag på åtgärder som svarar mot de kartlagda behoven. Utredningen ska lämna förslag på författningsändringar som bedöms nödvändiga. 2.1.10 Se över behovet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling för den framtida myndigheten Det är viktigt att den statliga barn- och ungdomsvården har goda förutsättningar att behandla de personuppgifter som är nödvändiga för verksamheten. Utredningen ska därför utreda och ta ställning till behovet av för- ändrade regler om personuppgiftsbehandling, i form av till exempel en registerlag, för den myndighet som ansvarar för den statliga barn- och ungdomsvården. Om sådana nya regler bedöms nödvändiga ska utredningen också analysera utformningen av en sådan reglering, till exempel ändamålsregleringen, ta ställning till vilka personuppgifter som ska få behandlas, analysera regleringen av uppgiftsskyldigheten, analysera hur förslagen förhåller sig till regelverken om offentlighet och sekretess. Utredningen ska lämna nödvändiga författningsförslag. Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:52 210 2.2 Utredningens arbete Nedan redovisas hur vi har gått till väga för att samla in den informa- tion som ligger till grund för våra analyser, bedömningar och förslag. Utredningens ambition har varit att grunda sina analyser, bedöm- ningar och förslag på ett brett kunskapsunderlag. Utredningens underlag utgörs främst av intervjuer och samtal med berörda aktö- rer, tillsynsbeslut, styrdokument, verksamhetsstatistik, rapporter från statliga myndigheter och nationella organisationer och andra typer av dokument. Vi har även låtit ta fram en sammanställning av forskning inom delar av området. Underlag har samlats in löpande under utredningens gång. I enlighet med direktiven har vi återkommande informerat Reger- ingskansliet (Socialdepartementet) om utredningens fortskridande. Vi har också följt och beaktat relevant utredningsarbete och lagstift- ningsarbete inom Regeringskansliet och vi har hållit oss informerade om och beaktat annat relevant arbete som pågått på berörda myndig- heter. Under arbetets gång har regeringen utsett en ny särskild utredare för utredningen, vilket har inneburit vissa förändringar vad avser in- riktning, arbetssätt och prioriteringar. Som ett exempel har vi under slutet av utredningstiden lagt större vikt vid arbetet med författnings- förslag som ökar tydligheten om den statliga barn - och ungdoms- vårdens uppdrag och förutsättningar. 2.2.1 Utgångspunkter för utredningen Vårt arbete utgår från några grundläggande principiella bedömningar. Den centrala utgångspunkten är att vi i alla delar av arbetet ska beakta vad som är bäst för de barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. I enlighet med direktiven beaktar vi också särskilt vad det innebär att en viss del av den sociala barn- och ung- domsvården är statlig, vad det vårdande uppdraget innebär i den stat- liga verksamheten och vilka förutsättningar som behöver vara upp- fyllda för att kunna fullgöra det uppdraget. Vi utgår också från att de regler och övriga åtgärder som vi föreslår ska vara tydliga och tyd- ligt handlingsdirigerande. Ytterligare en utgångspunkt för vårt arbete är att vi betraktar utredningen som en inledande del i ett fortsatt reformarbete och fokuserar därför på att dra upp rättsliga och andra SOU 2026:52 Utredningens uppdrag och arbete 211 grundförutsättningar för den framtida statliga barn- och ungdoms- vården. Mer om utredningens utgångspunkter finns att läsa i kapitel 6. 2.2.2 Expertgrupp Regeringen har utsett en brett sammansatt expertgrupp som lämnat synpunkter till utredningen under arbetet. Alla sakkunniga och exper- ter som har deltagit i utredningens arbete framgår av missivet. Vi har samlat expertgruppen vid sammanlagt tio expertgruppsmöten under utredningstiden varav ett tvådagars internatmöte. Utöver dessa möten har utredningen kontinuerligt fått in skriftliga synpunkter från de sakkunniga och experterna och vi har haft enskilda kontakter med dem i utredningen utifrån behov. 2.2.3 Särskilt om erfarenheter och synpunkter från barn och unga Samtal, intervjuer och en enkätundersökning med barn och unga som vårdas inom SiS har varit viktiga delar i vårt utredningsarbete. Vi beskriver denna del av utredningsarbetet närmare i avsnitt 5.5.3. 2.2.4 Dialog med andra utredningar Vi har följt relevant arbete inom Regeringskansliet och haft särskild kontakt med utredningar som angränsar till vårt uppdrag i syfte att utbyta erfarenheter och i vissa fall diskutera eventuella gränsdrag - ningsfrågor. Under arbetet har vi varit i kontakt med Utredningen om öppna insatser utan samtycke till vårdnadshavare och fler tidiga insatser till barn och unga (S 2022:D), Skolsäkerhetsutredningen (U 2022:04), Utredningen om tvångsmedel mot underåriga (Ju 2023:12), Utred- ningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU (S 2023:13), Utredningen om stärkt trygghet och säkerhet för barn och unga i hem för vård eller boende (S 2024:03), Delegationen för brottsförebyggande åt- gärder inom socialtjänstens område (S 2023:C), Utredningen om Kriminalvårdens skolverksamhet för barn och unga som avtjänar fängelsestraff (Ju 2025:B), Avhopparutredningen (S 2025:06), Utred- Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:52 212 ningen om förstärkt statlig styrning och stöd inom den sociala barn- och ungdomsvården (S 2025:08) och Utredningen om bakgrunds- kontroller (Ju 2025:19). Vi har också träffat den så kallade Samsjuklighetsdelegationen (Delegationen för att genomföra en reform för mer samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet), den nationella samordnaren för arbetet mot utanför- skap (A 2024:03) och den nationella samordnaren för fler kvalitativa vårdplatser inom den sociala barn- och ungdomsvården (S 2023:G). 2.2.5 Dialog med andra aktörer Myndigheter Vi har varit i kontakt med ett antal myndigheter som av olika skäl har varit relevanta för oss för informationsinhämtning eller informa- tionsutbyte. I olika former och omfattning har vi haft dialog med, Arbetsförmedlingen, Barnombudsmannen (BO), Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Institutet för mänskliga rättigheter, Inte- gritetsskyddsmyndigheten (IMY), Kriminalvården, Myndigheten för statligt stöd till trossamfund (SST), Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän (JO), Barn - och elevombudet på Skolinspek tionen, Socialstyrelsen, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Kommuner och regioner Vi har träffat företrädare för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) enskilt men också i olika konstellationer tillsammans med företrädare för kommuner och regioner. Tillsammans med SKR har vi träffat socialchefer från Knivsta kommun, Malmö stad, Mora kommun, Munkfors kommun, Stockholms stad och Ystad kommun samt socialtjänstnätverk för Göteborg och för Stockholm. Vi har träffat företrädare för Stockholms stad och Täby kommun. Inom ramen för arbetet med integrerad vård har vi träffat representanter för Region Stockholm, Region Västra Götaland (VGR), Region Skåne och Region Östergötland. Vi har även träffat SKR:s Nätverket för SOU 2026:52 Utredningens uppdrag och arbete 213 styrning och ledning av psykiatrin (NSLP) och andra regionföre - trädare som SKR samlat. Föreningar, organisationer och övriga Vi har varit i kontakt med olika föreningar och organisationer som Akademikerförbundet SSR, Barnrättsbyrån, Childhood Foundation, Folkbildningsrådet, Funktionsrätt Sverige, Rädda barnen, SiS-tjejer och Sveriges Arbetsterapeuter. Vi har också haft dialog med företag som Intea Fastigheter, Special- fastigheter och Samhall. 2.2.6 Dialog med SiS Vi har haft en löpande dialog med SiS myndighetsledning under ut- redningstiden. En medarbetare inom SiS har ingått i expertgruppen och förmedlat kontakter och information, anordnat möten med av- delningar inom huvudkontoret och med fackliga företrädare samt anordnat studiebesök på särskilda ungdomshem. Vi har under ut - redningens gång besökt de särskilda ungdomshemmen Bärby, Eknäs, Fagared, Folåsa, Hässleholm, Ljungaskog, Nereby, Rebecka, Råby, Stigby och Tysslinge samt genomfört ett digitalt möte med Ryds brunn. Myndigheten har också lämnat flera skriftliga underlag till utredningen. Vi har genomfört en workshop med olika medarbetare på SiS avseende personuppgiftsbehandling. 2.2.7 Internationella utblickar Vi har under utredningstidens gång inhämtat kunskaper om andra länders arbete inom området sluten samhällsvård för barn och unga. Detta har dels skett genom studiebesök i Nederländerna, Frankrike, Finland och Norge, dels genom en omvärldsanalys av tvångsvården av barn och unga i Tyskland, Storbritannien och Italien. Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:52 214 2.2.8 Kunskapssammanställning David Pålsson, docent på institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet har bistått utredningen med en forskningssammanställ- ning om hantering av barn och ungas klagomål inom låst institutions- vård. 2.2.9 Gällande rätt i förhållande till förslag om ny lag om omhändertaganden av barn och unga Flera lagstiftningsprojekt som rör den sociala barn- och ungdoms- vården har pågått och pågår i skrivande stund samtidigt med vårt arbete. I mars 2026 överlämnade regeringen remissen För barns rättig- heter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga till Lagrådet. I lagrådsremissen föreslås i huvudsak att den nuvarande lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, ersätts av en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga och en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. När vi redogör för gällande rätt hänvisar vi till den nuvarande regleringen. I den mån vi föreslår nya bestämmelser eller ändringar i LVU har vi dock utgått från att förslagen i lagrådsremissen leder till lag- stiftning i enlighet med vad som föreslås där. När det gäller förslag till nya bestämmelser eller ändringar som påverkar förslagen i lag - rådsremissen hänför sig våra förslag därför till den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga och till lagen om sär- skilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården.5 5 I juli 2026 beslutade regeringen om propositionen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga (prop. 2025/26:294. I vårt arbete har vi inte haft möjlighet att utgå från den propositionen och refererar alltså enbart till lagrådsremissen. 215 3 Rättsliga utgångspunkter 3.1 Inledning I våra direktiv konstateras att flera olika aktörer har uppmärk sam- mat missförhållanden som till exempel våld, sexuella övergrepp och otillbörliga tvångsåtgärder vid de särskilda ungdomshemmen, och att FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har uppmanat regeringen att stärka rättssäkerheten inom hela Statens institutionsstyrelses (SiS) verksamhet, bland annat genom att komma till rätta med tillämpningen av tvångsåtgärder och våld. Det är enligt direktiven uppenbart att såväl jämställdhets- och barnrättsperspek- tivet som rättssäker hetsperspektivet inom den statliga barn - och ungdomsvården behöver stärkas betydligt. Vårt uppdrag omfattar därför att överväga och föreslå åtgärder och att lämna författnings- förslag i detta syfte. De förslag vi lämnar i övrigt ska vidare vara förenliga med grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformen, Europakonventionen, barnkonventionen och Sveriges övriga inter- nationella åtaganden om mänskliga rättigheter. För att kunna utföra vårt uppdrag är det därför nödvändigt att vi redovisar och tar i be - aktande vad som framgår av gällande rätt i dessa avseenden. I detta kapitel går vi igenom de rättsliga utgångspunkterna för vårt arbete, som också allmänt aktualiseras vid omhändertagande av barn och unga i samhällsvård. Eftersom vårt uppdrag gäller barn och unga i tvångsvård blir frihets- och rättighetsaspekter särskilt framträdande och sådan reglering finns till stor del i den internationella rätten . Genomgången av nationell rätt avser delvis rättsstatliga principer men i huvudsak regleringen av socialtjänstens ansvar för det sociala omhändertagandet utifrån socialtjänstlagen (2025:400), SoL. Vad gäller de rättsliga utgångspunkterna i fråga om hälso- och sjukvård, sekretess och dataskydd redovisas dessa närmare i de avsnitt som direkt berör dessa områden. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 216 3.2 Mänskliga rättigheter för barn och unga – de grundläggande fri- och rättigheterna 3.2.1 Allmänt om mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter De mänskliga rättigheterna kan sägas vara ett sätt att formulera vad som krävs av staten i vid bemärkelse för att de som bor eller vistas i ett land ska kunna garanteras ett människovärdigt liv. Rättigheterna beskriver vad som inte får göras mot någon människa och vad som måste göras för varje människa. Rättigheterna fungerar som en be - gränsning av statens makt över individen och gäller alla människor, oavsett ålder. Utgångspunkten för de mänskliga rättigheterna är att alla människor ska ses som fria och lika i värde och rättigheter.1 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 och de internationella konventionerna om medborgerliga och poli- tiska rättigheter respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättig- heter från 1966 utgör det som brukar benämnas som det grundläg- gande ramverket för de mänskliga rättigheterna (The International Bill of Human Rights). Mänskliga rättigheter kan delas in i olika typer eller kategorier utifrån deras innehåll eller funktion men de är också ömsesidigt be- roende och odelbara. Det betyder att rättigheterna hänger samman och att ingen rättighet är viktigare än någon annan. Rättigheterna innefattar bland annat skydd för grundläggande fri- och rättigheter. Det svenska skyddet för grundläggande fri- och rättigheter vilar på främst tre regelverk: 2 kap. regeringsformen, förkortad RF, som ger ett grundlagsskydd för ett antal fri- och rättigheter, Europeiska kon- ventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande friheterna samt Europeiska unionens stadga om de grundläg- gande rättigheterna som aktualiseras vid tillämpning av unionsrätten. Dessa regelverk har i fråga om många fri- och rättigheter ett likartat innehåll och överlappar varandra i stora delar, men det finns också flera skillnader. Den reglering som i varje given situation ger det starkaste skyddet har dock företräde och kan åberopas av den en- skilde.2 1 Jfr SOU 2010:70 Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter. Slutbetänkande av Delega- tionen för mänskliga rättigheter i Sverige, s. 109–112. 2 Jfr prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighets- frågor, s. 39. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 217 Det finns även i övrigt en omfattande internationell reglering av mänskliga rättigheter som Sverige har åtagit sig att följa. Av särskilt intresse utifrån vårt uppdrag är konventionen om barnets rättigheter från 1989, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 samt konven - tionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning från 2006. Sedan FN:s generalförsamling 1989 antog konventionen om bar- nets rättigheter, barnkonventionen, har barnrättsperspektivet upp- märksammats och utvecklats i den nationella rätten generellt och särskilt i regleringen av samhällsvård av barn. Regeringsformen änd- rades 2003 så att det numera framgår att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i sam- hället och för att barns rätt tas till vara. Barnkonventionen inkorpo- rerades i svensk rätt 2020 genom lagen (2018:11 97) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Sedan den 1 januari 2020 har artiklarna 1–42 i barnkonventionen ställning som svensk lag. All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen.3 3.2.2 Europakonventionen Allmänt om Europakonventionen Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, är en internationell överenskommelse som endast medlemsstater i Europarådet kan underteckna. Den innehåller en uppräkning av de rättigheter och garantier som staterna har åtagit sig att respektera. Europakonventionens fri- och rättigheter omfattar enligt artikel 1 var och en, alltså även barn och unga. Sedan den 1 januari 1995 gäller Europakonventionen som lag i Sverige. I 2 kap. 19 § RF stadgas att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Europakonventionen, vilket ger den en författ- ningsmässigt starkare ställning än en vanlig lag. Europakonventionens efterlevnad kontrolleras av Europeiska dom- stolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen). Europa- domstolen spelar en avgörande roll för upprätthållandet av skyddet 3 Prop. 2017/18:186 Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter, s. 93. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 218 för mänskliga rättigheter i Europa. Genom att pröva klagomål från enskilda övervakar Europadomstolen att konventionsstaterna full- gör de skyldigheter som följer av Europakonventionen. Ansvaret för att garantera de mänskliga rättigheterna ligger i konventions - systemet först och främst på konventionsstaterna. Det är alltså varje konventionsstats ansvar att konventionen efterlevs inom det egna territoriet.4 Den som uppfattar sig fått sina rättigheter enligt konventionen kränkta av en konventionsstat har rätt att väcka talan vid domstolen. Domar som fastställer att ett brott har begåtts är bindande för de berörda länderna.5 Avgörandena från Europadomstolen ger också viktig vägledning vid tolkning av konventionen. Centrala fri- och rättigheter enligt Europakonventionen Rätt till skydd mot tortyr och omänsklig eller annan förnedrande behandling Artikel 3 i Europakonventionen stadgar att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraff- ning. Artikeln innebär en positiv skyldighet att i rimlig mån ge en- skilda människor rättsligt skydd mot sådan behandling. En grund- läggande skyldighet är att säkerställa att barn får skydd mot våld. Det har ansetts falla in under konventionsstaternas positiva förplik- telser enligt artikeln att förhindra föräldrars långvariga vanvård av ett barn.6 Rätt till personlig frihet och säkerhet I konventionens artikel 5 stadgas att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får berövas friheten förutom i särskilt angivna fall och då i den ordning som lagen föreskriver. I kravet på lagstöd ingår att lagen måste vara tillräckligt tydlig för att ett frihets- 4 Jfr prop. 2023/24:161 Tilläggsprotokoll 16 till Europakonventionen – en möjlighet för de högsta domstolarna att begära rådgivande yttrande från Europadomstolen, s. 18. 5 Europeiska Domstolen för de Mänskliga Rättigheterna, Frågor och Svar, tillgänglig: https://www.echr.coe.int/documents/d/echr/Questions_Answers_SWE [2026-02-14]. 6 Europadomstolens avgörande Z m.fl. mot Förenade Kungariket mål nr 29392/95. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 219 berövande ska vara förutsebart i en grad som är rimlig med hänsyn till omständigheterna. Ett uttryckligt fall när frihetsberövande enligt konventionen får ske är när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är berö- vad friheten för att undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför behörig rättslig myndighet. Europadomstolen har uttalat att en stat som åberopar bestämmelsen om skyddsuppfostran också måste säkerställa att lämpliga institutioner för sådan fostran finns tillgängliga så att sådan fostran snabbt kan komma till stånd. Målet gällde en kriminell 17-åring som vid upprepade tillfällen placerades i häkte i brist på lämpliga institutioner och resurser.7 Högsta förvaltningsdomstolen har i avgörandet HFD 2022 ref. 11 bedömt att det är förenligt med artikel 5 i Europakonventionen att med stöd av 1 och 3 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, omhänderta en person som fyllt 18 år och genomföra vården på ett särskilt ungdomshem med en pla- cering som innebär ett frihetsberövande. Den centrala frågan för dom- stolen var om den möjlighet som medges i konventionen att frihets- beröva underåriga för att genomgå skyddsuppfostran är tillämplig på personer som är över 18 år. Högsta förvaltningsdomstolen fann att den svenska regleringen av åldersgränser i LVU är resultatet av ett uttryckligt ställningstagande med syfte att hjälpa unga personer som utsätter sin hälsa eller utveckling för påtaglig risk att skadas och att det inte finns anledning att befara godtyckliga frihetsberövanden. Domstolen ansåg att en sådan reglering ligger inom det tolknings - utrymme som konventionen ger. Efter Högsta förvaltningsdomsto- lens dom har den unge klagat till Europadomstolen. Något avgörande har i skrivande stund inte meddelats. Rätt till respekt för privat- och familjeliv Rätten till respekt för privat- och familjeliv i artikel 8 reglerar skyd- det för privat- och familjelivet, för hem och korrespondens. Artikeln innebär en förpliktelse för staten att avstå från ingrepp i rättigheten. Intrång i rättigheten får endast göras under de förutsättningar som anges i artikeln. Europakonventionen tillåter att staterna ingriper och omhändertar ett barn om vissa förutsättningar är uppfyllda. Rättig- 7 Europadomstolens avgörande Bouamar mot Belgien mål nr 9106/80. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 220 heterna får endast inskränkas om tre angivna villkor är uppfyllda. Ingreppet måste vara • lagligt, • ägnat att tillgodose något av de särskilt angivna intressena (till exempel till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättig- heter), och • nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose dessa intressen. Tvångsomhändertaganden av barn för vård utanför hemmet utgör ett ingrepp i rätten till respekt för familjelivet, som kräver att de sär- skilda förutsättningarna ovan är uppfyllda. Det finns en omfattande praxis från Europadomstolen avseende tvångsomhändertaganden av barn i relation till artikel 8 i Europakonventionen. Domstolen har bland annat slagit fast att de positiva skyldigheter som följer av arti- kel 8 ska tolkas i ljuset av barnkonventionen med hänvisning till bland annat principen om barnets bästa.8 Rätten till yttrandefrihet I artikel 10 i Europakonventionen stadgas att var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets in- blandning och oberoende av territoriella gränser. Utövandet av rätten får endast underkastas sådana inskränkningar som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyg- gande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domsto- lars auktoritet och opartiskhet. Inskränkningarna måste föreskrivas genom lag. 8 Europadomstolens avgörande Harroudj mot Frankrike mål nr 43631/09. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 221 Rätt till en rättvis rättegång och ett effektivt rättsmedel I artikel 6 i Europakonventionen stadgas att var och en ska, vid pröv- ningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rätte- gång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Artikel 13 i konventionen kompletterar artikel 6 och anger att var och en, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndig- het och detta även om kränkningen utförts av någon under utövande av offentlig myndighet. 3.2.3 Barnkonventionen Allmänt om barnkonventionen Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling 1989 och Sverige var ett av de första länderna att ratificera den. Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 2 september 1990. Som vi redan påpekat är barnkonventionen numera inkorporerad som lag i Sverige genom lagen om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, som trädde i kraft den 1 januari 2020. Genomförandet av barnkonven - tionen bevakas av FN:s barnrättskommitté. Alla medlemsstater är skyldiga att lämna in regelbundna rapporter till kommittén om hur barns rättigheter genomförs. Barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättig- heter för barn, det vill säga varje människa under 18 år. Barnkonven- tionen består av en inledning (preambel) och 54 artiklar uppdelade i tre delar. I del I, artiklarna 1–41, behandlas de rättigheter barn har en- ligt konventionen i så kallade sakartiklar. Dessa artiklar handlar om barnets rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodo- sedda. Konventionen omfattar såväl medborgerliga och poli tiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. FN:s barnrättskommitté har lyft fram fyra artiklar som grund - principer för genomförandet av hela konventionen.9 Dessa fyra är att varje barn ska tillförsäkras rättigheterna utan åtskillnad och att 9 UN Committee on the Rights of the Child, General comment no. 5 (2003). General measures of implementation of the Convention on the Rights of the Child, CRC/GC/2003/5, punkten 12, https://digitallibrary.un.org/record/513415?v=pdf [2026-03-14]. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 222 ingen får diskrimineras (artikel 2), att barnets bästa ska beaktas i första hand vid alla åtgärder som rör barnet (artikel 3), att barnet har rätt till liv och överlevnad (artikel 6), och att barnet ska få ut- trycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet (artikel 12). Centrala bestämmelser i barnkonventionen Skydd mot diskriminering Av artikel 2.1 framgår att konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, funktionsnedsättning, börd eller ställ- ning i övrigt. Barnets bästa Barnets bästa är ett av de mest centrala begreppen när det kommer till uttolkningen av barnkonventionen. I konventionens artikel 3.1 stadgas att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offent- liga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. FN:s barnrättskommitté framhåller att principen om barnets bästa består av tre delar.10 Det är en materiell rättighet att få barnets bästa bedömt och i första hand beaktat när olika intressen vägs mot var- andra i beslut som gäller barnet. Artikel 3.1 skapar en reell skyldig- het för staterna och är direkt tillämplig för konventions staterna. Barnets bästa är också, enligt barnrättskommittén, en grundläggande rättslig tolkningsprincip. Om en rättsregel är öppen för mer än en tolk- ning ska den tolkning som mest verkningsfullt tillgodoser barnets bästa ha företräde. Barnets bästa ska slutligen också ses som ett till- vägagångssätt för att bedöma och fastställa barnets bästa. Med detta menas att själva beslutsprocessen måste innehålla en utvärdering av 10 UN Committee on the Rights of the Child, General comment no. 14 (2013) on the right of the child to have his or her best interests taken as a primary consideration (art. 3, para. 1), punkten 6, https://digitallibrary.un.org/record/778523?ln=en&v=pdf [2026-03-14]. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 223 vilka eventuella positiva och negativa konsekvenser det aktuella be- slutet kan få för det eller de barn som berörs. Här betonas att bedöm- ningen och fastställandet av barnets bästa kräver ett rättssäkert för- farande. Beslutsmotiveringen ska visa hur barnets bästa har beaktats och utifrån vilka faktorer bedömningen gjorts. Vidare anges i artikel 3.3 att konventionsstaterna ska säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för omvård- nad eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämp- lighet samt behörig tillsyn. Stadgandet innehåller två skyldigheter. För det första ska normer för bland annat personalens antal och lämplighet fastställas och för det andra ska staten säkerställa att normerna uppfylls.11 Rätt till liv och utveckling Av artikel 6 framgår att konventionsstaterna erkänner varje barns inneboende rätt till livet och att konventionsstaterna till det yttersta av sin förmåga ska säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Rätten att uttrycka åsikter och få dem beaktade Enligt artikel 12.1 är en stat skyldig att tillförsäkra varje barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa åsikter i alla frågor som rör barnet. Åsikterna ska tillmätas betydelse i för- hållande till barnets ålder och mognad. I artikel 12.2 anges särskilt att barnet ska beredas möjlighet att höras (direkt eller indirekt) i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör honom eller henne, på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler. Enligt FN:s barnrättskommitté är artikel 12 inte bara en rättig - het i sig, utan ska också beaktas vid tolkning och genomförande av övriga rättigheter i konventionen. Kommittén uttalar att de övriga rättigheterna i konventionen inte kan genomföras helt om inte bar- net respekteras som ett subjekt med egna åsikter om rättigheterna i respektive artiklar och om deras genomförande. Vidare uttalar kom- mittén, i fråga om förhållandet till artikel 3 om barnets bästa, att 11 SOU 1997:116 Barnets Bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. Betänkande av Barnkommittén, avsnitt 6.2.5. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 224 det inte finns någon motsättning mellan dessa artiklar, utan att det i själva verket är så att artikel 3 inte kan tillämpas korrekt om inne- hållet i artikel 12 inte respekteras.12 Bestämmelser i barnkonventionen som särskilt gäller barn i samhällsvård Särskilt ansvar för att skydda barnet Artikel 19 i barnkonventionen reglerar att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller för- sumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård. Enligt artikel 33 ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga åt- gärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder, för att skydda barn från olaglig använd- ning av bland annat narkotika. Konventionsstaterna åtar sig vidare enligt artikel 34 att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella över - grepp samt vidta åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet. Av artikel 36 framgår att konventionsstaterna även ska skydda barn mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende. Vad som avses med annan persons vård framgår inte uttryckligen av artikeln. Uttrycket får anses omfatta fler än de personer som har det juridiska ansvaret för omvårdnaden. I den engelska versionen används uttrycket has the care of the child, vilket talar för att även mer tillfällig omvårdnad, till exempel barnskötare, skolpersonal, hälso- och sjukvårdspersonal eller idrottsledare, omfattas. Begreppet bör även ses i ljuset av artikel 3.3 som innebär en skyldighet för en stat att säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansva- rar för omvårdnad av ett barn uppfyller fastställda normer särskilt 12 UN Committee on the Rights of the Child, General comment no. 12 (2009) The right of the child to be heard, punkterna 68 och 74, https://digitallibrary.un.org/record/671444?v=pdf [2026-03-14]. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 225 vad gäller säkerhet och hälsa. Även sådan omvårdnad som avses i artikel 20 får anses omfattas av begreppet.13 Barn som behöver leva skilt från föräldrar Artikel 9 i barnkonventionen anger att konventionsstaterna ska säker- ställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, med stöd i lag, bedömer att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Under den tid som ett barn är skilt från den ena av eller båda föräldrarna ska konventions- staterna respektera rätten för barnet att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö, ska enligt artikel 20 ha rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida. Staten ska, i enlighet med nationell lagstiftning, i dessa fall säker- ställa alternativ omvårdnad för barnet. När lösningar övervägs ska vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språk- liga bakgrund. Av artikel 25 framgår att ett barn som omhändertagits av behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd eller behandling har rätt till regel- bunden översyn av den behandling som barnet får, och alla andra omständigheter som rör barnets omhändertagande. Konventionsstaterna ska enligt artikel 39 vidta alla lämpliga åt- gärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp. Sådan rehabilitering och sådan åter - anpassning ska äga rum i en miljö som främjar barnets hälsa, själv- respekt och värdighet. 13 SOU 2020:63 Barnkonventionen och svensk rätt. Betänkande av Barnkonventionsutred- ningen, s. 780 och 781. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 226 Andra relevanta bestämmelser i barnkonventionen Barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning I artikel 23 erkänns att ett barn med fysisk eller psykisk funktions- nedsättning bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv. Det ska ske under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och som möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. Genom artikeln erkänns också rätten till särskild om - vårdnad för ett barn med en funktionsnedsättning. Rätten till hälso- och sjukvård Rätten till hälso- och sjukvård behandlas i artikel 24. Enligt denna artikel erkänner staten barnets rätt till bästa möjliga hälsa och till - gång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård. Rätten till utbildning Enligt artikel 28 erkänns barnets rätt till utbildning och anges hur den rätten gradvis ska förverkligas. En stat ska bland annat tillhanda- hålla en obligatorisk och kostnadsfri grundskola, uppmuntra gym- nasial utbildning, tillgängliggöra högre utbildning och göra utbild- nings- och yrkesrelaterad information och vägledning åtkomlig för alla barn. Därutöver ska en stat vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett värdigt och konventionsförenligt sätt. Frihetsberövade barn I artikel 37 b stadgas att inget barn olagligt eller godtyckligt får be- rövas sin frihet. Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller annat frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. I samma artikel c anges att varje frihetsberövat barn ska behand- las humant och med respekt för människans inneboende värdighet SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 227 och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Sär- skilt ska varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte bedöms vara till barnets bästa att inte göra detta, och ska, utom i undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brev- växling och besök. 3.2.4 FN:s barnrättskommitté Allmänt om FN:s barnrättskommitté FN:s barnrättskommitté är enligt artikel 43 i barnkonventionen ett oberoende expertorgan med uppgift att följa upp och kontrollera staternas tillämpning av barnkonventionens regler. Genom allmänna kommentarer ger barnrättskommittén vägledning i hur olika artiklar och teman i barnkonventionen ska tolkas. De ger även rekommenda- tioner och generella råd om hur konventionsåtaganden kan få bättre genomslag. Barnrättskommitténs rekommendationer och allmänna kommentarer är inte juridiskt bindande, men anses utgöra en viktig vägledning i arbetet med mänskliga rättigheter. 14 Hittills har barn- rättskommittén publicerat 26 allmänna kommentarer. Kommenta- rerna avser bland annat allmänna åtgärder för genomförandet av kon- ventionen om barnets rättigheter, barnets rätt till skydd mot kroppslig bestraffning och andra grymma eller förnedrande former av bestraff- ning, barnets rätt att bli hört, barnets rätt till frihet från alla former av våld, barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet, barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa och barnets rättigheter i rättssystemet.15 Konventionsstaternas rapporter Skyldigheten att lämna rapport Enligt artikel 44 i barnkonventionen ska konventionsstaterna inom två år efter konventionens ikraftträdande i den aktuella staten, och därefter vart femte år, avge rapporter till barnrättskommittén om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra de rättigheter som 14 Prop. 2017/18:186 Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter, s. 95–96. 15 Se FN:s webbplats Introduction to the Committee – Committee on the Rights of the Child, https://www.ohchr.org/en/treaty-bodies/crc/introduction-committee [2026-03-14]. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 228 erkänns i konventionen och om de framsteg som har gjorts i fråga om åtnjutandet av rättigheterna. Rapporteringen följs av en period då rapporten undersöks av barn- rättskommittén, och där företrädare för regeringen är inbjudna att delta. Efter förhöret sammanställer barnrättskommittén sina sam - manfattande slutsatser. I dessa slutsatser tar barnrättskommittén upp frågor som den anser att staten bör prioritera för att i största möjliga mån leva upp till dess åtaganden enligt konventionen.16 Rekommendationer till Sverige Den svenska regeringen har lämnat in sex rapporter till barnrätts- kommittén, den senaste 2021.17 Utifrån den granskning som barnrättskommittén gjort av Sverige lämnade kommittén 2023 synpunkter som berör samhällsvården av barn och unga, i sammanhanget benämnt alternativ omvårdnad. När det gäller alternativ omvårdnad för barn rekommenderar barnrätts- kommittén Sverige att: • Säkerställa att barn kan utrycka sina åsikter och höras inför beslut som rör placering i alternativ omvårdnad och under hela deras vistelse, att det finns tillgängliga och barnvänliga kanaler för rap- portering och upprättelse vid våld eller övergrepp mot barn under omvårdnad, och att placeringsbesluten omprövas med jämna mellanrum. • Stärka rättssäkerheten inom hela SiS verksamhet, bland annat genom att komma till rätta med tillämpningen av tvångsåtgärder och våld, och säkerställa att alla barn i alternativ omvårdnad får individanpassad vård, däribland regelbunden tillgång till psykiat- riskt stöd. • Utöka antalet yrkespersoner som arbetar med familjer och barn och stärka deras kapacitet, särskilt socialarbetare, för att säker- ställa ett individanpassat stöd, för att öka deras medvetenhet om 16 UN Committee on the Rights of the Child, Rules of procedure, CRC/C/4/Rev.5, 1 mars 2019, regel 72 och 75, https://digitallibrary.un.org/record/3799283?v=pdf. [2026-06-24]. 17 Se Sveriges återkommande rapportering om efterlevnaden av FN:s konvention om barnets rättigheter, https://www.regeringen.se/internationella-mr-granskningar-av- sverige/2012/07/sveriges-aterkommande-rapportering-om-efterlevnaden-av-crc/ [2026-03-14]. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 229 särskilda behov hos barn i alternativ omvårdnad, och för att garan- tera respekten för barns åsikter. • Tilldela tillräckligt med ekonomiska, tekniska och mänskliga re- surser till socialtjänsten och förbättra deras samarbete med utbild- nings- och hälso- och sjukvårdsmyndigheter. • Säkerställa tillgången till familjevård, särskilt för mycket små barn, stärka familjevårdssystemet, bland annat genom regelbunden översyn av placeringar, och tillhandahålla fortbildning, stöd och rådgivning för familjehem och föräldrar till barn som återvänder till sina familjer efter att ha varit placerade i alternativ omvårdnad. • Skärpa åtgärderna för att tillhandahålla utbildning, färdigheter och möjligheter för återintegrering i samhället och självständigt boende för barn som lämnar alternativ omvårdnad. Barnrättskommittén noterade också med djup oro rapporter om användningen av tvångsåtgärder i alternativa omvårdnadsmiljöer och rekommenderade att Sverige vidtar lagstiftningsåtgärder för att ut- tryckligen förbjuda användningen av isolering, avskiljning och fast- spänning av barn i alternativa omvårdnadsmiljöer, säkerställer att all personal får utbildning i vårdmetoder som inte inbegriper tvång och säkerställer att barn har tillgång till konfidentiella, barnvänliga och oberoende klagomålsmekanismer för rapportering av ärenden, sär- skilt inom alternativ omvårdnad. 3.2.5 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning Allmänt om konventionen FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionedsätt- ning, funktionsrättskonventionen, beslutades 2006. Konventionen har enligt artikel 1 till syfte att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grund - läggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Begreppet personer med funktionsnedsättningar innefattar enligt artikel 1 bland annat personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funk- Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 230 tionsnedsättningar, som i samspel med olika hinder kan motverka fullt och verkligt deltagande i samhället på samma villkor som andra. Sverige ratificerade konventionen 2008. Centrala bestämmelser i funktionsrättskonventionen Kvinnors och flickors fri- och rättigheter Enligt artikel 6 erkänner konventionsstaterna att kvinnor och flickor är utsatta för flerfaldig diskriminering och ska därför vidta åtgärder för att säkerställa att de fullt ut och likaberättigat åtnjuter alla mänsk- liga rättigheter och grundläggande friheter. Barn med funktionsnedsättning Enligt artikel 7 ska konventionsstaterna vidta alla nödvändiga åtgär- der som behövs för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning fullt åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som andra barn. Vidare anges i artikel 7 att i alla åtgärder som rör barn med funktionsnedsättning ska barnets bästa komma i främsta rummet. Konventionsstaterna ska vidare säkerställa att barn med funktionsnedsättning har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem, varvid deras åsikter ska tillmätas betydelse i för- hållande till deras ålder och mognad på lika villkor som för andra barn, och att de för att utöva denna rättighet erbjuds stöd anpassat till funktionsnedsättning och ålder. Frihet och personlig säkerhet Artikel 14 stadgar att konventionsstaterna ska säkerställa att perso- ner med funktionsnedsättning på samma villkor som andra åtnjuter rätt till frihet och personlig säkerhet, och inte berövas sin frihet olag- ligen eller godtyckligt och att varje frihetsberövande sker i enlighet med lagen samt att förekomst av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande. Vidare anges att staterna ska säkerställa att, om personer med funktionsnedsättning berövas sin frihet genom något förfarande, de på samma villkor som andra är berättigade till garantier i enlighet med de mänskliga rättigheterna SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 231 och ska behandlas i enlighet med syftena och principerna i konven- tionen, däribland genom erbjudande av skälig anpassning. Rätten att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning Enligt artikel 15 ska konventionsstaterna vidta alla effektiva lagstift- nings-, administrativa, rättsliga och andra åtgärder för att förhindra att personer med funktionsnedsättning, lika litet som andra personer, utsätts för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behand - ling eller bestraffning. Skydd mot våld och övergrepp I artikel 16 anges att konventionsstaterna ska vidta alla ändamåls - enliga lagstiftnings-, administrativa, sociala, utbildnings- och andra åtgärder för att skydda personer med funktionsnedsättning, såväl inom som utom hemmet, mot alla former av utnyttjande, våld och övergrepp, däribland hänsyn till om det är könsrelaterat. 3.2.6 EU:s rättighetsstadga Allmänt om EU:s rättighetsstadga Europeiska unionens domstol, EU-domstolen, har successivt utveck- lat allmänna rättsprinciper som de nationella organen har att följa. Principerna avser både grundläggande rättigheter och förvaltnings- processuella grundsatser. Genom EU:s stadga om grundläggande rättigheter, kallad EU:s rättighetsstadga, har vissa av de av EU-dom- stolen etablerade principerna omsatts i skrivna regler. Stadgan blev genom Lissabonfördraget rättsligt bindande 2009. Bestämmelserna i stadgan riktar sig till unionen men ska tillämpas av Sverige och de andra EU-länderna samt EU:s institutioner vid tillämpningen av gemensamma EU-lagar. Huvudsyftet har varit att i ett dokument samla bestämmelser om de rättigheter, friheter och principer som enligt existerande regler och praxis erkänns av EU, så att de blir över- Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 232 skådliga och lättförståeliga för unionens medborgare.18 Tillsammans med Europakonventionen utgör alltså EU:s rättighetsstadga det över- gripande regelverket för grundläggande fri- och rättigheter i Europa. Centrala bestämmelser i rättighetsstadgan Icke-diskriminering All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller över- tygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska enligt artikel 21 vara förbjuden. Barnets rättigheter Enligt artikel 24 har barn rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De ska fritt kunna uttrycka sina åsikter. Dessa åsikter ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad. Enligt artikel 24 ska, vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, barnets bästa komma i främsta rummet. Varje barn har vidare rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. Integrering av personer med funktionshinder Enligt artikel 26 erkänner och respekterar unionen rätten för per- soner med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet. 18 SOU 2010:29 En ny förvaltningslag. Betänkande av Förvaltningslagsutredningen, s. 63–68. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 233 Hälsoskydd Var och en har enligt artikel 35 rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i natio- nell lagstiftning och praxis. En hög nivå av skydd för människors hälsa ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unions- politik och alla unionsåtgärder. 3.2.7 Regeringsformen Allmänt om regeringsformen Regeringsformen är den grundlag som reglerar enskildas grund läg- gande fri- och rättigheter. Som angetts ovan gäller även Europakon- ventionen och barnkonventionen med de rättigheter som anges däri som svensk lag. För Europakonventionen gäller också att den har en starkare ställning än vanlig lag genom stadgandet i 2 kap. 19 § RF om att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Europa - konventionen. I regeringsformens inledande kapitel anges ramarna för den offent- liga verksamheten i stort. I 1 kap. 2 § RF anges bland annat att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten och det allmänna ska särskilt trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. Regeringsformens kapitel 2 anger de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Huvuddelen av kapitlets rättighetsregler gäller för - hållandet mellan den enskilde och det allmänna. Med det allmänna avses först och främst det allmännas verkställande organ: domstolar, andra myndigheter och privaträttsligt organiserade organ när de an- förtros offentliga förvaltningsuppgifter, men också de normgivande organen, i första hand riksdagen, när dessa beslutar om föreskrifter som drabbar enskilda.19 De olika fri- och rättigheterna har olika starkt skydd. Vissa är absoluta och kan inte begränsas på annat sätt än att regeringsformen ändras, medan andra kan begränsas genom lag, eller i vissa undantags- 19 Prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen, s. 140. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 234 fall, genom annan författning efter bemyndigande i lag. Vilka rättig- heter som kan begränsas anges i 2 kap. 20 § RF. Sådana begräns - ningar får enligt 2 kap. 21 § RF endast göras för att tillgodose ända- mål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folk - styrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Några grundlagsskyddade fri- och rättigheter Yttrande- och informationsfrihet Enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 RF är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrande- och åsiktsfrihet. Med yttrandefrihet avses frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplys - ningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Informationsfrihet innebär frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. Yttrande- och informationsfriheten är inte absoluta rättigheter, utan kan begränsas genom lag under de förutsättningar som nämnts i avsnittet ovan. Därutöver gäller att yttrande- och informationsfriheten enligt 2 kap. 23 § RF endast får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller före- byggande och beivrande av brott, eller i övrigt om särskilda skäl föranleder det. Kroppslig integritet och rörelsefrihet Var och en är enligt 2 kap. 6 § första stycket RF gentemot det all- männa skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig för - sändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsam- tal eller annat förtroligt meddelande. Uttrycket kroppsligt ingrepp avser främst våld mot människokroppen, och dit hänförs läkarunder- sökningar, vaccinering, blodprovstagning och liknande företeelser SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 235 som brukar betecknas med ordet kroppsbesiktning. Som ett kropps- ligt ingrepp kan i allmänhet inte betraktas psykisk påverkan, om den inte innefattar misshandel enligt brottsbalken. Med husrannsakan avses en undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe som en myndighet genomför.20 Enligt 2 kap. 6 § andra stycket RF är var och en gentemot det all- männa skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Av 2 kap. 8 § RF följer att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Såväl skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp som skyddet mot frihetsberövanden kan enligt 2 kap. 20 § RF begränsas genom lag. Rätt till domstolsprövning Av 2 kap. 9 § RF följer att den som berövats friheten med anledning av brott eller misstanke om brott ska kunna få frihetsberövandet prövat av domstol utan oskäligt dröjsmål. Även den som av annan anledning har blivit omhändertagen tvångsvis, ska kunna få omhänder- tagandet prövat av domstol utan oskäligt dröjsmål. Bestämmelsen syftar till att säkerställa att den som har berövats friheten ska kunna bli försatt på fri fot om frihetsberövandet saknat grund. Rätten till domstolsprövning av frihetsberövanden är absolut och kan inte begränsas. 3.3 Rättssäkerhet 3.3.1 Inledande anmärkningar Vårt uppdrag gäller frågor som i hög grad aktualiserar rättssäkerhets- aspekter. Att en så ingripande åtgärd som tvångsvård av barn och unga regleras och genomförs på ett rättssäkert sätt är grundläggande i ett demokratiskt samhälle och för att värna barnens och de ungas rättig- heter. De bestämmelser och rättigheter som vi redogjort för ovan 20 Prop. 1975/96:209 s. 147. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 236 innehåller delar som är centrala för rättssäkerheten, men rättssäker- hetsbegreppet innehåller flera andra aspekter. I detta avsnitt följer därför en övergripande redogörelse för andra grundläggande begrepp och allmänna principer i fråga om rättssäkerhet. 3.3.2 Allmänt om rättssäkerhetsbegreppet All offentlig makt i Sverige utgår från folket och utövas under lagarna (1 kap. 1 § RF). Genom den offentliga förvaltningens rätts tillämp- ning får lagar och andra föreskrifter effekt och en myndighets beslut i ett särskilt fall påverkar ofta den enskildes situation på något sätt. Många förvaltningsbeslut är gynnande och till den enskildes fördel, medan det i andra fall kan vara fråga om ett ingripande från myndig- hetens sida som får påtagligt negativa konsekvenser för den enskilde.21 Ett beslut om omhändertagande för samhällsvård, även om det hand- lar om en åtgärd med stöd av en skyddslagstiftning, kan till exempel i regel uppfattas få påtagligt negativa konsekvenser för de som berörs av beslutet. Inom ramen för den statliga barn- och ungdomsvården kan sådana ingripande åtgärder utgöras av beslut om särskilda be - fogenheter, se vidare avsnitt 11.1.1. Rättssäkerhet brukar kopplas till allas likhet inför lagen och till att domstolar enbart dömer efter gällande rätt. En av de grundläggande aspekterna av rättssäkerhet brukar därför sägas vara att de enskilda ska kunna förutse de rättsliga följderna av sitt handlande och att lika fall därför ska bedömas på lika sätt. Rättstillämpningen får alltså inte vara godtycklig.22 Begreppet rättssäkerhet har dock inte någon klar och entydig innebörd och har därför inte heller kunnat ges någon allmänt accepterad definition. Rättssäkerhetsbegreppet är inte statiskt och rymmer dessutom många skilda aspekter, beroende på i vilket sam- manhang frågan aktualiseras. En rättsstat kännetecknas av att staten och statsorganen är skyldiga att följa den gällande rättens regler och att garantier finns mot missbruk av statsmakten. Utgångspunkten för rättssäkerhetsbegreppet är just att skydda den enskilde mot oberät- tigad maktutövning från den offentliga maktens sida.23 21 Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 20. 22 SOU 2014:76 Fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen och specialisering för skattemål. Betänkande av Utredningen om fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen, s. 92. 23 Jfr prop. 1993/94:151 Rättssäkerhet vid beskattningen, s. 69. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 237 Även om begreppet rättssäkerhet saknar en entydig definition så finns det ett antal principer som kan sägas känneteckna ett rättssäkert förfarande i den offentliga maktutövningen och som därmed utgör ett skydd mot oberättigad maktutövning. Det är principerna om legalitet, objektivitet, proportionalitet och offentlighet. Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga ger uttryck för flera av de nämnda prin - ciperna och genom Europadomstolens och EU -domstolens praxis framgår vad som krävs i dessa avseenden av de stater som anslutit sig till konventionen respektive är medlemmar i EU. Principerna fram- går även av svensk grundlag och andra författningar. 3.3.3 Legalitetsprincipen Allmänt om legalitetsprincipen Legalitetsprincipen är en grundläggande rättssäkerhetsprincip som innebär att det måste finnas ett rättsligt stöd för att en myndighet eller domstol ska kunna ålägga en enskild något, döma någon till ett straff eller i övrigt ingripa i hans eller hennes rättssfär.24 Legalitets- principen brukar framhållas som ett skydd mot en nyckfull och godtycklig maktutövning från det allmännas sida. Kravet på lega - litet är också en av de principer som kännetecknar en rättsstat och tillmäts en avgörande vikt i EU:s rättssystem liksom i Europakon- ventionen. Inom europarätten finns omfattande praxis avseende legali tets- principens lagkrav. Det krävs bland annat att den nationella författ- ningen uppfyller vissa minimikrav i fråga om kvalitet och tydlighet. Reglerna ska vara tillräckligt tydliga för att tillämpningen ska vara förutsebar, och de ska vara allmänt tillgängliga.25 Kravet på förutse- barhet innebär att personer som berörs måste ha en möjlighet att anpassa sitt agerande efter den aktuella bestämmelsen, det vill säga att de måste ges en, beroende på omständigheterna, rimlig möjlig - het att – med hjälp av rådgivning om det är påkallat – förutse vilka konsekvenser ett visst agerande får. Bestämmelsen måste alltså vara tillräckligt tydligt formulerad avseende under vilka omständigheter och förutsättningar myndigheter får vidta de åtgärder som avses. 24 SOU 2014:76 s. 92 och där relaterad doktrin. 25 Jfr Europadomstolens praxis t.ex. domstolens avgöranden i S. och Marper mot Förenade kungariket mål nr 30562/04 och 30566/04 punkterna 95–99 och i Glukhin mot Ryssland mål nr 11519/20 punkterna 78–91. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 238 Den nationella rätten måste även innehålla någon form av rättsligt skydd mot skönsmässigt intrång i enskildas rättigheter enligt Europa- konventionen.26 En bestämmelse som innehåller ett visst tolkningsutrymme måste visa på gränserna för detta utrymme. Europadomstolen har dock vid flera tillfällen påpekat att det är omöjligt att utforma lagar på ett sådant sätt att absolut säkerhet om deras omfattning uppnås, och att strävan efter en sådan precision kan medföra en överdriven stel- het. Europadomstolen har också noterat att många lagar är vagt ut- formade och att tolkningen är en fråga för rättstillämparen. I dessa fall kan andra regler som myndigheter måste följa, även om de inte utgör lag, tas i beaktande vid bedömningen av om kravet på förutse- barhet är uppfyllt, så länge de som berörs görs tillräckligt medvetna om innehållet i dessa andra bestämmelser.27 Det finns dock inte något formellt krav på lagform inom europa- rätten, utan även annan normgivningsnivå avses. Enligt Europadom- stolen omfattar begreppet lag både ”skriven rätt” inklusive regler av lägre status än lag, liksom föreskrifter med mera som med delats med stöd av bemyndiganden från lagstiftaren, och oskriven lag. Samman- taget utgör ”lagen” de bestämmelser som gäller enligt tolkning av behörig domstol.28 Legalitetsprincipen i lagstiftning Legalitetsprincipen kommer till uttryck i 1 kap. 1 § tredje stycket RF där det anges att den offentliga makten utövas under lagarna. Med lagarna avses inte här – som i övrigt i regeringsformen – endast av riksdagen beslutade, faktiska, lagar. Konstitutionsutskottet marke- rade i samband med regeringsformens tillkomst att stadgandet inne- bär ”att samtliga samhällsorgan är underkastade rättsordningens regler, dvs. inte bara lagarna i rent teknisk bemärkelse och andra för- fattningar utan även t.ex. sedvanerätt.” Utskottet anförde vidare att stadgandet ger ”uttryck åt principen att Sverige är en rättsstat”.29 26 Se t.ex. Europadomstolens avgöranden i Malone mot Förenade Kungariket mål nr 8691/79 punkterna 66 och 67 och i Vlasov mot Ryssland mål nr 78146/01 punkt 125. 27 Se Europadomstolens avgörande i Silver m.fl. mot Förenade Kungariket mål nr 7136/75 punkterna 88 och 89. 28 Se Europadomstolens avgörande i Sanoma Uitgevers B.V. mot Nederländerna mål nr 38224/03 punkt 83. 29 Se Hirschfeldt, Regeringsformen (1974:152) 1 kap. 1 §, Lexino, JUNO [2026-04-22]. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 239 Stadgandet i 1 kap. 1 § RF säger alltså att myndigheternas maktutöv- ning i vidsträckt mening måste ha stöd i någon av de källor som till- sammans bildar rättsordningen och att den offentliga makten inte kan hanteras godtyckligt. Däremot finns det krav på faktisk, av riks- dagen beslutad, lag när grundläggande fri- och rättigheter inskränks. I dessa sammanhang är dessutom lagstiftarens utrymme begränsat enligt proportionalitetsprincipen, se avsnitt 3.3.5. Legalitetsprincipen kommer också till uttryck i 5 § första stycket förvaltningslagen (2017:900), FL, där det anges att en myndighet endast får vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen. Inom för - valtningsrätten är legalitetsprincipen av central betydelse eftersom kravet på författningsstöd bildar utgångspunkt för myndigheternas verksamhet såväl när det gäller att handlägga ärenden och besluta i dessa som i fråga om annan verksamhet som en myndighet bedriver. Vad som krävs enligt förvaltningslagen är att det ska finnas någon form av normmässig förankring för all typ av verksamhet som en myndighet bedriver. Däremot ställs inte krav på att varje enskild åt- gärd som en myndighet vidtar kan kopplas till ett specifikt bemyn- digande, eller att en myndighets åtgärd måste ha uttryckligt stöd i en viss lagbestämmelse eller i andra föreskrifter som har meddelats i enlighet med 8 kap. RF.30 3.3.4 Objektivitetsprincipen Att en myndighet har stöd i lag eller annan föreskrift för att vidta en viss åtgärd, och att det grundläggande kravet på legalitet därmed är uppfyllt, innebär inte att myndigheten kan bortse från andra aspekter när den utför sina uppgifter. Objektivitetsprincipen, som kommer till uttryck såväl i Europakonventionen som EU-rätten, är på samma sätt som legalitetsprincipen ett grundläggande kännetecken för en rättsstat. Principens kärna kan beskrivas som en skyldighet att agera sak- ligt och opartiskt. I objektivitetsprincipen ligger ett krav på att lika fall ska behandlas lika, att domare och ämbetsmän ska vara ojäviga och att domstolar ska vara opartiska. Principen om allas likhet inför lagen, myndigheters kommuniceringsskyldighet och skyldigheten 30 Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 58 och 59. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 240 för myndigheter och domstolar att motivera sina beslut är nära knutna till objektivitetsprincipen. Objektivitetsprincipen är en del av statsskickets grunder i Sverige och kommer till uttryck i 1 kap. 9 § RF, där det anges att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga för- valtningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Allmänheten ska alltså kunna förlita sig på att de offentliga organen agerar opartiskt och förutsätt- ningslöst. Objektivitetsprincipen kommer också till uttryck i 5 § andra stycket FL, där det anges att i sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk. Inom förvaltningsrätten innebär objektivitets- principen ett förbud för myndigheterna att låta sig vägledas av andra intressen än dem som de är satta att tillgodose eller att grunda sina avgöranden på hänsyn till andra omständigheter än sådana som enligt tillämpliga författningar får beaktas vid prövningen av ett ärende. Myndigheterna får alltså inte låta sig påverkas av omständigheter som till exempel en sökandes etniska bakgrund eller politiska åsikter, om de är ovidkommande.31 3.3.5 Proportionalitetsprincipen Allmänt om proportionalitetsprincipen Proportionalitetsprincipen är en allmän rättsprincip som är central inom EU-rätten. Proportionalitetsprincipen fastställs i artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen och begränsar vilka åtgärder EU- institutionerna får vidta inom angivna gränser. Enligt denna princip ska EU:s åtgärder vara lämpliga och nödvändiga för att uppnå det önskade resultatet, och inte innebära en orimlig börda för den en - skilde i förhållande till det eftersträvade målet (proportionalitet i strikt mening).32 Proportionalitetsprincipen begränsar både lagstiftaren och myn- digheterna i deras utövande av sina respektive befogenheter, genom att den kräver att de åtgärder som vidtas balanseras mot det efter - strävade målet med åtgärden. När en grundläggande rättighet berörs 31 Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 60. 32 EUR-Lex Proportionalitetsprincipen. https://eur-lex.europa.eu/SV/legal- content/glossary/principle-of-proportionality.html [2026-03-15]. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 241 är proportionaliteten avgörande för bedömningen av om inskränk- ningar i rättigheten är godtagbara eller inte. Vissa grundläggande rättigheter är dock absoluta, vilket innebär att ingen inskränkning är tillåten. Bedömningen av om en åtgärd är proportionerlig eller inte – oav- sett om det avser en lagstiftningsåtgärd eller en myndighets tillämp- ning av befintlig lagstiftning, utgår från omständigheterna i den aktuella situationen. Förenklat kan sägas att proportionalitetsprin- cipen innebär att en ingripande åtgärd ska vara ägnad att tillgodose det åsyftade ändamålet, vara nödvändig för att uppnå detta ändamål och medföra fördelar som står i rimlig proportion till den skada som åtgärden förorsakar. Det ska alltså finnas en balans mellan mål och medel.33 Till skillnad från till exempel legalitetsprincipen, där pröv- ningen utgår från ett relativt binärt förhållande, är det därför svårt att i förväg bedöma om en åtgärd är proportionerlig eller inte. I en proportionalitetsbedömning bör dock i regel bland annat följande frågor besvaras:34 • Finns det ett faktiskt och konkret problem? • Finns det ett legitimt intresse som kräver att problemet åtgärdas? • Åtgärdas det faktiska och konkreta problemet genom den åtgärd som övervägs? • Är den åtgärd som övervägs nödvändig, eller finns det andra sätt att åtgärda problemet på? • Är åtgärden lämplig och berättigad i förhållande till de nackdelar som uppkommer för enskilda som berörs? Proportionalitetsprincipen i lagstiftning och praxis Som vi redogör för i avsnitt 3.2.7 framgår proportionalitetsprincipen av 2 kap. 21 § RF, som reglerar förutsättningarna för när vissa grund- läggande fri- och rättigheter får begränsas. Bestämmelsen i regerings- 33 Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 61. 34 Jfr SOU 2024:63 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter. Behov och föreslagna föränd- ringar. Delbetänkande av Utredningen om förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter, s. 453. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 242 formen riktar sig i första hand till de lagstiftande organen, men ska beaktas även vid tolkning och tillämpning av lagen.35 Proportionalitetsprincipen framgår även av 5 § tredje stycket FL. Av bestämmelsen framgår att en myndighet får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet, och att åtgärden aldrig får vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhål- lande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Syftet med bestämmelsen är att tydliggöra för förvalt - ningsmyndigheterna att inga åtgä rder i det allmännas intresse får vidtas utan att motstående enskilda intressen samtidigt beaktas. Åtgär- der som innebär tvång eller våldsanvändning är tydliga exempel på ingrepp i enskilda intressen. Avsikten är dock inte att hindra myn- digheterna från att vidta åtgärder, utan att säkerställa att de åtgärder som vidtas är proportionella. Bestämmelsen omfattar vidare alla typer av åtgärder som vidtas med potentiellt negativa konsekvenser för enskilda.36 I 12 § LVU, finns det en bestämmelse om proportionalitet vid tilldelning av plats på ett särskilt ungdomshem, som innebär att ett barn eller en ung person inte får anvisas en plats som innebär mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för att genomföra vården eller för att ordningen och säkerheten ska kunna upprätthållas. Proportionalitetsprincipen regleras även i 20 a § första stycket LVU. Enligt bestämmelsen får de särskilda befogenheter vars bestämmelser hänvisas till, endast användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, ska de användas. Båda dessa bestämmelser föreslås ges en motsvarighet i kommande lagstiftning på området.37 Bestämmelser som innebär krav på en rimlig balans eller propor- tionalitet mellan fördelarna för det allmänna och de nackdelar som en viss åtgärd innebär för den enskilde finns också i lagstiftning på områdena för brottsbekämpning och brottsförebyggande åtgärder liksom på bland annat miljöområdet, skatteområdet, i fråga om kameraövervakning och inom utlänningsrätten.38 35 Prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen, s. 39 och 99. 36 Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 63 och 64. 37 Regeringen (2025). Lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhän- dertagande för vård av barn och unga, s. 311 och 497. 38 Prop. 2016/17:180 s. 61 och 62. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 243 3.3.6 Offentlighetsprincipen Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på olika sätt, exempelvis genom yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän, genom domstols offentlighet och genom offentlighet vid beslutande församlingars sammanträden. När det mer allmänt talas om offentlighetsprincipen syftas dock i första hand på reglerna om allmänna handlingars offent- lighet i tryckfrihetsförordningen, TF. Rätten att ta del av allmänna handlingar är ett viktigt medel för kontroll av offentliga organs verk- samhet. Regeringen har i detta avseende uttalat att myndigheternas vetskap om att deras handlingar kan komma att granskas medför att de anstränger sig för att handlägga mål och ärenden korrekt. Hand- lingsoffentligheten har alltså bland annat till syfte att garantera rätts- säkerheten och effektiviteten i förvaltningen och folkstyret.39 Offent- lighetsprincipen innebär alltså att allmänheten och massmedierna ska ha insyn i statens och kommunernas verksamhet. Rätten att ta del av allmänna handlingar regleras i 2 kap. TF, och genomsyrar all offentlig verksamhet i Sverige. Enligt 2 kap. 1 § TF ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Juridiska per- soner har samma rätt att ta del av allmänna handlingar som fysiska personer.40 Rätten att ta del av allmänna handlingar får bara begränsas om det krävs med hänsyn till vissa i 2 kap. 2 § TF angivna grunder, så kallade sekretessgrunder. En sådan begränsning ska anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den sär- skilda lag som avses är offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). En förutsättning för att handlingsoffentligheten ska kunna ut- nyttjas är att allmänna handlingar inte förstörs eller görs otillgäng- liga på annat sätt. Arkivlagen (1990:782) är en ramlag som gäller för alla myndigheter. Syftet är att upprätthålla handlingsoffentligheten och lagen innehåller bestämmelser om bevarande och gallring av all- männa handlingar, samt allmänna och övergripande bestämmelser om myndigheternas arkiv. 39 Prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 272. 40 Jfr RÅ 2003 ref. 83. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 244 3.4 Lagstiftning om barn och unga i samhällsvård 3.4.1 Socialnämndens ansvar Något om socialtjänstlagen Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser om samhällets socialtjänst. Den nu gällande socialtjänstlagen (2005:400), förkortad SoL, trädde i kraft den 1 juli 2025. Liksom 1980 och 2001 års socialtjänstlagar är 2025 års socialtjänstlag en målinriktad ramlag, som bygger på samma principer och grundantaganden som de tidigare lagarna. Av förarbe- tena framgår att en ramlag ger utrymme för att anpassa tillämpningen till omständigheterna i det enskilda fallet och till samhälls utveck- lingen. Det ger också socialtjänsten större frihet vid val av tillväga- gångssätt och möjliggör större grad av hänsynstagande till den en- skildes behov och önskemål.41 Nyheter i 2025 års socialtjänstlag är bland annat ett krav på att social tjänsten ska arbeta förebyggande inom alla sina verksamhetsområden och vara lätt tillgänglig samt att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet. Definitionen av socialtjänst Av 1 kap. 2 § första stycket SoL framgår att med socialtjänst avses i lagen dels verksamhet som bedrivs med stöd av socialtjänstlagen, dels bland annat verksamhet som bedrivs med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende, eller verk- samhet som en socialnämnd eller SiS ska bedriva enligt någon annan lag eller förordning. Socialtjänsten omfattar alltså fler verksamheter än den som bedrivs av landets socialnämnder, däribland SiS verksam- het med de särskilda ungdomshemmen. Av 1 kap. 2 § andra stycket SoL framgår dock att verksamhet som SiS bedriver med stöd av skol- lagen (2010:800) inte är socialtjänst. 41 Prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, s. 180–182. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 245 Socialtjänstens övergripande mål och inriktning Genom 1980 års socialtjänstreform lades de grundläggande målsätt- ningarna och värderingarna som fortfarande gäller för socialtjänsten fast. Det gäller bland annat principerna om helhetssyn, frivillighet, det förebyggande perspektivet och att den enskildes egna resurser ska tas tillvara. Socialtjänsten ska också präglas av självbestämmande, kontinuitet, flexibilitet, normalisering, närhet och valfrihet.42 Socialtjänstens mål regleras i dag i socialtjänstlagens andra kapi- tel. Av 2 kap. 1 § första stycket SoL framgår att socialtjänsten med utgångspunkt i demokrati och solidaritet ska främja enskildas – ekonomiska och sociala trygghet, – jämlika och jämställda levnadsvillkor, och – aktiva deltagande i samhällslivet. Verksamheten ska enligt 2 kap. 1 § andra stycket SoL bygga på re- spekt för enskildas självbestämmanderätt och integritet. De över - gripande mål som anges i bestämmelsen är normgivande för verk- samhetens inriktning.43 Socialtjänsten ska vidare, enligt 2 kap. 2 § SoL, inriktas på att ut- veckla enskildas och gruppers egna resurser och samtidigt beakta den enskildes ansvar för sin och andras situation. Enligt 2 kap. 3 § SoL ska socialtjänsten vidare inriktas på att enskilda får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Utgångspunkten bakom bestämmelsen är att varje människa har en grundläggande värdighet och ett unikt värde bara genom att vara människa. Ett värdigt liv kan innebära sådant som respekt för privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet, individanpassning, insatser av god kvalitet och gott be- mötande.44 Välbefinnandet påverkas av den enskildes känsla av sam- manhang, som brukar beskrivas med begreppen meningsfullhet, be- griplighet och hanterbarhet. Meningsfullhet är det som anses ha störst betydelse för en persons känsla av sammanhang, energi och engage- mang.45 42 Jfr prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 81. 43 Prop. 2024/25:89 s. 647. 44 Prop. 2009/10:116 Värdigt liv i äldreomsorgen, s. 27. 45 Prop. 2024/25:89 s. 203. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 246 Socialnämndens ansvar för förebyggande insatser I 2025 års socialtjänstlag understryks socialtjänstens förebyggande uppdrag. Socialtjänsten ska enligt 2 kap. 4 § SoL arbeta förebyggande och vara lätt tillgänglig. Av förarbetena till bestämmelsen framgår bland annat att förebyggande arbete kräver långsiktiga och samord- nade åtgärder på olika nivåer samt en långsiktig planering av kom - munens insatser till grupper och enskilda. Målet är att ett proaktivt arbetssätt ska genomsyra hela socialtjänstens verksamhetsområde och på samtliga nivåer, det vill säga samhälls-, grupp- och individnivå.46 I socialtjänstlagens kapitel 7 finns bestämmelser om planering och om överenskommelser om samverkan i fråga om vissa grupper. I 7 kap. 2 § SoL regleras att kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om att samverka i fråga om, bland andra grupper, barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Socialnämndens ansvar för barn och unga Barns rättigheter i socialtjänstlagen och LVU Socialtjänstlagens kapitel 3 handlar om barns rättigheter. I 3 kap. 1 § SoL stadgas att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand det som bedöms vara barnets bästa beaktas. Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter. Om ett beslut eller en annan åtgärd rör vård- eller behandlingsinsatser för ett barn, ska det som är bäst för barnet vara avgörande. Vid beslut och åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser har socialtjänstlagen därmed ett starkare krav i fråga om avvägningen om barnets bästa än vad som anges i barnkon- ventionen, eftersom barnets bästa ska vara avgörande. Barnets rätt att göra sig hörd regleras i 2 § samma kapitel, där det anges att ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet, och att barnets åsikter s ka tillmätas betydelse i förhållande till bar nets ålder och mognad. Socialtjänstlagens reglering i fråga om barns rättigheter gäller för barn, det vill säga en person under18 år. Det är i sammanhanget värt att påtala att det även för beslut enligt LVU gäller att vad som är bäst för den unge ska vara avgörande (1 § femte stycket LVU). Det inne- bär att avvägningen ska göras med den enskildes bästa som avgörande 46 Prop. 2024/25:89 s. 203. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 247 faktor även för personer som fyllt 18 men inte 21 år vid beslut enligt LVU. Barnets eller den unges rätt att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne vid vård med stöd av LVU framgår av 36 § LVU. Enligt den bestämmelsen ska barnet eller den unge få rele- vant information och barnets eller den unges åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Barns rättigheter enligt föräldrabalken Barn har enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken (FB) rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Ett barn står som huvudregel under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, och vårdnaden består till dess att barnet fyller 18 år. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets per- sonliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 6 kap. 1 § FB blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, ut- veckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. Vårdnadshavaren har även ett ansvar att förhindra att barnet orsakar skada för någon annan (se 6 kap. 2 § FB). Vård nadshavaren har, för att kunna utföra sitt ansvar, rätt och skyldighet att besluta i frågor som rör barnets per- sonliga angelägenheter. Sådana beslut ska i takt med barnets stigande ålder och utveckling tas med allt större hänsyn till barnets synpunk- ter och önskemål (se 6 kap. 11 § FB). Ett barnrättsbaserat synsätt innebär att varje barn ska ses som bärare av rättigheter. Tills barnet fyller 18 år är det dock vårdnads- havaren som ansvarar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda. I rätten till omvårdnad ingår inte endast rätten för barnet att få sina materiella behov tillfredsställda. Minst lika viktig är den del som kan hänföras till barnets psykiska behov. I barnets rätt till trygghet ligger bland annat att få leva i ett stabilt förhållande och att ha någon att lita på. Till en god vård och fostran hör att barnet får känna att det behövs och att barnet får pröva sin förmåga och Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 248 utveckla sina inneboende resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av vårdnadshavarna. I en god fostran ligger också att barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och ta ansvar.47 Enligt föräldrabalken ska barn behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.48 Vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, men ska ta hänsyn till och visa respekt för de individuella egenskaper och de särdrag som ett barn har. Även om barn med stigande ålder har rätt till ett allt starkare integritetsskydd, kan barnets rätt till ett pri vat- liv och skydd mot insyn av naturliga skäl inte vara absolut.49 I de fall ett barns grundläggande behov allvarligt åsidosätts är samhället skyldigt att ingripa för att skydda barnet. Regler om social- nämndens ansvar i dessa situationer finns i både socialtjänstlagen och LVU.50 Socialnämndens ansvar för barn och unga som riskerar att fara illa Socialnämnden ska enligt 18 kap. 1 § SoL arbeta för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. Socialnämnden har också ett tydligt ansvar för att förebygga och motverka att barn och unga far illa. I 18 kap. 2 § SoL anges bland annat att socialnämnden ska bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att hindra att barn och unga far illa. Nämnden ska särskilt arbeta för att och ta initiativ till att förebygga och motverka skadligt bruk och beroende bland barn och unga av alkohol, narkotika och andra berusningsmedel, dopningsmedel och spel om pengar (18 kap. 3 § SoL). Vidare ska socialnämnden enligt 18 kap. 4 § SoL särskilt arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga. Socialnämnden ska med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och unga som har visat tecken till en ogynn- sam utveckling. Nämnden ansvarar för att dessa barn och unga får det skydd och stöd som de behöver och, om barnets eller den unges bästa motiverar det, får vård, omsorg och uppfostran utanför det egna hemmet. Ansvaret ska utövas i nära samarbete med vårdnads- 47 Prop. 1981/82:168 om vårdnad och umgänge m.m., s. 59. 48 Se 6 kap. 1 § föräldrabalken. 49 Prop. 1981/82:168 s. 60. 50 Socialstyrelsen (2023). LVU – handbok för socialtjänsten, s. 36. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 249 havaren eller andra som står för barnets eller den unges dagliga om- sorg (18 kap. 5 § SoL). Socialnämndens ansvar för vård utanför det egna hemmet Enligt 9 kap. 1 § SoL ansvarar socialnämnden för att enskilda som behöver vårdas eller bo i annat hem än det egna tas emot i ett familje- hem, ett stödboende för barn och unga i åldern 16–20 år eller ett hem för vård eller boende. Ansvaret för de särskilda ungdomshemmen framgår av 9 kap. 8 § SoL, där det anges att staten ska tillgodose behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) och sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Av 9 kap. 9 § SoL framgår vidare att SiS leder verksamheten vid särskilda ungdomshem och LVM-hem. Socialnämnden ska enligt 22 kap. 8 § SoL arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård och boende får 1. god vård, omsorg och uppfostran och i övrigt bra uppväxtför- hållanden, 2. lämplig utbildning, och 3. den hälso- och sjukvård som de behöver. I 22 kap. 9 § SoL stadgas att socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende eller hem för vård eller boende ges möjlighet till kontakt med föräld- rar, syskon och andra närstående. Utöver detta ska socialnämnden enligt 22 kap. 10 § SoL lämna både vårdnadshavare och föräldrar råd, stöd och annan hjälp som de be - höver när ett barn vårdas utanför det egna hemmet eller vistas i ett annat enskilt hem. Nämnden ansvarar också för att lämna råd, stöd och annan hjälp till dem som vårdar barn i ett familjehem, jourhem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 250 Socialtjänstens ansvar att noga följa vården av placerade barn och unga När ett barn vårdas utanför det egna hemmet i till exempel ett familje- hem eller ett hem för vård eller boende har socialnämnden en skyl- dighet att noga följa vården (22 kap . 11 § SoL). Vården ska följas främst genom regelbundna personliga besök i det hem eller boende där barnet eller den unge vårdas, enskilda samtal med barnet eller den unge och den som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem eller på boendet, och samtal med vårdnadshavarna. Socialnämnden ska sär - skilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till föräldrar, syskon och andra närstående. Socialnämnden ska enligt 22 kap. 12 § SoL utse en social sekre- terare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge när vård ges i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende. Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önskemål. Socialnämnden ska särskilt uppmärk - samma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till föräldrar, syskon och andra närstående. När vård av barn eller unga i åldern 18–20 år utanför det egna hem- met inleds, ska socialnämnden underrätta regionen om att barnet eller den unge ska erbjudas en hälsoundersökning enligt lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet (22 kap. 7 § SoL). I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende finns mer detaljerade be- stämmelser om nämndens ansvar för vården.51 Tillsyn Bestämmelser om tillsyn över verksamheten vid de särskilda ung - domshemmen finns i 28 kap. SoL. I 28 kap. 1 § SoL anges att Inspek- tionen för vård och omsorg (IVO) har tillsyn över socialtjänsten, 51 SOSFS 2012:11 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende, ändrad: HSLF-FS 2025:24. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 251 vilket innefattar SiS verksamhet.52 Tillsynen innebär enligt 2 § samma kapitel att granska att verksamheter uppfyller de krav och mål som framgår av lagar och andra föreskrifter samt beslut som har fattats med stöd av sådana föreskrifter. IVO ska inom ramen för sin tillsyn ge råd och vägledning, kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps, förmedla kunskap och erfarenheter som myndigheten får genom tillsynen och informera och ge råd till allmänheten (28 kap. 3 § SoL). Vid tillsyn som rör ett barns förhållanden får barnet höras om han eller hon inte kan antas ta skada av det. Barnet får höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvar- ande (28 kap. 4 § SoL). Av 28 kap. 5 framgår att den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt bestämmelserna är skyldig att på begäran av IVO lämna över handlingar och annat material som rör verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som myndigheten behöver för sin tillsyn. De särskilda ungdomshemmen ingår i de typer av boenden där IVO enligt 16 kap. 1 § socialtjänstförordningen, förkortad SoF, har en reglerad skyldighet att göra regelbundna inspektioner. IVO ska göra en sådan inspektion minst en gång per år. I anslutning till en inspektion ska IVO samtala med de barn och unga som samtycker till det. I 28 kap. 8–21 §§ SoL anges de olika juridiska åtgärder IVO kan vidta vid olika brister. Det rör sig om bland annat föreläggande, före- läggande med vite, återkallelse av tillstånd, förbud mot fortsatt verk- samhet och sanktionsavgifter. 3.4.2 Tvångsvård av barn och unga Insatser inom socialtjänsten för barn och unga ska göras i samförstånd med barnet eller den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i SoL. Insatserna ska bygga på respekt för enskildas självbestämmanderätt och integritet. Men socialtjänsten har ett an- svar för att skydda barn och unga även i situationer när frivilliga åt- gärder inte är möjliga. I dessa fall utgör LVU ett komplement till insatserna enligt socialtjänstlagen.53 52 I 1 kap. 2 § SoL framgår att med socialtjänst avses verksamhet som avses i socialtjänst- lagen, LVU och verksamhet som SiS ska bedriva enligt någon annan lag eller förordning. 53 Prop. 1989/90:28 Om vård i vissa fall av barn och ungdomar, s. 106. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 252 Genom bestämmelserna i LVU kan förvaltningsrätten, efter an- sökan av socialnämnden, i vissa fall besluta om insatser utan samtycke från den unge eller barnet eller dess vårdnadshavare. Vård enligt 2 § LVU ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhål- lande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller ut- veckling skadas. Enligt 3 § LVU ska socialnämnden besluta om vård när den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brotts- lig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Den som är under 18 år ska beredas vård om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 §§ föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge fyllt 15 år, av honom eller henne själv. Vård med stöd av 3 § får även beredas den som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden i övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke. För att LVU ska bli tillämplig krävs alltså dels att barnet eller den unge har ett vård- eller skyddsbehov på någon av de angivna grunderna, dels att detta behov inte kan tillgodoses genom frivilliga insatser. Förutsättningar för vård med stöd av LVU För att vård enligt LVU ska bli aktuell krävs att det finns en påtag- lig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Detta gäller både om riskerna beror på den unges hemmiljö (2 § LVU) eller eget beteende (3 § LVU). Bedömningen av om det finns en påtaglig risk får inte vara ett subjektivt antagande om att barnet eller den unge löper risk att skadas. Inte heller får det vara fråga om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk för skada. En övergående eller mindre be - tydande risk för skada är inte tillräckligt för ett ingripande med stöd av LVU utan risken ska ha en viss intensitet och aktualitet.54 Social- nämnden ska kunna konstatera att risken för skada har en sådan in- 54 Prop. 1989/90:28 s. 62–63. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 253 verkan på den unges hälsa eller utveckling att den unge har ett tydligt vårdbehov.55 Enligt 3 § LVU kan socialnämnden ansöka om vård vid missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet och annat socialt nedbrytande beteende. Bestämmelsen syftar till att tillför - säkra den unge rätt till vård och behandling i en situation då han eller hon inte själv förmår bryta en destruktiv utveckling.56 Med beroendeframkallande medel avses alkohol och narkotika eller därmed jämställda tekniska preparat. Redan i utvecklingen av en beroendesituation kan det sägas finnas en påtaglig risk för bar- nets hälsa och utveckling. Enstaka bruk av tung narkotika liksom en längre tids missbruk, oavsett preparat, kan innebära en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Även vid allt icke medicinskt bruk av läkemedel som innefattar en påtaglig risk för den unges hälsa eller utveckling kan vård med stöd av 3 § LVU bli aktuellt.57 Under begreppet brottslig verksamhet faller inte rena bagatell - förseelser och inte heller enstaka brott som inte är av allvarlig karaktär. Det är först vid en brottslighet som ger uttryck för en sådan brist- ande anpassning till samhällslivet att det kan sägas finnas ett vård- och behandlingsbehov som det kan bli fråga om att bereda barnet vård med stöd av LVU.58 Med begreppet socialt nedbrytande beteende menas att barnet eller den unge beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grund- läggande normer. Exempel på detta är att barnet eller den unge be- går något eller några enstaka allvarliga brott utan att man för den sakens skull kan tala om brottslig verksamhet. I förarbetena anges som exempel på beteenden som kan innefattas vara att barnet vistas, annat än tillfälligt, i olämpliga miljöer såsom en knarkarkvart eller någon annan missbruksmiljö eller att barnet prostituerar sig eller uppträder på en sexklubb.59 55 Prop. 1989/90:28 s. 107. 56 Prop. 1979/80:1 om socialtjänsten del A, s. 582. 57 Prop. 1979/80:1 del A s. 582–583. 58 Prop. 1979/80:1 del A s. 583. 59 Prop. 1979/80:1 del A s. 583. Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 254 Socialnämnden beslutar om omedelbart omhändertagande Socialnämnden kan behöva ingripa akut till ett barns eller ung per- sons skydd, utan att kunna avvakta förvaltningsrättens beslut om vård. I sådana situationer finns en möjlighet för socialnämnden att besluta att omedelbart omhänderta barnet eller den unge, och där- efter få frågan om vård prövad av förvaltningsrätten. Socialnämnden får enligt 6 § LVU besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas, om 1. det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av lagen, och 2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta ut- redningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Det kan bli aktuellt med ett omedelbart omhändertagande om till exempel en tonåring anträffas under sådana förhållanden att omedel- bara vårdinsatser är nödvändiga. En annan grund för omhändertag- ande kan vara att den unge genom brottslig verksamhet har visat sig vara i omedelbart behov av socialnämndens insatser. 60 Om social- nämnden beslutat om ett omedelbart omhändertagande, ska beslutet underställas förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades (7 § LVU). Ett beslut om omedelbart omhändertagande upphör att gälla om ansökan inte görs inom angiven tid och nämn- den inte begärt förlängning av fristen. Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande, ska socialnämnden besluta att detta genast ska upphöra (9 § LVU). Socialnämnden ansöker om vård hos förvaltningsrätten Om socialnämnden efter en utredning enligt 20 kap. 3 § SoL finner att den unge behöver vård enligt LVU ska nämnden göra en ansökan om sådan vård till förvaltningsrätten. Vad en ansökan om vård ska innehålla regleras i 4 § LVU och innefattar bland annat en redogörelse för den unges förhållanden, vilka omständigheter som utgör grund för att den unge behöver beredas vård, vilka åtgärder som vidtagits tidigare, vilken vård socialnämnden avser anordna, vilken relevant 60 Prop. 1979/80:1 del A s. 589–590. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 255 information som lämnats till den unge och den unges egen inställ- ning. Om det inte finns särskilda skäl mot det, ska ansökan enligt 10 kap. 1 § SoF även innehålla en redogörelse för barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende och skolgång, relationer till närstående personer, socialnämndens bedömning av barnets eller den unges behov av vård och hans eller hennes vårdnadshavares förmåga att tillgodose detta behov, och barnets eller den unges och, i fråga om barn, även hans eller hennes vårdnadshavares syn på behovet av vård och förhållandena i övrigt. Vård enligt LVU ska alltid inledas utanför den unges eget hem (11 § andra stycket LVU). Av 5 § LVU framgår att rättens beslut om vård upphör att gälla om vården inte har påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft. Om det behövs för att verkställa ett beslut om vård eller omhändertagande enligt LVU kan socialnämnden enligt 43 § LVU begära polishandräckning. Socialnämndens ansvar under LVU-vården Socialnämnden har ett omfattande ansvar för den unge under hela vårdtiden. Enligt 11 § LVU är det nämnden som beslutar om hur vården av den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden. När det gäller ett barn har nämnden under vårdtiden samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges grundläggande rättig- heter enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken tillgodoses (11 § femte stycket LVU). Socialnämnden ska enligt 13 a § LVU noga följa vården av den som får vård med stöd av lagen. Detta ska främst göras genom 1. regelbundna personliga besök i det hem där den unge vistas, 2. enskilda samtal med den unge, 3. samtal med den eller dem som tagit emot den unge i sitt hem, och 4. samtal med vårdnadshavarna. Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma den unges hälsa, utveck- ling, sociala beteende, skolgång samt relationer till anhöriga och andra närstående. Socialnämnden har ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården, får social- Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 256 nämnden enligt 14 § LVU besluta hur den unges umgänge med vård- nadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal ska utövas, eller be- sluta att den unges vistelseort inte ska röjas för föräldrar eller vård- nadshavare. Nämnden tar under vårdtiden över vårdnadshavarens bestäm - manderätt i den utsträckning som behövs för att genomföra vården.61 Vårdnadshavaren har fortsatt ett ansvar att se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda fram till dess att barnet fyller 18 år. Det innebär att vårdnadshavarna har ett juridiskt ansvar för barnets person samt för att barnet får sina grund- läggande behov tillgodosedda (se 6 kap. 1 § FB). Under LVU-vård kan dock vårdnadshavarens rätt att bestämma i frågor som rör barnets begränsas då socialnämnden träder in vid sidan av vårdnadshavarna eller i deras ställe. Nämnden har dock en skyldighet att i största möj- liga utsträckning låta vårdnadshavarna och den unge vara delaktiga i alla frågor som rör vården (se 11 och 36 §§ LVU).62 Omprövning och övervägande av vård enligt LVU Om ett barn eller en ung person vårdas med stöd av 2 § LVU ska socialnämnden enligt 13 § samma lag minst en gång var sjätte månad överväga om vård enligt lagen fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas. Har den unge beretts vård med stöd av 3 §, ska socialnämnden inom sex månader från dagen för verkställighet av vårdbeslutet pröva om vård med stöd av lagen ska upphöra. Denna fråga ska därefter prövas fortlöpande inom sex månader från senaste prövning. När vård med stöd av LVU inte längre behövs, ska socialnämnden enligt 21 § LVU besluta att vården ska upphöra. Det är den unges behandlingsbehov som är avgörande för hur lång tid vården ska be- stå.63 Vård som har beslutats med stöd av 2 § ska upphöra senast när den unge fyller 18 år. Vård som har beslutats med stöd av 3 § ska upphöra senast när den unge fyller 21 år. Det framgår av 21 § tredje och fjärde stycket LVU. 61 Se 11 § fjärde och femte stycket LVU och prop. 1979/80:1 del A s. 596–597. 62 Se även prop. 1979/80:1 del A s. 596–597. 63 Prop. 1979/80:1 del A s. 587. SOU 2026:52 Rättsliga utgångspunkter 257 Vårdnadshavarnas ansvar Nämnden har, som nyss nämnts, under vårdtiden samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges grundläggande rättigheter enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken tillgodoses (11 § femte stycket LVU). När det gäller barn kvarstår samtidigt vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägen heter. Vårdnadshavaren har fortsatt ett ansvar att se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda och har ett juridiskt ansvar för barnets person samt för att barnet får sina grundläggande behov tillgodosedda. 3.4.3 SiS ansvar för vården enligt myndighetens instruktion SiS har enligt sin instruktion, 1 § förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse, ansvar för särskilda ungdomshem samt för sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Enligt 1 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU, ska även sluten ungdomsvård verkställas vid SiS särskilda ungdoms- hem. Av SiS instruktion framgår i 1 a § att myndigheten svarar för att de barn, unga och vuxna som vårdas vid myndigheten får en god, ändamålsenlig och rättssäker vård som ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende. Verksamheten ska vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn, unga och vuxna. Myn- dighetens organisation av de särskilda ungdomshemmen och LVM- hemmen ska vara utformad så att den tillgodoser olika behov av över- vakning och kontroll (2 a §). Av instruktionen framgår även att myndigheten särskilt ska svara för planering och ledning av verksamheten såväl som anvisning av platser till hemmen, ekonomisk styrning och metodutveckling, forsk- ning, uppföljning av vårdresultat samt utvecklingsarbete (2 §). SiS ska enligt 4 § i instruktionen utforma sin verksamhet så att den utgår från flickors och pojkars samt kvinnors och mäns villkor och behov, och inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn bedöma konsekvenserna för barn och därvid ta särskild hänsyn till Rättsliga utgångspunkter SOU 2026:52 258 barns bästa. Av samma paragraf framgår att myndigheten i sin verk- samhet ska utgå från ett brukarperspektiv. SiS ska, genom samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer, verka för att brukarna får en sammanhållen vård (5 §). 259 4 Statens institutionsstyrelse – då och nu 4.1 Myndighetens historik Av regeringen direktiv framgår att syftet med vår utredning är att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling i den statliga barn och ungdomsvården. Syftet med detta kapitel är att etablera en bild av den statliga barn- och ungdomsvårdens utveckling, hur den är organiserad i dag och vilken verksamhet som bedrivs. I kapitlet beskriver vi den statliga barn- och ungdomsvården från flera olika perspektiv – historiskt, organisatoriskt, verksamhetsmäs- sigt och statistiskt. Vi gör en resumé av barn- och ungdomsvårdens utveckling över tid, från 1902 års lagar om barn- och ungdomsvården fram till inrättandet av Statens institutionsstyrelse (SiS) 1993. Vi beskriver myndighetens utveckling från starten fram till i dag utifrån såväl organisations- som verksamhetsperspektiv. Vi redogör sedan kortfattat för bakgrunden till den omfattande omorganiseringen av myndigheten som inleddes 2021 och i stora delar genomfördes under 2023. Därefter följer en beskrivning av myndigheten som den är organiserad i dag, verksamhetens utformning, dess förutsättningar samt grundläggande statistiska uppgifter. Kapitlet avslutas med en beskrivning av omständigheter och förutsättningar som kan kopp- las till de barn och unga som ingår i myndighetens målgrupp. 4.1.1 Vägen till dagens statliga barn- och ungdomsvård Den offentliga vården för barn och unga har sedan början av 1900- talet varit ett särskilt reglerat område i anslutning till annan social vård. Reglerna har motiverats med barnets, barnens eller de ungas Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 260 bästa, men innebörden av vad som är bäst har varierat kraftigt. Först under de senaste åren har barn och unga setts som rättighetsbärare i lagstiftningen. Samhällets skyldigheter har utgått från ett särskilt gemensamt ansvar för barns och ungas uppväxtförhållanden. Det grundläggande ansvaret för socialt stöd är sedan länge lokalt i Sverige och ligger nu hos kommunerna, men staten och landstingen (numera regionerna) har också under perioder ansvarat för delar av samhällets vård för barn och unga. Reglerna har varierat bland annat när det gäller för- hållandet till hälso- och sjukvård, utbildning och åldersgränserna för barn och unga. Formerna för vård utanför det egna hemmet har be- nämnts på olika sätt och haft olika förutsättningar, men i huvudsak har det handlat om placering i en annan familj eller i en institution för barn och unga. Flera förhållanden och faktorer har legat bakom de förändringar som lett fram till dagens samhällsvård för barn och unga. Det gäller bland annat socioekonomiska förhållanden på samhällsnivå, ideolo- giska uppfattningar om samhällets ansvar, professionella uppfatt - ningar om hur socialt arbete ska bedrivas samt kunskap om barns och ungas önskemål, behov och samhällsvårdens betydelse för dem. Under 2000-talet har barnets rättigheter varit en viktig drivkraft bakom förändringar inom området. Äldre barnavårdslagar Ingripanden till skydd och stöd för barn och unga har gjorts sedan länge i Sverige. Redan under medeltiden fanns det kloster och andra inrättningar som var inriktade på barnavård.1 Senare blev barn utan vårdnadshavare eller med föräldrar som saknade försörjning en mål- grupp för den offentliga fattigvården. Fattigvården kunde också in- gripa om föräldrar med försörjning åsidosatte vården om sina barn. Se 6 § fattigvårdsförordningen (1847:23) och 6 § fattigvårdsförord- ningen (1853:39). Sedan länge har det också gjorts försök att differentiera insatserna för barn. Från början av 1600-talet drev statsmakten tanken att fattiga barn skulle vårdas i särskilda barnhus i stället för att ”löpa på gatan” 1 Lundström, Tommy (1993). Tvångsomhändertagande av barn: en studie av lagarna, professio- nerna och praktiken under 1900-talet. Rapport i socialt arbete, s. 6 och Persson, Birgit. (1989). Vart tredje spädbarn dog. I Forskning och framsteg 1, s. 5–10. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 261 eller blandas med vuxna som behövde fattigvård. Barnhusen var även en sorts arbetshus som skulle hålla föräldralösa barn borta från tiggeri. I slutet av 1700-talet bytte statsmakten inriktning och rekommen- derade att barn skulle få en fosterfamilj i stället för att växa upp på barnhem. I praktiken innebar det ofta att barn i fattiga familjer ut- ackorderades till fosterfamiljer med små resurser och behov av för- stärkning i lantbruket.2 Barnhus och barnhem fanns samtidigt kvar långt fram i tiden. Mot slutet av 1800-talet identifierade staten ytterligare en grupp barn och unga för sitt samhällsansvar: de som utgjorde en möjlig fara för sig själva och andra. Särskilda uppfostringsanstalter hade inrättats lokalt för den gruppen tidigare under seklet. Ett par av SiS nuvarande särskilda ungdomshem har fortfarande koppling till stiftelser från den tiden. På riksnivå ökade intresset när allt fler fattiga flyttade in till de snabbt växande städerna. En statlig kommitté pekade 1899 på att det både behövde s ingripanden mot de ”vanartiga” barnen och förebyggande åtgärder för de barn som visade tecken på ”sedlig för- vildning”. Oron gällde i första hand arbetarklassens barn som behövde ”tillrättaföras” i nya skyddshem, gärna i lantlig miljö på avstånd från städerna.3 1902 års lagar Uppdelningen mellan olika grupper av barn och unga låg till grund för de första särskilda lagarna om barnavården, lagen (1902:67) angå- ende uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn och lagen (1902:63) om fosterbarnsvård. Enligt den förra lagen fick samhället rätt att omhänderta ”vanartade” eller för summade barn under 15 år mot föräldrarnas vilja. Reformen lade fast principen om samhällets skyldighet att tillförsäkra barnet uppfost ran och vård.4 Mycket talar ändå för att syftet med lagen främst var att förebygga framtida brottslighet och inte att skydda barnen från missförhållan- den i hemmet.5 2 Persson (1989) s. 5. 3 Betänkande ock Förslag afgifna af den af Kongl. Maj:t den 16 Oktober 1896 tillsatta komitén för utredning af frågan om åtgärder för beredande af lämplig uppfostran dels åt minderåriga för- brytare dels ock åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn, s. 85-87. 4 Prop. 1902:30 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn. 5 Se bl.a. prop. 1902:30 s. 57–60 och Lundström, Tommy (1993), s. 50–53. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 262 Samhällets ansvar för vården av barn var delat. Den lokala nivån med städer och kommuner svarade för den grundläggande fattig - vården medan landstingen fick ansvaret för de nya skyddshemmen för ”vanartade” barn. 1924 års barnavårdslag Efter drygt två decennier ersattes 1902 års lagar med den första sam- lade svenska lagen (1924:361) om samhällets barnavård. De tidigare lagarna kritiserades för att vara ”en död bokstav” och sakna verklig betydelse.6 Lagen tillkom mot bakgrund av demokratiseringen av Sverige och ett ökat intresse för sociala frågor. Samtidigt återkom föreningen av humanitära argument och hänvisningar till samhällsordningen och samhällsnyttan. I lagens förarbeten beskrivs barnavården som ”ett arbete för framtiden, ett arbete för nationens höjande fysiskt, sed- ligt och intellektuellt, ett arbete, som visserligen drager kostnader, men dock – om saken ses ur en vidare synpunkt, med blicken fäst även på morgondagen – är ekonomiskt lönande”.7 I den nya lagen fortsatte insatser för ”de sjuka och de värnlösa barnen” att skiljas från insatser för ”vanartade barn”. En nyhet var att den första gruppen tydligt omfattade barn som misshandlades i hemmet (22 §). Omhändertaganden av ”vanartade barn” kallades skyddsuppfost- ran och kunde genomföras med eller mot föräldrarnas vilja. Syftet var att ge barnet skydd mot skadligt inflytande i barnens omgivning eller mot ”utvecklandet av deras egna dåliga böjelser” (22 –28 §§).8 För dessa barn var skyddshem huvudalternativet, men de kunde också överlämnas till ett enskilt hem eller ett barnhem. Varje kommun skulle ha en barnavårdsnämnd som tog över de uppgifter som legat på fattigvården. Nämnden kunde ingripa när barnet inte vårdades eller försörjdes. Den kunde också ingripa om barnet var utsatt för misshandel eller vanvård eller när det förekom brister i barnets upp- fostran. 6 Referat från Fattigvårdsförbundets ungdomsvårdskonferens i Dagens Nyheter, Aftonbladet och Svenska Dagbladet 1918-10-12 via Kungliga biblioteket, Svenska Dagstidningar: https://tidningar.kb.se/?q=%22en%20d%C3%B6d%20bokstav%22&from=1918-10 01&to=1918-10-31 [2023-08-01]. 7 Prop. 1924:150 med förslag till lag om samhällets barnavård m.m., s. 39. 8 Prop. 1924:150 s. 112. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 263 Skyddshemmen fortsatte i första hand vara ett ansvar för lands- tingen, men staten ansvarade för att det också fanns skyddshem för barn som till följd av ålder eller ”vanartens beskaffenhet” inte kunde vårdas i vanligt skyddshem. Vidare ansvarade staten för särskilda skyddshem för barn med ”kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet” (43 §). Redan vid denna tid fanns det kunskap om att barnens och de ungas beteende- problem hängde samman med psykisk ohälsa och andra hälsorela- terade behov. En doktorsavhandling i psykiatri hade visat att huvud- delen av de pojkar som var placerade på grund av ”vanartigt beteende” på ett av de dåvarande skyddshemmen hade omfattade psykisk och somatisk ohälsa. 9 1924 års barnavårdslag tillämpades inledningsvis för barn upp till 18 år. Vad gällde unga som fyllt 18 år fanns möjlighet till ingripande vid asocial livsföring enlig lagen (1885:27) angående lösdrivares behandling (lösdrivarelagen). År 1934 fördes även gruppen unga i åldrarna 18 –21 år över från lösdrivarelagen till barna vårds- lagen, som då också kompletterades med en avdelning om ungdoms- skydd. Samtidigt ändrades lagens titel till lagen (1934:204) om sam- hällets barnavård och ungdomsskydd. När åldersgruppen utvidgades blev staten ansvarig också för att inrätta särskilda skyddshem för den nya gruppen unga i åldern 18– 21 år. Ytterligare ett par år senare fick staten ansvaret för alla skydds- hem genom stadgan (1937:860) för skyddshem. Genom ytterligare en ny stadga (1946:582) kom skyddshemmen att benämnas skolor tillhörande barn- och ungdomsvården. Relativt detaljerade regler för verksamheten upprättades också i samband med att staten övertog ansvaret för den. Dessa regler fanns bland annat i skyddshemsstadgan (1937:860) och stadgan (1946:5827) för skolor tillhörande barna- och ungdomsvården. Återigen blev också frågan om tillgången till psykiatrisk vård i hemmen aktuell. Frågan utreddes flera gånger i mitten av 1900-talet, vilket ledde till olika försök att samordna sociala vårdinsatser med hälso- och sjukvård.10 Verksamheten vid skyddshemmen diskuterades och kritiserades också offentligt. Den första större journalistiska granskningen av hemmen publicerades 1934 och gav en bild av opersonliga miljöer 9 Lund, David (1918). Über die Ursachen der Jugendasozialität: kriminalpsychologische und soziale Untersuchen mit einschluss von Familienforschungen in Schweden. Uppsala universitet. 10 Se t.ex. SOU 1937:46 Betänkande och förslag rörande vården av själsligt abnorma manliga skyddshemselever samt av vanartade sinnesslöa gossar och SOU 1959:25 Verksamheten vid ungdomsvårdsskolorna. Betänkande av Kommittén för ungdomsvårdsskolorna, s 51–62. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 264 där barn ofta lämnades utan stöd och sysselsättning av en outbildad och ofta oengagerad personal.11 Regeringen följde upp granskningen med en särskild statlig tillsyn som ledde till att flera hem stängdes och bidrog till att staten övertog ansvaret för verksamheten. 1960 års barnavårdslag En ny lag (1960:97) om samhällets vård av barn och ungdom trädde i kraft den 1 januari 1961. Den nya lagen byggde i stora delar på 1924 års lag, men var påverkad av modernare tankar om förebyg - gande insatser och rättssäkerhet för enskilda.12 Barnavårdsnämndens åtgärder utgjordes enligt denna lag i prin- cip av allmänt förebyggande arbete, individuellt förebyggande arbete och omhändertagande för vård.13 Lagen hade vissa auktoritära inslag och innehöll regler som syftade till att skydda samhället från ”asociala unga personer”. Exempelvis kunde ungdomar omhändertas för ut- redning för att man ville förhindra brottslig eller skadlig verksamhet (30 §). Polismyndigheten fick också ökade möjligheter att ta ”asocial ungdom” i tillfälligt förvar (33 §). Nämndens åtgärder fortsatte att gälla de situationer där barns hälsa och utveckling riskerades på grund av brister i hemmiljön och situationer där barn och unga själva utsatte sin hälsa och utveckling för risker. Samhällets ansvar att ingripa vid brister i hemmiljön vid- gades till att omfatta barn som inte fyllt 18 år (25 §). Insatser på grund av problem med barnets eller den unges beteende kunde göras till 21-årsdagen.14 Samtidigt infördes benämningen ”samhällsvård” för alla omhän- dertaganden oavsett orsak. 15 Samhällsvård i enskilt hem kallades fosterbarnsvård och kunde användas för barn under 16 år. Utöver det kunde barn under 18 år vårdas i så kallade barnavårdsanstalter, där barnhem ingick. Barnhemmen kunde i sin tur ha olika inriktningar och vara exempelvis spädbarnshem, mödrahem, upptagningshem eller specialhem. Med stöd av lagen kunde unga som inte fyllt 21 år 11 Kleen, Else (1936). Skyddshemmen. 12 Prop. 1960:10 med förslag till lag om samhällets vård av barn och ungdom, s. 59–60. 13 Se vidare Hollander, Anna (1985). Omhändertagande av barn. En studie av barnavårdsmål vid förvaltningsdomstolarna åren 1974, 1977 och 1982. Umeå universitet, Rättsvetenskapliga Institutionen, s. 100. 14 Myndighetsåldern var 21 år fram den 1 juli 1969, när den sänktes till 20 år. Den 1 juni 1974 sänktes myndighetsåldern till 18 år. 15 Prop. 1960:10 s. 126 och 139–140. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 265 också skrivas in i ungdomsvårdsskolor. Lagen gav vård i enskilt hem principiellt företräde framför vård i anstalt (36 §). Kommunerna fortsatte att ha ett grundläggande ansvar för barn- och ungdomsvården genom barn - och ungdomsvårdsnämnderna. Landstingens grundläggande ansvar för att inrätta och driva barna- vårdsanstalter kvarstod. Likaså behöll staten ansvaret för de tidigare skyddshemmen som nu kallades ungdomsvårdsskolor. En ny detalje- rad stadga för bland annat ungdomsvårdsskolor beslutades i anslutning till 1960 års barn- och ungdomsvårdslag, se stadgan (1960:595) för barnavårdsanstalter. Socialtjänstreformen Hem för vård eller boende, förkortat HVB, infördes som en ny pla- ceringsform i 1980 års socialtjänstlag. Benämningen HVB blev ett samlande begrepp för ett antal former av institutionsvård i hem, an- stalter med mera som tidigare haft särskilda syften och regler. Vad gällde barn och unga omfattade det spädbarnshem, mödrahem, upp- tagningshem, specialhem och ungdomsvårdsskolor. Begreppet HVB omfattade dock även olika hem för vuxna, bland andra vårdanstalter för alkoholmissbrukare, behandlingshem för narkotikamissbrukare och hem för störande vårdtagare som inte kunde vara i ålderdoms- hem.16 Den helhetssyn som enligt 1980 års socialtjänstreform skulle prägla vård- och behandlingsarbetet inom socialtjänsten innebar att socialnämnden skulle lämna stöd, hjälp och annat bistånd efter en bedömning av den enskildes sammantagna behov. Utgångspunkten var att kommunerna skulle kunna anpassa resurserna inom social - tjänsten till sina respektive förutsättningar och behov. Därmed bedöm- des det inte finnas samma behov som tidigare av att genom detaljerade bestämmelser reglera de resurser som skulle finnas inom socialtjäns- ten. Lagstiftningen syftade i stället till att ge riktlinjer för hur den enskildes behov inom socialtjänsten skulle tillgodoses och att fast- ställa ansvarsfördelningen för resurserna inom socialtjänsten. Det ansågs inte heller längre finnas något behov av att lagstiftningsvägen binda resursuppbyggnaden till särskilda gruppers behov. Bestämmel- serna om HVB syftade alltså främst till att slå fast socialtjänstens 16 Prop. 1979/80:1 om socialtjänsten Del A, s. 327. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 266 ansvar att ha tillgång till institutioner av sådan art och till sådant antal att den enskildes behov av vård skulle kunna tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt.17 Av förarbetena framgår att kommunerna och landstingen skulle ha ansvar för att behovet av hem för vård eller boende inom social- tjänsten blev tillgodosett. Behovet av sådana hem och ansvaret för deras inrättande och drift skulle redovisas i en plan för varje land - stingskommun. Huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårds- skolorna och allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare över- fördes till i första hand landstingen. 18 Den detaljerade stadga som gällde för verksamheten vid ungdomsvårdsskolorna avskaffades och ersattes inte med någon motsvarande ny reglering. 4.1.2 Bildandet av Statens institutionsstyrelse Myndigheten Statens institutionsstyrelse bildades 1993 för att cen- tralisera driften av ungdomshemmen, som tidigare hade drivits av kommuner och landsting. I propositionen som låg till grund för bildandet föreslogs ett samlat statligt huvudmannaskap för de sär- skilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, och att myndigheten, Statens institutionsstyrelse, skulle inrättas. Inom myndigheten skulle det finnas en organisation med särskilda ungdomshem och LVM - hem, och myndigheten skulle ha ansvar för planeringen och driften av hemmen. Två huvudsakliga krav ställdes på verksamheten i sam- band med det nya huvudmannaskapet: dels att alla som behövde skulle kunna beredas plats, dels att en väl differentierad vård skulle erbjudas.19 Bakgrunden till förändringen var de problem som hade konsta- terats i vården på hemmen. En väsentlig del av kritiken bestod i att de särskilda ungdomshemmen inte kunnat ge adekvat vård åt alla barn och unga som behövt vård. Kritiken avsåg såväl brister på plat ser som brister i vårdens innehåll och utformning. Bland andra Riks - dagens ombudsmän, förkortat JO, och Socialstyrelsen hade i olika 17 Prop. 1979/80:1 Del A s. 326 och prop. 1979/80:172 om ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter m. m., s. 1. 18 Prop. 1979/80:1 Del A s. 4. 19 Prop. 1992/93:61 om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård, s. 1–2. Med LVM-hem avses hem som bereder vård enligt lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 267 sammanhang pekat på brister, men även från kommunernas social- tjänst hade kritik framförts. I propositionen beskrevs att behovet av antalet akutplatser hade ökat, men även behovet av utredningsinsatser. För många av de ung- domar som togs in akut behövdes utredningar genomföras om deras status för att det skulle vara möjligt att bedöma vilken vård och be- handling som var lämplig. Ett problem enligt propositionen var en otillräcklig differentiering och specialisering vid de särskilda ung- domshemmen. Vidare konstaterades i propositionen att de klienter som kom till de särskilda ungdomshemmen ofta uppvisade mycket djupa störningar och en sammansatt problembild. Det ansågs därför väsentligt att vår- den utformades på ett sådant sätt att klienternas skiftande förutsätt- ningar beaktas och att det skapades en differentiering av behandlings- resurserna och en i övrigt individualiserad vård. Samtidigt anfördes att en förutsättning för att en ändamålsenlig differentierad vård skulle kunna byggas upp var att klientunderlaget var tillräckligt stort. I propositionen föreslogs en central anvisning av vårdplatser på SiS. En särskild funktion skulle inrättas för ändamålet, som skulle tillgodose att barnen och de unga fick plats på den institution som kunde ge den för klienten mest ändamålsenliga vården. En avgörande faktor för att intuitionerna skulle lyckas med sitt uppdrag var enligt propositionen tillgången till välutbildad personal i olika funktioner. Det föreslogs därför att det skulle ställas krav på adekvata grundutbildningsmöjligheter för vård - och behandlings- personal samt andra personalkategorier, och att ett nära samarbete skulle byggas upp med exempelvis högskolor. SiS utveckling – trettio år och fyra modeller Första modellen – den platta organisationen. När den nya myndigheten Statens institutionsstyrelse den 1 juli 1993 inledde sitt uppdrag ägnades de nio första månaderna åt ett intensivt uppbyggnadsarbete. En liten myndighetsledning ledd av en general- direktör arbetade parallellt med att anställa personal till huvudkon- toret, besöka och bedöma de ungdomshem och LVM-hem som var aktuella att ingå i den nya myndigheten samt hantera bland annat ekonomiska och juridiska frågor. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 268 Från den 1 april 1994 arbetade SiS med en varierad flora av insti- tutioner. Institutionernas storlek, uppdrag och målgrupp varierade beroende av de tidigare huvudmännens förutsättningar och ambitio- ner för verksamheterna. SiS tog över 35 ungdomshem med 570 plat- ser, varav hälften öppna, samt 25 LVM-hem med 941 platser. Redan första verksamhetsåret minskade antalet LVM-platser till 791 och kommande år innebar en halvering. Organisationen var platt, den bestod av två nivåer där alla institutioner med institutionschefer var direkt underställda generaldirektören som hade ett mindre huvud- kontor som stöd. För att beakta närhetsprincipen arbetade placerings- enheten i ungdomsärenden utifrån en SiS-specifik indelning i regio- ner: norra, mellansvenska, östra, västra och södra. Så småningom kom regionindelningen även att utgöra kluster för samarbete ungdoms- hemmen emellan och en institutionschef i varje region utsågs till sam- ordnare under en tidsbegränsad period. De första åren var trenderna tydliga med stor efterfrågan på platser inom SiS ungdomsvård och kraftigt minskad efterfrågan inom LVM- vården. SiS arbetade vidare med den platta organisationen under drygt tio år. Med tiden minskade antalet LVM-hem kraftigt och inom ung- domsvården tillkom något enstaka ungdomshem samtidigt som de riktigt små institutionerna införlivades i större verksamheter. Andra modellen – fyra geografiska regioner. SiS delades nu in i fyra geografiska regioner där regioncheferna hade ett uttalat ledaransvar för institutionerna i respektive region och rap- porterade till generaldirektören. Regioncheferna ingick i SiS centrala ledningsgrupp. I den nya organisationen utgjorde regionerna linje- organisationen samtidigt som huvudkontorets funktioner fick en tydligare stabskaraktär. Regionkontor upprättades i Stockholm, Uppsala, Göteborg och Lund. Bemanningen på regionkontoren var begränsad till 6–7 med- arbetare per kontor som arbetade med uppföljning, planering, HR- frågor och juridik. Varje region omfattade både ungdomshem och LVM-hem vilket innebar en relativt jämn fördelning av institutioner för ungdomsvård mellan regionerna När det gällde LVM-vården var de regionala skillnaderna större. I västregionen fanns det till exempel SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 269 endast ett LVM-hem. Den 31 december 2007 fanns det 33 ungdoms- hem med 617 platser och 14 LVM-hem med 352 platser. Tredje modellen – tre verksamhetsområden Från oktober 2012 organiserades institutionerna i tre verksamhets- områden: Ungdomsvård söder, Ungdomsvård norr samt Missbruks- vård. Regionkontoren i Uppsala och Göteborg övergick till att bli verksamhetskontor som organisatoriskt tillhörde huvudkontoret. Verksamhetskontoret för missbruksvården lokaliserades vid huvud- kontoret i Stockholm. Verksamhetskontoren hade ansvar för planer- ing och uppföljning av verksamheten. Huvudkontoret ansvarade för samordning, normering och stöd till de tre verksamhetsområdena. Den 31 december 2012 fanns det 25 ungdomshem med 645 platser och 11 LVM-hem med 349 platser. Fjärde modellen – en centraliserad organisation År 2023 sammanfördes ungdomshemmen under en nyinrättad av - delning för ungdomsvården i stället för de två tidigare verksamhets- områdena, samtidigt som flera organisationsförändringar genom- fördes. Denna omorganisering beskrivs närmare i kommande avsnitt. Den 31 december 2022 fanns det 21 ungdomshem med 730 plat- ser och 11 LVM-hem med 359 platser. 4.1.3 Omorganisering till en mer ändamålsenlig organisation 2023 Myndighetsanalys Regeringen gav 2019 Statskontoret i uppdrag att genomföra en så kallad myndighetsanalys av SiS och myndighetens verksamhet. Upp- draget redovisades i mars 2020 och i rapporten anförde Statskontoret kritik bland annat vad gäller ledning och styrning av myndigheten.20 Omfattande kritik hade även sedan tidigare framkommit i både in- 20 Statskontoret (2020). Myndighetsanalys av Statens intuitionsstyrelse 2020:7, s. 9, 75. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 270 terna och externa granskningar och tillsyner från bland annat JO och Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Med anledning av kritiken lät SiS konsultföretaget Ramboll ta fram ett underlag för ett förändringsarbete. 21 I rapporten anförs bland annat att myndighetens uppdrag uppfattas som tydligt och väl för- ankrat angående vad myndighetens verksamhet syftar till men inte hur myndigheten, med sin samlade kompetens och kapacitet, ska gå till väga för att klara sitt uppdrag. Det upplevdes som otydligt vem som ansvarade för vilka delar inom uppdraget. Ramboll menade att detta var en konsekvens av myndighetens ledning och styrning. Det var enligt rapporten den strukturella utformningen av myndigheten som ledde fram till att det var svårt att uppnå en enhetlig ledning och styrning mellan kärn - och stödverksamhet. Det ansågs dessutom finnas behov av mer samordning mellan avdelningarna på huvudkon- toret. Vidare anförs i rapporten att det även fanns flera parallella styr - dokument samt otydligheter i arbetsordningen, vilket försvårade led- ningen och styrningen. Det saknades dessutom möjlighet att fullt ut följa upp verksamheten. Institutionerna tycktes också ha en stark autonomi, utan en tydlig uttalad samhörighet med resten av myn - digheten. Analys inför organiseringen av institutionerna Flera rapporter pekade på att det fanns allt för stora omotiverade skillnader mellan ungdomshemmen vad gäller exempelvis organisa- tion, roller och arbetssätt bland annat som en följd av att myndig- heten bedömdes sakna tillräcklig styrning och normering, vilket hade lett fram till en hög grad av autonomi på hemmen.22 Även i SiS egen analys av institutionerna, som redovisades i en rapport 2023, konstateras att institutionerna inte var tillräckligt ända- målsenligt strukturerade.23 Det handlade även om omotiverade skill- nader vid likartade uppdrag, vilket innebar att vården som utfördes 21 Ramboll (2021). Översyn av SiS för en mer ändamålsenlig organisation. 22 Se bland andra Riksrevisionen (2024). SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångs- vård av barn och unga 2024:7 och Statskontoret (2020). Myndighetsanalys av statens institu- tionsstyrelse 2020:7 samt Statskontoret (2022). SiS vård av barn och unga enligt LVU – för- utsättningar för en trygg och ändamålsenlig vård 2022:4. 23 Statens institutionsstyrelse SiS (2023 a). SiS nya organisation för intuitionerna, dnr. 1.1.4- 1836-2023 s. 19. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 271 inte var likvärdig. Det konstateras stora skillnader i hur institutio- nerna organiseras vilket påverkade möjligheter för ledning, styrning, jämförelser, uppföljning och samverkan. I analysrapporten identifieras ett antal faktorer som påverkade myndighetens förutsättningar att genomföra uppdraget. Bland dessa lyftes förändrade förutsättningar i omvärlden med en ökande gäng- kriminalitet och grov brottslighet bland yngre, växande psykisk ohälsa, ett mer omfattande vårdbehov, platsbrist vid institutionerna samt socialtjänstens utskrivningsrätt. Vidare bedömdes grundbeman- ningen som otillräcklig i förhållande till de krav som ställdes på verk- samheten. I den nya arbets- och delegationsordning som beslutades i sam- band med förändringen av huvudkontorets organisation förtydligades institutionschefens och enhetschefernas ansvar och befogenheter. I analysrapporten konstaterades att flertalet institutionschefer inom ungdomsvården inte såg sig som en del av huvudkontoret samt att de upplevde att de nationella stödavdelningarna inte satte kärn - verksamhetens behov i fokus. Vidare framgick att flera ungdomshem hade utmaningar med att bedriva verksamheten med den kvalitet som uppdraget omfattar sam- tidigt som det pågick omfattande utvecklingsinsatser inom myndig- heten. Nödvändigheten av att de nationella avdelningarna kommu- nicerar myndighetens prioriteringar till institutionerna underströks. Organisering av ett nytt huvudkontor År 2021 inleddes en översyn av SiS organisation med syftet att skapa förbättrade förutsättningar för ledning och styrning av verksamheten. I ett första steg gjordes en översyn av huvudkontorets organisation. Arbetet var omfattade och nedan beskrivs några av de mer centrala förändringarna som översynen ledde fram till. Beslutet avseende SiS huvudkontor innebar bland annat struktu- rella förändringar av huvudkontorets organisation. De två verksam- hetsområdena för ungdomsvård slogs samman till en avdelning för att uppnå en mer sammanhållen styrkedja inom ungdomsvården och mer likvärdiga arbetssätt oavsett institution. Missbrukarvården som tidigare varit organiserad som ett separat verksamhetsområde om- vandlades också till en avdelning inom huvudkontoret. Syftet med Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 272 dessa förändringar var att ge kärnverksamheten, det vill säga ung - domsvården och missbruksvården, en tydlig plats inom huvudkon- toret för att skapa strukturella förutsättningar för ökad dialog, effek- tiv styrning och ledning samt skapa förutsättningar för att agera som en myndighet. De två kärnavdelningarnas uppgift var att fokusera på den operativa driften och ta fram nationellt utvecklade arbetssätt med tonvikt på implementering. För att uppnå enhetlighet i ledningen och styrningen samlades även ansvaret för myndighetens stödfunktioner i nationella avdel - ningar inom huvudkontoret för att utgöra stöd och styrning i för- hållande till kärnverksamheten. Stödavdelningarna utgjordes av forsknings- och utvecklingsavdelningen, ekonomi- och planerings- avdelningen, HR-avdelningen, rättsavdelningen, säkerhets avdel- ningen, it- och digitaliseringsavdelningen och kommunikations - avdelningen. Vid huvudkontoret inrättades en GD-stab med fokus på samordning och strategisk utveckling i lednings- och styrnings- frågor. Det skapades en centraliserad analyssektion som bland annat gavs i uppdrag att ansvara för att tillgängliggöra data och information om myndighetens verksamhet som beslutsunderlag för myndighetens ledningsgrupp inför strategiska vägval. Funktionen gavs dessutom en central roll för uppföljning av verksamheten. År 2023 inrättades en intern tillsynsfunktion på huvudkontoret med uppdraget utföra tillsyn av att verksamheten bedrivs rättssäkert och med god kvalitet. Enheten för placering, ansvarar för myndighetens samtliga pla - ceringar enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, förkortad LSU och LVM. Inom ungdomsvårdsavdelningen inrättades en sektion för kapa- citet och placering.24 Den sektionen upplöstes 2024 och kapacitets- frågorna har därefter hanterats av GD stab genom olika tillfälliga uppdrag. Nu har myndigheten inrättat ett programkontor. 24 Före den 1 januari 2023 fanns en placeringsenhet som organisatoriskt var placerad på eko- nomi- och planeringsavdelningen och som direktrapporterade till ekonomi- och planerings- direktören. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 273 Ledning och styrning i den nya organisationen. Ett grundläggande fokus i den nya organisationen var att SiS ledning och de olika avdelningarna vid huvudkontoret skulle styra hur verk- samheten skulle utföras på ungdomshemmen. Verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen skulle tydligare normeras av huvudkon- toret genom styrdokument som riktlinjer och instruktioner. Insti - tutionernas uppdrag blev att genomföra uppdraget i enlighet med normeringen från huvudkontoret, även om de gavs en viss lokal frihet att anpassa verksamheten utifrån de institutionsspecifika behoven. I samband med beslutet om huvudkontorets nya organisation fattades även beslut om en ny arbets- och delegationsordning som förväntades tydliggöra hur myndigheten arbetar, både på nationell nivå och på lokal nivå. Ett av syftena med den nya arbetsordningen var också att skapa ökad förmåga till strategisk och långsiktig led - ning och styrning av SiS och verksamhet. Målsättningen var bland annat att tydliggöra chefers uppgifter, ansvar och befogenheter, vilket förväntades ge bättre förutsättningar för chefers och medarbetares beslutsfattande och ansvarstagande. Den nya arbetsordningen gav enhetschefer på den lokala nivån ett tydligare och större ansvar samt utökade befogenheter jämfört med tidigare, detta medförde en möjlighet till ett ansvarsutkrävande på samtliga chefsnivåer inom myndigheten. Den 1 januari 2023 trädde den nya organisationen av huvudkon- toret i kraft och ansvaret för det fortsatta implementeringsarbetet övergick från en projektorganisation till linjeverksamheten där eko- nomi- och planeringsavdelningen gavs ett samordningsansvar. När den nya organisationen för SiS huvudkontor trädde i kraft i januari 2023 var 361 personer anställda på huvudkontoret, att jämföra med 201 anställda 2020. Enligt SiS förklaras ökningen av antalet an- ställda framför allt av den strukturella förändringen som genomför- des, då främst av att de tidigare verksamhetskontoren i Uppsala och Göteborg organisatoriskt gick upp i huvudkontoret. Uppgifter som hanterats vid verksamhetskontoren överfördes till nationella avdel- ningar på huvudkontoret. Vidare hade kompetensen förstärkts inom vissa verksamhetsområden på huvudkontoret som tidigare uppfattades som bristfälliga eller som helt saknades, bland annat tillskapades en säkerhetsavdelning och en GD-stab. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 274 En första utvärdering av omorganisationens genomförande redo- visades i september 2025.25 Organisering av institutionerna I SiS rapport26 om den nya organisationen för intuitionerna presen- terades 13 förslag avseende en ny organisation och normerande roller för vissa funktioner inom intuitionerna, samt några övriga identifie- rade förbättringsbehov. I detta avsnitt redogör vi för de mest cen - trala förslagen. Normeringen av institutionernas organisation skulle enligt rap - porten utgå från en gemensam grundstruktur som är lika för samtliga institutioner inom SiS. Utöver det fanns behov av att anpassa orga- nisationen utifrån exempelvis målgrupp, säkerhetsklass, storlek och utformning med mera. Enligt SiS rapport behövde det även finnas en lokal frihet för intuitionerna att utforma sin organisation efter de lokala institutionernas specifika behov. Figur 4.1 Grunden för normering av särskilda ungdomshems organisation Källa : SiS (2023) s. 28. Ett av de förslag till förändring som lämnades i rapporten var att det för varje avdelning, utöver en enhetschef, ska finnas en gruppledare och en behandlingssekreterare som är kopplad till avdelningen. Enhets- 25 Helseplan Consulting Group AB (2025). Uppföljning av SiS nya organisation för huvud- kontoret. 26 SiS (2023 a) s. 30. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 275 chefen föreslogs ha ett verksamhets-, personal- och budgetansvar för avdelningen. Behandlingssekreteraren som organisatoriskt föreslogs ligga under kvalitetschefen ska vara öronmärkt till en viss avdelning och föreslogs fokusera på barn, unga eller klienter. Gruppledaren föreslogs planera och operativt leda och fördela det dagliga arbetet på avdelningen samt att stötta avdelningens medarbetare i deras arbete med de barn och unga eller klienter som vårdas på avdelningen. I rapporten föreslogs att myndigheten ska normera hur det natio- nella operativa stödet, det så kallade närstödet, ska organiseras för att säkerställa ett effektivt och tillgängligt stöd som svarar upp mot institutionernas behov, samt stärker ett tvärprofessionellt samarbete på nationell nivå. För en kontinuerlig utveckling av professionen och ömsesidig dia- log och erfarenhetsutbyte förslogs att normerade lokala roller så som stödroller, chefsroller och andra nyckelroller skulle ges en tydlig pro- fessionell koppling till en nationell kärnverksamhetsavdelning eller stödavdelning. Vidare förslogs att vissa administrativa arbetsuppgifter på sikt ska omfördelas från lokal till nationell nivå för att nyttja myndig - hetens resurser på ett effektivt sätt samt öka kvalitet och rättssäkerhet. I rapporten lämnades ytterligare förslag till åtgärder och fort satta uppdrag. 4.2 Myndighetens uppdrag 4.2.1 Uppgifter SiS har i uppdrag att på särskilda ungdomshem bedriva tvångsvård av barn och unga enligt LVU. SiS ansvarar även för verkställigheten av sluten ungdomsvård enligt LSU. Vid hemmen finns även möjlig- het att bereda plats för barn, unga och vuxna som vårdas utan tvång med stöd av socialtjänstlagen (2025:400), förkortad SoL. Härutöver bedriver SiS vård av vuxna enligt LVM vid SiS LVM-hem.27 Inom ramen för verksamheten ska SiS säkerställa att de barn och unga som vårdas vid särskilda ungdomshem får en ändamålsenlig, god och rättssäker vård samt bättre förutsättningar för ett socialt funger- 27 Vården av vuxna missbrukare enligt LVM ingår inte i utredningens uppdrag och behandlas inte vidare i betänkandet. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 276 ande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende. De särskilda ungdomshemmen omfattas av begreppet hem för vård eller boende, HVB. En skillnad mellan de särskilda ungdoms- hemmen och andra HVB är att SiS har möjlighet att använda vissa särskilda befogenheter som regleras för att genomföra vården. 28 Sådana åtgärder kan till exempel innebära begränsningar av rörelse- friheten såsom vård på låsbar enhet avskiljning, och vård i enskild- het, generella och individuella begränsningar av användningen av elektroniska kommunikationstjänster och begräsningar av besök samt kroppsvisitation, rumsvisitation, omhändertagande av otillåtna föremål och drogtester. SiS ansvarar för planering, ledning och drift av de särskilda ung- domshemmen, anvisning av platser till hemmen, ekonomisk styr - ning, resultatuppföljning och kontroll samt för metodutveckling, uppföljning av vårdresultat och utvecklingsarbete. Myndigheten ansvarar även för att de placerade barnen och ungdomarna får den utbildning som de har rätt till under placeringstiden och myndig - heten är huvudman för den skolverksamhet som bedrivs på de sär- skilda ungdomshemmen, inklusive elevhälsan. Utöver elevhälsan har SiS inget hälso- och sjukvårdsuppdrag, men bedriver viss hälso- och sjukvård med det ansvar som följer av att vara vårdgivare och att förhålla sig till de bestämmelser som gäller inom hälso- och sjukvården. 4.3 Myndighetens anställda 4.3.1 Antal SiS hade 2025 ett medelantal på 4 072 anställda, exklusive timanställda. Av dessa var 3 413 individer, exklusive timanställda, anställda vid de särskilda ungdomshemmen vilket motsvarar 75 procent av det totala antalet anställda inom SiS institutionsvård. Inklusive timanställda var medelantalet anställda 5 929. Av SiS medarbetare är 73,5 procent 28 Utredningen om HVB för barn och unga har i betänkandet SOU 2025:84 Hem för barn och unga För en trygg, säker och meningsfull vård lämnat förslag om en ny placeringsform för barn och unga upp till 20 år som ska heta hem för barn och unga. I betänkandet lämnas för- slag om en ny lag som omfattar möjlighet för socialtjänst eller föreståndare att besluta om inskränkande åtgärder inom sådana hem. S. 505–511. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 277 tillsvidareanställda, 5,8 procent visstidsanställda med månadslön och 20,7 procent är timanställda. Andelen timanställda medarbetare har minskat till förmån för tills- vidareanställningar. Tillsvidareanställningarna har ökat med 8,2 pro- cent från 2024 till 2025. Även antalet timanställda har ökadt, dels till följd av ett ökat behov i verksamheten, dels för att tillsvidareanställda medarbetare ska ges möjlighet att genomföra SiS grundutbildning. Könsfördelningen bland SiS tillsvidareanställda i ungdomsvården visar att andelen kvinnor var 44 procent och andelen män var 56 procent under 2025. De flesta av SiS medarbetare arbetar på myndighetens ungdoms- hem och LVM-hem. De största grupperna av medarbetare utgörs av behandlingsassistenter, behandlingspedagoger och lärare. Av de som nyanställdes under året utgjorde 70 procent medarbetare i klientnära befattningar. Exempel på klientnära befattningar är behandlings - assistent, behandlingssekreterare, behandlingspedagog och behand- lingssamordnare.29 SiS personalomsättning år 2025 var 15,1 procent, en minskning från 16,2 procent föregående år.30 4.3.2 Löner Vid en analys av myndighetens lönebild i början av 2025 identifiera- des en problematik avseende lönestruktur inom vissa yrkesgrupper, där förhållandevis många medarbetare hade en omotiverat låg löne- nivå i förhållande till erfarenhet och kompetens. Generaldirektören fattade då beslut i syfte att stärka förutsättningarna för att kompetens- försörja och behålla medarbetare, med fokus på grupper som haft en dålig löneutveckling eller där löneläget varit lågt i förhållande till den övriga arbetsmarknaden. Myndigheten gjorde även lönejuster - ingar i två yrkesgrupper på grund av osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor.31 29 Statens institutionsstyrelse SiS (2026) SiS årsredovisning 2025, s. 66. 30 SiS (2026 a) s. 67. 31 SiS (2026 a) s. 61. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 278 4.3.3 Kompetensförsörjning SiS kompetensförsörjning är avgörande för myndighetens möjlig - het att genomföra uppdragen och den har varit en fråga ända sedan myndighetens start 1993. SiS har, i likhet med många andra verksam- heter inom vårdande yrken, svårigheter när det gäller att rekrytera och behålla tillräckligt många anställda som samtidigt har rätt kompetens. Mer om SiS arbete med kompetensförsörjning och utred ningens förslag kring den nya myndighetens kompetensförsörjning finns att läsa i avsnitt 7.7. 4.4 Barn och unga på särskilda ungdomshem 4.4.1 Statistik om placeringar Inskrivningar på särskilda ungdomshem Den 1 januari 2025 hade SiS en beslutad kapacitet inom ungdoms- vården om 597 platser vid 22 institutioner, exklusive LSU-platser. Sammanlagt skrevs 690 individer in i särskilda ungdomshem med stöd av LVU under 2025.32 Av dessa individer var 30 procent flickor och 70 procent pojkar. Ålder Flertalet placerade inom särskilda ungdomshem är 15–17 år, ålders- fördelningen är i stort sett densamma mellan könen. Det finns ingen reglering av nedre ålder för placering inom ett särskilt ungdomshem men placeringar av barn under 13 år är ovanligt. Under 2024 place- rades totalt 10 barn (5 pojkar och 5 flickor) i åldern 10–12 år.33 2025 var den yngsta placerade pojken 9 år och den yngsta flickan 12 år.34 Det har förekommit att barn så unga som 8 år har placerats inom SiS men det sker undantagsvis och då i mycket speciella ärenden. En majoritet av de yngsta barnen uppvisar ett våldsamt utåtagerande be- teende och den psykiatriska samsjukligheten är hög.35 SiS har gjort en 32 Ingen inskrivning skedde med stöd av SoL under 2025. 33 Statens institutionsstyrelse SiS (2024 a). Uppföljning av integrerad vård, delrapport 2, dnr 1.1.3-4210-2024. 34 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 b). SiS i korthet 2025, s. 6. 35 SiS (2024 a). SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 279 utredning om särskilda avdelningar för barn under 13 år och konsta- terar att gruppen kräver stora anpassningar när det gäller utform - ningen av vården för att möte gruppens behov.36 2025 var medelåldern vid inskrivning 15,9 år med endast margi- nell skillnad mellan könen. När det gäller fördelning mellan ålders- grupper framgår av figur 4.2 att närmare 90 procent är yngre än 18 år vid inskrivningen.37 Av det totala antalet vårdade enligt LVU vid ett särskilt ungdomshem är i genomsnitt 20–25 procent över 18 år. Figur 4.2 Antal barn och unga placerade i särskilt ungdomshem 2025 – ålders- och könsfördelning Källa : SiS (2026 b) s. 6. Lagstöd för placering Det vanligaste vårdbehovet vid placering vid SiS inom ramen för vård enligt LVU är 3 § LVU, det vill säga att den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas på grund av sitt eget beteende genom: – missbruk av beroendeframkallande medel, – brottslig verksamhet (kriminalitet), eller – annat socialt nedbrytande beteende. 36 Statens institutionsstyrelse SiS (2024 b). Utredning om särskilda avdelningar för barn under 13 år, dnr 3.1-0917-2024. 37 SiS (2026 b) s. 6. 191 234 64 93 95 28 284 329 92 UPP TILL 15 ÅR 16-17 ÅR 18-20 ÅR Pojkar Flickor Totalt Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 280 Drygt 35 procent av placeringarna avser unga som enbart vårdas med stöd av 3 § LVU. Ett beslut om vård enligt lagen kan dock fattas såväl utifrån att ett rekvisit i 3 § LVU är uppfyllt, som på kombinationer av två av rekvisiten eller alla tre. I cirka 10 procent av placeringarna är grunden för LVU en kom- bination av 2 och 3 §§ LVU. Vård enligt 2 § LVU kan beslutas i de fall då det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hem- met finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. När förutsättningarna för vård enligt både 2 och 3 §§ LVU är uppfyllda handlar det om att det dels finns risker i barnets eller den unges närmiljö, dels att barnet eller den unge själv utsätter sig för risker genom sitt eget beteende. En placering i särskilt ungdomshem enbart enligt 2 § LVU är möj- lig men i praktiken mycket ovanlig. I normalfallet är det huvudsakliga skälet till en sådan placering att barnet eller den unge har ett behov av särskilt noggrann tillsyn för att kunna tillgodogöra sig nödvän- dig vård. Barn eller unga som vårdas på grund av risker i närmiljön bedöms sällan ha behov av särskilt noggrann tillsyn för att genom- föra vården och placeras som regel i HVB eller i familjehem. Under de senaste fyra åren har ingen placerats inom SiS enbart enligt 2 § LVU.38 Orsaker till placeringen Huvudorsaken till ett beslut om placering för vård vid ett särskilt ung- domshem skiljer sig åt mellan pojkar och flickor. År 2025 var krimi- nalitet den huvudsakliga orsaken till vård enligt LVU för pojkar. För flickor var huvudorsaken kombinationen missbruk och annat socialt nedbrytande beteende vanligast men gruppen som placerades av orsaken annat socialt nedbrytande beteende var i stort sett lika stor.39 Bland gruppen pojkar kan en förändring i statistiken noteras från 2022 då en kombination av kriminalitet, missbruk och annat socialt nedbrytande beteende utgjorde den största kategorin.40 SiS har sammanställt statistik avseende placeringsorsaker för de tio kommuner som haft flest placerade barn och unga vid särskilda 38 SiS (2026 b) s. 6. 39 SiS (2026 b) s. 7. 40 SiS (2025 a). SiS i korthet 2024, s. 6. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 281 ungdomshem under 2025.41 Det framgår en viss variation mellan de placerande kommunerna. I de tre storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt i Norrköpings kommun är kriminalitet den vanligaste placeringsorsaken. Även Örebro kommun och Eskilstuna kommun har kriminalitet som främsta placeringsorsak men där ut- görs skillnaden endast av ett fåtal individer. I övriga kommuner42 är fördelningen jämnare mellan de tre placeringsorsakerna miss bruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende. I sammanställningen har SiS brutit ned de tre övergripande pla- ceringsorsakerna till mer detaljerad nivå. Nedanstående diagram visar på fördelningen när det gäller specificerade placeringsorsaker inom de tre övergripande placeringsorsakerna. Även här bygger sta- tistiken på uppgifter från de tio kommuner som har haft flest barn och unga placerade i särskilda ungdomshem under 2025. Figur 4.3 Vilka specificerade placeringsorsaker hade barn och unga inom området missbruk under 2025? Källa : SiS (2025 b). Sammanställning Information om placeringar. 41 SiS (2025 b). Sammanställning Information om placeringar Powerpointpresentation. [Sammanställningen är inte en del av SiS officiella statistik. 2025 års siffror avser tiden 1 januari–14 november]. 42 Helsingborgs stad, Jönköpings kommun, Uppsala kommun och Västerås stad. 0% 1% 5% 7% 7% 7% 8% 35% 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% Flyktiga lösningsmedel Hallucinogener Lungnande medel Alkohol Centralstimulerande Opioider Annat, specificera Cannabis Andel av vårdade barn och unga Axeltitel Missbruk Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 282 Figur 4.4 Vilka specificerade placeringsorsaker hade barn och unga inom området kriminalitet under 2025? Källa : SiS (2025 b). Sammanställning Information om placeringar. Figur 4.5 Vilka specificerade placeringsorsaker hade barn och unga inom området annat socialt nedbrytande beteende under 2025? Källa : SiS (2025 b). Sammanställning Information om placeringar. 3% 5% 5% 6% 6% 13% 14% 14% 23% 23% 27% 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% Sexualbrott Bilstöld/Olovlig körning Stölder/Snatteri Rån Mordbrand/Eldsanläggelse Mord/Dråp Misshandel Hot om våld Känd koppling till kriminell gruppering Narkotikabrott Annat Andel av vårdade barn och unga Kriminalitet 4% 5% 5% 6% 11% 22% 26% 37% 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% Våld/förtryck i hemmiljö Vagabondage Prostitution/sexuell exploatering Annat Enstaka brott Upprepade rymningar Aggresivt/utagerande beteende Socialt riskfylld/olämplig miljö Andel av vårdade barn och unga Annat socialt nedbrytande beteende SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 283 Avvikningar Antalet avvikningar från särskilda ungdomshem har minskat de sen- aste åren. År 2025 registrerades 133 avvikningar, en minskning från 248 avvikningar under 2023.43 Efter att ha avvikit från ett särskilt ung- domshem återkom 30 procent av barnen eller de unga till hemmet redan samma dag. 62 procent av de avvikna var åter på SiS inom 4 dygn. Utskrivningar 82 procent av dem som skrivs in vid ett särskilt ungdomshem skrivs ut inom ett år. Vanligast är en vårdtid på mellan 6 och 12 månader, vilket gäller för 36 procent av de utskrivna. Närmare 60 procent av de barn och unga som skrivs ut från ett särskilt ungdomshem skrivs ut till fortsatta insatser. 46 procent skrivs ut till HVB- eller familjehem. 20 procent skrivs ut till boende i för- äldrahemmet.44 Placerande kommuner Ur ett geografiskt hänseende kommer närmare 25 procent av de barn och unga som vårdades inom SiS under 2025 från de tre storstads - kommunerna Stockholm (9 procent), Göteborg (8,4 procent) och Malmö (7,5 procent). Drygt 15 procent av de vårdade kommer från kommunerna Örebro, Jönköping, Norrköping, Eskilstuna, Uppsala samt Helsingborg stad och Västerås stad. Övriga placerade kommer från kommuner som har ett fåtal eller enstaka pågående placeringar under 2025 medan ett antal kommuner inte har haft någon placerad.45 43 SiS (2026 b) s. 8. 44 SiS (2026 b) s. 7–8. 45 SiS (2025 b). Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 284 4.4.2 Mer om barn och unga på särskilda ungdomshem Utsatthet Det är väl känt att barn och unga inom SiS har varit med om olika former av traumatiserande erfarenheter. En forskningsrapport från 2024 har granskat de juridiska grunder för placering som socialtjäns- ten presenterat inför förhandling i förvaltningsrätt. I rapporten kon- stateras att 90 procent av ärendena innehåller minst en skrivning om avvikande barndomserfarenheter46 och 38–50 procent innehåller skriv- ningar om fyra eller fler sådana erfarenheter.47 I en rapport från Barnombudsmannen framgår att våld har varit en mycket närvarande faktor i frihetsberövade barns och ungas liv. I en enkät svarar 65 procent av de barn och unga som tillfrågades att de varit våldsutsatta, endera genom att själv ha varit utsatt för våld eller genom att ha bevittnat våld mot andra. Vanligast är förekoms- ten av fysiskt våld, därefter av psykiskt och sedan av sexuellt våld.48 Andelen barn och unga med diagnostiserat trauma/posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är hög inom SiS målgrupp, enligt en kartlägg- ning genomförd 2022 har 28 procent av flickorna och 14 procent av pojkarna en sådan diagnos.49 Sociala stödinsatser En stor andel av de barn och unga som placeras inom SiS har en lång historia av samhälleligt stöd i form av insatser genom kommunen i form av socialtjänstinsatser enligt SoL eller LVU och insatser genom skolan samt genom insatser från regionen i form av hälso- och sjuk- vård. Ofta har socialtjänsten innan placering i särskilt ungdomshem försökt med öppenvårdsinsatser, kontaktfamilj, stödboende eller HVB-placeringar, men dessa har inte lett till förbättring av situatio- 46 Eng. Adverse Childhood Experiences (ACEs). ACE delades ursprungligen in i sju kate- gorier av forskarna Felitti et al. (1998): misshandel (fysisk, psykologisk och sexuell), våld mot modern samt att leva i ett hushåll med personer som är psykiskt sjuka eller självmords- benägna, missbrukare eller tidigare fängslade. 47 Nolbeck, Kajsa (2025). The prevalence of wordings on Adverse Childhood Experiences in child welfare assessments in a sample of young people in secure institutional care. European Journal of Social Work, Volume 28, s. 525–537. 48 Barnombudsmannen BO (2025). Det har alltid funnits våld, alltså när det har funnits problem. Barnombudsmannens återrapportering 2025, s. 18. 49 Jalling, Camilla; Kristiansson, Marianne; Rudolfsson, Lisa (2025). Psykiatriska vårdbehov bland barn och ungdomar inom SiS, Forskningsrapport Statens institutionsstyrelse SiS Insti- tutionsvård i fokus nr 2 2025, s. 27. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 285 nen. Nära hälften av de barn och unga har i samband med inskriv - ningsintervjun vid placering inom SiS uppgivit att de har eller har haft en kontaktperson eller kontaktfamilj via socialtjänsten. Nära hälften hade haft en tidigare placering i familjehem och drygt 60 procent hade tidigare varit placerade på institution eller behandlingshem.50 Fysisk ohälsa SiS uppger att det finns stora behov av vård- och stödinsatser inom hälso- och sjukvårdsområdet för gruppen barn och unga som skrivs in vid särskilda ungdomshem. Behovsbilden karaktäriseras ofta av samsjuklighet och en sammansatt problematik. Förutom behov av- seende den rent fysiska hälsan finns stora insatsbehov som avser tand- vård men även när det gäller uteblivna vaccinationer.51 Psykisk ohälsa Barn och unga som placeras inom SiS har enligt Socialstyrelsen in - dikation på psykisk ohälsa i betydligt större omfattning än andra jämnåriga. Över 70 procent av pojkar/unga män och 90 procent av flickor/unga kvinnor hade indikation på psykisk ohälsa där de van - ligaste diagnoserna var ångest, adhd, depression, autism och sub - stansbruk. Uttag av psykofarmaka förekom i väsentligt högre om - fattning för placerade inom SiS jämfört med ej placerade jämnåriga. Bland tonårspojkar och unga män var det 30 gånger så vanligt med behandling med antipsykotika och bland tonårsflickor och yngre kvinnor 50 gånger så vanligt. Behandling med kombinationer av psykofarmaka från olika läkemedelsgrupper och så kallad off label användning är vanligare bland placerade barn och unga.52 I Social- styrelsens termbank definieras off label förskrivning som avsiktlig användning av läkemedel för medicinska ändamål som innebär ett avsteg från användning enligt den godkända produktinformationen.53 50 Statens institutionsstyrelse SiS (2020). Ungdomar intagna på SiS särskilda ungdomshem under 2019 En tabellsammanställning av ADAD inskrivningsintervju. Institutionsvård i fokus nr 4 2020. 51 Statens institutionsstyrelse SiS (2025 c). SiS årsredovisning 2024, s. 32. 52 Socialstyrelsen (2025). Psykisk ohälsa hos barn och unga placerade i samhällsvård – En kart- läggning med fokus på barn och unga födda 2002–2016 och placerade under 2022 https://www.socialstyrelsen.se/. Artikelnummer 2025-5-9586, s. 15, 20–27, 30 och 44. 53 https://termbank.socialstyrelsen.se/article.php?tid=769 [2026-04-22]. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 286 Enligt en kartläggning genomförd av SiS under 2023 framkom att 22 procent av barnen och ungdomarna under det senaste halv året befunnit sig i något akut psykiatriskt tillstånd. 54 I kartläggningen definierades akut psykiatriskt tillstånd som att ungdomen behövt omedelbar vård. Fördelat på kön framträder en tydlig skillnad mellan pojkar och flickor – nästan 50 procent av flickorna och 10 procent av pojkarna hade befunnit sig i minst ett akut psykiatriskt tillstånd det senaste halvåret. 3 procent av barnen och ungdomarna hade gjort minst ett suicidförsök under tiden som de varit placerade inom SiS. Tillstånd som kartlades var suicidbeteende, suicidförsök, självskade- beteende, ätstörning, panikattack, dissociativt tillstånd, psykotiskt tillstånd, eller annat tillstånd där psykologen fick ange vilket. Av SiS årliga sammanställningar avseende suicidförsök (enligt SiS omfattar statistiken även självskador) framgår att antalet inrap por- terade suicidförsök stigit från 50 (24 flickor) 2019 till 112 (33 flickor, 4 pojkar) 2023. Under åren 2022, 2023 och 2024 har en flicka per år tagit sitt liv under placering på särskilt ungdomshem.55 Av kartläggningen framgår vidare att 20 procent av de placerade har särskilda och omfattande vårdbehov kopplat till psykisk ohälsa, samtidigt som ytterligare kartläggningar, inom ramen för de reger- ingsuppdrag56 som legat till grund för utvecklingen av avseende in- tegrerad vård, indikerar att så många som 50 procent av de placerade har omfattande behov av insatser från psykiatrin.57 4.5 Myndighetens ledning och styrning SiS är en enrådighetsmyndighet, vilket innebär att myndigheten leds av en generaldirektör (GD) som ensam ansvarar inför regeringen för hela myndighetens verksamhet. Generaldirektören har det yttersta ansvaret för myndighetens ledning, styrning, uppföljning och resul- tat. 2025 beslutade regeringen att SiS ska ha en överdirektör (ÖD). 54 Jalling, Camilla m.fl. (2025) s. 30. 55 SiS Statens institutionsstyrelse (2021). PM – Rapporterade suicidförsök 2019–2020, dnr 1.1.3- 822-2021; PM – Rapporterade suicidförsök 2021, dnr 1.1.3-612-2022; PM – Rapporterade suicid- försök 2022, dnr 02276-2022; PM – Rapporterade suicidförsök 2023, dnr 01507-2023. 56 Regeringen, Socialdepartementet (2024). Uppdrag att genomföra ett utvecklingsarbete för att förbättra vården för barn och unga som vårdas på SiS och som har stora behov av psykiatrisk vård, S2019/03898 S2024/02037 (delvis). 57 Statens institutionsstyrelse SiS (2023 b). PM – Resultatredovisning Kartläggning av psykiat- riska vårdbehov bland barn och ungdomar inom SiS år 2022, dnr 1.1.3-4392-2023 och SiS (2024), Uppföljning av integrerad vård, delrapport 2, dnr 1.1.3-4210-2024. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 287 ÖD är GD:s ställföreträdare och ska bidra till att stärka myndighets- ledningens samlade kompetens och utvecklingsförmåga. Myndigheten omfattas av internrevisionsförordningen (2006:1228) och har därmed en internrevision. För att stödja GD i ledningen av myndigheten finns två centrala organ: – Nationella ledningsgruppen (NLG) – ett rådgivande organ till GD som bistår i frågor om planering, samordning, informationssprid- ning och ledning av myndigheten. I NLG bereds frågor som är av principiell eller långsiktig betydelse, samt frågor som rör mål, resultat och resurser. – Insynsrådet – utövar insyn i verksamheten och ger GD råd. Rådets ledamöter utses av regeringen och GD är ordförande. Insynsrådet har ingen beslutanderätt men ska bidra till ökad öppenhet och kvalitet i myndighetens ledning. GD leder också brukarrådet som är ett forum som ger representanter för SiS brukare möjlighet att tillsammans med verksamhetsföreträdare för SiS samråda om verksamhetens innehåll och utveckling. Efter att en ny GD tillträtt i mars 2026 beslutades om förändringar i ledningsstrukturen. Syftet var att öka institutionernas närhet till huvudkontoret och att ge GD ökad närhet till kärnverksamheten. Förändringen innebar att ungdomsvårds direktörerna, missbruks - vårdsdirektören samt direktören för forskning och utveckling fort- satt är direkt underställda GD medan övriga avdelningsdirektörer ska vara underställda ÖD. ÖD fick därigenom ett utökat besluts - mandat och befogenheter att samordna myndighetsövergripande förvaltnings- och utvecklingsfrågor samt myndighetsövergripande administrativa frågor. 4.6 Huvudkontoret SiS organisation består av en nationell nivå och en lokal nivå. Den nationella nivån utgörs av huvudkontoret som är placerat i Solna utanför Stockholm. Huvudkontoret har också kontor i Göteborg och Uppsala. Den lokala nivån utgörs av SiS 22 särskilda ungdoms- Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 288 hem inom ungdomsvårdsavdelningen och 9 LVM-hem inom miss- bruksvårdsavdelningen.58 Enligt uppgift till oss från SiS har antalet anställda på huvudkon- toret ökat kraftig från 2025 då det var 473 anställda på huvud kon- toret till i juni 2026 då 548 personer var anställda på huvudkontoret. Noterbart är att det totala antalet vårdplatser för SiS vid samma tid- punkt var 1 075. Även huvudkontorets budget har ökat kraftigt från 2025 till 2026 med 173 miljoner, vilket motsvarar 32 procent. Kostnadsökningen förklaras av myndigheten med en förstärkning på samtliga nationella avdelningar, men i första hand på HR -avdelningen för att stärka rekryteringskapaciteten till följd av den stora tillväxten av personal som sker både inom kärnverksamheten och inom de nationella av- delningarna samt för förstärkning av grundutbildningen. Även rätts- avdelningen förstärks för arbetet med den omfattande nya lagstift- ningen samt fler kommande och pågående regeringsuppdrag.59 4.6.1 Huvudkontorets avdelningar I huvudkontorets organisation finns tio avdelningar. Två av avdel - ningarna, ungdomsvårdsavdelningen och missbruksvårdsavdelningen, utgör myndighetens kärnverksamhet. Resterande avdelningar ska fungera som stöd för kärnverksamheten, såväl på nationell som på lokal nivå. Nedanstående beskrivning av huvudkontorets organisation ut- går ifrån myndighetens arbets- och delegationsordning som gäller från och med den 2 juni 2025. Större justeringar av organisationen som beslutats innan den 1 juni 2026 har tagits med i beskrivningen. 58 LVM-hemmen berörs inte vidare i denna utredning eftersom de inte omfattas av utred- ningens uppdrag. 59 SiS (2026 c) s. 30. Figur 4.6 SiS huvudkontors organisation Organisationskartan visar av utrymmesskäl de tre högsta ledningsnivåerna – Myndighetschef, avdelning och sektion. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 290 4.6.2 Nationella avdelningar Myndighetens nationella nivå utgörs av huvudkontorets avdelningar vilka leds av avdelningsdirektörer. Myndighetsstaben leds av en stabs- chef. En avdelning kan vara indelad i sektioner och enheter. Sektioner och enheter leds av sektionschefer respektive enhetschefer. Varje chef på huvudkontoret har ett nationellt verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar för sin organisatoriska enhet samt ett per - sonalansvar för sina direkt underställda chefer och medarbetare. Avdelningsdirektörerna och stabschefen vid myndighetsstaben är systemägare för de it-system som respektive avdelning ansvarar för. Avdelningsdirektörerna och stabschefen vid myndighetsstaben är informationsägare för den information som respektive avdelning ansvarar för och som hanteras i it-systemen. Uppgifter för samtliga avdelningar Samtliga avdelningar på huvudkontoret ska sätta kärnverksamheten, det vill säga vården av barn, unga och klienter, i fokus och arbeta i nära samarbete med varandra. Alla avdelningar ska – initiera och driva utveckling, avveckling och förbättring inom avdelningens ansvarsområde, – omvärldsbevaka inom sitt ansvarsområde och bedöma hur föränd- ringar i omvärlden kan påverka, bidra och anpassas till SiS verk- samhet, samt – ansvara för extern samverkan inom avdelningens ansvarsområde. Uppgifter för samtliga stödavdelningar Samtliga stödavdelningar har ett nationellt och myndighets över- gripande uppdrag. Stödavdelningarna ska – normera och styra tillämpningen av metoder och arbetssätt inom avdelningens ansvarsområde i samarbete med de avdelningar som berörs, – ge stöd och rådgivning inom avdelningens ansvarsområde, SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 291 – implementera de metoder, arbetssätt, digitala verktyg och styr- dokument som avdelningen har utvecklat eller förbättrat genom att samråda och samplanera med de avdelningar som berörs (in- för förändringar i verksamheten ska behovet av implementerings- insatser identifieras redan i ett tidigt skede), – samarbeta med berörda avdelningar, säkerställa att avdelningarna har tillräcklig information om vad som ska genomföras och even- tuella konsekvenser, framför allt för ungdoms- och missbruks- vårdens hem, samt – följa upp att tillämpningen får avsedd effekt och utförs på kor- rekt sätt. Samtliga stödavdelningars fokus ska vara att barn, unga och klienter inom SiS får en likvärdig, rättssäker, effektiv och trygg vård och be- handling, skola och hälso- och sjukvård. Ungdomsvårdsavdelningen pojkar respektive ungdomsvårdsavdelningen flickor Avdelningarna leds av en ungdomsvårdsdirektör pojkar respektive en ungdomsvårdsdirektör flickor. Inom ungdomsvårdsavdelningen pojkar finns tre sektioner som ger stöd till båda ungdomsvårdsavdel- ningarna. Ungdomsvårdsavdelningen flickor ansvarar förutom för de rena flickhemmen även för hemmen med avdelningar för både flickor och pojkar. Inom avdelningarna finns de särskilda ungdomshemmen som leds av institutionschefer. Institutionscheferna är direkt underställda ung- domsvårdsdirektören pojkar respektive flickor. I ungdomsvårds - avdelningens ledningsgrupper ingår institutionscheferna och avdel- ningens sektionschefer. Ungdomsvårdsavdelningarna ansvarar för att nationellt utveckla, leda och styra, planera, följa upp, operativt stödja och samordna ung- domshemmens dagliga arbete med SiS uppdrag, det vill säga att be- driva individuellt anpassad tvångsvård av barn och unga och verkställa sluten ungdomsvård. Avdelningsdirektörerna ansvarar för ledning, styrning och stöd till institutionscheferna. De ansvarar också för ungdomshemmens resultat och att styrdokument, metoder och arbetssätt tillämpas och Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 292 används som det är avsett, samt för att vidta åtgärder vid avvikelser. Avdelningarnas huvudfokus är att säkra att ungdomsvården lever upp till externa och interna krav på kvalitet och rättssäkerhet genom att utveckla och förbättra verksamheten i förhållande till långsiktiga mål och resultat i enlighet med myndighetens strategiska mål. Ungdomsvårdsavdelningarnas uppdrag är att tillsammans med stödavdelningarna planera vad, var och när något ska föras in eller genomföras inom ungdomsvården. Ungdomsvårdsavdelningarna ska bidra med övergripande inrikt- ning för den nationella och lokala nivåns utveckling av ungdoms - vården. Det gör avdelningarna bland annat genom att – driva och skapa förutsättningar för samarbete och samverkan med socialtjänsten och andra externa aktörer både för att lösa det egna uppdraget och för att säkra att ungdomsvården lever upp till externa och interna krav på kvalitet och rättssäkerhet, – kontinuerligt utveckla och förbättra verksamheten i förhållande till myndighetens strategiska mål, kvalitetsdefinitioner och resul- tat, samt – stödja ungdomshemmen i genomförandet av det systematiska kvalitetsarbetet samt bidra i de nationella uppföljningsproces- serna. Avdelningarna ska ge ungdomshemmen operativt stöd inom vård och behandling, skola samt vid särskilda händelser, och ska vid be- hov begära stöd från huvudkontorets stödavdelningar. Avdelningarnas bedömning, planering och behov ska inkluderas i de analyser som görs inom ekonomi- och planeringsavdelningen avseende platskapacitet. Avdelningarnas uppgift är att implementera styrdokument, arbets- sätt och metoder som har utvecklats för ungdomsvården. Avdel - ningarna ska utifrån dessa även följa upp att arbetssätt och metoder används på de sätt de var avsedda. Arbetet inom avdelningarna ska ske i samarbete med forsknings- och utvecklingsavdelningen och övriga stödavdelningar som berörs. I uppdraget ingår också att tillse att verksamheten bedrivs kostnadseffektivt. Avdelningarna har vidare i uppgift att analysera och vidta åtgärder med anledning av iakttagel- ser och rekommendationer från intern och extern granskning och tillsyn. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 293 Sektionen för verksamhetsstöd ungdomsvård Sektionen har ett särskilt ansvar för att samordna lednings- och stöd- processerna inom ungdomsvården samt stödja avdelningsdirektörerna i arbetet med såväl genomförande som uppföljning enligt verksam- hetsplanen. Inom sektionen finns enheten för placering, enheten för placeringsstöd och enheten för verksamhetsstöd och utredning. Sektionen ska stödja avdelningsdirektörerna i deras ledning och styrning av ungdomshemmen bland annat genom att – samordna verksamhetsfrågorna inom ungdomsvården, – vara avdelningsdirektörernas resurs och ungdomshemmens stöd i arbetet med att driva, stödja samt koordinera implementerings- arbetet på ungdomshemmen tillsammans med stödavdelningarnas medarbetare i tvärprofessionella team, – stötta och samordna hemmens arbete med riskbedömning, egen- kontroll och avvikelsehantering, – ansvara för att utreda rapporter om missförhållanden eller risk för missförhållanden enligt lex Sarah när missförhållandet rör ung- domshem, inklusive lex Sarah-anmälan till IVO, – bedöma hur förändringar av uppdraget ska hanteras avseende be- hov av kapacitet, platser och kompetenser inom ungdomsvården, samt – ta fram och förvalta styrdokument inom sektionens ansvars - område. Sektionen har även det samlade ansvaret för placering av barn, unga och klienter vid myndighetens särskilda ungdomshem och LVM-hem samt har beredskap för att kunna handlägga akutplaceringar enligt LVU och LVM utanför kontorstid. Sektionens uppgift vid placering av barn, unga och klienter är att – planera och anvisa plats för barn och unga som omhändertagits enligt LVU, unga som verkställer sluten ungdomsvård enligt LSU samt vuxna som omhändertagits enligt LVM, – i placeringsförfarandet bedöma och säkerställa att placeringen motsvarar behovet av individanpassad tvångsvård, Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 294 – genomföra initiala säkerhetsbedömningar och bedömningar av behov av placering i säkerhetsnivå, – följa upp placeringen av barn, unga och klienter, samt – samverka internt och externt för en förbättrad vårdkedja för placerade barn, unga och klienter. Sektionen för skola Sektionen leds av en skolchef. Skolchefens uppgift är att stödja huvudmannen så att SiS följer de författningar som reglerar skolan. Sektionens uppgift är att utveckla, stödja, samordna och följa upp SiS skolverksamhet med fokus på alla barn och ungas rätt till god utbildning som i omfattning, innehåll och kvalitet lever upp till krav enligt skolförfattningarna, genom att – säkerställa att ungdomshemmen följer de externa och interna krav som gäller inom verksamhetsområdet, – utveckla och samordna skolområdets systematiska kvalitets - arbete, – bedöma hur förändringar av uppdraget ska hanteras avseende framtida behov av kapacitet och kompetenser inom SiS skola, – handlägga och bereda underlag inför avdelningsdirektörernas beslutsfattande, – lämna yttrande till Skolinspektionen (och andra tillsynsmyndig- heter som granskar skolverksamheten) gällande huvudmanna- nivå, samt – ta fram och förvalta styrdokument inom sektionens ansvars - område. Sektionen för ledningsstöd Sektionen leds av en stabschef. Inom sektionen organiseras avdel- ningarnas administrativa ledningsstöd. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 295 Missbruksvårdsavdelningen Missbruksvårdsavdelningen leds av en missbruksvårdsdirektör. Avdelningen består av en sektion, inom sektionen finns en enhet. Inom avdelningen finns LVM -hemmen som leds av institutions - chefer som är direkt underställda avdelningsdirektören. I missbruks- vårdsavdelningens ledningsgrupp ingår institutionscheferna och avdelningens sektionschef. Ekonomi- och planeringsavdelningen Avdelningen leds av en ekonomidirektör och består av tre sektioner. Avdelningens uppdrag är att ge förutsättningar för god planering av verksamheten och dess ekonomi och ansvara för en kvalitativ och samordnad uppföljning och analys av hela myndighetens resultat. Planering och uppföljning omfattar att på en taktisk nivå och ut - ifrån ett längre perspektiv stödja styrningen och uppföljningen av SiS långsiktiga uppdrag, strategiska mål och kvalitetsdefinitioner. Avdelningen ansvarar för myndighetens interna styrning och kontroll. Detta sker genom gemensamma processer och stöd och uppföljning av verksamheten, vilket innefattar ekonomi och resultat samt kvalitet inom vård och behandling, hälso- och sjukvård samt skola. Avdelningen har det samlade ansvaret för prognoser gällande myndighetens behovs- och platskapacitet. Avdelningen har också ansvaret för att upprätta och förvalta myndighetens platsregister. Avdelningen har det samlade ansvaret för att utveckla och förvalta SiS styr- och uppföljningsmodell. Fastighetsavdelningen Avdelningen leds av en fastighetsdirektör och består av tre sektioner. Fastighetsavdelningen ansvarar för att tillgodose myndighetens behov av väl fungerande och verksamhetsanpassade lokaler på kort och lång sikt. I ansvaret ligger både förvaltning av innevarande fastig- hetsbestånd och att bedöma och planera för det långsiktiga behovet av nyproduktion och avveckling av icke ändamålsenliga lokaler. I an- svaret ingår att samverka med fastighetsägare och att utveckla SiS etableringar så att lokalerna uppnår myndighetskrav, är kostnads- Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 296 effektiva, flexibla och bidrar till en trygg och säker vård samt god arbetsmiljö. I ansvaret ingår också att säkerställa att verksamhetens behov omsätts i krav till fastighetsägare och att projekt genomförs i linje med gällande myndighetskrav, tillgänglighetskrav, arbetsmiljö- lagstiftning och interna styrdokument. Forsknings- och utvecklingsavdelningen Avdelningen leds av en forsknings- och utvecklingsdirektör och den består av tre sektioner. Direkt underställd forsknings - och utveck- lingsdirektören finns en medicinsk rådgivare som utgör ett strategiskt stöd i hälso- och sjukvårdsfrågor till myndighetens ledning och sär- skilt till GD i dennes roll som vårdgivare. Avdelningen ansvarar för vilken kunskapsbaserad vård och be - handling samt hälso- och sjukvård SiS ska bedriva. Det innebär att avdelningen ansvarar för utveckling, normering och uppföljning av vårdinnehåll, inklusive hälso- och sjukvård, utifrån bästa tillgängliga kunskap för ungdomsvård och missbruksvård. Ansvaret innebär också att i nära samarbete med ungdomsvårds- respektive missbruks- vårdsavdelningen och med hemmen skapa förutsättningar för imple- mentering av likvärdig, kvalitetssäker samt patient- och rättssäker vård och behandling liksom hälso- och sjukvård. Avdelningen ansvarar för behovsinventering och utveckling av arbetssätt och metoder inom vård och behandling och hälso - och sjukvård, liksom för bevakning av praxis och kunskapsläge i relation till verksamhetens behov. Avdelningen ansvarar för samverkan med externa nationella och internationella parter. Avdelningen ansvarar också för kunskaps - framställning genom utvärdering med vetenskapliga metoder och samverkan med universitet och högskolor. Myndighetsstaben Arbetet vid myndighetsstaben leds av en stabschef som har samma ansvar och befogenheter som en avdelningsdirektör. Inom myndig- hetsstaben finns två sektioner. Myndighetsstaben är ett stöd till myndighetsledningen i dess arbete med strategisk inriktning, styrning och samordning. Stabs- SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 297 chefen har ansvar och befogenhet att på myndighetsledningens upp- drag koordinera och följa upp myndighetens verksamhet, vilket om- fattar befogenhet att begära in statusuppdateringar i olika en skilda frågor eller målkonflikter. Myndighetsstabens uppgift är att – planera, förbereda, samordna och följa upp myndighetsledningens interna och externa kontakter och engagemang samt ansvara för myndighetsledningens underlag, – samordna myndighetens kontakter med Regeringskansliet, – fördela, samordna och följa upp myndighetens regeringsuppdrag, deltagande i statliga utredningar samt SiS externa samverkan, – omhänderta rapporter och samordna arbetet med att ta fram och följa upp åtgärdsplaner med anledning av interna granskningar, – samordna internationella frågor, samt – ta fram och förvalta styrdokument inom myndighetsstabens ansvarsområde. Inom myndighetsstaben finns ett projektkontor med ansvar för att leda vissa myndighetsövergripande projekt, samordna övriga avdel- ningars projektportföljer samt för myndighetens projektmodell. SiS dataskyddsombud och chefen för sektionen för tillsyn har ett särskilt utpekat ansvar och är direktrapporterande till myndighets- ledningen. HR-avdelningen HR-avdelningen leds av en HR-direktör och består av tre sektioner. Avdelningen ansvarar för att strategiskt och operativt styra och stödja utvecklingen av myndighetens arbetsgivarpolitik, kompetensförsörj- ning och kompetensutveckling. HR -avdelningen ansvarar för att stärka SiS arbetsgivarvarumärke som en attraktiv arbetsgivare med en trygg och säker arbetsmiljö med kompetenta och engagerade med- arbetare och chefer. Avdelningen ansvarar för att säkerställa att chefer får stöd att agera som arbetsgivare i arbetet med att attrahera, rekrytera, introducera, Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 298 utveckla och behålla medarbetare och chefer. I ansvaret ingår att ge stöd kring arbetsmiljöarbetet och arbetsrättsliga frågor. Avdelningen ansvarar för att löpande följa upp, analysera och ge anpassat stöd för att stärka ledarskapet och medarbetarskapet inom myndigheten. Häri ingår ansvar för myndighetens långsiktiga chefs- försörjning. Avdelningen ansvarar för att säkerställa det verksamhetsnära stödet inom HR:s samtliga ansvarsområden. HR-avdelningen ansvarar för skyddskommitté och förhandlingar på nationell nivå. Förhandlingschefen har det samlade ansvaret för myndighetens fackliga förhandlingar, arbetet med kollektivavtal och lönebildning. Förhandlingschefen ansvarar också för att ge stöd i arbetsrätts- och förhandlingsfrågor. It- och digitaliseringsavdelningen It- och digitaliseringsavdelningen leds av en it - och digitaliserings- direktör. Avdelningen består av tre sektioner. It- och digitaliserings- avdelningen har ett nationellt och sammanhållande ansvar för myndig- hetens digitala och tekniska utveckling och förvaltning. Avdelningen ansvarar för att utveckla och tillhandahålla digitala lösningar och modern teknik. Avdelningen ska även tillhandahålla professionella tjänster som stödjer och avlastar verksamheten så att den kan foku- sera på kärnuppdraget. Avdelningen ansvarar för att koordinera myn- dighetens arbete i eSam 60 samt att samordna interna och externa digitaliseringsaktiviteter. Avdelningen har även ett nationellt och sammanhållande ansvar för myndighetens fordon. Kommunikationsavdelningen Kommunikationsavdelningen leds av en kommunikationsdirektör och består av två sektioner. Avdelningen har ett nationellt uppdrag och ansvarar för SiS interna och externa kommunikation och kom- munikationsstöd. I ansvaret ligger att genom kommunikationsinsat- 60 eSamverkansprogrammet, myndighetssamverkan för digital utveckling. https://www.pensionsmyndigheten.se/om-pensionsmyndigheten/vart-uppdrag-och- organisation/esam-myndighetssamverkan-for-digital-utveckling [2026-06-03]. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 299 ser utveckla förtroendet för och öka kunskapen om SiS uppdrag och verksamhet samt att utveckla en kommunikativ organisation. Avdelningen ansvarar för SiS övergripande varumärkesarbete samt omvärldsanalys. Avdelningen har ansvar för det redaktionella inne- hållet i SiS kommunikationskanaler. Avdelningen har särskilt ansvar för att bidra till myndighetens arbetsgivarvarumärke i samverkan med HR. Avdelningen ansvarar för de forum och tillhörande aktiviteter som stärker myndighetens kultur, ledarskap och medarbetarskap i samverkan med HR och övriga avdelningar. Rättsavdelningen Rättsavdelningen leds av en rättschef. Avdelningen består av fyra sektioner. Rättsavdelningen ansvarar för den rättsliga styrningen och det juridiska stödet till myndighetens samtliga nivåer, förutom när det gäller arbets- och upphandlingsrätt. Avdelningen har även ett övergripande ansvar för informationssäkerhet och dataskydd. Ansvaret innebär att utveckla och följa upp att myndigheten har en- hetliga arbetssätt och likvärdig rättstillämpning. Till rättsavdelning- ens uppgifter hör att främja utvecklingen av den lagstiftning som styr verksamheten så att den är ändamålsenlig. Rättsavdelningen ansvarar för att ge juridiskt stöd till myndig - hetsstaben i dess arbete med myndighetens arbets- och delegations- ordning. Avdelningen ansvarar också för myndighetens rätts pro- cesser. Säkerhetsavdelningen Säkerhetsavdelningen leds av en säkerhetsdirektör som tillika är myndighetens säkerhetsskyddschef. Säkerhetsavdelningen har ett nationellt och sammanhållande ansvar för utveckling och normer- ing inom säkerhets - och trygghetsfrågor. Genom ett strategiskt säkerhetsarbete ansvarar avdelningen för att SiS verksamhet, lokaler och organisation är väl anpassade till att bedriva en trygg och säker tvångsvård. Avdelningen ansvarar bland annat för myndighetens krisberedskap och kontinuitetsplanering, myndighetens risk- och sårbarhetsarbete, personskydd, medarbetarskydd samt verk sam- hetsskydd. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 300 4.7 De särskilda ungdomshemmen Myndighetens lokala nivå utgörs i dag av 22 särskilda ungdomshem och 9 LVM-hem som är geografiskt fördelade över Sverige. Figur 4.7 SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem Källa : SiS (2026). SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 301 4.7.1 De särskilda ungdomshemmens organisation Inledning Myndighetens lokala nivå utgörs av särskilda ungdomshem och LVM- hem, som är geografiskt fördelade över Sverige. De 22 särskilda ung- domshemmen finns från Kalix i norr till Lund i söder. Hemmen varierar i storlek där Vemyra är minst med 18 platser och Råby störst med 58 platser. De huvudsakliga skillnaderna i hemmens verksam- het är beroende av vilken eller vilka målgrupper som verksamheten inriktas mot – placeringsorsak (LVU eller LSU), kön, ålder och säkerhetsnivå. Det finns också, av olika skäl, skillnader i verksam- heten mellan hem med samma målgruppsinriktning vilket vi återkom- mande belyser och problematiserar i detta betänkande ur bland annat likvärdighets- och kvalitetsperspektiv, främst i kapitlen 5 och 8. I detta avsnitt beskriver vi de särskilda ungdomshemmens huvudsakliga upp- gifter, organisation och bemanning. Verksamhetsinnehållet vid de särskilda ungdomshemmen beskrivs sedan ingående i kapitel 8. Nedan- stående beskrivning utgår ifrån myndighetens gällande arbets- och delegationsordning.61 Ungdomshemmens uppgift Det ingår i ungdomshemmens uppgift och ansvar att leva upp till krav och granskningar från andra myndigheter med stöd av huvud- kontoret. Ungdomshemmens huvudsakliga uppgift är att – vårda och behandla inskrivna barn och unga, – implementera metoder och arbetssätt, dokumentera och följa upp verksamheten i enlighet med vad som anges i olika styrdokument, – genom samtliga chefer inom ungdomshemmen och LVM-hemmen ansvara för att introducera och kompetensutveckla de medarbetare som de har anställt, – ansvara för ekonomisk redovisning och bokföring avseende verk- samheten vid ungdomshemmen, 61 Statens institutionsstyrelse SiS (2025 d). Arbets- och delegationsordning, s. 11, 20 och 50–53. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 302 – ansvara för det systematiska kvalitetsarbetet i enlighet med gäl - lande styrdokument genom att utföra egenkontroll, följa upp en- skilda avvikelser, klagomål och synpunkter som rör ungdoms - hemmet, sammanställa och analysera klagomål och synpunkter som rör hemmet samt sammanställa och analysera rapporter en- ligt lex Sarah och lex Maria som rör hemmet, – informera om hemmet i upptagnings- och närområdet samt – ansvara för skolverksamhet vid ungdomshemmen. Chefer och ledningsfunktioner Ett särskilt ungdomshem leds av en institutionschef, som ansvarar för de arbetsuppgifter som ankommer på hemmet. Utom kontors- tid finns en tjänstgörande institutionschef i beredskap. Vid varje ungdomshem finns en kvalitetschef, en administrativ chef och en rektor samt en eller flera enhetschefer samt, på vissa hem med säker- hetsnivå 1 eller omfattande LSU-uppdrag, en säkerhetschef. Chefer på ungdomshem och LVM-hem ska säkerställa att verk- samheten på hemmen lever upp till externa och interna krav på kva- litet och rättssäkerhet genom att utveckla och förbättra verksam - heten i förhållande till långsiktiga mål och resultat i enlighet med myndighetens övergripande strategiska mål. Samtliga chefer inom SiS har verksamhetsansvar, personalansvar och ekonomiskt ansvar. För att upprätthålla tillgången till arbetsledning utom kontorstid har funktionen operativa ledare införts i organisationen. Figur 4.8 De särskilda ungdomshemmens organisation Källa : SiS (2026) Institutionschef Rektor • Lärare • Specialpedagog • Syv Avdelning Administrativ chefX enhetschefer • Sjuksköterska • Psykolog • Behandlingssekreterare • Kvalitetssamordnare • Läkare • Programledare • Behandlingssamordnare • Familjebehandlare • Utredare • HR-generalist • Administratör (inom it, ekonomi, HR, registratur och arkiv) • Bemanningsplanerare • Köksansvarig • Fastighetsskötare • Operativa ledare Kvalitetschef • Gruppledare • Behandlingspedagoger • Behandlingsassistenter • Behandlingssamordnare Avdelning 1 Låsbar, 6 platser, MBB • Gruppledare • Behandlingspedagoger • Behandlingsassistenter • Behandlingssamordnare Avdelning 2 Låsbar, 7 platser, MSI • Gruppledare • Behandlingspedagoger • Behandlingsassistenter • Behandlingssamordnare Avdelning 4 Låsbar, 7 platser, LSU Säkerhetschef* • Säkerhetssamordnare • It-administratör • Fastighetsskötare • Operativa ledare • Centralvakt • Gruppledare • Behandlingspedagoger • Behandlingsassistenter • Behandlingssamordnare Avdelning 3 Låsbar, 4 platser, SFA Säkerhetssamordnare • Operativa ledare • Nattmedarbetare Enhetschef för nattorganisation* * Endast på vissa ungdomshem Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 304 Institutionschef Institutionschefen är myndighetens lokala chef på plats och har ett särskilt ansvar för verksamheten på hemmet. Institutionschefen är direkt underställd en av de två ungdomsvårdsdirektörerna och ingår i dennes ledningsgrupp. I egenskap av verksamhetschef har institu- tionschefen det övergripande ansvaret för den hälso - och sjukvård som bedrivs vid hemmet. Institutionschefer har bland annat ett särskilt ansvar – för att vård och behandling vid ett ungdoms- eller LVM-hem be- drivs på ett etiskt och rättssäkert sätt samt i enlighet med veten- skap och beprövad erfarenhet, – för att vård och behandling vid hemmet bedrivs i enlighet med barnkonventionen, – för att barn, unga och klienter får en likvärdig, effektiv och rätts- säker vård och behandling, skolundervisning och hälso- och sjuk- vård, – för det systematiska kvalitetsarbetet, – för att ta emot underrättelser avseende allmänfarlig sjukdom vid hemmet, – för säkerhet, miljö och arbetsmiljö och att verksamheten bedrivs i enlighet med arbetsmiljölagen och andra tillämpliga föreskrifter inom området, – för att ett systematiskt brandskyddsarbete bedrivs vid hemmet, – för den information som hanteras vid hemmet, – för personuppgiftsbehandlingen vid hemmet, samt – för att bistå tillsynsmyndigheter vid kontroll av hemmet. Enhetschefer Enhetschefer, vilket också avser kvalitetschef, administrativ chef, säkerhetschef och rektor är underställda institutionschefen och in- går i dennes ledningsgrupp. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 305 Vid varje särskilt ungdomshem finns en kvalitetschef och en admi- nistrativ chef, tjänster som har tillkommit som ett led i att tydliggöra uppgifter och ansvar för att i högre utsträckning sätta fokus på vår- dens och behandlingens kvalitet. Rektor har det övergripande ansvaret för skolan på det särskilda ungdomshemmet och ska skapa praktiska förutsättningar för skol- pliktiga barn att fullgöra sin utbildning. Enhetscheferna leder det dagliga arbetet med barn och unga. De ansvarar för att medarbetare på den egna vårdavdelningen har den utbildning som behövs för den vård och behandling som vårdavdel- ningen bedriver. Enhetschefer på ungdomshem har det övergripande behandlingsansvaret för de barn och unga som vistas på den egna vårdavdelningen. Ledningsfunktioner Vid ungdomshem i säkerhetsnivå 1 ska det dygnet runt finnas ope- rativa ledare i tjänst. Ungdomsvårdsdirektörerna kan besluta om att införa operativa ledare även vid andra hem. Den operativa ledaren utövar ledningsansvaret över varje annan medarbetare som tjänstgör vid hemmet och som inte är den operativa ledarens chef i uppdraget. Vid alla ungdomshem ska det dygnet runt finnas en utpekad med- arbetare med uppdraget att agera som larmledare. Detta är en särskild funktion som kan tilldelas medarbetare och som fullgörs inom ramen för den ordinarie anställningen. Under den operativa ledaren (alter- nativt ansvarig chef om operativ ledare saknas) leder och samordnar larmledaren verksamheten vid larm och andra befarade eller inträffade incidenter. Medarbetare På samtliga särskilda ungdomshem arbetar behandlingssekreterare, behandlingssamordnare, behandlings pedagoger och behandlings - assistenter inom den klientnära sociala vården, lärare och special - lärare i skolverksamheten samt sjuksköterskor och psykologer med elevhälsa och hälso- och sjukvård. På samtliga särskilda ungdoms- hem finns även säkerhetssamordnare, kvalitetssamordnare, HR - generalister och bemanningsplanerare. Specialpedagoger och kura- Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 306 torsfunktioner finns på flertalet särskilda ungdomshem. Det finns också i varierande omfattning medarbetare med arbetsuppgifter inom service och underhåll. Läkare finns tillgängliga för verksamheterna i varierande grad, de anlitas på konsultbasis eller tillhandahålls genom regionerna. Varje medarbetare inom SiS ska oavsett tjänst och anställnings- form – utöva ett medarbetarskap som är i linje med SiS medarbetarskaps- policy, – ta del av och arbeta enligt myndighetens riktlinje för etik, – känna till och följa de lagar och förordningar, styrdokument och särskilda beslut som påverkar medarbetarens arbetsuppgifter, – känna till och arbeta i enlighet med den statliga värdegrunden, – ansvara inför sin närmaste chef för de arbetsuppgifter och ärenden som hen har tilldelats, – visa särskilt stor omsorg och noggrannhet vid handläggning och beslut som rör begränsning av den grundlagsskyddade fri - och rättigheten om rörelsefrihet, – omgående informera sin närmaste chef och berörda medarbetare om viktiga händelser, omständigheter eller missförhållanden som är av betydelse för verksamheten, ordningen och säkerheten, – bistå andra när det efterfrågas och främjar verksamheten, – bemöta barn, unga och klienter och deras anhöriga, besökare, andra medarbetare, företrädare för allmänheten samt myndigheter och organisationer sakligt och korrekt, – i sin yrkesutövning uppträda respektfullt, med omtanke och tyd- lighet samt med självbehärskning och integritet, – agera särskilt noggrant vid hantering av nycklar och säkerhets - anordningar, – uppträda på ett sådant sätt att inte SiS eller medarbetarnas anseende skadas, samt – följa säkerhetsrutiner och andra bestämmelser som gäller för an- vändning av it-system, data och för verksamheten i övrigt. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 307 4.7.2 Avdelningstyper Figur 4.9 Avdelningstyper och säkerhetsnivåer Källa : SiS (2026). Särskilda ungdomshem har 2026 följande fem typer av avdelningar (inom parentes framgår inom vilka av de tre säkerhetsnivåerna som avdelningen kan vara klassad, se även figur 4.9): – Avdelning för mottagning och behovsbedömning (MBB) (1, 2, 3) – Låsbar behandlingsavdelning (1, 2, 3) – Öppen behandlingsavdelning (3) – Särskilt förstärkt avdelning (SFA) (2, 3) – Utskrivningsförberedande avdelning (3). Enligt SiS testas ytterligare en avdelningstyp, Låsbar särskilt tillsyns- behov (STB), men den finns bara i projektform, och det finns ännu inga beslut huruvida den ska införas permanent. 1 2 3Säkerhets- nivå Ungdomsvård Avdelning för mottagning och behovsbedömning (låsbar) Låsbar behandlingsavdelning Öppen behandlingsavdelning Särskilt förstärkt avdelning (låsbar) Utskrivnings- förberedande avdelning (öppen) 3 31 2 3 Behandlingsavdelningar 1 2 3 2 3 Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 308 Mottagning och behovsbedömning (MBB) På en MBB-avdelning identifierar SiS ungdomens individuella behov för att effektivt kunna matcha insatser med rekommendationer och planera en vårdkedja tillsammans med socialtjänst, den unge, vård - nadshavare och familj. Den unges behov och socialtjänstens tidigare kännedom om ungdomen påverkar i vilken omfattning behovsbedöm- ningar ska genomföras. Bedömningarna grundar sig på information som framkommit genom kartläggande och utredande aktiviteter. Alla MBB-platser inom myndigheten är låsbara. Låsbar eller öppen behandlingsavdelning Vid SiS behandlingsavdelningar erbjuds behandling utifrån den unges individuella behov och socialtjänstens uppdrag till SiS. Behandlingen utgår från en standardiserad bedömning av den unges risk-, behovs- och mottaglighetsprofil, där kunskap om den unges behov och pro- blem används vid planering av behandlingen. Fokus i behandlingen ligger på att förbättra den unges förutsättningar för att fungera utan- för institutionsmiljön, och därmed särskilt uppmärksamma behov relaterade till skolgång och familj. De flesta behandlingsplatserna är låsbara. Det finns dock vissa öppna behandlingsavdelningar, dessa fungerar oftast som en utsluss- ning eller ett alternativ mot slutet av en placering. Särskilt förstärkt avdelning (SFA) SFA är avsedda för ungdomar med omfattande psykiatrisk och neuro- psykiatrisk problematik samt med låg funktionsnivå. Vården inne - håller stabiliserande och habiliterande behandlingsinsatser med låg- affektivt bemötande, tydliggörande pedagogik, traumamedveten omsorg och individanpassat förhållningssätt. Placeringen föregås av en screening som genomförs av psykolog. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 309 Avdelning för särskilt tillsynsbehov (STB) STB är avsedda för ungdomar som generellt är högfungerande men som på grund av hög grad av antisocialt beteende har särskilda tillsyns- behov. På avdelningen ges individuell vård både utifrån MBB-verk- samhet och behandlingsverksamhet. I vissa fall föregås placeringen av en screening av psykolog. Vården innefattar i stor utsträckning vuxennärvaro med gränssättning och har fokus på olika former av aktiviteter. Utskrivningsförberedande avdelning Den utskrivningsförberedande avdelningen är en typ av öppen be - handlingsavdelning och är en del i SiS interna vårdkedja som syftar till en stegvis och strukturerad övergång från vård inom SiS till vård i andra former. Målsättningen är att behandlingen i möjligaste mån genomförs i den typ av sammanhang där ungdomen är tänkt att be- finna sig efter utskrivning men det finns även tillgång till stöd och en trygghet i att barn och unga kan backa tillbaka till vård på låsbar enhet vid behov. 4.7.3 Säkerhetsnivåer De särskilda ungdomshemmen ska sedan 15 juli 2024 vara indelade i säkerhetsnivåer, vilket regleras i § 12 LVU. Ett hem som inte tillhör den lägsta nivån har förhöjd säkerhetsnivå och på hem med förhöjd säkerhetsnivå har SiS särskilda befogenheter i fråga om tillgången till och användningen av elektroniska kommunikationstjänster. SiS har beslutat att det ska finnas tre säkerhetsnivåer. Det är även SiS som beslutar om i vilken säkerhetsnivå ett hem ska klassas. Se även be- skrivning av SiS säkerhetsnivåer i avsnitt 8.2.4. Följande säkerhetsnivåer är beslutade av SiS: – Säkerhetsnivå 1 (hög säkerhet) har förmåga att vårda barn, ung- domar och klienter med hög till mycket hög risk för avvikning samt hot och våld. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 310 – Säkerhetsnivå 2 (medelhög säkerhet) har förmåga att vårda barn, ungdomar och klienter med medelhög till hög risk för avvikning samt hot och våld. – Säkerhetsnivå 3 (grundläggande säkerhet) har förmåga att vårda barn, ungdomar och klienter med låg till medelhög risk för avvik- ning samt hot och våld. 4.7.4 Beskrivning av de särskilda ungdomshemmen 2026 Enligt SiS verksamhetsplan för platser är de särskilda ungdomshem- men 2026 indelade enligt det som anges i tabellerna 4.1–4.2262. Tabell 4.1 Bergsmansgården SiS UNGDOMSHEM BERGSMANSGÅRDEN Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 8 Öppen behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 8 20 Tabell 4.2 Brättegården SiS UNGDOMSHEM BRÄTTEGÅRDEN Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 7 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU * Flickor Ej skolpliktig 3 7 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Ej skolpliktig 3 3 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 6 Öppen behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 4 Låsbar särskilt förstärkt avdelning (SFA), LVU Flickor Ej skolpliktig 3 4 31 * Avdelningen renoveras vid ingången av 2026 och ska öppnas 2026 -09-01. Platser som kan öppnas tidigare än det datumet ska göra det efter beslut av ansvarig avdelningsdirektör. 62 SiS (2026 c) Bilaga 1. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 311 Tabell 4.3 Bärby SiS UNGDOMSHEM BÄRBY Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade Platser 2026 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 7 Öppen LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 1 Öppen behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 1 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 7 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 10 Låsbar särskilt tillsynsbehov (STB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 2 6 48 Tabell 4.4 Ekenäs SiS UNGDOMSHEM EKENÄS Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Öppen behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 7 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Skolpliktig 3 7 26 Tabell 4.5 Fagared SiS UNGDOMSHEM FAGARED Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 2 8 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 7 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Sluten särskilt tillsynsbehov (STB), LSU Pojkar Ej skolpliktig 1 6 Sluten särskilt tillsynsbehov (STB), LSU Pojkar Ej skolpliktig 3 4 Sluten LSU -vård* Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Sluten LSU -vård* Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Öppen behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 2 Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 312 SiS UNGDOMSHEM FAGARED Öppen LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 2 Öppen LSU -vård** Pojkar Ej skolpliktig 3 2 55 * Avdelningen planeras att avvecklas 2026 -11-01 pga. lokalernas skick. ** Avdelningen är inte i drift vid ingången av 2026 men ska startas 2026-03-03. Platser som kan öppnas tidigare än det datumet ska göra det efter beslut av ansvarig avdelningsdirektör. Tabell 4.6 Folåsa SiS UNGDOMSHEM FOLÅSA Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Skolpliktig 3 6 Öppen behandling, LVU Flickor Skolpliktig 3 7 Låsbar behandling, LVU Flickor Skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Flickor Skolpliktig 3 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Skolpliktig 3 6 31 Tabell 4.7 Gudhemsgården SiS UNGDOMSHEM GUDHEMSGÅRDEN Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 2 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 2 4 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 2 7 Låsbar behandling, LVU * Pojkar Ej skolpliktig 2 7 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 2 6 30 * Avdelningen är inte i drift vid ingången av 2026 pga. att den används som skola men ska startas 2026-09-01. Platser som kan öppnas tidigare än det datumet ska göra det efter beslut av ansvarig avdelningsdirektör. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 313 Tabell 4.8 Hässleholm SiS UNGDOMSHEM HÄSSLEHOLM Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Skolpliktig 2 7 Låsbar behandling, LVU Flickor Skolpliktig 2 3 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 2 4 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 2 8 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 2 8 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Skolpliktig 2 7 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 2 5 Öppen behandling, LVU * Flickor & Pojkar Skolpliktig 3 6 48 * Avdelningen är inte i drift vid ingången av 2026 men ska startas 2026 -03-02. Platser som kan öppnas tidigare än det datumet ska göra det efter beslut av ansvarig avdelningsdirektör. Tabell 4.9 Johannisberg SiS UNGDOMSHEM JOHANNISBERG Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Flickor Skolpliktig 3 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Skolpliktig 3 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 1 7 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 1 0 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 1 8 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 1 8 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 1 8 43 Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 314 Tabell 4.10 Klarälvsgården SiS UNGDOMSHEM KLARÄLVSGÅRDEN Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 2 8 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 2 9 Öppen LSU-vård Pojkar Ej skolpliktig 3 6 23 Tabell 4.11 Ljungaskog SiS UNGDOMSHEM LJUNGASKOG Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 7 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 7 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Ej skolpliktig 3 7 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 7 Öppen behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 4 32 Tabell 4.12 Ljungbacken SiS UNGDOMSHEM LJUNGBACKEN Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 7 Öppen behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 10 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 49 SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 315 Tabell 4.13 Långanäs SiS UNGDOMSHEM LÅNGANÄS Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Öppen behandling, LVU * Pojkar Ej skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 7 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 7 36 * Avdelningen är inte i drift vid ingången av 2026 men ska startas 2026 -02-01. Platser som kan öppnas tidigare än det datumet ska göra det efter beslut av ansvarig avdelningsdirektör. Tabell 4.14 Margretelund SiS UNGDOMSHEM MARGRETELUND Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 7 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar behandling, LVU * Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Öppen behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Ej skolpliktig 3 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Ej skolpliktig 3 6 57 * Avdelningen är inte i drift vid ingången av 2026 men ska startas 2026 -01-16. Platser som kan öppnas tidigare än det datumet ska göra det efter beslut av ansvarig avdelningsdirektör. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 316 Tabell 4.15 Nereby SiS UNGDOMSHEM NEREBY Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Skolpliktig 2 7 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 6 Öppen behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 2 7 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Flickor Skolpliktig 3 6 50 Tabell 4.16 Rebecka SiS UNGDOMSHEM REBECKA Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 7 Låsbar särskilt förstärkt avdelning (SFA), LVU * Flickor Ej skolpliktig 3 4 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Flickor Ej skolpliktig 2 6 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 6 Öppen behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 3 5 28 * Avdelningen drivs som låsbar behandlingsavdelning (LVU) till och med 2026 -06-30. Tabell 4.17 Ryds brunn SiS UNGDOMSHEM RYDS BRUNN Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 7 Öppen behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 7 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Skolpliktig 3 7 21 SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 317 Tabell 4.18 Råby SiS UNGDOMSHEM RÅBY Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Sluten LSU -vård Flickor Ej skolpliktig 3 7 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 6 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 6 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Låsbar behandling, LVU Flickor Ej skolpliktig 0 0 Sluten LSU -vård Flickor Ej skolpliktig 3 4 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 7 Öppen LSU -vård Flickor & Pojkar Ej skolpliktig 3 8 Öppen LSU -vård* Pojkar Ej skolpliktig 3 4 58 * Avdelningen är inte i drift vid ingången av 2026 men ska startas 2026 -01-12. Platser som kan öppnas tidigare än det datumet ska göra det efter beslut av ansvarig avdelningsdirektör. Tabell 4.19 Stigby SiS UNGDOMSHEM STIGBY Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 9 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 6 Låsbar behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 5 Öppen behandling, LVU Pojkar Ej skolpliktig 3 3 35 Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 318 Tabell 4.20 Sundbo SiS UNGDOMSHEM SUNDBO Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 2 5 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 6 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 7 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 1 8 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 2 5 Öppen LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 3 8 39 Tabell 4.21 Tysslinge SiS UNGDOMSHEM TYSSLINGE Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 1 6 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 1 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 1 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 1 6 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Ej skolpliktig 1 6 Sluten LSU -vård Pojkar Ej skolpliktig 1 6 36 Tabell 4.22 Vemyra SiS UNGDOMSHEM VEMYRA Avdelnings - och tjänstetyp Målgrupp Ålder Säkerhets - nivå Planerade platser 2026 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 7 Låsbar behandling, LVU Pojkar Skolpliktig 3 7 Låsbar mottagning och behovsbedömning (MBB), LVU Pojkar Skolpliktig 3 4 18 SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 319 4.7.5 Pågående verksamhetsutveckling inom de särskilda ungdomshemmen Efter att den nya organisationen för huvudkontoret trädde i kraft i januari 2023 påbörjades ett förändringsarbete avseende de särskilda ungdomshemmen och bland annat pågår en normering av institutio- nernas organisation. Målsättningen var att göra institutionerna mer likvärdigt organiserade för att på så sätt skapa bättre förutsättningar för effektiv ledning och styrning av SiS uppdrag och verksamhet. Merparten av förslagen som togs fram i rapporten SiS nya orga- nisation för intuitionerna beslutades och har genomförts, är under genomförande eller ska genomföras.63 Nedan redovisas ett urval av den verksamhetsutveckling som är pågående under april 2026 och som är direkt kopplad till de särskilda ungdomshemmens verksamhet.64 Operativa ledare Införandet av operativa ledare, arbetsledare utom kontorstid, vid samtliga särskilda ungdomshem är under slutfasen. SiS bedömer att funktionen har verkat i hög grad stabiliserande på verksamheten där den har införts. Nattbemanning Nattbemanningen har setts över vilket har resulterat i en förstärk- ning på i princip alla särskilda ungdomshem. På låsta enheter finns en förstärkt vaken bemanning nattetid och på de större institutio- nerna har särskilda nattchefer införts. Kvalitetssamordnare Kvalitetssamordnare inrättas på alla särskilda ungdomshem. Rollen ska stödja införandet och utvecklingen av det systematiska kvalitets- arbetet på hemmen. Det innebär i praktiken att stödja kvalitetschefen 63 SiS (2023). Se även avsnitt 4.1.3. 64 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 d). Pågående och planerade utvecklingsinsatser inom SiS, dnr 1.1.3-4343-2026. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 320 i att organisera och hantera planering och uppföljning, avvikelse- hantering, klagomål och synpunkter samt egenkontroll. Familjebehandlare Familjebehandlare har införts på 11 av SiS 22 ungdomshem med målet att funktionen ska införas på samtliga särskilda ungdomshem under 2026. Funktionen syftar bland annat till att involvera placerade barn och ungas föräldrar i vårdprocessen och att bidra till en utveckling av föräldraskapet. Förtydligande av psykologrollen Ett arbete kring förtydligande och normering av psykologrollen har inletts med syftet att stärka likvärdigheten gällande behandlingsinslag såväl individuellt som organisatoriskt. Psykologerna genomför kva- lificerade behandlingssamtal och program, men utvecklar och genom- för också metodhandledning för personal och TMO konsultationer men innehållet i psykologrollen varierar i dag mellan de olika insti- tutionerna.65 Förstärkt uppföljning och förstärkning av vårdorganisationen för hem som vårdar flickor SiS har gjort en förstärkt uppföljning av de institutioner som vårdar flickor. Syftet var att säkerställa att beslutade insatser för att stärka vården hade implementerats. Insatserna avsåg normerad nattbeman- ning, avdelningsbemanning för att undvika ensamarbete där kamera- övervakning saknas, bemötandestrategier med MI66 som förhållnings- sätt, grundläggande säkerhetshållning, konflikt hantering samt att TMO används av klientnära medarbetare. Insatser har också om - 65 TMO (Traumamedveten omsorg) ger ökad förståelse för hur hjärna, hälsa och utveckling påverkas av trauma och hur detta kan ligga bakom beteendemässiga och emotionella svårig- heter hos barn och unga. https://www.stat-inst.se/vard-och-behandlingsmetoder/tmo-- traumamedveten -omsorg/ [2026-06-24]. 66 MI (Motiverande samtal) är en samtalsmetod som används i rådgivning och behandling för att underlätta förändringsprocesser. MI utvecklades under 1980–1990-talen av psykologerna William R. Miller och Stephen Rollnick. Socialstyrelsen Metodguiden, https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/evidensbaserad- praktik/metodguiden/mi-motiverande-samtal/ [2026-06-24]. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 321 fattat regelbunden handledning samt att hemmet organiseras och planerar på ett sätt som gynnar skolverksamhetens innehåll, om - fattning och kvalitet. På hem som vårdar flickor utökas antalet psykologer och sjuk- sköterskor för att möta såväl somatiska som psykologiska behov. Förstärkningen ger ökade möjligheter att erbjuda individuella in- satser, förstärkta behandlingsteam och organisatoriska förstärk - ningsåtgärder. Organisering av programverksamhet Ett pågående arbete som involverar samtliga särskilda ungdomshem syftar till att barn och unga ska erbjudas likvärdig programverksam- het och behandling, anpassad till målgruppens behov oavsett var på vilken institution de placeras. Arbetet sker i dialogform mellan in- stitutionerna och huvudkontoret och leds av sektionen för vård och behandling. Arbetet synkroniseras med HR -avdelningens arbete kring befattningsbeskrivningar och myndighetsstabens utveckling av organisationsstrukturen inom institutionerna. Schema och bemanning Vid huvudkontorets HR-avdelning pågår ett arbete med att anpassa institutionernas scheman till det nya arbetstidsavtal som SiS slöt den 1 mars 2025. 4.8 Lokalbestånd och platskapacitet 4.8.1 Särskilda krav på lokaler för särskilda ungdomshem Tvångsvård av barn och unga ställer särskilda krav på lokalerna. För- utom att lokalerna behöver leva upp till SiS egna krav på ändamåls- enlighet ska Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende (HSLF-FS 2016:55) följas. Även relevant lag- stiftning som påverkar konstruktion och utformning av lokalerna ska följas, till exempel avseende brandskydd, tillgänglighet och arbets- miljö. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 322 Boenderum, gemensamhetslokaler och utomhusytor ska utformas för att stödja den vård och behandling som bedrivs inom verksam- heten. Till exempel bidrar den fysiska utformningen av boendemil- jön, hemliknande lokaler och möjlighet att upprätthålla personlig integritet till att skapa ett gynnsamt vårdklimat inom institutionsvård för barn och unga.67 Såväl byggnader som fastigheten i stort behöver samtidigt utfor- mas för att uppnå verksamhetens krav på säkerhet. De ska uppnå kriterier avseende fysisk säkerhet som motsvarar beslutad säkerhets- nivå. De ska också uppnå en säkerhetsnivå som motsvarar de speci- fika risker och behov som de barn och/eller unga som ska vistas vid det särskilda ungdomshemmet har med sig. Kraven på säkerhet spän- ner över ett brett fält där en mängd olika säkerhetsaspekter ska om- händertas. Grundläggande är att verksamheten ska vara fysiskt säker för barn och unga. Till exempel behöver lokaler utformas eller an - passas för att minska risker kopplade till våld, självskada och suicid genom möjligheter att differentiera, tillgänglighetstyrning, förutsätt- ningar för personal att utöva tillsyn etcetera. En annan grundläggande säkerhetsaspekt är möjligheter att förhindra att barn och unga avviker eller rymmer eller att obehöriga kan bereda sig tillträde till fastig - heten eller lokalerna.68 Vidare ska hänsyn tas till rekryteringsmöjlig- heter av personal och vid beslut om den geografiska placeringen ska närheten till stödjande funktioner såsom räddningstjänst och allmänna kommunikationer beaktas. 4.8.2 SiS lokalbestånd Huvuddelen av verksamheten vid SiS 22 särskilda ungdomshem be- drivs i lokaler som hyrs av det statliga aktiebolaget Special fastig- heter AB. Specialfastigheter är ett av staten helägt bolag som äger, utvecklar och förvaltar fastigheter där verksamheterna ställer höga krav på säkerhet. Den huvudsakliga målgruppen är statliga kunder som till exempel Kriminalvården, Polismyndigheten och Domstols- 67 Statens institutionsstyrelse SiS (2017) SiS vårdmiljö – En guide för lokalutveckling Forsk- ningsrapport av CVA Centrum för vårdens arkitektur Chalmers. Institutionsvård i fokus nr 9 2017, s. 22–49. 68 SiS (2017) s. 51. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 323 verket. Bolagets verksamhet bedrivs inom tre affärsområden: rätts- väsende, försvar och samhälle. SiS ingår i affärsområdet samhälle.69 Under 2025 överlät Specialfastigheter ett av ungdomshemmen till det privatägda fastighetsbolaget Intea Fastigheter AB. Vidare hyr SiS lokaler av två stiftelser samt vissa enskilda lägenheter av privata hyresvärdar för verksamhet vid öppen avdelning och utslussnings- verksamhet.70 De befintliga hyresavtalen De nuvarande hyresavtalen som SiS har med Specialfastigheter sträcker sig över lång tid, oftast 20–25 år. Grunden för de långa avtalstiderna är de stora investeringar som ofta görs vid avtalstidens början för att anpassa fastigheten till den verksamhet som SiS ska bedriva. Det finns risker och begränsningar kopplade till SiS långsiktiga lokalförsörjningsarbete som kontinuerligt behöver beaktas, speciellt innan större investeringar i lokalerna beslutas. De långa hyresavtalen medför till exempel att flexibiliteten vid en eventuell omställning av verksamheten försvåras och att SiS möjlighet att avveckla verksam- heter begränsas eftersom det kan bli både kostsamt och ta lång tid. Enligt de befintliga hyresavtalen med Specialfastigheter ska hyres- värden stå för det planerade underhållet. Ökande krav från myndig- heter så som räddningstjänsten, Arbetsmiljöverket och IVO inne- bär ofta mer eller mindre omfattande förändringar på SiS lokaler. Åtgärderna omfattas inte av fastighetsägarens underhållsskyldighet då kraven är en konsekvens av SiS specifika verksamhet. Åtgärderna finansieras inte heller av fastighetsägaren utan genom direkta kost- nader eller höjda hyror. Ett exempel är reglerna om brandskydd som har skärpts under senare år. Av hyresavtalen framgår att SiS har ansvar för att kraven enligt regleringarna är uppfyllda. Även andra invester- ingar som genomförs på fastigheterna finansieras via hyran. Det inne- bär att SiS står för kostnaden för eventuella nyinvesteringar genom att myndigheten betalar en hyra som inkluderar avbetalning på in- vesteringen. När investeringen är avbetalad kan emellertid hyran omförhandlas. Samtidigt är de hyror som SiS betalar kostnadsbase- 69 Se information på Specialfastigheters webbplats https://www.specialfastigheter.se [2026-06-02]. 70 De två stiftelserna är Stiftelsen Anna-Lisa Lidbecks Uppfostringsanstalt (Margretelunds ungdomshem) och Stiftelsen Råbys räddningsinstitut (Råby ungdomshem). Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 324 rade eftersom lokalerna ofta ligger utanför tätorter och det är svårt att sätta en marknadsmässig hyra. År 2011 skrev SiS och Specialfastigheter avtal om ”paketlösningar” för vissa kluster av fastigheter, det vill säga att hyran inte speglar varje enskild fastighet för sig utan ett kluster av fastigheter. Det innebär att hyran avseende varje enskild fastighet som ingår i klustret är svåra att justera. I princip är villkoren i samtliga hyresavtal mellan SiS och Special- fastigheter desamma. De hyresavtal som myndigheten tecknat med andra hyresvärdar skiljer sig dock i vissa avseenden från avtalen med Specialfastigheter. Generellt utgörs avtalen av Fastighetsägarnas standardavtal för lokaler, men med varierande innehåll i de särskilda bestämmelserna. Stiftelsernas nyare avtal för nybyggnation följer emellertid till stora delar avtalen med Specialfastigheter.71 Särskilda utmaningar vid renovering och nybyggnation Behovet av åtgärder på befintliga lokaler kan uppstå av flera anled - ningar. Det kan röra sig om renoveringar och större reparationer av lokaler samt förändringar och förtätningar av fastigheter. Åtgärderna kan vara förknippade med stora kostnader och/eller förändrade hyres- avtal som binder upp SiS ekonomiskt under lång tid. Verksamhets- anpassningar och andra kostnader med koppling till myndighetens verksamhet finansieras genom justering av hyran. En utmaning vid mer omfattande renovering och nybyggnation, både på befintliga fastigheter och nya fastigheter är att barn och unga inte kan omplaceras under underhållsarbetet på grund av platsbristen. En utmaning för SiS har varit att säkerställa myndighetens kom- petens inom fastighetsområdet. Det har till exempel avsett kompetens avseende upphandling kopplat till byggprojekt och kravställning, kompetens som är nödvändig vid nyetablering. Myndigheten har in- rättat en fastighetsavdelning för att på sikt täcka dessa behov. Enligt plan- och bygglagen (2010:900), förkortad PBL, krävs bygg- lov för nybyggnad, tillbyggnad och ändringar av byggnaders yttre utseende, samt om en byggnad tas i anspråk eller inreds för ett väsent- ligen annat ändamål. Det är fastighetsägaren som ansöker om bygglov 71 Stycket bygger på uppgifter från möte med Specialfastigheter 2024-06-18 och möte med SiS 2024-09-25. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 325 och byggnadsnämnden i den kommun där fastigheten är belägen som prövar och godkänner bygglovsansökan. Förutsättningarna för att få ett bygglov påverkas i huvudsak om byggnationen ska ske inom eller utanför detaljplanelagt område. I samband med nybyggnation överväger SiS inte sällan behovet av eventuella ytterligare byggtek- niska åtgärder på institutionsområdet, till exempel ett förstärkt skal- skydd. Normalt krävs bygglov från byggnadsnämnden även för att bygga ett staket eller ett plank. Det kan även krävas ytterligare till- stånd beroende på fastigheten och vilken verksamhet som ska be - drivas på fastigheten. Ansökan om bygglov har i vissa ärenden nekats SiS byggprojekt och överklagandeprocesser pågår. I Boverkets byggregler (2011:6) föreskrifter och allmänna råd, BBR, finns det särskilda bestämmelser när det gäller lokaler där vård ska bedrivas, bland annat när det gäller brandskydd. I lokaler avsedda för behovsprövade särskilda boenden och i lokaler för personer som hålls inlåsta ställs särskilda krav på utrymningsvägar, brandceller och sprinklersystem med mera. Enligt byggreglerna (5:215) BBR och tillhörande allmänt råd omfattas, bland andra, verksamheter där vård bedrivs enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga av bestämmelserna.72 4.8.3 Om platskapacitet och beläggningsgrad Stora utmaningar med platskapaciteten under lång tid SiS har under flera år haft en ansträngd platssituation där ungdoms- vården ofta inte har klarat att uppfylla sin skyldighet att omedelbart anvisa plats för samtliga barn och unga som placeras enligt LVU, även i de fall när socialnämnden bedömt att det funnits akut behov av placering på SiS. 73 Samtliga särskilda ungdomshem var i stort sett fullbelagda under hela 2025. Vid årsskiftet 2025/2026 vårdades 680 barn och unga inom SiS, att jämföra med ungefär 640 vid före- gående årsskifte. I mars 2026 vårdades enligt SiS över 720 barn och unga. Den stora ökningen av antalet unga som dömts för grova brott under de senaste åren har lett till att en allt större andel av myndig- hetens ungdomsvårdsplatser beläggs av unga som dömts till sluten 72 Stycket bygger på uppgifter från möte med SiS 2024-09-25. 73 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 e). Årsredovisning 2025, s. 69. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 326 ungdomsvård. Myndigheten har under 2025 kunnat tillse omedelbar verkställighet av sluten ungdomsvård i enlighet med 10 § LSU, men inte klarat sitt uppdrag att omedelbart anvisa plats för samtliga barn och unga som placeras enligt LVU, även i de fall när socialnämnden bedömt att det funnits akut behov av placering på SiS. Orsaker till kapacitetsproblemen SiS har i sin Kapacitetsrapport för åren 2026–2035 analyserat och beskrivit några av orsakerna till bristerna i platskapacitet.74 Ett föråldrat och icke ändamålsenligt lokalbestånd Enligt SiS egen bedömning är myndighetens lokalbestånd till stora delar ålderdomligt och i många fall inte ändamålsenligt för den verk- samhet som myndigheten bedriver. Cirka 60 procent av lokalerna har enligt SiS uppnått sin tekniska livslängd och många av lokalerna behöver dessutom omfattande renovering och underhåll. Slitaget på lokalerna är omfattande. Det finns även ett stort behov av att upp- gradera brandskyddet som är bristfälligt på många institutioner. Även JO har påtalat brister i lokalernas skick och har angett att det på vissa håll råder begränsade förutsättningar för vården.75 Enligt SiS är en av de viktigaste åtgärderna för att komma till rätta med platsbristen en kraftig upprustning av myndighetens eftersatta lokalbestånd. SiS konstaterar vidare i Kapacitetsrapporten att verksamheten ställer höga krav på lokalerna. Till exempel krävs det anpassningar av lokalerna för att möjliggöra användning av myndighetens särskilda befogenheter. Ett exempel på detta är den nyligen införda befogen- heten avskildhet vid dygnsvila som förutsätter att ändamålsenliga dörrar finns installerade. Ett annat exempel är vård i enskildhet där lokalerna behöver anpassas särskilt för denna befogenhet. Ändamåls- enliga utrymmen för vård i enskildhet kännetecknas av att de bland annat har separat sovrum och vardagsrum där den unge kan vara tillsammans med personal. Under en längre tid har myndigheten uppmärksammat att åt - gärder i brandskyddet i många lokaler är eftersatt. Samtidigt har 74 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 f). SiS kapacitetsrapport 2026–2035. 75 Riksdagens ombudsmän – JO (2023). Protokoll Opcat-inspektion, dnr O 5-2023. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 327 kraven på byggnadstekniskt brandskydd för den verksamhet som myndigheten bedriver skärpts, vilket har föranlett förelägganden och behov av tillfällig stängning av platser för att vidta nödvändiga åtgärder. Dessa samt andra renoveringar, såväl planerade som akuta, är ofta omfattande och kostsamma. Dessutom finns det en risk för förseningar eller andra komplikationer som orsakar att vårdplatser inte kan utnyttjas under längre perioder.76 Utmaningar med kompetensförsörjningen SiS skriver vidare i sin rapport att kompetensförsörjningen är cen - tral för myndighetens förmåga att upprätthålla god kapacitet och kvalitet i vården. Under perioder har det funnits svårigheter att be- manna verksamheten i tillräcklig utsträckning, vilket lett till tillfälliga stängningar av vårdplatser eller förseningar vid öppnandet av nya avdelningar. Möjligheten att rekrytera och behålla medarbetare med god kompetens och etablera långsiktigt hållbara arbetsgrupper är av särskild vikt för en verksamhet där stabilitet är grundläggande för en fungerande vård. En försvårande faktor för att utöka platskapaciteten är att SiS endast är en av många aktörer som bedriver heldygnsvård som i dagsläget är i behov av att skala upp sin verksamhet. Exem - pelvis sker en historiskt stor utbyggnad inom Kriminalvården, där Kriminalvårdens behov av medarbetare inom häkte och anstalt för- väntas öka från 13 500 år 2026 till 22 700 år 2034. Konkurrensen om kvalificerade medarbetare är således hög. Likt andra aktörer konsta- terar SiS att kompetensförsörjningen framöver kommer att vara en av myndighetens utmaningar. En osäkerhetsfaktor avseende kompetens- försörjning är att eventuella ytterligare förändringar avseende kom- petenskrav införs, likt den förändring som de nya kraven på utbild- ning i 5 kap. 4 § socialtjänstförordningen (2025:468) har medfört.77 Strukturella utmaningar i vårdkedjan SiS belyser vidare utmaningarna med att det är socialtjänsten som äger utskrivningsrätten för barn och unga som vårdas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Även om kommunerna i 76 SiS (2026 f) s. 14. 77 SiS (2026 f) s. 15. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 328 de allra flesta fall är eniga med SiS om denna bedömning behöver de ha tillgång till en lämplig plats, exempelvis på HVB. Särskilt i de fall där barn och unga har behov av hög personaltäthet och vård i mindre grup- per kan det vara svårt för kommunerna att hitta lämpliga alternativ. Att barn och unga blir kvar inom SiS när de bedömts vara redo för vård utanför SiS är ogynnsamt för barnet eller den unge, och bidrar till en tröghet i systemet som påverkar genomströmningen. Det leder till längre vårdtider även för andra barn och unga, som exempelvis kan behöva vänta på en flytt till en passande behandlingsavdelning.78 IVO:s tillsyn av HVB kan påverka SiS verksamhet på flera vis, bland annat kopplat till efterfrågan, vilken målgrupp som ska vårdas på SiS och alternativ vid utskrivningar. Under 2024 förbjöd IVO till- fälligt eller återkallade tillstånd för totalt 18 HVB. Ytterligare 120 av totalt ungefär 200 HVB som IVO gjort tillsyn på har bedömts ha så allvarliga brister att de behöver återrapportera vidtagna eller planerade åtgärder för att komma till rätta med problemen. Stängningar av HVB framöver riskerar att leda till ökad efterfrågan på placeringar hos SiS, då kommuner inte har möjlighet att i samma utsträckning finna andra typer av placeringar före eller efter en placering på SiS. Myndigheten behöver noga följa utvecklingen framöver för att se vilka målgrupper som vårdats på dessa HVB och analysera hur detta kan komma att påverka efterfrågan och genomströmning.79 Längre vårdtider SiS konstaterar även att den genomsnittliga vistelsetiden för barn och unga i särskilda ungdomshem har ökat från ungefär 5,7 månader 2022 till 7,4 månader och 2025. En analys av de senaste årens vistelsetider tyder på att den längre genomsnittliga vistelsetiden huvudsakligen beror på att allt färre barn och unga har korta (0–4 månader) vistelse- tider på SiS. Av de 979 barn och unga som skrevs ut från vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga under 2022 hade 461 (47 procent) vårdats kortare tid än fyra månader. Detta kan jäm- föras med 2024, då endast 243 barn och unga (31 procent) skrevs ut efter mindre än fyra månader på SiS. Även andelen, och antalet, barn och unga med långa vistelsetider har ökat. Under 2022 skrevs 16 barn 78 SiS (2026 f) s. 16. 79 SiS (2026 f) s. 33. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 329 och unga ut efter mer än 20 månaders vistelse på SiS, att jämföra med 22 barn och unga under 2024. I SiS uppdrag ingår att ta ett stort ansvar när det kommer till att vårda barn och unga med omfattande vård- behov, där vården inledningsvis anses behöva bedrivas i låsta former. I dagsläget saknas ofta en lämplig placering efter SiS, vilket leder till att dessa barn och unga ofta vårdas på SiS under långa perioder.80 SiS prognos för kapacitetsbehov 2026–203581 SiS har tagit fram en prognos för antalet platser som bedöms behövas för att ha en tillräcklig platskapacitet för att möta samhällets behov av statlig tvångsvård. Prognosen utgår från att platskapaciteten ska vara tillräcklig för att myndigheten ska kunna bereda plats omedel- bart i akuta situationer, samt genomföra en ändamålsenlig differen- tiering för att bedriva en trygg och säker vård och behandling. Det innebär också att det, för varje målgrupp, finns fungerande interna vårdkedjor där barn, unga och klienter får rätt bedömningar av vård- behov och därefter rätt vårdinsatser, samt får möjlighet att prova vård i öppnare formare med möjlighet att återgå till vård i låsbar miljö vid behov. Beräkningarna är gjorda utifrån förutsättningen att samtliga som behöver en plats på SiS ska beredas plats omedelbart, även under perioder av högre efterfrågan. Det innebär att platskapaciteten all - tid måste överstiga efterfrågan på myndighetens platser. Vidare tar prognosen höjd för att cirka 10 procent, av platskapaciteten kommer att behöva omfattas av beslut om tillfälliga stängningar, till exempel på grund av planerade renoveringar, akuta renoveringar, behov av att vårda vissa barn och unga i mindre grupp, bemanningssvårigheter och eventuella förelägganden från andra myndigheter. Utifrån dessa förutsättningar har SiS utfört beräkningarna med en viss marginal, där antal planerade platser överstiger genomsnittligt antal vårdade över året med 12,5 procent. För ungdomsvården räknas dock mar- ginalen för hela ungdomsvården, alltså bägge verksamhetsgrenar, men den beräknas endast påverka kapaciteten inom LVU. Behov av plat- ser för LSU är beräknat utifrån genomsnittligt antal intagna på den slutna ungdomsvården under året. Detta innebär, mer konkret, att om behovet inom hela ungdomsvården beräknas vara exempelvis 80 SiS (2026 f) s. 17–18. 81 SiS (2026 f) s. 26–27 och 29–30. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 330 900 platser, varav 300 förväntas behövas för LSU, beräknas LVU i genomsnitt behöva en marginal på knappt 115 platser (12,5 procent av 900). Anledningen är att den slutna ungdomsvården har högsta prioritet när det kommer till placeringar. Analysen visar att det finns stora osäkerheter när det kommer till att prognosticera behovet av ungdomsvård vid SiS enligt LVU: – När SiS förmår öka sin kapacitet tillräckligt för att kunna bereda plats omedelbart vid akut placeringsbehov förväntas en ökning av efterfrågan i termer av inkomna platsansökningar. – En andel av placerade barn och unga med kriminalitet som pla- ceringsgrund till viss del överlappande mellan LVU och LSU. Som exempel var 44 procent av de 340 barn och unga som blev intagna för sluten ungdomsvård under perioden 2022 till 2024 intagna på LVU i direkt anslutning till påbörjad verkställighet av dom. – Fördelningen mellan flickor och pojkar inom ungdomsvården har länge varit ungefär en tredjedel flickor och två tredjedelar pojkar. Däremot har den stora ökningen av barn och unga in tagna för verkställighet av sluten ungdomsvård lett till att ungdomsvården som helhet i större utsträckning vårdar pojkar. Som exempel var 208 barn och unga intagna för att verkställa sluten ungdomsvård i slutet av januari 2025, varav endast fyra var flickor. Vid halvårs- skiftet 2025 var totalt 139 flickor intagna inom ungdomsvården, att jämföra med 518 pojkar. Flickor utgjorde således endast en dryg femtedel av andelen intagna, och andelen förväntas fortsatt minska fram till 2027, då antalet intagna inom den slutna ungdoms- vården minskar. – Ökad grov brottslighet och framför allt nätverksrelaterad brotts- lighet bland unga förväntas leda till ett fortsatt stort behov av placering på avdelningar med förhöjd säkerhetsnivå under kom- mande år. I dagsläget saknas platser på framför allt säkerhets - nivå 2 i relation till behovet. I oktober 2025 var drygt 180 barn och unga som bedömts vara i behov av förhöjd säkerhetsnivå placerade på en lägre säkerhetsnivå än det bedömda behovet. Samtidigt som det finns ett uppenbart behov av platser på förhöjd säkerhetsnivå är en tillräcklig tillgång av platser med normal säkerhet dock viktig för att säkerställa möjligheten till omedelbar placering för samtliga SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 331 målgrupper, oavsett bedömning om behov av placering i säker - hetsnivå i det enskilda fallet. Tillräcklig tillgång på platser med säkerhetsnivå 3 krävs också utifrån kravet i 12 § LVU på att den unge inte får stå under mer ingripande övervakning och kontroll än nödvändigt och att det således måste finnas möjlighet att om- placera till säkerhetsnivå 3 när det inte längre finns behov av plats på säkerhetsnivå 1 eller 2. För att kunna garantera trygghet och säkerhet behöver SiS ha tillräckligt många platser med f örhöjd säkerhetsnivå för att kunna placera barn och unga med stort vålds- kapital och med olika gängtillhörigheter, som därav inte bör komma i kontakt med varandra. – Dessutom kan minskade gruppstorlekar komma att behövas för att säkerställa en trygg och säker vård för barn och unga såväl som för medarbetare.82 Ytterligare osäkerhetsfaktorer som myndigheten nämner i sin analys är en uppskjuten utmönstring av påföljden sluten ungdomsvård, en sänkning av straffmyndighetsåldern och en ny lag om omhänder - tagande för vård av barn och unga. Kapaciteten inom den statliga barn- och ungdomsvården bedöms inte vara tillräcklig 2026 Myndigheten bedömer att den planerade kapaciteten inom ungdoms- vården inte är tillräcklig för att möta behovet under 2026. Prognos- tiserat kapacitetsbehov för helåret 2026 är 910 platser, varav det vid ingången av året behövs ytterligare ungefär 100 platser. Myndighetens kapacitet prognostiseras vara tillräcklig för att möta behovet någon gång efter halvårsskiftet 2027. Givet att planerade platsöppningar genomförs enligt plan är bedömningen att 2026 kommer innebära perioder av en fortsatt ansträngd platssituation. Givet en utmönst- ring av sluten ungdomsvård vid halvårsskiftet 2026 kommer 2027 innebära stora förändringar inom ungdomsvården. Samtidigt som platskapaciteten stärkts till historiskt höga nivåer kommer ett stort antal platser att frigöras som effekt av att den slutna ungdomsvården avvecklas. Det bör medföra att tillgången till platser för barn och unga som vårdas enligt LVU ökar någon gång kring halvårsskiftet 82 SiS (2026 f) s. 29–30. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 332 2027. Det kommer dock även därefter finnas ett behov av att arbeta med minskade gruppstorlekar och underhåll av lokaler, vilket på - verkar kapaciteten.83 SiS åtgärder för att förbättra platstillgången Tillfälligt programkontor för plats- och kapacitetsfrågor SiS har tidigare haft en beslutad strategi för lokalförsörjningen inom myndigheten, Lokalförsörjningsstrategi 2020 –2030. Strategin har dock upphävts under 2026 i avvaktan på att en ny strategi för lokal- försörjning tas fram. Anledningen till upphävandet var främst att det klassificeringssystem som delade in myndighetens fastigheter i strategiska och reguljära inte längre bedömdes vara ändamålsenligt.84 I mars 2026 fattade SiS beslut om att inrätta ett tillfälligt program- kontor för plats- och kapacitetsfrågor. Syftet var att öka SiS plats- kapacitet och hantera den akuta platsbristen genom att samordna myndighetens utvecklingsarbeten med fokus på följande delprojekt: 1. Etablera och driftsätta konceptbyggnader. 2. Genomföra regeringsuppdraget om att vidta åtgärder för att in- rätta nya särskilda ungdomshem. 3. Öka beläggningen av öppna platser och öka vårdsamordningen.85 4.9 Budget och finansiering 4.9.1 Budget SiS budget för 2026 uppgår till strax över 6 miljarder kronor, en ökning med 13 procent i förhållande till budget 2025. Myndighetens ekonomiska förutsättningar styrs av finansiella villkor i reglerings- brevet. Finansieringsmodellen består av en blandfinansiering mellan anslag och avgifter för ungdomsvården och missbruksvården, och anslagsfinansiering för sluten ungdomsvård. Anslaget ökade med 83 SiS (2026 f) s. 38. 84 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 g). Information från SiS huvudkontor [2026-06-15]. 85 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 h). Beslut om att inrätta ett tillfälligt programkontor för plats- och kapacitetsfrågor, dnr 1.1.4-2513-2026. SOU 2026:52 Statens institutionsstyrelse – då och nu 333 18 procent från 2025 till 2026 och det utgör 51 procent av SiS totala finansiering. Myndighetens budgeterade kostnader för 2026 uppgår till 6,08 mil- jarder kronor vilket motsvarar en ökning på 23 procent eller närmare en miljard kronor jämfört med 2025. De största posterna för kostnads- ökning räknat i kronor återfinns inom kärnverksamheten och inom de nationella avdelningarna (553 respektive 173 miljoner kronor).86 4.9.2 Finansiering Anslag Av regleringsbrevet för 2026 framgår att SiS ramanslag för verksam- heten uppgår tillnärmare 3,1 miljarder kronor. Av detta avser nära 1, 71 miljarder kronor SiS förvaltningsavgifter varav minst – 374 miljoner kronor ska användas för att förstärka ungdoms - vården avseende platskapacitet, vårdkvalitet, lokaler med mera. – 374 miljoner kronor får användas för arbete inom ramen för det så kallade BoB-uppdraget.87 Vidare avser drygt 1,2 miljarder kronor SiS utgifter för sluten ung- domsvård medan 200 miljoner kronor får användas för kostnader kopplade till det fortsatta uppdraget om inrättande av nya särskilda ungdomshem. Avgiftsbelagd verksamhet Myndigheten ska ta ut avgifter för särskilda ungdomshem och LVM-hem och disponera avgiftsinkomsterna. Se 11 § förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse. Avgifts- nivån ska bestämmas av myndigheten så att den täcker 64 procent av myndighetens totala kostnader inom dessa verksamheter under 2026. Eftervård finansieras fullt ut genom avgifter medan sluten ung- domsvård finansieras till fullo genom anslag från regeringen. 86 SiS (2026 c) s. 30. 87 Ju2025/00846 Uppdrag att fortsätta utveckla stödet till arbetet med barn och unga som riskerar att begå eller begår grova brott med koppling till organiserad brottslighet. Statens institutionsstyrelse – då och nu SOU 2026:52 334 Beslutat ekonomiskt intäktsmål för 2026 uppgår till drygt 3 mil- jarder kronor där 2,3 miljarder kronor avser ungdomsvården och nära 700 miljoner kronor avser missbruksvården. Avgiftsintäkterna är beräknade utifrån en beläggningsgrad på 90 procent av planerade platser inom LVU och LVM. Finansiering av hälso- och sjukvårdsverksamhet Den hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs inom SiS finansie- ras inte genom statsbudgeten. Myndigheten har i uppdrag att bedriva elevhälsa vid ungdomshemmen som en följd av huvudmannaskapet för SiS skolverksamhet. SiS har dock sedan länge anställt lokal hälso- och sjukvårdspersonal, främst sjuksköterskor och psykologer, då myndigheten menar att regionerna inte tillgodoser det behov av hälso- och sjukvård som de placerade har. Sjuksköterskor och psyko- loger finns anställda även vid myndighetens LVM-hem som bedriver missbruksvård för vuxna. Kostnaden för den hälso - och sjukvård som bedrivs inom SiS belastar den reguljära sociala behandlingsverk- samheten. Följden av detta blir att staten (genom anslag) och kom- muner (genom vårdavgifter) finansierar sådan verksamhet som i annars skulle belasta regionerna. Under 2025 uppgick de sammanlagda kostnaderna för hälso- och sjukvårdspersonal inom SiS till nära 200 miljoner kronor. Kostnaden inom ungdomsvården uppgick till drygt 130 miljoner kronor och kostnaden för sektionen för hälso- och sjukvård uppgick till drygt 10 miljoner kronor.88 SiS särredovisar inte kostnaderna för elevhälsa från övrig hälso- och sjukvård så det är inte möjligt att säga något om hur fördelningen ser ut. 88 Statens institutionsstyrelse SiS. (2026) Statistikuttag av controller avseende kostnader för hälso- och sjukvård [2026-03-09]. 335 5 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 5.1 Utredningens uppdrag I vårt uppdrag ingår att kartlägga, beskriva och analysera orsakerna till bristerna i vårdkvaliteten inom den statliga barn- och ungdoms- vården. Enligt direktiven är denna kartläggning och analys en förut- sättning för att vi ska kunna föreslå konkreta åtgärder som syftar till att genomföra en reformering av den statliga barn- och ungdoms- vårdens verksamhet. Det är enligt direktiven av särskild vikt att utredningen inhämtar barns och ungas egna erfarenheter och åsikter och beaktar deras syn- punkter i arbetet med de förslag som lämnas. Regeringen poängte- rar att barn och unga har rätt att vara delaktiga och komma till tals i frågor som rör dem och att deras åsikter ska tillmätas betydelse. Barn och unga som är eller har varit placerade i barn- och ungdoms- vården besitter kompetens om samhällets skydd och stöd, vilket enligt direktiven är angeläget att vi tar del av och använder i vårt arbete. Utredningen ska därför i uppdragets alla delar beakta, ana- lysera och ta vara på barns och ungas erfarenheter. Den kartläggning av orsaker till bristerna i vårdkvaliteten och den analys som redovisas i detta kapitel utgör en del av grunden för be- dömningar och förslag i samtliga övriga delar av detta betänkande. Kapitlet inleds med ett avsnitt som syftar till att ringa in vad vård- kvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården är. Därefter följer en sammanställning av centrala tidigare utförda granskningar, under- sökningar och utredningar på området i avsnitten 5.3 och 5.4. Detta underlag kompletteras i avsnitt 5.5 med sammanfattningar och ana- lyser av våra egna undersökningar, inklusive de samtal vi haft med barn och unga och med personal på Statens institutionsstyrelses (SiS) Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 336 huvudkontor och särskilda ungdomshem. Kapitlet avslutas med en sammanfattande analys av våra egna och andras iakttagelser i fråga om brister i vårdkvalitet och orsaken till bristerna. 5.2 Hur har vi genomfört vår kartläggning? 5.2.1 Vår informationsinhämtning Befintliga undersökningar Den statliga barn- och ungdomsvården på SiS ungdomshem har varit föremål för återkommande undersökningar och granskningar av ett antal olika aktörer under de senaste åren. Verksamheten har utretts genom bland annat myndighetsanalyser av Statskontoret, en gransk- ning av Riksrevisionen, rapporter från Barnombudsmannen och Institutet för mänskliga rättigheter samt ett flertal rapporter från civilsamhället. Parallellt har myndigheten granskats av tillsynsmyndig- heten Inspektionen för vård och omsorg (IVO) såväl i dess löpande tillsyn som utifrån särskilda regeringsuppdrag. Riksdagens ombuds- män (JO) har granskat delar av verksamheten utifrån sitt uppdrag. Sammantaget finns det redan ett omfattande kunskapsunderlag gällande bristerna inom den statliga barn- och ungdomsvården att basera vår kartläggning på. Vi har därför inte behövt samla in omfat- tande information från grunden utan kunnat ta tillvara mycket av befintlig kunskap på området. Den största delen av vår kartläggning har genomförts genom sammanställningar av befintligt material med fokus på de mest centrala granskningarna och rapporterna inom området. Egna undersökningar Vi har dock även sett ett behov att komplettera underlaget med egna undersökningar, särskilt utifrån behovet av att få med barns och ungas egna beskrivningar och synpunkter. Inhämtning av barns och ungas röster har gjorts både genom en enkätundersökning till barn och unga i alla särskilda ungdomshem och genom ett antal studie - besök som har kombinerats med intervjuer med barn och unga som vårdas där. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 337 Vidare har en enkätundersökning bland institutionschefer genom- förts, likaså strukturerade intervjuer med rektorer och psykologer på de särskilda ungdomshemmen. Under verksamhetsbesök och vid möten med personal som arbetar på SiS huvudkontor har vi inter- vjuat och samtalat med ett stort antal anställda i olika funktioner. 5.2.2 Vad är vårdkvalitet i statlig barn- och ungdomsvård? Inledning För att kartlägga brister i vårdkvalitet inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver vi först belysa vad vårdkvalitet är. Detta är en fråga om både juridik och befintlig kunskap. Vi kommer därför att redogöra kortfattat för rättsläget respektive kunskapsläget och därefter söka sammanfatta våra utgångspunkter i kartläggningen och analysen. Vårdkvalitet enligt gällande rätt God vård Det finns ingen definition i lag eller förordning av vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården. Sedan år 2024 finns en be- skrivning i SiS myndighetsinstruktion av den vård som ska ges. Av 1 a § i förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens insti- tutionsstyrelse framgår att: Myndigheten svarar för att de barn, unga och vuxna som vårdas vid myndigheten får en god, ändamålsenlig och rättssäker vård som ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende. Detta krav kan ses som en utlöpare av det allmänna ansvaret för god vård enligt socialtjänstlagen (2025:400), SoL. Att den vård som ges på de särskilda ungdomshemmen är socialtjänst och att socialtjänst- lagen är tillämplig framgår av 1 kap. 1–2 §§ punkterna 3 och 5 SoL. Den centrala bestämmelsen angående vård utanför det egna hem- met finns i 9 kap. 10 § SoL och riktas till socialnämnden, som ansva- rar för att den som på initiativ av nämnden har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. I samma paragraf anges att vården bör Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 338 utformas så att den bidrar till att den enskilde får samhörighet med närstående samt kontakt med hemmiljön. För vård i hem för vård eller boende utvecklas kravet i 5 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2025:468), där det anges att verksamheten ska bygga på förtroende och samarbete med den enskilde och utformas så att den upplevs som meningsfull. Vidare anges att den enskildes integritet ska respek- teras och att insatser ska anpassas till individens behov och förutsätt- ningar. Förutom kravet på socialnämnden att ansvara för att den vård som ges är god, ska insatserna utformas med beaktande av social- tjänstlagens övriga mål och krav. Det gäller bland annat att social- tjänsten ska inriktas på att utveckla enskildas och gruppers egna resurser och samtidigt beakta den enskildes ansvar för sin och andras sociala situation enligt 2 kap. 2 § SoL, och att socialtjänsten ska in- riktas på att enskilda får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande enligt 2 kap. 3 § SoL. Den nu gällande socialtjänstlagen har i detta avseende till stor del samma innehåll som 1980 respektive 2001 års socialtjänstlagar (jfr avsnitt 3.4.1). Grunderna för den sociala heldygnsvården för barn och unga har alltså inte ändrats sedan SoL och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, först infördes. Äldre förarbeten är därför fortfarande av betydelse för tolkningen och de principer som fastslogs i samband med 1980 års socialtjänst- lag gäller än i dag. Det rör sig om principerna om helhetssyn, frivillig- het och självbestämmande, kontinuitet, normalisering, flexibilitet, närhet och valfrihet. I botten låg regeringsformens grundläggande princip om alla människors lika värde och att demokratins idéer ska vara vägledande inom alla samhällets områden.1 En väsentlig förändring sedan socialtjänstens principer slogs fast är att Sverige tillträtt FN:s konvention om barnets rättigheter (barn- konventionen) och att konventionen sedan den 1 januari 2020 gäller som svensk lag. Barnets rättigheter enligt barnkonventionen ska där- för också beaktas vid bedömning av vad som utgör god vård inom den statliga barn - och ungdomsvården. Barnkonventionen gäller enbart för barn, det vill säga personer under 18 år. Eftersom den sociala barn- och ungdomsvårdens insatser riktas till personer såväl 1 Prop. 1979/80:1 om socialtjänsten Del A s. 213–216. Se även prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen, s. 29. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 339 under som över 18 år ser vi inte anledning att exkludera personer över 18 år i beskrivningen av de allmänna kraven på vården. Kvalitet Begreppet kvalitet infördes i socialtjänstlagen 1996. I förarbetena som föregick bestämmelsen om kvalitet uttryckte regeringen att kvalitet är ett svårfångat begrepp och att vad som är god kvalitet inte låter sig fastställas på ett entydigt och objektivt sätt.2 Vidare uttryckte reger- ingen att en rad ingredienser krävs för att uppnå god kvalitet i social- tjänsten, såsom rättssäkerhet, den enskildes medinflytande och en lätt tillgänglig vård och service. Andra faktorer som nämndes var en väl fungerande arbetsledning, en lämplig sammansättning av ett arbets- lag och genomtänkta arbetssätt. Regeringen riktade också särskild uppmärksamhet mot frågor om bemötande av enskilda och en för- troendefull samverkan genom respekt för den enskildes personliga integritet, lyhördhet och inlevelseförmåga. Kravet på kvalitet regleras i dag i 5 kap. 1 § SoL, som stadgar att verksamhet inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att verk- samheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfaren- het. Enligt 5 kap. 2 § SoL ska socialnämnden systematiskt och fort- löpande följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten. Socialstyrelsen har beslutat om föreskrifter om arbetet med kvali- tet i verksamhet som omfattas av 5 kap. 2 § SoL, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete.3 I Socialstyrelsens föreskrifter defi- nieras kvalitet som att en verksamhet uppfyller de krav och mål som gäller för verksamheten enligt lagar och andra föreskrifter om hälso- och sjukvård, socialtjänst och stöd och service till vissa funktions- hindrade och beslut som har meddelats med stöd av sådana före - skrifter. 2 Prop. 1996/97:124 s. 52. 3 Föreskrifterna gäller verksamhet som omfattas av 5 kap. 2 § SoL som riktar sig mot social- nämnden. Föreskrifterna torde därför i nuläget inte vara direkt tillämpliga på SiS, men ger ledning för hur kvalitetsbegreppet allmänt bör tolkas. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 340 Vårdkvalitet enligt forskningen Utredningen om barn och unga i samhällets vård lyfter i sitt betän- kande För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66) i samband med redogörelsen för kvalitet och kompetens fram det konsens - uttalande som en internationell arbetsgrupp gjort om ”therapeutic residential care”, det vill säga vård med boende och behandling. 4 I konsensuttalandet definieras ”therapeutic residential care” på föl- jande sätt: ”Therapeutic residential care” involves the planful use of a purposefully constructed, multi-dimensional living environment designed to enhance or provide treatment, education, socialization, support, and protection to children and youth with identified mental health or behavioral needs in partnership with their families and in collaboration with a full spec- trum of communitybased formal and informal helping resources. 5 Utredningen om HVB för barn och unga (S 2024:03) lät ta fram en sammanställning av aktuell forskning i fråga om hem för vård eller boende.6 Sammanställningen gjordes av docent David Pålsson på Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Uppdraget till honom rörde specifikt kunskap om lämpliga målgruppsindel - ningar, forskning om viktiga aspekter av vårdens innehåll, vilken betydelse som platsantal och personaltäthet har för vårdens kvalitet och slutligen hur tvångs- och begränsningsåtgärder inverkar på vår- dens kvalitet. Uppdraget gavs inom ramen för ett utredningsarbete med inriktning på kommunalt och privat drivna hem för vård eller boende (HVB). Även om uppdraget således inte gällde särskilda ung- domshem gäller sammanställningen frågor som är gemensamma oavsett grunden för vården. 4 SOU 2023:66 För barn och unga i samhällsvård. Betänkande av Utredningen om barn och unga i samhällets vård, s. 725. 5 Whittaker, James. K. m.fl. (2016). Therapeutic Residential Care for Children and Youth: A Con sensus Statement of the International Work Group on Therapeutic Residential Care. Residential Treatment for Children & Youth, 33:2, s. 89–106, DOI: 10.1080/0886571X.2016.1215755. 6 SOU 2025:84 Hem för barn och unga. För en trygg och meningsfull vård. Betänkande av Utred- ningen om HVB för barn och unga, bilaga 5 ”Institutionsvård för barn och unga – en kunskaps- översikt” av David Pålsson, s. 15. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 341 I fråga om viktiga kvalitetsaspekter i institutionsvården framgår följande av kunskapssammanställningen: – För det första är det angeläget att samhället motverkar att sam- hällsvårdade barn är med om upprepade byten av familjehem och institutioner. Instabilitet i placeringar är något som är förknippat med negativa utfall vad avser till exempel barnens känslomässiga utveckling och anknytning till skolan. Forskning visar att ompla- ceringar är vanligare om barnets problematik inte matchar perso- nalens kompetens, om barnen har liten kontakt med sin ursprungs- familj under placeringen, om personalen har låg utbildningsnivå, om personalomsättning är hög och om boendets regler är alltför strikta. – En andra vårdaspekt gäller vårdens innehåll. Det är enligt forsk- ningen angeläget att verksamheter har systematiska och i största möjliga utsträckning forskningsbaserade behandlingsmetoder. Det är angeläget att barnen är med om få placeringsbyten, korta placeringstider, ges insatser mot trauma och fysisk och psykisk ohälsa, starkt skolstöd, att familj och nätverk involveras i behand- ling och att stöd efter placering faktiskt ges och är individualiserat. Det finns därtill en medvetenhet om att personalens roll är helt central för vården. Personal bör ha hög utbildningsnivå och om- fattande kunskap om utsatta barn för att rätt kunna möta och behandla barnens ofta komplexa behov. Därtill framgår att kvali- teten på relationen mellan ungdom och personal är en förutsätt- ning för god institutionsvård. – För det tredje har barn i samhällsvård som regel betydande fysisk och psykisk ohälsa i jämförelse med andra barn. Enligt studier har barnen till exempel sämre tandhälsa och har mer sällan genom - gått obligatoriska hälsokontroller och vaccinationsprogram än andra barn. De har även generellt väsentligt sämre psykisk hälsa. Det är viktigt att verksamheter är väl införstådda i det individu- ella barnets hälsa och har beredskap för att ge rätt och ofta om- fattande stöd vad gäller fysisk och psykisk hälsa. – För det fjärde finns i forskning starkt stöd för att vård och be - handling – om det inte är alldeles olämpligt – bör inkludera bar- nets ursprungsfamilj och nätverk. Forskning visar att barn i insti- tutionsvård tenderar att ha dysfunktionella familjerelationer och Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 342 att deras föräldrar vanligen uppvisar behov av stöd i sin föräldra- förmåga. Involvering av familj och utökat nätverk i behandlingen är förknippat med kortare behandlingsperioder, bättre utfall för barnen och leder till att barnen skrivs ut till mindre restriktiva vårdmiljöer. – För det femte är det välkänt att personal bör lägga mycket vikt vid att stödja barnen i deras skolgång. Många studier visar att barn i samhällsvård har sämre skolprestationer än andra barn. Skolmisslyckande är i sin tur en viktig förklaring till den sociala exkludering som kan möta före detta placerade barn i vuxenlivet. Forskning visar att det är angeläget att personal har positiva för- väntningar på barnen, engagerar sig i skolstödjande aktiviteter och har ett nära samarbete med barnets skola. Vidare rekommen- derar forskning att personal utbildas i särskilda skolstödjande interventioner. – För det sjätte finns starkt kunskapsunderlag för att eventuellt positiva effekter av behandling i institutionsvård står och faller med en stark eftervård, det vill säga stödjande insatser efter en placering. Det är erkänt svårt att upprätthålla positiva föränd - ringar av institutionsvård över tid, vilket ofta sätts i samband med att eftervården är otillräcklig eller rentav frånvarande. Enligt forskningen är det avgörande är att innehållet i eftervården indi- vidualiseras efter enskilda barns behov och har både materiella och socialt stödjande inslag. – Slutligen visar forskning på att institutionsvård bör sträva efter att göra barn delaktiga i vården. Det har knutits till ökat välmående bland barn och mer avpassade insatser. Delaktighet kan handla om både vardagliga beslut (till exempel vilken mat som serveras, fritidsaktiviteter) och större beslut (till exempel långsiktig pla- nering, kontakt med familj och vänner). 5.2.3 Sammanfattning vårdkvalitet Att definiera vad som är vårdkvalitet i den statliga barn- och ung- domsvården låter sig inte göras på något enkelt sätt. Den juridiska grunden återfinns i socialtjänstlagens krav på god vård, tillsammans med lagens övriga mål och de principer som enligt förarbetena ska SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 343 genomsyra vården. Den goda vården ska förmedlas genom en verk- samhet av god kvalitet som dessutom bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Den forskning vi tidigare redogjort för pekar i stor utsträckning mot samma centrala områden som princi- perna för god vård enligt de rättsliga källorna. Det gäller bland annat kontinuitet, goda relationer till personal med god kompetens, stöd kring hälso- och sjukvård/skola, samverkan med nätverket, fungerande eftervård och delaktighet i vården. Det faktum att den goda vården inom ett särskilt ungdomshem ska tillhandahållas under tvång är en utmaning utifrån att grunden för god vård i stor utsträckning handlar om samtycke och frivillighet. Samma principer gäller inom tvångsvården som inom övrig social- tjänst, och vården behöver alltså ges med så mycket självbestäm - mande som möjligt. 5.3 Tidigare granskningar, rapporter och undersökningar 5.3.1 Några inledande anmärkningar Som vi nämnt inledningsvis finns det redan många undersökningar, granskningar och rapporter som belyser vårdkvaliteten i den statliga barn och ungdomsvården. Vi använder här den sammanfattande termen undersökningar även om det rör sig om till exempel rappor- ter, beslut eller redogörelser för tillsynsärenden. De befintliga undersökningarna har gjorts i olika sammanhang och med olika syften. Vi har begränsat vår redogörelse för befintliga undersökningar till sådant som har störst relevans för vårt uppdrag. Redogörelsen nedan motsvarar inte heller allt det material vi gått igenom och granskat i syfte att kartlägga, beskriva och analysera orsakerna till bristerna i vårdkvaliteten inom den statliga barn- och ungdomsvården. De undersökningar vi redogör för i detta avsnitt syftar alltså inte till att vara heltäckande eller uttömmande. Vi har begränsat vår redovisning till de undersökningar som framstår som mest relevanta och som, tillsammans med våra egna undersökningar, ger en så relevant och aktuell bild av vårdkvaliteten inom den statliga barn- och ungdomsvården som möjligt. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 344 5.3.2 Granskningar och rapporter från statliga myndigheter Riksrevisionen Kort om Riksrevisionens verksamhet Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen med ansvar att ge riksdagen och allmänheten kunskap om hur myndigheterna styrs och hur väl politiska reformer fungerar. Riksrevisionen har ett mandat och en oberoende ställning som regleras i regeringsformen. SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga, RiR 2024:7 Riksrevisionen har relativt nyligen granskat tvångsvården av barn och unga som placeras med stöd av LVU på SiS särskilda ungdoms- hem. Under 2024 publicerades resultatet av granskningen i rapporten SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga RiR 2024:7. I rapporten konstaterar Riksrevisionen inledningsvis att det i de författningar och övriga föreskrifter som styr SiS verksamhet inte framgår vilken vård eller behandling som ska utföras på de särskilda ungdomshemmen. Det noteras dock att av propositionen som låg till grund för etableringen av myndigheten framgår att ungdomarna ska ges en vård som är anpassad efter deras personliga förutsättningar.7 Den övergripande revisionsfrågan var om barn och ungdomar som är placerade på SiS särskilda ungdomshem med stöd av LVU får en effektiv vård och behandling. Den frågan behandlades i rapporten genom följande delfrågor: 1. Ger de särskilda ungdomshemmen de placerade ungdomarna en individuellt anpassad vård och behandling i enlighet med deras vårdbehov? 2. Säkerställer SiS ledning att samtliga särskilda ungdomshem till- handahåller en effektiv vård och behandling? 3. Bidrar nuvarande regelverk för SiS ungdomsvårdsverksamhet till en god och effektiv vård och behandling? 7 I rapporten benämns barn och unga som placerats på SiS ungdomshem huvudsakligen som ungdomar. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 345 De tre delfrågorna fokuserade alltså på olika ansvarsnivåer: de enskilda ungdomshemmen, SiS myndighetsledning samt riksdagens och reger- ingens övergripande styrning av myndigheten. Däremot granskades till exempel inte förekomsten av våld och andra missförhållanden eller lokalförsörjningsfrågor. Riksrevisionens iakttagelser om ungdomshemmen – delfråga 1 Vad gäller frågan om de särskilda ungdomshemmen ger de placerade ungdomarna en individuellt anpassad vård och behandling i enlighet med deras vårdbehov gjorde Riksrevisionen bland annat följande iakttagelser:8 – En viktig del av SiS verksamhet går ut på att tillhandahålla omsorg och stabilisera ungdomarna så att de är mottagliga för ytterligare behandling inom SiS eller inom öppenvården. Ungdomarnas stora och komplexa vårdbehov ställer stora krav på personalens kom- petens. För att tillhandahållandet av omsorg och stabilisering ska fungera är det följaktligen av stor vikt att all personal på alla av- delningar är kompetenta och lämpliga för sina arbetsuppgifter. – Enligt såväl chefer som personal och placerade ungdomar fanns det olämplig personal på samtliga ungdomshem som Riksrevisio- nen hade besökt. Med olämplig personal avses anställda som sak- nar ett adekvat förhållningssätt till ungdomarna och/eller som saknar relevanta kunskaper, eller personer som utfört övergrepp. – Motiverande samtal (MI) och traumamedveten omsorg (TMO) ska utgöra grunden för arbetet som sker dagligen ute på avdel - ningarna och är obligatoriska internutbildningar för all avdelnings- personal. Förhållningssätten som förmedlas via MI och TMO är grundläggande för all verksamhet på ungdomshemmen. Långt i från all avdelningspersonal hade dock genomgått de obligatoriska internutbildningarna. – Många av de placerade ungdomarna har på grund av neuropsykia- triska funktionsnedsättningar (NPF) ett behov av lågaffektivt bemötande och individuella anpassningar. Enbart en liten andel 8 Riksrevisionen (2024). SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga RiR 2024:7, s. 35–56. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 346 av personalen hade dock genomgått fortbildningar i till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) och om NPF. – Vård och behandling på ungdomshemmen består också av olika typer av strukturerade behandlingsaktiviteter och färdighetsträ- ning. Strukturerade behandlingsaktiviteter kan vara allt från olika typer av behandlande samtal såsom stödsamtal och psykologsamtal, till hälsofrämjande aktiviteter och social färdighetsträning. Ung- domshemmen klarar dock inte alltid av att ge ungdomarna den behandling de behöver i detta avseende. Det beror dels på brister i personalstyrkan vad gäller de formella kompetenskraven och personalbrist, dels på att förutsättningarna för att ge ungdomarna färdighetsträning och behandlingsprogram inte alltid finns på plats. Förutsättningar som försvårar för hemmen är framför allt bemanningssituationen och deras geografiska läge, och dessa två förutsättningar samspelar. – Det finns sex olika behandlingsprogram som kan ges till ung - domarna på SiS och ett föräldraprogram som ges till både ung- domar och deras vårdnadshavare. Behandlingsprogrammen ges i relativ liten omfattning och det är enbart en förhållandevis liten andel ungdomar deltar i behandlingsprogram. En minoritet får tillräckligt antal sessioner för att fullfölja det aktuella programmet. – SiS har inget lagstadgat ansvar för vare sig habilitering eller hälso- och sjukvård. Trots det tillhandahålls såväl habilitering som hälso- och sjukvård i viss omfattning på ungdomshemmen. Vissa avdel- ningar är vidare förstärkta i syfte att tillgodose behoven hos ung- domar med stora stödbehov som ofta även tillhör personkretsen för insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. På ett generellt plan är det dock svårt att bedöma om ungdomar på SiS får den hälso- och sjukvård de behöver och tillgången till exempel psykolog varierar. Vilka upp- gifter den faktiska sjukvårdspersonal som finns på ungdomshem- men ska ha är vidare inte reglerat och den personalkategorin är inte heller delaktig i arbetet med annan vård och behandling av ungdomarna. – Ungdomshemmens olika avdelningar blir ungdomarnas hem under placeringstiden. En god vårdmiljö är viktig för ungdomarnas trygg- het, välmående och delaktighet. En grundläggande trygghet är SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 347 också en avgörande faktor för att behandlingsinsatser ska få önskad effekt. Miljön på avdelningarna är dock ofta av säkerhetsskäl av- skalad och det saknas hemkänsla. Majoriteten av de avdelningar som Riksrevisionen besökt har också varit slitna och i dåligt skick, till exempel med nedrivna tapeter, trasiga möbler och klotter. Omkring 60 procent av boenderummen hade dessutom uppnått sin tekniska livslängd och var därmed i behov av ett genom grip- ande underhållsarbete för att kunna uppnå en god vårdmiljö. Bris- tande funktionalitet i vårdmiljön riskerar bland annat att bidra till våld och andra destruktiva situationer och signalerar att ung- domarna inte har något vidare värde. Riksrevisionens iakttagelser om SiS ledning – delfråga 2 Vad gäller frågan om SiS ledning säkerställer att samtliga särskilda ungdomshem tillhandahåller en effektiv vård och behandling gjorde Riksrevisionen bland annat följande iakttagelser:9 – De enskilda ungdomshemmen är i stor utsträckning självständiga. SiS myndighetsledning är dock ansvarig för att varje ungdomshem har förutsättningar att bedriva en verksamhet med god kvalitet och att alla placerade barn och unga får en likvärdig och god vård och behandling. Det sker bland annat genom beslut om riktlinjer med mera och genom olika ledningsgrupper för ledning och upp- följning av verksamheten. SiS ledning följer emellertid inte upp hur ungdomshemmen implementerat riktlinjer med mera. Det finns skillnader mellan ungdomshemmen inom flera olika om- råden som alla påverkar kvalitet i vård och behandling: persona- lens kompetens, förutsättningar för rekrytering, behandlingsverk- samheten och vårdmiljön. En övergripande iakttagelse är att SiS huvudkontor inte i tillräcklig grad stöttar ungdomshemmen inom dessa områden för att säkerställa en likvärdig och hög kvalitet på samtliga hem. – SiS har påbörjat en organisationsförändring och inlett utvecklings- arbeten som inte hunnit ge fullt avtryck ännu. Bland annat har myndigheten startat ett pilotprojekt för att förbättra efterlevna- 9 Riksrevisionen (2024) s. 57–81. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 348 den av styrdokument och riktlinjer. Omorganisering och för - ändringsarbeten präglar myndighetens verksamhet. – SiS ledning har inte säkerställt en tillräcklig bemanning och kompe- tens på ungdomshemmen, varken för att uppnå basen i vård och behandling eller den mer strukturerade behandlingsverksamheten. – SiS huvudkontor stöttar inte ungdomshemmen i tillräcklig grad när det gäller bland annat rekrytering och kompetensutveckling. – Behandlingsprogrammen är grundade i evidens i den mån sådan finns, men det är oklart hur och på vilka grunder programmen valts ut. – Programverksamheten är sårbar för personalförändringar och sjukdom då det på många avdelningar endast finns en utbildad programledare för det aktuella programmet. – Ansvaret för behandlingsverksamheten inom SiS, inklusive upp- följningen av den, har ingen tydlig ägare vilket försämrar barns och ungas förutsättningar att få vård och behandling. Riksrevisionens iakttagelser om regleringen av SiS verksamhet – delfråga 3 Vad gäller frågan om nuvarande regelverk för SiS ungdomsvårds - verksamhet bidrar till en god och effektiv vård och behandling gjorde Riksrevisionen bland annat följande iakttagelser:10 – Det är otydligt vilken vård och behandling som SiS förväntas till- handahålla. Ungdomshemmen förutsätts ge vård och behandling till de barn och unga som med tvång placeras där. Vad gäller vår- den och behandlingen under tiden som barn och unga är tvångs- placerade på ett ungdomshem framgår av SiS instruktion att ”[…] myndigheten ska utforma sin verksamhet så att den utgår från flickors och pojkars […] villkor och behov”. Ingen ytterligare vägledning kring hur denna verksamhet ska utformas anges. Det framgår inte om det som avses främst är en grundläggande vård- och omsorgsmiljö för att stabilisera och hjälpa utsatta barn och unga, eller om det till exempel är en kvalificerad psykiatrisk vård. 10 Riksrevisionen (2024) s. 82–89. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 349 – SiS målgrupp är inte tydligt avgränsad. I dag tar SiS emot ett brett spektrum av utsatta barn och unga. Det är barn och unga med all- varliga psykiska och psykiatriska problem, det är barn och unga som hamnat i lättare kriminalitet men även allvarlig gängkrimina- litet och det är barn och unga med olika grader av skadligt bruk av olika substanser. Ofta har barnen och de unga problem inom fler än ett av dessa områden. Ibland får SiS också ta emot de barn och unga som inte tas emot någon annanstans. Gränsdragningen mellan SiS, barn- och ungdomspsykiatrin, den psykiatriska tvångs- vården enligt lagen (1991:1128), LPT, och LSS -området är inte helt klar. – In- och utskrivningsförfarandet är inte effektivt och ändamåls- enligt utformat. Att det är socialtjänsten i respektive kommun som bestämmer placeringsform för vården innebär en risk för bristande likvärdighet i bedömningarna. Det finns en tydlig varia- tion i hur mycket kommunernas socialtjänster använder sig av SiS. En konsekvens av att SiS inte kan påverka om ett barn eller ung person ska skrivas ut, i kombination med att ett begränsat antal öppna platser, är att barn och unga som inte längre uppfyller kriterier för låsbar vård blir kvar på låsta avdelningar längre än nödvändigt. I såväl dokumentation och intervjuer som aktstudier framkommer att barn och unga upplever det som mycket påfres- tande och ibland kontraproduktivt att inte veta hur länge de ska vara på SiS. – Inget av huvudskälen till SiS bildande är uppfyllda: alla barn och unga som behöver vård kan inte beredas plats, och det finns inte ett väl differentierat utbud av vårdmöjligheter. Riksrevisionens slutsatser Riksrevisionens övergripande slutsats var att barn och unga som placeras på SiS inte får en effektiv vård och behandling. Vad gäller de tre delfrågorna besvarades de enligt följande:11 1. Riksrevisionens bedömning var att de enskilda ungdomshemmen inte ger alla placerade en individuellt anpassad vård och behand- ling i enlighet med deras vårdbehov. Enligt Riksrevisionen bemöts 11 Riksrevisionen (2024) s. 90. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 350 i stället vissa placerade barn och unga utan den kompetens, respekt och hänsyn som är nödvändig. Bedömningen var även att vård och behandling inte är tillräckligt differentierad för att kunna möta barns och ungas specifika behov. En förklaring är att per- sonalen inte är rätt utbildad för uppgiften enligt gällande före - skrifter eller lämplig för arbetet på ungdomshemmen. En annan förklaring är att ungdomshemmen inte ger barn och unga tillräck- ligt med individanpassade behandlingsinsatser, bland annat på grund av en alltför sårbar behandlingsverksamhet på ungdoms- hemmen. 2. Riksrevisionen bedömning var att SiS ledning inte säkerställt att verksamheten på samtliga ungdomshem kan tillhandahålla effek- tiv vård och behandling. SiS ledning har enligt Riksrevisionen inte säkerställt att samtliga ungdomshem kan leverera en effektiv vård och behandling, trots att SiS genomfört omfattande förbättrings- åtgärder under de senaste åren. SiS har bland annat tagit fram centrala principer och riktlinjer, men brister i arbetet med att implementera och säkerställa efterlevnaden av dessa. Myndigheten har inte heller följt upp effekterna av styrningen och saknar till exempel en sammanhållen bild av kompetensen på ungdomshem- men. Behandlingsprogrammen är grundade i evidens i den mån sådan finns, men behandlingsverksamheten framstår som ostruk- turerad och sårbar. Därutöver hade likvärdigheten mellan ung- domshemmen stora brister. 3. Riksrevisionens bedömning var slutligen att nuvarande regelverk för SiS ungdomsvårdsverksamhet inte bidrar till en god och effek- tiv vård och behandling. Regeringen har inte säkerställt att SiS har de förutsättningar som krävs för att åstadkomma en god och effektiv vård och behandling för samtliga placerade ungdomar . SiS uppdrag och målgrupp är otydligt definierade, och det finns en förbättringspotential vad gäller regelverkets utformning, av- seende både instruktion och lagstiftning. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 351 Riksrevisionens förslag på åtgärder Rapporten avslutades med Riksrevisionens förslag på åtgärder till regeringen och SiS. Regeringen föreslogs bland annat att – Tydliggöra SiS vård- och behandlingsuppdrag och vilka målgrup- per som ska placeras på de särskilda ungdomshemmen. – Säkerställa att experter inom social barn- och ungdomsvård och barn- och ungdomspsykiatri involveras i ärenden om tvångsvård enligt LVU. – Överväga att införa en fristående central in- och utskrivningsfunk- tion till de särskilda ungdomshemmen. SiS föreslogs bland annat att – Säkerställa att interna styrdokument som ledningen har beslutat om också implementeras och följs i det dagliga arbetet på ung - domshemmen. – Inrätta en funktion inom myndigheten med ett tydligt ansvar för behandlingsverksamheten. – Inrätta regionala team med ansvar för behandlingsprogram som inte deltar i det dagliga arbetet på avdelningen. – Säkerställa att personalen på ungdomshemmen har rätt kompe- tens för att bedriva vård och behandling på ett effektivt sätt ut- ifrån barns och ungas behov. – Säkerställa att vård och behandling regelbundet följs upp och utvärderas. – Säkerställa att samtliga ungdomshem har öppna behandlings - platser för utslussning och mjukare övergång till behandling i öppna former. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 352 Institutet för mänskliga rättigheter Kort om verksamheten vid Institutet för mänskliga rättigheter Institutet för mänskliga rättigheter är en myndighet med uppdrag att skydda och främja de mänskliga rättigheterna i Sverige utifrån bland annat regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrande- frihetsgrundlagen och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Insti- tutet ska även fullgöra de uppgifter som en oberoende nationell mekanism har enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Rapport 2025 med fokus på funktionsnedsättning Institutet för mänskliga rättigheter presenterade i september 2025 en rapport om vården på SiS ungdomshem med fokus på funktions- och barnrättsliga frågor, Låsta statliga ungdomshem – vår tids institu- tioner för barn och unga med funktionsnedsättning .12 Grunden till rapporten var FN:s barnrättskommittés tidigare skarpa kritik mot användningen av tvångsåtgärder på SiS ungdomshem. Vid en gransk- ning 2024 hade även FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FN:s funktionsrättskommitté) ifråga- satt den svenska statliga barn- och ungdomsvården i grunden. FN:s funktionsrättskommitté kritiserade att barn och unga med funktions- nedsättning placerades på institutioner där de utsattes för våld och diskriminering.13 I rapporten bedömer institutet att den vård som bedrivs på SiS ungdomshem inte är förenlig med funktionsrättskonventionens regler. Funktionsrättskonventionen kräver att barn som omhänder- tas ska placeras i ”en familjeliknande miljö i samhället”. Det krävs enligt institutet omfattande förändringar innan den statliga ung - domsvården kan leva upp till det kravet.14 Många barn och unga med funktionsnedsättning placeras på SiS ungdomshem, men verksamheten är trots det inte utformad efter 12 Institutet för mänskliga rättigheter (2025). Låsta statliga ungdomshem – vår tids institutioner för barn och unga med funktionsnedsättning? 13 FN:s funktionsrättskommitté (2024). Sammanfattande slutsatser om Sveriges kombinerade andra och tredje periodiska rapport, CRPD/C/SWE/CO/2–3, para. 17(a) och 41(b). 14 Institutet för mänskliga rättigheter (2025) s. 66. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 353 deras behov av stöd och vård. Situationen är särskilt allvarlig efter- som många av barnen har omfattande psykiatriska vårdbehov när de placeras på SiS ungdomshem. Det kan medföra att den repres- siva miljön på SiS ungdomshem innebär en ytterligare psykisk be- lastning. När det gäller miljön på de särskilda ungdomshemmen beskriver både de barn och unga som är placerade där samt perso- nalen att den repressiva miljön blir mer och mer lik ett fängelse. Var- dagen på SiS ungdomshem präglas av säkerhetsfrågor på flera sätt. Inomhusmiljön är avskalad. Det finns inga gardiner, pynt eller per- sonliga saker, eftersom sådant kan användas för att skada sig själv eller andra. På hem med förhöjd säkerhet är boendebyggnaden in- hägnad med stängsel eller liknande säkerhetsarrangemang för att förhindra avvikningar. Det krävs en säkerhetsprövning för att ett barn ska får göra någon aktivitet utanför den egna avdelningen. Per- sonalens särskilda befogenheter bidrar också till upplevelsen av att befinna sig i ett fängelse.15 I rapporten beskrivs att barn och unga som placeras på en särskilt förstärkt avdelning (SFA) tillbringar mycket tid i ensamhet utan socialt umgänge med jämnåriga. En majoritet av de barn och unga som var placerade på SFA under 2023 tillbringade 90 procent av sin tid i enskildhet.16 Vidare beskrivs att många barn visar tecken på institutionaliser- ing. Många av de barn och unga som intervjuas har varit inom den sociala barn- och ungdomsvården länge och har varit placerade på fler än ett ungdomshem. Dessa barn och unga upplever sig ha små möjligheter att få upprättelse för de kränkningar som de har utsatts för. De misstänker att ingen ska tro på dem och uttrycker hopplös- het kring det. Deras klagomål tas inte på allvar om kränkningen inte finns dokumenterad på film från övervakningskamer orna. Deras erfarenhet är att en anmälan ändå inte leder till något.17 Institutets sammantagna bild från samtalen med placerade barn och unga och med representanter från det civila samhället är att barns klagomål om våld och kränkningar sällan utreds eller prövas av en oberoende instans. Många barn och unga kontaktar IVO och SiS centrala klagomålsfunktion, men IVO utreder inte enskilda ären - den och SiS klagomålsfunktion är av naturliga skäl inte en obero - 15 Institutet för mänskliga rättigheter (2025) s. 46. 16 Institutet för mänskliga rättigheter (2025) s. 52. 17 Institutet för mänskliga rättigheter (2025) s. 60. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 354 ende part. Rapporten innehåller en rad rekommendationer till för- bättringar för barn och unga på SiS-hemmen. Dessa är: – Ta fram en strategi för avinstitutionalisering. SiS ungdomshem har enligt institutet flera drag som utmärker en otillåten institu- tion enligt FN:s funktionsrättskommitté. De statliga ungdoms- hemmen i sin nuvarande form behöver avvecklas i linje med re- kommendationerna från FN:s funktionsrättskommitté. – Utveckla stödet till barn och unga med funktionsnedsättning som riskerar att fara illa. Det behöver vara ett individanpassat stöd till barnen för att de ska kunna utvecklas och delta i samhället på lika villkor som andra jämnåriga. – Upprätta en oberoende klagomålsfunktion dit barn och unga kan vända sig med sina klagomål. Enligt förslaget ska instansen ha mandat att föra barnens talan i domstol för att utkräva skade- stånd utifrån överträdelser på SiS ungdomshem. – Förbjud isolering av barn och unga på de särskilda ungdoms- hemmen. – Genomför förslagen om hälsovård, sjukvård och tandvård för barn och unga placerade på SiS ungdomshem som presenteras av Utredningen om barn och unga i samhällets vård i SOU 2023:66.18 Rapport 2026 med fokus på SiS-vård på övertid År 2026 presenterade Institutet rapporten I väntan på vadå? – barn och unga blir kvar på övertid vid SiS ungdomshem.19 Rapporten bestod av en rättsutredning gällande mänskliga rättigheter vid frihetsberö- vanden av barn och unga och av en empirisk undersökning av hur placering på, och utskrivning från SiS ungdomshem fungerar i prak- tiken. Den empiriska studien hade gjorts genom analys av forskning och rapporter från JO, Statskontoret och Riksrevisionen, insamling av statistiska uppgifter från SiS och intervjustudier med barn, perso- nal på SiS och socialsekreterare. Intervjuerna omfattade tolv barn och unga som blivit kvar på SiS ungdomshem trots att de hade be- dömts som utskrivningsklara. 18 Institutet för mänskliga rättigheter (2025) s. 72–79. 19 Institutet för mänskliga rättigheter (2026). I väntan på vadå? – barn och unga blir kvar på övertid vid SiS ungdomshem, dnr 3.1.2-316/2024. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 355 Institutet hänvisar i rapporten till att flera tidigare granskningar har konstaterat att SiS har ett oklart vård- och behandlingsuppdrag, och bedömer att detta i kombination med avsaknaden av särskilda krav för SiS-placering får till följd att socialnämnder och förvaltnings- rätter gör olika bedömningar i sina placeringsbeslut. SiS ungdoms- hem och socialnämnder kan också göra olika bedömningar av ett barns fortsatta behov av vård på SiS. I rapporten beskrivs att dagens system för utskrivning bygger på att SiS och socialtjänsten har en dialog kring hur vården av ett barn fortlöper. I praktiken fungerar detta ofta inte. Samtlig SiS-personal och hälften av socialsekreterarna som institutet träffat berättar att de har erfarenhet av SiS-placeringar där barnet blivit kvar på SiS ung- domshem länge efter att SiS har bedömt att hen är utskrivningsklar. Orsakerna kan vara brister hos socialtjänsten med hög arbetsbelast- ning, hög personalomsättning, brister i ledning och bristande samver- kan mellan enheter som har hand om barn och unga respektive stöd och insatser till personer med funktionsnedsättning. Enligt såväl socialsekreterare som SiS-personal som institutet hade mött kunde placeringar på övertid också bero på att socialsekreterarna hade svårt att hitta lämpliga alternativa boenden som matchade barnens behov. Vidare framkom i intervjuer med SiS personal att kommuner i vissa fall har ekonomiska incitament att ha kvar barn på SiS eftersom alter- nativa placeringar, som specialiserade HVB -hem, kan ha en högre dygnskostnad än SiS. I vissa situationer var socialtjänsten och SiS oense om huruvida ett barn behövde ytterligare vård på SiS ungdoms- hem. Av institutets intervjuer framkom också att ungdomshemmet kan ta hänsyn till riskerna med att skriva ut ett barn innan social - tjänsten har hittat en ny placering som kan fungera för barnet.20 Institutet hade även pratat med barn och unga om hur det ser ut med deras möjligheter att klaga på sin placering eller vården på SiS ungdomshem. Flera var osäkra på vem de ska kontakta om de var missnöjda med ett beslut, eller om de upplevde att deras rättigheter hade kränkts. De barn och unga institutet träffat upplevde att de hade små möjligheter att få upprättelse för kränkningar som de hade utsatts för på SiS ungdomshem. Det var svårt för barn och unga att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns, vil ket gör det mycket svårt för dem att få upprättelse i praktiken. Den sammantagna bilden av under- sökningen var att den kränkning det innebär att bli kvar på SiS på 20 Institutet för mänskliga rättigheter (2026) s. 61–64. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 356 övertid sällan, om ens någon gång, utreddes eller prövades av en oberoende instans.21 Rapporten avslutas med rekommendationer till riksdagen och regeringen på fyra områden:22 1. Förebygg godtyckliga frihetsberövanden på SiS. Enligt denna rekommendation behöver SiS kärnuppdrag ses över för att för- tydliga myndighetens roll och ansvar. Institutet menar att det även behövs särskilda krav för att placera barn eller unga som omhändertagits enligt LVU på SiS ungdomshem. Eftersom en placering på SiS ungdomshem är den mest ingripande åtgärden inom ungdomsvården och ofta förenad med ett frihetsberövande behöver grunderna för denna preciseras i lagtext. Det får till exem- pel inte råda osäkerhet kring om ett barn som omhändertas en- bart på grund av omsorgsbrister kan placeras på SiS ungdoms - hem. Utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv är det enligt institutet centralt att ett barn så snart behovet av låsbar vård upphör ska få tillgång till vård i öppna former. Att kunna erbjuda barn plats på öppen avdelning mot slutet av placeringen är avgörande för att få till en trygg och välfungerande utslussning. Detta kräver att det finns öppna avdelningar på alla ungdomshem och att de har hög bemanning dygnet runt. 2. Utred tidsbegränsade placeringar på SiS. Institutet anser att reger- ingen bör överväga att införa en restriktion kring hur länge barn och unga får vara placerade enligt LVU på SiS ungdomshem. Ut- över att ta hänsyn till forskning om risker med låst institutions- vård, bör bedömningen av tidsgränsen även göras utifrån en pröv- ning av barnets bästa. 3. Ge IVO i uppdrag att granska insatser efter SiS-placering. Denna rekommendation byggde på intervjuer med barn, socialsekrete - rare och SiS-personal där det framkom att SiS utslussningsverk - samhet brister. Institutet menar att IVO bör få i uppdrag att granska socialnämndens ansvar för att barn och unga får stöd och insatser för social anpassning efter en SiS-placering. 21 Institutet för mänskliga rättigheter (2026) s. 79–81. 22 Institutet för mänskliga rättigheter (2026) s. 87–91. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 357 4. Stärk möjligheten till upprättelse Den fjärde rekommendationen gällde behovet av åtgärder för att säkerställa barns och ungas rätt till upprättelse när de har frihetsberövats godtyckligt på SiS ung- domshem. Det krävs enligt institutet en oberoende klagomåls - mekanism dit barn och unga kan vända sig med sina klagomål. Denna instans ska ha mandat att föra barnens talan i domstol för att få skadestånd för barn som farit illa på SiS ungdomshem. Den del av IVO:s verksamhet som riktar sig till barn och unga som vill berätta om kränkningar på SiS ungdomshem skulle kunna utvecklas till en sådan oberoende, tillgänglig och barnanpassad klagomålsfunktion. För att hjälpa barn att navigera i dagens system för hantering av klagomål och för att stödja dem under en klago- målsprocess, kan ett stöd som liknar det som de oberoende barn- ombuden tillhandahåller spela en viktig roll för att fånga upp och formulera klagomål. Stödfunktionen behöver utövas av någon som är fristående från SiS och som barnet eller den unge känner förtroende för. Riksdagens ombudsmän (JO) Kort om JO:s verksamhet Justitieombudsmannen, JO, är en myndighet under riksdagen som granskar att myndigheterna arbetar enligt de lagar och regler som styr deras verksamhet. Ett särskilt fokus finns på regler som rör männi- skors rättigheter i förhållande till det allmänna. JO utreder både anmälningar från enskilda och genomför undersökningar på eget initiativ. JO fullgör också det särskilda uppdraget som nationellt besöks- organ enligt FN:s tilläggsprotokoll till konventionen mot tortyr (Opcat) enligt 18 § lagen (2023:499) med instruktion för riksdagens ombudsmän. I detta uppdrag har JO bland annat i uppgift att regel- bundet inspektera platser där människor kan hållas frihetsberövade. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 358 Granskning av vilka konsekvenser platsbristen i SiS särskild ungdomshem får för barn och unga Mot bakgrund av medierapportering om platsbrist inom SiS under sommaren 2022 beslutade JO om att i ett särskilt initiativ granska vilka konsekvenser som platsbristen får för barn och unga.23 Efter att ha genomfört denna granskning uttalade sig JO om SiS lagstad- gade skyldighet att omedelbart anvisa en plats på ett särskilt ung - domshem i akuta situationer. Det rör sig till exempel om fall då en socialnämnd beslutat om ett omedelbart omhändertagande och be- dömt att den unge ska få en plats i ett särskilt ungdomshem. Om den unge inte omedelbart anvisas plats och placeras i ett ungdoms- hem, och den allvarliga utvecklingen därmed inte bryts, finns det enligt JO en uppenbar risk för att den unge råkar mycket illa ut. 24 I granskningen hade JO kommit fram till att platssituationen inom ungdomsvården har varit ansträngd sedan hösten 2021 och att SiS sedan dess haft betydande svårigheter att uppfylla sin skyldighet enligt lag att omedelbart placera barn och unga som befinner sig i en akut situation. Problemen verkade ha blivit mer eller mindre per- manenta sedan sommaren 2022 och in på 2023. De åtgärder som SiS vidtagit för att komma till rätta med platsbristen hade inte lett till att problemen lösts. Tvärtom visade SiS redovisning av kötiderna att utvecklingen har gått i fel riktning.25 Sammantaget var JO mycket kritisk till att SiS inte lever upp till lagens krav och till att det har gått lång tid utan att myndigheten har kommit till rätta med de allvarliga problemen. SiS fick därför allvar- lig kritik av JO. Granskning av hur SiS använder de särskilda befogenheterna avskiljande och vård i enskildhet Efter inspektioner av två av SiS LVM-hem under vintern 2019 be- slutade JO om att i ett initiativ undersöka hur bestämmelser om de särskilda befogenheterna avskildhet och vård i enskildhet tillämpats. I beslutet uttalar sig JO om bland annat SiS tillämpning av bestäm- melserna om avskiljande och vård i enskildhet. JO framhåller att 23 Riksdagens ombudsmän – JO (2023). Initiativ om platsbristen på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem, dnr 5633-2022. 24 JO (2023) s. 8. 25 JO (2023) s. 9–11. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 359 vård i enskildhet är en ingripande tvångsåtgärd som SiS bara får an- vända sig av om de lagliga förutsättningarna för det är uppfyllda. Enbart det förhållandet att en intagen uttrycker att han eller hon vill vårdas på ett sådant sätt, utgör inte en rättslig grund för att fatta ett beslut om det.26 Utredningen i ärendet visar att SiS under en längre tid har haft svårigheter med att tillämpa bestämmelserna om avskil- jande och vård i enskildhet. Förutom att bristerna i tillämpningen riskerar medföra att intagna utsätts för tvångsåtgärder utan laglig grund, kan det även leda till bland annat att intagna blir isolerade eller att tvångsåtgärden tillåts pågå under längre tid än nödvändigt. En viktig orsak som framkommit, och som delvis förklarar de brister som uppmärksammats, är att ansvarig personal verkat sakna de kun- skaper som krävs för att kunna tillämpa bestämmelserna på ett rätts- säkert sätt. Det handlar både om beslutsfattare och de som har att verkställa beslut om avskiljande och vård i enskildhet.27 JO understryker att det är SiS ledning som ytterst ansvarar för att lagar och myndighetens interna riktlinjer tillämpas och att det sker på ett korrekt och enhetligt sätt. Det är inte tillräckligt att anta rikt- linjer, utan SiS måste dessutom säkerställa att de är kända såväl till innehåll som till innebörd och att personalen har tillräckliga kunska- per om de rättsregler som styrt utformningen av riktlinjerna. SiS ansvarar centralt för att en institutionsledning ser till att personalen känner till regelverket och har den kunskap som krävs för att kunna tillämpa det.28 I beslutet uttalar sig JO även om behovet av dels ändamålsenliga lokaler för att kunna verkställa beslut om avskiljande och vård i en- skildhet, dels intern uppföljning av sådana beslut. Opcat – Rapport från verksamheten 2022 I en rapport från 2024 sammanställer JO bland annat vad som fram- kommit under de inspektioner inom SiS som genomförts inom ramen för Opcat-verksamheten under 2022.29 26 Riksdagens ombudsmän – JO (2022). Initiativ om hur Statens institutionsstyrelse använder de särskilda befogenheterna avskiljande och vård i enskildhet, dnr 2802-2020 s. 5. 27 JO (2022) s. 10. 28 JO (2022) s. 11. 29 Riksdagens ombudsmän – JO (2024). Nationellt besöksorgan – NPM, Rapport från verk- samheten 2022. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 360 I rapporten anför JO bland annat att inspektionerna under 2022 visade att många av de problem som SiS haft under senare år fanns kvar i verksamheten. Som exempel nämndes svårigheten att rekry- tera, bristande kompetens hos personalen och avsaknaden av ända- målsenliga lokaler. SiS måste också ta emot allt yngre barn samt fler barn och unga med ett mer omfattande och komplext vårdbehov och JO konstaterade att verksamheten inte är rustad för dessa föränd - ringar i målgruppen. Detta medför bland annat olämpliga placeringar och ett försämrat vårdinnehåll för de intagna. JO ansåg att frågan om trygghet och säkerhet framstod som sär- skilt akut och bekymmersam, bland annat med anledning av att det framkommit att det fanns risk för att de unga, särskilt under nattetid, utsätts för våld och övergrepp av medintagna.30 Opcat – Rapport efter inspektionsserie I en rapport från 2025 sammanställer JO vad som framkommit vid inspektioner av fyra särskilda ungdomshem under året – Inspektions- seriens tema var att granska vårdmiljön. Av rapporten framgår att det är stora skillnader mellan de särskilda ungdomshem som inspek- terats, både vad gäller förutsättningarna för vården och vårdinne- hållet.31 JO konstaterar att tillgång till lämpliga och ändamålsenliga loka- ler är en förutsättning för att SiS ska kunna ge barn och unga en god och säker vård. Inspektionsserien visade att SiS bedriver vård i loka- ler som är nedgångna, undermåliga och mindre ändamålsenliga. Många lokaler var i stort behov av reparation och underhåll. Brister avseende hemmens rastgårdar och utemiljön i övrigt noterades som proble - matiskt.32 JO problematiserar kring det faktum att individer dömda enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård och indi- vider som vårdas av annan anledning (det vill säga efter placering enligt LVU) vårdas inom samma avdelning. Till exempel kan de säker- hetskrav som gäller för dömda komma att omfatta även övriga barn 30 JO (2024) s. 39. 31 Riksdagens ombudsmän – JO (2025). Inspektionsserie om den dagliga vårdmiljön i SiS särskilda ungdomshem, s. 27–30. 32 JO (2025) s. 10–13. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 361 och unga på avdelningen.33 Vad gäller barnens och ungdomarnas del- tagande i programverksamhet, visar inspektionsserien på förhållande- vis stora variationer mellan såväl olika hem som olika avdelningar på samma hem.34 Likaså har det kommit fram att barn och unga får tillgång till skolundervisning i olika grad med varierande kvalitet.35 Inspektionsserien visade vidare på stora variationer när det gäller barns och ungas tillgång till aktiviteter. Vid samtliga hem uppgav personal att oförutsedda händelser i personal- eller barn- och ung- domsgruppen påverkar möjligheterna att ge de intagna tillgång till meningsfulla aktiviteter.36 JO bedömde det som problematiskt att flera i personalen upp- lever behandlings- och verkställighetsplanerna som alltför omfat- tande och svårtillgängliga och att barn och unga inte upplevde sig som delaktiga i sin vård. Detta, menar JO, kan medföra sämre förut- sättningar för en god vård.37 Statskontoret Kort om Statskontorets verksamhet Statskontorets har i uppgift att se till att regeringen och departemen- ten får beslutsunderlag som är relevanta, konkreta och användbara så att de kan användas för omprövning och effektivisering av den statliga verksamheten. Statskontoret arbetar också med mer generella frågor om statsförvaltningens organisering, styrning och kompetens- försörjning. Myndighetsanalys år 2020 Regeringen gav 2019 Statskontoret i uppdrag att genomföra en myn- dighetsanalys av SiS. I mars 2020 överlämnade Statskontoret Myndig- hetsanalys av Statens institutionsstyrelse (2020:7). Utredningen genom- fördes utifrån Statskontorets modell för myndighetsanalyser med 33 JO (2025) s. 12. 34 JO (2025) s. 20–21. 35 JO (2025) s. 25–26. 36 JO (2025) s. 22–25. 37 JO (2025) s. 30–31. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 362 underlag i form av intervjuer, enkätundersökning och dokument- genomgångar. Sammantaget bedömde Statskontoret att SiS fullgör viktiga delar av sitt uppdrag att bedriva individuellt anpassad tvångsvård. Stats - kontorets analys visade att SiS verksamhet i flera avseenden hade utvecklats i positiv riktning. Det gällde exempelvis etikarbetet och arbetet för ökad målgruppsanpassning. Även myndighetens interna processer hade utvecklats positivt, såsom arbetet med att planera verk- samheten. Statskontoret konstaterade att barn och unga och social- tjänsten i huvudsak är nöjda med SiS. Samtidigt noterades områden med fortsatta utvecklingsbehov. Statskontorets utredning pekade bland annat mot att vården inte var likvärdig. Det fanns variationer i hur institutionerna bedriver verksamheten och SiS hade svårt att erbjuda vård som var anpassad efter alla de målgrupper som kommer till myndigheten. Statskontoret gjorde också bedömningen att SiS bör utveckla sina strategiska mål så att de omfattar alla aspekter av kärnuppdraget. Samverkan, jämlikhet och rättssäkerhet gavs som exempel på utmaningar som inte fångas upp som mål.38 SiS borde också utveckla uppföljningen av vårdens innehåll och kvalitet samt uppföljningen av sin samverkan för att bättre kunna styra verksamheten mot dess utvecklingsbehov och kunna redovisa hur myndigheten fullgör sitt uppdrag. Den bristande uppföljningen gör det svårt att följa hur individanpassad vården är och vilka effek- ter vården på SiS ger. Statskontoret ansåg också att SiS borde dra mer nytta av den information som framkommer i uppföljningen genom att till exempel analysera orsaker till skillnaderna mellan institutio- nerna och dra lärdomar utifrån goda exempel.39 För att öka kvaliteten, rättssäkerheten och likvärdigheten i vår- den bedömde Statskontoret att SiS behövde öka styrningens genom- slag. Statskontoret lämnade bland annat förslag om hur SiS kunde förbättra sitt arbete med styrdokument, förvaltningskultur, förut- sättningar för ett kunskapsbaserat arbetssätt samt samordning inom myndigheten.40 I fråga om tillgången till hälso- och sjukvård var slutsatsen att barns och ungas behov av hälso- och sjukvård inte tillgodoseddes. SiS egna hälso- och sjukvård bedömdes fungera väl, medan det fanns 38 Statskontoret (2020). Myndighetsanalys av Statens institutionsstyrelse 2020:7, s. 9. 39 Statskontoret (2020) s. 14–15. 40 Statskontoret (2020) s. 16. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 363 betydande problem i samarbetet med regionernas psykiatriska hälso- och sjukvård. Tillgång till hälso- och sjukvård är en faktor som i hög grad påverkar myndighetens förutsättningar att kunna erbjuda barn och unga en god vård och behandling. Samtidigt ska hälso- och sjuk- vård ges till den med störst behov enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), vilket är en bedömning som görs av hälso- och sjukvården. Det är en aspekt som gör SiS uppdrag komplext. Statskontorets ut- redning visade att det fanns betydande svårigheter i samarbetet med hälso- och sjukvården, framför allt när det gäller tillgång till psykia- trisk vård. Medarbetare på institutioner beskriver återkommande att det uppstår situationer där de upplever att barn och unga faller mellan stolarna. En återkommande situation är att medarbetare kör barn eller unga till psykiatrin men att de inte kan läggas in för att de är utåtagerande. Medarbetare upplever också att sjukvården ibland inte lägger in barn och unga på grund av att de är placerade på en av myn- dighetens institutioner. En enkätundersökning visade också att med- arbetare anser att samarbetet med psykiatrin fungerar sämre än sam- arbetet med övriga hälso- och sjukvården. Endast 20 procent av de som svarade på enkäten instämde helt eller i hög grad i påståendet att samarbetet med regionernas psykiatriska hälso - och sjukvård innebar att barn och unga fick tillgång till den psykiatriska hälso - och sjukvård som de behövde.41 Inom området trygghet och säkerhet konstaterade Statskontoret att barn och unga utsatts för missförhållanden inom myndigheten.42 Utredningen visar på brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet, att arbetet med etikfrågor varierade och att myndigheten saknade en tydlig struktur för sitt säkerhetsarbete.43 Vidare konstaterades att SiS inte hade någon långsiktig lokalförsörjningsplan.44 Statskontoret lämnade även förslag som rörde delvis externa förut- sättningar för att SiS ska kunna fullgöra sitt uppdrag, exempelvis en välfungerande kompetensförsörjning samt samverkan med andra aktörer. SiS behövde särskilt förbättra sin samverkan med regionerna för att säkerställa att barn och unga erbjuds tillräcklig hälso - och sjukvård samt med socialtjänsten för att förbättra förutsättningarna för en god eftervård.45 41 Statskontoret (2020) s. 106–109. 42 Statskontoret (2020) s. 113–118. 43 Statskontoret (2020) s.118–120. 44 Statskontoret (2020) s. 124. 45 Statskontoret (2020) s. 9. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 364 Myndighetsanalys år 2022 År 2021 gav regeringen Statskontoret ett ytterligare uppdrag av - seende SiS och myndighetens verksamhet, denna gång med särskilt fokus på flickor. Uppdraget bestod av tre delar: – Att analysera om SiS har de förutsättningar som krävs för att kunna leva upp till sitt åtagande enligt LVU, myndighetens in- struktion och annan reglering som gäller för de särskilda ung - domshemmen. – Att granska hur vårdkedjan fungerar i ärenden som rör barn och unga som är placerade enligt LVU, i synnerhet för flickor. – Att analysera vilket kunskapsstöd som SiS, regioner och kom- muner tar del av från statliga myndigheter. Statskontoret överlämnade sin rapport i mars 2022.46 Statskontoret konstaterade att åtgärder behövdes för att komma till rätta med bris- ter på ungdomshemmen. Brister som tvångsåtgärder utan lagstöd, mer kraftfulla tag än vad som är försvarligt och proportionerligt samt problematiskt bemötande av barn och unga.47 Statskontoret bedömde att lagar och förordningar var tydliga när det gäller SiS respektive socialnämndernas ansvar för vård av barn och unga, men att de unga i praktiken inte alltid fick den vård de behövde. SiS och socialtjänsten behövde förbättra och samordna sina rutiner för att deras samverkan om placerade unga ska fungera.48 Enligt Statskontoret fanns det områden där lagändringar krävs eller där behovet bör utredas, till exempel bestämmelserna om kropps- besiktning och visitation inom LVU samt registerkontroll av ung- domshemmens personal.49 Statskontoret lyfte fram regleringen av de olika aktörernas ansvar för placerade barns och ungas tillgång till hälso- och sjukvård som ett tydligt undantag från de i övrigt goda legala förutsättningarna. En effekt av detta var att placerade barn och unga inte alltid får den hälso- och sjukvård som de behöver.50 I rapporten beskrevs ett legalt 46 Statskontoret (2022). SiS vård av barn och unga enligt LVU – förutsättningar för en trygg och ändamålsenlig vård 2022:4. 47 Statskontoret (2022) s. 21. 48 Statskontoret (2022) s. 7–8. 49 Statskontoret (2022) s. 22. 50 Statskontoret (2022) s. 23–24. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 365 glapp som gör att regioner inte är skyldiga att ta emot de barn och unga som är folkbokförda i en annan region än den egna. Utanför hemregionen har de endast rätt till akut sjukvård och öppen sjukvård. En frivillig överenskommelse mellan regionerna, det så kallade riks- avtalet för utomlänsvård, ska ge barnen och de unga samma rätt till hälso- och sjukvård som de som bor i regionen. Men det fungerar inte alltid i praktiken. Statskontorets utredning visade att det inte heller var klarlagt att barnen och de unga ens fick den akutvård och öppna hälso- och sjuk- vård som de har rätt till enligt hälso- och sjukvårdslagen. Statskon- toret menade att det finns skäl att överväga att i lag utöka dessa barns och ungas rätt till hälso- och sjukvård i den region där de är tvingade att vistas, och ansåg att regleringen behövde ändras så att regionerna är skyldiga att ge vård till barn och unga som har placerats på SiS ungdomshem. Att placerade barn och unga inte får den hälso- och sjukvård som de behöver riskerar att drabba flickor hårdare än pojkar. Flickorna har oftare psykiatriska besvär och därför i högre utsträck- ning behov av insatser från hälso- och sjukvården.51 Statskontorets intervjuer visade att socialtjänsten inte alltid ini- tierade sådana läkar- och hälsoundersökningar som ska genomföras i samband med en placering. Detta gällde framför allt vid akuta pla- ceringar på grund av tidsbrist. Statskontoret bedömde att även SiS har en roll i att se till att hälsoundersökningarna kommer till stånd, och att SiS bör ha upparbetade kontakter med hälso- och sjukvården i den aktuella regionen och att de därigenom kan bistå socialtjänsten med en lämplig kontaktväg till hälso- och sjukvården. Statskontoret bedömde att när hälsoundersökningar inte genomförs leder det till att aktörerna har ett sämre underlag för att planera vården utifrån individens behov. Det framkom också exempel på att socialtjänsten inte bifogade tillräcklig information om den tidigare vården i sina platsansökningar till SiS.52 Det kunde även handla om viktig infor- mation om somatiska sjukdomar som riskerade att bli farliga om behandlingen upphörde. Statskontoret bedömde att det fanns skäl som talar för att SiS bör få möjlighet att initiera en samordnad indi- viduell plan (SIP) med region och kommun.53 51 Statskontoret (2022) s. 23–24. 52 Statskontoret (2022) s. 25–26. 53 Statskontoret (2022) s. 101–102. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 366 Vid Statskontorets intervjuer med hälsopersonal på SiS särskilda ungdomshem framkom att de inte kände till om det fanns någon när- mare beskrivning av vilken typ av hälso- och sjukvård som SiS ska erbjuda och som inte är skolhälsovård inom elevhälsan. SiS ansåg att det inte var tydligt hur långt myndighetens ansvar för hälso - och sjukvård sträckte sig.54 Statskontoret konstaterade att det tar för lång tid för SiS att åt- gärda de brister och missförhållanden som bland annat JO och IVO pekar på. Det var därför mycket viktigt att SiS noga följde situationen på ungdomshemmen och snabbt genomförde åtgärder om brister och missförhållanden upptäcks.55 Statskontoret lyfte att tvångsvår- dade barn och unga är en sårbar grupp under en mycket ingripande åtgärd där alla delar i vårdkedjan behöver fungera. Statskontoret lämnade därför ett förslag till regeringen om att IVO regelbundet ska utöva tillsyn över hela vårdkedjan för de barn och unga som är placerade på SiS ungdomshem.56 Vidare ansåg Statskontoret att SiS behövde ta fram en plan för sin kompetensförsörjning med konkreta åtgärder för att tillgodose behovet av personal med rätt kompetens. SiS behövde också se till att all personal på ungdomshemmen har tillräcklig kompetens för att ge barn och unga en trygg och ändamålsenlig vård efter deras individuella behov. Det handlade framför allt om kompetens om hur man ska bemöta unga med neuropsykiatriska funktionsnedsätt- ningar och psykisk ohälsa för att förebygga och förhindra våldsamma situationer. Många avskiljningar gällde flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa.57 Statskontoret beskrev också att SiS hade många uppföljnings - system, men att de inte tillgodosåg behovet av att kunna överblicka verksamheten och få kunskap om vilka effekter olika åtgärder har. SiS behövde ha ett fungerande uppföljningssystem som ger en sådan överblick över verksamheten och vilka åtgärder som är effektiva för att förebygga och förhindra missförhållanden. SiS behövde även utreda klagomål från enskilda när det gäller verksamheten på ung- domshemmen, och om det behövs även genomföra åtgärder för att komma till rätta med brister. SiS behövde också skaffa sig en över- 54 Statskontoret (2022) s. 116–117. 55 Statskontoret (2022) s. 30–31. 56 Statskontoret (2022) s. 35. 57 Statskontoret (2022) s. 28–29. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 367 blick över klagomålen och över vilka åtgärder som SiS har genom- fört.58 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) Kort om IVO:s verksamhet Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är den statliga myndighet som ansvarar för tillsyn och tillståndsprövning inom hälso- och sjuk- vård, socialtjänst och LSS-verksamhet. Tillsynen över socialtjänsten inkluderar verksamheten på SiS institutioner. IVO gör både anmälda och oanmälda tillsynsbesök. IVO utövar också tillsyn över den hälso- och sjukvårdsverksamhet som SiS bedriver inom institutionerna. Förstärkt tillsyn 2021–2022 av särskilda ungdomshem där flickor vårdas År 2021 fick IVO ett regeringsuppdrag att under 2021–2022 genom- föra en förstärkt tillsyn av SiS särskilda ungdomshem där unga flickor vårdas (S2021/03345). Uppdraget redovisades i januari 2023.59 Enligt IVO:s rapport visade tillsynen omfattande brister och missförhållan- den i samtliga SiS verksamheter där flickor vårdas. SiS kritiserades i fråga om 19 av 21 ungdomshem och i tre fall var bristerna så allvar- liga att IVO stängde en avdelning eller förelade SiS att vidta omedel- bara åtgärder. För nio andra ungdomshem begärde IVO återredovis- ning av vidtagna åtgärder och deras effekter. Många av de brister IVO påtalade var redan kända genom tidigare tillsyn och andra aktörers granskningar, men trots detta hade SiS inte lyckats avhjälpa problemen. Vid tillsynen framkom bland annat att SiS återkommande tillämpat sina befogenheter på ett otillåtet sätt. Det gällde särskilt den särskilda befogenhet som ger SiS rätt att under vissa omständigheter hålla pla- cerade barn och unga avskilda. Vid flera tillfällen hade barn och unga hållits avskilda under längre perioder än tillåtet, som mest upp till totalt nästan åtta timmar. Antalet avskiljningar skilde sig åt mellan ungdomshemmen. Det genomsnittliga antalet avskiljningar per 1 000 vårddygn för samtliga ungdomshem under åren 2019–2021 var 58 Statskontoret (2022) s. 9. 59 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2023). Tillsyn av SiS särskilda ungdomshem 2021–2022 Redovisning av regeringsuppdrag S2021/03345. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 368 ungefär sex. Det ungdomshem där flest avskiljningar per 1 000 vård- dygn genomförts var ett hem som enbart tar emot flickor. Där hade det genomförts cirka 24 avskiljningar per 1 000 vårddygn under perio- den. I den andra änden av skalan återfanns ett hem som tar emot icke skolpliktiga pojkar, där det under samma period hade genom- förts cirka 0,5 avskiljningar per 1 000 vårddygn under samma period. Även den sammantagna statistiken visade att flickor avskildes i större utsträckning än pojkar.60 Vid 14 av de 21 ungdomshemmen hade verk- samheterna agerat i strid med lagen genom att använda fasthållningar och nedläggningar utan intention att föra barnet eller den unge till ett avskiljningsrum. Fasthållning och nedläggning på detta sätt är enligt IVO en otillåten tvångsåtgärd som innebär avsteg från det grundlagsskydd mot kroppsliga ingrepp som stadgas i regerings - formen.61 I IVO:s tillsyn år 2021 konstaterades brister i två fall då SiS låtit arbetstagare delta i klientnära arbete trots pågående förundersökning om sexualbrott rörande samma arbetstagare. IVO bedömde att verk- samheterna inte levde upp till kravet på god kvalitet, och pekade på det långtgående ansvar som SiS har för att tillhandahålla en trygg och säker vård av god kvalitet.62 I rapporten beskrivs också att många placerade barn och unga överlag har en positiv upplevelse av sin vistelse på SiS, men att flickor jämfört med pojkar varit generellt mer utsatta och känt sig mindre trygga. En stor del av barn och unga uppgav att de hade varit med om kränkningar eller utsatthet på ungdomshemmet. Bland annat uppgav sju av tio placerade flickor att de återkommande upplevt hot- fullt eller kränkande beteende från andra placerade barn och unga mot dem själva eller andra. Samma slags problem u pplevdes även avseende personalens bemötande och beteende. Nästan hälften av flickorna och en fjärdedel av pojkarna som hade svarat på en enkät från IVO uppgav att de flera gånger hade varit med om att persona- len varit hotfull eller kränkande mot dem själva eller andra barn och unga.63 IVO gör i rapporten analysen att ungdomshem med relativt hög personaltäthet, erfaren personal och låg personalomsättning har färre avskiljningar. Även antalet psykologer och behandlingssekreterare 60 IVO (2023) s. 26–29. 61 IVO (2023) s. 3. 62 IVO (2023) s. 11. 63 IVO (2023) s. 4. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 369 har betydelse för att minska antalet avskiljningar. Vidare är persona- lens kunskap om funktionsnedsättningar och dess konsekvenser en viktig faktor för verksamhetens förutsättningar att anpassa vård och behandling efter barn och ungas behov. IVO beskriver i rapporten att SiS under senare år vidtagit flera åtgärder för att förbättra verksamheten och särskilt vården av unga flickor. IVO:s sammantagna bild från den förstärkta tillsynen var dock att de åtgärder och satsningar som genomförts inte haft tillräck- lig effekt för att säkerställa att barn och unga, särskilt flickor, till - försäkras en trygg och säker placering.64 Årlig tillsynsrapport 2023 IVO lämnar varje år en särskild rapport till regeringen med en sam- manfattande analys av sitt arbete under det gångna verksamhetsåret. Rapporten ska innehålla de viktigaste iakttagelserna, de åtgärder som myndigheten vidtagit med anledning av uppmärksammade brister och slutsatser av tillsynen. Se 3 § förordningen (2013:176) med instruk- tion för Inspektionen för vård och omsorg. I den årliga tillsynsrapporten för 2023 beskrev IVO att tillsynen av SiS under förstärkts, så att majoriteten av ungdomshemmen inspek- terats två gånger. IVO lade under året ett särskilt fokus på att granska SiS arbete med att förebygga, upptäcka och agera vid händelse av att personal har ett gränsöverskridande beteende eller inleder otillbörliga relationer med barn och unga. Bakgrunden till detta särskilda fokus- område var tidigare konstaterade brister samt information från pla- cerade barn och unga om förhållandena på hemmen. IVO fann i till- synen att fyra av 21 ungdomshem hade brister i form av bland annat avsaknad av implementering, bristande följsamhet till rutiner samt adekvata arbetssätt. IVO granskade även om SiS följde kravet på kon- troll i Polismyndighetens misstanke- och belastningsregister innan personal anställs, ges uppdrag eller praktiktjänstgöring på ungdoms- hemmen. Tillsynen visade att 9 av 19 institutioner inte kontrollerade personal före anställning eller sparade ner registerutdragen i enlighet med lagens krav. Vid uppföljande inspektioner senare under 2023 fokuserade IVO på att följa upp brister som konstaterats i frekvens- tillsynen under 2022. IVO fann att flera brister kvarstod, bland annat 64 IVO (2023) s. 5. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 370 avseende hot och våld mellan boende och mellan boende och perso- nal. På fyra ungdomshem konstaterades så allvarliga missförhållan- den att beslut fattades om föreläggande mot SiS.65 Tillsyn av SiS 2024 I augusti 2025 presenterade IVO en samlad rapport om tillsynen av SiS under 2024.66 Inför tillsynen hade enkäter sänts ut till 700 barn och unga på SiS ungdomshem och 329 svar hade inkommit. IVO bedömde sammanfattningsvis att tillsynen visade att SiS inte säker- ställde en tillräckligt god och säker vård för placerade barn och unga. Flera av de problem och brister som tillsynen identifierat var kända från tidigare år och borde redan ha varit avhjälpta. Bristerna hänför- des till fem områden: – Bemanning under nätter. – Brister i bemötande eller våld från personal. – Individuella vårdplatser, anpassade lokaler och rätten till ute- vistelse. – Hantering av klagomål, synpunkter och missförhållanden. – Systematiskt förbättringsarbete. I fråga om bemanning nattetid identifierade IVO:s tillsyn omfat- tande brister kopplade till att boendekorridorer inte var tillräckligt bemannade. Otillräcklig bemanning nattetid med brister i tillsyn och uppsikt hade resulterat i allvarliga händelser med fara för liv och hälsa, bland annat i form av flera fall av hot, misshandel och suicidförsök. På flera ungdomshem hade placerade barn och unga tagit sin in till varandras boenderum nattetid, ibland utan att perso- nal uppmärksammat det. Det hade lett till upprepade fall av fysiskt våld och misstänkta sexuella övergrepp. På ett ungdomshem hade upprepade fall av allvarlig misshandel ägt rum i en boendekorridors toalett/badrum som nattetid delades av flera placerade. Allvarliga situationer uppstod som regel när antalet anställda på plats var för 65 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2024). Vad har IVO sett 2023? Iakttagelser och slutsatser om vårdens och omsorgens brister för verksamhetsåret 2023, s. 20–21. 66 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2025). Tillsyn av SiS 2024. Brister, åtgärder och systematiskt förbättringsarbete. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 371 få eller inte befann sig på avdelningen och därför inte hann upptäcka eller ingripa för att avbryta pågående händelser. Personalens från- varo drabbade även de barn och unga som mådde dåligt och fick vänta länge på stöd under natten.67 Gällande brister i bemötande eller våld från personal hade det vid samtal med barn och unga framkommit att det på ett par ungdoms- hem funnits personal som använt ett kränkande eller rasistiskt språk och att personal hotat med repressalier som vård i enskildhet och rumsvisitation. Barn och unga hade också upplevt att personalen inte tagit hänsyn till deras funktionsnedsättningar, vilket kunde på- verka förutsättningarna för att förebygga allvarliga händelser. Vid sammanställning av uppgifter från barn och unga framkom att barn på 18 av 21 ungdomshem hade svarat att de blivit utsatta för fysiskt våld av personal, och på 11 av ungdomshemmen att de blivit utsatta för sexuella ofredanden av personal. Det hade även kommit in infor- mation till IVO med uppgifter om att personalen nedvärderat och psykiskt och fysiskt kränkt barn och unga genom exempelvis knuffar. Under 2024 förbjöd IVO en verksamhet där det under flera år hade inkommit uppgifter från barn och unga om våld och våldsprovoka- tioner från personal. Förbudet hävdes efter att SiS redovisat åtgär- der som bedömdes vara lämpliga för att komma till rätta med bris- terna.68 Gällande brister i fråga om vårdplatser med mera beskrev IVO att SiS de senaste åren ökat antalet platser genom att bland annat överbelägga och ställa om institutioners målgrupp. Under IVO:s tillsyn 2024 hade SiS uppgett att anpassning av vården efter målgrup- pens behov var en utmaning som kunde leda till att vissa barn till- delades platser där erbjuden behandlingsform inte överensstämde med behov och önskemål. I fråga om lokalernas utformning och skick hade IVO funnit flera och återkommande brister. Det hand- lade handlar bland annat om att lokalernas utformning hade gjort det svårt för personalen att snabbt ta sig in till de boende. Bristerna handlade också om att rum för vård i enskildhet inte varit anpassade så att placerade barn och unga enkelt kunnat kontakta personal. Gällande utevistelse hade det framkommit att unga fått så lite som en promenad i veckan och att daglig utevistelse eller aktiviteter inte kunnat utföras alls på grund av personalbrist och att aktiviteter där- 67 IVO (2025) s. 9–10. 68 IVO (2025) s. 10–11. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 372 för inte kunnat genomföras på ett säkert sätt. På ett hem var barn och ungas utevistelse i flera fall avgränsade till en inhägnad rökruta, vilket enligt SiS bland annat berodde på säkerhetsbedömningar och otillräckligt med personal.69 I den del av tillsynen som gällde hantering av klagomål, synpunk- ter och missförhållanden hade IVO granskat hur SiS tagit emot och utrett klagomål, synpunkter och rapporter avseende incidenter och allvarliga händelser rörande våld, hot, självskada och bemötande. Till- synen visade att verksamheter hade väntat för länge med att utreda klagomål, att allvarliga händelser inte hade rapporterats eller att ung- domshem upplevde att det tog lång tid att få återkoppling från central nivå efter anmälda händelser. På flera ungdomshem fann IVO att verksamheten i utredningar av incidenter inte hade tagit ställning till om en händelse faktiskt innebar en avvikelse eller ett missförhål- lande. Det innebar en risk att ansvariga verksamheter inte kontrol- lerade om gällande arbetssätt och rutiner var tillräckligt ändamåls- enliga. Det förekom också att personal hade bristande kunskap i hur händelser skulle klarläggas och rapporteras till huvudmannen, eller att ledningen inte hade fått direkt kännedom om inträffade händelser.70 I fråga om systematiskt förbättringsarbete fann IVO att SiS redo- visat förbättrande åtgärder i fråga om såväl myndighetsövergripande insatser som åtgärder på ungdomshemmen som lett till vissa förbätt- ringar. Det gällde bland annat mer individuellt behovsanpassad pla- nering och bemanning, användning av kameror och dörrlarm för bättre uppsikt, extrapersonal vid vård i enskildhet och arbetssätt som förebygger utmanande situationer. Samtidigt var återkommande tillsynsbeslut från IVO med kritik, förelägganden och förbud av verksamheter uttryck för att SiS systematiska förbättringsarbete inte hade varit tillräckligt kraftfullt för att avhjälpa brister.71 69 IVO (2025) s. 11–12. 70 IVO (2025) s. 12–13. 71 IVO (2025) s. 13. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 373 Årlig tillsynsrapport 2025 I IVO:s årliga tillsynsrapport för 2025 72 angavs fortsatt allvarliga brister på särskilda ungdomshem som drivs av SiS. Beskrivningen grundades i stor utsträckning på den fördjupade tillsyn som gjordes av SiS år 2024. Motsvarande analys hade inte gjorts för år 2025 men IVO angav att antalet beslut med brister som IVO riktade mot SiS var på liknande nivåer under 2025 som under 2024. IVO samman - fattade sina viktigaste iakttagelser i rapporten avseende 2025 på föl- jande sätt: – Otillräcklig nattbemanning leder till våld, övergrepp och allvar- liga säkerhetsbrister. – Barn och unga upplever våld och brister i bemötande från personal. – Rutinerna för suicidprevention brister. – De placerades behov av anpassade lokaler och utevistelse tillgodo- ses inte tillräckligt. – Tillsynen visar på långsam eller bristfällig klagomålshantering. – SiS behöver stärka sin egenkontroll för att säkerställa en trygg och säker vård. Statens institutionsstyrelse Tillsynsrapport – tillämpning av bestämmelserna för vård i enskildhet SiS har en intern tillsynssektion som är självständig och rapporterar direkt till generaldirektören. År 2024 granskade tillsynssektionen myndighetens regelefterlevnad i samband med tillämpningen av be- stämmelserna om vård i enskildhet. Granskningens syfte var att under- söka om bestämmelserna om vård i enskildhet tillämpades korrekt och rättssäkert och resultatet sammanställdes i en rapport.73 I rappor- ten beskrivs att myndighetens styrdokument anger att vård i enskild- het förutsätts gälla under en begränsad period och endast är avsedd att vara en tillfällig lösning. Tillämpningen av reglerna för vård i en- skildhet ledde dock under 2024 till långvariga insatser och följde alltså 72 IVO (2025) s. 36–38. 73 Statens institutionsstyrelse SiS (2024). Tillsynsrapport – tillämpning av bestämmelserna för vård i enskildhet, dnr 1.1.3-1176-2024. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 374 inte de riktlinjer som myndigheten utfärdat. Trots att det även fanns brister i uppföljningen föreföll det känt för myndigheten att vård- tiderna i enskildhet tenderade att bli långa. Ändå hade inte myndig- heten vidtagit några tydliga åtgärder för att vända utvecklingen. I av- saknad av förtydligande vägledning från myndigheten blev det upp till de enskilda ungdomshemmen att göra egna bedömningar, vilket riskerade att leda till bristande enhetlighet i tillämpningen.74 Av granskningen framgick även att ungdomshemmen gjorde olika tolkning av i vilken utsträckning det var möjligt för manliga medarbetare att bemanna vård i enskildhet och genomföra utresor med flickor. Uppfattningen att manliga medarbetare inte fick/borde åka ut eller vistas ensamma med flickor som vårdades i enskildhet genomsyrade bemanningsplaneringen på vissa hem medan andra hem endast försökte att anpassa bemanningen utifrån kön när särskilda skäl föranledde det.75 Vidare framgick att ungdomshemmen generellt sett inte kände till hur andra hem arbetade med vård i enskildhet. Det fanns ingen upparbetad struktur för tillämpningsforum där det både lokalt, och på nationell nivå, gavs möjlighet att diskutera tillämpningsfrågor. Det ledde till att det var svårt för institutionschefer att ta ansvar för att verksamheten bedrevs på ett ändamålsenligt och nationellt en - hetligt sätt.76 Tillsynsrapport – Efterlevnad av SiS styrdokument 2025 Myndighetens interna tillsynsfunktion granskade år 2025 efterlevna- den av styrdokument och presenterade rapporten Efterlevnad av SiS styrdokument – fokus säkerhet.77 Granskningen skedde genom dokumentstudier, intervjuer och stickprovskontroller. Syftet med granskningen var att bedöma om beslutade styrdokument som avser att stärka säkerheten vid myndigheten efterlevs och att bedöma om hanteringen av styrdokument inom säkerhetsområdet är ändamåls- enlig. Därtill sökte granskningen svar på om styrdokumenten var framtagna efter verksamhetens behov och förutsättningar, om de 74 SiS (2024) s. 26–27. 75 SiS (2024) s. 55–56. 76 SiS (2024) s. 26–27. 77 Statens institutionsstyrelse SiS (2025 a). Efterlevnad av SiS styrdokument – fokus säkerhet Internrevisionsrapport 1/2025, dnr 1.3.2–3619–2025. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 375 var aktuella, beslutade enligt arbets- och delegationsordningen och tydliga för medarbetarna. Sammantaget bedömde internrevisionen att det fanns brister avseende efterlevnaden av granskade styrdoku- ment och att hanteringen av styrdokument inom säkerhetsområdet kunde utvecklas för att bli än mer ändamålsenliga och därmed minska säkerhetsriskerna. Inom ramen för granskningen hade internrevisionen iakttagit att det finns styrdokument inom säkerhetsområdet som kunde ge ut - rymme för olika tolkningar. Beträffande en riktlinje beskrevs att det var svårt att förstå metodiken och att hitta stödmaterial som hjälp för tolkning och implementering av den. Det noterades vidare att det var svårt att hitta bland styrdokument och stödmaterial. Som ett exempel nämndes att riktlinjen för etik var publicerad under vård och omsorg och missbruksvård respektive ung- domsvård, även om riktlinjens inledande stycke slår fast att alla som arbetar på SiS är skyldiga att arbeta efter den oavsett arbetsplats, funk- tion eller arbetsuppgift. En stor del av medarbetarna inom huvudkon- torets verksamhet riskerade därför att inte hitta riktlinjen.78 I fråga om samverkan med hemmen vid framtagande av styrdoku- ment beskrevs en stor variation i hur det fungerar. I vissa fall fungerar det väl och i andra fall inte alls. Det gör att hemmens förutsägbarhet när nya styrdokument ska införlivas minskar.79 Vid intervjuer på såväl hemmen som huvudkontoret hade det lyfts att stödavdelningarna inte lyckats utveckla ändamålsenliga processer avseende samverkan mellan avdelningarna. I intervjuer med institu- tionschefer och avdelningsdirektörer på huvudkontoret hade det framkommit att bristen på samverkan mellan stödavdelningarna kan påverka efterlevnaden av styrdokument, då styrdokumentet inte ut- formas så att de blir ändamålsenliga för verksamheten eller att kärn- verksamheten inte alltid känner tilltro till styrdokumentet. Internrevisionen konstaterade att det saknas en myndighetsöver- gripande och systematisk uppföljning av efterlevnaden av de styr - dokument som stickprovskontrollerna gällde. Bristen på uppfölj - ning av regelefterlevnad innebär en risk för att såväl nationell som lokal ledning inte får korrekta underlag att styra utifrån.80 78 SiS (2025 a) s. 15–16. 79 SiS (2025 a) s. 19. 80 SiS (2025 a) s. 20–21. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 376 Kapacitetsrapport 2025–203581 Rapporten har tagits fram som en del i arbetet med att komma till rätta med platsbristen som varit konstant inom SiS ungdomsvård sedan 2022. Att kapaciteten inte är tillräcklig beskrivs bland annat vara en följd av: – Grövre kriminalitet och kraftig ökning av antalet dömda till slu- ten ungdomsvård. – En ökning av den genomsnittliga vårdtiden inom ungdomsvården. – Barn och unga med mer omfattande och sammansatta vårdbehov som föranleder vård individuellt eller i mindre grupper. – Utmanande kompetensförsörjning där myndigheten inte klarar att bemanna med rätt kompetens och tillfälligt tvingats stänga vårdplatser. – Strukturella utmaningar i vårdkedjan och svårigheter för social- nämnderna att hitta placering efter SiS.82 En annan orsak är avsaknad av ändamålsenliga lokaler där stora delar av lokalbeståndet har uppnått sin tekniska livslängd eller har omfat- tande renoveringsbehov. Åtgärder i brandskyddet är eftersatt i många lokaler och i kombination med skärpta krav på byggnadstekniskt brandskydd har det föranlett stängningar av platser.83 I rapporten presenteras prognoser som underlag för myndighetens långsiktiga planering av platskapacitet. Myndigheten framtida plats- behov beräknas utifrån de tre olika förutsättningarna – att sluten ungdomsvård utmönstras från halvårsskiftet 2026, – att vården av vuxna med missbruk övergår till regionerna från 2030, samt – att SiS i övrigt vårdar ungefär samma målgrupp inom LVU som i dag.84 81 Statens institutionsstyrelse SiS (2025 b). Kapacitetsrapport 2025–2035, dnr 1.1.3-1538-2025. 82 SiS (2025 b) s. 8. 83 SiS (2025 b) s. 28. 84 SiS (2025 b) s. 6. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 377 Med utgångspunkt i dessa förutsättningar bedöms att platsbrist kom- mer att råda inom ungdomsvården till i slutet av 2026. Platskapaci- teten behöver utökas under kommande år och åtgärder i form av nyproduktion, uppförande av konceptbyggnader och en sökning efter ytterligare lokaler har påbörjats.85 Ytterligare åtgärder bedöms dock krävas för att stärka kapaciteten och möta behovet. En projekt- organisation inrättades år 2025 med uppdraget att hantera lång- och kortsiktig platsplanering och dimensionering av platser inom myndig- heten.86 Rapporten rekommenderar att åtgärder vidtas i syfte att ge myn- digheten ett strukturerat grepp om de variabler som påverkar plats- och kapacitetsutvecklingen samt ett mer systematiskt arbetssätt med dessa variabler. Kartläggning och analys över avskiljningar och fysiska ingripanden SiS har kartlagt och analyserat myndighetens tillämpning av avskilj- ningar och användning av fysiska ingripanden och presenterat resul- taten i rapporten En kartläggning och analys över avskiljningar och fysiska ingripanden på SiS ungdomshem våren 2026. Myndigheten har kartlagt statistik för åren 2023–2025, och samtliga avskiljningar och fysiska ingripanden som genomförts på myndighetens ungdoms- hem mellan den 1 januari och 31 augusti 2025 har analyserats särskilt. Intervjuer har också genomförts med barn och unga som varit föremål för fysiska ingripanden och avskiljningar. Rapporten avslutas med ett antal slutsatser och rekommendationer. 87 I dessa anges bland annat följande: – En majoritet av de barn och unga som vårdades på SiS under perio- den var aldrig med om en avskiljning eller ett fysiskt ingripande. – Allvarlig våldsbrottslighet är inte förknippat med fler ingripanden. – Flickor blir oftare föremål för avskiljningar och fysiska ingripanden. Frekvensen under den aktuella perioden var ungefär 4,5 gånger större för flickor. Huvudskälet var flickors överrepresentation bland de som är med om många ingripanden. I rapporten anges 85 SiS (2025 b) s. 33–34. 86 SiS (2025 b) s. 41. 87 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 a). En kartläggning och analys över avskiljningar och fysiska ingripanden på SiS ungdomshem, dnr 1.1.3-4593-2026 s. 35–39. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 378 som en potentiell förklaring att många placerade flickor lider av psykisk ohälsa som i andra sammanhang reglerats genom exem- pelvis substansbruk och självskada. – En stor andel avskiljningar och fysiska ingripanden gäller ett fåtal individer. Nästan hälften av avskiljningsbesluten under perioden avsåg drygt en procent av de barn och unga som vårdades under samma period. Den grupp som står för de flesta avskiljningarna kännetecknas av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, psy- kiatrisk problematik och suicidnära beteende i kombination med utagerande beteende och våldsbenägenhet. Integrerad vård mellan SiS och specialistpsykiatri är kopplad till minskade avskiljningstal. – Särskilt förstärkta avdelningar för vård av barn och unga med neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättningar, trau- man, svår självskada och benägenhet att agera ut kan minska be- hovet av avskiljningar och fysiska ingripanden. Avdelningarna kännetecknas av högre personaltäthet, mindre gruppstorlekar och anpassade lokaler. Medarbetarna får kunskapshöjande insat- ser och handledning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och arbetar utifrån ett habiliterande perspektiv. – Det finns stor potential för att minska behovet av avskiljningar och fysiska ingripanden. Det finns en tydlig utvecklingspoten- tial i det förebyggande och relationella arbetet och i hur risker identifieras och hanteras i ett tidigare skede. Resultaten under- stryker vikten av systematisk och regelbunden uppföljning. – Behovet av ingripanden är organisationsberoende snarare än en- bart individstyrda. Nya avdelningar är i större utsträckning anpas- sade efter verksamhetens behov med bland annat färre antal barn och unga per boendeenhet. – Relationer mellan personal och placerade är avgörande och rela- tionens kvalitet framstår som en avgörande skyddsfaktor. Rela- tionens betydelse är också något som de placerade barnen och unga själva tydligt lyfter. – För att minska behovet av ingripanden bör SiS stärka arbetet med att tidigt identifiera de barn och unga som är med om en opropor- tionerligt stor andel av ingripandena. Dessa barn behöver en högre grad av individualiserad och anpassad vård, i enskildhet eller i SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 379 mindre grupper med en hög personalnärvaro som får regelbun- den handledning. För gruppen med de mest komplexa vårdbeho- ven krävs ytterligare förstärkt samordning där en central förut- sättning är tillgång till psykiatrisk specialistkompetens genom integrerad vård. – Det behöver finnas ändamålsenliga utrymmen för vård i enskild- het och nya arbetssätt behöver utvecklas för att hantera situationer under vård i enskildhet. – Det förebyggande och relationella arbetssättet behöver stärkas. Fokus bör vara på delaktighet, trygghet och stabilitet i vårdmiljön. Medarbetarna behöver ha tillräckliga resurser och kompetens för att arbeta proaktivt och det behövs tydligt ledningsstöd, kontinu- erlig kompetensutveckling, handledning och uppföljning. – Förmågan att bedöma risk för våld behöver stärkas genom att ett enhetligt arbetssätt för riskbedömning används. Barnombudsmannen (BO) Kort om Barnombudsmannen Barnombudsmannen är en statlig myndighet med uppdrag att driva på och bevaka efterlevnaden av FN:s konvention om barnets rättigheter. Barns röster om den sociala barnavården BO lämnade 2019 rapporten Vem bryr sig – när samhället blir förälder. Barns röster om att växa upp i den sociala barnavården. I arbetet hade BO genomfört samtal med 35 barn som varit placerade i familjehem, på HVB eller särskilt ungdomshem. En enkät hade också genom- förts och besvarats av 260 barn som var placerade på SiS särskilda ungdomshem. I fråga om hälso- och sjukvård gällde en fråga i enkäten om barnen nekats att träffa en läkare eller sjuksköterska. Svaren visade att drygt hälften av flickorna och en tredjedel av pojkarna hade nekats att träffa läkare eller sjuksköterska det senaste året. Av fritextsvaren framgick två huvudsakliga skäl till att barnen inte fått träffa vårdpersonal. Det ena handlade om bemanningen på de särskilda ungdomshemmen där Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 380 barnen fått vänta tills en sjuksköterska fanns på plats. Det andra skälet var att personalen gjort en egen bedömning av barnets problem. Några beskrev att felaktiga bedömningar från personalen hade lett till all- varliga och akuta sjukdomstillstånd. Det fanns också berättelser från barn som fått höra av personal att de överdrev eller hittade på sina problem. Ett fåtal barn trodde även att de saknade rätt till sjukvård eftersom de var omhändertagna enligt LVU.88 Enkäten visade att många av barnen hade erfarenhet av stölder, verbala kränkningar och hot eller våld under sin pågående placering. Det var betydligt fler flickor än pojkar som hade dessa negativa erfarenheter. Bland flickorna hade drygt hälften upplevt stölder, hot eller verbala kränkningar och något färre hade upplevt våld. I samtalen med boende på de särskilda ungdomshemmen fram- kom att våldet där delvis var av annan karaktär än i andra placerings- former eftersom det ofta skedde i gränslandet mellan det tillåtna och otillåtna i upptrissade situationer. Det kunde till exempel handla om att ett upprört barn höjde rösten, använde ett språk som kunde uppfattas som hotfullt eller reste sig hastigt upp. När personalen tolkade beteendet som direkt aggressivt eskalerade en situation som hade kunnat undvikas om man i stället försökt lugna barnet. När en sådan situation ledde till en öppen konflikt mellan barnet och per- sonalen slutade det ofta med en avskiljning. I berättelserna framkom att barnen ofta såg avskiljningen som mindre problematisk än de ofta våldsamma ”nedtagningarna” då annan personal skyndar till för att försäkra sig om att en situation inte urartar i våld och ofta trycker ner barnet på golvet. Hot om ned- tagningar användes också regelmässigt på ett vis som barnen upp- levde som provokativt. Barn på de särskilda ungdomshemmen hade också upplevt sexuella trakasserier av personal. Detta framkom i samtal med Barnombuds- mannen och i fyra av fritextsvaren i enkäten. En pojke med erfarenhet från särskilda ungdomshem beskrev hur manlig personal på både HVB och de särskilda ungdomshemmen ofta anammar en hård jargong, en machoattityd som han tyckte ver- kade gå ut på att visa sig tuffa inför barnen och som inkluderade en låg tröskel till våld och skämt om exempelvis våldtäkter. Han konsta- terade också att det fanns personal som inte deltar i jargongen men 88 Barnombudsmannen BO (2019) Vem bryr sig – när samhället blir förälder. Barns röster om att växa upp i den sociala barnavården, s. 47. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 381 inte heller ifrågasatte den eller stöttade honom när han protesterade. IVO borde granska hur personalen arbetar med värdegrundsfrågor och machoattityder, ansåg han, eftersom han såg en risk att den hårda jargongen förstärkte ett negativt beteende på boendena. Ett par av de andra barnen som hade en liknande uppfattning om personalens attityd kopplade det till personalens utbildning. En annan pojke be- skrev det som att den personal som har en utbildning vet hur de ska hantera barn och unga för att lugna ner situationer medan de som inte har en utbildning lättare blir aggressiva i konflikter med barn och unga och är mer sannolika att använda sig av de särskilda befogen- heterna i onödan.89 I fråga om tvångsåtgärder hade en pojke BO träffat framfört att isolering missbrukas. Vid ett tillfälle hade han tillbringat mer än ett dygn i isoleringen trots att han han uppgav att han hade varit lugn och gått in till isoleringen själv. Barn hade också berättat att personal använt avskiljning som ett hot. En flicka hade haft vård i enskildhet i fyra månader och under tiden hade hon inte fått gå i skolan. Hon visste inte vad hon skulle göra för att komma ut till de andra. Perso- nalen hade svarat ”sköt dig”, men hon förstod inte vad det innebar.90 Barnombudsmannen gav i rapporten ett antal rekommendationer till regeringen, bland annat att: – Påskynda utvecklingen av placeringsformer så att de bättre möter barnets hela vårdbehov. – Säkerställa att ansvariga för uppföljning och tillsyn av placeringar alltid undersöker förekomsten av våld. – Utreda möjligheterna för det placerade barnet att föra fram klago- mål vid missförhållanden och rättighetsinskränkningar för att få upprättelse.91 Barns och ungas berättelser om att vara frihetsberövad År 2025 publicerade BO rapporten Ni måste hinna före – barn och ungas röster om att vara frihetsberövad. BO hade besökt häkten, anstal- ter och SiS ungdomshem och genomfört intervjuer med barn och 89 BO (2019) s. 67–69. 90 BO (2019) s. 76–77. 91 BO (2019) s. 8–9. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 382 unga i åldern 15–24 år som var misstänkta och häktade eller dömda för allvarlig brottslighet. BO hade också gjort en enkätundersökning som besvarades av 543 barn och unga och haft samtal i en referens- grupp.92 I redovisningen av barns och ungas röster hade BO valt att inte redogöra för inom vilken typ av låst miljö de träffat barnen eller den unge, för att säkerställa deras anonymitet. Det går därmed inte att utläsa vilka kommentarer som gäller häkten, anstalter eller SiS ungdomshem. Vi återger därför enbart delar som är relevanta oavsett typ av låst miljö, och främst de delar som avser barns och ungas mer allmänna upplevelser. I intervjuerna hade barn och unga lyft hur stor betydelse det har att mötas av kompetent personal och att få ta del av individuellt an- passade behandlingsprogram. Nästan alla barn och unga framhöll hur mycket det betydde när personal mötte dem med respekt och empati. Det hade hjälpt dem och gjort tiden som frihetsberövad mer uthärdlig.93 I rapporten beskriver BO att få barn och unga vet vart de kan vända sig för att få hjälp eller upprättelse. Vissa vet visserligen vart de ska vända sig, men vågar inte göra det av rädsla för repressalier. BO framför att en noggrann granskning av kvalifikationer måste ske vid anställning för att säkerställa att personalen har den kompetens som krävs. Därtill måste kontinuerlig fortbildning vara en självklar och integrerad del av verksamheten, så att personalen har den kun- skap som krävs för att arbeta med barn som ofta har traumatiska bakgrunder och komplexa behov. Fö r att rehabiliteringsprogram ska vara verkningsfulla och ha en reell inverkan på barns och ungas liv krävs ett individanpassat och långsiktigt arbetssätt som bygger på tillit, förtroende och stabila relationer. En trygg och stödjande kontakt mellan barnet och de professionella är avgörande. Program- men behöver anpassas utifrån individens specifika behov. Det inne- bär att insatser bör inkludera traumabehandling för att bearbeta tidi- gare utsatthet samt färdighetsträning för att underlätta skolgång och framtida etablering på arbetsmarknaden.94 92 Barnombudsmannen BO (2025) Ni måste hinna före – barn och ungas berättelser om att vara frihetsberövad, s. 20–21. 93 BO (2025) s. 46. 94 BO (2025) s. 49–51. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 383 Skolinspektionen Kort om Skolinspektionen Skolinspektionen är en statlig myndighet med uppdrag att genom inspektion och tillståndsprövning se till att skolhuvudmän sköter sina verksamheter enligt lagar och förordningar med syftet att alla elever ska ges tillgång till en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö. Granskningsrapporten Skola inom statlig tvångsvård Skolinspektionen gav 2021 ut granskningsrapporten Skola inom statlig tvångsvård om t utbildningens kvalitet och kontinuitet vid de skolor som drivs av SiS. Utgångspunkter för granskningen var att tvångsomhändertagna barn och unga är en utsatt grupp med många skolavbrott. Eftersom utbildning är den enskilt mest avgörande skydds- faktorn för barns och ungas framtida möjligheter är det enligt Skol- inspektionen särskilt viktigt att eleverna erbjuds en utbildning med hög kvalitet på SiS. Den övergripande bilden i rapporten var att utbildningen och dess innehåll hade förbättrats sedan Skolinspektionens tidigare inspektio- ner 2015 och 2016. Satsningar på skolan hade gjorts och utbildningen hade utvecklats. Flera områden som rör skolverksamhetens status, elevernas undervisningstid och frånvaro bedömdes dock vara områ- den som behövde fortsatt prioritet.95 Skolinspektionens sammanfattning av granskningen visade att: – Förbättringar har skett men kvaliteten behöver höjas på flera om- råden. SiS hade under åren närmast innan granskningen byggt upp en ny och förbättrad skolorganisation. Exempelvis hade rektorer anställts på alla skolor, fler lärare rekryterats och det fanns också flera stödfunktioner för skolverksamheten på myndigheten. Skol- verksamhetens status och betydelse för eleverna nådde däremot inte ut i hela myndigheten. På vissa institutioner fanns inte till- räcklig samsyn och samverkan mellan personal på avdelningar och skola, vilket påverkade elevernas skolgång negativt.96 95 Skolinspektionen (2021). Skola inom statlig tvångsvård – Kvalitet och kontinuitet i utbild- ningen vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem, s. 4. 96 Skolinspektionen (2021) s. 4–5. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 384 – Varierande förväntningar på elevernas förmåga till utbildning. Undervisningstiden varierade för eleverna. Det fanns också varia- tioner i hur undervisningstid beräknas, det vill säga hur lång en undervisningstimme är, liksom hur frånvaro rapporteras och vad som betraktas som giltig respektive ogiltig frånvaro. Förvänt - ningarna och synen på icke skolpliktiga barns och ungas delta- gande i skolverksamhet skilde sig mellan skolor. Ett fåtal insti- tutioner hade en tydlig förväntan på att icke skolpliktiga elever ska läsa motsvarande heltidsstudier i så stor utsträckning som möjligt, medan utbildning på andra institutioner mer betraktades som ett erbjudande. Skolfrånvaron var generellt hög och varierar mellan skolor, och flickors skolfrånvaro var dubbelt så hög som pojkars. Det finns även flera positiva iakttagelser. Exempelvis har lärarna höga förväntningar på elevernas förmåga till utbildning. Utbildningen planeras i regel utifrån ett tydligt pedagogiskt per- spektiv, tydliga kopplingar görs till kunskapsmässiga mål och goda möjligheter ges till elevinflytande vid planering av utbildningen. Undervisningsgrupperna är små, individanpassade och elevernas inflytande är stort.97 – Risk för att utbildningen inte blir likvärdig. Skolorna ser olika ut både när det gäller hur vilka ämnen och kurser som erbjuds och mängden undervisningstid. Säkerhetsaspekter medför också att skolan på vissa institutioner bedrivs på avdelningar och på andra i gemensamma skolhus. Detta påverkar förutsättningarna för elevernas skolgång och deras rätt till en likvärdig utbildning. Det finns också svårigheter i att säkerställa likvärdighet mellan skolor då institutionerna och tillhörande skolor är något av ”egna öar” i myndigheten.98 – Elevernas skolgång kan inte följas upp efter avslutad placering. SiS ska följa upp elevernas skolgång efter avslutad placering. Detta sker dock inte. SiS saknar i och med detta ett viktigt verktyg för att följa upp, utvärdera och utveckla skolverksamhetens kvalitet. Elevernas upplevelse av sin pågående skolgång på SiS följs däremot upp och denna uppföljning visar att eleverna är nöjda med skolan.99 97 Skolinspektionen (2021) s. 5–6. 98 Skolinspektionen (2021) s. 6. 99 Skolinspektionen (2021) s. 4–5. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 385 5.3.3 Granskning av FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté) Kort om FN:s barnrättskommitté FN:s barnrättskommitté består av 18 oberoende experter med upp- drag att bevaka och granska genomförandet av barnkonventionen och dess tilläggsprotokoll. Konventionsstaterna ska kontinuerligt lämna rapporter till kommittén om vad de gjort för att säkerställa och tillgodose barnets rättigheter enligt barnkonventionen. Kom- mitténs uppdrag regleras i artikel 41 i barnkonventionen. FN:s barnrättskommittés slutsatser och rekommendationer till Sverige Den svenska regeringen har lämnat in sex rapporter till FN:s barn- rättskommitté. I samband med den senaste granskningen som barn- rättskommittén gjort av Sverige lämnade kommittén år 2023 vissa synpunkter som berör samhällsvården av barn och unga.100 Under avsnittet rörande våld mot barn noterade kommittén med djup oro rapporter om användningen av tvångsåtgärder i alternativa omvårdnadsmiljöer, trots de lagändringar som gjorts på senare tid, och rekommenderade Sverige att: – Vidta lagstiftningsåtgärder för att uttryckligen förbjuda använd- ningen av isolering, avskiljning och fastspänning av barn i alterna- tiva omvårdnadsmiljöer, och säkerställa att all personal för utbild- ning i vårdmetoder som inte inbegriper tvång. – Säkerställa att barn har tillgång till konfidentiella, barnvänliga och oberoende klagomålsmekanismer för rapportering av ärenden, särskilt inom alternativ omvårdnad.101 100 FN:s kommitté för barnets rättigheter (2023). Sammanfattande slutsatser och rekommen- dationer om Sveriges kombinerade sjätte och sjunde periodiska rapport CRC/C/SWE/CO/D och E, s. 6–7. 101 Begreppet alternativ omvårdnad återfinns i artikel 20 i lag (2018:1197) om Förenta natio- nernas konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, och innefattar placering i lämpliga institutioner för omvårdnad av barn. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 386 När det gäller så kallad alternativ omvårdnad för barn rekommen- derar FN:s barnrättskommitté Sverige bland annat att: – Säkerställa att barn kan utrycka sina åsikter och höras inför beslut som rör placering i alternativ omvårdnad och under hela deras vistelse, att det finns tillgängliga och barnvänliga kanaler för rap- portering och upprättelse vid våld eller övergrepp mot barn under omvårdnad, och att placeringsbesluten omprövas med jämna mellanrum. – Stärka rättssäkerheten inom hela SiS verksamhet, bland annat genom att komma till rätta med tillämpningen av tvångsåtgärder och våld, och säkerställa att alla barn i alternativ omvårdnad får individanpassad vård, däribland regelbunden tillgång till psykia- triskt stöd. – Skärpa åtgärderna för att tillhandahålla utbildning, färdigheter och möjligheter för återintegrering i samhället och självständigt boende för barn som lämnar alternativ omvårdnad. 5.3.4 Granskningar och rapporter från intresseorganisationer Barnrättsbyrån och Childhood Kort om Barnrättsbyråns verksamhet Barnrättsbyrån är en ideell förening som grundades 2014 och som verkar för att barn och unga ska få rätt hjälp av samhället samt ge barn och unga tillgång till en oberoende funktion som kan ge stöd, råd och praktisk hjälp till barn och unga vars rättigheter kränkts. Kort om Childhood – World Childhood Foundation Childhood är en oberoende, privat stiftelse som grundades år 1999. Stiftelsen verkar internationellt mot våld, sexuella övergrepp och exploatering av barn. Childhood arbetar med särskilt fokus på ut - satta grupper som barn i samhällsvård, barn med funktionsnedsätt- ningar och HBTQ-barn och unga. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 387 Vem ska tro på mig? Barnrättsbyrån och Childhood publicerade2023 Vem ska tro på mig? – En granskning av sexuella övergrepp på de statliga ungdomshemmen imed syftet att synliggöra sexuella övergrepp inom SiS särskilda ung- domshem. Rapporten tar utgångspunkt i barns rättigheter och belyser syste- matiska brister i den tvångsvårdande miljön. Den baseras på analys av material avseende incidenter från IVO och SiS, lex Sarah-anmäl- ningar, ärenden från SiS personalansvarsnämnd (PAN), tings-/hov- rättsdomar samt på intervjuer med tidigare placerade barn och unga. Av granskningen framgår att under den granskade perioden har rapporterats i snitt drygt fem ärenden om sexuella övergrepp per månad, sammanlagt 209 dokumenterade ärenden. I majoriteten av ärendena var förövarna personal (193 av 209) och cirka 90 procent var män. 75 procent av de drabbade var flickor. Allvarlighetsgraden av inträffade händelser varierade från ofredande och sexuella kom- mentarer till våldtäkt, med åtminstone fem våldtäktsfall dokumen- terade. De intervjuer som gjordes inom ramen för studien pekade på att unga som utsätts för sexuellt våld av personal känner rädsla för att berätta om utsattheten, en rädsla som både handlar om otrygg- het inför vad som kommer att hända och om att inte bli tagen på allvar.102 Övergrepp anmäldes på alla utom en institution vilket enligt rapporten tyder på att det rör sig om ett strukturellt problem. Rapporten pekar på en systemisk problematik där låsta miljöer, otydlig uppföljning och en problematik kultur där barns röster inte prioriteras. Överensstämmelsen är låg mellan antalet rapporterade incidenter och formella lex Sarah-anmälningar (endast en tredjedel), PAN-ärenden (9 under 2017–2022) och domar (5 fällande) tyder på att de ungas upplevelser inte hanteras tillräckligt seriöst. Sammanfattningsvis visar granskningen att sexuella övergrepp och systematiskt kränkande beteende är utbrett i SiS särskilda ung- domshem. Barns och ungas klagande står i stark kontrast till hur få ärenden som leder till åtal eller andra åtgärder. Rapporten bekräftar enligt Barnrättsbyrån och Childhood tidigare internationella mönster av våld inom institutionsvård och visar på ett behov av strukturella förändringar inom SiS. 102 Barnrättsbyrån och Childhood (2023). Vem ska tro på mig – en granskning av sexuella över- grepp på de statliga ungdomshemmen, s. 8–9. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 388 I rapporten framförs förslag om att övervakningskameror ska in- föras överallt och att män inte ska tillåtas arbeta på avdelningar för flickor. Snabb och effektiv respons förordas när incidenter rappor- teras inom verksamheten. Barns rätt till juridiskt ombud föreslås utökas och klagomöjligheterna bör stärkas. Slutligen framförs för- slag om att avskaffa avskiljningar, öka transparensen inom SiS verk- samhet samt att reformera tvångsvården av barn och unga ur ett barn- rättsperspektiv. Avskiljningar, våld och missförhållanden inom SiS ungdomsvård 2024 Rapporten ”Avskiljningar, våld och missförhållanden inom SiS ung- domsvård 2024” publicerades 2025 och är ett samarbete mellan Barn- rättsbyrån och Childhood. Det är den fjärde årliga uppföljningen av missförhållanden inom SiS med syftet att kartlägga om våldsanvänd- ning, avskiljningar och andra övergrepp mot barn fortsätter trots myndighetsåtgärder, regeringens insatser och tidigare rapporter. Rapporten baseras på analys av SiS-statistik, klagomål från barn och unga, medierapportering och vittnesmål från barn och personal. Barnrättsbyråns huvudsakliga iakttagelser är ett rekordantal gäl- lande avskiljningar med ett särskilt högt antal bland flickor i hög- stadieålder.103 Det finns fortsatta rapporteringar om att sexuella över- grepp och fysisk misshandel förekommer trots tidigare vidtagna åtgärder.104 Allvarliga incidenter har förekommit där en flicka avlidit efter suicidförsök och det riktats brottsmisstanke mot personal efter att en flickas arm brutits i samband med ett ingripande.105 Klagomålen från barn har ökat. Antalet kontakter med IVO har ökat med 75 procent på fyra år.106 Barn vittnar om att personal hindrar dem från att söka hjälp och hotar med ytterligare våld. Rapporten pekar på att det finns stora variationer mellan olika ungdomshem, där vissa rapporterar hundratals avskiljningar under året medan andra sällan använder den särskilda befogenheten.107 103 Barnsrättsbyrån (2025). Avskiljningar, våld och missförhållanden inom SiS ungdomsvård 2024, s. 15. 104 Barnsrättsbyrån (2025) s. 9. 105 Barnsrättsbyrån (2025) s. 15 och 12. 106 Barnsrättsbyrån (2025) s. 9. 107 Barnsrättsbyrån (2025) s. 6. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 389 Barnrättsbyråns slutsats är att det visar att våldet inte är ett nödvän- digt inslag i verksamheten. Rapporten indikerar att SiS uppdrag att skydda barn och unga misslyckas; våld, avskiljningar och missförhållanden är fortsatt utbrett inom SiS ungdomsvård. Bristande tillsyn, otillräcklig dokumentation av avskiljningar och fysiska ingripanden samt ineffektiva åtgärder från myndigheten och regeringen bidrar till ett systematiskt problem. I rapporten menar Barnrättsbyrån och Childhood att den stora varia- tionen mellan institutioner visar att det inte är barn och ungas proble- matik utan strukturella brister hos personal och ledning som avgör omfattningen av våldsanvändning.108 Riksförbundet Attention Kort om Riksförbundet Attentions verksamhet Riksförbundet Attention bildades år 2000 och är en intresseorgani- sation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som ADHD, autism, språkstörning och Tourettes syndrom. Projektet Ung Dialog har drivits av Attention i syfte att belysa situa- tionen och öka delaktigheten för tjejer med NPF som är placerade i samhällsvård. ”Vad är det för fel på dig?” Rapporten ”Vad är det för fel på dig? – Tjejer med NPF på SiS” har ett barnrättsperspektiv och lyfter behovet av att leva upp till barn- konventionen. Den belyser en särskilt utsatt situation för flickor med NPF som är placerade i särskilda ungdomshem inom SiS. Trots att över hälften av flickorna har NPF-diagnoser saknas enligt rappor- ten kunskap och resurser inom institutionerna för att möta deras behov.109 Av rapporten framgår att 52 procent av flickor som placeras inom SiS har ADHD och 17 procent har autism. Problematiken är kom- plex. Det är vanligt att flickor med NPF inom SiS har psykisk ohälsa, 108 Barnsrättsbyrån (2025) s. 4–6. 109 Riksförbundet Attention (2022). Vad är det för fel på dig? Tjejer med NPF på SiS, s. 3 och 38. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 390 familjeproblem, missbruk och upp till 85 procent har upplevt sexu- ella övergrepp.110 Rapporten visar att SiS-institutioner ofta misslyckas med att an- passa vården efter tjejer med NPF, vilket förstärker deras utsatthet. Flickorna i rapporten säger att de blivit kallade ”psykfall” och fått frågan ”vad är det för fel på dig?”.111 I rapporten reflekterar författarna kring situationen för unga tjejer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på SiS: I arbetet med rapporten har vi ställt oss frågan vad det är med de här tjejerna som väcker så mycket känslor och provocerar så mycket? Var- för anses de vara så svåra? Det vi kan se är att det ligger någonting i hur vi talar om tjejerna – som en svår målgrupp med komplex problematik. Dessa tjejer bryter femininitetsnormer och föreställningar om hur tjejer ska vara när de är utåtagerande eller bråkar, ofta ett agerande som kan vara direkt sammankopplat med deras funktionsnedsättning. 112 Rapporten rekommenderar följande åtgärder i syfte att förbättra omhändertagandet för flickor med NPF inom SiS: – Utveckla hälsofrämjande och psykiatriska insatser, specialanpas- sade för tjejer med NPF. – Säkerställ kunskapshöjning och utbildning om NPF och genus- relaterade problem för personal inom SiS. – Involvera flickorna själva – deras röster och erfarenheter ska prägla utvecklingen av vårdformer. – Ytterligare forskning krävs inom området barn och unga i sam- hällsvård.113 Fackförbundet SEKO Kort om fackförbundet SEKO:s verksamhet Seko är ett fackförbund med 100 000 medlemmar som organiserar anställda inom nio branscher: Civil, Energi, Försvar, Post, Sjöfolk, Tele, Trafik, Vård samt Väg och ban. 110 Riksförbundet Attention (2022) s. 7. 111 Riksförbundet Attention (2022) s. 3. 112 Riksförbundet Attention (2022) s. 38. 113 Riksförbundet Attention (2022) s. 38. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 391 SEKO:s rapport om arbetsmiljö på SiS År 2022 presenterade fackförbundet SEKO rapporten Förvaring eller vård? Bristande resurser slår hårt mot både personal och ungdomar/klien- ter. Rapporten bygger på en medlemsundersökning som SEKO gjort för att få reda på mer om arbetsmiljön för medlemmar som arbetar inom SiS. 398 personer svarade på undersökningen, främst behand- lingsassistenter. Ett område där medlemmarna upplevde stora brister gällde bemanningen. Det var 60 procent av de svarande som upplevde att det åtminstone någon gång varje vecka fanns en sådan underbeman- ning på deras arbetsplats att det försvårade för personalen att göra ett bra jobb. Underbemanning kunde också vara en orsak till att ensamarbete uppstod. Nästan hälften av de svarande sade att det minst en gång i veckan uppstod ensamarbete trots att föreskrifter säger att arbetsuppgifterna ska utföras av minst två personer. Många av de svarande upplevde en verklighet där barn, unga och klienter har ett alltmer komplext vårdbehov. Därtill upplevde de att de i stor utsträckning saknade rätt förutsättningar för att kunna utföra sitt arbete. I sin avslutande analys framför SEKO bland annat att underbeman- nade avdelningar på SiS-institutioner medför många negativa konse- kvenser. För att SiS ska kunna klara sitt uppdrag måste det till mer luft i systemet, det måste finnas lediga platser så att barn och unga inte bara får en plats utan placeras rätt utifrån sina behov. I analy - sen lyfts även att SiS som myndighet måste bli bättre på att höja vär- det och visa på kraften hos de som arbetar på golvet i det klientnära arbetet.114 5.4 Tidigare statliga utredningar 5.4.1 Inledning Som vi redogör för i avsnitt 5.4 har flera statliga utredningar under de senaste åren lämnat förslag som på olika sätt berör samhällsvård av barn och unga. I den utsträckning tidigare utredningar lämnat för- slag som påverkar vårt uppdrag, eller som har beröringspunkter med vårt uppdrag, beskriver vi nedan kortfattat utredningarnas huvud - 114 SEKO (2022). Förvaring eller vård? Bristande resurser slår hårt mot både personal och ung- domar/klienter, s. 11–12, 14 och 18. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 392 förslag och deras inriktning. Vårt fokus ligger här på de förslag och resonemang som kan påverka SiS ansvarsområde och verksamhet eller de barn och unga som vårdas på de särskilda ungdomshemmen. 5.4.2 Utredningen om barn och unga i samhällets vård (S 2021:06) Regeringen gav 2021 en särskild utredare i uppdrag att föreslå hur kvaliteten i vården av placerade barn och unga kan höjas. I novem- ber 2023 lämnade utredningen betänkandet För barn och unga i sam- hällsvård (SOU 2023:66) till regeringen. Utredningen behandlar flera frågor om institutionsvården för barn och unga som även omfattar verksamheten på särskilda ung- domshem. Utredningen anser att de höga krav på likvärdighet, säkerhet och god kvalitet som måste ställas på samhällets vård för barn och unga förutsätter fler och mer samordnade statliga insatser på nationell nivå. Staten föreslås därför ta ett större ansvar för god kvalitet i samhälls- vården med ett nytt ansvar för Socialstyrelsen att samordna statens insatser inom området.115 Enligt utredningen finns det en obalans mellan dagens statliga insatser inom institutionsvården för barn och unga. På nationell nivå domineras statens insatser av tillståndsprövning, frekvenstill- syn och andra granskningar. Däremot tar staten nationellt inte sys- tematiskt fram, tillgängliggör och implementerar kunskap om god vård i HVB, inklusive särskilda ungdomshem. Utredningen föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag att förstärka arbetet med kun- skapsstöd till institutionsvården för barn och unga, inklusive vården i särskilda ungdomshem. Utredningen uppmärksammar att SiS inte ingår i den struktur som finns för statens styrning med kunskap inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården trots att myndigheten har en FoU-verksam- het och finansierar forskning som kan ge kunskap av betydelse också för kommuner och andra utförare av institutionsvård. I den struk- turen samverkar tio vård- och omsorgsmyndigheter enligt vad som anges i förordningen (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst och LSS-verksamhet. Ut- 115 SOU 2023:66 För barn och unga i samhällsvård. Betänkande av Utredningen om barn och unga i samhällets vård, s. 263–277. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 393 redningen föreslår att SiS ska höra till de myndigheterna som omfat- tas av förordningen. När det gäller SiS anser utredningen att en statlig myndighet är väl motiverad som utförare av viss institutionsvård för barn och unga. Utredningen konstaterar dock att den nuvarande statliga myndig - heten inom området bara delvis har det uppdrag och de förutsätt - ningar som behövs. När SiS inrättades var det i första hand för att lösa ett akut problem med bristande kapacitet hos de särskilda ung- domshem som landstingen då ansvarade för. Den nya myndigheten fick också i uppgift att ta över de särskilda ungdomshemmen (och LVM-hemmen för missbruksvård). Inom den del av verksamheten som gäller vård enligt LVU har SiS uppdrag och förutsättningar inte förändrats nämnvärt sedan myndigheten inrättades. Under senare år har flera interna utvecklings - och förändringsarbeten däremot genomförts eller påbörjats inom SiS. Samtidigt rapporteras fortsatt mycket allvarliga brister och problem i SiS verksamhet av statliga myndigheter, barnrättsorganisationer, forskare och massmedier. Att det är andra aktörer som svarat för dessa rapporter är anmärknings- värt, enligt utredningen, med tanke på det ansvar och de förutsätt- ningar SiS har att följa upp sin verksamhet och åtgärda brister i den. Det har också varit brist på vårdplatser i de särskilda ungdomshem- men med en kösituation som påminner om läget då SiS inrättades för att öka tillgången till just denna vård. Till detta kommer brister i SiS organisation och arbetssätt, där mer enhetliga rutiner och arbets- processer behövs. Utredningen om barn och unga i samhällets vård konstaterar att det krävs betydande insatser för att SiS ska vara den typ av myndig- het som det finns skäl för staten att ha inom samhällets vård för barn och unga, det vill säga en myndighet med hög tillgänglighet, spets- kompetens och en central roll för kvalitets - och kunskapsutveck - ling. Det gäller både inom myndigheten, där mycket snabba resultat krävs av det pågående förändringsarbetet, och av regeringen som ansvarar för att den statliga myndighet som finns inom området har det uppdrag och de övriga förutsättningar som behövs.116 Vidare pekar utredningen på vissa oklarheter kring de begrepp som används i regleringen av särskilda ungdomshem. Flera benäm- ningar på dessa hem förekommer i lagar och förordningar samtidigt som hemmen omfattas av HVB-begreppet. Det skapar oklarhet om 116 SOU 2023:66 s. 818–819. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 394 de särskilda ungdomshemmen som en form av HVB. Utredningen föreslår att en upplysningsbestämmelse införs i anslutning till defi- nitionen av HVB om att den även omfattar särskilda ungdomshem enligt 12 § LVU.117 Även begreppet ”särskilt noggrann tillsyn” är oklart, enligt Ut- redningen om barn och inga i samhällets vård. Enligt 12 § LVU ska det finnas särskilda ungdomshem för vård av unga på någon grund som anges i 3 § samma lag och behöver stå under särskilt noggrann tillsyn. Behovet av särskilt noggrann tillsyn är således grundläggande för vården i särskilda ungdomshem och något som skiljer dessa ung- domshem från andra HVB. Det finns inga enhetliga och allmänt om- fattade kriterier för bedömningen av när vård med särskilt noggrann tillsyn behövs. Det är också oklart hur socialnämnderna tolkar be - greppet särskilt noggrann tillsyn och vad det betyder vid bedömningar och beslut om vård i särskilda ungdomshem och hur länge vården där ska pågå, till exempel i förhållande till andra vårdalternativ och vårdens kostnader. Behovet av särskilt noggrann tillsyn är alltså cen- tralt vid in- och utskrivning från SiS särskilda ungdomshem, vilket förutsätter att kriterierna för bedömningen av behovet som tillämpas på ett likvärdigt och rättssäkert sätt av socialnämnder och SiS. Utred- ningen om barn och unga i samhällets vård föreslår att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att samordna ett arbete för att ta i nära sam- verkan med SiS och SKR fram kriterier för vård med särskilt noggrann tillsyn.118 Det finns brister kopplade till avslutandet av en placering inom särskilda ungdomshem och Utredningen om barn och unga i samhäl- lets vård anser att SiS behöver kunna tillhandahålla utslussning från låsbara avdelningar genom vård i öppnare former. Utredningen läm- nar också förslag om ett generellt förstärkt stöd vid hemflyttning efter en placering i samhällets vård. Vidare konstaterar utredningen om barn och inga i samhällets vård att hälso- och sjukvården behöver stärkas inom de särskilda ungdomshemmen, både vad gäller en ”basnivå” och vad gäller specia- listvård. Regeringen föreslås ta ställning till om en eventuell föränd- rad fördelning av ansvaret för hälso- och sjukvården inom SiS bör ske för att placerade ska få sina vårdbehov tillgodosedda. Som ett led i en stärkt hälso- och sjukvård föreslås att SiS, på samma sätt 117 SOU 2023:66 s. 760. 118 SOU 2023:66 s. 826. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 395 som kommun och region, ska ges möjlighet att initiera en samord- nad individuell plan (SIP). 5.4.3 Utredningen om HVB för barn och unga (S 2024:03) Regeringen tillsatte i februari 2024 en utredning med uppdragen att utreda en ökad differentiering av vården i HVB för barn och unga samt införandet av vissa befogenheter i denna vård. Syftet var att säkerställa en trygg och säker vårdmiljö i HVB och därigenom stärka HVB som en del av vårdkedjan. Utredningen lämnade i juni 2025 betänkandet Hem för barn och unga – För en trygg, säker och menings- full vård (SOU 2025:84). Utredningen om HVB för barn och unga konstaterar att HVB infördes som ny placeringsform i 1980 års socialtjänstlag. HVB blev ett samlande begrepp för ett antal former av institutionsvård i hem, anstalter med mera som tidigare haft särskilda syften och regler. Syftet med den nya benämningen var att ge kommunerna större möjlig - heter att använda institutionsvård som en av flera resurser i social- tjänstens lokala arbete. Ramarna för HVB blev allmänt hållna utan krav på eller beskrivningar av vårdens innehåll. Behandlingsinslaget framhölls ändå som särskilt viktigt i förarbetena, till exempel i for- muleringar som att institutionen ska vara ”ett medel för att genom- föra ett behandlingsprogram”. Genom den nya och enhetliga termen HVB kunde en alltför långt driven uppdelning av institutionsvård efter kön, ålder och symtom undvikas. I stället skulle vården tydli- gare och mer sammanhängande kunna utgå från en helhetssyn på barnets, den unges eller den vuxnes underliggande problem och behov. Enligt Utredningen om HVB för barn och unga har det breda HVB-begreppet möjliggjort flexibilitet och lokal utveckling, men också lett till oklarhet och problem som hotar det grundläggande syftet att ge en god individualiserad vård för barn och unga. Att HVB- begreppet är gemensamt för barn och vuxna skapar oklarhet om hur verksamheten särskilt ska möta rättigheter och behov hos barn och unga. Det har bidragit till betydande oklarhet om vårdens kvalitet, om vilket utbud av vård som behövs och hur det ska ordnas och hur kostnaderna för vården används. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 396 Mot den bakgrund föreslår Utredningen om HVB för barn och unga att den nya placeringsformen hem för barn och unga införs i socialtjänstlagen som ett tillägg till de placeringsformer som nu anges i 9 kap. 1 § socialtjänstlagen. Syftet med den föreslagna placerings- formen är att ge tydliga ramar för institutioner som enbart tar emot barn och unga och möjliggöra ytterligare differentiering samt krav på verksamhetens kvalitet. Därmed ska den föreslagna placerings - formen bättre säkerställa förutsättningarna för att varje barn och ung person som placeras i en institution får en trygg, säker och kvalitativt god vård än dagens breda, flexibla och åldersneutrala HVB-begrepp. Särskilda ungdomshem föreslås vara en form av hem för barn och unga, men den typen av hem kommenteras inte närmare i SOU 2025:84.119 Behovet av vård med särskilt noggrann tillsyn ska dock utgöra grän- sen mellan en placering i å ena sidan ett hem för barn och unga och å andra sidan ett särskilt ungdomshem. Utredningen om HVB för barn och unga stödjer och bygger vidare på flera av de förslag som tidigare lämnades av Utredningen om barn och unga i samhällets vård. Det gäller till exempel höjda kompetens- krav för föreståndare och personal, bemanning dygnet runt, tillgång till psykolog och förslag om hur tillgången till jämlik hälso- och sjuk- vård och tandvård kan säkerställas. Som ett ytterligare incitament till regionerna att uppfylla sitt ansvar för hälso-, sjuk- och tandvård för barn och unga placerade utanför det egna hemmet föreslås även en möjlighet för kommuner att lämna krav på ekonomisk ersättning. I syfte att öka trygghet och säkerhet för placerade barn och unga föreslår Utredningen om HVB för barn och unga att det i vissa fall ska finnas förutsättningar att kunna besluta om att tillämpa vissa be- fogenheter i den nya placeringsformen. Förslaget avser befogenheter som kropps- och rumsvisitation, omhändertagande av otillåtna före- mål, provtagning vid misstanke om påverkan och begränsningar i elektronisk kommunikation. 119 SOU 2025:84 s. 335–347. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 397 5.4.4 Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU (S 2023:13) Att omhänderta barn och unga (SOU 2025:38) Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU lämnade i april 2025 delbetänkandet Att omhänderta barn och unga . Uppdraget i delbetänkandet var att göra en översyn av grunderna för vård enligt LVU. I uppdraget ingick att se över förutsättningarna för vård på grund av förhållanden i hemmet och särskilt analysera och ta ställ- ning till behovet av att utöka möjligheterna att omhänderta barn som växer upp i hem med hedersrelaterat förtryck eller hem med en nära koppling till organiserad brottslighet eller annan allvarlig kriminalitet. I uppdraget ingick också att se över förutsättningarna för vård på grund av ett barns eller en ung persons egna beteende och särskilt analysera och ta ställning till om rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende skulle ändras för att inkludera fler beteenden, eller om det skulle införas fler rekvisit för att tydligare skilja mellan riskbeteenden av olika karaktär. I delbetänkandet föreslås förändringar inom tre huvudsakliga områden; övergripande förslag om grunderna för vård enligt LVU, förslag gällande vård på grund av förhållanden i hemmet och förslag gällande vård på grund av barnets eller den unges eget beteende. De övergripande förslagen om grunderna för vård innefattar bland annat att socialnämnden i en ansökan om omhändertagande för vård enligt LVU ska redovisa vilken vård den planerar och anser är nöd- vändig. Det tydliggörs även att domstolen ska pröva om denna vård är nödvändig och till barnets eller den unges bästa. Utredningen före- slår också att det ska tydliggöras att det är möjligt att göra en sam- mantagen bedömning av de olika hemförhållanden som anges i 2 § LVU eller de beteenden som anges i 3 § LVU.120 I fråga om vård på grund av förhållanden i hemmet föreslår utred- ningen bland annat att 2 § LVU kompletteras med begreppet ”negativ social kontroll”. Begreppet beskriver olika former av påtryckningar, kontroll, hot eller tvång som barn kan utsättas för såväl i en heders- kontext som i andra uppväxtmiljöer. Utredningen föreslår vidare – i förhållande till bland annat barn som växer upp i hem med en nära koppling till organiserad brottslighet eller annan allvarlig kriminali- 120 SOU 2025:38 Att omhänderta barn och unga. Delbetänkande av Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU, s. 18–20. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 398 tet – att uttrycket ”brister i omsorgen” i 2 § LVU kompletteras med en hänvisning till barns grundläggande behov. Det syftar på de behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran som barn har rätt att få tillgodosedda enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken och innebär ett tydlig- görande av att omsorgsbrister tar sikte på hela föräldraansvaret och barns grundläggande rättigheter.121 Gällande vård på grund av eget beteende hade utredningen i upp- drag att kartlägga vilka skadliga riskbeteenden som förekommer hos barn och unga i dag samt analysera och ta ställning till om rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende behövde ändras eller komplette- ras. Utredningens slutsats var att de flesta av de skadliga riskbeteen- den hos barn och unga som identifierats under kartläggningen om- fattades av nuvarande 3 § LVU, men att det också fanns skadliga beteenden som föll utanför lagstiftningens tillämpningsområde. Det rörde sig om beteenden som inte i första hand påverkar barnets eller den unges relation till samhället eller andra människor negativt. Det rörde sig exempelvis om olika typer av självskadebeteenden, att söka sig tillbaka till sin familj även när detta innebär en påtaglig risk att utsättas för våld eller att utsätta sig för allvarliga risker genom att inte fullfölja läkemedelsbehandling för en svår fysisk sjukdom. Ut- redningen föreslår därför att 3 § LVU kompletteras med begreppet ”destruktivt beteende” för att omfatta sådana destruktiva beteenden som visar på en tydligt bristande förmåga hos barnet eller den unge att skydda sig själv. Liksom vid övriga beteenderekvisit ska det finnas en påtaglig risk för att barnets eller den unges hälsa eller utveckling skadas. Slutligen bedömer utredningen att även beteenden som när- mast är att betrakta som ett symtom på ett psykiatriskt tillstånd inte ska utesluta ett omhändertagande för vård enligt LVU. Denna bedöm- ning återspeglas i utformningen av de grundläggande förutsättningarna för ett ingripande med stöd av LVU i en inledande bestämmelse.122 Rättssäker samhällsvård för barn och unga (SOU 2026:8) Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU överlämnade sitt slutbetänkande Rättssäker samhällsvård för barn och unga i februari 2026. I betänkandet redovisas bland annat förslag för att stärka skyd- 121 SOU 2025:38 s. 21–23. 122 SOU 2025:38 s. 24–26. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 399 det och rättssäkerheten i samband med umgängessituationer och vårdens upphörande, att se över förbättringar av möjligheterna att besluta om och verkställa omhändertaganden samt att se över beho- vet av ökad sakkunskap i ärenden och mål enligt LVU. De förslag som rör frågor som inte påverkar vår utredning kommer inte att beskrivas här. I fråga om ökad sakkunskap i LVU-processen föreslår utredningen att förvaltningsrätter och kammarrätter, om det behövs, ska höra en sakkunnig vid muntlig förhandling eller hämta in ett skriftligt yttrande från en sakkunnig. De sakkunnigas roll bör vara att utifrån omstän- digheterna i det enskilda ärendet belysa frågor som kräver viss expert- kunskap. Det kan röra sig exempelvis om att utifrån viss specialist- kompetens tolka medicinska uppgifter, bedöma riskerna för ett barn i en specifik uppväxtmiljö eller uttala sig kring ett visst psykiatriskt tillstånd.123 Angående förutsättningar för vårdens upphörande föreslår utred- ningen att dessa anpassas till grunderna för omhändertagandet. Enligt utredningens förslag ska socialnämnden besluta att ett omhänder - tagande ska upphöra när någon av förutsättningarna för omhänder- tagandet inte längre är uppfylld. Prövningen ska göras i tre led och avse det skadliga hemförhållandet eller egna beteendet som föran - leder vården, frågan om vården alltjämt är nödvändig och till barnets eller den unges bästa, samt för unga personer om den är lämpligare än annan vård. Prövningens tredje led ska avse frågan om vården kan ges med samtycke. Utredningens förslag innebär att ett omhänder- tagande ska upphöra om vården inte är till barnets eller den unges bästa, även om grundproblematiken inte är löst.124 Utredningen föreslår också att ett omhändertagande för vård enligt 3 § LVU av rättssäkerhetsskäl ska underställas förvaltnings- rättens prövning var sjätte månad. Det förtydligas att den ompröv- ning som en socialnämnd ska göra enligt 13 § andra stycket LVU är ett ärende om upphörande av vård och att det därmed finns en rätt till offentligt biträde.125 Utredningen föreslår vidare att socialtjänstförordningen ska kom- pletteras med ett krav på att en vårdplan som gäller ett barn också ska beskriva vilka förändringar som behövs för att barnet ska kunna 123 SOU 2026:8 Rättssäker samhällsvård för barn och unga. Slutbetänkande av Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU, s. 21. 124 SOU 2026:8 s. 25–26. 125 SOU 2026:8 s. 27. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 400 återvända hem och vilka förändringar som behövs för att barnet ska kunna återvända hem och vilket stöd en socialnämnd kan erbjuda vårdnadshavarna för att det ska vara möjligt. Ett ytterligare förslag är att socialnämnden ska utse en social - sekreterare som ansvarar för kontakten med vårdnadshavaren när ett barn vårdas utanför det egna hemmet. Förslaget grundar sig i be- dömningen att tydlig information till vårdnadshavare många gånger är beroende av att vårdnadshavararen har någon att vända sig till som kan svara på frågor och hjälpa denne att förstå innehållet i handlingar och beslut. Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU be- dömer att socialtjänsten behöver ha ett tydligare ansvar för att ha kontakt med vårdnadshavaren och möjliggöra råd, stöd och annan hjälp som vårdnadshavaren behöver.126 5.5 Resultaten av våra undersökningar 5.5.1 Inledning Som vi nämnt i avsnitt 5.2 har den största delen av vår kartläggning skett med hjälp av insamling, sammanställning och analys av redan befintligt material där vi lagt fokus på de mest centrala granskningarna och rapporterna på området. I syfte att få en mer direkt kunskap och förståelse för den verksamhet som bedrivs inom SiS särskilda ung - domshem, hur det uppfattas av dels barn och unga, dels av anställda inom SiS har vi även kompletterat underlaget med vissa egna under- sökningar. I våra egna undersökningar har ingått besök på särskilda ungdoms- hem där vi har samtalat med barn och unga samt med personal. Vi har genomfört möten och intervjuer med personer i olika funktio- ner inom SiS huvudkontor som bedömts som strategiskt viktiga för oss. Vi har även genomfört en enkätundersökning riktad till barn och unga på särskilda ungdomshem. 126 SOU 2026:8 s. 28. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 401 5.5.2 Formerna för vår kunskapsinhämtning Studiebesök på särskilda ungdomshem Urvalet Sammanlagt har vi besökt elva särskilda ungdomshem och genom- fört digitalt möte med ytterligare ett särskilt ungdomshem under utredningens gång.127 Urvalet av institutioner har styrts av ambitio- nen att uppnå variationsbredd med avseende på målgrupp (ålder och kön), säkerhetsnivå, geografisk spridning och institutionernas loka- lisering i förhållande till närliggande tätort. Denna urvalsprincip har syftat till att möjliggöra jämförelser mellan olika typer av enheter och därigenom ge oss en representativ bild av myndighetens samlade verksamhet. Besöken på de särskilda ungdomshemmen har skett i tre olika former. Två typer av studiebesök En form av besök har varit studiebesök i syfte att få kunskap om verksamheten samt den lokala verksamhetens möjligheter och behov. Vid dessa besök har verksamheten presenterats av representanter för institutionens ledning och av utvalda representanter för olika personalgrupper. Det har funnits möjlighet för oss att ställa frågor och diskutera olika aspekter av verksamheten. Besöken har som regel innefattat en guidad rundvandring i verksamhetens lokaler . En annan form av verksamhetsbesök har varit fördjupade studie- besök. Dessa besök har omfattat två till tre sammanhängande dagar på respektive institution. Under dessa besök har en sekreterare från vår utredning deltagit i verksamhetens dagliga rutiner, observerat interaktioner mellan personal och placerade barn och unga samt fört samtal med medarbetare i tjänst. Vid dessa besök har samtalen inte följt en intervjuguide. I stället har de förts succesivt och utforskande, där frågor och diskussioner har fått utgå ifrån sådana situationer som har uppstått i verksamheten under besöken. Syftet med denna metod har varit att erhålla en djupare och mer autentisk bild av den dagliga praktikens förutsättningar, dilemman och arbetssätt – såväl ur per- sonalens som ur de placerade barnens och ungdomarnas perspektiv. 127 Bärby, Eknäs, Fagared, Folåsa, Hässleholm, Ljungaskog, Nereby, Rebecka, Råby, Stigby och Tysslinge samt digitalt möte med Ryds brunn. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 402 Enkätundersökning till barn och unga För att inhämta barns och ungas erfarenheter och synpunkter har vi genomfört en enkätundersökning riktad till barn och unga som är placerade på särskilda ungdomshem. Enkäterna skickades ut till samtliga särskilda ungdomshem för spridning till barn och unga över 15 år. Det var frivilligt för barnen och de unga att besvara enkäten. Intervjubesök En annan form av verksamhetsbesök har till formatet liknat den som beskrivits ovan men med tydligare fokus på att genomföra intervjuer med barn och unga samt med personal. Vi har genomfört samtal med närmare åttio placerade barn och unga på de särskilda ungdoms- hem som besöktes främst under vintern 2024/2025. Syftet har varit att, utifrån barns och ungas egna berättelser, fånga deras erfarenheter av vardagen på institution, deras upplevelser av trygghet, delaktig- het och bemötande samt deras tankar om framtiden och den vård de får ta del av. Samtalen har förts både individuellt och i mindre grupp, ofta i anslutning till de fördjupade institutionsbesöken. Genomförandet har skett på frivillig basis, och deltagarna har informerats om sam- talens syfte och om hur deras berättelser skulle dokumenteras och användas. Samtalen har varit semistrukturerade. Med det avses att de har utgått ifrån en intervjuguide med olika teman som bedömts som centrala för utredningen, men har genomförts i en öppen och dialogisk form. Att samtalet har varit semistrukturerade har möjlig- gjort för barnen och de unga att själva styra samtalets inriktning och tempo.128 Intervjuer med SiS personal Ett kvalitativt insamlingsarbete har genomförts i form av intervjuer med representanter för olika professioner, befattningar och organisa- toriska nivåer inom SiS. Urvalet av intervjupersoner har skett med avsikt att spegla den bredd av roller och perspektiv som präglar myn- digheten. Syftet med intervjuerna har varit att få en fördjupad och 128 Se Bilaga 7 Intervjuguide 2024. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 403 nyanserad förståelse för hur myndighetens uppdrag, organisering och verksamhetsförutsättningar uppfattas och tolkas inom olika yrkesgrupper. Intervjuer av medarbetare på SiS huvudkontor har genomförts utifrån professions- och rollspecifika frågor. Frågorna har struktu- rerats kring centrala teman såsom styrning och ledning, kompetens- försörjning, vård- och behandlingsinnehåll, samverkan med externa aktörer samt arbetsmiljö och säkerhet. Även samtalen med klientnära personal på de särskilda ungdoms- hemmen har varit semistrukturerade.129 På det sättet har det skapats utrymme för fördjupade resonemang och nyanserade beskrivningar. Strukturerade intervjuer har genomförts med representanter för vissa specifika yrkesgrupper såsom rektorer och psykologer och socio - nomer. Vissa intervjuer har genomförts enskilt med företrädare för en specifik yrkesgrupp eller funktion, medan andra har hållits i grupp där flera professioner deltagit samtidigt. Gruppintervjuerna har i dessa fall syftat till att belysa samspelet mellan olika roller i den dag- liga verksamheten samt att fånga gemensamma eller motsägande uppfattningar om centrala frågor. Dokumentation och analys All insamlad information har dokumenterats i form av minnesanteck- ningar, sammanställningar och tematiska analyser. Uppgifterna har därefter strukturerats utifrån återkommande mönster och tematiska områden. Etiska överväganden Intervjuer och observationer har genomförts i enlighet med veder- tagna forskningsetiska principer.130 Deltagandet har varit frivilligt och de intervjuade har informerats om syftet med samtalen samt om hur materialet kommer att användas. Citat och beskrivningar som kan härledas till enskilda personer har avidentifierats i den slutliga dokumentationen. 129 Se Bilaga 7 Intervjuguide 2024. 130 Vetenskapsrådet (2024). God forskningssed 2024, s. 57–69. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 404 5.5.3 Barns och ungas röster Inledning I det här avsnittet presenteras en sammanfattning av vad barn och unga som är placerade på särskilda ungdomshem har för erfarenheter och synpunkter på vården vid särskilda ungdomshem. Resultaten redovisas i sin helhet i bilaga 5 och 6. Resultat av enkätundersökning till barn och unga på särskilda ungdomshem Vi skickade våren 2026 ut en enkät till barn och unga som var pla- cerade på särskilda ungdomshem. Totalt svarade 115 barn och unga, av vilka de flesta var i åldern 15–17 år och var placerade med stöd av LVU. Nästan hälften av de som svarade uppgav att de varit placerade på fler än ett ungdomshem. Enkätsvaren visar att upplevelsen av trygghet varierar mellan olika institutioner och mellan individer. En majoritet av de barn och unga som bara varit placerade på ett ungdomshem uppger att de känner sig trygga där, men en betydande andel anger att de endast gör det delvis. Bland de barn och unga som varit placerade på mer än ett ungdomshem framkommer att det är vanligt att ha känt sig trygg på vissa ungdomshem men inte på andra. 20 procent av barn och unga uppger att de inte känt sig trygga på något ungdomshem de varit placerade på och ytterligare 29 procent upplever att de har varit otrygga på minst ett av de ungdomshem de varit på. Otryggheten är både kopplad till personal och andra barn och unga, exempelvis i form av hotfullt beteende eller konflikter. När det gäller frågan om vården upplevs som hjälpsam framträder en splittrad bild. 20 procent upplever att alla ungdomshem de varit på har varit bra och hjälpt dem medan 37 procent menar motsatsen, det vill säga att inget av dem har hjälpt dem. 41 procent tycker att något eller några av ungdomshemmen har hjälpt dem (se figur 14, bilaga 5). Enkäten visar på ett antal återkommande problemområden. Flera barn och unga uppger att de inte får det stöd eller den behandling de behöver. Många beskriver en negativ påverkan av att vara frihets- berövade, där känslor av isolering och brist på meningsfull syssel- SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 405 sättning lyfts fram. Vidare framkommer att det finns brister i tydlig- het och information. Ett antal barn och unga uppger att det är oklart för dem varför de är placerade och vad som krävs för att avsluta pla- ceringen. Personalens bemötande framträder som en avgörande faktor för hur barn och unga upplever sin vistelse. I fritextsvaren lyfts engagerad och stödjande personal som den enskilt viktigaste positiva aspekten. Samtidigt framhålls brister i bemötande, brist på personal samt upp- levelser av att personal inte alltid lyssnar eller agerar professionellt. På frågan om vilka åtgärder som skulle förbättra situationen hand- lar en stor majoritet av svaren om mer fritidsaktiviteter och trevligare rum/lokaler. Därefter följer svar om mer personal, bättre tillgång till läkare och mer utbildad personal, men även att inte blandas med barn och unga med andra sorters problem. Minst efterfrågat av barn och unga är mer behandling och mer tid i skolan. Sammantaget visar enkäten att barn och unga på SiS har både posi- tiva och negativa erfarenheter av vården. De positiva erfarenheterna är i stor utsträckning kopplade till engagerad personal, fungerande rutiner samt tillgång till skola och behandling. I fritextsvaren lyfter många fram att vissa engagerade vuxna i personalen bryr sig, stöttar, skapar trygghet och motiverar till positiva förändringar som det bästa med ungdomshemmen. Även skolan, aktiviteter, rutiner, god mat samt möjligheten att hålla kontakt med familj eller utvecklas person- ligt nämns som positiva inslag. Samtidigt är det vanligt att unga uppger att inget är bra, eller att upplevelsen är starkt varierande beroende på personal och avdelning. Fritextsvaren domineras tydligt av en stark kritik mot inlåsning och restriktioner. Många beskriver att det värsta är att vara inlåst, ha be- gränsad rörelsefrihet och inte få använda telefon, ha kontakt med nära eller påverka sin vardag. Även brist på struktur och likvärdighet lyfts fram, med återkommande kritik om otydliga eller varierande regler, långsamma processer samt begränsad eller otillräcklig behand- ling och skolgång. Flera beskriver även personalbrist, negativt be- mötande, maktmissbruk eller att personal inte ingriper vid konflik- ter, samtidigt som många upplever otrygghet, konflikter mellan ungdomar och en allmänt negativ och passiv miljö med få aktiviteter. Resultaten av enkätundersökningen redogörs för i sin helhet i bilaga 5 och refereras även till i anslutning till relevanta förslag. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 406 Citat från barn och unga på särskilda ungdomshem I detta avsnitt redovisar vi några utvalda citat från de närmare åttio intervjuer vi genomförde vid besök på särskilda ungdomshem 2024 och 2025. Vi menar att dessa röster utgör en viktig fördjupning av och ett komplement till de statistiska beskrivningarna och den mer strukturella analysen av myndighetens verksamhet genom att synlig- göra barns och ungas egna perspektiv på den tvångsvård som bedrivs. Citat och beskrivningar har anonymiserats och bearbetats språk- ligt i syfte att skydda enskilda barns och ungas integritet, utan att förändra innehållets innebörd. Det bör särskilt nämnas att de inter- vjuer som vi har genomfört med barn och unga har syftat till att öka kunskapen om och förståelsen för vad de upplever som brister i vård- kvalitén. Samtliga citat från de intervjuer vi genomfört redovisas i bilaga 6. Flicka 14 år Det känns ärligt talat som att bo i ett fängelse. Mitt rum har tjocka dörrar och fönster med galler, så jag känner mig instängd hela tiden. Pojke 16 år Jag önskar att jag kunde få göra något vettigt, typ praktik eller jobba med något. Men här finns ingen sån möjlighet, man bara sitter av sin tid i stället för att lära sig nåt för framtiden. Pojke 18 år De snackar om behandling och att vi ska utvecklas här, men i prakti- ken gör jag nästan ingenting om dagarna. Det känns mer som förvar- ing än någon riktig rehabilitering. Flicka 16 år En del av personalen är jättebra och försöker verkligen hjälpa, men andra har ingen aning om hur de ska hantera oss. Ibland känns det som att de saknar utbildning för att förstå vad vi går igenom. Pojke 15 år Ibland är det faktiskt personalen som triggar i gång bråk. Några av dem höjer rösten eller hotar med konsekvenser direkt i stället för att försöka snacka lugnt. Det gör allt värre, och det känns som att de inte kan han- tera konflikter. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 407 Pojke 17 år Personalen brottade ner mig en gång när jag vägrade gå till mitt rum. De var fyra stycken som höll fast mig på golvet så hårt att jag knappt fick luft. Jag fick blåmärken över hela armarna efteråt. Pojke 18 år Jag var inte en person som slogs innan, men här inne har jag hamnat i fler slagsmål än jag kan räkna. Miljön gör en aggressiv, man går på spänn hela tiden. Till slut exploderar man för minsta lilla. Flicka 13 år När jag pratar med mamma i telefon gråter hon nästan varje gång. Det känns så jobbigt, för jag kan inte göra något för att trösta henne genom en lur. Ibland mår jag nästan sämre av att höra hur ledsen hon är hemma. Pojke 16 år Skolan här är löjligt enkel. Vi har typ matte, svenska, engelska på hög- stadienivå, fast många av oss borde läsa gymnasiegrejer. Jag känner att jag inte lär mig något nytt, utan bara repeterar sånt jag redan borde ha klarat. Flicka 15 år Jag har alltid haft svårt i skolan, men här är klasserna små så läraren kan hjälpa mig mer. Det är en av få bra saker – jag har faktiskt lärt mig läsa bättre sen jag kom hit, för de satte sig ner med mig varje dag. Ungdom 15 år Jag har ADHD och behöver egentligen min medicin, men här var de först tveksamma till att ge mig den. Under veckorna utan medicin kunde jag inte fokusera alls och hamnade i massa konflikter. Det kändes som att de inte fattade hur viktig den var för mig. Pojke 18 år Jag hade abstinens av droger när jag kom hit, men det fanns ingen riktig avgiftningshjälp. Jag låg och skakade och mådde skit, och personalen visste inte vad de skulle göra mer än att ge mig Alvedon och säga att det går över. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 408 Pojke 16 år Jag behöver inte bara hjälp med att sluta med droger eller sluta slåss – jag behöver hjälp att hantera min sorg och ilska också. Men den biten glöms bort. De fokuserar på att få mig att sköta mig, inte på varför jag mår dåligt från början. Flicka 17 år Jag gillar när vi har enskilda samtal med psykologen, det är typ det enda som känns meningsfullt. Sitta i grupp med andra ungdomar är svårt för mig; jag vågar inte öppna mig inför de andra. Man önskar att det fanns mer individuell terapi i stället. Pojke 18 år De säger att programmen ska hjälpa mig fatta bättre beslut, men mycket är väldigt grundläggande. Jag är inte dum – jag vet skillnaden på rätt och fel. Mitt problem är att jag får impulser jag inte kan kontrollera, och det tycker jag inte att de här kurserna fixar. Flicka 17 år Även om dagarna är inrutade så vet man aldrig riktigt hur de slutar. Om någon får ett utbrott eller mår dåligt så kan allt ändras. Vi kanske blir inlåsta på rummen resten av dagen, eller så blir det inget tv-tittande på kvällen. Allas vardag påverkas av allas mående. Pojke 14 år Vi som bor här blir som en konstig liten familj ibland. Vi bråkar, vi skrattar, vi har tråkigt ihop. Men lika snabbt kan någon flyttas eller skrivas ut, och då försvinner en 'familjemedlem'. Man vänjer sig vid att folk försvinner plötsligt. Flicka 16 år Ärligt talat har jag blivit deprimerad av att vara här. Jag känner mig så himla hopplös ibland, som att inget spelar roll längre. Vissa morgnar vill jag inte ens kliva upp ur sängen, för jag tänker 'jaha, en till menings- lös dag här inne. Flicka 14 år Jag känner mig tryggare här än hemma, för hemma var det kaos. Men samtidigt är jag olycklig här på ett annat sätt. Det är ensamt och jag känner mig instängd i mina egna tankar. Jag vet inte vad som är värst, otryggheten ute eller ensamheten här. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 409 Flicka 16 år Jag önskar att jag fick vara med mer och bestämma över min behand- ling. Typ välja vilken typ av terapi som funkar för mig. Men nej, alla här följer samma mall. Det gör att jag inte känner mig delaktig i mitt eget tillfrisknande alls. Pojke 17 år Jag blev inlåst efter ett bråk, och varje minut där inne kändes som en timme. Ingen pratade med mig, bara kollade genom glasrutan ibland. Det kändes som att jag var bortglömd. Pojke 14 år De säger att det är för säkerhetens skull, men jag tycker de använder avskiljning för lätt. Ibland räcker det att man höjer rösten så tar de in en där. Pojke 17 år Ärligt talat är jag skiträdd för vad som händer när jag skrivs ut. Här inne är allt åtminstone förutsägbart. Där ute väntar gamla kompisar och frestelser. Jag vet inte om jag kommer klara att hålla mig borta från skiten när jag väl är fri. Flicka 16 år Jag längtar ju ut varje dag, men samtidigt får jag ångest av tanken på att komma hem. Det är kaos hemma och jag har förändrats här inne. Tänk om allt bara blir som förut när jag kommer tillbaka? Då var ju allt det här förgäves. Pojke 17 år Jag har varit placerad förut och det gick åt helvete efter att jag skrevs ut. Den här gången hoppas jag att de fixar bättre stöd när jag kommer ut. För släpper de mig rakt ut utan plan, då vet jag nästan säkert att jag faller tillbaka i gamla mönster. Sammanfattande analys om barns och ungas röster I vår enkätundersökning och våra intervjuer beskriver barn och unga återkommande en vardag som kännetecknas av instängdhet, enformig- het och brist på meningsfull sysselsättning. Boendemiljön upplevs ofta som institutionspräglad och i vissa fall fängelseliknande, vilket bidrar till känslor av isolering och brist på normalitet. Personalens Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 410 betydelse framträder som central för hur vården upplevs. Barn och unga beskriver att engagerad, lyhörd och kompetent personal kan skapa trygghet och bidra till motivation och förändring. Samtidigt kan brister i bemötande, kontinuitet och kompetens förstärka otrygg- het och misstro. Ett genomgående tema är bristande delaktighet och inflytande. Många barn och unga ger uttryck för att de har begrän- sade möjligheter att påverka sin egen vård, att vårdplaner upprättas utan deras medverkan och att deras synpunkter i praktiken inte leder till förändring. Det påverkar inte bara upplevelsen av rättssäkerhet, utan även motivationen att delta i behandling. Vidare framgår att vårdens innehåll i många fall inte upplevs som tillräckligt individualiserat eller ändamålsenligt. Skola, behandling och fritidsaktiviteter beskrivs ofta som begränsade eller standardi- serade, utan tillräcklig anpassning till individuella behov. Det förstär- ker upplevelsen av att tiden på institution främst präglas av förvaring snarare än stöd till utveckling. Särskilt allvarliga är de återkommande beskrivningarna av otrygghet och våldsamma situationer, både i relation till andra barn och unga och i vissa fall i mötet med personal. Även erfarenheter av avskiljning och andra ingripande åtgärder lyfts som påfrestande och ibland kontraproduktiva. Ytterligare en central iakttagelse gäller kontinuitet och övergångar, såväl under placeringen som i relation till socialtjänsten och inför utskrivning. Barn och unga beskriver bristande kontakt med socialtjänsten, återkommande per- sonalbyten och otydlighet kring planeringen av framtiden, vilket leder till osäkerhet och oro inför tiden efter placeringen. Dessa resultat kan ställas i relation till forskning om barns och ungas erfarenheter av institutionsbaserad tvångsvård. En vetenskap- lig artikel från 2025 synliggör strukturella spänningar i institutions- baserad tvångsvård som är direkt relevanta i ljuset av den kritik som riktats mot SiS under senare år.131 Studien pekar på att unga männi- skors erfarenheter präglas av en grundläggande konflikt mellan kon- troll och behandling, där en stark betoning på säkerhet och restrik- tioner riskerar att underminera upplevelsen av delaktighet och stöd. Mot denna bakgrund pekar studien på att en ensidigt kontrollorien- terad praktik riskerar att reproducera just de problem som kritiken mot SiS pekar på. Studien visar att restriktiva miljöer bara kan fun- 131 Walker, Graham, Thomas, Carolyn, Lang, Jason, & Smith, Helen. (2025). Young people’s experiences of secure care: A synthesis of qualitative research. Children and Youth Services Review, 177, 108399. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 411 gera behandlande när de kombineras med tillitsfulla relationer, kon- tinuitet och individanpassning. Avsaknad av det riskerar att leda till att vården upplevs som repressiv snarare än stödjande. Vidare belyser studien hur institutionsmiljön fungerar som en social arena där nor- mer, identitet och beteenden formas. I en kontext där våld, otrygghet och bristande personalresurser förekommer är risken uppenbar att negativa mönster förstärks snarare än bryts. De erfarenheter vi tagit del av från barn och unga överensstäm- mer i hög grad med forskningsläget. De beskriver en vård som präg- las av en grundläggande spänning mellan kontroll och behandling. Spänningen uttrycks i barnens och de ungas beskrivningar av var- dagen, av relationerna till personal och andra barn och unga, samt av möjligheterna till inflytande över den egna situationen. Enkäten visar att upplevelsen av trygghet och vårdens hjälpsamhet är ojämn och ofta begränsad, vilket bekräftas och fördjupas i intervjuerna. Barnens och de ungas svar överensstämmer också med forskningen i beskrivningen av institutionsmiljön som präglad av otrygghet och konflikter som riskerar att förstärka negativa beteendemönster och när det gäller barns och ungas delaktighet i vården som en central förutsättning för att insatser ska upplevas som meningsfulla och få avsedd effekt. 5.5.4 Röster från verksamheten Inledning I detta avsnitt presenteras en sammanfattning av vad anställda inom SiS, utifrån sin organisatoriska horisont, lyft som utmaningar som inverkar på myndighetens förmåga att uppnå uppdrag och mål. Av- snittet baseras på intervjuer, samtal och möten som vi har genomfört med olika företrädare för SiS verksamhet. Urvalet av intervjuperso- ner har skett med avsikt att spegla den bredd av roller och perspek- tiv som präglar myndigheten. Vi har grupperat materialet utifrån den organisatoriska hemvisten för dem som lämnat informationen. Vi har vidare valt att gruppera faktorerna tematiskt där vi sett det som lämpligt. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 412 Röster från intervjuer med institutionspersonal I våra samtal med personal på särskilda ungdomshem har det förts fram att myndighetens uppdrag inte är helt klart. Olika hem lägger till exempel olika fokus på skola och hur skoluppdraget ska utföras. Uppdraget behöver förtydligas för att man ska kunna bygga verksam- heter som är hållbara och robusta. Personal har även lyft behovet av ett tydligare uppdrag i fråga om hälso- och sjukvården, både inom institutionen och i förhållande till andra myndigheter. Som exempel har nämnts att det kan vara oklart vem som har det yttersta ansvaret för olika medicinska händelser.132 Personal har även framfört behov av att kunna bryta sekretessen mellan de två områdena socialtjänst och hälso- och sjukvård.133 Bris- tande information har även påtalats i fråga om de ungas säkerhets- situation och att all information filtreras genom socialtjänsten. Röster från intervjuer med personalorganisationer och huvudskyddsombud134 Myndighetens personalorganisationer och huvudskyddsombud lyfter fram bilden av en tuff arbetsmiljö. Riskerna för hot och våld mot personal är konstant närvarande där sex av tio medarbetare har ut- satts i någon form under 2024. Mindre grupper av barn och unga och hög kompetens hos personalen är avgörande för en god vård - miljö vilket i sin tur utgör grunden för en god arbetsmiljö. Som en följd av myndighetens svårigheter att rekrytera och behålla personal finns det inte tillräckligt med fast anställd personal. Det leder bland annat till fatt okvalificerade vikarier används och att övertids- arbetet är uppe på vad som beskrivs som extrema nivåer. Konkurren- sen om kvalificerad personal och användningen av bemanningsföretag skapar oro för en ”smygprivatisering” av verksamheten. Löner för behandlingsassistenter inom SiS beskrivs som låga i jämförelse med lönerna för kriminalvårdare. En stark intern utbildningsorganisation i kombination med standardiserad yrkesutbildning för vård - och behandlingspersonal krävs för att säkerställa rätt kompetens i det klientnära arbetet. 132 Studiebesök vid särskilda ungdomshemmen Bärby 31 juli 2025, Rebecka 22 augusti 2025, Nereby 27 augusti 2025, Hässleholm 9 februari 2026. 133 Studiebesök vid särskilda ungdomshemmen Fagared 6 maj 2025, Rebecka 22 augusti 2025. 134 Möte vid SiS huvudkontor 19 januari 2026. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 413 Behov av utvecklat teamarbetet inom myndigheten och av obliga- torisk extern handledning för personal som arbetar närmast barn och unga framhålls av företrädare för personalorganisationer och av huvudskyddsombudet, Dessa uttrycker också en oro för att SiS håller på att utvecklas till att bli en ”mindre kriminalvård” och pekar på ett behov av att återupprätta ett barnrätts - och vårdperspektiv inom myndigheten. Sammantaget beskriver företrädare för personalorganisationer och huvudskyddsombudet personalens kompetens, tydligare intern styr- ning, ett tydligare uppdrag till myndigheten, bättre vårdinnehåll, fungerande samverkan och stabila placeringsflöden som avgörande för en hållbar utveckling av verksamheten. Röster från intervjuer med chefer och medarbetare på SiS huvudkontor Inledande anmärkningar Vi har intervjuat företrädare för generaldirektörens stab, forsknings- och utvecklingsavdelningen, ungdomsvårdsavdelningen, HR-avdel- ningen, säkerhetsavdelningen, rättsavdelningen och den tidigare av- delningen för lokaler och it. Redovisningen i avsnittet nedan gör inte anspråk på att vara en heltäckande behovs- eller probleminven- tering utan syftar till att ge en överblick över sådana frågor som betraktas som verksamhetskritiska inom SiS huvudkontor. Om ledning, styrning och utveckling SiS huvudkontor får signaler från institutionerna om att det finns en otydlighet i myndigheten styrkedja. Nya styrdokument och proces- ser för verksamhetsplanering och målstyrning är under utveckling, men samordning och koordinering mellan stödverksamheter upp- levs som svår. Det finns svårigheter att balansera myndighetens verksamhet mellan kärnuppdraget vård och behandling och den säkerhetsstyr- ning som tillkommit under de senaste åren. Det lyfts som en styr- ningsparadox där man kan befara att säkerhetslogiken kommer att styra värdeinnehållet i vården snarare än det omvända. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 414 Om vårdens utformning och kvalitet Det finns olika uppfattningar om, och i så fall i vilken omfattning, SiS bör ha ett hälso- och sjukvårdsuppdrag. Ett minimum är att säker- ställa att det finns tillräcklig hälso- och sjukvårdskompetens inom myndigheten för att kunna föra dialog med regionerna om enskilda barn och unga. Ett återkommande tema inom området är att det finns ett behov av trauma- och psykiatrikompetens inom verksamheten och att skälet till detta är att regionerna inte tar tillräckligt ansvar för den psykia- triska vården av barn och unga inom SiS. Flertalet placerade barn och unga har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men det finns också en stor grupp som uppvisar tecken på trauma. Verk- samheten behöver en generellt ökad medvetenhet kring detta. Det finns behov av förbättrad och fördjupad screening och kart- läggning av nyinskrivna. Nuvarande hälsoundersökningar uppges ge för lite underlag om barnens och de ungas hälsa, bland annat för att de genomförs i varierande grad. Generellt efterfrågas en tydligare ansvarsfördelning mellan region, socialtjänst och SiS. Rollbeskrivningarna för legitimerad personal som psykologer och sjuksköterskor beskrivs som otydliga och otillräckliga. Detta leder till skillnader mellan vilka arbetsuppgifter som ingår i tjänsten vid olika verksamhetsställen. SiS behöver ha tillgång till viss medicinsk och psykiatrisk infor- mation för att kunna göra rätt placering och ge rätt vård. Sekretess men främst praktiska hinder leder till att SiS får otillräcklig informa- tion inför placeringar. Om trygg och säker vård Inom säkerhetsområdet lyfts att det inom myndigheten finns en ut- bredd upplevelse av att säkerhetslogiken dominerar verksamheten där en vård- och omsorgsideologin står i konflikt med en kontroll- och säkerhetsideologi. Det råder en begreppsförvirring inom myn- digheten avseende innebörden i begreppet ”säkerhet” som behöver tydliggöras. Många av de barn och unga som placeras inom SiS i dags- läget har någon form av koppling till kriminella nätverk, och ett behov av en anpassad lagstiftning för att till exempel kunna hantera person- uppgifter inom ramen för ett säkerhetsregister lyfts fram. Uppgifter SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 415 om gängkopplingar, hotbilder med mera hamnar ofta i barnets eller den unges journal. Man ser ett behov av att kunna registrera och följa säkerhetsuppgifter över tid utan att bryta mot sekretesslagstiftning. Om medarbetare, kompetensuppföljning och arbetsmiljö Bemannings- och kompetensfrågan är central inom myndighetens verksamhet. Personalomsättningen är hög. Detta tillskrivs bland annat en tuff arbetsmiljö, hot och våld, låg lön och brist på utveck- lingsmöjligheter. Faktorer som lyfts fram inom området bemanning är att det är stora skillnader mellan institutioner. Det finns ett behov av att in - föra normerade scheman som uppfyller arbetstidsdirektivet och där vakanstålighet och planerad handledning byggs in. Till detta behövs också lokala bemanningsplanerare. Det finns en akut brist på personal med rätt kompetens och per- sonal med specialistkompetens. Man ser behov av en SiS-akademi, riktad specialistutbildning eller yrkeshögskoleutbildningar för att täcka behovet. Man lyfter frågan om teambaserad kompetens som ett alternativt synsätt till ett fokus på individuell kompetens. Man noterar att det lokalt uppstår kulturkrockar mellan nyanställd, ny- utbildad personal och personal med längre anställningstid vilket tyd- liggör behov av fortbildning för alla anställda. Det finns en skillnad mellan formella kompetenskrav för anställ- ning och de reella förutsättningarna för rekrytering. Det konstateras att undantag från kompetenskrav sker återkommande och inom flera befattningar. Om kapacitet och anvisning av plats Inom SiS fastighets- och lokalbestånd finns stora behov av om- och tillbyggnationer, förbättrade brandskydd, åtgärdande av eftersatt underhåll samt anpassningar för vård i enskildhet (VIE), avskiljning och utevistelse. Arbetet med att modernisera och bygga om fastig- heterna hindras av brist på resurser, finansiering och upphandlings- kapacitet. Inom SiS saknas tillräcklig erfarenhet och kapacitet att genomföra stora upphandlingar inom byggområdet vilket gör ny - byggnationer utmanade. Nybyggnation och ombyggnad försvåras Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 416 av invecklade processer kopplat till bygglov och till lagen (2016:1145) om offentlig upphandling. Beslut om att teckna hyreskontrakt eller att genomföra stora nybyggnationer försvåras av att det krävs bemyn- digande från regeringen för avtal som stäcker sig över sex år. Myn- digheten vill skapa mindre, tryggare och mer flexibla miljöer men tvingas avveckla vissa fastigheter och satsa där verksamheten fungerar. Det finns en uppfattning om att den huvudsaklige fastighetsäga - ren/-förvaltaren Specialfastigheter har bristande kunskap om och förståelse för verksamhetens behov samt att andra verksamheter prioriteras. Ökningen av antalet dömda enligt lag (1998:603) om verkställig- het av sluten ungdomsvård, förkortad LSU, har haft stor inverkan på platstillgången inom LVU -vården. Renoveringsbehov, under - måliga lokaler och svårigheter att bemanna verksamheten medför att antal tillgängliga platser minskar ytterligare. Det krävs en över- kapacitet av platser för att säkerställa rätt placering för barn och unga. Enkät till institutionschefer För att få en bättre förståelse för utmaningarna i SiS organisation, arbetssätt och processer skickade vi i slutet av 2024 en enkät till samt- liga institutionschefer inom SiS. Syftet var att undersöka institu - tionschefernas bild av de förutsättningar som krävs för att bedriva rättssäker och evidensbaserad tvångsvård för barn och unga. Den samlade bilden av enkätsvaren är att institutionscheferna ansåg att SiS stod inför betydande utmaningar som krävde omfat- tande strukturella åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna för att bedriva en god och säker vård. De behov och uppfattningar som institutionscheferna meddelat genom enkätsvaren har utgjort en del av underlaget för våra senare samtal och intervjuer med per- soner i olika roller och funktioner på institutioner och på SiS huvud- kontor. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 417 Resurser, kompetens och målgruppernas påverkan En tydlig bild framträder av att resurser och personalens kompetens utgör avgörande faktorer för institutionschefernas möjligheter att genomföra sitt uppdrag. Institutioner som vårdar flickor, samt de med blandade målgrupper, rapporterar de största bristerna i tillgång till resurser, särskilt i fråga om timanställd personals utbildning och kompetens. Trots detta uttrycks även en viss förhöjd grad av proble- matik på institutioner för pojkar, där timanställd personal i flera fall bedöms som otillräckligt förberedd. Målgruppernas sammansättning påverkar i hög grad vårdens förut- sättningar. Institutioner med barn och unga med särskilt komplexa behov, såsom svåra psykiatriska tillstånd, rapporterar större utma - ningar i att upprätthålla en stabil och förutsägbar vårdmiljö. Särskilt framträdande är detta på institutioner för flickor, där behovet av stöd och resurser framträder som mest akut. Chefer på dessa institutio- ner rapporterar även större svårigheter i att bibehålla kontinuitet i eftervården, vilket indikerar ett strukturellt behov av förstärkning. Arbetsbelastning och stöd från huvudkontoret Arbetsbelastningen framstår som en central fråga för chefer i samt- liga institutionstyper, men särskilt för de som hanterar barn och unga med blandade eller komplexa behov. Institutioner för flickor och blandade grupper rapporterar högst arbetsbelastning, vilket i många fall påverkar personalens möjligheter att upprätthålla stabilitet och struktur i vården. Arbetsbördan tycks även vara direkt kopplad till personalomsättning, vilket förvärrar problematiken och skapar en ond cirkel av kompetensbrist och hög belastning. Kommunikationen mellan institutionerna och huvudkontoret har identifierats som ett område med stort förbättringsbehov. Insti- tutioner för flickor ger generellt låga betyg för stödet från huvud- kontoret, medan institutioner för pojkar rapporterar något bättre erfarenheter. Särskilt framträdande är behovet av tydligare rutiner och mer omfattande resurser för kompetensutveckling. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 418 Utmaningar i utskrivningsprocessen Ett återkommande tema i enkätsvaren är problematiken kring ut - skrivningsprocessen. Institutioner för flickor och blandade målgrup- per rapporterar betydande negativa effekter av utmaningar i samband med barns och ungas utskrivning och övergång till eftervård. Dessa institutioner har särskilt svårt att samverka effektivt med vårdnads- havare och socialtjänst, vilket leder till en fragmenterad vårdkedja. Brist på specialistkompetens och tydliga rutiner framhålls som av- görande hinder för att förbättra denna process. Erfarenhetens betydelse Enkätsvaren visar att erfarenheten hos institutionscheferna spelar en avgörande roll för deras upplevelse av verksamhetens förutsätt- ningar. Chefer med längre erfarenhet, definierat som mer än tio år i organisationen, tenderar att ge högre betyg åt resurstillgång och stöd från huvudkontoret. Denna grupp upplever även arbetsbelast- ningen som mer hanterbar jämfört med chefer med kortare erfaren- het. Detta kan troligtvis förklaras av att mer erfarna chefer har etable- rat strategier för att hantera organisatoriska utmaningar och effektivt fördela resurser. Även bland erfarna chefer rapporteras dock återkommande bris- ter i samarbete med bland annat kommunernas socialtjänst och vård- nadshavare, särskilt på institutioner som hanterar mer komplexa målgrupper. Detta understryker behovet av att förstärka strukturella förutsättningar snarare än att förlita sig på individens erfarenhet. 5.6 Hur och varför brister kvaliteten i den statliga barn- och ungdomsvården? 5.6.1 Inledning I avsnitten ovan har vi redogjort för de granskningar, rapporter, ut- redningar och egna undersökningar rörande brister i den statliga barn- och ungdomsvården som vi bedömer har särskild relevans för vårt uppdrag. I detta avsnitt kommer vi att göra en sammanfattning av de brister vi funnit inom centrala områden, och som vi bedömer har SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 419 störst inverkan på vårdens kvalitet. Vi kommer även att redogöra för vad vi och andra, utifrån befintliga analyser, bedömer är de främsta orsakerna till dessa brister. SiS har bedrivit och bedriver utvecklingsarbete på flera områden med anledning av bland annat den kritik som riktats mot verksam- heten. Vår bedömning är dock att de brister som konstaterats i väsent- liga delar kvarstår och att vår kartläggning även med detta utvecklings- arbete i beaktande ger en tydlig bild av behovet av förändringar. Ett område som inte kommer att beskrivas i detta avsnitt är skol- verksamheten på SiS. Kartläggningen pekar inte mot skolan som ett särskilt problemområde, den framstår i stället som en av de mer väl- fungerande delarna i SiS verksamhet. Det innebär inte att det inte finns några brister eller behov av förändringar, men detta kommer att beskrivas separat i kapitel 9. När vi gör hänvisningar till olika aktörer och rapporter i detta avsnitt gäller det de källor som anges i avsnitten 5.3 till 5.5. 5.6.2 Övergripande utmaningar och omvärldsförändringar Den statliga barn- och ungdomsvården är en del i det samlade upp - draget för samhällets vård för barn och unga, där kommunerna har det grundläggande ansvaret för vård utanför det egna hemmet genom socialtjänsten. Staten har olika medel för styrning och stöd till huvud- män och verksamheter som ansvarar för och bidrar till de olika delarna av vården av barn och unga, men dessa medel är inte samordnade. Som vi konstaterat i avsnitt 5.2.2 gäller till stor del samma grund- läggande principer för vad som är god vård i socialtjänsten som när 1980 års socialtjänstlag infördes. SiS har som myndighet haft ett i stort oförändrat uppdrag sedan myndigheten bildades 1993. Samtidigt har förutsättningarna för uppdraget förändrats avsevärt i flera avseenden. Vårdbehoven hos barn och unga har förändrats, bland annat genom att allt yngre barn deltar i grov brottslighet med kopplingar till olika gängkonstellationer. Samhällets medvetenhet i fråga om särskilda behov hos olika grupper, till exempel i fråga om personer med funk- tionsnedsättning, har ökat och lett till högre förväntningar på hur behoven ska mötas. Synen på barn som rättighetsbärare har också förändrats sedan myndigheten bildades, inte minst sedan barnkon- Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 420 ventionen blev svensk lag år 2020. Omvärldens kunskap och krav i fråga om vad barn och unga behöver och har rätt till har ökat. Införandet av LSU 1998 och den dramatiska ökningen av antalet dömda under 2020-talet har haft stor påverkan på LVU-vården, till exempel kopplat till platskapaciteten. Det kan till exempel ha blivit svårare att differentiera vården i ett läge med brist på platser, vilket kan ha påverkat kvaliteten inom LVU-vården. Att upprätthålla kvalitet, som Socialstyrelsen definierar som att uppfylla de krav och mål som gäller för verksamheten enligt lagar och andra föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter, är en uppenbar utmaning när uppdraget i prak- tiken har förändrats. De identifierade kvalitetsbristerna och deras orsaker behöver därför förstås utifrån den verklighet SiS har haft att verka i. Det påverkar dock inte behovet av förändring. Utöver de brister och orsaker till brister som vi redogör för nedan har vi under vårt utredningsarbete fått synpunkter och gjort iakttagel- ser gällande orsaker till brister som är svårare att tydligt ringa in och beskriva. Det handlar om kultur, etik och synen på de barn och unga som vårdas. Inom vissa delar av den statliga barn- och ungdomsvården förefaller det ha utvecklats en destruktiv kultur, som i sin tur möjlig- gör kränkande behandling av de barn och unga som vårdas, och som särskilt förefaller drabba flickorna. Att en sådan kultur kan växa fram kan antas hänga samman med, men inte helt förklaras av, behov av bättre styrning och ytterligare kompetens. Låst institutionsmiljö är i sig en riskfaktor som den statliga barn- och ungdomsvården behö- ver beakta och hantera. 5.6.3 Ett otydligt uppdrag Utredningens bedömning Den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag är otydligt. Det försvårar genomförandet av uppdraget och avgränsningarna i för- hållande till andra aktörer, vilket riskerar att leda till att barn och unga inte får den vård de behöver. Uppdraget behöver därför tyd- liggöras. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 421 Skälen för vår bedömning En orsak till de kvalitetsbrister som framträder i tidigare rapporter och granskningar vi redogjort för och som också återkommit i våra egna undersökningar vid samtal med personal på SiS är den otydlighet som i stor utsträckning omgärdar den statliga barn- och ungdomsvår- dens uppdrag. Riksrevisionen lyfter som vi redogjort för i avsnitt 5.3.2 otydlig- heter kring centrala aspekter av SiS uppdrag. Otydligheten gäller väsentliga frågor som vilken vård och behandling som ska tillhanda- hållas på hemmen, och till vilken målgrupp. Riksrevisionen fram - håller den utmaning det innebär att ungdomshemmen förutsätts ge en vård och behandling som inte är definierad, till en grupp som inte är tydligt avgränsad, och som har ett brett spektrum av problem som inkluderar allvarliga psykiska och psykiatriska problem. Även Institutet för mänskliga rättigheter lyfter fram att myndig- hetens kärnuppdrag behöver förtydligas i fråga om roll och ansvar. Enligt institutet kan ett oklart vård- och behandlingsuppdrag, i kom- bination med avsaknad av särskilda krav för en placering på SiS, leda till olika bedömningar mellan socialnämnder och domstolar av när vård ska ges på särskilt ungdomshem. Statskontoret beskriver den osäkerhet hälso- och sjukvårdsperso- nal har kring var gränserna går för myndighetens ansvar för hälso- och sjukvård. Vi har mottagit liknande synpunkter i samtal med personal på SiS. Det har framförts att uppdraget inte är tydligt och att institutioner utformar sina verksamheter i fråga om bland annat skolans roll i det vårdande uppdraget på olika sätt. Otydligheten leder i sig till svårig- heter att bygga upp hållbara och robusta verksamheter. Otydlighet i fråga om myndighetens ansvar i fråga om hälso- och sjukvård har lyfts återkommande. Vi delar den problembild som framförts i fråga om otydligheten i den statliga barn - och ungdomsvårdens uppdrag. Det finns inte något tydligt uttalat mål för vården på de särskilda ungdomshemmen eller någon uttrycklig reglering om vad vården ska innehålla. Grän- serna gentemot andra aktörer, såsom socialnämnden i fråga om till exempel eftervård och regioner i fråga om hälso- och sjukvård, är, eller uppfattas som oklara. Centrala begrepp som är väsentliga för avgränsning och utförande är odefinierade. Det gäller till exempel Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 422 vad som är ett särskilt ungdomshem och vad som utmärker behov av särskilt noggrann tillsyn. Vi bedömer att dessa otydligheter i uppdraget leder till oklarheter både internt inom SiS och i samverkan med andra myndigheter och kan antas utgöra en starkt påverkande orsak till kvalitetsbrister i den statliga barn- och ungdomsvården. Den statliga barn- och ungdoms- vårdens uppdrag behöver därför tydliggöras för att möjliggöra en god vårdkvalitet. 5.6.4 De rättsliga ramarna för den statliga barn- och ungdomsvården är inte tillräckliga Utredningens bedömning Den statliga barn- och ungdomsvården är inte tillräckligt reglerad. Tydlig och detaljerad reglering är särskilt angelägen när det gäller vård som ges utan den enskildes samtycke. Behovet av utökad reglering gäller inte minst i fråga om barns och ungas rätt att fram- föra klagomål på vården. Skälen för vår bedömning Som vi beskrivit ovan finns det ett flertal centrala begrepp inom den statliga barn- och ungdomsvården som saknar definition. Det som saknas är inte enbart en juridisk definition utan ofta även en gemen- sam förståelse av vad begreppen innefattar i praktiken. Detta har påtalats av utredningen om HVB för barn och unga i samhällets vård (se avsnitt 5.4.3 ) som beskriver oklarheter kring de begrepp som används i regleringen av särskilda ungdomshem, till exempel att olika benämningar på dessa hem förekommer i lag ar och förordningar samtidigt som hemmen omfattas av HVB-begreppet. Att det råder oklarhet kring centrala begrepp i och omkring en verksamhet med långtgående befogenheter att begränsa enskildas rättigheter är inte godtagbart och medför hög risk för kvalitetsbris- ter i vården. Detta förhållande är inte heller något nytt, utan förelåg redan när SiS bildades. I kartläggningen har det även framkommit att barns och ungas möjligheter att klaga på den vård de får är otillräcklig. Det beskrivs SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 423 att barn och unga upplever att deras klagomål inte tas på allvar och att anmälningar inte leder till något. FN:s kommitté för barnets rättig- heter och Institutet för mänskliga rättigheter framhåller behovet av en oberoende klagomålsinstans dit barn och unga kan vända sig vid klagomål på vården. Vi bedömer att de rättsliga ramarna för verksamheten i den stat- liga barn- och ungdomsvården är otillräckliga. Det riskerar att leda till brister i vårdkvaliteten som skulle kunnat motverkas med en tyd- ligare reglering av verksamheten. Vi bedömer vidare att den rättsliga regleringen av barns och ungas rätt att komma till tals vid misstänkta brister och missförhållanden behöver utvecklas för att stärka barnets rättigheter och motverka ytterligare missförhållanden. 5.6.5 Det saknas rätt kompetens inom den statliga barn- och ungdomsvården Utredningens bedömning Den statliga barn- och ungdomsvården har omfattande problem att bemanna verksamheten med rätt kompetens, vilket har en negativ inverkan på möjligheten att utföra uppdraget och leder till sämre vård, minskad trygghet och en ökad risk för våld och övergrepp för de barn och unga som vårdas. Skälen för vår bedömning Bemannings- och kompetensfrågan har återkommande lyfts fram som ett grundläggande problemområde av myndigheter och intresse- organisationer som granskat SiS verksamhet under de senaste åren. Bristande kompetens beskrivs som en bakomliggande orsak till många av de missförhållanden som rapporteras om inom SiS verksamhet . Obefogad och oproportionerlig användning av särskilda befogenheter samt bemötandeproblematik framhålls som områden direkt kopplade till brister i personalens grundläggande kompetens och som få r en direkt negativ inverkan på barns och ungas situation. Det noteras även brister avseende kompetensutveckling för formellt kompetent personal till exempel när det gäller regelbunden handledning och fortbildning. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 424 Myndigheten har även svårighet att uppnå beslutade interna kom- petenskrav i chefsleden, vid rekrytering har återkommande beslutats om undantag från gällande krav.135 Av personer i vår expertgrupp har det framförts synpunkter om behov av central strategisk specialist- kompetens inom till exempel hälso- och sjukvårdsområdet och inom behandlingsområdet. Bemannings- och kompetensfrågan är ett komplext problem för SiS där myndigheten inte lyckas fylla de samtidiga behoven av kvanti- tet och kvalitet. Orsaker till svårigheterna är flera. Stor konkurrens om kvalificerad vårdpersonal och institutionernas ofta avsides läge bedöms dock vara av särskild betydelse. Myndigheten har en stor personalomsättning, totalt 15,1 procent för 2025.136 I fackförbundet Sekos medlemsundersökning framgår att våldsutsatthet, underbemanning och ensamarbete är faktorer som bidrar till den höga personalomsättningen i den klientnära verksam- heten. Inom personalområdet rapporterar myndigheten om brister när det gäller möjligheten att kontrollera och följa upp medarbetares lämplighet att arbeta med barn och unga. Även brister när det gäller möjlighet att avsluta olämpliga medarbetares anställning rapporteras. I fråga om kompetens aktualiseras vikten av personalens barnsyn och bemötande. I vår expertgrupp har det framhållits att det bland personalen finns grupper och individer som inte har den syn på de barn och unga som vårdas som behövs för både ett gott bemötande och en säker vårdmiljö. Det har lyfts att kulturen bland medarbetarna är central för att utforma vården utifrån vad som är bäst för de barn och unga som vårdas. Sammantaget har den generella bristen på rätt kompetens inom myndigheten stora konsekvenser för de barn och unga som vårdas inom verksamheten. De riskerar att uppleva mindre trygghet, få del av ett sämre vårdinnehåll och ha en ökad risk att utsättas för våld eller övergrepp under placeringen. 135 Statens institutionsstyrelse SiS (2010). Beslut gällande riktlinjer om kompetenskrav för institutionschefer och avdelningsföreståndare, dnr 26-52-2010. 136 Statens institutionsstyrelse SiS (2026). Årsredovisning 2025, s. 77. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 425 5.6.6 Bristande tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård Utredningens bedömning Barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården har inte tillgång till hälso - och sjukvård och tandvård i den omfatt - ning som de behöver. Samverkan mellan olika berörda aktörer behöver förbättras och regleringen rörande hälso- och sjukvård och tandvård ses över. Skälen för vår bedömning Ett återkommande tema i de kartläggningar och utredningar vi refe- rerat i detta kapitel är behovet av och bristen på tillgång till hälso- och sjukvård för barn och unga på de särskilda ungdomshemmen. Riksrevisionen lyfter att gränsdragningen mellan BUP, den psy- kiatriska tvångsvården enligt LPT och SiS inte är helt klar, och att såväl habilitering som hälso- och sjukvård i viss omfattning tillhanda- hålls på ungdomshemmen trots att det inte finns ett lagstadgat an- svar. Vilka uppgifter den faktiska hälso- och sjukvårdspersonal som finns på ungdomshemmen ska ha är inte reglerat. Statskontoret lyfter den bristande tillgången till hälso- och sjuk- vård i sina båda myndighetsanalyser från 2020 och 2022. SiS egen hälso- och sjukvård bedömdes fungera väl, medan det fanns betydande problem i samarbetet med regionernas psykiatriska hälso- och sjuk- vård. Enligt Statskontorets utredning var det inte klarlagt att barnen och de unga ens får den akutvård och öppna sjukvård som de har rätt till. Det framhölls att tillgången till hälso- och sjukvård är en faktor som i hög grad påverkar myndighetens förutsättningar att kunna er- bjuda ungdomarna en god vård och behandling, och att den bristande tillgången riskerade att drabba flickor hårdare än pojkar, eftersom de oftare har psykiatriska besvär. Statskontoret menade att regler- ingen av de olika aktörernas ansvar utgör ett legalt glapp som med- för att placerade barn och unga inte alltid får den hälso- och sjukvård som de behöver eller har rätt till. Av de barn och unga som hade svarat på en enkät från BO hade drygt hälften av flickorna och en tredjedel av pojkarna uppgivit att de hade nekats att träffa läkare eller sjuksköterska det senaste året. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 426 Vid våra studiebesök på de särskilda ungdomshemmen har barn och unga som vi pratat med också beskrivit svårigheter med att få den hälso- och sjukvård som de behöver. De har nämnt bland annat långa väntetider, avsaknad av hälso- och sjukvårdskompetens hos persona- len, utebliven medicinering och medicinering i avsaknad av psykolog- samtal. Personalen på de särskilda ungdomshemmen lyfter återkom- mande svårigheter med tillgång till den hälso- och sjukvård som barn och unga behöver vid samverkan med regionerna. Som exempel har beskrivits att barn och unga har behövt transporteras till sina hem- regioner vid allvarliga psykiatriska tillstånd, för att därefter sändas åter till ungdomshemmet utan åtgärder. Sammantaget visar vår kartläggning på tydliga brister i fråga om vilken hälso- och sjukvård om barn och unga på de särskilda ung - domshemmen har tillgång till. Bristerna kan bland annat kopplas till att placeringen i dag innebär ett avbrott i den ordinarie vårdkedjan och att det ofta saknas en tydlig ansvarsfördelning och struktur kring samverkan mellan kommun, region och SiS kring de barn och unga som vårdas på särskilt ungdomshem. Kartläggningen pekar också mot att en orsak till bristerna är den reglering av ansvaret som gäller i dag. Tillgången till tandvård nämns också i en del av det underlag vi refererar i detta kapitel, men bara kortfattat. I kapitel 10 kommen- terar vi den frågan närmare. 5.6.7 Styrningen och organisationen är inte ändamålsenlig Utredningens bedömning Styrningen inom den statliga barn- och ungdomsvården fungerar inte tillräckligt väl. Organisatoriska glapp inom huvudkontoret och gentemot lokal nivå medför risker för otydlig styrning, vilket i förlängningen påverkar vårdkvaliteten. En sannolik effekt av bris- tande styrning är till exempel att obefogade skillnader i likvärdig- het, kvalitet och rättssäkerhet mellan institutionerna kvarstår över tid. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 427 Skälen för vår bedömning Statskontoret konstaterar i sin granskning av SiS att det finns olik- heter i de lokala verksamheterna vad gäller kvalitet, rättssäkerhet och likvärdighet som är en effekt av att myndighetsledningens styrning inte får genomslag.137 SiS har de senaste åren genomfört ett flertal organisatoriska förändringar i syfte att åtgärda problem. Många bris- ter har rättats till, vissa tidigare brister kvarstår dock medan vissa nya brister förefaller ha uppkommit. Trots, eller möjligen som en följd av, en stor organisatorisk över- byggnad meddelar institutionerna en upplevelse av bristande stöd i och förståelse för den lokala verksamheten. Ett organisatoriskt glapp som också beskrivs är en bristande samverkan mellan huvudkontorets olika avdelningar där frågor inte förankras horisontellt innan de be- slutas och ska implementeras vid institutionerna. Företrädare för institutioner menar att det inträffar återkommande att meddelade beslut inte är förenliga med tidigare meddelade beslut från en annan avdelning. De kvarstående bristerna och skillnaderna avseende kvalitet, lik- värdighet och rättssäkerhet mellan de olika institutionerna kan leda till att barn och unga med liknande behov får väsentligt olika vård- innehåll och bemötande. SiS kartläggning av avskiljningar och fysiska ingripanden på SiS ungdomshem 2023–2025 visar att de flesta barn och unga aldrig utsätts för sådana åtgärder, samtidigt står ett mindre antal barn och unga för en stor andel av ingripandena. SiS konstate- rar att situationer som leder till avskiljningar och fysiska ingripanden ofta är akuta och känslostyrda, där våld mot personal eller mellan placerade är de vanligaste orsakerna. Personal behöver därför fatta snabba beslut i komplexa och pressade situationer. Kartläggningen visar att ungefär en tredjedel av ingripandena hade kunnat förebyggas, exempelvis genom bättre anpassningar, ökad närvaro och alternativa arbetssätt. Förtroendefulla relationer mellan personal och barn och unga beskrivs som avgörande för att förebygga konflikter.138 Samman- taget utgör resultaten en tydlig indikation på brister i ledning och styrning. Att en så stor andel av ingripandena bedöms som möjliga att förebygga tyder på att det saknas ett tillräckligt systematiskt och effektivt förebyggande arbete. Vidare pekar det på att styrningen inte 137 Statskontoret (2022) s. 27, 59–60 och 63–66. 138 SiS (2026 a) s. 4–5. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 428 fullt ut säkerställer att kunskapsbaserade arbetssätt implementeras och används i verksamheten. Att ingripandena återkommande avser ett mindre antal barn och unga visar dessutom att verksamheten inte har fungerande arbetssätt för de mest komplexa situationerna, vilket tyder på brister i hur ledningen följer upp, lär av och utvecklar arbetet. I Peter Anderssons avhandling, Hot, våld och emotionellt arbete på de särskilda ungdomshemmen beskrivs att våld är en återkommande och i viss mån normaliserad del av vardagen på särskilda ungdomshem. Våldet är både konkret och latent, vilket innebär att personalen ofta lever med en beredskap för att våld kan uppstå, vilket påverkar den emotionella arbetsmiljön och kan skapa rädsla och osäkerhet. Sam- tidigt behöver personalen hantera spänningen mellan ett vårdande uppdrag och krav på kontroll, vilket innebär ett omfattande emotio- nellt arbete. I avhandlingens slutsatser beskrivs en kultur där barn och unga i hög grad förstås som farliga snarare än sårbara, vilket riske- rar att påverka bemötandet. Våld tenderar, oavsett riktning, att nor- maliseras, samtidigt som personalen inte alltid reflekterar över sitt eget handlande. Därtill framgår att personalen inte alltid ges utrymme eller förutsättningar att hantera sina känslor i arbetet, vilket kan bidra till att verksamheten i praktiken rör sig mot att bli mer kontrollerande än vårdande. Studien indikerar att otillräcklig ledning och styrning bidrar till att upprätthålla en problematisk organisationskultur där våld riskerar att bestå.139 Vi anser att det i en dålig organisationskultur ofta finns brist på gemensamma värderingar, vilket kan leda till att problematiska be- teenden kan bli accepterade och normaliserade. Ofta finns det även brist på reflektion, kritik och lärande, samtidigt som medarbetare saknar stöd i svåra situationer vilket kan leda till otrygghet, felaktiga arbetssätt och att verksamheten glider bort från sitt grunduppdrag. Sammantaget bedömer vi att det finns brister i SiS ledning och styrning eftersom styrningen inte ger ett enhetligt genomslag, vilket leder till variationer i verksamheten och att personalen i hög grad tvingas hantera centrala frågor genom lokala tolkningar och arbets- sätt. Bristerna leder till att barn och unga inte ges likvärdig vård och att barn och unga möter en verksamhet som kan upplevas som oförut- sägbar och rättsosäker. Även förutsättningarna att bygga förtroende- 139 Andersson, Peter (2021). Hot, våld och emotionellt arbete på de särskilda ungdomshemmen, Stockholms universitet, Institutionen för socialt arbete. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 429 fulla relationer försämras, det förebyggande arbetet försvagas och vården riskerar att få en mer kontrollerande än vårdande karaktär. 5.6.8 Lokalerna ger inte förutsättningar för god vård Utredningens bedömning Inom den statliga barn - och ungdomsvården finns omfattande brister vad gäller vård- och boendelokalernas skick, säkerhet och funktionalitet. Dessa brister ger en negativ påverkan på vårdkvali- tet, arbetsmiljö och barn och ungas förutsättningar till god vård, skola och fritid. Skälen för vår bedömning Lokalfrågan är ett centralt problemområde inom SiS verksamhet. Att lokalerna inom SiS barn- och ungdomsvård i många fall är undermåliga och inte anpassade för den verksamhet som bedrivs får betraktas som ett faktum.140 Lokalbeståndets brister spänner över hela skalan. Det finns byggnader som överskridit teknisk livslängd, byggnader med bristande tekniskt brandskydd och lokaler som inte är avsedda eller anpassade för institutionsvård. Det finns byggnader och institutions- områden med obefintligt eller bristande skalskydd. Renovering, om- och tillbyggnad samt nybyggnation av fastigheter försvåras av brister kopplade till finansiering, kapacitet, resurser och kompetens. Dessa brister får omfattande konsekvenser för den verksamhet som bedrivs och ytterst drabbar de barn och unga som vårdas på de särskilda ungdomshemmen. Det faktum att det inom verksamheten även finns ändamålsenliga lokaler innebär att det blir möjligt för dem att uppleva och i viss mån jämföra skillnaderna. Lokaler och institutioner som inte är anpassade för verksamheten skapar problem på flera fronter. Bland annat skapas logistiska flask- halsar som påverkar barn och ungas möjligheter att delta i skola, sys- selsättning och fritidsaktiviteter. Dåliga logistiska förutsättningar är också kostnadsdrivande då de är personalkrävande. Lokalernas 140 Se sammanfattningar av granskningar och rapporter från IVO, JO, Riksrevisionen, Stats- kontoret, SiS med flera i avsnitt 5.4. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 430 utformning och skick påverkar också vården och personalens arbets- miljö. Platsbristen inom ungdomsvården är ett problem där SiS återkom- mande brister i att uppnå lagkravet om att tillhandahålla plats för vissa placeringar. Här är det en fråga om fysisk platstillgång, inte om ända- målsenliga lokaler. Lagkravet om att omgående tillhandahålla plats har fått till följd att lokaler som stängts på grund av att de bedömts som undermåliga har tagits i bruk igen för att hantera platsbristen. Lokalfrågan behöver också betraktas ur ett vidare perspektiv – det är inte bara antalet tillgängliga platser och utformningen av loka- lerna som är problemet. Även institutionernas geografiska läge fram- står som en viktig beståndsdel i ekvationen. Närheten till en eller flera tätorter bedöms både av SiS och myndigheter som granskat Sis vara en starkt påverkande faktor när det gäller förutsättningar att rekrytera tillräckligt antal och tillräckligt kvalificerad personal till verksamheten. Det geografiska läget väger tungt även när det gäller barns och ungas tillgång till regional hälso- och sjukvård, extern skola och praktikplatser. För att tillgodose behoven av specialiserad hälso- och sjukvård kan krävas att verksamheten ligger i närheten av en storstad. Institutionernas storlek påverkar också förutsättningarna för att kunna bedriva god social vård och skola. Institutionens storlek inver- kar till exempel på bemanningseffektivitet och vakanstålighet koppat till vårdpersonalen. Små institutioner har, till följd av ett mindre elev- underlag, sämre praktiska och ekonomiska förutsättningar att be - manna en grundskoleverksamhet med tillräckligt antal lärare än större institutioner. Tillgången till ändamålsenliga lokaler, platssituationen och beman- ningssituationen är långvariga och svårlösta frågor inom SiS barn- och ungdomsvård. Dessa tre tätt sammanlänkade brister inom verksam- heten skapar en ond cirkel där flera samtidiga och ingripande åtgärder krävs för att komma till rätta med situationen. Ändamålsenliga lokaler skulle vara ett stort steg i rätt riktning, men utan tillräckligt antal plat- ser och rätt bemanning har det begränsad inverkan på vårdkvaliteten. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 431 5.6.9 Det finns inte rätt förutsättningar att hantera nödvändig information för en god, sammanhållen och säker vård Utredningens bedömning För att den statliga barn- och ungdomsvården ska kunna skapa en god, sammanhållen och säker vård för barn och unga på särskilda ungdomshem förutsätts att nödvändig information kan utbytas och hanteras inom verksamheten och mellan de ansvariga aktö- rerna. Bristande förutsättningar för informationsutbyte och infor- mationshantering riskerar att leda till försämrad vårdkvalitet och allvarliga hot mot barns och ungdomars trygghet och säkerhet. Skälen för vår bedömning Barn och unga som vårdas på särskilda ungdomshem har behov av stöd och insatser från flera olika aktörer. Socialtjänst, familj och nätverk, skola, hälso- och sjukvård är som regel nödvändiga samarbetspartners för att de särskilda ungdomshemmen ska kunna ge barnet eller den unge en ändamålsenlig och sammanhållen vård och behandling. Inom säkerhetsområdet kan samverkan med aktörer som Polismyndigheten och Kriminalvården krävas. Det innebär att ändamålsenliga förutsätt- ningar för informationsutbyte och informationshantering spelar en viktig roll i verksamhetens förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Detta är något som framgått i våra samtal med representanter för olika delar av verksamheten. För att kunna ge barnet eller den unge en god, ändamålsenlig och sammanhållen vård och behandling behöver insatser kopplade till socialtjänst, hälso- och sjukvård och skola kunna ges integrerat och av multiprofessionella behandlingsteam. Det finns därför ett behov att säkerställa ändamålsenliga förutsättningar för informationsutbyte mellan de olika verksamhetsgrenarna inom ett särskilt ungdomshem. Generellt medför bristande förutsättningar för informationsutbyte och informationshantering en risk för att utredning, planering och vårdinnehåll inte omfattar alla de aspekter av barnets eller den unges situation som krävs för att uppnå målet med placeringen. Specifikt kan brister medföra allvarliga risker för den placerade när till exempel information om medicinering, suicidrisk eller hotbild inte blir känt för det särskilda ungdomshemmet. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 432 5.6.10 Vårdkvaliteten inom SiS är beroende av den övriga vårdkedjan Utredningens bedömning En del av kvalitetsbristerna i den statliga barn- och ungdomsvår- den hänger samman med beroendet av andra aktörer i vårdkedjan före, under och efter vårdtiden inom ett särskilt ungdomshem och kan inte åtgärdas enbart genom en reform av den statliga barn- och ungdomsvården. Skälen för vår bedömning Den statliga barn- och ungdomsvården är oftast en länk i en vårdkedja som varken börjar eller slutar med vården på ett särskilt ungdomshem. Vanligen föregås en placering av olika insatser inom socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård. Den statliga barn- och ungdomsvården behö- ver kunskap om dessa tidigare insatser som en grund för fortsatt pla- nering. Under placeringen är den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag begränsat till vad som ligger inom SiS ansvarsområde. De placerade barnen och unga har dock behov som är mer omfattande än de insatser som de särskilda ungdomshemmen kan erbjuda. Och ytterst få, om ens någon, lämnar ett särskilt ungdomshem utan behov av fortsatta insatser. Samtidigt har de barn och unga som vårdas i ett särskilt ungdoms- hem omfattande och sammansatta vårdbehov som i regel förutsätter insatser från flera olika huvudmän och verksamheter. Vi ser att ut- trycket vårdkedja inte fullt ut beskriver vad barn och unga i samhällets vård omfattas av, det är inte av en kedja där länk följer på länk. Deras vårdbehov ska tillgodoses av flera ansvariga huvudmän som i varie- rande grad av koordinering med övriga huvudmän tillhandahåller sina specifika insatser. Vissa av dessa huvudmän finns med i barnets eller den unges liv innan placeringen och behovet av andras kompe- tenser och insatser identifieras under vårdens gång. Inom äldreomsor- gen används ibland uttrycket vårdfläta som även kan illustrera kom- plexiteten i detta sammanhang.141 En vårdfläta där fristående insatser 141 Se t.ex. SOU 2017:21 Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre per- soner. Betänkande av Utredningen om nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen, s. 529, 551 och 567–569. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 433 flätas samman till en helhet kan utgöra en målbild för vistelsen på ett särskilt ungdomshem som ska syfta till att tillgodose dessa barns och ungas samtidiga behov av utveckling, hälsa och lärande. Det råder ingen tvekan om att den statliga ungdomsvården kan göra mer för att stärka både den interna vårdkvaliteten och för att stärka sin roll bland övriga ansvariga huvudmän. Den interna vård- kedjan kan utvecklas och framför allt likriktas mellan de olika insti- tutionerna där utbudet skiljer sig åt betydligt. Det finns dock centrala delar i vårdbehovet som SiS inte råder över och där myndigheten är utlämnad till att andra huvudmän tar sitt ansvar. Representanter för SiS beskriver det som ett återkommande problem att en eller flera ansvariga huvudmän träder tillbaka, avvaktar vårdens avslut eller utgår ifrån att SiS kan omhänderta barnens eller de ungas samtliga behov under placeringen. Den nationella samordnaren för fler kvalitativa vårdplatser konsta- terade i sin delredovisning 2024 att utmaningar när det gäller samver- kan och andra samhällsaktörers ansvar när det gäller placerade barn och unga är en röd tråd i det material han tagit samlat in.142 En ofta påpekad brist är att det saknas tillräckligt tydlig reglering om hur samordningen mellan de olika huvudmännen ska ordnas. Det finns ingen part som med automatik driver frågan om att sammanfoga olika insatser till en vårdfläta. Socialnämnden ansvarar för planeringen och ska enligt socialtjänstlagen (2025:400) tillsammans med hälso- och sjukvården upprätta en individuell plan för de insatser som behövs (SIP, samordnad individuell plan). Motsvarande skyldighet regleras i 16 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen. Trots att de barn och unga som placeras inom SiS som regel har behov av insatser inom både socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens område saknar flertalet av dem en SIP vid inskrivningen i ett särskilt ungdomshem.143 Då SiS inte har en reglerad möjlighet att sammankalla nödvändiga aktö- rer till en samordnad planering kan myndigheten inte direkt bidra till att åtgärda en bristande samordning av insatserna. Vi uppfattar att det i grunden råder stor enighet kring behovet av tvärkompetenta insatser där flera huvudmän arbetar mot ett gemen- 142 Regeringskansliet, Socialdepartementet (2024). Delredovisning av uppdraget om Nationell samordnare för fler kvalitativa vårdplatser inom den sociala barn- och ungdomsvården. En natio- nell samordnare för fler kvalitativa vårdplatser inom den sociala barn- och ungdomsvården S2023:G, s. 40. 143 Statens institutionsstyrelse SiS (2025). Uppföljningsrapport Integrerad vård på SiS. Integre- rad vård på SiS: genomförande och behov framåt, s. 15. Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 434 samt mål för barn och unga i samhällets vård. Det behovet har lyfts inom vår expertgrupp, i möten med SiS och i möten med andra huvud- män. Denna principiella samsyn är dock svår att omsätta till praktik. Statskontoret har gjort bedömningen att åtgärder behöver genom- föras på flera nivåer och från flera aktörer för att stärka förutsätt - ningarna för att uppnå en fungerande vårdkedja. Med en fungerande vårdkedja menade Statskontoret att det finns ett tydligt ansvar för respektive aktör och att aktörerna samverkar på ett sätt som möjlig- gör sammanhängande vårdinsatser. Samverkan ska syfta till att till- godose barnet eller den unges behov både på kort och lång sikt. Stats- kontoret pekade även på ett behov av att återkommande granska hela vårdkedjan kring den statliga barn- och ungdomsvården.144 Vi delar Statskontorets bedömning om behovet av åtgärder på bred front och nödvändigheten av att titta på de olika aktörernas insatser ur ett hel- hetsperspektiv. 5.6.11 Konsekvenserna för barn och unga Utredningens bedömning Det finns omfattande brister i vårdkvaliteten i den statliga barn- och ungdomsvården som får konkreta och ofta allvarliga konse- kvenser för barn och unga som vårdas där. Barnen och de unga riskerar otrygghet, rättsosäkerhet och en vård som inte är likvär- dig mellan särskilda ungdomshem. Vården kan därmed bidra till att förstärka befintliga problem eller skapa nya svårigheter. Utred- ningen bedömer att bristerna i stora delar är kända sedan tidigare och att orsakerna är mångfacetterade. Skälen för vår bedömning I detta kapitel har vi identifierat brister inom flera centrala områden, såsom styrning, kompetens, rättsliga ramar, tillgång till hälso- och sjukvård, lokaler samt samverkan i vårdkedjan. Dessa brister får sam- mantaget konkreta och ofta allvarliga konsekvenser för de barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. 144 Statskontoret (2022) s. 22 och 130. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 435 En central konsekvens är att barn och unga inte ges förutsättningar att känna trygghet under sin placering. Brister i bemanning och kom- petens, i kombination med otydlig styrning och ibland en destruktiv institutionskultur, kan leda till att barn och unga utsätts för otrygga situationer. Det kan handla om en ökad risk för hot, våld eller krän- kande behandling, både från andra placerade och från personal. När personal saknar tillräcklig utbildning eller stöd i sitt arbete ökar risken för att tvångsåtgärder används på ett felaktigt eller oproportionerligt sätt, vilket kan förstärka upplevelser av otrygghet och maktlöshet hos barn och unga. Bristerna påverkar också kvaliteten i det vårdinnehåll som barn och unga får ta del av. Avsaknaden av tydliga mål för vården och en otydlig ansvarsfördelning innebär att vården i praktiken kan variera kraftigt mellan olika institutioner. Detta medför att barn och unga inte ges likvärdiga förutsättningar, utan att vårdens innehåll i hög grad kan bero på var det råkar finnas en ledig plats. Konsekvensen blir att vissa barn och unga inte får insatser som motsvarar deras behov, vilket riskerar att förvärra redan komplex problematik i stället för att bidra till förbättring. En särskilt allvarlig konsekvens rör brister i tillgången till hälso- och sjukvård och tandvård. Många av de barn och unga som placeras har omfattande behov av psykiatrisk och somatisk vård. När dessa behov inte tillgodoses, eller tillgodoses för sent eller i otillräcklig omfattning, finns en risk att deras hälsotillstånd försämras. Bristande tillgång till exempelvis psykologiskt stöd eller adekvat medicinering kan få direkta konsekvenser i form av ökad psykisk ohälsa, självskade- beteende eller suicidrisk. Vidare påverkar brister i informationshantering och samverkan möjligheten att ge en sammanhållen vård. Om viktig information om ett barns behov, risker eller tidigare insatser inte finns tillgänglig eller inte delas mellan berörda aktörer, riskerar vården att bli frag - menterad och ineffektiv. Det kan leda till att viktiga insatser uteblir, att riskbedömningar inte görs korrekt eller att behandlingar inte följs upp. För den enskilde kan detta innebära återkommande avbrott, bristande kontinuitet och en känsla av att inte bli sedd eller förstådd. En annan central konsekvens handlar om bristande delaktighet och rättssäkerhet. När barn och unga upplever att deras klagomål inte tas på allvar, eller att de saknar reella möjligheter att påverka sin situation, riskerar förtroendet för vården att undergrävas. Detta kan Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 436 i sin tur leda till motstånd mot behandlingsinsatser, försämrade rela- tioner till personal och minskad motivation till förändring. Att inte bli lyssnad på står också i direkt konflikt med barnkonventionens krav på barnets rätt att komma till tals i frågor som rör dem. På längre sikt kan bristerna i vården få betydande konsekvenser för barn och ungas livssituation efter avslutad placering. Om vården inte lyckas möta deras behov av behandling, utbildning, socialt stöd och stabila relationer ökar risken för fortsatt social utsatthet. Det kan handla om återfall i kriminalitet, fortsatt psykisk ohälsa, svårigheter att etablera sig i skola eller arbete samt bristande integration i sam- hället. Bristande eftervård och svag samverkan i vårdkedjan förstärker denna problematik ytterligare. Sammantaget innebär de identifierade bristerna att den statliga barn- och ungdomsvården i många fall inte fullt ut förmår uppfylla sitt uppdrag att ge barn och unga vård av god kvalitet i enlighet med vad vi beskrivit i avsnitt 5.2.3, det vill säga en vård som präglas av kontinuitet, goda relationer till personal med god kompetens, stöd kring hälso- och sjukvård/skola, samverkan med nätverket, fungerande eftervård och delaktighet i vården. Detta är särskilt allvarligt eftersom målgruppen redan innan placering inom den statliga barn- och ung- domsvården ofta befinner sig i en mycket utsatt situation med om- fattande behov. I stället för att fungera som en stabiliserande och rehabiliterande insats finns en risk att vården, i dess nuvarande ut - formning, i vissa fall bidrar till att förstärka befintliga problem eller skapa nya svårigheter. Mot denna bakgrund anser vi att det finns ett tydligt behov av genomgripande förändringar för att säkerställa att vården i högre grad utgår från barns och ungas rättigheter och behov samt ger reella förutsättningar för en positiv utveckling. Vi bedömer därför att tvångs- vården behöver utvecklas i riktning mot ett tydligare fokus på just det vårdande uppdraget, där krav på säkerhet och kontroll kombineras med ett tydligt fokus på relationellt arbete, meningsfullt vårdinnehåll, individanpassning och delaktighet. För att vården i högre grad ska kunna uppfylla sitt syfte krävs att: – Tryggheten och kvaliteten på vården stärks och blir mer likvärdig mellan institutioner. – Personalens kompetens, kontinuitet och bemötande utvecklas. SOU 2026:52 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården 437 – Vårdens innehåll i större utsträckning individanpassas och ges ett mer meningsfullt innehåll. – Barns och ungas delaktighet i beslut och planering säkerställs. – Övergången från institution till ett liv utanför vården stärks. Statens offentliga utredningar 2026 Kronologisk förteckning 1. Skatteincitament för forskning och utveckling – ett nytt incitament baserat på utgifter för FoU-personal. Fi. 2. 710 miljoner skäl till reformer . Ju. 3. Genomförande av plattformsdirektivet. A. 4. Rektor i fokus – förutsättningar för ett pedagogiskt ledarskap. U. 5. Utvidgad avdragsrätt för sponsring m.m. Fi. 6. En nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården. Styrning med tydliga roller och ansvar för aktörerna. S. 7. Förstärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken. Del I: Effektivare folkhälsoinsatser genom hälsoekonomiska analyser. Del II: Utvärdering av alkohol- politikens styrmedel. S. 8. Rättssäker samhällsvård för barn och unga. S. 9. Registrering av EES-medborgare. Ju. 10. Ökade möjligheter till tillgångsinriktad brottsbekämpning. Del 1 och 2. Ju. 11. Om överföring av Första AP -fondens verksamhet och tillgångar till T redje och Fjärde AP-fonderna. Fi. 12. Om överföring av Sjätte AP -fondens verksamhet och tillgångar till Andra AP-fonden. Fi. 1 3. Straffansvar för deltagande i och samröre med kriminella sammanslutningar. Ju. 14. Ädelmetallutredningen – en modernise- rad reglering av handel med ädelmetall- arbeten. KN. 15. Marken, vattnet, tankarna. Konsekvenser för samer av svensk politik. Volym 1 och 2. Ku. 16. Försvarsexportinitiativ . För gemensam säkerhet. Fö. 17. Öresundsförbindelser 2050 – behov av kapacitet, redundans och svenskt- danskt samarbete. LI. 18. Odlingstorv och klimatet. F i. 19. Stärkt tillsyn och uppföljning – förslag för att motverka oegentlig läkemedelsförskrivning. S. 20. Belägg för broms? Å tgärder för starkare incitament till lägre kommunalskattesatser. Fi. 21. Å terkallelse av svenskt medborgarskap. Ju. 22. Stärkt läkemedelsförsörjning i samverkan. Nationella åtgärder för fördelning, omfördelning och inköp vid brist. S. 23. T olkavgift och förbud mot barntolkning. A. 24. Mervärdesskatt vid uthyrning och överlåtelse av fastighet. Fi. 25. Ett smittskydd för framtiden. S. 26. Digitala verktyg inom bolagsrätten. Genomförande av EU:s direktiv om ytterligare digitalisering inom bolags- rätten. Ju. 27. Lättnader i kraven på hållbarhets- rapportering. Ju. 28. T illgång till passageraruppgifter i brottsbekämpningen. Ju. 29. Förbud mot uppfödning av djur för pälsproduktion. LI. 30. Mer flexibla regler om verkställighet av häktning och fängelsestraff. Ju. 31. Ett investeringsprogram för kultur. Ku. 32. Att säga ja! Kommunernas förutsätt- ningar att ta emot stora företagsetable- ringar och företagsexpansioner. KN. 33. Vägen mot utfasning. Styrmedel för ett fossilfritt samhälle. KN. 34. Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Volym 1 & 2. Ju. 35. En åldersgräns för barns tillgång till sociala medier. S. 36. Bättre förutsättningar att inkludera personer med nedsatt beslutsförmåga i medicinsk forskning. S. 37. Förutsättningar för en likvärdig och språkutvecklande förskola. U. 38. Behovsstyrd vård. S. 39. Ett nytt system för återkrav inom socialförsäkringen. S. 40. Ny kärnkraft i Sverige – moderna regler för beredskap och skadeståndsansvar. KN. 41. Jämställdhet i en föränderlig tid – nuläge och vägar framåt. Volym 1 & 2. A. 42. Ett nytt regelverk för granskning av utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter. Volym 1 och 2. Ju. 43. Å tgärder mot överskuldsättning. Fi. 44. En stärkt förmåga till modern datadelning – integritetsfrämjande teknik i offentlig förvaltning. Fi. 45. Effektiva ingripanden mot brott i cybermiljö. Ju. 46. Ett sammanhållet, robust och konkur- renskraftigt Sverige – framtidens politik för utveckling i landsbygder och regioner. LI. 47. Rätt till ersättning vid avveckling av kärnkraft på grund av politiska beslut – reaktorer som inte tagits i drift. KN. 48. Tillträdesförbud. Ju. 49. T raditionell eller rationell. En premie- pension som kan nå målen. S. 50. En ny speciallärarutbildning. U. 51. F ri att lära och leva. Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck i för- skolan, skolan och fritidshemmet. U. 52. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården. Volym 1, 2 och 3. S. Statens offentliga utredningar 2026 Systematisk förteckning Arbetsmarknadsdepartementet Genomförande av plattformsdirektivet. [3] Tolkavgift och förbud mot barntolkning. [23] Jämställdhet i en föränderlig tid – nuläge och vägar framåt. Volym 1 & 2. [41] Finansdepartementet Skatteincitament för forskning och ut - veckling – ett nytt incitament baserat på utgifter för FoU-personal. [1] Utvidgad avdragsrätt för sponsring m.m. [5] Om överföring av Första AP-fondens verksamhet och tillgångar till Tredje och Fjärde AP-fonderna. [11] Om överföring av Sjätte AP-fondens verksamhet och tillgångar till Andra AP-fonden. [12] Odlingstorv och klimatet. [18] Belägg för broms? Åtgärder för starkare incitament till lägre kommunal- skattesatser. [20] Mervärdesskatt vid uthyrning och överlåtelse av fastighet. [24] Åtgärder mot överskuldsättning. [43] En stärkt förmåga till modern datadelning – integritetsfrämjande teknik i offentlig förvaltning. [44] Försvarsdepartementet Försvarsexportinitiativ. För gemensam säkerhet. [16] Justitiedepartementet 710 miljoner skäl till reformer. [2] Registrering av EES-medborgare. [9] Ökade möjligheter till tillgångsinriktad brottsbekämpning. Del 1 och 2. [10] Straffansvar för deltagande i och samröre med kriminella sammanslutningar. [13] Återkallelse av svenskt medborgarskap. [21] Digitala verktyg inom bolagsrätten. Genomförande av EU:s direktiv om ytterligare digitalisering inom bolags - rätten. [26] Lättnader i kraven på hållbarhets- rapportering. [27] Tillgång till passageraruppgifter i brottsbekämpningen. [28] Mer flexibla regler om verkställighet av häktning och fängelsestraff. [30] Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Volym 1 & 2. [34] Ett nytt regelverk för granskning av utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter. Volym 1 och 2. [42] Effektiva ingripanden mot brott i cybermiljö. [45] Tillträdesförbud. [48] Klimat- och näringslivsdepartementet Ädelmetallutredningen – en moderniserad reglering av handel med ädelmetallarbeten. [14] Att säga ja! Kommunernas förutsättningar att ta emot stora företagsetableringar och företagsexpansioner . [32] Vägen mot utfasning. Styrmedel för ett fossilfritt samhälle. [33] Ny kärnkraft i Sverige – moderna regler för beredskap och skadeståndsansvar. [40] Rätt till ersättning vid avveckling av kärnkraft på grund av politiska beslut – reaktorer som inte tagits i drift. [47] Kulturdepartementet Marken, vattnet, tankarna. Konsekvenser för samer av svensk politik. Volym 1 och 2. [15] Ett investeringsprogram för kultur. [31] Landsbygds- och infrastrukturdepartementet Öresundsförbindelser 2050 – behov av kapacitet, redundans och svenskt-danskt samarbete. [17] Förbud mot uppfödning av djur för pälsproduktion. [29] Ett sammanhållet, robust och konkurrens - kraftigt Sverige – framtidens politik för utveckling i landsbygder och regioner. [46] Socialdepartementet En nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården. Styrning med tydliga roller och ansvar för aktörerna. [6] Förstärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken. Del I: Effektivare folkhälsoinsatser genom hälsoekonomiska analyser. Del II: Utvärdering av alkohol - politikens styrmedel. [7] Rättssäker samhällsvård för barn och unga. [8] Stärkt tillsyn och uppföljning – förslag för att motverka oegentlig läkemedelsförskrivning. [19] Stärkt läkemedelsförsörjning i samverkan. Nationella åtgärder för fördelning, omfördelning och inköp vid brist. [22] Ett smittskydd för framtiden. [25] En åldersgräns för barns tillgång till sociala medier. [35] Bättre förutsättningar att inkludera personer med nedsatt beslutsförmåga i medicinsk forskning. [36] Behovsstyrd vård. [38] Ett nytt system för återkrav inom socialförsäkringen. [39] T raditionell eller rationell. En premie pension som kan nå målen. [49] En reform av den statliga barn- och ungdomsvården. Volym 1, 2 och 3. [52] Utbildningsdepartementet Rektor i fokus – förutsättningar för ett pedagogiskt ledarskap. [4] Förutsättningar för en likvärdig och språkutvecklande förskola. [37] En ny speciallärarutbildning. [50] Fri att lära och leva. Insatser mot heders - relaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet. [51] --- [Remiss - Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52) volym 2.pdf] Betänkande av Utredningen om en reform av den statliga barn- och ungdomsvården Stockholm 2026 SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården Volym 2 SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument. Svara på remiss – hur och varför Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1. Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser. Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Multiply Solutions Tryck och remisshantering: Multiply Solutions, Stockholm 2026 ISBN 978-91-525-1591-4 (tryck) ISBN 978-91-525-1592-1 (pdf) ISSN 0375-250X Innehåll VOLYM 1 Sammanfattning ................................................................ 29 Sammanfattning för barn och unga ...................................... 67 1 Författningsförslag ..................................................... 79 1.1 Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ........... 79 1.2 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) ...... 86 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ....... 87 1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn ................................................................... 89 1.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ....................................................... 91 1.6 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ................ 94 1.7 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ............................................................................... 108 1.8 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400).............................................................................. 110 1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ................ 123 Innehåll SOU 2026:52 1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ..................................................................... 133 1.11 Förslag till förordning med instruktion för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ............... 151 1.12 Förslag till förordning om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ....................................................... 156 1.13 Förslag till förordning om ändring i tandvårdsförordningen (1998:1338) ................................. 158 1.14 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ......................................................................... 159 1.15 Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ............................... 160 1.16 Förslag till förordning om ändring i gymnasieförordningen (2010:2039) .................................. 168 1.17 Förslag till förordning om ändring i skolförordningen (2011:185) ............................................................................. 171 1.18 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg ................................................................... 174 1.19 Förslag till förordning om ändring i hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) ........................................ 177 1.20 Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2025:468) ................................. 178 2 Utredningens uppdrag och arbete .............................. 203 2.1 Utredningens uppdrag ......................................................... 203 2.1.1 Reformera den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation ........ 204 SOU 2026:52 Innehåll 2.1.2 Stärka barnrätts- och rättssäkerhetsperspektivet inom den statliga barn- och ungdomsvården ................ 205 2.1.3 Se över hur den statliga barn- och ungdomsvården bäst kan differentieras och bli mer ändamålsenlig ..................................... 205 2.1.4 Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens del i vårdkedjan ...................................................... 206 2.1.5 Förbättra tillgången och rätten till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården ................ 206 2.1.6 Se över den statliga barn- och ungdomsvårdens skolverksamhet ......................... 207 2.1.7 Förbättra vård- och boendemiljön inom den statliga barn- och ungdomsvården ................. 207 2.1.8 Utreda behovet inom den statliga barn- och ungdomsvården av att kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga .................................. 208 2.1.9 Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens möjligheter att följa upp verksamheten ............... 209 2.1.10 Se över behovet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling för den framtida myndigheten .................................... 209 2.2 Utredningens arbete ............................................................. 210 2.2.1 Utgångspunkter för utredningen ......................... 210 2.2.2 Expertgrupp ........................................................... 211 2.2.3 Särskilt om erfarenheter och synpunkter från barn och unga ................................................. 211 2.2.4 Dialog med andra utredningar .............................. 211 2.2.5 Dialog med andra aktörer ..................................... 212 2.2.6 Dialog med SiS ....................................................... 213 2.2.7 Internationella utblickar ........................................ 213 2.2.8 Kunskapssammanställning .................................... 214 2.2.9 Gällande rätt i förhållande till förslag om ny lag om omhändertaganden av barn och unga ....... 214 Innehåll SOU 2026:52 3 Rättsliga utgångspunkter .......................................... 215 3.1 Inledning ............................................................................... 215 3.2 Mänskliga rättigheter för barn och unga – de grundläggande fri- och rättigheterna ........................... 216 3.2.1 Allmänt om mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter ................ 216 3.2.2 Europakonventionen ............................................ 217 3.2.3 Barnkonventionen ................................................. 221 3.2.4 FN:s barnrättskommitté ....................................... 227 3.2.5 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning .................................... 229 3.2.6 EU:s rättighetsstadga ............................................ 231 3.2.7 Regeringsformen ................................................... 233 3.3 Rättssäkerhet ........................................................................ 235 3.3.1 Inledande anmärkningar ....................................... 235 3.3.2 Allmänt om rättssäkerhetsbegreppet ................... 236 3.3.3 Legalitetsprincipen ................................................ 237 3.3.4 Objektivitetsprincipen .......................................... 239 3.3.5 Proportionalitetsprincipen ................................... 240 3.3.6 Offentlighetsprincipen ......................................... 243 3.4 Lagstiftning om barn och unga i samhällsvård ................... 244 3.4.1 Socialnämndens ansvar ......................................... 244 3.4.2 Tvångsvård av barn och unga ............................... 251 3.4.3 SiS ansvar för vården enligt myndighetens instruktion ............................................................. 257 4 Statens institutionsstyrelse – då och nu ...................... 259 4.1 Myndighetens historik ......................................................... 259 4.1.1 Vägen till dagens statliga barn- och ungdomsvård ......................................................... 259 4.1.2 Bildandet av Statens institutionsstyrelse ............. 266 4.1.3 Omorganisering till en mer ändamålsenlig organisation 2023 .................................................. 269 4.2 Myndighetens uppdrag ......................................................... 275 4.2.1 Uppgifter ............................................................... 275 SOU 2026:52 Innehåll 4.3 Myndighetens anställda ........................................................ 276 4.3.1 Antal ....................................................................... 276 4.3.2 Löner ...................................................................... 277 4.3.3 Kompetensförsörjning .......................................... 278 4.4 Barn och unga på särskilda ungdomshem ............................ 278 4.4.1 Statistik om placeringar ......................................... 278 4.4.2 Mer om barn och unga på särskilda ungdomshem.......................................................... 284 4.5 Myndighetens ledning och styrning .................................... 286 4.6 Huvudkontoret ..................................................................... 287 4.6.1 Huvudkontorets avdelningar ................................ 288 4.6.2 Nationella avdelningar........................................... 290 4.7 De särskilda ungdomshemmen ............................................ 300 4.7.1 De särskilda ungdomshemmens organisation ..... 301 4.7.2 Avdelningstyper..................................................... 307 4.7.3 Säkerhetsnivåer ...................................................... 309 4.7.4 Beskrivning av de särskilda ungdomshemmen 2026 ......................................... 310 4.7.5 Pågående verksamhetsutveckling inom de särskilda ungdomshemmen..................... 319 4.8 Lokalbestånd och platskapacitet .......................................... 321 4.8.1 Särskilda krav på lokaler för särskilda ungdomshem.......................................................... 321 4.8.2 SiS lokalbestånd ..................................................... 322 4.8.3 Om platskapacitet och beläggningsgrad .............. 325 4.9 Budget och finansiering ........................................................ 332 4.9.1 Budget .................................................................... 332 4.9.2 Finansiering............................................................ 333 5 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården ... 335 5.1 Utredningens uppdrag .......................................................... 335 5.2 Hur har vi genomfört vår kartläggning? .............................. 336 5.2.1 Vår informationsinhämtning ................................ 336 Innehåll SOU 2026:52 5.2.2 Vad är vårdkvalitet i statlig barn- och ungdomsvård? ....................................................... 337 5.2.3 Sammanfattning vårdkvalitet ................................ 342 5.3 Tidigare granskningar, rapporter och undersökningar ....... 343 5.3.1 Några inledande anmärkningar ............................ 343 5.3.2 Granskningar och rapporter från statliga myndigheter........................................................... 344 5.3.3 Granskning av FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté) ................. 385 5.3.4 Granskningar och rapporter från intresseorganisationer ........................................... 386 5.4 Tidigare statliga utredningar ................................................ 391 5.4.1 Inledning ................................................................ 391 5.4.2 Utredningen om barn och unga i samhällets vård (S 2021:06)................................. 392 5.4.3 Utredningen om HVB för barn och unga (S 2024:03) ............................................................. 395 5.4.4 Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU (S 2023:13) ................................................. 397 5.5 Resultaten av våra undersökningar ...................................... 400 5.5.1 Inledning ................................................................ 400 5.5.2 Formerna för vår kunskapsinhämtning ............... 401 5.5.3 Barns och ungas röster .......................................... 404 5.5.4 Röster från verksamheten ..................................... 411 5.6 Hur och varför brister kvaliteten i den statliga barn- och ungdomsvården? ............................................................ 418 5.6.1 Inledning ................................................................ 418 5.6.2 Övergripande utmaningar och omvärldsförändringar............................................ 419 5.6.3 Ett otydligt uppdrag ............................................. 420 5.6.4 De rättsliga ramarna för den statliga barn- och ungdomsvården är inte tillräckliga ................ 422 5.6.5 Det saknas rätt kompetens inom den statliga barn- och ungdomsvården ................ 423 5.6.6 Bristande tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård .......................................................... 425 SOU 2026:52 Innehåll 5.6.7 Styrningen och organisationen är inte ändamålsenlig ......................................................... 426 5.6.8 Lokalerna ger inte förutsättningar för god vård .................................................................. 429 5.6.9 Det finns inte rätt förutsättningar att hantera nödvändig information för en god, sammanhållen och säker vård ................... 431 5.6.10 Vårdkvaliteten inom SiS är beroende av den övriga vårdkedjan ....................................... 432 5.6.11 Konsekvenserna för barn och unga ...................... 434 VOLYM 2 6 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården .... 439 6.1 Reformbehovet ..................................................................... 439 6.1.1 Uppdraget .............................................................. 439 6.1.2 Orsaker till kvalitetsbrister i vården ..................... 440 6.1.3 En genomgripande reform är nödvändig ............. 441 6.1.4 En kommentar om internationella jämförelser .... 441 6.2 Övergripande inriktningar i reformarbetet ......................... 443 6.2.1 Fyra övergripande inriktningar ............................. 443 6.2.2 Att säkerställa barnets och den unges bästa......... 444 6.2.3 Att tydliggöra statens ansvar för viss barn- och ungdomsvård ............................ 448 6.2.4 Att stärka förutsättningarna för det vårdande uppdraget ............................................... 460 6.2.5 Att fastställa tydliga regler som effektivt styr vården .............................................................. 477 6.3 Genomförandet av reformen ................................................ 483 6.3.1 En reform i flera steg ............................................. 483 6.3.2 Områden för fortsatt arbete ................................. 485 6.3.3 Uppföljning och utvärdering ................................ 487 7 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård .... 491 7.1 Inledning................................................................................ 491 7.1.1 Uppdraget .............................................................. 491 Innehåll SOU 2026:52 7.1.2 Organisationsfrågornas betydelse för vården...... 492 7.1.3 Organisationsfrågor ur olika perspektiv .............. 494 7.2 En ny myndighet .................................................................. 494 7.2.1 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård ska bildas ................................. 494 7.2.2 Myndighetens namn ............................................. 499 7.2.3 Myndighetens instruktion .................................... 500 7.2.4 Tidpunkt för bildandet av den nya myndigheten .......................................................... 501 7.2.5 En särskild utredare bör få i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av myndigheten ..................................................... 502 7.3 Myndighetens kärnuppdrag och huvuduppgifter ............... 504 7.3.1 Kärnuppdrag och mål ............................................ 504 7.3.2 Myndighetens huvuduppgifter ............................. 505 7.3.3 Ansvar för statliga hem för barn och unga samt skola och viss hälso- och sjukvård i hemmen ............................................................... 507 7.3.4 Ansvar för annan vård och operativt stöd till kommunernas socialtjänst ............................... 509 7.3.5 Förhållande till uppdrag om utslussning och eftervård .......................................................... 514 7.4 Krav på utförandet av uppgifterna ....................................... 520 7.4.1 Generella krav ........................................................ 520 7.4.2 Särskilda krav vid vård av barn och unga ............. 524 7.4.3 Samverkan .............................................................. 527 7.4.4 Ett uppdrag att förebygga och motverka brottslighet ............................................................ 528 7.4.5 Andra bestämmelser som förs över från instruktionen för SiS ..................................... 529 7.5 Myndighetens uppdrag i förhållande till andra statliga myndigheter ............................................................. 530 7.5.1 Ett samlat statligt åtagande ................................... 530 7.5.2 Tillgången till aktuell, relevant och tillförlitlig kunskap behöver stärkas ....................................... 534 7.5.3 Behov av utvecklad kunskapsstyrning ................. 538 SOU 2026:52 Innehåll 7.6 Myndighetens ledning och organisation ............................. 540 7.6.1 Myndighetens ledningsform ................................. 540 7.6.2 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska omfattas av internrevision ....... 544 7.6.3 Ledningsfunktioner för olika verksamhetsområden ............................................. 545 7.6.4 Förhållandet mellan central och lokal nivå .......... 546 7.7 Myndighetens lokalbestånd och platskapacitet................... 552 7.7.1 Förslag för att säkerställa platskapaciteten .......... 552 7.7.2 Principer vid etablering av statliga hem för barn och unga ........................................... 555 7.7.3 Myndighetens förutsättningar för platskapacitet och ändamålsenliga lokaler bör utredas av regeringen ...................................... 560 7.8 Myndighetens kompetensförsörjning ................................. 563 7.8.1 Tillgång till lämplig grundutbildning ................... 563 7.9 Myndighetens finansiering ................................................... 569 7.9.1 Den nya myndighetens finansiering behöver ses över ................................................................... 569 8 Statliga hem för barn och unga ................................. 575 8.1 Utredningens uppdrag .......................................................... 575 8.2 Särskilda ungdomshem i dag ................................................ 575 8.2.1 Särskilt noggrann tillsyn........................................ 576 8.2.2 Särskilda befogenheter och vårdenheter .............. 578 8.2.3 En ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ........... 580 8.2.4 Säkerhetsnivåer ...................................................... 581 8.2.5 SiS uppdrag att bedriva skolverksamhet ............... 584 8.2.6 Tilldelning av plats på ett särskilt ungdomshem.......................................................... 584 8.3 Statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem ......................................................................... 586 8.3.1 En ny placeringsform för vård med särskilt noggrann tillsyn ..................................................... 586 Innehåll SOU 2026:52 8.3.2 Barns och ungas rättigheter vid beslut och åtgärder i statliga hem för barn och unga ............ 603 8.3.3 Alla statliga hem för barn och unga ska ge vård med särskilt noggrann tillsyn ............ 606 8.4 Placering på statliga hem för barn och unga ....................... 607 8.4.1 Vem får placeras i statliga hem för barn och unga? ............................................................... 607 8.4.2 Placering av barn som inte har fyllt 13 år endast vid synnerliga skäl ...................................... 613 8.4.3 Beslut om placering på och inom ett statligt hem för barn och unga .......................................... 617 8.5 Om vården på statliga hem för barn och unga .................... 623 8.5.1 En genomtänkt, professionell och sammanhållen vård ................................................ 623 8.5.2 Innehållet i den sociala vården.............................. 625 8.5.3 Gymnasieutbildning, annan utbildning och arbetsträning ................................ 636 8.5.4 Fritidsaktiviteter och utomhusvistelser ............... 638 8.5.5 Trygg och säker vårdmiljö .................................... 641 8.5.6 Stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående ............................................. 648 8.6 Utformandet av statliga hem för barn och unga................. 653 8.6.1 Den fysiska vårdmiljön ......................................... 653 8.6.2 Behov av en intern vårdkedja ................................ 664 8.6.3 Olika typer av vårdenheter ................................... 667 8.6.4 Definition av en vårdenhet ................................... 685 8.6.5 Säkerhetsnivåer ...................................................... 686 8.6.6 Åldersindelning av vårdenheter ............................ 690 8.6.7 Antal vårdenheter och antal barn och unga per vårdenhet ......................................... 694 8.7 Bemanning ............................................................................ 701 8.7.1 Bemanningens omfattning .................................... 701 8.8 Kompetens ............................................................................ 707 8.8.1 Roller och kompetens ........................................... 707 8.8.2 Introduktion, kompetensutveckling och handledning .................................................... 713 SOU 2026:52 Innehåll 8.8.3 Kunskapsbaserat arbete för att förebygga tvångsåtgärder ........................................................ 719 8.8.4 Om tillgång till övrig kompetens ......................... 726 8.9 Övriga bestämmelser vid de statliga hemmen för barn och unga .................................................................. 727 8.10 Bemyndiganden ..................................................................... 728 9 Skolverksamhet ....................................................... 731 9.1 Inledning................................................................................ 731 9.1.1 Uppdraget .............................................................. 731 9.1.2 Ett vårdande uppdrag i förening med stöd för utbildning och hälsa ......................................... 731 9.2 Skolverksamhet för barn och unga på särskilda ungdomshem ......................................................................... 733 9.2.1 Något om rätten till utbildning, övergripande mål och styrande principer ............. 733 9.2.2 Rättsliga förutsättningar för skolverksamhet inom SiS.................................................................. 735 9.2.3 Behov av tillgång till undervisning för barn och unga inom SiS ................................... 737 9.3 Skolverksamheten inom SiS ................................................. 739 9.3.1 Inledning ................................................................ 739 9.3.2 SiS skola – organisering och styrning ................... 740 9.3.3 Skolans utformning ............................................... 740 9.3.4 Kvalitet kopplat till deltagande i undervisning och skolnärvaro ............................. 747 9.3.5 Frånvaro och frånvarohantering inom SiS ........... 748 9.3.6 Aktuella utvecklingsarbeten inom skolverksamheten .................................................. 751 9.4 Överväganden och förslag om skolverksamheten inom SiS ... 752 9.4.1 Inledande överväganden ........................................ 752 9.4.2 Tillgång till skola under hela året.......................... 756 9.4.3 En arbetsmodell för att integrera skola och övrig vård ........................................................ 758 9.4.4 Arbete med ökad skolnärvaro och minskad ogiltig frånvaro ....................................................... 759 Innehåll SOU 2026:52 10 Hälso- och sjukvård och tandvård .............................. 761 10.1 Inledning ............................................................................... 761 10.1.1 Uppdraget .............................................................. 761 10.1.2 Ett vårdande uppdrag i förening med stöd för hälsan ............................................................... 761 10.1.3 Förhållande till vårt uppdrag om tillgång till personuppgifter ............................................... 762 10.2 Tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård .................... 762 10.2.1 Något om rätten till hälsa, övergripande mål och styrande principer .......................................... 762 10.2.2 Behov av hälso- och sjukvård och tandvård hos barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård ......................................................... 770 10.2.3 Ansvar för tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård i statlig barn- och ungdomsvård .... 778 10.2.4 Befintlig hälso- och sjukvård i statlig barn- och ungdomsvård ........................................ 785 10.3 Aktuella utvecklingsarbeten om tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård .......................................................... 789 10.3.1 Nationella strategier och reformer ....................... 789 10.3.2 Myndighetsuppdrag .............................................. 793 10.3.3 Forskningsprojekt om Intensivbehandling för posttraumatiskt stressyndrom ........................ 796 10.3.4 Tidigare utredningsförslag .................................... 797 10.4 Överväganden och förslag.................................................... 797 10.4.1 Inledande överväganden ....................................... 797 10.4.2 Ett särskilt ansvar för vistelseregionen att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård ...... 806 10.4.3 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få begära att en samordnad individuell plan upprättas ..................................... 807 10.4.4 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få möjlighet att underrätta regionen om behov av hälsoundersökning .......... 813 10.4.5 En hälso- och sjukvårdsverksamhet i statliga hem för barn och unga ........................... 814 SOU 2026:52 Innehåll 10.4.6 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen ska ingå överenskommelser ................................................. 834 10.4.7 Regionen ska ansvara för tillgång till läkare i statliga hem för barn och unga ................. 839 10.4.8 Det ska finnas lokaler för att god vård ska kunna ges ................................................................ 843 10.4.9 Utvecklingsarbete om kompetens om stöd för fungerande inom olika livsområden ............... 843 10.4.10 Fast vårdkontakt i hemregionen vid placering i statligt hem för barn och unga ............ 847 10.4.11 En ny vårdform för integrerad vård ..................... 849 11 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården ......................................... 863 11.1 Inledning (uppdraget och avgränsningar) ........................... 863 11.1.1 De särskilda befogenheterna vid de statliga ungdomshemmen ........................... 864 11.2 Tidigare konstaterade brister och förslag i fråga om missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården ..................................................................... 866 11.2.1 Inledning ................................................................ 866 11.2.2 Brister i fråga om rätten att komma till tals ......... 866 11.2.3 Våld och övergrepp ................................................ 867 11.2.4 Otillåten användning av tvångsåtgärder ............... 869 11.2.5 Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (S 2022:03) ............................................................. 872 11.2.6 Befogenhetsutredningen (S 2022:C) .................... 873 11.3 Stärkt skydd genom ökad vårdkvalitet ................................ 874 11.4 Krav på klagomålshantering och intern kontroll ................ 876 11.4.1 Krav på systematiskt kvalitetsarbete .................... 876 11.4.2 Lex Sarah ................................................................ 877 11.4.3 Visselblåsarlagen .................................................... 878 11.5 Dagens system för klagomålshantering inom SiS ............... 879 Innehåll SOU 2026:52 11.6 Dagens möjligheter att lämna klagomål externt och att överklaga begränsningar ....................................................... 881 11.6.1 Tillsyn och möjlighet att lämna klagomål............ 881 11.6.2 Möjlighet att överklaga SiS beslut ........................ 884 11.6.3 Möjlighet att överklaga till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) ............................................... 885 11.6.4 Försöksverksamhet med oberoende barnombud ............................................................ 886 11.7 Forskningen om klagomål inom sluten barn- och ungdomsvård ........................................................ 887 11.8 Behov av förändringar i fråga om barns och ungas rätt att komma till tals och att framföra klagomål ..................... 891 11.8.1 Vägarna för barn och unga i statlig samhällsvård att komma till tals, bli lyssnade på och framföra klagomål är inte tillräckliga ....... 891 11.9 Ett särskilt ombud för barn och unga ................................. 896 11.9.1 En oberoende funktion i form av ett särskilt ombud för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård ......................................................... 896 11.9.2 Det särskilda ombudet ska ge rådgivning och vägledning till enskilda barn och unga och pröva klagomål om missförhållanden ........... 903 11.9.3 Vem ska kunna framföra klagomål? ..................... 907 11.9.4 Hur ska ombudsfunktionen vara utformad? ....... 909 11.9.5 Handläggning av klagomål ................................... 911 11.9.6 Det särskilda ombudet ska göra sig känt och sprida kunskap .................................. 919 11.9.7 Uppgifter om enskildas personliga förhållanden ska skyddas av sekretess .................. 921 11.9.8 Det särskilda ombudets uppdrag bör utvärderas ............................................................... 924 11.10 Enkla och nära interna vägar för klagomål .......................... 925 11.11 Skärpta krav på dokumentation vid fysiska ingripanden och underrättelse till IVO .................................................... 927 11.12 Bakgrundskontroller av medarbetare .................................. 946 SOU 2026:52 Innehåll VOLYM 3 12 Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård .......................................................... 949 12.1 Inledning................................................................................ 949 12.1.1 Uppdraget .............................................................. 949 12.1.2 Begrepp som vi använder i kapitlet ....................... 951 12.1.3 Kapitlets disposition .............................................. 952 12.2 Skyddet för den personliga integriteten .............................. 953 12.2.1 Allmänt ................................................................... 953 12.2.2 Något om rättsstatliga principer och myndigheters informationshantering ................... 956 12.3 Offentlighet och sekretess ................................................... 958 12.3.1 Offentlighetsprincipen .......................................... 958 12.3.2 Sekretess – begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar ........................... 960 12.3.3 Tystnadsplikt i enskilt bedriven verksamhet ....... 969 12.3.4 Något om digitaliseringen och bestämmelser om offentlighet och sekretess ............................... 970 12.4 Dataskyddslagstiftningen ..................................................... 971 12.4.1 Dataskyddsförordningen ...................................... 971 12.4.2 Dataskyddslagen .................................................... 984 12.4.3 Dataskyddsreglering som kompletterar dataskyddsförordningen och dataskyddslagen .... 990 12.4.4 Dataskyddsdirektivet, brottsdatalagen och kompletterande lagstiftning ........................... 993 12.5 Sekretess, informationsutbyte och personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården – gällande rätt ............................................ 996 12.5.1 Sekretess inom den statliga barn- och ungdomsvården ...................................................... 996 12.5.2 Något om regleringen av uppgiftslämnande till och från den statliga barn- och ungdomsvården .................................................... 1003 12.5.3 Kompletterande dataskyddsreglering inom den statliga barn- och ungdomsvården ............... 1007 Innehåll SOU 2026:52 12.5.4 Bevarande- registrerings- och dokumentationskrav inom den statliga barn- och ungdomsvården .............................................1014 12.5.5 Uppföljning inom den statliga barn- och ungdomsvården ....................................................1019 12.6 Om kartläggningen och redovisningen av behoven av förbättrade möjligheter att få del av och behandla uppgifter om placerade barn och unga ...............................1021 12.6.1 Uppdraget i denna del ..........................................1021 12.6.2 Hur har vi genomfört vår kartläggning? .............1022 12.6.3 Redovisningen av kartläggningen ........................1022 12.7 Behovet att få del av uppgifter från hälso- och sjukvården .....................................................................1023 12.7.1 Inledande anmärkningar ......................................1023 12.7.2 Utredningens frågor och svaren från SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet ....................1024 12.7.3 Sammanfattning ...................................................1032 12.8 Behovet av att behandla personuppgifter i brottsförebyggande syfte och i syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten ...................................................1033 12.8.1 Inledande anmärkningar ......................................1033 12.8.2 SiS övergripande behov av informationsutbyte och personuppgiftsbehandling vad gäller säkerhet och brottsförebyggande arbete ............1034 12.8.3 Frågan om ett säkerhetsregister ..........................1040 12.8.4 Samråd med Kriminalvården om den myndighetens säkerhetsregister ...................1051 12.8.5 Sammanfattning ...................................................1054 12.9 Behovet av att utbyta uppgifter inom myndigheten .........1055 12.9.1 Något om uppdraget i denna del .........................1055 12.9.2 Rättslig bakgrund .................................................1057 12.9.3 Självständiga verksamhetsgrenar kommer även finnas inom den nya myndigheten ..............1062 12.9.4 Behoven av att utbyta uppgifter inom den framtida myndigheten ...................................1063 SOU 2026:52 Innehåll 12.9.5 Sammanfattning – behovet av att utbyta uppgifter inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ...................................... 1066 12.10 Behovet av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering .... 1067 12.10.1 Något om uppdraget i denna del ........................ 1067 12.10.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del ............ 1068 12.10.3 Behoven av en förändrad kompletterande dataskyddsreglering.................. 1069 12.10.4 Sammanfattning – behoven av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering ............. 1078 12.11 Behovet av förbättrade förutsättningar för uppföljning ... 1079 12.11.1 En avgränsning av uppdraget .............................. 1079 12.11.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del ............ 1080 12.11.3 Behovet av att behandla fler uppgifter om placerade barn och unga i syfte att följa upp verksamhetens resultat och effekter ................... 1082 12.11.4 Sammanfattning – behov vad gäller uppföljning ........................................................... 1087 12.12 Överväganden och förslag .................................................. 1088 12.12.1 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör tillåtas utföra nödvändigt informationsutbyte och nödvändig personuppgiftsbehandling på ett korrekt, effektivt och rättssäkert sätt ........... 1088 12.12.2 Hälso- och sjukvårdsverksamheten inklusive elevhälsans medicinska insatser ska inte omfattas av socialtjänstsekretessen ....... 1093 12.12.3 En utökad möjlighet för hälso- och sjukvården att lämna uppgifter till den statliga barn- och ungdomsvården – och motsvarande justering för socialtjänstens del .......................................... 1098 12.12.4 Ett tydligt rättsligt stöd för informationsutbyte mellan självständiga verksamhetsgrenar ............................................... 1103 12.12.5 En ny lag om personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården ..... 1121 Innehåll SOU 2026:52 12.12.6 Den nya lagen ska kompletteras av en förordning ...................................................1127 12.12.7 Den nya lagens tillämpningsområde ...................1129 12.12.8 Lagen ska inte gälla vid behandling med stöd av patientdatalagen ...............................1139 12.12.9 Förhållandet till annan reglering .........................1141 12.12.10 Personuppgiftsansvar ...........................................1143 12.12.11 En bred ändamålsbestämmelse ............................1144 12.12.12 Finalitetsprincipen ...............................................1148 12.12.13 Utlämnande i överensstämmelse med lag eller förordning .......................................1158 12.12.14 Känsliga personuppgifter med mera ...................1161 12.12.15 Sammanställningar och samkörning ...................1173 12.12.16 Sökbegränsningar .................................................1178 12.12.17 Åtkomsten till personuppgifter ska begränsas ...1187 12.12.18 Längsta tid för behandling av personuppgifter ..1191 12.12.19 Elektroniskt utlämnande av personuppgifter .....1194 12.12.20 Begränsning av rätten att göra invändningar ......1204 12.12.21 Ett säkerhetsregister ............................................1208 12.12.22 Förtroendet för myndigheten och säkerhetsregistret ..........................................1226 12.12.23 Uppgifter om placerade barn och unga i säkerhetsregistret ...............................1231 12.12.24 Uppgifter om tredje man i säkerhetsregistret ....1251 12.12.25 Sökning i säkerhetsregistret ................................1260 12.12.26 Viss dokumentation i säkerhetsregistret ............1262 12.12.27 Längsta tid för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret ...............1266 12.12.28 Sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret och ramen för vårt uppdrag i denna del ..............1280 12.12.29 Sekretess ska gå före skyldigheten att informera om personuppgiftsincidenter ........1293 12.12.30 Förbättrade möjligheter till uppföljning genom att få del av fler uppgifter? .......................1298 12.13 Samlad integritets- och proportionalitetsbedömning .......1320 12.13.1 Inledning ...............................................................1320 12.13.2 Riskerna för den personliga integriteten ............1322 12.13.3 Förslagens proportionalitet .................................1328 SOU 2026:52 Innehåll 13 Följdändringar ....................................................... 1339 13.1 Inledning.............................................................................. 1339 13.2 Följdändringar med anledning av våra förslag ................... 1340 13.2.1 Följdändringar i författningar som direkt omfattas av vårt uppdrag .......................... 1340 13.2.2 Ytterligare behov av följdändringar med anledning av ny myndighet ......................... 1341 13.2.3 Ytterligare följdändringar med anledning av ny placeringsform .......................... 1344 13.2.4 Övriga följdändringar? ........................................ 1346 14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .............. 1347 14.1 Inledning och utgångspunkter ........................................... 1347 14.2 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds inrättande och statliga hem för barn och unga .................. 1348 14.3 Övriga förslag med anledningen av reformen ................... 1349 14.4 Övergångsbestämmelser ..................................................... 1350 15 Författningskommentar .......................................... 1355 15.1 Förslaget till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård .............. 1355 15.2 Förslaget om lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)............................................................................ 1376 15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ... 1377 15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn ............................................................... 1378 15.5 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ................................................... 1380 15.6 Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)......... 1383 Innehåll SOU 2026:52 15.7 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ..............................................................................1395 15.8 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400) ............................................................................1398 15.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ..............1415 15.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ............................................................1427 16 Konsekvensbeskrivningar ........................................ 1445 16.1 Inledning ..............................................................................1445 16.1.1 Tillämplig reglering ..............................................1445 16.1.2 Barns och ungas erfarenheter, förutsättningar och behov ...................................1445 16.1.3 Övriga krav på vår konsekvensbeskrivning ........1446 16.2 Konsekvenser för barn och unga ........................................1447 16.2.1 Vårt arbete ............................................................1447 16.2.2 Vår bedömning .....................................................1448 16.3 Jämställdhet mellan flickor och pojkar samt unga kvinnor och unga män .........................................................1451 16.3.1 Vårt arbete ............................................................1451 16.3.2 Vår bedömning .....................................................1451 16.4 Ekonomiska konsekvenser..................................................1453 16.4.1 Samhällsekonomiska konsekvenser ....................1453 16.4.2 Ekonomiska konsekvenser för staten .................1454 16.4.3 Ekonomiska konsekvenser för regionerna .........1471 16.4.4 Ekonomiska konsekvenser för kommunerna .....1475 16.4.5 Ekonomiska konsekvenser för företag och andra enskilda .............................1475 16.4.6 Sammanställning av kostnader ............................1476 16.4.7 Finansiering ..........................................................1477 16.4.8 Förslagen om utökade möjligheter till informationsutbyte med andra myndigheter, om informationsutbyte inom myndigheten och om ny dataskyddsreglering ...........................1477 SOU 2026:52 Innehåll 16.5 Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen ............. 1482 16.6 Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet ................................... 1483 16.6.1 Den statliga barn- och ungdomsvården ............. 1483 16.6.2 Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet i övrigt.................... 1484 16.7 Övriga konsekvenser .......................................................... 1486 16.7.1 Konsekvenser för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen .................. 1486 16.7.2 Konsekvenser för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt .............................................. 1487 16.7.3 Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet ................ 1488 16.7.4 Konsekvenser för de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen .. 1489 Särskilt yttrande ............................................................ 1491 Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 2024:13 ......................................... 1497 Bilaga 2 Kommittédirektiv 2025:39 ......................................... 1519 Bilaga 3 Kommittédirektiv 2025:95 ......................................... 1527 Bilaga 4 Klagomålshantering inom låst institutionsvård för barn och unga – ett kunskapsunderlag ................ 1529 Bilaga 5 Enkät till barn och unga på SIS – sammanställning av resultat .................................... 1567 Bilaga 6 Barns och ungas röster ............................................... 1615 Bilaga 7 Intervjuguider för studiebesök .................................. 1631 439 6 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 6.1 Reformbehovet 6.1.1 Uppdraget Av våra direktiv framgår att det finns stora behov av att reformera den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation. Regeringen pekar på att den statliga barn- och ungdomsvården inte är i takt med samhällsutvecklingen och att den har allvarliga brister. Regeringen konstaterar att vårdbehoven hos de barn och unga som placeras i särskilda ungdomshem har ökat sedan Statens institutions- styrelse, SiS, bildades. Samhällsutvecklingen avspeglas genom att behoven hos de barn och unga som vårdas i de särskilda ungdoms- hemmen har ökat och blivit mer komplexa. Det gäller bland annat förekomsten av psykisk ohälsa hos barnen och de unga. Fler barn och unga har också kopplingar till olika gängkonstellationer jämfört med tidigare, vilket leder till allvarliga hot - och våldssituationer i ungdomshemmen. Samtidigt har myndighetens uppdrag och lagstift- ningen som reglerar verksamheten endast varit föremål för mindre förändringar. Vidare skriver regeringen att den statliga barn - och ungdoms- vården har kritiserats för brister i sin egen verksamhet Sedan 2022 har SiS haft svårt att möta efterfrågan på platser inom de särskilda ungdomshemmen, vilket har försvårat arbetet med att uppnå en till- räckligt differentierad vård- och boendemiljö. Tillsynsmyndigheter har påtalat att SiS lokaler inte är ändamålsenliga och i vissa fall är direkt olämpliga för vård av barn och unga. Vidare framkommer det av tillsynen att SiS i vissa fall har problem med kompetens och be- manning vid ungdomshemmen. Enligt rapporterna består problemen i att bemanningen inte är tillräcklig, att män dominerar i personal- En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 440 styrkan vid ungdomshem som tar emot flickor och att det blir tur- bulens med vikarier. 6.1.2 Orsaker till kvalitetsbrister i vården Vår kartläggning och analys i det föregående kapitlet av orsaker till kvalitetsbristerna i statlig barn- och ungdomsvård överensstämmer till stor del med regeringens beskrivning, men kompletterar och för- djupar bilden på vissa punkter. Bakom kvalitetsbristerna finns en komplex och omfattande pro- blembild med samverkande orsaker utom och inom den statliga barn- och ungdomsvården. De omvärldsförändringar som regeringen nämner i våra direktiv bidrar till problembilden genom brister och svårigheter i vårdkedjan för barn och unga i samhällsvård. Den stat- liga barn- och ungdomsvården ställs inför allt större uppgifter med krav på att ge vård när andra alternativ saknas och andra placerings- former ofta prövats utan önskade resultat för barnet eller den unge. En särskild del av vårdkedjeproblematiken gäller tillgången till hälso- och sjukvård och tandvård efter individuella behov hos barnen och de unga. De brister som regeringen uppmärksammar i våra direktiv har också tydligt framkommit i vår kartläggning och analys i det före- gående kapitlet. Det gäller brister i SiS organisation, tillgång till ända- målsenliga lokaler och tillgång till personal med rätt kompetens. Utöver dessa orsaker till kvalitetsbristerna i den statliga barn - och ungdomsvården lyfter vi i det föregående kapitlet fram att den den inte är tillräckligt reglerad. Det saknas juridiska definitioner av flera centrala begrepp inom den statliga barn- och ungdomsvården och ofta även en gemensam förståelse av vad begreppen innefattar i praktiken. Som vi konstaterar i avsnitt 5.6.4 är detta inte godtagbart i en verksamhet med långtgående befogenheter att begränsa enskildas rättigheter och medför stora risker för brister i vården. I vår kartläggning och analys har det även framkommit att barns och ungas möjligheter att klaga på den vård de får är otillräcklig. Barn och unga upplever att deras klagomål inte tas på allvar och att anmäl- ningar inte leder till något. FN:s kommitté för barnets rättigheter och Institutet för mänskliga rättigheter framhåller behovet av en obe- roende klagomålsinstans dit barn och unga kan vända sig vid klago- mål på vården. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 441 6.1.3 En genomgripande reform är nödvändig Utredningen bedömning En genomgripande reform är nödvändig för att ge den statliga barn- och ungdomsvården en stabil grund för god, likvärdig och rättssäker vård. Skälen för vår bedömning Vi anser att de brister och problem som vi beskriver ovan i avsnitt 6.1.2 kräver en genomgripande reform av den statliga barn- och ungdoms- vården för att möta dagens behov och rustas för framtiden. Bara genom en sådan reform kan den statliga barn- och ungdomsvården få en stabil grund för god, likvärdig och rättssäker vård. Reformbehoven är av olika slag och finns både inom och utan- för den statliga barn- och ungdomsvården. Våra överväganden och förslag avser i första de grundläggande förutsättningar för vården som bör anges i lag eller i föreskrifter. Behovet av en tydligare nor- mering motiveras också av de oklarheter och brister vi identifierat när det gäller innebörden av centrala begrepp såsom särskilt nog- grann tillsyn och särskilda ungdomshem. Om inte riksdagens och regeringens uppdrag till den statliga barn- och ungdomsvården är tillräckligt tydlig finns det betydande risker för att reformarbetet blir otillräckligt och kortsiktigt. Mot bakgrund av att den statliga barn- och ungdomsvården rör ett offentligt maktutövande av mycket ingripande karaktär måste det tillmätas stor vikt att lagstiftningen som reglerar området är väl avvägd och långsiktigt hållbar. För att åtgärda bristerna och problem som vi sett kommer det också att behövas investeringar och resursförstärkningar i den stat- liga barn och ungdomsvården. De ekonomiska konsekvenserna av våra förslag redovisas i avsnitt 16.4. 6.1.4 En kommentar om internationella jämförelser Enligt våra direktiv ska vi göra internationella jämförelser när det är relevant för uppdraget. Den typ av social barn- och ungdomsvård som staten ansvarar för i Sverige har motsvarigheter i de allra flesta En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 442 barn- och ungdomsvårdssystem i världen. Hur stor andel av sam - hällsvården som består av institutioner för vård i låsta miljöer varie- rar dock. De befogenheter som får tillämpas kan också skilja sig åt, men omfattar olika möjligheter till fysiska ingripanden, rums- och kroppsvisiteringar, inlåsning och restriktioner för fysisk och elek- tronisk kontakt med omvärlden.1 Ansvaret för den sociala barn- och ungdomsvård som utförs med tillgång till låsta vårdmiljöer och andra begränsningsåtgärder varierar också och är beroende av respektive lands förvaltningssystem. Nor- diska forskare konstaterar att det finns skillnader mellan å ena sidan Danmark och Sverige, där det finns särskilt säkra vårdenheter med vissa begränsningsåtgärder, och å andra sidan Finland och Norge, där det inte finns sådana enheter och vissa begränsningsåtgärder kan användas mer generellt inom institutionsvården. Samtidigt konsta- terar forskarna att de fyra nordiska länderna förenas av att regler om frihetsinskränkningar och andra begränsningsåtgärder styrs av principen om barnets bästa.2 De nordiska forskarna har försökt jämföra antalet barn som om- fattas av frihetsinskränkningar och andra begränsningsåtgärder i de fyra länderna, men kommit fram till att det är alltför komplicerat på grund av skillnader i regelverk och tillgång till data. Liknande slut- satser drar konsultfirman PwC som på vårt uppdrag genomfört en internationell omvärldsanalys av tvångsvården av barn och unga i Tyskland, Storbritannien och Italien. PwC konstaterar att det inte är möjligt att göra en relevant analys av vad som är överförbart från dessa länder till en svensk kontext. Skillnaderna är stora vad gäller lagstiftning, organisation och vårdfilosofi, men det finns också exem- pel på arbeten inom områden som vi återkommer till i de följande kapitlen. Det gäller bland annat vårdformer med en hemlik miljö och integrerat arbete med social vård och hälso - och sjukvård i Stor - britannien samt ombudsmansfunktioner och klagomålsmekanismer för att stärka barns rättigheter i Tyskland. Denna korta internationella utblick visar att de uppgifter och ut- maningar som finns i institutionsvård i låsta miljöer inte är unika för 1 Se bilaga 4 David Pålssons kunskapsunderlag ”Klagomålshantering inom låst institutions- vård för barn och unga”, s. 4–5. 2 Enell, Sofia; Andersson Vogel, Maria; Eske Henriksen, Ann-Karina; Pösö Honkatukia, Päivi; Mellin-Olsen, Bård & Hydle, Ida Mari. Confinement and restrictive measures against young people in the Nordic countries – a comparative analysis of Denmark, Finland, Norway, and Sweden. Nordic Journal of Criminology, ISSN 2578-983X, E-ISSN 2578-9821, Vol. 23, nr 2, s. 174–191. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 443 Sverige, men att ansvar och organisation inom denna typ av vård varierar mellan länder på sätt som gör det vanskligt att direkt jäm- föra regler och organisationslösningar. Det beror även på att grän- serna mellan social tvångsvård, straffsystem och psykiatrisk tvångs- vård varierar mellan länder och att de begrepp som används om social tvångsvård inte omedelbart kan översättas mellan länder, inte heller mellan de nordiska länderna. Våra överväganden och förslag om den statliga barn - och ung- domsvården i Sverige utgår därför från behov och förutsättningar här i landet, hos barn och unga och i vårt sociala barn- och ungdoms- vårdssystem. Vi hänvisar till forskning inom området från Sverige och andra länder, men gör inga direkta jämförelser med situationen i andra länder. Internationella perspektiv och erfarenhetsutbyten kan dock vara en del av det fortsatta arbetet med en reform av den statliga barn- och ungdomsvården i Sverige. 6.2 Övergripande inriktningar i reformarbetet 6.2.1 Fyra övergripande inriktningar Reformen av den statliga barn - och ungdomsvården behöver som framgår ovan vara genomgripande och röra flera områden av bety- delse för vården. Samtidigt behöver reformen präglas av vissa över- gripande inriktningar som konkretiseras i varje del av arbetet. Dessa inriktningar ska vara genomgående i våra analyser, bedömningar och förslag för att sedan fortsätta att vara det vid genomförandet av re- formen och vid uppföljningar och utvärderingar av reformens resultat. Vi har identifierat fyra övergripande inriktningar som behöver prägla det samlade arbetet med att reformera den statliga barn- och ungdomsvården. I detta avsnitt redogör vi för dessa inriktningar och för våra principiella bedömningar av dem. Dessa fyra inriktningar är att – säkerställa barnets eller den unges bästa i statlig barn- och ung- domsvård, – tydliggöra statens ansvar för viss barn- och ungdomsvård, – stärka förutsättningarna för det vårdande uppdraget i statlig barn- och ungdomsvård, och En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 444 – att fastställa tydliga regler som effektivt styr vården mot de mål och krav som gäller. De tre första inriktningarna har en tydlig förankring i vårt uppdrag som betonar den statlig barn- och ungdomsvårdens vårdande upp- drag och att det är av yttersta vikt att barnets eller den unges rättig- heter säkerställs i alla åtgärder och beslut inom statlig barn - och ungdomsvård. Den fjärde inriktningen vill vi särskilt lyfta mot bak- grund av de otydligheter i den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och övriga reglering som vi lyfter i avsnitt 5.6.4 som en orsak till de nuvarande kvalitetsbristerna i vården. 6.2.2 Att säkerställa barnets och den unges bästa Utredningens bedömning Vad som är bäst för de barn och unga som vårdas i den statliga barn- och ungdomsvården bör vara grundläggande för alla analy- ser, beslut och insatser för att reformera den statliga barn- och ungdomsvården. Skälen för vår bedömning Principen om barnets bästa inom den statliga barn- och ungdomsvården Vårt uppdrag aktualiserar principen om barnets bästa som framgår av artikel 3.1 i FN:s konvention om barnets rättigheter, förkortad barnkonventionen. Artikeln lyder: Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller pri- vata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Det är inte valfritt att tillämpa principen om barnets bästa. Barnkon- ventionen gäller sedan 2020 som lag i Sverige, se lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Principen finns också i annan lagstiftning. Ett exempel är 3 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400), förkortad SoL, där det bland annat SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 445 framgår att det som bedöms vara barnets bästa ska i första hand be- aktas vid alla åtgärder som rör barn. Av samma bestämmelse framgår att om ett beslut eller en annan åtgärd rör vård - eller behandlings- insatser för ett barn, ska det som är bäst för barnet ska vara avgör- ande. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, också kallad Europadomstolen, har dessutom vid flera tillfällen understru- kit att när det gäller just samhällsvård av barn måste beaktandet av barnets bästa komma före andra hänsynstaganden.3 Vid social tvångsvård av barn och unga regleras barnets bästa på ett något annat sätt. I 1 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmel- ser om vård av unga, förkortad LVU, anges att vad som är bäst för den unge ska vara avgörande vid beslut enligt lagen. Att den bestäm- melsen avser den unges bästa är en följd av att ”den unge” genom- gående används som benämning för barn och unga vuxna i ålder 18–20 år i LVU. I en lagrådsremiss med förslag till en ny lag om omhändertagande av barn och unga föreslår regeringen en motsvar- ande bestämmelse i den nya lagen om att barnets eller den unges bästa ska vara avgörande vid beslut och andra åtgärder enligt lagen.4 Reger- ingen förklarar innebörden av bestämmelsen med att hänsynen till barnets bästa alltid ska ges företräde i en konflikt mellan barnets be- hov och andra intressen. Åtgärder som vidtas och beslut som fattas med stöd av LVU kan därför inte ha något annat syfte än att förbättra för barnet eller den unge. Inga andra intressen kan sålunda få ta över vad som är bäst för barnet eller den unge. Det uttalas vidare att efter- som LVU omfattar insatser och åtgärder även för personer som inte längre per definition kan betraktas som barn, ska principen om bar- nets bästa omfatta även de unga vuxna som kan bli föremål för in - satser enligt LVU.5 Den närmare innebörden av barnets bästa är inte definierad i någon av bestämmelserna utan måste avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Frågan om vad som ska bedömas vara till barnets eller den unges bästa har alltså inget entydigt svar, utan är beroende av en mängd olika faktorer, till exem- pel i vilken situation som är aktuell, vika alternativ som står att välja mellan och vilka rättsliga eller andra begränsningar som finns i den 3 Se t.ex. relaterad praxis i Europadomstolens avgörande i M.L mot Norge, mål nr 64639/16, punkterna 77–81. 4 Regeringen (2026). Lagrådsremiss: För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhänder- tagande för vård av barn och unga, s. 129. 5 Regeringen (2026) s. 77, 78 och 105. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 446 aktuella situationen. Principen om barnets bästa har också i vitt skilda sammanhang konstaterats vara svårtolkad.6 Eftersom det inte alltid går att ge ett enkelt och entydigt svar på vad som är barnets bästa behöver en åtgärd och dess konsekvenser för barnet undersökas och prövas utifrån förhållandena i den aktuella situationen.7 I olika sammanhang har det ifrågasatts om institutionsvård av barn utan samtycke och i låsbara vårdmiljöer i sig kan vara förenlig med principen om barnets bästa, särskilt när det gäller barn med funktionsnedsättning.8 Vi anser dock att principen om barnets bästa även måste kunna tillämpas i statlig barn- och ungdomsvård, utifrån de förutsättningar som gäller där. Principen om barnets bästa bör även omfatta unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården Som vi redogör för i avsnitt 4.4.2 är majoriteten av de som vårdas vid de särskilda ungdomshemmen barn, det vill säga personer under 18 år. Det är en naturlig följd av att lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, i huvudsak avser barns behov av vård. Även personer som fyllt 18 men inte 20 år kan dock om - händertas för vård med stöd av nuvarande lagstiftning, och vårdas längst till och med att han eller hon fyller 21 år (1 § tredje stycket och 21 § fjärde stycket LVU). Det innebär att även unga som inte längre är barn vårdas vid de särskilda ungdomshemmen. Under för- utsättning att lagstiftningen inte ändras i detta avseende kommer unga vuxna även i framtiden vårdas i den statliga barn- och ungdoms- vården.9 De särskilda rättigheter som framgår av barnkonventionen om- fattar inte personer som har fyllt 18 år och därför är vuxna i lagens mening. Det finns dock inget rättsligt hinder mot att jämställa barn och unga i fråga om vilka grundläggande rättigheter barnet eller den unge har under vårdens genomförande i den statliga barn- och ung- 6 Se t.ex. Tärnfalk, Michael; Alm, Charlotte & Kaldal, Anna (2022). Barnets bästa när barn begår allvarliga brott, i Institutionsvård i fokus, nr 1 2022, s. 1 och 2. Jfr UN Committee on the Rights of the Child, General comment no. 14 (2013) on the right of the child to have his or her best interests taken as a primary consideration (art. 3, para. 1), punkten 32. https://digitallibrary.un.org/record/778523?ln=en&v=pdf [2026-03-30]. 7 Jfr Barnombudsmannen, Prövning av barnets bästa – Att tolka barnets bästa. https://provningbarnetsbasta.barnombudsmannen.se/att-tolka-barnets-basta [2026-03-26]. 8 Se t.ex. Institutet för mänskliga rättigheter (2026). Årsrapport 2026, s. 117–149. 9 European court of human rights ECtHR Application no. 22463/23 Alaaedin v. Sweden. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 447 domsvården. Regeringen har dessutom tidigare bedömt att principen om barnets bästa bör omfatta även de unga vuxna som kan bli före- mål för insatser enligt LVU.10 Som framgår ovan anges i 1 § LVU att den unges bästa ska vara avgörande vid beslut enligt lagen. Bestäm- melsen omfattar därmed både barn och unga. I regeringens förslag till en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga anges både barn och unga. I sammanhanget kan även påpekas att bestämmelsen i 11 § LVU om socialnämndens tillsyns- och uppsiktsansvar samt bestämmande- rätt över barnets eller den unges personliga förhållanden när det be- hövs för att genomföra vården omfattar både barn och unga. Bestäm- melsen föreslås föras över till den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga.11 Det finns inte något skäl att göra en annan bedömning vad gäller de principiella utgångspunkterna för vårt arbete. Vårt fokus bör där- för ligga på vad som är bäst för de barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Principen om barnets bästa ges därigenom en utsträckt tillämpning i förhållande till barnkon - ventionen. Detsamma bör gälla i det fortsatta genomförandet av den reform vi föreslår. Principen om barnets bästa som tillvägagångssätt FN:s kommitté för barnets rättigheter, förkortad barnrättskommit- tén, har beskrivit principen om barnets bästa som en rättighet, en princip och ett tillvägagångssätt. Principen om barnets bästa som tillvägagångssätt är särskilt relevant för oss när vi formulerar utgångs- punkterna för vårt arbete och i genomförandet av reformen av den statliga barn- och ungdomsvården. Vad gäller barnets bästa som tillvägagångssätt (rule of procedure) har barnrättskommittén uttalat att när en identifierad grupp av barn kommer att påverkas av ett beslut måste beslutsprocessen innehålla en utvärdering av eventuella positiva eller negativa konsekvenser för barnen i fråga. Dessutom måste beslutsmotiveringen visa att uttryck- lig hänsyn har tagits till barnets bästa. Det finns alltså en förklarings- börda avseende hur man har tagit hänsyn till barnets bästa i beslutet, 10 Prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m., s. 77. 11 Regeringen (2026) s. 44 (§ 6) och 659. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 448 det vill säga vad som har ansetts vara för barnets bästa, vilka kriterier detta grundas på, samt hur barnets intressen har vägts mot andra hän- synstaganden vare sig dessa handlar om övergripande policyfrågor eller enskilda fall.12 Principen om barnets bästa som tillvägagångssätt (som inom ramen för vårt arbete även omfattar de unga som fyllt 18 år) inne- bär att vi i vårt arbete först och främst måste överväga vilket av olika möjliga alternativ som framstår som bäst för de barn och unga som berörs. Det kräver i sin tur att vi överväger vad de olika alternativen får för konsekvenser för barn och unga, och kan motivera varför det alternativ vi valt bedöms vara bäst för de barn och unga som berörs. Principen om barnets bästa som tillvägagångssätt ställer krav på underlag och prövningar som håller hög kvalitet. Europadomstolen har till exempel vid upprepade tillfällen funnit att alltför ytliga eller schematiska prövningar av barnets bästa inte är acceptabla. Det gäller till exempel när barns samtliga rättigheter inte beaktats i tillräcklig utsträckning i beslutsunderlaget. 13 I vårt arbete beaktar vi särskilt barns och ungas rätt att komma till tals. Vi har genomfört en enkät och gjort flera intervjuer bland barn och unga med erfarenhet av vård i särskilda ungdomshem. På motsvarande sätt bör principen om barnets bästa som tillväga- gångssätt tillämpas vid bedömningar, beslut och åtgärder inom det fortsatta arbetet med att reformera den statliga barn- och ungdoms- vården. 6.2.3 Att tydliggöra statens ansvar för viss barn- och ungdomsvård Utredningens bedömning Statens ansvar för viss social barn- och ungdomsvård bör tydlig- göras och beaktas i alla delar av arbetet med att reformera vården. Staten bör ansvara för sådan social barn- och ungdomsvård som det är av särskilt stor vikt att barn och unga har tillgång till 12 UN Committee on the Rights of the Child, General comment no. 14 (2013) on the right of the child to have his or her best interests taken as a primary consideration (art. 3, para. 1), punkten 6. https://digitallibrary.un.org/record/778523?ln=en&v=pdf [2026-03-30]. 13 Sormunen, Milka Understanding the Best Interests of the Child as a Procedural Obliga- tion: The Example of the European Court of Human Rights, Human rights law review, vol. 20, no. 4, s. 745–768, https://doi.org/10.1093/hrlr/ngaa034 [2026-03-30]. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 449 på ett likvärdigt och rättssäkert sätt och som andra huvudmän och verksamheter inte kan eller ska kunna svara för. Kriterier för att bedöma statens ansvar är 1. att vården är förenad med integritetsinskränkningar som det av rättssäkerhetsskäl inte är lämpligt att andra huvudmän sva- rar för i social barn- och ungdomsvård, 2. att vården kräver kompetens eller andra resurser som förutsät- ter ett nationellt upptagningsområde för att vården ska vara tillgänglig på ett likvärdigt och kvalitativt gott sätt för alla barn och unga om behöver den, eller 3. att den kommunala socialtjänstens barn- och ungdomsvård behöver nationellt stöd som är operativt och inriktat på vår- den av enskilda barn och unga. Statlig barn- och ungdomsvård omfattas av statens samlade styr- ning inom socialtjänsten och förutsätter samverkan mellan flera statliga myndigheter. Skälen för vår bedömning Ett nytt begrepp I våra direktiv använder regeringen begreppet statlig barn- och ung- domsvård. Det är ett begrepp som kan verka självklart i förhållande till det ansvar som staten i dag har för de särskilda ungdomshemmen. Samtidigt är det ett nytt begrepp som inte återfinns i tidigare beskriv- ningar och bedömningar av statens ansvar inom barn- och ungdoms- vården. Staten har under relativt långa perioder ansvarat för verksam - heten vid de nuvarande särskilda ungdomshemmen. Staten svarade för en del av verksamheten åren 1926–1937, därefter för hela verk- samheten under åren 1938–1982 och på nytt från 1993. Under dessa perioder har staten åtagit sig ansvaret mer av praktiska än principiella skäl när andra aktörer haft problem med att driva en viss grupp be- fintliga institutioner. Syftet med statens ansvar har varit att lösa all- En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 450 varliga kvalitets- och kapacitetsproblem och att säkerställa att liknande problem inte uppkommer på nytt.14 Vi anser att en reform av den statliga barn- och ungdomsvården behöver utgå från en analys och bedömning av statens ansvar för viss vård av barn och unga, grunderna för det ansvaret och de särskilda förutsättningar som är aktuella när staten utför socialtjänst inom ramen för den ansvarsfördelning som gäller mellan staten och kom- munerna och mellan statliga myndigheter. En sådan bedömning be- hövs för stabiliteten hos de institutioner som nu omfattas av statens ansvar och för de andra vårdinsatser som nämns i direktiven och som kan behöva vara tillgängliga genom staten. Vi vill också framhålla vik- ten av att den statliga barn- och ungdomsvården vilar på ett princi- piellt grundat åtagande och inte enbart ses som en praktisk fråga om driften av vissa institutioner. Det knyter ansvaret till regeringen och riksdagen och inte enbart till en enskild statlig myndighet. En reform av den statliga barn - och ungdomsvården behöver också beakta de särskilda förutsättningar som skiljer den typen av vård från annan samhällsvård för barn och unga genom att vara just statlig och vilka konsekvenser det statliga ansvaret medför. Att tydliggöra och beakta statens särskilda ansvar för viss social barn- och ungdomsvård är därför en viktig del i vårt arbete med att ta fram underlag, överväganden och förslag för en reform av denna vård. På motsvarande sätt kommer det att vara viktigt att tydliggöra och beakta statens särskilda ansvar under det fortsatta genomföran- det av reformen. Statens nuvarande ansvar Statens ansvar för de särskilda ungdomshemmen framgår av 9 kap. 8 § SoL. Där anges att staten ska tillgodose behovet av sådana hem som avses i 12 § LVU och sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Av 9 kap. 9 § SoL framgår att SiS leder verksamheten vid särskilda ungdoms- hem och LVM-hem. 14 Prop. 1924:150 med förslag till lag om samhällets barnavård, m.m., s. 16, 35 och 146–147; prop. 1936:219 angående omläggning av skyddshemsverksamheten m.m., s. 49–51 och 171; prop. 1979/80:1 om socialtjänsten del A, s. 325; prop. 1979/80:172 om ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterheisvårdsanstalter m.m., s. 1; prop. 1992/93:61 om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård, s. 9 och 14–17. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 451 Det statliga ansvaret för särskilda ungdomshem och LVM-hem är ett undantag från den ansvarsfördelning som gäller inom social- tjänsten som varje kommun ansvarar för inom sitt område enligt 4 kap. 1 § SoL. I kommunens ansvar ingår tillgång i övrigt till familjehem, stödboenden, skyddade boenden och hem för vård eller boende (se 9 kap. 7 § SoL). Statens ansvar för särskilda ungdomshem motiveras i dag främst av praktiska överväganden om hur institutionerna ska vara inrättade. Det statliga huvudmannaskap som började gälla 1993 motiverades av ett principbeslut som riksdagen fattade i samband med att 1990 års LVU beslutades. Av principbeslutet framgår att staten borde överta ansvaret för de särskilda ungdomshemmen från landstingen för att säkerställa platstillgången och en ändamålsenlig differentiering av verksamheten. Några ytterligare skäl för statens ansvar tillkom inte under den process som ledde fram till att principbeslutet omsattes i praktiken och Statens institutionsstyrelse bildades. Enligt 3 § förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse får myndigheten utföra uppdrag åt kommuner och regioner i samband med avgiftning av missbrukare, utslussning, eftervård eller andra insatser som anknyter till verksamheten vid särskilda ungdomshem och LVM-hem. Någon särskild motivering till dessa möjligheter för staten att utföra bland annat viss barn- och ungdomsvård har inte angetts av lagstiftaren. I praktiken svarar Statens institutionsstyrelse också för ytterligare viss barn- och ungdomsvård genom att erbjuda kommunerna insat- ser enligt metoden Treatment Foster Care Oregon (TFCO) som inte är institutionsvård eller behöver ha något samband med sådan vård.15 Skäl för statens ansvar Utredningen om barn och unga i samhällets vård diskuterar statens roll som utförare av viss institutionsvård för barn och unga i För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66). Slutsatsen är att en statlig myndighet för sådan vård är motiverad av tre skäl. Det första skälet är att viss institutionsvård för barn och unga behöver vara kontinu- 15 SOU 2023:66 För barn och unga i samhällsvård. Betänkande av Utredningen om barn och unga i samhällets vård, s. 822–823. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 452 erligt tillgänglig på ett sätt som andra utförare har svårt att garan - tera. Det andra skälet är att den typen av vård också kräver särskilt hög kompetens, särskilt väl utformade vårdmiljöer och ett kvali fi- cerat vårdinnehåll för att tillgodose sammansatta vårdbehov i nära samverkan med andra huvudmän. Det tredje skälet är att ett statligt utförande ger konkreta möjligheter att driva på kvalitetsutvecklingen inom hela institutionsvården genom att ta fram arbetssätt och orga- nisationslösningar som i vissa fall också kan användas i andra HVB.16 Vi delar bedömningen att dessa skäl talar för ett statligt ansvar för viss barn- och ungdomsvård, men vill också ge det statliga ansvaret en djupare och starkare förankring. En central utgångspunkt för statens ansvar är barnkonventionens artikel 20. Av den artikeln framgår att ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö, ska ha rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida. Konven tions- staterna ska i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alter- nativ omvårdnad för ett sådant barn, till exempel genom placering i familjehem eller, om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad av barn. Den svenska staten motsvarar åtagandet i barnkonventionens artikel 20 genom lagreglering av kommunens ansvar för tillgång till platser för vård utanför det egna hemmet, informationsinsatser för rekrytering av familjehem och stöd till utvecklingsarbeten inom sam- hällsvården för barn. Enligt vår bedömning innebär barnkonventio- nens artikel 20 att staten behöver säkerställa till gången till sådan barn- och ungdomsvård som andra relevanta aktörer inte kan eller förmår ansvara för med bibehållen vårdkvalitet. Staten får därför anses ha skyldighet att träda in när barn och unga har vårdbehov som kommunerna inte själva kan tillgodose. Statens eget vårdansvar i enlighet med barnkonventionen bör dock kunna begränsas till behov som kommunerna av vissa särskilda skäl inte ska kunna eller kan väntas kunna svara för över tid. Denna grund för statens ansvar avser endast viss vård för barn som inte kan bo i sin egen familj. För unga i åldern 18 –20 år som i dag kan omhändertas enligt LVU gäller inte statens åtagande enligt barnkonventionen. Vi anser dock att dessa unga också bör omfattas av statens ansvar för viss vård eftersom deras tillgång till skydd och stöd ytterst är beroende av samma förutsättningar som för barn. 16 SOU 2023:66 s. 818. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 453 Kriterier för att bedöma statens ansvar I dag är statens ansvar för viss social barn- och ungdomsvård knutet till huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen. Med den grund för statens ansvar som vi anger ovan behöver det inte vara så. I stället kan omfattningen av statens ansvar prövas utifrån dagens – och morgondagens – behov och förutsättningar. Utgångspunkten för sådana prövningar bör vara att ansvaret omfattar utförande av vårdinsatser till barn eller unga eller annat operativt stöd till kom - muner och andra aktörer som nära ansluter till sådana insatser. Vi identifierar tre kriterier som bör användas vid prövningar hos riksdagen och regeringen av vilken social barn- och ungdomsvård som staten bör ansvara för. Dessa kriterier är: 1. att vården är förenad med integritetsinskränkningar som det av rättssäkerhetsskäl inte är lämpligt att andra huvudmän svarar för i social barn- och ungdomsvård, 2. att vården kräver kompetens eller andra resurser som förutsätter ett nationellt upptagningsområde för att vården ska vara tillgäng- lig på ett likvärdigt och kvalitativt gott sätt för alla barn och unga om behöver den, eller 3. att den kommunala socialtjänstens barn- och ungdomsvård be- höver nationellt stöd som är operativt och inriktat på vården av enskilda barn och unga. Statens ansvar för viss social barn- och ungdomsvård kan motiveras med hänvisning till ett eller flera av kriterierna. Vid prövning av sta- tens ansvar ska vad som är bäst för barn och unga särskilt beaktas i enlighet med vad vi framhåller i det föregående avsnittet. Vi anser också att prövningen av statens ansvar bör omfatta en bedömning av om de aktuella insatserna är tydligt kunskapsbaserade och att staten genom ansvaret inte blir en konkurrent till aktörer som redan svarar för insatserna. Ytterst svarar riksdagen och regeringen för prövningen av vilket ansvar staten ska ha och anger detta ansvar i lagar, andra regler och myndighetsuppdrag. De tre kriterierna har tidigare inte identifierats på det sätt som vi gör, även om det andra kriteriet i praktiken var aktuellt när staten under 1930- och 90-talen blev huvudman för de nuvarande särskilda ungdomshemmen. Dessa hem kommer även i fortsättningen att mot- En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 454 svara kriterierna för vad som ska vara statlig barn- och ungdomsvård, men kriterierna öppnar också för andra former av social barn- och ungdomsvård i statlig regi. Flera arbeten pågår nu för att utreda eller utveckla möjliga insatser som faller under det tredje kriteriet. Se vidare om det i avsnitt 7.3.4 där vi lämnar våra bedömningar och förslag om det fortsatta arbetet med att bedöma vilka delar den sociala barn- och ungdomsvården som staten bör ansvara för. Det är angeläget att statens ansvar för viss social barn- och ung- domsvård är långsiktigt, men det behöver finnas utrymme för nya eller ändrade bedömningar om förutsättningarna förändras. Den statliga barn- och ungdomsvården behöver kunna anpassas efter ändrade förutsättningar avseende till exempel ny kunskap om meto- der och arbetssätt, utvecklingen av vård- och stödbehoven hos barn och unga samt andra aktörers förutsättningar att svara för olika in- satser inom den sociala barn- och ungdomsvården. Kontinuitet, flexibilitet och närhet i statlig barn- och ungdomsvård Som framgår i avsnitt 3.4.1 och 5.2.2 anges tre principer för vård utanför det egna hemmet i socialtjänstlagens förarbeten: principerna om kontinuitet, flexibilitet och närhet. Dessa principer formulerades inför 1980 års socialtjänstlag och bedömdes då vara svåra att till - godose med ett statligt huvudmannaskap för viss vård utanför det egna hemmet.17 Följden blev att de statliga ungdomsvårdsskolorna överfördes till landstingen. När SiS bildades 1993 och staten på nytt blev ansvarig för viss vård utanför det egna hemmet kommenterades inte vad det innebar för principerna om kontinuitet, flexibilitet och närhet. Dessa principer gäller dock fortfarande och vi vill klargöra hur vi ser på dem i förhållande till statens ansvar för viss barn- och ungdomsvård. För oss är det grundläggande att principerna om kontinuitet, flexi- bilitet och närhet vid vård utanför det egna hemmet måste vägas mot principen om barnets eller den unges bästa, och att den senare prin- cipen då måste ges företräde. Principen om barnets eller den unges bästa härleds ur FN:s konvention om barnets rättigheter som inte fanns när de tre principerna först angavs i förarbetena till 1980 års 17 Prop. 1979/80:1 Del A s. 332–333. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 455 socialtjänstlag. I dag gäller barnkonventionen som lag i Sverige och den unges bästa har sedan början av 2000-talet reglerats i LVU. Vidare anser vi att begreppen kontinuitet, flexibilitet och närhet behöver tolkas och tillämpas utifrån barns och ungas behov inom den statliga barn- och ungdomsvården. Ett exempel på det är att konti- nuitet och flexibilitet behöver förenas så att barn och unga som om- händertas med tvång för vård i låsbara miljöer också kan vårdas i mer öppna miljöer och få stöd inför utskrivningen inom ramen för pla- ceringen utan onödiga uppbrott och omflyttningar mellan stat liga institutioner (se även avsnitt 6.2.4). Kontinuitet får dock inte inne- bära längre vårdtider än vad som krävs i sådana institutioner och definitivt inte i låsbara miljöer när det inte är nödvändigt. Inte heller får flexibilitet betyda att vården mellan de statliga institutionerna varierar så att likvärdigheten för barnet eller den unge hotas. Närhet är angeläget för möjligheterna till kontakt med vårdnads- havare och andra närstående och för hemmiljön i övrigt, men kan också vara problematiskt om barnet eller den unge behöver statlig barn- och ungdomsvård för att skyddas från delar av sin hemmiljö. Närhet kan också vara svårt att förena med vård som bara kan ges vid ett mindre antal specialiserade enheter, till exempel för integ rerad vård vid kombinerade sociala och psykiatriska vårdbehov. I sådana situationer ska barnets eller den unges bästa vara avgörande. Sammantaget anser vi att ett statligt ansvar för viss barn- och ung- domsvård är förenlig med principerna om kontinuitet, flexibilitet och närhet vid vård utanför det egna hemmet. Det kräver dock att tolkningen och tillämpningen av dessa principer anpassas efter den statliga barn- och ungdomsvårdens syfte och underordnas principen om barnets eller den unges bästa. Statlig barn- och ungdomsvård är en del av socialtjänsten och utförs på uppdrag av kommunerna Den statliga barn- och ungdomsvården är en del av socialtjänstens samlade vård för barn och unga. Samtidigt har den vissa reglerade förutsättningar som skiljer den från annan sådan vård, bland annat tillgången till särskilda befogenheter vid de särskilda ungdomshemmen. Det innebär att den statliga barn- och ungdomsvården omfattas både av generella regler för socialtjänsten och av specifika bestämmelser i de delar som särskiljer den statliga vården från annan samhällsvård En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 456 för barn och unga. Det ställer krav på tydlighet om vilka regler som gäller för den statliga barn- och ungdomsvården. Inte minst behöver barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvår- den enkelt kunna få en överblick över sina fri- och rättigheter som följer av dessa regler. Den statliga barn- och ungdomsvården utförs på uppdrag av social- nämnden som ansvarar för bedömningar om behovet av vård, barnets eller den unges situation samt beslut om vårdens avslut i varje en - skilt ärende. Det förhållandet skiljer statlig barn- och ungdomsvård från huvuddelen av statens övriga verksamhet och leder till flera ut- maningar som bara i liten utsträckning uppmärksammades när staten senast övertog ansvaret för de särskilda ungdomshemmen. Att staten samtidigt genom lagar och andra regler anger de krav som gäller för kommunernas arbete gör sammanhanget än mer komplext. Den statliga myndighet som utför vården saknar i praktiken möj- ligheter att styra vilka barn och unga som skrivs in i särskilda ung- domshem och hur länge de ska vårdas vid just dessa hem. Förutsätt- ningarna för ett beslut att placera ett barn eller en ung person i ett särskilt ungdomshem är inte heller tydliga. Som vi beskriver ovan saknas definitioner i lagstiftningen av vad som menas med särskilt noggrann tillsyn eller ett särskilt ungdomshem samt tydliga avgräns- ningar av vilka barn och unga som ska få placeras i särskilda ung - domshem. Flera av de problem som regeringen pekar på i våra direktiv går till- baka till att den myndighet som ansvarar för vården bara delvis äger förutsättningarna för sin verksamhet. Det handlar både om risker för att barn och unga inte tillräckligt snabbt får tillgång till vård med sär- skilt noggrann tillsyn och om risker för att de blir kvar i sådan vård när behovet av den inte längre kvarstår. Myndigheten riskerar också att hamna i kortsiktiga lösningar för att snabbt hantera dessa risker i stället för att långsiktigt kunna upprätthålla en struktur med diffe- rentierad vård för individualiserade insatser för varje barns och ung persons behov. Att staten ansvarar för de särskilda ungdomshemmen leder också till ett särskilt ansvar för att garantera tillgången till vårdplatser i dessa hem. Det gäller till exempel för kapacitetsplaneringen över tid och vid akuta brister på platser till följd av brand eller andra extraordinära händelser eller om enheter stängs av Inspektionen för vård och om- sorg, IVO. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 457 Statlig barn- och ungdomsvård omfattas av statens samlade styrning inom socialtjänsten Kärnan i den statliga barn- och ungdomsvården är utförandet av in- satser till barn och unga, men andra statliga myndighetsuppdrag har också betydelse för dessa insatser. Det gäller bland annat uppdrag om normering, utveckling, sammanställning och förmedling av kunskap, uppföljning och utvärdering. Även tillsyn och andra granskningar av vård och omsorg och av statlig verksamhet rör statlig barn- och ung- domsvård. Att skapa en genomtänkt helhet av dessa uppdrag och myndighetsinsatser för en ändamålsenlig och väl fungerande statlig styrning av vården är därför en viktig uppgift. Relativt många andra statliga myndigheter har i dag uppgifter inom eller i anslutning till den statliga barn- och ungdomsvården. Utöver de direkt vårdande uppgifterna har SiS uppdrag om metod- utveckling, forskning, uppföljning av vårdresultat samt utvecklings- arbete (se 2 § förordningen med instruktion för Statens institutions- styrelse). Socialstyrelsen har det övergripande ansvaret på myndig- hetsnivå för normering, kunskapsstöd, statistik och analys samt viss forskning inom socialtjänsten. Socialstyrelsen ansvarar även för mot- svarande uppgifter utom forskning inom hälso - och sjukvården. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) svarar också för kunskapsstöd inom socialtjänsten och hälso - och sjuk- vården. Likaså har myndigheter som Barnombudsmannen (BO), Myndigheten för delaktighet (MFD) och Brottsförebyggande rådet (Brå) sådana uppgifter i anslutning till sina kompetensområden. Forsk- ningsrådet Forte främjar och finansierar forskning inom bland annat områdena hälsa och välfärd. SiS ansvarar också för vissa uppgifter inom skolområdet, där Skolverket och Specialpedagogiska skolmyn- digheten (SPSM) svarar för olika former av stöd och andra insatser. Flera myndigheter som arbetar med granskning och kontroll har också uppgifter i anslutning till den statliga barn - och ungdoms- vården. Det gäller tillsynsmyndigheter som Justitieombudsmannen (JO) och IVO och andra myndigheter som Riksrevisionen, Institu- tet för mänskliga rättigheter, Statskontoret, BO och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Inom skolområdet är Skolinspek tionen tillsynsmyndighet. Förhållandet mellan dagens statliga barn- och ungdomsvård och de samverkansformer som finns inom staten är i dag oklart och splittrat. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 458 SiS ingår exempelvis inte i den struktur för statlig kunskapsstyrning som finns inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården enligt för- ordningen (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst och LSS -verksamhet. Inom det brottsförebyggande området omfattas SiS dock av regeringsuppdra- get att utveckla stödet till arbetet med barn och unga som riskerar att begå eller begår grova brott med koppling till organiserad brotts- lighet (Ju2025/00846). SiS är därmed med i det nationella rådet för arbete med barn i organiserad brottslighet, det så kallade Bob-rådet. En reform av den statliga barn - och ungdomsvården bör avse statens samlade ansvar och styrmedel inom området, inte enbart uppgifterna för en enskild myndighet. Att staten har ett särskilt ansvar för att utföra viss barn- och ungdomsvård ska alltså inte få leda till att denna vård hamnar vid sidan av den övriga statliga styr- ningen inom socialtjänsten och angränsande områden. Statlig barn- och ungdomsvård förutsätter ett tydligt och långsiktigt politiskt ansvarstagande I avsnitt 6.1.3 konstaterar vi att det är svårt att göra relevanta jäm - förelse mellan länder vad gäller barn- och ungdomsvård med tillgång till frihetsinskränkningar och andra begränsningsåtgärder. Det kan ändå vara intressant att peka på likheter och skillnader mellan Norge och Sverige, de enda två nordiska länder där staten ansvarar för viss social barn- och ungdomsvård. I Sverige är statens ansvar i dag av- gränsat till vård i särskilda ungdomshem medan statens ansvar i Norge avser all institutionsvård för barn och unga (utom i Oslo kommun som har eget sådant ansvar). Det statliga ansvaret är alltså mer omfattande i Norge än i Sverige, men det finns strukturella likheter mellan länderna. Statens ansvar infördes med några års mellanrum i de två länderna, 1993 i Sverige och 2004 i Norge, och i båda länderna till följd av tydliga kvalitets- och kapacitetsbrister hos de regionala huvudmän som dessförinnan hade ansvaret. I Sverige fick den nya myndigheten SiS ansvaret att ut- föra vården medan övergripande frågor om regler och kvalitet inom social barn- och ungdomsvård har legat på andra myndigheter, främst Socialstyrelsen. I Norge bildades myndigheten Barn-, unge og fami- lieetaten (Bufetaten) för att driva vården medan de övergripande frågorna låg på en annan myndighet med nästan samma namn, Barn-, SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 459 unge- og familiedirektoratet (Bufdirektoratet). I Sverige har de olika myndigheterna inom området arbetat självständigt och utan organi- serade samverkansformer. I Norge har de två myndigheterna ingått i samma organisation med en gemensam ledning, men ändå arbetat självständigt, i Bufetats fall med flera regionala delar.18 En översyn har gjorts av organisationslösningen i Norge som pekar på problem liknande de vi har sett i Sverige, bland annat oklar samlad styrning när det gäller vårdens innehåll och kvalitet. En statlig norsk utred ning lämnade 2025 förslag till en ändrad statlig organisation inom barn- och ungdomsvården som nu bereds av den norska regeringen.19 Likartade utmaningar verkar alltså ha följt med det statliga ansva- ret för viss barn- och ungdomsvård i de två länderna. I Sverige har de till stor del lagts på SiS att hantera medan de i Norge nu i högre grad förs tillbaka till den politiska nivån och regeringens ansvar för den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och förutsättningar. Den utredning som presenterades 2025 konstaterar att barn - och familjeministern är den högst ansvariga för barnevernet i Norge och inleder översikten av centrala aktörer i barnevernet med Barne- og familiedepartementet.20 Även om det finns skillnader mellan förvalt- ningssystemen i Sverige och Norge är det viktigt även i vårt land att markera den politiska nivåns ansvar. Ett tydligt och långsiktigt ansvar på den nivån är en förutsättning för att myndigheter ska kunna för- valta och utveckla den statliga vården. Forskare har pekat på en paradox i synen på tvångsvård i låsta miljöer för barn och unga. Å ena sidan vill lagstiftare och besluts - fattare på olika nivåer på goda grunder undvika att använda den typen av vård på grund av de risker som den medför och för att överhuvud- taget undvika att barn och unga vårdas i låsta miljöer. Å andra sidan kan den inriktningen leda till att nödvändiga satsningar på tvångs- vård i låsta miljöer uteblir och att verksamheterna då riskerar att vara bristfälliga och ännu mer riskfyllda när de behövs för barn och unga.21 Vi vill understryka vikten av ett politiskt ansvarstagande på nationell nivå för att både minska behovet av tvångsvård i låsta miljöer för barn 18 Ekspertutvalg oppnevnt av Barne- og familiedepartementet for å vurdere dagens organi- sering og styring av statlig barnevern (2026). Omsorg og ansvar: styring og organisering til barnas beste, s. 45–53 och 79–80. 19 Ekspertutvalg (2026) s. 200–203. 20 Ekspertutvalg (2026) s. 44–45. 21 Det framgick av en översiktlig presentation av Peter Andersson från Institutionen för socialt arbete vid Stockholm universitet. Presentationen ägde rum vid ett seminarium i Sveriges riksdag den 21 maj 2026. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 460 och unga och att den vård som staten ansvarar för samtidigt upp - fyller mycket höga krav på kvalitet, rättssäkerhet och likvärdighet. 6.2.4 Att stärka förutsättningarna för det vårdande uppdraget Utredningens bedömning I alla delar av arbetet med att reformera vården bör det beaktas hur förutsättningarna för den statliga barn- och ungdomsvårdens vård- ande uppdrag kan stärkas. Det vårdande uppdraget bör utgå från kunskap om god social vård för barn och unga och bestämmelser om vården som ända- målsenlig, meningsfull och förebyggande samt utförd i trygga och säkra miljöer. Det vårdande uppdraget präglas av en helhetssyn på barnets eller den unges individuella behov och förutsättningar. Avgörande för det vårdande uppdraget är ett professionellt arbete med rätt kompetens och etisk medvetenhet inom de ramar som lagar och andra regler sätter för den statliga barn- och ung- domsvården. Skälen för vår bedömning Professionellt vårdarbete inom tydliga ramar I våra direktiv framhåller regeringen att det vårdande uppdraget inom statlig barn- och ungdomsvård ska stärkas. Det finns därför skäl att kommentera våra principiella utgångspunkter och ställningstaganden om vad det vårdande uppdraget innebär inom detta område. Dagens statliga barn- och ungdomsvård består nästan enbart av vård i särskilda ungdomshem. Vi utgår därför från den formen av vård i detta avsnitt, men våra bedömningar är också relevanta för andra möjliga former av statlig barn- och ungdomsvård. I vårt arbete lägger vi särskild vikt vid den statliga barn- och ung- domsvårdens formella förutsättningar genom lagar och andra regler. Tydliga och ändamålsenliga regler om vårdens uppdrag och andra förutsättningar är nödvändiga också för att stärka det vårdande upp- draget och behöver utformas med det syftet. Vi vill dock inlednings- vis framhålla att det vårdande uppdraget ytterst är beroende av ett SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 461 professionellt arbete där reglerna tillämpas i förening med kunskap om god vård, personlig lämplighet och omdömesförmåga i de kon- kreta och inte sällan komplexa situationer som vården består av. Våra förslag om uppdrag, syften, mål och olika krav på den stat- liga barn- och ungdomsvården kan bara leda till de önskade resulta- ten om det finns förutsättningar för personal på alla nivåer att utföra och utveckla ett professionellt arbete. Strukturella förändringar inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver därför förenas med processer för att främja och stärka det professionella vårdarbetet som ligger utanför vårt uppdrag. Kärnan i det sociala arbetet kan beskrivas som möten för posi - tiva och varaktiga förändringar. 22 Det gäller i hög grad också i den statliga barn- och ungdomsvården. SiS konstaterar i en rapport och analys över avskiljningar att resultaten från flera studier samman - taget pekar på att det relationella arbetet bör ses som en integrerad och bärande del av den myndighetens kärnuppdrag. Relationens kvalitet har en avgörande betydelse för hur situationer utvecklas, genom att påverka medarbetarnas möjlighet att nå fram med instruk- tioner, gränssättning och behandlingsinnehåll. Svaga relationer ökar risken för feltolkningar, motstånd och eskalering. Medan etablerade relationer skapar förutsättningar för ett utökat handlingsutrymme och mer verkningsfullt agerande.23 Det ställs dock särskilda krav på de professionellas förmåga att göra avvägningar och bedömningar när det sociala arbetet utförs under tvång i låsta vårdmiljöer. En sådan avvägning är mellan stöd och kontroll, som kan vara komplicerat i situationer där barnens och de ungas tillit till de som svarar för vården kan vara låg och deras del- aktighet i vården kräva lyhördhet, motivationsarbete och konkret stöd som barnen och de unga uppfattar som meningsfullt. Andra avvägningar gäller paternalism, det vill säga e tt beskyddande för- hållningssätt som begränsar barnets eller den unges autonomi och kan inkräkta på integriteten, i förhållande till underlåtenhet att agera till skydd och stöd, till exempel genom användning av särskilda be- fogenheter i de nuvarande särskilda ungdomshemmen. Ytterligare 22 Socialstyrelsen (2023). Utreda barn och unga: handbok för socialtjänsten, s. 10. 23 Statens institutionsstyrelse SiS (2026). En kartläggning och analys över avskiljningar och fysiska ingripanden på SiS ungdomshem. SiS återrapportering Version: 1, dnr 1.1.3-4593-2026, s. 15. Jfr Statens beredning för medicinsk och social utvärdering SBU (2025). Interventioner för att förebygga och minska tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård och institutionsvård av barn och unga, En systematisk översikt och etiska aspekter, s. 5, 22 och 85 f. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 462 en viktig etisk fråga är hur barnets eller den unges bästa i praktiken ska vara avgörande vid beslut och andra åtgärder, och uppfattas vara det av barnet eller den unge själv. Dessa och andra delar av det profes- sionella arbetet förutsätter hög etisk medvetenhet och utrymme för etisk reflektion över det egna arbetet, enskilt och tillsammans med andra professionella. SiS har under flera år arbetat med etikfrågor och har etiska riktlinjer med värdeord för bland annat bemötande.24 Det är angeläget att arbetet med de etiska frågorna är en integrerad del av allt arbete inom den statliga barn- och ungdomsvården och att etiska riktlinjer och annat underlag ger stöd för etiska avvägningar och bedömningar som varje medarbetare inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver göra. Nära kopplat till etiken är synen på barn och unga. FN:s barn - konvention genomsyras enligt Unicef Sverige av en syn på barn som fullvärdiga individer med egna rättigheter och barndomen som en unik period i en människas liv med lika högt värde som vuxenlivet.25 Barnkonventionen framhåller både barnets speciella behov av skydd och barnets rätt att bli behandlad med samma respekt som alla andra människor. Barnombudsmannen beskriver barnkonventionens barn- syn som den attityd till barn som de grundläggande artiklarna 2, 3, 6 och 12 tillsammans formar. Dessa artiklar handlar om alla barns lika värde och rättigheter, att barnets bästas ska komma i första hand i alla åtgärder som rör barn, att varje barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling och barnets rätt att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör barnet.26 Även denna barn- syn behöver vara en del av det dagliga professionella vårdarbetet i statlig barn- och ungdomsvård och främjas och stärkas där. Vård – ett övergripande begrepp för olika insatser ”Vård” är ett gammalt ord som länge använts i Sverige om olika for- mer av skydd och stöd. Språkligt har ordet rötter i äldre benämningar för vakt och värn om något som behöver skyddas. I gammal folktro 24 Statens institutionsstyrelse SiS (2023). SiS riktlinje för etik: https://www.stat- inst.se/uppdrag-och-verksamhet/riktlinje-for-etik/ [2026-05-21]. 25 Unicef Sverige. Dags att diskutera vår barnsyn: https://unicef.se/barnkonventionen/dags- att-diskutera-var-tids-barnsyn [2026-07-20]. 26 Barnombudsmannen (2026), ”Tro på oss när vi väl vågar berätta”. Återrapportering av upp- drag att undersöka om det finns brister i samhällets skyddsnät för barn, analysera vad bris- terna beror på och lämna förslag på lämpliga och konkreta åtgärder, s. 203. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 463 förekom så kallade vårdträd, som ansågs vara så viktiga att de inte fick röras. Det fanns också föreställningar om en sorts skyddsandar som följde människor genom livet och kallades vårdar.27 Senare har vård kommit att ingå i ord som kriminalvård, social vård, hälso- och sjukvård och egenvård. Vård har även fått en koppling till ord som vårdnad och vårdnadshavare. I dag ingår vård i formuleringen ”vård och omsorg” som rekommenderas av Socialstyrelsen som övergrip- ande term för åtgärder och insatser till enskilda personer gällande socialtjänst, stöd och service till funktionshindrade samt hälso- och sjukvård enligt gällande lagar.28 Att ordet vård förekommer i olika sammanhang och betydelser kan medföra svårigheter. I sitt förslag till ny lag om omhändertag- ande för vård av barn och unga konstaterar regeringen att begreppet ”vård” i relation till LVU används både i lagstiftning och praxis med en ibland oklar och skiftande innebörd. ”Vården” används ibland som synonymt med själva ingripandet med stöd av LVU, ibland för att beskriva barnets samlade behov av vård av allt från placering till behandling och skolgång (vårdbehov), ibland fö r att beskriva den vården som kan kräva ett tvångsingripande (nödvändig vård), ibland för att beskriva själva placeringen eller den dagliga vård och omsorg som utförs och ibland för att beskriva andra avgränsade vårdinsatser som exempelvis viss medicinsk vård. I annan tvångslagstiftning, till exempel i LVM och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, görs en tydligare åtskillnad mellan begreppen vård och tvångs- vård, det vill säga mellan den faktiska vård en person får eller behöver och själva ingripandet.29 Regeringen anser att en tvångslagstiftning som reglerar några av de mest ingripande åtgärder som samhället kan vidta mot en enskild behöver vara tydlig för att uppnå kraven på rättssäkerhet. I den nya lagen föreslås därför en tydligare åtskillnad mellan det ingripande som får ske med stöd av lagen och den vård som kan möjliggöras genom ett ingripande. En bestämmelse i den nya lagen föreslås definiera ”vård” som sådana insatser som ingår i socialnämndens ansvar för barn och unga enligt socialtjänstlagen (2025:400).30 Ett ingripande med stöd av den nya lagen föreslås få 27 Svenska Akademiens ordböcker, sökning på ”vård”: https://svenska.se/?q=v%C3%A5rd&exactMatch=true&activeTab=alla [2026-05-21]. 28 Socialstyrelsen, Termbanken, sökning på ”vård och omsorg”: https://termbank.socialstyrelsen.se/?query=v%C3%A5rd+och+omsorg&src_lang=swe&subj ect=0.0.0&diagram_name=&sorting_field=22&sorting_dir=0&search_mode=0 [2026-05-21]. 29 Regeringen (2026) s. 118. 30 Regeringen (2026) s. 14 (förslaget till 1 kap. 5 §). En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 464 benämningen ”omhändertagande för vård”, vilket även omfattar akuta omhändertaganden. Med dessa förändringar blir det tydligare vad som avses med ”vård” inom dem sociala tvångslagstiftningen om insatser till barn och unga. Vården blir det överordnade begreppet medan de omhändertaganden som görs med stöd av lagen blir led i samhällets skyldigheter att i vissa situationer ingripa med tvång för att kunna ge barnet eller den unge nödvändig vård som innefattas i socialnämndens ansvar för barn och unga i socialtjänstlagen. Den vård som kan möjliggöras genom ett omhändertagande enligt den nya lagen ska förstås som ett sam- lingsbegrepp för den omsorg, uppfostran, tillsyn, behandling, boende med mera som innefattas i socialnämndens ansvar för barn och unga enligt socialtjänstlagen.31 Ändamålsenlig, meningsfull och förebyggande vård i trygga och säkra miljöer Dagens särskilda ungdomshem är en form av hem för vård eller bo- ende (HVB) som regleras i 9 kap. SoL. Utredningen om HVB för barn och unga lämnade sommaren 2025 sitt slutbetänkande Hem för barn och unga (SOU 2025:84) till regeringen med förslag på en reformerad institutionsvård. Dessa förslag syftar till att säkerställa förutsättningarna för en ändamålsenlig och meningsfull vård i en trygg och säker vårdmiljö, som motverkar instabilitet i vårdkedjan och stärker arbetet med att förebygga brott och andra sociala pro- blem. Det handlar om en institutionsvård för barn och unga som motsvarar positiva förväntningar och tydliga krav på vården.32 Vi anser att dessa ställningstaganden är relevanta också för en reformering av den statliga barn - och ungdomsvården utifrån den kunskap som finns inom området och flera av de synpunkter vi fått från barn och unga med erfarenheter av vård i särskilda ungdomshem. Det är också angeläget att de reformer som genomförs i den statliga barn- och ungdomsvården och den övriga institutionsvården för barn och unga så långt möjligt är gemensamma. Statlig barn- och ungdoms- vård omfattas av samma övergripande mål och krav som annan in - stitutionsvård för barn- och unga och ska fortsätta att göra det. 31 Regeringen (2026) s. 122. 32 SOU 2025:84 Hem för barn och unga. För en trygg och meningsfull vård. Betänkande av Utredningen om HVB för barn och unga, s. 318–320 och 326–333. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 465 Vården i särskilda ungdomshem ska vara god, ändamålsenlig och rättssäker enligt 1 a § förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse. En ändamålsenlig institutionsvård ger, enligt vår uppfattning, barn och unga konkret och professionell hjälp med de problem som var orsaken till placeringen och förutsättningar för en god hälsa och utveckling efter placeringen. Viktiga aspekter på en ändamålsenlig vård är att den är kunskapsbaserad och utgår från barnets eller den unges egna synpunkter, resurser och förmåga till ansvar efter ålder och mognad. En kunskapsbaserad vård bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet i enlighet med 5 kap. 1 § SoL. En sådan vård är möjlig att beskriva och följa upp på ett tydligt och systematiskt sätt av den socialnämnd som ansvarar för placeringen och av verksamheten själv. Den är också i enlighet social- tjänstens övergripande mål att under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser (se 2 kap. 2 § SoL). Inriktningen är också i linje med socialtjänstens ansvar att främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga (se 18 kap. 1 § andra stycket SoL). En ändamålsenlig vård kommer sannolikt också att uppfattas som meningsfull av barnet eller den unge. Upplevelsen av meningsfullhet har samtidigt ett eget värde som behöver vara i fokus inom institu- tionsvården. Att institutionsvården ska utformas så att den upplevs som meningsfull av barnet eller den unge anges i 3 kap. 3 § social - tjänstförordningen (2025:468), förkortad SoF. Av samma bestäm- melse framgår att verksamheten vid en institution inom socialtjäns- ten ska bygga på förtroende för och samarbete med den enskilde, att den enskildes integritet ska respekteras och att de insatser som görs ska anpassas till den enskildes individuella behov och förutsättningar. En meningsfull institutionsvård bör också ses i relation till den värde- grund för socialtjänsten som införts i den nya socialtjänstlagen. I 2 kap. 3 § SoL anges att socialtjänsten ska inriktas på att enskilda får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. I förarbetena till denna nya bestämmelse bedömer regeringen att välbefinnandet påverkas av den enskildes känsla av sammanhang, som brukar beskrivas med begrep- pen meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Meningsfullhet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 466 är det som anses ha störst betydelse för en persons känsla av samman- hang, energi och engagemang.33 En ändamålsenlig och meningsfull vård förebygger risker för en negativ utveckling med fortsatta eller nya ingripande och omfattande insatser. Vården behöver därför ha ett framåtsyftande förebyggande perspektiv. En sådan inriktning är i linje med den nya bestäm mel- sen i 2 kap. 4 § SoL om att socialtjänsten ska arbeta förebyggande. Barn och unga placeras i institutionsvård bland annat på grund av kriminalitet eller risker för att hamna i kriminalitet. En förebyggande inriktning i vården kan också ses i relation till socialnämndens ansvar enligt 18 kap. 4 § SoL att särskilt arbeta för och ta initiativ till att före- bygga och motverka brottslighet bland barn och unga. Det förebyg- gande perspektivet framgår också av att vården i särskilda ungdoms- hem ska ge barn och unga bättre förutsättningar för ett socialt fun- gerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende enligt 1 a § förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse. Grundläggande för en trygg och säker vårdmiljö är hemliknande förhållanden som gör det möjligt för barn och unga att bygga rela - tioner till varandra och till personalen och att få dra sig undan och få sin integritet respekterad. Det framgår inte minst av benämningen särskilda ungdomshem. För tryggheten och säkerheten är det också centralt att miljön är utformad för de barn och unga som vårdas där, bland annat utifrån deras ålder och med tanke på att miljön behöver vara kognitivt stödjande för barn och unga med psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. En väl utformad vårdmiljö behövs också för den kvalificerade verksamhet som ska bedrivas där och är i sig ett uttryck för kraven på vården som helhet. Säkerhet är alltså en förutsättning för vården och som inte ska ställas mot eller överskugga det vårdande uppdraget. För att vården ska vara trygg och säker behöver den statliga barn- och ungdomsvården kunna utbyta nödvändig information och han- teras inom verksamheten och mellan de ansvariga aktörerna. Bristande förutsättningar för informationsutbyte och informationshantering riskerar att leda till försämrad vårdkvalitet och allvarliga hot mot barns och ungdomars trygghet och säkerhet. Det handlar om infor- mation som behövs för hälso- och sjukvård och information som be- 33 Prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, s. 203. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 467 hövs för att kunna förebygga och motverka brottslighet, men också om hälso- och sjukvårdsuppgifter som behövs för att kunna ge en sammanhållen vård och behandling till placerade barn och unga. Som framgår av avsnitt 5.6.9 bedömer vi att SiS i dag inte har rätt förutsätt- ningar att hantera sådan nödvändig information. Ett vårdande uppdrag grundat i kunskap om god vård Även om syften, mål och värden till stor del är gemensamma för all institutionsvård för barn och unga så finns det förhållanden som skil- jer vården i låsta miljöer från den övriga institutionsvården. Dessa förhållanden medför särskilda utmaningar för verksamheter och personal i förhållande till mål, syften och värden som beskrevs i det föregående avsnittet. Utformningen av det vårdande uppdraget i stat- lig barn- och ungdomsvård måste enligt vår uppfattning utgå från kunskap om vad som är god vård och vad som krävs för att uppnå och utveckla god vård i låsta vårdmiljöer. På vårt uppdrag har docent David Pålsson vid Stockholms univer- sitet sammanställt en översikt över svensk och internationell forsk- ning inom området. Hans underlag finns i bilaga 4, där även referen- serna återges. Här återges vissa övergripande resultat och slutsatser från översikten.34 Låst institutionsvård för barn är och har länge varit en omdisku- terad insats. Forskning visar att miljöer som samlar barn och unga med stora behov och problematiska beteenden kan medföra risker för mobbning, våld och negativ kamratpåverkan. Det råder enighet bland forskare om att vissa restriktioner och säkerhetsarrangemang krävs för att säkerställa att barn inte utsätter sig själva eller andra för fara, men åtgärderna kan samtidigt användas på ett sätt som strider mot barns rättigheter, exempelvis som bestraffning eller på ett sätt som orsakar emotionell och fysisk skada. Vidare är låst institutions- vård en mycket kostsam och ingripande åtgärd som enligt samlad kunskapsmassa har svårt att uppnå tydligt positiva effekter. Mer slutna och tvångsorienterade institutioner korrelerar med sämre be- handlingsutfall än öppna institutioner och strukturerad behandling i familjehem. 34 Se bilaga 4, s. 9–11. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 468 Samtidigt finns studier som visar att ungdomar kan förbättra sitt psykiska välmående och sociala beteende som ett resultat av låst in- stitutionsvård. För det behöver ett antal förutsättningar vara på plats enligt forskningen. Låst institutionsvård ska bara pågå så länge det är nödvändigt och bör vara reserverad för barn och unga med allvarliga beteendeproblem samt dokumenterade behov av restriktioner. Ung- domsgrupperna bör vara små, verksamheterna bör systematiskt använda forskningsbaserade behandlingsmetoder och ge strukturerade insatser mot trauma och fysisk och psykisk ohälsa. Verksam heter bör också ha ett starkt fokus på fritidsaktiviteter, stöd i skolan och – i den mån det är möjligt – samverka med omgivningen. Vidare finns forskningsstöd för att involvering av familj och barnets nät - verk i behandlingen förbättrar utfall. Det är dessutom centralt att vården – trots att barnen är tvångsplacerade – strävar efter att präglas av frivillighet och delaktighet snarare än av tvång och bestraffning. I forskningen beskrivs relationen mellan ungdom och personal som central för kvaliteten inom låst institutionsvård. Institutions- personal bör ha hög utbildning och allsidig kunskap om utsatta barn, personliga egenskaper som empati värderas högt, och de bör ges möjlighet att utveckla goda terapeutiska relationer med ung dom- arna. Personalen bör därtill arbeta aktivt med motivationsarbete, med tanke på att tvångsplacerade ungdomar ofta har låg motivation till beteendeförändring. Restriktioner bör tillämpas på ett rättvist sätt, enbart när det är nödvändigt av säkerhetsskäl och först efter att alternativa strategier har prövats. Detta eftersom tvång, som tidi - gare nämnts, är förknippat med risker, kan undergräva allians med personal och generellt korrelerar med sämre behandlingsutfall. Slutligen framhålls i forskningen vikten av att det finns en plan för tiden efter en placering. Innehållet i eftervården bör ha både materiella och socialt stödjande inslag och individualiseras efter en- skilda barns och familjers behov. Det kan i detta sammanhang nämnas att behov av fler öppna behandlingsplatser för utslussning länge disku- terats i Sverige. Svenska studier visar att det kan skilja sig avsevärt vilket stöd som får av sina kommuner vid utskrivning från en pla - cering i till exempel ett särskilt ungdomshem. För att motverka missförhållanden i låst institutionsvård är fak - torer kopplade till institutionernas ledning, lokala kulturer och per- sonal särskilt viktiga. Av forskning framgår att det är centralt att personal rekryteras noggrant, att de har relevant utbildning och löp- SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 469 ande ges handledning. Forskning visar att en stödjande arbetsmiljö kan skapa en tryggare miljö för både personal och unga. Det finns också forskning som visar att det finns risk för att destruktiva lokala kulturer utvecklas vid institutioner. Därför är det centralt att insti- tutionsvård präglas av en öppen arbetskultur med god kommunika- tion mellan personal och ledning samt att det finns ett systematiskt fokus på att etablera goda relationer mellan personal och ungdomar. Interventioner som syftar till att förändra organisationen och per- sonalens arbetssätt har bäst chans att minska användning av tvångs- åtgärder, som avskiljningar och fasthållningar. Det finns skäl att anta att missförhållanden till viss del hänger samman med att låst institutionsvård präglas av låg yrkesmässig status. Många studier visar på vikten av att barn bemöts som rättighets- bärare inom samhällsvården, vilket till exempel innebär att de ges information om sina rättigheter och sina möjligheter till delaktighet. Samtidigt saknar barn ofta kunskap om sina rättigheter. Det framgår av forskning att unga i låst institutionsvård upplever mindre vardag- lig delaktighet än barn och unga inom öppen institutionsvård, och i liten grad förefaller ha möjlighet att påverka större beslut som till exempel långsiktig planering och kontakt med familj. Eftersom bar- nen och de unga har ett begränsat handlingsutrymme visar studier att så kallade ”mikrorättigheter” såsom sängtider, telefonanvändning och vilken mat som serveras ofta upplevs som mycket viktiga, liksom möjligheten att ha inflytande över dessa frågor. Barn och unga i låst institutionsvård efterfrågar överhuvudtaget professionella som, vid sidan av att bevaka barns rättigheter, visar omsorg om dem som in- divider och som fokuserar på relationen och processen i arbetet. Helhetssyn utifrån individuella behov och förutsättningar Det vårdande uppdraget i statlig barn- och ungdomsvård avser ytterst de insatser som socialnämnden ansvarar för. En viktig del av det ansvaret är den helhetssyn som enligt propositionen om socialtjäns- ten ska vara utmärkande för socialtjänstens arbete med barn och unga.35 Denna princip förtydligas i den nya socialtjänstlagen. I pro- positionen En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyl- digheter och möjligheter framgår att lagen får en ny struktur som bland 35 Prop. 1979/80:1 Del A s. 1, 207 och 208. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 470 annat framhäver vikten av en helhetssyn och inriktningen på män- niskors individuella behov och förutsättningar.36 Helhetssynen utifrån barnets eller den unges individuella behov och förutsättningar överensstämmer med vad internationell forsk - ning angett som centrala värden i alla former av institutionsvård, både i öppna och låsta former. Det handlar om vikten av ett planerat och medvetet arbete med att ge en livsmiljö som är flerdimensionell och ändamålsenlig för att främja eller ge behandling, utbildning, sociali- sering, stöd och skydd till barn och unga med identifierade mentala- eller beteendeproblem i samarbete me d deras familjer och andra vård- och hjälpinstanser.37 Vi vill starkt betona denna helhetssyn på institutionsvården så att fokus inte enbart hamnar på vissa metoder, vissa former av relationsarbete eller vissa förutsättningar för trygg- het och säkerhet. En viktig aspekt av helhetssynen på barnets eller den unges be- hov och förutsättningar i statlig barn- och ungdomsvård är kombi- nationen av ingripanden med tvång och förpliktelsen att vårda. De särskilda ungdomshemmen beskrivs ofta som liktydiga med låsta vårdmiljöer där barnet eller den unge bara ska vistas så kort tid som möjligt. Vi instämmer i den beskrivningen av de låsta vårdmiljöerna, men vill bredda bilden av vad särskilda ungdomshem ska vara. Barn och unga ska kunna lämna de låsta vårdmiljöerna inom ramen för en placering i ett sådant hem för att under en tid pröva möjligheterna att vårdas i en mer öppen miljö och där även få stöd för ett liv utan- för det särskilda ungdomshemmet under en gradvis nedtrappning av behovet av en återgång till den låsta vårdmiljön. En sådan vårdkedja inom varje ungdomshem ökar möjligheterna för barn och unga att snabbt gå från låsta vårdmiljöer till öppnare vårdformer utan att om- fattande omflyttningar mellan ungdomshem eller mellan ungdoms- hem och andra placeringsalternativ. Det ska inte innebära längre vård- tider i ungdomshemmen än i dag. I stället innebär det att vårdtiden bättre anpassas efter barnets eller den unges behov och förutsätt - ningar samtidigt som den statliga barn- och ungdomsvården får ett mer sammanhängande vårdande uppdrag och ger barnet eller den 36 Prop. 2024/25:89 s. 181 och 182. 37 Whittaker, James K. m.fl. (2016). Therapeutic Residential Care for Children and Youth: A Consensus Statement of the International Work Group on Therapeutic Residential Care. Residential Treatment for Children & Youth 33:2, s. 89–106, DOI:10.1080/0886571X.2016.1215755. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 471 unge bättre förutsättningar att anpassa sig för ett självständigt liv efter vårdtiden. En annan viktig aspekt av helhetssynen är den statliga barn- och ungdomsvårdens unika förutsättningar att arbeta samlat med de olika resurser som är tillgängliga i särskilda ungdomshem. Förutom de in- satser som regleras i socialtjänstlagen handlar det om skolan i sär - skilda ungdomshem, som SiS är huvudman för enligt 24 kap. 8 och 9 §§ skollagen, och den hälso- och sjukvård som SiS själva bedriver i ungdomshemmen utan ett uttalat uppdrag att göra det. Även den hälso- och sjukvård och tandvård som regionen an svarar för kan genom samverkan med SiS räknas till de resurser som tillsammans kan svara mot barns och ungas sammantagna behov och förutsätt- ningar. Vi anser att just denna möjlighet att arbeta i team och andra tvärprofessionellt former är och bör vara ett av de utmärkande dra- gen i statlig barn- och ungdomsvård. Med kunskap om och respekt för de regler och andra förhållanden som är specifika inom social- tjänst, skola och elevhälsa samt hälso- och sjukvård har den statliga barn- och ungdomsvårdens särskilda möjligheter att i praktiken förena de olika verksamheterna vid särskilda ungdomshem utifrån varje barns och ung persons behov och rättigheter. När vi skriver om det vårdande uppdraget i de följande kapitlen syftar vi därför både på den avgränsning som regeringen föreslagit till socialnämndens ansvar och de möjligheter att tillämpa en helhetssyn på barnets eller den unges behov och förutsättningar som just den statliga barn- och ungdomsvården har. Till helhetssynen hör också att främja stabilitet i vårdkedjan för barn och unga med insatser från statlig barn- och ungdomsvård. Vid sidan av de risker som finns i institutionsvården leder de ofta opla- nerade avsluten och omflyttningarna till otrygghet för barn och unga och till att de först efter flera placeringar få den hjälp de behöver. Varje ny placering försvårar för barnet att få stabilitet i tillvaron och att få en god och sammanhållen omsorg. Upprepade omplaceringar kan ge problem med anknytning och tillit, självkänsla och identitet, skolgång och fortsatt utbildning samt begränsa tillgången till god hälso- och sjukvård.38 38 SOU 2025:84 bilaga 4 s. 60. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 472 Vård vid sammansatta behov bland barn och unga En återkommande fråga inom statlig svensk barn- och ungdomsvård är vilka barn och unga som ska vårdas där. Den låsta institutionsvår- den var länge enbart eller främst avsedd för pojkar och unga män. Vidare hade vården en inriktning på att behandla bort vissa beteen- den hos dessa pojkar och unga män som ansågs oönskade och risk- fyllda för samhället och dem själva. Det har dock även länge funnits kunskap om att barnens och de ungas beteendeproblem hängde samman med psykisk ohälsa och andra hälsorelaterade behov (se avsnitt 4.1.1). I dag finns en om- fattande kunskap om de sammansatta sociala, psykiska och somatiska vårdbehoven hos barn och unga i särskilda ungdomshem. Neuro - psykiatriska funktionsnedsättningar är mycket vanliga bland de som vårdas i hemmen, men även andra psykiatriska tillstånd som kan kräva specialiserad hälso - och sjukvård, ibland även psykiatrisk tv ångs- vård (se vidare i avsnitt 10.2.2) I särskilda ungdomshem vårdas också en relativt stor grupp flickor och unga kvinnor. Studier visar att flickor och unga kvinnor generellt riskerar att utvecklas sämre och ha mer psykisk ohälsa än pojkar och unga män i institutionsvård.39 Dessa risker finns också i den statliga barn- och ungdomsvården, där vissa särskilda befogenheter i högre grad används vid vård av flickor och unga kvinnor. Frågan om samsjuklighet bland barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård väcker flera frågor om hur socialtjänsten och hälso- och sjukvården arbetar i dag innan en placering i ett särskilt ungdomshem blir aktuell. Dessa placeringar bör tas som allvarliga signaler om att vården och omsorgen inte tidigt lyckats identifiera risker för omfat- tande vårdbehov och förebygga dem med mindre ingripande insat- ser. Vi vill understryka att arbetet med att identifiera sådana risker och tidigt ge effektivt stöd till barn, unga och deras familjer måste intensifieras om behovet av statlig barn- och ungdomsvård ska kunna minskas och åtminstone inte öka ytterligare. Samverkan med social- tjänsten och hälso- och sjukvården är och förblir en nyckelfråga för att det arbetet ska ge önskade resultat. Vi vill också peka på att förhållandet mellan institutionsvården för barn och unga och andra former av vård och omsorg i förening 39 SOU 2025:84 bilaga 5 med referenser. Se även Socialstyrelsen (2025). Psykisk ohälsa hos barn och unga placerade i samhällsvård En kartläggning med fokus på barn och unga födda 2002–2016 och placerade under 2022, s. 6–7. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 473 med boende förändrats över tid. Sedan slutet av 1900-talet har dessa andra former för vård och omsorg i förening med boende successivt minskat eller försvunnit, vilket gjort att den sociala institutionsvården ofta blivit det enda tillgängliga alternativet när barn och unga inte kan vårdas i en familjemiljö. Förändringen har särskilt ställt de särskilda ungdomshemmen inför sammansatta vårdbehov som de tidigare inte mötte i samma utsträckning. Andra HVB kan neka att ta emot ett barn eller en ung person med sådana vårdbehov eller själva avsluta uppdraget efter en tid. De särskilda ungdomshemmen har inte möjlig- het till det om kriterierna för placering där är uppfyllda. De särskilda ungdomshemmen kan beskrivas som den yttersta vårdformen inom ramen för socialtjänstens yttersta ansvar enligt 4 kap. 1 § SoL. En viktig förändring har skett inom barn- och ungdomspsykiatrin. Under 1900-talet inrättade barn- och ungdomspsykiatrin behandlings- hem för vård av barn och unga som inte lämpligen kunde bo hemma under en tid och inte heller behövde sluten vård på sjukhus. Behand- lingshemmen var inriktade på barn och unga med det som kallades nervösa problem, asociala problem respektive psykotiska tillstånd.40 Ännu i slutet av 1990-talet pekade den statliga Barnpsykiatrikom- mittén på behandlingshemmen som en resurs och var bekymrad av regionala variationer i antalet platser på behandlingshem som före- kom.41 Behandlingshemmen arbetade i gränslandet mot HVB och kunde förenas med att landsting drev barn- och ungdomsinstitutioner på entreprenad för socialtjänstens räkning.42 Under 2000-talet verkar BUP:s behandlingshem ha försvunnit utan någon policyändring, kon- sekvensanalys eller uppföljning på nationell nivå. Även antalet slutenvårdsplatser inom barn- och ungdomspsykia- trin har uppmärksammats i förhållande till HVB. År 2024 fanns det 143 fastställda vårdplatser i landet.43 I en internationell jämförelse av institutionsvården konstaterar konsultföretaget Deloitte att slutenvårdsplatserna i barn- och ungdomspsykiatrin är fler i Norge (310 platser 2018) och Danmark (221 platser 2017) än i Sverige.44 40 SOU 1997:8 Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa, s. 113–114. 41 SOU 1998:3 Det gäller livet – Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem s. 309. 42 SOU 1998:3 bilagan Samhällets kostnader för vård och stöd till barn och ungdomar med psykiska problem, s. 8. 43 Sveriges Kommuner och Regioner SKR (2025). Psykiatrin i siffror: Barn- och ungdoms- psykiatri – kartläggning 2024, s. 6. 44 Bufdirektoratet och Deloitte (2019). Kartlegging av institusjonstilbud i Norge og utvalgte europeiske land Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet. 20. desember 2019 – Endelig rapport. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 474 En annan förändring har skett inom funktionshinderområdet. De särskilda omsorgsinstitutioner som fanns vid socialtjänstlagens tillkomst började avvecklas redan när socialtjänstlagen först infördes i början av 1980-talet. De ersattes av gruppboenden samtidigt som målgruppen utvidgades till att också omfatta personer med autism. Genom införandet av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, förkortad LSS, år 1993 övergick ansvaret för dessa gruppboenden och flertalet andra stöd- och serviceinsatser för målgruppen till kommunerna. För barn finns det särskilda insatser enligt LSS för stöd och service i familjehem och bostad med särskild service. Det vanligaste är dock att barn och unga med intellektuella funktionsnedsättningar och autismspektrumtillstånd bor med sina familjer i föräldrahemmet. I avsnitt 8.4.1 föreslår vi att det ska framgå tydligare i lag att barn och unga som vårdas i de nuvarande särskilda ungdomshemmen ska behöva vård med särskilt noggrann tillsyn och att det ska innebära tillgång till särskilda befogenheter om begränsningar i rörelsefrihe- ten. Vi föreslår också en viss avgränsning för vård av yngre barn i nuvarande särskilda ungdomshem. Däremot föreslår vi ingen avgräns- ning i förhållande till barnens och de ungas samsjuklighet. Vi är med- vetna om att det finns förslag och önskemål om sådana avgränsningar, särskilt i förhållande till barn och unga med intellektuell eller neuro- psykiatrisk funktionsnedsättning.45 Mot bakgrund av den avveckling som skett av alternativa former av vård i förening med boende ser vi dock betydande risker med att ytterligare begränsa möjligheterna att finna lämpliga alternativ för barn och unga med sammansatta vård- och stödbehov. Vår bedömning överensstämmer med den som regeringen gör i sin lagrådsremiss med förslag till ny lag om omhändertaganden för vård av barn och unga. Där bedömer regeringen att psykiska besvär eller ett psykiatriskt tillstånd inte utesluter ett omhändertagande för vård när det finns behov av vård enligt den nya lagen och det är för barnets eller den unges bästa.46 Vi vill framhålla att LSS-insatser endast kan ges med samtycke och att samhället måste ta ansvar för att insatser är möjliga även för barn och unga med funktionsnedsätt- ning som behöver social vård utan samtycke. Vår bedömning är också 45 Institutet för mänskliga rättigheter (2025). Låsta statliga ungdomshem – vår tids institu- tioner för barn och unga med funktionsnedsättning? s. 7–9. 46 Regeringen (2026) s. 169. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 475 i linje med uttalanden i Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention (Skr. 2024/25:77). Den nationella strategin syftar till att ge en långsiktig inriktning för arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention under perioden 2025–2034. Delmål 5 i strategin avser vård och omsorg som möter patienters och brukares behov. I det ingår att stärka samarbetet mellan olika verk - samheter och professioner så att vård- och stödinsatserna blir mer sammanhållna, men också arbete för en trygg och meningsfull hel- dygnsvård och tvångsvård i bland annat HVB som främjar återhämt- ning. För att skapa en trygg och menings full vård behövs enligt strategin utveckling av behandlingsinnehållet, den fysiska och psyko- sociala vårdmiljön, utbudet av meningsfulla aktiviteter och sociala sammanhang under vårdtiden. Dessutom behövs en systematisk och långsiktig uppföljning av tvångsåtgärder samt en effektiv, strategisk och enhetlig tillsyn.47 För den statliga barn- och ungdomsvården innebär vår bedömning att den stegvisa anpassningen efter omvärldsförändringarna måste ersättas med ett aktivt anammande av samsjuklighet i förening med behov av social vård utan samtycke som en huvuduppgift som verk- samheten måste rustas i alla delar för att möta. Det gäller personalens kompetens, vårdmiljöernas utformning, utvecklingen av tvärprofessio- nellt teamarbete och samverkan med regionernas hälso- och sjukvård. I de följande kapitlen lämnar vi flera förslag med den inriktningen. Könsskillnader Flera studier visar att flickor riskerar att utvecklas sämre än pojkar i institutionsvården, som många gånger tenderar att vara utformad för utagerande problematik bland pojkar.48 Det är också vanligare med psykisk ohälsa hos flickor inom institutionsvård. 49 Det har även problematiserats att flickor med huvudsakligt självskadebeteende placeras inom låst institutionsvård. 50 I våra direktiv konstaterar regeringen att IVO:s och JO:s inspektioner av SiS i vissa fall visat på problem med kompetens och bemanning vid ungdomshemmen 47 Regeringens skrivelse 2024/25:77 Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention, s. 32. 48 SOU 2025:84 bilaga 5, s. 909 med referenser. 49 Socialstyrelsen (2025) s. 6–7. 50 Vogel Andersson, Maria (2018). An endeavour for autonomy: How girls understand their lived experiences of being referred to secure care. Young, 26(1), s. 70–85. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 476 som leder till att barnen och de unga där inte kan ges en trygg och säker vård. Enligt rapporterna består problemen bland annat i att män dominerar i personalstyrkan vid ungdomshem som tar emot flickor. Enligt IVO har SiS inte heller förmått säkerställa att barn och unga, särskilt flickor, tillförsäkras en trygg och säker placering. En kartläggning och analys över avskiljningar och fysiska in gri- panden i särskilda ungdomshem som SiS gett ut våren 2026 visar att det framför allt är flickor och yngre barn som är med om avskiljningar och fysiska ingripanden. Frekvensen av avskiljningar och fysiska in- gripanden var under perioden 2023–2025 ungefär 4,5 gånger större för flickor än för pojkar. Det finns tydliga skillnader i de situa tio- ner som leder till ingripanden. För både flickor och pojkar är våld mot personal den vanligaste orsaken, men ingripanden mot pojkar föregås i högre grad av våld mot andra placerade. Flickor blir oftare våldsamma i situationer där de ska hindras att skada sig själva eller ta sitt liv. Flickorna riktar även oftare våldet mot SiS personal medan pojkar i högre grad är våldsamma mot andra placerade. Även bland flickorna finns det dock betydande skillnader. Ett relativt stort antal avskiljningar avser en begränsad grupp av flickor.51 Den enkätundersökning som vi låtit göra bland barn och unga i särskilda ungdomshem visar på flera viktiga skillnader mellan flickor och unga kvinnor å ena sidan och pojkar och unga män å den andra. Upplevelsen och otrygghet är störst bland flickorna och de unga kvinnorna både i den grupp som varit placerade på fler särskilda ung- domshem och i den grupp som bara varit placerade på det särskilda ungdomshem där de nu vårdas. Flickorna och de unga kvinnorna upplever att den eller de institutioner de varit på har varit bra och hjälpt dem. Samtidigt är flickorna och de unga kvinnorna mer posi- tiva till olika förbättringsåtgärder, särskilt mer personal på dagen.52 En god institutionsvård behöver ta hänsyn till dessa förhållanden och utformas för att möta de individuella behoven hos varje barn och ung person oavsett kön och könsöverskridande identitet eller uttryck. Den sociala institutionsvården omfattas också av målet i 2 kap. 1 § SoL om att socialtjänsten ska främja jämställda lev nads- villkor. Det förutsätter att den statliga barn- och ungdomsvårdens vårdande uppdrag genomförs med grund i den kunskap som finns om skillnader mellan flickor och pojkar i institutionsvården och om de 51 SiS (2026) s. 4 och 36. 52 Se bilaga 5 Enkät till barn och unga på SiS, s. 17–18. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 477 krav det ställer på vårdens organisation och det professionella vård- arbetet. Den myndighet som ansvarar för vården måste identifiera förhållanden i vården som kan påverka jämställdheten och arbeta systematiskt med dessa förhållanden för att förebygga och motverka bristande jämställdhet i vården. Det kan till exempel gälla andelen män i personalgrupperna som jobbar med flickor samt personalens kompetens och förståelse av flickornas behov, förutsättningar och rättigheter. 6.2.5 Att fastställa tydliga regler som effektivt styr vården Utredningens bedömning Arbetet med att reformera den statliga barn- och ungdomsvården bör leda till att det finns tydliga regler som effektivt bidrar till att styra vården i riktning mot de mål och krav som gäller. Skälen för vår bedömning Vår kartläggning och analys av vårdkvaliteten Som framgår ovan bedömer vi i avsnitt 5.6.4 att den kartlagda brist- ande vårdkvaliteten delvis är orsakad av brister i regleringen av verk- samheten med de särskilda ungdomshemmen. Vårt sammantagna uppdrag omfattar en mängd deluppdrag (se bilagorna 1 och 2) och med något undantag krävs i varje deluppdrag att vi lämnar författ- ningsförslag. Utifrån anvisningarna i direktiven behöver vi därför förhålla oss till den omständigheten att bristerna i utformningen av den befintliga regleringen utgör en orsak till att vårdkvaliteten i dag brister. Då kraven på att lämna författningsförslag är i det närmaste genomgående för alla sakfrågor som omfattas av vårt uppdrag är det viktigt att överväga några principiella utgångspunkter för arbetet med att utforma nya författningsförslag. Reglering kommer också att vara ett av de viktigaste inslagen i det fortsatta arbetet med att reformera den statliga barn- och ungdomsvården. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 478 Befintlig reglering Redan i dag finns en mängd bestämmelser som direkt eller indirekt reglerar verksamheten med de särskilda ungdomshemmen. Framför allt bör nämnas socialtjänstlagens övergripande bestämmelser om socialtjänstens mål och inriktning och särskilda bestämmelser om barn och unga med mera, se till exempel 2, 3 och 9 kap. SoL. Vad gäller verksamheten med de särskilda ungdomshemmen finns också mer specifik reglering än den som rent allmänt framgår av socialtjänst- lagen. Särskilda ungdomshem ingår i placeringsformen hem för vård eller boende, HVB, som regleras och definieras i 9 kap. SoL.53 Regler- ingen av HVB i 5 kap. socialtjänstförordningen (2025:468), förkor- tad SoF, träffar därför även träffar verksamheten med de särskilda ungdomshemmen. 5 kap. SoF innehåller dock enbart tio paragrafer som i flera fall är allmänt hållna, till exempel vad gäller verksamhetens inriktning och krav på att personalen ska ha personlig lämplighet, eller avser mycket specifika situationer, till exempel underrättelse- skyldighet vid ett allvarligt sjukdomsfall eller i samband med instäl- lelse i domstol. I 7 kap. SoF finns ytterligare bestämmelser som rör de särskilda ungdomshemmen. Även detta kapitel är kort, och omfattar i dag enbart sex paragrafer, varav fem är tillämpliga vid de särskilda ung- domshemmen. Regleringen i detta sammanhang består i huvudsak av bestämmelser av administrativ karaktär (krav på dokumentation) eller till exempel att särskilda ungdomshem ska ha tillgång till läkare. Därutöver finns bestämmelser i nuvarande lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, som föreslås föras in i ett eget kapi- tel (15 kap.) i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga.54 Bestämmelserna i detta sammanhang anger bland annat att det ska finnas särskilda ungdomshem, att dessa ska vara indelade i säkerhetsnivåer, tilldelning av plats vid ett särskilt ungdomshem och vissa underrättelseskyldigheter i vissa situationer. Därutöver finns en lång rad bestämmelser om de särskilda fri- och rättighets- inskränkningar som får användas inom den statliga barn- och ung- domsvården i dag i lagen med särskilda bestämmelser om vård av 53 Det framgår av 1 kap. 5 § SoF att med hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § SoL avses även de hem som avses i 22 och 23 §§ LVM (LVM-hem) samt sådana hem som avses i 12 § LVU (särskilda ungdomshem) som drivs av SiS. 54 Regeringen (2026) s. 31–32. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 479 unga, som föreslås regleras i en egen lag från och med den 1 januari 2027.55 Utöver regleringen i olika lagar och i socialtjänstförordningen finns det också reglering på föreskriftsnivå, meddelad dels av Social- styrelsen, dels av SiS. Ett exempel är Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:55) om hem för vård eller boende. Där finns bestämmelser som ska tillämpas av alla som bedriver HVB - verksamhet (det vill säga även SiS) om bland annat genomförandet av vården, personalens kompetens och bemanning. Ett annat exempel är Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS. SiS egna förskrifter avser i huvudsak vårdavgifter. I Statens institutionsstyrelses föreskrifter (SiSUVFS 2024:1) om anvisning av plats för unga och placering av dömda på särskilda ung- domshem och om vissa befogenheter på sådana hem finns dock vissa bestämmelser om vad som ska beaktas vid anvisning av plats vid ett särskilt ungdomshem. Oklarheter och otydligheter i lagstiftningen I svensk rättslig tradition har viktig information om hur lagar ska tillämpas eller tolkas ofta tagits in i lagarnas förarbeten, snarare än i själva lagtexten. Det innebär att lagtexten inte ensamt utgör den så kallade rättskällan, utan att lagtexten vid tillämpningen förutsätts kompletteras av förarbetsuttalanden. En sådan lagstiftningsmodell kan i och för sig innebära att förutsebarheten ökar och att de skäl som ligger till grund för lagstiftarens överväganden får en mer fram- trädande roll i förhållande till den som annars självständigt har att tillämpa de faktiska bestämmelserna. En sådan modell är dock även förenad med risken för att förarbetsuttalandena, oavsett hur konkreta, visar sig sakna tillräcklig täckning i lagtexten för att åstadkomma det som eftersträvas med lagstiftningsåtgärden.56 Inte minst ur ett legali- tetsperspektiv framstår sådan lagstiftning självklart som olycklig (jfr avsnitt 3.3.3). Lagstiftning genom förarbetsuttalanden kan även medföra vissa svårigheter vid tillämpningen för professionella som 55 Regeringen (2026) s. 39–49. 56 Jfr Munck, Johan (2014). Rättskällor förr och nu, Juridisk publikation – jubileumsnummer 2014. https://juridiskpublikation.se/wp-content/uploads/2014/10/J2014_Johan-Munck.pdf [2026-01-19]. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 480 utövar yrke inom till exempel socialtjänsten. Det kan även försvåra för enskilda som berörs av lagstiftningen att bilda sig en uppfattning om vad den rent konkret innebär. Det är också vanligt i svensk rätt att lagstiftning som styr statliga myndigheters verksamhet utformas som en ramlagstiftning. Sådan lagstiftning ger myndigheterna stor frihet att utforma sin verksamhet inom ramarna som framgår av författningstexten (i kombination med förarbetsuttalanden). Ramlagstekniken har traditionellt ansetts vara det effektivaste sättet för regleringar som syftar till att uppnå välfärds- målen eftersom det gör det möjligt att anpassa lagarna till nya behov och förändringar i samhäll et.57 En ramlag ger alltså myndigheten större frihet vid val av tillvägagångssätt, möjliggör större grad av hänsynstagande till den enskildes behov och önskemål samt tillåter en anpassning efter lokala förutsättningar. 58 Den nya socialtjänst- lagen utgör i likhet med 1982 och 2001 års socialtjänstlagar en ram- lagstiftning, och i förarbetena till lagen utvecklas vad lagstiftarens avsikt och syfte med olika målsättningsstadganden är.59 Ramlagstiftning ger alltså myndigheter ett stort eget handlings- utrymme, men kan vara förenad med vissa risker när föremålet för lagstiftningsåtgärden berör eller har anknytning till inskränkningar i enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Även lagstiftning som, utan att vara ramlagstiftning, omfattar målsättningsstadganden eller andra i grunden oklara uttryck ger myndigheterna ett förhållandevis stort handlingsutrymme. I dessa fall kan nämligen godtycklighet i maktutövningen legitimeras genom hänvisning till lagstiftningen.60 Sådan lagstiftning riskerar framför allt att inte påverka organisatio- ners, gruppers och enskilda personers handlande i tillräcklig utsträck- ning. Det kan också uttryckas som att lagstiftningen inte har en tillräckligt handlingsdirigerande effekt för att uppnå det mål som 57 SOU 2021:93 Från delar till helhet – En reform för samordnade, behovsanpassade och person- centrerade insatser till personer med samsjuklighet. Slutbetänkande av Samsjuklighetsutred- ningen, s. 155. 58 Jfr prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, s. 180–182. 59 Se t.ex. regeringens uttalanden om det förebyggande arbetet i prop. 2024/25:89 En före- byggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, s. 207. 60 Jfr Naarttijärvi, Markus (2018) Kvalitativ legalitet: ett demokratiskt perspektiv, i Tidsskrift for rettsvitenskap Vol. 131 nr 2–3, s. 206–234. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 481 lagstiftaren angett eller för att säkerställa att enskildas fri- och rättig- heter inte inskränks mer än vad som är befogat.61 Kvalitativ legalitet? I avsnitt 3.3 har vi redogjort för vissa grundläggande principer som kännetecknar en rättsstat. Den allra mest framträdande är legalitets- principen, det vill säga principen att den offentliga makten utövas under lagarna, eller i vart fall i överensstämmelse med det som kallas rättsordningen. I anslutning till det redogjorde vi även för att lega- litet inte enbart kräver att den offentliga makten utövas med stöd i rättsordningen utan att principen även ställer vissa krav på utform- ningen av den faktiska lagstiftningen, bland annat gäller det att den ska vara förutsebar. I rättsvetenskapen talas det om så kallade kvalitativa dimensioner av legalitet som är direkt kopplade till lagstiftningens förmåga att styra beteendet hos individer. I detta sammanhang är förutsebarheten central. Avsaknad av förutsebarhet innebär att enskilda inte ges någon uppfattning om vad lagstiftningen kräver av dem. Därigenom ges de inte heller någon möjlighet att inrätta sig efter lagstiftningens krav. Det bör därför kunna hävdas att om enskilda förväntas följa lagstif- tarens önskemål bör enskilda också kunna kräva dels en möjlighet att förstå vad lagen kräver, dels möjligheten att förlita sig på att lag- stiftningen ger uttryck för vad som krävs. Kvalitativa dimensioner av legalitetsprincipen kretsar alltså bland annat kring lagstiftningens förmåga att styra beteenden och lagstiftningens interna samstämmig- het, det vill säga att den samlade lagstiftningen inte är sinsemellan motstridig.62 En tydlig och tydligt handlingsdirigerande reglering Tidigare i detta kapitel framhåller vi betydelsen av att statens ansvar för viss barn- och ungdomsvård tydliggörs och att förutsättningarna för det ansvaret säkerställs. De särskilda ungdomshemmen omfattas i dag av HVB-begreppet som infördes genom socialtjänstreformen 61 Se t.ex. Bramstång, Gunnar (1984) Den nya sociallagstiftningen – normgivningsteknik, be- greppsbildning och tolkning, i Svensk juristtidning 1984 häfte 1 https://svjt.se/svjt/1984/861 [2026-01-19]. 62 Jfr Naarttijärvi (2018) s. 206–234. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 482 i början av 1980-talet och har utformats som en ramlagsbestämmelse med stora möjligheter till lokala tolkningar och tillämpningar. När HVB-begreppet infördes skulle de institutioner som nu kallas sär - skilda ungdomshemmen inte stå under statligt huvudmannaskap och någon ändring av regleringen av deras verksamhet gjordes inte när SiS inrättades omkring tio år senare. Med tanke på det statliga ansvarets betydelse är ramlagskonstruktionen mindre relevant för de särskilda ungdomshemmen än för verksamheter som kommunen är huvudman för. Det statliga ansvaret ställer höga krav på nationell likvärdighet och rättssäkerhet som behöver mötas med en tydlig reglering som styr beteenden på ett ändamålsenligt och effektivt sätt i riktning mot de syften vi föreslår för reformeringen av den statliga barn- och ung- domsvården. I regel aktualiseras frågan om lagstiftningens förutsebarhet, och därigenom dess handlingsdirigerande effekt i förhållandet mellan den offentliga makten som har befogenhet att meddela lagstiftning och enskilda som har att rätta sig efter lagstiftningen. Mot bakgrund av att vi bedömt att den otydlighet och otillräcklighet som präglar re- gleringen av den statliga barn- och ungdomsvården är en av orsakerna till bristerna i vårdkvaliteten, bör frågan även kunna aktualiseras i för- hållandet mellan lagstiftaren och den statliga myndighet som ansvarar för barn- och ungdomsvård. En utgångspunkt för vårt arbete är därför att våra författnings - förslag, i den mån de ska styra verksamheten med den statliga barn- och ungdomsvården, ska vara mer tydligt handlingsdirigerande än i dag. Det innebär att det ska vara tydligt och enkelt att förstå vad som krävs av den ansvariga myndigheten vad gäller utformningen av verksamheten med den statliga barn- och ungdomsvården. Detta ska framgå utan tvetydigheter och utan att ett stort tolkningsutrymme lämnas till den ansvariga myndigheten. Det innebär till exempel att det som behöver författningsregleras i syfte att tillgodose barns och ungas fri- och rättigheter och att uppnå målet med reformen också ska författningsregleras. Målsättningsstadganden och delegation av normgivningsmakt avseende de särskilda ungdomshemmen har inte varit tillräckligt handlingsdirigerande för att lagstiftaren ska ha kunnat säkerställa en genomgående god vårdkvalitet utan våld och missbruk av de särskilda befogenheterna. En ökad grad av författningsreglering innebär en högre detalj - reglering av verksamheten än tidigare, vilket kan uppfattas som nega- SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 483 tivt. Regeringen har dock tidigare bedömt att det finns behov av att stärka rättssäkerheten och barnrättsperspektivet för barn och unga som vårdas utan samtycke och att det, när det gäller rättssäkerheten, bland annat handlar om att göra lagstiftningen tydlig, både för dem som berörs och för dem som tillämpar den. Enligt regeringen bidrar tydlighet i bestämmelserna till trygghet för barnet eller den unge vilket i sin tur ökar möjligheterna för stabilitet i vården. 63 En mer detaljerad reglering bör alltså framför allt kunna stärka barn och ungas rättssäkerhet i den statliga ungdomsvården, men kan även förväntas bli enklare att tillämpa i och med att den är mer tydligt handlings - dirigerande. 6.3 Genomförandet av reformen 6.3.1 En reform i flera steg Utredningens bedömning Reformen av den statliga barn- och ungdomsvården bör genom- föras i flera steg samtidigt som den statliga barn- och ungdoms- vården kan fortsätta bedrivas och värnas. Den statliga barn- och ungdomsvården kan inte pausas i väntan på att reformen genom- förs. Skälen för vår bedömning En genomgripande reform av det slag som vi föreslår av den statliga barn- och ungdomsvården kommer att behöva genomföras i flera steg: 1. I det första steget behövs förberedelser för att gå vidare med våra förslag i förening med kompletterande och fördjupade analyser inom områden som ligger utanför vårt uppdrag eller som vi bara haft möjlighet att utreda översiktligt. 63 Prop. 2017/18:169 Stärkt rättssäkerhet vid genomförandet av särskilda befogenheter på sär- skilda ungdomshem och LVM-hem, s. 35. En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 484 2. I det andra steget behöver strukturella förändringar genomföras med fokus på statens ansvar för vården och förutsättningarna för staten att ta det ansvaret. Det handlar om att införa ändrade lagar och andra regler, påbörja verksamheten hos en ny myndighet med delvis nya uppgifter inom området och använda en ny placerings- form för vård med särskilt noggrann tillsyn. Dessa förändringar behöver förenas med resurstillskott och nya former för finansier- ing av den statliga barn- och ungdomsvården. 3. I det tredje steget behöver resultat av erfarenheter av de struk - turella förändringarna följas upp med fokus på vad de innebär för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård. Eventuella kom- pletteringar och justeringar behöver sedan genomföras. I detta steg behöver också strategiskt viktiga frågor om lokal- och kom- petensförsörjning i statlig barn- och ungdomsvård tas vidare så att de långsiktiga förutsättningarna för en kvalitativt god vård i trygga och säkra miljöer säkerställs. Därefter fortsätter det förbättringsarbete som alltid kommer att be- hövas inom statlig barn- och ungdomsvård utifrån de nya regler och andra förutsättningar som reformen resulterat i. Vissa långsiktiga frågor om lokaler och lokalisering av institutioner kan också kräva en planering som sträcker sig efter de tre steg som beskrivs ovan. Vi bedömer att det första steget bör tas med början i vårt betänk- ande under perioden 2026–2028. Det andra steget bör tas under perio- den 2029–2031 och det tredje steget under perioden 2032–2034. Det innebär en samlad process på drygt åtta år, där flera av de viktigaste strukturella förändringarna genomförs i samband med att en ny statlig barn- och ungdomsvårdsmyndighet bildas den 1 februari 2029 och att flera nya bestämmelser då träder i kraft (se vidare i kapitel 14). Det är uppenbart att många förbättringar snabbt behövs inom den statliga barn- och ungdomsvården. Samtidigt måste förutsättningarna att bedriva statlig barn- och ungdomsvård under hela reformperioden värnas. Den statliga barn- och ungdomsvården kan inte pausas i väntan på att reformen genomförs. En period på drygt åtta år är också rimlig för att inkludera strategiskt arbete med lokal- och kompetensförsörj- ning i reformen. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 485 6.3.2 Områden för fortsatt arbete Utredningens bedömning En reform i flera steg förutsätter fortsatt arbete inom Regerings- kansliet och hos andra statliga myndigheter för förberedelser, genomförande samt fördjupade och kompletterande utredningar eller analyser. Dessa insatser kan behöva samordnas med annat näraliggande reformarbete inom institutionsvården eller den övriga samhällsvården för barn och unga. Skälen för vår bedömning Vi inriktar våra förslag och bedömningar i de följande kapitlen på frågor om ansvar och reglering som lägger grunden för fortsatt ut- veckling av den statliga barn- och ungdomsvården. Det gäller i första hand den vård som utförs i särskilda ungdomshem, den myndighet som svarar för vården och verksamheter i nära anslutning till vården såsom skola och hälso- och sjukvård. Vi behandlar också de formella förutsättningarna för enskilda barn och unga att klaga på vården och att få sina individuella klagomål beaktade. I ett särskilt kapitel behand- lar vi frågor om informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning i den statliga barn- och ungdomsvården. Våra förslag inom dessa områden gäller ofta författningsändringar medan bedömningarna ofta handlar om regeringsuppdrag till myndig- heter eller behov av fortsatt utredningsarbete. Följande övergripande bedömningar och vägval har påverkat utformningen av förslagen och bedömningarna: – Den statliga barn- och ungdomsvårdens styrning och ledning tas upp i flera förslag medan den inre organisationen hos en ny statlig barn- och ungdomsvårdsmyndighet berörs översiktligt. Relativt väl fungerande delar av den nuvarande verksamheten, främst sko- lan och elevhälsan, berörs också bara översiktligt. – Vi fokuserar tydligare uppdrag till den statliga barn - och ung- domsvården och de nuvarande särskilda ungdomshemmen som ökar tydligheten om hemmens plats i vårdkedjan för placerade barn och unga. Frågor om alternativa vårdformer och insatser efter avslutad placering berörs dock bara som utvecklingsområden En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 486 för en ny statlig barn - och ungdomsvårdsmyndighet. Vissa för - tydliganden görs om vad som ska gälla för inskrivning i hemmen, men vi tar inte i övrigt upp frågor om in- och utskrivning. – De tydligare uppdragen omfattar också krav på mer kunskaps - baserad vård och stärkt kompetens inom vården, men frågor om hur vården ska vara kunskapsbaserad, följas upp och utvecklas mot ökad kvalitet måste hanteras vidare inom dessa ramar för verksamheten. – Frågor som kräver långsiktigt arbete, såsom lokal- och kompe- tensförsörjning samt finansiering, berörs på strategisk nivå och genom vissa förslag om tydligare reglering, men kommer att kräva fortsatt arbete under flera år. Vissa förslag och bedömningar förutsätter fortsatt arbete inom Reger- ingskansliet medan andra förslag och bedömningar förutsätter för- djupade och kompletterande utredningar eller analyser hos andra statliga myndigheter. Bildandet av en ny statlig barn- och ungdoms- vårdsmyndighet behöver föregås av bland annat att myndighetens instruktion färdigställs, att beslut fattas om myndighetens inre orga- nisation, bemanning och budget, en översyn av myndighetens finan- sieringsmodell och ytterligare följdändringar i lagar och förordningar på grund av bildandet av myndigheten (se avsnitt 7.2.5). Vi bedömer också att den statliga barn- och ungdomsvårdens roll och ansvar i förhållande till statens styrning med kunskap inom socialtjänsten behöver utredas vidare och beslut fattas om olika statliga myndig - heters uppgifter att utveckla och sammanställa kunskap om god vård, inklusive ansvar för forskning inom området (se avsnitt 7.5.3). Vi lämnar även förslag och bedömningar som innebär fortsatt arbete med förberedelser inför förändringar hos andra statliga myn- digheter. Bland annat bedömer vi att SiS under en övergångstid be- höver fortsätta driva LVM-hem och svara för verkställighet av sluten ungdomsvård, vilket kommer att kräva en översyn av SiS och organi- serad samverkan mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård och SiS om effektiva lösningar för administration och ekonomi- hantering (se avsnitt 7.2.5). Vi ser också att för beredelser behövs inför inrättandet av ett oberoende ombud för klagomål från barn och unga som är placerade i de nuvarande särskilda ungdomshem- SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 487 men, bland annat förordnande av ombud och anställning av övrig personal (se avsnitt 11.9). Även vissa andra förberedelser kommer att behövas inför genom- förandet av reformen och utifrån punkter i våra direktiv. Ett exem- pel är planer för arbetet med strategiskt centrala frågor om lokal - och kompetensförsörjning i statlig barn- och ungdomsvård (se av- snitt 7.7–7.8). Ett annat exempel är analys och förslag om former för regionernas deltagande i en ny vårdform för integrerad vård (se avsnitt 10.4.11). Ett tredje exempel på det är utvecklingen av alterna- tiv och komplement till de insatser som i dag ingår i placeringar i särskilda ungdomshem, till exempel eftervård (se avsnitt 7.3.5). I betänkandet kommer vi att föreslå att regeringen ger en särskild utredare i uppdrag att förbereda bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Flera av punkterna ovan kan ingå i ett sådant uppdrag eller samordnas med det. Det uppdraget kan också behöva samordnas med annat näraliggande reformarbete inom HVB-området eller den övriga samhällsvården för barn och unga. 6.3.3 Uppföljning och utvärdering Utredningens bedömning Regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att följa upp och utvärdera reformen av den statliga barn - och ungdomsvården. Fokus bör ligga på konkreta förändringar för barn och unga. Underlag från olika myndigheter, organisationer och andra be - rörda aktörer bör användas för en relevant och allsidig uppfölj- ning och utvärdering. Skälen för vår bedömning De olika stegen i reformarbetet behöver förenas med en samlad upp- följning och utvärdering av reformen. Främst bör uppföljningen och utvärderingen göras i det andra steget, det vill säga när en ny statlig barn- och ungdomsvårdsmyndighet bildats och inlett sitt arbete och en ny placeringsform för vård med särskilt noggrann tillsyn börjat användas. De resultat och erfarenheter som framkommer kan då i ett tidigt skede användas för att justera eller komplettera genomförandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 488 av reformen. Av det skälet bör uppföljningen och utvärderingen avslutas inom tre år efter att den nya myndigheten bildats. Därefter kan det bli aktuellt att genomföra ytterligare uppföljningar och ut- värderingar av reformen. Regeringen bör ansvara för att uppföljningen och utvärderingen genomförs och för att de resultat och erfarenheter som framkommer tas till vara på politisk nivå och hos berörda myndigheter och andra aktörer. Vi bedömer därför att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att följa upp och utvärdera reformen av den statliga barn- och ungdomsvården med fokus på konkreta förändringar för barn och unga. Arbetet bör inledas med en plan tas fram i samverkan med andra berörda aktörer. Lämplig myndighet kan va ra till exempel Socialstyrelsen, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys eller Stats- kontoret. Flera statliga myndigheter bör också vara involverade i arbetet utifrån den statistik och annan information som de har eller särskilda kompetensområden av betydelse för den statliga barn- och ungdomsvården. Det gäller bland annat Socialstyrelsen, BO, Myndig- heten för delaktighet, Jämställdhetsmyndigheten, Skolverket, IVO, Skolinspektionen och Specialpedagogisiska skolmyndigheten, SPSM. Andra intressenter som bör delta i arbetet är Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, barnrättsorganisationer och organisationer för personal i den statliga barn- och ungdomsvården. Uppdraget bör utformas så att flera relevanta perspektiv på reformen blir belysta. Det bör omfatta en period på tre år med delredovisningar som ger underlag för bedömningar och beslut om eventuella förändringar i reformarbetet. Barns och ungas erfarenheter och synpunkter är grundläggande i uppföljningen och utvärderingen. Indikatorer behöver tas fram för att följa både negativa upplevelser och positiva resultat av vården över tid. Ett övergripande mål bör vara att de vittnesmål om bristfällig och i vissa fall kränkande och skadlig vård som vi återger i avsnitt 5.5.3 inte längre ska behöva framföras av något barn eller ung person. Men det ska också vara ett övergripande mål att den statliga barn- och ungdomsvården ger barn och unga det stöd och den hjälp som de konkret behöver inom viktiga livsområden och att de lämnar vården med bättre förutsättningar att fungera väl utan fortsatt tvångsvård inom dessa områden. Vidare bör både jämställdhet och rättigheter för barn och unga med funktionsnedsättning särskilt uppmärksam- mas i uppföljningen och utvärderingen. SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården 489 De professionellas, kommunernas och regionernas erfarenheter och synpunkter behöver också beskrivs och analyseras i uppföljningen och utvärderingen utifrån kvantitativ och kvalitativ information. Styr- ningen och ledningen inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver särskilt belysas, såväl hos regeringen som inom den myndig- het som ansvarar för vården och i de verksamheter som utför vården. Konkreta förutsättningar för vården genom lokal- och personalför- sörjning samt finansiering behöver också tas upp i uppföljningen och utvärderingen. Vi bedömer också att uppföljnings- och utvärderingsuppdraget med fördel kan samordnas med andra nationella uppdrag om samord- ning, stöd och uppföljning inom samhällsvården för barn och unga som föreslagits av utredningen Barn och unga i samhällets vård) och med Utredningen om HVB för barn och unga, till exempel förslaget om en nationell uppföljningsstruktur för barn och unga i samhälls- vård.64 64 SOU 2023:66 s. 266–277 och 764–768; SOU 2025:84 s. 350–358. 491 7 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 7.1 Inledning 7.1.1 Uppdraget Av direktiven framgår att regeringens mål med utredningen är att vi ska föreslå en helt ny organisation för den statliga barn - och ung- domsvården med en helt ny verksamhet som tillgodoser målgruppens vårdbehov. Vi har också flera uppdrag som gäller den statliga barn- och ungdomsvårdens organisation. Det handlar bland annat om att – analysera om den statliga barn- och ungdomsvårdens organisa- tion av verksamheten är ändamålsenlig och effektiv och lämna förslag på hur verksamheten i stället kan organiseras, – analysera och föreslå vilka kärnuppdrag verksamheten ska ha för att vara ändamålsenlig samt föreslå hur verksamhetens mål ska formuleras, till exempel om myndigheten ska ha ett brottsföre- byggande uppdrag, – analysera hur styrningen av verksamheterna i den statliga barn- och ungdomsvården ska bli bättre och få ett enhetligt genom - slag, och – föreslå ett nytt namn på den myndighet som svarar för den stat- liga barn- och ungdomsvården. Organisationsfrågorna är nära knutna till övergripande planerings- frågor, särskilt kompetensförsörjning, lokalförsörjning och kapa - citet att ta emot barn och unga i statliga institutioner. Även inom dessa områden har regeringen gett oss vissa uppdrag som behandlas i detta kapitel. Det handlar om att En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 492 – analysera hur den statliga barn- och ungdomsvården ska kunna utveckla sina förutsättningar att rekrytera, utbilda och behålla kompetent personal, – analysera hur kompetensen och lämpligheten hos all personal i den nya barn- och ungdomsvården kan säkerställas, – kartlägga vilka behov lokalbeståndet behöver täcka för att den statliga barn- och ungdomsvården ska kunna genomföras ända- målsenligt och effektivt samtidigt som barns och ungas behov av god vård och en trygg och säker placering säkerställs, – analysera vilka förändringar som behöver göras av nuvarande lokal- bestånd och vid behov lämna förslag på hur ett ändamålsenligt lokalbestånd kan uppnås, och – föreslå hur lokalbeståndet bör vara organiserat och anpassat för att platsbrist inte ska förekomma. 7.1.2 Organisationsfrågornas betydelse för vården I avsnitt 5.6.7 konstaterar vi att styrningen och organisationen inom den statliga barn- och ungdomsvården inte fungerar tillräckligt väl. Organisatoriska glapp inom Statens institutionsstyrelse (SiS) mellan huvudkontoret och de särskilda ungdomshemmen medför risker för otydlig styrning, vilket i förlängningen påverkar vårdkvaliteten. En sannolik effekt av den bristande styrningen är att obefogade skill - nader i likvärdighet, kvalitet och rättssäkerhet mellan institutionerna kvarstår över tid. Barn och unga riskerar i och med detta att få ett vårdinnehåll som styrs av platstillgång och placering snarare än lik- värdig vård. Även den bristande tillgången till rätt kompetens och lämpliga lokaler för vården som lyfts i avsnitt 5.6.8 är orsaker till kvalitetsbrister som hänger samman med utmaningar i den statliga barn- och ungdomsvårdens organisation. Avsaknaden av rätt kompe- tens leder till sämre vård, minskad trygghet och en ökad risk för våld och övergrepp för de barn och unga som vårdas. Omfattande brister vad gäller vård- och boendelokalernas skick, säkerhet och funktiona- litet ger en negativ påverkan på vårdkvalitet, arbetsmiljö och barn och ungas förutsättningar till god vård, skola och fritid. Ytterligare utgångspunkter för överväganden och förslag om den statliga barn- och ungdomsvårdens organisation finns i avsnitt 6.2.3. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 493 Som framgår i det avsnittet har det hittills inte uppmärksammats tillräckligt mycket att statlig barn- och ungdomsvården bör vara en del av statens samlade styrning inom området. Den lösning som val- des när SiS bildades utgick från att vissa institutioner för tvångsvård skulle samlas i en ny gemensam statlig organisation med fokus på att driva institutionerna. Myndigheten fick inga andra uppdrag inom social barn- och ungdomsvård och dess roll i förhållande till andra statliga myndigheter diskuterades inte närmare av regeringen. Efter hand har SiS dock utvecklat både institutionsvården och sitt arbete med kunskapsfrågor om vård och behandling som även andra myn- digheter arbetar med. SiS har även tillskapat en egen intern tillsyns- funktion. Allt detta har dock gjorts utan att samtidigt knytas till den reglerade formen för statens styrning med kunskap inom vård- och omsorgsområdet. Utifrån dessa förutsättningar har vi inriktat vårt arbete med orga- nisationsfrågorna på att beskriva uppdrag och andra förutsättningar för en ny organisation för den statliga barn - och ungdomsvården i stället för att lämna förslag som utgår från SiS nuvarande uppgifter och verksamhet. Vi bedömer att ett sådant angreppssätt ger de bästa förutsättningarna för lösningar som passar in i reformen av den stat- liga barn- och ungdomsvården. Goda erfarenheter från SiS nuvarande verksamhet har beaktats av oss och viktiga delar av den nuvarande verksamheten kommer att tas till vara i den nya myndighet som föreslås. I detta kapitel behandlar vi även vissa frågor om den strategiska planeringen avseende lokalförsörjning, kompetensförsörjning och platskapacitet inom den statliga barn- och ungdomsvårdens organi- sation. Kompetensförsörjning, lokalförsörjning och platskapacitet är var för sig viktiga frågor inom den statliga barn- och ungdoms- vården, men hänger också nära samman. Det framgår av SiS Kapa- citetsrapport 2026–2035. Där konstateras att ändamålsenliga lokaler och kompetensförsörjning är centralt för myndighetens förmåga att upprätthålla god kapacitet och kvalitet i vården.1 1 Statens institutionsstyrelse SiS (2026). SiS Kapacitetsrapport 2026–2035. Slutrapport, dnr 1.1.3-9301-2025, s. 15. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 494 7.1.3 Organisationsfrågor ur olika perspektiv I detta kapitel lämnar vi bedömningar och förslag om den statliga barn- och ungdomsvårdens organisation ur tre perspektiv: – Den särskilda myndighet som ansvarar för att utföra statlig barn- och ungdomsvård samt dess uppdrag och förutsättningar att ut- föra sitt uppdrag – Den särskilda myndighetens ansvar i förhållande till andra statliga myndigheter med uppgifter inom statens samlade styrning av sin barn- och ungdomsvård – Den särskilda myndighetens egen organisering av vården, inklu- sive kapacitetsplanering, lokal- och kompetensförsörjning och implementering av kunskapsbaserat arbete. Vi är medvetna om att förändringar av den statliga barn- och ung- domsvårdens organisation på dessa nivåer kommer att kräva flera fördjupade analyser och ytterligare överväganden. Vårt fokus är de grundläggande förändringar och ställningstaganden som behövs för att den processen ska kunna gå vidare. 7.2 En ny myndighet 7.2.1 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård ska bildas Utredningens förslag En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård ska bildas med uppgifter som i dag delvis ingår i uppdraget till Statens in- stitutionsstyrelse. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 495 Skälen för vårt förslag En ny myndighet behövs för en reformerad statlig barn- och ungdomsvård Den myndighet som utför statlig barn- och ungdomsvård är ett vik- tigt redskap för de uppgifter som staten bör ha inom området. För den reform vi föreslår av den statliga barn- och ungdomsvården är det nödvändigt att denna myndighet har det uppdrag och förutsätt- ningar som krävs för en god, likvärdig och rättssäker statlig barn - och ungdomsvård. SiS bildades för att driva särskilda ungdomshem och LVM -hem. I avsnitt 6.2.3 bedömer vi att den statliga barn- och ungdomsvården bör utgå från de uppgifter inom barn- och ungdomsvården som det är mest ändamålsenligt att staten ansvarar för. Det innebär att den myn- dighet som utför statlig barn- och ungdomsvård inte enbart ska vara inriktad på att driva viss institutionsvård. Myndigheten behöver också kunna utföra andra insatser i anslutning till vårdkedjan för barn och unga i samhällsvård samtidigt som den bedriver ett omfattande utvecklings- och förbättringsarbete inom institutionsvården. Myn- digheten bör alltså ha en särskild inriktning mot och kompetens inom social barn- och ungdomsvård. Överhuvudtaget behöver det vårdande uppdraget lyftas fram inom statlig barn- och ungdomsvård och förutsättningarna för det säker- ställas i enlighet med vår bedömning i avsnitt 6.2.4. En del av det arbetet är att tydliggöra institutionsvården som en av olika verksam- heter inom ramen för den myndighet som utför statlig barn- och ung- domsvård. SiS har också kommit att uppfattas som liktydigt med de institutioner som myndigheten driver. En placering för vård i särskilt ungdomshem beskrivs ofta som en placerin g på SiS. Det medför risker för att placeringar i hemmen betraktas som en form av myndig- hetsutövning och inte i första hand som en vårdverksamhet. I av - snitt 8.3 föreslår vi en tydligare reglering av och ett nytt namn på de särskilda ungdomshemmen. Under de närmaste åren kommer SiS uppdrag och verksamhet att förändras kraftigt. Barn och unga som nu vårdas vid särskilda ung - domshem med stöd av lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU, kommer i stället avtjäna straff inom kriminal- vården. Regeringen har också tillsatt en delegation för genomförandet av Samsjuklighetsutredningens förslag, vilket kan omfatta en avveck- En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 496 ling av de nuvarande LVM-hemmen i samband med att ansvaret för vård för skadligt bruk och beroende överförs till regionerna.2 Utöver dessa reformarbeten kommer myndighetens förutsätt - ningar att påverkas av våra förslag om ett breddat uppdrag som inte enbart handlar om att tillhandahålla institutionsvård. Sammantaget öppnar de olika förändringarna för en helt ny organisation av den statliga barn- och ungdomsvård av det slag som regeringen eftersträ- var enligt vad som framgår av våra direktiv. Vi anser att det därför är bättre att utgå från det uppdrag och andra förutsättningar som en statlig barn- och ungdomsvårdsmyndighet bör ha än att ändra i den befintliga myndighetens uppdrag, strukturer och andra för utsätt- ningar. På det sättet kan den statliga barn- och ungdomsvården orga- niseras utifrån de ambitioner som bör vara vägledande för framtidens statliga barn- och ungdomsvård. Som myndighet har SiS under en längre tid mött kritik för all - varliga brister inom institutionsvården för barn och unga som inte bör belasta det fortsatta utvecklings- och förbättringsarbetet. Den kritiken är inte oberättigad. Som framgår i kapitel 5 har ett antal brister och problem inom myndigheten uppmärksammats under senare år. Under vårt arbete har vi även noterat svårigheter för SiS att lämna beskrivningar av sin egen verksamhet, bland annat den hälso- och sjukvård som myndigheten utför vid sidan av elevhälsan, och uppgifter om bemanning och kostnader inom barn - och ung- domsvården (se avsnitt 10.4.5 och 16.4.2). Samtidigt bör det under- strykas att det finns många värdefulla verksamheter inom SiS och personal på alla nivåer som med stort engagemang stöttar barn och unga på ett sätt som kan vara livsavgörande för dem. Vi är också med- vetna om att SiS under 2020-talet har genomfört flera omfattande utvecklings- och förändringsarbeten som det ännu bara delvis går att se de samlade resultaten av. Dessa förän dringar har dock inte till - räckligt snabbt lett till en generellt ökad och likvärdigt god kvalitet i verksamheten. Orsakerna till dessa svårigheter är komplexa och finns i flera fall utanför myndigheten, inte minst hos de regeringar som sedan 1993 inte har gett SiS tillräckliga förutsättningar för sitt arbete. En ändrad organisation av den statliga barn - och ungdomsvården behöver utgå från att regeringen tydliggör vad statens ansvar inom 2 Regeringskansliet Socialdepartementet (2025). Inrättande av en delegation för att genomföra en reform för mer samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet Protokoll 2025-01-17 S2025/00072 § 5 1 bilaga. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 497 detta område kräver i form av uppdrag, kompetens, lokaler och andra resurser att tillhandahålla rättssäker och kvalitativ vård och stöd till samhällets mest utsatta barn och unga. Ytterst är det också riksdagens och regeringens ansvar att säkerställa att den myndighet som utför den statliga barn- och ungdomsvården långsiktigt har de rätta för - utsättningarna för sitt arbete. Vi föreslår mot denna bakgrund att en ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård ska bildas med uppgifter som i dag delvis ingår i uppdraget till SiS. Bildandet av en ny myndighet ska vara ett led i den reform av den statliga barn- och ungdomsvården som vi föreslår och utgångspunkt för ett framåtsyftande utvecklingsarbete inom hela detta område. Med en ny myndighet kan de välfungerande delarna av SiS bevaras och stärkas samtidigt som regeringen gör ett nytt samlat ställningstagande om myndighetens uppdrag och för- utsättningar som är en ny långsiktig förpliktelse också på politisk nivå. Bildandet av en ny myndighet kan även ge nya för utsättningar för lokalförsörjningen om SiS inte längre finns kvar som part i de hyres- kontrakt som myndigheten ingått med fastighetsvärdar. Vad det inne- bär behöver analyseras närmare, men som framgår i avsnitt 7.7.3 finns det starka skäl att se över de nuvarande lokalförhållandena inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det ingår inte i vårt uppdrag att lämna förslag om de nuvarande LVM-hemmen och hanteringen av dem under det fortsatta arbetet med samsjuklighetsreformen. Vi utgår från att SiS tills vidare kvar- står som statlig myndighet med samma ansvar för LVM-hemmen och andra frågor i direkt anslutning till vården där. Det kan innebära att SiS instruktion behöver ses över och att samverkan organiseras om bland annat administration och ekonomihantering mellan SiS och den myndighet som ansvarar för statlig barn- och ungdomsvård. Övervägande fördelar med en ny myndighet Vi ser alltså betydande fördelar med att bilda en ny myndighet som svarar mot vad en statlig barn- och ungdomsvård bör omfatta utifrån dagens förutsättningar i stället för att genomföra förändringar av en myndighet som tillkommit av andra skäl. En sådan förändring medför samtidigt vissa kostnader och risker. Det kommer att behövas ett förberedelsearbete som i första hand En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 498 kräver resurser inom Regeringskansliet för att hantera frågor om bland annat myndighetens bemanning, budget och instruktion. Även inom SiS kommer förberedelser att behövas, inte minst genom att den nuvarande verksamheten måste fortsätta och kunna utvecklas också under den tid som föregår bildandet av den nya myndigheten. SiS har framfört till oss att det i en sådan situation är en utmaning att kunna rekrytera och behålla personal med rätt kompetens och att det finns risker för att kompetensen i vården int e kan upprätt- hållas. En större organisationsändring medför också risker för att det inte finns tillräckligt med tid och resurser inom SiS för att fort- sätta de förbättringsarbeten som inletts. Även inom den nya myn- digheten kan det under ett inledande skede behövas tid och resurser för att utforma det interna arbetet. Vi har respekt för de utmaningar och risker som SiS beskrivit för oss och vill framhålla att bildandet av en ny myndighet inte får även- tyra eller hota statens möjligheter att leva upp till sitt ansvar för sina delar av den social barn- och ungdomsvården. Vi bedömer dock att dessa kostnader och risker är hanterbara. De förändringar av SiS upp- drag och verksamhet som regeringen redan angett kommer dessutom att kräva insatser inom Regeringskansliet och SiS som delvis mot - svarar insatserna inför bildandet av den nya myndigheten. Nya för- utsättningar att bedriva verksamheten vid de nuvarande särskilda ungdomshemmen inom en ny myndighet kan också öka takten i det pågående förändringsarbetet och öppna nya möjligheter i det arbetet. Det kan i sin tur också göra att personer med rätt kompetens och lämplighet söker sig dit och vill stanna kvar. Ett alternativ är att vi bara föreslår ett nytt namn på SiS och låter de förändringar som regeringen påbörjat avseende LSU och LVM i sig leda till nya förutsättningar för myndigheten. En sådan lösning ger myndigheten möjligheter att långsiktigt fortsätta sitt nuvarande utvecklings- och förbättringsarbete utan avbrott. För delar av orga- nisationen skulle det också medföra en viss stabilitet avseende exem- pelvis personalens anställningar och samverkan med andra parter. Vi bedömer dock att det utvecklings- och förbättringsarbetet under alla förhållanden behöver intensifieras och delvis få nya förutsätt - ningar. Vi ser också att det arbetet kan vinna på att verksamheten får en omstart. Sammantaget anser vi att de fördelar som finns med att bevara SiS som organisation är mindre än fördelarna med att bilda en myndig- SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 499 het som från början utformas i förhållande till den genomgripande reform som vi föreslår av den statliga barn- och ungdomsvård. Ett nytt namn på myndigheten räcker inte, det behövs mer grundläggande strukturella förändringar. Av våra direktiv framgår också tydligt att regeringen önskar förslag om en helt ny organisation av den statliga barn- och ungdomsvården. Utifrån dessa överväganden bedömer vi att det arbete som kommer att behöva göras inom Regeringskansliet för att bilda den nya myn- digheten är motiverat, likaså det arbete som kommer att behövas för att föra över uppgifter och resurser från SiS till myndigheten. Ytterst handlar det inte om en förändring av ett myndighetsnamn eller en myndighetsorganisation utan om att säkerställa stabila och ändamåls- enliga strukturer för en statlig barn- och ungdomsvård som utgår från lagstiftarens ambitioner och ansvar för vården. Våra förslag bör införas oberoende av införandet av en ny myndighet Vi anser att inrättandet av en ny myndighet är det bästa sättet av att säkerställa ett kvalitativt och rättssäkert utförande av det vårdande uppdraget. Samtidigt vill vi understryka att om regeringen bedömer att barn och unga fortsatt bör vårdas på institutioner som SiS driver, eller av samma myndighet med nytt namn, så bör våra förslag i detta kapitel om myndighetens organisation och strategiska planering ändå genomföras. Förslag i de följande kapitlen om de nuvarande statliga hemmen för barn och unga bör också genomföras oavsett om en ny myndighet bildas eller om hemmen även fortsättningsvis drivs av SiS. 7.2.2 Myndighetens namn Utredningens förslag Den nya myndighetens namn ska vara Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, förkortad MBU. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 500 Skälet för vårt förslag Vi anser att den nya myndigheten ska ha ett namn som lyfter fram det vårdande uppdraget och inte enbart institutionerna som form för vården. Namnet ska också täcka andra uppgifter än institutions- vård som myndigheten kan komma att utföra anslutning till vård - kedjan för barn och unga i samhällsvård. Som framgår i avsnitt 7.3.4 kan det handla om behandlingsmetoder som Treatment Foster Care Oregon, förkortad TFCO, och administration av elektronisk över- vakning. Samtidigt ska myndighetens namn tydliggöra att uppdraget endast avser statlig barn- och ungdomsvård och inte andra delar av den sociala vården för barn och unga. Av dessa skäl föreslår vi att den nya myndighetens namn ska vara Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, förkortad MBU. 7.2.3 Myndighetens instruktion Utredningens förslag Instruktionen för Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård ska omfatta de uppgifter och den ledningsform som före - slås i detta kapitel. Skälen för vårt förslag Statliga myndigheters uppgifter anges tillsammans med andra grund- läggande bestämmelser för verksamheten i förordningar med myndig- heternas instruktioner som regeringen beslutar om. Myndighetens ledningsform ska också anges i myndighetens in- struktion eller i någon annan författning enligt myndighetsförord- ningen (2007:515). En ny instruktion behöver tas fram och beslutas för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inför att myndigheten bildas. Vi föreslår i detta kapitel bestämmelser om myndighetens uppgifter och vissa andra krav på myndigheten som bör gälla och lämpligen bör ingå i den nya instruktionen (se avsnitt 7.3–7.4). I avsnitt 7.6. föreslår vi även bestämmelser i samma instruktion om myndighetens lednings- form. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 501 Den nya myndighetsinstruktionen behöver sannolikt komplet- teras och få en definitiv utformning när arbetet med att förbereda myndighetsbildningen gått vidare. I avsnitt 7.2.5 bedömer vi att regeringen bör ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård. I den utredarens uppdrag bör ingå att föreslå hur en förordning med instruktion för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, samt myndighetens regleringsbrev ska utformas utifrån det förslag vi har tagit fram. 7.2.4 Tidpunkt för bildandet av den nya myndigheten Utredningens bedömning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör bildas den 1 februari 2029. Skälet för vår bedömning De förändringar som regeringen påbörjat av SiS uppdrag och för - utsättningar har olika tidsperspektiv. Barn och unga som begår brott efter den 1 juli 2026 kommer inte längre att placeras på särskilda ungdomshem med stöd av LSU, men barn och unga kommer fort- sätta att verkställa sluten ungdomsvård på sådana hem till och med 2031. Den väntade avvecklingen av de nuvarande LVM-hemmen har ännu ingen tidsplan och hör till de fortsatta delarna av samsjuklighets- reformen. Vi lämnar våra förslag sommaren 2026 och bedömer att en tids- plan som omfattar remissbehandling, beredning i Regeringskansliet och olika förberedelser inför myndighetsbildningen bör kunna göras fram till den 1 februari 2029. Vi har övervägt alternativet att den nya myndigheten bildas när utfasningen av LSU-vården från den statliga barn- och ungdomsvården avslutats, men anser att en så lång för - beredelsetid inte behövs och att processen då skulle behöva anpassas efter omvärldsfaktorer som i dag inte går att bedöma. Vi bedömer därför att Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård bör bildas den 1 februari 2029, men vill framhålla att arbetet med flera av våra förslag och bedömningar kan påbörjas och genomföras En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 502 tidigare än så för att säkerställa att barn och unga som vårdas inom SiS får en rättssäker och kvali tativt god vård så snart som möjligt. Se vidare i kapitel 14 om ikraftträdande och övergångsbestämmelser. 7.2.5 En särskild utredare bör få i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av myndigheten Utredningens bedömning Regeringen bör ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Skälet för vår bedömning Bildandet av den nya myndighet som vi föreslår kommer att behöva genomföras samtidigt som flera andra förändringar är eller kan bli aktuella. Det gäller dels de förändringar som påbörjats avseende på- följden sluten ungdomsvård och LVM-hemmen, dels förändringar till följd av de förslag vi lämnar i följande kapitel om vården i de nuvar- ande särskilda ungdomshemmen. Andra utredningsförslag om sam- hällsvården för barn och unga bereds också inom Regeringskansliet, bland annat förslag om en reformering av den institutionsvård som kommuner och privata huvudmän svarar för. Vi anser att dessa olika arbeten behöver hållas samman inom Regeringskansliet eftersom de hänger nära samman med varandra och behöver bilda en helhet. Bildandet av en ny myndighet berör vissa frågor om bland annat personal och lokaler som behöver hanteras utifrån rättsliga och prak- tiska förhållanden som ligger utanför vårt uppdrag. Vi lämnar för - slag på grundläggande delar av en instruktion för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, men bedömer att arbetet med den nya myndighetsinstruktionen också kommer också att kräva för - djupade analyser och kompletteringar när arbetet med andra delar av myndighetsbildningen gått vidare. Vi bedömer av dessa skäl att regeringen bör ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i samverkan med SiS och andra be - rörda myndigheter och organisationer. Uppdraget bör omfatta att SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 503 – föreslå hur en förordning med instruktion för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, samt myndighetens regleringsbrev ska utformas utifrån det förslag vi har tagit fram, – föreslå en plan för övergångslösningar i förhållande till SiS nu - varande ansvar för särskilda ungdomshem och placeringar med stöd av LSU i enlighet med våra förslag om övergångsbestämmel- ser i kapitel 14, – se över och föreslå hur finansieringsmodellen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska vara utformad, inklusive eventuell statlig ekonomisk ersättning till regionerna för mer - kostnader till följd av våra förslag i kapitel 10, – föreslå anslag och budget för de fem första verksamhetsåren för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, – ta fram en organisationsbeskrivning, – ta fram en plan för hur lokalbeståndet för de statliga hemmen för barn och unga ska avvecklas och utvecklas de kommande tio åren utifrån de krav som vi föreslår, – ta fram en ny plan för kompetensförsörjningen, och – vidta de ytterligare åtgärder som krävs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet senast den 1 februari 2029. I de följande avsnitten lämnar vi bedömningar om vissa frågor som särskilt bör ingå i utredarens uppdrag eller i vissa fall hanteras genom andra uppdrag till statliga myndigheter. Om LVM-hemmen finns kvar när den nya myndigheten bildas kan regeringen även låta utredaren hantera frågor om förhållandet mellan den nya myndigheten och SiS som kan fortsätta att driva dessa hem. Det kan handla om en över- syn av SiS instruktion utifrån de nya förhållandena och om former för samverkan mellan de båda myndigheterna om administration och ekonomihantering. Den särskilde utredarens uppdrag kan lämpligen utformas som ett kommittéuppdrag, men som framgår ovan vara nära kopplat till det övriga genomförandet av den samlade reformen av den statliga barn- och ungdomsvården. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 504 7.3 Myndighetens kärnuppdrag och huvuduppgifter 7.3.1 Kärnuppdrag och mål Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för de uppgifter inom den sociala vården av barn och unga som staten utför. Verksamheten vid statliga hem för barn och unga ska vara ut- formad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för barn och unga som vårdas vid hemmen, och säkerställer deras rättigheter. Skälen för vårt förslag Ett av de viktigaste skälen till att bilda en ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård är att SiS grundläggande avgränsning till institutionsvård är för snäv för de uppgifter inom barn - och ung- domsvården som det kan vara mest ändamålsenligt att staten ansva- rar för. Myndighetens kärnuppdrag och mål ska därför formuleras med utgångspunkt i våra överväganden i avsnitt 6.2.3 om behovet av statlig barn- och ungdomsvård. Det innebär att uppdraget ska kunna omfatta både institutionsvård och andra uppgifter som avser vård till barn och unga samt operativt stöd till kommuner och andra aktörer av betydelse för social barn- och ungdomsvård. I båda fallen ska myndighetens uppdrag i första hand vara att utföra vård och andra uppgifter, det vill säga att arbeta operativt på ett sätt som andra stat- liga myndigheter inom socialtjänstområdet inte gör. Verksamheten vid statliga hem för barn och unga ska vara utfor- mad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för barn och unga som vårdas vid hemmen, och säkerställer deras rättigheter. Det kravet kan också beskrivas som ett övergripande mål för vården. Att vården ska vara god svarar mot bestämmelsen i 9 kap. 10 § SoL om att socialnämnden ansvarar för att den som på initiativ av nämn- den har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. All vård av barn och unga utanför deras eget hem ska alltså vara god. Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård ska arbeta i enlighet med vad som framgår av den bestämmelsen oavsett om myndigheten svarar SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 505 för direkta vårdinsatser till barn och unga eller stöttar socialnämnden på andra sätt. Rättssäkerhet är ett centralt mål för verksamheten i en myndighet som svarar för tvångsvård av barn och unga och som har särskilda befogenheter att ytterligare begränsa deras frihet och integritet. Likvärdighet är också ett centralt mål för en statlig myn- dighet som vårdar barn och unga från hela landet. Vi föreslår av dessa skäl att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvårds kärnuppdrag ska vara att ansvara för de uppgifter inom den sociala vården av barn och unga som det är mest ändamålsenligt att staten utför i förhållande till barns och ungas rättigheter och behov. Målet för myndighetens arbete ska vara en god, rättssäker och likvärdig statlig barn- och ungdomsvård som tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för barn och unga och säkerställer deras rättigheter. 7.3.2 Myndighetens huvuduppgifter I avsnitt 6.2.3 identifierar vi tre kriterier för bedöm ningar av vilka uppgifter inom den sociala barn och ungdomsvården som staten bör ta ansvar för. Dessa kriterier är: 1. att vården är förenad med integritetsinskränkningar som det av rättssäkerhetsskäl inte är lämpligt att andra huvudmän svarar för i social barn- och ungdomsvård, 2. att vården kräver kompetens eller andra resurser som förutsätter ett nationellt upptagningsområde för att vården ska vara tillgäng- lig på ett likvärdigt och kvalitativt gott sätt för alla barn och unga om behöver den, eller 3. att den kommunala socialtjänstens barn- och ungdomsvård be- höver nationellt stöd som är operativt och inriktat på vården av enskilda barn och unga. Vi bedömer att SiS huvudmannaskap för de nuvarande särskilda ung- domshemmen svarar mot det första och andra kriteriet. Det ansvaret ska därför fortsatt vara en viktig del av den statliga barn - och ung- domsvården. I avsnitt 8.3.1 föreslår vi att dessa hem ska bli en ny pla- ceringsform och benämnas statliga hem för barn och unga. Vi använ- der denna nya benämning i fortsättningen av detta kapitel. För att En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 506 framhålla vikten av ett samlat arbete i dessa hem utifrån barns och ungas behov och rättigheter anser vi att den skolverksamhet som bedrivs vid hemmen i enlighet med skollagens bestämmelser också ska ses som en del av myndighetens huvuduppgift att ansvara för på hemmen. Detsamma gäller den hälso- och sjukvårdsverksamhet vid hemmen som vi i avsnitt 10.4.5 föreslår att Myndigheten för statliga barn- och ungdomsvård ska svara för. Vi bedömer också att vissa andra delar av SiS pågående eller pla- nerade verksamhet motsvarar ett eller fler av de angivna kriterierna. Det gäller behandlingsmetoden TFCO, som inte omfattat placering i särskilt ungdomshem, och arbetet med att administrera elektronisk övervakning av barn och unga enligt de beslut som regeringen fattat. Pågående utredningar och beredandet av tidigare utredningsförslag kan komma att leda till nya operativa uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården som det är lämpligt att staten ansvarar för om inte andra huvudmän och verksamheter kan eller bör göra det. Enligt vår bedömning är det angeläget att tydligt markera att den nya myn- digheten ska ha som en av sina huvuduppgifter att kunna utföra sådana insatser även om det återstår arbete för att tydliggöra exakt vilka insatser som kan bli aktuella. Som framgår av avsnitt 6.2.3 anser vi att det kan komma att be- hövas nya bedömningar och beslut om den statliga barn- och ung- domsvårdens innehåll och omfattning efter hand, om behov och förutsättningar av betydelse för detta ansvar förändras. Sammantaget föreslår vi alltså att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha två huvuduppgifter: – att ansvara för de statliga hemmen för barn och unga och i anslut- ning till det ansvaret bedriva skolverksamhet i enlighet med skol- lagens bestämmelser och utföra viss hälso- och sjukvård vid hem- men enlig våra förslag i avsnitt 10.4.5. – att efter beslut från regeringen erbjuda vård och andra insatser till kommunernas socialtjänst som inte ingår i statliga hem för barn och unga och som andra huvudmän och verksamheter inte bör eller kan erbjuda. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 507 7.3.3 Ansvar för statliga hem för barn och unga samt skola och viss hälso- och sjukvård i hemmen Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska svara för pla- nering, ledning och drift av statliga hem för barn och unga, till - delning av platser till hemmen, och att antalet platser i hemmen fortlöpande anpassas till behovet. Myndigheten ska fortsatt vara huvudman för den skolverksam- het och elevhälsa som bedrivs vid hemmen i enlighet med skol - lagens bestämmelser och utföra viss hälso- och sjukvård i hemmen enlig våra förslag i avsnitt 10.4.5. Skälen för vårt förslag Social vård vid hemmen Enligt 2 § förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens in- stitutionsstyrelse ska myndigheten särskilt svara för planering, ledning och drift av särskilda ungdomshem, anvisning av platser till hemmen och att antalet platser vid hemmen fortlöpande anpassas till behovet. Dessa uppgifter kommer fortsatt att utgöra en betydande del av arbe- tet för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. I planerings- ansvaret ska ingå bland annat planering av lokal- och kompetensför- sörjning och att det finns andra förutsättningar att upprätthålla en god kvalitet i vården. Som framgår ovan bedömer vi att detta ansvar är fortsatt ange - läget för staten. Vården i de nuvarande särskilda ungdomshemmen är förenad med tillgång till begränsningar av rörelsefrihet och andra former av övervakning och kontroll som följer av lag och som det av rättssäkerhetsskäl inte är lämpligt att andra huvudmän svarar för. Vi vill också framhålla att vården i hemmen kräver kompetens eller andra resurser som förutsätter ett nationellt upptagningsområde för att vården ska vara tillgänglig på ett likvärdigt och kvalitativt gott sätt för alla barn och unga om behöver den. Flera studier har till exempel visat att barn och unga som vårdas i särskilda ungdomshem ofta har en mer sammansatt och omfattande behovsbild än andra barn och unga i samhällsvården (jfr avsnitt 4.4.2 och 10.2.2). Detta understry- En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 508 ker vikten av att hemmen drivs med ett nationellt ansvar för tillgång till den kompetens och olika typer av vård som behöver vara tillgäng- lig i hemmen. Ett sådant nationellt ansvar är ytterst bara möjligt för staten att ta på sig. I avsnitt 8.3.1 föreslår vi att de särskilda ungdomshemmen ska benämnas statliga hem för barn och unga samt utgöra en egen placer- ingsform. I kapitel 8 lämnar vi också flera förslag om utformningen av och innehållet i vården vid statliga hem för barn och unga. Dessa förslag omfattar nya bestämmelser om att varje hem ska ha låsbara och öppna avdelningar och att vissa öppna avdelningar ska ha en ut- skrivningsförberedande inriktning. Genom dessa förslag vill vi säker- ställa att varje hem har en verksamhet som möjliggör övergång från låsbar till öppen avdelning och vidare till vård efter avslutad placering i hemmet. Vi anser att detta motsvarar vårt uppdrag om en mer ända- målsenlig utslussning från de nuvarande särskilda ungdomshemmen. Sammantaget föreslår vi att Myndigheten för statliga barn - och ungdomsvård ska ansvara för planering, ledning och drift av statliga hem för barn och unga, tilldelning av platser till hemmen och att antalet platser vid hemmen fortlöpande anpassas till behovet. I vårt förslag har anvisning bytts mot tilldelning i enlighet med de ändringar regeringen föreslår i lagrådsremissen med förslag på en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga. Skola, elevhälsa och hälso- och sjukvård vid hemmen För elever som vårdas i särskilda ungdomshem är SiS skolhuvudman för skola och elevhälsa enligt 24 kap, 8–9 §§ skollagen (2010:800). Vi föreslår att det ansvaret i fortsättningen ska avse elever som vårdas i statliga hem för barn och unga och vara ett ansvar för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. I avsnitt 10.4.5 föreslår vi att myndigheten ska ges ett uppdrag att bedriva viss hälso - och sjukvård för barn och som vårdas i stat liga hem för barn och unga. SiS är redan vårdgivare och bedriver en viss egen hälso- och sjukvård i särskilda ungdomshem, men utan ett så- dant uppdrag. Uppgifter inom skolväsendet och hälso- och sjukvården ligger utanför den sociala vård som är och ska vara grunden för placer - ingar i särskilda ungdomshem eller statliga hem för barn och unga. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 509 Vi vill dock lyfta fram dem som delar av den nya myndighetens upp- gifter. Skola, elevhälsa och viss hälso- och sjukvård bör ses som re- surser i anslutning till den sociala vården och tillsammans bidra till en helhetssyn av den vård som barnets eller den unge ska ges. För Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer det att vara en viktig uppgift att utveckla teambaserade insatser med tvär- professionell kompetens inom social vård, pedagogik och hälso- och sjukvård. De erfarenheter som finns inom SiS kan vara en utgångs - punkt för det arbetet, men vetenskap och beprövad erfarenhet från andra verksamheter bör också kunna ge ledning i det arbetet. 7.3.4 Ansvar för annan vård och operativt stöd till kommunernas socialtjänst Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får erbjuda annan vård och andra operativa insatser som stödjer vårdkedjan för barn och unga i samhällsvård. Skälen för vårt förslag Av det kärnuppdrag som vi föreslår ovan följer att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska kunna erbjuda vård och andra insatser till kommunernas socialtjänst som andra huvudmän och verk- samheter inte bör eller kan erbjuda och som inte behöver vara en del av institutionsvården för barn och unga. I detta avsnitt beskriver vi exempel på insatser som bör eller kan omfattas av denna särskilda uppgift för myndigheten. Dessa insatser är i dag under utveckling eller utredning. Vi anser ändå att den nya myndighetens uppdrag ska utformas med öppenhet för nya uppgifter av dessa slag även om det i dagsläget inte med säkerhet går att fastställa vilka uppgifter det kommer att handla om. Det behöver också finnas en möjlighet för myndigheten att efter hand erbjuda insatser om det framkommer att det är mest ändamålsenligt att de utgör ett statligt åtagande. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 510 Ansvar för metoder och arbetssätt Att ansvara för vissa metoder och arbetssätt som kräver nationella förutsättningar för god kvalitet och likvärdig tillgång i hela landet bör kunna vara en del av Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vårds uppgifter. Ett sådant ansvar motsvarar i första hand det andra kriteriet för bedömningar av den statliga vårdens innehåll och om- fattning. I dagsläget handlar detta främst om metoden Treatment Foster Care Oregon (TFCO) som förenar behandling med placering i familjehem. TFCO erbjuds sedan början av 2000-talet inom SiS även till barn och unga som inte varit placerade i särskilda ungdomshem. TFCO är en kunskapsbaserad metod som rekommenderas av Social- styrelsen för att motverka fortsatt normbrytande beteende och åter- fall i brott i socialtjänstens arbete med barn 6–17 år.3 Utredningen om barn och unga i samhällets vård har i betänkandet För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66) föreslagit att regeringen bör ge SiS i uppdrag att utveckla sitt arbete med TFCO och bidra till imple- menteringen av metoden.4 Vi delar den bedömningen och anser att ett sådant uppdrag bör vara en viktig del av den nya myndighetens uppgift att erbjuda vård och operativa insatser som stödjer vårdkedjan för barn och unga i samhällsvård. Förutsättningarna för ett sådant uppdrag bör dock bedömas utifrån det arbete och de förändringar som skett sedan 2023. Bland annat har Socialstyrelsen och Statens bered- ning för medicinsk och social utvärdering (SBU) haft i uppdrag av regeringen att öka kunskapen om förstärkta familjehem och behand- lingsfamiljer samt att förbättra förutsättningarna för fler placeringar i förstärkta familjehem och behandlingsfamiljer. I det uppdraget nämns TFCO särskilt.5 Uppdraget ska slutredovisas den 31 mars 2027. Även för andra kunskapsbaserade metoder och arbetssätt än TFCO pågår en diskussion om statens ansvar för att dessa insatser ska vara tillgängliga för barn och unga i hela landet. Kommuner har beskrivit svårigheter med att själva implementera metoder och arbets- sätt som statliga myndigheter rekommenderar. I ett regeringsupp- 3 Socialstyrelsen (2021). Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott: kunskapsstöd med rekommendationer för socialtjänstens arbete med barn 6–17 år, s. 51. 4 SOU 2023:66 För barn och unga i samhällsvård. Betänkande av Utredningen om barn och unga i samhällets vård, s. 818 och 822–823. 5 Regeringen, Socialdepartementet. Uppdrag att förbättra förutsättningarna för fler placeringar i förstärkta familjehem och behandlingsfamiljer. Regeringsbeslut III:4 2023-04-13 S2023/01363 (delvis). SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 511 drag till Socialstyrelsen och Myndigheten för familjerätt och för - äldraskapsstöd (MFOF) nämner regeringen några möjliga orsaker. Det handlar bland annat om att höga kostnader för kommunerna för licenser från privata aktörer som förvaltar en viss metod och brist- ande nationell räckvidd hos offentliga förvaltare som kommuner och regioner. Utbudet av utbildningar i en viss metod kan också vara otillräckligt, likaså stödet för lokal implementering. Vidare konsta- terar regeringen att behovet av att se över en n ationell förvaltning av insatser till vissa målgrupper påtalats. Enligt regeringsuppdraget ska Socialstyrelsen och MFOF analysera orsakerna till att social - tjänsten inte i högre utsträckning använder kunskapsbaserade meto- der, program och arbetssätt som rekommenderas för att motverka normbrytande beteende och återfall i brott hos barn och unga. Myn- digheterna ska också föreslå konkreta åtgärder så att kommuner och regioner i högre utsträckning använder sådana metoder, program och arbetssätt. Uppdraget ska slutredovisas senast den 5 mars 2027.6 Vi vill framhålla att den statliga barn- och ungdomsvården bör be- aktas som ett alternativ för nationell förvaltning av kunskapsbaserade metoder, program och arbetssätt, särskilt sådana som avser beteenden som kan ligga till grund för omhändertaganden för social tvångsvård och ibland placering i särskilt ungdomshem. Ett sådant ansvar är i linje med den bredare inriktning vi föreslår för den statliga barn- och ungdomsvården. Ansvar för elektronisk övervakning Att ansvara för elektronisk övervakning av barn och unga bör också kunna vara en del av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds uppgifter. Ett sådant ansvarar motsvarar i första hand det första och tredje kriteriet ovan för bedömningar av den statliga vårdens inne - håll och omfattning. SiS har fått i uppdrag av regeringen att förbereda för elektronisk övervakning av barn och unga. Förberedelserna omfattar verkställig- het av elektronisk övervakning av vissa barn och unga som är place- rade i särskilda ungdomshem eller som inte är det men som efter beslut ska följa ett särskilt villkor om att under vissa tider uppehålla 6 Regeringen, Socialdepartementet. Uppdrag att förbättra förutsättningarna att använda effek- tiva insatser som förebygger kriminalitet hos barn och unga. Regeringsbeslut 2025-07-24, S2025/01364. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 512 sig i bland annat bostaden. Enligt regeringen har SiS har lång erfaren- het av arbete med barn och unga samt bedriver verksamhet med nationell täckning. Regeringen anser att en sådan lösning dessutom skapar betydande synergier genom gemensamt utnyttjande av tek- niska lösningar, kompetens och rutiner. SiS behöver dock etablera en infrastruktur och säkerställa tillgång till utrustning och tjänster som behövs för genomförandet av den elektroniska övervakningen. Uppdraget ska redovisas senast den 18 december 2026.7 Arbetet med elektronisk övervakning är ännu i en förberedande fas, men regeringsuppdraget innebär en tydlig öppning mot ett nytt, långsiktigt ansvarsområde för den statliga barn- och ungdomsvården utöver institutionsvården. Operativt statligt stöd till kommunernas sociala barn- och ungdomsvård Att ansvara för visst operativt statligt stöd till kommunernas sociala barn- och ungdomsvård bör i enlighet med det tredje kriteriet ovan också kunna vara en del av Myndigheten för statlig barn - och ung- domsvårds uppgifter. Ett område för sådant stöd kan vara placeringar av barn och unga utanför de hem som myndigheten själv är huvudman för. Utredningen om barn och unga i samhällets vård föreslog i sitt betänkande För barn och unga i samhällsvård (2023:66) att regeringen bör utreda hur staten kan ta ett större ansvar för tillgången till platser i lämpliga HVB och stödboenden för barn och unga. Riksrevisionen har senare rekommen- derat regeringen att utreda möjligheterna till en nationell samordning av placering av barn utanför det egna hemmet för att säkerställa hel- hetsbedömning utifrån hotbild, risker och vårdbehov vid platsanvis- ning.8 Även inom det brottsförebyggande området har det tredje kriteriet blivit aktuellt. Utred ningen om förstärkt statlig styrning och stöd inom den sociala barn - och ungdomsvården (S 2025:08) arbetar nu på uppdrag av reger ingen med dessa frågor. Enligt sina direktiv ska den utredningen föreslå en lösning utifrån nuvarande myndighetsstruktur, men den struk turen kommer att förändras 7 Regeringen, Socialdepartementet. Uppdrag att förbereda för ansvaret att genomföra elektro- nisk övervakning av barn och unga. Regeringsbeslut 2026-02-12, S2026/00243. 8 Riksrevisionen (2024a). Otillräckliga insatser när barn misstänks för grova brott. RiR 2024:9 s. 7. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 513 genom vårt förslag om en ny statlig barn- och ungdomsvårdsmyn- dighet.9 Ett annat område för operativt statligt stöd till kommunernas sociala barn- och ungdomsvård kan vara stöd till avhoppare. Även den pågående Avhopparutredningen (S 2025:06) kan komma att lämna förslag som påverkar statens stöd till kommunerna i anslut- ning till vårdkedjan.10 Stöd till avhoppare kan behöva ges i en annan kommun än barnets eller den unges hemkommun för att innebära skydd och möjliggöra et avståndstagande från den destruktiva social miljö barnet eller den unge ofta befinner sig. I sådana situationer kan stöd till avhoppare enligt vår bedömning kunna lämpa sig för ett statligt åtagande. Insatserna skulle potentiellt också kunna innebära behov av möjlighet att ta del av vissa uppgifter från polismyndigheten och ett brottsförebyggande uppdrag som vi föreslår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha. Samhällsvård utöver statliga hem för barn och unga som inte andra huvudmän kan tillgodose Att ansvara för viss annan institutionsvård för barn och unga än den som ges i statliga hem kan vara en uppgift på sikt för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i den utsträckning som den mot- svarar det andra kriteriet ovan. Det finns förslag från Utredningen om barn och unga i samhällets vård och Utredningen om HVB för barn och unga som kan leda till att ytterligare områden för statlig barn- och ungdomsvård utöver in- stitutionsvård kan bli aktuella. Det rör bland annat förslag om inför- andet av ett nationellt system för att beskriva behov och utbud inom institutionsvården för barn och unga och att utveckla former för specialiserad sådan vård.11 Dessa förslag kan bidra till ett mer syste- matiskt arbete på nationell nivå, till exempel avseende att bedöma behov och tillgängliga alternativ inom institutionsvården för barn och unga. Med ett sådant arbete kan luckor i vårdutbudet identifieras och staten kan i vissa fall behöva ta på sig ansvaret för att säkerställa 9 Se dir. 2025:74 Kommittédirektiv: Förstärkt statlig styrning och stöd inom den sociala barn- och ungdomsvården. 10 Se dir. 2025:53 Kommittédirektiv: Förtydligat ansvar för stöd till avhoppare och förstärkt kon- troll av externa aktörer som bedriver avhopparverksamhet. 11 SOU 2023:66 För barn och unga i samhällsvård. Betänkande av Utredningen om barn och unga i samhällets vård, s. 706 och SOU 2025:84 s. 355. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 514 tillgången till den institutionsvård som behövs om den inte kan ord- nas genom andra aktörer. I lagrådsremissen om nya lagar inom tvångsvården för barn och unga föreslår regeringen nya grunder för omhändertaganden av barn och unga. De nya grunderna kan komma att medföra nya behov av statlig vård. Det kan till exempel gälla vård utan samtycke för annat destruktivt beteende än socialt nedbrytande beteende, som är tänkt att bland annat vara aktuellt för att motivera barn och unga att genomgå medicinsk behandling. Vissa sådana insatser kan behöva genomföras i integrerade former av social och specialiserad somatisk eller psykiat- risk vård, men inte nödvändigtvis i låsbara avdelningar.12 Vi vill också peka på Myndigheten för statliga barn- och ungdoms- vård som en part i kris och krig. Myndigheten behöver ha en bered- skapsplanering för sin egen verksamhet, men bör också kunna ge kommunernas socialtjänst nationellt stöd för att hantera exempel- vis ensamkommande barn och unga från länder i kris eller krig och lösningar för barn och unga som är placerade i familjehem och kom- munal eller privat institutionsvård och inte kan stanna kvar där om Sverige drabbas av kris eller krig. Ett sådant opera tivt statligt stöd saknas i dag för samhällsvården och bör utredas av regeringen. 7.3.5 Förhållande till uppdrag om utslussning och eftervård Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få utföra upp- drag åt kommuner i samband med eftervård eller andra in satser som anknyter till verksamheten vid statliga hem för barn och unga. Utredningens bedömning Regeringen bör ge Statens institutionsstyrelse i uppdrag att sam- manställa och analysera myndighetens erfarenheter att utforma stöd för eftervård efter avslutad placering i särskilt ungdomshem som underlag för Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vårds fortsatta arbete med sådant stöd. Uppdraget bör omfatta 12 Regeringen (2026). Lagrådsremiss: För barns rättigheter och trygghet – en ny lag omomhän- dertagande för vård av barn och unga, s. 176–179. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 515 bedömningar av om det finns särskilda situationer eller grupper av barn och unga där Statens institutionsstyrelse och senare Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ha särskild bered- skap att utveckla stöd för eftervård, såsom barn och unga med omfattande tidigare brottslighet och hög risk för återfall i brott. Skälen för vårt förslag och vår bedömning Utslussning- och eftervård i förhållande till statlig institutionsvård Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds ansvar för annan vård och andra operativa insatser gränsar till SiS nuvarande möjlighet att utföra vissa uppdrag åt kommunerna utöver vården vid myndig- hetens egna institutioner. Dessa uppdrag omfattar utslussning och eftervård eller andra insatser som anknyter till verksamheten vid särskilda ungdomshem. Stöd för utslussning och eftervård beskrivs ofta som viktigt för att positiva resultat av institutionsvård ska bestå över tid och för att vårdkedjan för placerade barn och unga ska bli stabil och avslutas på ett planerat sätt. I våra direktiv lyfts dessa frågor och Riksrevisionen har rekommenderat SiS att säkerställa att samtliga ungdomshem har öppna behandlingsplatser för utslussning och mjukare övergång till behandling i öppna former.13 Utslussning är ett oklart begrepp som både kan stå för förbered- ande insatser inom ramen för en placering i särskilt ungdomshem och för insatser i exempelvis annat HVB eller stödboende efter att den placeringen avslutats. Inom SiS finns både avdelningar för utslussning för barn som är placerade med stöd av LSU och utskrivningsförbere- dande avdelningar för barn och unga som är placerade med stöd av LVU. Vi anser att oklarheten kring vad som menas med utslussning bör undanröjas och att det behöver bli tydligt vad som ingår i vården i den institutionsvård som staten svarar för. I avsnitt 8.6.2 beskriver vi vår bedömning av behovet av en intern vårdkedja inom den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga och i avsnitt 8.6.3 beskriver vi våra förslag om reglering för att säkerställa att en sådan vårdkedja finns på samtliga statliga hem i form av delvis öppna avdel- ningar och utskrivningsförberedande avdelningar. Dessa vårdenheter 13 Riksrevisionen (2024b). SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga RiR 2024:7, s. 9. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 516 föreslås alla finnas inom ramen för placeringsformen statliga hem för barn och unga. Även kring begreppet eftervård finns vissa oklarheter. Begreppet är inte tydligt definierat inom social barn- och ungdomsvård och kan syfta på både fortsatta, mindre omfattande vårdinsatser efter en eller flera tidigare placeringar för barn i deras eget hem, men också på annat stöd för exempelvis eget boende och sysselsättning för unga vuxna som lämnat samhällsvården. Med eftervård avser vi här de insatser som ges efter att vården vid ett statligt hem för barn och unga har avslutats, det vill säga då barnet eller den unge har skrivits ut från ett sådant hem. Eftervården skiljer sig därmed från utslussning i form av utskrivningsförberedande verksamhet genom att inte ut- göra en del av den statliga institutionsvården. I stället tar eftervården vid först efter utskrivning från sådan vård. Socialnämndens ansvar för vård och planering inför utskrivning samt eftervård Socialnämnden har ansvar för barn och unga som är placerade i ett särskilt ungdomshem. När socialnämnden bedömer att den unge be- höver vårdas inom ett hem för vård eller boende, stödboende eller familjehem ska en plan upprättas för den vård som socialnämnden avser att anordna, en så kallad vårdplan. Av vårdplanen ska det enligt 9 kap. 12 § socialtjänstlagen (2025:400), förkortad SoL, även framgå vilka åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för. Under placeringen ska socialnämnden noga följa vården. Uppfölj- ningen ska utföras av ansvarig socialsekreterare genom regelbundna personliga besök i det särskilda ungdomshem där den unge vistas, genom enskilda samtal med den unge, genom samtal med företrädare för SiS och genom samtal med vårdnadshavarna. Med utgångspunkt i denna regelbundna uppföljning ska socialnämnden löpande bedöma om vården enligt LVU fortfarande är nödvändig. Behovet av fortsatt vård ska också prövas (2 § LVU) eller övervägas (3 § LVU) var sjätte månad. Socialnämnden ansvarar även för att tillgodose de särskilda behov av insatser som kan finnas efter att ett barn eller en ung person skri- vits ut från ett särskilt ungdomshem enligt 18 kap. 10 § SoL. I Social- styrelsens föreskrifter och allmänna råd framgår att socialnämnden, i god tid inför avslutad placering vid ett HVB-hem, bör komplettera SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 517 genomförandeplanen (behandlingsplanen vid placering inom SiS) med uppgifter om hur barnet eller den unges ska förberedas för tiden efter placeringen. Eftersom LVU-lagstiftningen saknar en bortre tidsgräns för placering, förutom ålderskriterierna, är det svårt att avgöra när dessa utslussningsinsatser ska sättas in. Det innebär att utslussnings- insatser kommer att starta i olika tid beroende på hur den ansvariga socialnämndens bedömning. När det gäller unga som vårdas enligt LSU finns tydlig lagstyrning avseende övergång till vistelse i öppnare former så snart förhållandena medger det (14 § LSU). Pågående och aviserade reformer Frågan om eftervård för barn och unga som skrivs ut från statliga hem för barn och unga påverkas av flera omfattande reformprocesser. Utredningen om barn och unga i samhällets vård har i sitt betänk- ande För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66) lämnat förslag om stöd efter avslutad placering som bereds i Regeringskansliet. Utredningen om HVB för barn och unga har i sitt betänkande Hem för barn och unga (SOU 2025:84) också lämnat förslag om bland annat krav, befogenheter och ansvar vid andra institutionsplaceringar än i de statliga hemmen. Utfallet av dessa förslag kan få direkt betydelse för hur eftervård organiseras och vilka aktörer som bör ansvara för olika insatser. Utredningen om HVB för barn och unga menar också att det vore en fördel om Statens institutionsstyrelse fick ett samlat ansvar för övergång till vård vid öppna institutioner och utslussning för barn och unga som är involverade i organiserad brottslighet för att undvika att dessa barn och unga återvänder till vård i hem för barn och unga och där riskerar att påverka andra inskrivna negativt då de oftast har kommit längre i sin kriminella bana.14 Vidare pågår en förändring av ansvaret för verkställigheten av sluten ungdomsvård enligt LSU från SiS till Kriminalvården med start den 1 juli 2026. Denna förändring kan komma att påverka över- gången från institutionsvistelse till fortsatt vård eller stöd i samhället och därmed även förutsättningarna för eventuella eftervårdsinsatser. Vi noterar även att det har aviserats förändringar av straffrättsliga åldersgränser och andra centrala delar av regelverket för barn och 14 SOU 2025:84 s. 378. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 518 unga som begår brott. Även dessa förändringar kan få betydelse för målgruppens sammansättning och behovet av eftervårdsinsatser. Att analysera och föreslå hur frågor om eftervård och utslussning kan bli mer framträdande i den individuella planeringen för barn och unga inom socialtjänsten ingår även i direktiven till den särskilde ut- redare som regeringen gett i uppdrag att lämna förslag om förstärkt statlig styrning och stöd inom den sociala barn- och ungdomsvården.15 Ansvaret för utslussning och eftervård efter avslutad placering i statlig institutionsvård vilar alltså i dag tydligt på socialnämnden samtidigt som eftervårdens omfattning och innehåll är föremål för flera pågående och aviserade reformer. Insatser för utslussning och eftervård efter avslutad placering kan inte heller tydligt avgränsas mot andra insatser och andra former av stöd som kommunerna svarar för och som de kan ge privata aktörer i uppdrag att utföra. Mot den bakgrunden bedömer vi att det nu saknas tillräckliga förutsättningar att föreslå att Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård ges ett särskilt ansvar för eftervård efter avslutad placering i statligt hem för barn och unga. Sådant stöd kan i dagsläget inte sägas motsvara något av de tre kriterierna ovan för att ett område eller en typ av insats som ingå i den statliga barn - och ungdomsvården. Vi vill dock inte utesluta att vissa former av stöd för eftervård efter av- slutad placering kan komma att motsvara något av kriterierna. Det kan till exempel handla om stöd för eftervård till barn och unga med omfattande tidigare kriminalitet som det kan vara svårt att hitta andra placeringsalternativ till. Fortsatt arbete med uppdrag om eftervård Vi föreslår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha samma möjlighet som SiS att utföra uppdrag och eftervård åt kommu- nerna för utslussning och eftervård som inte omfattas av verksam- heten vid statliga hem för barn och unga. Det handlar alltså om en möjlighet att utföra uppdrag som förutsätter att kommunerna vill ge myndigheten uppdrag inom området, inte om ett ansvar för myndig- heten att erbjuda sådant stöd. Om en kommun bedömer att det är det bästa för barnet eller den unge att få stöd för eftervård efter avslutad 15 Dir. 2025:74 s. 11. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 519 placering från myndigheten så ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ha samma möjlighet att göra det som SiS har i dag. Det kan tilläggas att SiS enligt 15 kap. 1 § hälso - och sjukvårds- lagen (2017:30) får sluta avtal med en region om att utföra de upp- gifter som regionen ansvarar för enligt den lagen. Vi föreslår att en upplysningsbestämmelse tas in i instruktionen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Vidare bedömer vi att regeringen bör ge SiS i uppdrag att samman- ställa och analysera myndighetens erfarenheter att utforma stöd för eftervård efter avslutad placering i särskilt ungdomshem som under- lag för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds fortsatta arbete med sådant stöd. I den utsträckning som SiS erbjudit stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående till barn och unga som avslutat placering i särskilt ungdomshem bör även erfarenheter av det arbetet kunnat tas med i sammanställningen och analysen (jfr av- snitt 8.5.6). Uppdraget bör genomföras i samverkan med Socialsty- relsen, företrädare för huvudmän och företrädare för andra verksam- heter som ger stöd för utslussning och ef tervård. I uppdraget bör ingå att bedöma om det finns särskilda situationer eller grupper av barn och unga där SiS och senare Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ha särskild beredskap att utveckla stöd för efter- vård såsom barn och unga med omfattande tidigare kriminalitet, och hög risk för fortsatt kriminalitet. Bedömningen bör kunna ligga till grund för beslut om tydligare uppdrag till myndigheten när det samlade reformlandskapet går att över blicka och det finns bättre möjligheter att beskriva konsekvenser för ansvarsfördelning, resurs- behov och barnets bästa. Ett sådant beslut bör övervägas i anslutning till det fortsatta arbete som vi föreslår i avsnitt 7.2 inför bildandet av den nya myndigheten och det slutliga utformandet av myndighetens instruktion. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 520 7.4 Krav på utförandet av uppgifterna 7.4.1 Generella krav Utredningens förslag För utförandet av sina uppgifter ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård – implementera rättssäkra och kunskapsbaserade metoder och arbetssätt, – systematiskt och fortlöpande följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i sin verksamhet, och – bidra till utvecklingen av metoder och arbetssätt inom social barn- och ungdomsvård. Myndigheten ska ha motsvarande ansvar som socialnämnden för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom myndighetens verksamhet. Skälen för vårt förslag De olika uppgifter som ska ingå i uppdraget till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska enligt vår bedömning omfattas av vissa generella krav på utförandet. Vissa sådana krav gäller i dag för SiS, men vi föreslår att dessa krav förändras i vissa delar för att stämma överens med det kärnuppdrag och det mål som vi föreslår för den nya myndigheten. Implementera rättssäkra och kunskapsbaserade metoder och arbetssätt Vi anser att den nya myndighetens ska ha en tydlig inriktning på implementering och likvärdig tillämpning av rättsliga bedömningar och kunskapsunderlag i alla delar av arbetet. De uppgifter som myn- digheten utför ska omfattas av ett systematiskt kvalitetsarbete med uppföljning och utveckling av den egna verksamhetens kvalitet. Som framgår av vår kartläggning i kapitel 5 av kvalitetsbrister i dagens statliga barn- och ungdomsvård visar flera studier och rap- SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 521 porter på skillnader mellan de särskilda ungdomshemmen. Det gäller bland annat arbetssätt och metoder och vid användningen av fysiska ingripanden och särskilda befogenheter, vilket vi redogjort för i avsnitt 5.3. Dessa skillnader kan inte förklaras med hänvisning till differentiering efter barnens och de ungas behov. När SiS bildades framhöll den dåvarande regeringen att den nya organisationen utgår från att de olika institutionerna ges ett stort mått av självständighet, även om vissa frågor behövde hanteras centralt för bland annat en god differentiering i vårdutbudet.16 Mot bakgrund av de konstaterade bristerna i vårdkvaliteten kopplade till skillnader mellan de olika hemmen anser vi att den utgångspunkten inte längre är aktuell. I stället är det nu angeläget med en väl fungerande imple- mentering av rättssäkra och kunskapsbaserade arbetssätt i syfte att erbjuda en likvärdig vård för alla barn och unga som är inskrivna i hemmen. Det ställer särskilda krav på styrning och ledarskap inom den statliga barn- och ungdomsvården, från ledningen för Myndig- heten från statlig barn- och ungdomsvård till chefer för och inom de verksamheter som utför vården. Systematiskt och fortlöpande följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i sin verksamhet Av 5 kap. 2 § SoL följer att socialnämnden systematiskt och fort - löpande ska följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten. Av 4 kap. 2 § SoL följer att med socialnämnd avses i en nämnd som kommunfullmäktige bestämt ska fullgöra kommunens uppgifter inom socialtjänsten och som fullgör uppgifter inom socialtjänsten. Bestämmelsen i 5 kap. 2 § SoL motsvarar 3 kap. 3 § fjärde stycket 2001 års socialtjänstlag (2001:453). Av den äldre bestämmelsen fram- går dock att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utveck- las och säkras. Till skillnad från 2001 års lag så har alltså lagstiftaren i den nya socialtjänstlagen särskilt pekat ut socialnämnden som an - svarig för att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete. Det innebär bland annat att SiS inte träffas av den nya bestämmelsen, vilket inte kommenteras vidare i förarbetena till den nya bestämmelsen. 16 Prop. 1992/93:61 om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård, s. 19. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 522 I allmänmotiveringen till bestämmelsen i 5 kap. 2 § 2025 års social- tjänstlag hänvisas det till att det av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete framgår att den som bedriver socialtjänst, med stöd av ett ledningssystem, bland annat ska kontrollera, följa upp och ut- värdera verksamheten. Av 1 kap. 1 § SOSFS 2011:9, som anger före- skrifternas tillämpningsområde, framgår dock att föreskrifterna så- vitt här är aktuellt enbart ska tillämpas i verksamhet som omfattas av just 5 kap. 2 § SoL. Enligt ordalydelsen i 5 kap. 2 § SoL omfattas numera inte SiS verk- samhet av bestämmelsen och därmed inte heller av Socialstyrelsens föreskrifter, trots att definitionen av socialtjänst i föreskrifterna om- fattar SiS och trots att SiS pekas ut som en av de aktörer som bedriver socialtjänst och därmed har att iaktta föreskrifterna (se 2 kap. 1 § SOSFS 2011:9). Även om föreskrifternas tillämpningsområde skulle omformuleras så att de även omfattade den verksamhet som Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård bedriver skulle det förhål- landet kvarstå att myndigheten inte omfattades av kravet på att be- driva systematiskt kvalitetsarbete enligt 5 kap. 2 § SoL. Detta synes inte ha varit lagstiftarens syfte. För att det inte ska råda något tvivel om att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha en skyldighet att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete och ha ett tydligt dataskyddsrättsligt stöd för den personuppgiftsbehandling som krävs för ett systema- tiskt kvalitetsarbete föreslår vi att 5 kap. 2 § SoL ändras på så sätt att skyldigheten enligt bestämmelsen även träffar den nya myndigheten. Det innebär att Socialstyrelsens föreskrifter kommer att omfatta den nya myndighetens skyldighet att bedriva ett systematiskt kvalitets- arbete, på samma sätt som de träffade SiS skyldighet att bedriva så- dant arbete enligt 2001 års socialtjänstlag. Bidra till utvecklingen av metoder och arbetssätt inom social barn- och ungdomsvård Vi anser att underlaget för den nya myndighetens arbete till stor del bör tas fram av de statliga myndigheter som har generella uppgifter avseende normering och kunskapsstöd inom socialtjänsten. Myndig- heten ska kunna initiera och även genomföra vissa kompletterade arbeten utifrån de särskilda förhållanden som gäller för vård i lås - SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 523 bara miljöer. I första hand bör myndighetens arbete dock inriktas på att bidra till kunskapsutvecklingen inom barn- och ungdomsvården genom avgränsade utvecklingsarbetebeten och uppföljningar i den egna verksamheten. Dessa insatser bör göras i samverkan med andra myndigheter, externa forskare och organisationer som är verksamma inom social barn- och ungdomsvård. I dag anges forskning som en uppgift i 2 § förordningen med in- struktion för SiS. Inför bildandet av SiS betonades att forskningsupp- draget inte innebär att myndigheten bör bedriva egen forsknings - verksamhet. SiS borde ta initiativ till forskning inom området, hålla löpande kontakt med forskningen och forskarna och verka för forsk- ningsresultatens spridning och överföring till praktisk tillämpning. Själva forskningen borde dock bedrivas vid universitet och högsko- lor.17 En annan bedömning gjordes några år senare av regeringen med slutsatsen att SiS inte bedriver egen forskning utan bara initierar och finansierar forskning.18 Vi är medvetna om att SiS har efterfrågat ett uppdrag att själv be- driva forskning för att bland annat kunna genomföra vissa uppfölj- ningar och utvärderingar av den egna verksamheten och för att forsk- ningsetiskt pröva undersökningar som omfattar barn och unga som vårdas utan samtycke i låsbara miljöer. Det kan finnas skäl att närmare utreda ett sådant forskningsuppdrag, men det ingår inte i våra direktiv. I avsnitt 7.5.3 föreslår vi att en sådan utredning görs inom ramen för statens styrning med kunskap inom socialtjänsten. För att undvika oklarhet om den nya myndighetens uppgifter i förhållande till forsk- ning anser vi inte att forskning ska anges som en uppgift för myn - digheten innan frågan utretts närmare. Det bör dock kunna ingå i myndighetens uppgift att bidra till kunskapsutvecklingen inom social barn- och ungdomsvård att initiera extern forskning om vården och att samverka om sådan forskning. Rutiner mot missförhållanden Socialnämnden har enligt 27 kap. 1 § SoL ansvar för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missför- hållanden inom socialtjänstens verksamhet. Regeringen framhöll i 17 Prop. 1992/93:61 s. 25. 18 Prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 49. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 524 samband med att ansvaret infördes att ett fungerande system för risk- hantering är en förutsättning för att kunna säkerställa god kvalitet i socialtjänsten och bör vara en del av socialtjänstens systematiska för- bättringsarbete.19 I och med att ansvaret gäller socialtjänstens verksamhet, sträcker sig socialnämndens ansvar även till den socialtjänst som utförs inom den statliga barn- och ungdomsvården. Vi bedömer dock att vikten av att förebygga missförhållanden är särskilt framträdande i en verk- samhet av den karaktär som den statliga barn- och ungdomsvården har. Vi bedömer därför att socialnämndens ansvar för rutiner enligt 27 kap. 1 § SoL bör kompletteras med motsvarande bestämmelser för den nya myndigheten, som kommer att ha dagli g inblick i de risker som kan uppstå i vården. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska därför ges motsvarande ansvar som socialnämnden för att rutiner mot missförhållanden inom myndighetens verksamhet finns. Ekonomisk styrning, resultatuppföljning och kontroll SiS ansvarar i dag för ekonomisk styrning, resultatuppföljning och kontroll av sin verksamhet enligt § 4 förordningen med instruktion för Statens institutionsstyrelse. I avsnitt 7.6.2, föreslår vi att det ska framgå av instruktionen för Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård att denna myndighet ska tillämpa internrevisions förord- ningen (2006:1228). Det innebär att ansvaret för ekonomisk styrning, resultatuppföljning och kontroll inte särskilt behöver regleras i den nya myndighetens instruktion. 7.4.2 Särskilda krav vid vård av barn och unga Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utforma sin verksamhet så att den svarar mot de mål och krav som gäller för vård av barn och unga utanför deras eget hem och så att den ut- går från flickors och pojkars samt kvinnors och mäns villkor och behov. 19 Prop. 2024/25:89 s. 519. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 525 Den vård som myndigheten svarar för ska ge barn och unga bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan skadligt bruk och beroende, brottslig verksamhet, annat socialt nedbryt- ande eller annat destruktivt beteende. Inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn och unga ska myndigheten bedöma konsekvenserna för barn och unga och därvid ta särskild hänsyn till barns och ungas bästa. Myndigheten ansvarar för att dess sociala vård, skolverksam- het och hälso- och sjukvård så långt det är möjligt och lämpligt ges sammanhållet utifrån barns och ungas behov och rättigheter. Myndighetens organisation av de statliga hemmen för barn och unga ska vara utformad så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kontroll. Skälen för vårt förslag I SiS instruktion anges flera krav på verksamheten vid särskilda ung- domshem som gäller vården av barn och unga där. Myndigheten svarar för att de barn, unga och vuxna som vårdas vid myndigheten får en god, ändamålsenlig och rättssäker vård som ger bättre förutsätt- ningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende (1 a §). Vidare ska verksamheten vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn, unga och vuxna (2 a § första stycket). Organisa- tion av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen ska vara utformad så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kon- troll (2 a § andra stycket). SiS ska också utforma sin verksamhet så att den utgår från flickors och pojkars samt kvinnors och mäns vill- kor och behov samt inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn bedöma konsekvenserna för barn och därvid ta särskild hänsyn till barns bästa (4 §). Dessa krav är fortsatt relevanta för de delar av den nya myndig- hetens insatser som direkt gäller barn och unga. Vi föreslår att de med vissa justeringar också anges i uppdraget till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Det som nu enbart gäller barn före- slås gälla barn och unga. Det som nu anges i 1 a § om en god, ända- målsenlig och rättssäker vård föreslås flyttas till beskrivningen av myndighetens kärnuppdrag och gälla för alla delar av den nya myn- En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 526 dighetens arbete. Ett par begrepp föreslås också bli justerade så att de överensstämmer med de kriterier för omhändertagande av barn och unga som regeringen föreslår i sin lagrådsremiss med förslag till ny lag om omhändertaganden av barn och unga. Det innebär att begreppet kriminalitet byts mot brottslig verksamhet och att begrep- pet annat socialt nedbrytande beteende kompletteras med annat destruktivt beteende.20 Utöver dessa krav på myndighetens vård av barn och unga före- slår vi att det ska framgå av myndighetens instruktion att den sociala vård, skolverksamheten och hälso - och sjukvården inom myndig - heten ska ges sammanhållet utifrån barns och ungas behov och rättig- heter när det är möjligt och lämpligt. I kapitel 9 och 10 beskriver vi arbeten som pågår för att utveckla intern samverkan och teamarbete inom SiS för att förena socialt behandlingsarbete med skolverksamhet eller den hälso- och sjukvård som den myndigheten bedriver. Det är angeläget att en sådan samlad syn på myndighetens möjligheter att tillgodose barns och ungas behov är vägledande i det fortsatta arbetet med att utforma verksamheten så långt det är möjligt och lämpligt ur bland annat juridiska förutsättningar och etiska bedöm ningar. Forskningen ger starkt stöd för att social vård även behöver förenas med stöd för utbildning och hälsan för barn och unga som är place- rade i institutioner såsom de särskilda ungdomshemmen. Med rätt social vård kan barn och unga tillgodogöra sig utbildning och hälso- och sjukvård och omvänt. Den sociala vården har i sig också flera beröringspunkter med såväl pedagogiskt arbete som psykosociala och hälsofrämjande insatser. Det gäller inte minst i det grund läggande stöd som många barn och unga i institutionsvård behöver för sociala och praktiska färdigheter och stärkta funktionsförmågor inom olika livsområden. Vi föreslår därför att myndigheten ska arbeta för att dess sociala vård, skolverksamhet och hälso- och sjukvård ges samman- hållet utifrån barns och ungas behov och rättigheter. 20 Regeringen (2026). Lagrådsremiss: För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhän- dertagande för vård av barn och unga, s. 176–179. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 527 7.4.3 Samverkan Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha den sam- verkan med andra myndigheter och övriga aktörer som behövs för en god, rättssäker och likvärdig statlig barn- och ungdomsvård. Myndigheten ska särskilt främja och underlätta samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer så att barn och unga som vårdas inom myndigheten får en sammanhållen vård med tillgång till en obruten skolgång samt hälso- och sjukvård och tandvård. Skälen för vårt förslag Enligt instruktionen för SiS ska myndigheten genom samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer verka för att brukarna får en sammanhållen vård (5 §). Även denna uppgift är fortsatt aktuell för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Vi föreslår dock att bestämmelsen delas upp med avseende på dels den samverkan som kan behövas i alla delar av myndighetens verksamhet, dels den samverkan som särskilt behövs vid utförandet av vård för barn och unga. I det förra fallet ska myndigheten ha den samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer som behövs för en god, rättssäker och likvärdig statlig barn- och ungdomsvård. I det senare fallet ska myndigheten särskilt främja och under - lätta samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer så att barn och unga som vårdas inom myndigheten får en sammanhållen vård med tillgång till en obruten skolgång samt hälso- och sjukvård och tandvård. Att myndigheten ska främja och underlätta sådan sam- verkan innebär ett krav på att myndigheten aktivt ska arbeta för att samverkan kommer till stånd och vid behov se över sina för utsätt- ningar för samverkan, till exempel för regionen att genom tillgång till lämpliga och säkra lokaler erbjuda hälso- och sjukvård på plats i statliga hem för barn och unga. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 528 7.4.4 Ett uppdrag att förebygga och motverka brottslighet Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska, inom sitt verksamhetsområde, förebygga och motverka brottslighet. Skälen för vårt förslag Brottsförebyggande arbete delas ofta upp i social och situationell prevention. Den sociala brottspreventionen syftar till att minska individers motivation och benägenhet att begå brott och återfalla i brott medan den situationella brottspreventionen är inriktad på att förhindra eller försvåra att brott begås genom att förändra en plats eller situation där brott kan begås.21 Båda dessa områden är aktuella i statliga barn- och ungdomsvår- den. Vården behöver vara utformad så att barn och unga som placeras till följd av brottsligt beteende eller riskerar att begå brott får behand- ling och övrigt stöd som effektivt förebygger brottslighet. Samtidigt är en trygg och säker vårdmiljö avgörande för den sociala brottspre- ventionen, men också centralt för att förhindra situationer där brott kan begås. SiS har i dag uppgifter som rör både socialt och situationellt brotts- förebyggande arbete. Enligt myndighetens instruktion ska de barn, unga och vuxna som vårdas vid myndigheten får en god, ändamåls- enlig och rättssäker vård som ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt ned - brytande beteende. Enligt instruktion har SiS även en skyldighet att utforma verksamheten så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn och unga. Myndigheten ingår också i Bob-samverkan om barn i organiserad brottslighet. Som framgår ovan i detta kapitel föreslår vi att dessa uppgifter ska gälla även för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Vi anser också att den nya myndigheten ska få en uttalad uppgift att förebygga och motverka brottslighet inom sitt verksamhetsområde. Med en sådan uppgift skapas ett sammanhang mellan myndighetens olika andra brottspreventiva insatser. 21 Regeringskansliet, Socialdepartementet (2023). Ett förtydligat brottsförebyggande ansvar för socialnämnden Promemoria 2023-12-04 S2023/03181 s. 33. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 529 Behovet av brottsförebyggande arbete är betydande inom den statliga barn- och ungdomsvården där det finns risker för allvarligt våld, fritagningar, rekrytering till kriminella nätverk och att barn och unga fortsätter eller introduceras i kriminellt beteende under placer- ingen. Otillåten påverkan på myndighetens medarbetare behöver också kunna förebyggas och motverkas. Ett uppdrag till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att förebygga och motverka brottslighet förtydligar också myndig - hetens roll i brottsförebyggande myndighetssamverkan. Vidare länkar ett sådant uppdrag myndigheten till det samlade brottsförebyggande arbetet inom socialtjänsten. Sedan den 1 juli 2025 ska socialnämnden enligt 18 kap. 4 § SoL särskilt arbeta för och ta initiativ till att före- bygga och motverka brottslighet bland barn och unga. I kapitel 12 behandlar vi den statliga barn- och ungdomsvårdens behov av att behandla personuppgifter i brottsförebyggande syfte och i syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten. 7.4.5 Andra bestämmelser som förs över från instruktionen för SiS Utredningens förslag De nuvarande bestämmelserna i 8 §, 8 a §, 9 §, 10 §, 10 a § och 11 § förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens insti tu- tionsstyrelse ska föras över till instruktionen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Skälen för vårt förslag Utöver de förslag vi lämnar i detta kapitel på uppgifter med mera som ska anges i instruktionen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård föreslår vi att några bestämmelser som nu finns i in - struktionen för SiS ska föras till instruktionen för den nya myndig- heten. Vi har inte utifrån våra direktiv haft anledning att se över dessa bestämmelser och bedömer att de fortsatt behöver anges i myndig- hetens instruktion. Bestämmelserna ska dock justeras så att de avser Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och sådan verksam- het som vi föreslår att den myndigheten ska svara för. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 530 Vårt förslag gäller bestämmelserna om att – generaldirektören är myndighetschef (nuvarande 8 §) och att det vid myndigheten finns en överdirektör (nuvarande 8 a §), – det vid myndigheten ska finnas en personalansvarsnämnd (nu- varande 9 §), – myndigheten får tillhandahålla sådana varor och tjänster som produceras huvudsakligen av barn och unga som ett led i verk- samheten vid statliga hem för barn och unga (nuvarande 10 §), – myndigheten ska tillämpa förordningen (1998:1379) om ersättning för sakskada till polismän och anställda inom Kriminalvården med flera vid ersättning till anställda vid myndigheten, vars egendom har skadats i tjänsten samt att frågor om ersättning ska prövas av myndigheten (nuvarande 10 a §), och att – myndigheten ska ta ut avgifter för verksamhet enligt 9 kap. 8 § andra stycket SoL och disponera avgiftsinkomsterna. Myndig - heten ska ta ut avgifter för verksamhet enligt 9 §, besluta om av- gifternas storlek och disponera avgiftsinkomsterna. Myndigheten får i fråga om verksamhet enligt 9 kap. 8 § andra stycket social- tjänstlagen meddela föreskrifter om avgifternas storlek. Med undantag för avgifter för eftervård enligt 9 § får myndigheten bestämma sådana avgifter som avses i första stycket upp till full kostnadstäckning (nuvarande 11 §). 7.5 Myndighetens uppdrag i förhållande till andra statliga myndigheter 7.5.1 Ett samlat statligt åtagande Flera statliga myndigheters ansvar I avsnitt 6.2.3 framhåller vi att en reform av den statliga barn - och ungdomsvården bör avse statens samlade ansvar och styrmedel inom området, inte enbart uppgifterna för en enskild myndighet. Att sta- ten har ett särskilt ansvar för att utföra viss barn- och ungdomsvård bör alltså leda till att denna vård inte hamnar vid sidan av den övriga statliga styrningen inom socialtjänsten och angränsande områden. I samma avsnitt beskriver vi att relativt många andra statliga myndig- SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 531 heter har uppgifter inom eller i anslutning till den statliga barn- och ungdomsvården. Den statliga barn- och ungdomsvården omfattas av uppdrag att utföra insatser till barn och unga, men också av andra uppdrag om normering, utveckling, sammanställning och förmedling av kunskap, uppföljning och utvärdering, tillsyn och andra gransk - ningar av vård och omsorg eller statlig verksamhet. Att skapa en genomtänkt helhet av dessa uppdrag och myndighets- insatser för en ändamålsenlig och väl fungerande statlig styrning av vården är därför en viktig uppgift. Under senare år har statliga myn- digheter genomfört flera granskningar av SiS och de särskilda ung- domshemmen. Samma utveckling kan ses när det gäller granskningar av den övriga institutionsvården för barn och unga i Sverige. Även internationellt har det pågått en utveckling mot ökad myndig hets- kontroll av kvaliteten i samhällsvården av barn och unga för att mini- mera risken för att samhällsvård skadar barn och kränker deras rättig- heter under det att de är placerade. För svensk del saknas däremot ett samordnat eller gemensamt arbete för hur kunskap om god vård i institutionsvården för barn och unga ska utvecklas och användas systematiskt. Utredningen om barn och unga i samhällets vård iden- tifierade det problemet och föreslog ett tydligare och mer samlat statligt ansvar för stöd till institutionsvården.22 Vi vill framhålla att också statens egen barn- och ungdomsvård behöver omfattas av ett sådant arbete och att Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård får en tydlig roll i arbetet. Statens styrning med kunskap Rådet för styrning med kunskap behandlar strategiskt viktiga frågor som bidrar till att rätt kunskap når fram till huvudmän samt profession inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. I rådet ingår tio myndig- heter: E-hälsomyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Inspektionen för vård och om sorg, Läkemedelsverket, Myndigheten för delaktighet, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) och Tandvårds - och läkemedelsförmånsverket. Socialstyrelsens generaldirektör är ord - förande i rådet, se 6–7 §§ förordningen (2015:155) om statlig styr- 22 SOU 2023:66 s. 266, 729 och 764–768. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 532 ning med kunskap avseende hälso - och sjukvård, socialtjänst och LSS-verksamhet. Rådets kansli är också placerat på Socialstyrelsen. Rådet för styrning med kunskap ska ha till uppgift att verka för att – den statliga styrningen med kunskap avseende hälso- och sjuk- vård, socialtjänst och LSS-verksamhet är samordnad och effektiv, – patienters och brukares synpunkter och erfarenheter beaktas i myndigheternas styrning med kunskap, – statens styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård, social- tjänst och LSS-verksamhet är anpassad till olika professioners behov, – statens styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård, social- tjänst och LSS-verksamhet är anpassad till huvudmännens behov, – kommunikationen av den statliga styrningen med kunskap gent- emot användarna är samordnad, och – samverkan sker med myndigheter som inte ingår i Rådet för styr- ning med kunskap samt med andra offentliga och privata aktörer. Rådet för styrning med kunskap ska vara ett forum för samverkan kring strategiska frågor om kunskapsutveckling och nyttiggörandet av forskning och innovationer avseende hälso- och sjukvård, social- tjänst och LSS-verksamhet. Se 8 § förordningen om statlig styrning med kunskap avseende hälso - och sjukvård, socialtjänst och LSS - verksamhet. Parallellt med rådet finns en huvudmannagrupp som ska infor - mera rådet om områden där huvudmännen har behov av kunskap. Socialstyrelsens generaldirektör leder gruppen. Huvudmannagruppen består av sex ledamöter från regioner och tio ledamöter från kommu- ner. Ledamöterna har utsetts av regeringen på förslag av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), se 4 § andra stycket förordningen om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård, social- tjänst och LSS-verksamhet. Utredningen om barn och unga i samhällets vård har konstaterat att kunskapsstyrningen inom den sociala barn- och ungdomsvården främst har varit inriktad på kommunernas handläggning. Institutions- vården för barn och unga domineras av privata utförare som inte är representerade i den nuvarande organisationen för statens styrning SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 533 med kunskap. SiS ingår inte heller i kunskapsstyrningssystemet trots att det är en statlig myndighet inom socialtjänsten. Följden är att staten på nationell nivå inte systematiskt tar fram, tillgängliggör och implementerar kunskap om god vård i HVB på nationell nivå. 23 Utredningen Barn och unga i samhällets vård har föreslagit ett tyd- ligt uppdrag till Socialstyrelsen att samordna statens stöd till sam- hällsvården för barn och unga som även omfattar medverkan från de verksamheter som utför vården. I förslaget ingår även att SiS inklu- deras i kunskapsstyrningssystemet.24 Mer generella brister i kunskapsstyrningen beskrivs av Vård- och omsorgsanalys i kartläggningen och analysen Med kunskap som kom- pass med bedömningar av hur styrningen med kunskap inom social- tjänsten fungerar. Den samlade bedömningen är att kunskapsstyr - ningen inte fungerar som ett sammanhållet och ändamålsenligt system för styrning med kunskap inom socialtjänsten. Bland annat saknas viktiga aktörer för en kunskapsbaserad socialtjänst i systemet, vilket gör att vissa perspektiv hamnar i skymundan. Enligt Vård- och om- sorgsanalys skulle arbetet för en mer kunskapsbaserad socialtjänst stärkas av en ökad professionsmedverkan och ett konkretiserat brukarperspektiv samt en mer framträdande roll för universitet och lärosäten. Kunskapsstyrningssystemet som helhet skulle också gyn- nas av en starkare lokal kunskapsutveckling och mer spridning av lokal kunskap.25 Under 2026 har Riksrevisionen inlett en granskning av statliga myndigheters samverkan av kunskapsstyrning inom vård och om- sorg.26 Myndighetssamverkan om brottsförebyggande arbete En annan samverkansform som vuxit fram under senare år på uppdrag av regeringen är Bob – barn och unga i organiserad brottslighet. I den samverkansformen deltar SiS tillsammans med Polismyndig heten, Brottsförebyggande rådet (Brå), Kriminalvården, Länsstyrel serna, 23 SOU 2023:66 s. 268. 24 SOU 2023:66 s. 272. 25 Vård- och omsorgsanalys (2026). Med kunskap som kompass. En kartläggning och analys av styrningen med kunskap inom socialtjänsten. Rapport 2026:1 s. 5–6. 26 Riksrevisionen, Statens kunskapsstyrning av vården och omsorgen; https://www.riksrevisionen.se/granskningar/pagaende-granskningar/statens- kunskapsstyrning-av-varden-och-omsorgen.html [2026-04-12]. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 534 Socialstyrelsen, Skolverket och Åklagarmyndigheten. Bob-strukturen syftar till att säkerställa att informationsdelning, kontaktvägar och operativ samverkan finns på plats i alla kommuner och lokalpolis - områden. Målet är att det ska finnas en tydlig handlingsberedskap när ett barn riskerar att dras in i kriminalitet eller redan är brotts - aktiv. De åtta myndigheterna har bland annat publicerat Bob-guiden med beskrivningar av hur lokal Bob-samverkan kan etableras med hänsyn till såväl den lokala lägesbilden som lokala förutsättningar.27 7.5.2 Tillgången till aktuell, relevant och tillförlitlig kunskap behöver stärkas Utredningens bedömning Det nuvarande systemet för statens styrning med kunskap inom vård och omsorg är inte anpassat efter behov och förutsättningar inom statens egen barn- och ungdomsvård. Skälen för vår bedömning Brister i dagens kunskapsstyrningssystem Tillgång till aktuell, relevant och tillförlitlig kunskap är grundläggande för den statliga barn - och ungdomsvården. Förslag om förbättrad tillgång till kunskapsstöd för institutionsvården för barn och unga har lämnats av Utredningen om barn och unga i samhället vård.28 De förslagen tar även upp vissa typer av stöd till statlig barn- och ung- domsvård, men det kan finnas anledning att förstärka den typen av insatser ytterligare. Den myndighet som svarar för den statliga barn- och ungdomsvården behöver ha en tydligare koppling till statens styrning med kunskap än i dag, som myndighet med eget utvecklings- arbete och som användare av den kunskap som andra utvecklar, sam- manställer och gör tillgänglig. Beskrivningen ovan visar att det nuvarande systemet för statens styrning med kunskap inom vård och omsorg inte är anpassat efter 27 Brottsförebyggande rådet Brå, Kriminalvården, Länsstyrelserna, Polisen, Skolverket, Social- styrelsen, Statens institutionsstyrelse SiS och Åklagarmyndigheten (2026). Bob-guide. En guide för lokal Bob-samverkan, s. 3. 28 SOU 2023:66 s. 764. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 535 behov och förutsättningar inom institutionsvården för barn och unga, varken den del som staten svarar för eller den del som utförs av privata huvudmän. SiS är varken representerat som myndighet med eget ansvar för metodutveckling, forskning, uppföljning av vårdresultat samt utvecklingsarbete eller som användare av den kunskap som andra myndigheter svarar för att utveckla och förmedla. I det fortsatta arbetet med att se över och utveckla statens styrning med kunskap behöver dessa problem uppmärksammas och lösas i nära anslutning till att uppdraget för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård utformas. Statens styrning med kunskap inom vård och omsorg måste kunna tillgodose behoven av kunskapsstöd inom statens egen barn- och ungdomsvård och omfatta den kunskap som kan utvecklas där. Ett alternativ är det nuvarande kunskapsstyr- ningssystemet utvecklas och kompletteras så att den statliga barn - och ungdomsvården kan både bidra till och ha nytta av det. Ett annat alternativ är att särskilda former för kunskapsstyrningen byggs upp för den statliga barn- och ungdomsvården som också kan omfatta stöd för brottsförebyggande arbete och skolverksamhet. De två alternativen utesluter inte varandra och kan vara lämpliga att utreda samtidigt. Det arbetet måste samordnas med den genom- gripande reform av den statliga barn - och ungdomsvården som vi föreslår i detta betänkande och i synnerhet med beslut om förutsätt- ningarna för Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. En tydlig beskrivning av den nya myndighetens avgränsningar till och beroenden av andra statliga myndigheters uppdrag inom området är nödvändig för att den statliga barn- och ungdomsvården ska ha de reella möjligheter att utveckla och kunskap som krävs för att leva upp till nuvarande regler och till de ambitionshöjningar som vi före- slår i detta betänkande. Vi vill också framhålla att en översyn och utveckling av statens styrning med kunskap i förhållande till den statliga barn- och ung- domsvården bör samordnas med beredningen av de förslag som lämnats om en nationell struktur för uppföljning och analys av sam- hällsvården av Utredningen om barn och unga i samhällets vård. En sådan nationell struktur gör det möjligt att lokalt och nationellt följa vårdens kvalitet inom centrala områden, att lokalt och nationellt få underlag till analys och bedömning av dagsläge och utveckling över tid samt att ta fram underlag till styrning, ledning och förbättrings- arbete på både lokal och nationell nivå. Enligt förslaget ska struk - En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 536 turen samordnas av Socialstyrelsen med underlag från olika aktörer inom området, bland dem SiS.29 Forskning – ett särskilt område för stärkt samordning och samverkan Det behövs också satsningar på olika former av forskning inom så- väl den statliga barn- och ungdomsvården som institutionsvården och samhällsvården i övrigt. Det gäller både forskning om metoder och långsiktiga effekter och verksamhetsnära forskning i anslutning till utvecklingen av olika verksamheter. Även det arbetet behöver utgå från ett samlat statligt åtagande där Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har en tydlig roll och de förutsättningar som be- hövs för att svara för utveckling av den egna verksamheten. I avsnitt 7.5.3 konstaterar vi att ett forskningsuppdrag till Myn - digheten för statlig barn- och ungdomsvård bör utgå från en samlad analys av de statliga myndigheternas forskningsuppgifter inom social- tjänsten och de särskilda förutsättningar och behov som kan finnas inom statlig barn- och ungdomsvård. Som framgår ovan har SiS en uppgift att svara för forskning i sin nuvarande instruktion samtidigt som regeringen vid ett par tillfällen uttalat att det uppdraget inte innebär att SiS ska bedriva egen forskning.30 SiS har i en hemställan till regeringen framfört önskemål om lag- stöd för att på ett bättre sätt kunna följa upp verksamheten och kunna inhämta uppgifter från offentliga register, till exempel från belast - ningsregistret, patientregistret och dödsorsaksregistret, men att lag- stöd för detta saknas (S2022/03070). Ett sådant lagstöd skulle för - utsätta ett uppdrag till SiS att bedriva forskning. Utöver hemställan har SiS vid ett möte med oss framfört behovet av ett uppdrag till myndigheten för att bland annat kunna följa upp vården och göra andra undersökningar som behövs för att utveckla verksamheten. Att SiS i dag inte har i uppdrag att bedriva forskning innebär enligt myndigheten även begränsningar av möjligheterna att göra före- och eftermätningar inom ramen för vården och för upp - följningar under vårdtiden för att upptäcka risker och andra problem vid arbete i särskilda ungdomshem med kunskapsbaserade metoder och arbetssätt. SiS bedömer vidare att ett forskningsuppdrag är viktigt 29 SOU 2023:66 s. 277–295. 30 Prop. 1992/93:61 s. 25 och prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM- vården m.m., s. 49. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 537 för att studier inom ramen för myndighetens verksamhetsutveckling ska vara forskningsetiskt prövade och godkända, inte minst med tanke på att barn och unga är placerade med tvång på SiS särskilda ungdoms- hem och även i övrigt befinner sig i utsatta situationer. Forskningen behövs enligt SiS i syfte att utföra myndighetens uppdrag att erbjuda vård och behandling som ger bevisad och gynnsam effekt samt att arbeta med evidensbaserad vård och behandling. Genom att få an - vända befintliga forskningsresurser på ett effektivare sätt menar SiS att man bättre kan svara upp mot kritiken som riktats till myndig - heten genom åren. Därutöver har SiS påpekat att med egen forskning utvecklar myndigheten kompetens och lärande som stannar kvar i verksamheten. SiS har sedan flera år fördelat medel till forskare vid universitet och forskning. Myndigheten pausade dock fördelningen av stöd under 2025. SiS har framfört till oss att deras finansiering av extern forsk- ning inte gett tillräckligt med resultat som är användbara i myndig- hetens egen verksamhetsutveckling och inte heller stimulerar verk- samhetsnära forskning i övrigt om den typ av tvångsvård av barn och unga som SiS bedriver. SiS föreslår att de medel som använts till att finansiera extern forskning i stället ska användas inom myndigheten för forskning som SiS själv bedriver. I dagsläget handlar det om 5 mil- joner kronor per år. Utöver det har SiS i dag omkring ett dussintal anställda forskare. Vi förstår av SiS problem - och behovsbeskrivning att ett forsk - ningsuppdrag med inriktning på myndighetens verksamhetsutveckling kan vara motiverat, men bedömer att frågan behöver utredas vidare i förhållande till statens övriga forskningsansvar inom samhällsvården för barn och unga. Det gäller bland annat bedömningen av vilken tillgång till uppgifter som finns utanför myndigheten som är pro - portionerlig i förhållande till syftet med ett forskningsuppdrag till den myndighet som svarar för den statliga barn- och ungdomsvår- den. I det sammanhanget behöver förhållandet till Socialstyrelsens sektorsövergripande uppdrag om forskning och utveckling inom socialtjänsten beaktas, se 1 § och 4 § 4 förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har bara i mindre ut- sträckning bedrivit forskning och uppföljningsarbete inom institu- tionsvård för barn och unga. Det finns dock exempel på att myndig- heten genomfört forskning som direkt gällt SiS verksamhet. Det gäller bland annat en effektutvärdering av behandlingsprogrammet En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 538 MultifunC, en kartläggning av psykiatriska tillstånd bland och barn och unga i särskilda ungdomshem samt en i dag pågående utvärder- ing av utvecklingsarbetet kring integrerad vård.31 7.5.3 Behov av utvecklad kunskapsstyrning Utredningens bedömning Regeringen bör låta utreda hur statens styrning med kunskap bör utvecklas för att svara mot behov och förutsättningar inom den statliga barn- och ungdomsvården. Inom ramen för detta uppdrag kan behovet av ett forskningsuppdrag till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård analyseras. Ett sådant uppdrag bör vara inriktat på forskning om tydligt avgränsade uppgifter som behövs för myndighetens verksamhetsutveckling. Om ett sådant uppdrag bedöms vara motiverat behöver det också utredas vilken tillgång till information utanför myndigheten som är proportionerlig i förhållande till dessa syften. Regeringen bör även ge Socialstyrelsen och Statens institutions- styrelse ett gemensamt uppdrag att innan den nya myndigheten bildats, börja utveckla former för verksamhetsanknuten forskning om vård i särskilda ungdomshem inom ramen för de forsknings- medel som Statens institutionsstyrelse har tillgång till och det upp- drag Socialstyrelsen har att bedriva forskning inom socialtjänsten. Skälen för vår bedömning Mot bakgrund av de brister och oklarheter i statens styrning inom vård och omsorg med kunskap som vi beskriver ovan bedömer vi att regeringen bör låta utreda hur statens styrning med kunskap bör utvecklas för att svara mot behov och förutsättningar inom den stat- liga barn- och ungdomsvården och föreslå hur statens styrning med kunskap bör utvecklas för att svara mot behov och förutsättningar 31 Socialstyrelsen, (2017). MultifunC institutionsbehandling för ungdomar med svåra beteende- problem – Resultat efter två år; Socialstyrelsen (2019). Vård för barn och unga i HVB utifrån deras samlade behov – Förutsättningar och former för integrerad och annan specialiserad vård, bilaga 2; Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse SiS (2025). Uppdrag att genomföra ett utvecklingsarbete för att förbättra vården för barn och unga som vårdas på SiS och som har stora behov av psykiatrisk vård. Delredovisning 2025 s. 10–14. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 539 inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det kan ske genom upp- drag till en särskild utredare eller ett deluppdrag till den utredare som vi i avsnitt 7.2.5 föreslår ska förbereda bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Utredningsuppdraget bör utformas så att avrapporteringen kompletterar och fördjupar underlaget inför bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Utred- ningen bör genomföras i nära samverkan med SiS, andra berörda myndigheter inom statens styrning med kun skap, företrädare för kommunerna samt forskare och barnrättsorganisationer. Erfarenheter från det nuvarande kunskapsstyrningssystemet inom socialtjänsten bör beaktas, likaså erfarenheter från andra samverkansformer såsom det nationella Bob-rådet. Följande frågor som bör besvaras genom uppdraget: – Bör den nya myndigheten ingå i Rådet för styrning med kunskap eller ha någon annan fast kontakt med rådet som användare av den kunskap som rådet samordnar på strategisk nivå? – Hur ska behovet av kunskapsstöd och forskning i statlig barn- och ungdomsvård förhålla sig till behovet av sådana insatser inom den övriga samhällsvården för barn och unga, särskilt den kommunala och privata institutionsvården? – Bör det göras särskilda satsningar på forskning och utveckling inom institutionsvården där en viss del särskilt gäller den statliga barn- och ungdomsvården? Inom ramen för detta uppdrag kan behovet av ett forskningsuppdrag till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård särskilt analyseras. Ett sådant uppdrag bör, om det blir aktuellt, handla om ett forsk - ningsuppdrag för vissa, tydligt avgränsade, uppgifter som behövs för den myndighetens verksamhetsutveckling, till exempel före - och eftermätningar under vårdtiden och i samband med utskrivning, eller förutsättningar för att studier som redan är möjliga ska bli forsknings- etiskt prövade. Ett sådant forskningsuppdrag skulle komplettera Socialstyrelsens forskningsuppdrag inom socialtjänsten. Uppdraget att utreda forskningsuppdrahet bör även omfatta en bedömning av vilken tillgång till information utanför myndigheten som är propor- tionerlig i förhållande till dessa syften. I avvaktan på ett avgränsat forskningsuppdrag till den myndighet som svarar för den statliga barn- och ungdomsvården bör regeringen En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 540 ge Socialstyrelsen och SiS ett särskilt uppdrag att i samverkan utveckla formerna för verksamhetsnära forskning i anslutning till verk sam- heten vid särskilda ungdomshem. Socialstyrelsen har redan möjlighet att bedriva forskning inom det området och bör tillsammans med forskare och andra inom SiS kunna genomföra forskningsstudier som är motiverade och som SiS i dag inte själv kan genomföra. De medel som SiS använt för att finansiera extern forskning bör kunna använ- das för sådana studier. Företrädare för huvudmän, lärosäten, andra berörda myndigheter och organisationer behöver vara delaktiga vid bedömningen av forskningsbehov i anslutning till verksamheten vid särskilda ungdomshem. 7.6 Myndighetens ledning och organisation 7.6.1 Myndighetens ledningsform Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska vara en sty- relsemyndighet. Skälen för vårt förslag Enrådighetsmyndighet eller styrelsemyndighet SiS är i dag en enrådsmyndighet och leds enligt 6 § i förordning (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse av en myndighetschef. Enligt 7 § i samma förordning ska myndigheten även ha ett insynsråd. Enligt myndighetsförordningen (2007:515) leds en myndighet antingen av – en myndighetschef (enrådighetsmyndighet), – en styrelse (styrelsemyndighet), eller – en nämnd (nämndmyndighet). En enrådighetsmyndighet leds av en chef som ansvarar för myndig- hetens verksamhet inför regeringen. Ledningsformen används i regel för myndigheter där verksamheten i hög grad är styrd av lag, i huvud- SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 541 sak är av rutinärende- och servicekaraktär, är av främjandekaraktär eller för myndigheter med ett litet finansiellt ansvar. För att tillgodose behovet av insyn och stöd till myndighetsledningen kan regeringen inrätta ett insynsråd. Insynsrådets uppgift är att utöva insyn i verk- samheten och ge myndighetschefen råd. Insynsrådet har inga besluts- befogenheter. I en myndighet som leds av en styrelse är styrelsen kollektivt ansvarig för verksamheten inför regeringen. Myndighetens chef ingår som ledamot i styrelsen, men är inte dess ordförande. Myn- dighetschefen ansvarar för den löpande verksamheten i enlighet med styrelsens direktiv. Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter. I vissa fall utser regeringen även vice ordförande. Myndighetschefen utses av regeringen, ofta efter samråd med ordföranden.32 En styrelsemyndighet innebär alltså att regeringen väljer att styra genom en styrelse som med sin samlade kompetens får ansvar för att leda myndigheten. Formen är i första hand lämplig för myndigheter som har ett omfattande finansiellt ansvar, en stor påverkan på andra samhällssektorer, en tvärsektoriell och komplex verksamhet som rör flera samhällsområden, en forskningsintensiv och kunskapsproducer- ande verksamhet, en affärsliknande verksamhet eller ett tydligt behov av bredd i form av olika kompetenser för att leda verksamheten. En styrelse stärker förutsättningarna för strategisk styrning och verk - samhetsutveckling av myndigheten och kan vara en pådrivande kraft och utgöra ett viktigt stöd för myndighetschefen i det löpande arbe- tet med att säkerställa att verksamheten bedrivs effektivt. Styrelsen har som ytterst ansvarig också en viktig roll i kvalitetssäkringen av verksamheten. Eftersom styrelsen är ytterst ansvarig inför regeringen har den, genom styrelseordföranden, en viktig roll i regeringens upp- följning av myndighetens verksamhet och i bedömningen av myndig- hetens resultat.33 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska vara en styrelsemyndighet Vi anser att styrelsemyndighet är den mest lämpliga ledningsformen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. I en skrift från Regeringskansliet bedöms styrelsemyndighet i första hand vara lämplig som ledningsform för myndigheter som har ett omfattande finansiellt 32 Regeringskansliet (2016). Vägledning för statliga myndighetsstyrelser, s. 14. 33 Prop. 2009/10:175 Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt, s. 113. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 542 ansvar i form av budgetomslutning eller tillgångar, en stor påverkan på andra samhällssektorer, en tvärsektoriell och komplex verksamhet som rör flera samhällsområden, en forskningsintensiv och kunskaps- producerande verksamhet (högre utbildning), en affärsliknande verk- samhet eller ett tydligt behov av bredd i form av olika kompetenser för att leda verksamheten.34 Samtliga dessa förutsättningar är aktu- ella för den nya myndigheten med undantag för kunskapsproduk- tionen, där myndigheten ändå kommer att ha en viktig roll genom att dess verksamhet kommer att behöva ge underlag till externa forsk- nings- och utvecklingsarbeten. De förutsättningar som särskilt talar för att den nya myndigheten ska vara en styrelsemyndighet är de tvär- sektoriella och komplexa aspekterna av verksamheten och de affärs- liknande sidorna av verksamheten som består av utförande av upp- gifter på uppdrag av kommunerna. En styrelse stärker dessutom förutsättningarna för strategisk styrning och verksamhetsutveckling av den nya myndigheten och kan vara en pådrivande kraft för att den fokuserar och utvecklingen det vårdande uppdraget. Styrelsen har som ytterst ansvarig för verk- samheten också en viktig roll i kvalitetssäkringen. Vi vill också fram- hålla betydelsen av att styrelsen ytterst är ansvarig inför regeringen och därmed, genom styrelseordföranden, har en viktig roll i reger- ingens uppföljning av myndighetens verksamhet och i bedömningen av myndighetens resultat. Som framgått anser vi att den nya myndig- heten bör byggas upp och utveckla sin verksamhet med återkom - mande rapportering till regeringen som därmed tydligt tar det yttersta ansvar för styrningen av den statliga barn- och ungdomsvården. Det finns exempel på att enrådighetsmyndigheter inom vård- och omsorgsområdet under senare år blivit styrelsemyndigheter. Social- styrelsen är sedan 2016 en styrelsemyndighet enligt 13 § förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen. I mars 2026 beslutade regeringen om att även Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ska övergå från att vara en enrådighetsmyndighet till att bli en styrelse- myndighet med motiveringen att IVO har ett omfattande och kom- plext uppdrag som vuxit de senaste åren och att regeringen vill stärka myndigheten förutsättningar för långsiktig styrning och ledning.35 34 Regeringskansliet (2016) s. 14–15. 35 Regeringen (2026). Regeringen beslutar att IVO ska ledas av en styrelse. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2026/03/regeringen-beslutar-att-ivo-ska- ledas-av-en-styrelse/ [2026-04-12]. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 543 Den motiveringen anser vi är relevant även för att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska vara en styrelsemyndighet. Mot denna bakgrund föreslår vi att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska vara en styrelsemyndighet. Vi föreslår även att bestämmelserna om styrelsens sammansättning i myndighetens instruktion ska utformas så att de motsvarar bestämmelserna om styrelsens sammansättning i Socialstyrelsens och IVO:s instruk - tioner. I båda dessa instruktioner anges att regeringen utser vice ord- förande i styrelsen och att styrelsen ska bestå av högst nio ledamöter. Se 13–14 §§ förordningen med instruktion för Socialstyrelsen och 5–6 §§ förordningen med instruktion (2013:176) för Inspektionen för vård och omsorg. Grundläggande bestämmelser om styrelsens sammansättning finns i 10 § myndighetsförordningen. Där anges att styrelsen består av det antal ledamöter som regeringen bestämmer. En av ledamöterna ska vara ordförande i styrelsen och en ska vara vice ordförande. Myndighetschefen ska ingå i styrelsen, men inte vara dess ordförande eller vice ordförande. Vi föreslår också att det införs en bestämmelse i den nya myndighetens instruktion om att styrelsen får överlåta till myndighetschefen att besluta myndighetens före - skrifter utom i de fall föreskrifterna har särskild principiell betydelse eller annars är av större vikt. En sådan bestämmelse motsvarar be - stämmelsen i 14 a § förordningen med instruktion för Socialstyrelsen. SiS har framfört farhågor till oss om att en styrelsemyndighet kan innebära långsammare beslutsprocesser eftersom det krävs samråd, diskussioner och ibland omröstningar i styrelsen och att detta kan vara en nackdel i situationer där snabba beslut krävs. SiS ser även att det kan finnas risker för intressekonflikter mellan styrelsens leda- möter om de representerar olika intressegrupper och att en styrelse- myndighet kan innebära högre administrativa kostnader. Vi anser dock att de potentiella riskerna som SiS har lyft inte överväger för- delarna med en styrelsemyndighet, men vill betona att den nya myn- digheten behöver säkerställa en delegationsordning som möjliggör effektivt beslutsfattande i en verksamhet som pågår dygnet runt och kan kräva snabba anpassningar efter ändrade förhållanden eller problem som uppkommer. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 544 7.6.2 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska omfattas av internrevision Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska inrätta intern- revision och därmed omfattas av internrevisionsförordningen. Skälen för vårt förslag Enligt 10 § i förordning (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse ska myndigheten tillämpa personalföreträdar- förordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen. Om internrevision I internrevisionens uppgifter ingår att granska och lämna förslag till förbättringar av myndigheters process för intern styrning och kon- troll. Myndigheter som omfattas av internrevisionsförordningen omfattas även av förordningen om intern styrning och kontroll samt vissa särskilda bestämmelser i förordningen om årsredovisning och budgetunderlag. Bestämmelserna i förordningen om årsredovisning och budgetunderlag innebär att myndighetsledningen i årsredovis- ningen ska uttala sig om huruvida myndighetens interna styrning och kontroll har varit betryggande. Internrevisionsförordningen gäller för myndigheter som väljs ut genom en kombination av kriterier som rör såväl väsentlighet som risk. Dessa myndigheter hanterar ofta stora medelsflöden, verkar under ett komplext regelverk och utmärks av att det finns inslag i verksamheten som sammantaget innebär en ökad riskexponering för myndigheten. Styrelsen ska noggrant följa hur myndighetens kontrollsystem i olika avseenden är upplagda och vid behov ta initiativ till särskild intern eller extern granskning. Genom att inrätta internrevision kan regeringen med rimlig säkerhet förvissa sig om att regelverken implementeras och följs ändamålsenligt. Intern- revisionen är en resurs för ledningen att ta sitt ansvar för verksamhe- ten. Även om funktionen finns i organisationen och tilldelas resurser i den interna budgetprocessen, är det till ledningen som funktionen rapporterar iakttagelser och rekommendationer. När det är fråga om SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 545 en styrelsemyndighet rapporterar in ternrevisionen till styrelsen. Sty- relsen ska besluta om riktlinjer och revisionsplan för intern revisio- nen, bland annat granskningens inriktning, former och tidsplan för rapportering. Sådan rapportering till styrelsen bör ske minst en gång per år. Styrelsen ska även besluta om åtgärder med anledning av internrevisionens iakttagelser och rekommendationer.36 Den nya myndigheten ska omfattas av internrevision Vi anser att det är viktigt att även den nya myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård omfattas av internrevision eftersom den är ett viktigt redskap för regeringen att kunna förvissa sig om att regel- verken implementeras och följs ändamålsenligt i verksamheterna och för styrelsen att ta sitt ansvar för verksamheten. 7.6.3 Ledningsfunktioner för olika verksamhetsområden Utredningens bedömning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behöver ha cen- trala ledningsfunktioner för socialt behandlingsarbete och annan social vård, kompetens för ledning av skolan, elevhälsan och hälso- och sjukvården. Skälen för vår bedömning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha verk- samhet inom social vård, skola, elevhälsa och hälso - och sjukvård. Arbetet inom dessa områden ställer krav på olika typer av professio- nell kompetens. Inom annan skolverksamhet och annan hälso- och sjukvård finns särskilda funktioner för ledning såsom rektor, medi- cinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) och psykologiskt lednings - ansvarig (PLA). Utöver dessa kompetenser innebär verksamheter som statliga hem för barn och unga också höga krav på kompetens inom säkerhet och barnrätt. Även särskild kompetens inom fastig- 36 Regeringskansliet (2016) s. 20. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 546 hetsskötsel och upphandling kommer vara viktig för myndigheten och är något som har saknats tillräckligt av hos SiS. Vi anser att den nya myndighetens inre styrning och organisation ska vara en fråga för myndighetens styrelse och ledning, men vill framhålla vikten av att myndigheten har centrala ledningsfunktioner för socialt behandlingsarbete och annan social vård samt för ledning av skolan, elevhälsan och hälso- och sjukvården. Kompetens inom dessa områden behöver också ingå i eller vara nära tillgänglig för myndighetens högsta ledning. Utan tydliga interna former för ledning inom den nya myndig - hetens olika verksamhetsområden riskerar dessa områden att osyn- liggöras som särskilda professionella fält inom ramen för den samlade myndighetsstyrningen. För god kvalitet i den statliga barn - och ungdomsvården behövs en hög professionell nivå på såväl den sociala vården som skolan, elevhälsan och hälso- och sjukvården inom ramen för den nya myndigheten. Utöver dessa centrala ledningsfunktioner för myndighetens olika verksamhetsområden har vi inget att invända mot att myndigheten i likhet med SiS har kompetens i fastighetsfrågor och säkerhet i sin ledning med tanke på att dessa områden också har stor betydelse för förutsättningarna att bedriva socialt behandlingsarbete och annan social vård, skola och elevhälsa samt hälso - och sjukvården vid hemmen. 7.6.4 Förhållandet mellan central och lokal nivå Utredningens bedömning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behöver organi- seras så att en central strategisk styrning vid huvudkontoret säker- ställer förutsättningarna för en god, rättssäker och likvärdig vård vid myndighetens institutioner samtidigt som institutionerna har möjlighet att beakta lokala behov och förutsättningar. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 547 Skälen för vår bedömning Kort om SiS organisering i dag SiS nationella nivå utgörs av huvudkontoret, som är geografiskt pla- cerat i Solna. Huvudkontoret är i dag indelat i följande elva nationella avdelningar: • ungdomsvårdsavdelningen flickor (och blandade avdelningar), • ungdomsvårdsavdelningen pojkar, • missbruksvårdsavdelningen, • ekonomi- och planeringsavdelningen, • fastighetsavdelningen, • forsknings- och utvecklingsavdelningen, • HR-avdelningen, • it- och digitaliseringsavdelningen, • kommunikationsavdelningen, • rättsavdelningen, och • säkerhetsavdelningen. Ungdomsvårdsavdelningarna och missbruksvårdsavdelningen utgör myndighetens kärnverksamhet och benämns som kärnverksamhets- avdelningarna. Övriga ovan nämnda avdelningar är stödavdelningar till kärnverksamheten. Utöver de elva avdelningarna finns myndig - hetsstaben och en internrevision. SiS lokala nivå ligger under kärnverksamhetsavdelningarna. SiS lokala nivå utgörs av ungdomshem inom ungdomsvårdsavdelningarna och LVM-hem inom missbruksvårdsavdelningen. Se avsnitt 4.5–4.7 för en mer detaljerad beskrivning av SiS organisering i dag. Balansen mellan likvärdighet och lokala anpassningar En grundläggande uppgift för den nya myndigheten är att organisera sin verksamhet så att nationell likvärdighet balanseras med möjlig - heter till lokal anpassning vid de institutioner som myndigheten En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 548 driver. Olika sätt att uppnå den balansen har prövats inom SiS. Resul- taten har varierat och vi utgår från att ytterligare justeringar av orga- nisationen kan bli aktuella innan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bildas. Det är viktigt att dra lärdomar av SiS olika orga- nisationsformer och att den nya myndigheten utformar en organi - sation som tillgodoser både krav på nationell likvärdighet i statlig barn- och ungdomsvård och lokala anpassningar. Institutionsföreträdare har beskrivit problem med dagens orga- nisation för oss. Institutionsföreträdarna uppger att högre nivåer inom organisationen inte ger det stöd som krävs för att säkerställa en god och säker vård för de sammansatta behoven hos barnen och de unga. Det bristande stödet påverkar personalens arbetsmiljö och ungdomarnas välbefinnande negativt. På institutionsnivå upplevs stödet från de olika avdelningarna inom huvudkontoret även som fragmenterat och ibland motsägelsefullt. I stället för enhetliga och klara riktlinjer möts institutionerna ibland av olika budskap och styr- signaler från olika avdelningar på huvudkontoret. Detta skapar för- virring och osäkerhet kring vilka direktiv som ska följas. När instruk- tioner och verksamhetsstöd inte är samordnade kan det leda till ineffektiva arbetsprocesser och hinder i det dagliga arbetet. Personal kan känna sig osäkra på hur de bäst ska agera för att uppfylla kraven på säker och god tvångsvård. Dagens organisation är resultatet av bland annat den förändring som genomfördes 2023 och som syftade till att knyta institutionerna närmare ledningen och öka likvärdigheten i verksamheten. Då avskaf- fades den regionala mellannivå som tidigare fanns. I våra kontakter med anställda på SiS framkommer att avståndet mellan högsta led- ningen och kärnverksamheten på institutionerna upplevs som större än tidigare, främst på grund av att barn- och ungdomsvårdsavdel- ningarna medfört flera organisatoriska nivåer mellan myndig hets- ledningen och de verksamhetsansvariga på de enskilda institutionerna. Detta kan leda till att viktig information om behov på institutionerna inte når fram till beslutsfattarna samtidigt som huvudkontorets styr- ning inte når ut till institutionerna. Eftersom institutionscheferna, som huvudsakligen ansvarar för den dagliga verksamheten inom SiS, inte ingår i myndighetens led- ningsgrupp, finns det en risk att centrala beslut inte speglar de fak- tiska behoven i kärnverksamheten. Detta leder till frustration och ineffektiv resursanvändning, trots omfattande centrala direktiv och SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 549 policyer. En organisationskultur präglad av en ”vi-och-dom”-menta- litet mellan huvudkontoret och institutionerna bidrar till ineffektivitet och sämre arbetsmiljö. Otydlig ansvarsfördelning och bristande samordning mellan nivåer Ett identifierat problem i dagens styrkedja inom SiS är otydlig ansvars- fördelning och bristande samordning mellan strategisk och operativ nivå. Statskontorets pekade i sin myndighetsanalys av SiS från 2020 på att rollerna i implementeringen av centrala styrdokument var oklara.37 Riksrevisionen har senare funnit liknande brister, till exem- pel att behandlingsverksamheten inom SiS saknar en tydlig ägare vilket allvarligt försämrar möjligheterna att ge ungdomarna den av- sedda vården. Dessutom konstaterar Riksrevisionen att SiS ledning hittills inte i tillräcklig grad har följt upp om riktlinjer och normer verkligen implementerats och fått effekt i ungdomshemmen.38 I praktiken har otydlig central styrning inneburit att institutio- nerna i alltför hög grad tvingats göra egna bedömningar och priori- teringar, något som minskar enhetligheten inom verksamheten. Otydlighet kring ansvar leder till att viktiga beslut och riktlinjer riskerar att ”falla mellan stolarna”. Avsaknaden av effektiva återkopp- lingssystem gör att huvudkontoret inte alltid får kännedom om lokala problem eller avvikelser i rimlig tid och att goda erfarenheter inte sprids systematiskt inom myndigheten. Konsekvensen blir fragmen- tering: olika ungdomshem utvecklar egna arbetssätt och lokala nor- mer, vilket medför stora variationer i kvalitet. Flera granskningar har pekat på att kvaliteten i såväl behandling som andra verksamhetsdelar varierar kraftigt mellan hemmen. Detta urholkar likvärdigheten och rättssäkerheten för de unga, och försvårar en samlad styrning av verksamheten (se avsnitt 5.3.2). Dessa problem går tillbaka till grundläggande utmaningar vid ut- formandet av organisationer för komplexa verksamheter på olika nivåer. En sådan utmaning är att säkerställa en effektiv kommunika- tion mellan den strategiska och operativa nivån, det vill säga mellan kontor och avdelningar inom organisationen. Bristande informations- flöde kan leda till att strategiska beslut inte förankras på operativ nivå, 37 Statskontoret (2020). Myndighetsanalys av Statens institutionsstyrelse 2020:7 s. 70–71. 38 Riksrevisionen (2024). SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga RiR 2024:7 s. 7–9. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 550 vilket i sin tur kan resultera i felaktig eller ineffektiv implementering. Det är därför avgörande att etablera tydliga kommunikationskanaler och processer för att säkerställa att information och beslut når samt- liga nivåer i organisationen. En annan utmaning ligger i att översätta övergripande strategiska mål till konkreta operativa aktiviteter. Om planerna inte är tillräckligt detaljerade eller anpassade till den operativa verkligheten kan det uppstå brister i genomförandet. Det är därför viktigt att det finns en effektiv kontaktväg mellan strategiskt och operativt arbete, där man konkretiserar och anpassar målen till praktiska åtgärder. Slutligen kan det uppstå otydlighet kring vem som har ansvar och befogenhet att fatta beslut på respektive nivå. Detta kan leda till dub- belarbete, beslutslöshet eller konflikter inom organisationen. För att undvika detta är det viktigt att tydligt definiera roller, ansvar och befogenheter för varje nivå och säkerställa att detta kommuniceras och förstås inom hela organisationen. Central och lokal nivå i den myndighetens organisation Utifrån det uppdrag som vi föreslår för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör myndighetens huvudkontor i första hand skapa och upprätthålla de gemensamma ramarna för verksamheten. För att säkerställa att det som beslutats centralt blir en del i den dagliga verksamheten är det också huvudkontorets ansvar att se till att nöd- vändiga utbildningsinsatser och stödstrukturer finns på plats. Det kan handla om allt från grundläggande förståelse för traumainforme- rat bemötande till avancerad metodutveck ling för behandling av exempelvis gängrelaterad ungdomskriminalitet. En annan viktig uppgift för huvudkontoret är att ansvara för de juridiska och administrativa aspekterna av verksamheten. Eftersom myndigheten måste upprätthålla rättssäkerhet för de barn och unga som vårdas där behövs en central enhet som bevakar lagändringar och står för juridisk rådgivning. Huvudkontoret svarar också för natio- nella avtal och upphandlingar, vilka kan gälla allt från tekniska lös- ningar för dokumentation till ramavtal för psykologtjänster som inte bör belasta varje enskild institution. Huvudkontoret ska vidare fungera som en nationell kvalitets - kontrollant. Det innebär att inspektioner, kvalitetsrevisioner och SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 551 andra former av uppföljning genomförs centralt, men i dialog med lokal verksamhet. Syftet är att upptäcka och åtgärda eventuella bris- ter, men också att uppmärksamma goda exempel som kan spridas vidare till andra delar av landet. I detta arbete är det en fördel att huvudkontoret har en heltäckande bild av verksamheten, vilket under- lättar jämförelser och standardisering. Vid sidan av att stötta myndighetens ledning i rapporteringen till regeringen bör huvudkontorets huvuduppgift alltså vara att ge det stöd som institutionerna behöver för att de ska kunna ge barn och unga en trygg, kvalitativ och likvärdig vård. Den uppgiften bör vara vägledande vid överväganden om huvudkontorets funktioner och omfattning. Prioriterade områden i den nya myndighetens centrala ledning och styrning bör vara: – Implementeringsstöd: säkerställa att centrala riktlinjer och beslut omsätts i praktiken på varje ungdomshem genom rådgivning, ut- bildning, implementering och uppföljning. – Systematiskt kvalitetsarbete med återkoppling och rutiner för att kontinuerligt analysera och använda resultat och erfarenheter för kvalitetsutveckling. På så vis skapas en lärande krets där strate - giska beslut baseras på vad som fungerar i praktiken. – Utveckling och genomförande av övergripande förändringar eller andra initiativ såsom nya behandlingsmetoder och säkerhetshöj- ande åtgärder i nära dialog med institutionerna – Stärkt samverkan med relevanta aktörer såsom statliga kunskaps- myndigheter, kommuner, regioner, barnrättsorganisationer och företrädare för civilsamhället. Genom att myndigheten arbetar för en integrerad och kommunika- tiv organisation, där stödet till institutionerna är sammanhållet och där centrala beslut bättre speglar de faktiska behoven i kärnverksam- heten, skapas bättre förutsättningar för att säkerställa en god och säker vård för barn och unga. Detta gynnar också personalens arbets- miljö och motivation. För att detta ska vara möjligt behöver institu- tionscheferna involveras i beslutsprocessen så att deras perspektiv och erfarenheter beaktas fullt ut. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 552 7.7 Myndighetens lokalbestånd och platskapacitet 7.7.1 Förslag för att säkerställa platskapaciteten Utredningens bedömning Platskapaciteten inom den statliga tvångsvården för barn och unga behöver byggas ut. Det behövs inte bara tillräckligt med platser för antalet barn och unga som ska vårdas. Det är även nödvändigt att säkerställa en extra marginal i tillgången för att möjliggöra en differentiering utifrån olika vårdbehov och därmed säkerställa en kvalitativ och säker vård för barn och unga. Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utgå från en beläggningsgrad på 70 procent vid planering av antalet platser för att säkerställa att differentieringen och skyldigheten att akut till- handahålla platser upprätthålls. Skälen för vår bedömning och vårt förslag SiS platskapacitet De särskilda ungdomshemmen var i stort sett fullbelagda under hela 2025. Trots att myndigheten i mitten av november 2025 vårdade nästan 690 barn och unga, vilket är den högsta siffran någonsin, råder det en fortsatt platsbrist inom ungdomsvården. Den stora ökningen av antalet unga som dömts för grova brott under de senaste åren har lett till att en allt större andel av myndighetens ungdomsvårdsplatser beläggs av unga som dömts till sluten ungdomsvård. Myndigheten har under 2025 kunnat tillse omedelbar verkställighet av sluten ung- domsvård i enlighet med 10 § LSU, men inte klarat sitt uppdrag att omedelbart anvisa plats för samtliga barn och unga som placeras en- ligt LVU, även i de fall när socialnämnden bedömt att det funnits akut behov av placering på SiS.39 39 Statens institutionsstyrelse, SiS (2025). SiS Årsredovisning 2025, s. 69. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 553 Plats- och kapacitetsbristen har betydande negativa konsekvenser på vårdkvaliteten för barn och unga Den bristande plats- och kapacitetsbristen inom den statliga barn - och ungdomsvården är påtaglig och får negativa konsekvenser. Barn och unga som har akut behov av vård med särskild noggrann tillsyn kan få vänta dagar och upp till månader på att få vård, med risk för att både fara illa själva och att skada andra som följd. Utöver det innebär platsbristen även begränsade möjligheter till differentiering för de barn och unga som vårdas i särskilda ungdomshem, vilket i sin tur påverkar förutsättningarna för en adekvat och god vård negativt. Det påverkar även möjligheterna att anpassa lokalernas ändamåls - enlighet i förhållande till verksamheten och personalens kompetens och sammansättning. En förutsättning för att den statliga ungdoms- vården ska kunna bedriva en anpassad vård och behandling utifrån barns och ungas behov är att det skapas en överkapacitet. Det är där- för avgörande för den statliga barn- och ungdomsvårdens säkerhet och kvalitet att lokal- och platstillgången snabbt åtgärdas, både på kort och lång sikt. Behov av överkapacitet Som framkommit tidigare så har behoven hos de barn och unga som vårdas på SiS institutioner förändrats. Samhällsutvecklingen, med ökningen av grov kriminalitet bland barn och unga, längre placer - ingstider och ett ökat antal barn och unga som avtjänar långa straff påverkar SiS förmåga att upprätthålla tillräcklig kapacitet. Det ökade behovet av platser inom den slutna ungdomsvården försvårar även möjligheten att differentiera utifrån individuella vårdbehov. Samtidigt ansvarar SiS även för individuellt anpassad tvångsvård och behandlar ungdomar med allvarliga psykosociala och neuropsykiatriska problem. Samsjukligheten inom gruppen är hög med bland annat själv skade- beteende och ett kraftigt utagerande beteende mot omgivningen.40 De varierande vårdbehoven innebär omfattande behov av differen- tiering för att kunna erbjuda en kvalitativ och säker vård. Vissa ung- domar kan inte vistas med andra eller i större grupper, medan andra ungdomar inte kan vistas i gemensamma lokaler av säkerhetsskäl. För att differentiering ska vara möjlig krävs en överkapacitet inom 40 Statens institutionsstyrelse, SiS (2020). Lokalförsörjningsstrategi 2020–2030, s. 4. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 554 den statliga ungdomsvården. För närvarande ligger beläggningsnivån på hemmen på cirka 88 procent. En önskvärd beläggningsnivå för att kunna differentiera på ett mer ändamålsenligt sätt och ha fler öppna och flexibla platser är enligt SiS 70–75 procent.41 SiS prognostiserade kapacitetsbehov för helåret 2026 är 910 platser.42 Riksrevisionen har bedömt att SiS inte i tillräcklig differentierar vård och behandling utifrån ungdomens problem och behov, trots det utvecklingsarbete som skett med den nya vårdinriktningen SFA och det pågående arbetet med STB, se avsnitt 5.3.2. En anledning är att ungdomshemmen inte har tillräckliga marginaler i organisationen eller tillåts en överkapacitet. Om differentierad vård ska kunna upp- nås måste det tillåtas en överkapacitet – utan marginaler kan inte de individuella vårdbehoven beaktas.43 I propositionen om ändrat huvud- mannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukar- vård gjordes beräkningarna för SiS finansiering ut ifrån en antagen beläggningsgrad på 80 procent.44 Det antagandet gjordes dock utifrån en något mindre omfattande differentieringsmodell än vi föreslår mot bakgrund av den omfattande kunskap som nu finns och sammansatta och omfattande behov hos barn och unga i statlig barn - och ung- domsvård. Utifrån de omfattande förslag vi har om att varje statligt hem för barn och unga ska ha olika typer av vårdenheter, en intern vårdkedja, åldersindelning och högst fem platser (se avsnitt 8.6) föreslår vi att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utgå från en be- läggningsgrad på 70 procent vid prognostisering av planering av antalet platser för att verkligen säkerställa att myndigheten ska ha förutsättningar att kunna säkerställa att skyldigheten att akut till- handahålla platser och behovet av differentieringen och upprätthålls. Om Myndigheten inte ges förutsättningar för det riskerar både barn och unga som kan utgöra en fara för sig själva, men även samhället att antingen inte få plats eller få en vård som inte är anpassad för deras behov och även att barn och unga med olika typer av behov blandas med varandra, vilket innebär risker för negativ påverkan. Vi inser att det kommer betyda betydande kostnader för staten (se avsnitt 16.4), men anser att staten måste ta ansvar för den skyl- 41 SiS (2026) s. 34–35. 42 SiS (2026) s. 38. 43 Riksrevisionen (2024) s. 94. 44 Prop. 1992/1993:61 s. 33. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 555 dighet man har att akut kunna tillhandahålla platser och att hålla en god kvalitet på den vård som barn och unga får. 7.7.2 Principer vid etablering av statliga hem för barn och unga Utredningens bedömning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör i sin lång- siktiga lokalförsörjningsplan se över och anpassa hemmens lokali- sering och utformning för att en mer ändamålsenlig vård och be- handling ska uppnås. Utredningens förslag Vid etablering av statliga hem för barn och unga ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård särskilt beakta följande prin- ciper: – det ska finnas goda förutsättningar för kompetensförsörjning, inkluderat personal som ska utföra social vård, skolpersonal och hälso- och sjukvårdspersonal, – lokalerna ska vara ändamålsenliga och säkra för den vård som ska bedrivas i lokalerna, – det ska finnas goda förutsättningar för samverkan med andra relevanta aktörer, – det geografiska läget ska motsvara behovet av platser så att kommunerna så långt det är möjligt kan ta hänsyn till närhets- principen, och – kostnadseffektivitet. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 556 Skälen för vår bedömning och vårt förslag SiS lokalbestånd i dag I dagsläget driver SiS 22 särskilda ungdomshem som är utspridda över landet. I norr finns dock endast ett fåtal institutioner, majori teten av institutionerna ligger i de mellersta och södra delarna av landet. Majoriteten av fastigheterna ägs och förvaltas av Specialfastigheter Sverige AB, men under 2025 överlät Specialfastigheter ett av ung - domshemmen och tre LVM-hem till Intea Fastigheter. SiS kostnader för lokaler uppgick till 669 miljoner kronor 2025. Det var en ökning med 81 miljoner kronor eller 14 p rocent från 2024. SiS förklarar ökningen med ökade hyreskostnader samt reparation av lokaler så- som brandskyddsförelägganden och säkerhetshöjande åtgärder.45 Enligt SiS egen bedömning är myndighetens lokalbestånd till stora delar ålderdomligt och i många fall inte ändamålsenligt för den verk- samhet som myndigheten bedriver. Cirka 60 procent av lokalerna har enligt SiS uppnått sin tekniska livslängd och många av lokalerna behöver dessutom omfattande underhåll. Slitaget på lokalerna är om- fattande. Det finns även ett stort behov av att uppgradera brandskyd- det som är bristfälligt på många institutioner. Även JO har påtalat brister i lokalernas skick och har an gett att det på vissa håll råder begränsade förutsättningar för vården.46 En av de större organisatoriska förändringarna inom SiS under 2025 har varit inrättandet av en ny fastighetsavdelning. Detta har bidragit till en tydligare ansvarsfördelning och en samlad styrning av lokalförsörjningsfrågorna. Inrättandet av den nya fastighetsavdel- ningen har även medfört ett ökat antal medarbetare som arbetar med fastighetsrelaterade frågor. Detta bedöms vara nödvändigt för det långsiktiga arbetet med att effektivt, systematiskt och strategiskt förvalta myndighetens befintliga och planerade lokalbestånd.47 För en fullständig beskrivning av SiS lokalbestånd och platskapacitet se avsnitt 4.8. 45 SiS (2025) s. 9–10. 46 Riksdagens ombudsmän – JO (2023). Protokoll Opcat-inspektion, dnr O 5-2023. 47 SiS (2025) s. 12. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 557 SiS lokalförsörjningsstrategi I SiS lokalförsörjningsstrategi för 2020–2030 står att SiS mål är att lokalbeståndet är rätt dimensionerat och utformat så att det främjar vård och behandling av barn, ungdomar och klienter. De lokaler där SiS bedriver sluten ungdomsvård (LSU) ska ha en god säkerhet ut- ifrån kravet på samhällsskydd. Lokalerna ska vara ändamålsenliga utifrån möjligheterna att bedriva verksamhet av hög kvalitet i enlig- het med lagar och andra författningar samt riktlinjer. Barnrättsper- spektivet och barnets bästa ska beaktas och bedömas vid planering av lokaler och vid om- till- och nybyggnation. Vid behov ska en barn- konsekvensanalys göras. Lokalernas utformning ska leva upp till Sveriges åtaganden enligt lagar och konventioner om mänskliga rättigheter. Vidare beskrivs ett antal delmål: – Delmål 1: SiS institutioner ska vara geografiskt fördelade över landet eftersom SiS ger vård och behandling till ungdomar och klienter som kommer från hela landet. – Delmål 2: SiS lokalförsörjning ska vara kostnadseffektiv. – Delmål 3: SiS ska arbeta proaktivt med lokalförsörjningen. – Delmål 4: SiS lokaler ska i största möjliga mån vara flexibla så att de kan ställas om för att möta olika behov. – Delmål 5: SiS institutioner ska ha en god säkerhet som är anpas- sad till institutionens målgrupp. Säkerheten ska vara utformad så att den bidrar till en trygg och säker miljö för SiS ungdomar och klienter samt till en god vård- och arbetsmiljö för SiS medarbetare. – Delmål 6: SiS ska tillhandahålla miljöklassade lokaler som utfor- mas på ett hållbart sätt ur ekonomiskt och ekologiskt (miljömäs- sigt) perspektiv.48 Styrande principer vid etablering av statliga hem för barn och unga Vid etablering av statliga hem för barn och unga anser vi att följande principer särskilt ska beaktas: 48 SiS (2020) s. 12–13. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 558 – det ska finnas goda förutsättningar för kompetensförsörjning, inkluderat personal som ska utföra social vård, skolpersonal och hälso- och sjukvårdspersonal, – lokalerna ska vara ändamålsenliga och säkra för den vård som ska bedrivas i lokalerna, – det ska finna goda förutsättningar för samverkan med andra rele- vanta aktörer, – det geografiska läget ska motsvara behovet av platser så att kom- munerna så långt det är möjligt kan ta hänsyn till närhetsprin ci- pen, och – kostnadseffektivitet. I kapitel 5 konstaterar vi att det finns omfattande brister vad gäller vård- och boendelokalernas skick, säkerhet och funktionalitet, vilket ger en negativ påverkan på vårdkvalitet, arbetsmiljö och barn och ungas förutsättningar till god vård, skola och fritid. Vidare konsta- terar vi att SiS har omfattande problem med att bemanna de särskilda ungdomshemmen med rätt kompetens, vilket har en negativ inver- kan på möjligheten att utföra uppdraget och leder till sämre vård, minskad trygghet och en ökad risk för våld och övergrepp för de barn och unga som vårdas (se avsnitt 5.6.5 och 5.6.8). Vi anser där- för att en av de viktigaste förutsättningarna för att myndigheten ska klara av att bedriva en trygg och säker vård av god kvalitet är, för- utom kompetensförsörjningen, att statliga hem för barn och unga bedrivs i ändamålsenliga lokaler. Enligt SiS egen bedömning gör majoriteten av de särskilda ungdomshemmen inte det i dag. Vi anser att valet av lokaler och dess placering är av största vikt för att myn- digheten ska lyckas med sitt uppdrag framöver och föreslår därför ett antal principer som ska vara styrande när myndigheten ska eta- blera nya statliga hem för barn och unga. För att kunna bedriva statliga hem för barn och unga är grund- förutsättningen att det finns möjlighet att rekrytera och behålla personal inom samtliga kompetenser som hemmen har behov av för att bedriva vård. Inför etablering behöver myndigheten därför kartlägga och utreda hur förutsättningar för kompetensförsörjningen ser ut. Ofta är det fördelaktigt att placera institutioner nära tätbe- byggda områden, alternativt vid en knutpunkt för kommunikationer SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 559 till stora städer. Även närhet till lärosätten med relevanta utbild - ningar kan vara fördelaktigt vid rekrytering av personal. Om utred- ning visar att kompetensförsörjningen kan bli svår där institutionen övervägs att etableras bör myndigheten avstå från att etablera institu- tionen där, oavsett om fastigheterna i övrigt anses ändamålsenliga för vården. När det gäller ändamålsenliga lokaler behöver myndigheten vid etablering, förutom att beakta de generella krav som ställs på loka- lerna enligt olika författningar, även säkerställa att lokalerna upp - fyller de krav som vi föreslår ska gälla i fråga om storlek på vård - enheter, differentiering och vårdmiljön samt storlek på hemmet (se avsnitt 8.5.5 och 8.6.3–8.6.7). Vidare bör myndigheten ta hänsyn till närhet till stödjande funk- tioner såsom hälso- och sjukvård, räddningstjänst och allmänna kom- munikationer för att öka möjligheten och förutsättningar för att samverka med de aktörer som behövs samverkas med.49 Då myndigheten behöver kunna erbjuda vård och behandling till barn och unga från hela landet bör de statliga hemmen för barn och unga finnas fördelade över landet baserat på den mängd barn och unga som placeras från olika kommuner. Dels är närhet till den placerande kommunen viktig för kommunens uppföljning av barnet eller den unge under placeringen, dels är närheten viktigt vid utskrivnings - processen då barnet eller den unge ska få fungerande kontakter med till exempel hälso- och sjukvården och annan typ av eftervård som behövs för att barnet eller den unge ska kunna få ett välfungerande liv utanför den statliga barn- och ungdomsvården. Traditionellt har man när det gäller institutionsvården tänkt att den här typen av in- stitutioner bör ligga långt från tätbebyggelse och att ungdomen ska flyttas bort från sin närmiljö för att inte frestas att återfalla till de - struktiva beteenden. Den här typen av tvångsvård innebär dock att barn och unga till stora delar är inlåsta och därför inte påverkas av närheten till den typen av frestelser. I dag styrs dessutom tillgäng- ligheten snarare genom elektroniska kommunikationstjänster, det vill säga mobiltelefoner där både till exempel försäljning av narko- tika, rekrytering vid utförande av brott och försäljning av sex sker, inte av geografisk närhet. Vi anser därför att de aspekter som togs hänsyn till förr i tiden inte är relevanta längre och att de aspekter som i stället lyfts i det här avsnittet alltså i stället bör vara gällande. 49 SiS (2020) s. 10. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 560 När det gäller kostnadseffektivitet instämmer vi med SiS bedöm- ning i att både utformning, placering och storlek på lokalerna ska vara effektiv och ändamålsenlig. Outnyttjade lokaler och byggnader ska undvikas. Kostnaderna för lokalerna ska vara så låga som möjligt utan att inskränka på möjligheterna att bedriva en god och säker vård.50 Att myndigheten särskilt ska beakta dessa principer vid etablering av statliga hem för barn och unga utesluter inte att även andra om - ständigheter kan vara av betydelse vid etableringen. Vi anser dock att särskild tyngd måste ges vid dessa principer och att en samlad bedöm- ning av förutsättningarna för etablering får göras inför etablering i varje enskilt fall. 7.7.3 Myndighetens förutsättningar för platskapacitet och ändamålsenliga lokaler bör utredas av regeringen Utredningens bedömning Regeringen bör utreda om de förslag som en särskild utredare inom Regeringskansliet lämnat avseende etablering av häkten och fängelser även ska omfatta myndigheten för den statliga barn- och ungdomsvården. Regeringen bör utreda om Specialfastigheter AB ska ges ett samhällsuppdrag. Skälen för vår bedömning SiS lokalbestånd i dag SiS saknar i dag rättsliga möjligheter att äga sina verksamhetslokaler. Av det följer att det är andra aktörer än myndigheten som både hyr ut och bygger de lokaler myndigheten behöver använda för verksam- heten. Den största hyresvärden är i dagsläget statliga Specialfastig- heter Sverige AB (Specialfastigheter). Under 2025 har tre LVM-hem och ett ungdomshem bytt ägare från Specialfastigheter till Intea Fastig- heter AB. Några av myndigheternas byggnader ägs av privata stiftel- ser, se mer detaljerad beskrivning av lokalbeståndet i avsnitt 4.8.2. 50 SiS (2020) s. 12. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 561 Utreda hur regelverket kan anpassas för att förbättra möjligheterna till effektiv lokalanpassning En särskild utredare inom Regeringskansliet har tagit fram prome - morian En snabbare utbyggnad av häkten och anstalter med förslag på ändringar i plan- och bygglagen som sammantaget bedöms skapa bättre förutsättningar för en snabbare, flexiblare och mer effektiv ut- byggnad av fler häkten och anstalter på såväl kort som längre sikt.51 SiS har framfört att dessa förslag också skulle vara angelägna att utreda i ljuset av deras lokalförsörjningsfrågor och de byggprocesser som rör myndighetens lokalbehov. En ny typ av reglering som tar sikte på en snabbare plan- och byggprocess för att kunna förbättra statens möjligheter att bedriva vård i ändamålsenliga lokaler skulle kunna motverka utdragna och/eller försenade processer rörande ny- byggnationer. Det skulle därför kunna regleras att länsstyrelserna och mark-och miljödomstolarna särskilt ska prioritera handläggningen av överklagade detaljplaner och överklagade bygglov som avser bygg- nation för myndighetens verksamhet. Myndigheten skulle också kunna vara hjälpt av att regelverket för tidsbegränsade bygglov skulle utökas, förenklas och förlängas i enlighet med förslagen i den aktuella promemorian. I samma promemoria gjordes också bedömningen att en förenklad process för byggande av typhus (standardiserade bygg- nader) bör tas fram. SiS arbetar just nu med att etablera det som myndigheten benämner som konceptbyggnad för att effektivisera tillskapandet av nya byggnader, varför detta är av intresse också för SiS verksamhet.52 Vi delar SiS bedömning och anser att regeringen bör utreda om dessa förslag även borde gälla för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Vi anser att utredningen även bör kartlägga och ana- lysera behovet av andra förslag som kan krävas för att säkerställa att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har det lokalbestånd de behöver. 51 Regeringskansliet Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (2024). En snabbare ut- byggnad av häkten och anstalter, Ds 2024:25 s. 7–11. 52 SiS (2026) s. 40. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 562 Specialfastigheter AB SiS hyr i dag en majoritet av sina lokaler av det statliga fastighets - bolaget Specialfastigheter AB. SiS anser att regeringen borde se över möjligheten att Specialfastigheter, genom ägaranvisning, ges ett ut- pekat samhällsuppdrag att ytterligare stödja utökningen av myndig- hetens platskapacitet.53 Vissa statligt ägda bolag har av riksdagen fastställda samhällsupp- drag. Med ett sådant uppdrag avses att bolagets verksamhet ska säker- ställa samhällsnytta som inte i tillräcklig utsträckning tillhandahålls av marknaden eller som inte bedöms kunna tillgodoses på ett ända- målsenligt sätt genom enbart marknadslösningar. Bolagen med sam- hällsuppdrag kan delas in i två huvudkategorier. I den ena kategorin utgår hela verksamheten från samhällsuppdraget. I den andra kate- gorin utgör samhällsuppdraget endast en del av verksamheten, medan övriga delar bedrivs på affärsmässiga grunder. Verksamhet som be- drivs inom ramen för ett samhällsuppdrag kan i vissa fall helt eller delvis finansieras genom anslag från statens budget. Bolag med samhällsuppdrag bidrar till att tillgodose ett flertal samhällsintressen. Det gäller exempelvis främjandet av kulturella värden, en mer hållbar konsumtion, forskning och utveckling, läke- medelsförsörjning, kapitalförsörjning samt upprätthållandet av sam- hällsviktig infrastruktur. Ett exempel är Samhall AB, vars uppdrag är att genom produktion av varor och tjänster skapa arbetstillfällen för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbets- förmåga. Verksamheten bedrivs i kunduppdrag under marknadsmäs- siga villkor. För de merkostnader som följer av uppdraget erhåller bolaget ersättning via statens budget. Bolag med samhällsuppdrag kan även ge upphov till samhällseko- nomiska effekter utanför den egna verksamheten. Systembolaget AB har exempelvis till uppgift att bidra till en förbättrad folkhälsa genom att begränsa alkoholens skadeverkningar, vilket i sin tur kan medföra minskade kostnader för hälso- och sjukvård samt omsorg.54 SiS har även framfört till oss att deras egen analys av de åtgärder som bör vid- tas för att förbättra myndighetens möjligheter att tillgodose behovet av lokaler bland annat omfattar att myndigheten ska kunna avveckla 53 SiS (2026) s. 40–41. 54 Regeringskansliet. Aktivt ägande: https://www.regeringen.se/regeringens-politik/bolag- med-statligt-agande/aktivt-agande/ [2026-06-28]. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 563 verksamhet i gamla uttjänta byggnader utan att tvingas lösa ut sig ur avtalen med Specialfastigheter AB. Regeringen bör överväga att ge Specialfastigheter AB ett samhällsuppdrag Vi har inte i uppdrag att utreda andra statliga bolags förutsättningar att utföra sitt uppdrag och lämnar inga förslag om att ändra i Special- fastigheters förutsättningar att tillhandahålla ändamålsenliga lokaler till SiS eller Myndighetens för barn- och ungdomsvård. Vi anser dock att det finns frågetecken kring förenligheten mellan Special fastig- heters och myndighetens uppdrag och att de brister som beskrivs kring SiS lokalbestånd (se avsnitt 5.6.8.) visar att lokalförsörjningen inte fungerar som den ska i dag. Vi anser därför att det, inte minst in- för bildandet av den nya myndigheten bör utredas särskilt om Special- fastigheter AB bör ges ett uppdrag att säkerställa viss samhällsnytta som annars inte skulle erbjudas av marknaden eller vara tillgänglig på ett ändamålsenligt sätt, genom att ges ett samhällsuppdrag av Riksdagen. 7.8 Myndighetens kompetensförsörjning 7.8.1 Tillgång till lämplig grundutbildning Utredningens bedömning Regeringen bör ge Myndigheten för yrkeshög skolan i uppdrag att se över behovet av en tillfällig utökning av antalet platser i lämpliga utbildningar för personal som ger vård, fostran och be- handling åt barn och unga i HVB. Vidare bör regeringen överväga att ge Statens institutions - styrelse i uppdrag att utreda behov av och förutsättningar för en struktur som kan användas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård för att ge personal med personlig lämplighet och rätta erfarenheter den utbildning som krävs för att uppfylla kom- petenskraven för att arbeta vid statliga hem för barn och unga inom ramen för sin anställning. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 564 Skälen för vår bedömning Personalen på SiS i siffror SiS hade 2025 ett medelantal på anställda som var 5 929. Av SiS med- arbetare är 73,5 procent tillsvidareanställda, 5,8 procent visstids - anställda med månadslön och 20,7 procent är timanställda. Tillsvidare- anställningarna har ökat med 8,2 procent jämfört med föregående år. Inom ungdomsvården utgjordes drygt 44 procent av de tillsvidare- anställda medarbetarna av kvinnor. De flesta av SiS medarbetare arbetar på myndighetens ungdomshem och LVM-hem. De största grupperna av medarbetare utgörs av behandlingsassi stenter, be - handlingspedagoger och lärare. Av de som nyanställdes under året utgjorde 70 procent medarbetare i klientnära befattningar.55 SiS per- sonalomsättning var 2025 15,1 procent, en minskning från 16,2 före- gående år. Nya kompetenskrav för personal i HVB Nya kompetenskrav infördes den 1 juli 2025 för personal som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling i HVB, inklusive särskilda ungdomshem. All sådan personal ska enligt 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2025:468) ha personlig lämplig- het för anställningen. Vidare ska all sådan personal ha minst en två- årig eftergymnasial utbildning, eller en utbildning som motsvarar detta, om det inte finns särskilda skäl. Utbildningen ska vara inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap eller annat relevant ämnesområde (se 5 kap. 4 § samma förordning). För utbild- ningskraven gäller särskilda övergångsbestämmelser. Den som före den 1 juli 2025 har anställts för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling i hem för vård eller boende får fortsätta att utföra sådant arbete till och med den 1 juli 2031, trots att han eller hon inte har sådan utbildning som krävs i 5 kap. 4 §. För föreståndare gäller samma kompetenskrav som tidigare. Av 5 kap. 5 § socialtjänstförordningen framgår att föreståndaren vid ett HVB ska ha den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda, utveckla och följa upp verksamheten. Föreståndaren ska också ha erfarenhet av liknande verksamhet och en högskoleutbildning vars 55 SiS (2025) s. 66. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 565 innehåll är relevant för verksamheten. Bestämmelser och rekommen- dationer om föreståndarens utbildning och övriga kompetens finns sedan tidigare i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende (HSLF-FS 2016:55). Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att tydliggöra hur verksamheter som driver HVB och stödboende ska kunna validera personalens kunskaper för att uppfylla nya utbildningskrav, ta fram en introduktionsutbildning för personal på HVB och stödboende och ta fram en nationell föreståndarutbildning för att säkerställa ett kompetent ledarskap på HVB och stödboende. Detta uppdrag ska redovisas senast i januari 2028.56 SiS arbete med kompetensförsörjning I början av 2025 fastställdes SiS kompetensförsörjningsstrategi, med syfte att skapa en tydlig riktning för SiS arbete med kompetensför- sörjning framöver. Strategin beskriver prioriterade områden för att utveckla och förbättra SiS kompetensförsörjning med sikte på år 2030. Under den period som kompetensförsörjningsstrategin sträcker sig bedöms efterfrågan på flera av SiS stora medarbetargrupper vara större än utbudet. Särskilt gäller detta behandlingsassistenter och behand- lingspedagoger, sjuksköterskor, psykologer och lärare. SiS har, med anledning av de nya kompetenskraven i socialtjänst- förordningen kraftsamlat för att genomföra och planera kommande insatser av validering och vidareutbildning av befintliga medarbetare. Vidare har implementering av ett nytt arbetstidsavtal och en utökning av grundbemanningen krävt omfattande arbete som bedöms bidra till att skapa en stabil och professionell verksamhet av god kvalitet. En ny modell för grundutbildningen har tagits fram och implemen- terats, tillsammans med möjligheten att genomföra fler utbildningar digitalt. Vården har också utvecklats såväl gällande innehållet som dess organisatoriska förutsättningar. Den totala mängden behand- lingsaktiviteter som erbjudits har inom ungdomsvården inneburit en ökning med 23 procent jämfört med föregående år och 40 procent jämfört med snittet för de två föregående åren.57 56 Regeringen Socialdepartementet (2026). Uppdrag till Socialstyrelsen att stötta arbetet med att stärka kompetensen och kvaliteten på HVB och stödboende. Regeringsbeslut 2025-06-19, S2025/00760 och S2025/01231 (delvis). 57 SiS (2025) s. 14. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 566 Vi har vid besök i särskilda ungdomshem förstått att det finns betydande utmaningar med att rekrytera och behålla personal med den kompetens som motsvarar de nya kraven i socialtjänstför ord- ningen. Det handlar både om utmaningar i den egna organisationen och om tillgången till personer med rätt kompetens att anställa. Tidigare bedömningar och förslag Frågan om en lämplig grundutbildning för personal i institutions- vård för barn och unga har uppmärksammats tidigare av bland annat Missbruksutredningen (SOU 2011:35), IVO och SiS, men med olika inriktningar på innehåll och deltagare. Frågan uppmärksammades också av Utredningen om tvångsvård för barn och unga.58 Ett konkret förslag till en nationellt normerad grundutbildning för behandlingspersonal togs fram av SiS under 2010-talet. Förslaget omfattade en utbildningsplan för en yrkeshögskoleutbildning inom socialpedagogiskt vård- och behandlingsarbete med barn och vuxna enligt SoL, LVU och LVM. Enligt utbildningsplanen skulle det finnas en fördjupningsdel med valbara kurser om bland annat socialt vård- och behandlingsarbete med unga.59 Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) avslog dock förslaget 2016 med hänvisning till att utbild - ningen avsåg en framtida yrkesroll med så olika kunskapsbehov att det inte ansågs finnas skäl för en nationellt likvärdig grundutbildning. MYH anförde också att det då inte fanns specifika krav på yrkes - rollen i lag eller förordning eller säkerhetsmässiga skäl till ett likvär- digt utbildningsinnehåll.60 Efter MYH:s avslag bedömde Socialstyrelsen att en fortsatt ut- veckling med utgångspunkt i befintliga utbildningar är den mest framkomliga vägen till ökad kompetens på HVB för barn och unga. Till stöd för det arbetet har myndigheten tagit fram kompetensmål för arbete i HVB för barn och unga.61 De nya kompetenskraven i socialtjänstförordningen infördes efter förslag från Utredningen om barn och unga i samhällets vård. I anslut- 58 SOU 2023:66 s. 795–797. 59 Myndigheten för yrkeshögskolan (2015). Förslag till Myndigheten för yrkeshögskolans föreskrift för att utbildningar med inriktning socialpedagog ska ha nationellt likvärdigt inne- håll. MYH:s dnr 2015/1787. 60 Myndighetens för yrkeshögskolans beslut om meddelande av föreskrift för utbildningar med inriktning som kräver nationellt likvärdigt innehåll. MYH:s dnr 2015/1787. 61 Socialstyrelsen (2018). Kompetens för arbete på HVB för barn och unga, s. 27. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 567 ning till förslaget framhöll den utredningen att behovet av en lämplig grundutbildning för behandlingspersonal i institutionsvård måste tas på allvar. Samtidigt ansåg den utredningen att tidigare diskussioner och förslag visat på flera oklarheter. Ska utbildningen till exempel avse personal vid alla typer av HVB eller ska den vara avgränsad till vissa åldersgrupper, exempelvis barn och unga, eller till vissa typer av problemområden, såsom missbruk och beroende eller kriminalitet hos barn och unga? Sammantaget bedömde Utredningen om barn och unga i sam - hällets vård att frågan om en särskild grundutbildning inom området borde tas upp på nytt när utbildningskrav för behandlingspersonalen införts. Sådana krav leder till en ökad efterfrågan på de utbildningar som kraven avser. Dessa utbildningar anordnas av olika aktörer, men MYH har en viktig roll för utbudet av tvååriga eftergymnasiala ut - bildningar med socialpedagogisk inriktning som det bland annat hand- lar om. Mot den bakgrunden bedömde Utredningen om barn och unga i samhällets vård att regeringen bör ge Myndigheten för yrkes- högskolan i uppdrag att se över behovet av en tillfällig utökning av antalet platser i lämpliga utbildningar för personal som ger vård, fost- ran och behandling åt barn och unga i HVB. Nya förutsättningar och ökade utbildningsbehov Vi delar den bedömning som Utredningen om barn och unga i sam- hällets vård gjort om behovet av att åter ta upp frågan om en lämplig grundutbildning för behandlingspersonal i bland annat särskilda ungdomshem. De nya kompetenskraven i socialtjänstförordningen medför ett ökat utbildningsbehov inom området. De skäl som MYH anförde mot förslaget om en nationellt normerad yrkeshög skole- utbildning för behandlingspersonal i HVB är också delvis överspelade. Det finns nu specifika krav på yrkesrollen i förordning och dessutom säkerhetsmässiga skäl till ett likvärdigt utbildningsinnehåll, inte minst för behandlingspersonal i särskilda ungdomshem. Däremot finns det fortfarande anledning att närmare analysera hur de särskilda kunskaps- behoven hos behandlingspersonal som arbetar i institutionsvård för barn och unga ska kunna tillgodoses genom en nationellt likvärdig grundutbildning. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 568 Redan innan de nya kompetenskraven beslutades uppgav SiS i MYH:s områdesanalys för socialt arbete att de under senare år haft svårigheter att rekrytera behandlingspedagoger. Det har medfört att myndigheten i större utsträckning anställt behandlingsassistenter som fått genomgå intern kompetensutveckling. Dessa får sedan utifrån en personlig kompetenskartläggning en individuell plan att vidare- utbilda sig via internutbildningar, validera sig eller studera vidare genom Yrkeshögskolans program YH-flex. Vidare upplever SiS en allt större konkurrens om behandlingspedagoger och socialpedago- ger från Kriminalvården, socialtjänsten och skolan. De som arbetar inom SiS i dag har en hög medelålder och stora pensionsavgångar väntar. SiS ser ett fortsatt stort behov av utbildningar till socialpeda- gog och skulle vilja se ett större antal YH-flexplats ser till dessa ut- bildningar. I områdesanalysen återges även förhoppningar från SiS om att vårt arbete med en reform av den statliga barn- och ungdoms- vården ska leda till en ökad differentiering mellan olika institutioners uppdrag och roller samt att behovet av högre kompetens synliggörs.62 Vi bedömer att regeringen bör ge Myndigheten för yrkeshög - skolan i uppdrag att se över behovet av en tillfällig utökning av an- talet platser i lämpliga utbildningar för personal som ger vård, fostran och behandling åt barn och unga i särskilda ungdomshem, och senare den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga, mot bak- grund av de nya kompetenskrav som infördes 2025. Konsekvenserna av de förslag och bedömningar som vi lämnar i främst kapitel 8 bör också vägas in i arbetet med uppdrager. Vidare bedömer vi att regeringen bör överväga att ge SiS i upp- drag att utreda behov av och förutsättningar för en struktur som kan användas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård för att ge personal med personlig lämplighet och rätta erfarenheter den utbildning som krävs för att uppfylla kompetenskraven för att arbeta vid statliga hem för barn och unga inom ramen för sin an - ställning. 62 Myndigheten för yrkeshögskolan (2024). Områdesanalys 2024: Socialt arbete, s. 10–11. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 569 7.9 Myndighetens finansiering 7.9.1 Den nya myndighetens finansiering behöver ses över Utredningens bedömning Regeringen bör i samband med den nya myndighetens inrättande se över finansieringsmodellen för den statliga barn- och ungdomsvården. Skälen för vår bedömning Finansieringsmodellen för Statens institutionsstyrelse då och nu I propositionen om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård föreslogs att statens andel av kostnaderna för de särskilda ungdomshemmen skulle motsvara omkring 50 procent. Beräkningen byggde på det antal platser som fanns då och en antagen beläggningsgrad på 80 procent. 63 Som ta- bell 7.1 visar så har dock den föreslagna fördelningen om 50 procent aldrig gällt i praktiken. Den faktiska fördelningen har varit att kom- munerna har stått för mellan 60–70 procent av kostnaderna. Tabell 7.1 Fördelningen mellan statliga anslag och avgifter för kommunerna de senaste 25 åren År Anslag procent Avgift procent 1999 35 65 2000 37 63 2001 40 60 2002 34 66 2003 36 64 2004 33 67 2005 35 65 2006–2010 33 67 2011–2014 30 70 2015–2019 31 69 2020 32 68 2021–2022 35 65 2023–2025 33 67 2026 36 64 Källa : SiS Årsredovisning (2026) . 63 Prop. 1992/1993:61 s. 35. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 570 Tidigare översyn av finansieringsmodellen SiS finansieringsform har varit föremål för flera utredningar. Bland annat konstaterade Statskontoret 2010 i sin analys av SiS styrning och finansieringsmodell att SiS har mer osäkra planeringsförutsättningar än många andra myndigheter och att det vore vällovligt att jämna ut skillnaderna i anslagsförbrukning över åren.64 Utifrån Statskontorets rapport fick Ekonomistyrningsverket (ESV) 2011 i uppdrag av regeringen att se över finansieringsstruk- turen för SiS. I uppdraget ingick att undersöka förutsättningarna för en förändrad finansieringsmodell för SiS. Modellen skulle om möjligt utjämna variationer i anslagsförbrukning för SiS verksamhet. ESV konstaterade att dagens modell (i princip samma som i dag) inte ger SiS samma förutsättningar som andra statliga myndigheter i gemen. ESV redovisade, analyserade och prövade fe m olika finansierings - modeller i rapporten. Sammanfattningsvis konstaterade ESV att alla fem modellerna är bättre än dagens då de skulle ge SiS möjlighet att utnyttja sitt anslag på ett långsiktigt och effektivt sätt.65 SiS finansiering 2025 SiS verksamhet finansieras av både anslag och avgifter. Under 2025 var verksamheten uppdelad i följande anslagsposter: – Anslagspost 1 är avsedd att finansiera 33 procent av SiS missbruks- vård enligt LVM samt SiS ungdomsvård enligt LVU. Återstående 67 procent finansieras av avgiftsintäkter från kommuner. – Anslagspost 2 är avsedd att till 100 procent finansiera verkställig- heten av sluten ungdomsvård enligt LSU. – Anslagspost 4 tillkom under året och är avsedd att finansiera SiS särskilda satsning på utökad platskapacitet. 2025 kännetecknades av en hög efterfrågan inom LSU och ett stän- digt pågående arbete med omställning av platser mellan insatser enligt LVU och LSU. Det ekonomiska resultatet har präglats av kraftigt 64 Statskontoret (2010). Statens institutionsstyrelses styrning och finansieringsmodell 2010:7 s. 33–47. 65 Ekonomistyrningsverket (2011). En ny finansieringsmodell för Statens institutionsstyrelse. Rapport regeringsuppdrag s. 5–6. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 571 ökat underskott inom den avgiftsbelagda verksamheten och ett starkt positivt utgående överföringsbelopp inom anslagsverksamheten. Myndighetens utgående överföringsbelopp uppgick vid årets slut till 175,8 miljoner kronor varav anslagspost 1 har ett utgående över- föringsbelopp på cirka 109 miljoner kronor. Skälet till att anslags - posten inte har kunnat utnyttjas beror på att SiS tillgängliga LVU- platser har varit lägre jämfört med planeringen. Anledningen till det lägre antalet LVU-platser är omställning av platser mellan LVU och LSU samt svårigheter att säkerställa tillräcklig bemanning eller före- lägganden från andra myndigheter eller en kombination av ovanstå- ende. När det gäller SiS anslagspost 2 som finansierar verkställigheten av sluten ungdomsvård enligt LSU har däremot cirka 19 miljoner kronor av anslagskrediten utnyttjats. Utnyttjandet av anslagskrediten är i hög grad kopplat till den ökade efterfrågan inom sluten ungdoms- vård (LSU). Anslagspost 4 som tillkommit under 2025 och är avsedd att finansiera SiS särskilda satsning på utökad kapacitet har inte nytt- jats fullt ut under året.66 Utmaningar med SiS nuvarande finansieringsmodell SiS anser själva att det finns utmaningar med SiS finansieringsmodell vilket också uttrycks i de analyser som genomförts av Statskontoret och ESV. Nuvarande uppdelning i anslagsposter innebär att all an- slagsförstärkning som sker i anslagspost 1 även behöver medfinan- sieras med två tredjedelar höjda avgifter. Till exempel finns det åt - gärder avseende lokaler och säkerhet där det kan diskuteras om dessa bör påverka kommunernas avgifter. Mot bakgrund av denna utmaning har SiS fått förändringar i de befintliga fördelningsnycklarna inför 2026 vilka innebär att SiS kommer att finansiera sin verksamhet inom anslagspost 1 med 36 procent anslag och 64 procent avgifter. Arbetet inom området fortsätter under 2026, för att se över behovet av att eventuellt införa fler anslagsposter för att möjliggöra en justering av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.67 Även Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har framfört till oss att de önskar en översyn av vårdavgifter och finansieringsmodellen för SiS. SKR anser att vårdavgifterna på SiS är mycket höga SKR på- 66 SiS (2025) s. 7. 67 SiS (2025) s. 7. En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 572 talar också att den ursprungliga tanken om en fördelning om hälften- hälften mellan staten och kommunerna aldrig realiserats då kommu- nerna i realiteten alltid stått för cirka två tredjedelar av kostnaden. SKR menar vidare att finansieringsmodellen får märkliga konsekven- ser i och med att anslagsförstärkningar från staten måste medfinan- sieras genom höjda avgifter. Konstruktionen är särskilt problematiskt då det innebär att medel som avsätts för till exempel lokaler och säkerhet också belastar kommunerna genom avgiftshöjningar. SKR menar att det möjligen varit rimligt om lokalbeståndet varit i ett acceptabelt skick och att det handlade om mer löpande ändringar, men då det handlar om en ”renoveringsskuld” och behov av flertalet ny- byggnationer så är det orimligt att kommunerna ska behöva vara med och finansiera detta genom vårdavgifter. SKR menar därför att finansieringsmodellen för SiS och för kommunernas vårdavgifter be- höver ses över och att staten bör ta ett större ekonomiskt ansvar.68 Behov av en översyn av finansieringsmodellen Statskontoret framhåller nackdelar med dagens finansieringssystem då de har negativ inverkan på SiS möjligheter att nyttja myndighetens anslag långsiktigt och effektivt. SiS och SKR anser att den nuvarande konstruktionen av finansieringsmodellen bör genomlysas. Rådande finansieringsmodell skulle enligt SiS exempelvis kunna kompletteras med fler anslagsposter som bättre speglar ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Vi anser att det finns flera anledningar att se över och lämna för- slag om en ny finansieringsmodell för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. En anledning är att den nya myndigheten inte kommer att ansvara för LVM-hem eller sluten ungdomsvård vilket innebär att den inte behöver ha olika finansieringsmodeller som SiS har i dag. En annan anledning är att det ursprungliga förslaget om att kommunerna ska finansiera halva kostnaden i praktiken aldrig har realiserats. SiS har heller inte getts praktiska förutsättningar att ha en beläggningsgrad på 80 procent (se våra förslag om beläggnings- grad i avsnitt 7.7.1). En annan oklarhet är kostnaderna som SiS har för den hälso- och sjukvård de har i dag och den skolverksamhet de bedriver och hur de finansieras. 68 Mejl från Sveriges Kommuner och Regioner SKR till utredningen 2026-04-13. SOU 2026:52 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård 573 I avsnitt 4.6 redogör vi för att det har skett en ansenlig ökning av anställda på huvudkontoret från 2025 då siffran var 473 till i juni 2026 då antalet anställda var 548 personer. Även huvudkontorets budget har ökat kraftigt med 173 miljoner från 2025 till 2026 vilket motsvarar en 32-procentig ökning. Vi har under besök på särskilda ungdomshem mött flera synpunkter på huvudkontorets stöd till hemmen och ifrågasättanden av huvudkontoret ger det samlade och relevanta stöd som hemmen behöver. Se även vår beskrivning i av- snitt 5.6.7 brister som gör att styrningen och organisationen inom SiS inte är ändamålsenlig. Mot den bakgrunden ser vi ett behov av att följa upp och utvärdera om de medel som läggs på huvudkontoret ger önskad effekt för vården av barn och unga eller om dessa medel bör fördelas på annat sätt. Även våra förslag om till exempel differentiering, färre antal platser per avdelningar, bättre vårdmiljö, bemanning (se avsnitt 8.5 –8.6.) kommer att innebära högre kostnader för vården (se avsnitt 16.4). Även våra förslag om ett ansvar för den nya myndigheten att utföra viss hälso- och sjukvård och för att etablera statliga hem för barn och unga med integrerad vård (se avsnitt 10.4.5 och 10.4.11) kommer innebära ett behov av att se över fördelningen av statliga medel för hälso- och sjukvården. I det bör även ingå att se över gränsdragningen mellan den hälso- och sjukvård som genomförs inom ramen för elevhälsan och övrig hälso- och sjukvård. Våra förslag om att det ska finnas en intern vårdkedja inom de statliga hemmen för barn och unga, inklusive utskrivnings förbere- dande vårdenheter (se avsnitt 8.6.2) som i vissa fall kan innebära att barn och unga får sin utbildning utanför SiS, aktualiserar också be- hovet av att se över finansieringsmodellen i förhållande till hur kost- nader för utbildningen finansieras. Sammantaget anser vi därför att det finns ett stort behov av att se över finansieringsmodellen och lämna förslag om hur den ska se ut för den nya myndigheten. Översynen bör bland annat inkludera – vilka konsekvenser det får att budgeten inte längre kommer om- fatta vård enligt LVU eller placering enligt LSU, – hur finansieringsmodellen påverkas av att vissa hem får viss finan- siering via stiftelser, – hur den hälso- och sjukvård som myndigheten ska bedriva ska finansieras, En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård SOU 2026:52 574 – hur skolverksamheten ska finansieras, särskilt med tanke på att en del barn och unga som vårdas på utskrivningsförberedenade vårdenheter inte kommer att ta del av myndighetens egen skol- verksamhet, – vilka konsekvenser modellen kommer ha för kapaciteten och kvaliteten på vården, – hur fördelningen mellan de ekonomiska avdelningarna kontra kärnverksamheten ska se ut, och – hur kommunernas andel ska beräknas framöver. 575 8 Statliga hem för barn och unga 8.1 Utredningens uppdrag Utredningens uppdrag omfattar bland annat att: – analysera om den statliga barn- och ungdomsvårdens organisa- tion av verksamheten är ändamålsenlig och effektiv och lämna förslag på hur verksamheten i stället kan organiseras, – kartlägga vilken differentiering som sker inom den statliga barn- och ungdomsvården i dag och analysera och överväga om det finns behov av ytterligare differentiering inom den statliga barn- och ungdomsvården, – föreslå hur den statliga barn- och ungdomsvården kan uppnå en mer ändamålsenlig differentiering när det gäller till exempel bo- endemiljö, vårdinnehåll, gruppstorlekar, säkerhet och ålder, och – analysera behovet av en mer ändamålsenlig utslussning och efter- vård efter en placering inom den statliga barn - och ungdoms- vården. 8.2 Särskilda ungdomshem i dag Enligt 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, ska det finnas särskilda ungdomshem för barn och unga som på någon grund som anges i 3 § samma lag, behöver stå under särskilt noggrann tillsyn. Vård enligt 3 § LVU ska beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brotts- lig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. De särskilda ungdomshemmen ska sedan den 15 maj 2024 vara indelade i säkerhetsnivåer. Ett hem som inte tillhör den lägsta nivån har för- Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 576 höjd säkerhetsnivå. Av 9 kap. 8 § socialtjänstlagen (2025:400), för- kortad SoL, följer att staten ska tillgodose behovet av sådana hem som avses i 12 § LVU. Statens institutionsstyrelse (SiS) leder enligt 9 kap. 8 § SoL verksamheten på de särskilda ungdomshemmen. Bestämmelser om SiS verksamhet finns i förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse och i socialtjänst- förordningen (2025:468), förkortad SoF. Av 2 § förordningen med instruktion för Statens institutionsstyrelse framgår att verksamheten ska vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygg het och säkerhet för placerade barn, unga och vuxna samt att myndighetens organisation av de särskilda ungdomshemmen ska vara ut formad så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kontroll. Enligt 7 kap. 1 § SoF är det SiS som anger vilka av de särskilda ungdomshem som myndigheten driver, som utgör hem för särskilt noggrann tillsyn. Enligt företrädare för SiS som vi har samtalat med utgör samtliga hem som myndigheten driver hem för särskilt noggrann tillsyn. Myndig- heten fattar sedan en tid tillbaka inte något särskilt beslut om vilka hem som utgör hem för särskilt noggrann tillsyn. Begreppet hem för vård eller boende, HVB, omfattar enligt 9 kap. 4 § SoL jämfört med 1 kap. 5 § SoF även de särskilda ungdomshem- men och sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). I 5 kap. SoF finns be- stämmelser som gäller placeringsformen hem för vård eller boende. I 7 kap. SoF finns bestämmelser som gäller de särskilda ungdoms- hemmen. Vården på ett särskilt ungdomshem ges på låsbara eller så kallade öppna enheter. Vård på låsbar enhet är en egen tvångsåtgärd som fattas efter särskilt beslut (se 15 b § LVU). Det finns inte någon definition om vad en öppen enhet är. 8.2.1 Särskilt noggrann tillsyn Av 12 § LVU följer att det ska finnas särskilda ungdomshem för barn och unga som på någon grund som anges i 3 § LVU behöver stå under särskilt noggrann tillsyn. SiS nuvarande uppdrag utgår i fråga om barn- och ungdomsvården från denna bestämmelse, att ansvara för sådana hem som avses i 12 § LVU (se 1 § förordningen med in- struktion för Statens institutionsstyrelse). Att tillgodose behov av SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 577 särskilt noggrann tillsyn är alltså grundläggande för uppdraget att bedriva särskilda ungdomshem och skiljer särskilda ungdomshem från andra hem för vård eller boende. Det finns ingen definition eller några uttryckliga kriterier för vad behov av särskilt noggrann tillsyn är eller vad den särskilt nog- granna tillsynen innebär. Begreppet infördes vid lagen med särskilda bestämmelser om vård av ungas tillkomst år 1980, i samband med att dåvarande institutioner i form av ungdomsvårdsskolor, barna- vårdsanstalter och vårdanstalter för alkoholmissbrukare slogs samman under benämningen hem för vård eller boende i 1980 års socialtjänst- lag.1 Dessa hem skulle även stå öppna för unga som bereds vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. I för - arbetena står att det skulle vara nödvändigt att utforma vården på vissa institutioner på ett sådant sätt att unga, som bereds vård på grund av eget beteende, kan ställas under särskilt noggrann tillsyn i hemmet.2 Motiveringen utvecklades så här: För de unga som bereds vård på grund av brister i omsorgen övertar nämnden det ansvar för vården som annars tillkommer föräldrarna enligt föräldrabalken. När beslut om vård har sin grund i den unges eget beteende, kan de nödvändiga befogenheterna för nämnden inte alltid härledas ur föräldrabalken. Nämndens befogenheter måste i stället ses mot bakgrund av de omständigheter som har nödvändiggjort vår- den. Nämnden måste kunna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kunna genomföra vården. Detta innebär emellertid inte att, om den unge vårdas i t.ex. ett familjehem, den som har ansvaret för vården där skall ha längre gående befogenheter än vad föräldrarna i motsvarande fall skulle ha haft. Som jag återkommer närmare till i specialmotiver- ingen bör det ankomma på regeringen eller efter regeringens bemyn- digande på Socialstyrelsen att ange vilka hem som får ta emot unga som bereds vård på grund av sitt eget beteende och som behöver särskilt noggrann tillsyn. Den som är intagen i en sådan institution bör kunna underkastas den begränsning av sin rörelsefrihet som är nödvändig för hans egen, övriga intagnas eller personalens säkerhet, för att upprätt- hålla ordningen och för att hindra att han lämnar institutionen.3 Av förarbetena framgår att det endast är på hem för särskilt nog - grann tillsyn som unga ska kunna kvarhållas och i övrigt underkastas begränsningar i sin rörelsefrihet inom ramen för de befogenheter som tillkommer den som har ansvaret för vården. Vid införandet av 1 Prop. 1979/80:1 om socialtjänsten, Del A s. 597. 2 Prop. 1979/80:1 Del A s. 597. 3 Prop. 1979/80:1 Del A s. 503. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 578 lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga utvecklades inte begreppet och någon närmare definition av begreppet särskilt nog- grann tillsyn finns inte. 8.2.2 Särskilda befogenheter och vårdenheter De särskilda befogenheterna regleras i 15–20 c §§ LVU och ger SiS möjlighet att under vissa förutsättningar begränsa barnets eller den unges grundläggande fri- och rättigheter. Enligt 15 § LVU får ett barn eller en ung person som vårdas på någon grund som anges i 3 § LVU och vistas i ett särskilt ungdomshem hindras att lämna hemmet och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är nöd- vändig för att vården ska kunna genomföras. Barnets eller den unges rörelsefrihet får också begränsas när det behövs av hänsyn till andra boende som vårdas på det särskilda hemmet eller personalens säkerhet. Bestämmelsen i 15 § LVU anses dock inte ge stöd för att ytter- ligare begränsa rörelsefriheten för barn och unga som vårdas på det särskilda ungdomshemmet än vad som följer av frihetsberövandet. Vilka mer ingripande begränsningar i rörelsefriheten som får före- komma anses i stället följa av andra bestämmelser i lagen.4 Beslut om rörelsebegränsningar fattas av SiS och vid tillämpning av bestämmel- sen gäller proportionalitetsprincipen i 20 § LVU. Avgörande för beslutet ska i enlighet med 1 § femte stycket LVU vara barnets eller den unges bästa. Enligt 15 a § LVU får barnet eller den unge vistas utanför hemmet i den utsträckning som det är lämpligt. Vistelsen utanför hemmet ska avse en på förhand bestämd tid, dock högst fyra veckor. Beslut om vistelse utanför hemmet fattas av SiS efter samråd med socialnämnden. Flertalet av de särskilda befogenheterna får endast användas för den grupp av barn och unga som anges i 15 § LVU, det vill säga barn och unga som vårdas på grund av sitt eget beteende enligt 3 § och som vistas i ett särskilt ungdomshem. Bestämmelsen i 15 § LVU, som avgränsar gruppen för vilka olika befogenheter som får användas, ändrades språkligt i maj 2024. Tidigare gällde avgränsningen i fråga om hemmet de barn och unga som vistades i ett hem för särskilt nog- grann tillsyn. Eftersom det är SiS som avgör vilka av de särskilda 4 Prop. 2024/25:41 Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem, s. 60. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 579 ungdomshemmen som myndigheten driver som är hem för särskilt noggrann tillsyn skulle ändringen – om SiS skulle välja att ha särskilda ungdomshem som inte utgör hem för särskilt noggrann tillsyn – kunna innebära ett utökat tillämpningsområde för de särskilda befogenhe- terna. Trots den ändrade formulering av bestämmelsen, och särskilt med beaktande av att samtliga särskilda ungdomshem i dag utgör hem för särskilt noggrann tillsyn, kan det konstateras att möjligheten för SiS att tillämpa de särskilda befogenheterna är kopplat till behovet av särskilt noggrann tillsyn. För att barnet eller den unge som vårdas enligt 3 § LVU ska få vårdas på en enhet på det särskilda ungdomshemmet som är låsbar eller på något annat sätt inrättad för särskilt noggrann tillsyn (vård på en låsbar enhet) krävs ett särskilt beslut om det. Det följer av 15 b § LVU. Beslut om vård på låsbar enhet får fattas om det är nöd- vändigt med hänsyn till barnets eller den unges eller andras säker - het, eller för att förhindra att den unge avviker eller för att i övrigt genomföra vården (15 b § första stycket 1 och 2 LVU). Sådan vård får enligt 15 b § tredje stycket pågå under högst två månader i följd. Om det finns särskilda behandlingsskäl, får dock vården på enheten pågå längre tid, förutsatt att någon av de omständigheter som anges i första stycket fortfarande gäller och att barnet eller den unge sam- tidigt ges möjlighet till vistelse i öppnare former eller utanför hemmet. I fjärde och femte stycket finns bestämmelser om att barnet eller den unge under vissa förutsättningar även får hållas i avskildhet i anslut- ning till dygnsvilan. Av andra stycket följer att den som vårdas på en låsbar enhet ska ges möjlighet att dagligen vistas utomhus och ges möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller någon annan fritids- sysselsättning. Vid tillämpning av bestämmelsen gäller proportio - nalitetsprincipen. Proportionalitetsprincipen regleras i 20 § LVU. Enligt bestämmelsen får de särskilda befogenheter vars bestämmel- ser hänvisas till, endast användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, ska de användas. I förarbetena uttalas bland annat att skälen för att vidta en särskild befogenhet ska ställas i relation till de olägenheter ingrip- andet innebär för den enskilde i fråga om bland annat hans eller hennes självbestämmande och integritet. Det betyder att en tvångsåtgärd ska stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden och den nytta som tvångsåtgärden kan ha för den enskilde. Om syftet med tvångsåtgärden kan tillgodoses genom någon mindre ingrip - Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 580 ande åtgärd, ska den åtgärden väljas. Bestämmelsen ger uttryck för att minsta möjliga tvång ska användas för att nå det avsedda syftet och innebär samtidigt en påminnelse om att tvånget får användas endast om syftet med åtgärden inte kan tillgodoses genom mindre ingripande åtgärder.5 Avgörande för beslutet ska i enlighet med 1 § femte stycket LVU vara barnets eller den unges bästa. De låsbara enheterna kan ofta sektioneras i mindre enheter, till exempel under dygnsvilan eller vid särskilda händelser. Att vården under vissa förutsättningar ska ges på en låsbar en - het eller en enhet som på något annat sätt är inrättad för särskilt noggrann tillsyn innebär att de särskilda ungdomshemmen även kan ha enheter för vård som inte avses i bestämmelsen. Sådan vård ges i dag på så kallade öppna enheter eller avdelningar. 2025 hade SiS totalt 597 platser inom ungdomsvården, av dessa var 522 platser låsbara och 75 öppna.6 De öppna vårdplatserna finns på enheter utan förhöjd säkerhetsnivå. Övriga särskilda befogenheter som får använ- das på sådana hem är tillämpliga även om barnet eller den unge får vård på en öppen enhet. 8.2.3 En ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården I lagrådsremissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om om- händertagande för vård av barn och unga föreslås att en ny lag ska ersätta de nuvarande bestämmelserna i lagen med särskilda bestäm- melser om vård av unga om särskilda befogenheter på de särskilda ungdomshem som SiS ansvarar för – lagen om särskilda befogen - heter för den statliga barn - och ungdomsvården. Att de särskilda befogenheterna föreslås föras över till en särskild lag är i princip en lagteknisk åtgärd. Befogenheterna har inte setts över inom ramen för lagstiftningsärendet, utan de ändringar som har föreslagits har gjorts i syfte att modernisera och förenkla språket eller i syfte att stärka barnets eller den unges rättigheter.7 I det här sammanhanget kan nämnas att en översyn av de särskilda befogenheterna som utgångspunkt inte heller har omfattats av vårt 5 Prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 42, 59–60. 6 Statens institutionsstyrelse SiS (2026a). SiS i korthet 2025. En samling statistiska uppgifter om SiS, s. 5. 7 Regeringen (2026). Lagrådsremiss – För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om om- händertagande för vård av barn och unga, s. 487. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 581 uppdrag. Vi har i stället utgått från att de särskilda befogenheter som redan gäller ska fortsätta att gälla. I den mån våra förslag påverkar de särskilda befogenheterna har det gjorts i syfte att stärka den stat- liga barn- och ungdomsvårdens vårdande uppdrag och del i vårdked- jan. Vi har även haft att förhålla oss till de förslag som lämnas i pro- memorian Ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem (Ds 2024:26), som innehåller flera ytterligare förslag på nya befogenheter för SiS och som bereds i Regeringskansliet. Nuvarande bestämmelse i 15 § LVU om begränsning av rörelse- friheten och bestämmelsen i 15 a § LVU om vistelse utanför det sär- skilda ungdomshemmet föreslås föras över till den nya lagen om sär- skilda befogenheter oförändrade i sak. Även bestämmelsen i 15 b § LVU om vård på låsbar enhet föreslås föras över till den nya lagen, med den ändringen att ”eller på något annat sätt inrättad för särskilt noggrann tillsyn” tas bort. Barnets eller den unges bästa ska vara av- görande vid åtgärder och beslut enligt den nya lagen. Proportionali- tetsprincipen ska fortfarande tillämpas vid användningen av de sär - skilda befogenheterna och förs över till den nya lagen. 8.2.4 Säkerhetsnivåer De särskilda ungdomshemmen ska som vi inledningsvis redogjort för vara indelade i säkerhetsnivåer. Ett hem som inte tillhör den lägsta nivån har förhöjd säkerhetsnivå. Regleringen har införts i syfte att öka säkerheten på hemmen så att barn och unga får tillgång till god vård och behandling i en miljö där de är trygga och säkra och som ger dem möjlighet att återanpassas i samhället, och minska risken för att de återfaller i brottslig verksamhet, annat socialt nedbrytande beteende eller skadligt bruk eller beroende. Genom indelningen klar- görs varje hems förmåga att möta de varierande risker placering av barn och unga med behov av särskilt noggrann tillsyn för med sig och säkerställa den nivåindelning som eftersträvas på de särskilda ungdomshemmen. I det ligger bland annat att upptäcka och förhindra rymningsförsök av olika allvarlighetsgrad, fritagningsförsök och andra ordningsstörningar som kan påverka vården på de särskilda ungdomshemmen, till exempel införsel av droger, fortsatt krimina- litet och andra socialt nedbrytande beteenden. Indelningen avser Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 582 därmed att underlätta bedömningen av vilket särskilt ungdomshem som bäst svarar mot barnets eller den unges behov.8 Det följer av 9 kap. 9 § SoL att det är SiS som beslutar om i vilken säkerhetsnivå ett hem ska klassas. För närvarande har SiS beslutat om tre olika säkerhetsnivåer på de särskilda ungdomshemmen, nivå 1 med hög säkerhet, nivå 2 med god säkerhet och nivå 3 med normal säkerhet.9 Några av de särskilda befogenheterna som tillkommer SiS får bara tillämpas på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhets- nivå. Bestämmelsen om indelning i säkerhetsnivåer föreslås föras över till den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga.10 Säkerhetsnivå 1 Särskilda ungdomshem i säkerhetsnivå 1 är utformade för att han - tera barn och unga med de högsta riskerna avseende avvikningar, hot och våld. Dessa hem ska ha förmåga att förhindra avvikning och fritagning, minska risken för gisslantagning, förhindra insmuggling, skapa inre differentiering så att ovänner och målskamrater kan hållas åtskilda, tillfälligt kunna öka säkerheten med hjälp av dynamiska behörigheter i låssystem, försvåra insyn från obehöriga till exempel i samband med medial uppmärksamhet och säkerställa en trygg vård- miljö för barn och unga. På särskilda ungdomshem i säkerhetsnivå 1 utgör byggnadernas väggar, fönster och ytterdörrar skalskyddet. Perimeterskyddet består av ett yttre avvisningsstängsel kompletterat med ett eller två säkerhetsstängsel och detektering av obehöriga. Inpassering sker via en sluss samt via en inpasseringsbyggnad med en centralvakt som är bemannad dygnet runt och där visitation kan genomföras utifrån SiS regelverk. Leveranser sker till och från inpas- seringsbyggnaden för att minimera riskerna för olovlig in- och ut- försel. Besök genomförs i inpasseringsbyggnaden och inte på avdel- ningarna. Avdelningarna är omgärdade med säkerhetsstängsel för inre sektionering. Boendeavdelningar med krav på hög säkerhet placeras innanför säkerhetsstängsel medan avdelningar för vård i öppnare 8 Prop. 2023/24:81 Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommunikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem, s. 32 och 34. 9 Statens institutionsstyrelse SiS (2021). Beslut normering av teknisk och fysisk säkerhet på SiS institutioner 2021-02-15, dnr 1.1.4-3313-2019. 10 Regeringen (2026) s. 310 och 311. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 583 former placeras mellan avvisningsstängslet och säkerhetsstängslet. Boendeavdelningarna är sektionerade med inre säkerhetsstängsel. Säkerhetsnivå 2 Särskilda ungdomshem i säkerhetsnivå 2 är utformade för att hantera barn och unga med medelhög till hög risk för avvikning, hot och våld. Hemmen ska ha förmåga att förhindra avvikning, kunna upptäcka, försvåra och fördröja försök till fritagning, minska risken för gisslan- tagning, försvåra insmuggling, skapa inre differentiering så att ovänner och målskamrater kan hållas åtskilda, tillfälligt kunna öka säkerheten med hjälp av dynamiska behörigheter i låssystem samt säkerställa en trygg vårdmiljö för barnen och de unga som vistas där. På särskilda ungdomshem i säkerhetsnivå 2 utgör byggnadernas väggar, fönster och ytterdörrar skalskyddet. Perimeterskyddet består av ett yttre av- visningsstängsel kompletterat med ett säkerhetsstängsel, detektering av obehöriga samt en sluss för fordon och personal. Inom området kan sedan avdelningar med högre krav på säkerhet vara omgärdade med säkerhetsstängsel för inre sektionering. Det innebär att boende- avdelningar med krav på hög säkerhet placeras innanför säkerhets- stängslet medan avdelningar för vård i öppnare former placeras mel- lan avvisningsstängslet och säkerhetsstängslet. Säkerhetsstängsel är försedda med överklättringsskydd. Inpassering för fordon och per- sonal sker via fjärrstyrda grindar. Detektering placeras innanför säkerhetsstängslet samt mellan avvisningsstängsel och säkerhetsstäng- sel. Bevakningskameror är placerade i allmänna utrymmen (allrum, kök, korridorer, aktivitetsrum, utegårdar och skollokaler). Även slussar för fordon och personal samt säkerhe tsstängsel övervakas med bevakningskameror. Boenderum, sjuksköterskemottagningar och besöksrum övervakas däremot inte med kameror. Säkerhetsnivå 3 Särskilda ungdomshem med säkerhetsklass 3 ska ha normal säkerhet. De barn och unga som placeras där ska ha låg eller medelhög risk för avvikning, hot och våld. Hem i säkerhetsnivå 3 ska ha förmåga att upptäcka och försvåra avvikning, upptäcka och förhindra hot och våld, begränsa obehöriga besök och säkerställa en trygg vårdmiljö Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 584 för barn och unga som vistas där. På hem med säkerhetsnivå 3 utgör byggnadernas väggar, fönster och ytterdörrar skalskyddet. Perimeter- skyddet består av ett avvisningsstängsel som eventuellt kan komplet- teras med detektering av obehöriga. Avvisningsstängslet syftar till att förhindra att obehöriga av misstag kommer in på området. Hem- men i säkerhetsnivå 3 behöver inte förses med perimeterskydd om man i säkerhetsanalysen bedömer att det är onödigt. Bevaknings - kameror är placerade i allmänna utrymmen (allrum, kök, korridorer, aktivitetsrum, utegårdar och skollokaler). Boenderum, sjuksköterske- mottagningar och besöksrum övervakas inte heller med bevaknings- kameror på klass 3-hem. 8.2.5 SiS uppdrag att bedriva skolverksamhet I inledningen av det här kapitel har vi redogjort för vad som skiljer de särskilda ungdomshemmen från andra HVB. Det som i övrigt skiljer de särskilda ungdomshemmen från andra HVB är att SiS har i uppdrag att bedriva viss skolverksamhet. SiS är därmed huvudman för de skolenheter som finns på de särskilda ungdomshemmen. Skol- verksamheten bedrivs som en särskild utbildningsform och regleras i 24 kap. 8 och 9 §§ skollagen (2010:800). I enlighet med dessa be - stämmelser ska SiS anordna utbildning motsvarande gr undskola, anpassad grundskola, specialskola, gymnasieskola och anpassad gym- nasieskola. I utbildningen ska SiS tillämpa relevanta bestämmelser i skollagen. Se beskrivning av ungdomshemmens skolverksamhet och våra förslag kring den nya myndighetens skolverksamhet i avsnitt 9.4. 8.2.6 Tilldelning av plats på ett särskilt ungdomshem Det är socialnämnden som med stöd av 11 § LVU bestämmer hur vården av barnet eller den unge ska ordnas och som beslutar om var barnet eller den unge ska vara placerad under vårdtiden (var han eller hon ska vistas). Om socialnämnden har beslutat att barnet eller den unge ska vistas i ett särskilt ungdomshem ska SiS anvisa plats i ett sådant hem. I akuta situationer ska SiS omedelbart anvisa en sådan plats (se 12 § andra stycket LVU). Platsanvisningen sker vid SiS placeringsenhet som organisatoriskt är placerad på SiS huvudkontor. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 585 Placeringsenheten tar emot och handlägger ansökningar om plats på ett särskilt ungdomshem dygnet runt. I samband med platsanvisningen ska SiS bedöma vilket ungdoms- hem som är lämpligt med hänsyn till barnets eller den unges behov, ålder, utveckling, utbildning och personliga förhållanden i övrigt.11 I 12 § tredje stycket LVU finns en bestämmelse om att barnet eller den unge inte får anvisas en plats som innebär mer ingripande över- vakning och kontroll än vad som är nödvändigt för genomförandet av vården eller för att ordningen eller säkerheten på hemmet ska kunna upprätthållas. Utgångspunkten är alltså att barnet eller den unge ska vara placerad under så öppna förhållanden som möjligt. Med övervakning och kontroll avses såväl det fysiska skalskyddet som till exempel stängsel, larm och kameror men även andra sam- lade insatser som vidtas på hemmen av säkerhetsskäl. Uttrycket säkerhet avser detsamma som det gör inom den psykiatriska tvångs- vården och den rättspsykiatriska vården, det vill säga dels samhällets skydd mot personer som är placerade på de särskilda ungdomshem- men, dels behovet av säkerhet i vården av dem och för personalen på vårdinrättningarna.12 Att de särskilda ungdomshemmen har kommit till för att till - godose behovet av hem för vård av barn och unga som vårdas med stöd av 3 § LVU och som behöver stå under särskilt noggrann till- syn innebär dock inte någon begränsning av vilka barn och unga som kan placeras på ett särskilt ungdomshem. Det finns alltså inte något formellt hinder mot att även barn och unga som ges vård med stöd av 2 § LVU eller frivilligt med stöd av SoL placeras på ett särskilt ungdomshem. Enligt 1 § femte stycket LVU och 3 kap. 1 § SoL ska barnets eller den unges bästa vara avgörande för placeringsbeslutet. Däremot kan barn som vårdas endast med stöd av 2 § LVU eller barn och unga som vårdas frivilligt med stöd av SoL inte placeras på en låsbar enhet eller en enhet som på annat sätt är inrättad för särskilt noggrann tillsyn och får endast omfattas av de särskilda befogen - heter som följer av 18 § LVU. Att SiS i praktiken skulle kunna driva ungdomshem som inte ut- gör hem för särskilt noggrann tillsyn får anses följa av att det, i en- lighet med 7 kap. 1 § SoF, är SiS som beslutar vilka av de särskilda 11 Prop. 1992/93:61 om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbruksvård, s. 24, 25 och 40. 12 Prop. 2023/24:81 s. 35 och prop. 2005/06:63 Anmälningsskyldighet, säkerhet och tillsyn inom psykiatrisk tvångsvård, s. 22–23. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 586 ungdomshem som myndigheten driver, som utgör hem för särskilt noggrann tillsyn. 8.3 Statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem 8.3.1 En ny placeringsform för vård med särskilt noggrann tillsyn Utredningens förslag Statliga hem för barn och unga ska utgöra en särskilt reglerad placeringsform för de hem för vård eller boende som i dag be- nämns särskilda ungdomshem. Med statligt hem för barn och unga avses ett hem inom social- tjänsten som staten driver för att ta emot barn och unga som inte har fyllt 21 år för vård med särskilt noggrann tillsyn. Vården om- fattar omvårdnad och behandling i förening med boende. För barn ingår även uppfostran. Med särskilt noggrann tillsyn avses möjligheten att begränsa barnets eller den unges rörelsefrihet enligt lagen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. En de- finition av begreppet särskilt noggrann tillsyn förs in i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. Skälen för vårt förslag Införandet av HVB som samlingsbegrepp för institutionsvård Som placeringsform räknas särskilda ungdomshem som hem för vård eller boende, HVB. Den placeringsformen infördes i 1980 års socialtjänstlag som ett samlande begrepp för ett antal former av in- stitutionsvård i hem, anstalter med mera som tidigare haft särskilda syften och regler. Inom området barn - och unga gällde det späd - barnshem, mödrahem, upptagningshem, specialhem och ungdoms- vårdsskolor. Dessutom kom HVB att omfatta vårdanstalter för alko- holmissbrukare, inackorderingshem för alkoholmissbrukare, behand- lingshem för narkotikamissbrukare och hem för störande vårdtagare SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 587 som inte kunde vara i ålderdomshem. 13 Huvuddelen av de tidigare institutionerna omfattade vård och behandling, men några av dem erbjöd bara boende. Den nya benämningen blev därför hem för vård eller boende.14 Syftet med den nya benämningen var att ge kommunerna större möjligheter att använda institutionsvård som en av flera resurser i socialtjänstens lokala arbete. Det syftet låg i linje med den grund - läggande strävan bort från detaljreglering och mot bestämmelser av ramlagskaraktär som präglade socialtjänstreformen. Även ramarna för HVB blev allmänt hållna utan krav på eller beskrivningar av vårdens innehåll. I förarbetena definierades institution som en ”i administra- tivt hänseende avgränsad resurs, vilken med särskilda lokaler som bas möjliggör dygnet-runt-insatser i syfte att ge omvårdnad, stöd och behandling”. För att det ska vara fråga om vård eller boende på institution förutsattes att ”flera klienter samtidigt kan erbjudas de aktuella tjänsterna”.15 Behandlingsinslaget framhölls som särskilt vik- tigt i förarbetena, till exempel i formuleringar som att institutionen ska vara ”ett medel för att genomföra ett behandlingsprogram.16 En fråga som särskilt diskuterades i förarbetena var institutions- vårdens differentiering. Genom den nya och enhetliga termen HVB kunde en alltför långt driven uppdelning av institutionsvård efter kön, ålder och symtom undvikas. I stället skulle vården tydligare och mer sammanhängande kunna utgå från en helhetssyn på barnets, den unges eller den vuxnes underliggande problem och behov. Därmed skulle också onödiga avbrott i vården och flyttningar mellan insti- tutioner kunna undvikas.17 I förarbetena till 1980 års socialtjänstlag ställs en äldre princip om differentiering efter yttre symtom mot val av institution utifrån den enskildes ”djupare liggande behov”.18 13 Prop. 1979/80:1 Del A s. 327. 14 Prop. 1979/80:1 Del A s. 324–325. 15 SOU 1977:40 Socialtjänst och socialförsäkringstillägg lagar och motiv Socialutredningens slutbetänkande, s. 238–239 och prop. 1979/80:1 Del A s. 326. 16 SOU 1977:40 s. 238. 17 SOU 1977:40 s. 9 och prop. 1979/80:1 Del A s. 331–332. 18 SOU 1977:40 s. 238. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 588 Särskilda ungdomshem som en form av HVB HVB-begreppet kom även att omfatta de verksamheter som nu kallas särskilda ungdomshem. Som framgår av avsnitt 4.1 hade dessa verk- samheter sedan slutet av 1930-talet drivits av staten under benäm- ningarna skyddshem och ungdomsvårdsskolor. Detaljerade regler för dessa verksamheter beslutades av regeringen som komplement till barn- och ungdomsvårdslagarna som reglerade det lokala ansvaret för placeringar. Genom socialtjänstreformen övergick huvudmanna- skapet för dessa institutioner till landstingen och deras särskilda benämning och reglering avskaffades. För att markera skillnaden mellan dessa hem och andra HVB infördes i stället begreppet ”vård med särskilt noggrann tillsyn” i 1980 års lag med särskilda bestäm- melser om vård av unga. I samband med riksdagens beslut om 1990 års lag med särskilda bestämmelser om vård av unga infördes på nytt en särskild benäm- ning på de institutioner som bedriver vård med särskilt noggrann tillsyn. Benämningen blev särskilda ungdomshem. Processen mot ett nytt statligt huvudmannaskap påbörjades också på initiativ av riks- dagen, men den följdes inte av ytterligare regleringar. Det nya statliga huvudmannaskapet blev i första hand en organisatorisk förändring med bildandet av SiS 1994 som ansvarig myndighet för driften av de särskilda ungdomshemmen. Dessa hem har fortsatt att vara en form av HVB utifrån syften som utgår från kommunernas behov och ansvar att utforma socialtjänsten utifrån lokala förhållanden. Som vi kon- staterar i avsnitt 6.1 har de syften och förutsättningar som ska gälla inom den statliga barn- och ungdomsvården inte klargjorts i lagar och andra regler. Det grundläggande begreppet ”särskilt noggrann tillsyn” har inte heller preciserats eller förklarats av lagstiftaren sedan det först infördes i 1980 års lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. För de särskilda ungdomshemmen har förhållandet till HVB - begreppet på flera sätt blivit oklar och delvis okänd. Det är inte ovanligt att särskilda ungdomshem benämns och beskrivs för sig i förhållande till HVB även av statliga myndigheter, till exempel i Socialstyrelsens officiella statistik över insatser för barn och unga.19 Utredningen om barn och unga i samhällets vård konstaterade i sitt betänkande För barn och unga i samhällsvår d (SOU 2023:66), att flera benämningar på de särskilda ungdomshemmen förekommer i 19 Socialstyrelsen (2025). Statistik om socialtjänstinsatser till barn och unga 2024, s. 4. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 589 lagar och förordningar samtidigt som de omfattas av HVB-begreppet. Det skapar ibland oklarhet om de särskilda ungdomshemmen som en form av HVB. Utredningen föreslog därför att en upplysnings- bestämmelse införs i anslutning till definitionen om att med HVB avses även särskilda ungdomshem enligt 12 § LVU.20 Oklarheter och problem med HVB som placeringsform Utredningen om HVB för barn och unga konstaterar i sitt betänk- ande Hem för barn och unga (SOU 2025:84) att det breda HVB - begreppet har möjliggjort flexibilitet och lokal utveckling, men också lett till oklarhet och problem som hotar det grundläggande syftet att ge en god individualiserad vård för barn och unga. Att HVB-begreppet är gemensamt för barn och vuxna skapar oklarhet om hur verksamheten särskilt ska möta rättigheter och behov hos barn och unga. För barn har vårdnadshavaren en viktig roll i instit- utionsvården, särskilt när den genomförs med stöd av socialtjänst- lagen. Barnkonventionen anger också rättigheter för barn som inte var aktuella när HVB-begreppet infördes och som nu är införlivade i svensk lag. Institutionsvårdens flexibilitet har också möjliggjort för ett stort antal aktörer – särskilt privata företag – att etablera sig inom området, men utan att kunna utgå från en enhetlig nationell beskrivning vad som förväntas av vården. Myndigheter som gör upp- följningar och bedriver tillsyn har inte heller kunnat jämföra verk- samheterna med en sådan nationell ”beställning”. Sammantaget har det lett till betydande oklarhet om vårdens kvalitet, om vilket utbud av vård som behövs och hur det ska ordnas och hur kostnaderna för vården används. Vidare konstaterar Utredningen om HVB för barn och unga att de grundläggande syftena med HVB-begreppet inte lett till de önsk- ade resultaten. Strävan bort från differentiering har i praktiken inte fungerat i institutionsvården för barn och unga. I stället har ett antal olika indelningsgrunder införts i de blanketter som tillsynsmyndig- heter fastställt för ansökan om tillstånd att bedriva verksamhet i form av HVB eller anmälan av sådan verksamhet. Dessa indelnings- grunder har varierat över tid, men i regel utgått från den typ av ”sym- tom” som institutionsvården inte längre skulle kopplas till med HVB 20 SOU 2023:66 s. 756 och 760. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 590 som samlande begrepp. Det uttalade syftet att förhindra onödiga omflyttningar för placerade barn och unga har inte heller uppfyllts med det breda HVB-begreppet. Socialstyrelsen har visat på en rela- tivt omfattande instabilitet i hela samhällsvården för barn och unga, inte minst vid placeringar i HVB.21 Barn och unga har också berättat om många HVB-placeringar som inletts och avslutats under en kor- tare tid. Inget tyder heller på att förhoppningen om att det breda och flexibla HVB-begreppet främjat etableringen av institutioner för barn och unga i storstadsområden infriats.22 Mot denna bakgrund menar Utredningen om HVB för barn och unga att flera av utgångspunkterna för institutionsvården för barn och unga behöver omprövas. Dels behöver institutionsvården för barn och unga skiljas från institutionsvård av vuxna som fyllt 21 år, dels behöver uppgifter och förutsättningar för olika sorters insti - tutionsvård för barn och unga tydliggöras. Utredningen om HVB för barn och unga har föreslagit att en ny placeringsform, Hem för barn och unga ska införas i socialtjänstlagen och ersätta HVB i privat eller kommunal regi. Det förslaget är utgångspunkt för flera andra bestämmelser om verksamheten på hem för barn och unga, bland annat om differentiering, vårdens innehåll och storleken på hemmens boendeenheter.23 Samtidigt bedömde Utredningen om HVB för barn och unga att den nya placeringsformen ska omfatta särskilda ung - domshem för att ge institutionsvården för barn och unga en gemen- sam ram.24 Tydliga ramar krävs utifrån statens ansvar och hemmens särskilda förutsättningar Vi delar de bedömningar som Utredningen om HVB för barn och unga gjort om oklarheter och problem med det breda HVB-begrep- pet. Samtidigt vill vi framhålla att de särskilda ungdomshemmen på avgörande punkter skiljer sig från andra HVB. Dessa hem är statliga och bör därför motsvara högt ställda krav på likvärdighet oavsett var i landet de är belägna och inte flexibilitet 21 Socialstyrelsen (2023). Instabilitet bland barn och unga placerade i heldygnsvård enligt SoL; Socialstyrelsen (2024). LVU. Placeringsmönster t.o.m. år 2020 bland barn och unga födda 1990–2004, s. 7. 22 SOU 2025:84 s. 335–337. 23 SOU 2025:84 s. 337–339. 24 SOU 2025:84 s. 355–356. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 591 efter lokala eller regionala förutsättningar. Samtidigt är det kommu- ner och ytterst domstolar som avgör vilka barn och unga som ska placeras i hemmen och som beslutar om när vården ska avslutas. Eftersom hemmen inte kan neka eller avsluta placeringen behöver det vara tydligt för kommuner och domstolar vad som gäller för hemmen och vilken betydelse de är avsedda att ha för barns och ungas vård- kedja. Vidare måste de särskilda ungdomshemmen motsvara högre krav på rättssäkerhet än andra HVB med tanke på vad vård med sär- skilt noggrann tillsyn innebär, särskilt avseende användningen av de särskilda befogenheter som är tillgängliga på hemmen. För barn och unga som vårdas på särskilda ungdomshem är det givetvis också av största vikt att de förstår vad dessa hem syftar till och vad som skiljer dem från annan institutionsvård. HVB-begreppet utformades inte med tanke på att staten skulle ansvara för några institutioner för vård av barn och unga och föränd- rades inte när SiS bildades. Vi anser att utgångspunkterna för HVB- begreppet behöver omprövas även för de särskilda ungdomshemmen. Dessa hem bör inte längre omfattas av HVB-begreppet och inte hel- ler bli en del av den föreslagna nya placeringsformen hem för barn och unga. I stället bör en ny placeringsform införas som ett tillägg till de placeringsformer som nu anges i 9 kap. 1 § SoL. Syftet med den föreslagna placeringsformen är att ge tydliga ramar för de insti- tutioner som staten driver för att enbart ta emot barn och unga och möjliggöra ytterligare differentiering samt krav på verksamhetens kvalitet. Därmed ska den föreslagna placeringsformen bättre säker- ställa förutsättningarna för att varje barn och ung person som pla- ceras i en institution får en trygg, säker och kvalitativt god vård än dagens breda, flexibla och åldersneutrala HVB-begrepp. Av dessa skäl föreslår vi att en ny placeringsform ska införas i 9 kap. SoL för de hem som staten driver för barn och unga som be- höver vård med särskilt noggrann tillsyn. Vi anser också att dessa hem ska få en ny benämning som tydliggör att de drivs av staten och att de tar emot barn och unga. Att hemmen tar emot barn ställer särskilda krav på hemmens arbete med barnets rättigheter och med kunskap om barns utveckling och behov. För att tydliggöra dessa förutsätt- ningar för hemmens verksamhet föreslår vi att den nya placerings- formen ska benämnas statliga hem för barn och unga. Vidare föreslår vi att följande definition av statliga hem för barn och unga ska införas i 9 kap. SoL: Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 592 Med statligt hem för barn och unga avses ett hem inom socialtjänsten som staten driver för att ta emot barn och unga som inte har fyllt 21 år för vård med särskilt noggrann tillsyn. Vården omfattar omvårdnad och behandling i förening med boende. För barn ingår även uppfostran. I de följande kapitlen lämnar vi förslag om hur vården i statliga hem för barn och unga ska differentieras och utformas och om andra åt- gärder för trygghet och säkerhet i hemmen. Vi anser att det är nödvändigt med en tydligare reglering av in - stitutionsvårdens förutsättningar och innehåll för att den ska svara mot barns och ungas rättigheter och behov. Vi har övervägt om en sådan reglering kan göras inom ramen för HVB som placeringsform och bedömt att det skulle medföra betydande oklarheter. En tyd - ligare reglering av bland annat åldersgränser, differentiering och vårdinnehåll avviker från syftet med HVB som en bred och flexibel placeringsform. Om en sådan ändå görs så kommer det i praktiken uppkomma två väsentligt olika HVB, ett mer reglerat för barn och unga i statlig vård och ett för andra barn och unga samt vuxna. Även definitionen av HVB skulle behöva kompletteras med en särskild definition av vård för barn och unga med inriktning på omvårdnad och behandling samt uppfostran för barn. Vi anser därför att en re- form av institutionsvården för barn och unga kräver en förändring också av själva placeringsformen för tydlighet om vårdens grunder för barn och unga i statlig vård. Vi har även övervägt om statliga hem för barn och unga ska om- fattas av den nya placeringsformen hem för barn och unga som Utred- ningen om HVB för barn och unga föreslagit. Det förslaget är utfor- mat enbart med tanke på de institutioner som kommuner och privata huvudmän driver. Det finns fördelar med en ny samlad placeringsform för all institutionsvård för barn och unga, främst att den typen av vård kan regleras utifrån det som ska vara gemensamt för den typen av vård utanför det egna hemmet och annan fam ilj. Vi anser dock att de statliga hemmen behöver skiljas från annan institutionsvård för barn och unga. De statliga hemmen ska endast ta emot barn och unga under vissa förutsättningar, de ska ha tillgång till särskilda be- fogenheter som inte är tillgängliga i annan institutionsvård och de ska motsvara krav på nationell likvärdighet i vårdinnehåll och vårdens genomförande som inte gäller institutionsvård som drivs av en kom- mun eller ett privaträttsligt organ. Dessa motiv går tillbaka till de principiella bedömningar vi gör i avsnitt 6.2 om vikten av att statens SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 593 särskilda ansvar för viss barn- och ungdomsvård tydliggörs och att förutsättningar för det ansvaret säkerställs. I det ingår att den stat- liga barn- och ungdomsvården ska regleras tydligt, ändamålsenligt och effektivt utifrån statens nationella ansvar och inte utifrån behov av lokala variationer. Enligt vår bedömning leder den nya placeringsformen inte till några risker för oklarhet om när den ska väljas i stället för andra pla- ceringsformer. De skäl som ligger till grund för placeringar av barn och unga i institutionsvård påverkas inte i sig av den nya placerings- formen. För socialnämnden blir det dock enklare att be döma om vård i just denna form är lämplig för ett barn eller ung person. Stat- liga hem för barn och unga kommer inte heller att ha någon ny roll i vårdkedjan för barn och unga, som styrs av bestämmelser om social- nämndens ansvar för placeringen samt uppföljning av vården och stöd efter avslutad placering. Vi ser inte heller några risker med den ökade regleringen av den nya placeringsformens ramar och innehåll. Tvärtom är den ökade regleringen önskvärd och viktig för att vården ska kunna tillgodose barns och ungas rättigheter och behov. Den ökade regleringen underlättar också möjligheterna att lokalt och nationellt bedöma tillgången till institutionsvård med olika inriktning och att vidta åtgärder för att säkerställa utbudet av vårdplatser som annars saknas eller är svåra att få tillgång till. De högre krav på vårdens kvalitet och kompetens i statliga hem för barn och unga som vi föreslår i kapitel 7 ger uttryck för en av- siktlig ambitionshöjning som kommer att innebära högre kostnader. Vi bedömer inte att den nya placeringsformen i övrigt leder till ökade kostnader. Tvärtom kan en institutionsvård som är ändamålsenlig samt trygg och säker på sikt medföra samhällsekonomiska bespar- ingar genom minskade risker för sociala problem, ohälsa och brotts- lighet efter placeringen. Se vidare i konsekvensanalysen i kapitel 16. Barn och unga Med barn avses i enlighet med 3 kap. 1 § SoL en person under 18 år. Det finns inte någon definition i socialtjänstlagen om vad som avses med unga. I lagrådsremissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga föreslås att med ung person eller den unge enligt den lagen ska avses en person som Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 594 har fyllt 18 men inte 21 år.25 Den nya lagen avgränsar gruppen unga som kan placeras på ett statligt hem för barn och unga. Det ska framgå av bestämmelsen att placeringsformen statligt hem för barn och unga avser barn och unga som inte har fyllt 21 år. Hem inom socialtjänsten Med hem inom socialtjänsten menas att statliga hem för barn och unga ska svara för vård i särskilt anpassade lokaler med personal dygnet runt utanför den enskildes eget hem eller annat enskilt hem. Den beskrivningen överensstämmer med vad som redan gäller för HVB och skiljer den nya placeringsformen från familjehem och stödboende. 26 Familjehem definieras som ett enskilt hem medan stödboende definieras som ett eget boende och skyddat boende som ett boende inom social tjänsten (se 9 kap. 2 och 3 §§ SoL). I prak - tiken är det möjligt i dag i HVB, men vi vill tydliggöra dessa alter- nativ eftersom det framgår av förarbetena till 1980 års socialtjänst- lag att institutionsvård förutsätter att ”flera klienter samtidigt kan erbjudas de aktuella tjänsterna”. 27 Att statliga hem för barn och unga är hem inom socialtjänsten understryker också vikten av att miljön är hemlik. Vad vården ska omfatta Det finns inte någon tydlig definition av vad som avses med vård i socialtjänstlagens mening. I propositionen En förebyggande social- tjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter syftar begreppet vård i 13 kap. 10 § SoL till insatser som ges som sociala insatser inom ramen för socialtjänstlagen och inte insatser som är inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och som där- med åligger regionerna.28 I avsnitt 6.2.4 konstaterar vi att regeringens förslag i lagrådsremissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga tydliggör att den vård som kan möjliggöras genom ett omhändertagande av barn och unga 25 Regeringen (2026) s. 128–129. 26 Prop. 1979/80:1 Del A s. 326. 27 SOU 1977:40 s. 238–239 och prop. 1979/80:1 Del A s. 326. 28 Prop. 2024/25:89, En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, s. 380. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 595 ska förstås som den omsorg, uppfostran, tillsyn, behandling, boende med mera som innefattas i socialnämndens ansvar för barn och unga enligt socialtjänstlagen.29 I enlighet med regeringens förslag i lagrådsremissen använder vi ordet ”vård” som ett samlingsbegrepp för de olika insatser enligt socialtjänstlagen som möjliggörs genom ett omhändertagande. Bland dessa insatser vill vi tydliggöra att omvårdnad, behandling och boende samt för barn även uppfostran ska vara grundläggande delar av vården i statliga hem för barn och unga. Mot den bakgrunden föreslår vi att det med ett statligt hem för barn och unga ska avses ett hem inom socialtjänsten som staten dri- ver för att ta emot barn och unga som inte har fyllt 21 år för vård med särskilt noggrann tillsyn. Vården omfattar omvårdnad och behand- ling i förening med boende. För barn ingår även uppfostran. Omvårdnad Barn har rätt till omvårdnad från sina vårdnadshavare enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken (FB). I rätten till omvårdnad ingår inte bara rätten för barnet att få sina materiella behov tillgodosedda. Minst lika viktiga är barnets psykiska behov.30 Även barn som vårdas i ett statligt hem för barn och unga ska få den omvårdnad som de behöver. Omvård- nad är även en viktig del av vården för unga som fyllt 18 år men inte 21 år. Det framgår bland annat av att omvårdnad är en del av vården för vuxna personer i familjehem enligt 2 § SoF. I den officiella svenska översättningen av barnkonventionen an- vänds omvårdnad i artikel 3 om barnets rätt till sådant skydd och så- dan omvårdnad som behövs för barnets välfärd och i artikel 20 om barnets rätt till skydd och stöd genom alternativ omvårdnad utanför familjemiljön, det vill säga placering i bland annat institutioner för omvårdnad av barn.31 Utredningen Barns och ungas rätt vid tvångsvård har i delbetänk- andet Boende utanför det egna hemmet – placeringsformer för barn och unga (SOU 2014:3) föreslagit att omvårdnad skulle införas i definitionen av HVB och att den placeringsformen ska benämnas hem för omvårdnad och behandling, förkortat HOB. När det gäller 29 Regeringen (2026) s. 121–122. 30 Prop. 1981/82:168 s. 59. 31 Prop. 2017/18:186 s. 12 och 24. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 596 omvårdnad ansåg den utredningen att begreppet kan anses innefatta direkta hjälpinsatser till barn och vuxna för att tillgodose individers fysiska, psykiska och sociala behov. Enligt utredningen Barns och ungas rätt vid tvångsvård är det svårt att utesluta någon form av om- vårdnad även om huvudsyftet vid vård på institution många gånger är behandling i betydelsen förändringsarbete. Gränsen mellan om- vårdnad och behandling kan också vara svår att dra vid exempelvis pedagogiska inslag i vården.32 Utredningen om HVB för barn och unga delade den bedömningen och framhöll att omvårdnad är en bärande del av institutionsvården för barn och unga.33 Vi ansluter oss till den bedömningen och före- slår att det ska framgå av definitionen av statliga hem för barn och unga att de ska ge omvårdnad. Behandling Behandling har länge ansetts vara en central del av institutionsvården för barn och unga. Av förarbetena till 1980 års socialtjänstlag fram- hölls att institutionen ska vara ett medel för att genomföra ett behand- lingsprogram.34 I definitionen av HVB i 9 kap. 4 § SoL anges behand- ling dock bara som ett alternativ till vård i förening med ett boende. Trots behandlingsbegreppets centrala betydelse råder det viss oklarhet om vad begreppet står för. Som framgår ovan har Utred- ningen om tvångsvård för barn och unga föreslagit att HVB-begrep- pet ska ersättas av benämningen hem för omvårdnad och behandling, förkortat HOB. Den utredningen diskuterar innebörden av omvård- nad, men beskriver bara behandling kortfattat som förändrings - arbete.35 På myndighetsnivå är vägledning om vad behandling innebär i in- stitutionsvård begränsad. Enligt Inspektionen för vård och omsorgs, IVO, praxis vid tillståndsgivning är det inte förenligt med kraven i 7 kap. 2 § i 2001 års socialtjänstlag om god kvalitet och säkerhet i verksamheten att ta emot en målgrupp utan behov av förändrings- inriktade insatser, men IVO har ingen enhetlig definition eller beskriv- 32 SOU 2014:3 s. 154 och 156. 33 SOU 2025:84 s. 342. 34 SOU 1977:40 s. 11. 35 SOU 2014:3 s. 157. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 597 ning av vad det innebär.36 Inte heller Socialstyrelsen har någon aktuell definition eller beskrivning av behandling i institutionsvård för barn och unga eller i social vård i övrigt. I Socialstyrelsens Termbank beskrivs behandling som åtgärd som syftar till att förebygga ohälsa eller bevara eller förbättra den enskildes hälsotillstånd. Exempel på behandling är enligt Termbanken läkemedelsbehandling, medicin- teknisk behandling, funktions- och aktivitetsträning, manuell behand- ling, psykologisk och psykosocial behandling och förebyggande behandling. Beskrivningen och exemplen har alltså främst koppling till behandling i hälso- och sjukvården.37 Utredningen om HVB för barn och unga konstaterade att det är olyckligt att det i dag saknas en aktuell definition eller beskrivning av behandling inom socialtjänstens område. Socialstyrelsens defini- tion av behandling utifrån hälsa och med inriktning på hälso - och sjukvård bedömdes dock ge viss vägledning om behandlingsbegrep- pets generella innebörd. Vi delar den bedömningen och anser i lik- het med Utredningen om HVB för barn och unga att behandling i hem för barn och unga ska avse åtgärder som syftar till att avhjälpa eller minska de problem som låg till grund för placeringen och som socialtjänsten ansvarar för. Det inkluderar standardiserade behand- lingsmetoder vid exempelvis normbrytande beteende och krimina- litet, men också andra kunskapsbaserade arbets- och förhållnings- sätt som stöder barnets eller den unges förmåga att hantera dagligt liv och socialt samspel med andra. Behandlingen kan utifrån barnets eller den unges behov och förutsättningar vara inriktad på att förbättra eller bevara sådana förmågor och ha ett förebyggande perspektiv. Enligt vår uppfattning är behandling i denna mening aktuell vid all vård i statliga hem för barn och unga. Behandling kan avse föränd- ringsarbete vid exempelvis kriminalitet, sexuell beteendeproblematik och aggressivt beteende, men också åtgärder som syftar till att bevara och stärka barnets eller den unges funktionstillstånd och förebygga negativa förändringar. Även vid en placering som görs i syfte att ut- reda barnets eller den unges behov kommer sådana åtgärder praktiskt taget alltid att vara aktuella i någon form. Vi föreslår därför att be- handling ska ingå i definitionen av placeringsformen statligt hem för 36 Mejl från Inspektionen för vård och omsorg IVO till utredningen den 2025-04-04 och 2025-05-12. 37 Socialstyrelsen, Termbanken sökning på ”behandling” https://termbank.socialstyrelsen.se/ [2026-06-27]. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 598 barn och unga och förbindas med omvårdnad och boende med ett ”och” och inte med ett ”eller”. I dagsläget bedömer vi att det inte heller är aktuellt med någon särskild avgränsning av vilken behandling som ska ingå i statliga hem för barn och unga för barn och unga med skadligt bruk och beroende. Vi konstaterar att även behandling i detta avseende innefattar sådana sociala insatser som omfattas av socialtjänstens ansvar, och inte be- handling i form av hälso- och sjukvård som omfattas av regionens ansvar. I sammanhanget kan nämnas att viss behandling såsom till exempel psykosocial behandling kan ges av både socialtjänsten och hälso- och sjukvården i form av exempelvis återfallsprevention. 38 I början av 2025 tillsatte regeringen även en särskild delegation med uppdrag att genomföra en reform av samhällets insatser för mer sam- ordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till perso- ner med samsjuklighet i form av beroendeproblematik och psykisk ohälsa. Regeringen har även gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram kunskapsstöd och vägledning som ska definiera vilka behandlings- insatser som bör utföras av de olika huvudmännen för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd.39 Vi är medvetna om att det också kan finnas andra gränsdrag - ningsfrågor vid behandling inom socialtjänst respektive hälso- och sjukvård, men bedömer att de bör tas upp och så långt som möjligt lösas inom ramen för kunskapsstyrningen inom vården och omsor- gen och professionella bedömningar hos huvudmän, verksamheter och yrkesutövare. Uppfostran Barn har rätt till omvårdnad från sina vårdnadshavare enligt 6 kap. 1 § FB. Till en god vård och fostran hör att barnet får känna att det behövs och får pröva sin förmåga och utveckla sina inneboende re- surser för att, efter hand, frigöra sig från sitt beroende av vårdnads- havarna. I en god fostran ligger också att barnet får lära sig att sätta 38 Se prop. 2012/13:77, God kvalitet och ökad tillgänglighet inom missbruks- och beroendevården, s. 14 och prop. 2024/25:89 s. 381. 39 Regeringen, Socialdepartementet (2026). Uppdrag till Socialstyrelsen att stödja reformen om en mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd, dnr S2026/00382. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 599 gränser för sitt handlande och att ta ansvar. Barnet har med stigande ålder rätt till ett allt starkare skydd för sin integritet.40 I dagens definition av HVB ingår inte fostran. Utredningen Barn och unga i samhällets vård har föreslagit att fostran ska införas i de- finitionen av HVB eftersom barns behov av god fostran behöver tillgodoses under den tid som ett barn är placerat i institutionsvård. Den utredningen hänvisar till beskrivningen i förarbeten till föräldra- balken och tillägger att god fostran även omfattar överföring av nor- mer och värderingar samt stöd för barnets reflektion över normer, värderingar och handlingssätt. Utredningen Barn och unga i samhäl- lets vård pekar på att Socialstyrelsen lyft fram en konkret betydelse av fostran i HVB i sitt kunskapsstöd om omsorg, gränssättning och våldsförebyggande arbete. Med stöd i kunskap om föräldraskap och barnuppfostran beskriver myndigheten olika omsorgsstrategier som personal i HVB kan använda. Enligt myndigheten visar forskning att utagerande beteende hos barn och unga minskar när föräldrar får hjälp att utveckla auktoritativa föräldrastrategier som att visa positiv upp- märksamhet, hantera konflikter och sätta gränser.41 Vi delar bedömningen att barn som är placerade i institutions - vård behöver få en god fostran och ansluter sig till den beskrivning av fostran som utredningen Barn och unga i samhällets vård gjort, det vill säga i första hand att barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och ta ansvar. I god fostran ingår även överföring av normer och värderingar samt stöd för barnets reflektion över normer, värderingar och handlingssätt. Vi föreslår därför att definitionen av statliga hem för barn och unga ska omfatta de uppgifter som ingår i god fostran, men väljer att före- slå att begreppet ”uppfostran” används i definitionen. Skälet till det är att regeringen valt att ersätta ”fostran” med ”uppfostran” i den nya socialtjänstlagen och definitionen av statliga hem för barn och unga ska följa samma språkbruk.42 Vidare föreslår vi att uppfostran ska tas in i definitionen utan tillägget ”god” för överensstämmelse med vad som anges i definitionen av familjehem i 9 kap. 2 § SoL. Vi vill framhålla att beskrivningen av fostran i föräldrabalkens förarbeten är flera decennier gammal och att vissa delar av beskriv- ningen kan behöva utvecklas utifrån dagens kunskapsläge. Det gäller 40 Prop. 1981/82:168 Om vårdnad och umgänge, s. 59. 41 SOU 2023:66 s. 759. 42 Prop. 2024/25:89 s. 26 och 41. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 600 särskilt formuleringen om barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och att ta ansvar. I dag är det vanligt att uppmärksamma barnets förmåga att reglera känslor och beteenden. Det finns behand- ling i till exempel affektreglering för barn och även deras föräldrar som får lära sig att stödja barnets förmåga till reglering. Bristande förmåga till reglering har olika orsaker, bland annat sociala eller biologiska samt skäl som har att göra med anknytning eller psykisk ohälsa. Särskilt noggrann tillsyn Särskilt noggrann tillsyn är ett centralt begrepp inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det saknas dock en definition av ordet i lag och begreppet tycks användas med skiftande innebörd. Vi föreslår att vården på ett statligt hem för barn och unga fort- farande ska innefatta särskilt noggrann tillsyn. Med särskilt noggrann tillsyn ska avses möjligheten att begränsa barnets eller den unges rörelsefrihet i enlighet med vad som följer av lagen om särskilda be- fogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Att vården ska innefatta möjlighet att använda de särskilda befogen heter som rör begränsningar i rörelsefriheten markerar att vården ska stå i centrum och har ett syfte som kan möjliggöras genom särskilt noggrann till- syn, men att denna typ av tillsyn endast är ett medel avsett att använ- das när det är nödvändigt. Att definitionen är formulerad som att särskilt noggrann tillsyn innebär möjlighet att tillämpa de särskilda befogenheter som rör be- gränsningar i rörelsefriheten innebär givetvis inte att de ska användas i större utsträckning än vad som är absolut nödvändigt. Målsättningen måste alltid, i enlighet med proportionalitetsprincipen och barnets eller den unges bästa, vara att använda så lite tvång som möjligt för att genomföra vården. Vård på en låsbar enhet är den mest ingripande vårdformen och är tänkt att användas som en tillfällig vårdform. Efter att vård på en låsbar enhet har pågått i två månader får vården bara fortsätta om barnet eller den unge samtidigt ges möjlighet att vistas i öppnare former eller utanför hemmet. Det innebär att barnet eller den unge kan ha förhållandevis omfattande vårdbehov och ett fortsatt behov av särskilt noggrann tillsyn, det vill säga behov av begränsningar i sin rörelsefrihet för att vården ska kunna genomföras. I avsnitt 8.5.2 SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 601 redogör vi för att ett syfte med vården inom den statliga barn- och ungdomsvården ska vara att barnet eller den unge ska kunna vårdas utan särskilt noggrann tillsyn. För att det ska vara möjligt att bedöma om syftet med vården är uppnått i detta avseende behöver barnet eller den unge ges möjlighet att successivt vårdas i öppnare former. Som vi utvecklar i avsnitt 8.6.2 ska de statliga hemmen för barn och unga även ha delvis öppna vårdplatser, i syfte att möjliggöra en intern vårdkedja inom hemmet och ge förutsättningar för så lite använd- ning av begränsande åtgärder som möjligt. Det ska vara möjligt för ett barn eller en ung person att flyttas till en delvis öppen vårdenhet inom hemmet så snart det finns förutsättningar för det. Hur vården på de delvis öppna vårdenheterna bör bedrivas återkommer vi till i avsnitt 8.6.3 Om vården på en delvis öppen vårdenhet inte fungerar ska barnet eller den unge snabbt kunna återföras till vård på en låsbar enhet genom ett nytt beslut om det. Med ett sådant tydligare reglerat utbud av vårdformer inom ett statligt hem för barn och unga kan vår- den bättre planeras och utföras utifrån barns och ungas behov och utveckling under vårdtiden. Risken för att barn och unga utsätts för mer tvång än nödvändigt kan också antas minska om det finns till- gång till mer öppna vårdformer som inte innebär att själva placeringen på hemmet behöver upphöra. En intern vårdkedja inom myndigheten förväntas även minska risken för oplanerade vårdsammanbrott. Även de negativa följderna för barnet eller den unge förväntas kunna minska om han eller hon inte behöver flyttas mellan olika statliga hem för barn och unga. Som vi beskrivit ovan i avsnitt 8.2.1 finns i dag ingen tydlig defini- tion av vad som avses med särskilt noggrann tillsyn. Det saknas praxis från Högsta förvaltningsdomstolen kring hur bedömningen av beho- vet av särskilt noggrann tillsyn ska göras. Vi har gjort en genomgång av avgöranden från underinstanserna där det framkommer en varia- tion i hur domstolarna beskriver behovet av särskilt noggrann till- syn. I de domar vi har tagit del av är risken för att den unge avviker det tydligast återkommande skälet till att behov av särskilt noggrann tillsyn anses föreligga. 43 Andra skäl som beskrivs i anslutning till bedömningen är indikationer på att ett destruktivt beteendemöns- ter fortgått under tiden på HVB44, behov av att säkerställa vård och 43 Kammarrätten i Stockholm, dom 2023-02-06 i mål nr 52–23; Kammarrätten i Göteborg, dom 2023-04-20 i mål nr 1820–23; Kammarrätten i Stockholm, dom 2025-02-10 i mål nr 183–25. 44 Kammarrätten i Stockholm, dom 2025-04-01 i mål nr 1410–25. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 602 stöttning framöver45 och att det finns bättre möjligheter att utreda vårdbehov på ett särskilt ungdomshem än på HVB.46 Att domstol- arnas bedömningar varierar beskrivs även av Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU. I utredningens genomgång av domar från förvaltningsrätterna och kammarrätterna som rörde placering på särskilda ungdomshem förekom att en placering på särskilt ung- domshem bedömdes ”nödvändig för att säkerställa vården” eller ”bäst ägnad att främja vården”. Det förekom också att det i domskälen redovisades att en placering på särskilt ungdomshem bedömdes ”lämplig” eller att en placering bedömdes vara till barnets eller den unges bästa. Det förekom också att domstolen resonerade om be- hovet av särskilt noggrann tillsyn med utgångspunkt i tidigare rym- ningar eller misslyckade försök med öppna verksamheter.47 Bedömningen av om ett barn eller en ung person behöver vård med särskilt noggrann tillsyn får stora rättsverkningar för det en - skilda barnet eller den unga personen eftersom en placering inom den statliga barn- och ungdomsvården ofta innebär ett frihetsberövande och dessutom kan medföra ytterligare inskränkningar i barnets eller den unges grundläggande fri- och rättigheter. En förutsättning för att berörda socialnämnder och domstolar ska kunna göra korrekta och likvärdiga bedömningar i fråga om behovet av placeringsformen är att det finns en tydlig definition av vad särskilt noggrann tillsyn innebär. För att klargöra vad som menas med särskilt noggrann till- syn bör det i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga framgå att med vård med särskilt noggrann tillsyn avses möjligheten att begränsa barnets eller den unges rörelsefrihet enligt lagen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdoms- vården. En definition med denna lydelse ska därför föras in i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. Förhållande till andra placeringsformer och boendeformer Genom avgränsningarna till statlig drift och vård med behov av sär- skilt noggrann tillsyn avgränsas statliga hem för barn och unga tyd- ligt från andra placerings- och boendeformer inom socialtjänsten. 45 Kammarrätten i Göteborg, dom 2025-11-11 i mål nr 6189–25. 46 Kammarrätten i Stockholm, dom 2025-10-13 i mål nr 5146–25. 47 SOU 2025:38 Att omhänderta barn och unga. Delbetänkande av utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU, s. 178–179. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 603 Avgränsningen till statlig drift gäller redan för särskilda ungdoms- hem. Dessa hem ska också ge vård med särskilt noggrann tillsyn, men det finns inget krav på att behov av sådan vård ska finnas hos barn och unga vid inskrivningen i hemmet. Med vårt förslag till definition av statliga hem för barn och unga och begreppet särskilt noggrann tillsyn blir dessa hem en tydligare avgränsad och beskriven del av vårdkedjan för barn och unga i samhällsvård. En placering på ett statligt hem för barn och unga kommer därmed att förbehållas barn och unga som har behov av vård med särskilt noggrann tillsyn. Det ökar förutsättningarna för att barn och unga bara placeras på ett stat- ligt hem för barn och unga när det är nödvändigt. 8.3.2 Barns och ungas rättigheter vid beslut och åtgärder i statliga hem för barn och unga Utredningens förslag Bestämmelserna om barnets och den unges bästa, barnets och den unges rätt att framföra sina åsikter och rätt till information i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska tillämpas vid beslut eller andra åtgärder enligt bestämmelserna om statliga hem för barn och unga i socialtjänstförordningen. En bestämmelse om detta införs i socialtjänstförordningen. Skälen för vårt förslag Bestämmelsen om barnets och den unges bästa ska gälla beslut och andra åtgärder enligt bestämmelserna om statliga hem för barn och unga Av artikel 3.1 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonven- tionen) framgår att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Barnkonventionen är sedan den 1 januari 2020 svensk lag. Även i lagen med särskilda be- stämmelser om vård av unga och socialtjänstlagen finns bestämmel- ser om barnets bästa. Av 3 kap. 1 § SoL framgår att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand det som bedöms vara barnets bästa beaktas. Vid bedöm- ningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter. Om ett Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 604 beslut eller en annan åtgärd rör vård- eller behandlingsinsatser för ett barn, ska det som är bäst för barnet vara avgörande. I 1 § femte stycket LVU anges att vid beslut enligt lagen ska vad som är bäst för den unge vara avgörande. När bestämmelsen infördes uttalades i propositionen Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m. att artikel 3 i barnkonventionen ger utrymme för att andra intressen kan vara avgörande för vilket beslut som fattas. I lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga har det valts en snävare formulering eftersom lagen enbart reglerar åtgärder och beslut som riktar sig till barn och unga när det föreligger en påtaglig risk för att dess hälsa och utveckling skadas. Det handlar om samhällets mest utsatta barn och unga och det torde inte finnas några andra intressen som skulle kunna ha samma tyngd vid bedömningen av vilka åtgärder som ska vidtas. I en konflikt mellan barnets behov och andra intressen ska hänsynen till barnets bästa alltid ges företräde. Åtgärder som vidtas och beslut som fattas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga kan därför inte ha något annat syfte än att förbättra för barnet eller den unge. Inga andra intressen kan sålunda få ta över vad som är bäst för barnet eller den unge. Det uttalas vidare att eftersom lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga omfattar insatser och åtgärder även för personer som inte längre per definition kan betrak- tas som barn, ska principen om barnets bästa omfatta även de unga vuxna som kan bli föremål för insatser enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.48 Nuvarande bestämmelse om att barnets eller den unges bästa ska vara avgörande vid beslut enligt lagen föreslås föras över till lagen om omhändertagande för vård av barn och unga med förtydligandet att detta gäller vid alla åtgärder enligt lagen.49 Enligt våra förslag kommer regleringen av vårdens innehåll med mera vid de statliga hemmen för barn och unga till stor del att finnas i socialtjänstförordningen. Principen om barnets bästa gäller enligt barnkonventionen och socialtjänstlagen barn, det vill säga personer under 18 år. Bestämmelsen om barnets och den unges bästa i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga gäller enligt sin ordalydelse vid åtgärder och beslut enligt den lagen. Vid de statliga hemmen för barn och unga kommer även unga vuxna som har fyllt 18 men inte 21 år och som är föremål för tvångsomhändertagande 48 Prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m., s. 77–78 samt 105. 49 Regeringen (2026) s. 129. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 605 enligt lagen om omhändertagande för vård av barn och unga att vår- das. Det är enligt vår mening viktigt att även den unges bästa fullt ut genomsyrar tillämpningen av bestämmelserna i socialtjänstförord- ningen. Det ska därför anges i socialtjänstförordningen att bestäm- melsen om barnets och den unges bästa i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska tillämpas vid åtgärder och beslut enligt bestämmelserna om statliga hem för barn och unga i förordningen. Bestämmelserna om barns och ungas rätt att framföra sina åsikter och rätt till information ska gälla vid tillämpning av bestämmelserna om statliga hem för barn och unga Principen om barnets rätt till delaktighet finns i artikel 12 i barn - konventionen. Där anges att ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska tillförsäkras rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Av 36 § LVU framgår bland annat att den unge ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne. Bestäm- melsen ger uttryck för principen om barnets rätt till delaktighet. Den unges åsikter ska enligt bestämmelsen tillmätas betydelse i förhål - lande till hans eller hennes ålder och mognad. Bestämmelserna i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga om att barnet eller den unge ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne samt att åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mog- nad föreslås föras över till den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga oförändrade i sak. Av 36 § LVU framgår vidare att den unge ska få relevant informa- tion. I lagrådsremissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga anges att det är viktigt att barnet och den unge får information för att han eller hon på ett meningsfullt sätt ska kunna delta i samtal och vara delaktig i planer- ingen av vården. Det är vidare av vikt att informationen ges kontinu- erligt och inte endast i inledningsskedet av en utredning. Nuvarande bestämmelse om att barnet eller den unge ska få relevant information föreslås därför föras över till den nya lagen med det tillägget att in- formationen ska ges kontinuerligt.50 Motsvarande bestämmelser finns i fråga om barn i 3 kap. 2 och 3 §§ SoL. 50 Regeringen (2026) s. 138. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 606 Regeringen föreslår i den nämnda lagrådsremissen att det i likhet med 3 kap. 3 § SoL i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska anges att information som lämnas till barnet eller den unge ska anpassas till hans eller hennes individuella behov och situation i fråga om ålder, mognad och individuella förutsättningar. Information till barnet eller den unge kan således behöva ges på ett enkelt och tydligt språk och vid flera tillfällen. Den kan behöva an- passas utifrån barnets eller den unges kognitiva förmåga att förstå informationen och till hans eller hennes förmåga att hantera starka känslor. Det föreslås även införas en bestämmelse som innebär att den som lämnar information till barnet eller den unge så långt det är möjligt ska försäkra sig om att barnet eller den unge har förstått informationen.51 Även vid tillämpning av regleringen om verksamheten vid de stat- liga hemmen för barn och unga som finns i socialtjänstförordningen är bestämmelserna om barns och ungas rätt att framföra sina åsikter och rätt till information viktiga utgångspunkter. Att dessa rättig - heter gäller i fråga om barn på statliga hem för barn och unga följer av bestämmelserna i socialtjänstlagen. I likhet med bestämmelsen om den unges bästa bör dessa även gälla för en ung person som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det ska därför anges att bestämmelserna om barnets rätt att framföra sina åsikter och rätt till information i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska gälla vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningen om verksamheten vid statliga hem för barn och unga. 8.3.3 Alla statliga hem för barn och unga ska ge vård med särskilt noggrann tillsyn Utredningens förslag Bestämmelsen i socialtjänstförordningen (2025:468) om att Statens institutionsstyrelse anger vilka av de särskilda ungdomshemmen som utgör hem för särskilt noggrann tillsyn ska inte ges någon motsvarighet för den nya myndigheten. 51 Regeringen (2026) s. 142. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 607 Skälen för vårt förslag I 7 kap. 1 § SoF anges att SiS anger vilka av de särskilda ungdomshem och LVM-hem som myndigheten driver, som utgör hem för särskilt noggrann tillsyn. Som vi beskrivit i avsnitt 8.2.2 ändrades bestämmel- sen i 15 § LVU, som avgränsar gruppen för vilka rörelsefriheten får begränsas, språkligt i maj 2024. Tidigare gällde avgränsningen de barn och unga som vistades i ett hem för särskilt noggrann tillsyn, i dag är detta ändrat till att gälla barn och unga som vistas i ett särskilt ung- domshem. Som nämnts i avsnitt 8.2.1 har SiS beslutat att samtliga ungdomshem utgör hem för särskilt noggrann tillsyn. Eftersom kopp- lingen till 15 § LVU har upphört kan det ifrågasättas om bestämmel- sen i 7 kap. 1 § SoF har relevans i dag. Eftersom vi föreslår att statliga hem för barn och unga ska utgöra en egen reglerad placeringsform, där samtliga hem ska ta emot barn och unga som har behov av sär - skilt noggrann tillsyn, blir bestämmelsen överflödig. Bestämmelsen ska därför ändras så att den inte omfattar de särskilda ungdomshem- men och inte ges någon motsvarighet för den nya myndigheten. 8.4 Placering på statliga hem för barn och unga 8.4.1 Vem får placeras i statliga hem för barn och unga? Utredningens förslag Ett beslut om att ett barn eller en ung person ska vara placerad på ett statligt hem för barn och unga får endast fattas om barnet eller den unge omhändertagits för vård på grund av sådant eget beteende som avses i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga och barnets eller den unges vårdbehov sannolikt inte kan tillgodoses utan möjlighet till de särskilda befogenheter om begränsning i rörelsefriheten som får användas enligt lagen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården (behov av vård med särskilt noggrann tillsyn). Om ett barn placerats på ett statligt hem för barn och unga både på grund av förhållanden i hemmet och på grund av eget beteende enligt lagen om omhändertagande för vård av barn och unga får dock barnet, om det kan antas vara bäst ägnat att främja Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 608 vården av barnet, fortsatt vara placerad på ett sådant hem även om vårdbehovet på grund av eget beteende har upphört. Barn och unga får endast vårdas på frivillig grund i ett statligt hem för barn och unga med stöd av socialtjänstlagen i direkt an- slutning till att barnet eller den unge har varit placerad i ett så- dant hem med stöd av lagen om omhändertagande för vård av barn och unga och barnets vårdnadshavare samtycker till att vår- den i hemmet fortsätter. Vid den proportionalitetsbedömning som ska göras vid till- delning av plats på ett statligt hem för barn och unga enligt lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska särskilt be- aktas risken för att barnet eller den unge avviker, blir fritagen, för in narkotika eller andra otillåtna föremål i hemmet, skadar sig själv eller någon annan eller annars begår ett allvarligt brott. En bestämmelse med den lydelsen ska föras in i socialtjänstförord- ningen. Skälen för vårt förslag Förutsättningarna för placering på särskilda ungdomshem i dag Det är socialnämnden som enligt 11 § LVU bestämmer hur vården av barnet eller den unge ska ordnas och var han eller hon ska vårdas (placeras) under vårdtiden. Enligt 12 § LVU ska det finnas särskilda ungdomshem för barn och unga som på någon grund som anges i 3 § LVU behöver stå under särskilt noggrann tillsyn. Att ge vård med särskild noggrann tillsyn får, som vi beskrivit i avsnitt 8.3.1 anses innebära vård som bedrivs på ett särskilt ungdomshem med möjlig- het att använda särskilda befogenheter om begränsning av rörelse- friheten som följer av lag. Bestämmelsen i 12 § LVU infördes i 1980 års lag med särskilda bestämmelser om vård av unga och beskrevs i förarbetena motiverat av ett behov att utforma vården på vissa institutioner på ett sådant sätt att unga, som bereds vård på grund av eget beteende, kan ställas under särskilt noggrann tillsyn vid hemmet.52 Huruvida även barn och unga som bereds vård enligt 2 § LVU på grund av förhållandena i hemmet eller med stöd av socialtjänstlagen kan placeras på ett sär- 52 Prop. 1979/80:1 Del A s. 597. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 609 skilt ungdomshem nämns inte i förarbetena. Det finns varken uttalat att dessa andra barn och unga kan placeras på ett särskilt ungdoms- hem, eller att de inte kan det. Däremot kan det förhållande att lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga innehåller bestämmel- ser om sådana särskilda befogenheter som får användas för samtliga som vårdas på ett särskilt ungdomshem respektive sådana som enbart får användas för den som vårdas där med stöd av 3 § LVU knappast tolkas på annat sätt än att även barn och unga som vårdas enligt andra lagrum förväntas kunna vara placerade på ett särskilt ungdomshem. Frågan om andra barn och unga än de som vårdas med stöd av 3 § LVU kan placeras på ett särskilt ungdomshem har behandlats av bland andra Justitieombudsmannen (JO) och Socialstyrelsen. JO har ut - talat att även barn och unga som behöver vård enligt 2 § LVU eller de som vårdas på frivillig grund med stöd av bestämmelserna i social- tjänstlagen kan placeras på ett särskilt ungdomshem.53 De flesta sär- skilda befogenheter som får tillämpas för barn och unga som vårdas på särskilda ungdomshem med stöd av 3 § LVU, till exempel vård på låsbar enhet och andra begränsningar av rörelsefriheten, gäller dock inte vid sådana placeringar. JO hänvisar i sammanhanget till de be - fogenheter som kan gälla för samtliga som vårdas på ett särskilt ung- domshem.54 Socialstyrelsen anger i sin handbok för socialtjänsten att även barn som beretts vård enligt 2 § LVU eller som vårdas enligt socialtjänstlagen kan vara inskrivna på ett särskilt ungdomshem.55 Uttalanden om att även barn och unga som vårdas med stöd av 2 § LVU eller frivilligt med stöd av socialtjänstlagen kan placeras på ett särskilt ungdomshem finns även i flera propositioner från senare tid där frågor om särskilda ungdomshem har behandlats. I proposi- tionen Stärkt rättssäkerhet vid genomförande av särskilda befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem anges i bakgrundsbeskriv- ningen att även barn och unga som behöver vård enligt 2 § LVU med anledning av brister i hemmiljön eller de som vårdas frivilligt med stöd av socialtjänstlagen, kan placeras på ett särskilt ungdomshem.56 Vidare uttalas i propositionen Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommunikationstjänster och besök på särskilda ungdoms- hem i konsekvensbeskrivningen att barn och unga som vårdas på de 53 Riksdagens ombudsmän – JO 2019/20, dnr 2845-2017 s. 551. 54 Riksdagens ombudsmän – JO 2024/25, dnr 3348-2023 s. 381. 55 Socialstyrelsen (2023). LVU – handbok för socialtjänste,n s. 255. 56 Prop. 2017/18:169 Stärkt rättssäkerhet vid genomförandet av särskilda befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem, s. 32. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 610 särskilda ungdomshemmen med stöd av 2 § LVU eller frivilligt med stöd av socialtjänstlagen inte omfattas av de begränsningar av använd- ningen av elektroniska kommunikationstjänster och besök som före- slås i propositionen. 57 I lagrådsremissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga konstateras att bestämmelsen i 12 § LVU ställer upp ett krav på att det måste finnas särskilda ungdomshem för de som är omhändertagna på grund av eget beteende och att ett sådant krav inte finns när det gäller barn som är omhändertagna på grund av förhållanden i hem- met. Däremot finns det inte något förbud mot att även dessa barn och unga kan placeras på ett sådant hem.58 Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU redogör i sitt delbetänkande Att omhänderta barn och unga (SOU 2025:38) för hur det vid genomgång av domar finns exempel på att domstolen anser att barn och unga som vårdas endast med stöd av 2 § LVU inte kan placeras på särskilda ungdomshem. Den utredningen beskriver vidare att den under utredningstiden samtalat med erfarna domare från förvaltningsdomstolar i olika delar av landet. Samtliga domare den utredningen varit i kontakt med hade varit av uppfattningen att en- dast barn och unga som vårdas med stöd av 3 § LVU kan placeras på särskilda ungdomshem och att detta får anses följa av 12 § LVU. Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att ansvariga myndig- heter, JO och förvaltningsdomstolar till viss del har gjort olika tolk- ningar av gällande regelverk i fråga om barn som omhändertagits med stöd av endast 2 § LVU kan placeras på särskilda ungdomshem.59 Vi konstaterar att det i dagsläget inte finns något formellt hinder mot att den som vårdas med stöd av 2 § LVU eller frivilligt med stöd av socialtjänstlagen placeras på ett särskilt ungdomshem. Placering på särskilda ungdomshem utifrån lagrum Enligt SiS egen statistik så blev inga barn som vårdades enbart med stöd av 2 § LVU placerade på särskilda ungdomshem under 2023, 2024 eller 2025. När det gäller barn och unga som placerades med stöd av socialtjänstlagen uppgick antalet till tre under år 2023, ett år 2024 och inga under 2025. 57 Prop. 2023/24:81 s. 123–124. 58 Regeringen (2026) s. 309–310. 59 SOU 2025:38 s. 176. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 611 Tabell 8.1 Antal intagningar enligt LVU och SoL efter lagstöd, år och kön Lagstöd 2025 2024 2023 Flickor Pojkar Samtliga Flickor Pojkar Samtliga Flickor Pojkar Samtliga LVU 216 498 705 217 468 685 287 620 907 Därav – 2 § 0 0 0 0 0 0 0 0 0 – 2,3 § 42 33 75 38 30 68 43 35 78 – 3 § 88 164 252 94 170 264 111 256 367 – 6 § 86 292 378 86 268 353 133 329 462 SoL 0 0 0 0 1 1 2 1 3 Totalt 216 489 705 217 469 686 289 621 910 Källa : SiS i korthet 2025 . Omhändertagande på grund av barnets eller den unges eget beteende ska vara en förutsättning för inskrivning på ett statligt hem för barn och unga Tabellen ovan visar att placeringar på ett särskilt ungdomshem en- ligt socialtjänstlagen sker ytterst sällan, och under de senaste åren har inga barn placerats på ett särskilt ungdomshem enbart med stöd av 2 § LVU. Vi anser att det är olämpligt med en reglering som ger utrymme för olika tolkningar och därigenom kan leda till olika be- dömningar och placeringar av enskilda barn och unga. Vi bedömer att det finns anledning att uttryckligen avgränsa vilka barn och unga som kan skrivas in på ett statligt hem för barn och unga. Vi anser därför att det i lag ska anges att endast barn och unga som omhänder- tagits för vård på grund av sitt eget beteende ska kunna skrivas in på ett statligt hem för barn och unga. Det innebär att barn och unga som omhändertagits för vård på grund av förhållanden i hemmet eller på frivillig grund enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen inte ska kunna skrivas in på ett sådant hem. Barn som inte uppfyller kriterierna för 3 § LVU, det vill säga att man vårdas på grund av sitt eget beteende uppfyller inte heller kriterierna för att vårdas på statliga hem för barn och unga, dvs att man har behov av vård med särskilt noggrann till- syn. Vi bedömer att det för dessa barn och unga måste finnas andra öppna alternativ som är mer ändamålsenliga. Detta förefaller också vara förenligt med den bedömning som de flesta socialnämnder och domstolar gör i dag. Det kan dock uppstå situationer där grunden för omhändertag- andet av ett barn förändras under vårdtidens gång. Ett barn kan ha Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 612 inlett vården efter ett omhändertagande för vård med stöd av både 2 och 3 §§ LVU, men efter ett överklagande kan beslutet ändras så att endast vård enligt 2 § kvarstår. Om det i en sådan situation, undan- tagsvis och utifrån det enskilda barnets bästa, är lämpligast att fort- sätta vårdas på det statliga hemmet för barn och unga bör detta vara möjligt. Av samma skäl bör det även vara möjligt för den som sam- tycker till den planerade vården att fortsätta vara placerad på ett statligt hem för barn och unga även om vården efter en tid övergår till att ges på frivillig grund med stöd av socialtjänstlagen och under förutsättning att även barnets vårdnadshavare samtycker till det. Denna möjlighet är endast avsedd att utgöra en säkerhetsventil för att motverka eventuella orimliga konsekvenser för enskilda barn och unga. Vi anser att vården vid ett statligt hem för barn och unga ska kunna fortsätta om barnet eller den unge till exempel befinner sig på en så kallad utskrivningsförberedande enhet (se avsnitt 8.6.2.) för att kunna fullfölja den planerade utskrivningen på ett så ända- målsenligt sätt som möjligt. Tilldelning av plats på ett statligt hem för barn och unga I lagrådsremissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga föreslås det att bestäm- melserna i 12 § om tilldelning av plats och att proportionalitetsprin- cipen ska gälla när en plats föreslås ska föras över till den nya lagen oförändrade i sak. Vidare föreslår regeringen att det införs en upp- lysningsbestämmelse om att socialnämnden beslutar om placeringen60 Här kan även nämnas att regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att se över vårdkedjan för den sociala barn- och ungdoms- vården och föreslå hur en nationell stödfunktion för placeringar kan utformas och organiseras. Uppdraget ska redovisas senast den 16 oktober 2026.61 Vi gör inte någon annan bedömning än regeringen i sak när det gäller tilldelning av plats för den nya myndigheten. Bestämmelserna bör därför gälla även för den nya myndigheten. I avsnitt 8.6.5. har vi även redogjort för vår bedömning när det gäller säkerhetsnivåer och behovet av en ökad tydlighet i fråga om vad säkerhetsnivåerna 60 Regeringen (2026) s. 313–314. 61 Regeringen, Socialdepartementet (2025), Förstärkt statlig styrning och stöd inom den sociala barn- och ungdomsvården, dir 2025:74. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 613 närmare innebär. Eftersom det är socialnämnden som bestämmer på vilket statligt hem för barn och unga som ett barn eller en ung person ska vara placerad och som därmed slutligen ska ta ställning till om det hem som myndigheten har föreslagit motsvarar barnets eller den unges behov av övervakning och kontroll är det viktigt att det är klart och tydligt vad som ska beaktas vid bedömningen av i vilken säkerhetsnivå barnet ska placeras. I dag har SiS bemyndig - ande att ta fram föreskrifter om detta. Vi anser dock att det är så viktigt att kriterierna bör framgå av socialtjänstförordningen. Vid den bedömning som ska göras enligt 15 kap. 3 § tredje stycket lagen om omhändertagande för vård av barn och unga anser vi att det som särskilt ska beaktas är risken för att barnet eller den unge avviker, blir fritagen, för in narkotika eller andra otillåtna föremål i hemmet, skadar sig själv eller någon annan eller annars begår ett allvarligt brott. Med att dessa kriterier särskilt ska beaktas avser vi att markera att de omständigheter som anges inte är uttömmande. Även andra omstän- digheter kan därmed motivera att barnet eller den unge tilldelas en plats och placeras på en vårdenhet i en viss säkerhetsnivå Tillämp - ningen av proportionalitetsprincipen innebär även att en helhets - bedömning behöver göras i varje enskilt fall. 8.4.2 Placering av barn som inte har fyllt 13 år endast vid synnerliga skäl Utredningens förslag Barn som inte har fyllt 13 år ska enbart få placeras på statliga hem för barn och unga om det finns synnerliga skäl. Skälen för vårt förslag Om yngre barn på särskilda ungdomshem i dag Det finns i dag ingen nedre åldersgräns för barn som får vårdas var- ken på de särskilda ungdomshemmen eller HVB i övrigt. Forskning visar att institutionsvården bör reserveras för barn och unga i tonåren medan placeringar av yngre barn i institutionsvård bör undvikas.62 62 SOU 2025:84 s. 388. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 614 Placering av barn som inte har fyllt 13 år är ovanligt på de sär - skilda ungdomshemmen. Under 2025 placerades enligt uppgifter från SiS: – 43 tolvåringar, – 7 elvaåringar, – 1 tioåring, och – 1 nioåring. Det har förekommit att barn så unga som 8 år har placerats inom SiS, men det sker undantagsvis och då i mycket speciella ärenden. Justitie- ombudsmannen (JO) uppmärksammade vid ett par Opcat -inspek- tioner att barn yngre än 13 år var placerade på SiS tillsammans med äldre barn i åldrarna 13–16 år. JO påpekade att placeringar där man blandar yngre barn med äldre barn och unga kan innebära risker och uppmanade SiS att överväga om det ska skapas särskilda avdelningar för barn under 13 år. Till följd av JO:s uppmaning utredde SiS beho- vet av sådana avdelningar 2024.63 Av den utredningen som SiS genom- förde framgick att 132 barn under 13 år hade placerats på något av de särskilda ungdomshemmen under perioden 2018 till och med 2023. – 2023: 18 barn – 2022: 32 barn – 2021: 24 barn – 2020: 18 barn – 2019: 16 barn – 2018: 27 barn. I utredningen anförde SiS att det förväntade barnet/ungdomen som vårdas på särskilda ungdomshem är i högstadieåldern upp till sena ton- åren, dvs mellan ca 12–20 år. De yngsta barnen, de mellan 8–11 år, är därmed inte den förväntade målgruppen och de är inte heller den målgrupp som är vanligast förekommande inom verksamheten. SiS underströk samtidigt att låsbara institutioner generellt inte är en 63 Statens institutionsstyrelsen SiS (2024a). Utredning om särskilda avdelningar för barn under 13 år, dnr 3.1-0917-2024. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 615 lämplig miljö för yngre barn men gjorde ändå bedömningen att det inte skulle skapas särskilda permanenta avdelningar för yngre barn. I stället tyckte utredningen att vissa utpekade ungdomshem skulle få i uppdrag att ta emot yngre barn. På så sätt kan särskild kompetens ändå samlas på vissa hem för att ta emot yngre barn och tillgodose deras särskilda behov. Utredningen ansåg att den nuvarande plats- och kösituationen på SiS skulle försvåra en nyetablering av avdel - ningar för yngre barn och inverka negativt på kapaciteten för äldre barn och unga. Ett ytterligare skäl som utredningen anförde är att själva utbudet av särskilda avdelningar skulle kunna rättfärdiga fler ansökningar om placering av yngre barn. Sammanfattningsvis kon- staterades att myndigheten även fortsättningsvis kommer ha behov av att kunna placera yngre barn, och enligt statistiken kan antalet yngre barn komma att öka ytterligare. Utredningen om HVB för barn och ungas förslag om en nedre åldersgräns för HVB Utredningen om HVB för barn och unga föreslår att generella och specialiserade hem för barn och unga inte ska få ta emot barn som är under 7 år om det inte finns synnerliga skäl. Synnerliga skäl kan enligt förslaget vara att socialnämnden bedömer att barnets behov inte kan tillgodoses på något annat sätt och att det finns plats i ett hem för barn och unga som kan ge barnet god vård utifrån barnets rättigheter, behov och ålder. Det innebär att hemmet har lokaler som är anpassade för ett så ungt barn och personal med kompetens om barn i just den åldern. Utredningen ansåg att socialnämnden så långt det är möjligt bör undvika att placera barn i åldern 8 till 12 år i institutionsvård och att det bör vara ett uttalat nationellt mål att minska behovet av sådana placeringar genom ökad tillgång till lämp- ligare alternativ, främst familjehem men också insatser enligt SoL i barnets eget hem och insatser enligt LSS.64 64 SOU 2025:84 s. 390. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 616 En nedre åldersgräns med möjlighet till undantag Vi anser att det bör finnas en nedre åldersgräns för hur unga barn som får vårdas på statliga hem för barn och unga. Vi anser dock inte att 7 år som föreslås för HVB i övrigt är tillräcklig när det gäller statliga hem för barn och unga. Vi bedömer i stället att en gräns för barn och unga som inte har fyllt 13 år är rimlig. Vi vill poängtera att syftet med förslaget är att ytterligare begränsa och förhoppningsvis helt undvika att barn som inte har fyllt 13 år placeras på hem med särskilt noggrann tillsyn. Vi anser att det inte är tillfredsställande att det i dag inte finns någon nedre åldersgräns alls och att hur unga barn som helst får placeras utan att det finns mycket starka skäl för det. Anledningarna till att vi föreslår just 12 år som gräns är att ytterst få barn som är 12 år eller yngre vårdas på de särskilda ungdomshem- men i dag. När det gäller 13 år och uppåt ökar andelen väsentligt. Forskning visar även att den här typen av vård bör förbehållas ton- åringar. Att vårdas på en institution med särskilt noggrann tillsyn i form av låsbarhet och särskilda befogenheter är den mest ingripande vårdform som finns för ett barn. Vi anser att det i de allra flesta fall måste gå att ge ett barn som inte har fyllt 13 år vård i en bättre lämpad vårdform som till exempel ett familjehem med extra mycket stöd eller en öppen institution med tät bemanning och som är särskilt anpassad för barn i yngre åldrar. Den åldersgräns som vi föreslår anses mot den bakgrunden väl avvägd. Vi är dock medvetna om att det i undantagsfall, som till exempel ett barn som inte har fyllt 13 år med ett extremt utåtagerande och självdestruktivt beteende, eller ett barn som blivit eller riskerar att bli rekryterad av gängkriminella för att utöva allvarlig brottlighet, i undantagsfall kan vara nödvändigt att skydda från sig själv under en kortare period och att det endast kan ske genom vård på ett statligt hem för barn och unga. I skrivande stund har regeringen även åter- kallat propositionen 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträ- dare65 som bland annat gällde förslag om en tillfälligt sänkt straffbar- hetsålder till 13 år för vissa allvarliga brott. Regeringen har i stället aviserat att den inom kort avser att återkomma med en ny proposi- tion med i huvudsak samma innehåll men med den skillnaden att förslaget om sänkt straffbarhetsålder justeras till 14 år. Eftersom en 65 Regeringens skrivelse 2025/26:289 Återkallelse av regeringens proposition 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträdare. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 617 risk med förslaget som har förts fram om sänkt straffbarhetsålder är att barn under 14 år i högre utsträckning kan komma att rekryteras till allvarlig brottslighet, anser vi att det kan komma att finnas ett större behov av att placera barn i åldern 13 år på statliga hem för barn och unga och att det i undantagsfall även kan gälla yngre barn. Vi anser därför att det ska vara möjligt att göra ett undantag genom att motivera att det finns synnerliga skäl för varför vården inte lämp- ligare kan genomföras någon annanstans. Synnerliga skäl kan vara att socialnämnden bedömer att riskerna för att barnet kan fara illa är så stora att det inte går att skydda barnet på något annat sätt än på ett hem med särskilt noggrann tillsyn. Synnerliga skäl kan aldrig vara att socialnämnden inte har hittat någon annan plats. 8.4.3 Beslut om placering på och inom ett statligt hem för barn och unga Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får, när det finns skäl för det, flytta ett barn eller en ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga till en annan enhet inom samma hem. Det ska även gälla om den enheten tillhör en annan säkerhetsnivå. Innan ett sådant beslut ska samråd ske med social- nämnden. I brådskande fall får barnet eller den unge flyttas utan att samråd har skett. Socialnämnden ska i så fall utan dröjsmål underrättas om beslutet. Beslut om flyttning inom hemmet ska gälla omedelbart om inte Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bestämmer något annat. Beslutet får överklagas till allmän förvaltningsdom- stol. Skälen för vårt förslag Tilldelning av plats och flytt inom hemmet Enligt 11 § första stycket LVU bestämmer socialnämnden hur vår- den av barnet eller den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden. Bestämmelsen föreslås med vissa språkliga och Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 618 redaktionella ändringar föras över till den nya lagen om omhänder- tagande för vård av barn och unga oförändrad i sak. Av 12 § andra stycket första meningen LVU framgår att SiS ska anvisa en plats i ett särskilt ungdomshem om socialnämnden har be- slutat att den unge ska vistas i ett sådant hem. I akuta situationer ska SiS enligt 12 § andra stycket andra meningen LVU omedelbart anvisa en plats på ett särskilt ungdomshem. Enligt 12 § tredje stycket LVU får barnet eller den unge inte anvisas en plats som innebär mer ingrip- ande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för genom- förandet av vården eller för att ordningen eller säkerheten på hemmet ska kunna upprätthållas. Det innebär att proportionalitetsprincipen ska beaktas när SiS föreslår en plats på ett särskilt ungdomshem för ett barn eller en ung person. När socialnämnden har bedömt att ett barn behöver en plats på ett särskilt ungdomshem ska SiS anvisa barnet eller den unge en plats i ett lämpligt hem. Socialnämnden beslutar därefter i enlighet med bestämmelsen i 11 § LVU om barnet eller den unge ska placeras i det föreslagna hemmet. Det är alltså socialnämnden som beslutar om att ett barn eller en ung person ska placeras på ett särskilt ungdoms- hem, på vilket hem och i vilken säkerhetsnivå, medan SiS föreslår en lämplig plats på ett särskilt ungdomshem för barnet eller den unge. Regeringen föreslår även att de bestämmelser som redogjorts för om anvisning av plats ska föras över till den nya lagen om omhän der- tagande för vård av barn och unga oförändrade i sak men med vissa språkliga förändringar66 Enligt den nuvarande och den ordning som föreslås i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga kan det alltså krävas att socialnämnden fattar ett nytt beslut om placering om SiS bedömer att ett barn eller en ung person behöver byta till en annan avdelning eller enhet inom samma hem.67 Inför ett beslut om ny placering ska socialnämnden inleda en ut- redning enligt 14 kap. 2 § SoL. Vid en utredning ska nämnden följa bestämmelserna i förvaltningslagen, FL. En upplysning om att be - stämmelser om handläggning av ärenden finns i förvaltningslagen finns i 14 kap. 1 § SoL. När ett barn vårdas med stöd av LVU fram- går särskilt barnets rätt att komma till tals i frågor som rör barnet i 66 Regeringen (2026) s. 312–313. 67 Jfr prop. 2023/24:81 s. 36–37 och Kammarrätten i Göteborgs dom 2025-07-10 juli i mål nr 3926–25. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 619 36 § första stycket LVU. Barnets vårdnadshavare och barnet själv, om han eller hon har fyllt 15 år, är part i ärendet. Att barnets bästa ska vara avgörande för beslutet framgår av 1 § femte stycket LVU. Det är som huvudregel en uppgift för socialnämnden att bestämma var barnet ska vistas under vårdtiden. Socialnämnden får enligt 30 kap. 7 § SoL endast delegera beslutanderätten till ett utskott. Det kan uppstå situationer då det inte är möjligt att vänta på att socialnämn- den ska sammanträda och fatta beslut om placering eller omplacering. Ordföranden i nämnden eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat har därför rätt att fatta beslut i en sådan fråga (se 11 § tredje stycket LVU). Denna beslutanderätt är dock avsedd att använ- das endast i akuta situationer.68 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få besluta om flytt inom ett statligt hem för barn och unga Utgångspunkten är att barnet eller den unge ska vara placerad under så öppna förhållanden som möjligt. Ofta är det dock behovet av vård på låsbar enhet som föranleder socialnämnden att ansöka om en plats på ett särskilt ungdomshem för ett barn eller en ung person. Vården inleds därför ofta på en enhet inom hemmet som omfattas av bestäm- melsen i 15 b § LVU (vård på en låsbar enhet). Vård på en låsbar en- het får pågå under högst två månader i följd. Om det finns särskilda behandlingsskäl, får dock vården, under vissa förutsättningar pågå en längre tid och under förutsättning att barnet eller den unge samtidigt ges möjlighet till vistelse i öppnare former eller utanför hemmet. Proportionalitetsprincipen gäller vid alla beslut enligt 15 b §. Enligt proportionalitetsprincipen ska en åtgärd i fråga om art, styrka, räck- vidd och varaktighet stå i rimlig proportion till vad som kan vinnas med åtgärden och den nytta som den kan ha för den enskilde. Om mindre ingripande åtgärder är tillräckliga ska de användas. En upp- lysning om det finns i 20 a § LVU. Barnets eller den unges bästa ska i enlighet med 1 § femte stycket LVU vara avgörande för beslutet. Beslut enligt 15 b § fattas av SiS. Vid handläggningen är bestämmel- serna i FL tillämpliga. Även barnets rätt att komma till tals enligt 36 § LVU ska beaktas. 68 Prop. 1981/82:8 om lag om vård av missbrukare i vissa fall m.m., s. 64–65. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 620 Om SiS fattar beslut om att vården på en låsbar enhet ska upphöra innebär det att barnet eller den unge behöver flytta till en enhet inom hemmet som inte är låsbar, det vill säga en delvis öppen enhet, se mer om delvis öppna enheter i avsnitt 8.6.3. Eftersom de särskilda ungdomshemmen är och även fortsättningsvis föreslås kunna vara indelade i olika säkerhetsnivåer på enhetsnivå kan det medföra att en flytt från en låsbar enhet inom hemmet till en öppen enhet inom samma hem innebär att barnet inte bara flyttas mellan olika enheter på hemmet, utan också mellan enheter i olika säkerhetsnivåer. Det är även oklart huruvida en flytt inom hemmet, som inte innebär ett byte av säkerhetsnivå i dag kräver ett nytt placeringsbeslut av nämnden. Vi föreslår att alla statliga hem för barn och unga ska ha både lås- bara och delvis öppna enheter för att tillgodose behovet av en tydlig vårdkedja och flexibilitet inom hemmet, se mer om det i avsnitt 8.6.2. En sådan ordning syftar även till att undvika onödiga omplaceringar som kan leda till plötsliga avbrott där viktiga relationer med till ex- empel personal inom skolverksamheten och med hälso- och sjukvår- den går förlorade. Sådana förflyttningar kan vara skadliga för barnet eller den unge och påverka möjligheten för barnet eller den unge att tillgodogöra sig vården. En tydlig vårdkedja inom hemmet skapar vidare förutsättningar för mjuka övergångar för barnet eller den unge mellan låsbar och öppen vård. Personal som barnet eller den unge har förtroende för kan till exempel under en övergångsperiod följa med barnet eller den unge till den nya enheten. För att mindre ingripande åtgärder ska kunna prövas och pro - portionalitetsprincipen ska kunna tillämpas fullt ut behöver det även finnas möjlighet att pröva vård i mer öppen form och vid behov även kunna backa i vårdkedjan. Det kan därmed bli aktuellt att fatta beslut om att ett barn eller en ung person som vårdas på en öppen enhet i stället ska vårdas på en låsbar enhet. Även ett sådant beslut innebär i regel att barnet behöver flytta till en annan enhet inom hemmet och eventuellt också mellan olika säkerhetsnivåer. Vi anser inte att det är tillfredsställande att SiS eller senare den nya myndigheten, som ska fatta beslut enligt 15 b § LVU, i de situationer som nyss redogjorts för är beroende av att socialnämnden fattar ett beslut om en ny placering för barnet. Det kan i praktiken innebära att SiS eller den nya myndigheten tvingas fatta beslut om vård på lås- bar enhet trots att den inte anser att ett sådant beslut behövs, eller att vården på låsbar enhet upphör och barnet eller den unge ändå blir SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 621 kvar på enheten. Det medför risker för vården av andra barn och unga som vårdas på den låsbara enheten. I de allra flesta fall kan man anta att SiS, eller den nya myndigheten, och socialnämnden har en samsyn i dessa frågor. Att socialnämnden ska genomföra en utredning och sedan avvakta på att socialnämnden ska sammanträda och fatta beslut om placering eller omplacering inom hemmet kan dock fördröja processen avsevärt. Det är också rimligt att anta att det är personalen på det statliga hemmet för barn och unga som känner barnet bäst och som därför har bäst förutsätt- ningar att bedöma vad som är till det enskilda barnets eller den unges bästa i detta avseende. SiS, eller den nya myndigheten svarar även ytterst för säkerheten på hemmet och behöver vid behov kunna vidta åtgärder för att upprätthålla ordningen och säkerheten för alla barn och unga på hemmet. Vi anser att både rättssäkerhetsskäl och hänsynen till barnets eller den unges bästa medför att Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård ska kunna fatta beslut om att ett barn eller en ung person som är placerad på hemmet får, om det finns skäl för det, flytta till en annan enhet inom hemmet, och att det ska gälla även om det skulle innebära att barnet eller den unge flyttas mellan olika säkerhets - nivåer på hemmet. Skälen ska vara kopplade till barnets eller den unges vårdbehov. Det innebär att till exempel resursskäl eller brist på platser inte är godtagbara anledningar till att flytta barnet eller den unge inom hemmet. Vi föreslår därför att en bestämmelse om det införs i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. Socialnämndens placeringsbeslut, det vill säga på vilket hem som barnet eller den unge ska vara placerad på, påverkas inte av ett beslut om flytt inom ett statligt hem för barn och unga. I den mån en flytt inom hemmet innebär att barnet eller den unge flyttas från till exem- pel en delvis öppen enhet till en låsbar enhet krävs vidare att för - utsättningarna för det är uppfyllda och att ett beslut om det fattas enligt lagen om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården. Av 9 kap. 11 § SoL följer att vården ska ske i samråd med social- nämnden. Att flytta barnet eller den unge inom hemmet är en viktig fråga och vi anser därför att samråd med socialnämnden som utgångs- punkt bör ske innan ett sådant beslut fattas. Socialnämndens syn - punkter kommer därmed att väga tungt vid bedömningen. Det bör dock ytterst vara Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 622 slutligt tar ställning till om barnet ska flyttas inom hemmet. In för ett beslut om att flytta barnet eller den unge inom hemmet ska det statliga hemmet för barn och unga alltså samråda med socialnämn- den. Vi anser att det bör anges särskilt i bestämmelsen att beslut om flyttning inom hemmet fattas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård efter samråd med socialnämnden. Bestämmelsen kompletterar därmed bestämmelsen i 9 kap. 11 § SoL. Om ett sam- råd inte kan avvaktas ska beslutet få fattas utan att samråd har skett. I sådana fall ska socialnämnden utan dröjsmål underrättas om beslutet. Att beslutet inte kan avvaktas kan till exempel bero på någon akut oförutsedd händelse på hemmet eller att det akuta behovet uppstår vid en tidpunkt då socialtjänsten inte kan nås. Beslut om att flytta barnet eller den unge inom hemmet gäller omedelbart och det ska vara möjligt att överklaga beslutet Det ligger som utgångspunkt i beslutets natur att ett beslut om flytt- ning inom hemmet inte kan avvaktas, utan ska gälla omedelbart. Vi anser därför att sådana beslut ska gälla omedelbart om inte Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård bestämmer något annat. Ett antal beslut av SiS får enligt 42 § LVU överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Ett överklagande prövas av den förvaltningsrätt som meddelat beslutet om vård. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd. Bestämmelser om överklagande av beslut som SiS fattar kommer att finnas både i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga och lagen om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården. Ett beslut om att barnet eller den unge ska flyttas från en enhet till en annan enhet inom hemmet kan vara ingripande för barnet eller den unge. Det är normalt sett socialnämnden som beslutar om pla- ceringen och i dag krävs i vissa fall ett nytt placeringsbeslut från social- nämnden för att flytta barnet eller den unge inom hemmet. Sådana beslut får överklagas enligt 41 § första stycket 1 LVU. I Lagråds - remissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhänder- tagande för vård av barn och unga föreslås att den nuvarande bestäm- melsen om överklagande av socialnämndens beslut ska föras över till den nya lagen oförändrad i sak. Möjligheten att överklaga beslut om flyttning inom hemmet utgör en viktig del av rättssäkerheten för barnet eller den unge. Vi anser SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 623 därför att ett sådant beslut av Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vi föreslår därför att det ska framgå av lagen (2026:000) om om - händertagande för vård av barn och unga. Att beslut om vård på en låsbar enhet kan överklagas följer av bestämmelser i lagen om sär- skilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. 8.5 Om vården på statliga hem för barn och unga 8.5.1 En genomtänkt, professionell och sammanhållen vård Vi anser att hela den tid barn och unga är placerade på statliga hem för barn och unga – dygnet runt, alla dagar i veckan – ska användas för att ge en genomtänkt och professionell vård. Denna vård ska ut- formas utifrån barnets eller den unges individuella behov och bedri- vas i enlighet med krav på delaktighet, god kvalitet samt vetenskap och beprövad erfarenhet. Den ska vara sammanhållen under hela vård- tiden och omfatta flera samverkande delar, däribland utbildning eller annan sysselsättning, social vård samt hälso- och sjukvård. I ett konsensuttalande definierar en internationell arbetsgrupp therapeutic residential care, det vill säga vård med boende och behand- ling till barn och unga, på följande sätt: Therapeutic residential care’ involves the planful use of a purposefully constructed, multi-dimensional living environment designed to enhance or provide treatment, education, socialization, support, and protection to children and youth with identified mental health or behavioral needs in partnership with their families and in collaboration with a full spect- rum of community-based formal and informal helping resources. 69 Definitionen betonar vikten av att arbeta planerat och medvetet med att ge en livsmiljö som är flerdimensionell och ändamålsenlig för att främja eller ge behandling, utbildning, socialisering, stöd och skydd till barn och unga med identifierade mentala- eller beteendeproblem i samarbete med deras familjer och andra vård- och hjälpinstanser. Vi vill starkt betona denna helhetssyn på institutionsvården så att 69 Whittaker, James. K. m.fl. (2016). Therapeutic Residential Care for Children and Youth: A Con sensus Statement of the International Work Group on Therapeutic Residential Care. Residential Treatment for Children & Youth 33:2, s. 89–106, DOI: 10.1080/0886571X.2016.1215755. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 624 fokus inte enbart hamnar på förvaring eller säkerheten, men inte heller bara på vissa metoder eller relationsarbete. I kommentarer från barn och unga som var placerade på särskilda ungdomshem våren 2026 på frågan vad som är det bästa med det SiS du är på nu återfinns bland annat svar om att gå i skolan och få göra praktik, få hjälp och motivation och att få rutiner och behandling. Samtidigt tycker barn och unga att det sämsta med de särskilda ung- domshemmen bland annat är när de får för lite skola och behand - ling, när det inte finns tillräckligt med utbildningsinriktningar och praktik och när det tar lång tid att komma i gång med behandling. Dessutom är det som barn och unga i överlägset högst grad uppger skulle det göra bättre att vara på särskilda ungdomshem mer fritids- aktiviteter (93 procent) (se bilaga 5). Vår bedömning är att den tid som barn och unga vistas i statliga hem för barn och unga behöver tas till vara fullt ut och användas på ett genomtänkt och professionellt sätt. Institutionsvården innebär ett dygnet-runt-ansvar, vilket ställer krav på att vården inte begränsas till enskilda insatser eller tidpunkter, utan präglas av kontinuitet, struktur och ett medvetet behandlingsinnehåll under hela vistelsen. Vården behöver definieras som en planerad och flerdimensionell livsmiljö som ska tillgodose både behov av behandling, utbildning, socialisering, stöd och skydd. Denna helhetssyn är central, efter - som barn och unga som placeras på särskilda ungdomshem ofta har komplexa och sammansatta behov. För att vården ska vara effektiv krävs därför att flera olika delar samverkar och förstärker varandra. Utbildning eller annan meningsfull sysselsättning, socialt stöd samt tillgång till hälso- och sjukvård behöver integreras i en sammanhållen vårdprocess. Om någon av dessa delar brister riskerar helheten att försvagas, vilket kan påverka både behandlingsresultat och barnets eller den unges utveckling negativt. Att vården faktiskt omfattar hela dygnet är också avgörande ut- ifrån ett kvalitetsperspektiv. De situationer som uppstår utanför pla- nerade aktiviteter – exempelvis kvällar och helger – är ofta viktiga tillfällen för relationsskapande, social träning och stabilisering. En genomtänkt struktur och ett medvetet bemötande även under dessa tider är därför en förutsättning för att vården ska vara konsekvent och verkningsfull. Barn och ungas egna åsikter stärker den bedöm- ningen. De lyfter att det bästa med vistelsen ofta är sådant som just speglar en fungerande helhet: att få gå i skolan, att få hjälp och moti- SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 625 vation samt att få tydliga rutiner och behandling. Samtidigt pekar de på brister som tydligt relaterar till avsaknad av en sammanhållen och tillräckligt omfattande vård – exempelvis för lite undervisning och behandling. Att en så stor andel dessutom efterfrågar fler fri - tidsaktiviteter visar att tiden utanför de formella inslagen inte i till- räcklig grad används som en aktiv del av vården. Uppdraget att tillhandahålla utbildning eller annan sysselsättning och viss hälso- och sjukvård beskrivs i kapitel 9 och 10 I det här kapitlet beskriver vi innehållet i den sociala vården. I av - snitt 7.3.3 beskriver vi att i Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvårs uppgifter ingår att bedriva skolverksamhet och viss hälso- och sjukvård. Barn och unga som vårdas på de statliga hemmen för barn och unga har behov av att hemmen tillhandahåller eller till - gängliggör den utbildning och hälso- och sjukvård som de har rätt till och behov av, och inte bara stöd för dem som föreslås för hem för barn och unga. I det kapitlet framhåller vi att det är angeläget att myndigheten arbetar samlat för att tillgodose barns och ungas olika behov. Vi föreslår att myndigheten ska ha en uttalad uppgift att, så långt det är möjligt och lämpligt, arbeta så att myndighetens sociala vård, skolverksamhet och hälso- och sjukvård ges samman- hållet utifrån barns och ungas behov och rättigheter. I kapitel 9 och 10 beskriver vi arbeten som pågår och behöver fortsätta för att ut- veckla intern samverkan och teamarbete inom SiS för att förena socialt behandlingsarbete med skolverksamhet eller den hälso- och sjukvård som den myndigheten bedriver. 8.5.2 Innehållet i den sociala vården Utredningens förslag Verksamheten vid statliga hem för barn- och unga ska – bygga på förtroende och samarbete med barnet eller den unge, – utformas så att den upplevs som meningsfull för barnet eller den unge, Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 626 – anpassas till barnets eller den unges individuella behov och förutsättningar, – utformas med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med att vara frihetsberövad och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas, och – syfta till att barnet eller den unge ska kunna vårdas utan sär- skilt noggrann tillsyn. Ett statligt hem för barn och unga ska behandla sociala vårdbehov hos barn och unga. Hemmet får också utreda sociala vårdbehov och ge stöd vid psykisk ohälsa och annan psykosocial problematik hos barn och unga. Den sociala vården på ett statligt hem för barn och unga ska, utifrån barnets eller den unges individuella behov, särskilt – skapa förutsättningar för att barn och unga ska kunna och vilja tillgodogöra sig vården, – ge stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra negativa upplevelser, – ge stöd för att förbättra färdigheter och funktionsförmågor, – ge träning i sociala relationer, – ge stöd i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående, – ge stöd i kontakt med hälso- och sjukvård och tandvård, – ge stöd för skolgång, och – främja deltagande i fritidsaktiviteter. Skälen för vårt förslag Reglering av vården på särskilda ungdomshem Institutionsvård för barn och unga är en del av socialtjänsten och omfattas av bestämmelsen om god kvalitet enligt 5 kap. 1 § SoL. Enligt den bestämmelsen ska verksamhet inom socialtjänsten vara av god kvalitet. Verksamheten ska bedrivas i enlighet med veten - SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 627 skap och beprövad erfarenhet. Vidare ska var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet. Med veten- skap avses vetenskaplig kunskap som tagits fram med olika forsk - ningsmetoder. Med beprövad erfarenhet avses kunskap som vuxit fram i verksamheten genom att kunskaper från profession och bru- kare har synliggjorts, värderats och systematiserats genom uppfölj- ning, dokumentation, kritisk granskning och spridning. Beprövad erfarenhet förutsätter att verksamheterna arbetar med systematisk uppföljning. Det finns ingen reglering av vad de särskilda ungdomshemmen specifikt ska ge barn och unga för vård. Behov av ett tydligt uppdrag om vad den sociala vården ska innehålla Forskning visar att personalens roll är helt central för vården. Perso- nal bör ha en hög utbildningsnivå och en omfattande kunskap om utsatta barn för att rätt kunna möta och behandla barnens ofta kom- plexa behov. Personalomsättningen bör vara låg och arbetet tydligt relationsbaserat. Vidare visar forskningen att det är angeläget att in- stitutionsvård i största möjliga utsträckning har forskningsbaserade behandlingsmetoder, även om det är svårt att identifiera specifika behandlingsmetoder som ger bättre resultat än andra. Vidare är det angeläget att barnen ges insatser mot trauma och fysisk och psykisk ohälsa, starkt stöd för skolarbetet, att familj och nätverk involveras i behandling och att stöd efter placering faktiskt ges och är indivi- dualiserat.70 Utredningen om HVB för barn och unga anser att det saknas enighet om vad god vård innebär bland de som själva utför institu- tionsvård i Sverige och att det även till stora delar är okänt vilken vård som ges på de olika institutionerna i dag. Vårdens innehåll har sällan diskuterats i tidigare statliga utredningar eller tagits upp i kun- skapsstöd från statliga myndigheter till huvudmän och verksamheter. I enlighet med syftet att HVB ska vara en flexibel placeringsform har lagstiftaren till stor del avstått från att ställa krav på vårdens innehåll.71 Utredningen om HVB anser att en reglering behövs för 70 SOU 2025:84 s. 398. 71 SOU 2025:85 s. 324. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 628 att ytterligare ange förutsättningar för en ändamålsenlig och menings- full vård som är jämlik för alla barn och unga oavsett i vilket hem de vårdas. Vidare bedömer utredningen om HVB att en reglering av innehållet i vården ger en god grund för utvecklings- och förbättrings- arbete inom en gemensam ram på olika hem för barn och unga. Vår analys av bristerna i vården visar att det finns stora skillnader i både innehållet i vården och kvaliteten på vården på de olika särskilda ungdomshemmen (se avsnitt 5.6) samt att barn och unga ger uttryck för att de inte vet vad de har rätt till och att de inte tycker att den vård de får är tillräcklig (se avsnitt 5.5.3 och 5.5.4). Vi anser att det är oacceptabelt att det inte är reglerat vad tvångs- vård av barn och unga som dessutom är frihetsberövade ska inne - hålla. Vi anser att det måste vara tydligt både för myndigheten själv vad dess uppdrag innehåller och för barn och unga som vårdas där vilken vård de har rätt att få. En reglering möjliggör även tillsyn av kvaliteten på vården på ett annat sätt än i dag. Vi gör bedömningen att det behövs en reglering av innehållet i vården på de statliga hemmen för barn och unga för att säkerställa en jämlik, ändamålsenlig och meningsfull vård oavsett på vilken in- stitution barnet eller den unge vårdas. Eftersom den målgrupp som vårdas i dag på de särskilda ungdomshemmen har liknande eller ännu mer omfattande vårdbehov än de som vårdas på HVB har vi till stora delar utgått från det förslag om vad vården ska innehålla på hem för barn och unga, men med vissa tillägg eftersom vård på särskilda ung- domshem skiljer sig från övriga HVB på så sätt att barn och unga är frihetsberövade när de vårdas där. Utgångspunkter för den sociala vården på de statliga hemmen för barn och unga Som vi beskriver i bland annat avsnitt 7.3.3 och avsnitt 8.5.1 anser vi att vård på den statliga hemmen för barn och unga består av främst tre olika delar, social vård, hälso- och sjukvård och utbildning. De två senare beskriver vi för sig i kapitel 9 och 10. I det här avsnittet beskriver vi våra förslag för att reglera innehållet i den sociala vården. Med social vård avser vi här den vård som ges med stöd av social- tjänstlagen. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 629 Vi anser att verksamheten på statliga hem för barn- och unga ska – bygga på förtroende och samarbete med barnet eller den unge, – utformas så att den upplevs som meningsfull för barnet eller den unge, – anpassas till barnets eller den unges individuella behov och för- utsättningar, – utformas med förståelse för de särskilda svårigheter som är för- enade med att vara frihetsberövad och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas, och – syfta till att barnet eller den unge ska kunna vårdas utan särskilt noggrann tillsyn. Vi anser att verksamheten vid statliga hem för barn och unga ska vila på grundläggande principer om förtroende, delaktighet och indivi- duell anpassning. Vården bör bygga på ett aktivt samarbete med bar- net eller den unge, där relationen mellan personal och barnet eller den unge präglas av tillit. Det är en förutsättning för att behandlings- insatser ska få genomslag, eftersom motivation och förändrings - benägenhet i hög grad påverkas av upplevelsen av att bli lyssnad på och respekterad. För att vården ska vara effektiv behöver den också upplevas som meningsfull för barnet eller den unge. Insatser som saknar begriplig- het eller relevans riskerar att mötas med motstånd, vilket kan för - stärka negativa beteenden och försvåra behandlingsprocessen. En meningsfull vård innebär därför att barnet eller den unge förstår syftet med insatserna och upplever dem som relevanta för sin egen situation. Vidare anser vi att vården måste utformas med utgångspunkt i varje barns eller ungs individuella behov och förutsättningar. Barn och unga i institutionsvård har ofta komplex problematik och varie- rande bakgrund, vilket ställer höga krav på flexibilitet och individ- anpassning. Standardiserade lösningar riskerar att bli ineffektiva eller i värsta fall kontraproduktiva. En särskilt viktig utgångspunkt är att vård vid statliga hem inne- bär ett frihetsberövande eller andra betydande inskränkningar i den unges rörelsefrihet. Detta gör vårdformen mycket ingripande ur ett rättighets- och barnperspektiv. Mot denna bakgrund måste verksam- Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 630 heten utformas med en tydlig medvetenhet om de psykologiska och sociala konsekvenser som ett frihetsberövande kan medföra, såsom känslor av maktlöshet, isolering och bristande autonomi. Det är där- för avgörande att vården aktivt arbetar för att motverka negativa effekter som följer av placeringen, exempelvis genom att stärka del- aktighet, relationer och känsla av sammanhang. Myndigheten behöver även kontinuerligt överväga vilka andra kompensatoriska åtgärder som behöver vidtas för att motverka de negativa följderna av att vara frihetsberövad, till exempel i fråga om hur barnets eller den unges rätt att hålla kontakt med sin familj ska tillgodoses. Vi ser också ett behov av att tydliggöra att den sociala vården ska ha som uttalat mål att barnet eller den unge på sikt ska kunna vårdas utan särskilt nog- grann tillsyn. Barn och unga placeras på särskilda ungdomshem just på grund av det behovet, vilket innebär att vårdformen i sig ska be- traktas som en tillfällig och mer ingripande åtgärd. Mot bakgrund av det framstår det som centralt att vårdens innehåll inriktas på att minska behovet av kontroll och begränsningar över tid. Det inne - bär att fokus bör ligga på att förstå de bakomliggande orsakerna till barnet eller den unges beteenden och behov av tillsyn. Vid upprepade rymnings- eller avvikningsförsök behöver vården exempelvis inriktas på att analysera vad som ligger bakom det beteendet och att arbeta med insatser som stärker den unges vilja att delta i vården. På mot- svarande sätt bör utagerande beteenden mötas med behandlings - insatser som syftar till att öka den unges förmåga till känsloregler- ing och alternativa sätt att hantera svåra situationer. Vad statliga hem för barn och unga ska erbjuda Vi förslår vidare att det ska regleras att statliga hem för barn och unga ska behandla sociala vårdbehov hos barn och unga. Vi anser att det kan anses att alla barn och unga som vårdas på dessa hem har behov av någon form av behandling, inte bara boende. Alla statliga hem för barn och unga ska därför kunna tillgodose det behovet. När det gäller uppgiften att även kunna utreda barns och ungas behov av vård så föreslår vi i avsnitt 8.6.3 alla statliga hem för barn och unga ska ha vårdenheter med den uppgiften. Det är dock inte alla barn och unga som placeras på hemmen som har behov av att ut- SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 631 redas, utan det görs vid behov på uppdrag av socialnämnden. Bestäm- melsen är därför utformad som att hemmen får utreda vårdbehov. Hemmet får också ge stöd vid psykisk ohälsa och annan psyko - social problematik hos barn och unga. Flertalet av barn och unga som vårdas vid särskilda ungdomshem har inte bara sociala vårdbehov utan även psykisk ohälsa och psykosocial problematik. Enligt en gemensam definition av psykisk ohälsa som flera myn- digheter och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har tagit fram omfattar psykisk ohälsa både psykiska besvär och psykiatriska till- stånd, vilket innebär tillstånd som orsakar lidande för individen själv eller för omgivningen.72 Utredningen om HVB för barn och unga beskriver att psykiska besvär ofta är reaktioner på livshändelser eller påfrestningar exempel på sådana besvär är oro, nedstämdhet och sömnsvårigheter. Psykiatriska tillstånd avser däremot psykisk ohälsa som motsvarar diagnostiska kriterier, såsom depression, ångestsyn- drom och schizofreni, men också neuropsykiatriska funktionsned- sättningar (NPF) som ADHD, autismspektrumtillstånd och intel- lektuell funktionsnedsättning. Vidare konstaterar utredningen om HVB för barn och unga att begreppet psykosocial problematik sak- nar en etablerad definition i lagstiftning, förarbeten och myndighets- rapporter inom den sociala barn- och ungdomsvården, men att det generellt avser behov av stöd som rör både psykiskt och socialt väl- befinnande. Vi anser att statliga hem för barn och unga ska kunna ge stöd vid såväl psykisk ohälsa som psykosocial problematik, oavsett verksam- hetens inriktning. Stödet ska bland annat syfta till att stärka barnets eller den unges förmåga till självreglering och minska destruktiva be- teenden, såsom normbrytande handlingar, missbruk och andra risk- beteenden. Stödet inom hemmen kan bestå av allt från samtal och stöd i att hantera svårigheter i vardagen till insatser som rör grund- läggande livsområden, såsom sömn och soc iala relationer. Stödet behöver utformas med kunskap om olika former av psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd, vilket ställer krav på personalens kompe- tens, bemötande samt på att metoder och arbetssätt är anpassade till målgruppen, inklusive barn och unga med neuropsykiatriska funk- tionsnedsättningar. Det stöd som ges inom den här delen av den 72 Socialstyrelsen (2024). Nationella riktlinjer 2024 Adhd och autism Prioriteringsstöd till dig som beslutar om resurser i hälso- och sjukvården eller socialtjänsten, s. 7. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 632 social vården ska rymmas inom socialtjänstens ansvarsområde. Insat- ser som utgör hälso- och sjukvård föreslår vi särskilt i kapitel 10. I avsnitt 8.5.6 föreslår vi även att hemmen får ge stöd och behand- ling till vårdnadshavare och andra närstående. Individanpassad social vård Vård i statliga hem för barn och unga måste utformas utifrån en hel- hetssyn där både social problematik och behov av omsorg, stöd och utveckling av funktionsförmåga beaktas. Barn och unga som placeras i institutionsvård har ofta sammansatta svårigheter, där erfarenheter av omsorgssvikt, övergrepp och andra negativa händelser samverkar med utmaningar i beteende, relationer och vardagsfärdigheter. Det ställer krav på en vård som inte enbart behandlar enskilda problem utan som samtidigt stärker barnet eller den unges långsiktiga förmåga att fungera i olika livssammanhang. En sådan inriktning skapar bättre förutsättningar för att minska behovet av framtida insatser och för att barnet eller den unge ska kunna leva ett självständigt och funge- rande liv. En central utgångspunkt är att vården ska skapa reella förutsätt- ningar för att barnet eller den unge både kan och vill tillgodogöra sig insatserna, något som är särskilt utmanande i tvångsvård som innebär ett frihetsberövande. Det kräver ett arbetssätt som präglas av delaktighet, begriplighet och respekt, där barnet eller den unge ges möjlighet att förstå syftet med vården och uppleva den som relevant. Bristande motivation eller motstånd behöver förstås i sitt sammanhang och mötas med insatser som stärker tillit, relationer och upplevelsen av sammanhang. Det är även avgörande att vården i högre grad uppmärksammar och möter barns och ungas behov av att bearbeta omsorgssvikt, över- grepp och andra negativa erfarenheter. Många placerade barn och unga bär på sådana upplevelser utan att tidigare ha fått möjlighet att berätta om dem eller få adekvat stöd och som påverkar deras mående och beteende i hög utsträckning. Ofta hamnar fokus i stället på deras beteenden och diagnoser, vilket riskerar att missa centrala bakom - liggande orsaker till deras svårigheter. Samtidigt kan placeringen i sig och tidigare otrygga vårderfarenheter förstärka behovet av be - arbetning. Utredningen konstaterar även att institutionsvården ofta SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 633 hamnar i ett gränsland mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård, vilket inte fullt ut svarar mot barnens sammansatta behov – en bild som också bekräftats i dialog med Sveriges Arbetsterapeuter. Att ge utrymme för barnet eller den unges berättelse och erbjuda adekvat stöd i att hantera dessa erfarenheter är därför en central del av ett ändamålsenligt vårdinnehåll. Vidare anser vi att vården tydligt behöver inriktas på att stärka barnets eller den unges färdigheter och funktionsförmågor. Det hand- lar inte bara om att minska riskbeteenden, utan om att aktivt utveckla förmågor såsom känsloreglering, impulskontroll, problemlösning och socialt samspel. Även praktiska färdigheter i vardagen, såsom struk- tur, ansvarstagande och självständighet, behöver vara en integrerad del av vården, då dessa är avgörande för en fungerande övergång till ett liv utanför institutionen. Träning i sociala relationer och stöd i kontakt med föräldrar, sys- kon och andra närstående utgör också en viktig del av vårdens inne- håll. Relationer är en central skyddsfaktor för barns och ungas utveck- ling, och vården bör därför aktivt bidra till att stärka och möjliggöra sådana kontakter när det är förenligt med barnets bästa. Det gäller både för att skapa trygghet under placeringen och för att lägga grun- den för en hållbar situation efter avslutad vård. Se även vårt förslag om att statliga hem för barn och unga får erbjuda stöd och behand- ling till vårdnadshavare och andra närstående i avsnitt 8.5.6. Insatser som utgår från barnets eller den unges funktionsförmåga kan också ha ett habiliterande perspektiv. Med habilitering menas insatser som ska bidra till att en person med medfödd eller tidigt för- värvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsätt - ningar, utvecklar och bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Det handlar om tidiga, samordnade och allsidiga in- satser från olika kompetensområden och verksamheter. Insatserna kan vara av medicinsk, pedagogisk, psykologisk, social och teknisk art och kombineras utifrån den enskildes behov, förutsättningar och intressen. Vidare är det fråga om målinriktade insatser som förutsätter att den enskildes möjligheter till inflytande vid planering, genom - förande och uppföljning beaktas och säkras. Insatserna fortsätter så länge individens behov kvarstår.73 Många barn och unga som är pla- cerade i statlig barn- och ungdomsvård har funktionsnedsättning i 73 Socialstyrelsen Termbanken ”habilitering” https://termbank.socialstyrelsen.se/ [2026-04-02]. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 634 förening med beteendeproblem som kan minskas genom olika be - handlingsinsatser även om funktionsnedsättningen i sig inte behandlas. För dessa barn och unga är det viktigt att alla insatser inom institu- tionen utförs med ett habiliterande perspektiv för bästa möjliga funktionsförmåga och goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Riksrevisionen har konstaterat att SiS inte har i uppdrag att bedriva habilitering och har föreslagit att myndigheten ges ett sådant uppdrag om den ska fortsätta att ta emot barn och unga med behov av omfattande stöd vid funktionsnedsätt- ning.74 Ett sådant uppdrag kommer dock att helt eller delvis handla om specialiserad hälso- och sjukvård, där habilitering är en särskild verksamhet. Vi anser att den statliga barn- och ungdomsvården be- höver ha ett habiliterande perspektiv på en stor del av sin verksam- het och att det framgår av vårt förslag till vårdinnehåll med punkter om stöd för att förbättra färdigheter och funktionsförmågor och träning i sociala relationer. Utöver det behöver den statliga barn- och ungdomsvården utveckla samverkan med regionernas habiliterings- verksamheter för att kunna tillgodose sådana omfattande och sam- mansatta stödbehov vid funktionsnedsättning som är hälso - och sjukvårdens ansvar. I avsnitt 10.4.4 föreslår vi ett utvecklingsarbete för att förstärka kompetensen inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård avseende kognition och funktion hos barn och unga, bland annat genom ett internt expertstöd med arbetsterapeu- ter och utvecklad samverkan med regionerna om kompetens inom deras specialiserade habiliteringsverksamhet. Ett annat viktigt område för den statliga barn- och ungdomsvår- den är stöd för att barn och unga ska få det som alla barn och unga har rätt till eller ska få möjlighet till när det gäller utbildning, hälso- och sjukvård och tandvård. Socialnämnden ska enligt 22 kap. 8 § SoL arbeta för att barn som vårdas i ett HVB bland annat får lämplig ut- bildning och den hälso- och sjukvård som de behöver. Socialnämn- den ska enligt 22 kap. 9 § SoL även arbeta för att barn och unga som vårdas i ett HVB ges möjlighet till kontakt med föräldrar, syskon och andra närstående. När ett barn eller ung person vårdas enligt LVU ska socialnämnden noga följa vården och särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till anhöriga och andra närstående (se 13 a § LVU). 74 Riksrevisionen (2024). SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga RiR 2024:7, s. 97. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 635 Vårdnadshavare och socialnämnd har ett särskilt ansvar i dessa frågor och beslutar om barnets personliga förhållanden, men frågor som rör den dagliga omsorgen, som till exempel att gå upp morgonen, komma till skolan, få tillgång till hälso- och sjukvård måste hemmet förväntas hjälpa till med. Ytterligare en uppgift för statliga hem för barn och unga som inte rör behandling är stöd vid kontakter med personer som är viktiga för barnet eller den unge. Socialnämnden har ett särskilt ansvar för dessa frågor, men vi anser att hemmet ska stödja umgänge och andra kontakter med föräldrar, syskon och andra närstående och involvera dem i vården när det är lämpligt. Det kan handla om praktiska frågor, men även om emotionellt stöd kring hur barnet eller den unge till exempel ska sätta gränser och hantera oro och positiva eller negativa känslor som kontakten med anhöriga kan innebära. Tillgång till fritidsaktiviteter har i forskningen beskri- vits som viktigt för barnets eller den unges möjligheter att utvecklas som andra barn och unga.75 Utifrån ovanstående resonemang anser vi att de delar som består av den sociala vården på ett statligt hem för barn och unga, utifrån barnets eller den unges individuella behov, särskilt ska: – skapa förutsättningar för att barn och unga ska kunna och vilja tillgodogöra sig vården, – ge stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra nega- tiva upplevelser, – ge stöd för att förbättra färdigheter och funktionsförmågor, – ge träning i sociala relationer, – ge stöd i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående, – ge stöd i kontakt med hälso- och sjukvård och tandvård, – ge stöd för skolgång, och – främja deltagande i fritidsaktiviteter. 75 Huefner, Jonathan & Ainsworth, Fran. (2021). Commentary: Recognizing the value of the milieu in therapeutic residential care for children and youth. Residential Treatment for Children & Youth, 38(3), s. 324–335. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 636 8.5.3 Gymnasieutbildning, annan utbildning och arbetsträning Utredningens förslag Socialnämnden ska arbeta för att den som vårdas i ett statligt hem för barn och unga och vars skolplikt har upphört får möjlighet till gymnasieutbildning eller annan utbildning som barnet eller den unge har behov av. Om det i ett enskilt fall är lämpligare ska socialnämnden arbeta för att barnet eller den unge får möjlighet till sådan arbetsträning som ökar möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden eller på en yrkesutbildning. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska motivera barn och unga vars skolplikt har upphört till att delta i gymnasie- utbildning eller annan utbildning Om det i ett enskilt fall är lämp- ligare ska myndigheten motivera barnet eller den unge till att delta i arbetsträning eller motsvarande sysselsättning som ökar möj - ligheterna att komma in på arbetsmarknaden eller på en yrkes - utbildning. Skälen för vårt förslag Nuvarande lydelse i 5 kap. 9 § SoF anger att socialnämnden ska arbeta för att den som vårdas i ett hem för vård eller boende och vars skol- plikt har upphört får möjlighet till gymnasieutbildning eller annan utbildning som den enskilde har behov av. Om det i ett enskilt fall är lämpligare ska socialnämnden arbeta för att han eller hon får möj- lighet till sådan arbetsträning som ökar möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden eller på en yrkesutbildning. Barn och unga som vårdas på ett statligt hem för barn och unga är en särskilt skyddsvärd grupp. Även barn och unga som inte deltar i skolundervisningen ska så långt det är möjligt erbjudas en menings- full sysselsättning på dagtid. Sysselsättning är även viktigt för att motverka de negativa följderna av ett frihetsberövande. De barn och unga på särskilda ungdomshem som vi har inhämtat information från utrycker att det finns för få utbildningsalternativ. På frågan om vad som är sämst med SiS svarar till exempel två pojkar så här: SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 637 Brist på utbildning, vi hade velat ha flera program samt ämnen. Vi vill också kunna ta studenten. (Kille, 15–17 år) Det finns inga gymnasieinriktningar som är praktiska. (Kille, 18–20 år) Vi föreslår att bestämmelsen som reglerar socialnämndens ansvar för barn och unga som vårdas i hem för vård eller boende även fortsätt- ningsvis ska gälla för den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga. I praktiken har dock socialnämnden begränsade möjlig - heter att påverka vilken gymnasieutbildning, annan utbildning eller arbetsträning barnet eller den unge kan få när de vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård har i enlighet med 24 kap. 9 § skollagen en skyl- dighet att erbjuda barn och unga, som inte är skolpliktiga och som inte kan fullgöra sin skolgång på annat sätt, utbildning som motsva- rar gymnasieskolan eller anpassade gymnasieskolan. Vi anser att en självklar utgångspunkt är att barn och unga i så stor utsträckning som möjligt ska delta i skolundervisningen, utanför hemmet eller inom ramen för den skolverksamhet som hemmet bedriver. Vi anser där- för att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha ett stort ansvar och ett tydligt uppdrag att säkerställa att barnet eller den unge erbjuds en meningsfull sysselsättning som bidrar till att barnet eller den unge ska kunna återanpassas i samhället. Vi vill också särskilt betona vikten av att personalen genom engagemang, förhåll- ningssätt och stöd aktivt arbetar för att uppmuntra och motivera barn och unga som inte är skolpliktiga till att i första hand delta i någon form av utbildning och om det inte är möjligt någon form av arbetsträning eller motsvarande sysselsättning. Vi föreslår därför att det regleras i förordning att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska motivera barn och unga vars skolplikt har upphört till att delta i gymnasieutbildning eller annan utbildning. Om det i ett enskilt fall är lämpligare ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård motivera barnet eller den unge till att delta i arbetsträning eller motsvarande som ökar möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden eller på en yrkesutbildning. Det kommer dock att finnas fall där det inte är möjligt att anordna arbets- träning under placeringen på ett statligt hem för barn och unga. Om barnet eller den unge inte deltar i undervisningen och inte heller kan komma i fråga för arbetsträning bör myndigheten tillhandahålla en sysselsättning som liknar arbetsträning i syfte att öka möjligheterna Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 638 för barnet eller den unge att komma in på arbetsmarknaden eller på en yrkesutbildning. 8.5.4 Fritidsaktiviteter och utomhusvistelser Utredningens förslag Barn och unga som vårdas på ett statligt hem för barn och unga ska ges möjlighet att dagligen vistas utomhus och ges möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller någon annan fritidssysselsättning. Skälen för vårt förslag Daglig utomhusvistelse och fysisk aktivitet eller annan fritidssysselsättning är en förutsättning för vård av god kvalitet Bestämmelserna om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården omfattar i några fall vad som kan ses som kompensa- toriska åtgärder. Med det menas här att bestämmelserna inte enbart omfattar fri- och rättighetsinskränkningar, utan i vissa fall även ett tydliggörande av de rättigheter som barn och unga i den statliga barn- och ungdomsvården har. Det nyss sagda avser bland annat rätten att dagligen ges möjlighet att vistas utomhus och möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller annan fritidssysselsättning, som i dag framgår av bestämmelsen i 15 b § LVU som rör vård på låsbar enhet. Bestäm- melsen föreslås föras över till den nya lagen om särskilda befogen- heter för den statliga barn- och ungdomsvården utan någon ändring i sak.76 Vila och fritid, lek och rekreation anpassad till barnets ålder är också en rättighet enligt barnkonventionen. Av konventionens artikel 31 framgår att staten ska respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och ska upp- muntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter till kul - turell och konstnärlig verksamhet samt till rekreations- och fritids- verksamhet (se lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter). 76 Regeringen (2026) s. 521–522. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 639 I förarbetena till nuvarande bestämmelsen om utomhusvistelse och fritidsaktiviteter uttalade regeringen att det visserligen kunde anses självklart att barn och unga som vistas på ett särskilt ungdoms- hem så långt som möjligt ska få möjlighet till utomhusvistelse och fritidsaktiviteter. Eftersom vård på en låsbar enhet innebär en så pass omfattande frihetsinskränkning ansåg regeringen att det fanns skäl att i lag tydliggöra barnets eller den unges rätt till utomhusvistelse och andra aktiviteter. Enligt regeringen skulle bestämmelsen formu- leras så att det tydligt framgår att barnet eller den unge inte ska be- höva välja mellan utomhusvistelse och någon annan aktivitet.77 Möjlighet till utomhusvistelse, fysisk aktivitet och andra fritids- aktiviteter är alltså en rättighet för alla barn och unga som vårdas på ett särskilt ungdomshem. I avsnitt 8.5.4 har vi dock kunnat konsta- tera att dessa rättigheter inte alltid fullt ut tillgodoses på de särskilda ungdomshemmen. Vid vår inhämtning av barns och ungas åsikter har det framkom- mit att barn och unga upplever att utbudet av aktiviteter och syssel- sättning under vårdtiden är alldeles för begränsat. Flera barn och unga har beskrivit att de upplever vistelsen som innehållslös och den upp- fattas mest som en förvaring. På frågan om vad som skulle kunna göra det bättre för barn och unga att vara på SiS kom svarsalternativet, mer fritidsaktiviteter på första plats. Hela 93 procent av de barn och unga som svarade tyckte det, varav 83 procent tyckte att det skulle göra det mycket bättre (se bilaga 5). Några kommentarer från barn och unga: Det finns ingen rastgård + det tar lång tid att få resor och promena- der. (Kille, 18–20 år) Mer aktiviteter och tv-spel typ turneringar, lite mer att ha att göra. Gym hade varit bra då man fokusera på sig själv och sin hälsa. (Kille, 18–20 år) JO har i beslut gällande vård på ett särskilt ungdomshem anfört att det rent allmänt måste anses ligga inom ramen för en god vård att möjliggöra vistelse utomhus för barnet eller den unge.78 I avsnitt 8.6.1 redogör vi för vikten av en god och ändamålsenlig vårdmiljö. Förutom vårdmiljön är möjligheten till utomhusvistelse, fysisk aktivitet och fritidssysselsättning viktiga områden för barns och 77 Prop. 2017/18:169 s. 76. 78 Riksdagens ombudsmän – JO 2006/07, dnr 1474-2004 s. 300. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 640 ungas utveckling och välbefinnande. Även barn och unga som vår- das på en öppen enhet eller det vi som vi har valt att benämna som delvis öppen enhet, är många gånger starkt begränsade i sin rörelse- frihet genom den allmänna bestämmelsen om rörelsebegränsning i 15 § LVU och kan därför ha begränsade möjligheter att delta i fri- tidsaktiviteter utanför hemmet. Vi bedömer att det både är viktigt utifrån ett vård- och behandlingsperspektiv som ur ett rättighets- perspektiv att möjligheten till daglig utomhusvistel se och fysisk aktivitet eller annan fritidssysselsättning finns. Vi anser i likhet med vad JO tidigare uttalat, att möjlighet till dag- lig utomhusvistelse och daglig aktivitet är en förutsättning för god vård. Eftersom vi anser att daglig utomhusvistelse, fysisk aktivitet och fritidssysselsättning ses som en förutsättning för att vården ska vara av god kvalitet har vi övervägt om detta behöver regleras särskilt. Brist på frisk luft, fysisk träning och motion samt andra aktiviteter riskerar att påverka barns och ungas välmående och kan få allvarliga konsekvenser för deras psykiska och fysiska hälsa. Mot bakgrund av hur viktigt det är att barn och unga dagligen vistas utomhus och deltar i aktiviteter är det även angeläget att personalen aktivt arbetar med att försöka motivera enskilda barn och unga till utomhusvistelse, fysisk aktivitet och annan fritidssysselsättning. En avgörande faktor för att barn och unga ska kunna erbjudas möjlighet till daglig utom- husvistelse och fysisk aktivitet eller annan aktivitet är att det finns tillgängliga personalresurser avsatta för detta. Vi föreslår mot den bakgrunden att det förs in en bestämmelse i socialtjänstförordningen som tydliggör att alla barn och unga som vårdas på ett statligt hem för barn och unga ska ges möjlighet till daglig fysisk aktivitet eller annan fritidssysselsättning samt ges möj- lighet till daglig utomhusvistelse. I avsnitt 8.5.4 föreslår vi att vården på ett statligt hem för barn och unga, utifrån barnets eller den unges individuella behov, särskilt ska främja barnets eller den unges deltagande i fritidsaktiviteter. Om barnet eller den unge avstår från ett erbjudande om utomhusvistelse eller annan aktivitet har personalen på hemmet en viktig roll att moti- vera barnet eller den unge att delta. Det är viktigt att statliga hem för barn och unga gör en individuell planering för hur detta ska se ut utifrån det enskilda barnet eller den unges förutsättningar och behov. För att tillgodose att alla barn och unga som vårdas på hem- men ska ges möjlighet till daglig utomhusvistelse och daglig aktivi- SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 641 tet krävs ändamålsenliga och anpassade lokaler och utemiljöer för detta, men det ställer även krav på personaltäthet och att verksam- heten på hemmet organiseras på ett sätt som möjliggör detta. 8.5.5 Trygg och säker vårdmiljö Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska säkerställa att varje statligt hem för barn och unga har förutsättningar för att tillförsäkra barn och unga en trygg och säker vårdmiljö. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska säker - ställa att personalen har förutsättningar att aktivt uppmärksamma och agera för att förebygga och hantera situationer som kan även- tyra tryggheten och säkerheten i hemmet. Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska säker - ställa att ordningen och säkerheten på statliga hem för barn och unga upprätthålls. Myndigheten ansvarar för att det finns ordningsregler för de dag- liga rutinerna på de statliga hemmen för barn och unga. Reglerna ska syfta till att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där. När ordningsreglerna utarbetas ska företrädare för de barn och unga som vårdas i det statliga hemmet för barn och unga medverka. Ordningsreglerna ska följas upp regelbundet och vara tillgäng- liga och välkända för de barn och unga som vårdas i det statliga hemmet för barn och unga och för personalen. Skälen för vårt förslag Vad gäller på de särskilda ungdomshemmen i dag? Verksamheten på de särskilda ungdomshemmen ska enligt 2 a § i förordningen med instruktion för Statens institutions vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn, unga och vuxna. Myndighetens organisation av de särskilda ungdomshemmen ska vara utformad så att den tillgodoser olika be- hov av övervakning och kontroll. Därutöver gäller för de särskilda ungdomshemmen i stor utsträckning samma bestämmelser som för Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 642 övriga HVB. Enligt 5 kap. 7 § SoF ska föreståndaren ansvara för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på hemmet. Reglerna ska syfta till att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där. När ordningsreglerna utarbetas ska företrädare för dem som bor i hemmet medverka. Ordningsreglerna ska följas upp regelbundet. Ordningsreglerna ska vara tillgängliga och välkända för dem som bor i hemmet och för personalen. Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF -FS 2016:55) om hem för vård eller boende, i de delar som gäller för de särskilda ungdomshemmen, framgår att den som bedriver verksam- heten ska fastställa rutiner för hur personalen ska förebygga och upp- märksamma samt agera vid kränkningar, övergrepp, hot, våld och självskadebeteenden, och för hur en drogfri miljö ska upprätthållas (se 2 kap. 3 § punkterna 2 och 3). Flera artiklar i barnkonventionen aktualiseras i fråga om trygghet och säkerhet i vårdmiljön i den statliga barn - och ungdomsvården. Exempelvis stadgar artikel 3.3 att staten ska säkerställa att institutio- ner, tjänster och inrättningar som ansvarar för omvårdnad eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt be- hörig tillsyn. Enligt artikel 19.1 ska staten vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshan- del eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familje- miljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö, ska enligt artikel 20.1 ha rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida. Enligt artikel 37 c ska varje frihetsberövat barn behand- las humant och med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Sär- skilt ska varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte bedöms vara till barnets bästa att inte göra detta, och ska, utom i undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brev- växling och besök. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 643 Barns och ungas röster om trygghet I vår enkät till barn och unga framkom att endast 47 procent av de barn och unga som svarade hade känt sig trygga på alla särskilda ung- domshem de har varit på och 20 procent har inte känt sig trygg på någon. Om man delar upp svaren på kön visar det sig dessutom att flickor i mycket högre utsträckning känner sig otrygga. Endast två av 22 svarande hade känt sig trygg på alla ungdomshem de varit på och 12 av 20 kände sig trygga på det ungdomshem de är nu. 17 barn och unga uppger att andra barn eller unga har varit hotfulla eller våld- samma mot dem och 10 uppger att personal har varit hotfull eller våldsamma mot dem (se bilaga 5). Ett tydligare ansvarstagande och ett starkare fokus på förebyggande arbete Trygghet och säkerhet utgör grundläggande förutsättningar för all vård som bedrivs utanför barnets eller den unges hem. För barn och unga som vårdas på statliga hem är det särskilt angeläget, eftersom vården ofta sker med inslag av tvång och innebär långtgående inskränk- ningar i den personliga friheten. Staten har därmed ett förstärkt an- svar att säkerställa att vården bedrivs i en miljö som är trygg, säker, rättssäker och förenlig med barnets bästa. Det ställer krav på att staten har goda förutsättningar att vidta de åtgärder som krävs med anledning av detta ansvar. Återkommande tillsyns- och gransknings- rapporter har visat på brister i fråga om ordning, säkerhet, bemanning, arbetsformer och efterlevnad av regelverk på statliga barn- och ung- domshem (se avsnitt 5.6). Av vår kartläggning i kapitel 12 framgår dessutom att SiS i dag har små rättsliga möjligheter att hantera så- dana uppgifter som rör allvarliga risker och hot mot placerade barns och ungas trygghet och säkerhet. Att säkerställa trygghet och säker- het i verksamheter som tvångsvårdar barn och unga är en grundläg- gande förutsättning för att bedriva en ändamålsenlig vård. Vi anser därför att det finns behov av att tydligare reglera ansvaret för att stärka det förebyggande och systematiska arbetet med trygghet och säkerhet. Detta ansvar ska genomsyra samtliga delar av verksamheten och innefattar organisatoriska, strukturella och personella insatser, samt löpande uppföljning och riskanalyser. Vi anser att det viktigaste fundamentet för att säkerställa trygghet och säkerhet på statliga hem Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 644 för barn och unga är ett förebyggande, långsiktigt och systematiskt arbete. Med hänsyn till såväl personalens arbetsmiljö som barns och ungas rättssäkerhet är det angeläget att huvudmannen och institu - tionschefer tydligt prioriterar såväl det förebyggande arbetet som säkerhetsarbetet. I detta ingår bland annat att det finns tillräcklig bemanning, att personalen har rätt kompetens och att lokalerna är anpassade till den verksamhet som bedrivs. Ansvaret omfattar även ett systematiskt kvalitetsarbete inom verksamhetens alla områden. Även bemötande är en central del av det förebyggande arbetet, efter- som barn och unga kan ha olika behov av stöd och anpassning i situationer där deras beteende riskerar att påverka tryggheten eller säkerheten i hemmet. Det ska integreras i det systematiska kvalitets- arbetet och utgå från individuella förutsättningar. Det, liksom möj- ligheten att förutse potentiella risker för placerade barns och ungas trygghet och säkerhet och att kunna arbeta förebyggande, är nöd - vändigt för att kunna hantera risksituationer och minska behovet av reaktiva åtgärder. Våra förslag innebär därmed ett tydligare ansvarstagande på statlig nivå, ett starkare fokus på förebyggande arbete och en mer rättssäker och transparent ordning i den dagliga verksamheten. De utgör ett nödvändigt och proportionerligt steg för att säkerställa att statliga hem för barn och unga kan erbjuda en trygg och säker vårdmiljö i enlighet med lag, barnrättsliga principer och grundläggande krav på god vård. Säkerställa förutsättningar för en trygg och säker vårdmiljö Det är den statliga huvudmannen som ytterst ansvarar för att verk- samheten på de statliga hemmen bedrivs i enlighet med lag och kan erbjuda en trygg och säker vård av god kvalitet. De har med andra ord ansvar för att de statliga hemmen för barn och unga har rätt fak- tiska och praktiska förutsättningar för det. Att säkerställa förutsätt- ningar för trygghet och säkerhet innefattar bland annat krav på till- räcklig bemanning, rätt kompetens och utbildning hos personalen, lämplig fysisk utformning av lokalerna samt fungerande lednings- och uppföljningssystem. Det ställer även krav på att myndigheten har de rättsliga förutsättningar och befogenheter som krävs i detta avseende, till exempel vad gäller att behandla den information som SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 645 är nödvändig för att på ett adekvat sätt kunna hantera allvarliga ris- ker för barn och unga och andra hot mot verksamheten, se vidare kapitel 12. En tydlig reglering av detta ansvar markerar att trygghet och säkerhet inte är ett internt verksamhetsmål utan ett rättsligt bindande krav. Genom att förtydliga myndighetens ansvar och hand- lingsutrymme skapas förutsättningar för mer likvärdig vård mellan olika hem och för ett mer effektivt statligt ansvarstagande vid brister. Vi föreslår därför att en reglering införs i socialtjänstförordningen om att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska säker- ställa att varje statligt hem för barn och unga har förutsättningar för att tillförsäkra barn och unga en trygg och säker vårdmiljö. Personalens ansvar för trygghet och säkerhet Även om huvudansvaret ligger på myndigheten och den lokala led- ningen, är det i den dagliga verksamheten som trygghet och säker- het konkret skapas eller riskerar att undergrävas. Personalen har en central roll i att tidigt uppmärksamma riskbeteenden, konflikter och andra situationer som kan eskalera till våld, kränkningar eller behov av tvångsåtgärder. I detta avseende är det avgörande att myndigheten har möjlighet att behandla de uppgifter som krävs för att kunna över- väga och vidta åtgärder i syfte att minimera av personalen uppmärk- sammade risker, se kapitel 12. För att tydliggöra och förstärka det ansvaret föreslår vi att det ska regleras i socialtjänstförordningen att myndigheten ska säkerställa att personalen har förutsättningar att i praktiken arbeta på ett sätt så att de kan uppmärksamma och agera tidigt i situationer som kan äventyra tryggheten och säkerheten i hemmet. I det ligger att perso- nalen ska ha den kunskap och de förutsättningar som krävs för att arbeta utifrån ett stödjande förhållningssätt och att kunna arbeta för att skapa goda relationer till barn och unga som vårdas på hemmet. Personalens möjligheter i detta avseende kommer även vara beroende av att uppgifter om eventuella risker och vilka hänsyn som behöver tas i det enskilda fallet är kända för myndigheten och kan förmedlas till personalen i de fall det är nödvändigt för att i det dagliga arbetet skapa trygghet och säkerhet, se avsnitt 12.X. Bestämmelsen ska bidra till att ge myndigheten en gemensam yrkesetisk och rättslig utgångspunkt för styrning av personalens Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 646 agerande och därmed både stärka barnens rättssäkerhet och perso- nalens arbetsmiljö. Myndighetens ansvar för ordning och säkerhet Vi föreslår även en reglering i socialtjänstförordningen som säger att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska säkerställa att ordningen och säkerheten på statliga hem för barn och unga upp - rätthålls. Att ordning och säkerhet upprätthålls är en förutsättning för att vårdens innehåll ska kunna genomföras på ett meningsfullt och rättssäkert sätt. Som vi tidigare påpekat ställer det inte enbart krav på myndigheten att agera i syfte att upprätthålla ordningen och säker- heten, utan även på att myndigheten har de rättsliga förutsättningar som krävs för att uppfylla sina skyldigheter i detta avseende. Ett otyd- ligt eller fragmenterat ansvar och ett begränsat rättsligt utrymme att arbeta proaktivt riskerar att leda till inkonsekvent tillämpning av regler, ökad användning av akuta ingripanden och minskat förtro- ende hos de barn och unga som vårdas. Genom att tydliggöra att myndigheten har ett uttryckligt ansvar även för ordning och säker- het markeras att detta är en integrerad del av vårduppdraget, inte en- bart en operativ fråga för enskilda hem. Bestämmelsen skapar även en tydligare grund för uppföljning, tillsyn och ansvarutkrävande, lik- som för den personuppgiftsbehandling som kan vara nödvändig för att upprätthålla ordningen och säkerheten på de statliga hemmen för barn och unga. Myndighetens ansvar för ordningsregler och delaktigheten för barn och unga Ordningsregler är ett centralt verktyg för att skapa förutsägbarhet, struktur och tydlighet i vardagen på en institution. Avsaknad av tyd- liga och väl förankrade regler ökar risken för godtycke, konflikter och rättsosäker tillämpning av inskränkande åtgärder. Ett av problemen med de särskilda ungdomshemmen har uppgetts vara att de skiljer sig mycket åt när det gäller rutiner och regler på de olika ungdoms- hemmen, det har framkommit både vid våra besök på ungdomshem- men och i enkäten till barn och unga (se bilaga 5.). Barn och unga uppger i vår enkät att de vill ha tydliga regler och rutiner och att det SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 647 är negativt när regler förändras och är olika mellan avdelningar. Några citat på frågan om vad som är det sämsta med ungdomshemmen: Att olika personalgrupper har olika regler och det blir jobbigt. (Tjej, 15–17 år) Maten och rutinerna är alltid olika, det kan bli jobbigt för folk efter- som man kommer till SiS för att få en rutin som man också kan följa och fatta. (Person 15–17 år) Det är olika regler på alla avdelningar här så det är orättvist. (Kille, 18–20 år) Vi anser därför att huvudansvaret för att ta fram ordningsregler ska ligga centralt hos myndigheten för att skapa likvärdighet och tydlig- het om vad som gäller för barn och unga som vårdas där. Ett exem- pel som kommit upp tydligt är regler kring bruk av nikotin och att det tillämpas olika på de olika ungdomshemmen vilket skapar irrita- tion hos barn och unga. Samtidigt är det viktigt att det finns utrymme för att göra vissa lokala anpassningar och att reglerna inte fastställs ensidigt av vuxna, utan utformas med barns och ungas delaktighet. För att göra barn och unga delaktiga anser vi att det vore bra om någon form av central funktion upprättas för detta på den nationella nivån, ett slags elevråd där man har med barn och unga från olika ung- domshem för att få ett likvärdigt utformande av ordningsreglerna så långt det går. Detta stärker legitimiteten, ökar efterlevnaden och är förenligt med såväl barnets bästa som barnets rätt att komma till tals. Uppföljning och tillgänglighet av ordningsregler Vi föreslår en bestämmelse i socialtjänstförordningen som säger att ordningsreglerna ska följas upp regelbundet och vara tillgängliga och välkända för de barn och unga som vårdas i det statliga hemmet för barn och unga och för personalen. Ordningsregler fyller endast sin funktion om de är kända, för - ståeliga och tillämpas konsekvent. Regelbunden uppföljning säker- ställer att reglerna är ändamålsenliga, proportionerliga och anpassade till förändrade förutsättningar i verksamheten eller i barn- och ung- domsgruppen. Tillgänglighet och tydlig kommunikation av reglerna är avgörande ur rättssäkerhetssynpunkt. Barn och unga måste veta vilka regler som gäller, varför de finns och vilka konsekvenser som Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 648 kan följa av regelbrott. Detta minskar risken för konflikter och ska- par förutsättningar för ett mer förebyggande och respektfullt arbets- sätt. Vi vill framhålla att det är viktigt att den centrala delen av myn- digheten följer upp hur kännedomen och efterlevnaden är på de statliga hemmen för barn och unga så att inte egna kulturer och tyckande får utvecklas på hemmen. 8.5.6 Stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående Utredningens förslag Ett statligt hem för barn och unga ska efter samråd med social- nämnden erbjuda stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående till barn och unga som vårdas där. Skälen för vårt förslag Familjebehandlare på särskilda ungdomshem I juni 2023 fattade SiS beslut om att införa befattningen familjebehand- lare på behandlingsavdelningar för skolpliktiga barn. Vidare ingick i inriktningsbeslutet att med start 2025 införa befattningen även på be- handlingsavdelningar för icke-skolpliktiga ungdomar. Bakgrunden var pilotprojektet MSI (multisystemisk institutionsvård) som genom- fördes på SiS ungdomshem Klarälvsgården och Hässleholm mellan åren 2020 och 2023. Pilotens arbetssätt med bland annat en familje- behandlare per avdelning utvärderades vid två tillfällen med flertalet positiva indikationer avseende förbättrad och stabiliserad vårdkvalitet och arbetsmiljö samt ökad budgetföljsamhet. Uppföljningarna visade effekter som att fler ungdomar flyttade hem, placeringarna på insti- tution blev kortare och färre ungdomar omplacerades inom SiS. 79 Våren 2026 hade 11 av 22 ungdomshem tillsatt familjebehandlare och planen framåt är att det ska finnas på samtliga ungdomshem under 2026. 79 Statens institutionsstyrelse SiS (2024b). Inriktningsbeslut om befattningen familjebehandlare på behandlingsavdelningar för icke-skolpliktiga ungdomar och på avdelningar för LSU-placerade ungdomar, dnr 1.1.4-8208-2024. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 649 SiS skriver i rapporten, Familjearbete och -behandling samt familje- behandlarens arbetsuppgifter och roll inom SiS ungdomsvård 202680 att SiS kliniska erfarenhet är att samarbete med familjer och involverade föräldrar har positiv effekt på behandlingsinsatserna och ökar möjlig- heterna att generalisera och vidmakthålla positiva förändringar som uppnåtts under institutionsvistelsen. Oavsett om barnet eller den unge ska bo hos föräldrarna efter placeringen eller inte är det viktigt att föräldrarna får hjälp i sitt föräldraskap. Ibland är den typen av arbete inte lämpligt eller möjligt med föräldrarna. Då kan det ibland ändå gå att samarbeta med andra viktiga personer för barnet eller den unge såsom till exempel syskon, familjehem, släktingar, vänner. SiS anser vidare att familjebehandling och nätverksarbete bör vara en integrerad och prioriterad del av institutionsvården eftersom ett aktivt och strukturerat arbete är avgörande för både behand lings- resultat och ungdomens långsiktiga utveckling. SiS anser att familjearbetet ska påbörjas tidigt under placeringen och integreras i hela processen från inskrivning till utskrivning. Det innebär att familjens resurser, behov och förutsättningar kartläggs, samtidigt som man planerar för ungdomens framtida boende och stöd efter vården. Målen med familjebehandlingsinsatsen är att öka familjens/föräldrarnas/nätverkets delaktighet, upprätthålla och stärka positiva relationer inom familj/nätverk, stärka föräldrarnas föräldra- färdigheter och skapa en plan för föräldrarnas/nätverkets stöd för att minska ungdomens återfallsrisk. Insatsen bidrar även till en funge- rande samarbetsallians mellan ungdom, familj, SiS och socialtjänst. Insatserna omfattar bland annat stöd i föräldraskapet, strukturerade föräldraträningsprogram som till exempel KOMET och planerat um- gänge genom besök och hemresor. Insatserna ska bidra till att för - bättra kommunikationen i familjen, minska konflikter och stärka föräldrarnas förmåga att ge stöd, gränssättning och omsorg. När en fungerande familjebas saknas eller är otillräcklig ska arbetet inriktas på att bygga upp andra stabila nätverk kring ungdomen, såsom släk- tingar, familjehem eller andra vuxna stödpersoner. Familje behand- laren har enligt SiS en central roll i att leda och samordna arbetet, inklusive att stödja föräldrar, delta i teamarbete, planera insatser och säkerställa en fungerande övergång efter placeringen. Ungdomshem som har familjebehandling beskriver att det har haft en positiv betydelse på flera områden. Rollen vänder sig direkt 80 SiS (2024b). Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 650 till de föräldrar som har placerade barn eller unga på det särskilda ungdomshemmet och de flesta föräldrar tackar ja till insatsen, upp- skattar relationen till familjebehandlaren och är positiva till att ut- veckla sitt föräldraskap. Även barn och unga uppskattar att föräld- rar och familj involveras. Det bygger förtroende och tillit hos de unga och hos föräldrarna, vilket enligt SiS i förlängningen stabiliserar placeringen.81 Socialnämndens ansvar för stöd till vårdnadshavare och föräldrar Socialnämndens skyldighet att lämna stöd till vårdnadshavare och föräldrar framgår av 22 kap. 10 § SoL. Enligt den bestämmelsen är socialnämnden skyldig att lämna vårdnadshavare och föräldrar råd, stöd och annan hjälp som de behöver när barn vårdas utanför det egna hemmet. I propositionen Stärkt stöd och skydd för barn och unga konstateras att när det gäller barn som har placerats på grund av egen problematik, till exempel skadligt bruk eller beroende, behöver vård- nadshavarna och föräldrarna involveras aktivt i behandlingen. Det kan också behövas stöd- och behandlingsinsatser till övriga i famil- jen för att de förändringar som behandlingen förhoppningsvis har medfört ska kunna vidmakthållas när barnet återvänder till hemmet. Flertalet placeringar är kortvariga och de flesta barn flyttar hem igen. För att återflyttningen ska fungera väl krävs ofta att både barnet och vårdnadshavaren eller föräldern får stöd i placeringens slutskede.82 I lagrådsremissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga konstaterar regeringen att stöd till vårdnadshavare och föräldrar vars barn är omhändertagna för vård är viktigt för genomförandet av vården och för att vården ska kunna upphöra så snart som möjligt samt att detta också gäller för vårdnadshavare och föräldrar vars barn är omhändertagna för vård på grund av eget beteende. Vårdnadshavarnas och föräldrarnas möjligheter att stötta sitt barn i en sådan situation är många gånger en grundläggande förutsättning för genomförande av vården. Det kan i dessa situationer vara ett viktigt och nödvändigt incitament för att omhändertagandet ska kunna upphöra så snart som möjligt. I dessa fall kan det till exempel handla om att få förståelse och verktyg för 81 Statens institutionsstyrelse SiS (2026b). Pågående och planerade utvecklingsinsatser inom SiS, dnr 1.1.3-4343-2026 s. 10. 82 Prop. 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga, s. 85. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 651 att möta barnet i sina problem. I lagrådsremissen föreslår regeringen att socialnämndens ansvar att lämna råd, stöd och annan hjälp till vårdnadshavare och föräldrar ska tydliggöras och förstärkas i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. I den nya lagen har regeringen därför föreslagit att det ska framgå att vårdnads- havare och föräldrar ska erbjudas stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården av barnet eller utvecklas i sitt föräldraskap. Syftet med stödet ska vara att stärka vårdnadshavarna och föräldrarna i sin nya roll och ge dem förutsättningar att fortsatt vara delaktiga i barnets liv trots att de kanske inte längre träffar dem på heltid. Ett sådant stärkt stöd ligger enligt regeringen även i linje med artikel 18 i barn- konventionen som anger att staten har ett ansvar för att ge lämpligt stöd till föräldrar när de fullgör sitt ansvar för att barnets rättigheter ska garanteras.83 I detta sammanhang kan även noteras att regeringen har gett Myn- digheten för familjerätt och föräldraskapsstöd och Socialstyrelsen i uppdrag att stärka föräldraskapsstödet vid placering av barn utanför det egna hemmet (S2025/01036). I uppdraget ingår även att analysera och ta ställning till om tillgängligt föräldraskapsstöd motsvarar för- äldrarnas behov och om det är anpassat utifrån både föräldrarnas och barnets behov, däribland behovet av praktiskt stöd. Uppdraget omfattar vårdnadshavare och föräldrar till barn och unga som om- händertagits såväl på grund av förhållanden i hemmet som på grund av eget beteende. Myndigheterna ska senast den 1 februari 2027 lämna en gemensam skriftlig redovisning av uppdraget till Regeringskansliet. Den 10 februari 2026 lämnade utredningen Rättssäker samhällsvård för barn och unga (SOU 2026:8) sitt betänkande. I betänkandet före- slår utredningen bland annat att en bestämmelse om att socialnämn- den ska utse en socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med vårdnadshavaren. Den socialsekreterare som ansvarar för kontakten med vårdnadshavaren föreslås också ansvara för att stödet omsätts i praktiken. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i augusti 2026. 83 Regeringen (2026) s. 303. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 652 Statliga hem ska erbjuda stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående Många av de barn och unga som vi har inhämtat information av har lyft saknaden och bristen på kontakt med sin familj som en av de svåraste och mest negativa aspekterna med att vårdas på särskilda ungdomshem. I vår enkät lyftes det som den största anledningen till av vården inte varit bra.84 På frågan om vad som skulle kunna göra det bättre att vara på SiS svarar en kille i åldern 18–20 år så här: Det skulle vara att SiS tar det seriöst med att få besök från nära personer o ha kontakt och kunna få vistelser mer hos familj. Vi ser positivt på SiS satsning på arbete med barns och ungas familjer och nätverk. Vi anser att familjearbetet ska påbörjas tidigt och genom- syra hela vårdprocessen, från inskrivning till utskrivning. Arbetet bör omfatta att ta reda på familjens resurser och behov och syfta till att stärka relationer och en fungerande samverkan mellan barnet eller den unge, familj, den statliga barn - och ungdomsvården och socialnämnden. Vi anser att det även ligger i linje med våra förslag om en intern vårdkedja och succesiv förberedelse för utskrivning (se förslag i avsnitt 8.6.3). Stöd och behandling erbjuds i dag inte bara vårdnadshavare och föräldrar, utan även andra närstående till barnet. Det är inte heller avgränsat till barn, utan även föräldrar och närstående till unga om- fattas. Även för unga som är omhändertagna för vård på grund av eget beteende är det viktigt att involvera närstående för genomför- andet av vården och för att placeringen inom den statliga barn- och ungdomsvården ska kunna upphöra så snart som möjligt. Det är en- ligt vår mening även viktigt att även unga som vårdas på statliga hem för barn och unga inkluderas, inte bara barn. Att socialnämndens ansvar att lämna råd, stöd och annan hjälp till vårdnadshavare och föräldrar till barn tydliggörs och förstärks i den nya lagen om om- händertagande för vård av barn och unga är bra men i praktiken kan det vara svårt för socialnämnden att ge sådant stöd när barn och unga vårdas på statliga hem för barn och unga. Vi anser därför att det är nödvändigt att även reglera ett ansvar för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att erbjuda sådant stöd. Vi anser vidare att det är viktigt att även andra närstående involveras när det är lämp- 84 Se bilaga 5 s. 15. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 653 ligt och till barnets eller den unges bästa eftersom det inte alltid är vårdnadshavare eller föräldrar som kan utgöra ett stöd för barn eller unga i tvångsvård. Vi föreslår därför en reglering i förordning av att statliga hem för barn och unga efter samråd med socialnämnden ska erbjuda stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående till barn och unga som vårdas där. Vi anser att samtliga hem ska ha resurser och kompetens för att ge sådant stöd och behandling. Stödet kan behöva anpassas till det enskilda fallet och förutsätter att berörda samtycker till att ta emot det stöd och den behandling som erbjuds. För enskilda barn och unga kan det vidare vara olämpligt eller inte genomförbart. Vi föreslår därför ingen skyldighet för statliga hem för barn och unga att ge det för varje barn eller ung person, men anser att det ska ges i så stor utsträckning som möjligt efter samråd med socialnämnden. 8.6 Utformandet av statliga hem för barn och unga 8.6.1 Den fysiska vårdmiljön Utredningens bedömning Särskilda ungdomshem har i dag generellt sett en otillfredsstäl- lande fysisk vårdmiljö. Myndigheten för statlig barn - och ung- domsvård måste ha förutsättningar för att kunna säkerställa en ändamålsenlig fysisk vårdmiljö på statliga hem för barn och unga för att de ska kunna utföra sitt uppdrag. Regeringen bör ge Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård i uppdrag att ta fram centrala riktlinjer för hur boenderum- men ska vara utformade för att vara så hemlika och individanpas- sade som möjligt samtidigt som de är säkra. Riktlinjerna ska även innefatta hur barn och unga ska få möjlighet att anpassa rummen. Riktlinjerna ska tas fram tillsammans med barn och unga som vårdas på hemmen. Utredningens förslag Vård- och boendemiljön på statliga hem för barn och unga ska vara ändamålsenlig för den verksamhet som bedrivs i hemmet och lämplig för de barn och unga som vårdas där, samt vara ut - Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 654 formad utifrån deras vårdbehov, ålder och andra förutsättningar. Lokalerna ska vara anpassade så att de möjliggör en trygg och säker vård samt vara utformade med hänsyn tagen till den per- sonliga integriteten. Skälen för vår bedömning och vårt förslag Reglering av vårdmiljön på särskilda ungdomshem Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende gäller, förutom i vissa uttryckligen undantagna delar, för vår- den på de särskilda ungdomshemmen (se 1 kap. 1 § andra stycket). Den som bedriver verksamheten ska se till att lokaler och utrustning är ändamålsenliga för den verksamhet som bedrivs i hemmet. Loka- lerna ska vara anpassade så att de möjliggör en trygg och säker vård samt vara utformade med hänsyn tagen till den personliga integri - teten (se 7 kap. 1 §). I förordningen med instruktion för SiS anges att myndigheten svarar för att de barn, unga och vuxna som vårdas vid myndigheten får en god, ändamålsenlig och rättssäker vård som ger bättre förutsätt- ningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende (se 1 a §). Vidare anges att verk- samheten ska vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn, unga och vuxna och att organisatio- nen av de särskilda ungdomshemmen ska vara utformad så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kontroll (se 2 a §). Hur den fysiska vårdmiljön ska utformas aktualiserar barnets rättigheter enligt barnkonventionen. Som exempel kan nämnas artikel 27, som erkänner varje barns rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Artikel 31 gäller barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation och ålägger staten att uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter till kulturell och konstnärlig verksam- het samt till rekreations- och fritidsverksamhet. För barn som ut- satts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp gäller enligt barnkonventionens artikel 39 att alla lämpliga åtgärder bör vid- tas för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social åter- anpassning ”i en miljö som främjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet”. Det innebär att barn och unga i samhällsvård har rätt att SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 655 inte bara få sina grundläggande behov tillgodosedda, utan också att få vård i en främjande miljö. JO har i en rapport angående vårdmiljön på SiS särskilda ung - domshem uttalat att närmare vägledning om kraven på den fysiska miljön i ungdomsvården kan hämtas från uttalanden av Europarådets kommitté mot tortyr (CPT). 85 CPT är ett besöksorgan med upp- gift att besöka platser i Europarådets medlemsstater där människor kan hållas frihetsberövade. I en särskild standard om unga frihets- berövade skriver CPT att platser där barn och unga hålls frihets - berövade bör erbjuda en positiv och individanpassad miljö som re- spekterar barn och ungas värdighet och privatliv. Alla rum ska vara lämpligt inredda och med god tillgång till naturligt ljus och ventila- tion. Barn och unga bör som utgångspunkt ha ett eget sovrum. De bör vidare ha nära tillgång till sanitetsutrymmen som är hygieniska och vars utformning respekterar deras integritet. Rastgårdar ska vara rymliga och lämpligt utrustade för fysisk aktivitet.86 JO beskriver i nyss nämnda rapport att standarden ger uttryck för allmänna utgångs- punkter om boendemiljön för frihetsberövade unga och självklart bör gälla även för andra barn och unga än de som är frihetsberövade på grund av brott. JO:s granskning av vårdmiljön I en rapport från 2025 uttalar sig JO om sin granskning av vårdmiljön på fyra särskilda ungdomshem. JO konstaterar att boendemiljön varierar vad gäller lokalernas storlek, utformning, skick och standard. Avdelningarna i de äldre bestånden är generellt sett slitna och mörka och ger inte ett särskilt ombonat intryck. JO konstaterar vidare att sådana avdelningar finns i samtliga hem, till exempel Höjden i Bärby, Röda stugan i Folåsa, Hälsö i Ljungbacken och Onsjögården i Råby. Flera avdelningar är i stort behov av renovering och underhållsarbete. De nyare avdelningarna, till exempel Klockbacka i Bärby, Syd- och Nordkoster i Ljungbacken och Hagen i Folåsa, utgörs av modulhus av standardmodell. Utrymmena i dessa hus är i regel stora, moderna 85 Riksdagens ombudsmän – JO (2025). Inspektionsserie om den dagliga vårdmiljön i SiS särskilda ungdomshem, s. 10. 86 European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, Juveniles deprived of their liberty under criminal legislation, CPT/Inf (2015)1-part rev1, s. 104–105, 108. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 656 och väl skötta. Boenderummen i hemmen är generellt sett lämpligt utrustade med säng, sängbord, skrivbord, stol och tillräckligt med plats för förvaring av kläder. Vissa rum har även en TV. Flera in - tagna klagade dock på att sängmadrassen är hård och obekväm och att de får ont i ryggen av att ligga i sängen. Såväl boenderummen som de allmänna utrymmena är generellt sett torftigt inredda och kan ibland upplevas som kala. Avdelningarna ger ofta ett otrivsamt intryck. Det finns dock exempel på motsatsen. På Malinsro i Råby finns färgskiftningar och mönster på väggarna, som även återspeglas i inredningen (t.ex. på möbler och kuddar). Vidare har avdelningen möbler i komposit i olika färger. Barn och unga kan välja färg på vissa möbler och på så sätt påverka färgsättningen i sina rum. I flera av rummen finns även en matta, gardiner och en säng med tjockare madrass. I vissa hem är städningen undermålig, exempelvis på Albo- gården i Råby. Ett barn i Folåsa beskrev att ”det är äckligt på många ställen” och att ”det finns myror i besticklåda och blodfläckar på element. Det är äckligt på stolarna och hår överallt”. JO:s medarbe- tare noterade att det på några hem finns ofräscha toalett- och dusch- utrymmen, där det i något fall även förekommer mögelangrepp.87 JO anför att en förutsättning för att SiS ska kunna ge barn och unga en god och säker vård är att ungdomshemmen har lämpliga och ändamålsenliga lokaler. Goda fysiska förhållanden är ofta av stor betydelse för barn och ungas hälsa och välbefinnande och även en förutsättning för att de ska kunna ta till sig vård och behandling. JO anser att det måste anses självklart att undermåliga och bristande fysiska förhållanden inte bidrar till en god vårdmiljö, vilket i för - längningen kan påverka den dagliga vårdsituationen för barnen och unga. JO rekommenderar att SiS säkerställer att alla utrymmen som barn och unga har tillgång till löpande repareras och underhålls, att alla utrymmen som barn och unga har tillgång till fortlöpande städas och hålls i god ordning, att avdelningarna är ändamålsenligt och triv- samt inredda, samt att det finns ständig tillgång till lämpliga och ändamålsenliga områden och lokaler för utevistelse, skolverksamhet och aktiviteter.88 87 Riksdagens ombudsmän – JO (2025). Inspektionsserie om den dagliga vårdmiljön i SiS särskilda ungdomshem, s. 11. 88 JO (2025) s. 16–17. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 657 Studie om vårdmiljön på särskilda ungdomshem I ett forskningsprojekt som SiS finansierade undersöktes den fysiska miljöns betydelse för barn och unga som vårdas på särskilda ungdoms- hem.89 Projektet belyste hur den fysiska miljön påverkar både barns och ungas och personalens upplevelser och interaktioner. Syftet med projektet var att bidra till förbättring av vårdmiljön för att stödja ut- veckling och välbefinnande i linje med barns rättigheter enligt barn- konventionen. Studien genomfördes på fyra särskilda ungdomshem och inkluderade 48 barn och unga och 31 medarbetare. Sammantaget visade projektet att SiS har ett brokigt och inte en- hetligt byggnadsbestånd. Gemensamma generella drag för ungdoms- hemmen saknas, förutom det faktum att de placerats i lantliga mil- jöer som gör det svårt att avvika och besvärligt att nyttja allmänna kommunikationer och nå större städer. Sammantaget har ungdoms- hemmen en låg standard både när det gäller tillgängliga ytor, utform- ning såväl som säkerhetsmässiga och tekniska installationer. Ung- domshem av yngre datum uppvisade högre standard för såväl barn och unga som personal. Det gäller exempelvis egen dusch och toalett som undanröjer en vanlig konfliktpunkt i barns och ungas vardag, tillgång till fler aktivitets- och samtalsrum vilket minskar trängsel och möjliggör fler enskilda samtal. Dessutom hade personalen där bättre egna utrymmen som erbjuder en förbättrad arbetssituation. Nackdelen med de mer moderna miljöerna var att de har enformiga korridorer och ett stort antal dörrar mot olika tekniska installationer som förfular miljön. Samtliga barn och unga som intervjuades i studien hade eget boende- rum, men delade badrum med andra barn och unga. Möbleringen i barns och ungas boenderum bestod oftast av en säng, ibland ett säng- bord, ett skrivbord med en stol, ibland en fåtölj och ofta en öppen garderob eller hyllor. Möblerna var ofta fastskruvade i väggen, vilket barn och unga generellt upplevde som negativt då det försvårade för dem att möblera om och utforma sitt rum som de själva önskade. Den möbel som det pratades mest om i intervj uerna var sängen. Den brandsäkra madrassen beskrevs som hård och obekväm. Den ger ifrån sig ljud när man vänder sig om, skapar ryggont och sammankopplas av barn och unga med sömnproblem och mardrömmar. Flera barn och 89 Nolbeck, Kajsa; James, Franz; Lindahl, Göran; Lundin, Stefan; Olausson, Sepideh; Thodelius, Charlotta; Wijk, Helle (2024) Den fysiska miljöns betydelse för ungdomar som vårdas inom de särskilda ungdomshemmen, Statens institutionsstyrelse SiS Institutionsvård i fokus nr 1 2024. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 658 unga uttryckte att de upplevde sängen som för liten. När det gäller övriga möbler och inredning i barns och ungas boenderum beskrevs dessa generellt som trasiga. Radiatorer och persienner hade ofta fast- nat i en viss position, vilket gjorde att temperatur eller ljusinsläpp inte kunde påverkas. Flera barn och unga klagade på att det var för kallt eller för varmt och för dålig luft vilket orsakade huvudvärk, på- verkade andning och kliande näsa och ögon. Även badrummen, toa- letterna och duschutrymmena beskrevs av barn och unga som tråkiga, fula och att de ofta inte fungerade som de skulle. Men oftare beskrevs de som äckliga och avskyvärda. En återkommande önskan från barn och unga var att städa upp och renovera. Vissa skillnader kunde ur- skiljas mellan vad killarna och tjejerna önskade. Medan de killar som medverkade i studien pratade om dåligt städade, nedgångna, fullklott- rade hygienutrymmen, uttryckte tjejerna en önskan om mysigare, mer hemlikt inredda badrum, även om tjejerna också hade synpunk- ter på städningen. Färgen på väggarna, gardinerna och/eller persiennerna beskrevs som tråkiga, sjukhuslika och deprimerande. Barn och unga beskrev en önskan om att få inreda sitt rum som de själva vill, att få möblera om och sätta upp något på väggarna. De tyckte även det var viktigt att få ha sina egna kläder, foton, gosedjur och andra objekt hemifrån. I de fall det var tillåtet med personliga tillhörigheter, egentillverkade objekt och gåvor hade de ofta en central plats i ungdomens rum. Det var också tydligt i materialet att möjligheten och friheten att påverka den fysiska miljön i boenderummet varierade stort mellan institutio- nerna, men också mellan avdelningar på samma institution. Exem- pelvis hade vissa avdelningar en så kallad ”rumspeng” för varje ung- dom, det vill säga en liten summa pengar som barn och unga kunde använda för att köpa saker till sitt rum, medan andra avdelningar saknade det. Barns och ungas röster om miljön i studien – Möjliggör en så hemlik miljö som möjligt. Med detta menas en miljö som är mysigare, mer inredd, mer ombonad än nuvarande utformning av de särskilda ungdomshemmen och som inte trig- gar stress och traumatiska erfarenheter. För mycket intryck kan vara svårt för barn och unga som har neuropsykiatrisk proble - SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 659 matik, medan dova färger och mjuka textilier skapar ett lugn för de flesta. – Tillåt i största möjliga mån egna personliga tillhörigheter, som kläder, egna föremål, foton och andra minnen hemifrån eller från betydelsefulla personer för barn och unga. Låt barn och unga vara med och påverka hur boenderummet ser ut och hur det ser ut på avdelningen. Förklara varför möblerna är fastskruvade i väggen för att bidra till förståelse. – Se till så att rum, och särskilt badrummen, är rena och fräscha och inte äckliga med trasiga grejer och smuts. – Att få komma utanför ungdomshemmet mycket mer än i dag är mycket angeläget. Att få gå på promenad med någon i personalen, eller åka på utflykt, är ljusglimtar som ger glädje och hopp. Det bidrar till känslan av normalitet, att vara som vanliga barn och unga. – Boenderummet är barns och ungas privata sfär, där de vill kunna bestämma vem som kommer in och när, det vill säga att inte gå in utan att knacka, och att kunna låsa och låsa upp själva, uppskattas mycket. Samtidigt som barn och unga vill vara för sig själva ibland så upplever de ofta att de blir lämnade ensamma. Även om den slutna tillvaron på ungdomshemmet ibland kan kännas trygg för de barn och unga som är hotade på ”utsidan”, så är ensamhets - känslorna ofta påtagliga. Personalens röster om miljön i studien – Skapa en miljö som stödjer vård- och behandlingsarbetet, men som samtidigt upprätthåller säkerhet, trygghet och en god arbetsmiljö. Man önskar en miljö man kan vara stolt över och som stödjer den värdegrund man arbetar efter. – Möjligheten att kunna separera barn och unga rumsligt och arbeta med dem individuellt eller i mindre grupper. Man önskar även mer renodlade avdelningar beroende på barns och ungas problematik. – Överlag önskar personalen en mer hemlik miljö utan att det görs avkall på säkerheten eller arbetsmiljön. En mer hemlik miljö ger bättre förutsättningar att bygga relation med barn och unga och Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 660 i slutänden, bättre förutsättningar för vård och behandling. Som miljön ofta ser ut i verksamheterna i dag är den begränsande och institutionslik. – Personalen behöver tyvärr ta till kollektiva strategier och exem- pelvis låsa köksdörren eller ta bort vissa saker för alla, vilket inte hade varit nödvändigt om miljön varit utformad på ett annat sätt, och om barn och unga med olika vårdbehov inte placerades till- sammans. – Personalen uppger att det är alldeles för krångligt och byråkratiskt invecklat att få saker fixade i miljön. Reparationer och renover - ingar tar för lång tid, ligger på flera olika utförare och präglas av omständliga processer där blanketter ska fyllas i. Det blir ett pro- blem i relation till barn och unga att skador i miljön kvarstår fastän konflikten som kanske ledde fram till skadan eller att något gick sönder är löst för längesen. – Säkerhet och god arbetsmiljö är viktigt, men det är samtidigt för- svårande när varje sak eller aktivitet måste riskbedömas. Det gör att utflykter inte blir av och att sådant i miljön som kan skapa hemkänsla försvåras. Personalen upplever också att mycket som tidigare var tillåtet och accepterat, både när det gäller aktiviteter, och inredning i miljön, nu plötsligt ses som farligt.90 Utredningen om HVB för barn och ungas förslag Utredningen om HVB för barn och unga föreslår att vårdmiljön på en enhet på ett hem för barn och unga ska vara utformad och lämplig för de barn och unga som vårdas där utifrån vårdbehov och ålder. Det innebär bland annat att den ska vara hemlik, ge möjligheter till sociala relationer och avskildhet. Miljön ska vidare vara utformad med tanke på barnens och de ungas ålder när det gäller exempelvis möbler och annan inredning. Många av de som vårdas i hemmen behöver också en miljö som är kognitivt stödjande ge nom att vara lätt att överblicka, hantera och känna sig trygg i utan stressande inslag. En kognitivt stödjande miljö är särskilt angelägen för barn och unga med 90 Nolbeck Kajsa m.fl. (2024) s. 76 och 77. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 661 neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa och svåra känslomässiga upplevelser som de behöver stöd för.91 Vårdmiljön på statliga hem för barn och unga ska regleras ytterligare Trots att SiS länge har arbetat med att försöka förbättra vårdmiljön är den fortfarande av varierande kvalitet på de särskilda ungdoms - hemmen och på många hem beskrivs den fortfarande som under- målig och inte ändamålsenlig. Barn och unga som utredningen har pratat med säger bland annat så här om vårdmiljön (för ytterligare röster se avsnitt 5.5.3.) Det känns ärligt talat som att bo i ett fängelse. Mitt rum har tjocka dörrar och fönster med galler, så jag känner mig instängd hela tiden. (Flicka 14 år) Allt är så sterilt och tråkigt här. Vita väggar, inga personliga saker – man får knappt sätta upp en egen teckning. Det känns inte som ett hem, mer som ett sjukhus eller nåt. (Pojke 17 år) JO har påtalat att lämpliga och ändamålsenliga lokaler är en förutsätt- ning för att SiS ska kunna ge barn och unga en god och säker vård. Goda fysiska förhållanden är oftast av stor betydelse för barn och ungas hälsa och välbefinnande och även en förutsättning för att de ska kunna ta till sig vård och behandling. Vi instämmer i den bedöm- ningen och anser att vårdmiljön måste ägnas särskild uppmärksam- het vid planering av verksamheten på de statliga hemmen för barn och unga. Vård på ett statligt hem för barn och unga är i många fall förenat med ett frihetsberövande. Vårdmiljön är av särskild betydelse för barn och unga som vårdas med tvång eftersom hemmet är deras bostad under obestämd tid. Vi anser därför att det måste ställas höga krav på hemmets lokaler och utrymmen för utomhusvistelse och aktivi- teter för att barn och unga som vårdas på hemmen ska få tillgång till en god vård- och boendemiljö. Låsbara enheter måste ha tillgång till utegårdar som är konstruerade på ett sådant sätt att det är möjligt för barn och unga att motionera och inbjuda till olika typer av fysiska aktiviteter. Utomhusvistelsen kan på så sätt vara ett miljöombyte som bidrar till att motverka de negativa följderna av att vara frihets- berövad. 91 SOU 2025:84 s. 381. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 662 Vi föreslår därför att det ska regleras i förordning att vård - och boendemiljön på statliga hem för barn och unga ska vara ändamåls- enlig för den verksamhet som bedrivs i hemmet och lämplig för de barn och unga som vårdas där samt vara utformad utifrån deras vård- behov, ålder och andra förutsättningar. Det innebär bland annat att hemmen ska vara anpassade för de särskilda behov och förutsätt - ningar som de som vårdas på hemmet har. Särskilt tänker vi på an- passningar som kan behöva göras för barn och unga med neuro - psykiatriska funktionsnedsättningar. Det kan även röra sig om andra anpassningar som behövs för att skapa en stödjande vårdmiljö. I en rapport om tjejer på SiS lyfter man att något som minskar stress och ökar graden av meningsfullhet är att vara i en miljö som känns välkomnande och lugnande. Lokaler, färg på väggar, belysning och möbler beskrivs som viktiga ingredienser för att åstadkomma det. Även om institutionerna inte kan se ut precis som hemma så behöver lokalerna vara lämpliga för ändamålet och det måste finnas någon form av möbler som inbjuder till umgänge och avkoppling. Att ta bort alla möbler och bara ha ett sterilt rum lugnar ingen.92 Utöver detta behöver hemmen även ha tillgång till lämpliga loka- ler för den skolverksamhet som bedrivs i hemmet. Se mer om skol- verksamheten i kapitel 9. Många barn och unga är även placerade långt ifrån sin hemkommun och sitt naturliga nätverk. Att det finns ändamålsenliga besöksrum tillgängliga på statliga hem för barn och unga är viktigt för att barns rätt enligt artikel 37 i barnkonventionen att hålla kontakt med sin familj ska kunna tillgodoses. Det följer även av artikel 9.3 i barnkonventionen att konventionsstaterna ska respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. Hemmet ska särskilt svara för att ge stöd för barn och unga som vårdas på hemmet i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående, se avsnitt 8.5.6. Besök kan många gånger även antas bidra till att minska de negativa följ - derna av att vara frihetsberövad. Mot den bakgrunden anser vi att det även är viktigt att hemmen ska ha tillgång till ändamålsenliga lokaler för besök och möjlighet för närstående att övernatta i sam- band med besök. Vi anser dock inte att någon särskild reglering om det behövs. 92 Riksförbundet Attention (2022). Vad är det för fel på dig? Tjejer med NPF på SiS, s. 24. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 663 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende innehåller bestämmelser om lokalernas utformning på hem för vård eller boende, som vi bedömer är väl avvägda (se 7 kap. 1 §). Vi anser att utformningen av vård- och boendemiljön på stat- liga hem för barn och unga är av sådan vikt att kraven bör ställas på förordningsnivå i stället för, som i dag, genom föreskrifter. Lokalerna ska som vi inledningsvis redogjort för vara anpassade så att de möj- liggör en trygg och säker vård samt vara utformade med hänsyn tagen till den personliga integriteten. En motsvarande bestämmelse bör föras in i socialtjänstförordningen för de statliga hemmen för barn och unga. Vi anser att en reglering är särskilt viktig då vårdmil- jön på de särskilda ungdomshemmen i dag generellt beskrivs som undermålig och icke ändamålsenlig. Vi vill vidare betona att sättet myndigheten inreder hemmen på ska utgå från den kunskap som finns om hur vårdmiljön ska vara utformad för att främja vården, inte utifrån vad till exempel hyresvärden Specialfastigheter anser är bäst/enklast såsom vissa ungdomshem har framfört är fallet i dag. Uppdrag till myndigheten om vårdmiljön för att främja likvärdighet Våra besök på ungdomshemmen har synliggjort att vårdmiljön varie- rar kraftigt mellan de olika ungdomshemmen och olika avdelningar. Det bekräftas av både JO och SiS. Vi anser att regeringen bör ge myn- digheten i uppdrag att ta fram centrala riktlinjer för hur boenderum- men ska vara utformade för att vara så hemlika och individanpassade som möjligt samtidigt som de är säkra. Riktlinjerna ska även inne- fatta hur barn och unga ska få möjlighet att anpassa rummen. Rikt- linjerna ska tas fram tillsammans med barn och unga som vårdas på hemmen. Riktlinjerna ska syfta till att säkerställa en ändamålsenlig, hemlik och likvärdig vårdmiljö som främjar vården. Se även våra förslag angående myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds lokalbestånd och etablering av nya statliga hem i av- snitt 7.7. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 664 8.6.2 Behov av en intern vårdkedja Utredningens bedömning De statliga hemmen för barn och ungas utformande behöver re- gleras för att säkerställa att samtliga hem kan erbjuda barn och unga en likvärdig, trygg vård av god kvalitet som kan bedrivas med så få inskränkningar i barns och ungas integritet som möjligt. Skälen för vår bedömning Behov av en intern vårdkedja Enligt barn och unga som var placerade på de särskilda ungdomshem- men under våren 2026 var de vanligaste orsakerna till att de inte hade upplevt institutionerna som bra, att de saknade sin familj och vänner och att de har mått dåligt av att vara inlåsta (se figur 20, bilaga 5). Citat från en kille som är i åldersgruppen 15–17 år om vad som skulle kunna göra det bättre att vara på särskilda ungdomshem: Mer öppnare former där praktik är en del tillsammans med skola för att komma tillbaka till en fungerande vardag. I en rapport från Institutet för mänskliga rättigheter konstateras att barn och unga i betydande omfattning blir kvar på särskilda ungdoms- hem trots att de bedömts som utskrivningsklara. Något som även har bekräftats av flera granskningar från JO, Riksrevisionen och Stats - kontoret.93 Andelen utskrivningsklara som kvarstår i vården har vid olika tillfällen uppgått till mellan 8 och 16 procent av det totala antalet placerade. De barn och unga som blir kvar efter beslut om utskriv- ningsklarhet delas in i fyra huvudsakliga grupper. Den första gruppen utgörs av barn och unga som genomgått behandling och är redo för utslussning, men där det saknas lämpliga alternativ i form av öppnare boende- eller vårdformer. Den andra gruppen består av barn och unga, framför allt pojkar, där det föreligger en hotbild kopplad till exempelvis gängkriminalitet, vilket försvårar placering utanför SiS. Den tredje gruppen omfattar barn och unga med omfattande psy- 93 JO:s protokoll i dnr O 18-2023, s. 10,12, 14; JO:s protokoll i dnr O 20-2023, s. 8–9; Riks- revisionen (2024) s. 86; Statskontoret (2022) SiS vård av barn och unga enligt LVU – förutsätt- ningar för en trygg och ändamålsenlig vård 2022:4, s. 126–130. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 665 kiatriska vårdbehov, för vilka det saknas adekvata vårdalternativ. Den fjärde gruppen utgörs av barn och unga med neuropsykiatriska funk- tionsnedsättningar, såsom autism i kombination med utagerande beteende, där socialtjänsten har svårigheter att finna ändamålsenliga placeringar.94 Institutet för mänskliga rättigheter framhåller i rapporten att Barnkonventionen ställer tydliga krav på att barn som varit föremål för vård eller ingripanden ska ges möjlighet till social återanpassning och rehabilitering i en miljö som främjar deras hälsa, värdighet och utveckling. Dessa principer innebär att vårdinsatser ska vara tids - mässigt begränsade och att övergången till öppnare former av stöd ska ske utan dröjsmål när behovet av låsbar institutionsvård har upphört. Intervjuer som institutet har gjort med placerade barn och unga visar emellertid att många blir kvar under en längre tid efter att de bedömts som utskrivningsklara. Det framkommer även att barnen inte alltid informeras om sin utskrivningsstatus. Av intervjuer med personal framgår att detta i vissa fall sker för att undvika att skapa förväntningar eller påverka barnets motivation negativt under tiden som socialtjänsten söker efter alternativa placeringar. Under denna period präglas kontakten med socialtjänsten ofta av otydlig informa- tion och begränsad tillgänglighet.95 I en rapport av Riksförbundet Attention lyfter forskaren Maria Andersson Vogel problemställningen med hur en låst institutions- placering ska kunna lära barn och unga att må bra och fungera i sam- hället när institutionsvardagen inte alls påminner om livet utanför. Riskerna, som forskning länge pekat ut, är att de lär sig fungera i avdelningsvardagen och att bedömningarna som görs huruvida barnet eller den unge är redo för utskrivning baseras på den förändrings - process som sker i den artificiella institutionsmiljön. Vid utskrivning är det därför inte alls säkert att barnet eller den unge är förberedd på livet utanför institutionsområdet. En sådan risk är extra stor när barn och unga skrivs ut från låst vård. Vogel menar att ju mer sluten en institutionsmiljö är, desto mindre liknar den samhället i övrigt. Denna inbyggda motsättning kan sägas bli ännu mer påtaglig när det kommer till unga människor som parallellt med övergången från in- 94 Institutet för mänskliga rättigheter (2026). I väntan på vadå? – barn och unga blir kvar på övertid vid SiS ungdomshem, s. 35. 95 Institutet för mänskliga rättigheter (2026) s. 43. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 666 stitution till ett liv i frihet också ställs inför övergången från barn - dom till vuxenliv.96 Även Utredningen om barn och unga i samhällets vård (SOU 2023:66) framhåller att SiS behöver ha tillgång till vård i öppna former för utslussning för barn och unga från låsbara avdelningar i särskilda ungdomshem under en begränsad tid.97 En intern vårdkedja behöver säkerställas Vi bedömer att det finns ett tydligt behov av att säkerställa en sam- manhållen intern vårdkedja inom de statliga hemmen för barn och unga. En sådan vårdkedja bör omfatta hela vårdförloppet, från in - skrivning till successiv utslussning i mer öppnare former. Vårdked- jan bör utformas så att den möjliggör en stegvis anpassning till ett liv utanför det statliga hemmet för barn och unga. En avsaknad av en fungerande intern vårdkedja riskerar att leda till att barn och unga antingen blir kvar i en mer ingripande vårdform än nödvändigt, eller att utskrivning sker utan tillräcklig förberedelse. Det försämrar för- utsättningarna för en hållbar återanpassning och står i konflikt med de krav som följer av barnkonventionen om att vården ska främja barnets utveckling, värdighet och möjligheter att återintegreras i samhället. Även i detta sammanhang kan myndighetens behov av att kunna behandla sådana uppgifter som krävs för adekvata risk - bedömningar, och att kunna verifiera eller falsifiera information om potentiella risker nämnas, se vidare avsnitt 12.21. Vi bedömer därför att en intern vårdkedja behöver finnas på varje enskilt statligt hem för barn och unga. Avsaknaden av en sådan struk- tur medför i dag att barn och unga i många fall behöver flyttas mel- lan olika särskilda ungdomshem för att kunna ta del av olika vård - nivåer eller behandlingsinsatser. Upprepade institutionsbyten innebär risker i form av brutna relationer, försämrad kontinuitet i vården och ökad otrygghet för barnet eller den unge. Det kan även försvåra be- handlingsarbetet och motverka etableringen av stabila och förtroende- fulla relationer till personal. Genom att säkerställa att varje statligt hem för barn och unga kan erbjuda en sammanhållen vårdkedja, med tillgång till både låsbara och mer öppna vårdformer, förbättras möjlig- 96 Riksförbundet Attention (2022) s. 36. 97 SOU 2023:66 s. 825. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 667 heterna att anpassa vården efter barnets individuella behov över tid. Det möjliggör också en mer sammanhållen planering tillsammans med socialnämnden och andra aktörer, där övergångar kan ske steg- vis och med bättre kontinuitet och förutsägbarhet för alla inblandade, inte minst barnet eller den unge själv. En sådan struktur bedöms sammantaget bidra till kortare vårdtider inom den statliga barn- och ungdomsvården, minskat behov av flyttar mellan hemmen samt stärkt kvalitet och rättssäkerhet i vården. Det skapar även bättre förutsätt- ningar för att barn och unga ska ges reella möjligheter till återanpass- ning och ett fungerande liv efter vården vid ett statligt hem för barn och unga. 8.6.3 Olika typer av vårdenheter Utredningens förslag Det ska regleras i lag att ett statligt hem för barn och unga ska ha låsbara och delvis öppna enheter. Med en delvis öppen enhet avses en vårdenhet som inte är låsbar i den mening som avses i 6 kap. 3 § lagen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården (vård på låsbar enhet). En definition med den lydelsen förs in i 15 kap. 2 a § lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. Ett statligt hem för barn och unga ska ha följande vårdenheter: – mottagning och behovsbedömning (låsbar), – behandling utifrån vårdbehov (låsbar och delvis öppen), och – utskrivningsförberedande (delvis öppen). Vårdenheter för behandling ska finnas med inriktning på något av följande vårdbehov: – skadligt bruk och beroende, – sexuell beteendeproblematik, – särskilda skyddsbehov, – annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende, eller – brottslig verksamhet. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 668 Det ska även finnas vårdenheter för barn och unga som har sär- skilda behov av integrerad vård på grund av en psykisk funktions- nedsättning eller annat liknande tillstånd. Med integrerad vård avses samordnade psykosociala och specialistpsykiatriska insatser samt, vid behov habiliteringsinsatser. Utredningens bedömning Uppdraget till den särskilda utredare vi föreslår i avsnitt 7.2.5 bör innefatta att, i samråd med Socialstyrelsen och Statens institu - tionsstyrelse, se över om ytterligare styrning behövs i fråga om innehållet i vårdenheterna och definition av institutionsområde. Skälen för vår bedömning och vårt förslag Kort om SiS differentiering utifrån vårdbehov i dag Det finns ingen reglering i lag eller förordning i dag kring om och hur vården på SiS ska vara differentierad utöver att de särskilda ung- domshemmens ska vara indelade i säkerhetsnivåer (se avsnitt 8.2.4). De skäl som beaktas vid placering på särskilda ungdomshem i dag ges följande prioritering enligt SiS egen placeringsprocess.98 – kön, – tjänstetyp och platstillgång i myndigheten, – skyndsamhetskrav, – individuella behov av vård utifrån aktuella förutsättningar, – säkerhetsnivå på ungdomshem, – ålder, skolplikt eller icke skolplikt, – konstellationer på ungdomshem, – önskemål gällande placering från barn/ungdom och/eller social- tjänst, och – närhetsprincipen. 98 Statens institutionsstyrelse SiS (2022). Instruktion för SiS placeringsprocess, s. 38. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 669 Särskilda ungdomshems avdelningar i dag Särskilda ungdomshem är i dag indelade i olika avdelningstyper, säker- hetsnivåer och utifrån låsbarhet/öppenhet enligt illustrationen i figur 8.1. Figur 8.1 Avdelningstyper på särskilda ungdomshem 2026 Säkerhetsnivå anges i cirklarna Källa : SiS (2026). Låsbara och öppna vårdenheter på SiS i dag SiS har under vissa förutsättningar som regleras i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga möjligheten att, utöver vad som föl- jer av själva placeringen, begränsa den unges rörelsefrihet genom att besluta om att barnet eller den unge ska vårdas på en låsbar enhet (se 15 b § LVU). Det är dock lagstiftningens intention att vården ska bedrivas under så öppna former som möjligt. Vård på en låsbar enhet är dock den vårdform som socialnämnden i huvudsak efter- frågar vid en ansökan om placering i särskilda ung domshem och i princip alla som placeras på ett särskilt ungdomshem inleder vården på en låsbar enhet. Vi vill dock understryka att vård på en låsbar enhet är en tvångsåtgärd och ska vara en tillfällig vårdform. Vård på en låsbar enhet får enligt bestämmelsen pågå under högst två måna- der i följd. Om det finns särskilda behandlingsskäl, får dock vården på enheten pågå längre tid, förutsatt att förutsättningarna för sådan vård fortfarande är uppfyllda och att den unge samtidigt ges möjlighet Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 670 till vistelse i öppnare former eller utanför hemmet. När förutsätt - ningarna för vård på låsbar enhet inte längre är uppfyllda behöver det finnas enheter för vård som inte avses i bestämmelsen. Sådan vård ges i dag på så kallade öppna enheter eller avdelningar. 2025 hade SiS totalt 597 platser inom ungdomsvården. Av dessa var 522 platser låsbara och endast 75 öppna.99 Särskilda ungdomshem har i dag fem olika typer av avdelningar: – avdelning för mottagning och behovsbedömning (MBB), – låsbar behandlingsavdelning, – öppen behandlingsavdelning, – särskilt förstärkt avdelning (SFA), och – utskrivningsförberedande avdelning. Enligt SiS testas ytterligare en avdelningstyp, Särskilt tillsynsbehov (STB), men den finns bara i projektform, det finns inga beslut om huruvida den ska införas permanent. Se utförligare beskrivning av avdelningarna i avsnitt 4.6.2. Av de 20 av 22 särskilda ungdomshemmen som ger vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga har: – samtliga låsbara behandlingsavdelningar, – 15 öppna behandlingsavdelningar, – 17 avdelning för mottagning och behovsbedömning (MBB), och – 3 särskilt förstärkt avdelning (SFA).100 Utskrivningsförberedande- eller utslussningsavdelningar på SiS Under 2024 aktualiserades frågan om utsluss/utskrivningsplatser som en följd av det samverkansuppdrag som SiS fick av regeringen för att frigöra fler platser på de särskilda ungdomshemmen. Frågan lyftes också inom ramen för den mötesserie som socialtjänstministern kal- lar olika myndighetsaktörer till gällande platssituationen där stor - stadskommunerna aviserade förnyade behov i frågan. I februari 2025 fick SiS i uppdrag av regeringen att vidta åtgärder för att nya särskilda 99 SiS (2026a) s. 5. 100 Statens institutionsstyrelsen (2026d). SiS Verksamhetsplan 2026, bilaga 1. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 671 ungdomshem ska kunna inrättas. Som en del i det uppdraget lyfte regeringen fram att tillskapande av öppenvårdsplatser inom ramen för SiS är ytterligare ett sätt att frigöra platser på de särskilda ung - domshemmen genom att det underlättar utslussningsprocessen. Under 2025 beslutade SiS att förstärka den interna vårdkedjan genom införandet av två nya typer av behandlingsavdelning: utsluss- ningsavdelningar för barn och unga som verkställer sluten ungdoms- vård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdoms - vård, förkortad LSU, och utskrivningsförberedande avdelningar för barn och unga placerade enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Den utskrivningsförberedande avdelningen är en typ av öppen behandlingsavdelning och en viktig del i SiS interna vård- kedja som syftar till en stegvis och strukturerad övergång från vård inom SiS till vård i andra former. Målsättningen är att behandlingen i möjligaste mån genomförs i de eller den typ av sammanhang där ungdomen är tänkt att befinna sig efter utskrivning men det finns även tillgång till stöd och en trygghet i att barn och unga kan backa tillbaka till vård på låsbar enhet vid behov. De nya avdelningarna för- väntas bidra till förbättrad genomströmning inom myndigheten.101 Placering på en sådan avdelning förutsätter därför nära samverkan med socialnämnden i barnets eller den unges hemkommun. Avdel- ningen kan bestå av flera olika boendeenheter. En central del av verk- samheten på avdelningen är att etablera och vidmakthålla kontakter med lokalsamhället för att kunna bistå och underlätta för barn och unga att skapa en fungerande vardag och meningsfull livssituation. Det kan handla om skolor och utbildningsinstanser, hälso- och sjuk- vårdsaktörer, föreningsliv etcetera. Målsättningen är att vårdtiden för en placering på utskrivningsförberedande avdelning är omkring tre till sex månader men hänsyn ska alltid tas till individuella omstän - digheter.102 Enligt SiS är en viktig utgångspunkt för bedömningen av om ett barn eller en ung person bör placeras på en utskrivningsförberedande avdelning aktuell risk-, behovs- och mottaglighetsbedömning och att det i relation till den bedöms att fortsatt behandling i öppenhet bidrar till prosocial utveckling. För att vara aktuell för placering på 101 Statens institutionsstyrelse SiS (2025a). SiS Årsredovisning 2025. 102 Statens institutionsstyrelse SiS (2025b). Avdelningsbeskrivning – Utskrivningsförberedande avdelning, dnr 1.1.4-6822-2025. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 672 en utskrivningsförberedande avdelning så ska barnet eller den unge enligt SiS: – vara placerad på annan typ av avdelning inom SiS, – inte ha behov av placering i förhöjd säkerhetsnivå, – inte ha behov av vård på låsbar enhet, – enligt fastställd säkerhetsbedömning bedömas ha låg incident- risk, både gällande transportklass och betryggande bemanning, – ha prövats i ökad öppenhet på exempelvis öppen avdelning, hem- resor, praktik eller andra utslussningsaktiviteter och bedömts ha haft en positiv utveckling över tid, och – ha planering för extern skolgång eller annan sysselsättning, såsom arbete eller praktik utanför ungdomshemmet.103 Enligt SiS bör fokus på innehållet i vården på utskrivningsförbere- dande verksamheter vara tiden efter placering. Vården ska alltså in- riktas på att stötta barnet eller den unge i att upprätta och bibehålla fungerande strategier och färdigheter för ett liv utanför institutions- miljön. Barnets eller den unges delaktighet i vården ska vara hög. Med- arbetare ska stödja barnet eller den unge till att tänka och uttrycka vad han eller hon behöver göra för att nå sina mål. Vårdinnehållet bör också fokusera på färdighetsträning när det gäller till exempel god dygnsrytm, kosthållning, fysisk aktivitet, skolgång eller annan syssel- sättning. För att den unge mer självständigt ska kunna etablera var- dagsstruktur, funktionella strategier och goda vanor behöver med- arbetare ge ett vardagsnära, pedagogiskt och känslomässigt stöd. Behandlingsaktiviteter består främst av färdighetsträning som riktas mot att förbereda ungdomen för ett fungerande liv efter utskrivning, både praktiskt (exempelvis bostad, ekonomi, hemliv, fritid och myn- dighetskontakter) och socialt (till exempel förstå sociala normer och ökad förmåga till socialt samspel). En ungdom som tidigare under placeringen har genomfört behandlingsprogram får här möjlighet att omsätta och överföra dessa färdigheter i öppenhet. Eventuella struk- turerade behandlingsaktiviteter exempelvis stödsamtal och arbete riktat mot familj och andra närstående som fokuserar på tiden efter placering kan också vara aktuellt. Relationen och kontakten mellan 103 SiS (2025b). SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 673 ungdomen och dennes familj och andra närstående är viktig i sam- band med övergången från vård i institutionsmiljö då det kan under- lätta återanpassning till samhället. Skola, utbildning eller annan sysselsättning sker på dessa avdel - ningar inte på de särskilda ungdomshemmen utan externt utanför institutionen. Medarbetare stöttar ungdomen i att hålla tider, utforma fungerande rutiner och kommunicera behov. Även hälso- och sjuk- vårdsinsatserna skiljer sig åt från placering på övriga avdelningstyper. Då skola/sysselsättning sker externt har ungdomen inte längre till- gång till ungdomshemmets elevhälsa och eventuell medicinhantering övergår till att utföras som egenvård e ller i kontakt med ansvarig vårdgivare. Inför en placering på utskrivningsförberedande avdelning är det därför centralt att planera för en övergång av hälso- och sjuk- vårdsansvaret till regionen i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen.104 Enligt SiS är det minst tre särskilda ungdomshem som planerar att öppna utskrivningsförberedande avdelningar under år 2026 och flera är på gång. Utredningen om HVB för barn och ungas förslag om differentiering utifrån vårdbehov Utredningen om HVB för barn och unga konstaterar att det i dag saknas reglering om specialisering inom socialtjänsten. Specialisering har diskuterats i socialtjänstens myndighetsutövning, men inte på samma sätt uppmärksammats vid utförande av insatser som kräver viss kompetens och vissa specifika förutsättningar. På det sättet skiljer sig socialtjänsten från hälso- och sjukvården där såväl specialisering som högspecialisering ingår i vårdstrukturen. Den utredningen be- dömer att vissa vårdbehov är så pass specifika och omfattande att de som är i behov av sådan vård behöver vårdas på hem som har särskild kompetens för dem. Det kan annars innebära stora risker för ytter- ligare utsatthet och negativ social påverkan (så kallad smittorisk) om dessa vårdas tillsammans med andra barn och unga. Vissa barn och unga bör därför inte vårdas tillsammans med barn och unga som inte har sådana vårdbehov. Vilka specialiseringar som ska finnas anser utredningen ska författningsregleras för att skapa en förutsägbarhet och stabilitet i vårdkedjan som saknas i dag. Eftersom vårdbehov kan 104 SiS (2025b). Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 674 förändras och tillkomma, som till exempel under tillströmningen av ensamkommande barn, måste dessa kunna kompletteras eller fasas ut vid behov. Utredningen om HVB föreslår därför att de regleras i lag och förordning och att de ska följas upp och utvärderas.105 Syftet med differentieringen är att säkerställa att vården motsvarar barns och ungas individuella vårdbehov och är ändamålsenlig, menings- full, trygg och säker för dem. Utredningen föreslår att hem för barn och unga enligt en ny bestämmelse i socialtjänstlagen ska delas in i tre kategorier: hem för barn och föräldrar, generella hem för barn och unga och specialiserade hem för barn och unga. Med speciali - serade hem för barn och unga ska avses hem med specialisering på vissa vård- och stödbehov som ställer särskilda krav på verksamheten och på sammansättningen av den grupp av barn och unga som vår- das där.106 Utredningen om HVB för barn och unga föreslår att specialiserade hem ska kunna tillgodose både avgränsade och sammansatta vård- och stödbehov, men också ha särskilda förutsättningar att möta vissa vård- och stödbehov som ställer ytterligare krav på hemmets vård- miljö, kompetens och arbetssätt. Till dessa förutsättningar hör snävare gränser för lämplighetsbedömningen, i första hand när det gäller vilka barn och unga som inte bör tas emot samtidigt i samma boende- enhet. Utredningen föreslår vidare att det ska regleras i förordning att specialiserade hem för barn och unga ska få erbjuda vård med en av följande inriktningar: utredning, särskilt skyddsbehov, integrerad vård, skadligt bruk eller beroende, sexuell beteendeproblematik eller kriminalitet. De specialiserade hemmen ska kunna tillgodose både avgränsade och sammansatta vård- och stödbehov, men också ha särskilda för- utsättningar att möta vissa vård- och stödbehov som ställer ytterligare krav på hemmets vårdmiljö, kompetens och arbetssätt. Utredningen om HVB för barn och unga bedömer att vissa ungas vård behov är så pass specifika och omfattande att de behöver vårdas på hem som har särskild kompetens för dem. Utredningen bedömer även att det innebär stora risker för ytterligare utsatthet och negativ social påver- kan (så kallad smittorisk) om dessa individer vårdas tillsammans med andra barn och unga och att de därför bör vårdas separerade från barn och unga som inte har sådana vårdbehov. Utredningen betonar sam- 105 SOU 2025:84 s. 372. 106 SOU 2025:84 s. 364. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 675 tidigt att barn och unga som har behov av vård med föreslagna inrikt- ningar ofta kan ha sammansatta behov. Ett barn med mer etablerat riskbruk eller skadligt bruk kan till exempel samtidigt ha en funk - tionsnedsättning och/eller psykisk ohälsa och ett barn som behöver vård på grund av kriminalitet likaså. Utredningen om HVB för barn och unga anser därför att hem som erbjuder specialiserad vård även behöver kunna tillgodose andra behov än det primära och att barn och unga inte ska flytta runt mellan de olika hemmen om deras be- hov varierar till följd av beteenden som förändras. Likaså anser ut - redningen att barn och unga inte ska behöva flyttas till ett hem för barn och unga med generella vårdbehov om vårdbehoven minskar, om det inte anses vara till barnets bästa. Barnet eller den unge ska alltså kunna slussas ut direkt från ett specialiserat hem till en annan vårdform eller tillbaka till sina vårdnadshavare om socialnämnden anser det som mest lämpligt.107 De inriktningar som föreslås för de specialiserade hemmen mot- svarar till stora delar de vårdbehov och till viss del de indelningar som finns på de särskilda ungdomshemmen i dag. Behov av en mer enhetlig struktur med interna vårdkedjor och differentierade vårdformer på varje hem IVO, genomförde under 2019 tillsyn av samtliga ungdomshem som SiS ansvarade för med särskilt fokus på tillämpningen av den särskilda befogenheten vård på låsbar enhet. Inom ramen för sin tillsyn efter- frågade IVO hur verk samheten hanterar frågan när behov av plats på låsbar enhet inte längre finns. I sitt remissvar till IVO anförde SiS att det som kommit fram genom IVO:s tillsynsbesök visade att det förekom beslut om vård på låsbar enhet som inte kunde motiveras utifrån de förutsättningar som ställs upp i lagstiftningen. SiS anförde att en anledning till det var att myndigheten inte hade tillräckligt med platser på öppna enheter och att det var en fråga om tillgängliga resurser. SiS konstaterade att myndigheten inte alltid har möjlighet att tillgodose behovet av att låta vården övergå till vård på en öppen enhet och att det utgjorde en brist i verksamheten samt att myndig- 107 SOU 2025:84 s. 371–373. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 676 heten skulle påbörja ett omfattande arbete för att säkerställa att till- gången till öppna platser motsvarade behovet.108 Av SiS instruktion för behandlingsavdelning från 2024 framgår att ungdomsvårdens utformning med olika former av avdelningar möj- liggör en intern vårdkedja som är anpassad utifrån olika behov och individuella förutsättningar. Det övergripande målet med den interna vårdkedjan är att förbereda barn och unga för tiden efter SiS.109 Det framgår vidare att genomförande av behandlingsaktiviteter inte bör begränsas till ungdomshemmet utan så snart som möjligt knyta an till och genomföras i öppnare former såsom i närsamhället, på hem- maplan och i familjen. De praktiska förutsättningarna för att bedriva verksamhet skiljer sig i dag mellan de 22 särskilda ungdomshemmen. Skillnaderna avser bland annat verksamheternas geografiska lokalisering, lokalernas ut- formande, bemanningsmöjligheter samt möjligheterna till samverkan med andra myndigheter och civilsamhället. Vissa institutioner har i dag en sammanhållen intern vårdkedja med platser för mottagning och behandling samt både öppna och låsbara avdelningar, medan andra endast har tillgång till låsbara platser med högsta säkerhetsnivå. Den geografiska placeringen påverkar också förutsättningarna, särskilt i fråga om utslussning, där närhet till större städer ofta innebär bättre tillgång till relevanta stödinsatser. I avsnitt 8.6.2 gör vi bedömningen att det bör finnas en intern vård- kedja i statliga hem för barn och unga. En sådan vårdkedja är central för att säkerställa att barn och unga inte vårdas i mer låsta former än nödvändigt, minska behovet av omplaceringar och möjliggöra en successiv förberedelse för ett liv utanför institutionsvården. Vi anser att det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget är möjligt att göra en tillförlitlig utskrivningsbedömning utan att barnet eller den unge först har fått möjlighet att vårdas på en öppen enhet. Ett centralt syfte med våra förslag är vidare att minska instabiliteten i vården, efter- som upprepade uppbrott och placeringar är skadliga för barn och unga (se avsnitt 6.2.4). 108 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2020). Begäran om yttrande 2019-12-19, dnr 8.5-37777/219–3; Statens institutionsstyrelse, Yttrande till Inspektionen för vård och omsorg om tillämpningen av den särskilda befogenheten vård vid låsbar enhet 2020-03-26, dnr 1.3.1-4183-2019; Inspektionen för vård och omsorgs beslut i ärende med dnr 8.5- 37777/2019-8. 109 Statens institutionsstyrelse SiS (2024d). Instruktion för planering och genomförande – Behandlingsavdelning, dnr 1.1.4-2076-2024, s. 11 och 47. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 677 Statliga hem för barn och unga ska ha både låsbara och delvis öppna vårdenheter Vi ser positivt på att SiS har gått mot en utveckling som främjar en intern vårdkedja med både låsbara och mer öppna vårdformer, men 2025 skrevs endast 18 procent av barn och unga som vårdades enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ut från öppna avdelningar, resten skrevs ut direkt från låsbara avdelningar. Det skapar enligt vår mening inte bra förutsättningar för en lyckad väg ut i ett självständigt liv för barnet eller den unge. Vi anser därför att lagstiftaren måste ta ansvar för att det finns en sådan vårdkedja genom ett tydligt reglerat uppdrag till myndigheten och att regeringen och riksdagen säkerställer myndighetens reella förutsättningar i form av bland annat platskapacitet i ändamålsenliga lokaler, personal med rätt kompetens och andra resurser. De granskningar som vi har redogjort för från IVO, Institutet för mänskliga rättigheter, JO, Riksrevisionen och Statskontoret visar att barn och unga i betydande omfattning blir kvar på särskilda ungdomshem trots att de har bedömts som ut- skrivningsklara.110 Vi kan även konstatera att det flesta barn och unga skrivs ut från en låsbar enhet. Som vi redogjort för visar forskningen att risken med låsbara vårdformer är att barnet eller den unge lär sig att fungera i avdelningsvardagen och att bedömningarna som görs huruvida barnet eller den unge är redo för utskrivning baseras på den förändringsprocess som sker i den miljön.111 Som vi tidigare konsta- terat kan det bland annat därför ifrågasättas om det över huvud taget går att göra en tillförlitlig bedömning av om barnet är redo att skrivas ut till helt öppna former, utan att en mer öppen vårdform har prövats. Att det inte har funnits tillräckligt med öppna vårdplatser har varit känt för SiS under lång tid. Även om det nu finns en uttalad ambition att erbjuda öppna vårdformer, kan yttre omständigheter såsom plats- brist, ekonomiska begränsningar eller lokalförutsättningar leda till att dessa nedprioriteras. Lagstiftningen förutsätter redan i dag att vårdformen låsbar enhet ska vara en tillfällig vårdform som SiS be - slutar om. Det måste därför finnas öppna vårdplatser inom varje hem när behovet av vård på en låsbar enhet inte längre finns. Det kan där- för inte, som i dag, vara valbart för myndigheten om det ska finnas 110 JO:s protokoll i dnr O 18-2023 s. 10, 12 och 14; JO:s protokoll i dnr O 20-2023 s. 8–9; Riksrevisionen (2024) s. 86; Statskontoret (2022) s. 126–130; Inspektionen för vård och omsorgs beslut i ärende med dnr 8.5-37777/2019-8. 111 Riksförbundet Attention (2022) s. 36. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 678 platser på hemmet som inte är låsbara. Vi anser inte heller att möjlig- heten att vistas i öppnare former inom ramen för den låsbara vård- formen kan kompensera för bristen på tillgång till öppna vårdplatser. Vi anser att lagstiftaren måste ta ansvar för att det finns en vårdkedja med låsbara och mer öppna vårdformer inom den statliga barn- och ungdomsvården genom ett tydligt reglerat uppdrag till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som tillgodoser behovet av en intern vårdkedja inom myndigheten och säkerställer att barn och unga inte vårdas under mer låsbara former än vad som är nödvändigt. Vi föreslår därför att det ska regleras i lag att varje statligt hem för barn och unga ska ha både låsbara och öppna enheter. Om begreppet delvis öppna vårdenheter Det finns inte någon definition om vad som är en öppen enhet. De öppna enheterna inom den statliga barn- och ungdomsvården skiljer sig från andra öppna vårdformer på HVB eftersom en placering på ett statligt hem för barn och unga som vårdas i hemmet på grund av sitt eget beteende redan genom placeringen får begränsas i sin rörelse- frihet genom den allmänna bestämmelsen i 15 § LVU. Barnet eller den unge får till exempel hindras från att lämna hemmet och för att få vistas utanför hemmet krävs ett särskilt bes lut om det i enlighet med bestämmelsen i 15 a § LVU. Bestämmelsen i 15 § LVU anses inte ge stöd för att ytterligare inskränka rörelsefriheten än vad som oundvikligen följer av frihetsberövandet.112 Även den som vårdas på en öppen enhet förutsätts därmed vara frihetsberövad. Enligt vårt förslag ska de öppna enheterna vårda barn och unga som är i behov av särskilt noggrann tillsyn, dock inte inlåsning. Barn och unga som vårdas på en öppen enhet kan därmed ha ett betydande återstående vårdbehov och i olika grad vara i fortsatt behov av särskilt noggrann tillsyn. Vårdformen kräver därför att enheterna resurssätts för att möta de vårdbehov som finns. Benämningen öppen enhet ger enligt vår mening intryck av att barn och unga som vårdas där kan lämna hemmet när de så önskar. Så är som nämnts inte fallet. För att tydliggöra att även en placering på de öppna enheterna innebär en begränsad rörelsefrihet och markera skillnaden till så kallade öppna HVB föreslår vi att dessa enheter ska benämnas delvis öppna enheter. 112 Prop. 2024/25:41 s. 59–60. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 679 En delvis öppen enhet ska definieras som en enhet som inte är låsbar i den mening som avses i 6 kap. 3 § lagen om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården. En definition med den lydelsen bör föras in i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. Eftersom barnet eller den unge är förhindrad att lämna hemmet utan tillåtelse är det av stor vikt att det inte råder någon tvekan för placerade barn och unga och andra vad det innebär. Vi anser att med hemmet ska avse institutionsområdet. Det är därför viktigt att det på alla statliga hem för barn och unga klart framgår var den yttre gränsen för hemmets område går och vilka gränser som kan finnas inom hemmets område. Enligt vår mening finns det inte heller något hinder mot att ett statligt hem för barn och unga, såsom redan sker på vissa platser i dag, bedriver verksamhet på flera olika ställen. Ett statligt hem för barn och unga kan alltså ha delvis öppna enheter och verksamhet på olika håll. En sådan ordning kan leda till ett bättre resursutnyttjande av personal och en bättre verksamhet, till exempel hjälpa barnet eller den unge till mjuka övergångar mellan låsbar och delvis öppen vård genom att personal under en övergångsperiod kan följa med barnet eller den unge mellan olika vårdenheter på hemmet. Olika typer av vårdenheter på varje statligt hem för barn och unga Vi föreslår att varje statligt hem för barn och unga ska ha både vård- enheter med huvudinriktning på bedömning, behandling och utskriv- ning. Eftersom barn och unga som är inskrivna på hemmet har ett vårdbehov under hela vistelsen kommer det givetvis att finnas inslag av behandling på alla vårdenheter, även de som arbetar med bedöm- ning och de utskrivningsförberedande, men för att ändå signalera att vårdenheterna har skilda syften och att alla hem ska ha alla inrikt - ningar föreslår vi att varje statligt hem ska ha följande vårdenheter: – Mottagning och behovsbedömning. En låsbar vårdenhet som utreder barnets eller den unges individuella behov för att kunna matcha barnet eller den unge med rätt vårdenhet för behandling eller med andra placeringsformer eller insatser tillsammans med socialtjänst, barnet, den unge, vårdnadshavare och familj. Den unges behov och social tjänstens tidigare kännedom om barnet Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 680 eller den unge påverkar i vilken omfattning behovsbedömningar ska genomföras. – Behandling utifrån vårdbehov. En vårdenhet för behandling ut- ifrån vårdbehov kan vara antingen låsbar eller delvis öppen. De ska vara indelad utifrån vårdbehov och erbjuda behandling utifrån barnets eller den unges individuella behov och socialtjänstens uppdrag till SiS. – Utskrivningsförberedande. En delvis öppen vårdenhet som syftar till en stegvis och strukturerad övergång från låsbar tvångsvård till ett självständigt liv. Vården ska genomföras i så öppna former som möjligt samtidigt som det finns tillgång till stöd och en trygghet i att barn och unga vid behov kan flyttas tillbaka till vård på annan delvis öppen eller en låsbar enhet inom hemmet. De utskrivnings- förberedande enheterna kan, men behöver inte finnas på institu- tionsområdet utan kan lokaliseras på andra lämpliga ställen. Sådana vårdenheter anses tillhöra ett visst statligt hem för barn och unga och omfattas av placeringsformen statligt hem för barn och unga. När barn och unga vårdas på en utskrivningsförberedande enhet kan det beroende på barnets eller den unges individuella behov variera om skolgången ska fortsätta på den skola som det statliga hemmet bedriver eller om den ska ske i en kommunal skola utan- för myndigheten. För barn och unga som till exempel endast ska vårdas där en mycket kort tid för att kanske sedan återvända till sin ursprungsfamilj kanske det är lämpligast att undvika ytterligare ett skolbyte och att barnet eller den unge fortsätter på skolan inom myndighetens regi. För en ung person som efter utskrivning ska flytta till ett eget boende i samma kommun kanske det i stället är lämpligast att gå på en kommunal skola som den unge sen kan fortsätta på efter utskrivningen. De utskrivningsförberedande enheterna motsvarar de avdelningar som SiS för närvarande håller på att införa på vissa ungdomshem, men vi anser att det behöver säkerställas att samtliga statliga hem för barn och unga har alla typer av avdelningar och att vårdenheter för behandling finns i både låsbar och delvis öppen vårdform för att säkerställa en så öppen intern vårdkedja som möjligt och inför därför en bestämmelse om det i socialtjänstförordningen. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 681 När det gäller de avdelningar som SiS i dag kallar Särskilt för - stärkta avdelningar, se avsnitt 10.4.11 om integrerade vårdenheter. Vårdenheter för behandling utifrån vårdbehov Barn och unga som är placerade på särskilda ungdomshem har sam- mansatta och individuellt mycket varierande vårdbehov som kräver en differentiering som saknas i dag. Nuvarande ordning innebär risk för att barn och unga med olika problematik placeras tillsammans, vilket kan leda till ökad utsatthet och negativ påverkan. I vår enkät till barn och unga på särskilda ungdomshem svarade 45 procent att de tycker att det hade kunnat göra det bättre för dem att vara på SiS om de inte behövde blandas med barn och unga med andra sorters problem. Bara 15 procent tyckte inte att det hade gjort det bättre (se bilaga 5). En strukturerad indelning i vårdinriktningar bedöms därför nöd- vändig för att säkerställa att varje individ får en ändamålsenlig, trygg och behovsanpassad vård. Vi anser även att det finns ett behov av att säkerställa att vården på de särskilda ungdomshemmen inte bara erbjuder tillgång till särskilt noggrann tillsyn, utan även säkerställer att vården anpassas utifrån de varierande behov som barn och unga på de särskilda ungdomshemmen har, samt minska risken för sprid- ning av negativa och destruktiva beteenden. Ett viktigt syfte med indelningen är att barn och unga med till exempel brottsligt beteende inte blandas med barn och unga som inte har den typen av vårdbehov. Vi vill samtidigt betona att barns och ungas vårdbehov oftast är komplexa och sammansatta vilket innebär att samtliga inriktningar behöver kunna tillgodose i stort sett alla vårdbehov. Det är därför viktigt att säkerställa att samtliga vårdenheter har personal med kom- petens även om behov i andra inriktningar, samt kompetens kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar då det förekommer hos majoriteten av barn och unga som vårdas på särskilda ungdomshem. Barn och unga som vårdas på en vårdenhet med inriktning mot vård på grund av brottsligt beteende kan till exempel också ha vårdbehov gällande skadligt bruk eller beroende och/eller psykisk ohälsa och ska också kunna få vård för dessa. Vi vill därför också tydligt påtala att även barn och unga med dessa vårdbehov ofta har omfattande behov av hälso- och sjukvårdsinsatser och att det är viktigt att säkerställa Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 682 att även dessa barn och unga får tillgång till den hälso- och sjukvård de har behov av, se våra förslag om detta i avsnitt 10.4.2–10.4.11. Vi föreslår att vårdenheter för behandling (låsbara eller delvis öppna) ska finnas med inriktning på följande vårdbehov: – skadligt bruk och beroende, – sexuell beteendeproblematik, – särskilda skyddsbehov, – annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende, eller – brottslig verksamhet. Majoriteten av barn och unga som placeras på särskilda ung doms- hem i dag uppvisar normbrytande problematik eller har vårdbehov på grund av skadligt bruk eller beroende. Särskilda ungdomshem har även sedan många år särskilda avdelningar för barn och unga som begått sexuella övergrepp. Över hälften av barn och unga som är in- skrivna på SiS på grund av sexuell beteendeproblematik har även en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och många har även behov av vård på grund av brottslig verksamhet. En stor andel barn och unga som vårdas på särskilda hem för barn och unga har inte ovan nämnda problematik utan vårdas där på grund av till exempel ett utåtagerande beteende och ofta självdestruktivt beteende som ofta beror på omsorgsbrist, övergrepp och andra traumatiska upplevelser under barndomen. Dessa barn och unga har även ofta neuropsykiatriska och/eller annan psykiatrisk problematik. Självskadebeteende och suicidalt beteende är även vanligt förekom- mande. För de barn och unga med mest omfattande problematik föreslår vi enheter med integrerad vård. Vårdenheterna för integrerad vård, en ny vårdform, beskrivs utförligt i avsnitt 10.4.11. Alla barn och unga med den här typen av problematik kommer dock inte behöva så omfattande behandlingsinsatser, men de behöver hållas separerade från barn och unga med problematik i övriga kategorier och det be- höver säkerställas att det finns personal med kompetens för att be- möta deras behov. Vi anser att det även behöver finnas vårdenheter för särskilda skyddsbehov för barn och unga som har behov av skydd från en eller flera individer i sin omgivning, ofta anhöriga. Det kan handla om olika typer av skyddsbehov som till exempel att de har utsatts för SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 683 negativ social kontroll (oftast hedersrelaterat våld) eller våld i nära relation. Med negativ social kontroll avses påtryckningar, kontroll, hot eller tvång som systematiskt begränsar ett barns livsutrymme, eller vid upprepade tillfällen hindrar barnet att göra självständiga val om sitt liv och sin framtid. Det kan också komma att finnas behov av vårdenheter för barn eller unga som antingen är avhoppare eller an- hörig till en avhoppare eller till en gängkriminell. Dessa vårdenheter kan alltså behöva finnas i olika inriktningar som inte bör blandas med varandra. Vi vill dock betona att eftersom ett krav för att placeras på statliga hem för barn och unga är att kriterierna för 3 § LVU är uppfyllda, det vill säga att barn eller unga med skyddsbehov även måste ha behov av särskilt noggrann tillsyn på grund av att barnet eller den unges eget beteende innebär en risk för att barnet eller den unge ska komma till skada. Vår bedömning är att det här sannolikt kommer utgöra en ytterst liten andel barn och unga då majoriteten av barn och unga med skyddsbehov som utgångspunkt ska kunna vårdas i öppna former. De barn och unga som inte kan det och har behov av särskilt nog - grann tillsyn anser vi behöver kunna vårdas på särskilda vårdenheter som är anpassade utifrån deras särskilda behov och att det är av yttersta vikt att de inte ska blandas med barn och unga med andra typer av vårdbehov. Den interna vårdkedjan i praktiken Figur 8.2 illustrerar de vårdenheter som vi föreslår ska finnas på stat- liga hem för barn och unga. De olika enhetstyperna mottagning och bedömning, behandling utifrån vårdbehov och utskrivningsförbere- dande ska finnas på varje statligt hem för barn och unga. När det gäller behandlingsenheter utifrån de olika vårdbehoven blir det där- emot upp till myndigheten att, utifrån behov och lämplighet, bedöma vilka statliga hem eller vilka enheter som ska erbjuda de olika be - handlingsinriktningarna. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 684 Figur 8.2 Illustration av våra förslag på avdelningar för statliga hem för barn och unga Källa : SiS (2026). Barn och unga som placeras på statliga hem för barn och unga som har okända och inte tillräckligt utredda behov bör först placeras på en vårdenhet för mottagning och behovsbedömning och sedan flyttas vidare till en låsbar eller delvis öppen vårdenhet för behandling som matchar barnets eller den unges primära vårdbehov. Barn och unga som placeras på statliga hem för barn och unga som har kända och tillräckligt väl utredda vårdbehov kommer sannolikt att direkt placeras på en låsbar eller delvis öppen vårdenhet för deras pri- mära vårdbehov. Vårdenheter för integrerad vård behöver utformas så att de kan tillgodose behovet av både låsbar och delvis öppen vård. Uppdrag till den särskilda utredaren för förberedelse och genomförande av reformen Vi bedömer att det kan finnas behov av ytterligare och mer detaljerad styrning i fråga om innehåll, utformning och gränsdragning mellan de olika vårdenheter vi föreslår ovan. Även frågan om var gränserna för hemmets område går kan behöva definieras tydligare. De bedöm- ningar som behöver göras i dessa delar gäller frågor som rör bland annat vårdbehov och vårdinnehåll, säkerhet och organisation. Vi bedömer att både Socialstyrelsen och SiS är aktörer vars kunskaper behöver tas tillvara i fråga om vilken ytterligare detaljeringsgrad som behövs för genomförandet, och vilken typ av styrning, till exempel SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 685 i form av föreskrifter eller mer allmänna riktlinjer, som behövs. Vi föreslår därför att den utredare vi föreslår i avsnitt 7.2.5 ges i uppdrag att tillsammans med nämnda myndigheter se över om ytter ligare styrning behövs i fråga om vårdenheternas innehåll och definition av institutionsområde. 8.6.4 Definition av en vårdenhet Utredningens förslag En vårdenhet ska bestå av boenderum, rum för intag av måltider, rum för samvaro och rum för enskilda samtal. Låsbara enheter ska ha tillgång till utrymmen för daglig utomhusvistelse. Skälen för vårt förslag Vad en vårdenhet ska innehålla Den fysiska utformningen av en vårdenhet har stor betydelse för så- väl barnets eller den unges vardag som för personalens möjligheter att bedriva ett strukturerat och relationsbaserat behandlingsarbete. I dag saknas definitioner av vad en avdelning eller vårdenhet är. Efter- som vi avser reglera utformandet av hemmen, inklusive vårdenheter ser vi ett behov av att definiera vad en vårdenhet är. Krav på att en vårdenhet ska bestå av boenderum, utrymmen för måltider, samvaro och enskilda samtal skapar grundläggande förutsätt- ningar för en fungerande vardag och ett innehållsrikt vårdarbete. Boenderummet är centralt för integritet och återhämtning, medan gemensamma utrymmen för måltider och samvaro möjliggör social träning, relationsskapande och en strukturerad dygnsrytm. Särskilda rum för enskilda samtal är en förutsättning för att kunna bedriva be- handlingsinsatser, genomföra uppföljningar och ge stöd i enskilda situationer under former som säkerställer integritet och förtroende. När det gäller låsbara enheter är tillgång till utrymmen för daglig utomhusvistelse av särskild betydelse. Barn och unga som vårdas i dessa miljöer har ofta begränsade möjligheter till rörelsefrihet, vilket ställer höga krav på att hemmet kompenserar för detta genom att möjliggöra regelbunden utevistelse. Daglig tillgång till utomhusmiljö Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 686 främjar fysisk och psykisk hälsa, minskar stress och kan bidra till att förebygga konflikter och behov av tvångsåtgärder. Genom att tydligt reglera dessa grundläggande krav skapas en mer likvärdig standard mellan olika statliga hem för barn och unga och en miniminivå som säkerställer att vårdmiljön stödjer både barns och ungas rätt till god vård och personalens förutsättningar att bedriva denna på ett professionellt sätt. Detta minskar beroendet av lokala prioriteringar och variationer i förutsättningar och bidrar till en mer rättssäker och kvalitativ statlig barn- och ungdomsvård. 8.6.5 Säkerhetsnivåer Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ges bemyn- digande att besluta om föreskrifter om säkerhetsnivåernas antal och närmare innehåll. Bemyndigande att besluta om sådana före- skrifter ska införas i socialtjänstförordningen. Utredningens bedömning Föreskrifter om säkerhetsnivåernas antal och närmare innehåll bör kunna utgöra verkställighetsföreskrifter till bestämmelsen om indelning i säkerhetsnivåer i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. Därmed bör regeringen kunna meddela före- skrifterna och ha möjlighet att bemyndiga en myndighet att med- dela föreskrifterna enligt 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ges i upp- drag att förbereda framtagande av föreskrifter angående antalet säkerhetsnivåer och de olika nivåernas innebörd i praktiken. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 687 Skälen för vår bedömning och vårt förslag Säkerhetsnivåer Av 12 § första stycket LVU följer att särskilda ungdomshem ska vara indelade i säkerhetsnivåer. Ett hem som inte tillhör den lägsta nivån har förhöjd säkerhetsnivå. När bestämmelsen infördes uttalade regeringen att syftet med att införa säkerhetsnivåer på de särskilda ungdomshemmen är att öka säkerheten på hemmen så att barn och unga får tillgång till god vård och behandling i en miljö där de är trygga och säkra och som ger dem möjlighet att återanpassas i samhället, och minskar risken för att de återfaller i brottslig verksamhet eller annat socialt ned - brytande beteende eller i missbruk. 113 I förslaget till en ny lag om omhändertagande för barn och unga föreslår regeringen att bestäm- melsen ska föras över till den nya lagen.114 Det följer av 9 kap. 9 § SoL att det är SiS som beslutar om i vilken säkerhetsnivå ett hem ska klassas. För närvarande har SiS beslutat om tre olika säkerhetsnivåer på de särskilda ungdomshemmen, nivå 1 med hög säkerhet, nivå 2 med god säkerhet och nivå 3 med normal säkerhet. Några av de särskilda befogenheterna som tillkommer SiS får bara tillämpas på hem med förhöjd säkerhetsnivå. Vad de olika säkerhetsnivåerna innebär framgår i dag av förarbe- tena till bestämmelsen, där det redogörs för innehållet i SiS beslut om normering av teknisk och fysisk säkerhet på SiS institutioner från februari 2021. 115 Av redogörelsen framgår bland annat vilka barn och unga som ska kunna tas emot på respektive säkerhetsnivå med avseende på risk för avvikningar, hot och våld, och vilka risker de olika säkerhetsnivåerna ska kunna hantera. Vidare beskrivs den tek- niska och fysiska säkerheten vid respektive säkerhetsnivå genom ut- formning av byggnader, stängsel, kamerabevakning, hur besök och leveranser genomförs med mera. I 12 § tredje stycket LVU anges att den unge inte får anvisas en plats som innebär mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för genomförandet av vården eller för att ord - ningen eller säkerheten på hemmet ska kunna upprätthållas. Reger- 113 Prop. 2023/24:81 s. 32. 114 Regeringen (2026) s. 311. 115 Prop. 2023/24:81 s. 27–29 med hänvisning till SiS beslut om normering av teknisk och fysisk säkerhet på SiS institutioner, 2021-02-15, dnr 1.1.4-3313-2019. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 688 ingen har bemyndigat SiS att meddela föreskrifter om verkställigheten av bland annat 12 § andra och tredje styckena LVU (se 18 kap. 6 § SoF). Se utförligare beskrivning av säkerhetsnivåer i avsnitt 8.2.4. Kort beskrivet så ser ungdomshemmens indelning i säkerhetsnivåer på de 22 särskilda ungdomshemmen 2026 ut så här: – 12 ungdomshem har endast säkerhetsnivå 3, – 1 ungdomshem har endast säkerhetsnivå 2, – 1 ungdomshem har endast säkerhetsnivå 1, och – 8 ungdomshem har flera olika säkerhetsnivåer. Fortsatt behov av säkerhetsnivåer på statliga hem för barn och unga I propositionen Frihetsberövande påföljder för barn och unga (prop. 2025/26:132) föreslår regeringen att sluten ungdomsvård från och med den 1 juli 2026 utmönstras och ersätts av fängelse som Kriminalvården ska verkställa. De barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård och de som vårdas i särskilda ungdomshem med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga på grund av brottslig verksamhet har en liknande problematik. Behovet av olika säkerhetsnivåer kan sannolikt komma att minska i och med utmönstringen av sluten ungdomsvård som påföljd, men det går samtidigt inte att utgå från att det inte fortsatt kommer finnas ett behov av indelningen i säkerhetsnivåer. I dag vårdas även en del barn på de särskilda ungdomshemmen enligt lagen med särskilda bestäm- melser om vård av unga i stället för att vara häk tade. Så kommer sannolikt vara fallet även i fortsättningen, även om dessa barn sedan döms till påföljden fängelse i stället för sluten ungdomsvård. De över- väganden som gjordes vid införandet av bestämmelsen är därmed fortfarande aktuella. Vi bedömer därför att de statliga hemmen för barn och unga även fortsättningsvis kommer att behöva vara indelade i säkerhetsnivåer. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 689 Behov av ökad tydlighet om säkerhetsnivåer Vi anser att indelningen i säkerhetsnivåer bör vara tydlig och lätt - begriplig, inte minst för att socialnämnden, som ytterst ansvarig för placeringen, ska förstå vilken övervakning och kontroll som en viss säkerhetsnivå medför för barnet eller den unge. Detsamma gäller för domstolarna som ska ta ställning till eventuella överklaganden av placeringsbeslut. Att beskrivningen av nivåerna i dag framgår av för- arbetena till regleringen är enligt vår bedömning inte tillräckligt tydligt. Tydlighet kring de olika nivåernas innebörd ger också bättre för- utsättningar för planeringen av enskilda barns och ungas vård och hur möjligheten att vistas i öppnare former kan tillgodoses inom hemmet i de olika säkerhetsnivåerna. Det bör därför finnas tydliga kriterier för klassificering av ett statlig barn- och ungdomshem inom en viss säkerhetsnivå. En tydlig ordning ger även förutsättningar för den nya myndigheten att utvärdera och följa upp arbetet. Vi anser att tydligare reglering behövs, och att denna reglering lämpligen görs i form av myndighetsföreskrifter. Eftersom det gäller föreskrifter som är näraliggande det område som SiS i dag har bemyn- digande för (se 18 kap. 6 § SoF) och det rör sig om innehåll där myn- digheten får anses ha expertkunskap anser vi att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård lämpligen ges föreskriftsrätten i denna fråga. Myndigheten bör ges bemyndigande att ta fram föreskrifter om hur många säkerhetsnivåer det ska finnas och definiera vad dessa ska innebära i praktiken, så att det blir transparent och tydligt även för personer utanför myndigheten. Vi föreslår därför att Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård ska ges bemyndigande att meddela föreskrifter om säkerhets- nivåernas antal och närmare innehåll. Vi bedömer att bemyndigan- det gäller sådana bestämmelser som i materiellt hänseende fyller ut regleringen i lag utan att tillföra den något väsentligt nytt, och därför kan meddelas i form av verkställighetsföreskrifter, som regeringen enligt 8 kap. 7 och 11 §§ RF kan bemyndiga en myndighet att med- dela föreskrifter om. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör få i uppdrag att förbereda för framtagande av sådana verkställighetsföreskrifter, så att de har möjlighet att träda i kraft samtidigt som regleringen i övrigt. I det uppdraget bör ingå att myndigheten ser över om utfas- Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 690 ningen av sluten ungdomsvård innebär att behovet av de tre säker- hetsnivåer som SiS har i dag förändras och vilka eventuella positiva och negativa effekter säkerhetsnivåerna har för vårdkvaliteten. Före- skrifterna bör tas fram med en helhetssyn på vården för barn och unga och inte enbart omfatta fysiska säkerhetsåtgärder, samt beakta hur säkerhetsåtgärder påverkar möjligheten för barn och unga att få en god och ändamålsenlig vård. 8.6.6 Åldersindelning av vårdenheter Utredningens förslag Ett statligt hem för barn och unga ska vara indelat i vårdenheter efter barnens eller de ungas ålder enligt följande: – 12 år eller yngre, – 13–17 år, och – 18–20 år. En vårdenhet med inriktning 12 år eller yngre får inte ta emot barn som har fyllt 13 år. Den som vårdas på en sådan enhet och som fyller 13 år under placeringen får fortsatt vårdas där till dess att han eller hon fyller 14 år. Detta gäller endast om det bedöms vara förenligt med barnets bästa. Skälen för vårt förslag Reglering saknas i dag Det finns i dag ingen reglering i lag eller förordning om åldersindel- ning på de särskilda ungdomshemmen eller HVB generellt. SiS gör i dag indelningen utifrån om barnet eller den unge är i skolpliktig ålder eller inte (se avsnitt 4.7). SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 691 Utredningen om HVB för barn och ungas förslag om åldersindelning Utredningen om HVB för barn och unga föreslår att barn eller unga som är inom ett åldersintervall om högst tre år ska få vårdas samtidigt på en enhet på ett generellt eller specialiserat hem för barn och unga. Barn eller unga ska dock få vårdas på en enhet med en annan ålders- indelning än sin nuvarande ålder i upp till sex månader innan eller efter den dag de har fyllt år om det bedöms vara till barnets eller den unges bästa. Detta både för att minimera antalet flyttar och för att undvika att barnet flyttas ut ur hemmet direkt efter att en viss ålders- gräns passerats om barnet eller den unge till exempel har behov av att gå färdigt en skoltermin eller om det behövs extra tid för nästa vårdform att bli redo att kunna ta emot barnet eller den unge. På ett specialiserat hem för barn och unga med inriktning integrerad vård kan barn eller unga med ett annat åldersintervall vårdas om social- nämnden bedömer att detta är för barnets eller den unges bästa ut- ifrån dennes mognadsnivå. Ett tillstånd att bedriva verksamhet med hem för barn och unga ska ange vilket åldersintervall tillståndet om- fattar.116 Utredningens intention med förslaget om begränsat ålders- intervall är att i så stor mån som möjligt undvika att barn och unga med för stor åldersspridning vårdas tillsammans. Framför allt då det innebär en riskfaktor för spridning av negativt socialt beteende och för att barn och unga uppger det som något som skapar otrygghet.117 Vårdenheterna ska vara indelade utifrån ålder Vi föreslår att barn och unga på statliga hem för barn och unga ska differentieras i tre åldersgrupper – barn upp till och med 12 år, barn 13–17 år samt unga 18–21 år. Till skillnad från utredningen om HVB för barn och ungas för- slag, där en snävare åldersindelning kan vara genomförbar, är mål- gruppen för statliga hem för barn och unga mer begränsad i antal. Det innebär att en alltför finfördelad åldersstruktur skulle försvåra möjligheterna att upprätthålla en ändamålsenlig beläggning och differentierad verksamhet utan ännu mer betydande ekonomiska konsekvenser. En något bredare åldersindelning möjliggör därför 116 SOU 2025:84 s. 384–385. 117 SOU 2025:84 s. 396. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 692 både en viss grad av specialisering, större flexibilitet och en prak- tiskt fungerande organisation. Vår föreslagna indelning tar sin utgångspunkt i barnkonventio- nens krav. Enligt artikel 37 c ska barn som är frihetsberövade hållas åtskilda från vuxna, om det inte bedöms vara till barnets bästa att inte göra detta. Mot denna bakgrund finns ett tydligt behov av sär- skilda vårdenheter för unga, det vill säga personer som har fyllt 18 år. Samtidigt behöver regelverket vara tillräckligt flexibelt för att i en- skilda fall kunna göra undantag från regeln för att tillgodose barnets bästa. För att undvika omotiverade flyttningar för unga bör det också vara möjligt för en ung person att stanna kvar på en vårdenhet där det vårdas barn även efter 18-årsdagen om det bedöms vara till den unges bästa och det inte heller står i motsättning till vad som bedöms vara det bästa för övriga barn som vårdas på enheten. Avsteg från indelningen kan därför behöva göras utifrån enskilda barns och ungas bästa. Det krävs därmed noggranna överväganden vid tilldelningen av plats om ett barn eller en ung person ska tilldelas en plats på en vårdenhet som inte tillhör hans eller hennes målgrupp utifrån ålder. En helhetsbedömning behöver göras i varje enskilt fall. Åldersgruppen 13–17 år är ett relativt stort åldersspann så myn- digheten kan med fördel välja att inrikta vårdenheterna på snävare åldersspann genom att till exempel som i dag dela in dem även ut- ifrån om barnen går i grundskola eller gymnasium. Myndigheten bör även beakta barnets ålder vid placering på vårdenheten och match- ning med övriga barn som vårdas där. Barn 12 år eller yngre Barn som är 12 år eller yngre utgör en mycket liten, men likväl exi- sterande andel av de barn och unga som vårdas på särskilda ungdoms- hem Vår uppfattning är att barn som är 12 år eller yngre som utgångs- punkt inte ska placeras på statliga hem för barn och unga och föreslår därför en nedre åldersgräns på 12 år, se våra grundläggande över - väganden och förslag angående barn som inte har fyllt 13 år i av - snitt 8.5.2. Det går dock inte att utesluta att ett mycket begränsat antal barn som är 12 år eller yngre år kommer att ha behov av att vår- das med särskilt noggrann tillsyn och med anledning av det anser vi SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 693 att det är viktigt att säkerställa att dessa barn får en säker, ändamåls- enlig vård som är anpassad efter deras behov och ålder. JO uppmärksammade vid ett par tillsynsbesök inom ramen för sin opcat-verksamhet att barn yngre än 13 år var placerade på avdel- ningar tillsammans med äldre barn, barn i åldrarna 13–16 år. JO an- förde att placeringar där man blandar yngre barn med äldre barn och unga kan innebära risker, och uppmanade SiS att överväga om det ska skapas särskilda avdelningar för barn under 13 år. Till följd av JO:s uppmaning utredde SiS under 2024 behovet av sådana avdelningar. SiS egen utredning kom fram till att vården, så som den är utformad i dag, inte möter de yngsta barnens behov. Vården behöver anpassas, bland annat avseende vårdmiljön inomhus och utomhus, omsorg, dagliga rutiner och personalens kompetens. En majoritet av de yngsta barnen uppvisar ett våldsamt utagerande beteende och den psykiat- riska samsjukligheten bland barnen är hög. Flertalet barn i gruppen behöver beredas tillgång till barnpsykiatri. Utredning gjorde samtidigt bedömningen att det inte bör skapas särskilda permanenta avdelningar för yngre barn. I stället ansåg de att vissa utpekade ung domshem borde få uppdraget att ta emot yngre barn. SiS ansåg att särskild kompetens på så sätt kan samlas på vissa hem för att ta emot yngre barn. Som skäl angav utredningen att den nuvarande plats- och kö- situationen skulle försvåra en nyetablering av avdelningar för yngre barn samtidigt som det skulle inverka negativt på kapaciteten för äldre barn och unga. Ett ytterligare skäl som utredningen anförde är att själva utbudet av särskilda avdelningar skulle kunna rättfärdiga fler ansökningar om placering av yngre barn, och som man vill av- stå ifrån eftersom institutionsmiljön inte bedömts vara lämplig för yngre barn. Utredningen konstaterade att SiS även fortsättningsvis kommer att ha behov av att kunna placera yngre barn, och att stati- stiken visar att antalet yngre barn kan komma att öka ytterligare.118 Vi delar SiS bedömning om att vården som den är utformad på de särskilda ungdomshemmen i dag inte är anpassad utifrån de yngsta barnens behov. De yngsta barnen är en särskilt utsatt grupp inom den statliga barn- och ungdomsvården som redan utifrån sin ålder har be- hov av särskilda anpassningar när det gäller vårdmiljön och tillgång till aktiviteter med mera. Yngre barn som placeras inom den statliga barn- och ungdomsvården har även ofta komplexa vårdbehov, inte sällan i kombination med ett kraftfullt ut åtagerande beteende som 118 SiS (2024a). Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 694 ställer än högre krav på kompetens och erfarenhet hos personalen. Vi anser att det är av stor vikt att den här åldersgruppen inte blandas med äldre barn som kommit längre i sin negativa utveckling efter- som risken för negativ påverkan anses särskilt hög i dessa fall. De bör enligt vår mening därför inte vårdas tillsammans med äldre barn och unga. Vi anser, till skillnad från SiS, inte att risken för att plats- tillgången för äldre barn påverkas negativt är ett legitimt skäl för att inte skapa ändamålsenliga vårdenheter som har kompetens för att vårda yngre barn och kan säkerställa att de inte blandas med äldre barn. De risker som SiS anför kring att placeringar av yngre barn skulle kunna öka i och med inrättandet av särskilda avdelningar för yngre barn anser vi hanteras i och med förslaget om införandet av en nedre åldersgräns på 12 år, se avsnitt 8.4.1. Vi föreslår att vårdenheter som särskilt ska vara anpassade för barn 12 år eller yngre som måste vårdas på de statliga hemmen för barn och unga införs, trots att det endast torde vara aktuellt för ett begränsat antal barn. De särskilda vårdenheter som ska ta emot dessa barn måste ha kompetens och kapacitet att vårda barn med olika typer av vårdbehov, både till exempel barn som begått allvarliga kriminella handlingar och barn med omfattande psykiatriska behov, funktionsnedsättningar och/eller utåtagerande beteende. Vid placeringen behöver myndig- heten också beakta att det är stor skillnad på till exempel en 9-åring och en 12-åring och det kan vara olämpligt att placera dem tillsam- mans. Ytterligare uppdelningar och anpassningar kan därför behövas även inom den här åldersgruppen och blir upp till myndigheten att ta ansvar för. 8.6.7 Antal vårdenheter och antal barn och unga per vårdenhet Utredningens förslag Högst fem barn och unga ska få vårdas samtidigt på en vårdenhet på ett statligt hem för barn och unga. Om det finns särskilda skäl ska högst sex barn eller unga få vårdas samtidigt under en kortare tid. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 695 På vårdenheter med integrerad vård och på vårdenheter för barn som är 12 år eller yngre får högst fyra barn och unga vårdas samtidigt. Ett statligt hem för barn och unga ska bestå av minst sex och högst tolv vårdenheter. Skälen för vårt förslag om antal barn och unga per vårdenhet Dagens reglering I dag finns varken reglering i lag eller förordning av hur många barn och unga som får vårdas tillsammans på särskilda ungdomshem eller HVB i övrigt. Inte heller bostäder med särskild service enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade har någon reglering för hur många barn eller unga som får bo där. I 5 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:6) om bostad med sär- skild service för barn eller ungdomar enligt lagen om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade anges dock att nämnden vid beslut om insatsen ska ta hänsyn till det barn eller den ungdom som på grund av sin funktionsnedsättning har svårt att ha många relationer och därför behöver bo med ett mycket begränsat antal personer. I de allmänna råden står det vidare att det i bostaden i regel bör bo två till fyra barn och unga och att barn och unga som väsentligt skiljer sig åt i ålder och mognad som regel inte bör bo tillsammans. Forskning har visat att när det är trångt och när den sociala sam- varon är påtvingad ökar den så kallade ”crowding-relaterade stressen”, aggressivitet, hot och våld. Därför är det viktigt att det finns möjlig- het att reglera social interaktion, alltså att kunna välja när man ska vara tillsammans med andra, något som exempelvis möjliggörs av tillgång till enskilda boenderum.119 Utredningen om HVB för barn och ungas förslag Utredningen om HVB för barn och unga redogör för forskning som visar att institutioner som tillhandahåller vård till många barn och unga ökar risken för negativ kamratsmitta, mobbning och våld. I en systematisk översikt från 2018 sammanfattas exempelvis kvantitativa 119 Nolbeck Kajsa m.fl. (2024) s. 16. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 696 och kvalitativa studier som undersökt våld mellan barn och unga och mobbning inom institutionsvård. Översikten visar bland annat att våld förefaller vara vanligare vid större institutioner än vid mindre mer familjelika institutioner. Det är dock inte alltid tydligt definierat i studierna vad som utgör en stor respektive liten institution. I en brittisk studie definierade författarna stora institutioner de som om- fattade sju platser eller fler. Barnen i de små institutionerna rappor- terade i lägre grad utsatthet för våld. Liknande resultat framkom i en äldre amerikansk studie som fann att institutioner med fyra platser karaktäriserades av bland annat mindre aggressioner mellan barn och unga än institutioner med åtta platser. I forskningen ges vissa förklaringar till att fler platser och lägre personaltäthet tycks öka risken för missförhållanden. Bland annat försvårar fler placerade barn för personal att övervaka barnen och förhindra att konfliktfyllda situationer uppstår. Fler inskrivna barn tenderar att kräva ett mer omfattande regelverk, vilket i sin tur riskerar att skapa en mer rigid miljö, fler konflikter och ökad användning av restriktioner. Studier som tillfrågat placerade barn och unga visar att de tycks känna sig tryggare på institutioner med färre barn och fler personal och att de önskar närvarande personal som har möjlighet att agera innan pro- blematiska situationer uppstår. En klar uppfattning i forskning om institutionsvård är att effektivt behandlingsarbete, i synnerhet när barn med större behov sammanförs, bäst åstadkoms i mindre grup- per. Den kollektiva miljön medför att mycket av barnens uppmärk- samhet riktas mot att förhålla sig till och att anpassa sig till andra barn, vilket antas undergräva ett effektivt behandlingsarbete.120 Detta som redogörs för ovan överensstämmer även med den in - formation Utredningen om HVB för barn och unga inhämtade genom enkäter och samtal med barn och unga. I detta sammanhang uppgav barn och unga att för många platser har negativa konsekvenser som att till exempel risken för konflikter och våld ökar, risken för en för bred spridning av problematik ökar, samt att de inte orkar lära känna de andra barn och unga som bor där. Utredningen om HVB för barn och unga anser därför att en reglering av maxantal platser för hem för barn och unga är en viktig och nödvändig åtgärd för att säker - ställa en trygg och säker vård.121 Den utredningen föreslog att högst sex barn och unga ska få vårdas i en enhet samtidigt. Om det finns 120 SOU 2025:84 s. 38–384. 121 SOU 2025:84 s. 385 och 386. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 697 särskilda skäl kan upp till sju barn eller unga vårdas på samma enhet under en kortare tid. Särskilda skäl kan till exempel vara om utskriv- ning av något eller några barn och unga är planerad i närtid eller för att hantera en akut uppkommen situation när hemmet till exempel tvingas skjuta upp en utskrivning av någon oförutsägbar anledning.122 Flertalet av remissinstanserna var positiva till förslaget. Barns och ungas åsikter om antal platser I vår enkät till barn och unga på SiS uppgav 30 barn och unga att de tycker att man borde ha fem eller färre platser per vårdenhet. 31 barn och unga tyckte 6 platser och 38 tyckte inte att det spelar någon roll hur många platser det är. Om man delar upp svaren på kön framkom- mer att flickorna i högre utsträckning ville ha färre platser, majorite- ten tyckte fem eller färre. och att pojkarna i högre utsträckning inte tyckte att det spelade någon roll (se bilaga 5). Maximalt antal platser bör regleras på statliga hem för barn och unga Barn och unga som vårdas på särskilda ungdomshem har som regel mer omfattande vårdbehov än barn och unga som vårdas på HVB. Forskning om institutionsvård ger samstämmigt stöd för att en - heternas storlek och personaltäthet har betydelse för såväl säkerhet som vårdens kvalitet. Studier visar att ett större antal placerade barn försvårar personalens möjligheter att upprätthålla överblick, före - bygga konflikter och agera i ett tidigt skede vid uppkomna risksitua- tioner. På större enheter ökar även behovet av formaliserade regler och kontrollmekanismer, vilket kan bidra till en mer rigid miljö med ökad risk för konflikter och en mer frekvent användning av begrän- sande åtgärder. Vidare framgår av studier som inkluderar barns och ungas egna erfarenheter att tryggheten generellt upplevs som högre i mindre sammanhang, där personalen är mer närvarande och har bättre förutsättningar att bygga relationer och uppmärksamma in- dividuella behov. Sammantaget ger forskningen stöd för att behand- lingsinsatser inom institutionsvård, särskilt för barn och unga med omfattande och komplexa behov, uppnår bättre resultat i mindre grupper. Mot denna bakgrund anser vi att en reglering som begränsar 122 SOU 2025:84 s. 386. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 698 antalet platser per enhet, i syfte att skapa organisatoriska förutsätt- ningar som främjar trygghet, förebygger missförhållanden och stär- ker kvaliteten i vården, är befogad. Eftersom barn och unga på de särskilda ungdomshemmen som tidigare nämnt ofta har mer om - fattande behov än andra barn och unga och en låst miljö i sig är mer utmanande än en öppen gör vi bedömningen att statliga hem för barn och unga ska få vårda högst fem barn och unga på en vårdenhet sam- tidigt. Om det finns särskilda skäl ska högst sex barn eller unga få vårdas samtidigt under en kortare tid. Särskilda skäl kan till exempel vara om utskrivning av något eller några barn och unga är planerad i närtid eller för att hantera en akut uppkommen situation när hemmet till exempel tvingas skjuta upp en utskrivning av någon oförutsägbar anledning. Särskilda skäl kan aldrig utgöras av platsbrist, personal- brist eller av ekonomiska skäl. Vi anser även att det finns behov av en snävare översta gräns för den integrerade vårdform som beskrivs i avsnitt 10.4.5, samt för barn som inte har fyllt 13 år. Barn och unga med svåra funktionsnedsätt- ningar och psykiatriska diagnoser har generellt de största vårdbeho- ven och är även svårast att vårda tillsammans med andra barn och unga. Enligt Socialstyrelsen och SiS har pilotprojektet med integre- rad vård visat att det troligtvis hade varit bäst med enheter med tre till fyra platser för huvuddelen av de barn som fått integrerad vård. För de barn som vårdades i en avgränsad eller mindre vårdmiljö för- bättrades möjligheten att utforma en mer individuellt anpassad vård- och boendelösning som i högre utsträckning matchade barnets vård- behov.123 Vi föreslår därför att det högst ska få vårdas fyra barn eller unga samtidigt på de vårdenheterna. Skälen för vårt förslag om statliga hem för barn och ungas storlek Särskilda ungdomshems storlek i dag Enligt SiS planering för 2026 ska de särskilda ungdomshemmen totalt ha 779 platser (exkl. beredskapsplatser) fördelat på 130 avdelningar och 22 institutioner. 123 Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse SiS (2025), Delredovisning 2025. Uppdrag att genomföra ett utvecklingsarbete för att förbättra vården för barn och unga som vårdas på SiS och som har stora behov av psykiatrisk vård, s. 23. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 699 Fem av 22 särskilda ungdomshem har 2026 färre än 30 platser. Nio institutioner har färre än 35 platser. Den största institutionen har i dag 58 platser. Som minst har institutionerna 3 avdelningar och som mest 10 avdelningar. Tabell 8.2 Planerade platser per särskilt ungdomshem för 2026 Ungdomshem Avdelningar Platser Beredskapsplatser Bergsmansgården 3 20 0 Brättegården 6 31 1 Bärby 8 48 0 Eknäs 4 26 0 Fagared 10 55 0 Folåsa 5 31 4 Gudhemsgården 5 30 1 Hässleholm 8 48 0 Johannisberg 7 43 4 Klarälvsgården 3 23 1 Ljungaskog 5 32 1 Ljungbacken 6 49 0 Långanäs 5 36 0 Margeretelund 8 57 0 Nereby 8 50 5 Rebecka 5 28 1 Ryds Brunn 3 21 0 Råby 10 58 1 Stigby 6 36 0 Sundbo 6 39 0 Tysslinge 6 36 0 Vemyra 3 18 1 TOTALT 130 779 Källa : Statens Institutionsstyrelse, Verksamhetsplan 2026. Behov av mer likvärdighet mellan statliga hem för barn och unga Som visas av tabellen ovan är det stora skillnader på de särskilda ung- domshemmens storlek från det minsta med 18 platser och 3 avdel- ningar till det största med 58 platser och 10 avdelningar. Storlek i kombination med lokalernas ålder och skick, samt hemmens geogra- fiska belägenhet som bland annat påverkar möjligheterna till kompe- tensförsörjning och samverkan med andra aktörer gör att hemmens Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 700 förutsättningar för att bedriva vård i dag är väldigt olika. Det gör också att det är svårt att ta fram riktlinjer för hur organiseringen av de statliga hemmen för barn och unga bör se ut, inklusive arbetssätt. Statliga hem för barn och unga ska ha mellan 6 och 12 vårdenheter Utifrån våra förslag i detta avsnitt om att vårdenheter som mest bör vårda 5 barn och unga samtidigt eller 4 barn eller unga för vissa vård- enheter samt våra förslag om differentiering (se avsnitt 8.6.3), samt våra förslag om att varje hem ska ha olika typer av vårdenheter och säkerhetsnivåer för att minska behovet av att flytta runt barn och unga (se avsnitt 8.6.2) gör vi bedömningen att statliga hem för barn och unga behöver och ska bestå av som minst 6 vårdenheter och som mest 12 vårdenheter. Det är en bedömning som också har framförts av ett antal med- arbetare på SiS, både på de särskilda ungdomshemmen och från huvud- kontoret. Som skäl har bland annat framförts att per sonalstyrkan blir mindre sårbar, det är enklare att säkerställa differentiering sam- tidigt som beläggningsgraden upprätthålls, samt att skol verksam- heten kräver ett visst antal barn och unga för att kunna bedrivas på bästa sätt. Vi bedömer att det kommer vara svårt för statliga hem för barn och unga att tillhandahålla den vårdkedja som vi anser att statliga hem för barn och unga ska kunna ha med mindre än 6 vårdenheter. I dag har 12 av 22 ungdomshem minst 6 avdelningar. Fyra ungdoms- hem har fem avdelningar och resten har färre än fem. Några av de nuvarande ungdomshemmen kommer alltså behöva anpassas, byg- gas ut eller flyttas/stängas. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 701 8.7 Bemanning 8.7.1 Bemanningens omfattning Utredningens förslag Bemanningen på ett statligt hem för barn och unga ska anpassas efter barnens och de ungas behov av vård och säkerställa en trygg och säker vård. Bemanningen ska säkerställa att personalen genast ska kunna uppmärksamma och ge det skydd, stöd och annan hjälp som bar- net eller den unge behöver. Ett statligt hem för barn och unga ska minst ha en enhetschef eller annan utsedd person med motsvarande kompetens i tjänst dygnet runt. En vårdenhet ska ha minst två personal i tjänst dyg- net runt. Skälen för vårt förslag Dagens reglering av bemanningen För bemanningen på de särskilda ungdomshemmen gäller bestäm - melserna i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2016:55) om hem för vård eller boende. Av 6 kap. 1 § i dessa föreskrifter fram- går att den som bedriver verksamheten ska anpassa bemanningen i hemmet så att den ger förutsättningar för att tillgodose de behov av vård som de placerade personerna har, och säkerställa en trygg och säker vård. Till denna bestämmelse finns allmänna råd som innebär att det vid bedömningen av hur hemmet ska vara bemannat bland annat bör beaktas vilken målgrupp som hemmet är avsett för, de placerade personernas antal och ålder, vilken vård som ges på hemmet och hur lokalerna är utformade. Vidare bör det beaktas att persona- lens behov av handledning och kompetensutveckling tillgodoses, och att kraven på dokumentation uppfylls. Hemmet ska enligt 2 § första stycket i samma kapitel vara beman- nat dygnet runt om hemmet tar emot personer med psykisk funk - tionsnedsättning eller barn. Artikel 3.3 i barnkonventionen berör bemanning. I artikeln stad- gas att staten ska säkerställa att institutioner, tjänster och inrätt - Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 702 ningar som ansvarar för omvårdnad eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säker- het, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn. Bemanning på särskilda ungdomshem i dag Enligt uppgift från SiS har alla särskilda ungdomshem en institutions- chef, en kvalitetschef och en administrativ chef. Större hem har säker- hetschef och i vissa fall även fastighetschef. Större hem håller också på att införa ytterligare en kvalitetschef. Under kvalitetschef finns kvalitetssamordnare och hemmens behandlingssekreterare. Behand- lingssekreterarna är knutna till varsin avdelning och jobbar där till- sammans med en enhetschef och en gruppledare. Operativa ledare har funnits på vissa hem, med start i de högre säkerhetsnivåerna, men nu finns beslut om att det ska finnas på alla hem. Bemanningsplane- rare ska finnas på alla hem, liksom säkerhetssamordnare. Behand- lingspedagoger arbetar på avdelningen och det kan också behand- lingssamordnare göra (se avsnitt 4.7.1). I april 2025 beslutade SiS att utöka nattbemanning på samtliga ungdomshem under åren 2025 och 2026. Skälen till beslutet var att flera ungdomshem fått kritik i samband med IVO:s frekvenstillsyn om att bemanningen under natten ansetts vara för låg för att kunna erbjuda trygg och säker vård till de barn och unga som är placerade på hemmen. SiS skriver i beslutet att bemanning under natten be - höver vara tillräcklig för att: – personalen ska kunna ingripa med den skyndsamhet som krävs vid till exempel hastigt uppblossade konflikter. – avdelningar inte ska lämnas obemannade vid incidenter på andra avdelningar. – barnen ska ha omedelbar tillgång till personal. Därtill ska bemanningen vara anpassad till målgruppens specifika behov, samt vara anpassad för de risker som kan uppstå, vilket bland annat kan innefatta brand och upplopp.124 I oktober 2024 fattade generaldirektören beslut om Statens insti- tutionsstyrelses nya organisationsstruktur för institutionerna. Genom 124 SiS (2025c) Beslut om utökad nattbemanning vid SiS ungdomshem, dnr 1.1.3-3519-2025. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 703 beslutet infördes befattningen enhetschef för nattorganisationen som en normerad chefsroll i myndigheten. SiS skriver i beslutet att natt- verksamheten på ungdomshemmen präglas av särskilda förutsätt - ningar när det gäller ledning, arbetsmiljö, säkerhet och tillsyn. Erfaren- heter från verksamheten visar att frånvaron av tydligt chefsansvar under kvällar och nätter kan leda till bristande ledningsstöd, ökad sårbarhet och otydliga beslutsvägar. Införandet av en enhetschef för nattorganisationen syftar till att stärka ledning, styrning och kvalitet i verksamheten under dygnets samtliga timmar. De förväntade effekterna är bland annat: – ökad trygghet och säkerhet för placerade barn och unga även under kvällar och nätter, – förbättrad arbetsmiljö och tydligare organisatoriskt sammanhang för nattmedarbetare, – ökad transparens och bättre insyn i verksamheten nattetid, – mer enhetliga och rättssäkra arbetssätt i linje med myndighetens önskade kultur för styrning och ledning, – ett mer institutionsövergripande och resurseffektivt arbetssätt, – ökad robusthet och minskad sårbarhet i institutionernas lednings- grupper. Beslutet innebar dock inte att funktionen automatiskt skulle införas på samtliga hem. Av beslutet framgår att det är respektive institutions- chef som ansvarar för att bedöma om det finns behov av en enhets- chef för nattorganisationen på den egna institutionen. I december 2025 beslutade SiS att ungdomshemmen Hässleholm, Ljungbacken, Nereby, Långanäs, Gudhemsgården och Stigby ska ha en särskild enhetschef för nattorganisationen. Genom att införa funk- tionen vid ett begränsat antal utvalda hem vill SiS pröva och utvärdera chefsrollen under kontrollerade former, innan ställning tas till ett eventuellt mer generellt införande. Resultaten från uppföljningen ska utgöra underlag för bedömningen om funktionen bör införas på ytterligare ungdomshem.125 125 SiS (2024e). Beslut om SiS nya organisation för institutionerna, dnr 1.1.4-1836-2023. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 704 IVO har identifierat allvarliga brister när det gäller nattbemanningen IVO har i sin tillsyn visat att ungdomshem med relativt hög personal- täthet, erfaren personal och låg personalomsättning bland annat har färre avskiljningar. Även antalet psykologer och behandlingssekre- terare har betydelse för att minska antalet avskiljningar. Personalens sammansättning och kompetens har betydelse för hur barn och unga upplever sin placering. Vidare är personalens kunskap om funktions- nedsättningar och dess konsekvenser en viktig faktor för verksam- hetens förutsättningar att anpassa vård och behandling efter barn och ungas behov. I IVO:s tillsyn har det framkommit att personalen på ungdomshemmen inte har tillräckligt god kompetens om olika funk- tionsnedsättningar och dess konsekvenser.126 När det gäller ungdomshemmens bemanning har IVO identifierat omfattande brister kopplade till att boendekorridorer inte är tillräck- ligt bemannade nattetid. Otillräcklig bemanning nattetid har resul- terat i allvarliga händelser med fara för liv och hälsa. Det gäller bland annat flera fall av hot, misshandel och suicidförsök enligt IVO. På flera ungdomshem har barn och unga tagit sig in till varandras boende- rum nattetid, ibland utan att personal uppmärksammat det, vilket har lett till upprepade fall av fysiskt våld och misstänkta sexuella över- grepp. På ett ungdomshem har upprepade fall av allvarlig misshandel ägt rum i en boendekorridors toalett/badrum. Det har även före - kommit stölder och rymningar. IVO har kommit fram till att allvarliga situationer ofta uppstår när antalet anställda på plats är för få eller inte befinner sig på avdel- ningen och därför inte hinner upptäcka eller ingripa för att avbryta pågående händelser. Det kan bland annat handla om att övervakande personal har varit placerad utanför en avdelning och inte kunnat höra eller uppmärksammas på när allvarliga situationer uppstår. Personalens frånvaro drabbar även barn och unga som mår dåligt och får vänta länge på stöd under natten. Det riskerar att leda till psykiskt lidande och konflikter. Det har förekommit att en i personalen har varit en- sam på avdelningen och låst in sig på kontoret på grund av att perso- nalen inte får vara ensamma på avdelningen. Det finns även fall då avdelningar har lämnats helt obemannade för att personalen har be- hövt lämna för att assistera vid ingripanden av samtidiga incidenter 126 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2023). Tillsyn av SiS särskilda ungdomshem 2021–2022 Redovisning av regeringsuppdrag S2021/03345, s. 5. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 705 på andra avdelningar. Bristen på personal skapar en otrygg miljö där incidenter inte uppmärksammats av personal eller att det tagit längre tid att lokalisera incidenter innan personal har kunnat ingripit. Beman- ningssituationen på hemmen påverkar även uppsikt och tillsyn på dagtid. Bristen på personal har också lett till att barn och ungas möj- lighet till aktiviteter och behandlingsinsatser begränsas och dagliga rutiner som väckning, skolgång och medicinering inte fungerar.127 Bemanning anpassad efter barnens och de ungas behov IVO har i återkommande tillsynsbeslut konstaterat att bemanningen på flera särskilda ungdomshem inte har varit tillräcklig eller ända - målsenligt anpassad till barns och ungas behov. Bristerna har bland annat avsett situationer där personal saknat möjlighet att upprätt- hålla tillräcklig tillsyn, upptäcka tidiga varningssignaler på psykisk ohälsa eller ingripa i tid vid eskalerande konflikter. Även Riksrevi- sionen har uppmärksammat att otillräcklig bemanning är en central riskfaktor bakom allvarliga incidenter, hög personalomsättning och ett ökat inslag av akuta, reaktiva åtgärder. Riksrevisionen framför att när bemanningen inte är anpassad till vårdtyngd och risknivå minskar möjligheten att arbeta förebyggande och relationsskapande. Tillsyns- rapporter från IVO visar även att brister i kompetens och erfarenhet hos personalen kan öka risken för användning av både lagliga och otillåtna tvångsåtgärder. Institutioner med stabil personalgrupp och högre kompetensnivå uppvisar däremot lägre frekvens av sådana in- gripanden.128 I den enkät vi har gett till barn och unga på särskilda ungdoms- hem svarar 42 procent att mer personal på dagen, och 22 procent att mer personal på natten, hade kunnat göra det bättre att vara på särskilda ungdomshem (se bilaga 5). Mot denna bakgrund bedömer vi att det är nödvändigt att reglera i socialtjänstförordningen att bemanningen på ett statligt hem för barn och unga ska anpassas efter barnens och de ungas behov av vård och säkerställa en trygg och säker vård. Personalen ska genast kunna uppmärksamma om ett barn eller en ung person behöver stöd 127 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2025). Tillsyn av SiS 2024. Brister, åtgärder och systematiskt förbättringsarbete, s. 9–10. 128 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2023). Allvarliga missförhållanden på SiS särskilda ungdomshem för flickor, s. 4–5. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 706 och hjälp. Att bemanningen är tillräcklig för att kunna ge stöd och hjälp även på natten är också en förutsättning för att hela den tid under vilken barn och unga befinner sig på statliga hem för barn och unga – dygnet runt, alla dagar i veckan – ska kunna användas för en genomtänkt och professionell vård (se avsnitt 8.5.1). Tillgång till personal dygnet runt IVO:s tillsyn har visat att allvarliga incidenter, såsom hot, våld, själv- skadebeteende och rymningsförsök, ofta inträffar under kvälls- och nattetid, då bemanningen många gånger är som lägst. IVO har åter- kommande riktat kritik mot ensamarbete under nattpass på särskilda ungdomshem. Sådant arbete har bedömts innebära betydande risker både för personalens säkerhet och för de barn och unga som vårdas, särskilt vid situationer med självskadebeteende, utåtagerande hand- lingar eller behov av omedelbara skyddsåtgärder. I flera tillsynsären- den har IVO bedömt att bristande kontinuerlig närvaro av personal har inneburit en direkt risk för barns och ungas säkerhet. Vidare har IVO identifierat brister i ledning och styrning, särskilt under kvällar och nätter. I flera verksamheter har personal uppgett att det saknats tillgång till beslutsfattare vid akuta situationer, vilket lett till osäker- het kring ansvar, fördröjda beslut eller att personal utan formellt mandat tvingats fatta svåra och ingripande beslut. Riksrevisionen har i sin granskning särskilt pekat på att otydliga eller otillräckliga krav på bemanning över dygnet leder till variatio- ner mellan hemmen och till att riskbedömningar i praktiken inte får genomslag i bemanningsplaneringen. Riksrevisionen har i sin gransk- ning angett att ensamarbete nattetid kraftigt begränsar möjligheten att agera proportionerligt och förebyggande. När personal arbetar ensam ökar risken för att situationer eskalerar eller att mer ingrip- ande åtgärder används än vad som ann ars hade varit nödvändigt. Brister i nattbemanning har även kopplats till ökad sjukfrånvaro och svårigheter att rekrytera och behålla personal. Riksrevisionen kon- staterar också att avsaknad av kontinuerlig chefsnärvaro försvagar den interna kontrollen och ökar risken för att ingripande åtgärder används på ett sätt som inte fullt ut är rättssäkert eller proportioner- ligt. Bristande chefsstöd påverkar personalens arbetsmiljö negativt och bidrar till hög personalomsättning. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 707 Vi ser positivt på att SiS de senaste åren har fattat beslut om för- stärkt bemanning på natten, men anser samtidigt att initiativet borde ha tagits tidigare och att en likvärdighet mellan statliga hem för barn och unga bör säkerställas genom reglering i förordning för så pass grundläggande förutsättning för att skapa en trygg och säker vård- miljö. Vi föreslår därför att det på varje vårdenhet ska finnas tillgång till personal dygnet runt. Ett statligt hem för barn och unga ska minst ha en chef i tjänst dygnet runt och en vårdenhet ska ha minst två personal i tjänst under natten. Ett uttryckligt krav på tillgång till personal dygnet runt syftar till att säkerställa att verksamheten all- tid har faktisk beredskap att hantera akuta situationer och att barns behov av stöd och skydd inte blir tidsberoende. Kravet på chef i tjänst dygnet runt syftar till att stärka ledningsansvaret, förbättra beslutsvägarna och säkerställa att verksamheten även utanför kontors- tid leds i linje med gällande regler och barnrättsliga principer. För- slagen innebär ett tydliggörande av miniminivåer och ansvar som syftar till att komma skapa bättre förutsättningar för ett förebyg- gande, rättssäkert och tryggt vårdarbete samt för en mer effektiv uppföljning och tillsyn av verksamheterna. 8.8 Kompetens 8.8.1 Roller och kompetens Utredningens förslag På ett statligt hem för barn och unga ska det finnas en chef för verksamheten och en utsedd chef med ansvar för den sociala vår- dens innehåll och kvalitet. Chefen för ett statligt hem för barn och unga ska ha erfaren- het av liknande verksamhet och en högskoleutbildning vars inne- håll är relevant för verksamheten. Chefen för ett statligt hem för barn och unga ska ha den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda, utveckla och följa upp verksamheten. Den som är ansvarig för vårdens innehåll och kvalitet på ett statligt hem för barn och unga ska ha högskoleutbildning mot- svarande minst 180 högskolepoäng inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap, psykologi eller annat rele- Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 708 vant ämnesområde samt den sammantagna kompetens som be- hövs för att kunna utveckla och säkerställa vård av god kvalitet. Varje vårdenhet ska ha en enhetschef som leder verksamheten vid enheten. Enhetschefen får högst ha ansvar för tre vårdenheter. En enhetschef ska ha högskoleutbildning motsvarande minst 180 högskolepoäng inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap, psykologi eller annat relevant ämnesområde, samt den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda det dagliga arbetet på vårdenheten och erfarenhet av arbete inom socialt arbete eller annan relevant verksamhet. Det ska också finnas sådan personal som i övrigt behövs för att bedriva en ändamålsenlig verksamhet. Övrig personal som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling vid ett statligt hem för barn och unga ska ha minst en tvåårig eftergymnasial utbildning, eller en utbild- ning som motsvarar detta, om det inte finns särskilda skäl. Utbild- ningen ska vara inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, bete- endevetenskap eller annat relevant ämnesområde. All personal vid ett statligt hem för barn och unga ska ha per- sonlig lämplighet för anställningen. Skälen för vårt förslag Regleringen i dag På ett hem för vård eller boende ska det enligt 5 kap. 2 § SoF finnas en föreståndare för verksamheten. Det ska också finnas sådan perso- nal som i övrigt behövs för att bedriva en ändamålsenlig verksamhet. Bestämmelserna om bemanning gäller i enlighet med 1 kap. 5 § SoF även vid de särskilda ungdomshemmen. Den som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling i ett HVB ska enligt 5 kap. 4 § SoF ha minst en tvåårig eftergymnasial utbildning, eller en utbildning som motsvarar detta, om det inte finns särskilda skäl. Utbildningen ska vara inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap eller annat rele- vant ämnesområde. För föreståndaren vid hemmet gäller enligt 5 kap. 5 § SoF att han eller hon ska ha den sammantagna kompetens som behövs för att SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 709 kunna leda, utveckla och följa upp verksamheten. Föreståndaren ska ha erfarenhet av liknande verksamhet och en högskoleutbildning vars innehåll är relevant för verksamheten. Socialstyrelsen ger i HSLF-FS 2016:55 rekommendationer kring föreståndarens högskoleutbildning. I dessa anges att högskoleutbild- ningen bör omfatta minst 180 högskolepoäng och kan ha en inrikt- ning mot socialt arbete, socialpedagogik eller beteendevetenskap. Vidare bör föreståndaren ha kunskap om – den målgrupp som hemmet är avsett för och målgruppens vård- behov, – de arbetssätt och metoder som är relevanta för målgruppen, – regelverket inom socialtjänstens område som gäller den målgrupp som verksamheten är avsedd för, och – kunskap om och förmåga att tillämpa det regelverk som rör verk- samhet i form av hem för vård eller boende.129 Rollerna på särskilda ungdomshem i dag Särskilda ungdomshem har en institutionschef som är myndighetens lokala chef på plats och har ett särskilt ansvar för verksamheten på hemmet. I egenskap av verksamhetschef har institutionschefen även det övergripande ansvaret för den hälso- och sjukvård som bedrivs vid hemmet. Institutionschefer har enligt SiS arbets- och delegationsordning130 bland annat ett särskilt ansvar för att vård och behandling bedrivs på ett etiskt och rättssäkert sätt samt i enlighet med barnkonventionen, vetenskap och beprövad erfarenhet och för att barn och unga får en likvärdig, effektiv och rättssäker vård och behandling, skolunder - visning och hälso- och sjukvård. Institutionschefen har även bland annat ansvar för det systematiska kvalitetsarbetet och för säkerhet, miljö och arbetsmiljö och för att bistå tillsynsmyndigheter vid kon- troll av hemmet (se även avsnitt 4.6.1). De särskilda ungdomshemmen har även enhetschefer, vilket också avser kvalitetschef, administrativ chef, säkerhetschef och rektor som är underställda institutionschefen och ingår i dennes ledningsgrupp. 129 Allmänna råd till 5 kap. 1 § HSLF:FS 2016:55. 130 Statens institutionsstyrelse SiS (2025d). Arbets- och delegationsordning, s. 11, 20, 50–53. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 710 Vid varje särskilt ungdomshem finns en kvalitetschef och en admi - nistrativ chef. Dessa tjänster har tillkommit på senare år som ett led i att tydliggöra uppgifter och ansvar för att i högre utsträckning sätta fokus på vårdens och behandlingens kvalitet. Enhetscheferna leder det dagliga arbetet med barn och unga. De ansvarar för att medarbetare på den egna vårdavdelningen har den utbildning som behövs för den vård och behandling som vårdavdelningen bedriver. Enhetschefer på ungdomshem har det övergripande behandlingsansvaret för de barn och unga som vistas på den egna vårdavdelningen. Riksrevisionen har identifierat brister i kompetensen Riksrevisionen gjorde i sin granskning av SiS år 2024 bedömningen att personalens kompetens på särskilda ungdomshem inte är tillräck- lig för att ge barn och unga en ändamålsenlig vård och behandling. Riksrevisionen anförde att avdelningspersonalen är den viktigaste resursen i en verksamhet som pågår dygnet runt och att barns och ungas möjlighet till förändring i hög grad påverkas av personalens kompetens, gruppens funktion och vårdmiljön. Riksrevisionen kon- staterade att det förekommer olämplig personal på vissa ungdoms- hem och att även ett fåtal sådana medarbetare kan få stora negativa konsekvenser. Riksrevisionen menade att SiS därför behöver stärka arbetet med rekrytering och lämplighetsbedömning. Granskningen visade också stora skillnader mellan ungdomshem- men. Hög personalomsättning försvårar kompetensutveckling och kontinuitet i vården. Riksrevisionen bedömde att SiS behöver för- bättra arbetsmiljö, arbetsvillkor och ledarskap, samt systematiskt följa upp varför personal slutar. Vidare saknades tillräcklig intern - utbildning, särskilt kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykiatrisk problematik, trots att detta är vanligt bland de unga. Även om det finns goda exempel på fungerande kompetensmodeller ansåg Riksrevisionen att myndighetsledningen inte i tillräcklig ut- sträckning hade säkerställt att dessa har implementerats i alla verk- samheter.131 131 Riksrevisionen (2024) SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga RIR 2024:7. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 711 Barns och ungas röster om personalens kompetens I vår enkät bland barn och unga framkommer att 28 procent tycker att det hade gjort det bättre för dem att vara på särskilda ungdomshem om personalen hade mer utbildning. I barns och ungas kommentarer framkommer att både utbildning och lämplighet hos personalen är viktig för att barn och unga ska kunna ha det bättre på särskilda ung- domshem: Personal måste kunna förstå vår situation på ett bättre sätt. (Kille, 15–17 år) Bättre personal med riktig utbildning. (Tjej, 15–17 år) Det viktigaste som spelar mest roll är personligheten i jobbet plus bemötande som personalen har under deras arbetstid. (Kille, 18–20 år) Behov av hög kompetens på statliga hem för barn och unga Barn och unga som vårdas i den statliga barn- och ungdomsvården har de mest omfattande och komplexa vårdbehoven av alla barn och unga i samhällsvård. Personalens kompetens bör motsvara de beho- ven. Regleringen av att den som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling enligt 5 kap. 4 § SoF ska ha minst en tvåårig eftergymnasial utbildning, eller en utbildning som mot - svarar detta, om det inte finns särskilda skäl trädde i kraft så sent som i juli 2025. Det finns dessutom övergångsbestämmelser som gör att det kan dröja fram till och med den 1 juli 2031 innan all personal upp- fyller kraven. Vi gör därför bedömningen att det är svårt att föreslå någon ytterligare generell höjning av kompetensen för personal innan effekten av denna reglering har inträtt och utvärderats. Vi anser dock att det efter utvärderingen kan finnas ett behov av att utreda behovet av att införa en högre kompetensnivå för statliga hem för barn och unga än för andra hem. Reglering av chefsroller på statliga hem för vård av unga Vi anser inte att dagens reglering av att det ska finnas en föreståndare på ett HVB är helt relevant för den verksamhet som vi föreslår i form av statliga hem för barn och unga. Föreståndare för HVB har ofta ansvar för en mycket mindre verksamhet med vanligtvis upp till högst Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 712 20 platser. De har därför möjlighet att vara mycket mer delaktiga och närvarande i det dagliga arbetet och ansvarar för färre personal. Våra förslag i avsnitt 8.6.7 innebär att ett statligt hem för barn och unga kommer att ha mellan 30 och 65 platser. Vi anser därför att det behöver finnas en annan reglering av de krav som ska gälla för den som ska driva den verksamheten än den som finns i dag för HVB. Vi har utgått ifrån den organisation som SiS har i dag och särskilda ungdomshem men anser att i alla fall delar av den bör vara reglerad i förordning och inte bara i myndighetens egen delegationsordning. Vi föreslår därför att det på ett statligt hem för barn och unga ska finnas en chef för verksamheten. Vi föreslår en reglering i förord- ning av att chefen för ett statligt hem för barn och unga ska ha den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda, utveckla och följa upp verksamheten. Chefen för ett statligt hem för barn och unga ska ha erfarenhet av liknande verksamhet och en högskoleutbild- ning vars innehåll är relevant för verksamheten. Vi föreslår vidare att statliga hem för barn och unga även ska ha en chef med ansvar för den sociala vårdens innehåll och kvalitet. Den som är ansvarig för vårdens innehåll och kvalitet före slår vi ska ha högskoleutbildning motsvarande minst 180 högskolepoäng inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap, psykologi eller annat relevant ämnesområde, samt den sam mantagna kompe- tens som behövs för att kunna utveckla och säkerställa vård av god kvalitet. Varje vårdenhet på ett statligt hem för barn och unga ska ha en enhetschef som leder verksamheten vid enheten. För att enhetschefen inte ska ha ansvar för alltför många barn och unga samtidigt får denne högst ha ansvar för tre vårdenheter, det vill säga som mest 15 barn och unga (se förslag i avsnitt 8.7.1). En enhetschef ska ha högskole- utbildning motsvarande minst 180 högskolepoäng inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap, psykologi eller annat re- levant ämnesområde, samt den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda det dagliga arbetet på vårdenheten och erfarenhet av arbete inom socialt arbete eller annan relevant verksamhet. Utöver ovanstående roller föreslår vi en reglering av att det också ska finnas sådan personal som i övrigt behövs för att bedriva en ända- målsenlig verksamhet. Vi lämnar till myndigheten att bedöma vilka det är, men det kan till exempel handla om chef för säkerhet, fastig- hetsansvarig med mera. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 713 När det gäller kompetensen för övrig personal som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling vid ett statligt hem för barn och unga föreslår vi att samma reglering som nyligen införts för HVB även ska gälla för statliga hem för barn och unga. Det vill säga att de ska ha minst en tvåårig eftergymnasial utbildning, eller en utbildning som motsvarar det, om det inte finns särskilda skäl. Utbildningen ska vara inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap eller annat relevant ämnesområde. All personal vid statliga hem för barn och unga ska ha personlig lämplighet för anställningen precis som för personal på HVB i dag. 8.8.2 Introduktion, kompetensutveckling och handledning Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska se till att den som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling i ett statligt hem för barn och unga får den introduk- tionsutbildning som behövs för att kunna utföra sina arbetsupp- gifter. Introduktionsutbildningen ska påbörjas skyndsamt och senast sex månader efter anställning. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att personalen får den kompetensutveckling som den behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att personalen får kontinuerlig handledning. Den som ger handled- ning till personalen ska ha relevant examen på minst grund nivå från högskola och personlig lämplighet. Skälen för vårt förslag Dagens reglering Att personalen vid HVB ska få den introduktion, handledning och kompetensutveckling som de behöver för att kunna utföra sina arbets- uppgifter regleras i dag i myndighetsföreskrifter, se 5 kap. 4 § HSLF- FS 2016:55. Det är den som bedriver verksamheten som ska se till att detta ges. I allmänna råd till bestämmelsen anges att introduktion av Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 714 ny personal, handledning och kompetensutveckling bör förmedla kunskap om – etik och bemötande, – målgruppen, – de placerade personernas behov, – hur man kan stödja personer som varit med om krissituationer och andra svåra livshändelser, – de arbetssätt och metoder som används, – vikten av att de placerade personerna görs delaktiga, – konflikthantering och hur personalen ska agera i akuta situatio- ner som innefattar hot eller våld, och – för verksamheten relevant regelverk. Utredningen om HVB för barn och ungas förslag om introduktion, handledning och kompetensutveckling Utredningen om HVB för barn och unga anser att det behöver säker- ställas i förordning att den som bedriver verksamhet i form av hem för barn och unga ska ansvara för att personal ges introduktion, hand- ledning och kompetensutveckling samt att handledningen ska vara kontinuerlig med särskilda kompetenskrav för handledaren. Även föreståndaren tillhör personalen och ska omfattas av kravet på in - troduktion, kompetensutveckling och handledning. Det grundläg- gande skälet till utredningens förslag är att personalens kompetens hela tiden behöver vara rätt i förhållande till barnens och de ungas rättigheter och behov i hem för barn och unga. Utredningen anser även att de befogenheter och andra åtgärder för en trygg och säker vård som föreslås införas vid hem för barn och unga ställer nya krav på personalens kompetens i det dagliga arbetet. Det är personalen som kommer att verkställa sådana åtgärder och befogenheter såväl som nämndens och föreståndarens beslut och måste kunna hantera sådana uppgifter rättssäkert och med ett gott och respektfullt be - mötande av barn och unga.132 132 SOU 2025:84 s. 416. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 715 När det gäller handledning föreslår Utredningen om HVB för barn och unga att för att säkerställa att personal får kontinuerligt stöd med att förebygga konfliktfyllda situationer ska det införas ett krav på att personal vid hem för barn och unga får kontinuerlig handledning. Med kontinuerlig avser utredningen att handledningen inte enbart ges på förekommen anledning eller inledningsvis utan regelbundet under hela anställningen. En jämförelse kan göras med vad som gäller för handledning för familjehem i vissa fall. Enligt 3 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2018:2) om konsulentverk- samheter, ska den personal som föreslår familjehem och jourhem eller lämnar stöd och handledning till sådana hem ha relevant högskole- utbildning och erfarenhet för dessa arbetsuppgifter. Personalen ska även ha personlig lämplighet. I allmänna råd till bestämmelsen anges att personalen bör ha kunskap om barns utveckling, de särskilda be- hov som placerade barn kan ha, och det regelverk på socialtjänstens område som är relevant. Det anges också att den personal som själv- ständigt lämnar stöd och handledning bör ha en högskoleutbildning som omfattar minst 180 högskolepoäng och har en inriktning mot socialt arbete, socialpedagogik eller beteendevetenskap. Utredningen konstaterar att behovet av handledning med hög kvalitet knappast kommer att vara mindre vid hem för barn och unga.133 Introduktion, kompetensutveckling och handledning för personal vid statliga hem för barn och unga ska regleras Arbetet på statliga hem för barn och unga ställer omfattande krav på personalens kompetens, omdöme och förhållningssätt. Barn och unga som placeras på särskilda ungdomshem har ofta sammansatta behov. Att möta dessa behov kräver en kombination av teoretisk kunskap, praktisk förmåga och relationell kompetens. Även personal med 2-årig eftergymnasial utbildning behöver stöd för att utveckla den specifika kompetens som krävs i den här typen av verksamhet. En strukturerad och anpassad introduktion är där - för avgörande för att nyanställda ska kunna utföra sitt arbete med kvalitet och säkerhet. Det gäller även medarbetare som tidigare har arbetat i liknande verksamheter men med andra målgrupper eller arbetssätt. En väl fungerande introduktion är en grundförutsättning för att nyanställd personal snabbt ska kunna agera professionellt och 133 SOU 2025:84 s. 418. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 716 självständigt i sitt arbete. Introduktionen bör fylla flera funktioner, skapa förståelse för verksamhetens uppdrag, tydliggöra regelverk och ge praktiska verktyg för att hantera vardagliga och komplexa situa- tioner. Utan en tillräcklig introduktion finns risk att personal agerar osäkert eller inkonsekvent, vilket kan påverka både kvaliteten i vården och säkerheten för barn, unga och personal. En strukturerad intro- duktion bidrar därför till ökad rättssäkerhet och en mer likvärdig vård. Vi föreslår därför att Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård ska ansvara för en central introduktion som kan anpassas i inne- håll och omfattning utifrån vilken roll personalen har och om perso- nalen till exempel är timanställd eller fast anställd, men som ändå säkerställer att den grundintroduktion personer som arbetar på stat- liga hem för barn och unga får är densamma oavsett vilket hem de arbetar på och därmed säkerställer en likvärdig kunskap att utgå ifrån. Vi anser att det är positivt att SiS på senare år har tagit fram en intro- duktionsutbildning för anställda. Det finns dock ingen reglering av att anställda ska gå utbildningen och uppgifter till utredningen gör gällande att det fortfarande är ett stort antal personal som inte har gått utbildningen. Vi anser därför att det bör regleras att personal ska gå introduktionsutbildningen skyndsamt men senast sex måna der efter anställning. Utöver den centrala introduktionen behöver myndigheten även ansvara för att den anställde får en lokal introduktion på det hem där han eller hon ska arbeta för att lära sig om lokala rutiner och arbetssätt. Kunskapsläget inom områden som barns utveckling, psykisk ohälsa, neuropsykiatriska tillstånd och behandlingsmetoder förändras över tid. Samtidigt utvecklas regelverk och riktlinjer för socialtjänstens arbete. För att säkerställa att verksamheten vilar på aktuell kunskap och evidens krävs att personalen ges möjlighet att kontinuerligt upp- datera och fördjupa sin kompetens. Kompetensutveckling är också en förutsättning för att personalen ska kunna bidra till ett systema- tiskt kvalitetsarbete. Det inkluderar att identifiera utvecklingsbehov, tillämpa nya arbetssätt och säkerställa att insatserna håller hög kva- litet över tid. Utan en sådan kontinuitet riskerar verksamheten att präglas av föråldrade metoder eller bristande följsamhet till gällande kunskapsstöd. Personalens kompetens är särskilt avgörande med tanke på att de i praktiken verkställer beslut och åtgärder som kan vara ingripande för barnet eller den unge, exempelvis i situationer som rör begränsningar, konflikthantering eller användning av sär- SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 717 skilda befogenheter. Särskilt viktigt är det att personalen har kun - skap om förebyggande arbetssätt för att minska behovet av tvångs- åtgärder. Ett väl utvecklat professionellt förhållningssätt, kombinerat med evidensbaserade metoder, kan bidra till att konflikter hanteras i ett tidigt skede och att mer ingripande åtgärder undviks. Genom att säkerställa hög och likvärdig kompetens hos personalen stärks förutsättningarna för att dessa åtgärder genomförs på ett rättssäkert, proportionerligt och respektfullt sätt. Vi ser också ett behov av att all personal i statliga hem för barn och unga får stöd att arbeta med könsskillnader mellan barn och unga så att risker för bristande jämställdhet i vården kan identifieras och förebyggas genom ett gott och respektfullt bemötande i det dagliga arbetet. Handledningen utgör ett centralt verktyg för att omsätta kunskap i praktiken och för att utveckla det professionella omdömet. Genom handledning ges personal möjlighet att reflektera över konkreta situa- tioner, analysera sitt eget handlande och utveckla strategier för att hantera svåra möten och konflikter. Handledningen har också en vik- tig arbetsmiljöfunktion. Arbetet vid statliga hem för barn och unga innebär ofta exponering för hot, våld och andra känslomässigt krä- vande situationer. Regelbunden handledning bidrar till att förebygga stress, minska risken för utbrändhet och stärka personalens förmåga att upprätthålla ett professionellt och empatiskt bemötande även under pressade förhållanden. För att handledningen ska ha avsedd effekt krävs att den håller hög kvalitet. Det motiverar att det införs krav på handledarens kompetens, så att handledningen vilar på rele- vant teoretisk grund och beprövad erfarenhet. Kravet på personlig lämplighet är också centralt, eftersom handledningssituationen ställer höga krav på pedagogisk förmåga, omdöme och etisk medvetenhet. Vi anser att kraven på introduktion, handledning och kompetens- utveckling är så grundläggande för verksamhetens kvalitet att de bör regleras på förordningsnivå, snarare än enbart i föreskrifter. En sådan reglering tydliggör huvudmannens ansvar och skapar bättre förutsätt- ningar för tillsyn och uppföljning. Genom att införa enhetliga krav kan också variationer mellan olika verksamheter minska, vilket bidrar till en mer likvärdig vård över landet. Det är särskilt angeläget med tanke på att barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård befinner sig i en utsatt situation och Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 718 är beroende av att samhällets insatser håller hög kvalitet oavsett var i landet de vårdas. Vi föreslår därför att: – Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ansvara för att den som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling i ett statligt hem för barn och unga får den introduk- tionsutbildning som de behöver för att kunna utföra sina arbets- uppgifter. Introduktionsutbildningen ska påbörjas skyndsamt och senast sex månader efter anställning. – Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för att personalen får den introduktion och kompetensutveckling som de behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. – Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för att personalen får kontinuerlig handledning. Den som ger handled- ning till personalen ska ha relevant examen på minst grundnivå från högskola och personlig lämplighet. Det bör tilläggas att regeringen har gett Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram en nationell föreståndarutbildning för att säkerställa ett kompetent ledarskap på HVB och stödboende. Det uppdraget ska avrapporteras senast den 14 januari 2028. 134 Vi lämnar inga förslag inom det området, men vill framhålla vikten av utbildningar för chefer och arbetsledare i de statliga hemmen för barn och unga. Regeringen bör bedöma om Socialstyrelsens förslag till föreståndarutbildning behöver kompletteras eller utvecklas för att också svara mot beho- ven där i anslutning till att den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga införs. 134 Regeringen, Socialdepartementet (2025) Uppdrag till Socialstyrelsen att stötta arbetet med att stärka kompetensen och kvaliteten på HVB och stödboende. Regeringsbeslut III:4 2025-06-19, S2025/00760, S2025/01231 (delvis). SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 719 8.8.3 Kunskapsbaserat arbete för att förebygga tvångsåtgärder Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska se till att personalen får kontinuerlig utbildning och handledning i kun - skapsbaserade metoder och arbetssätt för att förebygga behov av fysiska ingripanden och användningen av särskilda befogenheter. Utredningens bedömning Regeringen bör ge Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser inom kunskaps- baserade metoder och arbetssätt för att förebygga tvångsåtgärder för all personal vid statliga hem för barn och unga. Regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram ett stödmaterial till barn och unga som vårdas i statlig barn- och ung- domsvård om vad som är lämpligt och korrekt beteende mellan personal och barn och unga och vilka rättigheter barn och unga har. Skälen för vår bedömning och vårt förslag Fortsatt stora brister i SiS användande av tvångsåtgärder Felaktigt använda tvångsåtgärder kan utgöra intrång i enskilda barns och ungas grundläggande fri - och rättigheter. Aktörer som FN:s kommitté för barnets rättigheter, IVO, JO, Barnombudsmannen, Institutet för mänskliga rättigheter, Barnrättsbyrån och Riksförbun- det Attention har samtliga lyft brister i hur tvångsåtgärder används vid de särskilda ungdomshemmen. SiS själva lyfter i sin rapport En kartläggning och analys över avskiljningar och fysiska ingripanden på SiS ungdomshem135 att det finns stor potential för att minska behovet av avskiljningar och fysiska ingripanden, och att det finns en tydlig utvecklingspotential i det förebyggande och relationella arbetet och 135 Statens institutionsstyrelse SiS (2026c). En kartläggning och analys över avskiljningar och fysiska ingripanden på SiS ungdomshem, dnr 1.1.3-4593-2026 s. 37. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 720 i hur risker identifieras och hanteras i ett tidigare skede. Se vidare avsnitt 5.3.2 och 11.2.4. Några röster från barn och unga som vi har pratat med på de särskilda ungdomshemmen ger en bild av problemen (se även av- snitt 5.5.3): Ibland är det faktiskt personalen som triggar igång bråk. Några av dem höjer rösten eller hotar med konsekvenser direkt i stället för att försöka snacka lugnt. Det gör allt värre, och det känns som att de inte kan han- tera konflikter. (Pojke 15 år) En del anställda verkar nästan rädda för oss eller så dömer de oss direkt som bråkstakar. Då blir det svårt att få någon hjälp av dem. Man mär- ker vilka som har hjärtat på rätt ställe och vilka som bara är här för att få lön. (Pojke 16 år) Jag var inte en person som slogs innan, men här inne har jag hamnat i fler slagsmål än jag kan räkna. Miljön gör en aggressiv, man går på spänn hela tiden. Till slut exploderar man för minsta lilla. (Pojke 18 år) Kunskapsbaserat arbete för att förebygga tvångsåtgärder Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har gett ut en systematisk översikt om interventioner för att förebygga och minska tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård och institutions- vård av barn och unga. Den systematiska översikten omfattar även etiska aspekter. Huvudbudskapet i SBU:s kunskapssammanställning är att det finns interventioner som kan minska användningen av tvångsåtgär- der i både psykiatrisk vård och institutionsvård för barn och unga. Dessa interventioner syftar till att skapa en vårdmiljö som präglas av samarbete och stödjande relationer. Detta sker genom förändrad organisatorisk kultur och ökad kunskap hos personalen och led - ningen. I en sådan miljö ges personalen bättre förutsättningar att förstå och bemöta barnets svårigheter samt att tillsammans med barnet hitta lösningar utan att använda tvång. SBU drar slutsatsen att interventioner som syftar till att förändra organisation och personalens arbetssätt kan minska antalet tvångs - åtgärder såsom avskiljningar eller fasthållningar i institutionsvård för barn och unga. Exempel på det är bland annat olika traumainforme- rade interventioner. Samtidigt konstaterar SBU att de interventioner som är mest framgångsrika i att minska användningen av tvångsåtgär- SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 721 der också är de som i större utsträckning motsvarar barnens, de ungas och personalens uttalade behov. Arbetssätten bygger på en värde - grund som erkänner barns och ungas delaktighet, främjar stödjande relationer och en trygg vårdmiljö, samtidigt som de erbjuder per - sonalen redskap och stöd för att agera medvetet och förebyggande. SBU framhåller att ömsesidiga och respektfulla relationer mellan barnen och vårdpersonalen är grunden i arbetet med att förebygga tvångsåtgärder. Samarbetsinriktad vård stärker barnens och de ungas tillit och engagemang vilket motverkar den maktobalans som tvångs- vård innebär. Att arbeta tvångsförebyggande kräver därför en fördju- pad självreflektion hos personalen och en beredskap att ompröva roller, värderingar och normer. Tvångsförebyggande arbete förutsätter också långsiktiga resurser samt aktivt och uthålligt arbete i hela orga- nisationen. De framgångsrika interventionernas innehåll kan enligt SBU be- skrivas utifrån individnivå (behandlingskomponenter) och struktu- rell nivå (organisatoriska komponenter). Behandlingskom ponen- terna omfattar bland annat (1) träning till barnet i att hantera svåra känslor, (2) gemensam säkerhetsplanering och problemlösning, samt (3) kamratstöd. De organisatoriska komponenterna omfattar exem- pelvis (1) ledningens stöd för förändringsarbete, inklusive minskad användning av tvångsåtgärder, (2) utbildning och kontinuerlig hand- ledning för chefer och personal, (3) samarbete mellan personal samt med barn och familjer, samt (4) systematisk uppföljning. Det går inte att fastställa vilka enskilda komponenter som är av- görande för effekten. I SBU:s rapport framträder inte enbart vikten av enskilda komponenter utan även hur det förebyggande arbetet stöds av organisatoriska strukturer och en gemensam förståelse av målen med vården. Det kan handla om att etablera struk turer för kontinuerlig implementering, tydliggöra vad ledningsstöd innebär i praktiken, planera när utbildning ska genomföras och av vem – samt hur verksamheten hanterar exempelvis personalomsättning. För verk- samheterna kan det innebära att även planera i vilken ordning och omfattning de olika komponenterna kan införas i prak tiken. Det finns också organisatoriska förhållanden som kan utgöra hinder och risker i arbetet med att förebygga användningen av tvångsåtgärder. Hög personalomsättning och bristande samsyn inom personalgrupper kan skapa ett otryggt vårdklimat. Bristande delaktighet och inflytande för personalen kan leda till frustration, maktlöshet och misstro. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 722 SBU poängterar vidare att forskningen visar att ett förebyggande arbete i tvångsvården kräver ett förändrat tankesätt snarare än enbart nya metoder. Den professionella självbilden utvecklas med ökad med- vetenhet om egna reaktioner, relationella mönster och en fördjupad förståelse för barns och ungas behov. Personalen behöver ompröva sin yrkesroll och sitt förhållningssätt i utmanande situationer. De behöver förändra sitt eget synsätt kring konflikter, bemötande och relationsskapande för att åstadkomma en mer stödjande vårdmiljö. Detta synsätt behöver även stödjas på ledningsnivå.136 Forskningsstudie av barns och ungas erfarenheter av personalens bemötande Forskare har undersökt hur personalens bemötande på särskilda ung- domshem och barn- och ungdomspsykiatriska kliniker (BUP) påver- kar barns och ungas upplevelse av vårdmiljön med särskilt fokus på situationer som innefattar hot och våld. Av rapporten framgår att barn och unga identifierade flera återkommande faktorer som bidrog till frustration och i förlängningen hot och våld. Faktorer som skapar frustration var brist på meningsfulla aktiviteter i vårdmiljön, regler som upplevdes svåra att förstå eller som tillämpades inkonsekvent, en känsla av osäkerhet kring hur vården skulle utvecklas och spän- ningar och konflikter mellan intagna barn och unga. Personalens sätt att bemöta barn och unga visade sig vara avgörande för hur vården upplevdes. Tre tydliga bemötandestilar identifierades: – Omsorgsinriktat bemötande: Personal som var respektfull, om- tänksam och pålitlig skapade en känsla av trygghet och ömsesidig tillit. Barn och unga beskrev en bättre relation till personalen i dessa fall. – Regelbaserat bemötande: Personal som var straffande, otålig eller hotfull bidrog till ökad misstro och aggressivitet bland barn och unga. – Passivt-undvikande bemötande: Personal som undvek att enga- gera sig eller ignorerade barns och ungas behov skapade känslor av frustration och isolering. 136 Statens beredning för medicinsk och social utvärdering SBU (2025). Interventioner för att förebygga och minska tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård och institutionsvård av barn och unga, s. 5–6, 87 och 154. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 723 Av studien framgick att personalens bemötande hade direkta kon- sekvenser för vårdmiljön. Ett omsorgsinriktat bemötande bidrog till en lugn och trygg miljö, medan regelbaserat eller passivt bemötande ofta resulterade i en hotfull och otrygg atmosfär. Vikten av att personal inom tvångsvård har ett välutvecklat etiskt förhållningssätt i sitt arbete understryks i rapporten. Etik, säkerhet och bemötande bör vara centrala ledord. Tvångsvård är ett ingrepp som kräver hög vårdkvalitet, och personalen måste arbeta för att skapa en så trygg och meningsfull miljö som möjligt. Samtidigt är delaktighet avgörande för barns och ungas upplevelse av värdighet och meningsfullhet i vården. I rapporten framhölls vikten av att: – främja ett omsorgsinriktat bemötande där man gör barn och unga delaktiga i vården, – minska rigida regler och oförutsägbarhet genom att ha en tydlig och konsekvent struktur i vården som bidrar till ökad förutsäg- barhet och minskar konfliktrisken, – fokusera på individuella behov och stöd för att minska risken för våld och hot, och – stärka personalens etiska förhållningssätt genom utbildning och kontinuerlig reflektion kring värdegrunder och bemötande.137 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ge utbildning och handledning för att förebygga tvångsåtgärder De brister som har konstateras i SiS arbete med att förebygga omoti- verat användande av tvångsåtgärder samt regelrätta övergrepp är oacceptabla och har inte förbättrats nämnvärt trots åtgärder. I den kartläggning över avskiljningar och fysiska ingripanden som SiS gav ut våren 2026 beskrivs att ungdomshemmen i efterhand bedömer att ungefär en tredjedel av avskiljningarna eventuellt hade kunnat förebyggas genom mer anpassade miljöer, alternativa arbetssätt och en ökad närvaro i kritiska skeden. Vidare konstaterar SiS i rapporten att det strukturerade förebyggande arbetet kan förbättras och ger 137 Statens institutionsstyrelse SiS (2023). Tvångsvårdade ungdomars erfarenheter av personalens bemötande vid SiS- och BUP-institutioner. Forskningsrapport av Ingemar Engström m.fl. Institutionsvård i fokus, rapport nr 2 2023, s. 49–56. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 724 följande rekommendationer för att minska behovet av att använda avskiljning och fysiska ingripanden: • tidig identifiering och samordnad vård för de med komplex pro- blematik, • ett stärkt förebyggande och relationellt arbetssätt, • utvecklade arbetssätt för att förebygga ingripanden vid vård i enskildhet, • bättre förmåga att bedöma risk för våld, • ökad förmåga hos medarbetarna att förebygga och hantera vålds- incidenter, och • höjd kompetens om avskiljningar och fysiska ingripande. I rapporten konstateras att frekvensen av avskiljningar och fysiska ingripanden under perioden 2023–2025 var ungefär 4,5 gånger större för flickor än för pojkar. De aktuella resultaten visar på att det även finns skillnader vad gäller hur och när avskiljningar och fysiska in- gripanden tillämpas för olika målgrupper. Det indikerar enligt SiS att det finns ett behov av målgruppsanpassade insatser för specifika ungdomshem och avdelningar, exempelvis i form av särskilt anpassad kompetensutveckling. För att minska behovet av avskiljningar och fysiska ingripanden bör SiS enligt rapporten fortsatt utveckla arbets- sätt som är systematiskt förebyggande och relationsbaserade, med fokus på delaktighet, trygghet och stabilitet i vårdmiljön. Detta för- utsätter att de organisatoriska förutsättningarna stärks genom tyd- ligt ledningsstöd, kontinuerlig kompetensutveckling, handledning samt systematisk uppföljning.138 Vi föreslår därför att Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård utöver det ansvar för introduktion, kompetensutveckling och handledning som vi föreslår i avsnitt 8.8.3 även ska ha ett särskilt ansvar för att personalen får kontinuerlig utbildning och handled- ning i kunskapsbaserade metoder och arbetssätt för att förebygga behov av fysiska ingripanden och användningen av särskilda be - fogenheter. 138 SiS (2026c) s. 5 och 36. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 725 Uppdrag till SiS/Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att ge utbildning om traumainformerad vård och omsorg SBU:s systematiska översikt av interventioner som kan förebygga och minska användningen av tvångsåtgärder i bland annat institutions - vård för barn och unga visar att det behövs ett samlat arbete med vårdmiljön, barns och ungas delaktighet i vården och personalens kompetens och utrymme för reflektion i arbetet. Dessa insatser stäl- ler krav på en förändrad organisatorisk kultur och ökad kunskap hos personalen och ledningen. I detta kapitel lämnar vi förslag inom alla dessa områden i syfte att statliga hem för barn och unga ska ha de rätta förutsättningarna för en god vård. Det innehåller förslag till åt- gärder som syftar till att förebygga våldsanvändning och att säker- ställa att tvångsåtgärder inte vidtas utan stöd i lag. Vi vill dock ytterligare understryka betydelsen av att alla chefer och all övrig personal i hemmen har en grundläggande kunskap om traumainformerat vård- och omsorgsarbete. SiS har genomfört ut- bildningssatsningar om förhållningssättet Traumamedveten omsorg (TMO) till psykologer på särskilda ungdomshem. Vi anser att det behövs motsvarande satsningar riktade till all personal i särskilda ungdomshem och senare i statliga hem för barn och unga, det vill säga personal som arbetar med social vård, skola eller hälso- och sjukvård. Denna utbildningssatsning bör kunna ges i anslutning till yrkesintro- duktionen för nyanställd personal och som en del av kompetens - utvecklingen för personal som redan är anställd i hemmen. Trauma- medveten omsorg bör även ingå i introduktionen av vikarier och tim- anställd personal och kan då eventuellt genomföras som en digital utbildning. Som framgår av SBU:s systematiska översikt kan brist- ande samsyn bland personal vara ett hinder för användningen av in- terventioner som förebygger användningen av tvångsåtgärder. Vi anser därför att det är nödvändigt att utbildningen når all personal. Mot den bakgrunden bedömer vi att regeringen bör ge först SiS och senare Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i uppdrag att genomföra sådana utbildningsinsatser om traumainformerat vård- och omsorgsarbete i enlighet med vad vi beskriver ovan. Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 726 Uppdrag om stödmaterial till barn och unga Efter att det rapporterats i medierna i Norge att anställda på norska institutioner hade utsatt barn och unga där för allvarliga sexuella över- grepp har Barn-, unge- og familiedirektoratet (Bufdir) presenterat ett nytt stödmaterial för att förebygga övergrepp.139 I Bufdirs material rekommenderas att institutionen ska genom- föra ett samtal med barnet eller den unge inom två veckor från att barnet eller den unge blivit placerad med syfte att ge kunskap och information så att barnet eller den unge kan identifiera gränsöver- skridande beteende från personalen och säga ifrån om de upplever det. Samtalet ska utgå från två filmer som Bufdir tagit fram tillsam- mans med barn och unga. Filmerna handlar om vad som är en normal relation mellan en ungdom och en personal och hur grooming från en personal går till. Vi bedömer att regeringen bör ge Barnombudsmannen eller annan lämplig myndighet i uppdrag att ta fram liknande stödmaterial till barn och unga som vårdas på statliga hem för barn och unga. Det vill säga praktiskt och konkret stödmaterial som hjälper barn och unga att förstå vad som är lämpligt och korrekt beteende mellan personal och barn och unga och vilka rättigheter de har, samt att materialet ska tas fram tillsammans med barn och unga med egna erfarenheter av sluten institutionsvård. Ett sådant uppdrag bör initieras snabbt och börja användas av personal i de nuvarande särskilda ungdomshemmen innan det kan fortsätta i statliga hem för barn och unga. 8.8.4 Om tillgång till övrig kompetens Våra förslag angående tillgång till psykolog enligt socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, övrig hälso- och sjukvårdspersonal samt tillgång till tandvård finns i kapitel 10. 139 Barn-, unge- og familidirektoratet Bufdirektoratet. Nytt tiltak etter overgrepssaker på institusjonar: https://www.bufdir.no/aktuelt/nytt-tiltak-etter-overgrep-pa-institusjonar/ [2026-06-27]. SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 727 8.9 Övriga bestämmelser vid de statliga hemmen för barn och unga Utredningens förslag Bestämmelsen i 22 kap. 10 § andra stycket socialtjänstlagen om att nämnden ska ge dem som vårdar barn i ett familjehem, jour- hem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende råd, stöd och annan hjälp ska inte gälla för vård i ett statligt hem för barn och unga. Bestämmelserna om underrättelse vid sjukdom och om instäl- lelse till domstol eller annan myndighet i 5 kap. 8 och 10 §§ social- tjänstförordningen ska gälla vid ett statligt hem för barn och unga. Skälen för vårt förslag I 22 kap. 10 § andra stycket SoL finns en bestämmelse om social - nämndens skyldighet att ge dem som vårdar barn i ett familjehem, jourhem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller bo- ende råd, stöd och annan hjälp som de behöver. Eftersom begrep- pet hem för vård eller boende enligt dagens reglering omfattar även särskilda ungdomshem, har denna gällt även där. Vi ser dock inte att det finns något behov av att socialnämnden ska ha en reglerad skyldighet att ge råd, stöd och annan hjälp till de statliga hemmen för barn och unga. Vi anser att en statlig myndighet ska kunna till- handahålla den typen av råd, stöd och hjälp själva. Bestämmelsen ska därför inte ändras så att den omfattar vård i den nya placeringsfor- men vi föreslår. I 5 kap. 8 § SoF regleras att om den som vårdas i ett hem för vård eller boende drabbas av allvarlig sjukdom eller allvarligt olycksfall, ska en närstående och socialnämnden underrättas så snart det är möjligt. I 5 kap. 10 § SoF regleras att om en domstol eller en annan myndig- het begär att den som vårdas i ett HVB ska inställa sig till myndig - heten, ska han eller hon ges möjlighet att göra det. Om inställelsen är uppenbart olämplig ur vårdsynpunkt eller av något annat skäl inte är möjlig, ska detta genast anmälas till myndigheten. Vi bedömer att dessa bestämmelser bör gälla även vid statliga hem för barn och unga. Eftersom hemmen enligt vårt förslag inte längre Statliga hem för barn och unga SOU 2026:52 728 kommer att ingå i placeringsformen hem för vård eller boende och därmed inte längre omfattas av regleringen i 5 kap. SoF, ska motsvar- ande bestämmelser läggas till i det nya kapitlet om statliga hem för barn och unga i socialtjänstförordningen. 8.10 Bemyndiganden Utredningens förslag Nuvarande bestämmelse som innebär att regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrif- ter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid särskilda ungdomshem ska gälla även för den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga. Nuvarande bestämmelse om att Socialstyrelsen får meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, per - sonliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid särskilda ungdoms- hem som bedrivs av Statens institutionsstyrelse ska gälla för verksamhet vid statliga hem för barn och unga som bedrivs av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Skälen för vårt förslag Enligt 31 kap. 1 § andra stycket SoL får regeringen eller den myn - dighet som regeringen bestämmer meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid sådana LVM-hem och särskilda ungdomshem som avses i 9 kap. 8 § SoL. Regeringen har med stöd av bestämmelsen bemyndigat Socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid särskilda ungdomshem som bedrivs av Statens insti- tutionsstyrelse (se 18 kap. 2 § SoF). Vi har föreslagit att vård vid ett statligt hem för barn och unga införs som en egen placeringsform i en ny bestämmelse i socialtjänst- lagen och att det i socialtjänstförordningen ska införas ett nytt kapitel om statliga hem för barn och unga. En övervägande del av regleringen om verksamheten vid statliga hem för barn och unga kommer därmed att finnas i socialtjänstförordningen. Vi bedömer att flertalet av dessa SOU 2026:52 Statliga hem för barn och unga 729 bestämmelser kan beslutas av regeringen med stöd av 31 kap. 1 § andra stycket SoL. De nuvarande bestämmelserna om bemyndigande ska enligt vår bedömning gälla även för den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga och den verksamheten vid statliga hem för barn och unga som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bedriver. Bestämmelsen i 31 kap. 1 § andra stycket SoL och 18 kap. 2 § SoF ska ändras i enlighet med detta. Någon ändring i sak är inte avsedd. Vår bedömning är att sådana föreskrifter och/eller allmänna råd sannolikt kommer att behövas vid de statliga hemmen för barn och unga. Det innebär att Socialstyrelsen även fortsättningsvis kan med- dela sådana föreskrifter som behövs i verksamhet vid statliga hem för barn och unga som bedrivs av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. 731 9 Skolverksamhet 9.1 Inledning 9.1.1 Uppdraget Av våra direktiv framgår att utredningen har i uppdrag att se över skolverksamheten inom den statliga barn- och ungdomsvården. Vi ska, med utgångspunkt i Skolinspektionens granskning Skola inom statlig tvångsvård, analysera och föreslå åtgärder för att stärka lik - värdigheten, säkerställa undervisningstiden, ytterligare höja utbild- ningens kvalitet och skapa kontinuitet i elevernas skolgång. Vi ska även analysera och föreslå åtgärder för att säkerställa en definition av giltig och ogiltig frånvaro anpassad till denna skolverksamhet, införa frånvarorapportering och öka skolnärvaron. Slutligen ska vi analysera behovet av tydligare bestämmelser när det gäller den stat- liga barn- och ungdomsvårdens skolverksamhet och vid behov före- slå förändringar och lämna nödvändiga författningsförslag. Av direk- tiven framgår att vi ska beakta Utredningen om varaktigt förbättrad trygghet och studiero i skolan (U 2023:06) som ska lämna förslag om ett nationellt frånvaroregister1. 9.1.2 Ett vårdande uppdrag i förening med stöd för utbildning och hälsa Utbildning är, tillsammans med social vård och hälso- och sjukvård, en central del i det uppdrag som vi föreslår för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Detta stöds av forskningen som ger starkt stöd för att den sociala vården för barn och unga som är pla- 1 Utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan har senare avrapporterat sitt arbete i betänkandet Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan, SOU 2025:8. Skolverksamhet SOU 2026:52 732 cerade i institutioner behöver förenas med stöd för både utbildning och hälsa.2 I detta kapitel beskriver vi de rättsliga förutsättningarna för skol- verksamheten inom Statens institutionsstyrelse, fortsatt SiS, vi be- lyser behoven av att bedriva skolverksamhet inom statlig barn- och ungdomsvård samt beskriver skolans verksamhet och organisation inom den nuvarande myndigheten. Vi redogör sedan för arbetet kopplat till skolnärvaro och frånvarohantering samt för en del av de utvecklingsarbeten som i nuläget sker inom SiS skolverksamhet. Avslutningsvis redogörs för våra överväganden och bedömningar inom skolområdet. Ett centralt område i reformen av den statliga barn- och ungdoms- vården är att stärka det vårdande uppdraget och att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativt god vård, skola och be - handling. Vi har i tidigare avsnitt 8.5 lämnat förslag på reglering av bland annat vårdinnehåll och differentiering i statliga hem för barn och unga. I avsnitt 10.4 lämnar vi förslag om stöd kopplat till hälsan för barn och unga som vårdas på statliga hem för barn och unga. Dessa tre områden beskrivs i våra direktiv som nödvändiga bestånds- delar i en reformerad barn- och ungdomsvård. Skola och utbildning har historiskt varit en del i de sociala insat- serna för barn och unga. Institutionsvård för barn och unga hörde i början av 1900-talet till skoldistriktens ansvar och inte till den tidens offentliga former för socialt stöd. Senare kallades den typ av institu- tioner som motsvarar de särskilda ungdomshemmen för skolor inom barn- och ungdomsvården samt ungdomsvårdsskolor. De inskrivna barnen och ungdomarna beskrevs i lagstiftningen som elever. Med socialtjänstreformen i början av 1980-talet försvann flera av de tidigare formella eller direkta kopplingarna till utbildning. Social- tjänsten blev en ny, samlad samhällssektor med ansvar för sociala insatser medan skolan, liksom hälso- och sjukvården, blev en separat sektor med egna sektorsövergripande lagar. Placerade barn och unga skulle få tillgång till utbildning på samma villkor som andra barn och unga enligt den så kallade normaliseringsprincipen.3 Över tid har pendeln åter svängt och i dag har SiS ansvar för skola och elevhälsa och det bedrivs även viss hälso- och sjukvård inom myn- 2 SOU 2025:84 Hem för barn och unga För en trygg, säker och meningsfull vård. Betänkande av Utredningen om. HVB för barn och unga, s. 914–915. 3 SOU 2023:66 För barn och unga i samhällsvård. Betänkande av Utredningen om barn och unga i samhällets vård, s. 157–159. SOU 2026:52 Skolverksamhet 733 digheten. Det pågår flera arbeten för att säkerställa att barn och unga inom social institutionsvård får tillgång till ett koordinerat stöd inom dessa tre områden. Med rätt social vård kan barn och unga tillgodo- göra sig utbildning och hälso- och sjukvård och omvänt. Den sociala vården har i sig också flera beröringspunkter med såväl pedagogiskt arbete som psykosociala och hälsofrämjande insatser. Det gäller inte minst i det grundläggande stöd som många barn och unga i institu- tionsvård behöver för sociala och praktiska färdigheter och stärkta funktionsförmågor inom olika livsområden. Den statliga barn- och ungdomsvården behöver därför utveckla ett samlat och tvärprofes- sionellt arbete där insatser för behandling, hälsa och lärande stödjer varandra utifrån varje barns och ung persons rättigheter och behov. Det har också införts stöd för obruten skolgång när placeringar in- leds och avslutas med SiS som en av de drivande aktörerna. Skolans roll inom den statliga barn- och ungdomsvården har stärkts under de senaste åren där myndigheten tydliggjort att övriga insatser ska syfta till att främja en lyckad skolgång. Utredningen vill framhålla vikten av fortsatt arbete inom den statliga barn- och ungdomsvården för att, utifrån dagens förutsätt- ningar, stärka och utveckla sammanhanget mellan social vård och stöd för utbildning och hälsa utifrån en helhetssyn på barnets eller den unges rättigheter och behov. 9.2 Skolverksamhet för barn och unga på särskilda ungdomshem 9.2.1 Något om rätten till utbildning, övergripande mål och styrande principer Rätten till utbildning Rätten till utbildning tillhör de grundläggande mänskliga rättigheterna, vilket framgår av artikel 26 i FN:s allmänna deklaration om de mänsk- liga rättigheterna. Där anges bland annat att var och en har rätt till utbildning och att den elementära utbildningen skall vara obligato- risk. I FN:s konvention om barnets rättigheter, fortsatt barnkonven- tionen, framgår i artikel 28 att konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och ska vidta särskilda åtgärder i syfte att alla barn på sikt ska ges lika möjligheter till utbildning. Bland annat ska staterna Skolverksamhet SOU 2026:52 734 göra grundskoleutbildning obligatorisk för alla, göra olika former av gymnasial utbildning åtkomlig för alla barn, göra utbildnings- och yrkesrelaterad information och vägledning tillgänglig och åtkomlig för alla barn, uppmuntra till regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studieavbrott. Av artikel 29 framgår bland annat att skolan ska hjälpa barnet att utvecklas och att utbildningen ska syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga. Av regeringsformen, förkortad RF, framgår att den enskildes per- sonliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten och att det allmänna särskilt ska trygga rätten till bland annat utbildning (1 kap. 2 § RF). Rätten till utbildning fastslås också i RF, där det framgår att alla barn som om- fattas av den allmänna skolplikten har rätt till kostnadsfri grundläg- gande utbildning i allmän skola och att det allmänna ska svara för att högre utbildning finns (2 kap. 18 § RF). Den allmänna skolpliktens omfattning regleras i 7 kap. skollagen (2010:800). Övergripande mål och styrande principer inom skolan Av skollagen framgår att utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och för - ankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. I ut- bildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möj- ligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elever- nas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och ele- vers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Vidare framgår att alla ska ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet och att utbild- ningen ska vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas. Skolans övergripande mål och riktlinjer fastställs av Skolverket i de läroplaner som beslutas för varje skolform. I läroplanen definieras SOU 2026:52 Skolverksamhet 735 skolans värdegrund och uppdrag eller uppgifter samt övergripande mål och riktlinjer där de normer, värden och de kunskaper som alla elever bör ha utvecklat när de lämnar utbildningen framgår. 9.2.2 Rättsliga förutsättningar för skolverksamhet inom SiS En särskild utbildningsform I 24 kap. 8 och 9 §§ skollagen regleras vad som särskilt gäller för ut- bildning vid vistelse i särskilt ungdomshem. Där framgår att skolpliktiga barn, som inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, ska fullgöra den genom att delta i utbild- ning vid hemmet. Utbildningen ska anordnas genom försorg av huvud- mannen för hemmet. Den ska motsvara utbildningen i grundskolan eller i förekommande fall anpassade grundskolan eller specialskolan. Den som inte längre är skolpliktig och som inte lämpligen kan fullgöra skolgång på annat sätt ska genom huvudmannens försorg ges möjlighet att delta i utbildning som motsvarar sådan utbildning som erbjuds i gymnasieskolan eller anpassade gymnasieskolan. Relevanta bestämmelser i skollagen ska tillämpas med de nödvän- diga avvikelser som följer av att eleven vistas i ett särskilt ungdoms- hem. Av skolförordningen (2011:185) framgår att huvudmannen för ett särskilt ungdomshem ska fullgöra de uppgifter i fråga om utbild- ningen vid hemmet som annars huvudmannen för den skolform inom skolväsendet som utbildningen motsvarar har (14 a kap. 2 §). Mottagande i en annan kommun Av skollagen framgår att ett barn eller en elev som vistas i ett sådant hem för vård eller boende (HVB) som avses i 9 kap. 4 § socialtjänst- lagen (2005:400), SoL, och som ligger i en annan kommun har rätt att tas emot i en grundskola eller anpassad grundskola i den kom - mun där hemmet ligger (10 kap. 25 §, 11 kap. 25 § skollagen). Av socialtjänstförordningen (2025:468) framgår att med hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § SoL avses även sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Skolverksamhet SOU 2026:52 736 (särskilda ungdomshem) som drivs av Statens institutionsstyrelse (1 kap. 5 §). Fjärrundervisning Fjärrundervisning definieras i skollagen som interaktiv undervisning som bedrivs med informations- och kommunikationsteknik där ele- ver och lärare är åtskilda i rum men inte i tid (1 kap. 3 §). För fjärr- undervisning vid särskilda ungdomshem gäller samma bestämmelser om fjärrundervisning som för den skolform som utbildningen ska motsvara (21 kap. 7 §). Fjärrundervisning får bara användas i grundskolan, anpassade grundskolan, gymnasieskolan eller anpassade gymnasieskolan om det för viss undervisning inte finns någon lärare inom huvudmannens skolenhet som uppfyller kraven på legitimation och behörighet i ämnet och huvudmannen trots upprepade ansträngningar inte har lyckats anställa en sådan eller om elevunderlaget i en viss skolenhet är så begränsat att ordinarie undervisning leder till betydande orga- nisatoriska eller ekonomiska svårigheter för huvudmannen eller elever i grundskolan som läser ett eller flera ämnen enligt gymnasieskolans ämnesplaner (21 kap. 2 och 3 §§ skollagen). I grundskolan anpassade grundskolan och specialskolan får fjärrundervisning endast användas i vissa ämnen (21 kap. 4 § skollagen). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om när och under vilka förutsättningar fjärr - undervisning får användas i gymnasieskolan och anpassade gymnasie- skolan (21 kap. 6 § skollagen). Elevhälsa I skollagens 2 kap. 25 § regleras att det ska finnas elevhälsa för elever i grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser och ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. Elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och ske i samverkan med lärare och övrig personal. Elevhälsan ska vara en del av skolans kvalitets- SOU 2026:52 Skolverksamhet 737 arbete. Vid behov ska elevhälsan samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten. För medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skol- sköterska, psykolog, kurator och specialpedagog eller speciallärare. Varje elev i grundskolan, anpassade grundskolan och specialskolan ska erbjudas minst tre hälsobesök som innefattar allmänna hälso - kontroller. Hälsobesöken ska vara jämnt fördelade under skoltiden. Eleven ska dessutom mellan hälsobesöken erbjudas undersökning av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller. Varje elev i gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan ska erbjudas minst ett hälsobesök som innefattar en allmän hälsokontroll. Elever får vid behov anlita elevhälsan för enkla sjukvårdsinsatser (2 kap. 27 och 28 §§ skollagen). Huvudmän inom skolväsendet som ansvarar för elevhälsa ska erbjuda vaccinationer, utifrån nationella vaccinationsprogram, mot smittsamma sjukdomar i syfte att förhindra spridning av dessa sjuk- domar i befolkningen (2 kap. 3 a–f §§ smittskyddslagen [2004:168]). Staten får, i egenskap av huvudman för särskilda ungdomshem, överlåta ansvaret för elevhälsa till region eller kommun om båda parter är överens om detta (23 kap. 25 och 26 §§ skollagen). 9.2.3 Behov av tillgång till undervisning för barn och unga inom SiS Många av de barn och unga som placeras i SiS särskilda ungdomshem har haft en problematisk skolgång. En rapport har sammanställt re- sultat av de så kallade intagningsintervjuer enligt ADAD4 som genom- förs i samband med inskrivning av barn och unga vid särskilda ung- domshem.5 Där framgår att majoriteten av ungdomarna uppgett att de var skoltrötta, tyckte att skolan var tråkig, att de skolkar och strun- tar i läxor. Fler än hälften uppgav att de var omotiverade i skolan, hade svårigheter att hänga med i undervisningen, uppträdde störande i klassen, hade problem med lärare och att de misslyckats i skolan. En femtedel av ungdomarna uppgav att de hade avbrutit eller hoppat av grundskolan. Två femtedelar av de äldre ungdomarna gick i gym- 4 Friedman, Alfred & Utada, Arlene (1989). ADAD – Adolescent Drug Abuse Diagnosis. 5 Statens institutionsstyrelse SiS (2022 a). Ungdomar intagna på SiS särskilda ungdomshem under 2020 En tabellsammanställning av ADAD inskrivningsintervju Institutionsvård i fokus, nr 3 2022, s.48. Skolverksamhet SOU 2026:52 738 nasiet. Fler än hälften av ungdomarna som hade gått ut grundskolan hade gjort det utan betyg eller med ofullständiga betyg. Över hälf- ten uppgav att de minst en gång har blivit avstängda från skolan, en större andel av pojkarna än av flickorna. Närmare en fjärdedel angav att de hade gått om en klass. Det finns en tydlig överrepresentation av elever med intellektuell funktionsnedsättning, förkortat IF, inom SiS skolverksamhet. Ande- len elever med IF i anpassad skolform inom SiS har varierat mellan 5 och 10 procent sedan 2011. Under samma period har andelen i den reguljära skolstatistiken legat mellan 0,96 och 1,5 procent av alla skol- pliktiga elever.6 Skolinspektionen konstaterar att tvångsomhändertagna barn och unga är en utsatt grupp med bland annat många skolavbrott samtidigt som Socialstyrelsen lyfter fram frånvaron av ”skolmisslyckanden” som den starkast skyddande faktorn när det gäller att motverka ohälsa, bristande förankring på arbetsmarknaden, missbruk och kriminalitet.7 En bra skolverksamhet under den tid som ett barn eller en ungdom vistas på ett särskilt ungdomshem är således av största betydelse för barn och ungas framtida utveckling. Som ett exempel visar en studie från Stockholms universitet från 2026 att utbildningsnivå förklarar eller förändrar sambandet mellan samhällsvård och kriminalitet med hela 70–95 procent.8 Det finns inga formella hinder mot att ett barn eller en ungdom som placerats på ett särskilt ungdomshem fortsätter sina studier i sin vanliga skola eller i en annan skola i den kommun där hemmet är beläget. När det bedöms som lämpligt finns det goda skäl att barnet eller den unge fortsätter sin skolgång i en reguljär skola i närheten av det särskilda ungdomshemmet. Det blir i de flesta fall aktuellt i slutfasen av vården på ett särskilt ungdomshem. Då barnet eller den unge vårdas inom öppnare former kan skolgång utanför det särskilda ungdomshemmet vara ett naturligt steg på vägen mot en normaliser- ing av livssituationen. Huvuddelen av de barn och unga som placeras inom den statliga ungdomsvården har dock problem och behov av 6 Hugo, Martin & Frostlund, Jörgen (2026). Förhoppning, undran och ovisshet – att vara elev med intellektuell funktionsnedsättning i SiS skolverksamhet. Forskningsrapport. Statens insti- tutionsstyrelse SiS Institutionsvård i fokus, nr 3 2026, s. 14. 7 Skolinspektionen (2021). Skola inom statlig tvångsvård, s. 4 och Socialstyrelsen (2010). Social rapport 2010, s. 228–266. 8 Hossein, Glena (2026). Disrupting the path from placement in out-of-home care to adult crime: Mediation and interaction by educational attainment. Child Protection and Practice, Volume 8 s. 7. SOU 2026:52 Skolverksamhet 739 en sådan omfattning och storlek att de bedöms vara i behov av en placering inom den låsbara delen av verksamheten. Det medför att de inte lämpligen kan fullgöra skolplikten eller skolgången på annat sätt och att SiS enligt skollagen ska anordna utbildning vid det sär- skilda ungdomshemmet. Även för barn och unga som inte har behov av att placeras på en låsbar enhet kan förutsättningarna vara sådana att de inte lämpligen kan fullgöra sin skolgång inom den reguljära utbildningsformen. Som en följd av detta bedrivs skolverksamhet vid samtliga särskilda ungdomshem. 9.3 Skolverksamheten inom SiS 9.3.1 Inledning År 2015 fattade SiS beslut om en ny skolorganisation. Det innebar stora satsningar och förändringar på såväl lednings- som skolenhets- nivå, men också en mer systematisk uppföljning av skolverk sam- heten.9 På flera institutioner har det sedan byggts så kallade standard- skolor som bättre ska möta målgruppens behov och möjliggöra en mer kvalitativt god utbildning. Efter beslut avseende strategisk in- riktning för SiS skola 2019–2021 fokuserade myndigheten på att säkerställa tillgången till rektorer, legitimerade lärare, fungerande elevhälsa och ändamålsenliga lokaler i samtliga skolenheter.10 Skolinspektionens granskning I den granskning av skolverksamheten inom SiS som Skolinspektio- nen genomförde 2021 konstaterades att utbildningen på SiS särskilda ungdomshem hade förbättrats sedan tidigare inspektioner men att allvarliga brister kvarstod. 11 Skolorna inom SiS var inte likvärdiga när det gällde undervisningstid, grad av frånvaro eller ämnesutbud. Flickor hade särskilt hög frånvaro. Samverkan mellan skola och av- delningar var bristande inom många institutioner och rutiner för att säkerställa kontinuitet efter placeringen var svaga, många elever sak- 9 Statens institutionsstyrelse SiS (2015). Beslut om ny organisation för SiS skolverksamhet, dnr 1.1.3-1156-2015. 10 Statens institutionsstyrelse SiS (2019). Beslut om strategisk inriktning för SiS skola 2019– 2021, dnr 1.1.4-1978-2019 s. 2. 11 Se avsnitt 5.3.2 Granskningar och rapporter från statliga myndigheter. Skolverksamhet SOU 2026:52 740 nade mottagande skola. Skolans betydelse hade lyfts fram centralt i organisationen, men skolans status inom institutionerna varierade. Sammantaget menade Skolinspektionen att SiS kraftigt behövde stärka kvalitet, likvärdighet och kontinuitet i elevernas utbildning. 9.3.2 SiS skola – organisering och styrning SiS är huvudman för den utbildning som bedrivs i myndighetens regi. På myndighetsnivå sorterar skolverksamheten under ungdoms- vårdsavdelningen i sektionen för skola. Sektionen leds av en sektions- chef som även är skolchef. Sektionen för skola har till uppgift att utveckla, stödja, samordna och följa upp SiS skolverksamhet med fokus på alla barns och ungas rätt till god utbildning som i omfatt- ning, innehåll och kvalitet lever upp till krav enligt skolförfattning- arna.12 Detta sker bland annat genom att sektionen säkerställer att ungdomshemmen följer de externa och interna krav som gäller inom verksamhetsområdet, utvecklar och samordnar skolområdets syste- matiska kvalitetsarbete och tar fram och förvaltar styrdokument för SiS skolverksamhet. Varje skola har en rektor som är pedagogisk ledare och chef för skolans personal och som har det övergripande ansvaret för att verk- samheten som helhet inriktas mot de nationella målen. Rektor är direkt underställd institutionschefen och ingår i ungdomshemmets ledningsgrupp. Rektor har verksamhets-, personal- och ekonomiskt ansvar och ska skapa praktiska förutsättningar för skolpliktiga barn att fullgöra sin utbildning. Skolverksamheten vid den enskilda in - stitutionen ligger inom institutionschefens ansvarsområde. 9.3.3 Skolans utformning Skolans inriktning Av SiS Riktlinje för skola framgår att SiS ska anordna utbildning i en sådan omfattning att barn och unga ges möjlighet att delta utan oskäligt dröjsmål oavsett när på året de placeras. Barns och ungas vistelser på SiS är relativt korta och det är därför av yttersta vikt att 12 Statens institutionsstyrelse SiS (2025 a). Arbets- och delegationsordning 2025, s. 26. SOU 2026:52 Skolverksamhet 741 planerade skoluppehåll under lov är så korta som möjligt, då de kan innebära betydande avbrott i utbildningens kontinuitet.13 Det är rektors ansvar att säkerställa att samtliga elever i ungdoms- hemmet så fort som möjligt har möjlighet att påbörja skolan. Detta för att undvika onödiga avbrott och för att tillgodose elevernas indi- viduella behov av undervisning. Rektor ska i samverkan med avdel - ningarna, utifrån instruktion för sina avdelningar för mottagning och motivationsbedömning (MBB) och instruktion för behandlings - avdelningar arbeta med målsättningen att eleven ska introduceras i skolan senast tre dagar efter intagning. Introduktion i skolan ska ske inom angiven tid förutsatt att det inte finns särskilda skäl att avvakta med introduktion eller skolgång. Målsättningen är att eleven ska gå i skolan redan från första dagen.14 Av SiS instruktioner för MBB och för sina behandlingsavdelningar framgår att myndighetens ungdomsvård utgörs av omsorg och stabi- lisering, behovsbedömning och behandling, skola samt hälso - och sjukvård. Vårdens olika delar ska under ungdomens placering på ung- domshemmet, integreras och fogas samman till en helhet och riktas mot gemensamma mål. Skola och utbildning är en stark skydds- och friskfaktor för ett liv utan kriminalitet, missbruk och annat socialt nedbrytande beteende, varför en målsättning under hela placeringen ska vara att verka för att stärka ungdomarnas förutsättningar för vidare studier eller arbete. Miljön på avdelningarna vid ungdoms- hemmet ska vara lärande och skolfrämjande. Aktiviteter på avdel- ningarna ska planeras och samordnas i syfte att främja en lyckad skolgång och en positiv skolidentitet och under skoltid ska skola prioriteras framför annan verksamhet.15 Undervisning Varje skola har en inriktning mot skolpliktiga och/eller icke skol - pliktiga elever. Inom skolverksamheten ska utbildningen följa en cen- tral timplan med erbjudande om 23 timmars undervisning i veckan 13 Statens institutionsstyrelse SiS (2025 b). Riktlinje för skola, s. 19–20. 14 SiS (2025 b) s. 20. 15 Statens institutionsstyrelse SiS (2022 b). Riktlinje för SiS ungdomsvård – Mottagning och behovsbedömning & Behandling, dnr 1.1.4- 5833-2022 s. 13–14. [SiS beskrivning av begreppet stabilisering: ”Genom att etablera goda vardagliga vanor (till exempel sömn, kost, dygnsrytm, skolgång eller annan sysselsättning, rörelse, lek, fritidsaktiviteter och relationer stabiliseras den psykiska och fysiska hälsan, vilket skapar grund för förändring och påverkan mot ett socialt fungerande liv på sikt)”.] Skolverksamhet SOU 2026:52 742 motsvarande skolformerna grundskola, gymnasieskola, anpassad grundskola och anpassad gymnasieskola. SiS erbjuder undervisning i samtliga 16 obligatoriska grundskoleämnen, de nio gymnasiegemen- samma ämnena samt modersmål för de elever för vilka det är aktuellt. Utöver detta erbjuds ytterligare lokala urval av ämnen och kurser för elever i gymnasiet.16 Undervisningen bedrivs i form av lärarledd närundervisning i små grupper, något som forskning menar är särskilt viktigt med målgrup- pen där majoriteten av eleverna har normbrytande beteende, krimi- nalitet och missbruk som placeringsgrund och där de allra flesta har en rad skolmisslyckanden med sig.17 Tillitsfulla pedagogiska relationer mellan lärare och elev där formativ återkoppling 18 kan ges i realtid, undervisningen kan anpassas och direkt stöd kan ges, är enligt SiS det mest effektiva och likvärdiga formatet för att nå läroplanens mål – både vad gäller kunskap och värdegrund.19 Fjärrundervisning i modersmål och studiehandledning som inte kan ordnas på annat sätt bedrivs på samtliga särskilda ungdomshem. Undervisningstid Enligt SiS är samtliga skolpliktiga barn som är placerade i särskilda ungdomshem inskrivna i skolan. För barn och unga som inte omfat- tas av skolplikten varierar andelen över tid mellan 95 och 98 procent.20 Elever i skolpliktig ålder hade under läsåret 2024/2025 en genom- snittlig schemalagd undervisningstid på 20 timmar per vecka vilket var en ökning från snittet på 18,3 timmar som gällde för de fyra läs- åren dessförinnan. För icke skolpliktiga var motsvarande tid 14 tim- mar per vecka under läsåret 2024/2025, en ökning från ett snitt på 12 timmar för de föreliggande fyra läsåren. Inom grundskolan hade flickor i snitt en timme mindre schemalagd undervisningstid per vecka jämfört med pojkar (20 timmar respektive 21 timmar). 16 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 a). Årsredovisning 2025, s. 30. 17 Se bl.a. Skolinspektionen (2021). Fjärr- och distansundervisningens konsekvenser s. 8; Insti- tutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering IFAU (2022). Covid-19 och distansundervisning i Norden, s. 6, 17, 26.; Organisation for Economic Co-operation and Development OECD (2021). Supporting students with special needs. Teaching in Focus, DOI: https://doi.org/10.1787/23039280. 18 Skolverket (2026). https://www.skolverket.se/prov-och- bedomning/bedomning/bedomning-i-formativt-syfte [2026-06-28]. 19 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 b). Utdrag ur internt underlag till SiS GD-stab [2026-04-15]. 20 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 c) Information genom mejl [2026-04-27]. SOU 2026:52 Skolverksamhet 743 Skillnaden mellan flickor och pojkar har minskat de senaste åren. På gymnasienivå skiljer också en timme (13 timmar respektive med 14 timmar). Generellt har den schemalagda undervisningstiden för flickor ökat under de senaste fyra läsåren.21 För att säkerställa en obruten skolgång ska en elev, utifrån indi- viduella behov, under terminstid inte behöva ha ett uppehåll i utbild- ningen längre än en vecka och under sommarperioden inte längre än fyra veckor. Lovskola ska anordnas för samtliga elever på skolan. Varje skola ska anordna minst 75 h lovskola, varav minst 40 av dessa ska anordnas i anslutning till läsårets slut. När skolan är stängd under lov har ungdomshemmet ett särskilt ansvar att bedriva organiserad verksamhet genom vilken elevernas behov av stimulerande och meningsfulla fritidsaktiviteter kan tillgodoses.22 Inom SiS skolverksamhet regleras läsårets förläggning av 3 kap. skolförordningen (2011:185) respektive av 3 kap. gymnasieförord- ningen (2010:2039). Det innebär att för grundskolan börjar läsåret i augusti och slutar i juni, medan det för gymnasieskolan börjar i augusti och slutar senast i juni. Detta för med sig att barn och unga som skrivs in i det särskilda ungdomshemmet efter läsårets slut får invänta följande läsårs början innan de kan skrivas in i skolan. Skollokaler Skollokalerna på flera av de särskilda ungdomshemmen uppnår enligt SiS inte kraven för att bedriva en ändamålsenlig och lagstadgad skol- verksamhet. Vid vissa institutioner har så kallade standardskolor in- rättats, men vid flera av de äldre ungdomshemmen bedrivs skol - verksamhet i ett antal spridda byggnader, vilket SiS menar leder till logistiska problem och lägre skolnärvaro. Även om det vid flera sär- skilda ungdomshem saknas ändamålsenliga teoriklassrum är det fram- för allt klassrum för praktiska och estetiska ämnen som det generellt råder brist på.23 De omfattande behov som elever i särskilda ungdomshem normalt har medför att det ställs särskilt höga krav på skollokalerna. Framför allt för elever med IF finns stora behov av anpassade lokaler som är rymliga, ljuddämpade, rätt inredda och med möjlighet till att sitta 21 SiS (2026 a) s. 32. 22 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 d). Riktlinje för skola, s. 20. 23 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 e) Underlag – Behov skollokaler inför VP-25 [2026-05-29]. Skolverksamhet SOU 2026:52 744 enskilt. Bristen på ändamålsenliga lokaler kan minska effekten även av de bästa pedagogiska resurserna. I en enkät till rektorer inom SiS ombads de bedöma om deras skollokaler var ändamålsenliga för undervisning av elever med IF. En tredjedel svarade att de lokalmässiga förutsättningarna för undervisning var ganska eller mycket dåliga.24 Bemanning Inom SiS skolverksamhet kan man ha tjänst som rektor, special - pedagog, speciallärare, studie- och yrkesvägledare eller lärare. För 2026 har SiS ungdomsvård budgeterat för sammanlagt 372,5 tjänster inom skolverksamheten på de särskilda ungdomshemmen. 25 Av dessa avser 302 tjänster lärare, 30 specialpedagoger, 15 studie- och yrkesvägledare och 22 rektorer. De sju största institutionerna tilldelas också medel för en halv- tidstjänst skolledningsstöd. Grundtilldelningen av antal lärare varie- rar från åtta på de minsta särskilda ungdomshemmen till 16 eller 16,5 lärare på de största.26 Till grundtilldelningen av lärare tillkommer lärarresurser kopp - lat till den verksamhet som bedrivs och de specifika förutsättningar som det särskilda ungdomshemmet har. Ungdomshemmet Fagared kan tas som exempel med 16 lärartjänster i grundtilldelning. Fagared ges medel för ytterligare 0,5 lärartjänst för undervisning på gymnasie- nivå, 1 tjänst för platser för särskilt förstärkt avdelning (SFA) och särskilt tillsynsbehov (STB), 2,5 tjänster för platser för vård i en - skildhet (VIE) samt 2 tjänster som en följd av att institutionen är geografiskt utspridd på tre orter. Elevhälsa Som huvudman för skolverksamhet bedriver SiS elevhälsa. Den medi- cinska delen av elevhälsan sorterar under SiS forsknings- och utvär- deringsavdelning som har ett övergripande ansvar för myndighetens hälso- och sjukvård. 24 Hugo, Martin & Frostlund, Jörgen (2026) s. 35. 25 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 f). Utdrag ur SiS budgetunderlag för skolverksamheten 2026 [2026-04-27]. 26 Vemyra, Bergsmansgården, Ryds Brunn och Klarälvsgården respektive Råby, Fagared och Margretelund. SOU 2026:52 Skolverksamhet 745 Här kan kortfattat sägas att de särskilda ungdomshemmen gene- rellt har anställd medicinsk personal som utför uppgifter inom elev- hälsan. Samtliga särskilda ungdomshem har anställda sjuksköterskor och psykologer. Dessa hem ska enligt 7 kap. 2 § socialtjänstförord- ningen (2025:468) ha tillgång till läkare. Läkarresurserna upphandlas av SiS eller tillhandahålls i vissa fall av regionen. Det är svårt för oss att urskilja en tydlig gräns mellan det arbete som bedrivs inom ramen för SiS hälso- och sjukvård och den medi- cinska elevhälsan på de särskilda ungdomshemmen. Som regel bedrivs verksamheterna i samma mottagning och det är samma hälso- och sjukvårdspersonal som träffar barnet eller den unge. SiS har ingen särskild budget för den medicinska elevhälsan, kostnaden ingår i stället som en del i den övriga hälso- och sjukvårdsverksamheten. Av SiS riktlinje för skola framgår att personal anställda som psykolog, läkare eller sjuksköterska kan ha rollerna skolpsykolog, skolläkare och skolsköterska för att uppfylla elevhälsans krav på psykologiska och medicinska insatser.27 Samtliga särskilda ungdomshem har tillgång till specialpedagog eller speciallärare och 18 av 22 hem har tillgång till kuratorsfunktion.28 På många av skolenheterna löses rollen som skolkurator ofta av behandlingssekreterarna.29 Rektorer inom SiS lyfter behovet av en förstärkt central elevhälsa som kan ge expertstöd och kontinuerligt stöd till personal som arbetar med elever som har komplexa behov.30 Tillsyn av elevhälsan inom SiS genomfördes senast 2016 av Skol- inspektionen. Skolinspektionens bedömning var då att tillgången till elevhälsa var bristfällig då specialpedagogisk kompetens saknades vid en majoritet av skolenheterna och det saknades ett elevhälsoarbete i enlighet med skollagens krav vid ett antal skolenheter. Av SiS kvali- tetsrapport för skola för 2025 framgår att alla skolor ännu inte har tillgång till elevhälsans samtliga professioner samt att samverkan mellan rektor och kvalitetschef behöver initieras, eller om det redan pågår, utvecklas för ett optimerat utnyttjande av elevhälsans personal- resurser.31 I betänkandet En förbättrad elevhälsa (SOU 2025:113) föreslår Utredningen om en förbättrad elevhälsa att elevhälsans syfte och 27 Statens institutionsstyrelse SiS (2025 b). Riktlinje för skola, s. 17. 28 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 g). Kvalitetsrapport skola HT 2025, s. 33. 29 SiS (2025 b) s. 17. 30 Hugo, Martin & Frostlund, Jörgen (2026) s. 45. 31 SiS (2026 g) s. 26. Skolverksamhet SOU 2026:52 746 uppdrag förtydligas och att vårduppdraget stärks. 32 Hur ett even- tuellt genomförande av förslagen i betänkandet kommer att påverka arbetet med elevhälsa inom SiS är i nuläget för tidigt att bedöma. Vi kan ändå notera att det redan nu finns strukturer för multiprofes - sionella insatser vid flera särskilda ungdomshem som liknar den ut- ökade elevhälsa som föreslås i betänkandet Elevhälsans arbete bedrivs i behandlande team där medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska resurser samver- kar runt barn och unga och där individens skolgång är en uttalad fokusfråga. SiSam – samverkan för obruten skolgång En obruten skolgång i samband med en placering inom ett särskilt ungdomshem kräver nära samverkan mellan placerande socialtjänst, elevens skola och SiS. SiS arbetar utifrån SiSam-modellen som är ett stöd för dem som ska samverka för att trygga en kontinuerlig skol- gång när placeringen innebär skolbyte. SiSam-modellen är ett kom- plement till stödmaterialet SAMS som står för Samverkan för place- rade barn och ungas kontinuerliga skolgång och har getts ut av Social- styrelsen, Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Medan SAMS handlar om obruten skolgång för alla barn och unga i samhällsvård innehåller SiSam material och rutiner som specifikt hanterar samverkan mellan hemskola, socialtjänst och SiS.33 Det finns inga generella samverkansavtal mellan SiS och kommunerna, en SiSam-överenskommelse görs med kommunen i det enskilda ärendet. Enligt SiS ingår man dock SiSam-överenskommelser i olika omfattning beroende på vilken skola och kommun som är inblandade. Rektorer inom SiS menar att det finns ett tydligt behov av förbätt- rade övergångs- och samverkansprocesser mellan olika skolformer för elever med komplexa behov såsom IF. Utan sådana strukturer riskerar elever att förlora det stöd de behöver under kritiska över- gångsperioder.34 32 SOU 2025:113 En förbättrad elevhälsa. Slutbetänkande av Utredningen om en förbättrad elevhälsa, s. 217–245. 33 https://www.stat-inst.se/uppdrag-och-verksamhet/skolverksamhet/sisam---samverkan- for-obruten-skolgang/https:// [2026-06-24]. 34 Hugo, Martin & Frostlund, Jörgen (2026) s. 45. SOU 2026:52 Skolverksamhet 747 9.3.4 Kvalitet kopplat till deltagande i undervisning och skolnärvaro Skolinspektionen ansåg i sin granskning av skolverksamheten inom SiS att kvaliteten på undervisningen behövde höjas. SiS skriver i års- redovisningen för 2025 att det är svårt att mäta och jämföra kvaliteten inom skolundervisningen vid en institution med den ordinarie skolan. Då eleverna kommer och lämnar skolan löpande under läsåret funge- rar det inte att använda de kvalitetsindikatorer som används i regul- jära skolor, till exempel godkända betyg, meritvärde, behörighet till gymnasiet och gymnasieexamen. I årsredovisningen följs skolverk- samhetens kvalitet primärt upp baserat på elevernas deltagande i undervisning.35 Svårigheterna att mäta resultat och framsteg för de elever som har deltagit i skolverksamheten inom SiS är en brist som vi noterat. I Socialstyrelsens registerstudie Skolgång hos barn och unga placerade i samhällsvård framgår att uppgifterna för de barn och unga som varit inskrivna på en skolenhet på SiS vid rapporteringstillfället av betyg eller till elevregistret saknas i kartläggningen då SiS av sek- retesskäl inte rapporterar dessa uppgifter.36 Vi ifrågasätter inte myn- dighetens bedömning att inte rapportera uppgifter om elever, men vi noterar att det skulle vara bra att kunna jämföra eleverna inom SiS med andra elever. Förutom att det påverkar möjligheten att statistiskt följa hela populationen samhällsplacerade barns och ungas skolgång innebär det svårigheter att mäta och jämföra kvalitén i SiS skolverk- samhet. I Socialstyrelsens studie bland 17-åringar i studiepopulationen hade 22 procent av pojkarna och 19 procent av flickorna som varit placerade på SiS behörighet till gymnasiet. Motsvarande andelar bland de som varit placerade på kommunala eller privata HVB var 40 och 43 procent, och i familjehem mellan 50–57 procent.37 Osäkerheten avseende statistiken gällande eleverna inom SiS påpekades särskilt. 35 SiS (2026 a) s. 30. 36 Socialstyrelsen (2026). Skolgång hos barn och unga placerade i samhällsvård, s. 18. 37 Socialstyrelsen (2026) s. 7. Skolverksamhet SOU 2026:52 748 Systematiskt kvalitetsarbete och uppföljning SiS skolverksamhet omfattas av de krav på systematiskt kvalitets- arbete som framgår av 4 kap. 2–8 §§ skollagen. SiS kvalitetsdefinition för skolverksamheten tar sin utgångs - punkt i: – Likvärdig utbildning. – Välplanerad undervisning i en flexibel lärmiljö. – Professionell organisation. – Livslångt lärande.38 Med kvalitetsdefinitionen som grund tar myndigheten fram en årlig kvalitetsrapport som baseras på inrapportering av resultat, målupp- fyllnade och skattningar från skolverksamheterna. Som vidare utgångs- punkter för kvalitetsarbetet har SiS skolverksamhet en pedagogisk idé samt ges uppdrag i form av så kallade prioriterade kvalitetsarbeten (PKA) inom ramen för verksamhetsplaneringen. Uppfölj ning av dessa i kombination med skoldialoger och resultatdialoger utgör underlag för uppföljningen av kvalitetsarbetet. 9.3.5 Frånvaro och frånvarohantering inom SiS Inledning I detta avsnitt beaktar vi Utredningen om varaktigt förbättrad trygg- het och studiero i skolan (U 2023:06), redogör för uppdrag och re- glering kopplat till frånvaro inom SiS samt beskriver SiS arbete med skolnärvaro. Utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan I betänkandet Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan (SOU 2025:8) lämnade Utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan (U 2023:06) förslag om att ett nationellt frånvaroregister skulle inrättas som ett sätt att motverka skolfrånvaro genom att den synliggörs och kartläggs. Utredningen föreslog även att det skulle 38 Statens institutionsstyrelse SiS (2025 c). Sektionen för skola verksamhetsplan 2025–2027 s. 4. SOU 2026:52 Skolverksamhet 749 regleras i skolförfattningarna vad som är giltig respektive ogiltig frånvaro för att möjliggöra systematiska uppföljningar av frånvaro. I regeringens proposition Bättre förutsättningar för trygghet och studiero (prop. 2025/26:193) lämnades inget förslag om införande av ett natio- nellt frånvaroregister eller om en sådan reglering i skolförfattning- arna som utredningen föreslog. Vi har i denna utredning beaktat resonemang som förts fram i SOU 2025:8 men det förslag som vi lämnar utgår ifrån nu gällande reglering avseende frånvaro i skol- författningarna. Generella definitioner och reglering av frånvaro inom grund- och gymnasieskola Det finns ingen definition av begreppet frånvaro i skolans författ- ningar och följaktligen inte heller någon definition av giltig eller ogiltig frånvaro.39 Det framgår inte heller i skolförfattningarna hur sambandet ser ut mellan giltig och ogiltig respektive anmäld och oanmäld frånvaro. Skollagen anger att om en elev som har skolplikt har upprepad eller längre frånvaro ska rektorn, oavsett om det är fråga om giltig eller ogiltig frånvaro, se till att frånvaron skyndsamt utreds om det inte är obehövligt (7 kap. 19 a §). Utredningen ska genomföras i samråd med eleven och elevens vårdnadshavare samt med elevhälsan. När en utredning om en elevs frånvaro har inletts ska rektorn se till att frånvaron snarast anmäls till huvudmannen. När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en skolenhet med en annan huvudman än hemkommunen eller det hos en sådan huvudman har inletts en ut- redning om elevens frånvaro, ska huvudmannen snarast lämna upp- gift om detta till hemkommunen.40 Beslut om uppdrag om skolnärvaro i SiS regleringsbrev för 2026 I regeringens regleringsbrev till SiS för 2026 finns ett uppdrag att för- bättra skolresultaten för placerade barn och unga. SiS ska kartlägga placerade barns och ungas skolnärvaro, både på lokal verksamhets- 39 Skolverket (2026). https://www.skolverket.se/styrning-och-ansvar/regler-och- ansvar/ansvar-i-skolfragor/franvaro-i-skolan [2026-04-25]. 40 7 kap. 19 a § och 22 § skollagen (2010:800). Skolverksamhet SOU 2026:52 750 och nationell nivå. SiS ska också redogöra för vilka åtgärder som vid- tagits för att minska ogiltig skolfrånvaro. Detta ska, tillsammans med förslag på åtgärder för att öka skolnärvaron där brister finns, redovisas till regeringen senast 18 december 2026. Arbetet med ökad skolnärvaro Inom SiS uppgår den ogiltiga frånvaron för elever i grundskolan till totalt 10 procent (för flickor 11 procent och för pojkar 10 procent) och för gymnasieelever 15 procent (för flickor 21 procent och för pojkar 14 procent).41 Skolinspektionens granskning av SiS skolverk- samhet visade att det fanns olikheter mellan skolverksamheterna vid de olika särskilda ungdomshemmen.42 En grundläggande orsak till dessa olikheter bedömdes då vara avsaknaden av en skolchef, en funktion som skulle kunna styra och samordna skolverksamheten på en nationell nivå. Sedan en skolchefsfunktion och en skolansvarig sektion på huvud- kontoret införts inom SiS har bland annat myndighetens arbete med en enhetlig frånvarohantering strukturerats. I SiS riktlinje för skola konstateras att det är upp till skolan att avgöra om en elevs frånvaro är giltig eller ogiltig. Där ges exempel på vad som kan vara giltig från- varo inom SiS, vad nödvändig avvikelse från utbildningen innebär, vem som ansvarar för frånvarorapportering och hur det ska ske.43 Myndigheten konstaterar i sin årsredovisning för 2025 att en god struktur och samarbete för att motivera eleverna till skolan tillsam- mans med avdelningarna är gynnsamt för elevernas deltagande i undervisningen.44 Enligt SiS har rutinen för frånvaroregistrering för- tydligats på flertalet skolor, vilket har bidragit till ett mer säkert statistiskt underlag för arbetet med att främja närvaro. Veckovisa samtal mellan elev, mentor och behandlingssamordnare är en insats som visat sig ge positiv motivationshöjande effekt för gymnasie - elever.45 41 SiS (2026 a) s. 32. 42 Se avsnitt 5.3.2 Granskningar och rapporter från statliga myndigheter. 43 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 d). Riktlinje för skola, s. 62–64. 44 SiS (2026 a) s. 32. 45 SiS (2026 a) s. 32. SOU 2026:52 Skolverksamhet 751 Några iakttagelser om skolverksamheten Under våra besök på SiS skolverksamheter och samtal med anställda inom SiS framgår att det finns skillnader mellan de olika särskilda ungdomshemmen vad gäller synen på skolan. På flera av de besökta institutionerna presenteras skoldeltagande och närvaro som en själv- klar bas för alla barn och unga medan andra hem har ett mer flexibelt förhållningssätt till skolverksamheten. Medan vissa institutioner menar att barnet eller den unge normalt ska starta sin skolgång inom ett par dagar från inskrivningen menar några att det behövs tid att landa efter ankomsten och att skolan då får vänta. Vi har fått upp- fattningen att såväl graden av deltagande i skolverksamheten som graden av närvaro i undervisningen till stor del är avhängigt lokal kultur och ledningens och medarbetarnas inställning till skolan. 9.3.6 Aktuella utvecklingsarbeten inom skolverksamheten Av SiS årsredovisning för 2025 framgår att SiS skolverksamhet har två prioriterade utvecklingsmål; undervisningens kvalitet och elevernas närvaro. Under 2025 har SiS i samråd med Specialpedagogiska skol- myndigheten bedrivit ett utvecklingsarbete avseende skolnärvaro. Projektet omfattar både konkreta insatser och anpassning av rutiner, ansvar och organisation och ska resultera i en plan för det lokala arbetet inom SiS skolor. Arbete med att säkerställa varje grundskoleelevs rätt till utbildning motsvarande heltidsstudier har pågått genom schemagranskningar och uppföljning av undervisningstiden. Samtliga skolor inom SiS har nu upprättade scheman som omfattar heltidsstudier, men den faktiska undervisningstiden varierar mellan skolorna.46 SiS ser ett be- hov av att kunna erbjuda vuxenstudier till gruppen unga som vårdas på särskilda ungdomshem, det är i nuläget inte möjligt att examinera elever som tillhör målgruppen för vuxenutbildning. År 2022 hem- ställde SiS till regeringen om en ändring i 24.kap. skollagen i syfte att kunna erbjuda vuxenstudier.47 Av SiS verksamhetsplanering för planeringsåret 2026 framgår, under kvalitetsområde skola, att det finns två obligatoriska priori- terade kvalitetsarbeten för ungdomsvården där varje särskilt ung - 46 SiS (2026 a) s. 32. 47 Statens institutionsstyrelse SiS (2022 c) Hemställan om översyn av vissa bestämmelser som styr SiS verksamhet, dnr 1.1.4-4201-2022 s. 3. Skolverksamhet SOU 2026:52 752 domshem ska sträva efter att nå måluppfyllelsen under 2026. Samtliga särskilda ungdomshem ska kunna erbjuda undervisning som mot - svarar heltidsstudier och eleverna behöver också känna motivation till att gå till skolan och delta i undervisningen. Några av de insatser myndigheten planerar att genomföra för att stärka skolnärvaron är att planera verksamheten så att skolan blir utgångspunkten för de dagliga rutinerna på ungdomshemmet, utveckla samverkan mellan behand- lingspersonal och skolan samt genomföra regelbundna uppföljningar av, och analysera, enskilda elevers frånvaro.48 SiS inför skol- och akti- vitetssamordnare som främst ska riktas mot utslussnings- och utskriv- ningsförberedande avdelningar med målet att säkra samverkan och utveckling av hållbara strukturer mellan hemmen och närsamhällets skolor och samhällsliv.49 Inom ramen för verksamhetsplanen har ungdomsvårdsavdelningen givits uppdraget att ta fram normering av uppdrag och organisation för myndighetens skolverksamhet.50 9.4 Överväganden och förslag om skolverksamheten inom SiS 9.4.1 Inledande överväganden Utredningens bedömning SiS utvecklingsarbete inom skolområdet har nått långt och går i rätt riktning. Det är av största vikt att denna utveckling fortsät- ter inom den statliga barn- och ungdomsvården så att samtliga placerade barn och unga får tillgång till den centrala skyddsfak- tor som en väl fungerande skolgång för med sig. Samverkan mellan SiS, placerande socialtjänst och skolan i hem- och/eller vistelsekommunen behöver vara strukturerad och proaktiv för att säkerställa att placerade barn eller unga inte drab- bas av avbrott i skolgången av strukturella skäl. SiSam ger SiS, kommunernas socialtjänst och berörda skolor ett stöd för sådan samverkan som det är angeläget att de tillsammans använder. 48 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 h). Verksamhetsplan 2026–2028 (Avser planerings- året 2026), s. 20. 49 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 i). Pågående och planerade utvecklingsinsatser inom SiS, dnr 1.1.3-4343-2026. 50 SiS (2026) (Avser planeringsåret 2026) bilaga 4 – Uppdrag och ansvarig avdelning. SOU 2026:52 Skolverksamhet 753 Skälen för vår bedömning En väl fungerande skolgång skyddar och skapar förutsättningar En väl fungerande skolgång spelar en avgörande roll som skydds - faktor för barn och unga i samhällsvård.51 Det medför att en verk- samhet som SiS behöver säkerställa att samtliga barn och unga ges möjlighet att tillägna sig dessa skyddsfaktorer på ett likvärdigt sätt oavsett vilket särskilt ungdomshem de placeras på. Att ges möjlighet kräver mer av verksamheten än att tillhanda - hålla en skolverksamhet inom samtliga särskilda ungdomshem. Det kräver en idé om vad som ska uppnås, en strategi för att ta sig till målet och en organisatorisk vilja och prioritering att genomföra vad myndigheten har föresatt sig att leverera. Skolinspektionen konsta- terade efter granskningen av skolverksamheten 2021 att ramarna för utbildningen och utbildningens innehåll hade förbättrats sedan tidigare inspektioner men att områden som rör skolverksamhetens status, elevernas undervisningstid och frånvaro fortsatt behövde prioriteras.52 Sedan dess har SiS arbetat vidare med att skapa förutsätt- ningar för en likriktad och individanpassad skola inom de statliga ungdomshemmen genom ett stort antal åtgärder och insatser. Bland annat har en skolchef tillsatts och en sektion för skola har inrättats vid huvudkontoret, interna styrdokument har fastställts, skolverksam- heten har prioriterats i myndighetens verksamhetsplan och former för kvalitetsstyrning har utvecklats. Vi bedömer att SiS arbete med skolverksamheten har nått långt och är på rätt väg. I samband med våra besök vid institutioner och samtal med medarbetare på huvudkontoret ter det sig som att det fortfarande återstår ett implementeringsarbete där frågan om sam- syn och samverkan inom myndigheten har en central roll. Skolinspek- tionen framhöll detta 2021. Vi ser att det finns en hög ambition och vilja, men att verksam - heten i vissa fall inte förmår att uppnå uppställda krav och mål. Det förekommer skillnader där alla institutionerna inte kan erbjuda alla 16 grundskoleämnen på grund av lokalernas utformning. Elevhälsan har inte alltid tillgång till de funktioner som ska finnas och medicinsk personal är inte alltid kvalificerade för uppgiften att utföra elevhälsa. 51 Se b.la. Hossein, Glena (2026) och Skolinspektionen (2021). Skola inom statlig tvångsvård, s. 4 och Socialstyrelsen (2010). Social rapport 2010, s. 228–266. 52 Skolinspektionen (2021) s. 4. Skolverksamhet SOU 2026:52 754 Under våra besök vid särskilda ungdomshem har vi talat med några av SiS-skolans rektorer som menar att en stor del av det utvecklings- arbete som sker inom skolan sker på lokal nivå eftersom den centrala verksamhetsutvecklingen inte uppfattas som tillräcklig eller anpassad till de lokala skolornas behov. Av SiS årsredovisning för 2025 kan utläsas att det finns skillnader mellan skolorna till exempel när det gäller faktisk genomförd under- visningstid och skolnärvaro. I våra kontakter med företrädare för SiS framkommer en bild av att det finns skillnader mellan olika institu- tioner när det gäller ledningens och personalens inställning till skol- verksamheten. Om det saknas myndighetsövergripande förståelse och enighet kring skolans centrala plats i institutionsvården, för vad som är godkänd frånvaro och vikten av samverkan mellan olika delar av verksamheten för att motivera barn och unga till skolgång kommer planeringen att stanna på planeringsstadiet. Vi bedömer att det är av stor vikt att myndighetens ledning fortsätter implementer- ingsarbetet av de planer som finns för SiS skola. Arbetet måste också genomföras på lokal nivå där varje medarbetare och i slutändan in- stitutionschefen ansvarar för att genomföra nödvändiga insatser för att uppfylla de prioriterade kvalitetsarbetena inom skolarbetet, att erbjuda undervisnings motsvarande heltidsstudier och att eleverna känner motivation till att gå till skolan och delta i undervisningen. En välfungerande skolverksamhet kräver samarbete SiS har som grundtanke i verksamheten på de särskilda ungdoms - hemmen att det kopplat till barn och unga ska finnas tvärprofessionella team. Det innebär till exempel att behandlingspersonal, skolpersonal och hälso- och sjukvårdspersonal deltar gemensamt i planering och uppföljning av den placerades behandlingsplan. Vissa särskilda ung- domshem har tagit detta vidare till att blanda kompetenser i det var- dagliga arbetet med barn och unga. Vid några av de särskilda ungdoms- hem som vi har besökt har ledningen beslutat att behandlingspersonal från elevens avdelning ska delta i skolan som en resurs och ett stöd för eleven. Institutionschefer och rektorer på institutioner som arbe- tar integrerat har noterat flera fördelar med detta arbetssätt såsom att skolsituationen förbättras då flera vuxna deltar i skolarbetet, att lärarna ges möjlighet att fokusera på undervisningen och att avdel- SOU 2026:52 Skolverksamhet 755 ningspersonal får miljöombyte och stimulans. Att närvara i skolan förefaller också leda till ett ökat engagemang inom avdelningsper- sonalen för att motivera eleverna att gå till skolan. Vi bedömer att SiS bör samla, systematisera och analysera erfarenheter och goda exempel för att utveckla en arbetsmodell att implementera vid samt- liga särskilda ungdomshem. Skolgång utan avbrott förutsätter extern samverkan För att skapa goda förutsättningar för skolgången under en placering i särskilt ungdomshem och för att minska risken för skolmisslyckan- den i samband med utskrivningen krävs samverkan och informa - tionsutbyte mellan de ansvariga aktörerna. Samverkan behöver äga rum mellan den statliga barn- och ungdomsvården, socialtjänsten och skolan i hem- och/eller vistelsekommunen. Detta behöver framför allt ske i början av och i slutet av en placering i särskilt ungdomshem. Inledningsvis behöver SiS information från barnet eller den unges hemskola så att en individuell utbildningsplan eller en individuell studieplan kan upprättas inom SiS skolverksamhet.53 Inför utskriv- ningen från det särskilda ungdomshemmet behöver samverkan mellan aktörerna ske för att planera och förbereda övergången från SiS skola till en extern skola. En strukturerad samverkan inom den statliga barn- och ungdomsvårdens skolverksamhet är också nödvändig för att undvika skolavbrott då det sker förflyttningar mellan särskilda ungdomshem. SiS använder i dag SiSam-modellen som utgångspunkt för samver- kan med kommuner när det gäller placerade barn och ungas skol - gång. Vi konstaterar att det finns goda skäl att utgå ifrån en modell för att uppnå största möjliga likvärdighet i samarbetet med kommu- nerna. Vi har förståelse för att det sannolikt inte är möjligt för SiS att ingå samverkansavtal om barns och ungas skolgång med samtliga placerande kommuner. En väl implementerad arbetsmodell skapar ändå en enhetlighet gentemot myndighetens samverkansparter. Vi gör bedömningen att SiS bör fortsätta sitt samverkansarbete med utgångspunkt i SiSam som är framtaget för att underlätta samver- kan mellan SiS, socialtjänst och hemskolan. Vi bedömer också att 53 Skolstyrelsen (2026). https://www.skolverket.se/styrning-och-ansvar/regler-och- ansvar/ansvar-i-skolfragor/utvecklingssamtal-och-skriftlig-individuell-utvecklingsplan- iup#h-SkriftligindividuellutvecklingsplanIUP [2026-04-21]. Skolverksamhet SOU 2026:52 756 det är angeläget att kommunernas socialtjänst och berörda skolor tar vara på de möjligheter till ett strukturerat stöd för samverkan som SiSam ger dem. SiS har aviserat att en ny funktion, kallad skol - och aktivitets- ledare, ska kopplas till skolverksamheten för att stärka samverkan mellan institutioner med utslussning/utskrivningsförberedande av- delningar och närsamhällets skolor och samhällsliv vid, en intention som vi ser som positiv. 9.4.2 Tillgång till skola under hela året Utredningens bedömning Regeringen bör ge SiS i uppdrag att utreda om det inom myndig- hetens skolverksamhet finns behov av en särskild reglering av läs- årets förläggning och om myndigheten bör ges mandat att på egen hand besluta om datum för terminernas start respektive avslut. Skälen för vår bedömning Skolans centrala roll inom den statliga barn och ungdomsvården har understrukits i det här kapitlet. Vid sidan av pedagogiska, och på sikt riskreducerande, vinster utgör skolan också en meningsfull syssel- sättning och möjlighet till miljöombyte inom ett särskilt ungdoms- hem. Skolverksamheten innebär normalt att barn och unga lämnar sin avdelning, träffar annan personal och får möjlighet att umgås med andra jämnåriga. SiS skola omfattas av samma reglering som gäller för den reguljära skolan vad gäller läsårets längd. Det innebär att SiS skola har sommar- uppehåll som varar som minst under juli månad. Under sommaruppe- hållet anordnar SiS lovskola under minst 75 timmar för de barn och unga som är inskrivna i skolan. På ett särskilt ungdomshem sker inskrivningar löpande över året och SiS menar att det är av vikt att nyinskrivna snabbt kan komma in i skolverksamheten då den har en stabiliserande och normaliserande effekt. Gällande reglering innebär dock att barn och unga som skrivs in för vård efter vårterminens slut inte kan skrivas in i skolverksamheten förrän nästa läsår har startat. SOU 2026:52 Skolverksamhet 757 Med anledning av regeringens uppdrag till Kriminalvården om att förbereda för ungdomsfängelser54 tog Utbildningsdepartementet fram promemorian Kriminalvårdens skolverksamhet för barn och unga .55 Utredningen föreslog att en särskild reglering kring läsår och skol- arbetets förläggning ska gälla för Kriminalvården. Skälen till förslaget var i korthet att Kriminalvården har ett löpande intag av dömda/ elever samt att barn och unga i fängelse ska omfattas av sysselsätt- ningsplikt som första hand ska bestå av utbildning. För att Kriminal- vården ska kunna erbjuda barn och unga utbildning året runt före- slog utredningen att läsåret inom Kriminalvården ska börja i juli, sluta i juni och att Kriminalvården ska besluta om dagar för höst- och vårterminens början och slut. Vi ser likheter mellan de behov som Kriminalvårdens utbildning för barn och unga har för att kunna erbjuda en kontinuerlig utbild- ning och de behov som lyfts från skolverksamheten inom SiS. Den sysselsättningsplikt som föreslås gälla för barn och unga inom Krimi- nalvården är dock en skillnad mellan verksamheterna då någon sådan plikt inte finns inom SiS eller föreslås införas i den nya myndighetens verksamhet.56 I vårt arbete har Barnombudsmannen framfört att det inte är önskvärt med en särskild reglering av läsårets tider eftersom skolan inom den statliga barn- och ungdomsvården bör vara så lik en reguljär skola som möjligt samt hänvisar till barns rätt till vila, lek och fritid.57 Frågan om särskild reglering kring läsår och skolarbetets förlägg- ning inom den statliga barn- och ungdomsvården blev aktuell för oss i ett sent skede av utredningen. Vi har därför inte haft möjlighet att utreda frågan i en sådan omfattning som krävs för att lämna ett för- slag till regeringen. Vi gör dock bedömningen att det finns skäl att utreda frågan om behovet av och nyttan med en särskild reglering avseende läsår och skolarbetets förlängning. Vi bedömer att ett så- dant uppdrag initialt bör riktas till SiS för att inte tappa tid i avvak- tan på att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inrättas. 54 Ju2023/02157 Uppdrag att förbereda inrättandet av särskilda enheter för unga i åldern 15–17 år inom Kriminalvården. 55 U2025/02404 Kriminalvårdens skolverksamhet för barn och unga, s. 98. 56 Prop. 2025/26:132 Frihetsberövande påföljder för barn och unga, s. 157–165. 57 Artikel 31 lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Skolverksamhet SOU 2026:52 758 9.4.3 En arbetsmodell för att integrera skola och övrig vård Utredningens bedömning Regeringen bör ge SiS i uppdrag att utveckla en arbetsmodell för hur skolan och den övriga vården ska integreras med varandra som kan fortsätta att användas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Skälen för vår bedömning Som vi tidigare i avsnittet kunnat konstatera utgör skolan en central faktor för hur det framtida livet kommer att utveckla sig för de barn och unga som placeras inom den statliga barn- och ungdomsvården. Vi anser att SiS ska utveckla ett gemensamt arbetssätt vad gäller skolan som ska gälla vid samtliga särskilda ungdomshem. SiS har kommit långt i arbetet med skolverksamheten och vi menar att det finns skäl att SiS ges uppdraget att arbeta vidare inom detta område för att undvika avbrott i väntan på ett inrättande av en ny myndighet för den statliga barn- och ungdomsvården. Ett integrerat arbetssätt mellan skolan och vårdavdelningarna är ett sätt att arbeta som förefaller ge goda resultat vad gäller skolmiljön och elevernas motivation till att delta i skolarbetet. SiS har sedan många år erfarenhet av att skapa integrerade arbetssätt genom till exempel behandlingsteam och andra behandlingsplaneringsformer. SiS bör samla in och analysera de resultat, erfarenheter och lärdomar som verksamheterna har fått under tiden de arbetat integrerat i olika former. Med utgångspunkt i dessa resultat, erfarenheter och lärdomar bör myndigheten utveckla en gemensam arbetsmodell som ska an- vändas på samtliga särskilda ungdomshem och sedan på de statliga hemmen för barn och unga. SOU 2026:52 Skolverksamhet 759 9.4.4 Arbete med ökad skolnärvaro och minskad ogiltig frånvaro Utredningens bedömning Det är angeläget att SiS säkerställer att arbetet med ökad skol - närvaro och minskad ogiltig frånvaro genomförs enhetligt och konsekvent i skolverksamheterna på samtliga särskilda ungdoms- hem. Skälen för vår bedömning SiS har i regleringsbrevet för 2026 fått i uppdrag av regeringen att förbättra SiS-placerade barns skolresultat. SiS ska därför kartlägga skolnärvaro och redovisa vidtagna åtgärder för att minska ogiltig skolfrånvaro. Av SiS årsredovisning framgår att rutinen för frånvaro- registrering förtydligats på majoriteten av skolorna under 2025. 58 Vi menar att en förutsättning för att kunna redovisa utvecklingen av elevernas skolnärvaro är att myndighetens samtliga skolor mäter frånvaro på likvärdigt sätt. SiS har en internt beslutad definition av- seende frånvaro, en rutin för frånvaroregistrering samt riktlinjer av- seende giltig och ogiltig frånvaro i myndighetens riktlinje för skola.59 Såvitt vi kan bedöma finns nu därför nödvändiga styrdokument på plats för att myndigheten ska kunna uppfylla uppdraget i reglerings- brevet. En stabil och sammanhållen skolverksamhet är en av grundsten- arna för den framtida statliga barn- och ungdomsvården och det är viktigt att skolverksamheten inom SiS fortsätter sin positiva utveck- ling utan att stanna upp. Implementering och uppföljning av tillämp- ningen av centralt beslutade riktlinjer och rutiner är grundläggande för den fortsatta utvecklingen av skolverksamheten inom den stat- liga barn och ungdomsvården och vi ser det som angeläget att SiS säkerställer att detta arbete genomförs. 58 SiS (2026 a) s. 32. 59 SiS (2025 b) s. 62, 64 och 83. 761 10 Hälso- och sjukvård och tandvård 10.1 Inledning 10.1.1 Uppdraget Av våra direktiv framgår att utredningen har ett uppdrag att förbättra tillgången och rätten till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården. Vi ska, med utgångspunkt i de förslag som lämnats i betänkandet För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66), analysera och föreslå hur till- gången och rätten till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga placerade i den statliga barn- och ungdomsvården kan säker- ställas samt hur samverkan mellan statliga barn- och ungdomsvården och andra berörda aktörer kan stärkas. Nödvändiga författnings - förslag ska också lämnas. Av våra tilläggsdirektiv framgår även att vi, vid redovisningen av uppdraget om differentiering av vården (se bilaga 2) bland annat ska lämna förslag om vårdform för tvångsvård av barn och unga med om- fattande psykiatriska utmaningar och svårt självskadande beteende. För den målgruppen ska även vårdinnehållet redovisas och hur till- gången till hälso- och sjukvård och tandvård kan säkerställas samt hur samverkan mellan berörda aktörer kan stärkas. 10.1.2 Ett vårdande uppdrag i förening med stöd för hälsan En central del i reformen av den statliga barn- och ungdomsvården är att stärka det vårdande uppdraget. I avsnitt 6.2.4 framhåller vi vikten av ett samlat arbete med social vård, skola och hälso- och sjukvård. I avsnitt 7.4.2 förslår vi att Myndigheten för statlig barn- och ung- Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 762 domsvård ska ha ett uppdrag att arbeta för att dess sociala vård, skol- verksamhet och hälso- och sjukvård ges sammanhållet utifrån barns och ungas behov och rättigheter. Våra överväganden och förslag i detta kapitel utgår från barns och ungas rätt till hälsa och från beho- vet av ett tvärprofessionellt arbete i statliga hem för barn och unga med behov av social vård i förening med hälso- och sjukvård eller tandvård. 10.1.3 Förhållande till vårt uppdrag om tillgång till personuppgifter Ett gemensamt arbete mellan den sociala vården och hälso- och sjuk- vården i de nuvarande särskilda ungdomshemmen försvåras i dag av att Statens institutionsstyrelse (SiS) inte kan ta del av vissa uppgifter från hälso- och sjukvården som behövs för att myndigheten ska kunna ge en ändamålsenlig och sammanhållen vård och behandling. Det kan till exempel handla om aktuell läkemedelsbehandling eller andra hälso- och sjukvårdsbehov hos de barn och unga som ska placeras på de nu- varande särskilda ungdomshemmen och senare på statliga hem för barn och unga. I vårt uppdrag ingår att kartlägga och analysera be- hovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga från andra myndigheter, bland annat hälso- och sjukvården, i syfte att kunna bedriva en mer ända- målsenlig, sammanhållen, trygg och säker vård. Våra överväganden och förslag inom det området finns i avsnitt 12.12.2–12.12.4. 10.2 Tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård 10.2.1 Något om rätten till hälsa, övergripande mål och styrande principer Rätten till hälsa Rätten till hälsa hör till de grundläggande mänskliga rättigheterna. Tillsammans med rätten till liv anses rätten till hälsa vara en för - utsättning för alla andra rättigheter. Rätten till hälsa kommer till ut- tryck i Förenta nationerna, FN:s allmänna deklaration om de mänsk- liga rättigheterna I deklarationens artikel 25 anges att var och en har SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 763 rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och famil- jens hälsa och välbefinnande, inbegripet bland annat hälsovård. I FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), som gäller som lag i Sverige, erkänns specifikt barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård. Där framgår att konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn be- rövas sin rätt att få tillgång till sådan hälso- och sjukvård (artikel 24). Rättigheterna i konventionen ska tillförsäkras varje barn inom en konventionsstats jurisdiktion utan åtskillnad av något slag (artikel 2). Enligt FN:s barnrättskommitté har barn rätt till bästa möjliga hälsa, bland annat rätten till en god hälso- och sjukvård. I detta in- går bland annat förebyggande och hälsofrämjande åtgärder, behand- ling och rehabilitering. Förverkligandet av barnets rätt till hälsa är inte bara viktigt i sig utan dessutom nödvändigt för att barnet ska kunna åtnjuta alla de andra rättigheterna i konventionen. Dessutom är rätten till hälsa beroende av att många andra rättigheter i konven- tionen förverkligas.1 Av artikel 25 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (funktionsrättskonventionen) framgår att per- soner med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa och utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Konven- tionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster för personer med funktions- nedsättning med beaktande av jämställdhetsperspektivet, däribland hälsorelaterad rehabilitering. Konventionsstaterna ska bland annat särskilt erbjuda personer med funktionsnedsättning samma utbud, kvalitet och standard avseende gratis eller subventionerad hälso- och sjukvård samt insatser och behandlingsprogram som erbjuds andra personer, erbjuda sådan hälsoservice som personer med funktions- nedsättning behöver särskilt på grund av deras funktionsnedsättning, och service som är avsedd för att begränsa och förebygga vidare funk- tionsnedsättning, bland annat för barn och äldre. Av regeringsformen, RF, framgår vidare att den enskildes person- liga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna bland annat verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa (1 kap. 2 § RF). 1 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 15 (CRC/C/GC/15) om barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa (art. 24), punkt 7 och 24. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 764 Övergripande mål och styrande principer inom hälso- och sjukvården Vård på lika villkor Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, innehåller be- stämmelser om hur hälso- och sjukvårdsverksamhet ska organiseras och bedrivas. Lagen gäller för samtliga vårdgivare samt regioner och kommuner som huvudmän. Med hälso - och sjukvård avses enligt 2 kap. 1 § HSL åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Definitionen omfattar även sjuk - transporter och omhändertagande av avlidna. Däremot omfattar lagen inte tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125), förkortad TVL. Målet för hälso- och sjukvården är enligt 3 kap. 1 § HSL en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Huvudman, vårdgivare och verksamhetschef Regioner och kommuner är huvudmän för hälso- och sjukvården. Med det menas att de enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård (2 kap. 2 § HSL). Som huvudmän har de skyldighet att säkerställa en god vård till dem som är bosatta i regionen eller kom- munen. Regionerna och kommunerna får med bibehållet huvud - mannaskap sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som regionen eller kommunen ansvarar för enligt hälso- och sjuk- vårdslagen (15 kap. 1 § HSL). Ett sådan avtal innebär alltså inte att huvudmannaskapet för vården övergår till den som anlitas för att utföra viss vård. Regionen eller kommunen behåller ansvaret för att invånarna ges en god vård och förväntas ta det ansvaret till exempel genom krav i avtalen och genom uppföljning av den verksamhet som bedrivs. Vårdgivare är den organisation som bedriver hälso- och sjukvården. Det kan vara en region eller en kommun, men även privata vårdgivare eller statliga myndigheter. SiS och Krimi nalvården är exempel på statliga myndigheter som är vårdgivare för den hälso- och sjukvård som myndigheterna bedriver. Den som är vård givare ska enligt SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 765 patientsäkerhetslagen anmäla sin verksamhet till vårdgivarregistret som finns hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Ansvaret som åligger en vårdgivare är detsamma oavsett om vårdgivaren sam- tidigt är huvudman för verksamheten eller inte.2 Vårdgivaren ska utse en verksamhetschef som ansvarar för verk- samheten (4 kap. 2 § HSL). En verksamhetschef ska enligt 4 kap. 1 § hälso- och sjukvårdsförordningen säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. En verksamhetschef behöver inte vara hälso- och sjukvårdsutbildad. Därför finns en särskild bestämmelse i 4 kap. 4 § hälso - och sjuk- vårdsförordningen (2017:80) som tydliggör att verksamhetschefen får bestämma över diagnostik, vård eller behandling, endast om hen har tillräcklig kompetens och erfarenhet för detta. Något om patientlagen och patientsäkerhetslagen En viktig lag på hälso- och sjukvårdsområdet är patientlagen (2014:821), förkortad PL. Den riktar sig till patienter och deras närstående men även till vårdgivare och hälso- och sjukvårdspersonal. PL syftar till att inom hälso- och sjukvårdsverksamhet stärka och tydliggöra patientens ställning och till att främja patientens integri tet, självbestämmande och delaktighet (1 kap. 1 § PL). Patientsäkerhetslagen (2010:659), förkortad PSL, innehåller en rad bestämmelser om vårdgivarnas skyldigheter, bland annat vad gäller att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete. Patientsäkerhets- lagen innehåller även bestämmelser om hälso- och sjukvårdsperso- nalens skyldigheter, bestämmelser om tillsyn, om Hälso- och sjuk- vårdens ansvarsnämnd (HSAN) och om olika åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal. Grundläggande krav på hälso- och sjukvården Enligt 5 kap. 1 § HSL ska hälso- och sjukvårdsverksamhet bedrivas så att kraven på god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska – vara av god kvalitet med en god hygienisk standard, – tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, 2 Prop. 2016/17:43 En ny hälso- och sjukvårdslag, s. 88. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 766 – bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, – främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårds- personalen, och – vara lätt tillgänglig. Frivillighet Hälso- och sjukvården bygger på frivillighet. I patientlagen anges att patientens självbestämmande och integritet ska respekteras och att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke om inte annat följer av lagen eller någon annan lag. Ett samtycke kan lämnas skriftligen, muntligen eller genom att patienten på annat sätt visar att han eller hon samtycker till den aktuella åtgärden. (Se 4 kap . 1 och 2 §§ PL.) Psykiatrisk tvångsvård får dock under vissa förutsättningar ges till en person som lider av en allvarlig psykisk störning enligt 3 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångvård, förkortad LPT. Sådan vård ska ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en region eller en kommun som inte ingår i en region (15 § LPT). Innan samtycke hämtas in ska patienten få information enligt 3 kap. PL. Enligt 3 kap. 1 och 2 §§ PL, ska patienten få information om bland annat sitt hälsotillstånd, de metoder som finns för under- sökning, vård och behandling och möjligheten att välja behandlings- alternativ. Patienten får när som helst ta tillbaka sitt samtycke. Om en patient avstår från viss vård eller behandling, ska han eller hon få information om vilka konsekvenser detta kan medföra. Utgångspunk- ten för all hälso- och sjukvård är att det krävs samtycke av patienten till planerade vårdåtgärder och att vården alltså inte får utövas genom tvång. Från detta krav finns lagreglerade undantag, exempelvis när det gäller vissa åtgärder som vidtas inom den psykiatriska tvångsvården. Grundlagens skydd i 2 kap. 6 § regeringsformen mot påtvingade kroppsliga ingrepp tolkas så att det skyddar också mot att en befatt- ningshavare – utan att använda våld eller vara beredd att använda tvång i egentlig bemärkelse – uppträder på ett sätt som får till följd att någon med fog uppfattar sig vara tvungen att underkasta sig en åtgärd. I vissa fall kan det alltså vara fråga om ett påtvingat ingrepp trots att den enskilde har sagt ja till att åtgärden genomförs men ingreppet ändå inte är helt frivilligt. Den enskilde kan exempelvis SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 767 samtycka till ett ingrepp för att det finns ett underliggande hot eller en hotfullhet hos den myndighet som vidtar åtgärden. Dessa situa- tioner bör bedömas som att ett giltigt samtycke inte har getts, för att inte grundlagsskyddet ska kunna kringgås i praktiken. I tvek - samma situationer får hänsyn tas till den konkreta situationen, den information som den enskilde fått om sina handlingsalternativ och hans eller hennes förmåga att fatta ett informerat beslut i frågan.3 För att det ska vara fråga om verklig frivillighet krävs alltså att den enskilde, på ett för denne begripligt sätt, har fått så mycket in- formation om den planerade åtgärden att det är tydligt för denne vilka handlingsalternativ som står till buds och mot denna bakgrund kan fatta ett välgrundat beslut, utan att utsättas för några obehöriga påtryckningar. Särskilda skyldigheter när hälso- och sjukvård ges till barn När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beak- tas (se bland annat artikel 3 i barnkonventionen och 5 kap. 6 § HSL samt 1 kap. 8 § PL). Vad som är barnets bästa måste avgöras utifrån förhållandena i varje enskilt fall. Bedömningen ska bygga på veten- skap och beprövad erfarenhet och ska, beroende på barnets ålder och mognad, utgå från underlag från vårdnadshavare och det som barnet själv ger uttryck för. I vissa fall kan det även vara relevant att hämta in underlag från andra personer som har kunskap om barnet. Så långt som möjligt bör såväl långsiktiga som kortsiktiga konsekvenser av att exempelvis ge eller avstå från att ge barnet viss vård eller behand- ling beaktas. Med barn avses personer under 18 år.4 Barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen ska så långt som möjligt klarläggas. Barnets inställning ska tillmätas be- tydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad (4 kap. 3 § PL). 3 Se Bull, Thomas och Sterzel, Fredrik (2023 version 5 JUNO). Regeringsformen – en kom- mentar, s. 75. 4 Prop. 2016/17:43 En ny hälso- och sjukvårdslag, s. 132 och prop. 2013/14:106 Patientlag, s. 112. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 768 Vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter samt barns rättsliga ställning i hälso- och sjukvården Vårdnadshavares ansvar för sina barn regleras i 6 kap. föräldrabalken. Där anges bland annat att vårdnadshavaren ska se till att barnets be- hov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda (1 och 2 §§). Vidare anges att ett barns vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga ange - lägenheter (11 §). Vårdnadshavaren ska därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets syn- punkter och önskemål. Har barnet två vårdnadshavare ska de som utgångspunkt utöva bestämmanderätten tillsammans. Det krävs alltså normalt gemensamma beslut i frågor som rör vårdnaden. (13 § första stycket). Barnets självbestämmande ökar med stigande ålder och mognad. Det innebär samtidigt att vårdnadshavarnas rätt att besluta om barnets personliga förhållanden tunnas ut ju äldre och mognare barnet blir. Det går inte att ange någon bestämd ålder för när ett barn själv kan bestämma i frågor som rör hans eller hennes personliga angelägenheter. Bedömningen måste göras i varje enskilt fall.5 Som framgått av redogörelsen kräver hälso- och sjukvård av barn som utgångspunkt vårdnadshavarens samtycke om det inte står klart att barnet har nått en sådan mognad att det självt kan ta ställning till åtgärden. Var den gränsen går kan, som beskrivits ovan, inte anges generellt utan måste avgöras från fall till fall. Vårdnadshavaren anses normalt ha bestämmanderätten över små barn medan huvudregeln anses vara den motsatta för barn över 15 år.6 Av förarbetena till patientlagen framgår även att det centrala för bedömningen av om barnet ska anses moget nog att ensamt få be - sluta om viss vård eller behandling är om barnet kan tillgodogöra sig relevant information och överblicka vilka konsekvenser som hans eller hennes beslut kan få. Det framgår vidare att vilken mognad som krävs i det enskilda fallet beror på vårdåtgärdens art och angelägen- hetsgrad samt att det krävs en avsevärd mognad för att ett barn ska kunna ta ställning till mer omfattande behandlingar och ingrepp medan yngre barn däremot på egen hand i vissa fall kan samtycka till enklare åtgärder.7 5 Jfr prop. 1994/95:224 Barns rätt att komma till tals s. 35 och 54 samt Riksdagens ombudsmän – JO 2006/07, s. 212, dnr 1059-2003 och 4857-2003. 6 Prop. 2013/14:106 s. 66. 7 Prop. 2013/14:106 s. 64–65 och 120. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 769 Socialnämndens bestämmanderätt under vårdtiden Ett beslut om vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, det vill säga. att ett barn eller ung person ska vårdas utan samtycke, innebär att det sker en överflytt- ning av ansvar och bestämmanderätt över barnet eller den unge till socialnämnden. Socialnämndens ansvar att arbeta för att placerade barn och unga får hälso - och sjukvård följer av 22 kap. 8 § social - tjänstlagen (2025:400), förkortad SoL. Socialnämnden har också ett ansvar för att noga följa vården av barnet eller den unge enligt 13 a § LVU, vilket inbegriper att särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa. Socialnämnden har enligt 11 § LVU rätt att bestämma hur vården ska ordnas och var barnet eller den unge ska vistas. Socialnämnden, eller den som nämnden gett i uppdrag att utföra vården, ska enligt samma bestämmelse ha uppsikt över barnet eller den unge och, i den utsträckning det behövs för att genomföra vården, bestämma om hans eller hennes personliga förhållanden. Under vårdtiden har social - nämnden samma ansvar som vårdnadshavaren annars har för att ett barns grundläggande rättigheter enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken till- godoses. Utgångspunkten är alltså att en socialnämnd för att genom- föra vården enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga har samma skyldigheter och befogenheter som vårdnadshavarna annars har i frågor som rör ett barns person liga förhållanden, till exempel rörande medicinsk vård och behandling.8 Även om socialnämnden bedömer att bestämmanderätten till - kommer den i en viss fråga är det ändå av vikt att barnets vårdnads- havare får vara delaktiga i sådant som rör vården och får information om frågor som kan uppstå under vårdtiden.9 Etiska prioriteringar Prioriteringar inom svensk hälso- och sjukvård styrs av en etisk platt- form med tre rangordnade principer: människovärdesprincipen, be- hovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Människovärdesprincipen utgår från att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner 8 Prop. 1979/80:1 om socialtjänsten, Del A s. 311, 596 och 597. 9 Se bl.a. JO:s beslut den 25 november 2025 i ärende med dnr 7940-2024. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 770 i samhället. Av behovs- och solidaritetsprincipen följer att resurserna bör fördelas efter behov, vilket innebär att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Kost- nadseffektivitetsprincipen innebär att en rimlig relation mellan kost- nader och effekt, mätt i förbättrad hälsa, alltid ska eftersträvas i för- delningen av vårdens resurser.10 10.2.2 Behov av hälso- och sjukvård och tandvård hos barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård Några inledande kommentarer För barn och unga i samhällsvård är stöd för hälsan ofta en förutsätt- ning för att andra insatser ska vara meningsfulla och ge önskade resul- tat. Utan stöd för hälsan kan det exempelvis vara svårt för barn och unga med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa att ta del av andra stöd- och vårdinsatser eller undervisningen i skolan.11 Flera studier visar också tydligt på omfattande behov av hälso - och sjukvård och tandvård bland barn och unga i de nuvarande sär- skilda ungdomshemmen. Särskilt har förekomsten av psykisk ohälsa studerats, men barnens och de ungas fysiska ohälsa och bristande munhälsa har också uppmärksammats. Till det kommer en betydande samsjuklighet med sociala vårdbehov i förening med fysisk och psy- kisk ohälsa samt bristande munhälsa. I det följande redogör vi för några sammanhang där hälso- och sjukvårdsbehoven hos barn och unga i särskilda ungdomshem har undersökts närmare. Socialstyrelsens studie från 2025 av psykisk ohälsa och läkemedelsanvändning Rapporten om psykisk hälsa och läkemedelsanvändning Socialstyrelsen har kartlagt förekomsten av registrerad psykisk ohälsa bland barn och unga som under 2022 varit placerade i samhällsvård enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om 10 Prop. 1996/97:60 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården, s. 13–15. Se även SOU 2025:62 Ansvaret för hälso- och sjukvården. Betänkande av Vårdansvarskommittén, s. 286–288. 11 Socialstyrelsen (2019). Vård för barn och unga i HVB utifrån deras samlade behov – Förutsätt- ningar och former för integrerad och annan specialiserad vård, s. 28. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 771 vård av unga och publicerat resultaten i rapporten Psykisk ohälsa hos barn och unga placerade i samhällsvård – En kartläggning med fokus på barn och unga födda 2002–2016 och placerade under 2022. Kartläggningen omfattar förekomsten av psykiatriska diagnoser, uttag av förskriven psykofarmaka och vård för självskada samt indi- kation på psykisk ohälsa. Indikation på psykisk ohälsa baseras på ett skapat index där psykiatriska diagnoser, läkarbesök inom psykiatrin och uttag av förskriven psykofarmaka ingår. Kartläggningen Kartläggningen visade att det var tre till fyra gånger så vanligt att barn och unga placerade i samhällsvård hade indikation på psykisk ohälsa än andra jämnåriga som inte var placerade. Den högsta indi- kationen på psykisk ohälsa finns bland dem som vistas i särskilda ungdomshem och andra hem för vård eller boende (HVB). Som allra högst var indikationen på psykisk ohälsa bland de flickor och unga kvinnor som under 2022 var placerade i särskilda ungdomshem, där andelen var 92 respektive 95 procent. Förekomsten av psykiatrisk diagnos och samsjuklighet var också som högst bland barn och unga i institutionsvård. Bland placerade i särskilda ungdomshem under 2022 hade 43 procent av tonårspojkarna och 69 procent av tonårsflickorna någon psykiatrisk diagnos under samma år. Högst förekomst av någon registrerad diagnos uppdelat efter placeringsform, kön och ålder fanns bland unga kvinnor (18– 20 år) som var placerade på SiS någon gång under året. I denna grupp var andelen som hade en diagnos 78 procent. Socialstyrelsen har även kartlagt läkemedelsbehandlingen som pla- cerade barn och unga får för psykiatriska tillstånd. Kartläggningen visade att andelen placerade barn och unga med minst tre uttag av förskriven psykofarmaka under ett år var betydligt större än andelen bland jämnåriga som inte var placerade. I särskilda ungdomshem hade mer än hälften av de placerade tonårsflickorna och unga kvinnorna i åldern 13–20 år minst tre registrerade uttag av lugnande och sömn- medel under år 2022. Motsvarande andel bland tonårspojkar och unga män i särskilda ungdomshem var en tredjedel. Uttag av antipsykotiska läkemedel var vanligast bland barn och unga placerade på institutionsboende, framför allt i särskilda ung - Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 772 domshem. Jämfört med jämnåriga som inte var placerade under 2022 var det uppåt 50 gånger så vanligt med behandling av antipsykotiska läkemedel bland de tonårsflickor och unga kvinnor som var placerade i särskilda ungdomshem och 30 gånger så vanligt bland tonårspojkar och unga män. Bland flickor i åldern 13–17 år i särskilda ungdoms- hem hade 25 procent minst tre registrerade uttag av antipsykotiska läkemedel. Motsvarande andel bland unga kvinnor i åldern 18–20 år var 40 procent.12 Socialstyrelsens slutsatser Socialstyrelsen konstaterade i rapporten att psykofarmaka kan ge allvarliga biverkningar och med multimedicinering riskeras alltid ogynnsamma läkemedelsinteraktioner (”krockar”). Enligt kartlägg- ningen var det upp emot 10 gånger så vanligt att placerade barn och unga gör uttag från tre eller flera olika läkemedelsgrupper av psyko- farmaka än andra ungdomar. Kartläggningen visade att det oftast (i ungefär lika grad som de som inte är placerade) är läkare med specia- listkompetens som förskrivit psykofarmaka till de barn och unga som är placerade, främst specialister inom barn- och ungdomspsykiatri och psykiatri. Med anledning av resultaten i kartläggningen framhöll Social - styrelsen vikten av att socialtjänsten underrättar regionen om att erbjuda en hälsoundersökning i samband med att vården av ett barn eller ung person inleds. Yrkesverksamma i hälso- och sjukvård samt socialtjänst behöver också verka för att läkemedelsbehandling med psykofarmaka till barn och unga som är placerade i en institution ges i kombination med annan omvårdnad och behandling, som socialt stöd, psykologiska behandlingsinsatser och psykoterapi, men också i förening med fler anpassningar utifrån neuropsykiatriska funktions- nedsättningar samt högre personaltäthet på institutioner. Det ut - talades vara särskilt viktigt då dessa barn och unga medicineras med psykofarmaka i hög grad. Socialstyrelsen uppmärksammade även särskilt den höga förskriv- ningen av antipsykotiska läkemedel bland placerade barn och unga. Förskrivningen motsvarades inte av förekomsten av registrerad 12 Socialstyrelsen (2025). Psykisk ohälsa hos barn och unga placerade i samhällsvård – En kart- läggning med fokus på barn och unga födda 2002–2016 och placerade under 2022, s. 6–8. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 773 psykos- och/eller bipolär sjukdom. Förskrivningen hade dessutom oftast skett off-label (utanför godkänd produktresumé) och riskerna av sådan användning behövde beaktas på kort och lång sikt. Använd- ning av antipsykotiska läkemedel påpekades även kunna leda till ytterligare problematik, som exempelvis allvarliga biverkningar, för en redan utsatt och sårbar grupp av barn och unga i samhället.13 Socialstyrelsens studie från 2026 om läkemedelsförskrivning Rapporten om läkemedelsförskrivning Socialstyrelsen har kartlagt och analyserat läkemedelsanvändningen hos barn och unga placerade i samhällsvård under 2024. Kartlägg - ningen ingår som ett deluppdrag i Socialstyrelsens regeringsuppdrag för att stärka förutsättningarna för att placerade barn och unga ska få tillgång till en god hälso- och sjukvård, tandvård och en obruten skolgång. Kartläggningen Resultaten bekräftar och kompletterar resultaten från kartläggningen av läkemedelsanvändningen 2022. Tonårsflickor och unga kvinnor placerade på särskilda ungdomshem hade den högsta användningen av antiepileptika och i högst grad kombinationer av läkemedel från olika läkemedelsgrupper. Även vad gäller medel vid magsår och gastroesofageal refluxsjukdom var andelen användare störst bland tonårsflickor och unga kvinnor placerade på särskilda ungdomshem. Förekomsten av samtidig användning av fem eller fler lä kemedel och psykofarmaka med risk för metabola störningar var hög bland barn och unga placerade i samhällsvård, framför allt bland tonårs - flickor och unga kvinnor placerade på institution inklusive särskilda ungdomshem. Socialstyrelsen beskriver den sortens samtidig använd- ning som ett mått på olämplig/riskfylld läkemedelsanvändning hos barn och unga placerade i samhällsvård.14 13 Socialstyrelsen (2025) s. 43–44. 14 Socialstyrelsen (2026). Läkemedelsförskrivning till barn och unga placerade i samhällsvård, s. 16, 21, 23, 26 och 34. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 774 Kartläggning av psykiatriska vårdbehov bland barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården Rapporten om psykiatriska vårdbehov Under 2025 publicerades forskningsrapporten Psykiatriska vårdbehov bland barn och ungdomar inom SiS, där en undersökning och kartlägg- ning av psykiatriska vårdbehov bland barn och unga som vårdats i särskilda ungdomshem under 2022 redovisas. Undersökningen De övergripande resultaten från undersökningen visade att den psy- kiska ohälsan bland barnen och ungdomarna var hög. Det är även vanligt med psykiatrisk samsjuklighet för dessa barn och unga. I stu- dien hade 8 av 10 barn och unga minst en fastställd psykiatrisk diag- nos, och fler än hälften hade minst två fastställda diagnoser. Den vanligaste diagnosen var adhd/add15, vilket sex av tio barn och unga hade. Adhd/add var också den diagnos som förekom oftast tillsam- mans med var och en av de andra diagnoskriterierna. Efter adhd/add var posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), substansmissbruk och autismspektrumstörning de vanligaste fastställda diagnoserna. Sammantaget visade undersökningen på en hög förekomst av psykiatrisk belastning bland barn och unga som vårdas i särskilda ungdomshem, och därmed också att de psykiatriska vårdbehoven är stora. Detta gällde framför allt bland de flickor som var placerade i särskilda ungdomshem vid undersökningstillfället.16 15 Adhd är en funktionsnedsättning som innebär olika typer av svårigheter i vardagen. Hur hindrande funktionsnedsättningen blir för en enskild person beror på den omgivande miljön och dess krav, och på vilket stöd som personen får. Typiskt för adhd är svårigheter att foku- sera och bibehålla uppmärksamheten, svårigheter att hantera impulser samt överaktivitet. Om överaktivitet och impulsivitet saknas kallas adhd också add. Se Socialstyrelsen (2024). Natio- nella riktlinjer 2024: Adhd och autism. Prioriteringsstöd till dig som beslutar om resurser, s. 16. 16 Jalling, Camilla, Kristiansson, Marianne & Rudolfsson, Lisa (2025). Psykiatriska vårdbehov bland barn och ungdomar inom SiS. Statens institutionsstyrelse SiS Institutionsvård i fokus nr 2 2025, s. 6–7. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 775 Delredovisning och utvärdering av pilotprojektet om integrerad vård Delredovisningen Regeringen har gett SiS och Socialstyrelsen i uppdrag att förbättra vården för vissa av dem som vårdas vid särskilda ungdomshem och som har stora behov av psykiatrisk vård. Arbetet bedrevs först i ett pilotprojekt om integrerad vård under åren 2019–2024. Det arbetet avsåg endast barn i särskilda ungdomshem. Därefter har ett projekt inletts för perioden 2025–2027 med slutredovisning 2028. Det arbe- tet gäller både barn och unga i särskilda ungdomshem. Den första delredovisningen av det nya uppdraget, Uppdrag att genomföra ett utvecklingsarbete för att förbättra vården för barn och unga som vårdas på SiS och som har stora behov av psykiatrisk vård , publicerades i oktober 2025 och innehåller en utvärdering av pilotprojektet.17 Utvärderingen Pilotprojektet om integrerad vård avsåg integrerade vårdinsatser från SiS och barn- och ungdomspsykiatrin för barn i särskilda ungdoms- hem med omfattande psykiatriska vårdbehov. Totalt inkluderades 69 flickor och 31 pojkar i integrerad vård inom ramen för projektet. Nästan alla dessa barn fick strukturerade psykiat- riska bedömningar och behandling för flera samtidiga diagnoser. Autism, adhd och PTSD var vanliga diagnoser, liksom själv skade- beteende och suicidnära beteende. För en stor andel av barnen finns uppgifter om konstaterad eller misstänkt utsatthet för våld och/eller försummelse före placeringen på SiS. Vidare hade nästan alla barnen blivit utsatta för flera olika typer av våld: fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld och försummelse. Samtidigt hade nästan lika många ut- övat våld eller hot mot andra. Flera av barnen hade även upplevt vård- sammanbrott, varit placerade på olika boenden och saknat kontinuitet i behandlingen. Den sociala och den psykiatriska problematiken var överhuvudtaget ofta så sammanflätad att det var svårt att skilja de olika vårdbehoven åt. 17 Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse SiS (2025). Uppdrag att genomföra ett utveck- lingsarbete för att förbättra vården för barn och unga som vårdas på SiS och som har stora behov av psykiatrisk vård. Delredovisning 2025. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 776 Gruppen barn som inkluderades i integrerad vård kännetecknades alltså av flera sociala och psykiatriska sårbarhetsfaktorer som hade påverkat barnens utveckling över lång tid och utmynnat i komplexa tillstånd. Behovet av samordnade, individuellt anpassade och långsik- tiga vårdinsatser var därför mycket stort. I jämförelse med SiS hela målgrupp konstaterades gruppen barn som inkluderats i integrerad vård i flera avseenden ha mer komplexa sociala och psykiatriska vård- behov. De utvärderingar som gjorts av pilotprojektet visar att integrerad vård kan förbättra situationen för några av samhällets mest utsatta barn, men också att arbetet med integrerad vård kräver fortsatt ut- veckling av strukturer, ansvar, kompetens och samverkan. Pilotpro- jektet har bidragit till att barn med stora behov fått vård och upplevde att insatserna var hjälpsamma. De juridiska och organisatoriska skill- naderna mellan SiS och regionerna har dock försvårat det gemen - samma arbetet. Det har funnits otydligheter kring vem som ansvarar för vad, särskilt i frågor som rör psykiatriska insatser, dokumentation och vårdplanering.18 Företrädare för socialtjänsten var över lag mycket nöjda med den integrerade vården och ansåg att insatserna haft avgörande betydelse för att förstå barnens behov och för att planera vården. Samtidigt lyfte de fortsatt brist på samordning, särskilt vid avslutad placering, då det ofta saknades lämpliga alternativ.19 Utredningens överväganden och förslag om integrerad vård finns i avsnitt 10.4.11. Där återges också fler resultat och erfarenheter från pilotprojektet 2019–2024. Studier av somatisk ohälsa och bristande munhälsa Forskningsstudie om somatisk ohälsa och munhälsa SiS publicerade 2016 en forskningsstudie med resultat från systema- tiska hälsokontroller i fyra särskilda ungdomshem i södra Sverige. Rapporten, Hälsokontroll för SiS-ungdomar. En studie av hälsoproblem och vårdbehov hos ungdomar på fyra särskilda ungdomshem20, behandlar 18 Socialstyrelsen och SiS (2025) s. 5–6. 19 Socialstyrelsen och SiS (2025) s. 14. 20 Kling, Stefan, Vinnerljung, Bo, Hjern, Anders (2016). Hälsokontroll för SiS-ungdomar. En studie av hälsoproblem och vårdbehov hos ungdomar på fyra särskilda ungdomshem. Statens in- stitutionsstyrelse SiS Institutionsvård i fokus nr 4 2016. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 777 huvudsakligen somatisk ohälsa och indikationer på bristande mun- hälsa (som i rapporten kallas tandohälsa). Hälsokontrollerna har ut- förts inom tre månader från första inskrivningsdagen på den aktu- ella institutionen. Pojkarna var skolpliktiga, medan åldersspannet var bredare för flickor, upp till 18 år, för att få fler flickor i studie- gruppen. Resultaten av 2016 års forskningsstudie Det fanns flera indikationer på att ungdomarna hade hälsoproblem innan hälsokontrollerna genomfördes. Runt var fjärde pojke/flicka hade redan en pågående vårdkontakt med primärvården eller med någon form av specialistsjukvård. Vid undersökningstillfället fick en klar majoritet av flickorna (63 procent) och nästan var tredje pojke (29 procent) någon form av medicinering för ett somatiskt hälsoproblem. Det fanns vidare stora tandvårdsbehov i undersökningsgruppen, framför allt hos flickorna. Även om projektets tandundersökning be- skrevs som relativt enkel fann projektläkaren att 43 procent av flick- orna hade djupgående karies, ofta på flera tänder. Dessutom hade drygt var tredje pojke (35 procent) och ännu fler flickor (44 procent) indikationer på andra tandhälsoproblem som borde utredas, exem- pelvis svullet och inflammerat tandkött. Hälsokontrollen fann även en stor mängd av behandlingskrävande hälsoproblem som antingen inte var kända tidigare eller som var kända men bristfälligt omhändertagna. Det gällde 75 procent av flickorna och 40 procent av pojkarna. ”Nyupptäckta” hälsoproblem omfattade sjukdomar/ohälsotillstånd av vitt skilda slag. Flickornas hälsa var särskilt utsatt inom nästan alla områden. Det var flickorna som hade flest hälsoproblem och det lägsta välbefinnan- det. Både pojkar och flickor hade ett sämre fysiskt och psykologiskt välbefinnande jämfört med genomsnittet av svenska ungdomar i samma ålder, men flickornas välbefinnande skiljde sig mer från genomsnittet än pojkarnas. Frekvensen sexuellt överförbara sjukdomar hos flickorna var lägre i studien i jämförelse med internationella erfarenheter. Endast två fall av klamydia identifierades, vilket var en markant lägre nivå än vad som beskrivits i internationella studier. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 778 Nära nog alla flickor (93 procent) och två av tre pojkar fick an- tingen en remiss till sjukvården eller rekommenderades (via perso- nalen) att boka besök hos tandvården, ungdomsmottagningen eller hos primärvården för vaccinationskomplettering. Preliminära resultat från forskningsstudie om munhälsa I sin årsredovisning för 2023 redovisar SiS preliminära resultat från en SiS-finansierad studie om munhälsa för placerade inom ung doms- vården. Studien visade att samtliga undersökta barn och unga hade någon form av munhälsorelaterade problem. Mer än 75 procent hade manifest karies som krävde lagning av tandvården och 80 procent av de undersökta behövde remitteras till tandvården, främst på grund av tandlossning, svår tandköttsinflammation, utslagna eller avslagna tänder och behov eller problem relaterade till tandreglering. Forsk- arnas bedömning var att en sådan omfattning av problem med mun- hälsa inte går att återfinna i någon generell ungdomspopulation i hela världen.21 10.2.3 Ansvar för tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård i statlig barn- och ungdomsvård Socialnämndens ansvar för barn och unga som är placerade för vård utanför det egna hemmet Socialnämnden har det övergripande vårdansvaret för barn och unga som är placerade för vård utanför det egna hemmet. Socialnämnden ska noga följa vården av placerade barn och unga och då särskilt upp- märksamma barnets eller den unges hälsa enligt 22 kap. 11 § SoL. Nämnden har samma skyldighet när det gäller barn och unga som är placerade med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga se 13 a § LVU). Socialnämnden ska också arbeta för att alla placerade barn får den hälso- och sjukvård som de behöver (22 kap. 8 § 3 SoL). 21 Statens institutionsstyrelse SiS (2024). SiS Årsredovisning 2023, s. 22. Uppgifterna kommer från forskningsprojektet Munhälsa och tandvård hos unga personer vid särskilda ungdoms- hem – kartläggning om behov av och uppfattning kring tandvård och munhälsa, Jönköping University. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 779 Huvudmän och vårdgivare Allmänt om begreppen Två centrala begrepp inom hälso- och sjukvården är huvudman och vårdgivare: – Med huvudman avses den region eller den kommun som enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård. Inom en huvud- mans geografiska område kan en eller flera vårdgivare bedriva verksamhet (2 kap. 2 § HSL). – Med vårdgivare avses statlig myndighet, region, kommun, annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet (2 kap. 3 § HSL). Till skillnad från huvudmannaskapet krävs det alltså inget lagstadgat ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård för att vara vårdgivare. Vård- givare måste dock anmäla verksamheten till IVO och stå under IVO:s tillsyn. Om verksamheten helt eller till väsentlig del förändras, flyttas eller läggs ned ska detta också anmälas till IVO, se 2 kap. 1 och 2 §§ PSL. Huvudmannaskapet och de särskilda ungdomshemmen Som huvudman enligt hälso- och sjukvårdslagen är en region skyl- dig att erbjuda den som är bosatt inom regionen sluten och öppen hälso- och sjukvård, det vill säga både sådan vård som ges den som är intagen på en sjukvårdsinrättning och sådan som till exempel ges vid en vårdcentral. Därutöver är den skyldig att erbjuda öppen och omedelbar vård åt den som inte är bosatt inom regionen (se 2 kap. 4 och 5 §§ och 8 kap. HSL). Kommunens huvudmannaskap är enligt 12 kap. 1 och 2 §§ HSL begränsat till erbjudande av en god hälso- och sjukvård i särskilda boenden för äldre, korttidsboenden, bostäder med särskild service för personer med funktionsnedsättning och dagverksamheter som är re- glerade i socialtjänstlagen. Ansvaret omfattar också personer i bostad med särskild service samt dagliga verksamheter som är reglerade i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Kommunens ansvar omfattar dock inte hälso- och sjukvård till barn. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 780 Regionen eller kommunen ansvarar för att planera hälso- och sjuk- vården vården så att den täcker invånarnas behov. Regionen ska vid planeringen beakta den hälso - och sjukvård som erbjuds av andra vårdgivare (se 7 kap. 2 § HSL). Av 8 kap. 1 § HSL framgår att regionen ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt inom regionen. Enligt förarbetena ska tolkningen av bosättningsbegreppet utgå från bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481).22 En person anses som regel vara bosatt i den region där hon eller han är folkbokförd enligt 3 § folk- bokföringslagen. En placering inom den statliga barn- och ungdoms- vården anses inte leda till ändrad folkbokföring. Detta framgår av 9 § första stycket 3 folkbokföringslagen och innebär att barn och unga som vårdas vid ett särskilt ungdomshem som utgångspunkt inte ska folkbokföras på den adressen. I vissa fall är dock den region där barnet eller den unge vårdas också skyldig att erbjuda hälso- och sjukvård, trots att barnet eller den unge inte anses bosatt i regionen. Det förutsätter dock att hem- regionen och regionen där den unge är placerad har kommit överens om det (se 8 kap. 5 § HSL). Regionerna har ingått ett så kallat riksavtal med bestämmelser om vad som gäller när en person får vård utanför sin hemregion. Av av- talet framgår bland annat att placerade barn och unga ska erbjudas vård av den region där de är placerade, den så kallade vårdregionen. Det är vårdregionen som bedömer patientens behov av vård. Vård- regionen ersätts sedan för sina kostnader, i enlighet med riksavtalet, från patientens hemregion.23 Möjligheten att sluta avtal Enligt 15 kap. 1 § HSL får regioner och kommuner, med bibehållet huvudmannaskap, sluta avtal med någon annan om att utföra de upp- gifter som regionen eller kommunen ansvarar för, med undantag av uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Av avtalet ska framgå de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. 22 Se prop. 1981/82:97 Om hälso- och sjukvårdslag m.m. s. 115. 23 Sveriges Kommuner och Regioner SKR (2025). Riksavtal för utomlänsvård. Med giltighetstid fr.o.m. 1 september 2025, https://extra.skr.se/download/18.63a28de419927a4dc6728bc3/1757598616735/Riksavtal- for-utomlansvard-2025_version%20250911.pdf [2026-03-07]. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 781 Ett avtal med någon annan om att till exempel tillhandhålla viss vård medför inte att huvudmannaskapet för vården övergår till den vårdgivare som anlitas. Det är endast utförandet av uppgiften som övergår till den andre parten. Det innebär att regionen eller kommu- nen har kvar ett övergripande ansvar för att dess invånare får en god vård, vilket bland annat kan säkerställas genom tillräckliga och rele- vanta krav i avtalen med de externa utförarna. När en kommun eller en region har anlitat en annan vårdgivare att utföra hälso- och sjuk- vård för kommunen respektive regionens räkning ingår det i ansvaret som huvudman att kontrollera och följa upp verksamheten.24 Hälso- och sjukvård i andra verksamheter Utöver ansvaret för kommuner och regioner att erbjuda hälso- och sjukvård finns lagstadgade skyldigheter för andra organisationer att driva verksamheter med inslag av hälso- och sjukvård. Det gäller bland annat elevhälsan som skolhuvudmännen ansvarar för enligt 2 kap. 25 och 27 §§ skollagen (2010:800) och företagshälsovården som arbetsgivare är skyldiga att ha enligt 2 kap. 2 c § arbetsmiljölagen (1977:1160). Den som svarar för elevhälsans medicinska del ska vara anmäld vårdgivare och stå under IVO:s tillsy n, likaså den som be- driver företagshälsovård. Vissa statliga myndigheter bedriver också hälso- och sjukvård och är anmälda vårdgivare under IVO:s tillsyn utan att ha något lagstadgat hälso- och sjukvårdsuppdrag. Det gäller bland annat Kriminalvården och SiS. Försvarsmakten har en relativt omfattande hälso- och sjuk- vårdsverksamhet med såväl öppna mottagningar för anställda och värnpliktiga som anställda specialistläkare och specialistsjuksköter- skor.25 Försvarsmaktens hälso - och sjukvård står under tillsyn av försvarsinspektören för hälsa och miljö enligt 7 kap. 1 § PSL. Varken elevhälsan, företagshälsovården eller den hälso- och sjuk- vård som vissa statliga myndigheter erbjuder nämns i hälso- och sjuk- vårdslagen i anslutning till regionens eller kommunens huvudmanna- skap. Tvärtom avses med huvudman enligt 2 kap. 1 § HSL endast 24 Socialstyrelsen, Kunskapsguiden – Huvudman och vårdgivare, https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/god-och-nara-vard/kommunal-halso--och- sjukvard/huvudman-och-vardgivare/ [2026-03-07]. 25 Se SOU 2022:6 Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga. Slutbetänk- ande av Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap Del 2, s. 903–904. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 782 regioner eller kommuner som enligt lagen ansvarar för hälso- och sjukvård. De statliga myndigheternas former av hälso- och sjukvård förenas i stället av att de erbjuds en begränsad krets personer som de i egenskap av huvudman har ett annat särskilt ansvar för, det vill säga elever i en skola, anställda hos en arbetsgivare, intagna på en anstalt eller värnpliktiga och anställda vid en garnison eller liknande. Erbjudandet om hälso- och sjukvård är i dessa fall alltså inte områdes- och befolkningsbaserat som för regionerna eller kommunerna. Tandvård Allmänt om tandvård Som vi redan nämnt omfattas inte tandvård av hälso- och sjukvårds- lagens bestämmelser. Det är i stället tandvårdslagen som innehåller övergripande mål, ansvarsförhållanden och riktlinjer för tandvården. I tandvårdslagen finns också bestämmelser om hur tandvårdsverk- samhet ska organiseras och bedrivas. Med tandvård avses enligt 1 § TVL åtgärder för att förebygga, ut- reda och behandla sjukdomar och skador i munhålan. Av 5 § TVL framgår att det är regionerna som är huvudman för tandvården i Sverige. Regionerna driver både egen verksamhet med tandvård och ingår avtal med privata vårdgivare. Regionerna ansvarar dock för att planera tandvården så att den täcker invånarnas behov. Regionen ska vid planeringen beakta den tandvård som erbjuds av andra vårdgivare (se 8 § TVL). Folktandvården är den tandvård som regionen själv bedriver. Folk- tandvården ska enligt 7 § TVL svara för 1. regelbunden och fullständig tandvård för personer till och med det år då de fyller 19 år, 2. specialisttandvård för personer från och med det år då de fyller 20 år, och 3. övrig tandvård för personer från och med det år då de fyller 20 år i den omfattning som regionen bedömer lämplig. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 783 Grundläggande krav på tandvården Målet för tandvården är liksom för hälso - och sjukvården en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Den som har det största behovet av tandvård ska ges företräde till vården, vilket framgår av 2 § TVL. När tandvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas, 3 § andra stycket TVL. Tandvårdsverksamhet ska enligt 3 § andra stycket TVL bedrivas så att kraven på en god tandvård uppfylls. Det innebär att tandvården ska • vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder, • tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, • vara lätt tillgänglig, • bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, och • främja goda kontakter mellan patienten och tandvårdspersonalen. Hälsoundersökningar Enligt 22 kap. 8 § SoL ska socialnämnden arbeta för att de barn som vårdas utanför hemmet får den hälso- och sjukvård de behöver. Social- nämndens ansvar i detta avseende innebär inte något undantag från regionernas generella ansvar att tillhandahålla hälso- och sjukvård, utan betyder att nämnden har en skyldighet att vara aktiv i att få till stånd undersökningar, insatser och behandlingar som barnet eller den unge kan vara i behov av inom hälso- och sjukvården.26 Regionen har en korresponderande skyldighet att på initiativ av socialnämnden erbjuda en hälsoundersökning i anslutning till att vård utanför det egna hemmet av ett barn eller en ung person i åldern 18– 20 år inleds. Det framgår av 1 § lagen (2017:209) om hälsoundersök- ning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Om det inte är obehövligt ska socialnämnden underrätta regionen när barn eller unga ska erbjudas en sådan hälsoundersökning (22 kap. 7 § SoL). 26 Prop. 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga, s. 80 och 81. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 784 Hälsoundersökningens syfte är, enligt 3 § Socialstyrelsens före- skrifter och allmänna råd (HSLF -FS 2019:19) om hälsounder sök- ningar av barn och unga som vårdas utanför det egna hem met, att ge underlag för en medicinsk bedömning av barnets eller den unges behov av hälso- och sjukvård samt tandvård, hur socialnämnden ska verka för att barnet eller den unge ska få sitt behov av hälso - och sjukvård och tandvård tillgodosett, samt hälso- och sjukvårdens och tandvårdens fortsatta kontakt med barnet eller den unge. Hälsounder- sökningen ska vidare omfatta områdena fysisk, psykisk och oral hälsa. Genom hälsoundersökningen ska även tecken på förekomsten av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning uppmärksam- mas (4 § HSLF-FS 2019:19). Det kan nämnas att asylsökande barn och unga som placeras utanför hemmet både omfattas av bestämmelserna om hälsounder- sökning i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. (se 7 § den lagen) samt av lagen om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Egenvård Egenvård definieras som en hälso- och sjukvårdsåtgärd som behand- lande hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att en patient kan ut- föra själv eller med hjälp av någon annan enligt 2 § lagen (2022:1250) om egenvård, förkortad LEV. När egenvård utförs gäller inte bestäm- melserna i hälso- och sjukvårdslagen (se 1 § LEV). Om patienten däremot får hjälp med egenvård som en del av en socialtjänstinsats enligt socialtjänstlagen gäller dock relevanta lagar och regler på social- tjänstens område. I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete finns bestäm - melser som bland annat innebär att vårdgivare har en skyldighet att identifiera och beskriva processer för den samverkan som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskada. Det ska genom pro- cesserna och rutinerna även säkerställas att samverkan möjliggörs med andra vårdgivare och med verksamheter inom socialtjänsten (se 4 kap. 2 och 6 §§ SOSFS 2011:9). SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 785 SiS ansvar för elevhälsa SiS ansvarar, i egenskap av skolhuvudman, för att det finns en elev- hälsa enligt 2 kap. 25 § skollagen. Elevhälsan ska främst vara förebyg- gande och hälsofrämjande. Den ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. För medicinska, psyko- logiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och special- pedagog eller speciallärare. För elevhälsan måste det alltså finnas en vårdgivare som tar det ansvar som följer av den rollen. Det kan vara huvudmannen själv eller någon som får det uppdraget av huvud - mannen. 10.2.4 Befintlig hälso- och sjukvård i statlig barn- och ungdomsvård SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet Några inledande kommentarer Utöver ansvaret som huvudman för elevhälsan har SiS inte något för- fattningsreglerat ansvar för att erbjuda barn och unga som vår das i de särskilda ungdomshemmen hälso- och sjukvård och tandvård. Av 7 kap. 2 § socialtjänstförordningen (2025:468), förkortad SoF, följer visserligen att särskilda ungdomshem ska ha tillgång till läkare, och att de även bör ha tillgång till psykologisk expertis. Hur den tillgången ska ordnas framgår dock inte av bestämmelsen. Det kan nämnas att inte heller förordningen (2007:1132) med in- struktion för Statens institutionsstyrelse innehåller någon bestäm- melse som direkt eller indirekt ger myndigheten en uppgift att svara för hälso- och sjukvård på de särskilda ungdomshemmen. Trots det ovan sagda bedriver SiS sedan lång tid viss hälso- och sjukvårdsverksamhet i de särskilda ungdomshemmen. Inriktning och styrning SiS beskriver sin hälso- och sjukvårdsverksamhet som en integrerad stödfunktion som möjliggör trygg, säker och effektiv tvångsvård. Säker läkemedelshantering utgör en omfattande del av SiS hälso- och Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 786 sjukvårdsverksamhet och utöver detta utförs viss somatisk och psy- kiatrisk bedömning och behandling. Inom ramen för hälso- och sjuk- vård arbetar SiS med att förebygga hälsoproblem genom att bland annat erbjuda rådgivning om stress och sömn, sexuell och reproduk- tiv hälsa och rättigheter (SRHR), samt råd om kosthållning.27 I januari 2025 samlades ledning och styrning av SiS hälso- och sjukvårdsarbetes på en ny sektion inom den dåvarande forsknings- och utvecklingsavdelningen. Den nya sektionen ska underlätta och kvalitetssäkra normering och uppföljning.28 Behov av att samla led- ning och styrning av hälso- och sjukvårdsuppdraget för att under- lätta och kvalitetssäkra normering och uppföljning framkom i en kartläggning som SiS presenterade hösten 2023. I kartläggningen föreslås att SiS hälso- och sjukvård ska organiseras så att barn, unga och vuxna som vårdas i SiS institutioner ska ges förutsättningar att få en patientsäker och likvärdig hälso- och sjukvård med hög kvalitet.29 Otydligheter i SiS hälso- och sjukvårdsorganisation och olika tolk- ningar av SiS hälso- och sjukvårdsuppdrag på ungdomshemmen hade också försvårat uppbyggnaden av integrerad vård mellan SiS och de regioner som deltog i pilotprojektet om integrerad vård 2019–2024 (se nedan).30 Som en del i den nya hälso- och sjukvårdsorganisationen har en medicinsk rådgivare anställts på SiS huvudkontor. Rådgivarens roll är att stärka myndighetens hälso - och sjukvårdsarbete och hjälpa myndigheten att synliggöra de behov av hälso- och sjukvård som de placerade på SiS har.31 SiS har också initierat ett arbete med att utveckla myndighetens ledningssystem för hälso- och sjukvården. Insatsen genomförs med syfte att tydliggöra och precisera vilka typer av hälso- och sjukvårds- insatser som ska erbjudas vid hemmen respektive i samverkan med regionen. I arbetet ingår också att utveckla det systematiska kvali- tetsarbetet.32 27 Statens institutionsstyrelse SiS (2026a). SiS Årsredovisning 2025, s. 38. 28 SiS (2026a) s. 39 och 40. 29 Pressmeddelande SiS 2024-06-11: Ny hälso- och sjukvårdsorganisation inom SiS, https://www.stat-inst.se/press/pressmeddelanden-nyheter/2024/sis-far-ny-halso--och- sjukvardsorganisation/ [2026-03-07] 30 Socialstyrelsen och SiS (2025) s. 25. 31 Pressmeddelande Statens institutionsstyrelse SiS 2024-12-12: Den 1 januari får SiS en ny sektion för hälso- och sjukvård, tillgängligt: https://www.stat-inst.se/press/pressmeddelanden-nyheter/2024/den-1-januari- ar-sis-nya-sektion-for-halso--och-sjukvard-pa-plats/ [2026-03-07]. 32 SiS (2026a) s. 39 och 40. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 787 Riksrevisionens granskning 2024 I avsnitt 5.3.2 har vi redogjort för Riksrevisionens granskning av SiS särskilda ungdomshem SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga. Granskningen omfattade även hälso- och sjukvårdsfrågor. Riksrevisionen konstaterar i sin granskning att myndigheten genomför förhållandevis många hälso- och sjukvårdsinsatser trots att den inte har något lagstadgat hälso- och sjukvårdsansvar. Alla ungdomshem har sjuksköterskor, psykologer och läkare. Läkaren anlitas ofta på konsultbasis medan psyko logerna och sjuksköter- skorna är fast anställda på hemmen. Tillgången till dessa yrkesgrupper varierar dock stort mellan ungdomshemmen. De läkare som Riksrevi- sionen intervjuat har varit en dag i veckan, varannan eller var tredje vecka på de ungdomshem som de arbetar med. En stor del av läkarnas tid på hemmen handlar om att för skriva medicin av olika slag till ungdomarna som sjuksköterskorna sedan hanterar och som viss be- handlingspersonal får ge på delegation. De intervjuade läkarna var eniga i att det vore fördelaktigt om de hade utrymme för att vara med även i planeringen av vård och behandling för ungdomarna. Som det ser ut nu är de inte delaktiga i arbetet med behandlingsplanerna och delmålen. Riksrevisionen har genomfört en aktstudie för att bland annat undersöka förekomsten av psykologsamtal i de särskilda ungdoms- hemmen. Utöver inledande behandlingssamtal som varje barn och ung person ska ha med psykolog vid ungdomshemmet handlar det om två typer av samtal: – KBT-samtal som SiS beskriver som en psykoterapeutisk samtals- metod med utgångspunkt i kognitiv psykologi och inlärnings - teori i syfte att träna på att använda nya beteenden och tanke - mönster för att minska psykologiska problem. Det ska inte jämställas med KBT-behandling, och det framgår inte tydligt vem som kan eller ska genomföra dessa samtal. – Sådana samtal som SiS benämner kvalificerade stödsamtal och som enligt myndighetens interna verksamhetssystem bara ska ges av psykologer. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 788 Överhuvudtaget är det långt ifrån alla barn och unga i särskilda ung- domshem som träffar en psykolog, medan vissa barn och unga får många och regelbundna samtal med psykolog. Av aktstudien framgår att 53 av 132 barn och unga fått KBT-samtal med psykolog medan 5 barn och unga fått sådana samtal med behandlingspedagog eller behandlingsassistent. Vidare framgår att 36 av 132 barn och unga har fått kvalificerade stödsamtal av psykolog. I snitt har dessa 36 ung- domar haft lite drygt 8 kvalificerade stödsamtal med psykolog. Några har bara haft ett kvalificerat stödsamtal med psykolog medan ett par unga har haft 40 samtal eller mer. Aktstudien visar dessutom att en inte oansenlig mängd kvalificerade stödsamtal har givits av behand- lingsassistenter och behandlingspedagoger. Sammantaget konstaterar Riksrevisionen att det är svårt att, ut- ifrån den information som samlats in genom granskningen, avgöra om barn och unga i särskilda ungdomshem får de hälso- och sjuk- vårdsinsatser de behöver genom ungdomshemmen.33 Barns och ungas erfarenheter och synpunkter Som vi redogör för i avsnitt 5.5.3 har vi genomfört samtal med när- mare åttio barn och unga som vid tidpunkten vårdats på de särskilda ungdomshemmen. De samtal som vi har haft med barn och unga i särskilda ungdomshem ger inblick i hur de upplever tillgången till hälso- och sjukvård i hemmen. Några av de berättelser vi har tagit del av handlar om konkreta brister på hjälp och bristande kompetens om stöd för hälsan. Det handlar inte om tillgång till enklare hjälp utan om bland annat orsaker till självskador, ovilja hos personalen att låta en adhd-medicinering pågå, lång väntan på psykologsamtal eller tandläkarkontakt och bristande kunskap om panikångestattacker och abstinens från droger. Dessa erfarenheter gäller både hälso- och sjukvårdspersonal inom SiS och samverkan mellan hälso- och sjuk- vårdspersonalen och behandlingspersonalen. Även svårigheter i sam- verkan mellan SiS och regionen kan ligga bakom barnens och de ungas erfarenheter. Ett något annat perspektiv ger resultaten från en intervjustudie som gjorts med 27 barn som fick integrerad vård genom Social - 33 Riksrevisionen (2024). SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga RiR 2024:7, s. 35–56. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 789 styrelsens, SiS och några regioners pilotprojekt (se vidare om pro - jektet i avsnitt 10.2.2). Dessa resultat ger en bild av vad gemensamt arbete mellan statlig barn- och ungdomsvård och barn- och ungdoms- psykiatrin, BUP, konkret kan betyda för barn och unga. De inter- vjuade barnen beskrev att de ofta inte fått den hjälp som de behövde i tidigare kontakt med BUP. De berättade om sporadisk kontakt med BUP, hög personalomsättning och en upplevelse av att inte blivit lyssnad på. Några barn upplevde att de fått felaktiga diagnoser och att utskrivna läkemedel som ingen följde upp. Flera av barnen fram- höll att de nu fått hjälp genom den integrerade vården och mådde bättre än tidigare. Barnen var försiktigt positiva till den behandlings- kontakt som de hade med personal på BUP eller på SiS. Många av barnen berättade att de kände sig lyssnade på, att de litade på och kände visst förtroende för behandlaren. Återkommande teman var behandlares lyhördhet och respekt, liksom individuell anpassning av vården. Några av barnen uttryckte att det här var första gången de upplevde att de fått den hjälp de behöver. Samtidigt uttryckte flera barn att de inte visste om de trodde att den vård de fick faktiskt skulle hjälpa dem. I flera intervjuer fram - trädde en bild av ett barn som kände sig så annorlunda och missför- stått, och som hade blivit besviken så många gånger, att det inte längre vågade hoppas på att få hjälp. Barnen berättade också om att de önskade sig större delaktighet i vården och ett bättre bemötande, framför allt av SiS avdelningspersonal. De efterfrågade vuxna som är respektfulla och stöttande, som visar empati och som aktivt för- hindrar exempelvis bråk mellan barnen på avdelningen.34 10.3 Aktuella utvecklingsarbeten om tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård 10.3.1 Nationella strategier och reformer God och nära vård Ett omfattande arbete pågår för närvarande i svensk hälso- och sjuk- vård för att uppnå en god och nära vård för patienterna. I en överens- kommelse mellan regeringen och SKR beskrivs syftet med denna omställning. Det handlar om en hälso- och sjukvård som tillhanda- 34 Socialstyrelsen och SiS (2025) s. 13. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 790 hålls sammanhållet med utgångspunkt i patientens individuella behov och förutsättningar så att individens hela livssituation kan beaktas. Primärvården ska vara basen och navet i hälso- och sjukvården och samspela med den specialiserade vården både på och utanför sjuk- husen, kommunernas socialtjänst samt andra intressenter som be- hövs utifrån patientens perspektiv.35 Med nära vård avses att vården ska uppfattas som lättillgänglig. Vården kan vara nära geografiskt, men kan också ges digitalt på distans, exempelvis via dator eller telefon. För att patienterna ska uppfatta vården som nära behöver samarbetet utvecklas mellan olika delar av hälso- och sjukvården i regionerna, den kommunala hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Dessutom behöver hälso- och sjukvården utveckla sitt samarbete med patienterna för ökad del- aktighet och stöd till patienter att medverka till att stärka sin hälsa.36 En god och nära hälso- och sjukvård har stor betydelse för barn och unga som är placerade utanför det egna hemmet, inte minst för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård. I praktiken har pla- cerade barn och unga knappast alls uppmärksammats i arbetet med en god och nära hälso - och sjukvård, där utgångspunkten ofta är samverkan med vårdnadshavare och barnets eller den unges familj. Det gäller även för den särskilda utredare som lämnat förslag om en god och nära vård för barn och unga, bland annat om att hälso- och sjukvården ska få ett lagfäst uppdrag att arbeta för att främja hälsa och inte enbart för att förebygga ohälsa.37 Det handlar om livet Regeringens nationella strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention; Det handlar om livet, syftar till att ge en långsik- tig inriktning för arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention under perioden 2025–2034. Delmål 5 i strategin avser vård och om- sorg som möter patienters och brukares behov. I det ingår att stärka samarbetet mellan olika verksamheter och professioner så att vård- 35 Regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner SKR (2023). God och nära vård 2023. En omställning av hälso- och sjukvården med primärvården som nav. Överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner, s. 4. 36 Socialstyrelsen, Kunskapsguiden, Om god och nära vård: https://kunskapsguiden.se/omraden-ochteman/god-och-nara-vard/god-och-nara-vard/om- god-och-nara-vard/ [2026-03-08]. 37 SOU 2021:34 Börja med barnen! Sammanhållen god och nära vård för barn och unga. Del- betänkande av Utredningen om en sammanhållen god och nära vård för barn och unga. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 791 och stödinsatserna blir mer sammanhållna, men också arbete för en trygg och meningsfull heldygnsvård och tvångsvård i bland annat särskilda ungdomshem som främjar återhämtning. För att skapa en trygg och meningsfull vård behövs enligt strategin utveckling av be- handlingsinnehållet, den fysiska och psykosociala vårdmiljön, utbudet av meningsfulla aktiviteter och sociala sammanhang under vårdtiden, Dessutom behövs en systematisk och långsiktig uppföljning av tvångsåtgärder samt en effektiv, strategisk och enhetlig tillsyn.38 Ett stort antal statliga myndigheter har medverkat i arbetet med att genomföra den nationella strategin, bland annat SiS. Folkhälso - myndigheten och Socialstyrelsen ska samordna, stödja och följa upp genomförandet av strategin i nära samverkan med övriga myndigheter. Även flera andra aktörer kommer att vara delaktiga, till exempel kommuner, regioner, civilsamhällets organisationer, näringslivet och forskare, den nationella samordnaren för ett samlat suicidpreventivt arbete och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Strategins inne- håll kan även användas som grund för lokala och regionala hand - lingsplaner och andra satsningar.39 Samsjuklighetsreformen Personer med skadligt bruk och beroende och psykisk ohälsa kan ha behov av vård- och stödinsatser under lång tid och från flera olika kompetenser inom vård och omsorg. Bristande samordning kan leda till att personer hänvisas och att det blir glapp i vårdkedjan, vilket även kan få till följd att den behandling och de stödjande insatser personen har behov av helt uteblir. Den 17 juni 2020 beslutade regeringen där- för att uppdra åt en särskild utredare att föreslå hur samordnade in- satser när det gäller vård , behandling och stöd kan säkerställas för barn, unga och vuxna personer med samsjuklighet i form av miss- bruk och beroende och annan psykiatrisk diagnos eller närliggande tillstånd (dir. 2020:68). Den 28 oktober 2021 fick utredaren även i uppdrag att lämna förslag på en gemensam lagstiftning för personer som vårdas utan samtycke enligt lagen (1988:870) om vård av miss- 38 Regeringens skrivelse 2024/25:77 Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention, s. 32. 39 Folkhälsomyndigheten (2025). Nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention: https://www.folkhalsomyndigheten.se/vara-amnesomraden/psykisk-halsa/nationell- strategi-for-psykisk-halsa-och-suicidprevention/ [2026-03-08]. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 792 brukare i vissa fall, LVM, eller lagen om psykiatrisk tvångsvård. I uppdraget ingick också att ta ställning till och bedöma behov av förändringar i ansvarsfördelningen mellan de berörda huvudmän- nen (dir. 2021:96). Utredningen, som tog namnet Samsjuklighetsutredningen (S 2020:08), överlämnade i november 2021 delbetänkandet Från delar till helhet – En reform för samordnade, behovsanpassade och person- centrerade insatser till personer med samsjuklighet (SOU 2021:93) till regeringen. Utredningen överlämnade i januari 2023 slutbetänkan- det Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en samman- hållen och personcentrerad vårdkedja (SOU 2023:5) till regeringen. I början av 2025 inrättade regeringen en delegation för att genom- föra en reform för mer samordnade, behovsanpassade och person- centrerade insatser till personer med samsjuklighet med utgångs - punkt i Samsjuklighetsutredningens förslag. Det första steget i reformen innebär att regionernas ansvar för beroendevården stärks och att ansvarsfördelningen mellan hälso- och sjukvården och social- tjänsten tydliggörs. Regionerna ska ha ansvar för att personer med skadligt bruk och beroende ges en sammanhållen vård och behand- ling. Socialtjänstens ansvar för stöd i vardagen, till exempel i form av boende, sysselsättning och hjälp att utveckla egna resurser, ska kvarstå.40 I april 2026 överlämnade regeringen propositionen En mer sam- manhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd. Förslagen i lagrådsremissen innebär att regio- nerna ska organisera vården till personer med skadligt bruk och be- roende så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård. För - slagen innebär även att ytterligare krav ska ställas på den individuella plan som ska upprättas för personer som tagits emot i hem för vård eller boende. Det föreslås också att en skyldighet införs för regionen att ersätta kommunen i de fall regionen inte fullgör sina skyldigheter avseende den individuella planen. Därutöver föreslås bland annat att socialnämnden ska underrätta regionen när en enskild tas emot i hem för vård eller boende så att regionen blir uppmärksammad på behovet av att en individuell plan tas fram. I lagrådsremissen före- slås vidare en ny lag om en samordnad vård- och stödverksamhet. 40 Regeringen, Socialdepartementet (2025) Inrättande av en delegation för att genomföra en reform för mer samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet, S2025/00072. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 793 Verksamheten ska rikta sig till personer som har särskilda behov av samordnade hälso- och sjukvårdsinsatser och socialtjänstinsatser under längre tid på grund av en psykisk funktionsnedsättning. Den nya lagen innebär ett utökat krav på samarbete mellan kommunen och regionen. Syftet är att främja den enskildes hälsa, trygghet och levnadsvillkor. Därutöver föreslås det att uttrycket missbruk ersätts av uttrycken bruk alternativt skadligt bruk och beroende i flera för- fattningar på hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens område. Lag- ändringarna och den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2028.41 Samsjuklighetsdelegationen fortsätter sitt arbete med steg två i reformen som inkluderar tvångsvården vid skadligt bruk eller bero- ende. Arbetet innebär att delegationen ska analysera och bedöma om det finns behov av ytterligare författningsändringar för att säkerställa att ansvarsfördelningen mellan berörda huvudmän är tydlig, och då särskilt sådana som rör lagen om vård av missbrukare i vissa fall, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Delega- tionens uppdrag sträcker sig till december 2027. 10.3.2 Myndighetsuppdrag Stöd för arbetet med hälsoundersökningar Socialstyrelsen har under flera år arbetat med ett regeringsuppdrag att genomföra utvecklingsinsatser för att stärka förutsättningarna för att placerade barn och unga får tillgång till en god hälso - och sjukvård, tandvård och en obruten skolgång. Inom ramen för det arbetet genomfördes en kartläggning av hur många barn och unga som var placerade under en sexmånadersperiod 2022 som hade genom- gått en hälsoundersökning enligt gällande regler. Endast 34 procent av barnen och de unga hade genomgått en sådan undersökning av den fysiska och psykiska hälsan. Det var vanligare att barn och unga placerade med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga hade genomgått en hälsoundersökning jämfört med place- rade enligt socialtjänstlagen (45 respektive 30 procent). 42 Social- 41 Prop. 2025/26:251 En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd, s. 1. 42 Socialstyrelsen (2024). Hälsoundersökningar av placerade barn och unga. Nationell kart- läggning av hälsoundersökningar av placerade barn och unga, s. 6–7. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 794 styrelsens kartläggning visar inte hur vanligt det var att barn och unga i särskilda ungdomshem erbjudits en hälsoundersökning i samband med placeringen. Resultaten från pilotprojektet om integrerad vård visar dock att en stor andel av de barn som var aktuella i det arbetet saknade såväl somatiska som orala hälsoundersökningar när de kom till SiS.43 Socialstyrelsen konstaterar att det finns olika hinder för att hälso- undersökningarna ska komma till stånd. I kommunerna handlar det till exempel om hög personalomsättning och arbetsbelastning. För regionerna handlar det om flera hinder längs vägen till genomföran- det av hälsoundersökningen. Det är exempelvis en stor utmaning att inhämta samtycken och få in nödvändigt underlag inför hälsounder- sökningen. Det är också känt att omplaceringar är vanliga vilket kan komplicera arbetet med hälsoundersökningar. Informations över- föring och samtyckesinhämtning kan försvåras över regiongränser. Ett sätt att överbrygga dessa hinder är att det finns upparbetade ruti- ner för samverkan, modeller eller särskilda team för samverkan mellan regioner och kommuner.44 Som stöd för samverkan kring placerade barn och ungas hälsa har Socialstyrelsen publicerat HälsoSAMS, som riktar sig till socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården.45 Förbättrad tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård i särskilda ungdomshem genom ordinarie strukturer och verksamheter Efter förslag från Utredningen om barn och unga i samhällets vård (S 2021:06) har regeringen gett SiS och Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra insatser för att förbättra tillgången till hälso- och sjuk- vård och tandvård för de barn och unga som vårdas på de särskilda ungdomshemmen. SiS ska samordna utvecklingsarbetet medan Social- styrelsen ska prioritera och fördela medel till regionerna i syfte att stödja deras deltagande i utvecklingsarbetet 2026–2027. Uppdraget ska slutredovisas i november 2028. Syftet med uppdraget är att skapa bättre förutsättningar för att målgruppen får ändamålsenliga insatser utifrån sina hälso- och sjuk- 43 Socialstyrelsen och SiS (2025) s. 25. 44 Socialstyrelsen (2024) s. 8 f. 45 Socialstyrelsen. Placerade barn och unga: https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod- och-regler/omraden/barn-och-unga/barn-och-unga-i-socialtjansten/placerade-barn-och- unga/ [2026-03-08]. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 795 vårdsbehov och tandvårdsbehov och att målgruppen ges en god och sammanhållen vård samt att de lösningar som bidrar till önskat re - sultat integreras i ordinarie strukturer och verksamheter hos berörda aktörer. Utvecklingsarbetet syftar också till en trygg utslussning och stärkt samverkan med hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tand- vården. I genomförandet av uppdraget kan till exempel mobila team, digitala lösningar och arbetssätt som bidrar till en god och samman- hållen vård utvecklas och prövas för att öka tillgängligheten till hälso- och sjukvårdsinsatser samt tandvårdsinsatser för målgruppen.46 Statsbidraget för utvecklingsarbetets första år fördelades i maj 2026. Sju regioner beviljades sammanlagt 7 miljoner kronor för ar- bete med – vårdsamordning/vårdlots med fokus på hälsoundersökning och att identifierade vårdbehov tillgodoses, – fast vårdkontakt och vårdkoordinator i primärvården, – standardiserad barnpsykiatrisk vårdbehovsbedömning, – behovsanpassad psykiatrisk vård, beroendevård och habilitering på plats i särskilda ungdomshem genom tvärprofessionella team, – erbjudande om hälsoundersökningar i så hög utsträckning som möjligt på plats på särskilt ungdomshem, – primärvård på ungdomshemmet samt uppsökande tandvård genom tandhälsoscreening och tandhälsolektioner, och – mobilt arbetssätt för primärvården med rond och mottagning på plats på ungdomshemmet.47 Läkemedelsgenomgångar Regeringen gav i juni 2026 Socialstyrelsen i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och aktörer ta fram förslag på hur läke- medelsgenomgångar kan göras mer systematiskt för barn och unga som är placerade utanför det egna hemmet eller dömda till sluten ungdomsvård eller fängelse. Syftet är att säkerställa att läkemedels- 46 Regeringen, Socialdepartementet (2025). Uppdrag om förbättrad tillgång till hälso- och sjuk- vård och tandvård för barn och unga som vårdas på SIS, S2025//00887 och S2025/01324. 47 Socialstyrelsen. Beslut om fördelning av statsbidrag för att förbättra tillgången till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga som vårdas på SiS 2026-05-12, dnr 9.1-9951/2026. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 796 användningen är ändamålsenlig och säker. Bakgrunden till uppdra- get är att psykisk ohälsa och användningen av psykofarmaka är mer omfattande bland placerade och frihetsberövade barn och unga än bland jämnåriga som inte är placerade eller frihetsberövade. Brister i uppföljning och samverkan kan innebära risker, exempelvis vid samtidig användning av flera läkemedel. Uppdraget omfattar barn och unga som är placerade samt barn och unga som är dömda till sluten ungdomsvård eller fängelse. Socialstyrelsen ska också bland annat undersöka om arbetssättet med regelbundna läkemedelsgenom- gångar, som används för äldre, kan anpassas för dessa grupper. Kun- skap och erfarenheter ska inhämtas från berörda myndigheter, där- ibland SiS, Kriminalvården och Läkemedelsverket, samt från andra berörda aktörer såsom regioner, kommuner, SKR och professions- föreningar. Uppdraget ska delredovisas i maj 2027 och slutredovisas i december 2027.48 10.3.3 Forskningsprojekt om Intensivbehandling för posttraumatiskt stressyndrom SiS deltar i ett forskningsprojekt där barn och unga på särskilda ung- domshem ska ges intensivbehandling för posttraumatiskt stress - syndrom (PTSD). Behandlingarna genomförs regelbundet i två veckor och bygger på en evidensbaserad metod som i tidigare forsk- ning har gett lika god effekt som en tremånaders behandling. Enligt tidigare studier har 28 procent av flickorna och 14 procent av pojkarna på särskilda ungdomshem PTSD. Ytterligare 36 procent av flickorna och 14 procent av pojkarna uppvisar symptom. Det kan jämföras med befolkningen i stort där 5,5 procent har diagnosen. Att tidigt övervinna sin PTSD bedöms öka barnens och de ungas mot- taglighet för övrig vård och behandling. De kan då lättare tillgodo- göra sig vardagens färdighetsträning och inte minst skolundervis - ningen. Hittills har barn och unga i särskilda ungdomshem fått KBT - behandling inom barn -och ungdomspsykiatrin. Men kön dit är ibland lång och en påbörjad behandling kan brytas när barnet eller 48 Regeringen, Socialdepartementet (2026). Uppdrag till Socialstyrelsen om systematiska läke- medelsgenomgångar för barn och unga som är placerade utanför det egna hemmet eller som verk- ställer straff inom Statens institutionsstyrelse eller Kriminalvården, dnr S2026/01214. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 797 den unge byter ungdomshem. I projektet ges intensivbehandlingen i stället av psykologer som arbetar på särskilda ungdomshem. Forskningsstudien inleds sommaren 2026 och ska omfatta 50 fri- villiga barn och unga som är minst 15 år gamla. Studien ska avrappor- teras 2029, men arbetet utvärderas och analyseras löpande.49 10.3.4 Tidigare utredningsförslag Flera statliga utredningar har under 2020-talet lämnat förslag om till- gång till hälso- och sjukvård för placerade barn och unga. Det gäller särskilt förslagen från Utredningen om barn och unga i samhällets vård i betänkandet För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66) och Utredningen om HVB för barn och unga (S 2024:03) i betänk- andet Hem för barn och unga – för en trygg, säker och meningsfull vård (SOU 2025:84). Dessa förslag återges och diskuteras i avsnit- ten 10.4.2–10.4.4. 10.4 Överväganden och förslag 10.4.1 Inledande överväganden Utredningens bedömning Staten måste ta ett större ansvar för en god hälsa hos barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård och för att minska och före- bygga barnens och de ungas lidande till följd av ohälsa. Det bör göras genom ny reglering och genom förbättrade insatser i ung- domshemmen i samverkan mellan staten, kommuner och regioner. Tillgång till hälso- och sjukvård är en viktig jämställdhetsfråga i statlig barn- och ungdomsvård. Psykisk ohälsa och användning av läkemedel är vanligare bland flickor och unga kvinnor som vårdas i de nuvarande särskilda ungdomshemmen. Regeringen bör undersöka förutsättningarna för en nationell överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner som kan utgöra en ram för överenskommelser mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och berörda regioner. 49 Statens institutionsstyrelsen SiS, Behandla PTSD på två veckor – SiS först ut med intensiv- behandling https://www.stat-inst.se/press/pressmeddelanden-nyheter/2026/behandla-ptsd- pa-tva-veckor-sis-forst-ut-med-intensivbehandling/ [2026-06-14]. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 798 Skälen för vår bedömning Hinder som måste undanröjas Barn i samhällsvård har som andra barn rätt till bästa möjliga hälsa enligt FN:s barnkonvention, som gäller som lag i Sverige. Samma rätt bör gälla för unga i samhällsvård (se avsnitt 6.2.2). Tillgång till jämlik hälso- och sjukvård och tandvård är en nödvändig förutsätt- ning för bästa möjliga hälsa. Både barn och unga omfattas av hälso- och sjukvårdslagens mål om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det är svårt att få en samlad bild av tillgången till hälso- och sjuk- vård för barn och unga i de nuvarande särskilda ungdomshemmen. Det gäller både den hälso- och sjukvård som regionen ansvarar för att erbjuda och den hälso- och sjukvård som SiS själv organiserar och erbjuder. Flera granskningar av statliga myndigheter och analyser av statliga myndigheter pekar ändå mot oklarheter och brister som innebär att barnens och de ungas hälso- och sjukvårdsbehov, inte heller när de är mycket omfattande och kan leda till allvarliga kon- sekvenser för deras liv, hälsa och utveckling, tillgodoses. Barnrättsforskarna Titti Matsson och Kavot Zillén beskriver de oklarheter och brister som finns kring placerade barns och ungas tillgång till psykiatrisk vård som en diskriminerande effekt. Barn och unga i samhällsvård är inte direkt exkluderade från psykiatrisk vård, men det finns praktiska, organisatoriska och rättsliga hinder som försvårar tillgängligheten. I det avseendet framstår placerade barn och unga som en negativt särbehandlad grupp enligt Matsson och Zillén.50 Institutet för mänskliga rättigheter har också konsta- terat att barn och unga i särskilda ungdomshem missgynnas när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård på ett sätt som kan strida mot diskrimineringsförbudet.51 I utredningen är vi starkt oroade av de praktiska, organisatoriska och rättsliga hinder som försvårar tillgången till hälso- och sjukvård och tandvård bland barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård. Staten måste ta ett större ansvar för att undanröja dessa hinder så 50 Matsson, Titti och Zillén, Kavot (2025). Rätten till psykisk hälsa för barn och unga i sam- hällsvård – vem bär ansvaret? I Tvång på gott ont. En forskningsantologi om tvång i välfärden, s. 370. 51 Institutet för mänskliga rättigheter (2025). Låsta statliga ungdomshem – vår tids institutio- ner för barn och unga med funktionsnedsättning. En undersökning av SiS ungdomshem ur ett funktionsrättsperspektiv, s. 77. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 799 att lidande till följd av ohälsa minskas och förebyggs hos barn och unga i dessa hem. Det behöver göras både genom ny reglering och förbättrat arbete i verksamheterna. Barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård är beroende av att staten tar det ansvaret. Barnen och de unga har i regel omhändertagits med tvång och förts till institu- tioner som staten valt åt dem utan att de själva eller deras vårdnads- havare haft något inflytande över valet. I dessa institutioner bor barnen och de unga ofta med ytterligare frihets- och integritetsins- kränkningar till skydd för dem själva. Samtidigt kan staten och andra delar av samhället i dag inte säkerställa tillgången till de olika former av vård som barnen och de unga behöver under tiden i de nuvarande särskilda ungdomshemmen. Vi vill också framhålla att förbättrad tillgång till hälso- och sjuk- vård också är en viktig jämställdhetsfråga i statlig barn- och ungdoms- vård. Psykisk ohälsa och användning av läkemedel är vanligare bland flickor och unga kvinnor som vårdas i de nuvarande särskilda ung- domshemmen. Resultat från arbetet med integrerad vård, där till- gången till specialiserad psykiatrisk vård i hemmen ökat, visar att antalet avskiljningar minskat vilket också främst har gällt flickor och unga kvinnor.52 Behovet av samlade lösningar för social vård och hälso- och sjuk- vård har dessutom diskuterats gång på gång sedan början av 1900- talet. Ofta har det gjorts utifrån undersökningar som visar på samma omfattande hälso- och sjukvårdsbehov som de senaste årens kartlägg- ningar av hälso- och sjukvårdsbehov bland barn och unga i särskilda ungdomshem. Det är alltså inte kunskapen om barnens och de ungas behov som brister, utan förmågan att komma till rätta med problemen. Normalisering och särskilda lösningar Utredningen om barn och unga i samhällets vård beskriver de två huvudlinjer som arbetet för placerade barns och ungas tillgång till hälso- och sjukvård har följt. Den övergripande ambitionen har varit att säkerställa att place - rade barn och unga får sina hälso- och sjukvårdsbehov bedömda och tillgodosedda enligt de regler som generellt gäller för barn och unga 52 Statens institutionsstyrelse SiS (2026b). En kartläggning och analys över avskiljningar och fysiska ingripanden på SiS ungdomshem SiS återrapportering Version: 1, dnr 1.1.3-4593-2026 s. 20. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 800 inom den ordinarie hälso- och sjukvården. Inriktningen kan beskri- vas som en del av den normalisering som bör vara ett riktmärke för socialtjänsten enligt socialtjänstlagens förarbeten. Med normalisering avses samhällets insatser för att stödja medborgarens strävan efter att så långt som möjligt kunna vara som andra och ha det som andra, vilket samtidigt betyder rätt att vara sig själv.53 Vid sidan av normaliseringen förekommer sedan länge särlösningar för placerade barns och ungas hälsa som direkt varit kopp lade till samhällsvården. Exempel på det är olika former av hälso- och sjuk- vård i hem för vård eller boende såsom utredningar av neuropsykiat- riska funktionsnedsättningar och vissa individuella psyko logiska behandlingar. En anledning till det kan vara bristande tillgänglighet till hälso- och sjukvård i delar av landet. Barn och unga i samhälls- vård har dock ofta sociala vård- och stödbehov som så nära hänger samman med deras hälso- och sjukvårdsbehov att all vård behöver ges samtidigt för att insatserna ska vara meningsfulla. Principen om normalisering förhindras av flera förhållanden som gör att placerade barn och unga riskerar att inte få hälso - och sjuk- vård efter behov och de prioriteringar som hälso- och sjukvården ska göra. Dessa barn och unga riskerar att inte komma i kontakt med hälso- och sjukvården för en bedömning på grund av bristande sam- verkan mellan huvudmän och verksamheter eller på grund av att de kommer efter i vårdköer när de flyttas över regiongränserna. För att barnet eller den unge ska samtycka till hälso- och sjukvården kan det behövas ett arbete med tillit och motivation som hälso- och sjukvår- den inte har förutsättningar för och inte väntar sig. Barn och unga som vårdas i de nuvarande särskilda ungdomshemmen kan också vara utåtagerande på ett sätt som hälso- och sjukvården behöver stöd av barnets eller den unges omsorgspersoner för att kunna bemöta på rätt sätt. Till detta kommer att hälso- och sjukvården kan ha svårt att er- bjuda insatser som är i överensstämmelse med vetenskap och beprö- vad erfarenhet för behov inom områden där forskningen är begrän- sad. Barn och unga i samhällets vård kan ha sammansatta behov och funktionsnedsättningar som gör att det vanliga behandlingsutbudet behöver anpassas. Det är inte heller ovanligt att hälso- och sjukvården är anpassad efter att det finns en stabil hemmiljö och vårdnadshavare att samverka med, något som barn och unga i samhällets vård ofta 53 Prop. 1979/80:1 Del A s. 212 och 213. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 801 saknar. Barn och unga som blir placerade i särskilda ungdomshem kan tidigare ha haft bristande kontakter med hälso- och sjukvården och tandvården och därför ha ett uppdämt behov av hälso- och sjuk- vård och tandvård när de kommer till hemmen. En konkret beskrivning av dessa risker ger en delrapport från pilotprojektet för integrerad vård för barn och unga i SiS särskilda ungdomshem. Integrerad vård ska riktas till barn med mycket om- fattande och komplexa behov. Arbetet med att identifiera unga som behöver integrerade insatser har tydliggjort att det finns en annan och förmodligen relativt stor grupp barn och unga som behöver barn- och ungdomspsykiatriska insatser även om det inte handlar om integrerad vård. Dessa barn och unga får enligt SiS sällan tillgång till barn- och ungdomspsykiatrisk specialistvård under placeringstiden. Särskilda ungdomshem beskriver att de sällan skickar remisser till BUP eftersom väntetiderna brukar vara långa och det ofta är ovisst hur länge barnen och de unga ska vara placerade inom SiS. I stället får barnet nödvändiga hälso- och sjukvårdsinsatser som läkemedels- behandling och stödsamtal genom ungdomshemmens konsultläkare och ungdomshemmens hälso- och sjukvårdspersonal. Vid akuta till- stånd kontaktas psykiatrin, men SiS samlade erfarenhet är att om barnet tas emot leder det mycket sällan till någon fortsatt vård efter att den akuta situationen har hävts. Även BUP -team som deltar i arbetet med integrerad vård beskriver att de ser att många barn inom SiS behöver BUP:s ordinarie vårdutbud, men att den vården skulle behöva ges på ungdomshemmen.54 De särskilda former för tillgång till hälso - och sjukvård som ut- vecklats för placerade barn och unga är inte heller utan problem. Hela ansvaret för kvalitet och kostnader hamnar ofta på en utförare som inte har den kompetens som behövs för uppdrag inom hälso- och sjukvården eller ansvaret att finansiera sådana uppdrag. I privat in- stitutionsvård för barn och unga är det ofta kommunen som tar det ansvaret medan staten gör det vid placeringar i särskilda ungdomshem. 54 Statens institutionsstyrelse SiS (2023). Delrapport 1: Integrerad vård inom SiS. Uppföljning av integrerad vård 2022, s. 33. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 802 Fler mellansteg behövs för jämlik tillgång hälso- och sjukvård Under senare år har vissa mellansteg införts som innebär särskilda åtgärder i syfte att främja normalisering. Ett exempel på det är re - glerna om hälsoundersökningar för barn och unga i samband med att vård utanför det egna hemmet inleds (se avsnitt 10.2.3). Dessa regler har beslutats utifrån kunskap på gruppnivå om betydelsen av att placerade barns och ungas hälsa och hälso- och sjukvårdsbehov uppmärksammas tidigt och systematiskt för fortsatt arbete efter in- dividuella behov i ordinarie hälso- och sjukvård. Regionernas ansvar att erbjuda hälsoundersökningar anges i egen lag och är inte del av den ordinarie hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen. Utredningen om barn och unga i samhällets vård bedömde i sitt betänkande För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66) att prin- cipen om normalisering bör vara grundläggande vid alla placeringar av barn och unga, men att det behövs vissa särlösningar och fler mel- lansteg som gör att placerade barn och unga i praktiken får tillgång till hälso- och sjukvård efter behov och på jämlika villkor.55 Vi delar den bedömningen och lämnar i de följande avsnitten förslag med den inriktningen. Våra överväganden och förslag bygger på de grundläg- gande principerna om frivillighet och prioritering efter behov inom hälso- och sjukvården samt principerna om normalisering och närhet inom samhällsvården för barn och unga. Till dessa principer lägger vi ett högt ställt krav på likvärdighet utifrån statens ansvar för viss barn- och ungdomsvård. De tidigare delarna av detta kapitel har handlat om förhållanden i SiS nuvarande särskilda ungdomshem. I våra förslag och bedöm - ningar riktar vi blicken framåt och skriver i stället om vad som ska eller bör gälla för den nya myndighet och den nya placeringsform som vi föreslår, det vill säga Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård och statliga hem för barn och unga. Arbetet med dessa föränd- ringar kan dock påbörjas redan i de särskilda ungdomshemmen ut- ifrån de behov av hälso- och sjukvård och tandvård som barn och unga har i dessa hem. 55 SOU 2023:66 s. 866. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 803 Fyra centrala områden Våra förslag avser fyra områden som tillsammans bildar grunden för att barn och unga på statliga hem för barn och unga ska få tillgång till hälso- och sjukvård efter sina behov: – Tydligare förutsättningar för ansvar och gemensam planering utifrån barnets eller den unges individuella behov. Alla frågor om tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga i statliga hem för barn och unga gäller ytterst varje barns och ung persons möjligheter till hjälp med ohälsa. En nyckel till detta är gemen- sam planering mellan kommunen, regionen och staten utifrån ansvaret hos varje part och delaktighet för barnet eller den unge. – En hälso- och sjukvårdsverksamhet vid varje särskilt ungdomshem. Barn och unga som är placerade vid en institution inom statlig barn- och ungdomsvård behöver ha tillgång till viss hälso- och sjukvård på daglig basis för hälsofrämjande och hälsoförebyggande arbete, bedömningar av hälso- och sjukvårdsbehov samt hantering av läkemedel. Denna hälso- och sjukvårdsamhet behöver utföras i nära anslutning till den sociala vården i varje sådant hem. – Förbättrad samverkan om den hälso- och sjukvård och tandvård som regionen ansvarar för. En ytterligare resurs som behövs för tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård i statliga hem för barn och unga är väl fungerande former för samverkan mellan varje sådant hem och den region där hemmet är beläget så att barn och unga snabbt kan komma vidare till rätt nivå med rätt kompetens inom regionen. – Nya former för integrerad vård för barn och unga med mycket stora hälso- och sjukvårdsbehov. För god tillgång till hälso- och sjuk- vård i statliga hem för barn och unga behövs också former för nära samverkan mellan Myndigheten för statlig barn - och ung- domsvård och de regioner där hemmen är belägna för att integ - rera social och psykiatrisk vård för barn och unga med mycket omfattande och sammansatta vårdbehov som ingen part ensam kan möta. Vi anser att det är viktigt att dela upp diskussionen om tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård i dessa fyra områden för en ända- målsenlig diskussion om vilka åtgärder som behövs. Den hälso- och Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 804 sjukvård och tandvård som kan behövas är av många olika slag, från sömnskolor och kostrådgivning till specialiserade behandlingar vid psykosnära tillstånd och oralkirurgi. Inom varje område behöver sammanhanget mellan social vård, hälso- och sjukvård och tandvård beaktas. Den sociala vården behöver bidra till att främja eller för - bättra barns och ungas hälsa, inte minst genom motiverande stöd och samtal i anslutning till hälso- och sjukvårdsbehandlingar. Dessa behandlingar kan samtidigt vara förutsättningar för att barn och unga ska kunna ta del av och den sociala vården i statliga hem för barn och unga. Av våra direktiv framgår att vi ska utgå från de förslag om till - gången till hälso- och sjukvård och tandvård i statlig barn- och ung- domsvård som lämnats av Utredningen om barn och unga i samhäl- lets vård. Flera av dessa förslag återkommer i de följande avsnitten med ytterligare förslag om förtydliganden och anpassningar till våra förslag om utformningen av statliga hem för barn och unga och verk- samheten där. Vi kan också konstatera att det finns förslag från andra utredningar och näraliggande förslag fr ån regeringen inom detta område som det är relevant att utgå från och vidareutveckla. Det är därför bara i mindre utsträckning aktuellt för oss att lämna helt nya förslag om tillgången till hälso- och sjukvård och tandvård i statliga hem för barn och unga. Våra förslag förutsätter att hälso- och sjukvården ser barn och unga med olika former av ohälsa i statliga hem för barn och unga som patienter som har rätt att få sina behov bedömda och tillgodosedda utifrån hälso- och sjukvårdens eget uppdrag och etiska principer. Alltför ofta beskrivs tillgången till hälso- och sjukvård för barn och unga i samhällsvård som en samverkansfråga där initiativet ligger hos socialnämnden och SiS. Med den omfattande kunskap som finns om olika former av ohälsa hos barn och unga i statlig barn- och ungdoms- vård utgår vi från att hälso- och sjukvården också vill vara drivande i samverkan för att nå barnen och de unga och tillgodose deras behov av vård och stöd för hälsan. Under vårt arbete har vi sett positiva exempel på en sådan vilja. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 805 Behov av nationell överenskommelse mellan staten och huvudmännen En svårighet för förbättrad samverkan om hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga i statliga hem för barn och unga är för- hållandet mellan myndigheter på olika nivåer. Den myndighet som driver de statliga hemmen för barn och unga behöver arbeta med ett nationellt perspektiv som bland annat innebär högt ställda krav på likvärdighet oavsett var i landet som barn och unga vårdas och från vilka delar av landet barnen och de unga normalt är bosatta. De myn- digheter som har det huvudsakliga ansvaret för att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård är regioner som ska utgå från behov hos be- folkningen i sin del av landet (jfr avsnitt 10.2.1). I de följande avsnitten lämnar vi förslag som utgår från dessa för- utsättningar med fokus på reglering som statligt styrmedel på natio- nell nivå. När vi tar upp överenskommelser mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionerna så avser vi överens - kommelser som den myndigheten ingår med varje region. Det kan lätt leda till komplicerade processer och skillnader mellan hem i olika regioner som är svåra att motivera ur ett nationellt perspektiv. Vi vill därför framhålla vikten av att regeringen undersöker för - utsättningarna för en nationell överenskommelse med SKR som kan utgöra en ram för överenskommelser mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och berörda regioner (se nedan förslag 10.4.2). Med en sådan nationell överenskommelse kan vissa förslag som vi lämnar i de följande avsnitten lättare kunna genomföras eller tydli- gare utformas i fortsatt samverkan mellan myndigheten och regio- nerna. En nationell överenskommelse kan exempelvis förenas med ekonomiska ersättningar från staten till regioner som tar ett särskilt ansvar för hälso- och sjukvård och tandvård i anslutning till att barn och unga är placerade på statliga hem för barn och unga i regionen. Det handlar alltså om en överenskommelse mellan politiskt styrda huvudmän som inte kan ersättas med uppdrag till myndigheter att stötta och främja samverkan. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 806 10.4.2 Ett särskilt ansvar för vistelseregionen att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård Utredningens bedömning Vi instämmer i tidigare förslag om att vistelseregionen ska erbjuda hälso- och sjukvård åt barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet med en reglering av det frivilliga åtagande som regionerna gjort genom riksavtalet om utomlänsvård och om att erbjuda tand- vård för utomlänspatienter. Skälen för vår bedömning Utredningen om barn och unga i samhällets vård har föreslagit att en ny bestämmelse införs i hälso- och sjukvårdslagen respektive tand- vårdslagen som anger regionens ansvar att erbjuda hälso- och sjuk- vård och tandvård också till barn och unga som inte har fyllt 21 år som, utan att vara bosatta i regionen, vistas inom regionen och som vårdas utanför det egna hemmet med stöd av socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. I bestämmelserna bör det förtydligas dels att det är den region där barnet eller den unge är bosatt som ansvarar för hälso- och sjukvård respektive tandvård som svarar för kostnaderna för den vård som utförs av vistelseregio- nen under placeringstiden, dels att barnet eller den unge ska ges en god och nära vård på lika villkor som regionens egna invånare. Motivet till ändringen är att det inte ska råda någon oklarhet kring vilka barn och unga som det särskilda ansvaret avser. Det bör därför förtydligas att det särskilda ansvaret avser barn och unga, som utan att vara bosatta i regionen, vistas inom region och som är placerade där för vård utanför det egna hemmet, vilket innefattar vård på ett statligt hem för barn och unga. När det gäller hälso- och sjukvård har regionerna åtagit sig ansvaret för utomlänsvård genom det så kallade riksavtalet (se avsnitt 10 .2.3). Riksavtalet är dock, enligt Utred - ningen om barn och unga i samhällets vård, en alltför bräcklig grund för att säkerställa att placerade barn och unga får tillgång till hälso- och sjukvård efter behov även när de är placerade utanför den region där de är bosatta. Eftersom riksavtalet är en frivillig överenskommelse omfattas det i sig inte av IVO:s tillsyn, vilket innebär att brister i tillämpningen av avtalet inte granskas av en oberoende part efter SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 807 klagomål från exempelvis barn och unga.56 För tandvård finns i dag inget riksavtal. Vi instämmer i förslaget från Utredningen om barn och unga i samhällsvård om ett särskilt ansvar för vistelseregionen att erbjuda hälso- och sjukvård respektive tandvård när barn och unga placerats i statliga hem för barn och unga. Ett genomförande av förslagen inne- bär ökad tydlighet om förutsättningarna för tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård för de som vårdas i statliga hem för barn och unga som ofta är belägna i en annan region än barnets eller den unges hemregion. Förslaget omfattar alla barn och unga i samhällsvård. Vårt uppdrag är begränsat till barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det kan inte anses lämpligt att nu reglera detta sär- skilt enbart för den aktuella patientgruppen som omfattas av vårt uppdrag. Vi nöjer oss därför med att, med de nödvändiga justeringar som behöver göras utifrån ny lagstiftning på området och att vi nu föreslår att en ny myndighet ska svara för den statliga barn - och ungdomsvården, instämma i det förslag som Utredningen om barn och unga i samhällets vård lämnat i detta avseende. 10.4.3 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få begära att en samordnad individuell plan upprättas Utredningens förslag I socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen införs bestäm- melser om att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få begära att en samordnad individuell plan upprättas när ett barn eller en ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga har behov av insatser både från hälso - och sjuk- vården och från socialtjänsten och den enskilde samtycker till att en sådan plan upprättas. Regionen och kommunen ska upprätta planen tillsammans med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. 56 SOU 2023:66 s. 868–869. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 808 Regionen respektive kommunen ska inom fyra veckor från det att regionen och kommunen tog emot en begäran ange i planen vilka hälso- och sjukvårdsinsatser respektive socialtjänstinsatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska genom- föras och följas upp. Skälen för vårt förslag Samordnad individuell plan Bestämmelser om att kommunen och regionen i vissa fall ska upp - rätta en samordnad individuell plan (SIP) finns i 10 kap. 8 § SoL och 16 kap. 4 § HSL. Enligt dessa bestämmelser ska kommunen och re- gionen tillsammans upprätta en individuell plan när den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från social- tjänsten. Planen ska upprättas om kommunen eller regionen bedö- mer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodo - sedda och om den enskilde samtycker till det. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska, när det är möjligt, upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte mot- sätter sig det. Av planen ska det framgå • vilka insatser som behövs, • vilka insatser som respektive huvudman ska svara för, • vilka åtgärder som vidtas av någon annan än regionen eller kom- munen, och • vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. Utredningen om barn och unga i samhällets vård har föreslagit att SiS ska ges möjlighet att ta initiativ till att en samordnad individuell plan upprättas på samma sätt som kommunen och regionen. För - slaget motiveras med att det finns särskilda behov av samordning av socialtjänst- och hälso- och sjukvårdsinsatser när den unge är placerad inom SiS vid exempelvis flyttning mellan olika regioner. En sådan plan kan enligt utredningen behövas som en del i arbetet med att säkerställa tillgång till adekvat vård och behandling inom både social- SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 809 tjänsten och hälso- och sjukvården när barnet eller den unge lämnar sin hemkommun eller hemregion vid inskrivning hos SiS och vid en flyttning mellan särskilda ungdomshem. SiS kan i samband med upp- rättandet av en samordnad individuell plan också ge värdefull infor- mation för planeringen, inte minst om vad som uppmärksammats av SiS när det gäller barnets eller den unges hälso- och sjukvårdsbehov. Vidare är SiS en offentlig huvudman med ett särskilt ansvar att ta emot barn och unga för vård utanför det egna hemmet med särskilt noggrann tillsyn.57 Vikten av en samordnad individuell plan för personer som tagits emot i hem för vård eller boende har lyfts fram i regeringens propo- sition om en mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd. I propositionen före- slås bland annat författningsändringar med ytterligare krav på den individuella planen som ska upprättas för dem som tas emot i hem för vård eller boende. Enligt en ny bestämmelse i 16 kap. 5 § HSL ska en individuell plan upprättas inom fyra veckor från det att regio- nen tagit emot en underrättelse av socialnämnden om att en enskild ska tas emot i ett hem för vård eller boende. I planen ska anges vilka hälso- och sjukvårdsinsatser som den enskilde har behov av och hur de ska genomföras och följas upp.58 Regionen föreslås vidare bli er- sättningsskyldig gentemot kommunen enligt en ny bestämmelse i 16 kap. 6 § HSL om regionen inte uppfyller sin skyldighet att delta i en individuell plan enligt 16 kap. 5 § HSL. Ersättningen ska uppgå till ett belopp som motsvarar 40 procent av genomsnittskostnaden i landet för ett vårddygn i hem för vård eller boende och lämnas löpande till dess att regionen fullgjort sina skyldigheter eller till dess att pla- ceringen upphör. Regionen och kommunen kan i avtal reglera frågan om ersättningsskyldighet.59 Av propositionen framgår att förslaget till ny bestämmelse i 16 kap. 5 § HSL inte omfattar barn och unga placerade på särskilda ungdoms- hem eller den som vistas i ett LVM -hem. Enligt regeringen krävs ytterligare utredning för hur de särskilda ungdomshemmen och LVM- hemmen kan omfattas av de ytterligare krav som föreslås ställas på den individuella planen för personer som tagits emot i ett hem för vård eller boende. Regeringen konstaterar att det i nuläget saknas 57 SOU 2023:66 s. 922. 58 Prop. 2025/26:251 s. 55–60. 59 Prop. 2025/26:251 s. 60–62. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 810 beredningsunderlag för att inkludera de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen i förslaget. Dessa undantas därför från de ytter- ligare krav som föreslås ställas på den individuella planen. Regeringen hänvisar också till att det pågår en översyn av den statliga barn- och ungdomsvården genom bland annat denna utredning.60 När det gäller samordnad individuell planering vid placering av barn och unga i institutionsvård har Utredningen om HVB för barn och unga också lämnat vissa förslag som ligger nära de som finns i propositionen, men är anpassade efter den utredningens förslag om hem för barn och unga som ny placeringsform med en generell och en specialiserad nivå.61 Samordnad individuell plan behövs vid placering i statlig hem för barn och unga Vi välkomnar regeringens förslag till ändrade regler om regionens ansvar att delta i individuell planering av insatser för personer som placeras för vård i hem för vård eller boende. Enligt vår bedömning är tydligare krav på SIP motiverade även för barn och unga placerade på statliga hem för barn och unga. De barn och unga som placeras där har ofta individuella behov av hälso- och sjukvård som regionen tidigt behöver vara med om att planera. Däremot ser vi svårigheter med att också låta den föreslagna ersättningsskyldigheten för regio- nen även gälla vid placeringar i särskilda ungdomshem eller statliga hem för barn och unga. Bestämmelsens syftar till att ge regionen ett incitament att delta i en individuell planering som är relevant även vid sådana placeringar. Ersättningen utgår därför från en beräkning av vad kommunen skulle behöva betala för hälso- och sjukvård om regionen inte tar sitt ansvar. Vid en placering på ett statligt hem för barn och unga kommer kommunen inte att anlita någon ytterligare vårdgivare för hälso- och sjukvårdsinsatserna. Det blir en fråga för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som kan ha avtal med exempelvis konsultläkare och viss egen hälso- och sjukvårds- personal som kan behöva göra mer omfattande insatser om regio- nen inte deltar i planeringen. Att göra den myndigheten till direkt mottagare av ersättningen skulle dock innebära en betydande för - ändring av förutsättningarna för SIP som utgår från den grundläg- 60 Prop. 2025/26:251 s. 59. 61 SOU 2025:84 s. 473. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 811 gande ansvarsfördelningen mellan socialtjänst och hälso- och sjuk- vård samt mellan kommunen och regionen. Vi anser också att det finns oklarheter om finansieringen av hälso- och sjukvården i de nu- varande särskilda ungdomshemmen som behöver lösas genom en ändrad finansieringsmodell för verksamheten. Det gäller bland annat de kommunala vårdavgifternas del av finansieringen av hälso- och sjukvård i särskilda ungdomshem och senare statliga hem för barn och unga (se avsnitt 7.9). Vidare bedömer vi att en tydligare reglering av SIP för barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga bör utformas som en ny befogenhet för den myndighet som ansvarar för sådana hem att initiera en SIP på samma villkor som kommunen och regio- nen. Den befogenheten behövs inte endast när en placering inleds utan under hela den tid som ett barn eller en ung person är placerad på ett statligt hem för barn och unga. Många barn och unga som pla- ceras inom den statliga barn- och ungdomsvården har tidigare varit placerade på andra HVB. Med den nya regleringen kommer dessa barn och unga sannolikt att ha en samordnad individuell plan vid placeringen. Planen kan dock behöva revideras och eventuellt även inkludera andra parter vid en placering inom den statliga barn- och ungdomsvården. När ett barn eller en ung person vårdas med sär- skilt noggrann tillsyn på ett statligt hem för barn och unga finns det även en unik chans för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att faktiskt och samordnat tillgodose barnets eller den unges behov inom olika områden. I och med en placering inom den statliga barn- och ungdomsvården har staten även påtagit sig ett alldeles särskilt ansvar för att barnets eller den unges sammansatta behov tillgodoses. Som vi återkommer till i avsnitt 10.4.5 föreslår vi att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få ett visst hälso- och sjukvårds- uppdrag och kommer därmed att ha ett eget ansvar för att tillgodose vissa hälso- och sjukvårdsinsatser för barn och unga placerade på de statliga hemmen för barn och unga. Myndigheten är därför en viktig aktör i arbetet med den individuella planen. Både under vård tiden och särskilt inför utskrivning är det därför viktigt att myndigheten vid behov kan initiera en SIP om den tidigare planeringen behöver ändras eller om andra parter behöver delta i planeringen. Behovet att få initiera att en samordnad individuell plan upprättas är som störst i förhållande till regionen. När det gäller socialtjänstinsatser ska inne- hållet i vården och hur vården ska genomföras konkretiseras i den Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 812 vårdplan och genomförandeplan som enligt 9 kap. 12 § SoL ska upp- rättas när ett barn eller en ung person behöver vårdas utanför hemmet. Av vårdplanen och genomförandeplanen ska det även framgå vilka åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för. Vilka social- tjänstinsatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska följas upp torde därför vara känt vid placeringen på ett statligt hem för barn och unga. Under vårdtiden på ett statligt hem för barn och unga och när myndigheten bedömer att barnet eller den unge är redo att skrivas ut från hemmet kan det emellertid finnas ett behov av att ytterligare initiera att en samordnad individuell plan. Mot bakgrund av placeringens ingripande karaktär är det viktigt att vårdtiden på ett statligt hem för barn och unga inte blir längre än vad som är nödvän- digt. Möjligheten att initiera arbetet med en individuell plan i detta skede av placeringen kan bidra till att vårdtiderna inte blir onödigt långa. En skyldighet i lag för regioner och kommuner att d elta i planeringen när Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård be- dömer att det behövs ökar enligt vår bedömning förutsättningarna för barn och unga att få sina behov av samordnade insatser från de olika huvudmännen tillgodosedda under och efter vårdtiden inom den statliga barn- och ungdomsvården samt bidrar till att klargöra ansvarsfördelningen mellan huvudmännen. I likhet med vad som redan gäller ska krävas att den enskilde samtycker till att en indivi- duell plan upprättas och i förekommande fall barnets vårdnadshavare eller socialnämnden samt att bestämmelser om sekretess iakttas. När det gäller barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ung- domsvården har personalen vid det statliga hemmet för barn och unga därför en viktig uppgift att försöka stödja och motivera barnet eller den unge att få till stånd en samordnad individuell plan när detta be- döms nödvändigt. Vårt förslag om nya bestämmelser om samordnad individuell planering Vi föreslår mot bakgrund av det som anförts ovan att två likalydande bestämmelser, för kommunens del i SoL, och för regionens del i HSL införs om att en individuell plan i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 8 § SoL respektive 16 kap. 4 § HSL ska upprättas för den som är placerad på ett statligt hem för barn och unga om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård begär det och den enskilde samtycker SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 813 till det. Kommunen och regionen ska upprätta planen tillsammans med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Placeringar inom den statliga barn- och ungdomsvården är förhållandevis korta och det är angeläget att arbetet med planen sker skyndsamt. I likhet med regeringens förslag om regionens ansvar att delta i individuell planering av insatser för personer som placeras för vård i hem för vård eller boende anser vi därför att det ska införas en tidsfrist för när planen ska vara framtagen. Den tid om fyra veckor som föreslås i propositionen framstår som väl avvägd även i detta sammanhang. Vi föreslår därför att regionen respektive kommunen inom fyra veckor från det att regionen eller kommunen tog emot en begäran av Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ange i planen vilka hälso- och sjukvårdsinsatser respektive socialtjänstinsatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska genomföras och följas upp. 10.4.4 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få möjlighet att underrätta regionen om behov av hälsoundersökning Utredningens bedömning Vi instämmer i tidigare förslag om en möjlighet för den myndighet som svarar för den statliga barn- och ungdomsvården att under- rätta regionen om behov av hälsoundersökning. Utredningen om barn och unga i samhällets vård har föreslagit en ny bestämmelse att SiS ska underrätta regionen om behov av hälso- undersökning för barn och unga som vårdas på särskilda ungdomshem om socialnämnden inte tidigare har underrättat regionen. Detta för- slag motiveras med att hälsoundersökningar i större utsträckning måste erbjudas också de barn och unga som vårdas i särskilda ung- domshem. Dessa barn och unga har enligt flera studier omfattande behov av vård för sin fysiska och psykiska hälsa samt för sin orala hälsa (se avsnitt 10.2.2). För att placeringen på ett särskilt ungdoms- hem ska vara meningsfull för barnet eller den unge krävs därför ofta hälso- och sjukvård som regionen ansvarar för. SiS erfarenhet är dock att hälsoundersökningar sällan har erbjudits och genomförts innan placeringar i särskilda ungdomshem inleds. Det kan också finnas Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 814 svårigheter att genomföra en hälsoundersökning utanför ett särskilt ungdomshem, bland annat på grund av säkerhetsskäl som ställer sär- skilda krav på transporter och den plats där undersök ningen ska genomföras.62 Vi har mött farhågor för att ansvarsförhållandena kring hälso - undersökningar riskerar att bli otydliga om den myndighet som driver statliga hem för barn och unga ges möjlighet att underrätta regionen om behov av hälsoundersökning. Det finns en sådan risk, men vi anser att det ändå finns skäl att införa en sådan möjlighet för att öka antalet erbjudanden om hälsoundersökningar. Vi instämmer därför i förslaget från Utredningen om barn och unga i samhällets vård, men anser som en följd av vårt förslag om en ny myndighet att det är Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som ska ges möjligheten att underrätta regionen när det finns ett behov av att erbjuda en hälsoundersökning och inte SiS. 10.4.5 En hälso- och sjukvårdsverksamhet i statliga hem för barn och unga Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska erbjuda barn och unga placeradepå statliga hem för barn och unga en god hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvården ska omfatta 1. hälsofrämjande och förebyggande åtgärder, 2. bedömning av psykiskt och fysiskt hälsotillstånd, och 3. hantering av läkemedel. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ansvara för att erbjuda den hälso- och sjukvård som ges av sjuksköterska och psykolog. Hälso- och sjukvård som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bedriver är inte socialtjänst enligt socialtjänstlagen. 62 SOU 2023:66 s. 885. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 815 Utredningens bedömning Regeringen bör ge Statens institutionsstyrelse i uppdrag att ta fram och påbörja implementeringen av riktlinjer och andra styr- dokument för likvärdighet, vård av god kvalitet och patientsäker- het som grund för den hälso- och sjukvård som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ansvara för. Dessa styr - och stöddokument bör även omfatta rutiner som säkerställer att hälso- och sjukvårdsinsatser endast ges till barn och unga med samtycke. Skälen för vårt förslag och vår bedömning En verksamhet med hälso- och sjukvård i de hem som ingår i den statliga barn- och ungdomsvården Utredningen om barn och unga i samhällets vård har urskilt en så kallad basnivå för olika hälso- och sjukvårdsuppgifter som behöver utföras på plats i särskilda ungdomshem och av personal som arbetar nära eller integrerat med behandlingspersonalen. Det handlar i första hand om hälsofrämjande och förebyggande insatser, men även om vissa bedömningar av fysiska och psykiska tillstånd samt ordination hantering av läkemedel. Sådana hälso- och sjukvårdsuppgifter utförs i dag av psykologer och sjuksköterskor som är anställda av SiS i sam- verkan med läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal från re- gionen eller som SiS anlitar på konsultbasis. SiS har dock inte något författningsreglerat uppdrag att erbjuda hälso- och sjukvård till barn och unga utöver elevhälsans medicinska del. En basnivå av detta slag är varken ny inom institutionsvård för barn och unga eller unik för de den statliga barn - och ungdoms- vården. Krav på tillgång till läkare i de statliga institutioner som motsvarar de särskilda ungdomshemmen infördes första gången under 1930 - talet (se 27 § 1 och 2 mom. stadgan [1937:860] för skyddshem). Under 1960- och 1970-talen skulle dessa institutioner även ha till- gång till sjuksköterska, distriktssköterska eller skolsköterska inom det obligatoriska skolväsendet (se 16–17 §§ stadgan [1960:728] för ungdomsvårdsskolor). Av 38 § samma stadga framgick att särskild uppmärksamhet skulle ägnas åt behov av psykiatrisk vård och behand- Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 816 ling bland ungdomsvårdsskolornas elever. Kravet på tillgång till sjuksköterska togs bort i samband med 1980 års socialtjänstreform, när socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga infördes. Då tillkom i stället den nu- varande bestämmelsen om att de särskilda ungdomshemmen bör ha tillgång till psykolog.63 I hem för vård eller boende i privat regi är det vanligt med någon form av hälso- och sjukvård knuten till verksamheten. Enligt en enkätundersökning som gjordes 2024 på uppdrag av Utredningen om HVB för barn och unga uppgav 37 procent av föreståndarna vid privata HVB att de hade egenanställd hälso- och sjukvårdspersonal i sin verksamhet. Främst handlade det om psykologer och sjuksköter- skor, men i relativt stor utsträckning även läkare.64 Utredningen om HVB för barn och unga såg ett värde i denna direkta tillgång till anställd hälso- och sjukvårdspersonal i HVB eftersom olika profes- sioner och samhällsområden delats upp på ett sätt som inte stämmer med behoven hos barn och unga som placeras i institutionsvård. Den utredningen betonade dock att hälso- och sjukvårdsuppgifterna ska genomföras enligt regler för ansvar, kvalitet och finansiering inom hälso- och sjukvården.65 Vi har under våra besök på särskilda ungdomshem fått en tydlig bild av värdet av den hälso- och sjukvård som psykologer och sjuk- sköterskor i ungdomshemmens egen personalgrupp erbjuder. Det gäller inte enbart vid individuella patientkontakter, utan den nära och kontinuerliga tillgången till psykologer och sjuksköterskor är även en viktig resurs för hemmets ledning och för andra personalgrupper. Kunskap om medicinsk och psykisk hälsa är viktigt för planeringen och utformningen av den samlade verksamheten i särskilda ungdoms- hem, och kommer därmed vara det vid de statliga hemmen för barn och unga, även för den sociala behandlingspersonalen. SiS ansvarar redan för elevhälsan vid särskilda ungdomshem, men det är tydligt att det också behövs en funktion för hälso- och sjuk- vård med nära koppling till den sociala vården i hemmet. Den formen av hälso- och sjukvård behöver finnas på en grundläggande nivå med psykologer och sjuksköterskor som huvudsakliga personalgrupper. Vi delar därför den bedömning som Utredningen om barn och unga 63 SOU 2023:66 s. 905. 64 SOU 2025:84 s. 231. 65 SOU 2025:84 s. 406. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 817 i samhällets vård har gjort om behovet av en viss hälso- och sjukvård i hemmen med inriktning på främst hälsofrämjande och förebyggande insatser, men även för vissa frågor om fysiska och psykiska tillstånd samt hantering av läkemedel. Vi väljer dock att beskriva denna hälso- och sjukvård som en egen verksamhet vid statliga hem för barn och unga, det vill säga en kon- kret del av hemmets organisation, och inte som en nivå inom hälso- och sjukvården. Vi vill även lyfta fram den verksamhetens ansvar att arbeta både med individuella patientkontakter och med att stötta chefer och personal i övrigt vid hemmet för barn och unga i hälso- frågor av betydelse för verksamheten. Hälso- och sjukvårdsverksamhetens syfte Vi föreslår att hälso- och sjukvårdsverksamheten i statliga hem för barn och unga ska ha som syfte att skapa förutsättningar för och stödja barnens och de ungas fysiska, psykiska och sociala hälsa och utveckling. I sitt arbete ska hälso- och sjukvårdsverksamheten främja barnens och de ungas hälsa samt förebygga och identifiera ohälsa. Hälso- och sjukvårdsverksamheten ska arbeta med barns och ungas individuella behov, med barn och unga i grupp och på verksamhets- nivå med hemmens ledning och övriga personal för att ge dem ökad kunskap om hur de i sitt arbete kan uppmärksamma frågor om barns och ungas hälsa. En viktig del av det arbetet är att i nära anslutning till den sociala vården arbeta för att barnen och de unga ska kunna tillgodogöra sig den omvårdnad och behandling som ingår i vården. Begreppet hälsa och utveckling markerar närheten till den sociala vården i hemmen och anges också i kriterierna för omhändertaganden av barn och unga för vård i bland annat den statliga barn- och ungdomsvården. Hälso- och sjukvårdsverksamheten erbjuder frivilliga insatser som inte ingår i den sociala vården, men hälsobegreppet förenar i viss mån de båda verksamheterna. Socialstyrelsen definierar hälsa som fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom eller skada med utgångspunkt i Världshälsoorganisationen WHO:s hälso- definition. 66 WHO konstaterar att social hälsa bland annat avser 66 Socialstyrelsen. Termbanken, sökning på ”hälsa”: https://termbank.socialstyrelsen.se/ [2026-05-27]. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 818 social sammanhållning bestående av nära och trygga relationer till andra människor samt upplevelse av bekräftelse och godkännande från andra människor.67 Denna beskrivning av social hälsa ligger nära syftet med socialtjänstens insatser. Välbefinnande är också ett av de centrala begreppen i socialtjänstens värdegrund enligt 2 kap. 3 § SoL. Vårt förslag om syftet med hälso- och sjukvårdsverksamheten förenar den delvis med elevhälsan i statliga hem för barn och unga. Elevhälsan ska enligt 2 kap. 25 § skollagen främst vara förebyggande och hälsofrämjande samt stödja elevernas utveckling mot utbild - ningens mål. Elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och ske i samverkan med lärare och övrig personal. Utredningen om en förbättrad elevhälsa har i sitt slutbetänkande En förbättrad elevhälsa (SOU 2025:113) föreslagit att detta syfte ska ändras till att elevhälsan ska skapa förutsättningar för och stödja elevernas lärande, hälsa och utveckling. I det arbetet ska elevhälsan främja elevernas fysiska, psykiska och sociala hälsa samt förebygga och tidigt identifiera ohälsa.68 Hälso- och sjukvårdsverksamhetens uppgifter När det gäller hälso- och sjukvårdsverksamhetens konkreta uppgif- ter har Utredningen om barn och unga i samhällets vård föreslagit att dessa uppgifter ska omfatta hälsofrämjande och förebyggande åtgär- der, bedömning av fysiskt och psykiskt hälsotillstånd samt ordina- tion och hantering av läkemedel. Dessa uppgifter kommenteras på följande sätt av Utredningen om barn och unga i samhällets vård:69 – Hälsofrämjande och förebyggande åtgärder utgår från definitionerna i Socialstyrelsens Termbank 70. Hälsofrämjande åtgärd är enligt Termbanken en åtgärd för att stärka eller bibehålla människors fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Socialstyrelsen anmär- ker att hälsofrämjande åtgärder fokuserar på människors själv - skattade bedömning av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande 67 World health organization (2025). From loneliness to social connection. Charting a path to healthier societies. Report of the WHO Commission on Social Connection. 68 SOU 2025:113 s. 25. 69 SOU 2023:66 s. 908 och 909. 70 Socialstyrelsens termbank innehåller begrepp för fackområdet vård och omsorg. Begrep- pen har analyserats enligt terminologilärans metoder och principer och förankrats i bred remiss till kommuner, regioner, myndigheter och andra organisationer. https://termbank.socialstyrelsen.se/ [2026-03-07]. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 819 med avsikten att stärka människors möjlighet till delaktighet och tilltro till egen förmåga. Förebyggande åtgärd är enligt Termban- ken en åtgärd för att förhindra uppkomst av eller påverka förlopp av sjukdomar, skador, fysiska, psykiska eller sociala problem. Båda dessa definitioner och beskrivningar stämmer väl med det arbete som främst SiS sjuksköterskor i dag arbetar med. – Bedömning av fysiskt och psykiskt hälsotillstånd syftar till att kunna identifiera och värdera art och grad av somatiska och psykiatriska vårdbehov, bland annat utifrån resultaten av hälsoundersökningar. Dessa bedömningar ska inte omfatta psykologisk eller psykia - trisk utredning. I denna mening överensstämmer bedömning av fysisk och psykisk hälsa delvis med det arbete som psykologer och sjuksköterskor i dag arbetar med i de särskilda ungdoms - hemmen och som de läkare som är tillgängliga bistår med. – Ordination och hantering av läkemedel utgår från de aktiviteter som anges i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:37) om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården, det vill säga: ordination, delegation, rek- visition, förvaring, iordningställande, överlämnande och admini- strering av läkemedel. Att hantera läkemedel är en vanlig uppgift för sjuksköterskor i SiS särskilda ungdomshem medan ordination av läkemedel hör till de vanligaste uppgifterna för läkare som är knutna till dessa hem. Vi anser att denna beskrivning av uppgifter ger en god grundförstå- else för inriktningen på hälso- och sjukvårdsverksamheten vid statliga hem för barn och unga, även om ytterligare definitioner och avgräns- ningar kan behövas, bland annat i förhållande till den pågående sam- sjuklighetsreformen. SiS har väckt frågor om den andra punkten om bedömning av fysiskt och psykiskt hälsotillstånd medför ett alltför långtgående ansvar för myndigheten som huvudman för hälso- och sjukvården i hemmen att se till att de tillstånd som bedöms faktiskt tillgodoses genom hälso- och sjukvård utanför hemmet. Vårt förslag innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård blir ansvarig att erbjuda vissa hälso - och sjukvårdsinsatser för barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård blir därmed huvudman för de Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 820 insatser som omfattas av ansvaret. Med huvudman avses här ansvar för att alla barn och unga som vårdas på de statliga hemmen för barn och unga har tillgång till hälso- och sjukvård i hemmet i den omfatt- ning som anges i lagen. Insatserna är begränsade på så sätt att hälso- och sjukvårdsinsatser som ges av läkare inte omfattas av ansvaret. Regionen har därmed ett obegränsat huvudmannaansvar för den hälso- och sjukvård som inte kommer att omfattas av den nya myn- dighetens hälso- och sjukvårdsuppdrag. På så sätt avgränsas ansvaret tydligt genom att det endast omfattar insatser som kan ges av vissa yrkeskategorier, nämligen sjuksköterskor och psykologer. Ansvaret som åligger en vårdgivare är detsamma oavsett om vård - givaren samtidigt är huvudman för verksamheten eller inte. Enligt vår bedömning kan ett ansvar för hälso- och sjukvård i statliga hem för barn och unga utformas på det sättet på samma sätt som till ex- empel gäller för elevhälsan enligt 25–28 §§ skollagen Vi har inte fått något förslag på alternativ formulering av punkten om bedömning av hälsotillstånd eller något utvecklat resonemang kring frågeställningen, men utgår från att SiS presenterar det i remissbehandlingen av detta betänkande så att det kan ingå i regeringens beredningsunderlag. På en punkt föreslår vi alltså en begränsning av ansvaret och upp- gifterna. Vårt förslag innebär dock inte något rättsligt hinder mot att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, på samma sätt som kan ske i dag, anställer egna läkare eller annan hälso- och sjuk- vårdspersonal än sjuksköterskor och psykologer. I likhet med Utred- ningen om barn och unga i samhällets vård anser vi dock att regio- nen ska ansvara för tillgången till läkare i statliga hem för barn och unga. Vi menar därför att läkare som utgångspunkt inte ska ingå i hälso- och sjukvårdsverksamheten utan vara en samverkanspart för den verksamheten och hemmet i övrigt. Det innebär att vi inte heller anser att ordination av läkemedel ska höra till hälso- och sjukvårds- verksamheten uppgifter utan enbart hantering av läkemedel. Regio- nens ansvar för tillgång till läkare i statliga hem för barn och unga behandlas i avsnitt 10.4.4. Utredningen om barn och unga i samhällets vård diskuterar också vilka psykologiska behandlingar som bör kunna vara aktuella på bas- nivån. Dessa behandlingar ska ges vid sidan av och skilja sig från de psykosociala behandlingsinsatser som ingår i SiS ordinarie arbete och som ges av behandlingspedagogerna inom ramen för uppdraget att utföra vård, till exempel återfallsprevention. Vidare ska de psyko- SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 821 logiska behandlingar som kan vara aktuella vara anpassade för mild till måttlig psykisk ohälsa och därmed motsvara första linjens insat- ser vid psykisk ohälsa. Tillstånd som kräver neuropsykiatrisk eller differentialdiagnostisk utredning eller insatser på mer avancerad nivå ska inte ingå i uppgifterna, utan som utgångspunkt remitteras till regionernas psykiatriska mottagningar. För- och nackdelar med olika sätt att fördela ansvarar för hälso- och sjukvårdsverksamheten Utredningen om barn och unga i samhällets vård övervägde två alter- nativa lösningar för ansvaret att organisera hälso- och sjukvårdsverk- samhet på basnivå i särskilda ungdomshem. Enligt alternativ A ska det vara regionens ansvar att organisera verksamheten och erbjuda det till barn och unga i hemmen. Utred- ningen identifierade följande fördelar med ett ansvar för regionen: – Regionerna får ett tydligt helhetsansvar hos regionen för hälso - och sjukvård för barn och unga i särskilda ungdomshem som en del av deras generella huvudmannaansvar för hälso- och sjukvård för barn och unga. – Genom att möta barnen och de unga redan på basnivån kan regio- nen tidigt och systematiskt bedöma hälso- och sjukvårdsbehov och remittera barn och unga efter behov till annan hälso- och sjukvård inom regionen. – All hälso- och sjukvårdspersonal kommer att ha tillgång till samma dokumentation utan sekretessgränser. – Hälso- och sjukvårdspersonal i särskilda ungdomshem kommer att få del av kompetensutveckling och stöd i arbetet som annan hälso- och sjukvårdspersonal i regionen. – Gränsen mellan tvångsvård enligt LVU och frivillig hälso - och sjukvård blir tydlig när hälso- och sjukvårdspersonalen inte är anställd av SiS. För barn och unga kan det öka förtroendet för hälso- och sjukvården. Utredningen identifierade även följande nackdelar med ett ansvar för regionen: Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 822 – Det kommer att vara en utmaning för regionerna att anpassa dimensioneringen av hälso- och sjukvårdspersonal efter ungdoms- hemmens varierande omfattning och inriktningar. – Om regionerna gör andra bedömningar än SiS av vilken hälso- och sjukvårdspersonal som behövs kan SiS på nytt behöva anställa eller anlita hälso- och sjukvårdspersonal. Detsamma gäller om regio - nerna inte klarar sina åtaganden, – Gränsdragningen mellan olika uppgifter behöver förtydligas i överenskommelser eller på annat sätt om regionen ska avdela tid och resurser till hälso- och sjukvårdspersonal på plats i särskilda ungdomshem. De avgränsningar som inte behövs i lagstiftningen måste alltså hanteras på annat sätt genom överenskommelser eller avtal mellan SiS och regionerna. – Psykologerna inom SiS arbetar också med andra uppgifter som är kopplade till vård enligt LVU. En uppdelning av psykologerna som grupp eller av enskilda psykologers arbetstid kommer att behövas, vilket kan påverka deras roll som centrala resurser i de särskilda ungdomshemmen. – Arbetsledningen i de särskilda ungdomshemmen kan bli kompli- cerad med personal som är närvarande på heltid och har en annan arbetsgivare än SiS. Det gäller både för SiS och för regionerna som ska ta ansvar för arbetsmiljöfrågor med mera i verksamheter som de inte driver. Det andra alternativ som Utredningen om barn och unga i samhällets vård övervägde innebär att ansvaret för hälso- och sjukvårdsverksam- heten ska vila på den myndighet som ansvarar för att driva hemmen, det vill säga i dagsläget SiS. Detta alternativ kallades alternativ B. Utredningen identifierade följande fördelar med ett ansvar för SiS: – Sjuksköterskor och psykologer finns redan på plats i särskilda ungdomshem och kan arbeta vidare i team med SiS behandlings- personal utifrån de sammansatta vårdbehov som barn och unga ofta har när de är placerade i särskilda ungdomshem. – Psykologerna inom SiS arbetar också med andra uppgifter som är kopplade till vård enligt LVU och kan användas som en sam- lad personalgrupp utan att delas mellan SiS och regionerna. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 823 – SiS kan dimensionera antalet sjuksköterskor och psykologer efter de särskilda ungdomshemmens inriktning och verksamhet inom myndighetens budgetramar. – Det blir ett tydligt och sammanhållet ansvar för sjuksköterskor- nas och psykologernas arbetsmiljö och andra arbetsförhållanden när de är anställda av den huvudman som svarar för de särskilda ungdomshem där de arbetar. Utredningen identifierade även följande nackdelar med ett ansvar för SiS: – Det finns (fortsatta) risker för att regionerna inte ser sitt ansvar för den hälso- och sjukvård som ligger utöver SiS ansvar, både när det gäller tillgång till läkare på basnivån och hälso- och sjukvård inom regionen. – Särskilda insatser kan behövas för att tydliggöra att hälso - och sjukvården är frivillig också när den erbjuds av sjuksköterskor och psykologer som är anställda av SiS. – Sekretessgränser och skilda dokumentationssystem mellan den hälso- och sjukvårdspersonal som är anställd av SiS och den som är anställd av regionen kan försvåra arbetet. – Hälso- och sjukvårdsorganisationen kommer att vara en relativt liten del av SiS verksamhet och det är tveksamt om myndigheten kan tillhandahålla relevant kompetensutveckling för hälso- och sjukvårdspersonalen. Enligt Utredningen om barn och unga i samhällets vård ger båda alternativen en tydlig ansvarsfördelning för hälso- och sjukvård i de nuvarande särskilda ungdomshemmen och de blivande statliga hem- men för barn och unga. Därmed ökar förutsättningarna för att pla- ceringar i hemmen svarar mot barns och ungas rätt till god hälsa. Vissa gränsdragningsfrågor kommer dock att vara aktuella vid båda alternativen. Fördelar med ett samlat regionalt ansvar i alternativ A måste vägas mot fördelarna i planering, organisation och dagligt arbete med att sjuksköterskor och psykologerna ingår i ungdomshemmens ordinarie personal. Ekonomiskt bedömdes skillnaderna mellan alter- nativen inte vara stora. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 824 Sammantaget bedömde Utredningen om barn och unga i samhäl- lets vård att alternativ B ger bäst förutsättningar för en god lösning i närtid på de ansvarsfrågor som snabbt måste hanteras för att barn och unga i särskilda ungdomshem ska få de olika former av vård de behöver och har rätt till. Utredningen om barn och unga i samhällets vård föreslog därför nya bestämmelser om den hälso- och sjukvård som ska vara tillgänglig på plats i särskilda ungdomshem i den nu - varande lagen om hälsoundersökningar i samband med placering av barn och unga utanför det egna hemmet. Bestämmelserna avser de uppgifter som ingår i denna hälso- och sjukvård samt SiS ansvar för den del av hälso- och sjukvård i särskilda ungdomshem som utförs av sjuksköterska och psykolog. Regionen föreslogs vara ansvarig för tillgång till läkare i sådana hem enligt en ny bestämmelse i 7 kap. 10 § HSL. Av bestämmelserna framgår också att regionen ansvarar för hälso- och sjukvård i övrigt enligt bestämmelser i HSL.71 Utredningen om barn och unga i samhällets vård tillade att den föreslagna bestämmelsen om hälso- och sjukvårdsuppgifter i särskilda ungdomshem och SiS ansvar för hälso- och vården på basnivån rela- tivt enkelt bör kunna ändras till att enbart avse regionens ansvar och föras in i 8 kap. HSL, om regeringen efter remissbehandlingen av utredningens förslag väljer en ansvarsfördelning enligt alternativ A. Det var utredningens uppfattning att en sådan särreglering är nöd- vändig om regionen skulle ges ett samlat ansvar för hälso- och sjuk- vård på basnivån på plats i särskilda ungdomshem.72 Remitteringen av förslagen Förslagen om ett begränsat hälso- och sjukvårdsansvar har remiss- behandlats. Utfallet är delat bland myndigheter, huvudmän och organisationer. Bland statliga myndigheter är Socialstyrelsen och SiS positiva till ett statligt ansvar medan IVO förordar ett ansvar för regionen. Såväl bland regioner som kommuner var uppfattning- arna om förslagen delade. SKR ville dock se ett samlat regionalt an- svar och avstyrkte utredningens förslag. Allmänna Barnhuset och Barnrättsbyrån ansåg också att ett regionalt ansvar är bäst och för- ordade alternativ A ovan. Bland de negativa svaren fanns önskemål 71 SOU 2023:66 s. 916. 72 SOU 2023:66 s. 917. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 825 om en detaljreglering av regionens ansvar som ett alternativ till SiS ansvar, men även önskemål om ett mer allmänt hållet ansvar för re- gionen utan särreglering av hälso - och sjukvårdsansvar i särskilda ungdomshem. Efter remissomgången har Institutet för mänskliga rättigheter särskilt framfört att förslagen om hälsovård, sjukvård och tandvård för barn och i särskilda ungdomshem bör genomföras.73 Vår bedömning och vårt förslag om att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska svara för viss hälso- och sjukvårdsverksamhet i statliga hem för barn och unga Vi bedömer att de för- och nackdelar med olika sätt att organisera ansvaret för hälso - och sjukvårdsverksamheten i statliga hem för barn- och unga har belysts väl av Utredningen för barn och unga i samhällets vård. Den grundläggande avvägningen gäller alltjämt hälso- och sjukvårdsverksamheten förhållande till å ena sidan den samlade hälso- och sjukvård som behöver vara tillgänglig för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård och å andra sidan till den samlade verksamheten med olika former av vård och stöd i statliga hem för barn och unga. Till det kommer frågan om hur hälso- och sjukvårds- verksamhet överhuvudtaget ska kunna vara tillgängligt i den omfatt- ning och med den kontinuitet som krävs. Utöver de alternativ som beskrivs ovan har vi även övervägt en mellanform som innebär att regionen ansvarar för hälso- och sjukvårds- verksamheten, men överlämnar utförandet av uppgiften till Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård. Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap har i sitt slutbetänkande, SOU 2022:6, anfört att det är tveksamt om en region har möjlighet att med stöd av 15 kap. 1 § HSL överlåta på staten att utföra uppgifter som regio- nen enligt HSL har ansvar för.74 Enligt vår bedömning utesluter inte ordalydelsen i bestämmelsen att även staten, genom avtal med regio- nen, kan åta sig att utföra hälso- och sjukvårdsinsatser som regionen ansvarar för. Vi utgår därför från att det är möjligt enligt 15 kap. 1 § HSL om avtal om överlämnande av uppgifter från hälso- och sjuk- vårdshuvudmän. En sådan lösning skulle göra hälso- och sjukvårds- verksamheten till en tydlig del av den samlade hälso- och sjukvården för barn och unga i statliga hem för barn och unga, samtidigt som 73 Institutet för mänskliga rättigheter (2025) s. 77. 74 SOU 2022:6 Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga, s. 886 och 887. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 826 hälso- och sjukvårdsverksamheten skulle kunna vara en del av hem- mens egen organisation och dagliga arbete. En svårighet med denna lösning är dock att myndigheten skulle behöva avtala om hälso- och sjukvårdsverksamhetens omfattning och innehåll med varje region för sig eftersom regionerna är egna myndigheter med eget huvud- mannaansvar. Följden skulle kunna bli betydande variationer mellan statliga hem för barn och unga i olika regioner och därmed bristande likvärdighet för barn och unga som vårdas inom samma statliga myn- dighet. Dessa variationer skulle dock samtidigt kunna vara motive- rade utifrån regionernas skyldighet att prioritera erbjudanden av hälso- och sjukvård efter behov hos hela befolkningen i respektive region. Det kan dock på goda grunder antas att alla regioner inte i samma utsträckning skulle prioritera och finansiera tillgången till hälso- och sjukvårdspersonal i statliga hem för barn och unga som arbetar hälsofrämjande och förebyggande med inriktning på stöd även till ledning och annan personal i hemmet. Hälsofrämjande arbete är inte en uttalad uppgift för hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen. Om staten vill säkerställa sådana prioriteringar skulle en relativt omfattande detaljreglering behövas, vilket skulle inskränka regionernas lokala självstyre. Vår samlade bedömning av för- och nackdelarna med dessa olika alternativ är att hälso- och sjukvårdsverksamhet med det syfte och de uppgifter som vi beskriver ovan i detta avsnitt ska vara en uppgift som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för. I lik- het med Utredningen om barn och unga i samhällets vård anser vi att fördelarna med ett statligt ansvar överväger, särskilt när det gäller möjligheterna att inom myndigheten utforma en likvärdig och till- räckligt omfattande hälso- och sjukvårdsverksamhet vid varje hem och att göra det stödet till en resurs även för den samlade verksam- heten vid hemmet. Den detaljreglering som skulle behövas vid ett regionalt ansvar innebär dessutom ett ingrepp i regionernas lokala självstyre. Vårt förslag om hälso- och sjukvårdsverksamhetens ut- formning och ansvaret för den överensstämmer därför i huvudsak med det förslag som lämnats av Utredningen om barn och unga i samhällets vård. Genom att närmare reglera vad hälso- och sjukvårds- verksamheten vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska omfatta tydliggörs även regionens ansvar att erbjuda all annan hälso- och sjukvård för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården. SiS har genom den hälso- och sjukvård som bedrivs SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 827 vid de särskilda ungdomshemmen tagit på sig ett stort ansvar för hälso- och sjukvårdsinsatser för barn och unga som vårdas inom myndigheten som egentligen hör till regionens ansvar. Risken med detta är att gränsdragningen mellan den hälso- och sjukvård som SiS erbjuder och det hälso- och sjukvård som regionen ansvarar för blir otydlig. Det finns därför behov av att understryka att sådan hälso- och sjukvård, som inte kommer att omfattas av den hälso- och sjukvård som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ansvara för, fullt ut omfattas av regionens ansvar. När det gäller var Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds hälso- och sjukvårdsuppdrag ska regleras föreslår vi att myndighetens ansvar regleras i det kapitel i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga som närmare kommer att reglera verksamheten vid statliga hem för barn och unga. Vi föreslår inte heller att ordination av läkemedel ska vara en del av hälso- och sjukvårdsverksamheten. Sjuksköterskor kan i vissa fall ordinera läkemedel, men i första hand är sådana ordinationer ett ansvar för läkare och vi vill markera vikten av att hälso- och sjukvårdsverksamheten knyts till samverkan med läkare utan att det blir ett ansvar för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att anställa läkare. Frågan om tillgång till läkare i statliga hem för barn och unga behandlas i avsnitt 10.4.7. Förhållandet till regionens grundläggande ansvar för hälso- och sjukvård och tandvård och till elevhälsan Den hälso- och sjukvårdsverksamhet som vi föreslår är en viktig men begränsad del av den hälso- och sjukvård som behöver vara tillgänglig för barn och unga i statliga hem för barn och unga. Genom hälso- och sjukvårdsverksamheten får hemmen tillgång till hälso- och sjukvårds- personal för avgränsade uppgifter som kompletterar de kon takter med primärvården och den specialiserade hälso- och sjukvård som barn och unga i den statliga barn- och ungdomsvården ofta behöver. Hälso- och sjukvårdsverksamheten kan som utgångspunkt bara för- väntas vara tillgängligt på dagtid under helgfria dagar och kan inte tillgodose akuta hälso- och sjukvårdsbehov vid andra tider. Myndig- heten behöver dock se till att det finns tillgång till en sjuksköterska eller läkare när ett barn eller en ung person hålls i avskildhet. Regio- nen ansvarar, som vi ovan redogjort för, fullt ut för att erbjuda all hälso- och sjukvård som inte omfattas av den hälso- och sjukvård Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 828 som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska erbjuda. Vi är medvetna om att en sådan reglering som vi föreslår kan leda till att nya gränsdragningsfrågor uppstår. Det är svårt att helt und- vika och låter sig enligt vår bedömning inte göras genom en regler- ing i lag. I stället kan frågor om gränsdragning till exempel behöva klargöras genom andra föreskrifter än lag samt kunskapsstöd. För det klargörandet har Socialstyrelsen en central roll som förvaltnings- myndighet för verksamhet inom både hälso- och sjukvård och social- tjänst. Det finns också ett bredare sammanhang mellan elevhälsan, sta- tens hälso- och sjukvårdsverksamhet i hemmen samt den hälso- och sjukvård som regionen erbjuder till befolkningen i sitt område utan- för hemmen. I avsnitt 9.3.3 konstaterar vi att det är svårt för oss att urskilja en tydlig gräns mellan det arbete som i dag bedrivs inom ramen för hälso- och sjukvården i särskilda ungdomshem och elev- hälsans medicinska del i hemmen. Verksamheterna bedrivs i samma mottagning och det är samma hälso - och sjukvårdsper sonal som träffar barnet eller den unge. Både elevhälsan och hemmens hälso- och sjukvårdsverksamhet främjar hälsa och utveckling samt före - bygger och identifierar ohälsa. Elevhälsan gör det dock med en mer begränsad inriktning på lärande och på skolverksamheten i hemmen. Hälso- och sjukvårdsverksamheten ska enligt vårt förslag göra det med en inriktning på den sociala hälsan och i samverkan med den sociala vården som är grunden och ramen för allt arbete i hemmen. Regionens hälso- och sjukvård förebygger ohälsa och svarar för den sjukvård som behövs för barnen och de ungas hälsa på samma villkor som för alla barn och unga. Gränserna mellan dessa verksamheter ska givetvis upprätthållas eftersom de styrs av olika regler om ansvar och innehåll. Men det finns starka skäl att bygga broar mellan verk- samheterna när det är juridiskt möjligt och etiskt lämpligt och sam- verka utifrån de uppgifter som förenar dem utifrån barnens och de ungas behov under tiden de vårdas i statliga hem för barn och unga. Vi vill peka på möjligheterna för regionen att anlita statens hälso- och sjukvårdsverksamhet i hemmen för att till exempel utföra psyko- logutredningar och vissa andra hälso- och sjukvårdsuppgifter. Sär- skilt de psykologer som arbetar i myndighetens hälso- och sjukvård i statliga hem för barn och unga har utvecklat särskilda erfarenheter och annan kompetens när det gäller de sammansatta behov som bar- nen och de unga ofta har i dessa hem. De kan också ha byggt upp SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 829 relationer och andra kontakter med barnen och de unga som kan göra det lättare att genomföra utredningar på plats och med delaktighet av barnen och de unga. Att utföra sådana uppdrag åt regionen ingår dock inte i det ansvar för viss hälso- och sjukvård som vi föreslår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ges. Det bör tilläggas att tandvård inte generellt erbjudits på plats i särskilda ungdomshem och vi bedömer att det inte finns förutsätt- ningar att börja göra det vid särskilda mottagningar vid de statliga hemmen för barn och unga. Mobila lösningar förefaller inte heller ha utvecklats i en sådan utsträckning att de möjliggör tandvård på plats. Utredningen har därför valt att enbart inkludera viss hälso- och sjukvård i den föreslagna verksamheten i statliga hem för barn och unga. Det innebär att samverkan mellan socialnämnden, regio- nen och Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att vara avgörande för att barn och unga i sådan vård ska få tillgång till jämlik tandvård. Förslaget sett i ett större sammanhang De övergripande frågorna om ansvaret för hälso- och sjukvården har nyligen utretts av Vårdansvarskommittén (S 2023:04). I kommitténs uppdrag ingick att analysera och belysa för- och nackdelar samt lämna förslag på möjligheterna att långsiktigt införa ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för den regionala hälso- och sjukvården.75 Kommittén bedömde att en huvudmannaskapsförändring kan inne- bära både risker och möjligheter och konstaterade att det inte finns ett brett parlamentariskt stöd för en så omfattande och genomgrip- ande förändring. I Vårdansvarskommitténs uppdrag ingick inte att utreda den hälso- och sjukvård som staten bedriver genom bland annat Försvarsmakten, Kriminalvården och SiS. Kommittén lämnade inte heller några bedömningar eller förslag om den hälso- och sjukvård som staten redan är vårdgivare för. Den konstaterade endast att staten genom vissa myndigheter är vårdgivare och har då verksamhetsansvar för hälso- och sjukvård, till exempel Kriminalvården och SiS.76 Kriminalvårdens hälso- och sjukvård liknar på flera sätt den hälso- och sjukvård som SiS bedriver. Ingen av myndigheterna har ett lag- 75 Se dir. 2023:73 Kommittédirektiv: Ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. 76 SOU 2025:62 Volym 1 s. 33 Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 830 stadgat hälso- och sjukvårdsuppdrag, men är vårdgivare med anställd hälso- och sjukvårdspersonal som utför olika hälso- och sjukvårds- uppgifter. Trygghetsberedningen (Ju 2020:09) har i sitt slutbetänk- ande Vägar till ett tryggare samhälle. Åtgärder för att motverka återfall i brott (SOU 2024:54) föreslagit att Kriminalvårdens roll och ansvar inom hälso- och sjukvården ska förtydligas. Bland annat föreslås Kriminalvården ges i uppdrag att bedriva hälso- och sjukvård som har effekt på risken att återfalla i brott i syfte att göra sådan hälso- och sjukvård tillgänglig för fler kriminalvårdsklienter. Trygghets - beredningen föreslår också att Socialstyrelsen ges i uppdrag att ut- forma generella riktlinjer för vård för frihetsberövade och villkorligt frigivna klienter, i syfte att stärka en sammanhållen vårdkedja. Trygg- hetsberedningen övervägde om det är lämpligt att ge ett ökat ansvar till vistelseregionerna för att tillhandahålla behövlig vård genom särskilt finansierade mobila team. Det bedömdes dock svårgörligt och därmed mindre lämpligt. Beredningen ansåg att övervägande skäl talar för att det är lämpligast att Kriminalvården ges ett ansvar att bedriva aktuell vård och att det är motiverat med ett sådant av- steg från normaliseringsprincipen.77 Trygghetsberedningens motiv för förslaget om ett tydligare hälso- och sjukvårdsuppdrag till Krimi- nalvården har vissa likheter med motiven för vårt förslag om ansvaret för hälso- och sjukvårdsverksamhet vid statliga hem för barn och unga. Det uppdrag som Kriminalvården föreslås få går dock längre när det gäller behandlingsinsatser inom specialiserad hälso- och sjuk- vård och är mer präglat av samhällsintresse (förhindra återfall i brotts- lighet) än av enskildas rätt till hälsa. Ytterligare en aspekt på ansvarsfrågan är samsjuklighetsreformen med mer övergripande förändringar av ansvaret för hälso- och sjuk- vården och socialtjänsten. Många barn och unga i dagens statliga barn- och ungdomsvård har sammansatta behovsbilder där vård vid skad- ligt bruk eller beroende kan ingå. Hälso- och sjukvårdsverksamhetens uppgifter kan därför behöva förtydligas i anslutning till det pågående arbetet med en samsjuklighetsreform. Det gäller bland annat frågan om vilka psykologiska behandlingar som hälso- och sjukvårdsverk- samheten svarar för. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram kunskapsstöd och vägledning som ska definiera vilka behand- 77 SOU 2024:54 s. 142–146. Utöver detta föreslogs Kriminalvården också ges en lagstadgad möjlighet att kalla regioner och kommuner till samordnad planering för klienten, s. 132. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 831 lingsinsatser som bör utföras av de olika huvudmännen för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd.78 I avsnitt 10.4.1 framhåller vi vikten av att regeringen undersöker förutsättningarna för en nationell överenskommelse med SKR som kan utgöra en ram för överenskommelser mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och berörda regioner. En sådan natio- nell överenskommelse skulle kunna göra en lösning med ett regionalt ansvar för en främjande och förebyggande hälso- och sjukvårdsverk- samhet i statliga hem för barn och unga möjlig. Överenskommelsen måste i sådana fall vara långsiktigt stabil och garantera en tillräcklig, specificerad och likvärdig tillgång till hälso- och sjukvårdsverksamhet i ett sådant hem oavsett var i landet det är beläget. Som framgår ovan är detta inte möjligt i nuläget utan en detaljerad redogörelse för av varje enskild regions ansvar för hälso- och sjukvårdsamhet i särskilda ungdomshem. Ökad tydlighet och likvärdighet behövs i den hälso- och sjukvård som staten ska erbjuda i statliga hem för barn och unga Vår bedömning om statens ansvar för hälso- och sjukvårdsamheten baseras på betydelsen av e n likvärdig och tillräckligt omfattande hälso- och sjukvårdsamhet vid varje hem inom den statliga barn- och ungdomsvården. Som Riksrevisionen visat (se avsnitt 10.2.4) varierar tillgången till bland annat psykologiskt stöd kraftigt mellan särskilda ungdomshem och det går inte att bedöma om barn och unga i dessa hem får det stöd som hälso- och sjukvårdspersonalen förväntas erbjuda. Oklarheter i SiS hälso- och sjukvårdsorganisation har också påverkat möjligheterna att utveckla integrerad vård i det pilotprojekt som Socialstyrelsen, SiS och några regioner bedrivit. SiS har inrättat en sektion för hälso- och sjukvårdsfrågor vid sitt huvudkontor (se avsnitt 10.2.4), men vårt intryck är att arbetet med tydliga beskrivningar av hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar och uppgifter samt riktlinjer och rutiner i övrigt för hälso- och sjukvården snabbt måste utvecklas. Vi har haft svårigheter med att få ta del av övergripande beskrivningar av den nuvarande hälso- och sjukvård- 78 Regeringen, Socialdepartementet (2026). Uppdrag till Socialstyrelsen att stödja reformen om en mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd, S2026/00382. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 832 samhetens syfte, uppgifter och avgränsningar. De svårigheterna kan bara delvis förklaras med hänvisning till SiS inte har ett reglerat hälso- och sjukvårdsuppdrag. Det pågår arbeten med att ta fram sådana be- skrivningar med mera, men regeringen bör ge SiS i uppdrag att ta fram och påbörja implementeringen av riktlinjer och andra styrdokument för verksamheten. Det arbetet behöver genomföras skyndsamt med inriktning på den hälso- och sjukvård som dagligen erbjuds i särskilda ungdomshem. Samtidigt bör arbet et bidra till en stabil grund för den hälso- och sjukvård som vi föreslår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ansvara för. Kostnaderna för den hälso- och sjukvård som myndigheten sva- rar för ska enligt vår bedömning belasta staten och inte läggas in i kommunernas avgifter. Kommunen har inget hälso- och sjukvårds- ansvar för barn och unga och ska inte finansiera den hälso- och sjuk- vård som staten erbjuder i statliga hem för barn och unga. Finansier- ingsfrågan behöver utredas vidare i anslutning till andra frågor om finansieringsmodellen för statlig barn- och ungdomsvård. Hälso- och sjukvårdsinsatser är frivilliga Som framgår i avsnitt 10.2.1 är utgångspunkten att vård inom hälso- och sjukvården bygger på frivillighet och samtycke enligt hälso- och sjukvårdslagen. Att barnet eller den unge vårdas med tvång med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och att social- nämnden har övertagit bestämmanderätten i frågor som behövs för att genomföra vården, innebär inte något avsteg från principen om att hälso- och sjukvårdsinsatser ska vara frivilliga. Ett syfte med vården för barn och unga som vårdas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och är placerade i ett statligt hem för barn och unga är, som vi redogör för i avsnitt 8.5.2, att motivera barnet eller den unge att medverka till nödvändig vård och ta emot det stöd som han eller hon behöver för att kunna vårdas utan särskilt noggrann tillsyn. Vi vill särskilt poängtera att det inte finns någon möjlighet att med tvång genomföra hälso- och sjukvårds- insatser för barn och unga som vå rdas med stöd av lagen med sär- skilda bestämmelser om vård av unga. Det innebär att barnet eller den unge i samma utsträckning som i all annan hälso- och sjukvård har rätt till en god vård som bygger på respekt för deras självbestäm- SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 833 mande och integritet. Den hälso- och sjukvård som bedrivs inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, vård som bedrivs inom samverkan med regionerna och den nya vårdformen integrerad vård ska alltså beakta de författningar som gäller inom hälso- och sjukvårdsområdet. Barnet eller den unge, och i förekommande fall barnets vårdnads- havare ska därmed, genom individuellt anpassad information, för - mås att frivilligt medverka till den vård som behövs. Det innebär att stora ansträngningar kan behövas för att ge barnet eller den unge sådan information som säkerställer hans eller hennes delaktighet och självbestämmande. Barnet eller den unge ska alltså ges relevant infor- mation om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns tillgängliga. Informationen ska ges på ett sätt och med ett språk som barnet eller den unge förstår. Den som ger barnet eller den unge information har ett ansvar för att säker- ställa att barnet eller den unge har förstått innehållet i, och innebör- den av den information som lämnats. När hälso- och sjukvårdsinsatser ges till barn och unga som vårdas med tvång enligt den sociala lagstiftningen ställs enligt vår bedöm- ning särskilt höga krav på samhällets olika aktörer för att tillförsäkra barn och unga skydd och god vård. Vården måste utföras med höga krav på rättssäkerhet och kvalitet. En fråga som framstår som särskilt viktig att aktivt arbeta med både på principiell nivå och i det dagliga arbetet är förekomsten av så kallat indirekt tvång, det vill säga upp- levelsen hos barnet eller den unge av att man måste acceptera en viss behandling för att tvångsvården ska upphöra. Om personalen har en god förståelse för de situationer där indirekt tvång kan uppstå finns det också bättre möjligheter att säkerställa att barnet eller den unge faktiskt samtycker till en viss vårdinsats. Detta är mycket viktigt, eftersom barn och unga måste få möjlighet att fatta ett välgrundat beslut om att ta emot en erbjuden behandling på frivillig väg. Det är därför viktigt att myndigheten har rutiner som säkerst äller att vård inom hälso- och sjukvården ges med erforderligt samtycke. Vi anser därför att det i ett uppdrag till myndigheten att ta fram styr- och stöddokument för den egna hälso- och sjukvården bör ingå att ta fram rutiner som säkerställer detta. Det är inte bara viktigt att rutiner fastställs. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behöver därefter, såsom vi redogjort för, aktivt och kontinuerligt säkerställa att dessa också efterlevs i praktiken. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 834 Hälso- och sjukvårdsverksamhet som ska bedrivas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård är inte socialtjänst Med socialtjänst avses enligt socialtjänstlagen bland annat verksamhet som bedrivs med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och verksamhet som SiS ska bedriva enligt någon annan lag eller förordning. Verksamhet som SiS bedriver med stöd av skollagen är inte socialtjänst. (Se 1 kap. 2 § SoL). Att den hälso- och sjukvårds- verksamhet som SiS bedriver inte heller är socialtjänst följer av att SiS i dag inte har någon i författning stadgad skyldighet att bedriva hälso- och sjukvård i dessa fall.79 Eftersom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård genom våra förslag föreslås få ett sådant lag- stadgat ansvar att bedriva hälso- och sjukvård, som ska regleras i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga, ska det uttryckligen anges i socialtjänstlagen att den hälso- och sjukvårds- verksamhet som myndigheten bedriver inte är socialtjänst enligt lagen. Bestämmelsen i socialtjänstlagen som definierar vad som avses med socialtjänst enligt lagen ska kompletteras i detta avseende. 10.4.6 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen ska ingå överenskommelser Utredningens förslag I lagen om omhändertagande för vård av barn och unga, hälso - och sjukvårdslagen samt i tandvårdslagen införs likalydande be- stämmelser om att Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård och regionen ska ingå överenskommelser om samarbete om hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga som vårdas på statliga hem för barn och unga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om formerna för och innehållet i överenskommelsen. Socialstyrelsen ska få meddela föreskrifter i enlighet med det föreslagna bemyndiganden. Bestämmelser om det ska införas i hälso- och sjukvårdsförordningen och tandvårdsförordningen. 79 Prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, s. 192. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 835 Skälen för vårt förslag och vår bedömning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen ska ingå överenskommelse om samarbete Det finns redan bestämmelser om att kommuner och regioner ska ingå överenskommelser om samarbete i fråga om barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet (se 7 kap. 2 § SoL och 16 kap. 3 § HSL). SiS kan omfattas av dessa överenskommelser. Enligt för- arbetena till bestämmelserna är det angeläget att frågor om samarbe- tet mellan SiS och hälso- och sjukvården uppmärksammas i arbetet med överenskommelserna.80 I praktiken är dock detta inte vanligt förekommande.81 Vi bedömer inte heller dessa överenskommelser som lämpade för SiS och regionernas konkreta samarbete i övergri- pande frågor om rutiner för samarbete eller verksamhetsfrågor såsom tillgång till läkarresurser, upplåtelse av lokaler eller transport för exempelvis tandvård och ansvaret för olika former av öppen vård inom psykiatrin. För SiS del är överenskommelser med kommunerna i det län där ett särskilt ungdomshem ligger mindre intressanta efter- som ungdomshemmen tar emot barn och unga från kommuner i hela landet. När det gäller samarbete med regionen kan däremot behovet av samverkan antas vara störst med den region där hemmet finns. Utredningen om barn och unga i samhällets vård har förslagit nya bestämmelser som anger att SiS och regionen ska ingå överenskom- melser om ett samarbete i fråga om hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga som inte har fyllt 21 år och som vårdas i särskilda ungdomshem.82 Vi instämmer i att det finns behov av sådana överens- kommelser även för den nya myndigheten. Som vi tidigare redogjort för visar flera studier entydigt på att barn och unga som är placerade inom den statliga barn- och ungdomsvår- den både under och efter vårdtiden har omfattande behov av hälso- och sjukvård och tandvård. Barn och unga som är placerade inom den statliga barn- och ungdomsvården har rätt att få tillgång till hälso - och sjukvård på samma villkor som andra barn och unga. Återkom- mande brister när det gäller barns och ungas tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård när de är placerade inom den statliga barn- och 80 Prop. 2016/17:59 Trygg och säker vård för barn och unga som vårdas utanför det egna hem- met, s. 26 f. 81 Socialutskottet (2022) Hälso- och sjukvård för barn och unga i samhällets vård – en utvär- dering, s. 5. 82 SOU 2023:66 s. 918–920. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 836 ungdomsvården visar dock att den reglering om överenskommelser som finns inte är tillräcklig för att barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården ska få sina behov av hälso- och sjukvård samt tandvård tillgodosedda. Staten har som vi tidigare poängterat i och med placeringen på ett statligt hem för barn och unga tagit på sig ett alldeles särskilt ansvar för att tillgodose barnets eller den unges samlade behov av insatser inom olika områden. Det är därför viktigt att staten och regionen har överenskommelser som säkerställer detta. I likhet med utredningen om barn och unga i samhällets vård an- ser vi att det behöver regleras i lag att staten och regionen ska ingå överenskommelser om samarbete. För statens del ska överenskom- melserna ingås av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Eftersom det redan finns bestämmelser om att överenskommelser ska ingås mellan regioner och kommuner där SiS redan i dag kan ingå anser vi att en tydlig reglering i lag om att överenskommelser ska ingås medför en mycket liten inskränkning i det kommunala själv- styret. En skyldighet i lag att ingå överenskommelser innebär också att Inspektionen för vård och omsorg i sin tillsyn kan kontrollera att överenskommelser ingås i enlighet med de krav som ställs upp. Vi föreslår dock en annan placering av bestämmelserna än den som utredningen om barn och unga i samhällets vård har föreslagit. Vi har övervägt alternativen och kommit fram till att det är lämpligast att reglera regionens skyldigheter om hälso- och sjukvård i ett nytt kapitel i hälso- och sjukvårdslagen. Vi har då tagit i beaktande att det finns förslag om att till exempel Kriminalvården ska få ett ansvar för viss hälso- och sjukvård genom de förslag som har lämnats av Trygg- hetsberedningen (Ju 2020:09) i betänk andet Vägar till ett tryggare samhälle. Åtgärder för att motverka återfall i brott (SOU 2024:54) i enlighet med vad vi redogjort för i avsnitt 10.4.3. Samsjuklighetsutred- ningen (S 2020:08) har vidare i sitt slut betänkande Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en sammanhålle n och person- centrerad vårdkedja bedömt att regeringen bör tillsätta en utredning för att bland annat utreda Kriminalvårdens förutsättningar att bedriva hälso- och sjukvård och hur samverkan med socialtjänst och hälso- och sjukvård kan förbättras genom att Kriminalvården till exempel får möjlighet att kalla till en samordnad individuell plan.83 Om detta leder till lagstiftning finns det sannolikt behov av att ytterligare re- glera förhållandet mellan Kriminalvården och regionens samverkan. 83 SOU 2023:5 s. 211. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 837 Vi föreslår även flera bestämmelser som rör samverkan mellan staten, genom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen. Vi bedömer därför att bestämmelser ska föras in i ett nytt kapitel i hälso- och sjukvårdslagen som reglerar samverkan mellan regionen och statliga aktörer och där bestämmelserna kan samlas med rubriken Samverkan med statliga aktörer. I fråga om överenskommelserna före- slår vi att det i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga, i hälso- och sjukvårdslagen samt i tandvårdslagen ska föras in lika- lydande bestämmelser om att myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård och regionen ska ingå överenskommelser om samarbete i fråga om barn och unga som vårdas på statliga hem för barn och unga. Av 8 kap. 1 § HSL framgår att regionen har ett generellt ansvar att erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt inom regio- nen. Det ansvaret gäller även för dem som är placerade på statliga hem för barn och unga med stöd av tvångslagstiftningen och oavsett om barnet eller den unge har placerats i en annan region än den där barnet eller den unge är bosatt. När det gäller hur ansvaret ska uppfyllas har regionen viss valfrihet. Regionen kan välja att själv erbjuda insatserna inom regionen eller, om placeringen är i en annan region, komma överens med den andra regionen om att den ska erbjuda insatserna mot ersättning från hemmaregionen inom ramen för Riksavtalet för utomlänsvård. Som vi redogjort för i avsnitt 10.4.2 instämmer vi i de förslag som lämnats av utredningen om barn och unga i samhäl- lets vård om en reglering av riksavtalet som innebär att vistelseregio- nen generellt ska erbjuda hälso- och sjukvård åt barn och unga som är placerade i en annan region än sin hemregion. När det gäller till- gång till läkare generellt och hälso- och sjukvårdsresurser inom ramen för vårdformen integrerad vård anser vi, oaktat om det förslaget leder till lagstiftning eller inte, att det finns starka skäl att reglera att sådana resurser ska tillgodoses av den region där det statliga hemmet för barn och unga finns. Se mer om det nedan. Behovet av överens- kommelser antas därmed vara störst mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och de regioner där de statliga hemmen för barn och unga är belägna. Det behöver analyseras i enskilda fall om det kan krävas överenskommelser mellan myndigheten och övriga regioner för att underlätta planering och övergångar till och från vård i statliga hem för barn och unga. Vid de överenskommelser som kommuner och regioner ska ingå bör organisationer som företräder de personer som berörs eller deras Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 838 närstående om det är möjligt ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen. Vi anser att det behovet inte är lika stort vid de mer avgränsade överenskommelser som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ingå med regionen.84 I avsnitt 7.4.3 föreslår vi att det ska ingå bland uppgifterna för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att särskilt främja och underlätta samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer för att barn och unga som vårdas inom myndigheten får en samman- hållen vård med tillgång till en obruten skolgång samt hälso - och sjukvård och tandvård. Närmare om innehållet i överenskommelserna Enligt vår bedömning bör överenskommelser mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen avse bland annat – formerna för regelbundna kontakter mellan företrädare för myn- digheten och regionen, – formerna för remittering, remisshantering och andra vårdkon- takter, – förutsättningarna för regionens personal att få tillträde till de statliga hemmen för barn och unga för att erbjuda hälso - och sjukvård samt tandvård, – former för tillgång till läkare med olika specialistkompetenser samt omfattningen av läkartillgången, – former för och innehållet i samarbetet med integrerad vård, – former och kontakter vid akuta eller hastigt uppkomna situatio- ner, till exempel vid beslut om att ett barn eller en ung person ska hållas i avskildhet eller suicidbedömningar, och – förutsättningarna och formerna för digitala kontakter mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen. Innehållet i överenskommelserna bör delvis kunna utvecklas och preciseras utifrån resultaten av det regeringsuppdrag som SiS och Socialstyrelsen nu arbetar med och som rör förbättrad tillgång till 84 Jfr SOU 2023:66 s. 918–920. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 839 hälso- och sjukvård och tandvård i särskilda ungdomshem genom ordinarie strukturer och verksamheter (se avsnitt 10.3.2). För att uppnå likvärdighet och tydlighet i överenskommelserna anser vi att det är nödvändigt att innehållet i överenskommelsen kan regleras ytterligare genom föreskrifter. Dessa behöver anpassas utifrån ut- vecklingen inom området och till aktuellt kunskapsläge. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få med- dela föreskrifter om formerna för och innehållet i överenskommelsen. Detta ska framgå av bestämmelsen. Vi anser att Socialstyrelsen, som är Sveriges expertmyndighet för vård och omsorg är bäst lämpad att ut- forma närmare föreskrifter om formerna för och innehållet i överens- kommelserna. Ett bemyndigande bör därför införas i hälso - och sjukvårdsförordningen (2017:80) och i tandvårdsförordningen (1998:1338) som ger Socialstyrelsen rätt att meddela föreskrifter om överenskommelserna. 10.4.7 Regionen ska ansvara för tillgång till läkare i statliga hem för barn och unga Utredningens förslag Regionen ska avsätta de läkarresurser som behövs för att erbjuda en god hälso- och sjukvård åt barn och unga som vistas inom re- gionen i ett statligt hem för barn och unga utöver vad som gäller i enheter för integrerad vård. Läkarresurserna ska, om det inte är lämpligare att vården ges på en vårdinrättning eller på annat sätt, tillhandahållas i de statliga hemmen för barn och unga Skälen för vårt förslag Tillgång till läkare i statlig barn- och ungdomsvård Enligt 7 kap. 2 § SoF ska särskilda ungdomshem ha tillgång till läkare. En sådan läkare bör ha specialistkompetens inom barn- och ungdoms- psykiatri eller allmän psykiatri. Vidare bör sådana hem där vård och behandling ges åt personer som har ett skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika eller andra beroendeframkallande medel ha till- gång till läkare med särskilda kunskaper som är lämpade för denna Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 840 verksamhet. Bestämmelsen är aktuell även för den verksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga. Det framgår inte av socialtjänstförordningen hur tillgången till läkare ska ordnas eller vem som ska svara för den. Olika lösningar förekommer, bland annat konsultläkare som SiS anlitar och läkare som regionen ger tillgång till efter överenskommelse eller avtal med SiS. Det kan finnas fördelar med att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ordnar läkartillgången själv, till exempel genom att hälso- och sjukvårdsverksamheten vid varje statligt hem för barn och unga blir en fullvärdig hälso - och sjukvårdsamhet. Samtidigt finns det i dag svårigheter för SiS att säkerställa tillgången till de specialister som behövs inom främst barn- och ungdomspsykiatri, allmän psykiatri och beroendemedicin. Vi ser därför tillgången till läkare som ett ansvar för regionen. Vi bedömer att dagens reglering om att den statliga barn - och ungdomsvården ska ha tillgång till läkare utan att närmare peka ut hur detta ska ske inte är ändamåls- enlig. Ett tydliggörande av det ansvaret bör också vara en utgångs- punkt för en mer stru kturerad och långsiktig samverkan mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionerna om tillgången till hälso- och sjukvård för barn och unga som vårdas vid statliga hem för barn och unga. Som framgår av avsnitt 10.4.7 bedömer vi i likhet med Utred - ningen om barn och unga i samhällets vård att regionen ska svara för tillgången till läkare i statliga hem för barn och unga. Ett ansvar för tillgången till läkare med specialistkompetens hos Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård riskerar att leda till oklarheter om ansvaret för den specialiserade hälso- och sjukvården. Vi bedömer att ett ansvar för tillgången till läkare hos regionen i stället är en av flera konkreta utgångspunkter för samverkan och överenskommel- ser mellan myndigheten och regionen om den hälso- och sjukvård som inte ingår i det föreslagna hälso- och sjukvårdsamheten som ska finnas vid varje statligt hem för barn och unga. Barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga har svårare än andra att söka sig till den allmänna sjukvården, både på grund av placeringen i sig och för att det kan finnas ett visst motstånd mot och bristande tillit till myndigheter. Det finns därmed ett behov av att i lag tydliggöra regionens ansvar att tillgodose behovet av läkar- resurser i statliga hem för barn och unga. En sådan reglering ger bättre förutsättningar för att barn och unga inom den statliga barn- SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 841 och ungdomsvården ska få tillgång till en god, jämlik och patient - säker vård på lika villkor som andra jämnåriga. En tydlig reglering i detta avseende ökar även möjligheterna för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att säkerställa att tillgången till läkarresurser inom den statliga barn- och ungdomsvården motsvarar de behov av hälso- och sjukvård som barn och unga som vårdas där har. I detta avseende behöver resurserna vara lätt tillgängliga för hemmen. Det bör därför, oaktat andra förslag, göras ett avsteg från principen om hemregionens valmöjlighet för hälso- och sjukvårdsinsatser när det gäller ansvaret att tillgodose läkarresurser i de statliga hemmen för barn och unga. Ansvarig för att tillgodose behovet av läkarresurser bör därför vara regionen där det statliga hemmet för barn och unga finns. Utredningen om barn och unga i samhällets vård har föreslagit en ny bestämmelse i 7 kap. 10 § HSL om regionens ansvar för tillgång till läkare i särskilda ungdomshem för de uppgifter som den utred- ningen knyter till en basnivå för hälso - och sjukvård för barn och unga i särskilda ungdomshem. I avsnitt 10.4. 5 föreslår vi en främ - jande och förebyggande hälso- och sjukvårdsverksamhet med tillgång till sjuksköterska och psykolog vid varje statligt hem för barn och unga i stället för en basnivå som även inkluderar läkare. Tillgången till läkarresurser i dessa hem behöver i stället kunna motsvara barns och ungas behov av läkarkontakter utöver den hälso- och sjukvård som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för. Var gränsen för det går i förhållande till olika former av hälso- och vård behöver ingå i den överenskommelse som myndigheten ska ingå med regionen där gränsdragningarna mellan primärvård och hälso- och sjukvård på andra nivåer kan variera. Tidigare i detta avsnitt har vi redogjort för att vi föreslår att be- stämmelser om samverkan mellan regionen och Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård samlas i ett nytt kapitel i hälso- och sjukvårdslagen. Mot den bakgrunden föreslår vi att en bestämmelse förs in i det kapitlet om att regionen ska avsätta de läkarresurser som behövs för att erbjuda en god hälso- och sjukvård åt barn och unga som vistas inom regionen i ett statligt hem för barn och unga. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 842 Läkarresurserna ska tillhandahållas i de statliga hemmen för barn och unga Barn och unga som vårdas inom den statliga barn - och ungdoms- vården är inte sällan frihetsberövade. Det finns därför många gånger svårigheter och utmaningar med att anlita den allmänna sjukvården. Det kan handla om säkerhetsaspekter och risker med att förflytta barnet eller den unge mellan det statliga hemmet för barn och unga och regionens sjukvårdsinrättning. Barnet eller den unges tillstånd kan även vara sådant att det inte är lämpligt att förflytta honom eller henne till en sjukvårdsinrättning. Vi anser därför att de läkarresurser som regionen ska ansvara för att tillhandahålla på de statliga hemmen för barn och unga som utgångspunkt ska tillhandahållas på de statliga hemmen för barn och unga. Att läkarresurserna tillhandahålls på de statliga hemmen för barn och unga skapar också förutsättningar för ett stärkt samarbete mellan hälso - och sjukvårdsverksamheten vid hemmet och den hälso- och sjukvård som ges av regionens läkare. Vi bedömer också att ett sådant samarbete är absolut nödvändigt för att upprätthålla en god patientsäkerhet. Om barnet eller den unge behöver vård på sjukhus, öppen eller sluten, ska han eller hon natur- ligtvis ges möjlighet till det. Även i andra fall kan det vara lämpligt att vården ges på en sjukvårdsinrättning. För vissa barn och unga kan det även vara lämpligt att anlita digitala vårdtjänster. Utveck - lingen av digitala tjänster har dessutom gått snabbt de senaste åren. Även barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården bör i den mån det är lämpligt därför ha möjlighet att använda digitala vårdtjänster. I avsnitt 10.4. 11 lämnar vi förslag om medverkan av läkare och andra hälso- och sjukvårdsresurser vid integrerad vård för barn och unga i statliga hem för barn och unga. Vårt förslag här gäller läkar- medverkan utöver integrerad vård. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 843 10.4.8 Det ska finnas lokaler för att god vård ska kunna ges Utredningens bedömning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för att hälso- och sjukvårdsverksamheten på statliga hem för barn och unga bedrivs i sådana lokaler som behövs för att god vård ska kunna ges. Skälen för vår bedömning Av 5 kap. 2 § HSL framgår bland annat att vårdgivare ska bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet i sådana lokaler som behövs för att god vård ska kunna ges. Våra förslag innebär att hälso- och sjukvård på statliga hem för barn och unga i olika utsträckning kommer att ges på plats av personal anställd av regionen. Myndigheten för stat lig barn- och ungdomsvård ansvarar därmed för att säkerställa att loka- lerna där hälso- och sjukvårdsverksamheten ska bedrivas är ända - målsenliga och att lokalerna utformas med särskild hänsyn tagen till regionens personal som ska arbeta i lokalerna. 10.4.9 Utvecklingsarbete om kompetens om stöd för fungerande inom olika livsområden Utredningens bedömning Regeringen bör ge Statens institutoonsstyrelse i uppdrag att ut- reda och föreslå hur ett utvecklingsarbete om kompetens om stöd för fungerande inom olika livsområden bör genomföras. Inrikt- ningen bör vara att det finns ett underlag för konkret arbete när Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bildas. Skälen för vår bedömning Fokus hamnar ofta på specialiserad psykiatrisk vård i diskussioner, analyser och utvecklingsarbete för samverkan mellan SiS och regio- nerna om hälso- och sjukvård för barn och unga i statlig barn- och Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 844 ungdomsvård. Det är förståeligt med tanke på de omfattande behoven av hälso- och sjukvård vid psykisk ohälsa som dessa barn och unga har. I avsnitt 10.4.11 lämnar vi också förslag om en ny vårdform som främst avser integrering av social vård och specialiserad psykiatrisk vård. Det finns dock även kunskap om att barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård behöver omfattande stöd för sitt vardagsfungerande och funktionsnedsättningar som inte enbart hör till psykiatrins om- råde. Den typen av behov ligger inte sällan nära innehållet i den sociala vården och elevhälsans specialpedagogiska del, men det är också be- hov som det finns särskild kompetens inom hälso- och sjukvården för att bedöma och tillgodose. Det gäller arbetsterapeuter, som arbe- tar både inom psykiatrin och annan hälso- och sjukvård, och personal- grupper inom habiliteringen såsom logopeder och fysioterapeuter. Vi ser ett behov av att förstärka tillgången till hälso- och sjukvård i statliga hem för barn och unga med dessa och andra kompetenser som kan bidra till bättre stöd för barnens och de ungas dagliga fun- gerande inom viktiga livsområden. Ett utvecklingsarbete bör genom- föras med tre olika delar. Dessa tre delar kan sammantaget kan ge underlag för bedömningar och beslut om långsiktiga former för stärkt kompetens inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och förstärkt samverkan mellan myndigheten och regionen: 1. Expertstöd med arbetsterapeuter inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård Arbetsterapeuter arbetar inom flera verksamheter för att utveckla fungerande vardagsrutiner och aktivitetsbalans, träning i självregler- ing, känslohantering och stressreduktion, anpassningar av miljö och aktiviteter för att minska överbelastning och konflikter samt för - utsättningar att tillgodogöra sig övriga behandlingsinsatser. Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter framhåller i en skrivelse till oss att dessa insatser är betydande komplement som ökar effek ten av psykologisk behandling, pedagogiska insatser och socialt arbete inom bland annat rättspsykiatri, beroendevård, barn- och ungdom- spsykiatri och elevhälsa. Föreningen pekar också på erfarenheter av att arbetsterapeuter deltog i pilotprojektet om integrerad vård. Där arbetade arbetsterapeuter med att kartlägga hur barn och unga fun- gerar i sin faktiska miljö och anpassar insatser utifrån det med fokus SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 845 på att skapa fungerande vardagsstruktur och att arbeta nära barnet eller den unge i den situation där svårigheterna uppstår. Konkreta insatser var färdighetsträning och träning i aktiviteter i dagliga livet (ADL) som integreras i barnets vardag samt bildstöd, hjälpmedel och individuella anpassningar används för att göra aktiviteter begripliga och möjliga att genomföra.85 Enligt vår bedömning finns det i dag inte underlag för att inklu- dera arbetsterapeuter i den personal som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ansvara för att ha tillgänglig i sin hälso- och sjukvårdsverksamhet i varje statligt hem för barn och unga. I stället föreslår vi en satsning på att bygga upp ett internt expertstöd i arbets- terapi inom myndigheten som kan stötta hemmen och personalen där. Omfattningen av och formerna för detta expertstöd bör utredas närmare så att det finns en strategi för att använda kompetensen på olika nivåer som sedan kan prövas och utvecklas. 2. Utvecklingsarbete med inriktning på språkstörning som område för de olika verksamheterna i statliga hem för barn och unga Språkstörning är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning hos barn och vuxna. Den som har en språkstörning kan inte lära sig sitt eller sina modersmål på samma sätt och i samma takt som jämnåriga. Det kan leda till svårigheter att formulera sig muntligt och skriftligt, att hitta ord, bygga upp ordförråd och att förstå talat och skrivet språk.86 Socialstyrelsen har sammanställt kunskapsläget om språkstörning i rapporten Kunskapsläget kring förekomst och konsekvenser av språk- störning för normalbegåvade unga och vuxna i ett livsperspektiv. Sam- manställningen visar att språkstörning är vanligt förekommande enligt internationell forskning, ofta ihop med adhd, och kan leda till bland annat svårigheter att lösa konflikter, ofrivillig ensamhet, mobbning samt ångest och depression. Studier visar bland annat att unga som begått brott generellt har en lägre språkförståelse och uttrycksför- måga än förväntat för sin ålder. Vid undersökningar av hälsan hos barn och unga i samhällsvård har språkstörning inte urskilts som en särskild funktionsnedsättning. 85 Sveriges Arbetsterapeuter (2026) Skrivelse angående en reform av den statliga barn- och ungdomsvården för en trygg och kvalitativ vård, dir. 2024 – Skrivelsen har skickats i mejl från Sveriges Arbetsterapeuter till utredningen 2026-05-19. 86 Socialstyrelsen (2022). Kunskapsläget kring förekomst och konsekvenser av språkstörning för normalbegåvade unga och vuxna i ett livsperspektiv, dnr 5.7-38505/2019 s. 7. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 846 Den kunskap som Socialstyrelsen sammanställt tyder på att språk - störning i högre grad kan behöva uppmärksammas hos barn och unga i samhällsvård. Andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är vanliga i den gruppen, likaså flera av de konsekvenser som är kända av språkstörning. Betydelsen av språkstörning för inlärning i skolan gör det också intressant att öka kunskapen inom området.87 Utredningen om barn och unga i samhällets vård har föreslagit att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att föreslå hur en studie av språkstörning bland barn och unga i samhällsvård kan genomföras avseende förekomst samt tillgång till vård och stöd. Vi anser att sådan studie med fördel kan påbörjas i den statliga barn- och ungdomsvår- den och förenas med konkret och gemensamt utvecklingsarbete för den sociala vården, skola, elevhälsan och hälso- och sjukvård där. Utvecklade former för samverkan mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen om habiliteringskompetens När det gäller andra former av stöd för dagligt fungerande ser vi ett behov av att närmare beskriva behoven hos barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård och vilka kompetenser inom främst habili- tering som är relevant för att förstärka arbetet med att identifiera, bedöma och tillgodose dessa behov samt hur den kompetensen bäst kan bli tillgänglig för barnen och de unga, i första hand genom utveck- lad samverkan mellan myndigheten och regionerna. Vår samlade bedömning Sammantaget bedömer vi att regeringen bör ge SiS i uppdrag att ut- reda och förslå hur dessa tre insatser bör genomföras. Uppdraget bör genomföras i nära samverkan med Socialstyrelsen, Myndigheten för delaktighet (MFD), företrädare för regionerna och för berörda pro- fessioner. Uppdraget om ett utvecklingsarbete med inriktning på språkstörning bör även genomföras i samverkan med Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Sammantaget bör ar- betet med uppdragen inriktas på att det finns ett underlag för konkret arbete när Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bildas. Möjligheterna att koppla det arbetet till de andra förändringar vi 87 Socialstyrelsen (2022) s. 19–30. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 847 föreslår bör särskilt undersökas, främst när det gäller hälso- och sjuk- vårdsverksamheten i hemmen, de utvecklade formerna för samver- kan mellan myndigheten och regionerna och den nya vårdform för integrerad vård som vi föreslår i avsnitt 10.4.11. 10.4.10 Fast vårdkontakt i hemregionen vid placering i statligt hem för barn och unga Utredningens bedömning Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och före- slå åtgärder för att främja tillgången till fast vårdkontakt i hem- regionen för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård. Skälen för vår bedömning Barn och unga som är placerade inom statlig barn - och ungdoms- vård vistas ofta i en annan region än hemregionen. Det innebär att samordning mellan hemregionen och vistelseregionen är viktig inför inskrivning, under placeringen och inför utskrivning. Både i hem - regionen och vistelseregionen kan barnet eller den unga ha kontakt med olika delar av hälso- och sjukvården. Hemregionen och vistelse- regionen behöver också ha en väl fungerande samverkan med bar- nets eller den unges hemkommun och med den statliga barn- och ungdomsvården. Svårigheter i samverkan mellan å ena sidan vistelseregionen och SiS och å andra sidan barnets eller den unges hemkommun och hem- region har lyfts fram som en erfarenhet från det tidigare projektet om integrerad vård. Regionernas vårdutbud och organisation utgår i regel från att barnet är kvar i samma region över en längre tid. De har därför svårt att hålla samman vården när barnet flyttar mellan boenden i samhällsvården och därmed byter region. Information om att barnet har flyttat når inte alltid vårdgivare i den region där barnet får hälso- och sjukvård. En annan risk är att informationen saknas eller inte beaktas i bedömningen av vad som är en lämplig fortsatt placering utifrån barnets sammansatta behov. Pågående hälso - och sjukvård som påbörjats i hemregionen eller vårdsregionen riskerar Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 848 också att avbrytas i samband med att barnet byter vistelseort i sam- band med att en placering inleds eller avslutas.88 Våra förslag ovan i avsnitt 10.4.2 och 10.4.3 stärker förutsättning- arna för planering och samordning mellan hemkommunen och hem- regionen och deras kontakter med vistelseregionen och den statliga barn- och ungdomsvården. Vi ser även behov av att ytterligare stärka dessa förutsättningar genom ökad tydlighet. I hemkommunen ska socialnämnden enligt 22 kap. 12 § SoL utse en socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge när vård ges i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende. Inom hälso- och sjukvården finns enligt 6 kap. 2 § patientlagen bestämmelser om fast vårdkontakt. En fast vårdkontakt ska utses för patienten om han eller hon begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. Olika profes - sioner i vården kan utses till fast vårdkontakt åt en patient. Det är verksamhetschefen som utser vårdkontakten och vem det blir beror på vilka behov patienten har. Fast vårdkontakt ska inte förväxlas med det som heter fast läkarkontakt och regleras i 6 kap. 3 § PL. När vården ska bedöma om det är nödvändigt att utse en fast vård- kontakt, så är det den enskilda patientens behov av vård som styr hur länge det är lämpligt att ha en fast vårdkontakt. Det innebär att en patient kan behöva följas genom hela vårdförloppet, och vid kro- niska tillstånd kan en fast vårdkontakt behöva finnas under längre tid. Behovet av fast vårdkontakt kan omprövas efter en tid. Genom rutiner i sitt ledningssystem kan en vårdgivare beskriva vad som gäl- ler i deras verksamhet.89 Vi anser att bestämmelserna om fast vårdkontakt bör kunna an- vändas för att tydliggöra vem som ansvarar för samordningen av hemregionens kontakter kring barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga. Det är i dag oklart om och hur be- stämmelserna fast vårdkontakt används för dessa barn och unga eller om det finns hinder för användningen. Regionen kan få kännedom om att ett barn eller en ung person placeras för vård utanför det egna hemmet när socialnämnden underrättar om detta enligt 22 kap. 7 § SoL så att regionen ska erbjuda barnet eller den unge en hälsounder- 88 Socialstyrelsen och SiS (2025) s. 25–26. 89 Kunskapsguiden, Om fast vårdkontakt: https://kunskapsguiden.se/omraden-och- teman/god-och-nara-vard/fast-vardkontakt/om-fast-vardkontakt/ [2026-06-01]. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 849 sökning. Regionen bör också få kännedom om placeringen genom den samordnade individuella planering som i regel behövs mellan kommunen och regionen om tillgången till hälso- och sjukvård under placeringen. Vi bedömer att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att ut- reda tillgången till fast vårdkontakt i hemregionen för barn och unga som vårdas i de nuvarande särskilda ungdomshemmen och föreslå åtgärder för att främja tillgången till fast vårdkontakt i hemregionen för dessa barn och unga. Bland annat bör det övervägas om regionerna behöver stöd för tillämpningen av bestämmelserna o fast vårdkontakt vid placeringar i statlig barn- och ungdomsvård och om socialnämn- den ska ges möjlighet att begära att en fast vårdkontakt utses för barn i samband med placeringen eller senare under vårdtiden. Uppdraget kan med fördel vidgas till att avse fast vårdkontakt i hemregionen för alla barn och unga som är placerade för social heldygnsvård utan- för det egna hemmet. I uppdraget bör ingå att analysera och föreslå hur fast vårdkontakt kan prövas i det fortsatta arbetet med integrerad vård. 10.4.11 En ny vårdform för integrerad vård Utredningens bedömning En ny vårdform behövs för integrerad vård för en begränsad grupp av barn och unga med mycket omfattande psykiatriska vårdbehov i förening med de sociala vårdbehov som föranlett placeringen i ett statligt hem för barn och unga. Den nya vårdformen bör re- gleras som ett gemensamt åtagande för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen. Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och föreslå former för att välja ut de regioner som medverkar i den nya vårdformen och hur deras ansvar och förutsättningar ska organiseras. Utgångspunkten bör vara att Socialstyrelsen svarar för detta arbete och att medverkande regioner får en viss ersätt- ning från staten. Vid uppföljningen och utvärderingen av reformen av den stat- liga barn- och ungdomsvården bör frågan om avskiljningar sär - skilt uppmärksammas och en bedömning göras om avskiljningar ska vara tillåtna i fortsättningen i integrerad vård. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 850 Utredningens förslag En ny bestämmelse ska införas i hälso- och sjukvårdslagen om att regionen ska avsätta de läkare, psykologer och andra resurser som behövs för att barn och unga som vistas inom regionen i ett statligt hem för barn och unga och som vårdas vid en enhet för integrerad vård ska erbjudas den hälso- och sjukvård som behövs. Den integrerade vården ska, om den inte kräver sjukhusvård, tillhandahållas i de statliga hemmen för barn och unga inom Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård som har enheter för integrerad vård och ges samordnat med socialtjänstinsatser vid hemmen. Skälen för vår bedömning och vårt förslag Pilotprojekt med integrerad vård I avsnitt 10.2.2 har vi återgett resultat och erfarenheter från det pilot- projekt som SiS, Socialstyrelsen och några regioner bedrivit om inte- grerad vård för vissa barn och unga som vårdas vid särskilda ungdoms- hem och som har stora behov av psykiatrisk vård. Arbetet fortsätter nu inom ramen ett nytt uppdrag till SiS och Socialstyrelsen 2025– 2027. Det nya uppdraget ska slutredovisas 2028. Utvecklingsarbetet utgår från en bedömning och ett förslag av Utredningen om tvångsvård för barn och unga i slutbetänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71). Den utredningen konstaterade att det finns ett stort behov av en integrerad vårdform, där både vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och specialiserad hälso- och sjukvård kan utföras samtidigt, sär- skilt för en mindre grupp barn och unga med omfattade psykiatriska vårdbehov samtidigt som de vårdas på HVB med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Socialstyrelsen föreslogs få i uppdrag att utreda förutsättningar och former för en integrerad och mer specialiserad dygnsvård som samlat kan möta behov av vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och hälso- och sjukvård, främst psykiatrisk vård.90 Utredningen om tvångsvård för barn och unga preciserade inte omfattningen av behoven av in- 90 SOU 2015:71 s. 818. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 851 tegrerad vård, men utgick från ett mindre antal exempel på konkreta vårdbehov som SiS överlämnat till utredningen. Regeringen gav Socialstyrelsen det föreslagna utredningsuppdraget som redovisades 2019. Socialstyrelsen preciserade då att särskilda former för integrerad vård är avsedda för att ge både heldygnsvård inom socialtjänsten till följd av socialt nedbrytande beteende och psykiatrisk vård som annars skulle ges i sluten form. Särskilda for- mer för integrerad vård bör ha en samlad kompetens för ett samlat arbete med utredning, planering, genomförande och uppföljning av vård- och stödinsatser.91 Socialstyrelsen konstaterade att behoven av särskilda former för integrerad vård på nationell nivå behöver utfor- mas för att tillgodose sammansatta och mycket individuella behov. Verksamheten behöver dock vara specialiserad på vissa typer av be- hov. Det gäller särskilt autismspektrumtillstånd och intellektuella funktionsnedsättningar, allvarligt och upprepat självskadebeteende eller suicidbeteende samt psykoser eller annan psykisk störning som kan komma att föranleda vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. De särskilda formerna för integrerad vård bör ha fokus på utredning, bedömning av relevanta behandlingar och andra insatser efter akuta skeden. Att kunna anpassa och påbörja behandlingar i den utsträck- ning som det är möjligt utifrån barnets eller den unges behov bör också ingå i vården.92 För att utveckla kunskap om hur former för integrerad vård bör utformas och organiseras föreslog pilotverksamheter som kan ge underlag för beslut om ett fortsatt och strukturellt förankrat arbete inom området.93 Socialstyrelsen övervägde två huvudalternativ för organisationen av integrerad vård: ett med intensifierat samarbete mellan olika huvudmän för vård enligt lagen med särskilda bestäm- melser om vård av unga och hälso- och sjukvårdslagen utifrån nu- varande ansvarsfördelning och ett med samlat huvudmannaskap för vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och hälso- och sjukvårdslagen Myndigheten bedömde att nu gällande regelverk och ansvarsfördelning så långt som möjligt bör användas för att utveckla särskilda former för en integrerad vård på nationell nivå.94 Ett skäl till det var behovet av att pilotverksamheterna snabbt 91 Socialstyrelsen (2019) s. 33. 92 Socialstyrelsen (2019) s. 34. 93 Socialstyrelsen (2019) s. 39. 94 Socialstyrelsen (2019) s. 34. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 852 skulle kunna komma i gång och inte hindras av ytterligare utred - ningsarbete. Regeringen gav därefter Socialstyrelsen och SiS i uppdrag att för- bereda och genomföra ett pilotprojekt med den inriktningen och utifrån den beskrivning Socialstyrelsen gjort av den integrerade vår- dens inriktning och utformning. Det pilotprojektet började med att tre regioner beviljades statsbidrag för att delta i arbetet. Efter hand tillkom ytterligare en region och pilotprojektet avslutades 2024 för att följas av det nya uppdrag som nu pågår. Varken i Socialstyrelsens förslag eller i regeringsuppdragen har antalet barn och unga som kan behöva integrerad vård i dessa former angetts eller diskuterats. De statsbidrag som regionerna kunnat söka pekar ändå mot att antalet väntas vara begränsat och bara utgöra en mindre andel av alla som vårdas i de nuvarande särskilda ungdoms- hemmen och senare i statliga hem för barn och unga. Målgruppen för integrerad vård Målgruppen för integrerad vård i pilotprojektet beskrivs och disku- teras i de uppföljningar som gjorts av projektet. 95 En god utgångs- punkt för att beskriva målgruppen ger ändå de kriterier som använts för att inkludera barn i det avslutade pilotprojektet. Dessa kriterier avser barnets behov (kriterium 1–3), men också förutsättningarna att tillgodose dessa behov genom just integrerad vård (kriterium 1–6). 1. Barnet har sociala vårdbehov enligt lagen med särskilda bestäm- melser om vård av unga som ligger till grund för utredning eller behandling vid ett särskilt ungdomshem. 2. Barnet har hälso- och sjukvårdsbehov som kräver nära och kon- tinuerliga kontakter med barn- och ungdomspsykiatrin för utred- ning, bedömning och eventuellt påbörjande av behandling under placeringen i det särskilda ungdomshemmet. Den integrerade vården behöver ha specialiserad kompetens för följande tillstånd som i första hand beaktas vid tillämpningen av kriteriet: tillstånd inom autismspektrat, intellektuell funktionsnedsättning, all var- ligt eller omfattande självskadebeteende eller suicidbeteende och 95 Se t.ex. Statens institutionsstyrelse SiS (2025). Integrerad vård på SiS: genomförande och behov framåt. Uppföljningsrapport Integrerad vård på SiS 2025-11-03, dnr 1.1.3‐4210‐2024 bilaga 1. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 853 psykoser. Avgörande för behovet av integrerad vård är dock bar- nets sammantagna funktionstillstånd och samsjuklighet. Vid be- dömningen uppmärksammas också följande möjliga psykiatriska tillstånd: adhd, bipolär störning, tidigare och eventuellt pågående utsatthet för övergrepp eller försummelse, depression, tvångs- eller ångesttillstånd, språkstörningar och ätstörningar. Andra områden som kan vara av betydelse för den samlade bedömningen är aggres- sivitet, upprepat våld eller hot mot annan, substansmissbruk och beroende samt emotionell instabilitet. När det saknas aktuella och välunderbyggda bedömningsunderlag, eller dessa underlag är otillräckliga, görs kompletterande bedömningar med tillämpliga validerade diagnostiska manualer, instrument och metoder. 3. Barnets behov tillgodoses bäst genom team för integrerad vård som har kompetens för att samtidigt arbeta med de olika vård - behoven. Integrerad vård är särskilt avsedd för komplexa vård - behov hos barn med samsjuklighet. Vårdbehov som bättre eller lika bra kan tillgodoses på annat sätt under placeringen i ett sär- skilt ungdomshem är inte grund för inkludering i integrerad vård. Det gäller bland annat behov av öppenvård i ordinarie former inom barn- och ungdomspsykiatrin. Behov som utgår från en tidigare fastställd enskild psykiatrisk diagnos samt tidigare utredda sociala vårdbehov med kända behandlingsalternativ är inte heller grund för inklusion. Svårare akuta psykiatriska eller somatiska tillstånd behöver inte vara ett hinder för integrerad vård, men det är vik- tigt att beakta om de kräver annan vård innan eller i anslutning till att den integrerade vården inleds. 4. Det finns goda förutsättningar för samverkan om långsiktiga lös- ningar för att barnets behov av stöd och vård. Den integrerade vården syftar till utslussning till andra vård- och boendeformer för långsiktiga lösningar med samtycke och samverkan med vård- givare på barnets hemort. Det är därför viktigt att det redan vid inklusion av ett barn finns förutsättningar för samverkan om lång- siktiga lösningar. Barn som vistas vid SiS i väntan på utvisning (förvar) inkluderas inte i integrerad vård eftersom det sakna s förutsättningar att planera för långsiktiga lösningar för dem i Sverige. Asylsökande unga kan inkluderas om den placerings - ansvariga kommunen är beredd att arbeta med en långsiktig planering trots osäkerhet om barnets fortsatta vistelse i landet. Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 854 5. Det finns eller går att få det samtycke som krävs för hälso - och sjukvård. Den hälso- och sjukvård som ges inom ramen för inte- grerad vård är frivillig och förutsätter samtycke enligt gällande lagar och regler från barnet och/eller dennes vårdnadshavare. En fråga om samtycke behöver föregås av information, kommunika- tion och eventuellt motivationsarbete. Om det inte går att få sam- tycke kan ytterligare motivationsarbete vara aktuellt innan frågan på nytt tas upp. 6. Det är i övrigt lämpligt att ge barnet integrerad vård i det särskilda ungdomshemmet. Även om de övriga inklusionskriterierna är uppfyllda är det viktigt att uppmärksamma eventuella hinder eller särskilda risker med att påbörja integrerad vård för ett barn. Dessa hinder eller särskilda risker kan avse förutsättningarna för att ge vården under trygga och säkra former, ungdomshemmets lokaler, arbetssätt och kompetensen hos ungdomshemmets personal samt regionens resurser och kompetens i teamet på ungdomshemmet.96 Det fortsatta projektet ger möjligheter till ytterligare analyser och bedömningar av målgruppen. Det projektet omfattar även unga i åldern 18–20 år, vilket gör att det första kriteriet är ändrat. Behov av ny vårdform Vi har med stort intresse tagit del av de resultat och erfarenheter som SiS, regionerna och Socialstyrelsen presenterat från pilot projekten med integrerad vård. Det är glädjande att SiS och regionerna stärkt och utvecklat sin samverkan och på olika sätt arbetar gemensamt för att tillgodose omfattande psykiatriska vårdbehov hos barn och unga som annars hade riskerat att bli utan den hälso- och sjukvård de behöver. Vårt intryck är att pilotprojekten också i övrigt har gett ökad kunskap och insikt om SiS och regionernas möjligheter att samverka inom ramen för nuvarande ansvarsfördelning. Samtidigt beskriver SiS, regionerna och Socialstyrelsen ett behov av en vårdform för omkring 20–40 barn och unga som behöver ännu tätare samverkan och mer psykiatrisk vård. Det bör enligt de kon - takter vi har haft med företrädare för SiS och regionerna handla om 96 Statens institutionsstyrelse SiS (2023). SiS rutin för integrerad vård, Bilaga 6 Inklusions- kriterier för integrerad vård, dnr 1.1.4‐3126‐2023. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 855 en vårdform som integrerar social vård med hälso- och sjukvård under ett gemensamt huvudmannaskap. En ny vårdform behöver, enligt regionföreträdare som vi träffat, möjliggöra vårdinsatser som gör att barn och unga med behov av psykiatrisk slutenvård eller psykiatrisk tvångsvård inte ska behöva resa mellan de institutioner där de vistas och hälso- och sjukvårdsinrättningar. Regionföreträdare har också framfört att en ny vårdform behöver utformas så att hälso- och sjuk- vårdspersonal inte ska behöva ta sig längre sträckor till institutionerna och där arbeta i en miljö som inte är anpassad för deras verksamhet och som de och deras arbetsgivare inte har kontroll över. Från Västra Götalandsregionen har vi fått en presentation av hur en ny vårdform bör utformas när det gäller bland annat målgrupp, vårdinnehåll, vårdmiljö, kompetens och bemanning samt organisation. Presentationen utgår från den regionens erfarenheter från samverkan med SiS i pilotverksamheterna med integrerad vård, men också de insatser regionen själv genomfört i anslutning till pilotverksamheterna. Målgruppen ramas in på följande sätt: – tidigare social eller psykiatrisk heldygnsvård utan tillräcklig för- bättring, – kombinerade sociala och psykiatriska vårdbehov som är svåra att särskilja från varandra och som inte kan tillgodoses genom sepa- rata insatser från SiS och barn- och ungdomspsykiatrin, – komplexa eller svårdiagnosticerade problembilder med svåra psykiatriska emotionella- och beteendetillstånd, och – generellt låg funktionsnivå och instabilitet; försämras lätt vid yttre förändringar till exempel i allvarligt självdestruktivt bete- ende eller utagerande hot/våld. För denna grupp föreslås den integrerade vården bestå i huvudsak av tre faser: – Fas 1. Diagnostisk bedömning, stabilisering, medicinering, kart- läggning och vårdplanering (beräknas pågå i cirka fyra veckor). – Fas 2. Behandlingsfokus (beräknas pågå i cirka sex månader). – Fas 3. Förberedelse för flytt (beräknas pågå i cirka tre månader). Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 856 I presentationen framhåller Västra Götalandsregionen att behand - lingsinsatserna behöver samordnas av en väl insatt person som på - minner om en case manager eller en koordinator. Runt varje barn eller ung person behöver ett tvärprofessionellt team finnas med profes - sionella från hälso- och sjukvård, behandlare från institutionen, skola och nätverk såsom vårdnadshavare, kontaktfamilj eller kontaktperson. Personal med olika kompetens behöver vara tillgänglig även under kvällar, nätter och helger utifrån att barnen och de unga har en kom- plex psykiatrisk problematik som kräver noggrann övervakning och snabba insatser. Det professionella teamet behöver bestå av samma personer i de olika faserna för att skapa trygghet, struktur och lång- siktighet för barnet eller den unge. Den personal som svarar för den sociala vården behöver också ha hög kompetens inom sitt område, inte minst om traumamedveten omsorg. Vidare bör den nya vårdformens vårdmiljö, enligt Västra Göta - landsregionens presentation, kunna individanpassas för att möjliggöra arbete med ”en till en”-insatser mellan personal och patient. Låsbarhet bör gå att kombinera med öppen behandling utan att placering be- höver brytas och det bör finnas möjlighet att bedriva vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård i kombination med vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. När det gäller organisationen behöver det enligt Västra Götalands- regionens presentation vara mycket tydligt vilken organisatorisk nivå inom SiS respektive BUP som tilldelas uppdraget att bedriva särskilda avdelningar för integrerad vård. Ansvaret för att säkerställa att avdel- ningen uppfyller uppdraget, säkerställa systematisk- och gemensam uppföljning av vårdens kvalitet, arbetsmiljö på avdelningen och så vidare behöver ha en tydlig organisatorisk placering. Det behöver vara tydligt vem som ytterst bestämmer över vad i samverkanslösningen. Om integrerade avdelningar skulle upprättas i olika regioner och på olika ungdomshem behövs också en nationell grupp skapas. Alternativa lösningar Önskemålen om en ny vårdform liknar utgångspunkterna för pilot- projekten om integrerad vård. Där identifierades behovet av en ny vårdform från början. Över tid har resultat och erfarenheter från pilotprojekten gett nya förutsättningar att beskriva omfattningen SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 857 av behovet och vad en sådan vårdform bör innehålla. Det bör dock framhållas att pilotprojekten i praktiken aldrig handlat om en sär - skild vårdform för integrerad vård. Inom SiS har de barn och unga som behövt integrerad vård vistats vid flera olika särskilda ungdoms- hem tillsammans med barn och unga som inte behövt det i den ut - sträckning som varit aktuell i pilotprojekten. Det har alltså inte funnits särskilda avdelningar eller andra enheter där barn och unga med behov av integrerad vård placerats och där regionerna kunnat koncentrera sina insatser. Regionerna har också prövat olika vägar för att erbjuda hälso- och sjukvård på plats i de särskilda ungdomshemmen. Vi ser i dagsläget några olika alternativ för utformningen av en ny vårdform och för att ge den stabil och långsiktig grund. Det handlar först om graden av integrering. Ett par av de problem som region- företrädare sett skulle kunna lösas genom en samlokalisering av vissa avdelningar i statliga hem för barn och unga med psykiatriska vård- avdelningar. Om vården bedrivs vägg i vägg försvinner problemen med att barn och unga behöver flyttas längre sträckor och att per- sonal från regionen behöver ägna restid åt att ta sig till och från de statliga hemmen för barn och unga. En annan möjlighet är att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård avdelar ändamålsenliga lokaler för hälso- och sjukvård inom enheterna för integrerad vård som regionen kan förfoga över. Ytterligare en möjlighet är att bok- stavligen riva väggen mellan avdelningen i det statliga hemmet för barn och unga och regionens psykiatriska vårdavdelning, En sådan lösning innebär en högre grad av integrering, men sannolikt också juridiska och etiska frågor som kräver fördjupad utredning och analys, i synner- het om även psykiatrisk tvångsvård ska kunna ges i vårdformen. Organisatoriskt ser vi tre möjliga vägar att inrätta och långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en ny vårdform: – Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ger regionen i uppdrag att inrätta och driva ett statligt hem för barn och unga som svarar för den nya vårdformen. Detta är redan möjligt enligt 9 kap. 9 § SoL, där det anges att SiS genom avtal får ge en region eller en kommun i uppdrag att inrätta och driva ett särskilt ung- domshem eller LVM-hem om det finns särskilda skäl. Det alter- nativet handlar dock mer om att föra över driften från staten till regionen och inte om att integrera verksamheter som båda huvud- männen ansvarar för. Alternativet skulle sannolikt också medföra betydande svårigheter att föra över de delar av den sociala tvångs- Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 858 vården som omfattar tillgång till särskilda befogenheter och som knappast är förenliga med frivillig hälso- och sjukvård. – Den nya vårdformen organiseras som en form av nationell hög - specialiserad hälso- och sjukvård. Med nationell högspecialiserad vård avses enligt 2 kap. 7 § HSL offentligt finansierad hälso- och sjukvård som behöver koncentreras till en eller flera enheter för att kvaliteten, patientsäkerheten och kunskapsutvecklingen ska kunna upprätthålla och ett effektivt användande av hälso - och sjukvårdens resurser ska kunna uppnås. På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen utformat en arbetsprocess för koncentration av högspecialiserad vård på nationell nivå. Det första steget i arbets- processen är att så kallade nationella programområden inom hälso- och sjukvården tar fram förslag på vårdområden som bör genom- lysas för en eventuell koncentration på nationell nivå. Därefter tar en sakkunniggrupp fram förslag på nationell högspecialiserad vård som går ut på bred remiss. Underlagen går sedan vidare till beredning innan Socialstyrelsen beslutar om vad som ska vara nationell högspecialiserad vård och antal enheter denna vård ska bedrivas på. Ett exempel på nationell högspecialiserad psykiatrisk vård för patienter med allvarligt, livshotande, omfattande och upprepat självskadebeteende. Tre regioner har sedan 2023 tillstånd att bedriva sådan hälso- och sjukvård. Att organisera en ny vård- form för integrerad vård som nationell högspecialiserad vård är ett intressant alternativ, men inget som lagstiftaren direkt har kontroll över. Alternativet har också svagheten att bara avse den del av integrerad vård som är hälso- och sjukvård. För den sociala vården finns ingen formell högspecialisering, vilket även i detta alternativ begränsar möjligheterna att styra mot reell integrering.97 – Den nya vårdformen regleras som ett gemensamt åtagande för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen. I dag finns ingen sådan reglering, men en jämförelse är möjlig med den nya reglering av en samordnad vård- och stödverksam- het som kommunen och regionen i ett län gemensamt ska bedriva för personer med särskilda behov till följd av psykisk funktions- nedsättning.98 Det förslaget avser inte vård med inslag av högre 97 Socialstyrelsen. Nationell högspecialiserad vård: https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/nationell- hogspecialiserad-vard/ [2026-04-25]. 98 Prop. 2025/26:251 s. 6 och 67–93. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 859 specialisering, men visar på ett exempel på konkret reglerade krav på samverkan om socialtjänst och hälso- och sjukvård för en viss grupp personer. Enligt regeringens förslag ska kommunerna och regionen i ett län sluta avtal om formen för samverkan, budget och om verksamhetens organisation. Med en motsvarande ändamåls- enlig reglering av statens och regionens gemensamma ansvar för integrerad vårdform kan det vara möjligt att skapa en stabil grund för fortsatt utveckling. Det behövs dock även former för att kon- centrera den integrerade vården till en ett fåtal regioner. Vår bedömning och vårt förslag om en ny vårdform Vi delar den bedömning som Socialstyrelsen, SiS och de direkt be- rörda regionerna gjort om behovet av en ny vårdform för integrerad vård för en begränsad grupp av barn och unga med mycket omfat - tande psykiatriska vårdbehov i förening med de sociala vårdbehov som föranlett placeringen på statligt hem för barn och unga. Vi ser en sådan vårdform som ett viktigt komplement till den generella samverkan mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen som vi lämnar bedömningar och förslag om tidigare i detta tidigare kapitel. Som framgår i avsnitt 8.6.3 avser vi med inte- grerad vård samordnade psykosociala och specialistpsykiatriska in- satser samt, vid behov habiliteringsinsatser. Som framgår ovan övervägde Socialstyrelsen i sin utredning från 2019 två huvudalternativ för organisationen av integrerad vård: ett med intensifierat samarbete mellan olika huvudmän för vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och hälso- och sjukvårdslagen utifrån nuvarande ansvarsfördelning och ett med sam- lat huvudmannaskap för vård enligt lagen med särskilda bestämmel- ser om vård av unga och hälso- och sjukvårdslagen. Socialstyrelsen bedömde att nu gällande regelverk och ansvarsförd elning så långt som möjligt bör användas för att utveckla särskilda former för en integrerad vård på nationell nivå. Vi gör i dagsläget samma bedömning. En fullt integrerad vård - form med helt eller delat huvudmannaskap kräver juridiska analyser och bedömningar inom både socialtjänst och hälso - och sjukvård. Vårt uppdrag omfattar frågor om tillgång till hälso- och sjukvård för barn och unga i statlig vård, men med hälso- och sjukvårdens egen Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 860 styrning och organisation. Den psykiatriska tvångsvården ligger också utanför vårt uppdrag. Vi är öppna för att en fullt integrerad vårdform utreds i annat sammanhang, men anser att det nu är vik - tigast att intensifiera samverkan mellan den sociala vården och hälso- och sjukvården så långt det är möjligt inom dagens ansvarsfördelning mellan staten och regionerna. Det första steget är att staten låter Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inrätta vårdenheter för den nya vårdformen i direkt anslutning till psykiatriska avdel- ningar och att reservera platserna där för barn och unga med behov av integrerad vård. Vårdenheter för integrerad vård behöver anpassas efter barnens och de ungas behov och utifrån utgångspunkten att dessa barn och unga ska behöva flytta inom hemmet i så liten ut - sträckning som möjligt. Vårdenheterna bör därför utformas så att de är flexibla mellan låsbar och delvis öppen vård men även kunna tillgodose behovet av vård i enskildhet. Den beskrivning som vi fått från Västra Götalandsregionen ger en god bild av hur verksamheten bör organiseras och vilket innehåll den ska ha. Vi bedömer att beskriv- ningen bör ingå i underlaget för det fortsatta arbetet med ny vårdform och utgår från att tidiga resultat och erfarenheter kan framkomma redan under det nu pågående pilotprojektet. Resultatet från det tidigare pilotprojektet med integrerad vård är att arbetet bidragit till att betydligt minska antalet avskiljningar med omkring under vårdtiden, särskilt bland flickor. Orsakerna till minsk- ningen kan vara flera, men SiS tror att bidragande faktorer är ökad kunskap om barnens tillstånd och vårdbehov, samordnade insatser från barn- och ungdomspsykiatrin och SiS genom förebyggande arbete och stabilisering, optimerad läkemedelsbehandling, anpass - ning av arbetssätt och bemötande inom SiS och handledning till SiS behandlingspersonal.99 Vi vill framhålla vikten att arbetet för att före- bygga avskiljningar genom integrerad vård drivs vidare i den nya vårdformen. Den uppföljning och utvärdering som vi bedömer att regeringen bör göra av den samlade reformen av den statliga barn- och ungdomsvården bör även omfatta den nya vårdformen. Mot bak- grund av erfarenheterna från pilotprojektet bör frågan om avskilj - ningar särskilt uppmärksammas i uppföljningen och utvärderingen och en bedömning göras om avskiljningar ska vara tillåtna i fortsätt- ningen i integrerad vård. Vi ser också stora möjligheter för den övriga 99 SiS (2026b) s. 20. SOU 2026:52 Hälso- och sjukvård och tandvård 861 statliga barn- och ungdomsvården att lära mer om hur avskiljningar kan förebyggas även där genom arbetet i den nya vårdformen. För den fortsatta utvecklingen av innehåll och arbetssätt inom integrerad vård behövs också ett tydligt fokus på barnens och de ungas erfarenheter. I avsnitt 10.2.4 återgav vi svar från en intervju - studie med barn och unga som tagit del av integrerad vård inom det första pilotprojektet som avslutades 2024. Svaren visade att barnen och de unga satte värde på vården och att flera av dem uppfattade att de för första gången blivit lyssnade på. För pilotprojektet är det ett viktigt och positivt resultat, men också allvarligt som tecken på brister inom såväl psykiatrin som socialtjänsten. När dessa verksam- heter intensifierar sin samverkan och alltmer integrerar sina insatser så behöver det göras med en inriktning på barns och ungas behov av att själva berätta om sina upplevelser och erfarenheter av hälsa, ohälsa och tidigare kontakter med hälso- och sjukvården och social- tjänsten. Det fortsatta arbetet med integrerad vård bör också kunna bidra till att utveckla såväl psykiatrins som den sociala vårdens tidiga kontakter med barn och unga som har sammansatta vård- och stöd- behov, innan en placering i statlig barn- och ungdomsvård blir aktuell. När det gäller alternativen för att ge den nya vårdformen en stabil och långsiktig grund förespråkar vi en reglering av det gemensamma åtagandet för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen för den nya vårdformen. Som framgår ovan har de båda andra alternativ som vi identifierat svagheter som gör dem mindre relevanta, antingen för att de inte främjar integrering eller för att de inte omfattar både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Mot den bakgrunden föreslår vi att det införs en b estämmelse i hälso - och sjukvårdslagen om att regionen ska avsätta de läkare, psykologer och andra resurser som behövs för att barn och unga som vistas inom regionen i ett statligt hem för barn och unga och som vårdas vid en enhet för integrerad vård ska erbjudas den hälso- och sjukvård som behövs. Hela syftet med den integrerade vårdformen är att hälso- och sjukvården kommer dit barnen och de unga befinner sig. Den kräver ett intensifierat samarbete, inte bara mellan hälso- och sjukvårdsverk- samheterna, utan även med personalen inom den sociala vården. Av bestämmelsen ska framgå att den integrerade vården, om den inte kräver sjukhusvård, ska tillhandahållas i de statliga hemmen för barn och unga inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som har enheter för integrerad vård och ges samordnat med socialtjänst- Hälso- och sjukvård och tandvård SOU 2026:52 862 insatser vid hemmen. Den överenskommelse som regionen och det statliga hemmet för barn och unga ska ingå bör därmed omfatta for- merna för och innehållet i den integrerade vårdformen. Fortsatt arbete med regionernas del i den nya vårdformen En fråga som behöver lösas vid sidan av regleringen är urvalet av re- gioner som medverkar i den nya vårdformen. I ett första skede kan detta organiseras genom tillfälliga medel för utvecklingen och eta - bleringen av den nya vårdformen som Socialstyrelsen fördelar i sam- verkan med SiS och sedan med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Under tiden bör Socialstyrelsen få i uppdrag av reger- ingen att ta fram ett förslag på en ny process för en koncentration av den nya vårdformen till vissa delar av landet där regionerna har för- utsättningar att delta i arbetet och lämna nödvändiga författnings- förslag. Utgångspunkten i det arbetet bör vara att Socialstyrelsen svarar för urvalsprocessen och att medverkande regioner får en viss ersättning från staten för detta som betalas ut som ett särskilt stats- bidrag. Ersättningen motiveras av att de berörda regionerna åtar sig nationellt reglerade uppgifter som i vissa delar går utöver deras nu- varande ansvar. Dessa medel bör kunna avsättas från de medel staten årligen betalar till regionerna för psykiatrisk vård som en nationell prioritering av de patienter som staten har ett särskilt ansvar för genom deras placering i statliga hem för barn och unga. Vi vill tillägga att vårt förslag om en reglering inte behöver utesluta att möjligheterna att inkludera hälso- och sjukvårdens del i integrerad vård i den nationella högspecialiserade vården. Inom ramen för upp- draget bör Socialstyrelsen kunna undersöka om det fortsatta arbetet med integrerad vård i någon del också kan vara högspecialiserad hälso- och sjukvård. 863 11 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 11.1 Inledning (uppdraget och avgränsningar) Av våra direktiv framgår att den myndighet som ska ansvara för den statliga barn- och ungdomsvården ska säkerställa barnets rättigheter i alla åtgärder och beslut och se till att verksamheten i den statliga barn- och ungdomsvården är rättssäker. Utredningen har därför i uppdrag att föreslå åtgärder som säkerställer att det inte förekommer våld, kränkningar, sexuella övergrepp eller andra tvångsåtgärder utan stöd i lag inom den statliga barn- och ungdomsvården. De åtgärder som ska föreslås ska enligt direktiven inkludera en tillsynsfunktion. Av direktiven framgår vidare att det behöver finnas en fungerande uppföljning över verksamheten samt säkerställas att barn och unga som är placerade i samhällets vård kan rapportera missförhållanden på ett fullgott sätt. I direktiven framhåller regeringen att FN:s kom- mitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté) har uppmanat regeringen att stärka rättssäkerheten inom hela verksamheten vid Statens institutionsstyrelse (SiS) bland annat genom att komma till rätta med tillämpningen av tvångsåtgärder och våld.1 Utredningen ska förhålla sig till de överväganden och slutsatser som utredaren av vissa särskilda befogenheter vid Statens institutions- styrelses särskilda ungdomshem (S2022:C), benämnd Befogenhets- utredningen, redovisar. Befogenhetsutredningen har redovisat sina slutsatser i tre promemorior; Utökade befogenheter på särskilda ung- 1 FN:s kommitté för barnets rättigheter (2023). Sammanfattande slutsatser och rekommenda- tioner om Sveriges kombinerade sjätte och sjunde periodiska rapport, CRC/C/SWE/CO/6–7 29 b. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 864 domshem och LVM-hem (Ds 2023:20), Avskildhet vid dygnsvilan – en delredovisning angående frågor om Statens institutionsstyrelses särskilda befogenheter (Ds 2024:7) och Ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem (Ds 2024:26). Av direktiven framgår vidare att utredaren ska beakta det arbete som pågår med att ta fram kunskapsstöd som kan vägleda myndig- heten i arbetet med våldsförebyggande åtgärder (S2022/04744) och alternativa metoder till tvångsåtgärder (S2023/02103). Vi kommer i detta kapitel att använda begreppet missförhållanden som ett samlingsbegrepp för våld, kränkningar, sexuella övergrepp eller tvångsåtgärder utan stöd i lag, om inte någon specifik typ av missförhållande avses som då kommer anges uttryckligen. Begreppet missförhållanden återfinns i Socialstyrelsens termbank i fråga om termen ”anmälan om missförhållanden gällande barn”, som gällande de situationer då socialnämnden kan behöva ingripa till ett barns skydd. 11.1.1 De särskilda befogenheterna vid de statliga ungdomshemmen En väsentlig skillnad mellan de särskilda ungdomshemmen och andra hem för vård eller boende är de särskilda befogenheter som SiS har en- ligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, att inskränka barns och ungas rörelsefrihet och vidta vissa andra angivna tvångsåtgärder mot barn och unga. Dessa tvångs- åtgärder är reglerade i 15–20 §§ LVU. De särskilda befogenheterna möjliggör bland annat begränsningar i den enskildes rörelsefrihet, begränsning av den enskildes möjligheter att använda elektroniska kommunikationstjänster, begränsning av rätten att ta emot besök och möjlighet att kroppsvisitera eller ytligt kroppsbesiktiga barnet eller den unge. För merparten av de särskilda befogenheterna gäller att de endast kan beslutas om barnet eller den unge är omhändertagen med stöd av 3 § LVU, det vill säga på grund av sitt eget bete ende. Att befogenheterna endast ska användas när det är proportionerligt framgår av 20 § LVU, där det anges att de endast får användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden, och att om mindre ingripande åtgärder är tillräckliga ska de användas. Den unges bästa ska enligt 1 § femte stycket LVU vara avgörande för beslutet om att använda en tvångsåtgärd. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 865 Bland de befogenheter som gäller begränsning av rörelsefriheten finns det anledning att, för de frågor som aktualiseras i detta kapitel, särskilt nämna avskiljning och vård i enskildhet. Möjligheten att hålla någon i avskildhet regleras i 15 c § LVU som stadgar att barnet eller den unge, om det är särskild påkallat på grund av att barnet eller den unge uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen, får hållas i avskildhet. Barnet eller den unge ska då stå under fortlöpande uppsikt av personalen och ha möjlighet att tillkalla personal. Han eller hon får inte hållas i sådan avskildhet längre tid än vad som är ound- gängligen nödvändigt och inte i något fall under längre tid än fyra timmar i följd. En läkare eller sjuksköterska ska skyndsamt yttra sig om varje åtgärd som vidtas, och om läkaren eller sjuksköterskan begär det, ska åtgärden genast avbrytas. Vård i enskildhet innebär att ett barn eller en ung person får, om det krävs med hänsyn till hans eller hennes speciella behov av vård eller säkerhet eller säkerheten vid hemmet, hindras från att träffa andra som vårdas där. Vård i enskildhet ska vara anpassad efter den unges individuella vårdbehov. En fråga om vård i enskildhet ska prövas fortlöpande och alltid omprövas inom sju dagar från senaste prövning (15 d § LVU). Regeringen lämnade den 19 mars 2026 remissen För barns rättig- heter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga till Lagrådet. I lagrådsremissen föreslås att nuvarande bestäm- melser om avskildhet på grund av den unges uppträdande ska föras över till den föreslagna nya lagen om särskilda befogenheter oföränd- rad i sak.2 I fråga om vård i enskildhet föreslås ett förtydligande av att vård i enskildhet inte innebär ett förbud mot att träffa andra barn och unga under den tid som vård i enskildhet pågår.3 2 Regeringen (2026). Lagrådsremiss: För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhän- dertagande för vård av barn och unga, s. 528–529. 3 Regeringen (2026) s. 516. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 866 11.2 Tidigare konstaterade brister och förslag i fråga om missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 11.2.1 Inledning Brister inom den statliga barn- och ungdomsvården har, som vi redo- gjort för i kapitel 5, uppmärksammats av ett flertal aktörer, såväl av offentliga organ som har som uppgift att utöva tillsyn över vården som av olika intresseorganisationer. Flera av de uppmärksammade bristerna rör problem med våld, kränkningar och sexuella övergrepp. Vi kommer här nedan att sammanställa delar ur tidigare refererade granskningar, i de avseenden som specifikt rör missförhållanden. 11.2.2 Brister i fråga om rätten att komma till tals FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har som vi beskrivit tidigare rekommenderat Sverige att säkerställa att barn kan uttrycka sina åsikter och höras inför beslut om placering, och under hela deras vistelse i omvårdnad. Barnrättskommittén lyfte också behov av tillgängliga och barnvänliga kanaler för rapportering och upprättelse vid våld eller övergrepp mot barn under omvårdnad Kommittén lyfte även fram frågan om barn i alternativ omvårdnad, vilket motsvarar bland annat barn i statlig samhällsvård, som en grupp i särskilt behov av tillgång till konfidentiella, barnvänliga och obe - roende klagomålsmekanismer för rapportering av ärenden.4 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) pekar i sin tillsynsrap- port från 2025 på att verksamheter hade väntat för länge med att ut- reda klagomål, att allvarliga händelser inte hade rapporterats, eller att ungdomshem upplevde att det tog lång tid att få återkoppling från central nivå efter anmälda händelser. Vid flera ungdomshem fann IVO att verksamheten i utredningar av incidenter inte hade tagit ställning till om en händelse faktiskt innebar en avvikelse eller ett missförhållande.5 4 FN:s kommitté för barnets rättigheter (2023). Sammanfattande slutsatser och rekommendationer om Sveriges kombinerade sjätte och sjunde periodiska rapport, CRC/C/SWE/CO/6–7 B. D och E. 5 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2025) Tillsyn av SiS 2024. Brister, åtgärder och systematiskt förbättringsarbete, s. 12. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 867 Brister i möjligheten att komma till tals har även påtalats av Insti- tutet för mänskliga rättigheter.6 I sina samtal med barn och unga har de framfört att de upplever sig ha små möjligheter att få upprättelse för de kränkningar som de har utsatts för. Barnen och de unga miss- tänkte att ingen ska tro på dem och uttrycker hopplöshet kring det. Deras klagomål togs inte på allvar om kränkningen inte fanns doku- menterad på film från övervakningskamerorna. Institutets samman- tagna bild från samtalen med placerade barn och unga och med re- presentanter från det civila samhället var att barns klagomål om våld och kränkningar sällan utreddes eller prövades av en oberoende in- stans. Institutet beskriver att många barn och unga kontaktar IVO och SiS centrala klagomålsfunktion, men att IVO inte utreder en- skilda ärenden, och att SiS klagomålsfunktion av naturliga skäl inte är en oberoende part. Barnombudsmannen (BO) rekommenderade, i en rapport som byggde på samtal med barn som varit placerade, regeringen att utreda möjligheterna för det placerade barnet att föra fram klagomål vid miss- förhållanden och rättighetsinskränkningar för att få upprättelse.7 Barnrättsbyrån beskriver hur man fått uppgifter om att barn har hindrats att kontakta IVO och att personal har hotat om att bruka våld.8 Statskontoret föreslog i sin myndighetsanalys att SiS skulle cen- tralisera klagomålsfunktionen vid myndigheten så att den var fri - stående från ungdomshemmen. En central funktion kunde enligt Statskontoret bidra till att placerade barn och unga känner sig trygga med att framföra klagomål och till att förbättra förutsättningarna att få en helhetsbild över klagomålen.9 11.2.3 Våld och övergrepp Uppgifter om våld och övergrepp återkommer i flera av de rapporter som ingår i vår kartläggning i kapitel 5. IVO konstaterade i sin till- syn år 2021 brister i två fall då SiS låtit arbetstagare delta i klientnära 6 Institutet för mänskliga rättigheter (2025). Låsta statliga ungdomshem – vår tids institutioner för barn och unga med funktionsnedsättning? s. 60. 7 Barnombudsmannen BO (2019). Vem bryr sig – när samhället blir förälder. Barns röster om att växa upp i den sociala barnavården, s. 9. 8 Barnrättsbyrån (2025). Avskiljningar, våld och missförhållanden inom SiS ungdomsvård 2024, s. 9. 9 Statskontoret (2022) SiS vård av barn och unga enligt LVU – förutsättningar för en trygg och ändamålsenlig vård 2022:4 s. 32. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 868 arbete trots pågående förundersökning om sexualbrott rörande samma arbetstagare.10 Vid sammanställning av uppgifter från barn och unga i IVO:s tillsynsrapport för 2024 framgick att barn på 18 av 21 ung- domshem hade svarat att de blivit utsatta för fysiskt våld av perso- nal, och på 11 av ungdomshemmen att de blivit utsatta för sexuella ofredanden av personal. Det hade även kommit in information till IVO med uppgifter om att personalen nedvärderade och psykiskt och fysiskt kränkte barn och unga genom exempelvis knuffar.11 I rappor- ten beskrev IVO att otillräcklig bemanning nattetid med brister i tillsyn och uppsikt hade resulterat i allvarliga händelser med fara för liv och hälsa, bland annat i form av flera fall av hot, misshandel och suicidförsök. På flera ungdomshem hade placerade barn och unga tagit sig in till varandras boenderum nattetid, ibland utan att perso- nal uppmärksammat det. Det hade lett till upprepade fall av fysiskt våld och misstänkta sexuella övergrepp. BO beskrev i en rapport baserad på samtal från barn i den sociala vården från 2019 att många av barnen hade erfarenhet av stölder, verbala kränkningar och hot eller våld under sin placering. Det var betydligt fler flickor än pojkar som hade dessa negativa erfarenheter. I samtalen med boende på de särskilda ungdomshemmen framkom att våldet där delvis var av annan karaktär än i andra placeringsfor- mer eftersom det ofta skedde i gränslandet mellan det tillåtna och otillåtna i upptrissade situationer. I barnens berättelser framkom att de ofta såg avskiljningen som mindre problematisk än de ofta våldsamma ”nedtagningarna” då annan personal skyndar till för att försäkra sig om att en situation inte urartar i våld och ofta trycker ner barnet på golvet. Hot om nedtagningar användes också regel - mässigt på ett vis som barnen upplevde som provokativt. Barn på de särskilda ungdomshemmen hade också upplevt sexuella trakas- serier av personal, vilket framkom i samtal med Barnombudsmannen och i fyra av fritextsvaren i enkäten.12 Statskontoret lyfte i sin myndighetsanalys av SiS år 2022 behovet av att se över reglering i fråga om kvinnlig eller manlig personal vid utförande av kroppsbesiktning och visitering för att minska risken för större integritetskränkning än nödvändigt. Vidare framhöll Stats- kontoret vikten av generella riktlinjer med åtgärder för att förebygga 10 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2023). Tillsyn av SiS särskilda ungdomshem 2021– 2022 Redovisning av regeringsuppdrag, S2021/03345, s. 42 och 43. 11 IVO (2025) s. 11. 12 BO (2019) s. 68 och 69. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 869 sexuella övergrepp samt rutiner och en tydlig hanteringsordning för att säkerställa att såväl flickor som pojkar som bor på ett hem där en anställd har begått ett sådant brott mot en ungdom får särskilt stöd. Statskontoret lyfte även att personal vid ungdomshemmen framhållit att det borde finnas en rutin som kräver att personalen med jämna mellanrum visar upp ett registerutdrag från belastningsregistret, för att säkerställa att personalen inte finns i registret.13 Organisationerna Childhood och Barnrättsbyrån beskrev i sin rapport om sexuella övergrepp mot barn placerade vid särskilda ung- domshem att man funnit totalt 209 inrapporteringar av händelse/ anmälan/klagomål där någon form av sexuell kränkning eller våld förekommit under 40 granskade månader, vilket innebar drygt fem inrapporteringar per månad.14 Under studiens tidsperiod hade SiS upprättat 29 lex Sarah-rapporter som avsåg någon form av sexuell kränkning eller våld samtidigt som endast nio stycken syntes ha an- mälts till IVO. Den absoluta majoriteten av de som beskrevs som förövare i de inrapporterade händelserna var personal vid ungdoms- hemmen, så var fallet i 193 av de 209 dokumenterade uppgifterna. Nio av inrapporteringarna rörde en annan ungdom. I de fall där könstill- hörighet på misstänkt förövare framgick var mönstret tydligt: den vanligast förekommande förövaren i materialet var en manlig perso- nal. I de fem domar avseende våldtäkt som identifierats under tids- perioden 2017–2022 var den åtalade en manlig personal och brotts- offren var alla flickor. Den vanligaste formen av sexuella kränkningar och våld från personal var den som går under benämningen ofredande, följt av beskrivningar av icke-fysiska kränkningar, såsom sexualise- rade kommentarer och blickar. Det var också relativt vanligt med beskrivningar av mer allvarliga överträdelser. 11.2.4 Otillåten användning av tvångsåtgärder Att tvångsåtgärder används felaktigt är något som påtalas upprepat i den kartläggning vi gjort. Barnrättskommittén noterade i den nyss refererade rapporten med djup oro rapporter om användningen av tvångsåtgärder i alternativa omvårdnadsmiljöer och rekommenderade 13 Statskontoret (2022). SiS vård av barn och unga enligt LVU – förutsättningar för en trygg och ändamålsenlig vård 2022:4, s. 54–56. 14 Barnrättsbyrån och World Childhood Foundation (2023) Vem ska tro på mig? En gransk- ning av sexuella övergrepp på de statliga ungdomshemmen, s. 8 och 9. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 870 Sverige att vidta lagstiftningsåtgärder för att uttryckligen förbjuda användningen av bland annat avskiljning av barn i alternativa om - vårdnadsmiljöer. IVO har i sin tillsyn funnit att SiS i återkommande fall tillämpat sina befogenheter på ett otillåtet sätt. Det gällde särskilt den särskilda befogenhet som ger SiS rätt att under vissa omständig- heter hålla placerade barn och unga avskilda. Vid flera tillfällen hade barn och unga hållits avskilda under längre perioder än tillåtet, som mest upp till totalt nästan åtta timmar. Antalet avskiljningar skilde sig åt mellan ungdomshemmen. Statistiken visade att flickor avskildes i större utsträckning än pojkar. Vid 14 av de 21 ungdomshemmen hade verksamheterna agerat i strid med lagen genom att använda fasthållningar och nedläggningar utan intention att föra barnet eller den unge till ett avskiljningsrum. Riksdagens ombudsmän (JO) har, som vi beskrivit i avsnitt 5.3.2, granskat och bedömt SiS användning av de särskilda befogenheterna. JO:s undersökning visade att SiS under en längre tid hade haft svårig- heter med att tillämpa bestämmelserna om avskiljande och vård i en- skildhet. Bristerna riskerade att medföra att barn och unga utsattes för tvångsåtgärder utan laglig grund samt att de blev isolerade eller att tvångsåtgärden tilläts pågå under längre tid än nödvändigt. Ung- domar som vårdas i enskildhet ska ständigt kunna få kontakt med och vara tillsammans med personal för att inte bli isolerade. Det uppmärksammades att ansvarig personal verkat sakna de kunskaper som krävs för att kunna tillämpa bestämmelserna på ett rättssäkert sätt. Det handlade både om beslutsfattare och de som verkställt be- slut om avskiljande och vård i enskildhet. I beslutet påtalar JO vidare att det är av vikt att SiS har ändamålsenliga lokaler för att kunna verkställa beslut om avskiljande och vård i enskildhet och att det sker en intern uppföljning av sådana beslut.15 Under 2023 utvärderade JO sin Opcat -verksamhet och de vik - tigaste iakttagelserna och uttalandena med anledning av årets inspek- tioner sammanställdes. Vid inspektionen av ett ungdomshem kom det fram att ungdomar vårdades i enskildhet bland annat i syfte att skydda dem från hot och våld av medintagna och för att hantera kon- stellationsrisker. Andra återkommande skäl var att ungdomar inte följde hemmets regler och rutiner. Vidare framgick det att ungdomar som vårdades i enskildhet i stort sett alltid vistade s ensamma i ut- 15 Riksdagens ombudsmän – JO (2022). Initiativ om hur Statens institutionsstyrelse använder de särskilda befogenheterna avskiljande och vård i enskildhet, dnr 2802-2020. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 871 rymmena utan den tillgång till personal som krävs och att flera av dem kände sig isolerade. Även vid inspektion av ett annat ungdomshem kom det fram att barn och unga upplevde att de tillbringade en stor del av tiden ensamma när de vårdades i enskildhet. Ett av dessa barn var nio år. Han vårdades i enskildhet i syfte att säkerställa hans trygg- het och skydda honom från övriga äldre ungdomar. Under inspektio- nen uppmärksammades att han var ensam vid ett par tillfällen. Efter inspektionen uttalade JO att behovet av att personal finns hos den som vårdas i enskildhet kan skilja sig beroende på bland annat den intagnes ålder. Enligt JO står det klart att ett barn på nio år i princip inte ska lämnas ensamt alls, särskilt inte när barnet vill ha personal hos sig. JO hade även inspekterat särskilda ungdomshem som inrättat så kallat särskilt förstärkta avdelningar (SFA) för ungdomar med behov av anpassad vård utifrån omfattande psykiatrisk och neuro - psykiatrisk problematik. Vid inspektionerna framkom att en placer- ing på de aktuella avdelningarna innebar vård vid låsbar enhet utan att SiS hade övervägt om vården kunde bedrivas vid en öppen enhet. Vidare var det tydligt att ungdomar som placerades på avdelningarna riskerade att bli kvar vid en låsbar enhet under lång tid och dessutom efter att SiS hade bedömt dem som utskrivningsklara. En placering på SFA innebar att individen kom att vårdas i enskildhet oavsett hur den enskildes vårdbehovet förändrades över tid. JO uttalade att pla- ceringen på SFA innebar en risk för att proportionalitetsprincipen sattes ur spel och att den enskilde kom att underkastas tvångsåtgärder oavsett hur dennes förutsättningar och behov av vård såg ut. Enligt JO hade SiS i det närmaste skapat en ny vårdform för en målgrupp som både socialtjänsten och SiS har svårigheter att ta om hand. JO ställde sig mycket tveksam till att tvångsåtgärder var en nödvändig förutsättning för SFA-verksamheten och uppmanade SiS att skynd- samt se över hur vården vid de särskilt förstärkta avdelningarna be- drevs.16 Även BO beskrev i den rapport som vi refererar till ovan om barns berättelser om tvångsåtgärder. En pojke hade framfört att isolering missbrukas, och att han vid ett tillfälle fick tillbringa mer än ett dygn i isoleringen, att han avskilts trots att han varit lugn och gått in dit själv. Barn hade också berättat att personal använder avskiljning som ett hot. En flicka hade haft vård i enskildhet i fyra månader och under 16 Riksdagens ombudsmän – JO (2023). Nationellt besöksorgan – NPM Rapport från verksam- heten 2023, s. 35 och 36. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 872 tiden hade hon inte fått gå i skolan. Hon visste inte vad hon skulle göra för att komma ut till de andra. Institutet för mänskliga rättigheter lyfte, som vi beskriver i av - snitt 5.3.2 den kritik Sverige fått av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning för att barn och unga med funktionsnedsättning placerades på institutioner där de utsattes för våld och diskriminering. Institutet beskriver också att barn och unga som placeras på en särskilt förstärkt avdelning tillbringar mycket tid i ensamhet utan socialt umgänge med jämnåriga, och att detta är sär- skilt svårt ur ett rättighetsperspektiv eftersom vården sker på låst avdelning och framför allt i enskildhet. Barnrättsbyrån beskriver att flickor utsätts mest för avskiljningar och ”ej fullföljda avskiljningar” (68 procent), trots att de bara utgör en fjärdedel (25 procent) av placerade barn och unga. Barnrättsbyrån anger också att det finns en variation mellan hur ofta avskiljning sker på de olika SiS-hemmen, trots att de vårdar samma målgrupp.17 Även Riksförbundet Attention har i samtal med ungdomar som varit placerade på SiS särskilda ungdomshem fått beskrivet av ung- domar att de har utsatts för våld, och att de och andra placerade barn bevittnat våld från personal. Ungdomarna beskrev bland annat hur de deltar i och bevittnar konflikter, och hur de blivit våldsamt be- mötta i samband med avskiljningar.18 11.2.5 Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (S 2022:03) Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter (S 2022:03) har samlat in barns och ungas åsikter bland annat genom intervjuer som genomförts av ideella organisationer. I betänkandet SOU 2023:40, Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättig- heter enligt barnkonventionen, beskrivs att det vid samtal med barn och unga på SiS som Barnrättsbyrån genomfört tydligt framgick att det rådde stor oklarhet om vad det innebär att klaga och vilka rättig- heter ungdomarna har. Ungdomarna hade lyft vikten av relationen till den som ska hjälpa dem att klaga. Det var viktigt att det var en per- 17 Barnrättsbyrån (2025). Avskiljningar, våld och missförhållanden inom SiS ungdomsvård 2024, s. 4 och 6. 18 Riksförbundet Attention (2022). Vad är det för fel på dig? – Tjejer med NPF på SiS, s. 27 och 30. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 873 son som lyssnade, tog sig tid och förmedlade att de stod på barnets sida. Det var också avgörande att känna att klagomålet faktiskt ledde någonstans. Flera av ungdomarna hade vittnat om situationer där de påtalat allvarliga brister och klagat utan att något hade hänt. Samtliga som varit i kontakt med IVO var frustrerade över att de inte kunnat påverka myndigheternas hantering av deras ärenden.19 I betänkandet föreslås att BO ska få i uppdrag att tillhandahålla information om barns klagomålsmöjligheter inom olika områden. Förslaget motiveras bland annat av att det i dag saknas en sammanhållen nationell infor- mationsyta där barn och vårdnadshavare enkelt kan tillgodogöra sig information om vart de kan vända sig med klagomål på samtliga de områden där det kan vara aktuellt. Det framgår vidare att det behöver vara lätt för både barn och deras vårdnadshavare att få sammanhållen och övergripande information om vilka myndigheter, tillsynsmyndig- heter, domstolar och andra aktörer som ansvarar för dessa frågor och hur barnet själv, eller genom sina vårdnadshavare, kan gå till väga rent praktiskt för att framföra sina klagomål.20 11.2.6 Befogenhetsutredningen (S 2022:C) Vi ska enligt våra direktiv förhålla oss till de överväganden och slut- satser som utredaren av vissa särskilda befogenheter vid SiS särskilda ungdomshem, benämnd Befogenhetsutredningen, redovisar. Utred- ningen har lämnat tre promemorior; delredovisningen Utökade be- fogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem (Ds 2023:20), del- redovisningen Avskildhet vid dygnsvilan – en delredovisning angående frågor om Statens institutionsstyrelses särskilda befogenheter (Ds 2024:7), och slutredovisningen Ökad trygghet och säkerhet på särskilda ung - domshem och LVM-hem (Ds 2024:26). Ett stort antal av de förslag som utredningen lämnat har lett till författningsändringar. Ändringarna med anledning av Ds 2023:20 innefattar bland annat att de särskilda ungdomshemmen ska vara indelade i säkerhetsnivåer (12 § LVU). På ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå ska de som vårdas med stöd av 3 § LVU få använda elektroniska kom- munikationstjänster endast för att stå i förbindelse med en annan person. Sådan kommunikation får bara ske med utrustning som till- 19 SOU 2023:40 Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonven- tionen. Slutbetänkande av Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter, s. 122. 20 SOU 2023:40 s. 487–489. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 874 handahålls eller godkänns av SiS och i den utsträckning det är lämpligt (15 e–f §§ LVU). SiS har också fått utökade möjligheter att besluta om begränsningar och kontroll av besök. Ett besök ska bland annat få villkoras med att besökaren genomgår kroppsvisitation om det är nödvändigt av säkerhetsskäl (15 p § LVU). SiS ska även, om det be- hövs, undersöka om den som barnet eller den unge vill kommunicera med eller få besök av är dömd eller misstänkt för brott. Utifrån förslagen i 2024:7 har SiS getts möjlighet att i vissa fall hålla barn och unga i avskildhet i anslutning till dygnsvilan, om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten på det sär- skilda ungdomshemmet eller för att förhindra att barnet eller ung- domen avviker från hemmet (15 b § LVU). Möjligheten avser i fråga om dem som vårdas med stöd av LVU endast barn och unga som vårdas med stöd av 3 § LVU på en låsbar enhet på ett särskilt ung- domshem med förhöjd säkerhetsnivå. Utifrån förslag i Ds 2024:26 har det beslutats om en skyldighet för SiS att underrätta IVO om beslut om vissa särskilda befogen - heter. Skyldigheten träder i kraft den 1 januari 2027 och har införts i 7 kap. 8 § socialtjänstförordningen (2025:468), förkortad SoF. Övriga förslag i Ds 2024:26 rör bland annat elektronisk övervak- ning, kroppsvisitation, rumsvisitation, allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem och avskildhet av ordnings- och säkerhets- skäl på särskilda ungdomshem. Förslagen har remitterats och bereds i Regeringskansliet. SiS har fått i uppdrag av regeringen att förbereda för att i vissa situationer kunna genomföra elektronisk övervakning av barn och unga. 21 Uppdraget ska redovisas senast den 18 decem - ber 2026. 11.3 Stärkt skydd genom ökad vårdkvalitet De brister och missförhållanden i vården på särskilda ungdomshem som vi har beskrivit i kapitel 5 och i inledningen av detta kapitel är omfattande och visar på ett tydligt behov av ökat skydd för de barn och unga som vårdas där. I det här kapitlet kommer vi att föreslå åtgärder som syftar till att öka barns och ungas rättssäkerhet och möjligheter att komma till tals och få upprättelse om de har utsatts 21 Regeringen, Socialdepartementet (2026). Uppdrag att förbereda för ansvaret att genomföra elektronisk övervakning av barn och unga, S2026/00243. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 875 för missförhållanden. Men målet för en reform av den statliga barn- och ungdomsvården måste vara högre än så. Målet med förändring- arna vi föreslår är att missförhållanden och rättighetskränkningar ska förebyggas genom en ökad kvalitet och trygghet i den dagliga vården. För att minimera risken för att barn och unga utsätts för våld och övergrepp på statliga hem för barn och unga anser vi att det krävs en kombination av organisatoriska, kompetensmässiga och strukturella åtgärder. I princip samtliga av våra förslag syftar till att höja kvaliteten och säkerheten på vården för barn och unga. Här nämns några av de förslag vi bedömer kommer göra störst skillnad för att säkra en trygg och säker vård. En central förutsättning är en tydlig ledning och styrning, där myndigheten har ett tydligt ansvar för det förebyggande arbetet och där riktlinjer för bemötande, användning av tvång och gränser för acceptabla beteenden är klara och efterlevs i praktiken. Vi föreslår att den nya myndigheten ska ansvara för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom myndighetens verksamhet, se avsnitt 7.4.1. Personalen behöver ges kontinuerlig introduktionsutbildning och utb ildning i kunskaps - baserade metoder och arbetssätt för att bättre kunna möta barnens och de ungas behov utan att situationer eskalerar, och därigenom kunna förebygga användandet av tvångsåtgärder, se våra förslag i avsnitt 8.5.5 och 8.8.2. Det är också avgörande att personalen får regelbundet stöd genom handledning och reflektion, så att de kan bearbeta svåra situationer och utveckla ett etiskt och professionellt förhållningssätt, se avsnitt 8.8.2. Därutöver har de strukturella förutsättningarna stor betydelse. En trygg och säker vårdmiljö, både fysisk och social, kan minska stress, konflikter och otrygghet samt skapa bättre förutsättningar för be - handling. Ändamålsenliga lokaler, mindre grupper av barn och unga och tillräcklig bemanning för målgruppen möjliggör närmare rela - tioner, ökad överblick och ett mer individuellt anpassat stöd, vilket i sig kan förebygga våldssituationer, se våra förslag i avsnitt 8.6.7 och avsnitt 8.7.1. En stärkt tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive psykiatrisk och psykologisk kompetens, är också central för att möta komplexa behov och minska risken för att svårigheter utvecklas till konflikter eller övergrepp, se våra förslag i avsnitt 10.4. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 876 Vidare är det viktigt med en tydlig och sammanhållen vårdkedja inom verksamheten, där barn och unga vårdas i så öppna former som möjligt och på ett strukturerat och planerat sätt slussas ut i livet utan- för institutionsvården, se förslag i avsnitt 8.6.2. Slutligen krävs ett långsiktigt arbete med organisationskulturen, där normalisering av våld motverkas och där respekt, lärande och trygghet präglar verksamheten. Sammantaget skapar dessa åtgärder förutsättningar för en mer trygg, stabil och vårdande verksamhet där risken för våld och övergrepp minskar. 11.4 Krav på klagomålshantering och intern kontroll 11.4.1 Krav på systematiskt kvalitetsarbete Av 5 kap. 2 § socialtjänstlagen (2025:400), förkortad SoL, följer att socialnämnden systematiskt och fortlöpande ska följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten. Bestämmelsen innehåller krav på att socialnämnden arbetar med kvalitetsutveckling och att socialnämn- den följer upp verksamheten är en förutsättning för att kunna säker- ställa att den är av god kvalitet. Uppföljning är också en för utsätt- ning för att få underlag till kunskaps- och verksamhetsutveckling. Bestämmelserna om kvalitet i socialtjänstlagen är nära samman- kopplade med Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitets - arbete. Av föreskrifterna framgår att den som bedriver socialtjänst, med stöd av ett ledningssystem, bland annat ska kontrollera, följa upp och utvärdera verksamheten. Enligt ledningssystemet har vård- och omsorgstagare rätt att framföra klagomål och synpunkter på verksamhetens kvalitet. Klagomålen ska sedan sammanställas och analyseras för att den som bedriver socialtjänst ska kunna se mönster eller trender som indikerar brister i verksamhetens kvalitet. Utifrån vad som framkommer om verksamheten ska de åtgärder vidtas som krävs för att säkra verksamhetens kvalitet.22 Den verksamhet som Statens institutionsstyrelse bedriver utgör socialtjänst i den mening som avses i SoL. 23 Enligt den tidigare gäl- 22 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för syste- matiskt kvalitetsarbete, se 1 kap. 1 § samt 5 kap. 1 § och 6–7 §§. 23 Se 1 kap. 2 § SoL med undantag för den verksamhet som Statens institutionsstyrelse bedri- ver med stöd av skollagen (2010:800) som är inte socialtjänst. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 877 lande socialtjänstlagen (2001:453) var kravet på att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten kopplad till socialtjänsten enligt lagens 3 kap. 3 § tredje stycke, och omfattade därmed verksamheten vid SiS. Enligt nu gällande socialtjänstlag kopp- las kravet i stället till socialnämnden, vilket innebär att SiS inte längre formellt omfattas av kravet. Vi utgår dock ifrån att ett systematiskt kvalitetsarbete fortfarande är en grundläggande del av den statliga barn- och ungdomsvården. 11.4.2 Lex Sarah Utöver kraven på det systematiska kvalitetsarbetet som framgår av ovan angivna bestämmelser finns det krav för den som fullgör upp- gifter inom socialtjänsten att rapportera missförhållanden, den så kallade lex Sarah. Bestämmelser om detta finns i 27 kap. socialtjänst- lagen. Regleringen om lex Sarah innebär en skyldighet att rapportera, utreda, avhjälpa och undanröja missförhållanden och påtagliga risker för missförhållanden enligt särskilda bestämmelser. Skyldigheten att rapportera enligt bestämmelserna om lex Sarah omfattar den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten. Av definitionen i 1 kap. 1 § SoL framgår att verksamhet som enligt lag eller förordning ska bedrivas av SiS, med undantag för viss verksamhet inom skolans område, ut- gör socialtjänst. Det innebär att den som fullgör uppgifter vid SiS omfattas av rapporteringsskyldigheten enligt lex Sarah. När den som bedriver verksamheten tar emot en rapport om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande ska det rapporterade utredas, dokumenteras och avhjälpas eller undanröjas. Om utred - ningen visar att det var ett allvarligt missförhållande eller risk för ett allvarligt missförhållande ska myndighetschefen snarast anmäla det till IVO. Syftet med bestämmelserna om lex Sarah är att verk- samheten ska utvecklas och att missförhållanden ska rättas till. Detta för att komma till rätta med brister i verksamheten och att förhindra att liknande missförhållanden uppkommer igen. I verksamhet vid SiS fullgörs rapporteringsskyldigheten till myndighetschefen. Såsom angetts innebär bestämmelserna om lex Sarah skyldigheter för de som fullgör uppgifter inom socialtjänsten att anmäla om missförhål- landen. Dessa bestämmelser riktar sig dock endast till de som be - Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 878 driver verksamhet och är således inte en kanal för de barn och unga som är placerade vid SiS att påtala brister och missförhållanden. Det innebär att barn och unga som placeras i en verksamhet som omfat- tas av bestämmelserna om lex Sarah inte omfattas av möjligheten att rapportera enligt dessa regler. 11.4.3 Visselblåsarlagen Lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om miss- förhållanden, i regel benämnd visselblåsarlagen, gäller vid rapporter- ing i arbetsrelaterade sammanhang av information om missförhål - landen som det finns ett allmänintresse av att det kommer fram. 24 Lagen riktar sig alltså till anställda och avser deras möjligheter att kunna påtala missförhållanden i deras arbetssituation. Med ett arbetsrelaterat sammanhang menas en persons nuvarande eller tidigare arbete i privat eller offentlig verksamhet, där personen har fått information om missförhållanden. Det ska vidare finnas ett allmänintresse av att informationen om missförhållanden kommer fram. Det kan till exempel gälla frekventa och systematiska miss - förhållanden som det finns ett samhällsintresse av att de rättas till eller avbryts. Ett viktigt krav i visselblåsarlagen är att funktionen som hanterar rapporteringen är oberoende och självständig. Det kan vara antingen en person eller en grupp personer som hanterar rapporter- ingskanalen. De som utses ska ha ett visst mandat att agera utan verksamhetsutövarens godkännande, till exempel mandat att inleda och avsluta utredningar och ha frihet att formulera slutsatser från upp- följningen av rapporter utan att verksamhetsutövaren godkänner slutsatserna. Alla offentliga och privata arbetsgivare som har fler än 50 anställda ska ha dessa interna kanaler för att kunna rapportera om missförhål- landen enligt lagen. SiS har i enlighet med detta ett upprättat system för att anställda ska kunna rapportera enligt visselblåsarlagen och även den nya myndigheten kommer att omfattas av en skyldighet att in- rätta ett sådant system. De barn och unga som är placerade vid den nya myndigheten kan inte använda sig av detta system för att påtala missförhållanden inom verksamheten. 24 1 kap. 2 § lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 879 11.5 Dagens system för klagomålshantering inom SiS SiS hanterar klagomål utifrån Socialstyrelsens föreskrifter och all - männa råd (2011:9) om systematiskt kvalitetsarbete. I SiS interna in- struktion25 anges att alla medarbetare är skyldiga att ta emot klagomål och synpunkter och registrera dessa enligt gällande rutiner. Vidare beskrivs följande: Klagomål och synpunkter kan omfatta alla delar i SiS verksamhet och de kan lämnas på alla organisatoriska nivåer inom SiS. Det kan ske genom klient- eller ungdomsråd, via lappar som lämnas till medarbetare, munt- ligt, via telefon, e-post eller via SiS nationella klagomålsfunktion. Klagomål och synpunkter ska ges samma prioritet oavsett om de framförs muntligt eller skriftligt. Klagomål och synpunkter som läm- nas muntligt ska dokumenteras och godkännas av den klagande. Om barnet, den unge eller klienten önskar det ska hen få hjälp av medarbe- tare på SiS-hemmet att skriva ner klagomålet eller synpunkten. Om medarbetare hjälper till att skriva klagomålet eller synpunkten ska det ske utan någon som helst påverkan på innehållet i texten. Även anonyma klagomål och synpunkter ska omhändertas. Institutionschefen ansvarar för att se till att barn, unga och deras närstående får information om sin rätt att framföra klagomål och synpunkter och på vilket sätt dessa tas om hand. Den medarbetare som tar emot klagomålet eller synpunkten ska doku - mentera detta. Klagomålet eller synpunkten ska dokumenteras i myn- dighetens händelserapporteringssystem, ISAP. Varje hem och avdelning på huvudkontoret ska ha en intern organi- sation för att • ta emot klagomål och synpunkter, • registrera dessa i ISAP:s flöde för klagomål och synpunkter. SiS har tidigare fått kritik av IVO gällande hanteringen av klagomål.26 Även Statskontoret har påtalat att SiS behöver ett bättre system för att hantera klagomål och införa ett ändamålsenligt system för att re- gistrera, utreda och genomföra åtgärder som följer av dessa.27 SiS beslutade i januari 2024 att inrätta en central och nationell klagomålsfunktion med ansvar för att omhänderta klagomål och syn- punkter från barn, ungdomar och anhöriga, myndigheter och andra som vill vända sig direkt till SiS huvudkontor. Syftet med klagomåls- 25 Statens institutionsstyrelse SiS (2025). Instruktion för systematiskt kvalitetsarbete enligt SOSFS 2011:9, s. 19–20. 26 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2022) Föreläggande att säkerställa att tvångsåtgär- der har stöd i lag och står i proportion till syftet med åtgärderna vid Statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem Folåsa, dnr 3.7.1-45220/2021-1. 27 Statskontoret (2022) s. 79. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 880 funktionen är att möjliggöra för barn, unga och klienter att fram - föra kritik och klagomål till någon som de inte är i direkt beroende- ställning till och att stärka deras rättigheter. Funktionen bemannas av utredare som benämns barnrättssamordnare på sektionen för verk- samhetsutveckling. Den nationella klagomålsfunktionen ansvarar för att besluta om ärendet kan hanteras inom ramen för ordinarie rutiner och befogenheter eller om en särskild arbetsgrupp behöver tillsättas för utredningen av klagomålet där myndighetens barnrätts- samordnare ingår. Klagomål och synpunkter som lämnats via SiS nationella klagomålsfunktion registreras i ISAP av den nationella klagomålsfunktionen med en flaggning om att det inkommit via den nationella klagomålsfunktionen. Rapporteringen i ISAP tas sedan emot av den verksamhet som klagomålet avser och som har att han- tera ärendet. Den nationella klagomålsfunktionen ska också systema- tiskt analysera inkomna klagomål och synpunkter på en övergripande nivå och använda den kunskapen som underlag i myndighetens stra- tegiska rättighetsarbete samt uppmärksamma ansvariga om poten - tiella missförhållanden eller övergrepp mot bakgrund av inkomna klagomål. Ett klagomål kan i allvarligare fall leda till att personal tas ur tjänst, att en polisanmälan görs enligt befintlig rutin eller att det inleds ett lex Sarah-ärende. Företrädare för funktionen har uppgett att många ungdomar föredrar att lyfta frågor direkt till sin kontakt- person, om man har en sådan man litar på. Barnen eller de unga ska få information om möjligheten att klaga genom informationsmaterial och anslag som finns på de särskilda ungdomshemmen. Sedan klago- målsfunktionen sattes i bruk i februari 2024 hade det den 27 novem- ber 2025 inkommit totalt 119 ärenden, varav sju bedömdes som mycket allvarliga. Inom ramen för SiS övriga klagomålshantering hade det inkommit 638 klagomål och synpunkter inom ungdoms - vården mellan den 1 januari och den 30 november 2025.28 28 Information från möte med SiS interna klagomålsfunktion 2025-11-27. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 881 11.6 Dagens möjligheter att lämna klagomål externt och att överklaga begränsningar 11.6.1 Tillsyn och möjlighet att lämna klagomål IVO Det primära tillsynsansvaret över SiS verksamhet ligger hos IVO. Tillsynsansvaret regleras i socialtjänstlagen och innebär enligt 28 kap. 2 § SoL att granska att verksamheten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har fattats med stöd av sådana föreskrifter. IVO:s tillsyn ska omfatta regelbundna inspek- tioner vid boenden för barn och unga, minst en gång per år.29 IVO har vid tillsyn rätt att höra barn, om barnet inte kan antas ta skada av det. Barnet får då höras utan vårdnadshavares samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. IVO har även inrättat en barn- och ungdomslinje, dit barn och unga kan vända sig med frågor eller klagomål.30 Barn- och ungdoms- linjen är till för barn och unga upp till 21 år som har kontakt med socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Många barn och unga som kontaktar linjen vill ha information om vilka rättigheter de har eller lämna information om brister i socialtjänsten eller i hälso- och sjuk- vården. Linjen är öppen varje vardag klockan 9–17 och samtalen är avgiftsfria. Det går även att kontakta linjen via e-post eller ett kon- taktformulär. Under 2025 kom 1 568 upplysningar in till barn- och ungdomslinjen från barn och unga. Upplysningarna rörde huvud- sakligen området socialtjänst och drygt 60 procent handlade om synpunkter på SiS ungdomshem, HVB och stödboende. Knappt en tredjedel av uppgifterna handlade om synpunkter på socialtjänstens handläggning.31 Vem som helst kan vända sig till IVO och lämna klagomål på vår- den och omsorgen. Det finns inte några bestämmelser om att IVO är skyldig att ta emot klagomål från enskilda när det gäller social - tjänst. I stället anges att IVO:s tillsyn ska planeras och genomföras med utgångspunkt i egna riskanalyser om inte annat följer av lag, förordning eller särskilt beslut från regeringen. Detta kan jämföras med den lagfästa klagomålshanteringen som finns på området för 29 16 kap. 1 § SoF. 30 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2025). https://www.ivo.se/kontakt/barn- ungdomslinjen/ [2026-01-09]. 31 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2026). Årsredovisning 2025, s. 39. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 882 hälso- och sjukvård. Hur klagomål på hälso- och sjukvården ska han- teras är reglerat i patientsäkerhetslagen (2010:659). IVO ska, om vissa angivna förutsättningar är uppfyllda, utreda enskilda klagomål. Utred- ningen ska utmynna i ett beslut där IVO uttalar sig om huruvida en åtgärd eller underlåtenhet strider mot lag eller annan föreskrift eller är olämplig med hänsyn till patientsäkerheten.32 Något motsvarande krav på utredning finns alltså inte i fråga om klagomål inom social- tjänstens område. När enskilda vänder sig till IVO med klagomål på socialtjänsten, inklusive vården på ett särskilt ungdomshem, kan informationen komma att hanteras på olika sätt. På IVO:s hemsida beskrivs hanteringen så här33: All information som lämnas till IVO från allmänheten läses, registre- ras, bedöms och läggs till grund för tillsyn. IVO:s upplysningstjänst registrerar och bedömer alla inkomna uppgifter och kopplar (om möj- ligt) dessa till rätt tillsynsobjekt. Med denna information som grund, tillsammans med tidigare uppgifter som IVO har om det aktuella till- synsobjektet, görs ytterligare en granskning av de uppgifter som be - döms vara allvarliga. Granskningen utförs av en grupp inspektörer som bedömer ärendena och undersöker om det finns annan information för aktuell verksamhet. Dessa ärenden föredras kontinuerligt för ansvariga chefer vilka gör en bedömning om det finns skäl att inleda tillsyn och vad som kan prioriteras utifrån tillgängliga resurser. På detta sätt skapas förutsättningar för att informationen hanteras enhetligt och lika över landet samt att IVO:s bedömningar och prioriteringar sker objektivt och inte tar regionala hänsyn. Uppgifter som visar att allvarliga brister av likartat slag förekommer i många verksamheter över hela landet hanteras vanligen i form av natio- nella tillsyner, för att åstadkomma mesta möjliga effektivitet och lika- behandling. Allvarliga uppgifter som indikerar akut fara för liv och hälsa riskbedöms och prioriteras för tillsyn mot ett enstaka tillsynsobjekt. Därutöver gör IVO i förekommande fall orosanmälan och polis anmä- lan beroende på informationens art. Information som lämnas till IVO:s barn- och ungdomslinje hanteras och bedöms på samma sätt som övrig information från allmänheten, som beskrivs ovan. IVO har i samtal upplyst oss om att det vid myndigheten bedrivs ett utvecklingsarbete i fråga om hur klagomål från barn och unga ska tas emot och synliggöras bättre i tillsynsbeslut. I arbetet har man tagit in stöd kring hur man bäst för samtal med barn.34 32 7 kap. 11 och 18 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659). 33 Inspektionen för vård och omsorg IVO (2025) https://www.ivo.se/beratta-for-ivo/ [2026-01-09]. 34 Möte med IVO 2026-03-20. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 883 Riksdagens ombudsmän (JO) SiS står också under tillsyn av JO. JO har tillsyn över att de som ut- övar offentlig verksamhet följer lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden, med ett särskilt fokus på regerings - formens föreskrifter om saklighet och opartiskhet och att det inte görs intrång i enskildas grundläggande fri- och rättigheter i den offent- liga verksamheten.35 Tillsynen görs genom prövning av klagomål från allmänheten och genom de inspektioner och undersökningar som JO bedömer behövs i övrigt. Genom beslut i ärenden får JO uttala sig om huruvida en åtgärd strider mot lag eller annan författning, eller i övrigt varit felaktig eller olämplig. Merparten av klagomål till JO utreds inte vidare, och JO har inte någon skyldighet att motivera varför en anmälan inte leder till utredning. JO har inte någon möj- lighet att ändra beslut eller domar, och kan inte besluta om skade- stånd. JO:s beslut kan inte överklagas. Vid sidan av det ordinarie arbetet att granska myndigheter har JO också ett särskilt uppdrag att vara Sveriges nationella besöksorgan i enlighet med FN:s konvention mot tortyr och annan omänsklig be- handling (Opcat).36 Det viktigaste inslaget i JO:s Opcat-verksamhet är att återkommande inspektera platser där människor kan hållas frihetsberövade. JO har en enhet som specifikt arbetar med upp - draget; Opcat-enheten, som regelbundet besöker svenska häkten, anstalter, arrester, förvar, SiS-hem och psykiatriska tvångsvårdskli- niker. Under 2024 genomförde enheten 16 inspektioner. Efter en inspektion skriver JO ett protokoll eller en rapport. I dokumenten kan ombudsmannen ge utlåtanden och rekommendationer utifrån de observationer som gjorts. Ombudsmannen kan även ta ett initiativ till att utreda en specifik fråga inom ramen för JO-ämbetet. Justitiekanslern Även Justitiekanslern (JK) kan utöva tillsyn över SiS. JK har i likhet med JO tillsyn över myndigheter och deras tjänstemän. Tillsynen har till syfte att kontrollera att lagar och andra författningar efter- 35 11–12 §§ lagen (2023:499) med instruktion för Riksdagens ombudsmän (JO). 36 Stater som har anslutit sig till det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr och annan omänsklig behandling (Opcat) måste ha ett system på plats för att förebygga att det förekommer grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av männi- skor som hålls frihetsberövade. Ett sådant system kallas för Nationellt besöksorgan, NPM (National Preventive Mechanism). Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 884 levs. JK:s tillsyn är av mer övergripande karaktär och är främst in - riktad på att upptäcka systematiska fel i den offentliga verksamheten. JK bestämmer själv om en anmälan från en enskild ska föranleda några åtgärder. En annan befogenhet JK har är att på frivillig väg reglera vissa skadeståndsanspråk som riktas mot staten. De anspråk på skade- stånd som JK handlägger är i första hand sådana som grundar sig på att en statlig myndighet har fattat ett felaktigt beslut. Både JO och JK har tillsynsuppdrag som brukar beskrivas som extraordinär, det vill säga det är en tillsyn som går utöver och kom- pletterar den ordinarie tillsynen. Internationellt Vid sidan av de nationella myndigheterna finns även de internatio- nella organen Europarådets kommitté mot tortyr (CPT) och FN:s barnrättskommitté som kompletterar granskningen. CPT arbetar förebyggande till skydd för frihetsberövade personer och genomför regelbundet besök i medlemsstaterna. Barnrätts kommittén över- vakar efterlevnaden av barnkonventionen. 11.6.2 Möjlighet att överklaga SiS beslut För de barn och unga som placeras på de särskilda ungdomshemmen har SiS getts särskilda befogenheter (15–20 c §§ LVU), se avsnitt 11.1.1. De särskilda befogenheterna innebär möjligheter till bland annat in- skränkningar i rörelsefriheten genom vård på låsbar enhet, avskiljning eller vård i enskildhet, inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster eller att ta emot besök samt kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Dessa befogenheter förutsätter oftast beslut i enskilda fall och får användas endast om de står i rimlig pro- portion till syftet med åtgärden och är till barnets eller den unges bästa. Vissa, men inte alla, beslut i enskilda fall om användning av de särskilda befogenheterna kan överklagas till allmän förvaltningsdom- stol. De beslut som kan överklagas är beslut om: – Inskränkningar i rätten att använda elektroniska kommunika- tionstjänster eller ta emot besök (15 g, h, m, n §§ LVU) SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 885 – Vård på en låsbar enhet eller avskildhet i anslutning till dygns- vilan, avskildhet eller vård i enskildhet (15 § b, c, d §§ LVU) – Kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning (17 § LVU) – Skyldighet att lämna blod-, urin- utandnings-, saliv-, eller svett- prov (17 a § LVU) – Rumsvisitation (17 b § LVU) – Övervakning av brev och andra försändelser (19 § LVU) och – Förstörande eller försäljning av egendom (20 § LVU) Beslut om att omhänderta och förvara utrustning för elektroniska kommunikationstjänster för den unges räkning när ett beslut har fattats att vägra, begränsa, avlyssna eller på något annat sätt kontrol- lera användningen av sådana tjänster är inte överklagbara. Inte heller beslut om att besök villkoras av att besökaren genomgår kroppsvisi- tation kan överklagas. Detsamma gäller beslut om att omhänderta vissa farliga varor som narkotika, berusningsmedel eller annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Slutligen kan inte beslut om säkerhetskontroll med metalldetektor på sär skilda ungdomshem eller enskilda unga i syfte att eftersöka otillåtna före- mål överklagas. Vid överklagande av de särskilda befogenheterna enligt 42 § LVU ska offentligt biträde förordnas för den som är under 15 år och som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas (39 § LVU). 11.6.3 Möjlighet att överklaga till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) Förutom de nationella instanserna för klagomål och överklaganden finns även möjlighet att lämna klagomål till Europadomstolen. Dom- stolen har till uppgift att pröva klagomål om påstådda kränkningar av rättigheterna i Europeiska konventionen om de mänskliga rättig - heterna eller dess tilläggsprotokoll. Ett klagomål måste avse en kränk- ning som har drabbat klaganden personligen. Mål kan anhängiggöras hos domstolen först när alla nationella rättsmedel har uttömts. Europa- domstolens domar är bindande för den stat målet gäller, och Europa- Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 886 domstolen kan döma ut skadestånd till den klagande. Däremot är inte Europadomstolen en överinstans till svenska domstolar och myndigheter, och kan inte upphäva domar eller beslut som fattats av domstolar eller nationella myndigheter. 11.6.4 Försöksverksamhet med oberoende barnombud Sedan den 1 april 2025 gäller förordningen (2025:119) om statsbidrag till försöksverksamhet med oberoende barnombud. Förordningen bygger på ett förslag från utredningen om barns möjligheter att ut- kräva sina rättigheter.37 Försöksverksamheten omfattar verksamheter där en person som har fyllt 18 år stödjer, förklarar och underlättar ett barns delaktighet vid barnets kontakter med myndigheter. Om ett barn har fått stöd från ett oberoende barnombud får fortsatt stöd även ges under en begränsad tid efter det att den unge har fyllt 18 år. Målgruppen är barn med omfattande behov av stöd och som saknar tillräckligt sådant stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna. Stödet ska vara kostnadsfritt. Verksamheten är tänkt att tjäna som en brygga mellan enskilda barn, deras vårdnadshavare och myndigheter. Syftet är även att pröva verksamheten i en mindre skala, för att parallellt följa upp och utvärdera den.38 Statsbidrag kan lämnas till ideella föreningar eller stiftelser som inte är statliga eller kommunala. Socialstyrelsen har i uppdrag att för- dela statsbidrag samt att stödja och följa upp försöksverksamheten. För 2025 fördelade Socialstyrelsen totalt 18 000 000 kronor som stats- bidrag enligt förordningen.39 Socialstyrelsen ska senast den 30 mars 2029 lämna en skriftlig slutredovisning av uppdraget till Regerings- kansliet. 37 SOU 2023:40. 38 Regeringen Socialdepartementet (2025). Uppdrag till Socialstyrelsen att stödja och följa upp försöksverksamhet med oberoende barnombud, S2025/00404. 39 Socialstyrelsen (2025). 2025-06-25, dnr 9.1-24966/2025. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 887 11.7 Forskningen om klagomål inom sluten barn- och ungdomsvård I syfte att ge bättre underlag för våra förslag har vi gett David Pålsson, docent vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms univer - sitet, i uppdrag att sammanställa forskning om hantering av barns och ungas klagomål inom låst institutionsvård.40 I sammanställningen konstaterar David Pålsson att forskning om klagomålshantering inom låst institutionsvård – och samhällsvård över lag – är starkt begränsat, både nationellt och internationellt. Den litteratur som finns visar att barn i låst institutionsvård klagar i tämligen liten utsträckning och att klagomål, när de väl framförs, ofta leder till få direkta åtgärder. En stor del av den existerande forskningen rör därför förutsättningar för att barns klagomål ska tas om hand på adekvat vis och vilka de centrala hindren vanligen är. David Pålsson presenterar forskningen i fem teman: 1. Barns kunskap om sina rättigheter och klagomöjligheter, 2. Barns tilltro till klagomålssystem och rädsla för repressalier, 3. Personalens och institutionens roll samt förekomsten av grind- vakter, 4. Betydelsen av oberoende ombud, 5. Beslutsprocesser och hantering av klagomål. Det första temat i forskningen om klagomöjligheter är att det är fundamentalt att unga känner till sina rättigheter och möjligheter att klaga. Systematiska översikter visar att barn som har kontakt med den sociala barnavården generellt upplever att de har begränsad in- formation om vilka rättigheter de faktiskt besitter. Det är därför avgörande att säkerställa att unga överhuvudtaget känner till sina rättigheter och vad som utgör överträdelser av dem. Det framgår dock av studier att barns rättigheter tenderar att vara en underordnad fråga inom den låsta institutionsvården, bland annat eftersom personal kan ha otillräcklig kunskap och att riktlinjer på området ofta är otydliga. Ett hinder för barn är att klagomålssystem kan vara snåriga att förstå och inte alltid är anpassade efter barn. 40 Bilaga 4. Pålsson, David (2026) Klagomålshantering inom låst institutionsvård för barn och unga – ett kunskapsunderlag Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 888 Gällande tema två om barns tilltro till systemet och rädsla för repressalier anges att barn i institutionsvård kan ha liten tilltro till att myndigheter agerar på klagomål och att deras synpunkter tas om hand. Unga underutnyttjar möjligheten att klaga bland annat därför att de uppfattar det som poänglöst och inte tror att det föranleder konkreta åtgärder. I forskningen framgår vidare att det inte är ovan- ligt att barn i låst institutionsvård känner maktlöshet, eftersom deras klagomål kan röra sådant som är tillåtet, som till exempel fysiska begränsningar. Ungdomar kan också vara rädda för repressalier för den händelse att de klagar. I en studie framkom att unga ofta på för- hand väger risker och konsekvenser med att klaga och här inverkar faktorer som rädsla för repressalier, brist på förtroende för personal eller förväntningar på att deras synpunkter inte kommer att tas på allvar. Effektiva klagomålssystem kräver ett aktivt arbete med att skapa trygghet och tillit, så att ungdomar faktiskt vågar uttrycka sina behov och synpunkter. Det tredje temat, om personalens och institutionernas roll, är att möjligheten att klaga ofta är starkt beroende av den närmsta boende- miljön och personalens inställning till klagomål. Det förefaller som att ledning och beslutsfattare ofta har en alltför optimistisk bild av att barn i samhällsvård informeras om sina rättigheter och uppmuntras till att klaga. Det finns en risk att socialarbetare i kommuner och personal vid institutioner spelar ner klagomål för att i stället lösa missnöje vid sidan av formella klagomålssystem. Enligt forskningen finns här en överhängande risk att personal fungerar som grindvakter. Enligt kunskapsläget är det avgörande med en öppen institu tions- kultur som uppmuntrar barns aktiva deltagande och rätt att framföra klagomål. Identifierade hinder inkluderar bland annat hög arbets - belastning, personalomsättning och bristande utbildning. Det fjärde temat gäller oberoende klagomålsombud. Forskning visar att unga i regel är beroende av vuxenhjälp för att kunna klaga och att överklaganden är svåra att hantera utan ombud. Beträffande ombud pekar forskningen på att barn, när de är missnöjda, ofta önskar bistånd av oberoende ombud snarare än av personal vid institutioner. Ett viktigt skäl är att personal tenderar att ha lojalitet till verksam - heten. I studierna framställs klagomålsombud som en potentiellt viktig länk mellan unga och myndighete r för att företräda barns intressen och forskningen menar att erfarenheten av sådana ombud över lag är goda. Orsaker som kan leda till att barn och unga inte SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 889 använder ombudet är att de inte känner till att de har rätt till ett om- bud, att de ges begränsad information om beslutsprocessen och inte alltid upplever att ombuden är tillgängliga eller kan hjälpa dem i praktiken. Det femte temat rör hur barns klagomål faktiskt tas om hand och åtgärdas. Övergripande framgår att barn efterfrågar snabba besluts- processer och omgående hantering av klagomål. Långsamma proces- ser av överklaganden av särskilda befogenheter i domstol indikerar att sådana mekanismer inte fungerar som effektiva rättsmedel för barn. I fråga om tillsyn pekar studierna på att tillsyn kan främja re- flektion om hur institutioner bemöter barns klagomål och bidra till att fler rutiner införs, exempelvis regelbundna husmöten där barn ges möjlighet att framföra sina åsikter. Samtidigt har tillsyn svårt att konkret åtgärda individuella barns klagomål. En majoritet av b ar- nens synpunkter på institutionsvården rör aspekter som varken är reglerade eller kan påverkas externt, som stämningen på boendet, relationer till personal och andra ungdomar, tillgång till materiella resurser (till exempel datorer), möjlighet att delta i aktiviteter, träffa vänner samt påverka vilken mat som serveras. Just aspekter som rör självbestämmande i vardagen förefaller – som tidigare diskuterats – ha särskilt stor betydelse för unga i låst institutionsvård, vars frihet i stort ofta är kraftigt kringskuren. David Pålsson avslutar sin kartläggning med en diskussion kring vilka implikationer rapportens innehåll och slutsatser kan tänkas ha för framtagande av klagomålsinrättningar inom svensk låst insti- tutionsvård. Han konstaterar att det i Sverige identifierats problem gällande vem som ansvarar för barns och ungas klagomål. Det har över tid vuxit fram ett system som inte kan anses funktionellt för barn som önskar klaga på vården. De aktörer som i dag har centrala uppdrag för att kontrollera vården förefaller i olika avseenden ha svårigheter att åtgärda barns klagomål. Något som Pålsson anser särskilt bör påtalas är att det i likhet med många andra länder inte finns någon oberoende instans som enbart handlägger barns klago- mål. SiS kan ha svårt att utreda klagomål av det enkla skälet att myn- digheten ofta är en del i problemen och därför kan ha inneboende incitament att tona ner dem. Vidare förefaller det som att domstols- överklaganden inte är ett effektivt rättsmedel för barns klagomål, eftersom processer ofta är långsamma och sällan leder till upprät- telse. Kommunernas uppföljning och hur socialsekreterare agerar Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 890 på barns klagomål kan variera väsentligt, vilket innebär att barn i praktiken har olika tillgång till stöd i klagomålsprocesser. De natio- nella tillsynssystem som har etablerats lider också av kända brister i detta avseende på så vis att de fokuserar på organisatoriska brister snarare än barns individuella klagomål. Därför är det fullt naturligt att det reses allt starkare krav på inrättande av oberoende instanser eller ombud som hanterar klagomål. Det är dock inte tillräckligt att sådana oberoende instanser finns, utan klagomålssystemen behöver ha vissa egenskaper för att vara ända- målsenliga. Forskning pekar på att klagomålsinstanser bör innefatta såväl konsultation som stöd och ha mandat att åtgärda identifierade brister. Vidare bör instanserna kännetecknas av att information om rättigheter och klagomål är tydlig när det gäller vilka klagomål som kan hanteras, att det finns vuxna som kan bistå barn i processen, att beslut fattas skyndsamt, att resultat av utredningar återkopplas och att utfall leder till konkreta åtgärder för barnen eller, om detta inte är möjligt, åtminstone uppfattas som rimliga av barnen. Forsk ningen har relativt lite att säga om vilka specifika sanktionsmöjligheter dessa myndigheter bör vara utrustade med, liksom vilken typ av upprättelse de bör kunna bidra med för barn. Det är dock avgörande att klago- målssystem, för att ha legitimitet, inte uppfattas som tandlösa av barn och allmänheten. Vilket mandat ett klagomålssystem har är sanno- likt avgörande för om barn uppfattar det som meningsfullt att klaga. David Pålsson avslutar med att påminna om att system för klago- mål och tillsyn är instrument som aktiveras i efterhand, och att det naturligtvis är överordnat att vården organiseras på ett sätt som gör att missförhållanden inte uppstår överhuvudtaget. Viktiga förutsätt- ningar för att motverka uppkomsten av missförhållanden är faktorer som småskaliga hem, välavgränsade målgrupper och att barn med låg respektive hög risk eller alltför skilda problematiker inte vårdas tillsammans. För den låsta vården är det avgörande att restriktioner används återhållsamt och i syfte att skapa säkerhet, eftersom det annars utgör ett hot mot vårdkvaliteten. När det gäller faktorer som motverkar missförhållanden i vården är personalens roll central. Barns upplevelser av kvaliteten på låst institutionsvård är starkt beroende av den närmsta boendemiljön och hur personal utför vården. Staten bör därför vid sidan av oberoende klagomålsinrättningar satsa ansen- liga resurser på noggrann rekrytering av personal, höga krav på ut- bildning och löpande handledning. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 891 För placerade barn är den närmsta boendemiljön viktigast, inte att det finns formella system för tillsyn och klagomål. Tillsyn bidrar till ökad medvetenhet bland professionella och barn om barns rättig- heter och klagomöjligheter. Samtidigt leder inte ett starkt fokus på placerade barns formella rättigheter nödvändigtvis till bättre vård eller mer delaktighet i vardagen. Sannolikt är en stor del av sådant som barn sätter värde på och kan vara missnöjda med inte av sådan art att de kommer kunna föranleda formella åtgärder. Det finns här en risk att de mer vardagliga aspekterna av en institutionsvistelse inte tillmäts samma betydelse av myndigheter, eftersom de inte regleras i lag. Avslutningsvis framhåller David Pålsson att en förbättrad klago- målshantering och ökad respekt för barns rättigheter är centralt, men inte tillräckligt för att låst institutionsvård ska ha en chans att vara positiv för barn. Det är här avgörande att enbart barn som faktiskt är i behov av restriktioner placeras, att vården organiseras på så sätt att omvårdnad och behandling sätts i första rummet och att det finns ett kraftfullt stöd till barn och deras familjer efter en placering. 11.8 Behov av förändringar i fråga om barns och ungas rätt att komma till tals och att framföra klagomål 11.8.1 Vägarna för barn och unga i statlig samhällsvård att komma till tals, bli lyssnade på och framföra klagomål är inte tillräckliga Utredningens bedömning Barn och unga i statlig samhällsvård har en rätt att komma till tals och bli lyssnade på som inte förverkligas genom de funktioner som finns i dag. Dagens system är inte heller tillräckligt för att svara upp vid barns och ungas klagomål om missförhållanden inom den statliga barn- och ungdomsvården. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 892 Skälen för vår bedömning Rätten att komma till tals och bli lyssnad på Barnets rätt att komma till tals enligt artikel 12 i barnkonventionen är en av konventionens grundprinciper (se avsnitt 3.2.3). Enligt artikeln ska staten tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Detta ska åstadkommas genom att barnet, i alla dom- stolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet, särskilt bereds möjlighet att höras, antingen direkt eller genom en företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler. Barnrättskommittén beskriver att ”ska tillförsäkra” är en juridisk term med särskild styrka, som inte lämnar något utrymme för kon- ventionsstatens godtycke. Därmed är staterna strikt ansvariga för att genomföra lämpliga åtgärder i syfte att genomföra denna rättig- het i sin helhet för alla barn. Skyldigheten är tudelad: dels ska det finnas mekanismer för att få reda på barnets åsikter i alla frågor som rör barnet, dels ska dessa åsikter tillmätas betydelse.41 Barnrättskom- mittén förordar i fråga om alternativ vård inrättande av en kompetent granskningsorganisation, som till exempel en barnombudsman, som kontrollerar efterlevnad av de regler och förordningar som gäller för vården. Granskningsorganet ska ha obehindrad tillgång till institu- tioner där barn bor så att de oförmedlat kan höra barnets åsikter och för att granska i vilken utsträckning institutionen lyssnar till och beaktar barnets åsikter.42 Barn och unga på särskilda ungdomshem befinner sig i den mest ingripande form av institutionsvård vi har i den sociala samhällsvården i Sverige. De befinner sig i samhällsvård utan eget eller, i förekom- mande fall, vårdnadshavares samtycke, och ofta på platser långt från hemorten och sina sociala sammanhang. Under vårdtiden kan de om- fattas av ett antal olika former av begränsningar av sina personliga fri- och rättigheter. Dessa omständigheter medför att barnens och de ungas förutsättningar att komma till tals är särskilt kringskurna. Statens sätt att tillförsäkra barns rätt att komma till tals enligt barn- 41 UN, Committee on the Rights of the Child (2009). General comment no. 12 The right of the child to be heard, punkt 19. 42 UN (2009) punkt 97. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 893 konventionen behöver utformas med beaktande av dessa hinder. Vid våra kontakter med företrädare för IVO har det framförts att få av de barn och unga som kontaktar IVO:s barn- och ungdomslinje uppger sig känna till SiS interna klagomålsfunktion.43 Vid våra kontakter med SiS har det framförts att barn och unga säger sig få mindre återkopp- ling från IVO:s barn- och ungdomslinje när man hör av sig med klago- mål än man fått tidigare.44 Utifrån att detta är centrala vägar för barn och unga att göra sig hörda och få berätta för någon som lyssnar om sina upplevelser inom vården talar dessa beskrivningar av barns och ungas erfarenheter för att befintliga vägar inte är tillräckliga. Vi bedömer att det får anses tveksamt om dagens möjligheter att komma till tals och bli lyssnad på motsvarar vad barn har rätt till i fråga om att komma till tals och få sina åsikter beaktade i enlighet med barnkonventionen. Vi bedömer vidare att de förslag om en tydligare reglering av barns och ungas rätt att bland annat framföra sina åsikter som lämnas i regeringens lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga45, inte skulle innebära sådana förändringar att rätten att komma till tals därigenom vore fullt ut tillgodosedd. Som vi beskrivit i avsnitt 6.2.2 är vår bedömning att samma för- utsättningar bör gälla för unga som för barn inom den statliga barn- och ungdomsvården. Möjlighet att framföra klagomål I en vårdmiljö med de förutsättningar som statlig barn - och ung- domsvård innebär kan misstag och missförhållanden utgöra allvar- liga kränkningar av barns och ungas rättigheter. Barn och unga kan som grupp förutsättas ha svårare än vuxna att hitta vägar för att fram- föra klagomål vid missförhållanden. Den svårigheten kan i många fall antas vara än större för barn och unga i statlig samhällsvård, både utifrån individuella svårigheter och den miljö de befinner sig i. När samhället träder in på det sätt som görs vid statlig tvångsvård tar det följaktligen på sig ett stort ansvar för de barn och unga som vårdas. 43 Möte med IVO 2025-12-04. 44 Möte med SiS klagomålsfunktion 2025-11-27. 45 Regeringen (2026). Lagrådsremiss: För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhän- dertagande för vård av barn och unga, s. 40. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 894 Som vi redogjort för i avsnitt 11.2.1 har FN:s barnrättskommitté uppmanat Sveriges regering att säkerställa att barn kan uttrycka sina åsikter och höras inför beslut under hela deras vistelse vid alternativ omvårdnad, samt att det finns oberoende, tillgängliga och barnvän- liga klagomålsmekanismer för rapportering och upprättelse vid våld eller övergrepp mot barn inom alternativ omvårdnad. Barnkon ven- tionen innehåller inga bestämmelser om effektiva rättsmedel eller gottgörelse vid överträdelser av konventionen. Däremot har FN:s barnrättskommitté i sina allmänna kommentarer om allmänna åtgär- der för genomförandet av konventionen om barnets rättigheter ut- talat att detta krav är underförstått i konventionen och att det för att rättigheter ska vara meningsfulla måste finnas effektiva rättsmedel till upprättelse vid kränkningar av rättigheter46. Kommittén beskri- ver vidare: Barns särskilda ställning och beroendeställning gör det mycket svårt för dem att få tillgång till rättsmedel vid överträdelser av deras rättigheter. Därför måste staterna ägna särskild uppmärksamhet åt att säkerställa att det finns förfaranden för barn och deras företrädare som både är barnanpassade och effektiva. I dessa ska det ingå tillhandahållande av barnanpassad information, råd, advokathjälp, inklusive stöd för att föra talan i egen sak, och tillgång till oberoende förfaranden för att anmäla kränkningar, samt tillgång till domstolar, med nödvändig rättslig och övrig hjälp. När man finner att rättigheter har kränkts ska det finnas lämplig upprättelse, inklusive skadestånd, samt, vid behov, åtgärder för att främja fysisk och psykologisk återhämtning, rehabilitering och åter- anpassning. Vi anser i likhet med barnrättskommittén att det behöver finnas effektiva rättsmedel för upprättelse vid kränkningar av rättigheter, och anser att behovet av barnvänliga och oberoende förfaranden gör sig särskilt gällande beträffande barn och unga som vårdas utan sam- tycke. Möjligheten att framföra klagomål till en oberoende instans har särskilt starka rättssäkerhetsmotiv inom tvångsvården med de befogenheter vården möjliggör. Att få möjlighet att göra sig hörd och att få sina åsikter beaktade i frågor som berör en själv är en rättighet enligt artikel 12 i barnkonventionen. Frågan är då i vilken utsträck- ning befintliga klagomålssystem tillgodoser dessa behov. 46 UN Committee on the Rights of the Child, General comment no. 5 (2003). General measures of implementation of the Convention on the Rights of the Child, article 4, 42 and 44.6, CRC/GC/2003/5, punkt 24, Barnombudsmannens översättning, https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument/barnkonventionen/allmanna- kommentarer/allman-kommentar-nr-5.pdf [2026-06-25]. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 895 Om barn och unga vill framföra klagomål på åtgärder eller upp - levelser under sin vårdtid kan de vända sig till de funktioner och aktö- rer som har att ta emot klagomål och bedriva tillsyn som vi har beskri- vit i avsnitt 11.5 och 11.6 ovan. Internt handlar det om SiS interna instruktionen för medarbetare och den nationella klago målsfunk- tionen, och utanför myndigheten kan barn och unga vända sig till de tillsynsmyndigheter som har att granska SiS verksamhet; i första hand IVO men även JO och JK. I avsnitt 11.6.1 har vi beskrivit IVO:s barn- och ungdomslinje, dit barn och ungdomar upp till 21 år kan vända sig för att fråga om sina rättigheter eller berätta om sådant som inte fungerar i bland annat socialtjänsten. IVO utövar dock en riskbaserad tillsyn. Den infor- mation barn och unga lämnar när de kontaktar IVO används huvud- sakligen som underlag för de riskanalyser IVO gör, eller tillförs be- fintliga tillsynsärenden om sådana finns öppnade. Vid samtal med IVO har det framkommit att det endast vid enstaka tillfällen har skett att uppgifter som lämnats av barn eller unga har lett till tillsyn gällande de specifika uppgifterna. I avsnitt 11.5 har vi redogjort för den interna klagomålsfunktionen inom SiS, som tar emot klagomål från barn och unga, som därefter kan utredas centralt på huvudkontoret eller vid den institution där barnet eller den unge är placerad. Även om SiS organiserat klagomålsfunktionen centralt för att öka dess oberoende prägel, kan en intern funktion till sin natur inte anses oberoende. När det gäller de särskilt ingripande begränsningarna av fri- och rättigheter, de s.k. särskilda befogenheterna som regleras i 15–20 c §§ LVU kan merparten av besluten överklagas till domstol. Men möjlig- heten att överklaga gäller bara de särskilt reglerade befogenheterna. I de rapporter och granskningar vi redogjort för i avsnitt 11.2.2 framträder en bild där barn och unga uppfattar sig ha svårt att nå fram med klagomål. Det beskrivs att barn och unga upplever sig ha små möjligheter att få upprättelse för kränkningar de utsetts för och att de uttrycker hopplöshet kring att bli trodda. Den erfarenhet som barnen beskriver är att en anmälan inte leder till några konsekven- ser. Vid samtal med barn och unga framgick det att det rådde stor oklarhet om vad det innebär att klaga. Flera av ungdomarna vittnade om situationer där de påtalat allvarliga brister och klagat utan att något hade hänt. Ungdomar som varit i kontakt med IVO var frust- rerade över att de inte kunnat påverka myndigheternas hantering av deras ärenden. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 896 Begränsningarna i dagens system för klagomål bekräftas i den forskning vi redogjort för ovan i avsnitt 11.7. David Pålsson beskri- ver att det system som i dag vuxit fram inte kan anses funktionellt för barn som önskar klaga på vården. Sammantaget kan konstateras att varken IVO eller någon av de övriga tillsynsaktörerna har i uppdrag att ta emot eller utreda indi- viduella klagomål. När det gäller klagomål på annat än de reglerade särskilda befogenheterna finns det alltså ingen oberoende aktör vars uppdrag omfattar att utreda individuella klagomål från barn och unga rörande vården vid de särskilda ungdomshemmen. Vi bedömer, ut- ifrån de inskränkningar i barns och ungas rättigheter som kan vidtas vid särskilda ungdomshem, att frånvaron av en sådan klagomålsfunk- tion utgör en rättssäkerhetsrisk för de berörda barnen och ungdomarna. 11.9 Ett särskilt ombud för barn och unga 11.9.1 En oberoende funktion i form av ett särskilt ombud för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård Utredningens förslag Det ska inrättas en självständig funktion i form av ett särskilt ombud för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård vid Inspektionen för vård och omsorg. Det särskilda ombudet ska ha i uppdrag att bevaka barns och ungas rättigheter inom den statliga barn- och ungdomsvården genom att ge rådgivning och vägledning till enskilda barn och unga som vårdas eller har vår- dats vid ett statligt hem för barn och unga. Det särskilda om - budet ska även utreda och ta ställning i enskilda klagomål om missförhållanden. Att det särskilda ombudet ska finnas vid Inspektionen för vård och omsorg ska regleras i socialtjänstlagen. Det särskilda ombudets ansvar och närmare uppgifter ska regleras i social - tjänstlagen, socialtjänstförordningen och i myndighetsinstruk- tionen för Inspektionen för vård och omsorg. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 897 Skälen för vårt förslag Barns och ungas rätt att komma till tals behöver stärkas Som vi har beskrivit i avsnitt 11.8.1 är förutsättningarna för barn och unga i den statliga tvångsvården att komma till tals särskilt kring - skurna utifrån de omständigheter de befinner sig i. Statens skyldig- het att tillförsäkra barnens rätt att komma till tals är densamma som för andra barn, och behöver för att förverkligas anpassas utifrån de omständigheter som gäller inom den statliga barn - och ungdoms- vården. Barnen och ungdomarna vårdas utan samtycke och efter be- slut från myndigheter och domstolar. Ansvaret för att tillförsäkra rätten att komma till tals för en grupp som vårdas med det tvång som statlig barn- och ungdomsvård möjliggör får anses särskilt stort. Socialnämnden har som vi beskrivit i avsnitt 3.4.1 i uppdrag att noga följa vården i flera avseenden. Socialnämnden ska också utse en socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge, och som ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önskemål. Kommunernas uppföljning och hur socialsekreterare agerar på barns klagomål kan dock som vi refererar i avsnitt 11.7 variera väsentligt, vilket innebär att barn i praktiken har olika till- gång till stöd. Vi bedömer att staten behöver ta ett samlat och enhetligt ansvar för att barn och unga som vårdas i den statliga barn- och ungdoms- vården har en väg för att komma till tals och bli lyssnade till. Funk- tionen behöver utformas så att den kan ge enskilda barn och unga ett gott och omsorgsfullt bemötande, och sträva efter att barn och unga ska känna att de blivit lyssnade till och att det varit menings- fullt att ta kontakt. Funktionen bör ha i uppdrag att ge enskilda barn och unga rådgivning och vägledning utifrån vad barnet eller den unga personen berättar. Barns och ungas möjlighet att framföra klagomål behöver utvecklas Utöver, och som en del av, behovet att utveckla förutsättningarna för barn och unga i den statliga barn- och ungdomsvårdens att komma till tals bedömer vi, som vi redogjort för i avsnitt 11.8.1, att dagens system för klagomål behöver utvecklas. Det stora ingrepp i ett barns Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 898 eller ung persons fri- och rättigheter som ett omhändertagande för statlig tvångsvård vid ett särskilt ungdomshem innebär gör sådana möjligheter särskilt angelägna. Vi anser att det behövs en förstärk- ning av barns och ungas möjlighet att framföra klagomål och få dem utredda av en aktör som är oberoende från den som ger den statliga barn- och ungdomsvården. I likhet med FN:s barnrättskommitté anser vi att en sådan reglering bör innefatta ett system med en obe- roende och lättillgänglig klagomålsmekanism för barn och unga. Vid övervägandena om hur en sådan förstärkning bäst genomförs finns ett antal olika faktorer att beakta. Utifrån den forskning vi redogjort för i avsnitt 11.7 kan vi utläsa ett antal viktiga förutsättningar för att ett klagomålssystem för barn och unga ska vara ända måls- enligt. Barn och unga behöver ha god kännedom om sina rättigheter och möjligheter att klaga. De behöver uppleva att deras synpunkter tas om hand och leder till konkreta åtgärder, och inte föranleder repressalier. Den närmaste boendemiljön och dess personal behöver uppmuntra barn och unga att använda rätten att framföra klagomål. Det behövs hjälp av vuxna i samband med klagomål, och de ska vara oberoende från personalen. Barn och unga önskar också snabba be- slutsprocesser och omgående hantering av sina klagomål. Alternativ för utformning av en oberoende klagomålsfunktion I avsnittet ovan har vi beskrivit viktiga förutsättningar för ett ända- målsenligt klagomålssystem. En klagomålsfunktion kan utformas på olika sätt, och det finns flera exempel på hur det har gjorts i andra sammanhang. Som näraliggande exempel kan anges myndigheter som har en funktion med ett oberoende ombud, med olika uppdrag beroende på verksamhet och syfte. Hos Skatteverket finns ett så kallat allmänt ombud. Det allmänna ombudet infördes i samband med den reform som innebar att tio skattemyndigheter och Riksskatteverket slogs samman till en myndighet; Skatteverket. Att det ska finnas ett all- mänt ombud anges i 67 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244), där det också framgår att det allmänna ombudet utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Skatteverkets beslut som har betydelse för beskattningen eller något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna. Införandet av ombudet motiverades bland SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 899 annat av behovet av garantier för att taxeringarna ska bli rättvisa och likformiga. Det skulle enligt förarbetena kunna sägas vara ett system- fel om det allmänna inte kan överklaga ett beslut som direkt strider mot vad som är föreskrivet i lag.47 Ett liknande allmänt ombud finns för socialförsäkringen. Det all- männa ombudet för socialförsäkringen infördes på samma sätt som för Skatteverket i samband med en myndighetsreform, när Försäk- ringskassan bildades och övertog Riksförsäkringsverkets och de all- männa försäkringskassornas uppgifter. Regleringen utformades efter mönster av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Regleringen av det allmänna ombudet finns i socialförsäkringsbalken, där det i 2 kap. 2 § anges att det hos Försäkringskassan ska finnas ett allmänt ombud för socialförsäkringen. Vidare anges att regeringen utser det allmänna ombudet. Det allmänna ombudet får överklaga beslut av Försäkrings- kassan eller Pensionsmyndigheten. När det allmänna ombudet in - fördes motiverades detta främst utifrån behovet av att kunna föra vidare principiellt viktiga frågor till domstolsprövning, när Riksför- säkringsverket inte längre fanns kvar och en myndighet inte anses kunna överklaga sina egna beslut. Möjligheten att överklaga borde enligt förarbetena huvudsakligen användas då det krävdes för att utjämna en oenhetlig rättstillämpning på områden där behov av prejudikat var särskilt framträdande.48 Barn- och elevombudet på Skolinspektionen har en annan typ av uppdrag än ombuden på skatte- och socialförsäkringsområdena. Barn- och elevombudet har i uppdrag att tillvarata barns och elevers enskilda rätt. Funktionen regleras i förordningen (2011:556) med instruktion för Statens skolinspektion. I förordningens 12 § anges att det inom myndigheten ska finnas ett ombud för barn och elever som benämns Barn- och elevombudet. Vidare framgår det att Barn- och elevombu- det ska anställas av regeringen och att det inom Skolinspektionen ska finnas ett kansli för Barn- och elevombudet. Angående uppdraget föreskrivs det i förordningens 13 § att ombudet bland annat ska utföra de uppgifter som enligt 6 kap. skollagen (2010:800) ska om- besörjas av myndigheten när det gäller att tillvarata barns och elevers enskilda rätt. Skollagens 6 kap. gäller åtgärder vid kränkande behand- 47 Prop. 2002/03:99 Det nya Skatteverket, s. 253. 48 Prop. 2003/04:152 Anpassningar med anledning av en ny statlig myndighet för socialförsäk- ringens administration, s. 242 och 243. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 900 ling och innefattar regler om skadestånd och rättegång vid mål om skadestånd. En annan typ av förfarande är en reglerad skyldighet för tillsyns- myndigheten att utreda enskilda klagomål. En sådan skyldighet har IVO i dag för enskildas klagomål på hälso- och sjukvården. Det re- gleras i 7 kap. 10 § PSL att IVO efter anmälan ska pröva klagomål mot hälso- och sjukvården och dess personal. Skyldigheten att utreda ett klagomål gäller bland annat vid vissa allvarliga skador och händelser i tvångsvården, och gäller först sedan den klagande gett vårdgivaren möjlighet att hantera klagomålet (se 7 kap. 11 § PSL). Om IVO har utrett ett klagomål ska IVO i beslutet uttala sig om en åtgärd eller underlåtenhet av vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal stri- der mot lag eller annan föreskrift eller är olämplig med hänsyn till patientsäkerheten. Ett sådant beslut får inte fattas utan att anmäla- ren och den som klagomålet avser har beretts tillfälle att yttra sig över ett förslag till beslut i ärendet (7 kap. 18 § PSL). Ett närliggande alternativ har föreslagits av BO i en hemställan till Socialdepartementet om ytterligare befogenheter för Barnombuds- mannen.49 I denna hemställer BO om ytterligare befogenheter i form av rätt att få tillträde till lokaler och andra utrymmen som används för verksamheter som berör barn som skolor, HVB, särskilda ung- domshem, häkten och enheter för psykiatrisk tvångsvård, att utan hinder av sekretess hämta in handlingar och annat material från verk- samheter som berör barn, liksom upplysningar från personal i verk- samheten samt att samtala med barn som vill prata med BO utan krav på att vårdnadshavaren samtycker eller är närvarande under sam - talet. Vi har inte utrett eller tagit ställning till Barnombudsmannens hemställan eller om Barnombudsmannen skulle kunna få befogen- heter som liknar de vi föreslår för det särskilda ombudet. En fördel med att placera ombudet på IVO, vilket varit en utgångspunkt för oss, är att IVO redan har tillsynsansvaret över de särskilda ungdoms- hemmen. 49 Barnombudsmannen BO (2026). Hemställan om ytterligare befogenheter för Barnombuds- mannen 2026-02-19. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 901 Våra överväganden om alternativ för utformning Inledningsvis bedömer vi att en intern funktion för klagomål på SiS inte uppfyller målet om oberoende. Det gäller även om funktionen, som i dag, är centralt organiserad. Vi har övervägt en lösning mot - svarande den som finns på bland annat Skatteverket och som beskrivs ovan, med ett allmänt ombud placerat på den egna myndigheten, det vill säga i detta fall på SiS. En fördel med en sådan ordning är att klago- mål och utredning enklare kan föras vidare inom den egna myndig- heten och leda till snabbare åtgärder och förändringar. Det kan också antas att kunskapen om verksamheten och arbetssätt blir större om funktionen är placerad internt på myndigheten. Med större kunskap kan man förvänta sig djupare förståelse av framförda klagomål och därmed mer träffsäkra utredningar. Men de allmänna ombud som finns vid Skatteverket och för socialförsäkringen har inte i uppdrag att verka för rättssäkerhet för enskilda individer, utan att verka för en enhetlig rättstillämpning. En sådan lösning bedömer vi inte mot- svarar behovet av att barn och unga ska ha någonstans att vända sig där de individuella klagomål som framförs kan tas emot och utredas. Framför allt kan en funktion vid den egna myndigheten inte anses tillräckligt oberoende. Vi bedömer att det gäller även om funktionen skulle tillsättas separat och vara organiserad så att den är fristående från övriga myndigheten. Inte minst kan oberoendet bli otydligt för de barn och unga som funktionen vänder sig till, om den är placerad på samma myndighet som klagomålet avser. Den oberoende klago- målsfunktionen bör därför inte inrättas vid SiS. Vi anser att ett alternativ som till sin yttre utformning liknar den som i dag finns vid Barn- och elevombudet vid Skolinspektionen (se ovan) bättre motsvarar de centrala faktorerna för ett ändamålsenligt klagomålssystem som vi beskrivit ovan. En placering av funktionen inom nuvarande tillsynsmyndighet – IVO – uppfyller det formella kravet på oberoende gentemot den aktör som klagomål kan komma att avse. En placering vid befintlig tillsynsmyndighet framstår som logisk utifrån de uppgifter funktionen ska ha, och innebär att befintlig kunskap och erfarenhet på myndigheten kan tas tillvara. Inom myn- digheten finns kunskap om statlig barn- och ungdomsvård, gällande rätt och de verksamheter där barnen och de unga vårdas. Många barn och unga som är placerade inom den statliga barn - och ungdoms- vården känner till IVO:s roll som tillsynsaktör, så att vända sig till Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 902 en funktion vid IVO kan antas uppfattas som ett i någon mån in - arbetat och känt alternativ. Det får anses vara både logiskt och tyd- ligt, inte minst för barn och unga, att ett särskilt utpekat ansvar att utreda klagomål hanteras i nära anslutning till ansvarig tillsynsmyn- dighet. Samtidigt som en placering vid IVO har många fördelar, ser vi också risker med en sådan lösning. IVO har ett omfattande till synsupp- drag som kräver hårda prioriteringar. IVO:s tillsyn av socialtjänsten är huvudsakligen riskbaserad och inriktad på kvalitet i verk samhe- terna, inte på individers klagomål. En ytterligare faktor är den bild av barns och ungas upplevelser av kontakter med IVO som återges i avsnitt 11.8.1 och risken att bilden av att klagomål till IVO inte är meningsfulla lever kvar. Vi bedömer att den risken kvarstår trots det utvecklingsarbete i fråga om hur samtal med barn och unga genom- förs och återges som IVO bedriver (se avsnitt 11.6.1). Vi bedömer därför att funktionen bör inrättas som en självständig funktion i form av ett särskilt ombud med ett eget, avgränsat uppdrag, inom ramen för tillsynen vid IVO. Även om funktionen inte kommer att ha i uppdrag att formellt agera ombud för enskilda barn och unga bör begreppet användas, eftersom det tydligt signalerar syftet att verka för barns och ungas rättigheter i den statliga barn- och ungdomsvården. Hur det särskilda ombudets uppdrag ska regleras Det särskilda ombudets uppdrag riktar sig direkt mot barn och unga som vårdas i den statliga barn- och ungdomsvården. Vi bedömer att detta talar för att det särskilda ombudets placering och huvudsakliga syfte bör regleras i lag, i direkt anslutning till de övriga bestämmelser som gäller för IVO:s tillsyn. Detsamma gäller bestämmelser om om- budets beslut (se avsnitt 11.9.2) och att anmälaren inte kommer att vara part i ett ärende hos ombudet (se avsnitt 11.9.5). Övriga bestäm- melser om hur ombudet ska utföra sitt uppdrag lämpar sig i stället för reglering på förordningsnivå; i socialtjänstförordningen och i IVO:s myndighetsinstruktion. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 903 11.9.2 Det särskilda ombudet ska ge rådgivning och vägledning till enskilda barn och unga och pröva klagomål om missförhållanden Utredningens förslag Det särskilda ombudet ska ha i uppdrag att bevaka barns och ungas rättigheter vid de statliga hemmen för barn och unga. Detta ska göras genom rådgivning och vägledning till enskilda barn och unga och genom prövning av klagomål om missförhållanden från barn och unga. Det särskilda ombudet ska vid bedömning av vilka klagomål som ska utredas utgå från sitt uppdrag att bevaka barns och ungas rättigheter, med särskilt beaktande av om det misstänkta miss - förhållandet innebär risk för intrång i barnets eller den unges grundläggande fri- och rättigheter. Det särskilda ombudet får genom ett beslut i ett klago måls- ärende ta ställning till om en åtgärd eller underlåtenhet av Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård eller ett enskilt statligt hem för barn och unga strider mot en lag eller annan författning eller annars är olämplig. Skälen för våra förslag Vilket uppdrag ska det särskilda ombudet ha? Den nya ombudsfunktionen ska utgöra en särskild ingång för barn och unga som söker rådgivning, vägledning eller vill framföra klago- mål på vården vid de statliga hemmen för barn och unga. Vi bedömer att merparten av de kontakter som barn och unga tar med det särskilda ombudet kommer att hanteras via rådgivning och vägledning. Barn och unga ska få komma till tals, bli lyssnade på och kunna få råd kring sin situation och hur den kan hanteras framåt. I detta ligger att upplysa och ge kontaktinformation till andra aktörer som barnet eller den unge kan behöva kontakta. Ett gott bemötande, kunskap och erfarenhet av att samtala med barn och unga kommer därmed att vara av central betydelse. Till skillnad mot IVO:s tillsynsuppdrag i fråga om den statliga barn- och ungdomsvården och socialtjänsten i övrigt ska ombudets Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 904 uppdrag även innefatta att utreda och bedöma enskilda klagomål. Samtidigt är vår bedömning att det inte är möjligt eller lämpligt att ombudet får i uppgift att utreda alla klagomål som kommer in till ombudet. En jämförelse kan göras med handläggningstiderna i klagomåls- ärenden enligt PSL hos IVO som är långa, trots att IVO:s utrednings- skyldighet endast gäller vissa klagomål och som en typ av andra in- stans. Under första kvartalet 2025 var handläggningstiden för ett klagomålsärende 688 dagar i median.50 Risken för liknande handlägg- ningstider för klagomål på den statliga barn- och ungdomsvården är en tungt vägande faktor mot en skyldighet att utreda samtliga klago- mål av en viss typ. Handläggningen av ett klagomålsärende enligt PSL är vidare formaliserad på ett sätt som inte kan anses göra det enkelt och lättillgängligt för barn och unga i statlig samhällsvård. Ombudet behöver i stället ges förutsättningar att löpande utvär- dera och anpassa arbetssättet utifrån ändrade förhållanden och för- utsättningar, till exempel antalet ärenden och allvaret i de klagomål som kommer in till ombudet. Det särskilda ombudets verksamhet bör därför utgå ifrån ett uppdrag att bevaka barns och ungas rättig- heter, genom att utreda och ta ställning till vissa av de klagomål som inkommer från barn och unga. En avgränsning av vilka klagomål som kan komma i fråga för utredning och ställningstagande bör göras för att ringa in vilken typ av händelser eller upplevelser som är aktuella att vända sig till ombudet angående. Vi bedömer att det särskilda ombudet ska utreda klagomål som är av mer allvarlig karaktär. För denna typ av händelser eller upplevelser finns redan ett begrepp som används. Begreppet missförhållanden används i dag inom socialtjänst- lagstiftningen för situationer då socialnämnden kan behöva ingripa till ett barns skydd.51 Begreppet missförhållanden avser enligt i Social- styrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah såväl utförda handlingar som handlingar som någon av försummelse eller av annat skäl har underlåtit att utföra och som innebär eller har inneburit ett hot mot eller har medfört konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Vi bedömer att det är lämpligt att använda samma begrepp även här, eftersom det finns be- 50 Riksrevisionen (2025). IVO:s hantering av enskildas klagomål på hälso- och sjukvården RIR 2025:29, s. 23. 51 Anmälan om missförhållanden gällande barn definieras enligt Socialstyrelsens termbank som: (inom socialtjänst:) anmälan till socialnämnd om att socialnämnden kan behöva ingripa till ett barns skydd [2026-03-24]. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 905 fintlig kunskap om vad som avses med begreppet. Att samma begrepp används innebär ingen förändring av de skyldigheter som Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård har utifrån lex Sarah-regler- ingen. Det särskilda ombudet bör ges frihet att avgöra vilka klagomål, av dem som bedöms röra missförhållanden, som ska utredas av ombudet. Vid bedömningen av vilka klagomål som ska leda till utredning och ställningstagande ska ombudet utgå ifrån sitt uppdrag att bevaka barns och ungas rättigheter och särskilt beakta omständigheter som inne- bär risk för intrång i barnets eller den unges grundläggande fri- och rättigheter. Vi bedömer därmed att klagomål som gäller att barnet eller den unge har utsatts för hot, kränkningar, våld och tvångsåtgär- der som inte har stöd i lag kommer att få särskild prioritet inom om- budets verksamhet. I uppdraget att pröva klagomål om missförhållanden inom den statliga barn- och ungdomsvården ligger att klagomål som gäller frågor som ligger utanför Myndigheten för statlig barn - och ung- domsvårds uppdrag inte kommer bli föremål för en utredning av det särskilda ombudet. Där andra befintliga vägar för prövning och tillsyn finns ska dessa användas. Det kan till exempel gälla beslut i de delar de kan bli föremål för överklagande till domstol enligt 10 kap. 1 § lagen (2006:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Det utesluter dock inte att händelser i sam - band med en överklagbar tvångsåtgärd kan utredas av det särskilda ombudet, i den mån det gäller sådant som ligger utanför det som domstolen ska pröva. Vad gäller ombudets skyldighet att hjälpa barn och unga till rätt instans om ett klagomål kan prövas av någon annan än av det särskilda ombudet, se avsnitt 11.9.6. Klagomål som avser händelser där utredning pågår eller tidigare har utretts genom till exempel bedömning av en lex Sarah-anmälan eller genom utredning av JO, kommer sannolikt därmed inte bli aktuella för utredning av det särskilda ombudet. Om klagomål gäller sådant som kan utgöra brott behöver det särskilda ombudet förhålla sig till om det pågår en förundersökning vid bedömning av om ut- redning ska inledas och hur den i så fall ska bedrivas. Det ska dock aldrig vara en förutsättning för utredning av det särskilda ombudet att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård genom sin in- terna klagomålsfunktion gjort en bedömning av klagomålet. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 906 Vi bedömer inte att någon formell tidsgräns ska sättas för vilka klagomål som ska kunna utredas. Klagomål som avser sådant som inte går att utreda på ett meningsfullt sätt lär inte bli aktuella för ombudets utredning. Det gäller till exempel om klagomålet avser händelser som ligger långt tillbaka i tiden. Ju längre tid som gått från en händelse, desto större risk att minnesbilder blir otydliga och att personal inte arbetar kvar. Vad ska en utredning av ett klagomål resultera i? Ett återkommande begrepp i de underlag vi redogjort för i avsnitt 11.2 när det kommer till rätten att klaga, är att barn och unga ska ha rätt till upprättelse. Som exempel på upprättelse i underlagen nämns hjälp att föra talan i domstol för att utkräva skadestånd samt åtgärder för att främja återhämtning och rehabilitering. Forskningen har, som vi beskrivit i avsnitt 11.7, inte så mycket att säga om vilka specifika sanktionsmöjligheter en klagomålsfunktion bör ha, eller vad en upprättelse bör bestå i. Det är dock avgörande att klagomålssystemet inte uppfattas som tandlöst av barn och allmän- heten. Vilket mandat ett klagomålssystem har är sannolikt avgörande för om barn uppfattar det som meningsfullt att klaga. Forskningen pekar också på vikten av att resultat av utredningar återkopplas och att utfall leder till konkreta åtgärder för barnen eller, om detta inte är möjligt, åtminstone uppfattas som rimliga av barnen. Vid kontakt med företrädare för Barn- och elevombudet har vi efterfrågat deras bedömning av vad barn lyfter som den viktigaste upprättelsen. Deras bedömning var att många upplever att det vik- tigaste är att det konstateras att det som hänt varit fel, men att det för andra är skadeståndet som är viktigast.52 Vi bedömer inte att ombudet – i vart fall i ett första skede – bör ges i uppdrag att utge eller specifikt verka för ekonomisk kompen - sation för barn och unga. Vår bedömning är att ombudets verksam- het i första hand ska vara inriktat på att se till att barn och unga kan komma till tals och bli lyssnade på, av någon som har kompetens inom området och kan bistå med rådgivning och vägledning. Vi bedömer att en funktion med ekonomisk kompensation skulle kunna komma att inriktas framför allt på frågor om vad som utgör underlag för 52 Möte med Barn- och elevombudet – Skolinspektionen 2026-04-01. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 907 sådan eller ej. Vår bedömning är även att sådana utredningar skulle kräva omfattande och tidskrävande utredningar och processer, och därmed leda till längre väntetider och mindre återkoppling till en - skilda barn och unga. Vi tror inte heller att en ekonomisk ersättning är det som nödvändigtvis ger barnet eller den unge störst upplevelse av att ha blivit lyssnad på och tagen på allvar. Det finns också redan i dag ett system för ansökan om ersättning i vissa fall via Justitie - kanslern, se avsnitt 11.6.1. Vi föreslår i stället en funktion med fokus på att lyssna på barn och unga, med möjlighet att inleda utredning och göra en bedömning av om det som barnet eller den unge varit med om utgör en åtgärd eller underlåtenhet av Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård eller ett enskilt statligt hem för barn och unga som strider mot lag eller annan författning eller på annat sätt är olämpligt. Det kom- mer att bli upp till det särskilda ombudet att, utifrån inkomna klago- mål och ramarna för sitt uppdrag att bevaka att barns och ungas rättigheter inte kränks, utveckla viss vägledning inom ombudets verksamhetsområde. På så vis kan besluten även leda till ett lärande. Vår bedömning är att en tydlig väg för att göra sig hörd, och att kunna få sina upplevelser utredda, bekräftade och synliggjorda, utgör en form av upprättelse. Ett ställningstagande från det särskilda ombudet kan också kunna fungera som underlag vid ansökan om ersättning från Justitiekanslern. För att barn och unga som framför klagomål ska uppfatta att kon- takterna med det särskilda ombudet är meningsfulla, behöver pro- cesserna vara anpassade för barn och unga, se vidare avsnitt 11.9.5 nedan. 11.9.3 Vem ska kunna framföra klagomål? Utredningens förslag Barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett statligt hem för barn och unga och barnens vårdnadshavare ska kunna fram- föra klagomål till det särskilda ombudet. Det ska inte finnas någon åldersgräns för att kunna framföra klagomål. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 908 Skälen för vårt förslag Både den som vårdas i dag och den som tidigare vårdats kan klaga Syftet med den nya ombudsfunktionen är bland annat att ta emot klagomål gällande den statliga vården, och att ge möjlighet till upp- rättelse genom att höra och i förekommande fall bekräfta att någon blivit felaktigt behandlad. Behovet för enskilda barn och unga att kunna lämna klagomål kan förväntas kvarstå även efter att vården upphört. Rätten att lämna klagomål bör därför gälla även efter att barnet eller den unge skrivits ut från hemmet. Ingen åldersgräns Alla barn och unga som är eller har varit placerade på ett statligt hem för barn och unga ska ha möjlighet att lämna klagomål till det särskilda ombudet. Det innebär att även yngre barn kan komma att omfattas av klagorätten. Vi bedömer att samtliga barn, oavsett ålder, i den berörda gruppen ska ha möjlighet att framföra klagomål till det särskilda ombudet, och inte ska behöva företrädas av vårdnadshavare för att en utredning ska kunna inledas av ombudet. Att möjligheten ska finnas för alla barn får anses centralt för en reglering som har som syfte att komma till tals och bli hörd i fråga om möjliga missförhållanden. Även barnets vårdnadshavare bör, utifrån sitt ansvar för barnets personliga förhål- landen enligt 6 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken ha möjlighet att fram- föra klagomål. Vi kommer att föreslå en process som innebär att barn och unga eller vårdnadshavare som lämnar klagomål inte kommer att bli parter i ett ärende hos det särskilda ombudet, se avsnitt 11.9.5. Det kommer enligt vår bedömning möjliggöra en process som är bättre anpassad för barn och unga. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 909 11.9.4 Hur ska ombudsfunktionen vara utformad? Utredningens förslag Det särskilda ombudet ska vara oberoende och utses av Reger - ingen. Inom Inspektionen för vård och omsorg ska det finnas ett kansli för ombudet som ansvarar för beredning av ärenden, administration och därmed sammanhängande uppgifter i den om- fattning som behövs. Ombudet ska ha möjlighet att låta någon annan tjänsteman vid kansliet utföra ombudets arbetsuppgifter när ombudet är förhindrad att göra det. Skälen för vårt förslag Det särskilda ombudet ska ha ett särskilt uppdrag inom IVO:s tillsyn över socialtjänsten. Det särskilda ombudet ska bevaka att barns och ungas rättigheter inte kränks i den statliga barn- och ungdomsvården genom att ge rådgivning och vägledning samt utreda och ta ställning i enskilda klagomål gällande missförhållanden. Det särskilda ombudets uppdrag skiljer sig på så vis från IVO:s övriga tillsyn genom att upp- draget omfattar enskilda klagomål från barn och unga avseende vården vid de statliga ungdomshemmen. Det särskilda ombudets uppdrag kommer dock att ha sin grund i delvis andra skäl än vad som gäller för tillsynsmyndigheten i övrigt. Det särskilda ombudets uppdrag är särskilt föranlett av barns och ungas rätt att få komma till tals och bli hörda i en situation där de är tvångsomhändertagna i statlig vård. Även om det särskilda om - budets verksamhet i förlängningen kan antas ge förutsättningar för en mer kvalitativ vård generellt, är det primära uppdraget att vara en kanal för enskilda barn och unga för att komma till tals. Vi bedömer att detta uppdrag skiljer sig åt från IVO:s övriga verksamhet i fråga om tillsyn av socialtjänsten i sådan utsträckning att det finns anled- ning att tydligt skilja uppdragen åt. Vi bedömer därför att det sär- skilda ombudet bör tillsättas av regeringen och inrättas som en fri- stående funktion vid IVO. Att funktionen är oberoende av IVO:s övriga tillsynsuppdrag har betydelse för funktionens roll och legi- timitet, både internt inom IVO och externt gentemot de barn och unga som kan komma att vända sig till ombudet. Ett internt obero- ende behövs bland annat för att värna uppgiften gentemot det breda Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 910 uppdrag IVO har i övrigt. På socialtjänstens område har myndig - heten inte samma vana som på hälso- och sjukvårdens område att utreda enskilda klagomål, utan arbetar huvudsakligen med riskbase- rad tillsyn utifrån ett omfattande inflöde av uppgifter. Att ta emot klagomål från enskilda barn och unga och utreda dessa klagomål är resurskrävande, och ger inte självklart störst utdelning i fråga om effekt för kvaliteten inom socialtjänsten. Vi ser därför en risk för att uppgiften att ta emot enskilda klagomål sk ulle kunna komma att nedprioriteras vid myndighetens planering. Vi bedömer också att en oberoende funktion ger större utrymme för det särskilda ombudet att utreda barns och ungas klagomål utifrån egna bedömningar som utgår ifrån den rättighetsaspekt som uppdraget är uppbyggt utifrån. För de barn och unga som kan komma att vända sig till det särskilda ombudet bedömer vi att det skickar en tydlig signal om betydelsen av deras synpunkter att det inrättas en funktion som är till enbart för dem. Att det särskilda ombudet tillsätts av regeringen innebär också att denne får ett tydligare ansvar gentemot och närmare kontaktväg till regeringen som uppdragsgivare. Detta bedömer vi ökar möjlig- heten att på ett enkelt sätt signalera behov inom den statliga barn- och ungdomsvården direkt till ansvariga. Det särskilda ombudet ska ha tillgång till ett eget kansli med den kompetens som behövs för att bistå ombudet. Kansliet ska bistå om- budet med att handlägga och administrera frågor som det särskilda ombudet har att ansvara för. Det kommer bli särskilt viktigt att det inom kansliet finns den kompetens och personliga lämplighet som behövs för att föra samtal med barn och unga i statlig samhällsvård. Kansliet bör innefatta eller på annat sätt ha tillgång till kompetens kring hur man för samtal med barn och unga i svåra situationer, ofta med funktionsnedsättning och psykisk ohälsa. För att arbetet ska kunna löpa smidigt ska ombudet ha möjlighet att kunna låta någon annan tjänsteman vid sitt kansli utföra ombudets arbetsuppgifter när ombudet är förhindrad att göra det. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 911 11.9.5 Handläggning av klagomål Utredningens förslag Det särskilda ombudet ska ta ställning till om ett klagomål ska utredas eller inte inom två veckor från det att klagomålet kom- mit in till ombudets kansli. Den som anmäler ett klagomål till det särskilda ombudet ska inte ha ställning som part i ärendet. Det särskilda ombudets beslut ska inte gå att överklaga. Inkomna klagomål som inte utreds av det särskilda ombudet ska överlämnas till berörd enhet inom Inspektionen för vård och omsorg som underlag för myndighetens ordinarie tillsyn och risk- analys. Om det särskilda ombudet i sitt arbete får del av uppgifter som kan ha betydelse för tillsynen, ska berörd enhet inom Inspektionen för vård och omsorg underrättas om detta. Om ett klagomål kan prövas av någon annan myndighet än av det särskilda ombudet ska ombudet, på lämpligt sätt, hjälpa barnet eller den unge till rätt instans. I praktiken handlar det då om att hänvisa barnet eller den unge till rätt instans på ett för barnet eller den unge enkelt och tydligt sätt. Utredningens bedömning Klagomål bör kunna framföras såväl skriftligt som muntligt. Det bör ankomma på det särskilda ombudet att bedöma och informera om formerna för en anmälan och vad en anmälan om klagomål närmare bör innehålla. Skälen för vårt förslag Ett skyndsamt ställningstagande till om utredning ska inledas När ett barn eller ung person kontaktar det särskilda ombudet och det framkommer att han eller hon önskar lämna ett klagomål behöver ombudet ta ställning till om informationen talar för att en utredning ska inledas. Ombudet kommer då att behöva ta reda på om den kla- Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 912 gande vårdas eller har vårdats på ett statligt hem för barn och unga och om innehållet i klagomålet är av sådan art att det bör utredas, se vidare nedan. Vi bedömer att tidsaspekten för återkoppling på ett inlämnat klagomål är av särskild vikt när det är barn och unga som berörs. Det ska därför regleras att ombudet ska ta ställning till om en utredning ska inledas eller inte inom två veckor från det att klago- målet inkommit. Hur det särskilda ombudet agerar gentemot det barn eller den unga som anmält klagomål i de fall utredning inte inleds är av stor betydelse för hur processen kommer att uppfattas av den som har anmält ett klagomål. Om klagomålet inte leder till en utredning av ombudet bör den som har lämnat klagomål på lämpligt sätt få åter- koppling på hur informationen har hanterats, och om möjligt även få besked om varför ombudet inte har inlett en utredning med an - ledning av uppgifterna. Det särskilda ombudet behöver därför lägga stor vikt vid hur sådan information kommuniceras. Informationen behöver lämnas på ett individanpassat och tydligt sätt. En viktig upp- gift för ombudet kommer att bli att eftersträva att utforma hanter- ingen på ett sådant sätt att barn och unga känner sig lyssnade till och tagna på allvar, oavsett om utredning inleds eller inte. Information som är individuellt anpassad och ett inlevelsefullt och gott bemötande kommer att bli centralt. Det framstår dock inte som nödvändigt att införa särskild författningsreglering av att information till och annan kontakt med barn och unga med anledning av ett klagomål ska ut - formas efter barnets individuella omständigheter och förhållanden. Det måste i stället anses följa av överordnad reglering, bland annat principen om barnets bästa i artikel 3 i barnkonventionen, och av 6 § förvaltningslagens (2017:900), FL, krav på myndigheter att er - bjuda enskilda anpassad hjälp och service. Trösklarna för att lämna klagomål bör hållas så låga som möjligt. De barn och unga som kan komma att lämna klagomål kan variera i ålder och i fråga om sin förmåga att uttrycka sig i skrift. Även om ett skriftligt förfarande har fördelar genom att det kan leda till ökad konkretisering och tydlighet, bedömer vi att nackdelarna i form av hinder för att söka kontakt väger över. Det bör därför vara möjligt att framföra klagomål såväl skriftligt som muntligt. Det bör ankomma på det särskilda ombudet att bedöma och informera om formerna för en anmälan och vad en anmälan om klagomål närmare bör innehålla. SOU 2026:52 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården 913 Det särskilda ombudet behöver även i övrigt se till att ha kontakt- vägar som är så enkla och anpassade för målgruppen som möjligt. Det kan till exempel handla om olika former av kontaktvägar i form av telefon, e-post och chatt, och att telefontider ska vara anpassade ut- ifrån de tider barn och unga har möjlighet att höra av sig, det vill säga utanför skoltid. Allmänt om handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheter I förvaltningslagens inledande bestämmelser regleras lagens tillämp- ningsområde. Lagen gäller för handläggning av ärenden hos förvalt- ningsmyndigheterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna. Bestämmelserna om grunderna för god förvaltning i 5–8 §§ ska tillämpas även i annan förvaltningsverksamhet hos för- valtningsmyndigheter och domstolar. Förvaltningslagen innehåller inte någon definition av vad som är ett ärende. De flesta av bestämmelserna i lagen gäller dock enbart för handläggning av ärenden (1 § FL). I förarbetena till lagen anges att det som kännetecknar ett ärende är att det regelmässigt avslutas genom ett beslut av något slag.53 Lagen är subsidiär i förhållande till avvik- ande bestämmelser i en annan lag eller en förordning (4 §). I lagens följande avsnitt anges grunderna för god förvaltning vad gäller legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), service (6 §), tillgänglighet (7 §) och samverkan med andra myndigheter (8 §). Det är dessa bestämmelser som enligt 1 § FL även ska tillämpas i förvalt- ningsmyndigheters och domstolars faktiska handlande. Efter detta följer de allmänna kraven på handläggningen av ären- den, bland annat vad gäller formerna för handläggningen (9 §), parts- insyn i ärendet (10 §), åtgärder vid dröjsmål i handläggningen (11 och 12 §§), rätt till tolk och översättning (13 §), möjligheten att anlita ombud eller biträde (14 och 15 §§) och jäv (16–18 §§). I 19–22 §§ FL regleras hur ärenden inleds och vilka åtgärder som ska vidtas när handlingar lämnas in. Detta avsnitt följs av bestämmel- ser om beredningen av ärendet (23–27 §§). Bland annat ska myndig- heten ge en enskild part möjlighet att lämna uppgifter muntligt om han eller hon så önskar (24 §). Myndigheten ska även, såvida det inte är uppenbart obehövligt eller någon angiven undantagssituation före- 53 Se prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 286. Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården SOU 2026:52 914 ligger, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att yttra sig över materialet (25 §). Bestämmelserna om hur myndigheten fattar beslut och hur detta ska dokumenteras och meddelas med mera samt när detta får verk- ställas återfinns i 28–35 §§ FL. Bland annat anges att varje skriftligt beslut ska innehålla vissa uppgifter om vem som är beslutsfattare och vem som medverkat i den slutliga handläggningen (31 §) och att ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppen- bart obehövligt (32 §). Ett fattat beslut får eller ska ändras eller rättas av myndigheten ut- ifrån de förutsättningar som anges i 36–39 §§ FL. Exempelvis anges att en myndighet ska ändra ett beslut som den har meddelat som första instans om den anser att beslutet är uppenbart felaktigt i något väsentligt hänseende på grund av att det har tillkommit nya omstän- digheter eller av någon annan anledning, och beslutet kan ändras snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part (38 §). Bestämmelser om överklagande av beslut finns i 40–48 §§. I be- stämmelserna föreskrivs bland annat att ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt får överklagas till allmän förvaltningsdomstol av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (40–42 §§). En överinstans kan också enligt 49 § FL under vissa förutsättningar förelägga en myn- dighet att snarast eller inom viss tid avgöra ett ärende. Förvaltningslagens tillämplighet i det särskilda ombudets verksamhet Förvaltningslagens primära syfte är att värna den enskildes rättssäker- het. När det är oklart om förvaltningslagen är tillämplig får myndig- heten enligt uttalanden av JO ytterst ställa frågan om det krävs från rättssäkerhetssynpunkt att reglerna i lagen tillämpas. Avseende till- synsmyndigheter har JO tidigare uttalat att om det av reglering eller på annat sätt framgår att en sådan myndighet ska hantera klagomål från enskilda, talar övervägande skäl för att ett klagomål bör med- --- [Remiss - Betänkandet En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52) volym 3.pdf] Betänkande av Utredningen om en reform av den statliga barn- och ungdomsvården Stockholm 2026 SOU 2026:52 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården Volym 3 SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument. Svara på remiss – hur och varför Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1. Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser. Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Multiply Solutions Tryck och remisshantering: Multiply Solutions, Stockholm 2026 ISBN 978-91-525-1591-4 (tryck) ISBN 978-91-525-1592-1 (pdf) ISSN 0375-250X Innehåll VOLYM 1 Sammanfattning ................................................................ 29 Sammanfattning för barn och unga ...................................... 67 1 Författningsförslag ..................................................... 79 1.1 Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ........... 79 1.2 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) ...... 86 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ....... 87 1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn ................................................................... 89 1.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ....................................................... 91 1.6 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ................ 94 1.7 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ............................................................................... 108 1.8 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400).............................................................................. 110 1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ................ 123 Innehåll SOU 2026:52 1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ..................................................................... 133 1.11 Förslag till förordning med instruktion för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ............... 151 1.12 Förslag till förordning om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ....................................................... 156 1.13 Förslag till förordning om ändring i tandvårdsförordningen (1998:1338) ................................. 158 1.14 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ......................................................................... 159 1.15 Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ............................... 160 1.16 Förslag till förordning om ändring i gymnasieförordningen (2010:2039) .................................. 168 1.17 Förslag till förordning om ändring i skolförordningen (2011:185) ............................................................................. 171 1.18 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg ................................................................... 174 1.19 Förslag till förordning om ändring i hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) ........................................ 177 1.20 Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2025:468) ................................. 178 2 Utredningens uppdrag och arbete .............................. 203 2.1 Utredningens uppdrag ......................................................... 203 2.1.1 Reformera den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation ........ 204 SOU 2026:52 Innehåll 2.1.2 Stärka barnrätts- och rättssäkerhetsperspektivet inom den statliga barn- och ungdomsvården ................ 205 2.1.3 Se över hur den statliga barn- och ungdomsvården bäst kan differentieras och bli mer ändamålsenlig ..................................... 205 2.1.4 Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens del i vårdkedjan ...................................................... 206 2.1.5 Förbättra tillgången och rätten till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården ................ 206 2.1.6 Se över den statliga barn- och ungdomsvårdens skolverksamhet ......................... 207 2.1.7 Förbättra vård- och boendemiljön inom den statliga barn- och ungdomsvården ................. 207 2.1.8 Utreda behovet inom den statliga barn- och ungdomsvården av att kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga .................................. 208 2.1.9 Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens möjligheter att följa upp verksamheten ............... 209 2.1.10 Se över behovet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling för den framtida myndigheten .................................... 209 2.2 Utredningens arbete ............................................................. 210 2.2.1 Utgångspunkter för utredningen ......................... 210 2.2.2 Expertgrupp ........................................................... 211 2.2.3 Särskilt om erfarenheter och synpunkter från barn och unga ................................................. 211 2.2.4 Dialog med andra utredningar .............................. 211 2.2.5 Dialog med andra aktörer ..................................... 212 2.2.6 Dialog med SiS ....................................................... 213 2.2.7 Internationella utblickar ........................................ 213 2.2.8 Kunskapssammanställning .................................... 214 2.2.9 Gällande rätt i förhållande till förslag om ny lag om omhändertaganden av barn och unga ....... 214 Innehåll SOU 2026:52 3 Rättsliga utgångspunkter .......................................... 215 3.1 Inledning ............................................................................... 215 3.2 Mänskliga rättigheter för barn och unga – de grundläggande fri- och rättigheterna ........................... 216 3.2.1 Allmänt om mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter ................ 216 3.2.2 Europakonventionen ............................................ 217 3.2.3 Barnkonventionen ................................................. 221 3.2.4 FN:s barnrättskommitté ....................................... 227 3.2.5 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning .................................... 229 3.2.6 EU:s rättighetsstadga ............................................ 231 3.2.7 Regeringsformen ................................................... 233 3.3 Rättssäkerhet ........................................................................ 235 3.3.1 Inledande anmärkningar ....................................... 235 3.3.2 Allmänt om rättssäkerhetsbegreppet ................... 236 3.3.3 Legalitetsprincipen ................................................ 237 3.3.4 Objektivitetsprincipen .......................................... 239 3.3.5 Proportionalitetsprincipen ................................... 240 3.3.6 Offentlighetsprincipen ......................................... 243 3.4 Lagstiftning om barn och unga i samhällsvård ................... 244 3.4.1 Socialnämndens ansvar ......................................... 244 3.4.2 Tvångsvård av barn och unga ............................... 251 3.4.3 SiS ansvar för vården enligt myndighetens instruktion ............................................................. 257 4 Statens institutionsstyrelse – då och nu ...................... 259 4.1 Myndighetens historik ......................................................... 259 4.1.1 Vägen till dagens statliga barn- och ungdomsvård ......................................................... 259 4.1.2 Bildandet av Statens institutionsstyrelse ............. 266 4.1.3 Omorganisering till en mer ändamålsenlig organisation 2023 .................................................. 269 4.2 Myndighetens uppdrag ......................................................... 275 4.2.1 Uppgifter ............................................................... 275 SOU 2026:52 Innehåll 4.3 Myndighetens anställda ........................................................ 276 4.3.1 Antal ....................................................................... 276 4.3.2 Löner ...................................................................... 277 4.3.3 Kompetensförsörjning .......................................... 278 4.4 Barn och unga på särskilda ungdomshem ............................ 278 4.4.1 Statistik om placeringar ......................................... 278 4.4.2 Mer om barn och unga på särskilda ungdomshem.......................................................... 284 4.5 Myndighetens ledning och styrning .................................... 286 4.6 Huvudkontoret ..................................................................... 287 4.6.1 Huvudkontorets avdelningar ................................ 288 4.6.2 Nationella avdelningar........................................... 290 4.7 De särskilda ungdomshemmen ............................................ 300 4.7.1 De särskilda ungdomshemmens organisation ..... 301 4.7.2 Avdelningstyper..................................................... 307 4.7.3 Säkerhetsnivåer ...................................................... 309 4.7.4 Beskrivning av de särskilda ungdomshemmen 2026 ......................................... 310 4.7.5 Pågående verksamhetsutveckling inom de särskilda ungdomshemmen..................... 319 4.8 Lokalbestånd och platskapacitet .......................................... 321 4.8.1 Särskilda krav på lokaler för särskilda ungdomshem.......................................................... 321 4.8.2 SiS lokalbestånd ..................................................... 322 4.8.3 Om platskapacitet och beläggningsgrad .............. 325 4.9 Budget och finansiering ........................................................ 332 4.9.1 Budget .................................................................... 332 4.9.2 Finansiering............................................................ 333 5 Vårdkvalitet i den statliga barn- och ungdomsvården ... 335 5.1 Utredningens uppdrag .......................................................... 335 5.2 Hur har vi genomfört vår kartläggning? .............................. 336 5.2.1 Vår informationsinhämtning ................................ 336 Innehåll SOU 2026:52 5.2.2 Vad är vårdkvalitet i statlig barn- och ungdomsvård? ....................................................... 337 5.2.3 Sammanfattning vårdkvalitet ................................ 342 5.3 Tidigare granskningar, rapporter och undersökningar ....... 343 5.3.1 Några inledande anmärkningar ............................ 343 5.3.2 Granskningar och rapporter från statliga myndigheter........................................................... 344 5.3.3 Granskning av FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté) ................. 385 5.3.4 Granskningar och rapporter från intresseorganisationer ........................................... 386 5.4 Tidigare statliga utredningar ................................................ 391 5.4.1 Inledning ................................................................ 391 5.4.2 Utredningen om barn och unga i samhällets vård (S 2021:06)................................. 392 5.4.3 Utredningen om HVB för barn och unga (S 2024:03) ............................................................. 395 5.4.4 Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU (S 2023:13) ................................................. 397 5.5 Resultaten av våra undersökningar ...................................... 400 5.5.1 Inledning ................................................................ 400 5.5.2 Formerna för vår kunskapsinhämtning ............... 401 5.5.3 Barns och ungas röster .......................................... 404 5.5.4 Röster från verksamheten ..................................... 411 5.6 Hur och varför brister kvaliteten i den statliga barn- och ungdomsvården? ............................................................ 418 5.6.1 Inledning ................................................................ 418 5.6.2 Övergripande utmaningar och omvärldsförändringar............................................ 419 5.6.3 Ett otydligt uppdrag ............................................. 420 5.6.4 De rättsliga ramarna för den statliga barn- och ungdomsvården är inte tillräckliga ................ 422 5.6.5 Det saknas rätt kompetens inom den statliga barn- och ungdomsvården ................ 423 5.6.6 Bristande tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård .......................................................... 425 SOU 2026:52 Innehåll 5.6.7 Styrningen och organisationen är inte ändamålsenlig ......................................................... 426 5.6.8 Lokalerna ger inte förutsättningar för god vård .................................................................. 429 5.6.9 Det finns inte rätt förutsättningar att hantera nödvändig information för en god, sammanhållen och säker vård ................... 431 5.6.10 Vårdkvaliteten inom SiS är beroende av den övriga vårdkedjan ....................................... 432 5.6.11 Konsekvenserna för barn och unga ...................... 434 VOLYM 2 6 En reform av den statliga barn- och ungdomsvården .... 439 6.1 Reformbehovet ..................................................................... 439 6.1.1 Uppdraget .............................................................. 439 6.1.2 Orsaker till kvalitetsbrister i vården ..................... 440 6.1.3 En genomgripande reform är nödvändig ............. 441 6.1.4 En kommentar om internationella jämförelser .... 441 6.2 Övergripande inriktningar i reformarbetet ......................... 443 6.2.1 Fyra övergripande inriktningar ............................. 443 6.2.2 Att säkerställa barnets och den unges bästa......... 444 6.2.3 Att tydliggöra statens ansvar för viss barn- och ungdomsvård ............................ 448 6.2.4 Att stärka förutsättningarna för det vårdande uppdraget ............................................... 460 6.2.5 Att fastställa tydliga regler som effektivt styr vården .............................................................. 477 6.3 Genomförandet av reformen ................................................ 483 6.3.1 En reform i flera steg ............................................. 483 6.3.2 Områden för fortsatt arbete ................................. 485 6.3.3 Uppföljning och utvärdering ................................ 487 7 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård .... 491 7.1 Inledning................................................................................ 491 7.1.1 Uppdraget .............................................................. 491 Innehåll SOU 2026:52 7.1.2 Organisationsfrågornas betydelse för vården...... 492 7.1.3 Organisationsfrågor ur olika perspektiv .............. 494 7.2 En ny myndighet .................................................................. 494 7.2.1 En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård ska bildas ................................. 494 7.2.2 Myndighetens namn ............................................. 499 7.2.3 Myndighetens instruktion .................................... 500 7.2.4 Tidpunkt för bildandet av den nya myndigheten .......................................................... 501 7.2.5 En särskild utredare bör få i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av myndigheten ..................................................... 502 7.3 Myndighetens kärnuppdrag och huvuduppgifter ............... 504 7.3.1 Kärnuppdrag och mål ............................................ 504 7.3.2 Myndighetens huvuduppgifter ............................. 505 7.3.3 Ansvar för statliga hem för barn och unga samt skola och viss hälso- och sjukvård i hemmen ............................................................... 507 7.3.4 Ansvar för annan vård och operativt stöd till kommunernas socialtjänst ............................... 509 7.3.5 Förhållande till uppdrag om utslussning och eftervård .......................................................... 514 7.4 Krav på utförandet av uppgifterna ....................................... 520 7.4.1 Generella krav ........................................................ 520 7.4.2 Särskilda krav vid vård av barn och unga ............. 524 7.4.3 Samverkan .............................................................. 527 7.4.4 Ett uppdrag att förebygga och motverka brottslighet ............................................................ 528 7.4.5 Andra bestämmelser som förs över från instruktionen för SiS ..................................... 529 7.5 Myndighetens uppdrag i förhållande till andra statliga myndigheter ............................................................. 530 7.5.1 Ett samlat statligt åtagande ................................... 530 7.5.2 Tillgången till aktuell, relevant och tillförlitlig kunskap behöver stärkas ....................................... 534 7.5.3 Behov av utvecklad kunskapsstyrning ................. 538 SOU 2026:52 Innehåll 7.6 Myndighetens ledning och organisation ............................. 540 7.6.1 Myndighetens ledningsform ................................. 540 7.6.2 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska omfattas av internrevision ....... 544 7.6.3 Ledningsfunktioner för olika verksamhetsområden ............................................. 545 7.6.4 Förhållandet mellan central och lokal nivå .......... 546 7.7 Myndighetens lokalbestånd och platskapacitet................... 552 7.7.1 Förslag för att säkerställa platskapaciteten .......... 552 7.7.2 Principer vid etablering av statliga hem för barn och unga ........................................... 555 7.7.3 Myndighetens förutsättningar för platskapacitet och ändamålsenliga lokaler bör utredas av regeringen ...................................... 560 7.8 Myndighetens kompetensförsörjning ................................. 563 7.8.1 Tillgång till lämplig grundutbildning ................... 563 7.9 Myndighetens finansiering ................................................... 569 7.9.1 Den nya myndighetens finansiering behöver ses över ................................................................... 569 8 Statliga hem för barn och unga ................................. 575 8.1 Utredningens uppdrag .......................................................... 575 8.2 Särskilda ungdomshem i dag ................................................ 575 8.2.1 Särskilt noggrann tillsyn........................................ 576 8.2.2 Särskilda befogenheter och vårdenheter .............. 578 8.2.3 En ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ........... 580 8.2.4 Säkerhetsnivåer ...................................................... 581 8.2.5 SiS uppdrag att bedriva skolverksamhet ............... 584 8.2.6 Tilldelning av plats på ett särskilt ungdomshem.......................................................... 584 8.3 Statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem ......................................................................... 586 8.3.1 En ny placeringsform för vård med särskilt noggrann tillsyn ..................................................... 586 Innehåll SOU 2026:52 8.3.2 Barns och ungas rättigheter vid beslut och åtgärder i statliga hem för barn och unga ............ 603 8.3.3 Alla statliga hem för barn och unga ska ge vård med särskilt noggrann tillsyn ............ 606 8.4 Placering på statliga hem för barn och unga ....................... 607 8.4.1 Vem får placeras i statliga hem för barn och unga? ............................................................... 607 8.4.2 Placering av barn som inte har fyllt 13 år endast vid synnerliga skäl ...................................... 613 8.4.3 Beslut om placering på och inom ett statligt hem för barn och unga .......................................... 617 8.5 Om vården på statliga hem för barn och unga .................... 623 8.5.1 En genomtänkt, professionell och sammanhållen vård ................................................ 623 8.5.2 Innehållet i den sociala vården.............................. 625 8.5.3 Gymnasieutbildning, annan utbildning och arbetsträning ................................ 636 8.5.4 Fritidsaktiviteter och utomhusvistelser ............... 638 8.5.5 Trygg och säker vårdmiljö .................................... 641 8.5.6 Stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående ............................................. 648 8.6 Utformandet av statliga hem för barn och unga................. 653 8.6.1 Den fysiska vårdmiljön ......................................... 653 8.6.2 Behov av en intern vårdkedja ................................ 664 8.6.3 Olika typer av vårdenheter ................................... 667 8.6.4 Definition av en vårdenhet ................................... 685 8.6.5 Säkerhetsnivåer ...................................................... 686 8.6.6 Åldersindelning av vårdenheter ............................ 690 8.6.7 Antal vårdenheter och antal barn och unga per vårdenhet ......................................... 694 8.7 Bemanning ............................................................................ 701 8.7.1 Bemanningens omfattning .................................... 701 8.8 Kompetens ............................................................................ 707 8.8.1 Roller och kompetens ........................................... 707 8.8.2 Introduktion, kompetensutveckling och handledning .................................................... 713 SOU 2026:52 Innehåll 8.8.3 Kunskapsbaserat arbete för att förebygga tvångsåtgärder ........................................................ 719 8.8.4 Om tillgång till övrig kompetens ......................... 726 8.9 Övriga bestämmelser vid de statliga hemmen för barn och unga .................................................................. 727 8.10 Bemyndiganden ..................................................................... 728 9 Skolverksamhet ....................................................... 731 9.1 Inledning................................................................................ 731 9.1.1 Uppdraget .............................................................. 731 9.1.2 Ett vårdande uppdrag i förening med stöd för utbildning och hälsa ......................................... 731 9.2 Skolverksamhet för barn och unga på särskilda ungdomshem ......................................................................... 733 9.2.1 Något om rätten till utbildning, övergripande mål och styrande principer ............. 733 9.2.2 Rättsliga förutsättningar för skolverksamhet inom SiS.................................................................. 735 9.2.3 Behov av tillgång till undervisning för barn och unga inom SiS ................................... 737 9.3 Skolverksamheten inom SiS ................................................. 739 9.3.1 Inledning ................................................................ 739 9.3.2 SiS skola – organisering och styrning ................... 740 9.3.3 Skolans utformning ............................................... 740 9.3.4 Kvalitet kopplat till deltagande i undervisning och skolnärvaro ............................. 747 9.3.5 Frånvaro och frånvarohantering inom SiS ........... 748 9.3.6 Aktuella utvecklingsarbeten inom skolverksamheten .................................................. 751 9.4 Överväganden och förslag om skolverksamheten inom SiS ... 752 9.4.1 Inledande överväganden ........................................ 752 9.4.2 Tillgång till skola under hela året.......................... 756 9.4.3 En arbetsmodell för att integrera skola och övrig vård ........................................................ 758 9.4.4 Arbete med ökad skolnärvaro och minskad ogiltig frånvaro ....................................................... 759 Innehåll SOU 2026:52 10 Hälso- och sjukvård och tandvård .............................. 761 10.1 Inledning ............................................................................... 761 10.1.1 Uppdraget .............................................................. 761 10.1.2 Ett vårdande uppdrag i förening med stöd för hälsan ............................................................... 761 10.1.3 Förhållande till vårt uppdrag om tillgång till personuppgifter ............................................... 762 10.2 Tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård .................... 762 10.2.1 Något om rätten till hälsa, övergripande mål och styrande principer .......................................... 762 10.2.2 Behov av hälso- och sjukvård och tandvård hos barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård ......................................................... 770 10.2.3 Ansvar för tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård i statlig barn- och ungdomsvård .... 778 10.2.4 Befintlig hälso- och sjukvård i statlig barn- och ungdomsvård ........................................ 785 10.3 Aktuella utvecklingsarbeten om tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård .......................................................... 789 10.3.1 Nationella strategier och reformer ....................... 789 10.3.2 Myndighetsuppdrag .............................................. 793 10.3.3 Forskningsprojekt om Intensivbehandling för posttraumatiskt stressyndrom ........................ 796 10.3.4 Tidigare utredningsförslag .................................... 797 10.4 Överväganden och förslag.................................................... 797 10.4.1 Inledande överväganden ....................................... 797 10.4.2 Ett särskilt ansvar för vistelseregionen att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård ...... 806 10.4.3 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få begära att en samordnad individuell plan upprättas ..................................... 807 10.4.4 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få möjlighet att underrätta regionen om behov av hälsoundersökning .......... 813 10.4.5 En hälso- och sjukvårdsverksamhet i statliga hem för barn och unga ........................... 814 SOU 2026:52 Innehåll 10.4.6 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen ska ingå överenskommelser ................................................. 834 10.4.7 Regionen ska ansvara för tillgång till läkare i statliga hem för barn och unga ................. 839 10.4.8 Det ska finnas lokaler för att god vård ska kunna ges ................................................................ 843 10.4.9 Utvecklingsarbete om kompetens om stöd för fungerande inom olika livsområden ............... 843 10.4.10 Fast vårdkontakt i hemregionen vid placering i statligt hem för barn och unga ............ 847 10.4.11 En ny vårdform för integrerad vård ..................... 849 11 Stärkt skydd mot missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården ......................................... 863 11.1 Inledning (uppdraget och avgränsningar) ........................... 863 11.1.1 De särskilda befogenheterna vid de statliga ungdomshemmen ........................... 864 11.2 Tidigare konstaterade brister och förslag i fråga om missförhållanden i den statliga barn- och ungdomsvården ..................................................................... 866 11.2.1 Inledning ................................................................ 866 11.2.2 Brister i fråga om rätten att komma till tals ......... 866 11.2.3 Våld och övergrepp ................................................ 867 11.2.4 Otillåten användning av tvångsåtgärder ............... 869 11.2.5 Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (S 2022:03) ............................................................. 872 11.2.6 Befogenhetsutredningen (S 2022:C) .................... 873 11.3 Stärkt skydd genom ökad vårdkvalitet ................................ 874 11.4 Krav på klagomålshantering och intern kontroll ................ 876 11.4.1 Krav på systematiskt kvalitetsarbete .................... 876 11.4.2 Lex Sarah ................................................................ 877 11.4.3 Visselblåsarlagen .................................................... 878 11.5 Dagens system för klagomålshantering inom SiS ............... 879 Innehåll SOU 2026:52 11.6 Dagens möjligheter att lämna klagomål externt och att överklaga begränsningar ....................................................... 881 11.6.1 Tillsyn och möjlighet att lämna klagomål............ 881 11.6.2 Möjlighet att överklaga SiS beslut ........................ 884 11.6.3 Möjlighet att överklaga till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) ............................................... 885 11.6.4 Försöksverksamhet med oberoende barnombud ............................................................ 886 11.7 Forskningen om klagomål inom sluten barn- och ungdomsvård ........................................................ 887 11.8 Behov av förändringar i fråga om barns och ungas rätt att komma till tals och att framföra klagomål ..................... 891 11.8.1 Vägarna för barn och unga i statlig samhällsvård att komma till tals, bli lyssnade på och framföra klagomål är inte tillräckliga ....... 891 11.9 Ett särskilt ombud för barn och unga ................................. 896 11.9.1 En oberoende funktion i form av ett särskilt ombud för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård ......................................................... 896 11.9.2 Det särskilda ombudet ska ge rådgivning och vägledning till enskilda barn och unga och pröva klagomål om missförhållanden ........... 903 11.9.3 Vem ska kunna framföra klagomål? ..................... 907 11.9.4 Hur ska ombudsfunktionen vara utformad? ....... 909 11.9.5 Handläggning av klagomål ................................... 911 11.9.6 Det särskilda ombudet ska göra sig känt och sprida kunskap .................................. 919 11.9.7 Uppgifter om enskildas personliga förhållanden ska skyddas av sekretess .................. 921 11.9.8 Det särskilda ombudets uppdrag bör utvärderas ............................................................... 924 11.10 Enkla och nära interna vägar för klagomål .......................... 925 11.11 Skärpta krav på dokumentation vid fysiska ingripanden och underrättelse till IVO .................................................... 927 11.12 Bakgrundskontroller av medarbetare .................................. 946 SOU 2026:52 Innehåll VOLYM 3 12 Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård .......................................................... 949 12.1 Inledning................................................................................ 949 12.1.1 Uppdraget .............................................................. 949 12.1.2 Begrepp som vi använder i kapitlet ....................... 951 12.1.3 Kapitlets disposition .............................................. 952 12.2 Skyddet för den personliga integriteten .............................. 953 12.2.1 Allmänt ................................................................... 953 12.2.2 Något om rättsstatliga principer och myndigheters informationshantering ................... 956 12.3 Offentlighet och sekretess ................................................... 958 12.3.1 Offentlighetsprincipen .......................................... 958 12.3.2 Sekretess – begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar ........................... 960 12.3.3 Tystnadsplikt i enskilt bedriven verksamhet ....... 969 12.3.4 Något om digitaliseringen och bestämmelser om offentlighet och sekretess ............................... 970 12.4 Dataskyddslagstiftningen ..................................................... 971 12.4.1 Dataskyddsförordningen ...................................... 971 12.4.2 Dataskyddslagen .................................................... 984 12.4.3 Dataskyddsreglering som kompletterar dataskyddsförordningen och dataskyddslagen .... 990 12.4.4 Dataskyddsdirektivet, brottsdatalagen och kompletterande lagstiftning ........................... 993 12.5 Sekretess, informationsutbyte och personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården – gällande rätt ............................................ 996 12.5.1 Sekretess inom den statliga barn- och ungdomsvården ...................................................... 996 12.5.2 Något om regleringen av uppgiftslämnande till och från den statliga barn- och ungdomsvården .................................................... 1003 12.5.3 Kompletterande dataskyddsreglering inom den statliga barn- och ungdomsvården ............... 1007 Innehåll SOU 2026:52 12.5.4 Bevarande- registrerings- och dokumentationskrav inom den statliga barn- och ungdomsvården .............................................1014 12.5.5 Uppföljning inom den statliga barn- och ungdomsvården ....................................................1019 12.6 Om kartläggningen och redovisningen av behoven av förbättrade möjligheter att få del av och behandla uppgifter om placerade barn och unga ...............................1021 12.6.1 Uppdraget i denna del ..........................................1021 12.6.2 Hur har vi genomfört vår kartläggning? .............1022 12.6.3 Redovisningen av kartläggningen ........................1022 12.7 Behovet att få del av uppgifter från hälso- och sjukvården .....................................................................1023 12.7.1 Inledande anmärkningar ......................................1023 12.7.2 Utredningens frågor och svaren från SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet ....................1024 12.7.3 Sammanfattning ...................................................1032 12.8 Behovet av att behandla personuppgifter i brottsförebyggande syfte och i syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten ...................................................1033 12.8.1 Inledande anmärkningar ......................................1033 12.8.2 SiS övergripande behov av informationsutbyte och personuppgiftsbehandling vad gäller säkerhet och brottsförebyggande arbete ............1034 12.8.3 Frågan om ett säkerhetsregister ..........................1040 12.8.4 Samråd med Kriminalvården om den myndighetens säkerhetsregister ...................1051 12.8.5 Sammanfattning ...................................................1054 12.9 Behovet av att utbyta uppgifter inom myndigheten .........1055 12.9.1 Något om uppdraget i denna del .........................1055 12.9.2 Rättslig bakgrund .................................................1057 12.9.3 Självständiga verksamhetsgrenar kommer även finnas inom den nya myndigheten ..............1062 12.9.4 Behoven av att utbyta uppgifter inom den framtida myndigheten ...................................1063 SOU 2026:52 Innehåll 12.9.5 Sammanfattning – behovet av att utbyta uppgifter inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ...................................... 1066 12.10 Behovet av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering .... 1067 12.10.1 Något om uppdraget i denna del ........................ 1067 12.10.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del ............ 1068 12.10.3 Behoven av en förändrad kompletterande dataskyddsreglering.................. 1069 12.10.4 Sammanfattning – behoven av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering ............. 1078 12.11 Behovet av förbättrade förutsättningar för uppföljning ... 1079 12.11.1 En avgränsning av uppdraget .............................. 1079 12.11.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del ............ 1080 12.11.3 Behovet av att behandla fler uppgifter om placerade barn och unga i syfte att följa upp verksamhetens resultat och effekter ................... 1082 12.11.4 Sammanfattning – behov vad gäller uppföljning ........................................................... 1087 12.12 Överväganden och förslag .................................................. 1088 12.12.1 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör tillåtas utföra nödvändigt informationsutbyte och nödvändig personuppgiftsbehandling på ett korrekt, effektivt och rättssäkert sätt ........... 1088 12.12.2 Hälso- och sjukvårdsverksamheten inklusive elevhälsans medicinska insatser ska inte omfattas av socialtjänstsekretessen ....... 1093 12.12.3 En utökad möjlighet för hälso- och sjukvården att lämna uppgifter till den statliga barn- och ungdomsvården – och motsvarande justering för socialtjänstens del .......................................... 1098 12.12.4 Ett tydligt rättsligt stöd för informationsutbyte mellan självständiga verksamhetsgrenar ............................................... 1103 12.12.5 En ny lag om personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården ..... 1121 Innehåll SOU 2026:52 12.12.6 Den nya lagen ska kompletteras av en förordning ...................................................1127 12.12.7 Den nya lagens tillämpningsområde ...................1129 12.12.8 Lagen ska inte gälla vid behandling med stöd av patientdatalagen ...............................1139 12.12.9 Förhållandet till annan reglering .........................1141 12.12.10 Personuppgiftsansvar ...........................................1143 12.12.11 En bred ändamålsbestämmelse ............................1144 12.12.12 Finalitetsprincipen ...............................................1148 12.12.13 Utlämnande i överensstämmelse med lag eller förordning .......................................1158 12.12.14 Känsliga personuppgifter med mera ...................1161 12.12.15 Sammanställningar och samkörning ...................1173 12.12.16 Sökbegränsningar .................................................1178 12.12.17 Åtkomsten till personuppgifter ska begränsas ...1187 12.12.18 Längsta tid för behandling av personuppgifter ..1191 12.12.19 Elektroniskt utlämnande av personuppgifter .....1194 12.12.20 Begränsning av rätten att göra invändningar ......1204 12.12.21 Ett säkerhetsregister ............................................1208 12.12.22 Förtroendet för myndigheten och säkerhetsregistret ..........................................1226 12.12.23 Uppgifter om placerade barn och unga i säkerhetsregistret ...............................1231 12.12.24 Uppgifter om tredje man i säkerhetsregistret ....1251 12.12.25 Sökning i säkerhetsregistret ................................1260 12.12.26 Viss dokumentation i säkerhetsregistret ............1262 12.12.27 Längsta tid för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret ...............1266 12.12.28 Sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret och ramen för vårt uppdrag i denna del ..............1280 12.12.29 Sekretess ska gå före skyldigheten att informera om personuppgiftsincidenter ........1293 12.12.30 Förbättrade möjligheter till uppföljning genom att få del av fler uppgifter? .......................1298 12.13 Samlad integritets- och proportionalitetsbedömning .......1320 12.13.1 Inledning ...............................................................1320 12.13.2 Riskerna för den personliga integriteten ............1322 12.13.3 Förslagens proportionalitet .................................1328 SOU 2026:52 Innehåll 13 Följdändringar ....................................................... 1339 13.1 Inledning.............................................................................. 1339 13.2 Följdändringar med anledning av våra förslag ................... 1340 13.2.1 Följdändringar i författningar som direkt omfattas av vårt uppdrag .......................... 1340 13.2.2 Ytterligare behov av följdändringar med anledning av ny myndighet ......................... 1341 13.2.3 Ytterligare följdändringar med anledning av ny placeringsform .......................... 1344 13.2.4 Övriga följdändringar? ........................................ 1346 14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .............. 1347 14.1 Inledning och utgångspunkter ........................................... 1347 14.2 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds inrättande och statliga hem för barn och unga .................. 1348 14.3 Övriga förslag med anledningen av reformen ................... 1349 14.4 Övergångsbestämmelser ..................................................... 1350 15 Författningskommentar .......................................... 1355 15.1 Förslaget till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård .............. 1355 15.2 Förslaget om lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)............................................................................ 1376 15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ... 1377 15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn ............................................................... 1378 15.5 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ................................................... 1380 15.6 Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)......... 1383 Innehåll SOU 2026:52 15.7 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ..............................................................................1395 15.8 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400) ............................................................................1398 15.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ..............1415 15.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ............................................................1427 16 Konsekvensbeskrivningar ........................................ 1445 16.1 Inledning ..............................................................................1445 16.1.1 Tillämplig reglering ..............................................1445 16.1.2 Barns och ungas erfarenheter, förutsättningar och behov ...................................1445 16.1.3 Övriga krav på vår konsekvensbeskrivning ........1446 16.2 Konsekvenser för barn och unga ........................................1447 16.2.1 Vårt arbete ............................................................1447 16.2.2 Vår bedömning .....................................................1448 16.3 Jämställdhet mellan flickor och pojkar samt unga kvinnor och unga män .........................................................1451 16.3.1 Vårt arbete ............................................................1451 16.3.2 Vår bedömning .....................................................1451 16.4 Ekonomiska konsekvenser..................................................1453 16.4.1 Samhällsekonomiska konsekvenser ....................1453 16.4.2 Ekonomiska konsekvenser för staten .................1454 16.4.3 Ekonomiska konsekvenser för regionerna .........1471 16.4.4 Ekonomiska konsekvenser för kommunerna .....1475 16.4.5 Ekonomiska konsekvenser för företag och andra enskilda .............................1475 16.4.6 Sammanställning av kostnader ............................1476 16.4.7 Finansiering ..........................................................1477 16.4.8 Förslagen om utökade möjligheter till informationsutbyte med andra myndigheter, om informationsutbyte inom myndigheten och om ny dataskyddsreglering ...........................1477 SOU 2026:52 Innehåll 16.5 Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen ............. 1482 16.6 Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet ................................... 1483 16.6.1 Den statliga barn- och ungdomsvården ............. 1483 16.6.2 Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet i övrigt.................... 1484 16.7 Övriga konsekvenser .......................................................... 1486 16.7.1 Konsekvenser för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen .................. 1486 16.7.2 Konsekvenser för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt .............................................. 1487 16.7.3 Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet ................ 1488 16.7.4 Konsekvenser för de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen .. 1489 Särskilt yttrande ............................................................ 1491 Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 2024:13 ......................................... 1497 Bilaga 2 Kommittédirektiv 2025:39 ......................................... 1519 Bilaga 3 Kommittédirektiv 2025:95 ......................................... 1527 Bilaga 4 Klagomålshantering inom låst institutionsvård för barn och unga – ett kunskapsunderlag ................ 1529 Bilaga 5 Enkät till barn och unga på SIS – sammanställning av resultat .................................... 1567 Bilaga 6 Barns och ungas röster ............................................... 1615 Bilaga 7 Intervjuguider för studiebesök .................................. 1631 949 12 Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård 12.1 Inledning 12.1.1 Uppdraget Genom tilläggsdirektiv i april 2025 beslutades att vårt uppdrag skulle utvidgas. Det tillkommande uppdraget berör sammanfattningsvis personuppgiftsbehandling och sekretessfrågor inom den statliga barn- och ungdomsvården. Inom ramen för vårt uppdrag i denna del ska vi: • Kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga från andra myndigheter, bland annat hälso- och sjukvården, i syfte att kunna bedriva en mer ändamålsenlig, sammanhållen, trygg och säker vård på de särskilda ungdomshemmen. • Kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om placerade barn och unga på de särskilda ungdomshemmen i syfte att bättre kunna följa upp verksamhetens resultat och effekter såväl under som efter placering. • Analysera och ta ställning till förhållandet i fråga om sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndigheten. • Utreda och ta ställning till behovet av förändrade regler om per- sonuppgiftsbehandling, i form av till exempel en registerlag. Om sådana nya regler bedöms nödvändiga, även analysera utform - Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 950 ningen av en sådan reglering och analysera hur förslagen förhåller sig till regelverken om offentlighet och sekretess. För samtliga deluppdrag gäller att vi även ska lämna författnings - förslag. Vårt övergripande uppdrag enligt ursprungsdirektiven innebär att vi ska föreslå de åtgärder och lämna de författningsförslag som krävs för att reformera den statliga barn- och ungdomsvården. Syftet med reformen är att stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens vårdande uppdrag och del i vårdkedjan för att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling. Flera av de ursprungliga deluppdragen förutsätter också att den myndighet som ansvarar för den statliga barn- och ungdomsvården ges tillgång till relevanta uppgifter och även har ett rättsligt stöd för att behandla dessa uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Det gäller till exempel att den ansvariga myndigheten enligt våra ursprungs - direktiv ska ha en central roll för kvalitets- och kunskapsutveckling och att det behöver finnas en fungerande uppföljning som ger god överblick över verksamheten och vilka åtgärder som är effektiva för att förhindra missförhållanden. Även uppdraget i de delar som avser olika former av samverkan mellan den statliga barn- och ungdoms- vården och regionerna för att säkerställa att barn och unga får den hälso- och sjukvård de är i behov av kräver att den ansvariga myndig- heten ges tillgång till relevanta uppgifter om vårdbehov och också har möjlighet att delge andra aktörer dessa uppgifter, när det är nöd- vändigt. Behovet av att kunna ta del av och behandla uppgifter från andra myndigheter gör sig även gällande för möjligheten att säker- ställa en trygg och säker vårdmiljö inom den statliga barn- och ung- domsvården. Utan kunskap om risker och hot är det nämligen inte heller möjligt att vidta adekvata förebyggande åtgärder. Vårt utökade uppdrag utgör följaktligen en del i den övergripande reformen. Det innebär att de övergripande inriktningarna för reformarbetet, som vi redogjort för i avsnitt 6.2, även är aktuella i detta sammanhang. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 951 12.1.2 Begrepp som vi använder i kapitlet Enskilda Begreppet enskilda avser i regel både fysiska personer och juridiska personer. I kapitlet avses dock med enskilda genomgående fysiska personer utan att detta anges särskilt, om inte annat uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget. Myndighet När begreppet myndighet används i kapitlet avses, om inte annat uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget, alla myndigheter och övriga organ som vid tillämpningen av offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400), förkortad OSL, ska jämställas med myndig - heter enligt 2 kap. OSL. Det innebär att med myndighet av ses i kapitlet statliga myndigheter, kommuner, regioner och vissa andra aktörer som ska tillämpa offentlighets- och sekretesslagen. Vidare avses med begreppet myndighet även sådana verksamhetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra enligt 8 kap. 2 § OSL. Kompletterande dataskyddsreglering Som redan nämnts ingår i vårt uppdrag att ta ställning till behovet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling till exempel i form av en registerlag. Begreppet registerlag, eller registerförfattning, har tidigare ofta avsett en författning (i lag eller förordning) som inne- håller sektorsspecifika bestämmelser om personuppgiftsbehandling vid en myndighet eller inom en viss sektor och som kompletterar den allmänna dataskyddsregleringen. Föremålet för en registerlag behöver dock inte vara en myndig - hets totala uppgiftshantering, utan i stället att ett register ska föras under vissa förutsättningar. Det som avses i våra direktiv bör dock vara överväganden om en ny sektorsspecifik dataskyddreglering för den statliga barn- och ungdomsvården, snarare än reglering av att ett faktiskt register som den nya ansvariga myndigheten ska ha en skyldighet att föra. Vi har därför valt att använda begreppet kom- pletterande dataskyddsreglering i stället för begreppet registerlag. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 952 12.1.3 Kapitlets disposition Uppdraget i denna del aktualiserar delvis andra rättsområden än de som redogörs för i kapitel 3. Här är det i huvudsak bestämmelser som införts till skydd för enskildas personliga integritet, det vill säga sek- retess- och dataskyddsreglering som aktualiseras och utgör de rätts- liga utgångspunkterna för vårt arbete. I avsnitten 12.2–12.4 redogör vi därför översiktligt för dessa regelverk. I avsnitt 12.5 redogör vi sedan för de bestämmelser till skydd för enskildas personliga integritet, och andra bestämmelser som aktuali- serar personuppgiftsbehandling, som gäller särskilt för den statliga barn- och ungdomsvården. Därefter redogör vi i avsnitten 12.6–12.11 för våra kartläggningar av behoven av förändrad reglering. Avsnitten 12.6–12.8 rör behovet av att få del av uppgifter från andra myndigheter, och att kunna behandla dem på ett ändamåls - enligt sätt, i syfte att bedriva vård. Avsnitt 12.9 avser behovet av att utbyta uppgifter mellan själv- ständiga verksamhetsgrenar inom den statliga barn- och ungdoms- vården. Avsnitt 12.10 rör behovet av en mer ändamålsenlig dataskydds- reglering. Slutligen kartläggs i avsnitt 12.11 behoven av förbättrade möj- ligheter till uppföljning. I avsnitt 12.12 redogör vi sedan för våra överväganden och för - slag utifrån vårt uppdrag de kartläggningar vi genomfört. Övervägan- den och förslagen omfattar bland annat: • Förändringar av de sekretessbrytande bestämmer som är tillämp- liga mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. • En uppgiftsskyldighet mellan de självständiga verksamhetsgrenar som kommer att finnas inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård avseende uppgifter som är nödvändiga för att ge vård och behandling. • En ny lag om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, med tillhörande förordning. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 953 • Ett rättsligt stöd för att i brottsförebyggande syfte, och i ordnings- och säkerhetssyfte, behandla vissa uppgifter om placerade barn och unga, och i undantagsfall även om tredje man, skilt från social - tjänstjournalen i ett särskilt register kallat säkerhetsregistret. • Ett uppdrag till Statens Institutionsstyrelse, SiS, att beskriva, ut- värdera och analysera myndighetens verksamhet med uppföljning efter avslutad vård. I avsnitt 12.13 redogör vi för vår samlade integritets- och propor- tionalitetsbedömning. 12.2 Skyddet för den personliga integriteten 12.2.1 Allmänt Rätten till skydd för privatlivet Att uppgifter om enskildas personliga förhållanden måste åtnjuta ett skydd i en rättsstat framgår av skyddsreglering för den per sonliga integriteten både i regeringsformen, RF, och i olika internationella rättsakter. Rätten till skydd av uppgifter om en fysisk person är en dimension av den grundläggande rätten till respekt för privatlivet, som regleras i flera internationella konventioner till skydd för de mänskliga rättig- heterna. Det grundläggande skyddet för privatlivet omfattar vitt skilda aspekter av en persons liv och begreppet kan därför inte ges någon uttömmande definition.1 Utöver skydd för en persons bostad och kommunikationer garanterar denna rättighet bland annat en rätt till självbestämmande, en rätt till personlig utveckling och ett skydd för den personliga integriteten. Någon entydig definition av begreppet personlig integritet finns dock inte heller (och därför inte någon entydig definition av vad som kan utgöra en kränkning av den personliga integriteten). I olika lag- förarbeten har det uttalats att möjligen kan kränkningar av den per- sonliga integriteten sägas utgöra intrång i den fredade sfär som den 1 Se Europadomstolens uttalanden i t.ex. López Ribalda m.fl. mot Spanien, mål nr 1874/13 och 8567/13, dom den 17 oktober 2019 och Breyer mot Tyskland, mål nr 50001/12, dom den 30 januari 2020. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 954 enskilde bör vara tillförsäkrad och där oönskade intrång bör kunna avvisas.2 Bestämmelser om sekretess och dataskydd utgör centrala bestånds- delar i skyddet för privatlivet och den personliga integriteten, och i avsnitten 12.3 och 12.4 redogör vi närmare för de regelverken. Nedan ges en kortfattad redogörelse över allmänna grundläggande bestäm- melser om skyddet för privatlivet och den personliga integriteten. FN:s allmänna förklaring I avsnitt 3.2.1 har vi konstaterat att det internationella arbetet för mänskliga rättigheter tar sin utgångspunkt i den allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som FN antog 1948. I artikel 12 i FN:s allmänna förklaring anges att ingen får utsät- tas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt an- seende. Vidare anges att var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp. Europakonventionen I avsnitt 3.2.2 har vi redogjort för att Europakonventionen3 är inkor- porerad i svensk rätt och gäller som lag4. Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europa- konventionen (2 kap. 19 § RF). Artikel 8 i Europakonventionen stadgar att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säker - heten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oord- ning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. 2 Prop. 2005/06:173 Översyn av personuppgiftslagen, s. 15 och prop. 2009/10:80, En reforme- rad grundlag, s. 175. 3 Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 4 1 § lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 955 Artikel 8 ålägger följaktligen stater en förpliktelse att avstå från att göra oproportionerliga intrång i rätten till respekt för privat- och familjelivet. Behandling av uppgifter om enskilda (personuppgifts- behandling) faller ofta inom bestämmelsens tillämpningsområde.5 EU-stadgan Som vi påpekat i avsnitt 3.2.6 har EU:s medlemsstater antagit Euro- peiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU - stadgan) som, sedan Lissabonfördragets ikraftträdande i december 2009, är rättsligt bindande för EU -institutionerna och medlems - staterna när de tillämpar unionsrätten.6 Enligt artikel 7 i EU-stadgan har var och en rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och kommunikationer. Av artikel 8 i EU-stadgan framgår vidare att var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Enligt artikel 52.1 i EU-stadgan ska varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprin- cipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. Regeringsformen Som vi redogjort för i avsnitt 3.2.7 följer det 1 kap. 2 § RF att det allmänna ska värna den enskildes privat- och familjeliv. Bestämmel- sen utgör ett målsättningsstadgande som anger ett viktigt mål för den samhälleliga verksamheten men inte är rättsligt bindande för det all- männa.7 I 2 kap. RF finns däremot rättsligt bindande föreskrifter om grund- läggande fri- och rättigheter. I 2 kap. 2 § RF föreskrivs att ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, reli- 5 Se t.ex. Europadomstolens avgörande i Leander mot Sverige, mål nr 9248/81, punkt 48, och domstolens avgörande i S. och Marper mot Förenade kungariket, mål nr 30562/04 och 30566/04, punkt 103. 6 Jfr prop. 2007/08:168 Lissabonfördraget, s. 58 och 59. 7 Prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen, s. 128. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 956 giöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Vidare anges i 2 kap. 3 § RF att ingen svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning. Av 2 kap. 6 § andra stycket RF framgår att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integ ri- teten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kart- läggning av den enskildes personliga förhållanden. Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller kartläggning är inte dess huvudsakliga syfte utan vilken effekt som åtgärden har. Vid be- dömningen av vilka åtgärder som kan anses utgöra ett ”betydande intrång” ska både åtgärdens omfattning och arten av det intrång som åtgärden innebär beaktas. Grundlagsskyddet omfattar endast sådana intrång som på grund av åtgärdens intensitet eller omfattning, eller av hänsyn till uppgifternas integritetskänsliga natur eller andra omstän- digheter, innebär ett betydande ingrepp i den enskildes privata sfär.8 Grundlagsskyddet mot betydande intrång i den personliga integri- teten får enligt 2 kap. 20 § första stycket RF endast begränsas genom lag. Det är alltså inte möjligt att begränsa skyddet genom förordning. Enligt 2 kap. 21 § RF ställs också krav på att begränsningar endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demo - kratiskt samhälle. Begränsningar får aldrig gå utöver vad som är nöd- vändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Det betyder att en proportionalitetsbedömning ska göras. Av för- arbetena framgår att grundlagsskyddet innebär att lagstiftaren tyd- ligt måste redovisa vilka avvägningar som gjorts vid proportionalitets- bedömningen.9 12.2.2 Något om rättsstatliga principer och myndigheters informationshantering Allmänt I avsnitt 3.3 har vi redogjort för vissa principer som kännetecknar en rättsstat. De principerna är tillämpliga också för myndigheters insamling av och behandling av uppgifter om enskilda, även om det inte uttryckligen framgår av bestämmelserna. 8 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 250. 9 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 177. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 957 Regeringsformen Som vi redogjort för i avsnitt 3.3.3 är legalitetsprincipen grundlags- fäst genom 1 kap. 1 § RF, som anger att den offentliga makten utövas under lagarna. Bestämmelsen innebär att alla statsorgan vid all makt- utövning är skyldiga att följa gällande bestämmelser i grundlagarna och i andra lagar och förordningar. Legalitetsprincipen innebär alltså att myndigheternas maktutövning i vidsträckt mening, även i den mån den förutsätter insamling och annan behandling av uppgifter om enskilda, måste ha stöd i någon av de källor som tillsammans bildar rättsordningen.10 Enligt 1 kap. 9 § RF ska domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksam- het beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartisk- het. I fråga om insamling av uppgifter om enskilda och annan per - sonuppgiftsbehandling bör bestämmelsen anses utgöra ett krav på att sådan inte utförs i större utsträckning eller för andra syften än som är befogat i den verksamhet som myndigheten har att utföra. Förvaltningslagen Även enligt 5 § första stycket förvaltningslagen (2017:900), FL, gäller att svenska myndigheter endast får vidta sådana åtgärder som har stöd i rättsordningen. Bestämmelsen, som är tillämplig hos både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter, måste anses omfatta myn- digheters insamling av uppgifter om enskilda och annan personupp- giftsbehandling och innebär i det sammanhanget att endast person- uppgiftsbehandling för ändamål som har stöd i rättsordningen är tillåten. Av 5 § andra och tredje styckena FL framgår att myndigheter i sin verksamhet ska vara sakliga och opartiska, och endast får ingripa i ett enskilt intresse om åtgärden kan antas leda till det avsedda re- sultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhål- lande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Det nyss sagda motsvarar den så kallade proportionali - tetsprincipen och innebär bland annat att enskildas rätt till personlig integritet ska vägas mot det allmännas intresse av att genomföra en 10 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 50. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 958 viss åtgärd. Proportionalitetsbedömningen gör sig gällande vid all personuppgiftsbehandling hos myndigheterna, även sådan som om- fattar informationsutbyte med andra myndigheter. Myndighetsförordningen Myndighetsförordningen (2007:515) gäller för förvaltningsmyndig- heter under regeringen. Av 3 § myndighetsförordningen följer bland annat att myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för verksam- heten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt. Ledningens ansvar bör omfatta även den personuppgiftsbehandling som utförs inom myndigheten. 12.3 Offentlighet och sekretess 12.3.1 Offentlighetsprincipen Rätten att ta del av allmänna handlingar Offentlighetsprincipen regleras i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, förkortad TF, och den principen genomsyrar all offentlig verksam- het i Sverige. Enligt 2 kap. 1 § TF ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Juridiska personer har samma rätt att ta del av allmänna handlingar som fysiska personer.11 En allmän handling kan vara ett pappersdokument, men i dag rör det sig ofta om en framställning som man kan läsa, avlyssna eller upp- fatta på annat sätt med ett tekniskt hjälpmedel (2 kap. 3 § TF). Hand- lingar är alltså allt som innehåller information av något slag: texter, bilder eller information lagrad på annat sätt, till exempel i en dator eller på ett usb-minne. En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och en- ligt särskilda bestämmelser är att anse som inkommen till eller upp- rättad där (2 kap. 4 § TF). Begreppet myndighet i tryckfrihetsförord- ningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, omfattar samtliga statliga och kommunala organ, inklusive statligt tillsatta kommittéer. Riksdagen och de kommunala beslutande församlingarna omfattas inte av begreppet men de, och vissa andra 11 Jfr RÅ 2003 ref. 83. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 959 organ, jämställs med myndigheter vid tillämpningen av såväl tryck- frihetsförordningen som offentlighets - och sekretesslagen (2 kap. 5 § TF och 2 kap. 2 § OSL). Gäller offentlighetsprincipen mellan myndigheter? Bestämmelserna om handlingsoffentlighet i 2 kap. TF syftar bland annat till att möjliggöra kontroll av den offentliga maktutövningen och reglerar enskildas rätt att från en myndighet få ut allmänna hand- lingar. Bestämmelserna avser alltså inte tillhandahållande av hand - lingar myndigheter emellan.12 Även om offentlighetsprincipen som den framgår av tryckfrihets- förordningen inte gäller mellan myndigheter finns det i 6 kap. 5 § OSL finns en bestämmelse som innebär att en myndighet på begäran av en annan myndighet ska lämna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång. Det innebär att myndigheter många gånger har en skyldighet att lämna sådana uppgifter som antingen inte är sekretess- belagda, eller som träffas av bestämmelser om undantag från sekre- tess eller sekretessbrytande bestämmelser, till en annan myndighet, om den andra myndigheten begär det. Den enda vägransgrunden som kan tillämpas är om ett utlämnande skulle hindra arbetets behöriga gång. Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att det till exempel kan vara på grund av att uppgiften inte finns tillgänglig utan en om- fattande efterforskning eller en annars mycket krävande arbetsinsats (se HFD 2023 ref. 40). Skyldigheten att enligt 6 kap. 5 § OSL lämna ut uppgifter som inte är sekretessbelagda till en annan myndighet efter begäran anses utgöra en precisering av den allmänna samverkansskyldighet som gäller för myndigheter enligt förvaltningslagen. Av 8 § FL följer nämligen att en myndighet ska, inom sitt verksamhetsområde, samverka med andra myndigheter, och i rimlig utsträckning hjälpa den enskilde genom att själv inhämta upplysningar eller yttranden från andra myndigheter. 12 Prop. 1948:230 med förslag till tryckfrihetsförordning m.m., s. 122 och 123. Jfr även prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 323. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 960 12.3.2 Sekretess – begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar Allmänt Rätten att ta del av allmänna handlingar får bara begränsas om det krävs med hänsyn till vissa i 2 kap. 2 § TF angivna grunder, så kallade sekretessgrunder. En sådan begränsning ska anges noga i en bestäm- melse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den särskilda lag som avses är offentlighets- och sekretesslagen. I offentlighets- och sekretesslagen finns alltså bestämmelser som begränsar rätten att ta del av allmänna handlingar (bestämmelser om sekretess) och om den tystnadsplikt som gäller i det allmännas verksamhet. Med sekretess avses ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom att lämna ut en allmän handling eller på något annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Förbudet att röja uppgifter (det vill säga be- stämmelser om sekretess) riktar sig både till myndigheten som sådan och till personer som på grund av anställning eller uppdrag, tjänste- plikt eller annan liknande grund deltar i, eller har deltagit i, myndig- hetens verksamhet och då fått kännedom om uppgiften (2 kap. 1 § OSL). Om sekretess gäller för en uppgift får den inte heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet för vilken den är sekretessreglerad (7 kap. 1 § OSL). Sekretess råder alltså både mot enskilda och mot andra myndigheter, vilket framgår av 8 kap. 1 § OSL. Att rätten att ta del av allmänna handlingar enbart får begränsas på det sätt som anges ovan innebär att myndigheter inte får hemlig- hålla information som finns i en allmän handling på någon annan grund än att uppgiften är sekretessbelagd i enlighet med offentlig- hets- och sekretesslagens bestämmelser. Otillåtet röjande av en sekretessbelagd uppgift är straffsanktio - nerat som brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Straffbestämmelsen avser både sådan tystnadsplikt som gäller offent- liga funktionärer enligt offentlighets- och sekretesslagen och sådana tystnadsplikter som gäller i enskild verksamhet och följer av andra författningar. Avgörande för straffansvar är att någon obehörigen åsidosätter en lagstadgad tystnadsplikt. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 961 Sekretessens tillämplighet Sekretess är normalt sett reglerad för ett avgränsat område och gäller vanligtvis för vissa angivna uppgifter, i en viss typ av ärenden eller i en viss typ av verksamhet. En sekretessbestämmelse består i regel av tre huvudsakliga delar som anger förutsättningarna för bestämmel- sens tillämplighet; sekretessens föremål, räckvidd och styrka. Sekretessens föremål beskriver för vilken typ av uppgift sekretess gäller. Sekretessens föremål anges genom ordet uppgift tillsammans med en mer eller mindre långtgående precisering, som till exempel uppgift om hälsotillstånd. Sekretessens räckvidd anger var i den offentliga verksamheten be- stämmelsen ska tillämpas. De flesta sekretessbestämmelser har en begränsad räckvidd på så sätt att sekretess för uppgiften anges gälla hos en viss myndighet eller inom en viss verksamhet. Några få sekre- tessbestämmelser gäller utan att räckvidden är begränsad. En upp - gift kan då hemlighållas oavsett i vilket ärende, i vilken verksamhet eller hos vilken myndighet den förekommer. Minimiskyddsreglerna till skydd för enskildas personliga integritet (21 kap. OSL) är exempel på sådana bestämmelser. Sekretessen begränsas också i de flesta fall av ett skaderekvisit som anger sekretessens styrka. Det förekommer i huvudsak två slags skade- rekvisit, ett rakt och ett omvänt skaderekvisit. Det raka innebär att sekretess föreligger om det kan antas att en viss skada eller ett visst men uppkommer om uppgiften röjs, vilket innebär en svag sekretess. Presumtionen för det raka skaderekvisitet är att offentlighet råder för uppgifterna, det vill säga att det inte finns något förbud mot att röja dem. Vid ett omvänt skaderekvisit gäller däremot att sekretess föreligger om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att skada eller men uppkommer. Bestämmelser med ett omvänt skaderekvisit innebär en starkare sekretess och presumtionen är i stället att sekre- tess föreligger för uppgifterna. Om en sekretessbestämmelse saknar skaderekvisit är sekretessen absolut. I ett sådant fall ska de uppgifter som omfattas av bestämmelsen hemlighållas utan någon skadepröv- ning om uppgifterna begärs ut. Sådana bestämmelser har alltså star- kast sekretess. Sekretessens styrka kan också påverkas av om skaderekvisitet är formulerat med ett krav på avsevärd skada eller betydande men för att en uppgift ska omfattas av sekretess, ett så kallat kvalificerat rakt Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 962 skaderekvisit. Ett kvalificerat rakt skaderekvisit innebär en extra stark presumtion för att uppgifterna är offentliga. Det är alltså uppgifternas art eller förekomst i ett visst samman- hang som styr om de ska skyddas av sekretess i ett specifikt fall eller inte. I de olika sekretessbestämmelserna anges i vilka sammanhang som uppgifter kan vara sekretessbelagda och vilka uppgifter som om- fattas. Sekretess som exempelvis skyddar uppgifter om en enskilds personliga förhållanden skyddar alltså endast de uppgifter som kan härledas till den enskilda. Om uppgifterna bedöms vara sekretess - belagda är det i allmänhet möjligt att lämna ut avidentifierade upp- gifter. Om en avidentifiering inte hindrar att sambandet mellan den enskilda och uppgifterna kan spåras, måste myndigheten dock avstå från att lämna ut den sekretessbelagda handlingen.13 Utöver rekvisiten som anger sekretessens föremål, sekretessens räckvidd och sekretessens styrka innehåller många sekretessbestäm- melser också begränsningar av den tid som sekretessen för uppgifter i allmänna handlingar högst kan gälla. Sekretesstidernas längd varierar. Något om sekretess till skydd för enskilda Offentlighets- och sekretesslagen innehåller bestämmelser till skydd för enskilda En av de sekretessgrunder som kan ligga till grund för en begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar är skyddet för en skildas personliga eller ekonomiska förhållanden (2 kap. 2 § 6 TF). Offent- lighets- och sekretesslagen omfattar 44 kapitel och i kapitlen 21–40 finns bestämmelser som avser sekretess till skydd för uppgift om en- skilds personliga eller ekonomiska förhållanden. En stor andel av de faktiska bestämmelserna om sekretess rör alltså skyddet för enskilda. Här kan nämnas att kapitel 21 innehåller bestämmelser om sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga förhållanden oavsett i vilket sammanhang uppgiften förekommer, kapitel 25 innehåller be- stämmelser om sekretess i verksamhet som avser hälso- och sjukvård med mera och kapitel 26 innehåller bestämmelser om sekretess inom socialtjänst, vid kommunal bostadsförmedling, adoption med mera. Både bestämmelsen i 25 kap. 1 § och 26 kap. 1 § OSL innehåller ett omvänt skaderekvisit som innebär att sekretess är huvudregel och 13 Jfr prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 350 och JO 1984/85 s. 269. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 963 uppgifter får inte röjas om det inte står klart att det kan ske utan att någon lider men. Det innebär att utrymmet för bedömningen att uppgifter inte är sekretessbelagda i regel är mycket litet. Styrkan på den sekretess till skydd för enskilda som föreskrivs inom olika delar av den offentliga sektorn varierar. Inom vissa delar är sekretessen absolut. Det gäller till exempel för uppgift som avser en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde i sådan särskild verksamhet hos en myndig- het som avser framställning av statistik (statistiksekretessen, 24 kap. 8 § OSL). I andra sammanhang är uppgifter om enskilda sekretess- belagda endast om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs, till exempel i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen (folkbokföringssekretessen, 22 kap. 1 § första stycket OSL). Sekretessens styrka är dock inte alltid genomgående i en särskild verksamhet. Som vi nyss konstaterat innebär 26 kap. 1 § OSL att det som utgångspunkt föreligger en presumtion för sekretess för upp - gifter om enskilda inom socialtjänsten. Motsatsvis gäller dock enligt 26 kap. 7 § OSL ingen sekretess alls för beslut om vård utan samtycke, till exempel om att omedelbart omhänderta ett barn med stöd av tvångsvårdslagstiftningen. Sådana beslut är alltså alltid offentliga. Samtycke … Huvudregeln vad gäller sekretess till skydd för enskilda är att den enskilde ”äger” sekretessen. Det innebär att sekretessen i regel inte gäller i förhållande till honom eller henne själv (se 12 kap. 1 § OSL) och att hon eller han kan bestämma att den inte ska gälla i förhål - lande till någon annan genom att helt eller delvis häva sekretessen (se 12 kap. 2 § första stycket OSL). Det är till exempel vanligt att enskilda ger sitt samtycke till att en myndighet inom hälso - och sjukvården lämnar uppgifter till en annan sådan myndighet i vård- och behandlingssyfte. När samtycke har lämnats till att en sekretess- skyddad uppgift lämnas till en person eller en myndighet utgör ett utlämnande som omfattas av samtycket inte ett otillåtet röjande. Bestämmelsen i 12 kap. 2 § OSL innebär alltså att en enskild kan häva (också benämnt efterge) sekretessen i förhållande till en annan enskild eller till en myndighet. Det finns inga formkrav på ett sådant Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 964 samtycke utan det kan i regel ges muntligt och behöver inte vara skriftligt. Riksdagens ombudsmän, även kallad Justitieombudsman- nen, förkortad JO, har dock i flera beslut uttalat att en myndighet bör begära in ett uttryckligt och skriftligt samtycke när det rör sig om utlämnande av känsliga uppgifter, till exempel inom social tjänsten och hälso- och sjukvården.14. Av förarbetena till bestämmelsen i 12 kap. 2 § OSL framgår att ett samtycke kan ges i förväg med tanke på en kommande situation. Även om det inte framgår av offentlighets- och sekretesslagen får dock ett samtycke inte ges ett så generellt innehåll att den enskilde allmänt förklarar sig avstå från sekretesskyddet hos en viss myndig- het eller tjänsteman. För det fall att någon avtvingas ett sådant gene- rellt samtycke kan samtycket bedömas sakna rättslig giltighet.15 Ett samtycke bör vidare inte medföra att den enskilde lämnar ett med- givande som går längre än vad som behövs för myndighetens verk- samhet. Den person som tar emot samtycket bör försäkra sig om att detta inte får större räckvidd än vad den enskilde har insett eller velat.16 Om sekretess till skydd för enskilda enligt offentlighets - och sekretesslagens bestämmelser gäller eller inte är alltså en fråga som den enskilde själv kan bestämma över i de allra flesta fall, så länge samtycket inte är framtvingat eller alltför generellt utformat. Det nyss sagda gäller dock inte i de situationer där sekretessen bryts av en sekretessbrytande bestämmelse, till exempel en uppgiftsskyldighet mellan två myndigheter, se vidare nedan. … och sekretess till skydd för barn Det som nyss sagts om samtycke förutsätter att det är den som för- fogar över sekretessen som lämnar samtycket. Av 12 kap. 3 § OSL framgår följande vad gäller sekretess till skydd för uppgifter om barn: Sekretess till skydd för en enskild gäller, om den enskilde är underårig, även i förhållande till dennes vårdnadshavare. Sekretessen gäller dock inte i förhållande till vårdnadshavaren i den utsträckning denne enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga angelägenheter, såvida inte 14 Se JO 1990/91 s. 366, JO 2016/17 s. 224 och JO:s beslut i ärende med dnr 5255-2019. 15 Se prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 330 och 331. 16 Jfr t.ex. JO 2017/18 s. 99 och JO 2017/18 s. 286. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 965 1. det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgif- ten röjs för vårdnadshavaren, eller 2. det annars anges i offentlighets- och sekretesslagen. Om sekretess inte gäller i förhållande till vårdnadshavaren förfogar denne enligt 2 § ensam eller, beroende på den underåriges ålder och mognad, tillsammans med den underårige över sekretessen till skydd för den underårige. Vad gäller sekretess för uppgifter om barn kan sådan sekretess alltså även gälla i förhållande till barnets vårdnadshavare. Som utgångspunkt förfogar dock en vårdnadshavare ensam eller, beroende på barnets ålder och mognad, tillsammans med barnet över sekretessen till skydd för barnet i frågor som vårdnadshavaren har en rätt och skyldighet att bestämma i. Det innebär att om ett barn på grund av bristande mognad saknar förmåga till bedömning av sekretessfrågan krävs det att vårdnadshavaren samtycker till ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter rörande barnet. Vårdnadshavarens samtycke är i ett sådant fall också ensamt tillräckligt för att uppgifterna ska få lämnas ut. När det gäller barn i tonåren är dock, beroende på ålder och utveckling, barnets eget samtycke många gånger tillräckligt. I vissa fall bör dock samtycke krävas både från barnet och hans eller hennes vård nads- havare.17 Vid vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, gäller därutöver att socialnämnden får bestämma om barnets eller den unges personliga förhållanden i den utsträckning det behövs för att genomföra vården (se 11 § fjärde stycket LVU). Det görs i detta sammanhang ingen skillnad på barn och unga och bestämmelsen omfattar enligt sin ordalydelse både barn och unga personer.18 Sekretessbrytande bestämmelser Behovet av att utbyta uppgifter Många av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen inne- bär att uppgifter om enskilda omfattas av sekretess med ett omvänt skaderekvisit, det vill säga en presumtion för att uppgiften inte får 17 Se prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 330 och prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 331 och 332. 18 Se regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättighet och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 241. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 966 röjas utanför det sammanhang där uppgiften förekommer. Det inne- bär bland annat att utrymmet för en myndighet att lämna ut uppgifter till en enskild eller en annan myndighet ofta är förhållandevis litet. Möjligheten att utbyta uppgifter utgör dock en viktig förutsättning för att myndigheterna ska kunna utföra sina respektive verksamheter och för en fungerande samverkan mellan myndigheter i övrigt. Det är därför nödvändigt att vissa uppgifter som annars hade varit sekre- tessbelagda ändå kan utbytas.19 I offentlighets- och sekretesslagen finns därför ett flertal bestämmelser med innebörden sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas mellan myndigheter eller lämnas till enskilda. Några centrala bestämmelser i 10 kap. OSL I 10 kap. OSL finns ett flertal sekretessbrytande bestämmelser som innebär att sekretess inte hindrar att uppgifter under vissa förutsätt- ningar lämnas ut till enskilda eller andra myndigheter. Bestäm mel- serna i 10 kap. OSL utgörs såväl av reglering av utlämnande för vissa särskilt angivna syften, som generella sekretessbrytande bestämmel- ser som möjliggör utlämnande av uppgifter till såväl enskilda som myndigheter. Av de bestämmelser som finns i 10 kap. OSL kan följ- ande nämnas. • Samtycke Av 10 kap. 1 § OSL framgår att sekretess till skydd för en enskild, med vissa begränsningar, inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om den enskilde samtycker till det. • Nödvändigt utlämnande Enligt 10 kap. 2 § OSL hindrar inte sekretess att en myndighet läm- nar ut uppgift om det är nödvändigt för att den utlämnande myndig- heten ska kunna fullgöra sitt uppdrag, så kallat nödvändigt uppgifts- lämnande. Bestämmelsen i 10 kap. 2 § OSL ska tolkas restriktivt och avsikten är inte att man enbart av effektivitetsskäl ska kunna bryta sekretessen. Sekretessen får brytas endast i de fall, då det är en nöd- 19 Jfr prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 89. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 967 vändig förutsättning att en sekretessbelagd uppgift lämnas ut för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra de uppgifter som åligger den.20 • Partsinsyn Av 10 kap. 3 § första stycket OSL följer att sekretess inte hindrar att en enskild eller en myndighet som är part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av sin partsställ- ning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet. En sådan handling eller ett så - dant material får dock inte lämnas ut till parten i den utsträckning det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådana fall ska myn- digheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda. • Brottsbekämpning med mera Enligt 10 kap. 15 a § OSL hindrar inte sekretess enligt 21–40 kap. OSL (det vill säga sekretess till skydd för enskilda) att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det behövs för att 1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, 2. utreda brott, 3. förebygga eller förhindra att en ekonomisk förmån, ett ekonomiskt stöd, en skatt eller en avgift beslutas, betalas ut eller tillgodoräknas felaktigt eller med ett för högt eller ett för lågt belopp, 4. upptäcka eller utreda sådant som avses i 3, eller 5. förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk och överträdel- ser av regler, villkor i beslut eller avtal. En uppgift får dock inte lämnas ut med stöd av bestämmelsen om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Viss sek- retess är dessutom undantagen bestämmelsens tillämpningsområde, 20 Se prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 465. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 968 bland annat hälso- och sjukvårdssekretessen enligt 25 kap. 1–5 och 8 §§ OSL. • Generalklausulen Enligt den så kallade generalklausulen, 10 kap. 27 § första stycket OSL, får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Av paragrafens andra stycke framgår att generalklausulen inte gäller i fråga om bland annat hälso- och sjukvårdssekretess och socialtjänstsekretess. Av paragrafens tredje stycke fram går även att generalklausulen inte gäller om utlämnandet strider mot lag eller förordning. • Uppgiftsskyldigheter Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det finns en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Sekretess bryts alltså endast om det rör sig om en skyldighet att lämna uppgifter, det vill säga att det i lag eller förordning framgår att en uppgift ska lämnas ut. En bestäm- melse om att en uppgift får lämnas ut bryter alltså inte sekretess. Sekretess gäller både mellan myndigheter och mellan självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet Som vi nämnt ovan gäller sekretess både mot enskilda och mot andra myndigheter, vilket framgår av 8 kap. 1 § OSL. En myndighet kan dock bedriva flera olika verksamheter och om verksamhetsgrenarna är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra kan sekretess även råda inom en myndighet. Detta framgår av 8 kap. 2 § OSL. Vad som utgör en självständig verksamhetsgren är dock inte alltid självklart och frågan har varit föremål för överväganden i flera olika lagstiftningsärenden. Av förarbetena till offentlighets- och sekretesslagen framgår att om olika delar av myndighetens verksam- het ska tillämpa sinsemellan helt olika ”set av sekretessbestämmelser” är det fråga om olika verksamhetsgrenar i sekretesshänseende. Det måste också göras en bedömning av om verksamheterna har organi- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 969 serats på ett sådant sätt att de förhåller sig självständigt till varandra.21 Ett exempel är Skatteverket där beskattningsverksamheten utgör en självständig verksamhetsgren, och folkbokföringsverksamheten en annan. Om verksamhetsgrenarna är att betrakta som självständiga i för- hållande till varandra räknas de som olika myndigheter vid tillämp- ningen både av tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sek- retesslagen (2 kap. 11 § TF och redan nämnda 8 kap. 2 § OSL). Det innebär bland annat att en handling som skickas mellan de olika verk- samhetsgrenarna blir en allmän handling, vilket i sin tur innebär att bestämmelser om sekretess gäller på samma sätt mellan självs tän- diga verksamhetsgrenar inom en myndighet som mellan två olika myndigheter. Ett myndighetsorgans självständighet kan dock vara begränsad till vissa särskilda situationer eller ärenden.22 12.3.3 Tystnadsplikt i enskilt bedriven verksamhet Offentlighets- och sekretesslagen gäller enbart i det allmännas verk- samhet. Inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten finns det dock en stor andel enskilda aktörer. Inom den enskilt bedrivna hälso- och sjukvården finns dock en lagstadgad tystnadsplikt som regleras i 6 kap. 12–16 §§ patientsäker- hetslagen (2010:659) som i grova drag motsvarar den sekretess som gäller inom det allmännas verksamhet på området. I 16 kap. 11 § socialtjänstlagen (2025:400), förkortad SoL, regleras tystnadsplikt för enskilt bedriven verksamhet inom socialtjänsten. Av bestämmelsen framgår att den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt lagen får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om enskildas personliga förhållanden. 21 Prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 356–360. 22 Prop. 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlig- het, s.152. Jfr även SOU 2003:99 Ny sekretesslag, s. 254–259. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 970 12.3.4 Något om digitaliseringen och bestämmelser om offentlighet och sekretess Den snabba tekniska utvecklingen och framväxten av det inter na- tionella informationssamhället har medfört en alltmer omfattande digital hantering av personuppgifter och annan data, såväl inom offentlig som privat sektor. I Sverige har regeringen också sedan länge haft det uttalade målet att landet ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.23 Arbetet med att öka effektiviteten i myndigheternas verksamhet, med samverkan mellan myndigheter och med att ge medborgarna en förbättrad service är därför i princip helt inriktat på att det ska ske på elektronisk väg.24 Regeringen har också uttalat att det i dagsläget mer eller mindre regelmässigt bör anses vara nödvändigt att använda tekniska hjälpmedel och därmed behandla personuppgifter på automatisk väg, eftersom en manuell informationshantering inte utgör ett realistiskt alternativ för vare sig myndigheter eller företag.25 Offentliga aktörer, till exempel statliga myndigheter som SiS, han- terar följaktligen ofta stora mängder uppgifter som rör enskilda fysiska och juridiska personer digitalt. Det innebär att allmänna handlingar i allt större utsträckning är digitala och att informationsutbyte mellan myndigheter och mellan myndigheter och enskilda i allt högre grad sker digitalt snarare än via pappersbrev. Rent generellt kan sägas att om uppgifter om enskilda behandlas för ett annat ändamål än vad som avsetts eller om de hanteras av någon som inte borde ha tillgång till uppgifterna kan det utgöra ett oönskat intrång i den personliga integriteten Det är bland annat därför be - stämmelserna i 21 –40 kap. OSL (sekretess till skydd för enskilda) har införts.26 Om uppgifterna dessutom behandlas med digital teknik – som ofta är fallet i dag – kan det innebära särskilda och tillkommande risker ur ett integritetsperspektiv. Den digitala tekniken gör det nämligen möjligt att på ett enkelt sätt både samla in, sammanställa och sprida mycket stora mängder information. I dag skyddas enskildas personliga integritet därför inte enbart av bestämmelser om sekretess, utan även av det dataskyddsrättsliga regelverket. De båda regelverken tillämpas parallellt och samspelar 23 Se bl.a. budgetpropositionen för 2012, prop. 2011/12:1 utg. omr. 22, s. 84. 24 SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 175. 25 Prop. 2017/18:1055 Ny dataskyddslag, s. 47. 26 Jfr prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 90. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 971 ofta. I svensk rätt betraktas sekretessbestämmelser som en viktig del av det nationella skyddet för personuppgifter. 27 Sekretessbestäm- melser kan till exempel utgöra en del av de rättsliga skyddsåtgärder som gör att en myndighets personuppgiftsbehandling framstår som proportionerlig ur ett dataskyddsrättligt perspektiv, se vidare av - snitt 12.13.3. 12.4 Dataskyddslagstiftningen 12.4.1 Dataskyddsförordningen Allmänt om dataskyddsförordningen EU:s dataskyddsförordning 28 i fortsättningen enbart kallad data - skyddsförordningen, utgör sedan den började tillämpas den 25 maj 2018 en generell reglering för behandling av personuppgifter inom EU, som ersatte 1995 års dataskyddsdirektiv29. Förordningen syftar enligt artikel 1 till att skydda fysiska personers grundläggande rättig- heter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. För att säkerställa att EU -lagstiftningen ger samma skydd för alla medborgare inom hela EU har bestämmelser som finns i en EU- förordning företräde framför nationella lagar.30 Dataskyddsförordningen ska alltså tillämpas av både enskilda och myndigheter precis som om bestämmelserna i förordningen hade funnits i en svensk författning. Det innebär att den primära regler- ingen avseende personuppgiftsbehandling inom svenska myndig - heter i dag finns i dataskyddsförordningen. Förordningen innebär i många avseenden en förändring i förhållande till 1995 års dataskydds- direktiv, och ställer framför allt högre krav på personuppgiftsansva- riga myndigheter än tidigare.31 27 Jfr prop. 2021/22:272 Statens stöd till trossamfund samt demokrativillkor vid stöd till civil- samhället, s. 133 28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). 29 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. 30 Se bl.a. EU-domstolens dom den 15 juli 1964, Flaminio Costa mot E.N.E.L., mål 6/64. 31 Jfr SOU 2023:100 Framtiden dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 324–327. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 972 Dataskyddsförordningens innehåll – centrala delar Tillämpning Förordningen ska enligt artikel 2.1 tillämpas på behandling av person- uppgifter som helt eller delvis sker på automatisk väg och på annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kom- mer att ingå i ett register32. Personuppgifter definieras i artikel 4.1 dataskyddsförordningen som varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. En identifierbar fysisk person är en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med hänvisning till en identi- fierare som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliser ings- uppgift eller onlineidentifikatorer eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska ekonomiska, kulturella eller sociala identitet. Förordningens bestämmelser gäller dock enligt artikel 4.2 inte vid behandling av uppgifter om avlidna personer och om juridiska personer. Med behandling avses enligt artikel 4.2 en åtgärd eller kombina- tion av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utläm- ning genom överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller samman förande, begränsning, radering eller förstöring. Förordningens bestämmelser gäller dock enligt artikel 2.2. d inte för behandling av personuppgifter som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten. Sådan behandling regleras i stället på EU-nivå i det så kallade data- skyddsdirektivet33, se vidare avsnitt 12.4.4. 32 Med register avses enligt artikel 4.6 en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhållanden. 33 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 973 Behandling av personuppgifter om barn I dataskyddsförordningen finns inga särskilda bestämmelser som särskilt gäller vid myndigheters behandling av personuppgifter om barn. Det ställs dock särskilda krav på personuppgiftsansvariga när det rör till exempel information till barn och vid bedömning av vilka risker behandling av personuppgifter om barn kan innebära. Av skäl 38 till förordningen framgår bland annat att barns person- uppgifter förtjänar särskilt skydd, eftersom barn kan vara mindre medvetna om berörda risker, följder och skyddsåtgärder samt om sina rättigheter när det gäller behandling av personuppgifter. Av skäl 58 framgår även att eftersom barn förtjänar särskilt skydd, bör all information och kommunikation som riktar sig till barn utformas på ett tydligt och enkelt språk som barnet lätt kan förstå. Det kan också nämnas att den nationella tillsynsmyndigheten enligt artikel 57.1 b har ett särskilt ansvar för att öka barns medvetenhet om och förståelse för risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i fråga om behandling. I Sverige är det Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, som är nationell tillsynsmyndighet.34 Personuppgiftsansvar Enligt artikel 4.7 dataskyddsförordningen avses med personuppgifts- ansvarig en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, insti- tution eller annat organ som ensamt eller tillsammans med andra bestäm mer ändamålen och medlen för behandlingen av personupp- gifter. Av samma bestämmelser framgår att om ändamålen och med- len för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt kan den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt. Personuppgiftsansvar är ett centralt begrepp i dataskyddsförord- ningen och den som är personuppgiftsansvarig åläggs en stor mängd skyldigheter. Enligt artikel 5.2 är det till exempel den personuppgifts- ansvarige som ska ansvara för och kunna visa att de grundläggande principerna som gäller för all behandling (se nedan) efterlevs. Bestäm- 34 Detta framgår av 3 § förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 974 melsen ger uttryck för den så kallade ansvarsprincipen, som är genom- gående i hela förordningen. Grundläggande principer För all behandling av personuppgifter gäller enligt dataskyddsförord- ningen ett antal grundläggande principer som måste följas. Principerna framgår av artikel 5.1. Det är den personuppgiftsansvarige som ska ansvara för och kunna visa att de grundläggande principerna efter- levs, vilket framgår av artikel 5.2 (ansvarsprincipen). De grundläg- gande principerna är följande: a) Uppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade (laglighet, korrekthet och öppenhet). b) Uppgifterna ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Ytterligare behandling för arkiv- ändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forsk- ningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen (ändamålsbegränsning, även kallat finalitetsprincipen). c) Uppgifterna ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgiftsmini- mering). d) Uppgifterna ska vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att person- uppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål (korrekthet). e) Uppgifterna får inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Personupp- gifter får lagras under längre perioder i den mån som personupp- gifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, under förutsättning att de lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som krävs enligt SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 975 dataskyddsförordningen genomförs för att säkerställa den regi- strerades rättigheter och friheter (lagringsminimering). f) Uppgifterna ska behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshändelse, med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder (integritet och konfidentialitet). Rättslig grund För att behandling av personuppgifter över huvud taget ska vara laglig enligt dataskyddsförordningen krävs att något av de villkor som anges i artikel 6.1 är uppfyllda. Det innebär att en behandling är otillåten om den inte vilar på en rättslig grund enligt dataskyddsförordningen. De rättsliga grunder som i huvudsak aktualiseras för myndigheter är behandling som är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige och behandling som är nöd- vändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning, artikel 6.1 c och e. Det unionsrättsliga begreppet nödvändigt har dock inte samma strikta innebörd som det svenska ordet nödvändigt, det vill säga att någonting absolut fordras eller inte kan underlåtas. Trots att en arbets- uppgift skulle kunna utföras utan att personuppgifter behandlas på visst sätt så kan behandlingen anses nödvändig redan om den inne- bär effektivitetsvinster.35 Den grund för behandling av personuppgifter som avser rättslig förpliktelse (artikel 6.1 c) eller uppgift av allmänt intresse eller myn- dig hetsutövning (artikel 6.1 e) ska enligt artikel 6.3 första stycket fast ställas i enlighet med unionsrätten, eller en medlemsstats natio- nella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Syftet med behandlingen ska enligt artikel 6.3 andra stycket fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt artikel 6.1 e, vara nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Enligt dataskyddsförordningen är det alltså lagstiftarens sak att genom lagstiftning tillhandahålla den rättsliga grunden för myndig- 35 EU-domstolens dom den 16 december 2008 i mål C-524/06, Heinz Huber mot Bundes- republik Deutschland och prop. 2017/18:105, Ny dataskyddslag, s. 46 och 47. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 976 heters behandling av personuppgifter, vilket uttrycks i skäl 47 till förordningen. Dataskyddsförordningens krav på att all behandling måste ha en rättslig grund innebär att den materiella och processu- ella verksamhetsreglering som styr en myndighets uppgifter också styr för vilka ändamål myndigheten får behandla personuppgifter. Den rättsliga grund som myndigheterna kan basera sin personupp- giftsbehandling på, det vill säga den materiella och processuella verk- samhetsregleringen, begränsar därmed även för vilka ändamål person- uppgifter får behandlas. Det finns följaktligen en nära koppling mellan den materiella och processuella verksamhetsregleringen och de ändamål för behandling som kan bli aktuella inom en myndighet. Dataskyddsförordningens grundläggande princip om uppgifts - minimering och bestämmelser om rättslig grund utgör sammantaget ett förbud mot att en myndighet samlar in personuppgifter för obe- stämda framtida behov, för att uppgifterna kan komma till nytta i framtiden eller för att skaffa fram information om förhållanden som saknar betydelse för, eller är överflödiga i förhållande till, myndig- hetens behov av att kunna utföra sin författningsreglerade verk - samhet.36 Proportionalitetskravet Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som utgör den rättsliga grunden för myndigheters personuppgiftsbehandling ska enligt artikel 6.3 dataskyddsförordningen uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Regeringen har uttalat att kravet på proportionalitet i detta samm- anhang motsvarar det krav som Europakonventionen ställer på lag- stiftaren i en rättsstat. Enligt 2 kap. 19 § RF gäller att lagar och andra föreskrifter inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Enligt regeringen borde det därför vara mycket ovanligt att svensk rätt inte uppfyller Europakonventionens krav. Mot denna bakgrund borde utgångspunkten enligt regeringen vara att även dataskyddsförordningens motsvarande krav är uppfyllt i fråga om de rättsliga förpliktelser, uppgifter av allmänt intresse och den myndighetsutövning som fastställs i enlighet med svensk rätt.37 36 Jfr SOU 2023:100 Framtidens dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 564 och 565. 37 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 50. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 977 Av skäl 41 till dataskyddsförordningen framgår vidare att den rätts- liga grunden bör vara tydlig och precis och dess tillämpning förutsäg- bar för dem som omfattas av den, i enlighet med rättspraxis vid Euro- peiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Även detta krav är ett uttryck för legalitetsprincipen och utgör därför inte någon nyhet inom den svenska offentliga för- valtningen. Vilken grad av tydlighet och precision som krävs i fråga om den rättsliga grunden för att en viss behandling av personuppgif- ter ska anses vara nödvändig måste dock bedömas från fall till fall, utifrån behandlingens och verksamhetens karaktär.38 Känsliga personuppgifter För behandling av särskilda kategorier av uppgifter, så kallade känsliga personuppgifter, gäller enligt dataskyddsförordningen stränga krav. Som huvudregel är behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk över- tygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexual- liv eller sexuella läggning förbjuden enligt artikel 9.1. Det finns vissa undantag från förbudet mot behandling av käns- liga personuppgifter. Förbudet ska exempelvis enligt artikel 9.2 g inte tillämpas om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt all- mänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Förbudet ska enligt artikel 9.2 h inte heller tillämpas om behand- lingen är nödvändig av skäl som hör samman med förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin, bedömningen av en arbets - tagares arbetskapacitet, medicinska diagnoser, tillhandahållande av hälso- och sjukvård, behandling, social omsorg eller förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster och social omsorg och av deras system, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller enligt avtal med yrkesverksamma på hälsoområdet. Det nyss sagda 38 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 51. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 978 gäller dock endast under förutsättning att de villkor och skyddsåtgär- der som avses i artikel 9. 3 är uppfyllda. Enligt artikel 9.3 får känsliga personuppgifter behandlas för de ändamål som avses i artikel 9. 2 h när uppgifterna behandlas av eller under ansvar av en yrkesutövare som omfattas av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställs av nationella behöriga organ eller av en annan person som också omfattas av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller med- lemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställs av nationella behöriga organ. Vad gäller behandlingen av genetiska eller biometriska uppgifter, eller uppgifter om hälsa, får medlemsstaterna enligt artikel 9.4 behålla eller införa ytterligare villkor och begränsningar än de som framgår av artikeln. Definitioner av genetiska och biometriska uppgifter samt uppgifter om hälsa finns i artikel 4.13, 4.14 och 4.15 i dataskydds - förordningen. Uppgifter om fällande domar i brottmål med mera I artikel 10 dataskyddsförordningen finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhäng- ande säkerhetsåtgärder. Behandling av sådana personuppgifter får endast utföras under kontroll av en myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och fri- heter fast ställs. Ett fullständigt register över fällande domar i brott- mål får enligt artikel 10 endast föras under kontroll av en myndighet. Om en uppgift om en fällande dom i brottmål eller lagöverträdelse som inne fattar brott även utgör en känslig personuppgift, gäller där- utöver de särskilda krav som gäller för behandling av sådana uppgifter. Nationella identifikationsnummer Enligt artikel 87 får medlemsstaterna närmare bestämma på vilka sär- skilda villkor ett nationellt identifikationsnummer eller något annat vedertaget sätt för identifiering får behandlas. Ett nationellt iden - tifikationsnummer eller ett annat vedertaget sätt för identifiering SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 979 ska i sådana fall endast användas med iakttagande av lämpliga skydds- åtgärder för de registrerades rättigheter och friheter enligt dataskydds- förordningen. De registrerades rättigheter Dataskyddsförordningen innehåller ett antal rättigheter för de en - skilda vars personuppgifter behandlas (de registrerade). Den regi - strerade har bland annat rätt att få omfattande information från den personuppgiftsansvarige. Informationen och kommunikationen ska enligt artikel 12 vara klar och tydlig och de villkor som ska gälla för utövandet av den registrerades rättigheter ska vara klara och tydliga, i synnerhet för information som är särskilt riktad till barn. Informationen som enligt artikel 13.1 c ska tillhandahållas om personuppgifterna samlas in från den registrerade är bland annat ända- målen med den behandling för vilken personuppgifterna är avsedda och den rättsliga grunden för behandlingen. Om den personuppgifts- ansvarige avser att ytterligare behandla uppgifterna för ett annat syfte än för vilket de insamlades, ska den personuppgiftsansvarige före denna ytterligare behandling ge den registrerade information om detta andra syfte, om den registrerade inte redan förfogar över informationen (artikel 13.3 och 13.4). Om information inte erhållits från den registrerade gäller enligt artikel 14 som utgångspunkt samma krav på information om bland annat ändamålen och den rättsliga grunden för behandlingen. Undan- tag görs dock bland annat för erhållande eller utlämnande av upp - gifter som uttryckligen föreskrivs genom unionsrätten eller genom en medlemsstats nationella rätt som den registrerade omfattas av och som fastställer lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades berättigade intressen (artikel 14.5 c). Den registrerade kan också begära registerutdrag med information om bland annat vilka kategorier av uppgifter som behandlas om honom eller henne och ändamålet med behandlingen (artikel 15). Något undantag från enskildas rätt till registerutdrag finns inte i den artikeln. Vidare har den registrerade rätt att begära att få uppgifter rättade eller raderade eller att behandlingen ska begränsas (artiklarna 16–18). Enligt artikel 21.1 har den registrerade också rätt att göra invändningar Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 980 mot personuppgiftsbehandling som grundar sig på bland annat arti- kel 6.1 e (det vill säga uppgift av allmänt intresse eller myndighets - utövning). Den registrerade ska även ha rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling, inbegripet profi- lering39, om beslutet har rättsliga följder eller på liknande sätt i be - tydande grad påverkar den registrerade (artikel 22). Med personuppgiftsincident avses enligt dataskyddsförordningen en säkerhetsincident som leder till oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller till obehörigt röjande av eller obehörig åt- komst till de personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats (se artikel 4.12) Om en personuppgiftsincident sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter, ska den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål informera den registrerade om personuppgiftsincidenten (artikel 34). Begränsningar av de registrerades rättigheter De rättigheter som tillkommer de registrerade kan enligt artikel 23.1 begränsas under vissa förutsättningar. I unionsrätten eller en med- lemsstats nationella rätt ska det enligt den artikeln vara möjligt att införa en lag stiftningsåtgärd som begränsar tillämpningsområdet för de skyldig heter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 12–22 och 34, samt artikel 5 i den mån dess bestämmelser motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 12–22, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grund- läggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åt gärd i ett demokratiskt samhälle. En begränsning av den registrerades rättigheter får dock inte ske av vilken anledning som helst. Begränsningen måste ha som syfte att säkerställa något av de mål som anges i dataskyddsförordningen, bland annat unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av unionens eller en medlemsstats vik- tiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland penning-, budget- 39 Profilering innebär varje form av automatisk behandling av personuppgifter som består i att dessa personuppgifter används för att bedöma vissa personliga egenskaper hos en fysisk person, i synnerhet för att analysera eller förutsäga denna fysiska persons arbetsprestationer, ekonomiska situation, hälsa, personliga preferenser, intressen, pålitlighet, beteende, vistelse- ort eller förflyttningar, se artikel 4.4 dataskyddsförordningen. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 981 eller skattefrågor, folkhälsa och social trygghet eller en tillsyns -, inspektions- eller regleringsfunktion som, även i enstaka fall, har samband med sådan myndighetsutövning. Alla begränsande lagstiftningsåtgärder ska dessutom enligt arti - kel 23.2 innehålla specifika bestämmelser åtminstone, när så är relevant, avseende bland annat ändamålen med behandlingen eller kategorierna av behandling, omfattningen av de införda begränsningarna och skyddsåtgärder för att förhindra missbruk eller olaglig tillgång eller överföring. Riskhantering Utöver de grundläggande principerna för behandling, bestämmelser om rättslig grund och om registrerades rättigheter innehåller data - skyddsförordningen bland annat flera bestämmelser som styr hur en personuppgiftsansvarig myndighet är skyldig att agera för att skyd- det för den personliga integriteten ska upprätthållas i det enskilda fallet. Begreppet ”risk” är centralt i dessa sammanhang och det som avses är risker för fysiska personers rättigheter och friheter. Främst avses integritetsrisker men det kan också vara andra grund- läggande rättigheter, exempelvis yttrandefrihet, rätten att inte bli utsatt för diskriminering och rätten till religionsfrihet.40 Regleringen är ofta utformad på så sätt att den personuppgiftsansvarige åläggs en mer eller mindre specifik skyldighet att agera med utgångspunkt i de risker som en viss behandling be döms föra med sig. Någon definition av vad begreppet risk rent konkret innebär finns inte i dataskyddsförordningen. Däremot anges i skäl 75 till förord- ningen exempel på när risker typiskt sett kan uppkomma. Det är bland annat vid behandling av känsliga personuppgifter eller vid personuppgiftsbehandling som skulle kunna medföra skadat anse- ende, förlust av konfidentialitet när det gäller personuppgifter som omfattas av tystnadsplikt, hinder mot registrerades möjlighet att ut- öva kontroll över sina personuppgifter, om behandlingen inbegriper ett stort antal personuppgifter och gäller ett stort antal registrerade eller om det sker behandling av personuppgifter rörande sårbara fysiska personer, framför allt barn. Hur sannolik och allvarlig risken 40 Jfr Artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter, Statement on the role of a risk based approach in data protection legal frameworks, 14/EN WP 218, s. 4. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 982 är ska enligt skäl 76 till förordningen fastställas utifrån behandling- ens art, omfattning, sammanhang och ändamål. Risken ska vidare utvärderas genom en objektiv bedömning som fastställer om behand- lingen medför en risk eller en hög risk. De registrerades rättigheter ska dock alltid respekteras, oberoende av risknivå.41 Säkerhetsåtgärder Enligt artikel 24 har den personuppgiftsansvarige ett ansvar att, med beaktande av bland annat behandlingens art och omfattning samt riskerna för fysiska personers rättigheter och friheter, genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa att behandlingen utförs i enlighet med dataskyddsförord- ningens bestämmelser. Det innebär att en personuppgiftsansvarig myndighet måste vidta tekniska och organisatoriska åtgärder med hänsyn bland annat till vilka och hur många uppgifter som behandlas. Dataskyddsförordningen innehåller även ett krav på att integri- tetsskydd byggs in i de tekniska system som används för behandling av personuppgifter, uttryckt genom kravet på inbyggt dataskydd och dataskydd som standard (artikel 25). Kraven enligt artikel 25 innebär bland annat att personuppgiftsansvariga myndigheter är skyldiga att genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgär- der för att säkerställa att endast personuppgifter som är nödvändiga för varje specifikt ändamål med behandlingen behandlas. Den skyl- digheten gäller mängden insamlade personuppgifter, behandlingens omfattning, tiden för deras lagring och deras tillgänglighet. Framför allt ska åtgärderna säkerställa att personuppgifter inte görs tillgäng- liga för ett obegränsat antal fysiska personer (artikel 25.2). För att kunna visa att dataskyddsförordningens bestämmelser följs bör en personuppgiftsansvarig enligt skäl 78 till dataskydds förord- ningen anta interna strategier och vidta åtgärder, särskilt för att upp- fylla principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Sådana åtgärder kan bland annat bestå av att uppgiftsbehandlingen minimeras, att personuppgifter snarast möjligt pseudonymiseras och att den personuppgiftsansvarige vidtar åtgärder för att kunna skapa och förbättra säkerhetsanordningar. 41 Jfr Artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter, Statement on the role of a risk based approach in data protection legal frameworks, 14/EN WP 218, s. 3. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 983 Personuppgiftsansvariga ska enligt artikel 32.1 också vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa en säkerhets- nivå som är lämplig i förhållande till riskerna med behandlingen för fysiska personers rättigheter och friheter, bland annat utifrån behand- lingens art, omfattning, sammanhang och ändamål. Vid bedömningen av lämplig säkerhetsnivå ska särskild hänsyn tas till de risker som be- handling medför, särskilt till risken för bland annat obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som behandlas, artikel 32.2. Enligt artikel 32.4 ska personuppgiftsansvariga som utgångspunkt också vidta åtgärder för att säkerställa att varje fysisk person som utför arbete under den personuppgiftsansvariges överinseende endast behandlar personuppgifter på instruktion från den personuppgifts- ansvariga. Det innebär att en personuppgiftsansvarig myndighet har en skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en säker- hetsnivå som är lämplig bland annat utifrån vilka och hur många upp- gifter som behandlas samt den omständigheten att flera personer har möjlighet att ta del av uppgifterna, samt se till att medarbetare inte behandlar personuppgifter på ett sätt som är omotiverat utifrån deras arbetsuppgifter. För att visa att dataskyddsförordningens bestämmelser följs ska personuppgiftsansvariga också föra register över behandling som sker under deras ansvar (skäl 82 till förordningen). Av artikel 30.1 fram går att registret bland annat ska innehålla en beskrivning av kategorierna av registrerade och av kategorierna av personuppgifter. Av artikel 30.4 framgår att den personuppgiftsansvariga ska göra registret tillgängligt för tillsynsmyndigheten, som här är IMY. Enligt artikel 35.1 ska den personuppgiftsansvariga också göra en konsekvensbedömning om en behandling sannolikt bedöms leda till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Vid denna bedömning ska personuppgiftsansvariga bland annat göra en bedöm- ning av behovet av och proportionaliteten hos behandlingen i för- hållande till syftena med den, och de åtgärder som planeras för att hantera riskerna, inbegripet skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att bland annat kunna visa att dataskyddsförordningens bestämmelser efterlevs (artikel 35.7 b och d). Enligt artikel 36 kräver viss särskilt riskfylld behandling även förhandssamråd med tillsyns- myndigheten innan den påbörjas. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 984 12.4.2 Dataskyddslagen Möjligheten till kompletterande lagstiftning En EU-förordning är i alla delar bindande och direkt tillämplig i med- lemsstaternas nationella rätt och ska därmed inte implementeras. 42 Dataskyddsförordningen är dock utformad på ett sådant sätt att den till viss del både förutsätter och medger nationell dataskyddsregler- ing som kompletterar förordningens bestämmelser. Dataskyddsförordningen medger alltså att medlemsländerna be- håller eller inför mer specifika bestämmelser för att anpassa bestäm- melserna i förordningen, med hänsyn till behandling för att efterleva bestämmelserna om rättslig förpliktelse samt uppgift av allmänt in- tresse eller myndighetsutövning som rättslig grund. Medlemsstaterna får även fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling, vilket framgår av artikel 6.2. I skäl 8 till dataskyddsförordningen anges också att om förordningen föreskriver förtydliganden eller begränsningar av dess bestämmelser genom medlemsstaternas nationella rätt, kan medlemsstaterna, i den utsträckning det är nödvändigt för samstäm- migheten och för att göra de nationella bestämmelserna begripliga för de personer som de tillämpas på, införliva delar av förordningen i nationell rätt. Den rättsliga grunden för myndigheters personuppgiftsbehand- ling, det vill säga den processuella och materiella regler ingen av en myndighets verksamhet, kan enligt artikel 6.3 dataskydds förord- ningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämp - ningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen, bland annat de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registre- rade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åt- gärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. I svensk rätt är det vanligt att bestämmelser som reglerar sådana frågor finns i sektorsspecifik kompletterande dataskyddsreglering. 42 Jfr artikel 288 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 985 Allmänt om dataskyddslagen I Sverige kompletteras dataskyddsförordningen på ett generellt plan av lagen (2018:218), med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, förkortad dataskyddslagen, och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- förordning. Lagen med tillhörande förordning förtydligar under vilka förutsättningar personuppgifter får behandlas med stöd av data - skyddsförordningen. Dataskyddslagens innehåll – centrala delar Lagens subsidiaritet I dataskyddslagens portalparagraf anges att lagen kompletterar data- skyddsförordningen och inte kan tillämpas fristående, utan endast tillsammans med dataskyddsförordningen. Lagen innehåller de kom- pletterande bestämmelser som gäller på ett generellt plan. 43 Data- skyddslagen är enligt lagens 1 kap. 6 § subsidiär i förhållande till annan lag eller förordning, vilket innebär att avvikande bestämmelser i kompletterande dataskyddsreglering (se nedan) har företräde. Även bestämmelser som specificerar eller begränsar rätten att behandla känsliga personuppgifter i en viss verksamhet eller andra särskilda för faranderegler i andra slags författningar har företräde.44 Rättslig grund Av 2 kap. 1 § dataskyddslagen framgår att personuppgifter får be - handlas med stöd av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, om be- handlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning. Paragrafen är avsedd att ge väg- ledning för rättstillämpningen i Sverige, och regeringen har uttalat att vid bedömningen av om något följer av exempelvis en lagbestäm- 43 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 183. 44 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 184. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 986 melse kan bland annat förarbetsuttalanden, bestämmelsens syfte och den rättsliga kontext bestämmelsen befinner sig i, behöva beaktas.45 I 2 kap. 2 § dataskyddslagen anges förutsättningarna för att en uppgift av allmänt intresse och myndighetsutövning ska utgöra rätts- lig grund för behandling av personuppgifter. Enligt bestämmelsen får personuppgifter behandlas med stöd av artikel 6.1 e i dataskydds- förordningen, om behandlingen är nödvändig 1. för att utföra en uppgift av allmänt intresse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har med delats med stöd av lag eller annan författning, eller 2. som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning enligt lag eller annan författning. Regeringen har uttalat att bestämmelsen innebär att det inte är till - räckligt att uppgiften är av allmänt intresse – uppgiften måste också vara fastställd i enlighet med gällande rätt. Samma omständigheter som vid tillämpning av 2 kap. 1 § dataskyddslagen kan behöva beak- tas. Enligt regeringen innebär det inte att uppgiften måste framgå direkt av en författning. Som en följd av den svenska arbetsmarknads- modellen kan en uppgift av allmänt intresse även följa av kollektiv- avtal. Regeringen har även påpekat att uppgifter av allmänt intresse kan enligt svensk rätt även följa av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning. Till exempel kan en sådan upp- gift tilldelas en statlig myndighet eller ett statligt bolag genom ett regeringsbeslut. Begreppet myndighetsutövning ska vidare enligt regeringen tolkas och tillämpas på samma sätt som enligt dataskydds- förordningen. Det som i Sverige brukar anses som myndighetsutöv- ning borde enligt regeringen omfattas av begreppet.46 Känsliga personuppgifter Av 3 kap. 3 § första stycket dataskyddslagen framgår att känsliga per- sonuppgifter får behandlas av en myndighet med stöd av artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen: 45 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 188. 46 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 189 och 190. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 987 1. om uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen krävs enligt lag, 2. om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende, eller 3. i annat fall, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet. Av förarbetena framgår att bestämmelsen i första stycket punkt 1 klargör att det är tillåtet för myndigheter att utföra sådan behand- ling av känsliga personuppgifter som krävs i myndigheternas verk- samhet som en direkt följd av framför allt offentlighets- och sekre- tesslagens och förvaltningslagens bestämmelser om hur allmänna handlingar ska hanteras, exempelvis genom krav på diarieföring och skyldighet att ta emot e-post. Begreppen handläggning och ärende i punkt 2 ska enligt regeringen tolkas på samma sätt som enligt förvalt- ningslagen. Det som anges i punkt 3 möjliggör vidare enligt reger - ingen under vissa omständigheter behandling av känsliga personupp- gifter hos myndigheter då behandlingen varken sker med koppling till ett visst ärende eller krävs enligt annan lag. Bestämmelsen är så- ledes tillämplig i så kallad faktisk verksamhet hos myndigheter, det vill säga i sådan förvaltningsverksamhet som inte utgör ärendehand- läggning.47 Enligt 3 kap. 3 § andra stycket dataskyddslagen är det vid behand- ling som sker enbart med stöd av första stycket förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Regeringen har uttalat att detta innebär att sök - begränsningen inte gäller vid behandling som sker med stöd av någon av de övriga bestämmelserna i det aktuella kapitlet eller i enlighet med bestämmelser i en registerförfattning.48 Av 3 kap. 5 § dataskyddslagen framgår vidare att känsliga person- uppgifter får behandlas med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförord- ningen om behandlingen är nödvändig för 1. förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin, 2. bedömningen av arbetstagares arbetskapacitet, 47 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 194. 48 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 195. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 988 3. medicinska diagnoser, 4. tillhandahållande av hälso- och sjukvård eller behandling, 5. social omsorg, eller 6. förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster, social omsorg samt deras system. Sådan behandling får dock enbart ske under förutsättning att kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 i dataskyddsförordningen är uppfyllt. Uppgifter om lagöverträdelser med mera Av 3 kap. 8 § första stycket dataskyddslagen framgår att person - uppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen, det vill säga uppgifter som rör bland annat lagöverträdelser, får behandlas av myndigheter. Personnummer och samordningsnummer Av 3 kap. 10 § dataskyddslagen framgår att personnummer och sam- ordningsnummer får behandlas utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl. Uppgifter som finns i myndigheters arkiv Av 4 kap. 1 § första stycket dataskyddslagen framgår att personupp- gifter som behandlas enbart för arkivändamål får användas för att vidta åtgärder i fråga om den registrerade endast om det finns synner- liga skäl med hänsyn till den registrerades vitala intressen. Av andra stycket samma paragraf framgår dock att första stycket inte hindrar myndigheter från att använda personuppgifter som finns i allmänna handlingar. Myndigheter kan alltså med stöd av bestämmelserna använda arki- verade uppgifter för att vidta åtgärder gentemot den registrerade, förutsatt att övriga bestämmelser i dataskyddsregleringen följs, bland SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 989 annat att vidarebehandlingen är förenlig med det ursprungliga ända- målet (artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen).49 Begränsningar av vissa rättigheter och skyldigheter Av 5 kap. 1 § första stycket dataskyddslagen framgår att artiklarna 13– 15 i dataskyddsförordningen om information och rätt att få tillgång till personuppgifter inte gäller sådana uppgifter som den personupp- giftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att syftet med regler- ingen är att låta nationella bestämmelser om sekretess och tystnads- plikt ska gå före informationsplikten och enskildas rätt till tillgång till personuppgifter om honom eller henne enligt dataskyddsför - ordningen.50 Enligt 5 kap. 2 § dataskyddslagen gäller inte artikel 15 i dataskydds- förordningen personuppgifter i löpande text som inte har fått sin slut- liga utformning när begäran gjordes eller som utgör minnesanteck- ning eller liknande. Undantaget i första stycket gäller inte om personuppgifterna 1. har lämnats ut till tredje part, 2. behandlas enbart för arkivändamål av allmänt intresse eller statis- tiska ändamål, eller 3. har behandlats under längre tid än ett år i löpande text som inte har fått sin slutliga utformning. I förarbetena till bestämmelsen hänvisas bland annat till regleringen i 2 kap. TF, och att det på såväl den offentliga som den privata sidan finns goda skäl för en ordning som innebär att ofärdiga alster, minnes- anteckningar och liknande inte behöver lämnas ut. Att under en rimlig tid få ha sina ofärdiga alster och minnesanteckningar i fred kan enligt förarbetena anses som en sådan fri- och rättighet som be- rättigar till en begränsning av informationsskyldigheten. Om upp- gifterna behandlats under så lång tid som ett år utan att texten fär- 49 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 200. 50 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 106 och 107. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 990 digställts, kan dock den registrerades intresse av att få ta del av sina uppgifter anses väga tyngre än den personuppgiftsansvariges intresse av att utan insyn få ytterligare fördröja färdigställandet av texten. I förhållande till myndigheter behövs ett sådant undantag för att säkerställa de mål av allmänt intresse som det ankommer på myndig- heter att värna. Dessa intressen utgjorde enligt regeringen grund för undantag från de registrerades rättigheter, särskilt enligt artikel 23.1 e, f och h i dataskyddsförordningen.51 12.4.3 Dataskyddsreglering som kompletterar dataskyddsförordningen och dataskyddslagen Sektors- eller myndighetsspecifik dataskyddsreglering Som vi nämnt i avsnitt 12.4.2 tillåter dataskyddsförordningen sektors- specifik kompletterande lagstiftning i den nationella rätten. Utöver den generellt kompletterande dataskyddslagen finns det i svensk rätt en stor mängd specialförfattningar, i andra sammanhang ofta kallade registerförfattningar, som reglerar framför allt myndigheters behand- ling av personuppgifter. Sådana författningar utgör ett komplement till den allmänna regleringen i dataskyddsförordningen och data - skyddslagen. Syftet är i regel att anpassa dataskyddsregleringen till de särskilda behov som myndigheterna har i sina respektive verksam- heter, samt att göra avvägningar mellan behovet av effektivitet i be- rörd verksamhet och behovet av skydd för den enskildes personliga integritet.52 Sektors- eller myndighetsspecifika författningar om dataskydd blir ofta aktuella inom verksamheter där stora mängder personupp- gifter hanteras, till exempel folkbokföringsdatalagen (2026:126). Det finns dock även dataskyddsreglering för särskilt känslig, men inte särskilt omfattande, personuppgiftsbehandling till exempel lagen (2020:422) om Rättsmedicinalverkets elimineringsdatabas. Dataskyddsförfattningar som ska tillämpas inom hela eller en stor del av en myndighets totala verksamhet kan sammanfattningsvis sägas konkretisera vilken personuppgiftsbehandling som får förekomma i den verksamhet de ska tillämpas i och ange de yttersta ramarna av- 51 Prop. 2017/18 :105 Ny dataskyddslag, s. 108. 52 Jfr bl.a. prop. 2015/16:65 Utlänningsdatalag, s. 21 och prop. 2025/26:88 Framtidens data- skydd vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten, s. 94 och 95. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 991 seende för vilka syften en myndighet över huvud taget får samla in och behandla personuppgifter. 53 Det finns dock ett flertal myndig- heter som saknar registerförfattning och där enbart den generella dataskyddsregleringen tillämpas. Det finns även författningar som betecknas som registerförfatt- ningar men som avser sådana mer regelrätta register som har karak- tären av en teknisk databas. Renodlade registerförfattningar hand- lar ofta om register som enligt riksdagen eller regeringen ska föras och som till exempel ska ha ett visst obligatoriskt innehåll. Genom en sådan faktisk registerförfattning får en myndighet ansvar för att det förs ett visst register. I sådana mer renodlade registerförfattningar är dock dataskyddsaspekten ofta inte särskilt framträdande.54 Den kompletterande regleringen i sak Förhållandet till annan reglering, tillämpningsområde och syfte Kompletterande dataskyddsreglering som inte avser förandet av ett visst register, utan syftar till att reglera en sektors eller myndighets mer övergripande personuppgiftsbehandling, är ofta uppbyggda på likartat sätt. De inledande bestämmelserna anger i regel författning- ens tillämpningsområde, exempelvis en viss verksamhet inom en viss myndighet, och förhållande till annan reglering, primärt dataskydds- förordningen och dataskyddslagen. Det är också vanligt förekom- mande att syftet med författningen anges särskilt. Ändamålsbestämmelser De allra flesta registerförfattningar innehåller därefter ändamåls - bestämmelser. Ändamålsbestämmelserna brukar delas upp i primära och sekundära ändamål. Bestämmelserna om primära ändamål avser behovet av att be - handla personuppgifter i myndighetens egen verksamhet och anger för vilka ändamål inom lagens tillämpningsområde den aktuella myn- digheten får behandla personuppgifter. En primär ändamålsbestäm- melse kan till exempel ange att uppgifter får behandlas för en viss 53 Prop. 2017/18:95 Anpassningar av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning, s. 54. 54 Jfr SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 97 och 98. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 992 uppgift som ankommer på myndigheten, eller att uppgifter får be - handlas om det är nödvändigt för att utföra viss verksamhet. Det finns en mycket stor variation i hur de primära ändamålsbestämmel- serna i kompletterande dataskyddsreglering är utformade, bland annat avseende detaljeringsgrad.55 Primära ändamålsbestämmelser i lag kan också motiveras av att den materiella verksamhetsregleringen av en myndighets uppgifter annars inte anges i lag, utan förordning.56 Ändamålsbestämmelser kan också aktualiseras vid behandling i avgränsade uppgiftssamlingar som innehåller särskilt känsliga uppgifter. Primära ändamålsbestäm- melser fyller alltså olika syften beroende på inom vilken verksamhet de är avsedda att tillämpas och hur verksamheten är reglerad i övrigt. Bestämmelser om sekundära ändamål reglerar hur personuppgif- ter, som redan har samlats in och behandlas i verksamheten för de primära ändamålen, får vidarebehandlas. I de sekundära ändamåls- bestämmelserna ges ibland en uppräkning över vissa vanligt förekom- mande ändamål för utlämnande till andra myndigheter. I modernare kompletterande dataskyddsreglering har dock detta ofta ersatts av en bestämmelse som anger att uppgifter får behandlas för att full- göra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.57 Utöver bestämmelser om primära och sekundära ändamål finns ofta i den kompletterande dataskyddsregleringen en bestämmelse som motsvarar finalitetsprincipen (principen om ändamålsbegräns- ning enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen) och som anger att uppgifter även får behandlas för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Övriga bestämmelser Det är vanligt förekommande att dataskyddsförfattningar också inne- håller särskilda bestämmelser om bland annat personuppgiftsansvar, behandling av känsliga personuppgifter, förbud mot vissa sökningar, 55 Se SOU 2023:100 Framtidens dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 475–478. 56 Jfr prop. 2018/19:151 Behandling av personuppgifter vid Myndigheten för arbetsmiljökun- skap, s. 21. 57 Se även förslaget i SOU 2025:45 Utökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 259–265. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 993 samt begränsningar av tillgången till personuppgifter. Dessa bestäm- melser är i likhet med den kompletterande regleringen i övrigt sär- skilt anpassade efter den verksamhet som avses. Flera registerförfattningar innehåller också en reglering av vilka uppgifter som får behandlas för vilka ändamål, vilka uppgifter som får behandlas i särskilda uppgiftssamlingar, samt villkor för olika former av elektroniskt utlämnande av uppgifter. Inte sällan finns det förordningar som kompletterar regleringen i lag. I förordningarna ges då i regel mer detaljerade bestämmelser, exempelvis om vilka uppgifter som får behandlas för vissa ändamål. 12.4.4 Dataskyddsdirektivet, brottsdatalagen och kompletterande lagstiftning Dataskyddsdirektivet 2016 års dataskyddsdirektiv utgår från samma principer som data - skyddsförordningen, men innehåller en särskild reglering för den personuppgiftsbehandling som utförs av behöriga myndigheter i syfte att bland annat förbygga, förhindra och utreda brott. Syftet med direktivet är bland annat att säkerställa en enhetlig och hög skyddsnivå för fysiska personers personuppgifter och underlätta utbytet av personuppgifter mellan behöriga myndigheter i medlems- staterna, vilket enligt direktivet är av avgörande betydelse för att säkerställa ett effektivt straffrättsligt samarbete och polissamarbete, se skäl 7 till direktivet. Med behörig myndighet avses enligt artikel 7.3 a direktivet en myndighet som har till uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verk- ställa straffrättsliga påföljder, eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, när den behandlar personuppgifter för ett sådant syfte. Brottsdatalagen Allmänt om brottdatalagen Direktivet har främst genomförts i svensk rätt genom brottsdatalagen (2018:1177), förkortad BDL. I brottsdatalagen regleras åtgärder som ska säkerställa skydd för personuppgifter och de enskilda som berörs, exempelvis regler om personuppgiftsansvarigas skyldigheter med Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 994 avseende på tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa författningsenlig behandling, regler om enskildas rättigheter samt regler om tillsyn, sanktionsavgifter och skadestånd. Syftet med brottsdalagen är enligt 1 kap. 1 § BDL att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter i samband med behandling av personuppgifter och att säkerställa att behöriga myndigheter kan behandla och utbyta personuppgifter med varandra på ett ändamålsenligt sätt. I 2 kap. BDL finns allmänna bestämmelser om behandling av per- sonuppgifter, bland annat om rättsliga grunder för behandlingen, ändamål och känsliga personuppgifter. 3 kap. BDL innehåller bestäm- melser om personuppgiftsansvarigas skyldigheter och i 4 kap. BDL finns vidare bestämmelser om enskildas rättigheter. Övriga kapitel i lagen avser bland annat tillsyn, administrativa sanktionsavgifter och skadestånd och överklagande. Tillämpningsområde och behöriga myndigheter Brottsdatalagen är enligt lagens 1 kap. 2 § enbart tillämplig vid be - handling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, samt vid behandling av personuppgifter som en behörig myndighet utför i syfte att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Med behörig myndighet avses enligt 1 kap. 6 § BDL primärt en myndighet som har till uppgift att förebygga, förhindra eller upp - täcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straff- rättsliga påföljder, eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, när den behandlar personuppgifter för ett sådant syfte. Det framgår inte direkt av lagen vilka som är behöriga myndig - heter. Av förarbetena till lagen framgår dock att det avgörande är om myndigheten har sådana uppgifter att den behandlar personuppgifter för syftena brottsbekämpning, lagföring, straffverkställighet eller upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, de allmänna domstolarna och Kriminalvården är behöriga myndigheter, men enbart när de behandlar personuppgif- ter för sådana syften. När till exempel Skatteverket behandlar person- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 995 uppgifter i beskattningsverksamheten eller Polismyndigheten ut - färdar pass är myndigheten inte en behörig myndighet. Lagen gäller alltså inte generellt i de behöriga myndigheternas verksamhet. Även andra myndigheter än de nyss nämnda har vissa arbetsuppgifter som gör lagen tillämplig, till exempel Rättsmedicinalverket vid rättsmedi- cinska obduktioner och ut färdande av rättsintyg, Justitiekanslern i egenskap av åklagare i mål om tryckfrihetsbrott och yttrandefrihets- brott och allmänna förvaltningsdomstolar när de prövar frågor som rör verkställighet av straff. Exempel på arbetsuppgifter som inte gör en myndighet till behörig myndighet i lagens mening är skyldighet att anmäla brott eller annan uppgiftsskyldighet till brottsbekämpande myndigheter. Det förhållandet att en brottmålsdom expedieras till någon eller att en viss myndighet får tillgång till uppgifter om lag- överträdelser i belastningsregistret eller misstankeregistret gör inte heller att mottagaren av personuppgifterna blir en behörig myndig- het i lagens mening.58 Dataskyddsreglering som kompletterar brottsdatalagen Brottsdatalagen är en ramlag som kompletteras av sektorsspecifik reglering för var och en av de brottsbekämpande myndigheterna. Bestämmelserna i brottsdatalagen är vidare subsidiära till särregler- ing i sektorsspecifik kompletterande lagstiftning, vilket framgår av 1 kap. 5 § BDL. Det finns kompletterande dataskyddsreglering inom brottsdatalagens område för Polismyndigheten, Tullverket, Kust - bevakningen, Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och domstolarna. Sektorsspecifik lagstiftning som kompletterar brotts- datalagen har i många avseenden samma grundläggande systematik som är vanlig i sektorsspecifik lagstiftning som kompletterar data- skyddsförordningen och som vi redogjort för i avsnitt 12.4.3. 58 Prop. 2017/18:232 Brottsdatalag, s. 429 och 430. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 996 12.5 Sekretess, informationsutbyte och personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården – gällande rätt 12.5.1 Sekretess inom den statliga barn- och ungdomsvården Socialtjänstsekretessen i den statliga barn- och ungdomsvården Socialtjänst enligt socialtjänstlagen Som vi redovisat bland annat i avsnitt 3.4 utgör SiS verksamheten med den statliga barn - och ungdomsvården vid särskilda ungdoms hem socialtjänst enligt socialtjänstlagen. Som vi redovisat bland annat i avsnitt 9.2.2 ska SiS enligt 24 kap. 8 och 9 §§ skollagen (2010:800), förkortad SkolL, anordna utbildning vid de särskilda ungdomshem- men för den som inte kan fullgöra sin skolplikt eller skolgång på annat sätt. Socialtjänstlagens tillämpningsområde omfattar dock inte skol - verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen, se 1 kap. 2 § andra stycket SoL. När bestämmelsen infördes i den nya socialtjänstlagen uttalade regeringen att definitionen av socialtjänst syftar till att klar- göra socialtjänstlagens tillämpningsområde och därmed inte påverkar tillämpningsområdet av annan lagstiftning.59 Begreppet socialtjänst kan därmed definieras på olika sätt beroende på i vilket sammanhang det förekommer. Socialtjänst enligt offentlighets- och sekretesslagen Sekretess för uppgifter inom socialtjänsten regleras som vi nämnt tidigare i 26 kap. OSL. Sekretessen gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller närstående till honom eller henne lider men (26 kap. 1 § första stycket OSL). Sekretess enligt denna bestämmelse omfattar dock inte uppgift om någon som är arbets - tagare inom socialtjänsten.60 59 Prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag, s. 192. 60 Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 dec. 2025, JUNO) kommen- taren till 26 kap. 1 §, under rubriken Första stycket. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 997 Enligt 26 kap. 1 § andra stycket OSL förstås med socialtjänst i lagen bland annat verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, verksamhet enligt den särskilda lagstiftningen om vård av unga utan samtycke, liksom verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd eller av SiS. Eftersom skolverksamheten vid de särskilda ungdomshemmen bedrivs med stöd av lag omfattas denna verksam- het enligt ordalydelsen av begreppet socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Det innebär att skolverksamheten vid de sär- skilda ungdomshemmen utgör socialtjänst i sekretessrättsligt avse- ende, trots att den inte utgör socialtjänst i socialtjänstlagens mening. Sekretess i förhållande till den enskilde själv Enligt 26 kap. 5 § OSL gäller sekretessen enligt 1 § samma kapitel för uppgift i anmälan eller utsaga av en enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, i förhållande till den som anmälan eller utsagan avser, endast om det kan antas att fara uppkommer för att den som har lämnat uppgiften eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Bestämmelsen innebär att uppgifter inom socialtjänsten kan hållas hemliga för den som uppgiften rör när uppgiften finns i en anmälan eller utsaga av en annan enskild, om det behövs till skydd för den som lämnat uppgiften till socialtjänsten. Inte bara uppgifter om vem som har gjort anmälan eller lämnat utsagan omfattas av bestämmelsen, utan också själva innehållet i anmälan eller utsagan. Bestämmelsen medger också att själva förekomsten av en anmälan eller utsaga hålls hemlig helt i de fall då blotta existensen av anmälan skulle kunna av- slöja vem som måste ha gjort den. Bestämmelsen är dock inte till- lämplig i fråga om anmälan eller utsaga som görs av en myndighet eller i tjänsten av en offentlig funktionär.61 Hälso- och sjukvårdssekretessen inom den statliga barn- och ungdomsvården Vid de särskilda ungdomshemmen bedriver SiS även viss hälso- och sjukvård, se avsnitt 10.4.2. Med undantag för det ansvar för elevhäl- sans medicinska insatser som ingår i skolhuvudmannens uppdrag 61 Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 december 2025, JUNO), kommentaren till 26 kap. 5 §. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 998 enligt skollagen följer det dock inte av lag att SiS ska bedriva hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdsverksamheten vid de särskilda ungdomshemmen omfattas därmed inte av begreppet socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. För den verksamheten gäller i stället hälso- och sjukvårdssekretessen. Sekretess för uppgifter inom hälso- och sjukvård och annan medi- cinsk verksamhet regleras i 25 kap. OSL. Inom hälso- och sjukvården gäller sekretess för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men (25 kap. 1 § OSL). Sekretess för uppgifter om medarbetare med mera Sekretess gäller för uppgifter om SiS medarbetare inom myndig - hetens personaladministrativa verksamhet enligt bestämmelserna i 39 kap. OSL, och i 9 b och 10 §§ offentlighets- och sekretessför- ordningen (2009:641), OSF, som innehåller bestämmelser om sek- retess till skydd för enskild i personaladministrativ verksamhet. Bland de bestämmelserna kan särskilt nämnas att enligt 39 kap. 3 § första stycket OSL gäller sekretess i SiS personaladministrativa verksamhet för uppgift om en enskilds personliga förhållanden om det kan antas att den enskilde eller någon närstående utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Av 39 kap. 3 § andra stycket OSL framgår att regeringen kan med- dela föreskrifter om sekretess i den personaladministrativa verksam- heten hos en myndighet där personalen särskilt kan riskera att utsättas för våld eller lida annat allvarligt men, för uppgift om en en skilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men om uppgiften röjs. Regeringen har för SiS del meddelat sådana bestämmelser i 9 b och 10 §§ OSF. Slutligen kan nämnas att det enligt 39 kap. 3 § tredje stycket gäller sekretess i SiS personaladministrativa verksamhet för uppgift om en enskilds bostadsadress, privata telefonnummer och andra jämförbara uppgifter avseende personalen, uppgift i form av fotografisk bild som utgör underlag för tjänstekort eller för intern presentation av myn- dighetens personal samt uppgift om närstående till personalen, om SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 999 det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. Sekretess för uppgifter i uppföljningsverksamheten Som nämnts i avsnitt 12.3.2 skyddas uppgifter om en enskilds person- liga eller ekonomiska förhållanden, och som kan hänföras till den enskilde, i särskild verksamhet hos en myndighet som avser fram- ställning av statistik av den absoluta statistiksekretessen i 24 kap. 8 § första stycket OSL. Motsvarande sekretess gäller enligt 24 kap. 8 § andra stycket OSL i annan jämförbar undersökning som utförs av en myndighet i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det. Regeringen har meddelat sådana föreskrifter för SiS verksamhet med uppfölj - ning efter avslutad vård (se om den verksamheten i avsnitt 12.5.5 nedan). Enligt 7 § OSF gäller sekretess i SiS undersökningar under upp - följning efter avslutad vård vid de särskilda ungdomshemmen. Av 7 § OSF framgår att sekretess enligt 24 kap. 8 § tredje stycket första meningen och fjärde stycket OSL gäller för uppgift om enskilds per- sonliga förhållanden som kan hänföras till den enskilde i dessa upp- följningar. Det innebär att uppgifter om enskildas personliga för - hållanden i SiS uppföljningsverksamhet efter avslutad vård skyddas av absolut sekretess, och att sådana uppgifter enbart får lämnas ut under de förutsättningar som gäller för uppgifter som skyddas av den så kallade statistiksekretessen som regleras i 24 kap. 8 § OSL.62 För att ett utlämnande ska vara tillåtet krävs därmed att utlämnan- det motiveras av att en uppgift behövs för forsknings- eller statistik- ändamål eller i en forskningsdatabas som förs med stöd av lagen (2024:1146) om vissa forskningsdatabaser, eller att utlämnandet avser en uppgift som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller liknande förhållande är direkt hänförlig till den enskilde, och det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon när - stående till denne lider skada eller men. 62 Jfr Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 263 och prop. 2013/14:162 Ändringar av statistiksekretessen, s. 10 Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1000 Sekretessen till skydd för enskildas personliga förhållanden inom SiS uppföljningsverksamhet efter avslutad vård är därmed väsentligt starkare än inom övriga delar av SiS verksamhet. Sekretess inom den statliga barn- och ungdomsvården till skydd främst för intresset av att förebygga brott Uppgift som hänför sig till förundersökning och verksamhet för att förebygga brott Som vi redogjort för i avsnitt 7.4.4 har SiS i dag ett visst brottsföre- byggande uppdrag. Inom verksamheten med de särskilda ungdoms- hemmen har SiS även ett behov av att kunna upprätthålla ordningen och säkerheten vid hemmen, vilket bland annat är kopplat till att förhindra våld, fritagningsförsök eller rymningsförsök. I vissa fall kan den information som behövs i dessa sammanhang lämnas till SiS från till exempel Polismyndigheten. Det kan även förkomma att SiS behöver lämna uppgifter till Polismyndigheten (se vidare avsnitt 12.8). Enligt 18 kap. 1 § första stycket OSL gäller sekretess för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verk- samhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande på- följder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om upp- giften röjs. Bestämmelsen är i första hand tillämplig hos bland annat åklagar- myndigheterna, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. För att sekretessen enligt 18 kap. 1 § OSL ska gälla behöver dock en myn- dighet inte bedriva brottsförebyggande eller brottsbeivrande verk- samhet. Sekretessen gäller nämligen för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet hos de angivna myndigheterna. Detta innebär först och främst att sekretessen följer med uppgiften när den lämnas vidare till en annan myndighet från till exempel Polismyndigheten, men även att en uppgift som lämnats till Polismyndigheten för att för att före- bygga brott också träffas av bestämmelsen.63 63 Se Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 december 2025, JUNO), kommentaren till 18 kap. 1 § under rubriken Första och andra styckena. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1001 Enligt 3 kap. 1 § OSL menas med en primär sekretessbestämmelse en bestämmelse om sekretess som en myndighet ska tillämpa på grund av att bestämmelsen riktar sig direkt till myndigheten eller omfattar en viss verksamhetstyp eller en viss ärendetyp som hanteras hos myndigheten eller omfattar vissa uppgifter som finns hos myn- digheten. 18 kap. 1 § OSL utgör alltså en så kallad primär sekretess- bestämmelse inom den statliga barn- och ungdomsvården för upp- gifter som är hänför sig till verksamhet för att förebygga brott. Vissa uppgifter som förekommer inom SiS kan alltså hemlighållas av andra skäl än intresset av att värna enskildas personliga integritet, det vill säga intresset av att förebygga brott. Det innebär att uppgifter också kan hållas hemliga för den uppgiften rör. Av 18 kap. 2 § första och andra styckena OSL följer också att sek- retess gäller för uppgift som, på samma sätt som anges ovan, hänför sig till viss underrättelseverksamhet. Sekretessen gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. De verksamheter som anges i paragrafen är sådan verksamhet som avses i: – 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område, – 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av per- sonuppgifter inom brottsdatalagens område, – 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1695) om Kustbevakningens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, – 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, eller – 2 kap. 1 § 1 lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Det innebär att uppgifter som hänför sig till de ovan angivna myn- digheternas verksamhet med att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet kan vara sekretessbelagda även inom den stat- liga barn- och ungdomsvården med stöd av 18 kap. 2 § OSL. Här bör slutligen även 18 kap. 3 § första stycket OSL nämnas. Av bestämmelsen framgår att sekretessen enligt 18 kap. 1 och 2 §§ OSL gäller i annan verksamhet än sådan som där avses hos en myn- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1002 dighet för att biträda en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säker- hetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Enligt förarbetena anses en myndighet som upprättar en brotts- anmälan biträda polisen, och uppgifterna i den utredning som ligger till grund för en brottsanmälan skyddas därför av sekretess enligt 18 kap. 3 § OSL även innan uppgifterna har kommit åklagare eller polis till del. Sekretess kan också upprätthållas för andra myndig - heters utredningar som exempelvis föregår åtalsanmälan, liksom för utlåtanden och yttranden som gjorts på begäran av polis eller åklagare eller som ännu inte har kommit dessa myndigheter till handa.64 Även denna sekretessbestämmelse kan alltså vara tillämplig inom den stat- liga barn- och ungdomsvården. Säkerhets- eller bevakningsåtgärd Enligt 18 kap. 8 § OSL gäller sekretess för uppgift som lämnar eller kan bidra till upplysning om säkerhets- eller bevakningsåtgärd, om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs och åtgärden avser bland annat byggnader eller andra anläggningar, lokaler eller inventarier, telekommunikation eller system för auto- matiserad behandling av information eller behörighet att få tillgång till upptagning för automatiserad behandling eller annan handling. I paragrafen finns bestämmelser om sekretess för olika brotts - förebyggande åtgärder som i huvudsak hänför sig till annan verk - samhet än Polismyndighetens. Sekretessen har till exempel ansetts vara tillämplig för uppgifter om byggnadskonstruktionen av en kri- minalvårdsanstalt som rör säkerheten där, uppgifter om en domstols datasystem och uppgifter om instruktioner och tjänstgöringslistor som berör bevakningen av en byggnad.65 Även uppgifter som lämnar eller kan bidra till upplysning om säkerhets- eller bevakningsåtgärd kan därmed hållas hemliga inom SiS verksamhet av andra skäl än intresset av att värna enskildas per- sonliga integritet. 64 Hollunger Wågnert, Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 18 kap. 3 §, Karnov (JUNO) [2026-06-25]. 65 Se Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 december 2025, JUNO), kommentaren till 18 kap. 8 §. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1003 12.5.2 Något om regleringen av uppgiftslämnande till och från den statliga barn- och ungdomsvården Ett starkt sekretesskydd för enskilda – men också många undantag Trots att sekretessen enligt såväl 26 kap. 1 § OSL (socialtjänstsekre- tessen) som 25 kap. 1 § OSL (hälso- och sjukvårdssekretessen) är stark finns det samtidigt en mängd undantag från sekretessbestäm- melserna, antingen i form av faktiska undantag eller sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, eller genom upp- giftsskyldighet i annan författning. En förklaring till den stora mängden bestämmelser som bryter sekretessen är att både socialtjänstsekretessen och hälso- och sjuk- vårdssekretessen är undantagna tillämpningsområdet för general - klausulen i 10 kap. 27 § OSL (se avsnitt 12.3.2). Det innebär att inget annat utbyte av uppgifter än sådant som är särskilt författningsreglerat får förekomma. I 10 kap. OSL finns därför flera sekretessbrytande bestämmelser som särskilt bryter sekretessen inom dessa områden. I anslutning till de materiella sekretessbestämmelserna i 25 och 26 kap. OSL finns också vissa sekretessbrytande bestämmelser som bland annat avser utlämnande till andra myndigheter. Det finns också be- stämmelser om undantag från sekretess för vissa uppgifter. I annan författning finns det dessutom en mängd olika sekretessbrytande uppgiftsskyldigheter till andra myndigheter som också träffar upp- gifter som skyddas av hälso - och sjukvårdssekretess eller social - tjänstsekretess. Några centrala sekretessbrytande bestämmelser Utlämnande för att ge den enskilde vård, behandling eller annat stöd Enligt 25 kap. 12 § OSL hindrar inte hälso- och sjukvårdssekretessen i 1 §, 2 § andra stycket och 3–5 §§ att en uppgift om en enskild eller närstående till denne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjuk- vården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne: Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1004 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösnings- medel, eller 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Detsamma gäller, enligt 25 kap. 12 § andra stycket OSL, uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften be- höver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Om den enskilde på grund av sitt hälsotillstånd eller av andra skäl inte kan samtycka till att en uppgift lämnas ut, framgår av 25 kap. 13 § OSL att sekretess enligt 25 kap. 1 § samma lag inte hindrar att en uppgift om honom eller henne som behövs för att han eller hon ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndig- het inom hälso- och sjukvården eller inom socialtjänsten eller till en enskild vårdgivare eller en enskild ve rksamhet på socialtjänstens område. I 26 kap. 9 § OSL finns en bestämmelse för uppgifter inom social- tjänsten som motsvarar bestämmelsen i 25 kap. 12 § OSL och som i samma situationer möjliggör uppgiftslämnande till en annan myndig- het inom socialtjänsten eller en myndighet inom hälso - och sjuk- vården. Utlämnande för brottsbekämpning och förebyggande av brott Som vi nämnt tidigare (se avsnitt 12.3.2) finns det flera bestämmelser i 10 kap. OSL som bryter både socialtjänstsekretessen och hälso- och sjukvårdssekretessen om det behövs i brottsbekämpande eller brotts- förebyggande syfte. Förutom den tidigare nämnda 10 kap. 15 a § OSL, som dock inte bryter hälso- och sjukvårdssekretessen, kan följande bestämmelser nämnas. Enligt 10 kap. 18 a § första stycket OSL hindrar inte sekretess en- ligt 26 kap. 1 § OSL att en uppgift som rör en enskild som inte fyllt tjugoett år lämnas till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tull- verket, om SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1005 1. det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att den unge kommer att utöva brottslig verksamhet, och 2. det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den unge eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften läm - nas ut. I 10 kap. 18 c § finns vidare en bestämmelse med innebörden att sek- retess enligt 25 kap. 1 § och 26 kap. 1 § inte hindrar utlämnande till Polismyndigheten av uppgift som rör en enskild eller en närstående om 1. det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att den en- skilde mot den närstående kommer att begå ett sådant brott som avses i 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken för vilket det lägsta straffet enligt straffskalan för brottet är fängelse i ett år eller mer, och 2. det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den en- skilde eller för den närstående, eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut. Av 10 kap. 20 § OSL följer att sekretessen enligt 26 kap. 1 § OSL inte hindrar att en uppgift som behövs för ett omedelbart polisiärt ingrip- ande lämnas till Polismyndigheten när någon som kan antas vara under arton år påträffas av personal inom socialtjänsten 1. under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för den unges hälsa eller utveckling, eller 2. om den unge påträffas när han eller hon begår brott. Enligt 26 kap. 9 e § OSL hindrar sekretessen enligt 26 kap. 1 § OSL inte att SiS lämnar uppgift som rör en enskild till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket i syfte att den mottagande myndig- heten ska kunna förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verk- samhet, om det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att den enskilde kommer att utöva brottslig verksamhet som inne - fattar brott med fängelse i straffskalan. Av samma bestämmelse fram- går att sekretessen inte heller hindrar att SiS lämnar uppgift som rör misstanke om ett brott som har begåtts inom myndighetens verk - samhet till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket. En uppgift får dock inte lämnas med stöd av bestämmelsen om det med Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1006 hänsyn till planerade eller pågående insatser för den enskilde eller av andra särskilda skäl är olämpligt att uppgiften lämnas ut. Uppgiftslämnande i några andra fall När fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt intresse som skyddas av rättsordningen föreligger den så kallade nödrätten. En handling som någon gör i nöd är straffri om den är försvarbar i förhållande till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt (24 kap. 4 § brottsbalken). Det inne- bär att det i vissa fall kan vara straffritt för en medarbetare inom SiS att lämna ut uppgifter som är sekretessbelagda enligt 25 kap. 1 § eller 26 kap. 1 § OSL, trots att varken en menprövning gjorts eller en sek- retessbrytande bestämmelse tillämpats. Det finns dessutom några generella bestämmelser som bryter sek- retessen inom i princip hela den offentliga förvaltningen, som inte undantar sekretess enligt 25 kap. 1 § eller 26 kap. 1 § OSL. Det gäller till exempel skyldigheten enligt 32 c § folkbokförings- lagen (1991:481) att underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringen om en person som är eller har varit folkbok- förd är oriktig eller ofullständig, om inte särskilda skäl talar mot det. Enligt 110 kap. 31 § första stycket socialförsäkringsbalken ska vidare myndigheter (även inom hälso- och sjukvården och socialtjäns- ten) på begäran lämna Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och allmän förvaltningsdomstol uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av socialförsäkringsbalken, om det inte finns synner- liga skäl mot att uppgiften lämnas ut. Av 42 a kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) framgår slut- ligen även att uppgifter som en myndighet inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården förfogar över, och som behövs för kontroll eller beslut enligt den lagen, som utgångspunkt ska lämnas till Skattever- ket på begäran. Uppräkningen i detta stycke gör inte anspråk på att vara uttöm- mande, men tydliggör att både socialtjänstsekretessen och hälso- och sjukvårdssekretessen inom SiS bryts i flera olika situationer, ofta genom sekretessbrytande bestämmelser om uppgiftsskyldighet. När en annan myndighet med stöd av en sådan bestämmelse begär ut upp- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1007 gifter föreligger en långtgående skyldighet för den utlämnande aktö- ren att lämna ut uppgifterna enligt 6 kap. 5 § OSL (se avsnitt 12.3.1). I dessa fall har den enskildes samtycke till utlämnandet alltså inte en avgörande betydelse (se avsnitt 12.3.2). 12.5.3 Kompletterande dataskyddsreglering inom den statliga barn- och ungdomsvården SoLPuL och SoLPuF Allmänt om lagstiftningen Personuppgiftsbehandling inom SiS kärnverksamhet regleras i sektors- pecifik kompletterande dataskyddsreglering genom lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, förkortad SoLPuL, och förordningen (2001:637) om behandling av person - uppgifter inom socialtjänsten, förkortad SoLPuF. Den nuvarande regleringen av SiS personuppgiftsbehandling i de nyss nämnda författningarna har i allt väsentligt samma materiella innehåll som när de infördes, med vissa justeringar som föranletts av att dataskyddsförordningen började tillämpas under 2018 eller av förändringar i annan lagstiftning. Bakgrund Lagen och förordningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten infördes i samband med införandet av 2001 års social- tjänstlag (2001:453) vilket också var i samband med att personupp- giftslagen (1998:204), förkortad PUL, började tillämpas fullt ut 66. Någon lagstiftning som direkt avsåg behandling av personuppgifter inom socialtjänstens område fanns i princip inte före detta.67 Ett visst integritetsskydd för den enskilde fanns emellertid redan tidigare i den äldre socialtjänstlagen(1980:620) i samband med att socialnämnden griper in och hjälper den enskilde i olika situationer, bland annat i form av regler för dokumentation och gallring samt regler som till viss del begränsar och preciserar socialnämnds och privat verksam- hets hantering av personuppgifter. Sedan 1980 års socialtjänstlag det 66 Se punkten 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna PUL. 67 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 122. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1008 också funnits förbud för socialnämnderna att ta in uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden i olika typer av sammanställningar av personuppgifter.68 Vid tidpunkten för regleringens tillkomst var digitaliseringen av den offentliga förvaltningen fortfarande i sitt inledande skede. Per- sonuppgifter och annan information behandlades alltså i huvudsak analogt vid Sveriges olika myndigheter, till exempel vid ärendehand- läggning, informationsutbyte med andra myndigheter och i myndig- heternas arkiv. Digital hantering av uppgifter om enskilda och annan information var alltså ett undantag från den vanliga, pappersbaserade, hanteringen.69 I förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten konstaterade regeringen att det för verksamheten inom socialtjänsten var nödvändigt med en omfattande hantering av käns- liga personuppgifter. Enligt regeringen var det dock inte helt känt i vilken utsträckning personuppgifter behandlades automatiserat i kommunerna för socialtjänständamål. Regeringen konstaterade dock att år 1995 bedömdes de flesta kommuner i landet vid den tidpunkten ha använt sig av automatiserad databehandling (ADB) för åtminstone något av socialtjänstens verksamhetsområden.70 Regeringen uttalade vidare att socialtjänsten på samma sätt som i övrigt inom offentlig och privat förvaltning borde ha möjlighet att utnyttja modern informationsteknik för att bland annat höja effek- tiviteten och kvalitén i arbetet. En särskild författningsreglering av behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten kunde ses som ett led i den strävan, och författningen skulle garantera ett för området specialanpassat integritetsskydd för den enskilde. Avsikten med lag- stiftningen var dock inte att p å något sätt utvidga socialtjänstens dittillsvarande möjligheter att registrera uppgifter om medborgarna.71 Utgångspunkten för lagen skulle vara att omfatta de bestämmelser om behandling av personuppgifter som avvek från personuppgifts- lagen. Den skulle dock inte innehålla en fullständig reglering utan kunde mer ses som en ramlag som reglerade de frågor som var av särskild betydelse inom socialtjänstens område. Regeringen skulle i stället få meddela bestämmelser om bland annat tillåtna ändamål för 68 Prop. 2002/03:36 Behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, s. 12 och 14. 69 Se SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter– några anslutande frågor, s. 215 och 216. 70 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 131. 71 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 132 och 133. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1009 behandlingen, tillåtna sökbegrepp och villkoren för så kallad sam - körning.72 Det innebär att en väsentlig del av den dataskyddsreglering som SiS ska tillämpa i dag ligger på förordningsnivå. Ändringar med anledning av dataskyddsförordningen I samband med att dataskyddsförordningen skulle börja tillämpas i maj 2018 gjordes en bred översyn över de myndighets- eller sektors- specifika dataskyddsregleringarna. Även lagen om behandling av per- sonuppgifter inom socialtjänsten genomgick en översyn vid denna tidpunkt. Något djupare analys av regleringen i sak gjorde dock inte i detta sammanhang. I förarbetena till de förändringar som infördes i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten i sam - band med att dataskyddsförordning blev tillämplig konstaterade re- geringen att ändringar i förutsättningarna för att ytterligare behandla personuppgifter fick övervägas i annan ordning. Det aktuella lagstift- ningsärendet behövde enligt regeringen avgränsas till att hantera de anpassningar i författningar inom Socialdepartementets verksamhets- område som behövdes med anledning av dataskyddsförordningen.73 Någon grundligare analys, till exempel utifrån den tekniska och rättsliga utvecklingen, av regleringen av SiS personuppgiftsbehand- ling har dock inte genomförts efter det. Som redan nämnts innebär det att regleringen i sak, i allt väsentligt, är densamma som när den infördes för 25 år sedan. Centrala bestämmelser i SoLPuL och SoLPuF Socialtjänst Enligt 1 § SoLPuL tillämpas lagen vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, om behandlingen är helt eller delvis automati - serad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en struk- turerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt ett eller flera särskilda kriterier. 72 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 133, 139, 146, och 147. 73 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 58 och 183–187. Jfr även prop. 2017/18:105 Ny data- skyddslag, s. 22. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1010 Av 2 § första stycket SoLPuL framgår att med socialtjänst avses i lagen bland annat verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, den särskilda lagstiftningen om vård utan samtycke av unga eller av missbrukare och verksamhet som i övrigt bedrivs av SiS. Med socialtjänst avses enligt 2 § andra stycket SoLPuL även till- syn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamhet som avses i första stycket. Undantag från tillämpning Enligt 3 § SoLPuL tillämpas lagen inte vid behandling av person - uppgifter 1. hos domstolar, 2. för forsknings- och statistikändamål, eller 3. som avses i den ursprungliga lydelsen av artikel 2.2 d i EU:s data- skyddsförordning (det vill säga inom brottsdatalagens område). När behandling av personuppgifter är tillåten Enligt 6 § första stycket SoLPuL får personuppgifter bara behandlas om behandlingen är nödvändig för att arbetsuppgifter inom social- tjänsten ska kunna utföras. Av 6 § andra stycket SoLPuL framgår att personuppgifter även får behandlas för uppgiftsutlämnande som föreskrivs i lag eller för- ordning. Enligt 6 § tredje stycket SoLPuL har en registrerad person inte rätt att motsätta sig sådan behandling av uppgifter som är tillåten enligt lagen. Personuppgifter som får behandlas Enligt 7 § första stycket SoLPuL får socialtjänsten behandla 1. person- och samordningsnummer, 2. personuppgifter som avses i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen (känsliga personuppgifter), samt SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1011 3. uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brott- mål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihets- berövanden. Enligt 7 § andra stycket SoLPuL får personuppgifter enligt första stycket endast behandlas om uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för verksamheten. Av 7 § tredje stycket SoLPuL framgår att Känsliga personuppgif- ter får behandlas med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförordningen under förutsättning att kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 i förord- ningen är uppfyllt. Sammanställningar av personuppgifter Av 7 a § första stycket SoLPuL framgår att i sammanställningar av personuppgifter får det inte tas in känsliga personuppgifter eller upp- gifter i övrigt om ömtåliga personliga förhållanden. Enligt 7 a § andra stycket SoLPuL gäller inte förbudet i första stycket bland annat för uppgifter om åtgärder som har beslutats inom socialtjänsten som innebär myndighetsutövning och om den bestäm- melse som ett sådant beslut grundar sig på, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring, och administration som bedrivs av SiS centralt. Av 7 a § tredje stycket SoLPuL följer att uppgift som avslöjar med- lemskap i fackförening får aldrig tas in i en sammanställning. Tilldelning av behörighet för åtkomst och kontroll av åtkomst Enligt 10 § första stycket SoLPuL ska den personuppgiftsansvarige för uppgifter om enskilda som förs helt eller delvis automatiserat 1. bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till sådana uppgifter, 2. se till att åtkomst till sådana uppgifter dokumenteras och kan kontrolleras, och 3. göra systematiska och återkommande kontroller av om någon obehörigen kommer åt sådana uppgifter. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1012 Regeringens möjlighet att meddela föreskrifter Enligt 11 § SoLPuL får regeringen eller den myndighet som reger - ingen bestämmer meddela föreskrifter om bland annat vilka som är personuppgiftsansvariga, begränsning av den i 6 § tillåtna behand - lingen av personuppgifter, sökbegrepp, direktåtkomst och samkörning av personuppgifter. Regeringen får enligt samma paragraf även med- dela föreskrifter om när personuppgifter får föras över till tredjeland. Personuppgiftsansvar Enligt 6 § SoLPuF är SiS personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter inom socialtjänsten som görs i dess verksamhet. Ändamål för behandling av personuppgifter Enligt 7 § SoLPuF får SiS behandla personuppgifter för 1. platsanvisning och institutionsplaceringar inom styrelsens verk- samhetsområde, 2. dokumentation av vård, behandling och behandlingsresultat samt verkställighet, 3. underlag, beslut och övriga åtgärder i ärenden inom verksamhets- området, samt 4. uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamheten. Sökbegrepp Enligt 9 § SoLPuF får ett hem som drivs av SiS i sådan verksamhet som avses i 7 § 1–3 endast använda uppgifter om namn eller uppgif- ter om person-, samordnings- eller ärendenummer som sökbegrepp vid sökning efter uppgifter eller i samband med sammanställningar. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1013 Samkörning Av 10 § SoLPuF framgår att ett hem som drivs av SiS inte får hämta personuppgifter från ett annat hem som drivs av styrelsen för behand- ling av uppgifter genom samkörning. Bestämmelser i skollagen Avsnitten ovan rör kompletterande dataskyddsreglering för den del av SiS verksamhet med de särskilda ungdomshemmen som utgör social- tjänst. SiS har dock även ett ansvar för att placerade barn och unga fullgör sin skolplikt eller erbjuds motsvarande gymnasieutbildning enligt 24 kap. SkolL (se bland annat avsnitt 9.2.2). Verksamhet som SiS bedriver med stöd av skollagen är inte socialtjänst, vilket framgår av 1 kap. 2 § andra stycket SoL. För verksamhet som bedrivs med stöd av skollagen gäller den kompletterande dataskyddsreglering som finns i 26 a kap. SkolL. Bestämmelserna i kapitlet ska dock inte tillämpas på behandling av personuppgifter i elevhälsan som utförs inom hälso- och sjukvården (26 a kap. 1 § SkolL). Den kompletterande dataskyddsregleringen i 26 a kap. SkolL är dock i jämförelse med annan reglering på området förhållandevis kortfattad. Kapitlet omfattar endast sex paragrafer, varav 1 § avser kapitlets tillämpningsområde, 2 och 3 §§ avser förhållandet till data- skyddsförordningen och dataskyddslagen, 4 och 5 §§ avser behand- ling av känsliga personuppgifter hos enskilda huvudmän och i vissa här inte aktuella skolformer, och 6 § avser behandling av personupp- gifter som rör lagöverträdelser hos fristående skolor. Vad gäller behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser som utförs av myndigheter hänvisas i 26 a kap. 4 och 6 §§ till dataskyddslagen. För SiS del innebär alltså regleringen i 26 a kap. SkolL i sak att det är den generella regleringen, det vill säga dataskyddsförordningen och dataskyddslagens bestämmelser som gäller i myndighetens skolverksamhet, till exempel vad behand- ling av känsliga personuppgifter. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1014 Patientdatalagen Även om SiS inte har något reglerat uppdrag att utföra hälso- och sjukvårdsverksamhet vid de särskilda ungdomshemmen har myndig- heten anställt viss hälso- och sjukvårdspersonal (se avsnitt 10.4.2). För hälso- och sjukvården gäller särskild kompletterande data - skyddsreglering som framgår av patientdatalagen (2008:355), förkor- tad PDL. Lagen innehåller också bestämmelser om skyldigheten att föra patientjournal. Av 1 kap. 4 § PDL framgår att lagen gäller vid sådan behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården som är helt eller del- vis automatiserad eller där uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Av 2 kap. 6 § första stycket PDL framgår bland annat att en vårdgivare är person- uppgiftsansvarig enligt lagen för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför. Personuppgiftsbehandling som utförs inom SiS hälso - och sjuk- vårdsverksamhet regleras alltså av bestämmelserna i patientdatalagen. 12.5.4 Bevarande- registrerings- och dokumentationskrav inom den statliga barn- och ungdomsvården Arkivlagen En förutsättning för att handlingsoffentligheten (se avsnitt 12.3.1) ska kunna utnyttjas är att allmänna handlingar inte förstörs eller görs otillgängliga på annat sätt. Arkivlagen (1990:782) är en ramlag som gäller för alla myndigheter, även SiS. Flertalet bestämmelser i arkiv- lagen är teknikoberoende och avser såväl pappershandlingar som elektroniskt lagrade upptagningar. I arkivlagen görs inte skillnad på allmänna handlingar utifrån om en allmän handling innehåller person- uppgifter i dataskyddsrättslig mening eller inte. Arkivlagen fylls ut av arkivförordningen (1991:446) och de myn- dighetsspecifika beslut eller generella föreskrifter (RA-MS och RA- FS) som Riksarkivet utfärdar. Myndigheternas arkiv bildas av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet, 3 § första stycket arkivlagen. Myndig - heternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet och arkiven ska SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1015 bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och forskningens behov. Det framgår av 3 § andra och tredje styckena arkivlagen. Utgångspunkten i den arkivrättsliga regleringen är alltså att allmänna handlingar ska bevaras. Att allmänna handlingar får gallras framgår av 10 § arkivlagen. Syf- tet med gallring är att myndigheternas arkiv inte ska omfatta onödigt material.74 Enligt 12 § arkivförordningen får Riksarkivet meddela föreskrifter om gallring. Av 14 § samma förordning framgår att stat- liga myndigheter får gallra allmänna handlingar endast i enlighet med föreskrifter eller beslut av Riksarkivet, om inte särskilda gallrings - föreskrifter finns i lag eller förordning. För SiS del har Riksarkivet meddelat föreskrifter (RA-MS 2017:24) om gallring hos Statens in- stitutionsstyrelse. Offentlighets- och sekretesslagen För att offentlighetsprincipen ska kunna utnyttjas krävs också att allmänna handlingar går att söka efter. Alla myndigheter har enligt 5 kap. 1 § första stycket OSL som utgångspunkt en skyldighet att registrera allmänna handlingar så snart de kommit in till eller upp- rättats hos en myndighet. Av registreringen ska det, enligt 5 kap. 2 § första stycket OSL framgå 1. datum då handlingen kom in eller upprättades, 2. diarienummer eller annan beteckning handlingen fått vid regi- streringen, 3. i förekommande fall uppgifter om handlingens avsändare eller mottagare, och 4. i korthet vad handlingen rör. Enligt 5 kap. 3 § och 2 § OSF är dock SiS undantagna från registrer- ingsskyldigheten enligt 5 kap. 1 § OSL vad gäller handlingar som innehåller sekretessreglerade uppgifter och som hör till enskildas personakter. 74 Prop. 1989/90:72 om arkiv m.m., s. 38. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1016 Socialtjänstlagen med mera Socialtjänstlagen I socialtjänstlagen finns särskilda bestämmelser om dokumentation som är specifika för socialtjänstverksamheten. Enligt 14 kap. 3 § SoL ska handläggning av ärenden som rör en- skilda samt genomförande av insatser som utgångspunkt dokumen- teras. Beslut och åtgärder i ärendet ska dokumenteras. Även faktiska omständigheter och händelser av betydelse ska dokumenteras enligt den nämnda bestämmelsen. Dokumentationen inom socialtjänsten ska enligt 14 kap. 6 § SoL utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde bör enligt bestämmelsen hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är felaktig ska det antecknas. Enligt 14 kap. 7 § SoL ska handlingar som rör enskildas person- liga förhållanden förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem. Av 27 kap. 5 § SoL framgår att ett missförhållande eller en påtag- lig risk för ett missförhållande inom socialtjänsten genast ska doku- menteras och utredas, samt avhjälpas eller undanröjas. 7 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2025:468), förkortad SoF, innehåller ytterligare bestämmelser om vad som ska antecknas i en journal för de barn och unga som vårdas vid ett särskilt ung doms- hem. Av bestämmelsen framgår att SiS ska anteckna de beslut som fattas av myndigheten med stöd av särskilt angivna bestämmelser i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, bland annat till- fällig vistelse i annat särskilt ungdomshem i samband med transport enligt 11 § första stycket LVU och vistelse utanför det särskilda ung- domshemmet enligt 15 a § LVU. Socialstyrelsens föreskrifter I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS finns ytterligare bestämmelser om dokumentations- skyldighet för SiS. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1017 Enligt 1 kap. 5 § ska SiS vid handläggning av ärenden samt vid genomförande och uppföljning av insatser enligt bland annat social- tjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU eller LVM tillämpa föreskrifterna i 2–4 kap. och 7 kap. SOSFS 2014:5. Av 4 kap. 2 § SOSFS 2014:5 framgår att handlingar som avser personer som är eller har varit aktuella för utredning eller insats i en verksamhet ska hållas samman i personakter. Av 4 kap. 3 § första stycket SOSFS 2014:5 framgår att en personakt ska avse endast en person och av 4 kap. 4–5 §§ framgår vad en personakt ska innehålla i fråga om uppgifter om den enskilde. I 4 kap. 9 § första stycket SOSFS 2014:5 föreskrivs att åtgärder som vidtas vid handläggning av ett ärende eller vid genomförande eller uppföljning av en insats fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål ska dokumenteras i journalen. Detsamma gäller enligt 4 kap. 9 § andra stycket faktiska omstän- digheter och händelser av betydelse för handläggningen av ett ärende eller för genomförandet eller uppföljningen av en insats. Av journalen ska det enligt 4 kap. 9 § tredje stycket framgå när 1. åtgärder enligt första stycket har vidtagits och av vem, 2. faktiska omständigheter eller händelser av betydelse har inträffat, och 3. en handling av betydelse för handläggningen av ett ärende eller för genomförandet eller uppföljningen av en insats har kommit in till eller upprättats av den som bedriver verksamhet. Av 4 kap. 12–18 §§ SOSFS 2014:5 följer vidare att SiS har en långt- gående skyldighet att i journalen för placerade barn och unga doku- mentera hur bland annat barnets eller den unges bästa har betraktats och vilka åsikter barnet eller den unge själv gett uttryck för. 7 kap. SOSFS 2014:5 innehåller särskilda bestämmelser om doku- mentationen hos SiS. Kapitlet är omfattande och ställer höga krav på detaljerad journalföring rörande barn och unga som är placerade vid ett särskilt ungdomshem. Bland bestämmelserna i kapitlet kan följande nämnas. I de allmänna råden till 7 kap. 2 § SOSFS 2014:5 anges att hur en beslutad insats ska genomföras bör dokumenteras i en behandlings- plan som upprättas av SiS med hänsyn tagen till den enskildes själv- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1018 bestämmanderätt och integritet. Planen bör upprättas med utgångs- punkt från den beslutande nämndens vårdplan enligt 11 kap. 3 § SoL och uppdrag till SiS. Av behandlingsplanen bör det bland annat framgå – vilket eller vilka mål som gäller för insatsen enligt nämndens beslut, – hur den enskildes livssituation ser ut, – den enskildes uppfattning om sina problem, behov och resurser, – om den enskilde är motiverad till att delta i sin behandling, – om insatsen innehåller en eller flera aktiviteter hos SiS, – vilket mål som gäller för varje aktivitet, – vem hos SiS som ansvarar för genomförandet av varje aktivitet, – när och hur olika aktiviteter ska genomföras, – hur SiS ska samverka med andra huvudmän, till exempel hälso- och sjukvården eller skolan, – när och hur insatsen som helhet eller olika aktiviteter som ingår i insatsen ska följas upp, – om den enskilde har deltagit vid planeringen och i så fall vilken hänsyn som har tagits till hans eller hennes synpunkter och önske- mål, – vilka andra personer som har deltagit i arbetet med att upprätta behandlingsplanen, – när planen har fastställts, och – när och hur planen ska följas upp. Av de allmänna råden till 7 kap. 2 § SOSFS 2014:5 framgår även att en behandlingsplan för en person som är omedelbart omhändertagen så långt möjligt bör innehålla en kartläggning och beskrivning av den enskildes problem, behov och förutsättningar, och att behandlings- planen bör tillföras den enskildes personakt så snart planen är upp- rättad. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1019 Patientdatalagen med mera Patientdatalagen innehåller vissa bestämmelser som har betydelse för SiS dokumentationsskyldighet inom hälso- och sjukvårdsverksam- heten. 3 kap. PDL innehåller exempelvis bestämmelser om skyldig- heten att föra en patientjournal och vad en sådan ska innehålla. 4 kap. PDL innehåller grundläggande bestämmelser om inre sekretess och elektronisk åtkomst inom en vårdgivares verksamhet. Inom SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet ska även Socialstyrel- sens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) om journal- föring och behandling av personuppgifter i hälso - och sjukvården tillämpas. 5 kap. HSLF-FS 2016:40 innehåller exempelvis närmare bestämmelser om patientjournalens struktur och innehåll, 6 kap. innehåller närmare bestämmelser om hantering av personuppgifter och 7 kap. HSLF-FS 2016:40 innehåller bestämmelser som patient- säkerhetsberättelse. 12.5.5 Uppföljning inom den statliga barn- och ungdomsvården Myndighetsinstruktionen Uppföljning av vårdresultat hör till de uppgifter som SiS enligt 2 § 5 förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutions- styrelse särskilt ska svara för. Redan vid inrättandet av SiS bedömdes att särskild vikt borde läg- gas på bland annat utvärdering och uppföljning som viktiga delar av myndighetens arbete. Den då nya myndigheten SiS borde enligt för- arbetena ha till uppgift att utforma rutiner för dokumentation av de olika institutionernas verksamhet se till att en noggrann uppföljning av resultaten sker. Det uttalades även att det borde vara en central uppgift för SiS att följa upp och utvärdera resultaten av behandlingen, vilket även omfattade effekterna av vården som gavs vid de olika institutionerna. Förutom ett samarbete med Socialstyrelsen i detta avseende skulle SiS söka samarbete med kommunerna bland annat i syfte att samordna utvärderingen av institutionernas samarbete med den kommunala socialtjänsten.75 75 Prop. 1992/93:61 om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård, s. 25 och 26. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1020 Uppföljning och utvärdering av vårdresultat utgör alltså en central del av SiS uppdrag sedan myndigheten bildades. Uppföljningsskyldigheten enligt 14 a § LVU Regleringen i sak Av 14 a § första stycket LVU framgår att SiS ska följa upp verksam- heten enligt lagen. Uppföljningen ska enligt bestämmelsen omfatta tiden såväl under som efter avslutad vård. I 14 a § andra stycket LVU finns en sekretessbrytande uppgifts- skyldighet för socialnämnderna. Enligt bestämmelsen ska social - nämnderna till SiS lämna de uppgifter om enskilda som SiS behöver för att fullgöra skyldigheten att följa upp vården som framgår av paragrafens första stycke. Någon mer detaljerad reglering av vad som avses med uppföljning eller vad det är som ska följas upp i sammanhanget finns inte. Av för- arbetena till 14 a § LVU framgår att med uppföljning avsågs enligt regeringen att fortlöpande och regelbundet mäta och beskriva behov, verksamheter och resursåtgång angivet i termer av till exempel be- hovstäckning, produktivitet och nyckeltal. Regeringen uttalade även att uppföljning syftar till att ge en översiktlig bild av verksamhetens utveckling och att fungera som signal för avvikelser som bör beaktas.76 Regeringen bedömde i förarbetena att det var väsentligt att tvångs- vården vid de särskilda ungdomshemmen följdes upp och att uppfölj- ningen skulle ske ur ett klientperspektiv. Det noterade att uppfölj- ningen dittills hade genomförts genom intervjuer och genom infor- mation från öppna källor, men att det kunde vara svårt att få fram uppgifter om vilka insatser av olika slag som hade vidtagits efter vår- dens avslutande. SiS skulle därför ges möjlighet att ta del av social- nämndens uppgifter om enskilda klienter efter avslutad tvångsvård, för att få ett optimalt underlag för sin resultatuppföljning, i sådana fall då det saknades möjlighet att inhämta nödvändig information på annat sätt. Uppföljningen skulle dock även fortsättningsvis i första hand bygga på öppna källor, och endast i undantagsfall på att sekre- tessbelagda uppgifter behövde hämtas in.77 76 Prop 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 47 och 49. 77 Prop 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 49. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1021 Det som i dag gäller enligt 14 a § LVU föreslås i regeringens lag- rådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhän- dertagande för vård av barn och unga regleras i 15 kap. 7 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, utan någon ändring i sak.78 12.6 Om kartläggningen och redovisningen av behoven av förbättrade möjligheter att få del av och behandla uppgifter om placerade barn och unga 12.6.1 Uppdraget i denna del Vårt uppdrag i denna del omfattar att kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga från andra myndigheter, bland annat hälso- och sjukvården, i syfte att kunna bedriva en mer ändamålsenlig, sammanhållen, trygg och säker vård. I direktiven anges vidare att det är angeläget att myndigheten kan ta del av uppgifter från andra myn- digheter om de barn och unga som är eller ska bli placerade, för att kunna ge rätt vård och behandling och för att tryggheten och säker- heten ska kunna upprätthållas. I denna del är alltså kartläggningsuppdraget begränsat till sådana uppgifter om placerade barn och unga som den myndighet som an- svarar för den statliga barn- och ungdomsvården behöver få del av från andra myndigheter i syfte att bedriva ändamålsenlig vård vid de statliga hemmen för barn och unga. Behov av utökat informations- utbyte mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom den nya myndigheten behandlas i avsnitt 12.9 och behov av informations - utbyte med andra myndigheter i uppföljningssyfte behandl as i av- snitt 12.11. Under vårt arbete med att kartlägga och analysera vilka uppgifter som myndigheten behöver ta del av från andra myndigheter har det dock blivit uppenbart att frågan om behovet av utökade möjligheter att ta del av information från andra myndigheter i vissa delar inte går att skilja från vårt uppdrag att utreda om det även finns behov av förändrade regler om personuppgiftsbehandling. I våra tilläggs- direktiv anges här bland annat SiS i dag inte har möjlighet att be - 78 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 679. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1022 handla uppgifter om till exempel gängkopplingar på ett sätt som bidrar till eller är nödvändigt för myndighetens arbete med vård, be- handling, trygghet och säkerhet. Behovet av förändrad dataskydds- reglering behöver därför utredas vad gäller just möjligheten att kunna behandla sådana personuppgifter för de syften som behövs för verk- samheten. De mer allmänna behoven av en förändrad dataskydds- reglering kartläggs avsnitt 12.10. 12.6.2 Hur har vi genomfört vår kartläggning? Kartläggningsdelen av uppdraget har genomförts genom en heldags- workshop där medarbetare från olika delar av SiS verksamhet deltog, möten med representanter från SiS rätts- och säkerhetsavdelningar samt genom att vi tagit del av skriftlig information som lämnats till oss från SiS och som på olika sätt rör myndighetens behov av att få del av uppgifter från andra myndigheter. Heldagsworkshopen utgick från ett frågeformulär som översänts till SiS någon vecka tidigare, där olika aspekter av det efterfrågade informationsutbytet efterfrågades. Därutöver har SiS även lämnat visst skriftligt material till utredningen som framställts i andra sam- manhang, men som tydliggör myndighetens behov av utökade möj- ligheter att få del av uppgifter från andra myndigheter i syfte att be- driva vård vid de särskilda ungdomshemmen. Vi har därutöver haft ytterligare möten med olika representanter för SiS verksamhet där uppgifter som lämnats vid heldagsworkshoppen följts upp och utveck- lats. Av skäl som redovisas i avsnitt 12.8.4 har vi i detta sammanhang även haft ett samråd med Kriminalvården om delar av deras uppgifts- hantering. 12.6.3 Redovisningen av kartläggningen I de kommande avsnitten redovisas kartläggningens resultat. Det redovisade resultatet motsvarar de uppgifter som SiS lämnat till ut- redningen, antingen vid den tidigare nämnda workshopen, genom andra möten med företrädare för SiS eller genom det skriftliga mate- rial vi tagit del av från SiS. Även om vårt uppdrag enligt direktiven inte är avgränsat avseende vilka slags uppgifter eller från vilka myndigheter uppgifter kan behöva SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1023 hämtas in i syfte att bedriva vård inom den statliga barn - och ung- domsvården har vi kunnat konstatera att SiS behov aktualiseras inom två särpräglade områden; dels hälso- och sjukvårdspersonalens behov av uppgiftsutbyte med hälso- och sjukvården i övrigt, dels uppgifts- utbyte i brottsförebyggande syfte och för att kunna bedriva ett ända- målsenligt säkerhetsarbete inom myndighetens verksamhet. Resul- tatet av kartläggningen kommer därför, redovisas under dessa två rubriker. Det bör här även nämnas att kartläggningen i denna del av natur- liga skäl motsvarar SiS befintliga behov i verksamheten med de sär- skilda ungdomshemmen. Kartläggningen har alltså inte utgått från en framtida situation där våra förslag i övriga delar har genomförts. Därmed motsvarar inte heller redovisningen av kartläggningen något annat än de befintliga behoven inom den statliga barn- och ungdoms- vården, utifrån de befintliga förhållandena vad gäller till exempel verksamhetsreglering och myndighetens uppdrag. Vi har vidare vare sig värderat, analyserat eller kontrollerat de uppgifter som presen- teras i de kommande avsnitten, utan presentationen motsvarar de uppgivna behov som vi kunnat kartlägga i våra kontakter med SiS. Vår analys av de kartlagda behoven, och hur de bör och ska tillgodo- ses i den framtida verksamheten med statliga hem för barn och unga, redovisas i stället i avsnitt 12.12. 12.7 Behovet att få del av uppgifter från hälso- och sjukvården 12.7.1 Inledande anmärkningar I denna del har vi, förutom de frågor och svar som presenteras nedan, även bett SiS att ta fram några fingerade typfall som kan illustrera be- hovet utifrån barns och ungas faktiska individuella behov och lev - nadsförhållanden. Av utrymmesskäl redovisas inte dessa särskilt, men de fingerade typfallen har tagits i beaktande i våra överväganden och förslag i avsnitt 12.12. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1024 12.7.2 Utredningens frågor och svaren från SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet Vilken typ av uppgifter/uppgiftskategorier om placerade barn och unga behöver SiS få del av från hälso- och sjukvården? De uppgifter som SiS hälso- och sjukvårdspersonal behöver få del av från övriga hälso- och sjukvården är följande: • Tidigare och aktuella insatser, läkemedelsbehandling. • Information gällande genomförda och/eller beställda hälsounder- sökningar. • Journalkopior och annan information från tidigare elevhälsa • Information om pågående primärvårds- och psykiatriinsatser samt namn till kontaktpersoner på respektive avdelning. Med det avses information om bland annat pågående läkemedelsbehandling, sår- behandling, rehabilitering efter operation, inplanerade läkemedels- förändringar och uppföljningar, pågående eller nödvändiga kon- takter med eventuell specialistvård såsom endokrinmottagning (vid diabetes) neurologimottagning (vid epilepsi och vid kontakt efter självskada) eller habiliteringen. Här ingår även information om eventuella hjälpmedel och/eller medicintekniska produkter som ska användas och vilka SiS därför behöver säkra kompetens för, till exempel epilepsilarm, diabeteshjälpmedel eller rollator. • Information om barnet eller den unge inte tål vissa läkemedel, hälsouppgifter om bland annat allergier och intoleranser som är relevanta för omvårdnaden och information om blodsmitta (till exempel hepatit B och C, HIV eller MRSA). • Pågående insatser där nuvarande vårdgivare måste remittera till vistelseregion eller om boenderegionen vägrar göra detta, till exempel vid tandreglering. Omfattar behovet även uppgifter från tandvården? Ja, framför allt gällande specialiserad tandvård såsom reglering, rot- fyllning, infektion och vid svår värk. Behovet är särskilt angeläget när barnet eller den unge har pågående insatser. Vid tandvård för utom- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1025 länspatienter är det dessutom endast ett fåtal regioner som tar kost- naden rakt av utan att krångla mellan avtalshandläggare och att SiS får gå in och driva på. Det är följaktligen i dag bara en mycket liten andel av barn och unga som vårdas vid de särskilda ungdomshemmen som får sin lagstadgade hälsoundersökning avseende oral hälsa. Är det alltid känt för SiS vilken aktör som förfogar över uppgifterna? De efterfrågade uppgifterna finns hos regioner, privata vårdgivare och skolhälsovården. SiS vet dock inte alltid hos vem uppgifterna finns eller om det överhuvudtaget finns uppgifter. I dag har SiS till exem- pel ingen åtkomst till vaccinationsregistret så myndighetens hälso- och sjukvårdspersonal behöver utföra vad som närmast är att likna vid detektivarbete för att få reda på vilka vaccinationer som behövs för placerade barn och unga, och dessa uppgifter kan finnas på olika håll. Det är nämligen vanligt att placerade barn och unga har haft en skakig skolgång, flyttat vid ett flertal tillfällen under uppväxten eller haft andra utmaningar. Allt detta gör att det ofta behöver göras en översyn avseende vilket grundskydd som finns gällande vaccination. Vilka är de befintliga hindren mot att få del av uppgifterna? Det finns inga väsentliga sekretessrättsliga hinder mot att SiS hälso- och sjukvårdspersonal får del av uppgifter från andra vårdgivare. Sam- tycke till inhämtandet lämnas nämligen nästan undantagslöst och i undantagsfall, när samtycke inte lämnas, finns det sekretessbrytande bestämmelser i 25 kap. 12 § OSL. Den bestämmelsen gäller dock inte generellt för unga över 18 år, vilket skulle kunna bli ett problem i mer sällsynta undantagsfall. I dag hanteras dock informationen om barnets eller den unges till- stånd och behov i separata system inom SiS hälso- och sjukvårdsverk- samhet och hos hälso- och sjukvården i övrigt och dessa system kom- municerar inte med varandra. Inom den övriga hälso- och sjukvården kommunicerar olika vårdgivares system och en vårdgivare kan ta del av relevant information hos andra vårdgivare genom den nationella patientöversikten (NPÖ). SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet är i dag förhindrad att ansluta till NPÖ. Skälet till det är att myndighetens elevhälsa enligt offentlighets- och sekretesslagen klassas som social- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1026 tjänst, trots att uppgifter från elevhälsan utgör hälso- och sjukvårds- uppgifter och hanteras tillsammans med övriga hälso- och sjukvårds- uppgifter inom myndigheten. Det innebär att hälso- och sjukvårds- uppgifterna från SiS elevhälsa skyddas av socialtjänstsekretessen, inte hälso- och sjukvårdssekretessen. Det finns dock, såvitt är aktuellt för SiS del, inte någon reglering som gör det möjligt att dela uppgifter som skyddas av socialtjänstsekretessen i NPÖ. Det stora problemet vad gäller att få tillgång till relevanta upp - gifter från den övriga hälso- och sjukvården är därför tidsaspekten. På grund av att SiS hälso- och sjukvårdssystem inte kommunicerar med den övriga hälso - och sjukvården genom NPÖ tar det tid att utföra det arbete som krävs för att få del av informationen, som del- vis nämnts ovan. Tillgång till uppgifter i annan vårdgivares journal- uppgifter kan alltså begäras ut mot bakgrund av patientens samtycke, men utlämnandet sker i dag i hög grad genom muntlig informations- delning eller genom att handlingar skannas in och skickas till SiS. Det nuvarande förfarandet är omständligt, innebär en hög administrativ belastning och ger en fördröjning i tillgång till information som kan vara kritisk för vårdens genomförande. Det förutsätter nämligen att den vårdgivare som har informationen dels hittas, dels finns tillgäng- lig via telefon, dels har tid att skanna in eventuella handlingar och skicka dem till SiS. I vissa fall bedöms elektroniska kommunikationsvägar inte vara tillräckligt säkra. De förkommer därför också att papperskopior av handlingar behöver skickas med vanlig post, vilket ytterligare för- senar processen. Ibland tar det så lång tid att först hitta aktuella vårdgivare och sedan för dessa vårdgivare att sända över relevanta uppgifter att hälso- och sjukvårdspersonalen på SiS får del av upp- gifterna först strax innan barnet eller den unge ska skrivas ut från SiS. Det ska dock sägas att även om SiS i framtiden skulle kunna an- sluta till NPÖ så kan den som är över 18 spärra uppgifter i systemet. Om uppgifter är spärrade i NPÖ så skulle det nuvarande förfarandet behöva användas i de situationerna. Förutom att det nuvarande förfarandet innebär hinder mot att få del av relevant information i rätt tid innebär det också att SiS och regionerna i dagsläget inte kan upprätta gemensam vårddokumenta- tion, vilket både försvårar gemensam behandlings- och insatsplaner- ing och att gemensamt organisera och följa upp vården och det dagliga arbetet på ett systematiskt vis. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1027 Tillgodoses behovet genom att SiS ges en rättslig möjlighet att få del av uppgifterna genom en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvården i övrigt? Nej inte direkt, eftersom hälso- och sjukvårdssekretessen inte är det stora hindret för överföring av relevanta uppgifter, som redan nämnts. Tidsaspekten och det omständliga förfarandet att faktiskt få del av informationen som redogjorts för ovan skulle nämligen kvarstå även med en uppgiftsskyldighet för hälso - och sjukvården och SiS ska kunna leverera trygg och säker omvårdnad från första stund. Kan inte informationen fås från socialnämnden? I dag får SiS vissa hälso- och sjukvårdsuppgifter ifrån socialnämnden. Inhämtning och värdering av hälso- och sjukvårdsinformation är dock en ”sällan-uppgift” för socialnämnden. Socialnämnden är alltså inte rustade att bedöma och sortera hälso- och sjukvårdsinformation, vilket kan leda till både informationsunderskott och informations- överskott. Socialnämndens samordning med regionen avseende vårdbehov i samband med placering är dessutom en länk som är central men många gånger inte är tillräckligt stark. Det önskvärda är i stället att avlämnande region informerar dels SiS om det som myndigheten behöver veta för att arrangera god och säker omvårdnad för barnet eller den unge från första stund, dels den mottagande regionen, som behöver ta över vård och vårdansvar från hemregionen. Vilka uppgifter får SiS del av från hälso- och sjukvården i dag? För det fall SiS känner till aktuella vårdgivare (vilket man inte alltid gör) begärs samtycke från barnet och, beroende på barnets ålder, även från vårdnadshavare, eller den unge till att hämta in uppgifterna från dessa vårdgivare. Efter samtycke begär sjuksköterska och psykolog in journal som behövs för omvårdnad, läkemedelsbehandling, ut - redning, kartläggning och elevhälsa. Journalen begärs även in i syfte att få underlag så att ungdomshemmet kan remittera patienten till psykiatrin, eftersom psykiatrin fordrar underlag till diagnoser som Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1028 anges i remiss. Om sådant underlag saknas avslås nämligen ofta re- missen och patienten får inte behövlig psykiatrisk vård. SiS har även tillgång till delar av informationen i nationella läke- medelslistan genom Pascal79, också det efter samtycke. Barnets eller den unges familj är också en viktig informationskälla. Vilka närmare syften/ändamål skulle uppgifterna komma att användas för inom SiS? Om SiS på ett enklare sätt kunde få del av relevanta uppgifter om placerade barn och unga från övriga hälso- och sjukvården så skulle uppgifterna användas för att ge nödvändig och god omvårdnad för enskilda barn och unga. Det bör dock i sammanhanget nämnas att om socialnämnderna i större utsträckning skulle följa Socialstyrel- sens LVU-handbok så skulle aktuella vårdgivare kunna fortsätta med sitt vårduppdrag alternativt remittera till, och själva informera, vistelseregionen. Samordnad individuell plan (SIP) för placerade barn och unga skulle också initialt lösa en del knutar vad gäller vilken slags omvårdnad som är nödvändig för barnet eller den unge. Oavsett det så behöver SiS personal få tillgång till de uppgifter som krävs för att säkerställa att de vardagliga hälso- och sjukvårdsbehoven hos place- rade barn och unga tillgodoses på rätt sätt. Finns det uppgifter/uppgiftskategorier om placerade barn och unga inom hälso- och sjukvården som SiS typiskt sett inte har ett behov att ta del av i syfte att bedriva vård vid de särskilda ungdomshemmen? Ja, SiS kan för närvarande också få stora mängder icke relevant mate- rial, vilket då blir en del av myndighetens material som därför skannas in i Take Care80. Ett exempel på överskottsinformation kan vara en BVC-journal för en 18-åring. Behovet av information beror dock för- stås på vilket uppdrag SiS ska ha här. Om regionerna ansvarar för placerade barns och ungas hälso- och sjukvård – och tar det ansvaret fullt ut – så har SiS enbart behov av den medicinska information som 79 Pascal är en nationell webbaserad tjänst som används för att förskriva och hantera dos- förpackade läkemedel till patienter i hemmiljö och särskilt boende. 80 Take Care är SiS vårdinformationssystem. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1029 aktuell vårdgivare bedömer nödvändig för vårdens genomförande på de särskilda ungdomshemmen. Går det att beskriva ett eller flera typscenarier som illustrerar betydelsen av att SiS får del av de efterfrågade uppgifterna? Allmänt kan sägas att informationsdelning vid övergångar mellan vårdgivare är en förutsättning för all sammanhållen och välfunger- ande vård. Bland de barn och unga som placeras på SiS har knappt 80 procent minst en psykiatrisk diagnos, många barn uppfyller kri- terier för flera samtidiga psykiatriska tillstånd och den sammantagna psykiatriska problembilden kan vara av en sådan allvarlighetsgrad att det är av yttersta vikt att tillstånd och pågående eller planerad vård är känd vid placeringstillfället. Vissa barn och unga har också somatiska tillstånd som kräver sär- skild omvårdnad eller läkemedelsbehandling. Det är därför väsentligt att hälso- och sjukvårdspersonalen vid de särskilda ungdomshemmen snabbt får tillgång till korrekt information om barnets hälso - och sjukvårdsbehov när ett barn eller en ung person placeras. I huvud- sak föreligger samma behov vid samtliga särskilda ungdomshem. Några typfall som kan illustrera detta är följande: • Barn eller ungdom med blodsmitta placeras vid SiS. Ingen infor- mation om blodsmittan ges vare sig till SiS hälso- och sjukvårds- personal eller till annan personal. Under placeringens första två veckor utsätts flera medplacerade samt personal för exponering och när blodsmittan väl blir känd får SiS därför ombesörja akuta vaccinationer genom regionens smittskydd. • Barn eller ungdom omplaceras från annat hem. Brister finns i informationsöverföring från hemmet samt från regionen gällande tandvårdsbehov. Patienten har svår tandvärk, får svår infektion och får senare dra ut tänder med risk för sepsis. • Barn eller ungdom placeras men ingen information avseende på- gående tandreglering lämnas till SiS. Mottagande region vägrar utföra fortsatt tandvård då de inte har avtal med den andra regio- nen. Barnet eller den unge får vänta över 1 år på reglering/korri- gering av tandställning. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1030 • Barn eller ungdom kommer med omärkta insulinpennor från annan huvudman. Det skickas dock inget aktuellt insulin eller information om diagnosen. SiS sjuksköterska får akut tag på en endokrinolog som kan ordna förskrivning av läkemedel och sjuk- sköterskan får sedan akut hämta ut dessa. • Barn eller ungdom placeras utan information om fortsatta behov av specialiserat ortopediskt omhändertagande efter skada. Ingen överremittering sker heller mellan regionerna. Ortopedmottag- ning i vistelseregionen nekar remissen som SiS skickar med hän- visning till hemregionens ansvar. Går det att beskriva en eller flera konsekvenser som typiskt sett uppstår på grund av att SiS inte får del av uppgifterna? I huvudsak handlar det om risker för placerade barn och unga vad gäller att nödvändiga vårdåtgärder blir fördröjda, uteblir helt eller utförs felaktigt. Ibland handlar det om risker för allvarlig sjukdom kopplad till exempelvis diabetes, bakteriell infektion eller epilepsi. Att SiS inte får tillgång till relevant information riskerar också att leda till ett vårdsammanbrott. Det medför också att vårdprocessen inte blir sammanhållen, att personcentreringen i vården blir bristande, och att patienten inte är delaktig i vården. Vidare kan det bristande underlaget, vid remittering till annan vårdgivare, leda till remissen inte tas emot och därmed att SiS inte har möjlighet att hjälpa barnet eller den unge (patienten) vidare till regionen, vilket givits exempel på ovan. Vem skulle komma att ha tillgång till uppgifterna inom SiS? Behovet av att få del av uppgifter från den övriga hälso- och sjukvår- den finns främst hos hälso - och sjukvårdspersonalen vid SiS. Den faktiska, tekniska tillgången till uppgifterna får SiS besluta och skriva fram i den aktuella delprocessen i ledningssystemet samt behörighets- styra och kontrollera via loggkontroll. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1031 Hur skulle SiS komma att rent faktiskt komma att hantera de uppgifter som efterfrågas (till exempel digitala journalsystem eller motsvarande)? Om SiS ges möjlighet att ta del av uppgifter direkt från NPÖ – som andra vårdgivare – behöver det utvecklas digitala system inom myn- digheten för den informationshanteringen. SiS behöver då bland annat även utreda och skriva fram en tydlig vägledning, samt följa upp och kvalitetssäkra systemet. Myndigheten behöver i detta arbete begränsa informationen som tas in så att man inte får in underlag som är ovidkommande och som då blir en del av SiS egen dokumentation, vilket inte är till fördel vare sig för myndigheten eller barnen och de unga. Den tillåtna uppgiftshanteringen i systemet måste vidare stå i proportion till myndighetens uppdrag, vilket är tidsbestämt utifrån att barn och unga enbart är placerade vid ett SiS -hem under en be- gränsad tidsperiod och att verksamheten framför allt har ett fokus på social tvångsvård, inte hälso- och sjukvård. Vilka skyddsåtgärder för uppgifterna finns på plats i SiS befintliga informationshanteringssystem? Åtkomstbegränsningar, loggning och behörighetskontroller. Hur länge behöver SiS behandla de uppgifter som efterfrågas? Det varierar. Psykolog kan behöva underlag inför en kartläggning, sjuksköterska inför omvårdnadsplan och elevhälsoinsatser, samt vid läkemedelshantering. Uppgifter om SiS hälso- och sjukvård kan också behövas för uppföljning och kvalitetssäkring Skulle SiS kunna komma att vidarebefordra uppgifterna till någon annan aktör (till exempel genom befintliga uppgiftsskyldigheter eller annat upparbetat informationsutbyte med andra aktörer)? Primärt aktualiseras en sådan vidarebehandling av hälso - och sjuk- vårdsuppgifter vid överlämning i samband med SiS -vårdens avslu- tande. Det är också i fråga om annan samtyckesbaserad informations- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1032 överföring till mottagande vårdenheter. Det förekommer också att hälso- och sjukvårdsuppgifter begärs ut för viss etikprövad forskning. Det kan också nämnas att ibland efterfrågar barnet eller den unge (patienten) själv allt i sin journal, vilken ibland även inkluderar in - skannade handlingar från andra vårdgivare. Ofta beror det på att de själva inte har överblick över vad de har gjort och fått inom hälso - och sjukvården. Eftersom SiS ibland får in viss överskotts informa- tion från andra vårdgivare (se ovan) måste SiS även sekretesspröva dokument upprättade av andra aktörer som myndigheten i vissa fall saknar kännedom om bakgrunden till, vilket är olyckligt. I sammanhanget kan nämnas att det finns multiprofessionella team runt varje barn och varje ungdom, vilket innebär att viss hälso- och sjukvårdsinformation därför hamnar i SiS socialtjänstjournal. Hälso- och sjukvårdsuppgifter kan därför komma att delas till tredje man vid ett eventuellt utlämnande av den journalen. Bland annat av den anledningen ser SiS därför gärna att det tas fram ett nationellt stöd för hantering av den inre sekretessen på myndigheten. Frågan om den inre sekretessen blir dessutom som svårast i kritiska lägen. Om ett barn eller en ungdom exempelvis uppvisar en förhöjd suicidrisk så går det att dela uppgifter när situationen blivit helt akut, men det hade givetvis varit bättre om det kunde hanteras i god tid innan det blev akut. Problemet här är att mandatet och uppdraget är oklart vad gäller SiS hälso - och sjukvårdsverksamhet, och att sam - tyckesfrågan till informationsdelning av hälso - och sjukvårdsupp- gifter aktualiseras i en tvångsvårdssituation. I vardagen inne på ett särskilt ungdomshem är det dock svårt att särskilja social vård från hälso- och sjukvård. 12.7.3 Sammanfattning I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser en kartläggning av nuvarande SiS behov av förbättrade möjligheter till informationsutbyte med hälso- och sjukvården Upp- gifterna som redovisas ovan har hämtats in från SiS vid en heldags- workshop, genom skriftliga kompletteringar och genom att ta del av annat material som SiS lämnat till utredningen. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör pri- märt följande förhållande. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1033 • SiS behov av en enklare och snabbare process för inhämtning av hälso- och sjukvårdsuppgifter från övriga vårdgivare genom möj- lighet att ansluta till den nationella patientöversikten, NPÖ. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen av kartlägg- ningen de behov som SiS uppgett till utredningen, och vi har inte analyserat eller värderat informationen. I avsnitt 12.12 lämnar vi våra överväganden och förslag utifrån de här kartlagda behoven. 12.8 Behovet av att behandla personuppgifter i brottsförebyggande syfte och i syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten 12.8.1 Inledande anmärkningar Samma slags frågor som SiS har ombetts svara på vad gäller myndig- hetens behov av att få del av uppgifter från hälso - och sjukvården, som redovisats ovan, har även skickats till myndigheten vad gäller behovet av att få del av uppgifter från andra myndigheter än de som är verksamma inom hälso- och sjukvården. Som vi nämnt inlednings- vis aktualiserades dock inte enbart frågan om behovet av att få del av fler uppgifter här, utan även frågan om det rättsliga stödet för SiS att behandla uppgifterna på ett ändamålsenligt sätt när myndigheten fått ta del av dem, det vill säga om dataskyddsreglering och person- uppgiftsbehandling. I regleringsbrev för budgetåret 2024 (S2023/03257) gav reger - ingen SiS i uppdrag att analysera och beskriva på vilket sätt myndig- heten arbetar för att förebygga och förhindra brott inom ramen för sina uppgifter. SiS skulle beskriva de viktigaste resultaten och priori- terade utvecklingsområden i arbetet. Uppdraget redovisades sedan till Socialdepartementet den 31 oktober 2024. SiS har hänvisat till att behovet av ett rättsligt stöd för personupp- giftbehandling redan har redogjorts för i Återredovisning av regerings- uppdraget om Statens institutionsstyrelses brottsförebyggande arbete – resultat och prioriterade utvecklingsområden (S2023/03257), och över- lämnat denna skrivelse till utredningen. I återrapporteringen redo- visas att SiS har flera utmaningar i det brottsförebyggande arbetet bland annat vad gäller de rättsliga förutsättningarna för myndighetens Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1034 personuppgiftsbehandling i det brottsförebyggande arbetet. Det är den delen av återrapporteringen som är relevant i detta sammanhang. I detta sammanhang kom även myndighetens behov av ett rätts- ligt stöd för att behandla vissa uppgifter i ett särskilt så kallat säker- hetsregister upp. I syfte att kunna ge en tydligare bild av vad det är SiS efterfrågar i denna del har utredningen därför även genomfört ett samråd med Kriminalvården. SiS har även lämnat kompletterande uppgifter muntligen och lämnat in uppgifter skriftligt efter frågor från utredningen om just säkerhetsregistret. I det följande redogörs för behov som SiS redan redogjort för i den ovan nämnda återrapporteringen och kompletterat i kontakter med utredningen, samt närmare om vad myndigheten efterfrågar rörande möjligheten att föra ett säkerhetsregister. Som vi nämnt in- ledningsvis motsvarar det som sägs nedan det som SiS uppgett till utredningen. Även resultatet av samrådet med Kriminalvården pre- senteras nedan under särskild rubrik. 12.8.2 SiS övergripande behov av informationsutbyte och personuppgiftsbehandling vad gäller säkerhet och brottsförebyggande arbete Allmänt om behovet Något om målgruppen Trots att verkställighet av sluten ungdomsvård kommer att utmönst- ras från de särskilda ungdomshemmen kommer SiS även i framtiden att ha en stor andel placerade barn och unga som är kriminellt be - lastade. Avskaffandet av sluten ungdomsvård som påföljd kommer alltså sannolikt inte medföra någon större förändring av målgruppens sammansättning. Säkerhetsförhållandena inom SiS Säkerhetsförhållandena inom SiS har påtagligt förändrats de senaste åren. En av de stora orsakerna till detta bedöms vara den utveckling som har skett inom ramen för organiserad brottslighet. Åldern på individer kopplat till detta har sjunkit vilket påverkat SiS genom att en allt större andel av barn och unga som placerats inom SiS bedöms SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1035 ha en koppling till organiserad brottslighet. Information har även lämnats från samverkande myndighet om att SiS har ett större antal individer anställda med kopplingar till den organiserade brottsligheten. Detta medför ökade risker för bland annat allvarligt våld, fritagningar, rekrytering till kriminella nätverk och otillåten påverkan mot myn- dighetens medarbetare. Det motverkar också myndighetens vård - uppdrag och försämrar möjligheterna att säkerställa en trygg vård- miljö för våra barn och unga. Flertalet av de kriminella nätverk som i dag verkar i samhället ligger dessutom i allvarliga konflikter med varandra, ofta med död- ligt våld som följd. Dessa konflikter förändras mycket snabbt och lojaliteten till dessa grupperingar fluktuerar. Detta ställer höga krav på att SiS har en god kunskap om dessa grupperingar och tillhörande konflikter, bland annat för att kunna placera barn och unga i säkra konstellationer. Då denna kunskap i dag är bristfälligt föreligger risk att allvarliga incidenter inträffar som hade kunnat förebyggas. I dag saknar SiS till stora delar möjligheter att på ett säkert sätt behandla de personuppgifter som är nödvändiga för att förebygga och för- hindra att allvarliga incidenter sker mot bakgrund av ovanstående. Om informationsinhämtning i det brottsförebyggande arbetet och säkerhetsarbetet SiS får inte tillräcklig information om placerade barn och unga som är relevant ur ett säkerhetsperspektiv, till exempel säkerhetsfrågor i samband med anvisning av plats och bedömning av behov av placer- ing i säkerhetsnivå, från socialnämnderna. Man får inte heller upp - daterad och kontinuerlig information från socialnämnderna under placeringens gång. Det är rimligt att anta att detta delvis beror på att socialnämnderna sällan beslutar om placeringar på SiS och att de inte har full kännedom om vad som är relevant för SiS säkerhets- och brottsförebyggande arbete. Det kan eventuellt även förklaras av att socialnämnden har ”stängt” utredningen efter placeringsbeslutet och därför inte har möjlighet att själva bevaka och hämta in uppgifter under tiden som ett barn eller en ung person är placerad vid SiS. Ytterligare en för - klaring är att socialnämnderna fö r egen del vare sig har anledning eller någon rättslig möjlighet att samla in information som svarar mot de informationsbehov som SiS har ur säkerhetssynpunkt. Placeringar Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1036 kan också ske helt akut och det förekommer då att socialnämnden helt enkelt inte har någon bakgrundsinformation över huvud taget om barnet eller den unge. Inom ramen för det brottsförebyggande arbetet och säkerhets - arbetet finns det alltså ett behov för SiS av att hämta in uppgifter från andra myndigheter än socialnämnden. Vikten av att SiS som mottagande myndighet kan behandla information på ett säkert sätt I dag är det främst Polismyndigheten som har den information som SiS behöver i sitt brottsförebyggande arbete och säkerhetsarbetet. Den relevanta informationen, som kan röra personkopplingar, iakttagelser och misstankar, kommer ofta från Polismyndighetens underrättelse- verksamhet. Mot bakgrund av att det rör sig om underrättelseinfor- mation finns det ett behov för SiS att kunna visa att man för egen del kan hantera uppgifterna på ett säkert sätt, av ett begränsat antal medarbetare och med hög integritet. Polismyndigheten vill nämligen av förklarliga skäl inte lämna ut underrättelseinformation till SiS, om SiS sedan inte kan säkerställa att informationen inte hamnar i orätta händer. De uppgifter som är relevanta för SiS säkerhetsarbete, och som hämtas in från andra myndigheter, bör därför inte vara tillgängliga för alla medarbetare som arbetar med ett barn eller en ung person, på ett särskilt ungdomshem eller på SiS huvudkontor, utan informa- tionen skulle behöva behandlas avskilt från övrigt informationshan- tering som rör barnet eller den unge, det särskilda ungdomshemmet och verksamheten i övrigt. Som redogörs för nedan så förekommer det också att barn och unga begär ut sina journa ler, vilket ställer särskilda krav på hanteringen av underrättelseinformation. Den befintliga dataskyddsregleringen Uppgifter om lagöverträdelser, vilka i många fall är väsentliga i myn- dighetens brottsförebyggande arbete, får enligt den myndighetsspeci- fika dataskyddsregleringen endast behandlas om de lämnas i ett ärende eller om det är nödvändigt för verksamheten. SiS möjligheter att vidarebehandla insamlade personuppgifter för andra ändamål än för SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1037 vilka de samlats in är vidare mycket begränsade och kräver ofta ut - tryckligt stöd i unionsrätten eller nationell lagstiftning. Någon regler- ing som medger att SiS vidarebehandlar redan insamlade personupp- gifter i rent brottsförebyggande syfte finns inte. SiS har vidare en skyldighet enligt dataskyddsregleringen att själv- mant lämna information till placerade barn och unga om den behand- ling av personuppgifter som erhållits från annan person eller aktör. Informationsplikten omfattar uppgifter om bland annat ändamålen med behandlingen och de kategorier av personuppgifter som behand- lingen gäller. De placerade barnen och unga har även rätt att begära ut ett registerutdrag innehållande motsvarande uppgifter. Dokumentation och rätten till insyn SiS bedriver socialtjänstverksamhet och har därför en skyldighet att föra en omfattande dokumentation. Den dokumentation som förs i placerade barns och ungas personakter, det vill säga deras socialtjänst- journaler, ska bland annat utvisa åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse. Det innebär att uppgifter som är av relevans för bedömningen av lämplig placering, såsom misstänkta kopplingar till kriminella grupperingar, i dag ska redogöras för i den placerades personakt. Placerade barn och unga bör även hållas underrättade om de journalanteckningar som förs om honom eller henne. När SiS i dag tar emot underrättelseinformation från brotts - bekämpande myndigheter avseende barn och unga har SiS i regel inte möjlighet att undanhålla dessa uppgifter från den placerade själv. Förutsättningar för att hålla uppgifterna hemliga är om uppgifterna omfattas av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL och om partsinsynen kan begränsas enligt 10 kap. 3 § OSL, vilket förutsätter att det med hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs. Placerade unga som överväger eller bestämmer sig för att lämna kriminella grupperingar genom att ingå i så kallade avhopparprogram löper ofta en mycket hög risk att utsättas för allvarliga våldsbrott av medplacerade. För att förhindra situationer där potentiella avhoppare utsätts för brott är det väsentligt att myndigheten kan behandla upp- gifter om till exempel hot, kopplingar till kriminella nätverk och kon- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1038 flikter på individnivå. Att behandla dessa uppgifter enligt gällande reglering i barnets eller den unges socialtjänstjournal kan vara för- enat med stora risker för barnet eller den unge, vilket utvecklas nedan. Även dessa uppgifter behöver därför kunna behandlas åtskilt från socialtjänstjournalen. Vissa uppgifter behöver hållas hemliga för den som uppgifterna rör Enligt gällande reglering har SiS mycket begränsade möjligheter att sekretessbelägga uppgifter i förhållande till den placerade själv. Som framkommit ovan behöver SiS för närvarande dokumentera även upp- gifter av känslig art i socialtjänstjournalen, till exempel hotbilds - bedömningar och säkerhetsbedömningar som kan avse kopplingar till ett visst kriminellt nätverk eller att en placerad har påbörjat en avhopparresa. Det är dock mycket vanligt att de placerade begär ut sina journaler under vårdtiden. Det förekommer även att placerade begär att få ta del av egna uppgifter om betryggande bemanning och transportklass. I vissa fall överlämnas sedan dessa uppgifter av den placerade själv till andra placerade eller till utomstående, antingen frivilligt eller under påtryckning. I vissa fall används uppgifterna sedan för att planera av- vikningar, rymningar eller fritagningar. I många fall kan ett röjande av dessa slags uppgifter få mycket allvarliga konsekvenser för barnet eller den unge och i värsta fall kan ett röjande till och med äventyra barnets eller den unges säkerhet. Det är därför angeläget att SiS får ökade möjligheter att kunna sekretessbelägga vissa uppgifter i för- hållande till den placerade själv. Att SiS i så få situationer kan hålla uppgifter hemliga för den upp- giften rör leder i förlängningen leder till att SiS får sämre förutsätt- ningar att upprätthålla en trygg och säker vårdmiljö för de placerade. Utifrån detta ser SiS ett behov av att få förutsättningar att i större utsträckning än vad som är möjligt i dag kunna begränsa den place- rades rätt till information om den personuppgiftsbehandling som myndigheten utför avseende denne. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1039 Behandling av personuppgifter som det inte finns rättsligt stöd för i dag Inom ramen för de samverkansstrukturer som SiS deltar i kan myn- digheten behöva ta emot och dela personuppgifter om placerade barn och unga i rent brottsförebyggande syfte. Som exempel på uppgifter som SiS kan behöva dela med andra aktörer i det nämnda syftet är uppgifter om besök och tillgång till elektroniska kommuni kations- tjänster. SiS bedömer att sådan behandling inte ryms inom ramen för den dataskyddsreglering som gäller i dag då den inte är nödvän- dig för att utföra arbetsuppgifter inom socialtjänsten eller för andra specifikt angivna ändamål, så som platsanvisning, dokumentation av vård och behandling eller beslut och underlag i ärenden inom verk- samhetsområdet. För att SiS på ett ändamålsenligt sätt ska kunna delta i samverkans- trukturer som till exempel Samverkan kring barn och unga i organi- serad brottslighet, förkortad BoB, måste myndigheten ges förutsätt- ningar att behandla personuppgifter i brottsförebyggande syfte genom informationsutbyte med medverkande aktörer. SiS behöver även i vissa fall kunna samla in personuppgifter med det primära syftet att förebygga och förhindra brott. SiS bedömer att sådan behandling inte kan göras med stöd av befintlig reglering. Slutsats – ett säkerhetsregister Mot bakgrund av det som sagts ovan efterfrågar SiS en möjlighet att behandla personuppgifter om personer som bedöms utgöra en kvali- ficerad säkerhetsrisk i SiS verksamhet i ett särskilt register. Registret behöver mot den bakgrunden dels syfta till att upptäcka, förebygga och förhindra brottslig verksamhet inom SiS verksamhet, dels att säkerställa ordningen och säkerheten på de särskilda ungdomshemmen samt i övriga delar av SiS verksamhet där tvångsåtgärder genomförs. Informationen i ett eventuellt säkerhetsregister kan till stor del förväntas bestå av underrättelseuppgifter, vilket innebär att det finns behov av att uppgifterna omfattas av sekretess och att tillgången till uppgifterna begränsas. Dels då det kan komma att innebära stora risker för individers säkerhet om uppgifterna röjs, dels då information som härstammar från underrättelseverksamhet kan ha en bristande tillförlitlighet vilket ställer höga krav på att beakta individers person- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1040 liga integritet. Dessa uppgifter kan vidare vara en del av förunder- sökningsmaterial som omfattas av förundersökningssekretess och som därför inte får röjas. Skulle ett ändamålsenligt säkerhetsregister införas för SiS bedöms myndighetens förutsättningar att bedriva en trygg vård och behand- ling för placerade barn och unga att påtagligt förstärkas. För att möj- liggöra detta bedöms det vara nödvändigt att föra personuppgifter på samtliga individer som på ett allvarligt sätt bedöms utgöra ett hot mot SiS verksamhet samt mot individers säkerhet. Detta innebär att det utöver placerade barn, unga och klienter även finns ett behov av att behandla personuppgifter rörande exempelvis medarbetare, an- höriga eller andra individer med en nära relation till en placerad inom SiS. Uppgifter om andra än de barn, unga och klienter som är place- rade inom SiS skulle endast behandlas på förekommen anledning. Uppgifter om alla anställda skulle naturligtvis inte behandlas i ett register av aktuellt slag. 12.8.3 Frågan om ett säkerhetsregister Närmare om SiS behov av ett säkerhetsregister – frågor och svar Går det att beskriva den praktiska, befintliga behandlingen av personuppgifter som skulle kunna komma att ingå i ett framtida säkerhetsregister? Annorlunda uttryckt – hur går hanteringen till i dag? SiS får i vissa fall muntlig information från samverkande myndigheter framför allt i den myndighetsgemensamma satsningen mot organi- serad brottslighet, såsom till exempel Polismyndigheten. Denna information kan i dag inte skyddas på ett tillfredställande sätt och hanteras därför ofta inte skriftligen. Inte heller kan alla som behöver uppgifterna inom myndigheten ta del av dessa. Uppgifterna hanteras i dag inte på ett enhetligt sätt. Ibland behand- las delar av informationen i en elektronisk platsansökan, i en ISAP (incidentrapport) och/eller i en socialtjänstjournal, eller i värsta fall på papper. Uppgifterna behandlas emellertid inte samlat och kan inte sambehandlas, vilket medför att de med lätthet kan missas. Papper loggas vidare inte, följs inte upp osv, vilket i sig utgör en risk vid be- handlingen av personuppgifter. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1041 Är SiS bedömning att förandet av ett säkerhetsregister skulle utgöra ett led i socialtjänstverksamhet? Det vill säga att det inte skulle falla inom brottsdatalagens område? SiS verksamhet befinner sig i vissa avseenden i gränslandet mellan vård och rättsväsende. Myndigheten hanterar individer med kopplingar till organiserad brottslighet men saknar juridiska och organisatoriska verktyg som normalt tillkommer brottsbekämpande myndigheter. SiS bedömer dock att ett säkerhetsregister bör vara en del av myn- dighetens socialtjänstverksamhet. Registret är nödvändigt för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter inom socialtjänsten genom att upprätthålla säkerheten på ungdomshemmen och skydda de som är placerade inom myndigheten. Syftet med be handlingen skulle vara följande: • Säkerställa en trygg vård och behandling. • Förebygga brott. • Skydda liv och hälsa. • Förebygga incidenter. • Verksamhetsskydd. • Dela information med samverkande myndigheter (SiS är sedan 2018 en del av satsningen mot organiserad brottslighet som en nätverksmyndighet). Vilken typ av uppgifter skulle behöva kunna behandlas i ett säkerhetsregister och varför? Information behöver kunna behandlas i registret i syfte att förhindra allvarliga hot mot den verksamhet som SiS bedriver och i förläng - ningen mot enskilda barns och ungas samt medarbetares säkerhet. Uppgifter som skulle behöva behandlas i säkerhetsregistret är följande: • Kopplingar till kriminella nätverk. • Information om tredje man – så som till exempel anhöriga, andra medlemmar i gängkontext, samt om anställda, risker och hot mot verksamheten. • Relationer mellan individer/placerade barn och unga. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1042 • Uppgifter om otillåten påverkan. • Rymningsrisk, fritagning och avvikelsehistorik. • Information som inte är fullt verifierad men kopplad till säker- hetsperspektiv och ”nollvisioner”. Det primära syftet är att skydda de barn och unga som är placerade inom myndigheten. Därför är det nödvändig att i vissa fall föra in- formation om personer som inte är placerade inom SiS, exempelvis medarbetare, anhöriga och andra individer med relationer till place- rade i de fall de bedöms utgöra ett allvarligt hot mot SiS verksamhet, vilket i slutändan innebär att SiS inte kan bedriva en trygg och säker vård. Ett exempel kan vara att en ungdom placeras inom SiS och under tiden för placeringen kommer i kontakt med en medarbetare som har lojalitet mot en kriminell gruppering. Denna medarbetare knyter an till ungdomen och påbörjar på så sätt en rekrytering av den unge till nätverket. I stället för att skydda de unge från kriminalitet innebär placeringen under sådana förhållanden en fördjupning i kri- minalitet. Stora delar av informationen som kommer att behandlas kan som redan nämnts komma att bestå av underrättelseinformation. Detta medför betydande säkerhetsrisker för enskilda om informationen röjs. Att det är fråga om underrättelseuppgifter innebär också att uppgif- terna kan vara mindre tillförlitliga. Det finns i dag, som ovan angetts, uppgifter om att det finns med- arbetare inom SiS som har kopplingar till organiserad brottslighet. Det är av stor vikt att kunna föra uppgifter om detta för att kunna bedriva en säker och trygg vården för placerade barn och unga. Om vilka personer skulle uppgifter behöva behandlas i ett säkerhetsregister och varför? • Placerade barn och unga. • Individer med identifierade riskfaktorer, till exempel medarbe- tare, anhöriga eller andra externa kontakter. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1043 I säkerhetsregistret skulle uppgifter om personer som bedöms utgöra en kvalificerad säkerhetsrisk i SiS verksamhet behandlas. Detta kan utgöras av placerade barn och unga, medarbetare med koppling till organiserad brottslighet och externa personer som bedöms kunna allvarligt hota verksamheten. Syftet är att i slutändan trygga vården och behandlingen samt minska risken att placerade barn och unga utsätts för eller utsätter andra för till exempel allvarligt våld, att pla- cerade barn och unga rymmer eller fritas, rekryteras in djupare i orga- niserad brottslighet eller på annat sätt utnyttjas i kriminella syften. Ett viktigt syfte med personuppgiftsbehandlingen är även att kunna placera barn och unga i rätt konstellationer och trygga mil- jöer på ungdomshemmen. Ett stort antal kriminella nätverk är som nämnts tidigare i konflikt med varandra och många placerade har kopplingar till sådana nätverk. Lojaliteter mot olika grupperingar kan dessutom skifta snabbt, vilket medför att säkerhetsriskerna växlar på ett sätt som inte förekommit tidigare. Syftet med hantering av personuppgifterna är också att förebygga att allvarliga säkerhetshot eller incidenter inträffar. Detta är i dag svårt då informationen inte kan vare sig behandlas eller skyddas. Går det att i en framtida eventuell reglering koppla tillåtligheten av behandling av uppgifter i ett säkerhetsregister till om det barn eller den unge som uppgifterna rör är placerad i en särskild säkerhetsnivå eller inte? Nej. Syftet med behandlingen av uppgifter är att trygga alla barns och ungas tillvaro och framtid. Exempelvis kan en ungdom placerad i den lägsta säkerhetsnivån, nivå 3, bli föremål för rekrytering till kriminellt nätverk under tiden för placering. Detta behöver SiS få föra informa- tion om för att kunna förebygga och förhindra. Säkerhetshoten i SiS verksamhet går alltså inte att kategorisera utifrån säkerhetsnivåerna i ungdomshemmen. Riskerna i dag är i vissa delar större i de lägre säkerhetsnivåerna där kontrollen av exempelvis elektronisk kommu- nikation är mindre. Uppgifter behöver därför kunna registreras om alla barn och unga som är placerade inom SiS, om det finns skäl för det, oavsett vilken säkerhetsnivå barnet eller den unge är placerad i. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1044 Finns det behov av att behandla uppgifter i ett säkerhetsregister om barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården men som inte har någon koppling till eller historia av brottslig verksamhet? En stor del av de barn och unga som används som utförare inom den organiserade brottsligheten i dag saknar historik i misstanke - och belastningsregistret. Det är snarare barnens och de ungas generella utsatthet, än förekomst i misstanke- och belastningsregistret, som skapar riskerna och därmed behoven av att behandla uppgifter i ett eventuellt säkerhetsregister. Så svaret är ja, framför allt när det hand- lar om att skydda barn och unga eller verksamheten från externa hot. Hur länge skulle uppgifterna i säkerhetsregistret behöva behandlas? SiS anser att uppgifterna skulle behöva behandlas i tre till fem år efter den senaste registreringen eller händelsen inom SiS eller tre till fem år efter det att den registrerade inte längre är föremål för vård inom myndigheten, beroende på registreringsgrund, borde kunna utgöra en rimlig tid för bevarande av uppgifterna. Syftet med bevarandet är bland annat att på kunna arbeta med verksamhetsuppföljning på ett ändamålsenligt sätt samt att kunna göra rimliga bedömningar i det fall barn och unga återigen blir aktu- ella för placering/vård inom myndigheten. Här kan nämnas att under perioden 2019 till 2024 har drygt 6 700 utskrivningar eller frigivningar skett, av knappt 4 000 unika individer. Av utskrivningarna skedde 114 LVU-utskrivningar i direkt anslutning till att barnet eller den unge påbörjade verkställighet av en LSU-dom. Sett till samtliga lagrum har drygt 40 procent av barn och unga någon gång under perioden skrivits in på nytt vid minst ett tillfälle. Av denna grupp har ytterligare nästan 40 procent, motsvar- ande 16 procent av utskrivna barn och ung a, återinskrivits vid ett tredje tillfälle. Det är ovanligt med fler än tre ärenden men cirka sex procent av barn och unga som skrivits ut har återkommit fyra gånger eller fler. I genomsnitt har de barn eller unga som skrivits ut återkom- mit 2,6 gånger och den genomsnittliga tiden mellan intagningar är knappt sex månader. Av de barn och unga som hade ett inskrivningsdatum under 2025 var det emellertid 13 procent som också hade ett utskrivningsdatum SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1045 mer är 365 dagar före inskrivningsdatumet 2025. Av de totalt 964 in- skrivningarna som gjordes under 2025 var det alltså 125 barn och unga där mer än ett år hade passerat sedan han eller hon senast vårdats inom myndigheten. Hur skulle ett säkerhetsregister användas i den dagliga verksamheten och vilken funktion skulle det fylla? • Ökad kunskap vid placering /omplacering (riskreducerande). • Planering av riskreducerande åtgärder. • Förebygga incidenter. • Inrapportering av information och sammanställning nationellt. • Lägesbilder. • Stöd i beslutsprocesser (för det fall att informationen kan veri- fieras). • Myndighetssamverkan. Vem/vilka yrkeskategorier skulle ha tillgång till säkerhetsregistret inom SiS? Åtkomsten skulle behöva vara behovsstyrd, loggad och begränsad. Det måste också gå att differentiera informationsåtkomsten utifrån behov. Exempelvis skulle ett antal individer som arbetar med under- rättelseverksamhet på huvudkontoret (HK) ha full tillgång till regist- ret och leda arbetet med inhämtning, registrering, analys och delning. Lokala funktioner, exempelvis säkerhetssamordnare vid hemmen och vissa medarbetare på placeringsenheten på HK ska, efter utbildning, kunna rapportera in information samt ta del av nödvändig informa- tion som tillgängliggjorts av HK. Att endast ett fåtal individer inom myndigheten hanterar uppgif- terna samt att dessa hanteras på ett säkert sätt skulle komma att vara prioriterat av myndigheten, inte bara utifrån ett dataskyddsperspek- tiv utan även från ett informationssäkerhetsperspektiv. Om SiS inte klarar av att hantera informationen på ett säkert sätt kommer myn- digheten nämligen inte kunna vara en del av den nödvändiga sam- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1046 verkan med andra myndigheter. Av denna anledning anser SiS att det i en eventuell framtida reglering måste göras särskilt tydligt att uppgifter i säkerhetsregistret ska hanteras med striktare behörighet än övrig information om barn och unga inom SiS. Vilka befintliga integritetshöjande åtgärder som SiS tillämpar i sitt nuvarande informationshanteringssystem skulle också tillämpas på förandet av registret? • Behörighetsstyrning. • Loggning och uppföljning. • Gallring. • Utbildning. • Ändamålsbegränsning. • Registreringsfunktion/registerhanteringsfunktion (med detta avses inte registrator, utan de som registrerar rapporter, det vill säga personal som är utbildad på säkerhetsavdelningen för att se till att de uppgifter som läggs in i registret uppfyller kraven för att läggas in). Skulle uppgifter från registret komma att kunna ingå i ett ärende? Hur skulle uppgifterna i sådant fall hanteras i förhållande till den som uppgiften gäller? I vissa fall kan man tänka sig att uppgifterna kan komma att ingå i ett ärende. Det är om uppgifterna bedöms kunna föras vidare till den placerades journal eller om de annars behövs för att utgöra besluts- underlag. Detta bör dock endast vara i undantagsfall eftersom behovet av registret är just av den anledningen att SiS inte vill att uppgifterna ska hamna i den vanliga dokumentationen eller i ett beslutsunderlag. Dock bör det påpekas att begreppet ärende mycket vitt enligt för- valtningslagen (” ett ärende kännetecknas av att handläggningen ska avslutas med ett beslut”) och vissa av de uppgifter som SiS vill kunna ha i säkerhetsregistret kommer, om än indirekt, att ligga till grund för placering och omplacering, som ju är ett slags beslut. Det ligger inte inom SiS kontroll huruvida uppgifterna i sådana fall kan anses SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1047 vara en del i ett ärende utan det blir upp till rättspraxis men SiS ser gärna att en eventuell reglering utformas på så sätt att möjlighet till behandling i säkerhetsregistret inte exkluderar alla uppgifter som kan komma att (eventuellt) ingå i ett ärende. I många fall kommer uppgifterna bestå av underrättelseinforma- tion. Detta kommer med stor sannolikhet innebära att informatio- nen inte kommer kunna användas i ett rättsligt beslut. Däremot kan informationen i många fall fungera som kunskapshöjande i syfte att reducera risker proaktivt. Målet är att ”hemlig” information, genom egen kompletterande informationsinhämtning, ska kunna ges till be- slutsfattare som ska kunna motivera ett beslut med den kompletter- ande informationen. Inom underrättelseverksamheten strävar man alltid efter att veri- fiera informationen och omvandla den till öppen information som går att använda i beslut. Underrättelseinformationen ska alltså gene- rellt inte användas i ett beslut men det kan resultera i information som kan användas i ett beslut i ett ärende. Följande exempel kan ges: • Polismyndigheten inkommer med uppgifter till SiS gällande att en medarbetare bedöms ingå i ett kriminellt nätverk. Infor ma- tionen registreras i säkerhetsregistret och handläggare initierar ett inhämtningsarbete som leder till mer registrerad information i säkerhetsregistret. Ärendet bearbetas och delges till internutred- ningen i syfte att utreda om det går att avskilja medarbetaren från sin tjänst. Informationen från säkerhetsregistret kan guida utred- ning i rätt riktning samt utgöra underlag till ärendet i den mån det är möjligt utifrån sekretess. • Utifrån öppen tillgänglig information läggs en vårdplan för en ungdom. Utifrån denna vårdplanering är tanken att ungdomen i närtid ska ut på ett obevakat hembesök. Utifrån uppgifter som finns i säkerhetsregistret får det särskilda ungdomshemmet in- formation om att det sannolikt finns risk att ungdomen kommer utnyttjas som utförare i en skjutning om han genomför detta hembesök. Detta leder till att vårdplaneringen görs om. • En ungdom är bedömd i säkerhetsbedömningen i transportklass 1 (den högsta säkerhetsnivån). Detta utifrån mycket vaga uppgifter i socialnämndens platsansökan. Utifrån uppgifter som inhämtas till säkerhetsregistret kan en bedömning göras att riskerna kring ungdomen inte når upp till transportklass 1 utan kan sänkas till Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1048 transportklass 3. På så sätt kan SiS lägga rätt resurser på rätt barn och unga. Vad skulle en utökad rättslig möjlighet att hemlighålla uppgifter i registret behöva innebära? Annorlunda uttryckt, vilken slags utökad sekretessreglering efterfrågas med anledning av säkerhetsregistret? SiS önskar att uppgifterna i ett eventuellt framtida säkerhetsregister omfattas av sekretess. Sannolikt kommer de att omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1 § OSL i förhållande till tredje man då det kommer att röra sig om uppgifter om personliga förhållanden inom social - tjänsten. Men SiS önskar ett starkare skydd än så, i vart fall ett skydd som gör att uppgifterna inte behöver lämnas ut till den de berör. Det skulle förta hela syftet med registret om uppgifterna skulle behöva lämnas ut till berörd individ. SiS behöver alltså skydda informationen så att den inte tillgängliggörs för berörd individ eller tredje man (till exempel obehöriga medarbetare, anhöriga och allmänhet). Att informationen skyddas är en central fråga för SiS. Primärt på grund av att information som hamnar fel (exempelvis om källupp - gifter eller metoder) riskerar att leda till att barn och unga, anställda eller allmänheten kan skadas allvarligt eller i värsta fall dödas. Det är även av stor vikt för myndigheten då SiS inte kommer kunna delta i myndighetssamverkan om SiS inte kan skydda informationen och syftet med att kunna ha ett säkerhetsregister skulle då ha förfelats. Hur stor andel av barn och unga som vårdas vid de särskilda ungdomshemmen har ett sådant vårdbehov eller en sådan bakgrund eller livssituation att uppgifter om dem skulle behöva behandlas i ett säkerhetsregister? SiS uppskattar att en betydande andel kommer höra till denna kate- gori. Emellertid är detta svårt att svara på då SiS i dag inte kan doku- mentera denna information och ta fram statistik. En av anledningarna till att SiS behöver kunna dokumentera i ett särskilt register är att det finns ett behov av att kunna ta fram denna typ av underlag. Dock kan noteras att under 2024 var andelen pojkar som hade placeringsgrund kriminalitet 69 procent och 2025 var denna andel 88 procent. Under SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1049 2024 var andelen flickor som hade placeringsgrund kriminalitet 12 pro- cent och 2025 var denna andel 27 procent. Skulle uppgifterna i säkerhetsregistret också komma att användas inom myndighetens verksamhet med uppföljning? Skulle uppgifterna användas i någon annan del av verksamheten? Ja, utifrån att kunna presentera en lägesbild och rapporter gällande allvarliga hot mot verksamheten. Här kan följande nämnas: • Syftet är inte brottsbekämpning utan en säker vård och vårdmiljö. • Dagens brister skapar risker. • Säkerhetsarbetet är en integrerad del av vårduppdraget. • Uppgifter ska användas operativt – inte normativt. • Till stora delar är behoven av ett säkerhetsregister hos SiS de samma som hos Kriminalvården. En stor skillnad är dock att när individerna placeras hos SiS är det ofta förenligt med ett stort informationsbehov då det kan saknas tydlig dokumentation hos samverkande myndigheter som klargör allvarliga säkerhetsrisker som hotar verksamheten. • Möjliggör för beslutsfattare att fatta kloka och välgrundade beslut. Går det att beskriva ett eller flera typscenarier som illustrerar betydelsen av att SiS får del av och kan behandla relevanta uppgifter på det sätt som efterfrågas? • I samband med en placering av ett barn kan det i den elektroniska platsansökan från socialtjänsten framgå att barnet har gäng- eller nätverkskopplingar relaterade till organiserad brottslighet och att det finns en hotbild mot barnet. I ett sådant fall har SiS behov av att i myndighetssamverkan kunna verifiera sådan information. Syftet är att på en både bredare och mer detaljerad nivå få kunskap om informationen så att man kan vidta riskreducerande åtgärder som till exempel undvika placering tillsammans med barnets anta- gonister. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1050 • Kommunikation mellan barn och unga placerade på SiS och in - tagna på annan myndighet samt personer på utsidan sker frekvent, såväl genom telefon och brev eller elektroniska kommunikations- medel som vid besök. I regel kan det vara positivt för barnet eller den unge med kontakter med andra men det är svårt för SiS att bedöma om det är det eller inte utan att ha tillgång till relevant information. Barnet eller den unge kan nämligen i sådan kommu- nikation eller sådana besök också vara föremål för rekryterings- försök in i organiserad brottslighet – eller försöka rekrytera andra – eller fortsätta med brottslig verksamhet under pågående pla - cering. Ett exempel är om en ung person som är placerad på SiS har en till synes god och frekvent kontakt med en nära anhörig. I samverkan med andra myndigheter kan dock SiS få tillförlitlig information om att den nära anhörige har en tongivande roll i organiserad brottslighet och att kommunikationen och besöken bedöms vara ett led i fortsatt brottslighet. • En annan myndighet kan ha information om en planerad fritag- ning av ett barn eller en ung person som är placerad på SiS. Upp- gifterna bedöms dock inte kunna delas med SiS med hänsyn till att uppgifterna bör vara sekretessbelagda och SiS inte kan föra in och skydda sådana uppgifter i sitt befintliga informationshanter- ingssystem. SiS säkerhetsavdelning har dock behov av informa - tionen för att kunna vidta riskreducerande åtgärder. Man behöver även kunna arbeta vidare med informationsinhämtning från det aktuella ungdomshemmet, dels för att kunna styrka informatio- nen, dels för att kunna återkoppla till den andra myndigheten. • Många av de placerade barnen och ungdomarna på SiS har någon form av relation eller koppling till organiserad brottslighet, till exempel genom att ha varit utförare av en skjutning eller genom att ha slängt en handgranat eller annat explosivt mot tredje man. SiS säkerhetsavdelning har ett behov av att kunna bedöma vilka av dessa barn och ungdomar som har kan ha en hotbild riktad mot sig, antingen från uppdragsgivare eller den som blivit utsatt eller dennes gäng alternativt nätverk. Man behöver även kunna bedöma om det föreligger en risk för fortsatt brottslighet under placering, dels för att kunna erbjuda en trygg och säker placering, dels för att barnen eller de unga ska kunna nå målen med vård och behand- ling som ges under placeringstiden. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1051 • SiS eller en annan myndighet som SiS samverkar med kan ha infor- mation om att medarbetare vid SiS eller andra personer, till exem- pel anhöriga eller besökare, har en relation eller koppling till gäng eller nätverk som bedöms vara organiserad brottslighet. Det kan också röra sig om relation eller koppling till ett sammanhang som på ett annat vid bedöms utgöra ett hot mot SiS verksamhet och skyddsvärden, till exempel om medarbetaren eller en annan person smugglar in narkotika, mobiltelefoner eller annat till de placerade barnen och ungdomarna. Det finns också exempel på rena infiltra- tionsförsök vid de särskilda ungdomshemmen. Information om sådana förhållanden behöver kunna behandlas inom SiS säkerhets- avdelning för att riskreducera på olika nivåer av verksamheten, eller för att kunna ligga till underlag för ett internt utrednings - arbete. Informationen behöver även kunna behandlas i syfte att verifiera den inför ett eventuellt ärende vid myndighetens personal- ansvarsnämnd eller ha en grund för att sluta erbjuda arbetstillfällen åt en uppenbart olämplig timvikarie. 12.8.4 Samråd med Kriminalvården om den myndighetens säkerhetsregister Om samrådet Som redan nämnts har utredningen tagit kontakt med Kriminalvården för ett samråd om den myndighetens säkerhetsregister. Det som efterfrågas av SiS motsvarar nämligen det säkerhetsregister som Kriminalvården för med stöd av 4 kap. lagen (2018:1699) om krimi- nalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, förkortad KVBDL, och 4–9 §§ förordningen (2026:106) om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, förkortad KVBDF. Kontakten tog i syfte att få e n större förståelse för vad SiS efterfrågar i detta avseende. Vid samrådet har utredningen träffat representanter från Kriminal- vårdens rättsavdelning och säkerhetsavdelning. Av naturliga skäl har den information som hämtats in under samrådet inte utgått från SiS behov, utan motsvarar en beskrivning av säkerhetsregistrets funktion inom Kriminalvården och den myndighetens behov. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1052 I det följande anges vad som framkom vid utredningens samråd med Kriminalvården om myndighetens säkerhetsregister, samt Kri- minalvårdens inställning till vårt uppdrag i denna del. Kriminalvårdens säkerhetsregister Inom Kriminalvården används det informationshanteringssystem som kallas säkerhetsregistret primärt för olika slags riskbedömningar. Det kan handla om risker för hot, våld, införsel av narkotika eller annat. Den stora nyttan med säkerhetsregistret är att det finns ett rättsligt och praktiskt utrymme för att behandla de uppgifter som behövs i detta syfte, bland annat sådana uppgifter som kommer från andra myndigheter. Kriminalvården är en stor myndighet med över 20 000 anställda, men det är bara ungefär 100 av dessa som har faktisk tillgång till säkerhetsregistret och de uppgifter som finns där. De personer som har behörighet till registret är lokalt placerad underrättelsepersonal och de som arbetar på myndighetens underrättelseenhet vid huvud- kontoret. Rekryteringsprocessen dit är mycket noggrann och det krävs även att man går Kriminalvårdens internutbildningar för att kunna ges behörighet till registret. Det finns dessutom interna till- synsfunktioner för att följa hur uppgifter från registret delas i verk- samheten och för loggning av tillgången till uppgifterna. Vilka uppgifter som behandlas i registret begränsas först och främst av myndighetens särskilda dataskyddsreglering som komplet- terar brottsdatalagen, där det bland annat framgår för vilka ändamål behandling av personuppgifter är tillåten. I den närmare regleringen av registret utgår tillåtligheten från vissa kategorier av personer och vissa typer av hot. I säkerhetsregistret behandlas vidare enbart upp- gifter som har en anknytning till Kriminalvårdens uppdrag. Det kan till exempel röra sig om uppgifter som indikerar att det finns en risk för rymning, fortsatt brottslighet eller hot och våld. Uppgifterna rör främst klienterna men även uppgifter om tredje man får i dag regi- streras i säkerhetsregistret, dock endast under vissa förutsättningar. Uppgifterna kan härröra från Kriminalvården eller från annan myn- dighet. Uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret delas inte som så- dana till övriga verksamheten utan det handlar om att underrättelse- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1053 enheten ger stöd till olika beslutsfattare inom Kriminalvården, och ibland även till andra myndigheter. De faktiska uppgifter som finns i registret delas alltså inte med personer som inte har behörighet till registret. Det handlar i stället om att lämna sådan information som syftar till att ge verksamheten möjlighet att agera på de uppgifter som finns i registret, i syfte att skydda verksamheten. Vid bedömningen av vilka uppgifter som ska delas utanför under- rättelseenheten görs en avvägning utifrån informationens allvarlig - hetsgrad, informationens känslighet och verksamhetens behov. Det innebär att man enbart lämnar ut den information som behövs i syfte att skydda verksamheten i det enskilda fallet. Utifrån detta avgörs också vilka konkreta uppgifter som ska spridas till beslutsfattare i verksamheten. Det kan dock uppstå situationer där uppgifter från säkerhets - registret bedöms inte kunna lämnas ut till övriga verksamheten. Det är om informationen i sig har ett så stort skyddsvärde att det inte bör hamna i exempelvis ett beslut och därmed spridas. I dessa fall behöver det i stället finnas en dialog mellan underrättelseenheten och den övriga verksamheten. På så sätt kan man, utan att dela informationen i säkerhetsregistret, vägleda eller hjälpa berörda beslutsfattare att hitta betydelsefull information som kan hämtas från öppna källor eller andra aktörer. Uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret skyddas vidare av flera olika sekretessbestämmelser. Flera av dessa bestämmelser inne- bär att uppgifterna i registret kan hållas hemliga för den som upp - gifterna rör. Kriminalvården är en del av totalförsvaret. Uppgifter inom myn- digheten träffas därför av 15 kap. 2 § OSL, som bland annat anger att sekretess gäller för uppgift som rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Uppgifterna i säkerhetsregistret skyddas även av sekretess i enlig- het med vad som framgår av 18 kap. 1, 2 och 3 §§ OSL, som samman- fattningsvis träffar uppgifter som hänför sig till brottsförebyggande verksamhet, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om upp- giften röjs. I 18 kap. 11 § OSL finns vidare särskilda bestämmelser om sek- retess inom Kriminalvården som träffar uppgift om åtgärd om har Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1054 till syfte att hindra rymning eller fritagning, liksom uppgift om åt- gärd som har till syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten i myndighetens verksamhet, om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs. Uppgifter i säkerhetsregistret träffas också av bestämmelsen i 35 kap. 15 § OSL som anger att sekretess gäller inom Kriminal vår- den för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Även den bestämmelsen kan ligga till grund för att hålla uppgifter hemliga för den som uppgifterna rör, eftersom det andra ”någon” i bestämmelsen inte enbart avser klienten utan också kan avse till exempel personal. Kriminalvårdens medskick till utredningen Vid samrådet kom det fram att det för Kriminalvårdens del skulle vara positivt om SiS gavs en rättslig möjlighet att föra ett säkerhetsregis- ter motsvarande det som myndigheten för. Som skäl för det angavs från Kriminalvårdens sida att många barn och unga redan i dag men i än större utsträckning i framtiden kommer att röra sig mellan de olika myndigheterna i samband med utmönstringen av påföljden sluten ungdomsvård. Fortsättningsvis kommer det därför behövas mer samverkan mellan myndigheterna om den gruppen barn och unga som aktualiseras inom båda myndigheternas verksamheter. Under- rättelseinformation kan dock bara lämnas från Kriminalvården till en myndighet som har en mottagande funktion, inklusive medarbetare som jobbar med säkerhet, för sådan information. För en samverkan krävs det därför också rättsliga förutsättningar för den mottagande myndigheten, det vill säga i det här fallet SiS, att hantera informatio- nen på ett säkert sätt. 12.8.5 Sammanfattning I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser en kartläggning av nuvarande SiS behov av förbätt rade möjligheter till informationsutbyte och att kunna hämta in och be- handla uppgifter som behövs för säkerhetsarbetet och det brotts - SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1055 förebyggande arbetet på de särskilda ungdomshemmen. Uppgifterna som redovisas ovan har hämtats in genom SiS vid flera möten och en heldagsworkshop, genom att ta del av sådant skriftligt material som SiS lämnat till utredningen och genom att ha ett samråd med Krimi- nalvården avseende den myndighetens säkerhetsregister. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör primärt följande förhållanden. • SiS behov av att kunna behandla personuppgifter skilt från social- tjänstjournalen i ett särskilt register, liknande Kriminalvården säkerhetsregister, i syfte att utföra brottsförebyggande arbete och säkerhetsarbete. • SiS behov av att kunna hemlighålla vissa uppgifter både i förhål- lande till den uppgifterna rör och i förhållande till övriga, även myndighetens anställda. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen av kartlägg - ningen de behov som SiS uppgett till utredningen, och vi har inte analyserat eller värderat informationen. I avsnitt 12.12 lämnar vi våra överväganden och förslag utifrån de här kartlagda behoven. 12.9 Behovet av att utbyta uppgifter inom myndigheten 12.9.1 Något om uppdraget i denna del Vårt uppdrag enligt direktiven Som vi har redovisat i avsnitt 12.3.2 gäller sekretess som huvudregel både mot enskilda och mot andra myndigheter samt mellan verksam- hetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självstän- diga i förhållande till varandra. I våra direktiv konstateras att Riks- dagens ombudsmän (JO) i ett beslut den 30 augusti 2019 bedömt att verksamheten inom SiS består av sådana olika självständiga verksam- hetsgrenar som avses i 8 kap. 2 § OSL, där hälso - och sjukvården utgör en och socialtjänsten utgör en annan verksamhetsgren och att sekretess gäller mellan de olika verksamhetsgrenarna. SiS har dock efter beslutet från JO fört fram till regeringen att det inte går att be- driva en integrerad och patientsäker vård om inte hälso- och sjuk- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1056 vårdspersonal och behandlingspersonal på de särskilda ungdoms - hemmen kan samverka kring varje enskilt fall och sinsemellan dela viktiga uppgifter som kan påverka den tillsyn och vård som ska ges. Enligt direktiven verkar dock frågan om det råder sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inom myndigheten oklar. Det finns därför ett behov av att se över förhållandet mellan de olika verksam hets- grenarna inom den framtida myndigheten som ska ansvara för den statliga barn- och ungdomsvården. Enligt regeringens mening är det viktigt att det inte finns hinder för myndighetens möjligheter att bedriva en ändamålsenlig vård. Vårt uppdrag i denna del är därför att analysera och ta ställning till förhållandet i fråga om sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndigheten, lämna förslag på åtgärder som motsvarar de kart- lagda behoven, och lämna nödvändiga författningsförslag. Hur har vi genomfört vårt uppdrag? Till skillnad från våra uttalade kartläggningsuppdrag som redovisas i avsnitten 12.7, 12.8, 12.10 och 12.11 rör uppdraget i denna del en i huvudsak juridisk analys av vissa förhållanden, där relevanta omstän- digheter redan är kända. Vi har alltså inte genomfört några möten eller workshops eller på annat sätt tagit del av information från SiS i denna del. För att utföra uppdraget, och ta fram underlag för våra kommande förslag, har vi gjort en analys utifrån relevanta rättskällor och andra sammanhang där frågan om självständiga verksamhetsgrenar aktuali- serats, och utifrån de förslag vi lämnat i övrigt rörande att Myn dig- heten för statlig barn- och ungdomsvård föreslås få ett hälso- och sjukvårdsuppdrag (se avsnitt 10.4.5). Till skillnad från i övriga redovisningar utgår redovisningen här alltså från hur det rättsligt kommer förhålla sig i framtiden, och inte enbart hur det förhåller sig i dag. Våra övervägande och förslag om hur behoven ska tillgodoses redogörs dock inte för i detta samman- hang, utan i avsnitt 12.12. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1057 12.9.2 Rättslig bakgrund Självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet När är en verksamhetsgren självständig? Det är inte helt enkelt att avgöra om eller när det finns självstän - diga verksamhetsgrenar inom en myndighet. En utgångspunkt för bedömningen av om det inom en myndighet finns olika verksam - hetsgrenar i offentlighets- och sekretesslagens mening anses vara sekretessregleringens närmare utformning. Om olika delar av en myndighets verksamhet har att tillämpa olika sekretessbestämmelser anses de utgöra olika verksamhetsgrenar i den mening som avses i offentlighets- och sekretesslagen. Om så är fallet åters tår det att avgöra om de olika verksamhetsgrenarna är att betrakta som själv- ständiga i förhållande till varandra.81 Kravet på att verksamhetsgrenarna ska vara självständiga i för - hållande till varandra för att en sekretessgräns ska uppstå mellan grenarna infördes efter ett förslag från konstitutionsutskottet82 när riksdagen behandlade förslaget till 1980 års sekretesslag. Konstitu- tionsutskottet anförde att frågan om när olika verksamhetsgrenar är självständiga i förhållande till varandra får avgöras med ledning av förarbetsuttalandena till bestämmelsen i 2 kap. 8 § tryckfrihetsför- ordningen (i dess lydelse före den 1 januari 2019, nuvarande 2 kap. 11 § TF). Riksdagen beslutade i enlighet med konstitutionsutskot- tets förslag. I förarbetena till offentlighets- och sekretesslagen anförde reger- ingen att bedömningen av om det finns olika verksamhetsgrenar ska göras på samma sätt som tidigare och att sekretess gäller mellan verk- samhetsgrenarna bara om de också är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra.83 Förebilden till kravet på självständighet för att en sekretessgräns ska uppstå mellan en myndighets verksamhetsgrenar har alltså häm- tats från 2 kap. 11 § TF. Av 2 kap. 11 § TF följer att en handling som lämnas mellan två olika organ inom samma myndighetsorganisation endast blir en allmän handling hos mottagaren om organen uppträder 81 Se prop. 2003/04:152 Anpassningar med anledning av en ny statlig myndighet för socialför- säkringens administration, s. 250 och 251. och prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretess- lag, s. 359. 82 Se KU 1979/80:37 med anledning av propositionen 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m. jämte motioner, s. 12 och 13. 83 Se prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 359 och 360. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1058 självständiga i förhållande till varandra. I förarbetena till bestämmel- sen uttalade regeringen att omständigheter som är av betydelse för att avgöra om ett organ intar en sådan självständig ställning kan vara att det självständigt förvaltar viss egendom, har viss handlingsfrihet inom en angiven ekonomisk ram eller i övrigt kan vidta vissa faktiska åtgärder självständigt och på eget ansvar.84 Självständiga verksamhetsgrenar i näraliggande sammanhang – några exempel Angående självständiga verksamhetsgrenar inom socialtjänsten har det i förarbeten till 1980 års sekretesslag uttalats att det endast mer sällan inom förvaltningen under en socialnämnd, eller inom en för- valtning som är gemensam för flera nämnder, lär förekomma en orga- nisatorisk uppdelning på olika verksamhetsgrenar med skilda slag av verksamheter. Som exempel på när självständiga verksam hets- grenar ändå förekommer inom en förvaltning nämndes i det samman- hanget de fall då hälso- och sjukvårdsverksamhet bedrivs inom ramen för socialtjänsten, vilket var fallet vid de alkoholpolikliniker som socialnämnden var huvudman för.85 I samband med den så kallade Ädelreformen under 1990 -talet övertog kommunen det övergripande ansvaret för hälso- och sjuk- vården, upp till sjuksköterskenivå, i de särskilda boendeformerna för äldre personer. Vid införandet uttalades i förarbetena att den hälso- och sjukvård som kommunerna skulle få ansvar för och socialtjänsten skulle fungera som komplement till varandra i en integrerad organi- sation under socialnämndens ledning. Syftet med reformen var att enskilda skulle kunna få den hjälp och stöd som de behövde oavsett om det rörde sig om insatser av social eller medicinsk natur, inom en samlad kommunal organisation för hälso- och sjukvård och social- tjänst där insatserna i många fall ges av samma person. Mot den bakgrunden anfördes i förarbetena att den kommunala hälso- och sjukvården och socialtjänsten inte kunde betraktas som självständiga i förhållande till varandra i sekretesslagens mening.86 84 Se prop. 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offent- lighet, s. 152. 85 Se prop. 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen (1980:100), m.m., s. 47. 86 Se prop. 1990/91:14 om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m. m., s. 85. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1059 Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, förkortad LSS, reglerar kommunernas och regionernas ansvar för insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer som om - fattas av lagens personkrets. Frågan om LSS -verksamhet utgör en självständig verksamhet i förhållande till socialtjänsten i de fall båda verksamheterna sorterar under samma nämnd har behandlats i JO 1995/96 s. 431. JO konstaterade i sitt beslut att genom Ädelreformen integrerades de olika verksamheterna med socialtjänsten på ett helt annat sätt än vad som är fallet i fråga om verksamhet enligt LSS. Integreringen skedde genom att de grundläggande bestämmelserna om skyldighet för kommunerna att tillhandahålla verksamheterna uttryckligen re- glerades i socialtjänstlagen. Den kommunala hälso- och sjukvården var därvid avsedd att utgöra ett komplement till den kommunala socialtjänsten i en integrerad organisation, och sy ftet var inte att åstadkomma några självständiga verksamhetsgrenar. När det gäller verksamhet enligt LSS ansåg JO att man kan hävda att förhållandet närmast framstår som det motsatta. I stället för att integrera verk- samheten med socialtjänsten har man valt att bibehålla den skiljelinje som sedan länge funnits mellan omsorgsområdet och socialtjänsten, även om man i förarbetena konstaterat att verksamhet enligt LSS står socialtjänsten nära. Också den omständighet att lagstiftaren rent tekniskt valt att jämställa verksamhet enligt LSS med socialtjänst – och detta enbart vad gäller tillämplig sekretessbestämmelse – i stället för att uttryckligen ange att verksamheten ska handhas av social - nämnden eller på annat sätt göra verksamheten till en del av social- tjänsten i sekretesslagens mening, talade enligt JO i samma riktning. Vad som ändå med viss styrka enligt JO ansågs tala för att sekretess inte gäller mellan verksamheterna, när de ligger under samma nämnd, är att verksamhet enligt LSS och socialtjänst står varandra nära och att verksamheterna i vissa hänseenden kan anses utgöra komplement till varandra. Härtill kom enligt JO att det kan ifrågasättas om en verksamhetsgren för att vara självständig inte borde ha större själv- bestämmanderätt än vad som är förenligt med att olika verksamheter handhas av samma nämnd. JO fann slutligen att rättsläget måste betecknas som oklart. Inom Kriminalvården anses dock den kriminalvårdsspecifika delen av verksamheten och hälso- och sjukvårdsverksamheten som bedrivs inom Kriminalvården utgöra olika verksamhetsgrenar som är själv- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1060 ständiga i förhållande till varandra. Som grund för den bedömningen har regeringen hänvisat till att såväl inom kriminalvårdsverksamheten som inom hälso- och sjukvårdsverksamheten finns särskild sekretess- reglering som ska tillämpas inom verksamheten. Regeringen har dessutom konstaterat att det finns särskild handhavandereglering gällande den journal som ska föras i båda verksamheterna, som gäller utöver sekretessregleringen. Enligt den handhavandereglering som båda verksamheterna ska tillämpa får endast den personal som be- höver tillgång till journalen för att utföra sitt arbete inom den sär- skilda verksamheten ha rätt att ha tillgång till den.87 Även inom skolan utgör skolhälsovården en självständig verksam- hetsgren i förhållande till den övriga verksamheten i skolan.88 JO:s beslut om självständiga verksamhetsgrenar inom SiS JO har i ett beslut den 30 augusti 201989 bedömt att verksamheten inom SiS består av sådana självständiga verksamhetsgrenar som avses i 8 kap. 2 § OSL, där hälso- och sjukvården utgör en och socialtjäns- ten utgör en annan verksamhetsgren och att sekretess gäller mellan de olika verksamhetsgrenarna. JO:s uttalanden i det aktuella beslutet gällde SiS verksamhet med LVM-hemmen enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. Samma synsätt som beslutet ger uttryck för kan dock tillämpas inom den del av SiS verksamhet som rör barn- och ungdomsvården. Som skäl för beslutet angavs bland annat följande. JO noterade att SiS hade anfört att syftet med SiS hälso- och sjuk- vårdsverksamhet är att de sociala och medicinska behov som de som vårdas inom SiS har ska tillgodoses på ett sammanhållet sätt i en in- tegrerad verksamhet. SiS hade också uppgett att det inte finns någon organisatorisk gräns mellan verksamheterna eftersom institutions- chefen även är verksamhetschef för hälso - och sjukvården. Den yttersta beslutanderätten tillkommer därmed en för båda verksam- hetsgrenarna gemensam befattningshavare. Enligt SiS är den hälso- och sjukvårdsverksamhet och den socialtjänstverksamhet som myn- digheten bedriver därmed inte självständiga i förhållande till varandra, och det finns därför inte heller någon sekretessgräns mellan verk- 87 Se prop. 2004/05:176 Kriminalvården – en myndighet, s. 57 och 58. 88 Se prop. 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen (1980:100), m.m., s. 38. 89 Se JO 2020/21 s. 274. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1061 samhetsgrenarna. Enligt SiS gäller därför sekretess inte mellan dessa. I sitt svar hade SiS även hänvisat till att den inre sekretessen gällde vid allt informationsutbyte mellan personalen, vilket innebar att personal enbart fick ta del av uppgifter som behövs för att utföra sina arbets- uppgifter. I beslutet konstaterade JO med anledning av vad SiS hade anfört att en myndighets organisatoriska åtgärder sällan anses medföra att det uppstår självständiga verksamhetsgrenar inom myndigheten, om det inte finns en särskild anvisning i instruktionen om att myndig- heten ska bedriva en viss verksamhet. JO konstaterade också att SiS instruktion inte innehåller någon anvisning om att myndigheten ska bedriva hälso- och sjukvård, och att det sätt på vilket SiS har organi- serat sin verksamhet också i viss mån talade emot att det är fråga om självständiga verksamhetsgrenar. Däremot konstaterade JO att regeringen tidigare hade bedömt att SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet och socialtjänstverksamhet var från varandra självständiga verksamhetsgrenar och att detta hade tagit sig uttryck i införande av sekretessbrytande bestämmelser om upp- giftsskyldighet i vissa fall. Så hade skett inom LVM -vården, inom LVU-vården och inom verkställighet av sluten ungdomsvård. Reger- ingen hade vid införandet av dessa sekretessbrytande bestämmelser uttalat att sekretess gällde mellan de olika personalkategorierna på hemmen och att de aktuella bestämmelserna hade avgränsats i syfte att skydda den enskildes integritet. Redan mot bakgrund av dessa bestämmelser ansåg JO att det följde att hälso- och sjukvårdsverk- samheten och socialtjänstverksamheten inom SiS var två självstän- diga verksamhetsgrenar. Det var därför inte tillåtet att uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som rör hälso- och sjukvårdsverksamheten diskuterades vid exempelvis över- lämningsmöten där olika personalkategorier deltar utan att bestäm- melserna om sekretess har beaktats. JO poängterade dock i beslutet att det i viss mån är nödvändigt att information kan lämnas mellan de olika verksamhetsgrenarna för att garantera att vården som ges är trygg och säker för den enskilde. JO överlämnade därför, med stöd av 4 § lagen (2023:499) med instruktion för Riksdagens ombudsmän, sitt beslut till regeringen för översyn av lagstiftningen i fråga om det för vissa situationer behövs en bestäm- melse som bryter sekretessen i berörda avseenden (S2019/03667). Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1062 I JO:s beslut riktas ingen kritik mot det aktuella hemmet med motiveringen att det finns visst utrymme för att ha olika uppfatt - ningar om huruvida de aktuella verksamhetsgrenarna är självständiga. 12.9.3 Självständiga verksamhetsgrenar kommer även finnas inom den nya myndigheten Självständiga verksamhetsgrenar inom SiS Av samma skäl som JO redogjort för i sitt beslut och vid en jämför- else med de andra sammanhang som redogjorts för ovan delar vi JO:s bedömning att SiS socialtjänstverksamhet och hälso- och sjukvårds- verksamhet utgör olika verksamhetsgrenar som är självständiga i förhållande till varandra i den mening som avses i offentlighets- och sekretesslagen. Det innebär att de olika personalkategorierna vid hemmet som diskuterar ett barns eller en ung persons personliga för- hållanden behöver iaktta reglerna om sekretess i 25 kap. 1 § respek- tive 26 kap. 1 § OSL (se avsnitt 12.5.1). Frågan är då om denna be- dömning kommer att kvarstå även för den nya myndigheten. Självständiga verksamhetsgrenar inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård I avsnitt 10.4.5 har vi föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ges ett uttalat hälso- och sjukvårdsuppdrag. Upp- draget omfattar att erbjuda viss hälso- och sjukvård som erbjuds av sjuksköterska och psykolog vid de statliga hemmen för barn och unga. I denna del föreslås uppdraget framgå både av den föreslagna tvångsvårdslagstiftningen och av den nya myndighetens instruktion, se avsnitt 7.3.3. Till skillnad från SiS och de särskilda ungdomshemmen kommer den nya myndigheten ha ett tydligt och författningsreglerat uppdrag – som dessutom framgår av myndighetens instruktion – att tillhanda- hålla viss hälso - och sjukvård på de statliga hemmen för barn och unga. I likhet med de särskilda ungdomshemmen ska de statliga hemmen för barn och unga också ha tillgång till läkare och psyko - logisk expertis. Hälso- och sjukvårdsinsatser respektive sociala insat- ser kommer dessutom även fortsättningsvis i huvudsak att ges av olika SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1063 personalkategorier. Liksom tidigare gäller dessutom särskild hand- havandereglering för de journaler som ska föras inom båda grenarna av verksamheten, se vidare i avsnitt 12.5.4. Övervägande skäl talar därför för att de olika verksamhetsgrenarna även i fortsättningen kommer att vara självständiga i förhållande till varandra. Offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser om sekre- tess, uppgiftslämnande och överföring av sekretess ska därmed till- lämpas på samma sätt mellan de självständiga verksamhetsgrenarna inom den nya myndigheten som de tillämpas mellan myndigheten och andra myndigheter. Följden av det nyss sagda är att uppgifter om placerade barn och unga inte heller inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kan utbytas mellan verksamhetsgrenarna utan en föregående sekretessprövning. 12.9.4 Behoven av att utbyta uppgifter inom den framtida myndigheten SiS hemställan och dess relevans i sammanhanget I februari 2021 lämnade SiS in en hemställan om ändringar i offent- lighets- och sekretesslagen till regeringen, med anledning av JO:s ovan relaterade beslut.90 I hemställan redogörs för konsekvenserna av att de olika verksamhetsgrenarna betraktas som självständiga i förhållande till varandra och behoven av en förändrad reglering som tillåter myn- dighetens verksamhetsgrenar att utbyta uppgifter om enskilda när det finns skäl för det. Som nämnts ovan är vår bedömning att hälso- och sjukvårdsverk- samheten och socialtjänstverksamheten kommer att utgöra självstän- diga verksamhetsgrenar även inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Det innebär att de rättsliga förhållandena som SiS hemställan utgår från kommer att föreligga även inom den nya myn- digheten. Behovet av informationsutbyte inom Myndigheten för stat- lig barn- och ungdomsvård framgår alltså av SiS hemställan. 90 Se SiS, Hemställan om ändringar i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), dnr 1.1.4-654-2021. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1064 Behoven i sak Syftet med verksamheten I hemställan anger SiS, såvitt här är aktuellt, att man är vårdgivare för den hälso- och sjukvård som bedrivs vid de särskilda ungdoms- hemmen. Syftet med SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet är att barns och ungas psykologiska, psykiatriska och medicinska behov ska till- godoses på ett sammanhållet sätt i en integrerad verksamhet. SiS socialtjänstverksamhet och hälso- och sjukvårdsverksamhet utgör viktiga komplement till varandra. På de särskilda ungdomshemmen finns därför, utöver behandlingspersonal, även le gitimerade sjuk- sköterskor, legitimerade psykologer och i några fall legitimerade psykoterapeuter. Alla hem har dessutom tillgång till läkare i varie- rande omfattning. På vissa hem ansvarar regionerna för läkarinsat- serna men det finns också anställda läkare inom SiS och konsult - läkare. Integrerad och patientsäker vård I hemställan anger SiS att den vård och behandling som bedrivs av SiS är mångfasetterad. Skilda hänsyn måste tas kontinuerligt för varje enskild individ som vårdas hos SiS. De ungdomar som vårdas på SiS särskilda ungdomshem har ofta hälsoproblem och behöver såväl somatiska som psykiatriska hälso- och sjukvårdsinsatser. Det är en förutsättning för att kunna bedriva en integrerad och patientsäker vård att hälso- och sjukvårdspersonal och behandlingspersonal kan samverka kring varje enskilt fall. Hälso- och sjukvårdspersonal finns inte fysiskt tillgänglig dygnet runt och alla dagar i veckan på hemmen. Behandlingspersonal måste därför till exempel känna till om den enskilde har en sjukdom som kräver särskild tillsyn eller en särskild åtgärd. I det självmordspreven- tiva arbetet runt en klient eller en ungdom måste även information kunna lämnas till behandlingspersonal, avseende vilken bedömning som gjorts av läkare eller psykolog, för att kunna utöva en säker tillsyn. Hälso- och sjukvårdspersonalen måste å sin sida till exempel få rapport om den enskildes mående för att kunna bedöma tillstånd och rekommendera insatser. Hälso- och sjukvårdspersonalen måste SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1065 också få ta del av positiva resultat från drogtester som tagits med stöd av tvångsvårdslagstiftningen eftersom det kan innebära en all- varlig fara att administrera läkemedel till patienter som är påverkade av alkohol eller narkotika. För att säkerställa en god och säker hälso- och sjukvård för den enskilde krävs att hälso- och sjukvårdspersona- len medverkar i behandlingsplaneringen och att behandlingspersonal får ta del av viktiga uppgifter som kan påverka den tillsyn och vård som ska ges. Vården måste utgå från alla verksamhetsgrenar och genomföras tvärprofessionellt. Samtycke som grund för nödvändigt informationsutbyte I hemställan anger SiS vidare att i varje enskilt fall vara beroende av den enskildes samtycke för att nödvändig information rörande vården ska kunna lämnas mellan olika personalkategorier är inte framkomligt för vårdens genomförande, eftersom ett nekat samtycke skulle ha en direkt påverkan på möjligheterna att ge en fullgod vård. De sekretess- brytande bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL är endast tillämpliga i ett begränsat antal fall hos SiS då de förutsätter att den enskilde är under 18 år eller fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Bestämmelsen i 10 kap. 2 § OSL, om nödvändigt utlämnande för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet, ska tolkas restriktivt och kräver att informationsutbytet i varje enskilt fall ska bedömas med varsamhet och omdöme. Något stöd för att regelmässigt tillämpa den i SiS verksamhet finns därför inte. Bestäm- melsens tillämplighet är dessutom begränsad till situationer då ut- lämnandet är nödvändigt för att den utlämnande verksamhetsgrenen ska kunna fullgöra sin verksamhet. Behovet av en förändrad reglering I hemställan SiS sammanfattande att det alltså finns behov av att kunna dela uppgifter som omfattas av sekretess mellan SiS hälso- och sjukvårdsverkspersonal och behandlingspersonal. Behovet uppstår när viktig information rörande vården eller behandlingen behöver delas mellan olika yrkeskategorier, exempelvis på överlämningsmöten. Då behovet uppstår i det dagliga arbetet och kan se olika ut beroende Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1066 på hur vården har förflutit i varje enskilt fall, bör en sekretessbryt- ande bestämmelse inte vara begränsad till vissa på förhand angivna situationer. Möjligheten att dela uppgifter bör i stället vara knuten till att det finns ett behov av det för att ge nödvändig vård, behand- ling eller annat stöd. Behov av uppgifterna bör, enligt SiS mening, alltid finnas när uppgiften på något sätt kan påverka den vård, behand- ling eller stöd som ska ges. Den efterfrågande regelförändringen bör enligt SiS träda i kraft så snart som möjligt. 12.9.5 Sammanfattning – behovet av att utbyta uppgifter inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser att analysera och ta ställning till förhållandet i fråga om sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndig - heten. Uppgifterna som redovisas ovan har baserats på vår rättsliga analys av hur verksamhetsgrenarna inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att förhålla sig till varandra sekre- tessrättsligt. Kartläggningen av det faktiska behovet har sedan base- rats på den hemställan som SiS lämnat till regeringen. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör primärt följande förhållanden. • För att kunna bedriva en integrerad och patientsäker vård behöver hälso- och sjukvårdspersonal och behandlingspersonal kunna samverka kring varje enskilt barn eller varje ung person vid de statliga hemmen för barn och unga, vilket är förenat med svårig- heter utifrån den befintliga sekretessregleringen. • Det behöver införas författningsreglering som möjliggör sådant informationsutbyte som bör vara tillåtet i syfte att bedriva en in- tegrerad och patientsäker vård vid de statliga hemmen för barn och unga. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen ovan enbart vår analys av rättsläget och behoven med anledning av det. I avsnitt 12.12 lämnar vi våra överväganden och förslag utifrån analysen och de här kartlagda behoven. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1067 12.10 Behovet av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering 12.10.1 Något om uppdraget i denna del Uppdraget enligt direktiven Som vi redogjort för inledningsvis ingår i vårt utökade uppdrag enligt tilläggsdirektiven att utreda och ta ställning till behovet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling, i form av en myndighetsspeci- fik dataskyddsreglering, och lämna nödvändiga författningsförslag. I direktiven anges att SiS i dag saknar en egen registerförfattning och att det begränsar myndighetens möjlighet att ta emot och be - handla personuppgifter på ett, i enlighet med myndighetens uppdrag, ändamålsenligt sätt. Det innebär enligt direktiven att även i de fall SiS får ta del av relevant information om eventuella gängkopplingar för ett placerat barn, så har myndigheten inte möjlighet att behandla uppgifterna på ett sätt som bidrar till eller är nödvändigt för myndig- hetens arbete med vård, behandling, trygghet och säkerhet för pla- cerade barn och unga. Behovet av att kunna behandla uppgifter inom ramen för myndighetens arbete med uppföljning, utvärdering, kvali- tetssäkring och utveckling av verksamheten aktualiserar enligt direk- tiven också nödvändigheten av en myndighetsspecifik dataskydds- reglering. Detsamma gäller för hälso- och sjukvårdsuppgifter som myndigheten behöver för att kunna ge en sammanhållen vård och behandling till placerade barn och unga. Det är enligt direktiven viktigt att den statliga barn- och ungdomsvården har goda förutsätt- ningar att behandla de personuppgifter som är nödvändiga för verk- samheten. Det behöver därför utredas om den framtida myndigheten har behov av förändrade regler om personuppgiftsbehandling för att kunna behandla sådana personuppgifter och för de syften som be - hövs för verksamheten. Enligt direktiven har den statliga barn- och ungdomsvårdens förutsättningar i detta hänseende dessutom bety- delse även för andra myndigheters verksamhet, inte minst när det gäller de brottsbekämpande myndigheterna. Vårt uppdrag omfattar därför att utreda och ta ställning till beho- vet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling, för den fram- tida myndigheten, och om sådana nya regler bedöms nödvändiga, även analysera utformningen av en sådan reglering och analysera hur för- slagen förhåller sig till regelverken om offentlighet och sekretess. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1068 Vad återstår att kartlägga? Flera av de aspekter som enligt direktiven hör samman med frågan om det behöver införas en ny myndighetsspecifik dataskydds reglering har redan hanterats inom ramen för andra delar av vårt uppdrag en- ligt tilläggsdirektiven. Det gäller särskilt kartläggningen i de delar som handlar om myndighetens behov av förbättrade möjligheter att få del av och behandla uppgifter i syfte att bedriva en ändamåls- enlig vård, och då särskilt avsnittet 12.8 om behovet av ett säkerhets- register. Som framgår av avsnitt 12.5.3 omfattar emellertid den nuvarande regleringen ett flertal aspekter som hittills inte har berörts och som behöver utvärderas inom ramen för uppdraget att överväga behovet av en ny dataskyddsreglering för den statliga barn- och ungdoms- vården. Detta avsnitt handlar därför om de behov av förändring som rör den befintliga dataskyddsregleringen i stort. 12.10.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del Hur har vi genomfört vår kartläggning i denna del? I likhet med övriga kartläggningsuppdrag som redogjorts för i detta kapitel har vi fått del av information direkt från SiS vid möten, främst med representanter från SiS rättsavdelning och säkerhetsavdelning. Vi har även i denna del av uppdraget sänt frågor till myndigheten i förväg, och svaren på dessa har getts dels vid möten med utredningen, dels genom skriftliga kompletteringar. SiS har även lämnat över vissa handlingar till utredningen där behoven i fråga om förändrade regler om personuppgiftsbehandling redogjorts för. Redovisningen av kartläggningen Inledningsvis bör sägas att den befintliga regleringen av SiS person- uppgiftsbehandling redovisas i avsnitt 12.5.3 och det som sägs där upprepas inte i denna del, trots att många av de frågor som ställts till SiS från utredningen rör specifika bestämmelser i den regleringen. I det kommande avsnittet redovisas i stället endast kartläggningens resultat. Det redovisade resultatet motsvarar de uppgifter som SiS SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1069 lämnat till utredningen, antingen vid möten eller genom det skrift- liga material vi tagit del av från SiS. Det bör här även nämnas att kartläggningen i denna del av natur- liga skäl motsvarar SiS befintliga behov relaterat till den kompletter- ande dataskyddsregleringen. Kartläggningen har alltså inte utgått från en framtida situation där våra förslag i övriga delar har genomförts. Därmed motsvarar inte heller redovisningen av kartläggningen något annat än de befintliga behoven inom den statliga barn- och ungdoms- vården, utifrån de befintliga förhållandena vad gäller till exempel verk- samhetsreglering och myndighetens uppdrag. Vi har vidare vare sig värderat, analyserat eller kontrollerat de upp- gifter som presenteras i det kommande avsnittet, utan presentationen motsvarar de uppgivna behov som vi kunnat kartlägga i våra kontak- ter med SiS. Vår analys av de kartlagda behoven, och hur de bör och ska tillgodoses i den framtida verksamheten med statliga hem för barn och unga, redovisas i stället i avsnitt12.12. 12.10.3 Behoven av en förändrad kompletterande dataskyddsreglering Utredningens frågor och svaren från SiS Är SiS en myndighet som har en generell mognad i dataskyddsfrågor? Myndigheten behandlar sammantaget många personuppgifter och många olika uppgiftskategorier i komplexa processer. Sedan 2023 finns det en tydligare organisation för dataskydd inom myndigheten än tidigare. Det skapades då en sektion inom rättsavdelningen som enbart arbetade med dataskydd, arkivfrågor och registratur. Sedan inrättandet av den nya sektionen har den utökats, då efterfrågan på dataskyddsrättsligt stöd är stor i myndigheten, särskilt i nya lagstift- ningsärenden och i frågor om digitalisering. Numera har myndigheten en särskild enhet med totalt 10 medarbetare som enbart arbetar med dataskydd som är placerad under sektionen för informationsförsörj- ning, tillsammans med enheten för informationssäkerhet och arkiv. Sedan den 1 januari 2026 ligger registraturen på en annan sektion inom rättsavdelningen, sektionen för registratur och allmänna handlingar. Enheten för dataskydd har ett väl etablerat samarbete med övriga avdelningar och särskilt med it- och digitaliseringsavdelningen, där Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1070 medarbetare från enheten från dataskydd kommer in tidigt i digi- taliseringsprocessen. Enheten för dataskydd är i dag med hela vägen från att ett digitaliseringsinitiativ startas upp. SiS har även en femårsplan avseende dataskydd, informations - säkerhet och arkivfrågor med identifierade områden som myndig - heten bedömer att man behöver utveckla. Exempelvis behöver arkiv- frågorna arbetas in bättre i de olika processerna inom myndigheten. Vidare har olika syrande och stödjande dokument tagits fram för att stötta verksamheten. Detta är ett pågående arbete. SiS arbetar även mycket aktivt med behörighetsstyrning för att endast de som behö- ver tillgång till personuppgifter ska få det. Det finns olika mognad vad gäller dataskydd i olika sammanhang men myndigheten har arbetat aktivt med att få in personal med god kompetens i dataskydd, och har även tagit hjälp av konsulter. SiS har i dag även en förvaltningsorganisation där it- och digitaliseringsavdel- ningen tar ett större ansvar för att hålla ihop alla administrativa frågor. För att stötta verksamheten har myndigheten vidare inrättat sär- skilda informationssäkerhetsforum för diskussion och det finns säker- hetssamordnare på varje särskilt ungdomshem som har ett särskilt ansvar för att följa informationssäkerhetsfrågor på hemmet. Sam - manfattningsvis har det skett stora förflyttningar på senare år och myndigheten har ett väl fungerande dataskyddsarbete. Finns det några allmänna reflektioner om den befintliga dataskyddslagstiftningen för SiS? Den befintliga dataskyddsregleringen för SiS är i grunden utformad runt millennieskiftet. Den uppfattas generellt sett som mindre väl anpassad efter myndighetens verksamhet, digitaliseringen och den rättsliga utvecklingen på området, främst dataskyddsförordningen. SiS har uppmärksammat detta i olika sammanhang, bland annat i sam- band med återredovisningen av regeringsuppdraget om myndighetens brottsförebyggande arbete.91 I det sammanhanget konstaterade man att den nuvarande regler- ingen inte är anpassad efter SiS verksamhet och i många fall är för - åldrad och dåligt anpassad till den verksamhet som bedrivs inom myn- digheten. I återrapporteringen angavs också att SiS anser att myndig- 91 SiS, Återredovisning av regeringsuppdraget om Statens institutionsstyrelses brottsförebyggande arbete – resultat och prioriterade utvecklingsområden (S2023/03257), dnr 1.1.1-7431-2024. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1071 hetens uppdrag medför behov av en tydlig reglering för personupp- giftsbehandling. I återrapporteringen angavs vidare att detta inte kan uppnås på annat sätt än att myndigheten får en egen myndighets - specifik dataskyddsreglering. SiS har även lyft behovet särskilt i rela- tion till frågan om behovet av ett säkerhetsregister (se avsnitt 12.8.2). Finns det någon särskild del av SiS sammantagna uppdrag som ur ett dataskyddsperspektiv skulle behöva regleras särskilt tydligt eller särskilt begränsande? Det vore välkommet med upplysningsbestämmelser i den komplet- terande dataskyddsregleringen om att hälso - och sjukvårdsdelen hanteras enligt patientdatalagen. Vilka risker eller nackdelar finns för SiS verksamhet med att behålla den nuvarande regleringen i SoLPuL och SoLPuF och enbart införa viss kompletterande reglering? SiS ser stora nackdelar med det då regelverket i sin helhet inte är ändamålsenligt. Vilken uppfattning finns inom SiS om tillämpningen av 6 § första stycket SoLPuL, som anger att personuppgifter får behandlas bara om behandlingen är nödvändig för att arbetsuppgifter inom socialtjänsten ska kunna utföras? Det är inte i den bestämmelsen som SiS har haft sina utmaningar med den befintliga regleringen Däremot kan det noteras att uttrycket ”arbetsuppgifter inom socialtjänsten” är begränsande i förhållande till myndighetens verksamhet med de särskilda ungdomshemmen, i vart fall om man ser till den sammantagna verksamheten. På de särskilda ungdomshemmen bedrivs även bland annat skolverksamhet. Ur det perspektivet kan det ifrågasättas om det – utifrån hur verksamheten med de särskilda ungdomshemmen faktiskt ser ut – är onödigt av- gränsande för SiS att personuppgifter enbart får behandlas om det är nödvändigt för att utföra arbetsuppgifter inom socialtjänsten. En annan formulering, som tydligare hade fångat verksamhetens behov, hade varit att föredra. Det bör dock nämnas att inom hälso- och sjuk- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1072 vårdsverksamheten vid de särskilda ungdomshemmen tillämpar SiS patientdatalagen, och inte regleringen av socialtjänstens personupp- giftsbehandling. I 7 § första stycket SoLPuL ges ett uttryckligt rättsligt stöd för att behandla vissa personuppgifter, bland annat personnummer och känsliga personuppgifter. I vilken utsträckning uppfattar SiS att den bestämmelsen är avgörande för myndighetens rättsliga möjlighet att behandla dessa uppgifter? Bestämmelsen är införd i syfte att vara tillåtande men den kan läsas som att den har en mer avgränsande än tillåtande effekt eftersom frågan kan uppstå om man har stöd för att behandla andra uppgifter än de som anges i paragrafen. Det kan uppstå tveksamhet över vad som gäller för alla andra kategorier av personuppgifter, och om det är tillåtet att behandla dem. I 7 § andra stycket SoLPuL begränsas den tillåtna behandlingen av bland annat personnummer och känsliga personuppgifter till om uppgifterna lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för verksamheten. Uppfattas bestämmelsen ange något utöver vad som redan gäller enligt den allmänna dataskyddsregleringen? Enligt både den allmänna dataskyddsregleringen och SiS myndighets- specifika dataskyddsreglering är behandling av personuppgifter endast tillåten om behandlingen är nödvändig. Det innebär att all person- uppgiftsbehandling, oavsett vilka uppgifter som avses, måste vara nödvändig för att vara tillåten. Det går därför att ifrågasätta om be- stämmelsen som anger att behandling av bland annat personnummer och känsliga personuppgifter är tillåten om det är nödvändigt faktiskt ger något ytterligare integritetsskydd utöver vad som redan gäller enligt den allmänna dataskyddsregleringen. Ur det perspektivet fram- står bestämmelsen som överflödig. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1073 Av 7 § tredje stycket SoLPuL framgår att känsliga personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförordningen under förutsättning att kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 är uppfyllt. Vilken – om någon – betydelse har bestämmelsen i 7 § tredje stycket SoLPuL i SiS verksamhet? Finns det någon verksamhet inom SiS där kravet på tystnadsplikt inte kan anses vara uppfyllt? Kravet på tystnadsplikt motsvarar vad som redan gäller enligt data- skyddsförordningen och 3 kap. 5 § dataskyddslagen. Kravet på tyst- nadsplikt är uppfyllt inom SiS genom offentlighets- och sekretess- lagens bestämmelser. Bestämmelsen i 7 § tredje stycket SoLPuL förändrar alltså ingenting för SiS personuppgiftsbehandling, utan motsvarar vad som redan gäller enligt den allmänna regleringen. Det är vanligt förekommande att modern kompletterande dataskyddsreglering reglerar att känsliga personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Skulle en sådan reglering vara att föredra för SiS, och i sådana fall varför? SiS bedriver en komplex operativ verksamhet dygnet runt och har en omfattande dokumentationsskyldighet i verksamheten. Det är i det närmaste otänkbart att myndigheten inte skulle ha ett rättsligt utrymme för att behandla känsliga personuppgifter när sådana upp- gifter är relevanta i verksamheten och måste dokumenteras enligt be- stämmelserna om dokumentationsskyldighet. Mot den bakgrunden behövs en reglering som möjliggör nödvändig behandling av denna kategori personuppgifter. Det ska också understrykas att SiS behandlar väldigt många käns- liga personuppgifter i verksamheten. En sektorsspecifik dataskydds- reglering som begränsar när känsliga personuppgifter får behandlas riskerar framför allt att stå i strid med dokumentationsskyldigheten i annan reglering. En risk med sådana motstridiga bestämmelser – som ställer upp hinder mot personuppgiftsbehandling som är nöd- vändig för att utföra författningsreglerad verksamhet – är att bestäm- melsen i den kompletterande dataskyddsregleringen i värsta fall inte följs, vilket självfallet är olyckligt. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1074 I 7 a § första stycket SoLPuL finns bestämmelser som begränsar behandlingen av känsliga personuppgifter och uppgifter om så kallade ömtåliga personliga förhållanden i sammanställningar, med vissa undantag för bland annat uppföljning och inom SiS centrala administration. I 9 § SoLPuF framgår att ett särskilt ungdomshem får vid sökning efter uppgift eller i samband med sammanställningar som sökbegrepp endast använda visa uppgifter. I vilken utsträckning tillämpar SiS bestämmelsen i 7 a § första stycket SoLPuL? SiS informationshanteringssystem är i dag centralt administrerat, och det finns inga lokala servrar vid de särskilda ungdomshemmen. De aktuella bestämmelserna förutsätter dock att de särskilda ungdoms- hemmen är självständiga, med egna, separata informationshanterings- system, eftersom de gör skillnad på sökningar vid ett särskilt ung - domshem och sökningar centralt vid huvudkontoret. Bestämmelsen utgår alltså från SiS tidigare organisation där varje särskilt ungdoms- hem hade en egen server och ett eget system. Regleringen framstår ur det perspektivet som föråldrad. Så länge SiS behandlar personuppgifter enbart med stöd av bestäm- melsen i 7 a § första stycket SoLPuL (dock utifrån ändamålsbestäm- melserna i förordningen) brukar det inte finnas några problem med tillämpningen. Den sammantagna regleringen uppfattas dock som problematisk utifrån de legitima behov som finns i verksamheten, vilket utvecklas nedan. I 10 § SoLPuL anges vissa krav på den personuppgiftsansvarige att ha och genomföra vissa säkerhetsåtgärder, bland annat avseende behörighet för åtkomst till personuppgifter, kontroller och dokumentationskrav. Finns det något särskilt att säga om tillämpningen av bestämmelserna i 10 § SoLPuL inom SiS verksamhet? Bestämmelsen tydliggör vad som redan gäller enligt den allmänna regleringen. Den tydliggör när man får göra logguppföljning inom socialtjänstområdet. Även sådana uppföljningar och kontroller som föreskrivs i bestämmelsen innebär ju att SiS måste behandla person- uppgifter, och det är bra att det finns ett tydligt rättsligt stöd för den behandlingen. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1075 I 7 § SoLPuF finns förhållandevis detaljerade begränsningar av för vilka ändamål SiS får behandla personuppgifter. Vad är SiS uppfattning om ändamålsbestämmelsen? När man läser bestämmelsen så kan den först uppfattas vara begräns- ande. Den har dock visat sig ställa upp hinder mot sådan personupp- giftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen. I stället uppfattas bestämmelsen om- fatta allt som myndigheten behöver göra i den verksamheten. Där- emot går det att fundera på om ordvalet i punkten 1, där det anges att SiS får behandla personuppgifter för platsanvisning och institu- tionsplaceringar inom styrelsens verksamhetsområde bör justeras. Finns det några risker ur integritetssynpunkt med en bredare ändamålsreglering för SiS del? I annan sektorsspecifik dataskyddsreglering har man under de senaste åren gått mer och mer mot att ändamålsbestämmelser utformas brett, och tillåter sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten. Det är en utveckling som i huvudsak vore posi- tiv även för SiS del. En sådan ändamålsreglering ställer något högre krav på verksamheten, men integritetsriskerna skulle inte öka nämn- värt, jämfört med i dag. Det skulle emellertid behövas tydligare an- visningar i myndighetens interna styrande och stödjande dokument. Enligt 9 § SoLPuF får ett särskilt ungdomshem endast använda uppgifter om namn eller uppgifter om person-, samordnings- eller ärendenummer som sökbegrepp vid sökning efter uppgifter eller i samband med sammanställningar i den verksamhet som anges i ändamålsbestämmelsens punkt 1–3. Innebär bestämmelsen om tillåtna sökbegrepp några hinder mot personuppgiftsbehandling som är motiverad av verksamheten? Finns det behov av att i sökningar och sammanställningar behandla andra personuppgifter, inklusive känsliga personuppgifter, än de som är tillåtna enligt bestämmelsen? Som redan nämnts utgår den här bestämmelsen från en inaktuell bild av SiS informationshanteringssystem. Det finns alltså inga lokala servrar vid de särskilda ungdomshemmen längre, utan all uppgifts- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1076 behandling sker i ett centralt administrerat system, det klientadmi- nistrativa journalsystemet KAJ. Bestämmelsen innebär vidare ett hinder mot att vid ett särskilt ungdomshem söka och göra sammanställningar bland annat vid plats- anvisning, institutionsplaceringar, dokumentation av vård, behand- ling och behandlingsresultat och inför beslut och övriga åtgärder i ärenden. Vid ett särskilt ungdomshem kan det dock finnas helt legi- tima behov av att utföra sökningar och sammanställningar utifrån andra sökbegrepp än de som är tillåtna enligt bestämmelsen. Det kan till exempel gälla att ta fram för verksamheten nödvändiga översikt- bilder över de barn och unga som är placerade vid hemmet. Sådana sammanställningar innebär inte att man går in i varje ärende, utan att man ser en vy, och hemmet kan då få upp och se en vy och placerings- enheten en annan. Det är också helt nödvändigt för placeringsenheten att kunna kontrollera lämplig placering i sådana sammanställningar, men det är alltså oklart om det är tillåtet att ta fram dem enligt den nu aktuella bestämmelsen. Bestämmelsen har även i ljuset av den tekniska utvecklingen varit mycket problematisk för SiS. Det är till exempel oklart hur ordet sök- begrepp ska tolkas i förhållande till en filtrering av uppgifter i myn- dighetens informationshanteringssystem. Bestämmelsen har moti- verats av en vilja att hindra till exempel en sökning i syfte att få fram ett urval utifrån etnicitet och det är självklart att sådana sökningar inte ska vara tillåtna, men går sådana sökningar att likställa med sam- manställningar av för placeringsenheten relevanta uppgifter? Med det centralt administrerade informationshanteringssystemet är det också svårt att se varför ett särskilt ungdomshem, till skillnad från SiS centralt, inte ska få utföra sammanställningar och filtreringar som visar vad som behöver göras vad gäller till exempel uppföljning. Det behöver finnas möjligheter att upptäcka om det till exempel har mis- sats att göra obligatorisk dokumentation. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1077 I modern dataskyddslagstiftning förekommer ofta en reglering som ansluter till de generella bestämmelserna i 3 kap. 3 § andra stycket dataskyddslagen och som anger att det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Hur skulle en sådan reglering fungera inom SiS verksamhet? En sådan regleringen av sökbegränsningar skulle, bland annat av skäl som angetts ovan, vara att föredra. Förbudet mot att utföra sökningar skulle dock behöva förenas med undantag då det i vissa fall kan vara både nödvändigt och legitimt att i verksamheten söka efter vissa kate- gorier av känsliga personuppgifter. Sådana sökningar bör vara tillåtna under förutsättning att de är nödvändiga för att utföra en uppgift i verksamheten. I verksamheten behöver man dessutom redan i dag kunna göra sökningar och filtreringar utifrån känsliga personuppgifter, till exem- pel om hälsa, i syfte att utöva tillsyn över verksamheten, för att ta fram verksamhetsstatistik eller för registervård. Sådana sökningar är dess- utom tillåtna genom dagens reglering. SiS behöver kunna följa upp den obligatoriska dokumentation som SiS för i socialtjänstjournalen (i systemet KAJ). Ett exempel på när denna obligatoriska dokumen- tation innehåller uppgifter om hälsa är när SiS beslutar om avskiljning enligt nuvarande 15 c § LVU. Enligt andra stycket av den paragrafen ska en läkare eller sjuksköterska skyndsamt yttra sig avseende avskilj- ningen. I den obligatoriska dokumentationen ska det bland annat framgå namnet på läkaren eller sjuksköterskan och vederbörandes bedömning. Att sådan dokumentations har gjort – vilket alltså är obligatoriskt – behöver alltså kunna följas upp i kvalitetssäkrande syfte (se 7 § 4 SoLPuF). I 10 § SoLPuF finns ett förbud för ett SiS-hem mot att hämta personuppgifter från ett annat hem som drivs SiS av för behandling av uppgifter genom samkörning. Innebär förbudet ett hinder mot legitimt informationsutbyte mellan de särskilda ungdomshemmen? Bestämmelsen uppfattas i dag som mycket problematisk och är fram- för allt inte anpassad efter myndighetens nuvarande centralt admi - nistrerade informationshanteringssystem, som redogjorts för ovan. Bestämmelsen verkar nämligen så som ovan nämnts förutsätta att Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1078 varje hem har ett eget informationshanteringssystem, vilket inte är fallet i dag. Tidigare var det därför naturligt att man inte fick dela uppgifter mellan de särskilda ungdomshemmen. I dag sker i stället all personuppgiftsbehandling inom myndigheten i ett centralt admi- nistrerat system och man har tolkat det som att det nuvarande syste- met inte utgör sådan samkörning som är förbjuden enligt den aktu- ella bestämmelsen. Under alla förhållanden är det mot bakgrund av den tekniska ut- vecklingen en tydligt daterad bestämmelse i 10 § SoLPuF som gärna hade fått utgå i en framtida reglering. Bestämmelsen är visserligen motiverad av behovet av att skydda placerade barns och ungas personliga integritet. I dag kommer SiS dock mycket längre i det avseendet genom det aktiva arbetet med behörighetsstyrning än vad den aktuella bestämmelsen gör. Ett exem- pel är när ett barn eller en ungdom omplaceras från ett hem till ett annat, då är behörighetsstyrning mycket effektivare än förbudet mot samkörning mellan olika särskilda ungdomshem. Att bestämmelsen utgår i en eventuell framtida reglering medför alltså inte ett försämrat integritetsskydd för de registrerade. 12.10.4 Sammanfattning – behoven av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser en kartläggning av nuvarande SiS generella behov av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering, utöver vad som framgår av tidi- gare avsnitt. Uppgifterna som redovisas ovan har hämtats in genom SiS vid möten och genom att ta del av sådant skriftligt material som SiS lämnat till utredningen. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör primärt följande förhållanden. • Den kompletterande dataskyddsregleringen uppfattas i många fall vara dåligt anpassad till digitaliseringen av myndighetens verksam- het. Flera begränsande bestämmelser utgår från förhållanden som inte längre föreligger och begrepp som används är i vissa fall inte relevanta, eller skapar osäkerhet vid tillämpningen. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1079 • Den kompletterande dataskyddsregleringen ställer upp vissa hin- der mot personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att ut- föra verksamheten med de särskilda ungdomshemmen. • Den kompletterande dataskyddsregleringen innehåller flera be- stämmelser som motsvarar vad som följer av överordnad, eller annan, reglering och som inte bidrar med något ytterligare ut- över vad som redan gäller. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen av kart lägg- ningen de behov som SiS uppgett till utredningen, och vi har inte analyserat eller värderat informationen. I avsnitt 12.12 lämnar vi våra överväganden och förslag utifrån de här kartlagda behoven. 12.11 Behovet av förbättrade förutsättningar för uppföljning 12.11.1 En avgränsning av uppdraget Uppdraget I våra direktiv anges att uppföljningen av vårdens innehåll och kvali- tet inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver utvecklas, och att uppföljningen efter det att de unga lämnar barn - och ung- domsvården behöver stärkas, i syfte att kunna följa upp hur väl verk- samheten når upp till ställda krav. Inom ramen för vårt uppdrag ska vi därför kartlägga behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om placerade barn och unga på de särskilda ungdomshem- men för att följa upp verksamhetens resultat och effekter, såväl under som efter placering. I detta sammanhang uttalas att regeringen anser att den ansvariga myndigheten bör ges så goda förutsättningar som möjligt att följa upp verksamhetens resultat och effekter och för att kunna kvalitetssäkra och utveckla verksamheten. Det anges även att det givetvis är angeläget att den framtida statliga myndigheten kan följa upp vården på ett ändamålsenligt och effektivt sätt såväl under som efter placering, och att behovet av och förutsättningarna för myndigheten att kunna ta del av uppgifter i offentliga register på aggregerad nivå därför behöver utredas. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1080 En avgränsning mot forskning SiS har gjort en koppling mellan uppföljning och forskning i en hem- ställan till regeringen. I hemställan har myndigheten framfört att den, för att på ett bättre sätt kunna följa upp verksamheten, har ett behov av att kunna inhämta uppgifter från offentliga register, till exempel från belastningsregistret, patientregistret och dödsorsaksregistret, men att lagstöd för detta saknas (S2022/03070). Ett sådant lagstöd skulle förutsätta ett uppdrag till SiS att bedriva forskning. Forsknings- och uppföljningsfrågor är inte uttalat kopplade till varandra i utredningens direktiv. Trots att utredningen inte har något uttalat uppdrag att utreda om den nya myndigheten ska bedriva forsk- ning hänvisas det ändå till SiS hemställan i tilläggsdirektiven. Ordet forskning nämns dock inte i direktiven. Vi har därför bedömt att frågan om SiS (eller den nya Myndigheten för statlig barn- eller ungdoms- vård) bör eller ska ges ett uttalat forskningsuppdrag faller utanför ramen för vårt uppdrag i denna del. Däremot har vi i avsnitt 7.5.3 gjort bedömningen att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att särskilt utreda behovet av ett forskningsuppdrag till Myndig - heten för statlig barn- och ungdomsvård. Den del av vårt uppdrag som handlar om att kartlägga och analy- sera behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om barn och unga i syfte att bättre kunna följa upp verksamhetens resultat och effekter såväl under som efter placering kommer alltså att utgå från den uppföljningsskyldighet som i dag framgår av 14 a § LVU, och inte avse frågan om myndigheten ska ges ett forskningsuppdrag. 12.11.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del Hur har vi genomfört vår kartläggning i denna del? Kartläggningsdelen av uppdraget har genomförts genom möten med medarbetare från olika avdelningar inom SiS, bland annat forsknings- och utvecklingsavdelningen och rättsavdelningen. Vi har även tagit del av skriftlig information som SiS lämnat över till utredningen och som på olika sätt rör myndighetens behov av att få del av fler upp - gifter i syfte att följa upp verksamheten under och efter avslutad vård. Vi har även genomfört ett inledande möte som särskilt rörde forsk- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1081 ningsfrågan. Av de skäl som anges ovan redovisas det resultatet inte i detta sammanhang, se dock vidare i avsnitt 7.5.3. Liksom i andra kartläggningsuppdrag har kartläggningen här ut- gått från ett frågeformulär som översänts till SiS, där olika aspekter av verksamheten med uppföljning och de behov som finns av att för- bättra denna efterfrågades. Redovisningen av kartläggningen I det kommande avsnittet redovisas kartläggningens resultat. Det redovisade resultatet motsvarar de uppgifter som SiS lämnat till ut- redningen. Det bör här även nämnas att kartläggningen i denna del av natur- liga skäl motsvarar SiS befintliga behov i arbetet med att följa upp verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen, under och efter avslutad vård. Kartläggningen har alltså inte utgått från en framtida situation där våra förslag i övriga delar har genomförts. Därmed motsvarar inte heller redovisningen av kartläggningen något annat än de befintliga behoven inom den statliga barn- och ungdomsvården, utifrån de befintliga förhållandena vad gäller till exempel verksam- hetsreglering och myndighetens uppdrag. Vi har vidare vare sig värderat, analyserat eller kontrollerat de upp- gifter som presenteras i det kommande avsnittet, utan presentatio- nen motsvarar de uppgivna behov som vi kunnat kartlägga i våra kontakter med SiS. Vår analys av de kartlagda behoven, och över- väganden om hur behoven ska tillgodoses i den framtida verksam- heten med statliga hem för barn och unga, redovisas i stället i av- snitt 12.12. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1082 12.11.3 Behovet av att behandla fler uppgifter om placerade barn och unga i syfte att följa upp verksamhetens resultat och effekter Utredningens frågor och svaren från SiS Hur bedrivs verksamheten med uppföljning av vården vid de särskilda ungdomshemmen, under och efter avslutad vård, i dag? Uppföljning är beskrivet i arbets- och delegationsordningen där det anges att varje verksamhetsområde ansvarar för att följa upp sin egen verksamhet. Flera sektioner på huvudkontoret har ansvar att följa upp barn- och ungdomsvården, bland annat Sektionen för verksamhets- stöd ungdomsvård, Sektionen för verksamhetsanalys och Sektionen för social vård och behandling. Uppföljning bedrivs typiskt som en del av det löpande arbetet, men ibland även som projekt. Ett exempel på pågående projekt är en uppföljning av unga flickors upplevelse av vård, behandling och vård i enskildhet. Forsknings- och utvecklingssektionen (FoU-sektionen) ansvarar för kvalificerade uppföljningar och utvärderingar av vårdinnehållet i verksamheten. FoU-sektionen avsätter forskningsmedel för att utvär- dera behandlingsprogram och följa upp tiden efter placering. Internt på SiS görs uppföljning efter avslutad vård i enlighet med 14 a § LVU genom den så kallade socialtjänstenkäten. Används uppgifter som behandlas för uppföljningssyfte för andra ändamål, till exempel vid utlämnande till andra myndigheter? Nej, det underlag som SiS använder för kvalificerade uppföljningar och utvärderingar används inte för något annat ändamål. Däremot kan data som samlats in för uppföljningsändamål och registrerats i interns system också begäras ut av externa forskare och användas för forskningsändamål. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1083 Har SiS direkt kontakt med tidigare placerade personer eller sker informationsinhämtningen huvudsakligen via andra myndigheter? SiS har ingen direktkontakt med tidigare placerade. SiS får i stället information från placerande socialtjänster via den tidigare nämnda socialtjänstenkäten. Bortfallet är dock betydande. Socialtjänsten har vidare inte fullständiga uppgifter i sina system om alla som skrivs ut från SiS. Det saknas uppgifter om vad som hänt med personen efter kontakten med socialtjänsten upphört, av förklarliga skäl. Det före- ligger stora utmaningarna med att dra tillförlitliga slutsatser från den ostrukturerade data som socialnämnderna lämnar till SiS med stöd av 14 a § LVU. SiS har digitaliserat socialtjänstenkäten men i dagsläget är hanter- ingen förenad med vissa praktiska hinder vilket påverkar svarsfrek- vensen. Det är inte heller samma datastruktur hos alla socialtjänster kring hur de svarar på enkäten vilket innebär att det blir svårt att dra säkra slutsatser från svaren. Uppföljningen blir därför inte systema- tisk. Arbetet med socialtjänstenkäten kan förbättras men SiS anser att det inte är tillräckligt för myndigheten att endast inhämta infor- mation från socialtjänsterna för att kunna genomföra en ändamåls- enlig uppföljning efter avslutad placering. I vilken utsträckning vidarebehandlas personuppgifter som tidigare behandlats för att utföra vård och annan verksamhet vid de särskilda ungdomshemmen i syfte att följa upp vården? Sådan vidarebehandling görs i relativt stor utsträckning. Vid upp - följning använder SiS de uppgifter som finns i myndighetens klient- administrativa system. Det kan vara uppgifter om till exempel vård- dagar och tillämpning av särskilda befogenheter. Sker den nuvarande uppföljningen på individnivå eller på gruppnivå, till exempel utifrån vilket hem någon varit placerad vid? Redogörs resultaten för på individnivå eller på gruppnivå? Det beror på frågeställningen, det vill säga vilken fråga som ska be- svaras i uppföljningen. Uppföljning kan ske på gruppnivå, per hem eller avdelningsvis eller individbaserat. Det är svårt att få tillräcklig kvalitet i data om man bara redovisar på gruppnivå i synnerhet om Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1084 ett dataset ska kombineras med ett annat, då kan uppföljning på individnivå vara nödvändig. Däremot redovisas aldrig resultat om det finns risk att kunna identifiera enskilda individer. Vad används resultaten av uppföljningen till i dag? Uppföljningen används till det systematiska kvalitetsarbetet, verk - samhetsuppföljning, kvalitetssäkring, förbättring och utveckling av verksamheten. Viktigt att påtala är dock att den data SiS har och de metoder myndigheten får använda för att hantera den data som finns inte kan användas för att svara på om en insats gav önskade resultat, som till exempel ökad skolgång efter utskrivning, minskad vård- och läkemedelskonsumtion och ett mer självständigt liv. Vilka är de största problemen som är förknippade med dagens uppföljningsarbete? • Uppföljningsarbetet vilar inte i tillräckligt stor utsträckning på vetenskaplig grund. • Uppföljningsarbetet hanterar inte risker med bekräftelsebias (att bara leta efter data som bekräftar befintliga beslut). • Uppföljningsarbetet granskas inte av extern part. • Uppföljningsarbetet bygger till stor del på egenkontroll, självskatt- ningar och egna upplevelser. • Det råder viss oklarhet kring om uppföljningsarbete som är ge - nomfört med vetenskapliga metoder får publiceras externt, då syftet med datainsamlingen inte får vara att generera ny kunskap av intresse för allmänheten. Det är därför inte klart om uppfölj- ningsarbetet kan användas för att sprida kunskap om SiS verksam- het eller samverka med aktörer utanför SiS. • Uppföljningsarbetet har fokus på löpande uppföljningar av ordi- narie verksamhet. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1085 Finns det problem kopplade till uppföljning under vårdens gång, eller är problemen i huvudsak kopplade till uppföljning efter avslutad vård? Ovanstående problem gäller uppföljning under vårdens gång. Efter avslutad vård görs ingen strukturerad uppföljning eftersom tidigare bedömning varit att andra registerhållande myndigheter inte kan lämna personuppgifter och känsliga uppgifter till SiS om det rör en- skilda individer. Efterfrågas fler uppgifter till uppföljningsverksamheten? SiS behöver få uppgifter från olika källor för att kunna följa upp hur det gått och om de insatser som genomförs under tiden vården på- gått inom myndigheten gett önskat resultat så som till exempel ett socialt fungerande liv. SiS har tidigare efterfrågat en möjlighet att få del av uppgifter om domar, från patientregistret och från dödsorsaks- registret för att undersöka hur SiS insatser påverkar till exempel åter- fall i brott, hälsa och överlevnad efter avslutad vård. Här kan även data från bland annat Statistiska centralbyrån, SCB vara aktuella källor. SiS behöver även kunna behandla intern hälso - och sjukvårdsdata ihop med socialtjänstdata. Nya socialtjänstlagen kräver dessutom att sociala insatser är kun- skapsbaserade. För att kunna visa att insatserna är kunskapsbaserade behöver de utvärderas med vetenskaplig grund och då krävs tillgång till relevant data. Fler frågor skulle kunna besvaras utifrån en vetenskaplig grund, vilket innebär mer träffsäkra resultat. Frågor som: Om, varför och för vem, en insats fungerar eller inte fungerar. Ordinarie uppföljning ger endast kvantitativa resultat, som förvisso kan ge en fingervisning om utvecklingen går åt rätt hål. Det skulle emellertid behövas mer kvalificerade uppföljningar och utvärderingar, vilka skulle ge myn- digheten ökade möjligheter att utveckla verksamheten. SiS behöver även tillgång till fler uppgifter för att utvärdera om ett behandlingsprogram (SiS använder flera olika behandlingsprogram inom ramen för vården och behandlingen) har önskad effekt (till exempel minskar missbruk eller kriminalitet). Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1086 Påverkar den absoluta sekretessen enligt 24 kap. 8 § OSL (statistiksekretessen) som enligt 7 § OSF gäller också i SiS undersökningar vid uppföljning efter avslutad vård möjligheterna att få del av uppgifter för sådan uppföljning? Att statistiksekretessen gäller i verksamheten med uppföljning efter avslutad vård är ingen garanti för att SiS faktiskt får uppgifter från andra myndigheter vid en begäran. SiS anser därför att en uppgifts- skyldighet vore att föredra, eftersom det skulle tydliggöra processen och minska administrativa hinder för uppgiftsutlämnandet. Upp - gifterna är viktiga för myndighetens uppföljning och SiS anser att myndigheten måste kunna arbeta med uppföljningen på ett sätt som inte möter administrativa hinder i varje enskilt fall. Vilka uppgifter som myndigheten i dag inte kan få tillgång till i syfte att följa upp vården vid de särskilda ungdomshemmen skulle behövas för att förbättra uppföljningen enligt nuvarande 14 a § LVU? Skulle behovet kunna tillgodoses genom sekretessbrytande bestämmelser som ger SiS rätt att ta del av uppgifter på begäran? Ja, det skulle kunna tillgodoses på det sättet och det är även vad myn- digheten önskar. De myndigheter som skulle behöva ha en uppgifts- skyldighet avseende vissa uppgifter är följande: • Myndigheter inom socialtjänsten: Det vill säga främst andra socialnämnder än ”socialnämnden” som avses i 14 a § LVU. De uppgifter som efterfrågas är om insatser och om ekonomiskt bi- stånd • Myndigheter inom hälso- och sjukvården: Till exempel uppgif- ter om psykiatrisk tvångsvård. • Myndigheter med verksamhet enligt skollagen: Uppgifter om avklarad skolgång. • Arbetsförmedlingen: Uppgifter om arbetslöshet. • Försäkringskassan: Uppgifter om aktivitetsersättning och sjuk- ersättning. • Kriminalvården: Uppgifter om avtjänade fängelsestraff. • Skatteverket: Folkbokföring, deklarerad inkomst och dödsfall. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1087 Behöver den materiella skyldigheten enligt nuvarande 14 a § LVU att följa upp vården under och efter avslutad vård förtydligas, till exempel avseende vad som ska följas upp och hur det ska göras? Nej, det skulle riskera att låsa upp resurser i onödan. Det vore bättre att SiS ges utrymme att arbeta med uppföljning utifrån verksam - hetens behov. Vilka risker finns med att inte ge SiS/den nya myndigheten förbättrade möjligheter att följa upp vården, under och efter avslutad vård? Det kommer inte vara möjligt att avgöra vilka insatser som är effek- tiva och vilka som kanske rentav är kontraproduktiva. SiS kommer inte heller veta om nya metoder är mer effektiva än de som används i dag och kommer därmed få svårt att avgöra om någon insats bör bytas ut eller rentav upphöra. På samma sätt som det är självklart inom hälso- och sjukvården att inte utsätta patienter för en behand- ling som inte har vetenskapligt bevisad effekt, borde det vara så även inom den sociala vården. Resultat från studier på vuxna kan dessutom inte rakt av användas för att behandla barn inom social vård – lika lite som det är möjligt inom hälso - och sjukvården. De har andra behov och förutsättningar än vuxna och utvärderingen måste därför göras utifrån barns och ungas behov. Om myndigheten i framtiden skulle ges ett forskningsuppdrag, skulle det fortfarande finnas behov av att följa upp verksamheten enligt dagens reglering? Ja, det skulle fortfarande behövas. Uppföljning och forskning är inte samma sak. Vidare kan ett forskningsuppdrag knappast innebära att forskningen görs obligatorisk. 12.11.4 Sammanfattning – behov vad gäller uppföljning I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser en kartläggning av nuvarande SiS behov av förbättrade möj- ligheter att behandla uppgifter i syfte att följa upp verksamhetens Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1088 resultat och effekter, under och efter avslutad vård. Uppgifterna som redovisas ovan har hämtats in genom SiS vid möten och genom att ta del av sådant skriftligt material som SiS lämnat till utredningen. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör primärt följande förhållanden. • En högre grad av vetenskaplig metod. • Utökade möjligheter att få del av uppgifter från andra myndig- heter. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen av kartlägg - ningen de behov som SiS uppgett till utredningen, och vi har inte analyserat eller värderat informationen. I avsnitt 12.12 redogör vi för våra överväganden utifrån de här kartlagda behoven. 12.12 Överväganden och förslag 12.12.1 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör tillåtas utföra nödvändigt informationsutbyte och nödvändig personuppgiftsbehandling på ett korrekt, effektivt och rättssäkert sätt Utredningens bedömning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ha möjlighet att från andra myndigheter hämta in, och i sin verksamhet be - handla, de uppgifter om barn och unga som vårdas eller ska komma att vårdas vid ett statligt hem för barn och unga, liksom övriga uppgifter som behövs för att myndigheten ska kunna bedriva en ändamålsenlig, sammanhållen, trygg och säker vård på de statliga hemmen för barn och unga. Regleringen bör utformas för att möj- liggöra informationsutbyte och personuppgiftsbehandling på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1089 Skälen för vår bedömning Det kartlagda behovet av att få del av och att kunna behandla relevanta uppgifter I kapitel 7,8,10 och 11 har vi lämnat en mängd olika förslag som syftar till att inom den statliga barn- och ungdomsvården stärka barns och ungas ställning, förbättra vården, öka rättssäkerheten och stärka barn- rättsperspektivet. Våra föreslag, sammantaget med övrig reglering som kommer att styra Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vårds verksamhet, kommer att ställa höga krav på myndigheten i en komplex verksamhet. Myndigheten måste därför även ges de rättsliga och övriga förutsättningar som krävs för att kunna uppfylla vad lag- stiftningen kräver. Alla myndigheter är beroende av att ha tillgång till den informa- tion som är av betydelse för riktigheten i de beslut som fattas eller för att olika författningsreglerade uppgifter ska kunna utföras på ett ända- målsenligt sätt.92 Detta gäller självfallet även inom socialtjänstområdet. Regeringen har till exempel uttalat att en av socialtjänstens viktigaste uppgifter är att se till att barn och ungdomar, som befinner sig i en utsatt situation, får den vård och det skydd som de behöver. För att kunna fylla denna funktion behöver socialnämnden, enligt regeringen, ha möjlighet att få uppgifter om och utreda den unges situation och behov av hjälp. Regeringen uttalade även att socialnämnden i dessa sammanhang ofta är beroende av i vilken utsträckning man kan få uppgifter från andra myndigheter och befattningshavare som kom- mit i kontakt med den unge och dennas familj.93 Regeringens uttalanden rörde i och för sig socialnämnden, som har ett särskilt ansvar för barn och unga enligt socialtjänstlagen (se avsnitt 3.4.1). Efter en placering vid ett särskilt ungdomshem över- går dock – i vart fall i praktiken – en stor del av det ansvaret på SiS, och i framtiden kommer samma ansvar övergå på Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård efter en placering vid ett statligt hem för barn och unga. Frågan är då om regeringens uttalande också är relevant för den nya myndigheten, för att den myndigheten ska kunna se till att barn och unga, som befinner sig i en utsatt situation, får den vård och det skydd som de behöver. 92 Jfr SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 173. 93 Prop. 1989/90:28 om vård i vissa fall av barn och ungdomar, s. 101 och 102. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1090 Många av de barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården har en komplex problematik med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, traumarelaterade tillstånd, affektreglerings- svårigheter samt skadligt bruk eller beroende. De har ofta även fysisk ohälsa och stora behov av tandvård (se vidare avsnitten 4.4.2 och 10.2.2). Som vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.7.2 är dock överläm - ningen mellan bosättnings- och vistelseregionerna ofta bristfällig i samband med en placering vid ett särskilt ungdomshem. Den medi- cinska kompetensen att bedöma och diagnosticera tillstånd finns inte eller hos socialnämnden som fattar placeringsbeslutet, utan informa- tion måste hämtas in av SiS hälso- och sjukvårdspersonal från vård- givare inom hälso - och sjukvården, bland annat för att kunna upp - rätthålla medicinering, kontinuitet i medicinska behandlingar och remittera till den aktuella vistelseregionen. Detta är dock i dag är en omständlig och tidskrävande process som bland annat riskerar place- rade barns och ungas patientsäkerhet. Till detta tillkommer att hälso- och sjukvårdspersonalen inom SiS i sin tur – i vart fall som utgångspunkt – är rättsligt förhindrade att utbyta uppgifter med personal som är verksam inom socialtjänstverk- samheten vid SiS, eftersom sekretess gäller mellan de olika verksam- hetsgrenarna. Informationsutbytet inom de tvärprofessionella teamen runt barnet eller den unge får alltså ske endast efter samtycke från den som uppgifterna rör, efter en menprövning eller med tillämpning av sekretessbrytande bestämmelser. I avsnitt 12.9.4 har vi bedömt att detta förhållande även kommer att gälla för den nya myndigheten. Därtill kommer att barn och unga som placeras på SiS ofta har växt upp i social utsatthet och allt fler av dessa barn och unga rekryteras in i grov organiserade brottslighet, och förmås begå allt grövre brott. Många placerade barn och unga har därför stora vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende. Placerade barn och unga kan vidare tillhöra rivaliserande gäng, vara målskamrater i samma brottmålsärende eller ha anhöriga som ligger i konflikt med varandra. Deras generella utsatthet gör dem också till potentiella rekryter för den organiserade brottslig - heten, även under placeringstiden på SiS. Som vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.8.2 finns dock sällan information som är relevant för att kunna vidta åtgärder i syfte att skydda placerade barn och unga under vårdtiden, och upprätthålla ordning och säkerhet, hos socialnämn- den som fattar placeringsbeslutet. Även i detta avseende är alltså SiS SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1091 hänvisat till att hämta in information från andra myndigheter. I dag finns dock inte de rättsliga förutsättningarna för myndigheten att vare sig få del av eller behandla informationen på ett säkert sätt. Den kompletterande dataskyddsreglering som SiS måste tillämpa togs dessutom fram under en tid av helt andra och mer begränsade möjligheter till digital informationshantering än de som råder i dag. Som vi konstaterat i avsnitt 12.5.3 var digitaliseringen av den offent- liga förvaltningen då fortfarande i sitt inledande skede. Personupp- gifter och annan information behandlades alltså i huvudsak fortfar- ande analogt. Eftersom SiS verksamhet i dag är digitaliserad ställer den kompletterande dataskyddsregleringen upp vissa hinder mot att utföra personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten, vilket vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.10.3. Regler - ingen är dessutom utformad i syfte att komplettera personuppgifts- lagen, en lag som sedan 2018 är upphävd. Den kompletterande data- skyddsregleringen för SiS är därmed inte heller anpassad till den rättsliga utvecklingen på området, det vill säga att den huvudsakliga regleringen av SiS personuppgiftsbehandling i dag framgår av EU:s direkt tillämpliga dataskyddsförordning, som anses94 vara den sträng- aste i världen (se avsnitt 12.4.1). Det kan alltså konstateras att samma legitima behov av att få del av och behandla relevanta uppgifter för att se till att barn och ungdomar som befinner sig i en utsatt situation får den vård och det skydd som de behöver, som regeringen noterat angående socialnämnden, i hög grad även gäller för den statliga barn- och ungdomsvården. I samman- hanget kan även nämnas att regeringen vid flera tillfällen tidigare har bedömt att det är ett viktigt allmänt intresse att svenska myndigheter ska kunna utföra sin verksamhet på ett korrekt, rättssäkert och effek- tivt sätt, och att sådant informationsutbyte och sådan personupp - giftsbehandling som krävs för att uppnå detta därför bör vara tillåten.95 Som framgår av våra kartläggningar i avsnitten 12.7–12.10 ställer dock befintlig sekretess- och dataskyddsrättslig reglering upp hinder mot sådant informationsutbyte och sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att uppgifter inom den statliga barn- och ungdoms- vården ska kunna utföras på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt. 94 Jfr Europiska rådet och Europeiska unionens råd, Dataskydd inom EU, tillgänglig: https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/data-protection/ [2026-04-25]. 95 Se t.ex. prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 83 och prop. 2024/25:180 Ökat informa- tionsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse, s. 18. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1092 Vårt uppdrag är att lämna förslag som dels tillgodoser kartlagda behov, dels är förenliga med överordnad reglering Vårt utökade uppdrag enligt tilläggsdirektiven kan sammanfattnings- vis sägas vara att kartlägga behoven av förbättrade möjligheter till informationsutbyte och personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården och att lämna förslag som tillgodoser kartlagda behov. Det som framkommit i vår kartläggning ska alltså ligga till grund för de förslag vi lämnar i denna del. Som vi nyss nämnt har vi kunnat kartlägga hinder mot sådant in- formationsutbyte och sådan personuppgiftsbehandling som av SiS uppfattas som nödvändig för att uppgifter inom den statliga barn- och ungdomsvården ska kunna utföras på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt. Vi delar på ett övergripande plan den bedömning som myndigheten fört fram i våra kartläggningar, det vill säga att kartlagda hinder i stort utgör hinder mot att verksamheten med sär- skilda ungdomshem utförs på ett så korrekt, rättssäkert och effektivt sått som möjligt. Kartlagda hinder bör därför undanröjas av våra för- slag, i enlighet med våra direktiv. De förslag vi lämnar ska dock inte enbart tillgodose behoven av ett utökat informationsutbyte och personuppgiftsbehandling. Enligt våra direktiv ska förslagen också föregås av en integritetsanalys, och de analyser och förslag som lämnas ska vara förenliga med grund - läggande fri- och rättigheter i regeringsformen, Europakonventionen, barnkonventionen och Sveriges övriga internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Mycket kortfattat innebär detta krav att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte genom våra förslag ska ges möjlighet till urskillningslös personuppgiftsbehand- ling och inte heller ges ett obegränsat handlingsutrymme vad gäller att på olika sätt behandla uppgifter om placerade barn och unga och andra personer som berörs, och att vi måste beakta principen om barnets och den unges bästa i våra överväganden och utforma våra förslag i enlighet med detta. Det kan även sägas motsvara ett krav på att myndighetens uppgiftsbehandling som en följd av våra för - slag ska vara korrekt och rättssäker. Vår analys av förslagen i dessa avseenden redovisas dels löpande, dels i en samlad integritets- och proportionalitetsbedömning i avsnitt 12.13. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1093 12.12.2 Hälso- och sjukvårdsverksamheten inklusive elevhälsans medicinska insatser ska inte omfattas av socialtjänstsekretessen Utredningens bedömning Hälso- och sjukvårdsverksamheten inom Myndigheten för stat- liga barn- och ungdomsvård bör ges möjlighet att ansluta till den nationella patientöversikten. Utredningens förslag Hälso- och sjukvårdsverksamhet som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård tillhandahåller inklusive elevhälsans medi- cinska insatser ska inte anses utgöra socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Skälen för vår bedömning och vårt förslag Vår kartläggning av behoven I avsnitt 12.7 har vi redovisat vår kartläggning av SiS behov av att inom hälso- och sjukvårdsverksamheten få del av uppgifter från övriga vård- givare om barn och unga som vårdas vid de särskilda ungdomshem- men. Av kartläggningen framgår sammanfattningsvis att hälso- och sjukvårdssekretessen sällan utgör ett hinder mot att hämta in de upp- gifter om barn och unga som är nödvändiga för att hälso- och sjuk- vårdspersonal vid de särskilda ungdomshemmen ska kunna ge barn och unga nödvändig vård och behandling. Vad som däremot utgör ett hinder är själva formerna för inhämt- ande av de relevanta uppgifterna. SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet är nämligen inte ansluten till NPÖ, den nationella patientöversikten. Det innebär att SiS hälso- och sjukvårdspersonal i dag inte vet om, och i sådant fall vilka, andra vårdgivare som har relevanta hälso- och sjukvårdsuppgifter om placerade barn och unga. Mottagande hälso- och sjukvårdpersonal vid SiS måste därför utföra vad myndigheten själv kallar ett detektivarbete för att lokalisera vårdgivare som kan Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1094 ha relevanta uppgifter om placerade barns och ungas hälso- och sjuk- vårdsbehov. När dessa vårdgivare väl lokaliserats kan det dessutom vara svårt att rent faktiskt få del av uppgifterna. Någon hos den utlämnande vårdgivaren ska ha tid och möjlighet att överföra informationen. Om säkra elektroniska möjligheter till överföring saknas kan det krävas att informationen tas fram på papper för att kopieras och sändas med vanlig post till SiS. Det innebär en fördröjning som är till nackdel för de barn och unga som berörs, både i samband med att barn och unga anländer till SiS och under pågående vård. Av vår kartläggning framgår även att fördröjningen kan få allvarliga konsekvenser dels för barnet eller den unge själv, dels för andra placerade barn och unga och personal. Att SiS, och i framtiden Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård, trots samtycke från berörda barn och unga, och i för - kommande fall barns vårdnadshavare, inte på ett snabbt och enkelt sätt kan få tillgång till sådana uppgifter som myndighetens hälso - och sjukvårdspersonal behöver för att kunna utföra sina uppgifter är därför självfallet otillfredsställande ur flera olika perspektiv. Det föranleder exempelvis onödigt administrativt arbete för hälso- och sjukvårdspersonalen vid myndigheten och medför svårigheter att erbjuda en god och säker vård. En sådan ordning bör dock framför allt anses vara oförenligt med placerade barns och ungas bästa. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ges möjlighet att ansluta till den nationella patientöversikten Med sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation avses enligt 1 kap. 1 § lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgs- dokumentation, förkortad SVOD, ett elektroniskt system som, så- vitt här är aktuellt, gör det möjligt för en vårdgivare att ge eller få tillgång till personuppgifter hos andra vårdgivare. Genom att ansluta sig till en sådan sammanhållen dokumentation kan en vårdgivare alltså få tillgång till andra vårdgivares uppgifter om en viss patient. Lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation utgör tillsammans med patientdatalagen den rättsliga grunden för infor- mationsutbytet i den nationella patientöversikten. Syftet med att möjliggöra för vårdgivare att ta del av uppgifter om en patient som finns hos en annan vårdgivare är att öka patient- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1095 säkerheten genom enkel och snabb tillgång till information. Det handlar om att reducera risker för enskilda patienter i form av till exempel felmedicineringar eller andra felbehandlingar, men även om att inte utsätta patienter för till exempel onödiga undersökningar eller provtagningar.96 Att hälso- och sjukvårdspersonal i rätt tid får full tillgång till patienters patientjournaler är grundläggande för att säkerställa vård- kontinuitet, undvika dubbelarbete och fel och minska kostnaderna konstateras även i skäl 19 till EHDS-förordningen97. I skäl 19 till förordningen anges även att hälso- och sjukvårdspersonal i många fall inte kan få tillgång till sina patienters fullständiga patientjourna- ler och inte fatta optimala medicinska beslut om deras diagnos och behandling, vilket innebär avsevärda kostnader både för hälso- och sjukvårdssystemen och för fysiska personer och kan leda till sämre hälsoutfall för fysiska personer. Därför bör hälso- och sjukvårdsper- sonal ges tillgång till lämpliga elektroniska medel, till exempel elek- troniska anordningar och portaler för hälso- och sjukvårdspersonal eller andra tjänster för tillgång för hälso- och sjukvårdspersonal, för att använda elektroniska hälsodata med personuppgifter när de utför sitt arbete. Av skäl 19 till EHDS-förordningen framgår även följande. Eftersom det är svårt att på ett uttömmande sätt i förväg fastställa vilka data från befintliga prioriterade datakategorier som är medicinskt relevanta under en viss vårdepisod bör hälso- och sjukvårdspersonal ha omfattande tillgång till data. När hälso- och sjukvårdspersonal tar del av data om sina patienter bör de följa tillämplig rätt, uppförande- koder, etiska riktlinjer eller andra bestämmelser som reglerar etiskt uppförande vid utbyte av eller tillgång till information, särskilt i livshotande eller extrema situationer. EHDS-förordningen syftar bland annat till att fastställa en enhetlig rättslig och teknisk ram för användning av elektroniska hälsodoku- mentationssystem i överensstämmelse med unionens värderingar. Målet med förordningen, som ska börja tillämpas under 2027, är vidare att hälsodata ska kunna delas inom och mellan EU-länderna så att den finns tillgänglig för vårdpersonal och apotek när det be- 96 Prop. 2013/14:202 Förbättrad informationshantering avseende vissa patienter inom hälso- och sjukvården, s. 10. 97 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/327av den 11 februari 2025 om det europeiska hälsodataområdet och om ändring av direktiv 2011/24/EU och förordning (EU) 2024/2847. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1096 hövs för bästa möjliga vård och behandling av patienten.98 Till skillnad från bestämmelserna i lagen om sammanhållen vård - och omsorgs- dokumentation kommer det inte vara frivilligt, utan obliga toriskt, för vårdgivare att ansluta sig den nationella digitala infra struktur som förskrivs i EHDS-förordningen. Förordningen förutsätter att behörig hälso- och sjukvårdspersonal har tillgång till åtminstone alla så kallade prioriterade kategorier av hälsodata från alla vård givare genom en tillgångstjänst. EHDS-förordningen kräver också att med- lemsstaterna säkerställer detta i nationell rätt. Patientens aktiva sam- tycke ska enligt förordningen inte heller krävas för att möjliggöra vårdgivares åtkomst till annan vårdgivares elektroniska hälsodata.99 Även i detta avseende skiljer sig kraven enligt EHDS-förordningen från systemet med en sammanhållen vård- och omsorgsdokumen- tation. Under våren 2026 har regeringen lämnat flera olika myndigheter uppdrag att på olika sätt förbereda för att EHDS-förordningen ska börja tillämpas. 100 Regeringen har dessutom som mål sättning att genomföra en nationell digital infrastruktur, förkortad NDI, för hälso- och sjukvård, tandvård och socialtjänst där staten tar ett större ansvar än tidigare. Patienters data ska genom denna infrastruktur bli tillgängliga i hela vårdkedjan för all vård, såväl kommunal som regio- nal, och för tandvård. Infrastrukturen ska enligt regeringen leda till förbättring av kvaliteten i vården och patientsäkerheten genom att säkerställa att rätt information om patienten finns tillgänglig i varje vårdsituation.101 Det måste mot den bakgrunden anses finnas en bred enighet om att hälso- och sjukvårdspersonals bristande tillgång till uppgifter om sina patienter utgör en risk för patienterna. Det motsvarar även vad vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.7. Om lagstiftaren ger Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård det ansvar för hälso- och sjukvård som vi föreslår i avsnitt 10.4.5, bör det därför vara en logisk följd att 98 Socialstyrelsen, EU:s gemensamma hälsodataområde – EHDS, tillgänglig: https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/organisation/internationellt-arbete/eus- gemensamma-halsodataomrade-ehds/ [2026-06-05]. 99 Uppdrag att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälsodata (S 2024:A) delredo- visning 4, Hälsodata ska vara tillgänglig i hela vårdkedjan, s. 17 och 124. 100 Se t.ex. regeringsbesluten Uppdrag till E-hälsomyndigheten att förbereda för rollen som myn- dighet för digital hälsa enligt EHDS-förordningen, dnr S2026/00910 och Uppdrag till Social- styrelsen att utreda förutsättningar för rollen som myndighet för digital hälsa enligt EHDS- förordningen, dnr S2026/00900. 101 Regeringsbeslut Uppdrag att etablera den nationella digitala infrastrukturen för data inom hälsa, vård och omsorg, dnr S2026/00701, s. 5. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1097 samtidigt ge myndigheten möjlighet att ansluta till den nationella patientöversikten. När EHDS-förordningen börjar tillämpas kom- mer myndigheten som vårdgivare sannolikt också få vissa skyldig - heter enligt förordningen, dels att ansluta till den nationella digitala infrastrukturen, dels att tillgängliggöra viss information för andra vårdgivare.102 Vi anser dock att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i detta skede bör ges möjlighet att ansluta till den nationella patient- översikten. På så sätt bör det också bli enklare att i ett senare skede ansluta till den nationella digitala infrastrukturen enligt EHDS-för- ordningen. Hälso- och sjukvårdsverksamhet inklusive elevhälsans medicinska insatser ska inte anses utgöra socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening Både offentlighets- och sekretesslagen och socialtjänstlagen räknar upp SiS i sina respektive definitioner av socialtjänst men definitio - nerna skiljer sig åt (se avsnitt 12.5.1). I 26 kap. 1 § OSL hänvisas till verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av SiS, medan socialtjänstlagen hänvisar till verksamhet som SiS ska bedriva enligt någon lag eller förordning. Verksamhet som SiS bedriver med stöd av skollagen undantas dock uttryckligen från begreppet socialtjänst i socialtjänstlagen, se 1 kap. 2 § SoL. Hälso- och sjukvårdsverksamheten vid de särskilda ungdomshem- men är enligt gällande lagstiftning inte att anses som socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Det följer av att SiS inte har någon skyldighet att bedriva hälso- och sjukvård enligt lag eller förordning.103 I avsnitt 10.4.5 har vi dock föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i lag ska ges ett uppdrag att tillhanda- hålla viss hälso- och sjukvårdsverksamhet vid de statliga hemmen för barn och unga. Där har vi även föreslagit att definitionen av social - tjänst i socialtjänstlagen ska ändras på så sätt att det ska framgå att myn- dighetens hälso- och sjukvårdsverksamhet inte utgör socialtjänst. Verksamheten bör dock inte heller i offentlighets- och sekretess- lagens mening utgöra socialtjänst. Vi föreslår därför att sådan verk- 102 Uppdrag att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälsodata (S 2024:A) del- redovisning 4, Hälsodata ska vara tillgänglig i hela vårdkedjan, s. 17. 103 Se prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag, s. 192. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1098 samhet ska undantas från tillämpningsområdet för 26 kap. 1 § offent- lighets- och sekretesslagen. I syfte att åstadkomma en enhetlig re - glering av den hälso- och sjukvårdsverksamhet som tillhandahålls av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård anser vi att även den hälso- och sjukvårdsverksamhet som myndigheten kommer att bedriva inom ramen för elevhälsans medicinska insatser inte heller ska anses vara socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Även den verksamheten skar därför undantas från tillämpnings- området för 26 kap. 1 § OSL. Uppgifter inom den hälso - och sjukvårdsverksamhet som till - handahålls vid de statliga hemmen för barn och unga inklusive insat- ser inom den medicinska elevhälsan kommer därmed fullt ut att omfattas av bestämmelserna i 25 kap. OSL, det vill säga hälso- och sjukvårdssekretessen. Det innebär att de kartlagda hindren mot att SiS, och i framtiden Myndigheten för statlig barn - och ungdoms- vård, ansluter sig till den nationella patientöversikten, undanröjs. 12.12.3 En utökad möjlighet för hälso- och sjukvården att lämna uppgifter till den statliga barn- och ungdomsvården – och motsvarande justering för socialtjänstens del Utredningens förslag Sekretess ska inte hindra att en uppgift om en enskild eller när- stående till denne lämnas från en myndighet inom hälso - och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nöd- vändig vård, behandling eller annat stöd och denne vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Sekretess ska inte heller hindra att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas från en myndighet inom social- tjänsten till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom hälso- och sjukvården, om det behövs för att ge den en - skilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1099 Skälen för våra förslag NPÖ löser inte alla problem … Vår kartläggning i avsnitt 12.7 har visat att hälso- och sjukvårdssekre- tessen enligt 25 kap. 1 § OSL inte i någon större utsträckning utgör ett hinder mot att hälso- och sjukvårdspersonalen vid SiS hämtar in relevanta uppgifter från andra vårdgivare. Orsaken till detta är att barn och unga, och i förekommande fall barns vårdnadshavare, i nästan samtliga fall samtycker till att uppgifter hämtas in från och delas med andra vårdgivare. Däremot är informationsinhämtningen både praktiskt svår och långsam, efte rsom myndigheten i dag av närmast lagtekniska skäl inte har möjlighet att ansluta till systemet med den nationella patientöversikten. I avsnitt 12.12.2 har vi dock föreslagit ändringar av definitionen av socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagen, som innebär att de kartlagda hindren mot en anslutning till den nationella patientöversikten undanröjs. Den nationella patientöversikten är dock samtyckesbaserad. Det finns också en möjlighet för enskilda att spärra uppgifter i den natio- nella patientöversikten, se 2 kap. 3 § SVOD. Som SiS har noterat i vår kartläggning kan det alltså finnas fall där relevanta uppgifter om ett barns eller en ungdoms behov av hälso- och sjukvård inte kom- mer att kunna hämtas in genom den nationella patientöversikten av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, även om myndig- heten ansluter till det systemet. Om samtycke då inte heller lämnas för att hälso- och sjukvårdspersonalen vid ett statligt hem för barn och unga hämtar in information från relevanta vårdgivare återstår att tillämpa sekretessbrytande bestämmelser. … och inte heller tillämpliga sekretessbrytande bestämmelser Som vi redogjort för i avsnitt 12.5.2 finns det i 25 kap. 12 § OSL en sekretessbrytande bestämmelse som anger att hälso- och sjukvårds- sekretessen inte hindrar att en uppgift om en enskild eller närstående till denne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1100 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösnings- medel, eller 3. vårdas med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns för socialtjänstens del i 26 kap. 9 § OSL. När de aktuella sekretessbrytande bestämmelserna först infördes i 1980 års sekretesslag angavs i förarbetena att det kunde ifrågasättas om de hinder som fanns när det gällde möjligheten till lämnande av uppgifter om barn, ungdomar och personer med missbruks- och be- roendeproblem stämde överens med de intentioner som låg bakom lagstiftningen på området. I förarbetena konstaterades att det fanns situationer då reglerna om sekretess mellan olika myndigheter på vårdområdet var till uppenbar nackdel för den enskilde från vård- och behandlingssynpunkt. De fall som lades till grund för den aktuella bestämmelsen var sedan barn som for illa och personer med miss - bruksproblem. Ett uppgiftslämnande kring dessa personer framstod enligt uttalanden i förarbetena många gånger som helt nödvändigt med hänsyn till den enskildes behov av stöd. Det ansågs vidare inte förenligt med principerna bakom vårdlagstiftningen att dessa perso- ner, som är särskilt utsatta i samhället, skulle kunna hamna i en situa- tion som medförde att de blev utan vård och behandling på grund av gällande sekretesslagstiftning.104 I samband med lagstiftning om införandet av en ny vårdform, öppen psykiatrisk tvångsvård respek- tive öppen rättspsykiatrisk vård anförde regeringen att motsvarande överväganden kunde göras för personer som ges psykiatrisk tvångs- vård eller rättspsykiatrisk vård. Bestämmelsen utvidgades därför till att även omfatta den som vårdas med stöd av de relevanta lagarna.105 Vi bedömer att de överväganden som har gjorts beträffande barn generellt, personer med missbruk och personer som vårdas inom den psykiatriska tvångsvården även är aktuella för de barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. 104 Se prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m., s. 11 och 12. 105 Se prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 134. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1101 Barn som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården om- fattas av den reglering som redan finns i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL. Unga i åldern mellan 18 och 20 år omfattas däremot inte, om de inte fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lös - ningsmedel. Av totalt 686 intagna barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården för året 2024 var 102 personer i åldern 18 år och äldre. 106 Det är alltså en förhållandevis stor grupp unga vuxna som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Som utgångspunkt är de lika utsatta och har samma behov av skydd och samma rätt till en god och trygg vård som de barn som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. När det gäller unga över 18 år kan alltså nuvarande sekretess - bestämmelser hindra nödvändigt informationsutbyte mellan den statliga barn- och ungdomsvården och hälso- och sjukvården i övrigt. Det är i de situationer där något samtycke till informationsutbytet inte har lämnats, eller där situationen är så brådskande att något sam- tycke inte hinner inhämtas, men där informationsutbytet behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd.107 En något utökad möjlighet att bryta hälso- och sjukvårdssekretessen En vägledande utgångspunkt för lagstiftningen på såväl hälso - och sjukvårdsområdet som socialtjänstens område är respekten för den enskildes självbestämmande och integritet. Tanken är att en enskild med förtroende ska kunna vända sig till sådana myndigheter för att få hjälp med sina problem i förvissningen om att de uppgifter som han eller hon lämnar inte sprids vidare.108 Som vi redogör närmre för i avsnitt 12.12.4 innebär det att informationsutbyte mellan hälso- och sjukvården ska utgå från den enskildes samtycke. Noggranna över- väganden behöver därför föregå nya sekretessbrytande bestämmel- ser som berör detta område. Först bör sägas att det i de allra flesta fall bör främja vården om den informationsdelning som sker mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården bygger på samtycke från den som berörs av insatsen. Samtidigt visar vår kartläggning i avsnitt 12.7.2 att ett väl fungerande 106 SiS i korthet 2024 En samling statistiska uppgifter om SIS, s. 6. 107 Prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m., s. 41 och prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 135. 108 Se prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 134. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1102 samarbete och samordning av vården av barnet eller den unge, mellan den statliga barn - och ungdomsvårdens hälso - och sjukvårdsverk- samhet och hälso- och sjukvården i övrigt, ofta är nödvändig för att vården ska vara framgångsrik, personcentrerad och patientssäker. Vi har också kunnat kartlägga situationer där ett uteblivet informations- utbyte kan få allvarliga konsekvenser för den som berörs. Till detta kommer att tvångsvårdslagstiftningen är en skyddslag- stiftning för barn och unga. Vid tvångsvård som ges inom den stat- liga barn- och ungdomsvården har staten också tagit på sig ett särskilt ansvar för den barnet eller den unge. Ett nära samarbete mellan myn- digheterna är många gånger nödvändigt för att barnet eller den unges samlade behov av vård och stöd ska kunna tillgodoses. När en ung person som fyllt 18 år vårdas vid ett statligt hem för barn och unga kan det därmed finnas ett något störr e – och legitimt – behov att dela information mellan berörda myndigheter än vad som annars är fallet vad gäller personer som inte längre är barn i lagens mening. Det kan exempelvis vara i samband med platsanvisning eller när den unge ankommer till ett statligt hem för barn och unga och hans eller hennes hälsotillstånd kräver så brådskande åtgärder att det inte finns tid att invänta ett samtycke. Det ligger även nära till hands att anta att den som vårdas med tvång inom den statliga barn- och ungdomsvården, i vart fall i ett inledande skede, i många fall inte vill att myndigheten ska få ta del av eller dela uppgifter om honom eller henne och därför inte lämnar sitt samtycke till informationsdelningen. Med det sagt får det dock fortfarande anses vara angeläget att möj- ligheten till ett informationsutbyte utan samtycke begränsas till situa- tioner där det finns ett påtagligt behov av att den över 18 år som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga ges vård, behandling eller annat stöd, och att det är nödvändigt att hans eller hennes in - ställning till informationsutbytet får stå tillbaka, precis som gäller för utbyte av uppgifter om barn med stöd av 25 kap. 12 § OSL i dag. Vi föreslår därför att tillämpningsområdet för den befintliga sek- retessbrytande bestämmelsen i 25 kap. 12 § OSL utvidgas på så sätt att den även ska omfatta personer som vårdas ett statligt hem för barn och unga. Motsvarande utökning ska även ske i den sekretessbryt- ande bestämmelsen i 26 kap. 9 § OSL. Det sakliga förändring som detta innebär är att de befintliga sekretessbrytande bestämmelserna även kommer att omfatta uppgifter om unga mellan 18 och 20 år som SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1103 vårdas vid ett statligt hem för barn och unga, i stället för att endast omfatta uppgifter om barn som i dag. Utgångspunkten vid tillämpningen av de utvidgade sekretess - brytande bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL bör därför precis som i dag vara att ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter utan samtycke av den uppgifterna rör enbart ska kunna komma i fråga när det behövs för att kunna ge den unge nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Det innebär att regeringens uttalan- den i befintliga förarbeten till de aktuella bestämmelserna även gäller för det utökade tillämpningsområde som vi föreslår. Vid bedömningen av om uppgifter om den unge ska hämtas in trots att han eller hon motsätter sig det, kan förväntas motsätta sig det, eller om samtycke inte hinner inhämtas ska den unges bästa beaktas vid bedömningen, i enlighet med lagstiftningen om tvångsvård av barn och unga. 12.12.4 Ett tydligt rättsligt stöd för informationsutbyte mellan självständiga verksamhetsgrenar Utredningens förslag Om det inte med hänsyn till planerade eller pågående insatser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl är olämpligt att en uppgift lämnas ut, ska hälso - och sjukvårdspersonal vid ett statligt hem för barn och unga vara skyldig att, i den utsträckning det behövs för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd, lämna uppgifter till personal vid samma hem som utför uppgifter inom socialtjänstgrenen av verksamheten. Personal som utför uppgifter inom socialtjänstverksamheten vid statliga hem för barn och unga ska, med samma begränsningar som anges ovan, ha motsvarande skyldighet att lämna uppgifter till hälso- och sjukvårdspersonalen vid samma hem. De uppgifter som ska få lämnas mellan de båda verksamhets- grenarna är uppgifter om barnet eller den unge eller närstående till honom eller henne som har betydelse för utförandet av vård, behandling eller annat stöd som kan ges vid det statliga hemmet för barn och unga enligt respektive verksamhetsreglering. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1104 Skälen för vårt förslag Några inledande anmärkningar I avsnitt 12.9.3 har vi konstaterat att hälso- och sjukvårdsverksam- heten och socialtjänstverksamheten vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att utgöra från varandra självständiga verksamhetsgrenar. Det innebär bland annat att sekretess kommer att gälla mellan de två olika personalkategorierna, trots att myndig- heten kommer att ha en skyldighet att arbeta för att social vård och hälso- och sjukvård vid statliga hem för barn och unga ges samman- hållet, utifrån barns och ungas behov och rättigheter (se avsnitt 7.4.2). Att detta riskerar att ge upphov till en viss komplexitet är uppenbart. Denna komplexitet är dock inte isolerat till den statliga barn- och ungdomsvården. Socialtjänstdatautredningen (S 2007:09) hade bland annat i upp- drag att se över hur behandlingen av personuppgifter inom social - tjänsten reglerades samt lämna de förslag till författningsändringar som utredaren ansåg behövliga för att åstadkomma en välfungerande och sammanhållen reglering av området. Socialtjänstdatautredningen konstaterade bland annat att det förelåg ett påtagligt ökat behov av informationsutbyte mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Utredningen ansåg att en grundläggande förutsättning för att sam- verkan skulle kunna fungera genom hela vårdkedjan var att den infor- mation som behövs för att planera den enskildes vård och omsorg fanns tillgänglig.109 Utredningen Rätt information i vård och omsorg (S 2011:13) identifierade ett antal faktorer av stor betydelse för att skapa mer ändamålsenlig och sammanhållen informationshantering inom hälso- och sjukvården. Dit hörde bland annat att de rättsliga förutsätt - ningarna för samverkan kring patienter skulle ligga i linje med de krav på samverkan som finns i lagstiftningen och de behov som finns hos patienten. Utredningen ansåg bland annat att den gällande lagstift- ningen var alltför organisationsorienterad och hade lett till negativa följder som inte varit avsedda när det gällde informationshantering i vård och omsorg. Utredningen förespråkade därför en informations- hantering med individen i centrum för att leva upp till personers behov och förväntningar.110 109 SOU 2009:32 Socialtjänsten Integritet – Effektivitet, s. 3 och 25. 110 SOU 2014:23 Rätt information på rätt plats i rätt tid, s. 283 och 284. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1105 Utredningen Styrning för en mer jämlik vård (S 2017:08) ansåg att en avgörande komponent för att nå målbilden en vård på lika villkor för hela befolkningen var att skapa ett fungerande informa- tionsutbyte om patienten. Särskilt viktig var enligt utredningen en sådan utveckling för de patienter som har de största behoven, som konsumerar mest vård och som ofta har behov av insatser från både region och kommun. Att olika vårdgivare behöver få del av varandras vårddokumentation för att kunna ge bästa möjliga vård hade enligt utredningen varit ett centralt tema under utredningens informations- inhämtning från yrkesverksamma.111 Socialstyrelsen har 2019 konstaterat att i både nationella studier och internationella jämförelser har samverkan och samordning iden- tifierats som områden där den svenska hälso- och sjukvården brister vad gäller viss samsjuklighet. Också samverkan mellan hälso - och sjukvården och socialtjänsten har enligt Socialstyrelsen pekats ut som ett viktigt utvecklingsområde för det svenska vård - och omsorgs- systemet. I det sammanhanget uppmärksammades också att det kan uppstå ett glapp när idén om individens integritet och självbestäm- mande hamnar i motsatsförhållande till en persons oförmåga att själv ta beslut som rör den egna hälsan.112 Regeringen har också helt nyligen uttalat, såvitt här är aktuellt, att ett välfungerande informationsutbyte mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten ofta är en grundläggande förutsättning för att den enskilde ska få ett personcentrerat och sammanhållet omhändertag- ande. I det sammanhanget bedömde regeringen att det därför finns anledning att överväga om inte skyddet av en enskild persons integ- ritet kan behöva vika till förmån för en god och samordnad hälso- och sjukvård och socialtjänst som kan tillgodose den enskildes behov.113 Dessa uttalanden, iakttagelser och bedömningar som gjorts under en lång tid, och olika sammanhang, har visserligen avsett socialtjäns- ten och hälso- och sjukvården generellt, eller andra sammanhang än den statliga barn- och ungdomsvården. De illustrerar dock spännings- fältet mellan sekretessbestämmelser som införts till skydd för en - skildas personliga integritet och de materiella och processuella be - stämmelser som ålägger myndigheter inom socialtjänsten respektive 111 SOU 2019:42 Digifysiskt vårdval – Tillgänglig primärvård baserad på behov och kontinuitet, s. 338. 112 Socialstyrelsen, Kartläggning av samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och beroendeproble- matik, s. 45 och 48. 113 Dir. 2026:42 En förbättrad psykiatrisk tvångslagstiftning, s. 12. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1106 hälso- och sjukvården ett ansvar för att tillgodose enskildas behov på dessa områden. De tydliggör också att båda verksamheterna ofta är i behov av uppgifter från den andra verksamheten i syfte att kunna erbjuda en god och säker vård och behandling. Inom ramen för verksamheten med särskilda ungdomshem, och i framtiden statliga hem för barn och unga, kan den komplexitet som andra utredningar identifierat sägas accentueras. Placerade barns och ungas ofta mycket omfattande behov av såväl social vård som hälso- och sjukvård (se avsnitt 10.2.2), sammantaget med att det allmänna övertagit ansvaret för barnet från barns vårdnadshavare, medför att socialtjänstverksamhet och hälso- och sjukvårdsverksamhet utgör viktiga komplement till varandra i den statliga barn- och ungdoms- vården. Syftet med vårt förslag om att den nya myndigheten ska ha ett uttalat hälso- och sjukvårdsuppdrag är att skapa förutsättningar för och stödja barnens och de ungas fysiska, psykiska och sociala hälsa och utveckling. I sitt arbete ska hälso- och sjukvårdsverksam- heten främja barnens och de ungas hälsa samt förebygga och identi- fiera ohälsa. Hälso- och sjukvårdsverksamheten ska arbeta med barns och ungas individuella behov, med barn och unga i grupp och på verksamhetsnivå med hemmens ledning och övriga personal för att ge dem ökad kunskap om hur de i sitt arbete kan uppmärksamma frågor om barns och ungas hälsa. En viktig del av det arbetet är att i nära anslutning till den sociala vården arbeta för att barnen och de unga ska kunna tillgodogöra sig den omvårdnad och behandling som ingår i vården. (se avsnitt 10.4.4). I avsnitt 12.9.4 har vi redogjort för vårt närmare kartläggning av behoven av att – när det finns legitima skäl för det – kunna utbyta uppgifter mellan de självständiga verksamhetsgrenarna, utan hinder av sekretess. Vad som anges i det avsnittet ska inte återges här, men det kan noteras att det där har bedömts vara en förutsättning för att kunna bedriva en integrerad och patientsäker vård att hälso- och sjuk- vårdspersonal och social behandlingspersonal kan samverka kring varje enskilt fall. Det motsvarar alltså det som noterats i andra sam- manhang, och av andra utredningar, om behovet av att kunna samverka. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1107 Räcker det inte med ett utökat sekretessgenombrott i offentlighets- och sekretesslagen? I avsnitt 12.12.3 har vi förslagit att de befintliga sekretessbrytande bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL utvidgas till att uttryckligen omfatta uppgifter om enskilda som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga. Det skulle kunna argumenteras att de behov vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.9.4 därmed också blir tillgodosedda. Den föreslagna utökningen av de sekretessbrytande bestämmel- serna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL är dock i sak begränsat till att avse personer mellan 18 och 20 år som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Den befintliga regleringen tillämpas alltså redan inom den statliga barn - och ungdomsvården i stor utsträck - ning när det gäller barn och personer med ett skadligt bruk, och komplexiteten som är förknippad med tillämpningen av den utgör en del av den redovisade problematiken. Som redan nämnts har vi föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha en skyldighet enligt sin instruktion att arbeta för att myndighetens sociala vård och hälso- och sjukvård vid statliga hem för barn och unga ges sammanhållet utifrån barns och ungas behov och rättigheter. På ett generellt plan gäller att om en myndighet ges ett ansvar eller en skyldighet att vidta vissa åtgärder, så behöver lagstiftaren också vara uppmärksam på att myndigheten har eller ges de befogenheter och det mandat som krävs för att upp- fylla ansvaret eller skyldigheten. Det framstår dock som svårt att förena skyldigheten för Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård att arbeta för att myndig - hetens sociala vård och hälso- och sjukvård vid statliga hem för barn och unga ges sammanhållet utifrån barns och ungas behov och rättig- heter med det förhållandet att vård- och behandlingspersonal inte kan utbyta de uppgifter som är relevanta för möjligheten att ge just en sammanhållen vård och behandling utan att tillämpa en sekretess- brytande reglering som uppfattas som både komplex och svårtilläm- pad. Våra förslag om en utökning av de sekretessbrytande bestäm - melserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL räcker alltså inte för att tillgodose de kartlagda behoven. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1108 En uppgiftsskyldighet … Uppgiftsskyldigheter skiljer sig från andra sekretessbrytande be - stämmelser genom att de inte finns i offentlighets - och sekretess- lagen, utan i annan författning. En uppgiftsskyldighet som regleras i lag eller förordning har en sekretessbrytande verkan enligt 10 kap. 28 § första stycket OSL. Uppgiftsskyldigheter i lag eller förordning bygger som utgångspunkt på överväganden kring vilket sekretess - skydd uppgiften har hos den utlämnande myndigheten och om den mottagande myndighetens behov generellt sett kan anses väga tyngre än det intresse som sekretessen skyddar. Bestämmelser om uppgifts- skyldighet mellan myndigheter är alltså ett sätt för lagstiftaren att reglera ett ofta förekommande informationsutbyte och att säker - ställa att den mottagande myndigheten ges tillgång till de uppgifter som behövs i dennas verksamhet. Om en myndighet enligt lag eller förordning är skyldig att lämna uppgifter till en annan myndighet bryts därför eventuell sekretess.114 En uppgift som träffas av en bestämmelse om uppgiftsskyldighet är alltså inte sekretessbelagd i förhållande till den mottagare som anges i bestämmelsen, under förutsättning att samtliga rekvisit som anges i bestämmelsen är uppfyllda. Uppgiftsskyldigheter kan dock även avse uppgifter som annars inte är sekretessbelagda. Det är alltså inte nödvändigt att en bestämmelse om uppgiftsskyldighet ursprungli- gen har utformats med tanke på att uppgifterna är sekretessbelagda.115 Som nämnts kan en uppgiftsskyldighet i stället primärt vara ett ut- tryck för lagstiftarens vilja att säkerställa att den mottagande myndig- heten ges tillgång till de uppgifter som behövs i dennas verksamhet. Vår bedömning är att det behöver just säkerställas att de olika verk- samhetsgrenarna inom den statliga barn- och ungdomsvården ges möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt utbyta uppgifter i syfte att ge placerade barn och en god, trygg och sammanhållen vård. För att kunna säkerställa att nödvändigt uppgiftsutbyte sker krävs både ett tydligt rättsligt stöd för uppgiftslämnandet, och att regleringen är tydligt handlingsdirigerande (se avsnitt 6.2.5). Det måste alltså genom regleringen ställas vissa krav på tillämparen att faktiskt lämna de upp- gifter som krävs för att utföra verksamheten utifrån barns och ungas 114 Jfr prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 322. 115 SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 134. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1109 individuella behov, oavsett om behoven rör socialtjänstinsatser eller hälso- och sjukvårdsåtgärder. Förutom att den bryter eventuell sekretess innebär en uppgifts - skyldighet även att den som har att tillämpa bestämmelsen ges en materiell uppgift som måste utföras. En uppgiftsskyldighet blir på så sätt en del av regleringen av den utlämnande aktörens verksam - hetsreglering. Till skillnad från en sekretessbrytande bestämmelse, som anger att uppgifter får lämnas ut under vissa förhållanden, är en uppgiftsskyldighet tydligt handlingsdirigerande. Den som har att tillämpa en uppgiftsskyldighet ska nämligen lämna uppgifter under de förutsättningar som anges i bestämmelsen. Då Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård föreslås ha en skyldighet att arbeta för att myndighetens sociala vård och hälso- och sjukvård vid statliga hem för barn och unga ges sammanhållet ut- ifrån barns och ungas behov och rättigheter framstår det som lämp- ligt att informationsutbytet mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndigheten regleras genom en uppgiftsskyldighet, varför vi föreslår en sådan. Det blir därmed en del i personalens uppdrag att, under de förutsättningar som anges i bestämmelsen, lämna uppgifter om placerade barn och unga till sina kollegor i den andra verksam- hetsgrenen. Uppgiftsskyldigheten bör därför också införas i den författning som i huvudsak kommer att reglera verksamheten, det vill säga det nya kapitlet i socialtjänstförordningen (se kapitel 8). På så sätt bör också vissa av de tillämpningsproblem som är förknippat med dagens reglering kunna undvikas. Det nyss sagda innebär dock inte att barnets eller den unges samtycke kan bortses från, vilket vi utvecklar nedan. … på eget initiativ Uppgiftsskyldigheter kan utformas på olika sätt, antingen som en skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter, eller en skyldig - het att efter begäran från den mottagande myndigheten lämna ut uppgifter. Som framgår av avsnitt 12.5.2 har såväl hälso- och sjukvårdsverk- samheten som socialtjänstverksamheten vid särskilda ungdomshem i dag en skyldighet att på eget initiativ underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringen om en person som är Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1110 eller har varit folkbokförd är oriktig eller ofullständig, om inte sär- skilda skäl talar mot det. Båda verksamhetsgrenarna har också en skyldighet att till Försäkringskassan på begäran lämna uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhål landen som är av betydelse för tillämpningen av socialförsäkringsbalken, om det inte finns synnerliga skäl mot att uppgiften lämnas ut. En uppgiftsskyldighet som inträder på begäran kan ofta moti - veras av integritetsskäl. Genom att skyldigheten att lämna uppgifter inträder först efter att mottagaren framställt en begäran begränsas mängden uppgifter till att endast avse de uppgifter som den mottag- ande aktören vet är relevanta för verksamheten vid den aktuella tid- punkten.116 Det har dock den nackdelen att sekretessgenombrottet och skyldigheten att lämna uppgifter inträder först efter en begäran. Om ingen begäran inkommer sker heller inget sekretessgenombrott, och inte heller uppstår någon skyldighet att lämna ut uppgifter. En uppgiftsskyldighet på begäran förutsätter också att den mot- tagande myndigheten har kännedom om att det finns uppgifter att begära ut. I situationer där det har ansetts särskilt angeläget att rele- vanta uppgifter lämnas till mottagaren, alldeles oavsett om mottag- aren vet om att uppgifterna finns eller inte, har lagstiftaren därför ofta infört en uppgiftsskyldighet på eget initiativ.117 Vi bedömer att det lämpligaste för informationsutbytet mellan den statliga barn- och ungdomsvårdens olika verksamhetsgrenar är att uppgiftsskyldigheten ska föreligga oavsett om en begäran har framställts av personal från den andra verksamhetsgrenen eller inte. Det måste nämligen anses vara mycket angeläget att ett informations- utbyte kommer till stånd, när det finns skäl för det, oavsett om en fråga först ställts från den mottagande verksamhetsgrenen eller inte. I sammanhanget bör också nämnas den begränsade möjligheten till gemensam vård- och behandlingsdokumentation och behandling av personuppgifter för de både verksamhetsgrenarna. De förfarande- regler som gäller för dokumentation för respektive verksamhetsgren kräver att enbart behörig personal ges tillgång till dokumentationen (se avsnitt 12.5.4). Eftersom personal från en annan verksam hets- gren därför som utgångspunkt inte bör ges behörighet att komma åt dokumentationen behöver det säkerställas på annat sätt att de upp- 116 Jfr t.ex. prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 94. 117 Se exempel i SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 140–145. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1111 gifter som är nödvändiga för att ge barn och unga god och säker vård och behandling kommer ansvarig personal till del. Även detta talar alltså för att uppgiftsskyldigheten ska gälla utan föregående begäran. När ska uppgiftsskyldigheten gälla och för vilka uppgifter? Har kan inledningsvis åter upprepas att d en vägledande utgångs - punkten för lagstiftningen på såväl hälso- och sjukvårdsområdet som socialtjänstens område är respekten för den enskildes självbestäm - mande och integritet. Som vi utvecklar i den avslutande delen av detta avsnitt kommer utgångspunkten även i fortsättningen vara att ut - byte mellan olika personalkategorier av uppgifter om ett barn eller en ung person sker med samtycke av den som berörs. En sådan ut- gångspunkt bör även vara förenligt med barnets eller den unges bästa och de grundläggande principerna för såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården. Det går dock inte att bortse från att en uppgiftsskyldighet bryter sekretess och därför gäller oavsett den enskildes eventuella samtycke. Mot den bakgrunden bör uppgiftsskyldigheten också vara avgränsad till vissa situationer, och framför allt inte möjliggöra urskillningslöst eller obefogat informationsutbyte mellan personal vid olika verk - samhetsgrenar vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Ledning i frågan om när uppgiftsskyldigheten ska inträda bör i detta avseende kunna hämtas från de befintliga bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL. Som nämnts ovan bryts sekretess enligt de nämnda bestämmelserna om det behövs för att ge den en- skilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Samma behovs- rekvisit ska därför gälla för den föreslagna uppgiftsskyldigheten mellan självständiga verksamhetsgrenar. Uppgiftsskyldigheten ska alltså inträda först om uppgifter behöver lämnas för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Det innebär att skyldigheten att lämna uppgifter inte kan använ- das som en ursäkt för att bryta sekretessen i situationer där det inte är påkallat ur ett vård- eller behandlingsperspektiv utifrån barnets eller den unges behov. Uppgiftsskyldigheten uppstår i stället genom, och utgår från, placerade barns och ungas behov av vård, behandling eller stöd i det enskilda fallet. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1112 För att ytterligare tydliggöra att uppgiftsskyldigheten inte med- ger något urskillningslöst utbyte av uppgifter föreslår vi även att det i bestämmelserna införs en begränsning av vilka uppgifter som kan utbytas med stöd av bestämmelsen. Det bör enbart vara de uppgifter om barnet eller den unge eller närstående till honom eller henne som har betydelse för utförandet av vård, behandling eller annat stöd som kan ges vid det statliga hemmet för barn och unga i enlighet med den aktuella verksamhetsregleringen. Uppgifter som saknar betydelse för de nämnda syftena får alltså inte utbytas med stöd av bestämmelsen. Det innebär att uppgiftsskyl- digheten är mer avgränsad än de sekretessbrytande bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen, det vill säga 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL. Rekvisiten för utlämnande med stöd av de bestäm- melserna avser nämligen inte vilka uppgifter som får bytas. Det kan i och förs sig argumenteras att om uppgifter bara får läm- nas om det behövs för ett särskilt syfte (att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd) så begränsar det också vilka uppgifter som får lämnas. Ur det perspektivet kan det framstå som en dubbelreglering att även reglera vilka uppgifter som får lämnas, dessutom utifrån samma förhållanden som anger när upp- giftsskyldigheten inträder. Då den föreslagna uppgiftsskyldighet ställer krav på egeninitierat utlämnande, och det alltså inte kommer att krävas en begäran för att skyldigheten ska inträda, anser vi dock att det är befogat att även tydliggöra vilka uppgifter som avses. Annars finns det enligt vår bedömning en risk att uppgiftsskyldigheten tas till intäkt för att det inte längre råder sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna, vilket inte är avsikten. Skälet till att vi bedömer att det finns en sådan risk är den höga graden av integrering mellan hälso- och sjukvårdsverk- samheten och socialtjänstverksamheten, där de olika verksamhets- grenarna finns i samma lokaler, arbetar tillsammans i team och kom- pletterar varandra. Så som verksamheten är och kommer att vara upplagd bör det alltså nästan undantagslöst finnas ett legitimt behov av samtal inom de tvärprofessionella teamen, vilket även uppmärk- sammats av JO, se avsnitt 12.9.2. Att även ange vilka uppgifter som kan bli aktuella att utbyta med stöd av bestämmelsen blir därmed både en integritetshöjande och en mer tydligt handlingsdirigerande åtgärd. Eftersom uppgifter kan komma att lämnas mot barnets eller den unges vilja med stöd av be- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1113 stämmelsen bör det här vara av särskilt stor vikt att tydliggöra vilka uppgifter skyldigheten omfattar. Vad som avses med uppgifter om barnet eller den unge behöver ingen närmare förklaring. Vilka uppgifter om närstående som kan ha betydelse för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd som kan bli aktuella inom den statliga barn- och ungdomsvården kan dock behöva kommenteras. I förarbetena till de sekretessbrytande bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL uppmärksammas att i vården av (barn och) ungdomar, missbrukare och personer som lider av en allvarlig psykisk störning behöver hälso- och sjukvården och socialtjänsten bedriva ett aktivt samarbete kring de personer som har behov av vård, behand- ling eller annat stöd från de båda huvudmännens sida. I förarbetena anges också att i det samarbetet kan uppgifter om såväl den enskilde själv som närstående till honom eller henne behöva lämnas mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Enligt förarbetena borde det dock endast undantagsvis uppstå behov att lämna ut uppgifter om närstående i dessa fall.118 Vi gör samma bedömning i detta avseende som regeringen tidi- gare gjort, det vill säga att uppgifter om närstående kan behöva ut- bytas i syfte att ge barn och unga nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Inom den statliga barn- och ungdomsvården kan dock behovet av att utbyta uppgifter som rör barnets eller den unges vård- nadshavare eller andra närstående förväntas vara något större än i andra sammanhang. I avsnitt 8.5.2 har vi nämligen föreslagit att den sociala vården vid statliga hem för barn och unga särskilt ska ge stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra negativa upplevel- ser samt ge stöd i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående. Det säger sig självt att uppgifter om barns och ungas närstående kan ha en mycket stor betydelse både för det stöd som erbjuds inom den sociala vården och det som er- bjuds av till exempel psykolog. Uppgifter om barns och ungas vård- nadshavare eller närstående kan också vara av betydelse för den somatiska hälso- och sjukvården vid de särskilda ungdomshemmen. 118 Prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m., s. 40 och prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 135. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1114 Skyldigheten att lämna uppgifter ska inte vara absolut Eftersom vi föreslagit att det ska införas en skyldighet att lämna upp- gifter mellan de olika självständiga verksamhetsgrenarna vid statliga hem för barn och unga bör regleringen även ge personalen en möj- lighet att inte iaktta skyldigheten. Det kan till exempel förekomma situationer där ett uppgiftslämnande uppenbart inte är till barnets eller den unges bästa, trots att ett utlämnande kan vara motiverat av skäl som anges i bestämmelsen. Om ett uppgiftslämnande vid en av- vägning mellan konsekvenserna för barnet eller den unge och intres- set av uppgiften lämnas inte framstår som lämpligt eller skäligt, bör det finnas utrymme för att avstå från att iaktta uppgiftsskyldigheten. Det kan till exempel vara om ett utlämnande riskerar att medföra otvetydigt negativa konsekvenser för barnet eller den unge, eller en person i hans eller hennes närhet. Det kan också upprepas att den materiella och processuella regler- ingen av hälso- och sjukvården genomgående bygger på respekten för patientens självbestämmande och integritet (se avsnitten 3.4.1 och 10.2.1). Också i de etiska regler och koder som gäller för professio- ner inom hälso- och sjukvården uttrycks respekten för patientens integritet och att vården av patienter står i det främsta rummet. Av sjuksköterskors etiska kod framgår till exempel att sjuksköterskor ska behandla personlig information konfidentiellt, vilket innebär att respektera patientens integritet och privatliv samt värna patientens intressen vid lagenlig inhämtning, användning, överföring, lagring och yppande av information.119 Vetskapen om att hälso- och sjukvårdspersonal har tystnadsplikt, även i förhållande till andra myndighetsaktörer, har ofta tillskrivits en betydelse för patienters vilja att söka vård och lämna förtroenden till exempel om sitt eget hälsotillstånd. Ur det perspektivet finns det självfallet en avsevärd risk med en uppgiftsskyldighet som inte medger några undantag. En sådan skulle kunna leda till att placerade barn och unga får minskat förtroende hälso- och sjukvårdspersonalen vid de statliga hemmen för barn och unga, trots att den personalkate- gorin kan utgöra en garant för att barnet eller den unge får adekvat hälso- och sjukvård under vårdtiden. Då hälso- och sjukvården är frivillig är det självfallet också svårt för sådan personal att utföra sina 119 International Council of Nurses etiska kod för sjuksköterskor, reviderad 2021, översatt till svenska 2022, tillgänglig: https://swenurse.se/download/18.7104a0bd1817fce0092f0132/ 1656659417909/A4%20ICN%20Etiska%20kod%20enkelsidor.pdf [2026-06-01]. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1115 uppgifter om placerade barn och unga, av skäl som har att göra med bristande förtroende, väljer att inte berätta om sina behov och sitt mående. Förtroendet har rent generellt även en stor betydelse för social- tjänstens arbete. Precis som hälso - och sjukvården bygger social - tjänsten på frivillighet och självbestämmande. Trots att det i det här aktuella fallet rör sig om tvångsvård ska följaktligen själva vården och behandlingen vid de statliga hemmen för barn och unga bygga på förtroende och samarbete med barnet eller den unge. Den sociala vården vid ett statligt hem för barn och unga ska dessutom särskilt skapa förutsättningar för att barn och unga ska kunna och vilja till- godogöra sig vården (se avsnitt 8.5.2). Samma risker med en undan- tagslös skyldighet att dela information som angetts ovan, gällande hälso- och sjukvården, bör alltså finnas även för den sociala vården. Syftet med uppgiftsskyldigheten är att säkerhetsställa att sådan information som är avgörande för att kunna ge barn och unga god och trygg vård vid de statliga hemmen för barn och unga tillgäng - liggörs för behandlande personal, oavsett vilken verksamhetsgren personalen tillhör. Den är delvis motiverad av att de olika verksam- hetsgrenarna är integrerade delar av en och samma verksamhet. Mot den bakgrunden framstår det inte som självklart att placerade barn och unga alltid uppfattar de olika personalkategorierna som skilda sekretessubjekt. Det är därför inte heller självklart att ett uppgifts- utbyte riskerar att ha en förtroendepåverkan. Av den enkät vi genom- fört framgår även att en klar majoritet (68 procent) av barn och unga som är placerade på ett särskilt ungdomshem anser att olika personal- kategorier vid SiS helt eller till viss del ska få dela information med varandra för att kunna hjälpa barnet eller den unge bättre, alternativt inte bryr sig om detta (se bilaga 5). Risken för förtroendeskada vid ett utbyte av uppgifter mellan personal som tillhör olika verksamhets- grenar bör därför inte överdrivas. Av den nyss nämnda enkäten framgår dock också att 24 procent av de tillfrågade barnen och unga inte anser att de olika personalkate- gorierna ska få dela uppgifter om honom eller henne. Vad gäller denna grupp skulle ett utbyte av uppgifter mellan olika verksamhetsgrenar i högre grad kunna ha en negativ inverkan på förtroendet. Här kan dock nämnas att företrädare för socialtjänsten i andra sammanhang har uppgett att det går att bygga eller återupprätta förtroende även om socialtjänsten delar information om e n enskild mot hans eller Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1116 hennes vilja. Avgörande blir då personalens bemötande, förmåga att bygga tillit och att det finns en tydlighet från socialtjänstens sida om vad som gäller och om vilket informationsutbyte som kan komma att ske. I det sammanhanget angavs även att om relationen mellan socialarbetaren och den enskilde kan byggas upp och den enskilde blir erbjuden korrekt hjälp och stöd, liksom korrekt information, har det stor påverkan på förtroendet. Det uppgavs även att skick - liga socialsekreterare kan få en bra relation även om socialtjänsten måste dela information, och personen därför upplever sig ha blivit ”skvallrad på”. De kan till exempel rikta in samtalet på frågan om hur socialtjänsten kan stödja personen i den fortsatta processen. 120 Motsvarande bör även i viss mån kunna gälla inom socialtjänstverk- samheten och hälso- och sjukvården vid de särskilda ungdomshem- men, och i framtiden de statliga hemmen för barn och unga. Oavsett det nyss sagda går dock inte risken för förtroendeskada att bortse från. Om barns och ungas förtroende för vård - och be- handlingspersonalen går förlorat får uppgiftsskyldigheten motsatt effekt till den avsedda och kan i stället leda till sämre vård och be - handling, minskad patientsäkerhet och sämre vård och skydd av barn och unga. Regleringen av informationsutbytet mellan de självständiga verksamhetsgrenarna inom Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård behöver därför medge undantag i dessa situationer, för att anses vara ändamålsenlig. En uppgift ska därför inte få lämnas med stöd av den föreslagna bestämmelsen om det med hänsyn till planerade eller pågående in- satser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl är olämp- ligt att en uppgift lämnas ut. Det innebär att bedömningen av om en uppgift ska lämnas till en annan personal måste föregås av över - väganden bland annat av om ett utlämnande är till barnets eller den unges bästa, om negativa konsekvenser kan uppstå för barnet eller den unge som en följd av utlämnande eller om ett utlämnande riske- rar att skada barnets eller den unges förtroende för den del av verk- samheten som uppgifter övervägs att lämnas från. 120 SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter. Behov och föreslagna föränd- ringar, s. 364. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1117 Tillämpningsproblem? Om en sådan bedömning som redovisas ovan leder till slutsatsen att uppgifter inte bör lämnas med stöd av uppgiftsskyldigheten återstår att pröva om ett utlämnande kan ske med stöd av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (se avsnitten 12.3.2, 12.5.2 och 12.12.3). Den föreslagna uppgiftsskyldigheten ger alltså personalen dels som utgångspunkt en skyldighet att under vissa förutsättningar lämna uppgifter till sina kollegor i en annan verksamhetsgren, dels ett för- hållandevis stort utrymme att avstå från att lämna uppgifter, till exempel om barnet eller en unge starkt motsätter sig det. Den kan också komma att leda till att man ändå får tillämpa de sekretess - brytande bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen. Under arbetet med vårt uppdrag i denna del har det ifrågasatts om den föreslagna bestämmelsen inte kommer att bli mycket svår för personalen att tillämpa, och att den i praktiken kräver överväganden som kan bli minst lika komplicerade som de som krävs enligt de sekre- tessbrytande bestämmelser som tillämpas i dag. Att uppgiftsskyldig- heten dessutom kan resultera i att de befintliga bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen ändå måste tillämpas, som inte om- fattar några krav på en intresseavvägning och därför kan uppfattas vara mer tillåtande än den förslagna uppgiftsskyldigheten, har också lyfts i detta sammanhang. Ur det perspektivet kan man fråga sig hur de olika sekretessbrytande bestämmelserna egentligen kommer att förhålla sig till varandra i den praktiska tillämpningen och om det finns något egentligt syfte med att föreslå en uppgiftsskyldighet om den ändå kan leda till att de sekretessbrytande bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL behöver tillämpas. Vår bedömning är dock att bestämmelserna måste förstås utifrån sina olika syften och att de därför snarast bör anses komplettera var- andra. Uppgiftsskyldigheten tydliggör att utgångspunkten i verksam- heten med statliga hem för barn och unga är att viktig information rörande vården eller behandlingen som för barnets eller den unges bästa behöver delas mellan olika yrkeskategorier också ska delas, exempelvis på överlämningsmöten. Bestämmelsen om uppgiftsskyl- dighet tydliggör alltså framför allt personalens ansvar för att nödvän- dig informationsöverföring kommer till stånd, och ger samtidigt ett tydligt rättsligt stöd för uppgiftslämnandet. Ett uppgiftslämnande Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1118 med stöd av bestämmelsen behöver dock inte ske utan barnet eller den unges samtycke, vilket vi utvecklar nedan. I motsats till detta utgår bestämmelserna i offentlighets - och sekretesslagen, som är generellt tillämpliga, från en situation där det är klarlagt att den som uppgifterna rör, eller som annars förfogar över sekretessen, inte samtycker eller inte kan förväntas samtycka till utlämnandet, eller där ett samtycke inte hinner inhämtas. Det rör sig inte heller om en skyldighet att lämna de uppgifter som kan behövas för att ge en enskild nödvändig vård och behandling, utan om en möjlighet. Enligt förarbetena ska tillämpningen av bestäm - melserna dessutom präglas av restriktivitet.121 Det är vidare uppenbart i förarbetena att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen utformats med tanke på förhållandet mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården i allmänhet. Det vill säga att verksamheterna bedrivs av två helt olika myndigheter och inte i tvärprofessionella team inom en och samma myndighet, som i den statliga barn - och ungdoms- vården. Vad gäller den intresseavvägning som föreskrivs i den föreslagna uppgiftsskyldigheten kan konstateras att all reglering som kräver överväganden i det enskilda fallet självfallet ställer höga krav på den som har att tillämpa bestämmelsen. Att den föreslagna uppgiftsskyl- digheten dessutom är konstruerad på ett sådant sätt att den ändå kan leda till att de sekretessbrytande bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen kan komma att tillämpas kan självfallet uppfattas göra tillämpningen än mer komplex. Vår bedömning är emellertid att de överväganden som bestäm - melsen kräver är sådana som bör falla sig naturliga att göra i en verk- samhet som ska utgå från barns och ungas individuella behov, och där hänsyn därför måste tas till en mängd olika faktorer. Exempelvis kommer personal behöva diskutera syftet med informationsutbytet mellan olika personalkategorier med barnet eller den unge, efter - fråga hans eller hennes inställning till detta och slutligen förklara i vilka situationer personalen måste dela information, alldeles oavsett barnets eller den unges inställning. Samma förhållningssätt till barn och unga bör prägla en stor del av arbetet vid de särskilda ungdoms- hemmen i dag, och kommer prägla de statliga hemmen för barn och unga i framtiden. 121 Prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m., s. 41 och prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 135. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1119 Sådana särskilda överväganden vad gäller sekretessgenombrott som krävs enligt bestämmelsen kan inte heller vara främmande i verk- samheten i dag, eftersom de motsvarar vad som krävs enligt vissa andra sekretessbrytande bestämmelser som är tillämpliga både för socialtjänsten och hälso - och sjukvården (se avsnitten 12.3.2 och 12.5.2). I förberedelserna inför ett införande av uppgiftsskyldigheten bör det också finnas möjligheter att inom myndigheten utarbeta interna styrande och stödjande dokument, som riktli njer, check- listor eller annat stöd, för de personalkategorier som kan komma att tillämpa den, vilket bör kunna underlätta tillämpningen. Placerade barns och ungas samtycke, självbestämmande och delaktighet I förarbetena till den sekretessbrytande bestämmelsen i 25 kap. 12 § OSL uttalades att all vård och behandling måste utgå från ett väl ut- vecklat samarbete med patienten själv och, i förekommande fall, hans eller hennes anhöriga. Det uttalades vidare ankomma såväl på hälso- och sjukvården som socialtjänsten att först och främst prata med patienten och efterfråga hans eller hennes inställning till att ett upp- giftslämnande sker. Om den enskilde motsätter sig ett uppgiftsläm- nande är naturligtvis utgångspunkten att den enskildes vilja ska re- spekteras.122 När en myndighet inom hälso- och sjukvård eller socialtjänst har en skyldighet att lämna uppgifter om enskild till en annan myndig- het – oavsett den enskildes inställning till utlämnandet – utmanas självfallet den princip som ges uttryck för ovan. Trots detta har det vid ett flertal tillfällen införts bestämmelser som innebär att myndig- heter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten har sådana upp- giftsskyldigheter, antingen efter en begäran från mottagaren eller på eget initiativ, se avsnitt 12.5.2. När det införts sekretessbrytande be- stämmelser inom hälso- och sjukvården, som gäller oaktat den enskil- des inställning till informationslämnandet, bör bedömningen ha gjorts att det intresse som föranlett bestämmelsen väger tyngre än enskildas rätt och intresse av att förfoga över sekretessen (se avsnitt 12.3.2). Samma bedömning bör också göra sig gällande inom verksamheten med statliga hem för barn och unga. Vi bedömer alltså att intresset 122 Se prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 134. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1120 av att tydliggöra och reglera de olika personalkategoriernas yrkes - mässiga ansvar för att ge en sammanhållen vård och omsorg väger tyngre än barns och ungas, och i förkommande fall barns vårdnads- havares, rätt att helt förfoga över när sekretess ska ställa upp hinder mot uppgiftslämnande mellan de olika verksamhetsgrenarna. Annor- lunda uttryckt ska inte vare sig hälso- och sjukvårdspersonalen eller socialtjänstpersonalen inom den statliga barn- och ungdomsvården, i andra fall än som avser faktiska vård- eller behandlingsinsatser, vara helt beroende av samtycke för att utföra sitt arbete i en del som avser att vård och behandling ska ges sammanhållet, säkert och utifrån barnets eller den unges individuella behov. En avgränsad uppgifts- skyldighet, med möjlighet att avstå från att lämna uppgifter om det är befogat, är därför motiverad i verksamheten. Som vi nämnt tidigare är dock uppgiftsskyldigheter inte alltid införda i syfte att de ska bryta sekretess, utan för att säkerställa att nödvändig information lämnas mellan olika aktörer. Sådan infor - mation kan vara sekretessbelagd, men behöver inte vara det. Vi har tidigare även understrukit att en uppgiftsskyldighet också är ett sätt att tydliggöra och reglera uppdraget i verksamheten. Det innebär att uppgiftsskyldigheten som vi föreslår inte bör uppfattas stå i mot - sats till utgångspunkten att samtycke till informationsdelningen mellan de olika personalkategorierna ska efterfrågas. Att det finns en uppgiftsskyldighet som personalen inom båda verksamhetsgrenar har att rätta sig efter innebär alltså inte att samtycke inte behöver efterfrågas, eller att barnet eller den unge inte ska involveras i frågan om informationsutbytet. Det mest efterstävandsvärda bör självfallet vara att sekretessen efterges av den uppgifterna rör, för sådant uppgiftslämnande som är nödvändigt för att han eller hon ska få så god, säker och samman- hållen vård och behandling som möjligt. Utifrån svaren på den en- kät vi genomfört, där 68 procent av de tillfrågade barnen och unga inte motsatte sig att olika personalkategorier i vart fall till viss del ska få utbyta uppgifter i syfte att bättre hjälpa honom eller henne, bör samtycke oftast kunna lämnas (se bilaga 5). I våra kontakter med SiS har vi dock kunnat se att samtycke upp- fattas behöva hämtas in för varje enskilt uppgiftslämnande mellan personalkategorierna. Enligt vår bedömning är det emellertid rimligt att ett samtycke i den här situationen, det vill säga under pågående vård vid ett statligt hem för barn och unga, kan avse kontakter i ett SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1121 visst ärende eller mellan personal och andra verksamma på ett stat- liga hem för barn och unga inom olika verksamhetsgrenar under hela vårdtiden vid ett sådant hem. Något nytt samtycke behöver alltså inte lämnas för varje specifikt utbyte. Hur inhämtandet av ett sam- tycke närmare ska gå till – och om det trots allt ska ske med vissa mellanrum och avstämningar – bör lämpligen kommas överens om tillsammans med barnet eller den unge själv. När ett sådant samtycke har lämnats är de uppgifter som sam - tycket omfattar, i de situationer som samtycket omfattar, inte längre sekretessbelagda. Det innebär att någon sekretessbrytande bestäm- melse om uppgiftsskyldighet inte behövs för att informationsutbytet ska vara lagligt. Ett samtycke till informationsutbyte mellan olika personalkategorier kan självfallet också omfatta fler situationer och andra uppgifter än de som anges i den särskilt reglerade uppgifts - skyldigheten vi föreslår. När ett samtycke har inhämtats får dock den föreslagna uppgifts- skyldigheten den huvudsakliga avsedda betydelsen, genom att den lägger ett tydligt ansvar på respektive personalkategori att till den andra personalkategorin lämna de uppgifter som krävs för att ge barn och unga en god och sammanhållen vård. 12.12.5 En ny lag om personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården Våra förslag Personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdoms- vården ska regleras i en ny lag, lagen om behandling av person - uppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Syftet med lagen ska vara att ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras per- sonliga integritet kränks vid sådan behandling. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1122 Skälen för våra förslag Befintlig reglering är inte anpassad efter den rättsliga och tekniska utvecklingen Som vi redogjort för i avsnitt 12.5.3 kom SiS dataskyddsreglering till i samband med att personuppgiftslagen skulle börja tillämpas fullt ut. Bestämmelserna är i huvudsak utformade i syfte att komplettera personuppgiftslagen, som upphävdes 2018, och är i allt väsentligt de- samma som när regleringen först infördes. När dataskyddsförordningen började tillämpas 2018 ersatte den 1995 års dataskyddsdirektiv, som på generell nivå hade genomförts i svensk rätt genom personuppgiftslagen, och dåvarande Datainspek- tionens föreskrifter. Dataskyddsförordningen innebär i många av - seenden en förändring i förhållande till personuppgiftslagen och 1995 års dataskyddsdirektiv. Förordningen ställer framför allt högre krav på personuppgiftsansvariga myndigheter än tidigare och utgör en mer omfattande dataskyddsreglering än 1995 års d irektiv och personuppgiftslagen gjorde (se avsnitt 12.4.1). Till skillnad från 1995 års dataskyddsdirektiv är förordningen, liksom alla andra EU- förordningar, direkt tillämplig som svensk lag. Dataskyddsförordningen innebär att det i dag finns begränsningar av SiS och alla andra myndigheters rättsliga möjligheter att behandla personuppgifter som inte förelåg innan förordningen började tilläm- pas. I dag finns det också genom förordningen högre krav på att SiS ska vidta ett flertal olika åtgärder för att kunna säkerställa bland annat lämplig säkerhet för de personuppgifter som får behandlas. Betydel- sen av sektorsspecifik, kompletterande dataskyddsreglering för att upprätthålla ett adekvat integritetsskydd kan därför sägas ha minskat sedan 2018.123 Det finns dessutom en risk att den kompletterande dataskydds- regleringen, om den framstår som alltför ”självbärande” uppfattas ersätta dataskyddsförordningen i den verksamhet inom vilken den ska tillämpas. Sektorsspecifika regler kan dock inte åsidosätta data- skyddsförordningen och en prövning av om en behandling av person- uppgifter är tillåten eller inte ska primärt ske utifrån förordningens bestämmelser. Den kompletterande regleringen får alltså inte vara utformad på ett sådant sätt att den uppfattas utgöra det primära regel- 123 Jfr SOU 2023:100 Framtidens dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 327. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1123 verket på området för behandling av personuppgifter och inte som lagstiftning som endast reglerar eller förtydligar enstaka frågor, vilket den är.124 I dag är digital informationshantering vidare inte längre en avgrän- sad del av SiS verksamhet som utförs åtskild från verksamheten i övrigt, som var fallet när den befintliga kompletterande dataskydds- regleringen infördes. Nu är digital informationshantering i stället helt integrerad i myndighetens verksamhet och det går inte att sär- skilja den digitala informationshanteringen från verksamheten i sig. De särskilda ungdomshemmen har inte heller längre egna servrar, vilket regleringen utgår från, utan all informationshantering admi- nistreras på central nivå. Även om det gjordes vissa anpassningar i den kompletterande dataskyddsregleringen i samband med att dataskyddsförordningen skulle börja tillämpas har någon större översyn av bestämmelserna i lagen inte genomförts sedan den infördes. Regleringen är därmed inte anpassad efter den rättsliga och tekniska utvecklingen. Detta förhållande bör kunna förklara att regleringen i flera fall uppfattas medföra tillämpningssvårigheter och att den sätter upp hinder mot personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksam- heten med de särskilda ungdomshemmen, och (se avsnitt 12.10.3). Det som nyss sagts talar med styrka för att införa ny, myndighets- specifik kompletterande dataskyddsreglering i samband med inrät - tandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Regeringsformen och normgivningsmakten – frågan om normgivningsnivå Grundlagens regler om hur normgivningsmakten är fördelad mellan riksdagen och regeringen finns i huvudsak i 8 kap. RF. Föreskrifter meddelas av riksdagen genom lag och av regeringen genom förord- ning. Föreskrifter ska meddelas genom lag bland annat om de avser skyldigheter för enskilda eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden (se 8 kap. 2 § första stycket 2 RF). Kravet på att sådana föreskrifter ska ha lagform är dock inte undantagslöst. Riksdagen kan med vissa begränsningar som inte är aktuella här be- myndiga regeringen att meddela föreskrifterna (se 8 kap. 3 § RF). 124 Jfr prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 60. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1124 Regeringen får i övrigt meddela bland annat sådana föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen (se 8 kap. 7 § RF). Denna föreskriftsrätt brukar kallas för regeringens restkompetens. Att det allmänna behandlar personuppgifter om enskilda anses inte innebära någon skyldighet för den enskilde eller något ingrepp i enskildas personliga förhållanden i den mening som avses i reger- ingsformen. Bestämmelser om personuppgiftsbehandling som utförs av statliga myndigheter under regeringen har därmed i princip ansetts kunna beslutas av regeringen med stöd av dess restkompetens.125 Konstitutionsutskottet har dock framhållit att det bör vara en målsättning att föreskrifter rörande myndighetsregister som inne- håller ett stort antal registrerade och har ett särskilt känsligt inne- håll ska meddelas genom lag, vilket regeringen också instämt i. 126 Uttalandena har med åren kommit att tillämpas på såväl regleringen av regelrätta register som myndigheters behandling av person upp- gifter i stort. Regeringen har dessutom nyligen, i frågan om person- uppgiftsbehandling i ett socialdataregister, uttalat det skapas tyd - ligare förutsättningar för att behandlingen inte blir mer ingripande än vad som är nödvändigt genom att i lag balansera det integritets- intrång som personuppgiftsbehandlingen innebär. I det samman - hanget bedömde regeringen även att det, genom en tydlig lagreglering, också skapas bättre förutsättningar för att få allmänhetens förtroende för behandlingen av personuppgifter.127 Sedan 2011 gäller vidare ett utökat grundlagsskydd för den per- sonliga integriteten enligt 2 kap. 6 § andra stycket RF. Där anges att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållan- den. Enligt 2 kap. 20 § RF får skyddet begränsas genom lag under de förutsättningar som anges i 2 kap. 21 § RF (se avsnitt 12.2.1). I av- snitt 12.12.21 föreslår vi att Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård ska få föra ett säkerhetsregister. I avsnitt 12.12.22 gör vi också bedömningen att behandlingen i av personuppgifter i säker - hetsregistret kommer omfattas av skyddet mot betydande intrång i den personliga integriteten. Det finns därmed ett krav på att den regleringen införs i lag. Den nya myndighetsspecifika kompletter- 125 Se prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 26. 126 Se t.ex. prop. 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB, s. 58 och prop. 1997/98:44 Personuppgiftslag, s. 41. 127 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 29. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1125 ande dataskyddsregleringen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör därför införas i en ny lag. Lagens namn Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kan komma att få uppgifter och uppdrag utöver att ansvara för den statliga barn- och ungdomsvård som bedrivs på de statliga hemmen för barn och unga. Ett exempel är det pågående lagstiftningsinitiativet om att SiS ska ansvara för verkställigheten av elektronisk övervakning av barn och unga med anledning av en av socialnämnden beslutad särskild före- skrift om en skyldighet för barn och unga att mellan vissa tider uppe- hålla sig i bostaden eller annan anvisad plats som kan likställas med bostad.128 Personuppgiftsbehandling som föranleds av sådana tillkommande uppgifter bör kunna regleras i den nya lagen, genom att lagen tillämp- ningsområde utökas (se avsnitt 12.12.7) och att de eventuella nya bestämmelser som krävs för ett adekvat integritetsskydd i den till- kommande verksamheten införs i lagen, eller den tillhörande för- ordningen (se avsnitt 12.12.6). Namnet på den nya lagen bör därför inte begränsas till att enbart avse personuppgiftsbehandling inom verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det framstår i stället som lämpligt att lagens namn anknyter till den nya myndighetens namn. Vi föreslår därför att lagen ska benämnas lagen om behandling av personuppgifter vid Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård. Lagens syfte Dataskyddsförordningen utgör i dag den primära generella rätts- källan avseende personuppgiftsbehandling inom EU. I artikel 1.1 framgår förordningens syfte, vilket är tvådelat. Artikeln föreskriver att i förordningen fastställs bestämmelser om skydd för fysiska per- soner med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det fria flödet av personuppgifter. Dataskyddsförordningen syftar alltså 128 Se utkastet till lagrådsremiss den 24 februari 2026, Elektronisk övervakning – ett verktyg för socialtjänsten till skydd för barn och unga. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1126 både till att ge ett integritetsskydd åt enskilda och till att person - uppgifter ska kunna behandlas (det fria flödet). Det är relativt vanligt förekommande att en bestämmelse om lagens syfte förs in i kompletterande dataskyddsreglering som in- förts efter att dataskyddsförordningen började tillämpas. Syftes - bestämmelser finns till exempel i 1 § beskattningsdatalagen (2026:125) och 1 kap. 1 § vägtrafikdatalagen (2019:369). I andra fall har lagstif- taren dock valt att inte införa bestämmelser om en lags syfte, det gäller till exempel lagen (2020:421) om Rättsmedicinalverkets behand- ling av personuppgifter och lagen (2023:457) om behandling av per- sonuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten. Syftesbestämmelser saknar visserligen ett materiellt innehåll, men kan enligt vår mening ändå fylla en viktig funktion, eftersom de ger vägledning angående hur bestämmelserna i en författning ska tolkas. När det gäller just sektorspecifik dataskyddsreglering är syftet dess- utom i regel tvådelat, på samma sätt som för dataskyddsförordningen. Vid utformningen av regleringen måste därför en väl avvägd balans hittas mellan å ena sidan enskildas rätt till skydd av personuppgifter och å andra sidan samhällets rättmätiga krav på att berörda myndig- heters verksamheter kan bedrivas på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt.129 Den nya lag som vi föreslår syftar till att möjliggöra en ändamåls- enlig personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, det vill säga att säkerställa att myndigheten har de rätts- liga förutsättningarna för att kunna utföra nödvändig personuppgifts- behandling inom ramen för sin verksamhet. De nya lagen syftar dock även till att skydda främst barn och unga men även andra fysiska per- soner mot att deras personliga integritet kränks vid myn dighetens behandling av personuppgifter. För att klargöra lagens två delade syfte anser vi att den nya lagen ska innehålla en syftesbestämmelse. Lagens syfte ska vara att ge Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamåls- enligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integ- ritet kränks vid sådan behandling. 129 Jfr prop. 2015/16:65 Utlänningsdatalag, s. 38 och prop. 2018/19:33 Behandling av person- uppgifter samt registrering och användning av fordon på vägtrafikområdet, s. 62. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1127 12.12.6 Den nya lagen ska kompletteras av en förordning Utredningens förslag Den nya lagen ska kompletteras av en förordning, förordningen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. I lagen ska tas in en upplysningsbestämmelse om regeringens möjlighet att meddela föreskrifter i förordningen. Skälen för våra förslag Lagen ska kompletteras av en förordning Som framgår av avsnitt 12.5.3 finns allmänna bestämmelser om per- sonuppgiftsbehandling inom socialtjänsten i dag i lag, medan den myndighetsspecifika regleringen för SiS ligger på förordningsnivå. Vårt förslag om en ny myndighetsspecifik dataskyddslag för Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård innebär att bestämmel- ser som i många avseenden motsvarar vad som gäller enligt förord- ningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten införs i den nya lagen. Det är dock enligt vår bedömning inte nödvändigt eller befogat att i den nya lagen reglera alla skyddsåtgärder som kan vara moti - verade i syfte att säkerställa ett adekvat integritetsskydd i verksam- heten med statliga hem för barn och unga. Det rör till exempel när- mare föreskrifter om krav på integritetshöjande rutiner vid den nya myndigheten och viss dokumentation (se avsnitten 12.12.17 och 12.12.26). Sådana bestämmelser kan dessutom behöva kompletteras eller ändras i högre grad än andra, beroende på om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ges tillkommande uppdrag som kräver utökad reglering i detta avseende. Sådana kompletterande bestämmelser till lagen bör alltså införas på förordningsnivå. De regler som föreskrivs i förordning får inte utgöra ytterligare in- trång i den personliga integriteten utöver vad som följer av föreslagna regler i lag, och inte heller kräva lagform i övrigt enligt de all mänt gällande reglerna om normgivning i 8 kap. RF (se avsnitten 12.12.6 och 12.12.22). Det som bör regleras i den nya förordningen är följ- aktligen sådant som omfattas av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § RF, i vart fall såvitt är aktuellt inom ramen för vårt upp- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1128 drag. I huvudsak rör det sig alltså om skyddsåtgärder för enskilda som inte ger myndigheten större möjligheter att behandla person- uppgifter än vad som följer av lagen och den allmänna dataskydds- regleringen. Vilka be stämmelser som i sak föreslås regleras i för - ordningen redogörs för nedan. Det bör dock sägas att det inte kan uteslutas att det i framtiden blir aktuellt att meddela föreskrifter på förordningsnivå på någon annan grund än 8 kap. 7 § RF. En kombination av lag och kompletterande föreskrifter på för- ordningsnivå säkerställer å ena sidan skyddet för den personliga integriteten, å andra sidan ges Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård en mer flexibel reglering om personuppgiftsbehand- ling i verksamheten med statliga hem för barn och unga – och even- tuell tillkommande verksamhet – som enklare går att anpassa till nya behov. Det innebär att de grundläggande och skyddande reglerna i lag är långsiktiga och stabila och sätter ett slags tak eller yttre gräns för vilken behandling som kan tillåtas i verksamheten, medan den mer detaljerade och preciserade regleringen i förordning, som i större utsträckning utgör för myndigheten begränsande skyddsåtgärder, snabbare kan justeras för att exempelvis möta förändrade behov vid tillkommande uppdrag. Även om också förordningsändringar kräver noggranna överväganden undviks på så vis att riks dagen måste ta ställning till varje tillkommande skyddsåtgärd eller annan föreskrift som kan vara påkallad i syfte att upprätthålla ett adekvat integritets- skydd, vilket varken kan anses effektivt eller ändamålsenligt. Det ska upplysas om regeringens restkompetens i lagen Inget hindrar riksdagen från att lagstifta på området för regeringens restkompetens, vilket framgår av 8 kap. 8 § RF. Så är till exempel ofta fallet vad gäller sektorsspecifik dataskyddsreglering. I vissa situationer då riksdagen lagstiftar inom området för reger- ingens restkompetens kan det därför vara motiverat att ha en upplys- ningsbestämmelse om regeringens möjlighet att meddela föreskrifter. Syfte med en sådan bestämmelse är att tydliggöra att regeringen behåller en del av sin rätt att meddela föreskrifter. Genom sådana bestämmelser dras alltså en gräns för riksdagens övertagande av regeringens behörighet. I vissa fall kan en upplysningsbestämmelse SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1129 också sägas ha en materiell funktion, eftersom regeringen utan en sådan bestämmelse kan vara förhindrad att med stöd av restkompe- tensen meddela föreskrifter på det ”upplyfta” området. Genom be- stämmelsens avgränsning tydliggörs alltså i vilken regeringen kan använda sig av restkompetensen på området (se Högsta förvaltnings- domstolens avgörande HFD 2023 ref. 2). Vi anser därför att det i den nya lagen om personuppgiftsbehand- ling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör finnas en bestämmelse som upplyser om att regeringen kan meddela före- skrifter på området. Vad bestämmelsen närmare ska ange framgår som redan nämnts av respektive avsnitt. Vid tillkommande uppdrag för myndigheten, eller om det av annan anledning uppstår behov av en förändring, får det göras överväganden om upplysningsbestäm- melsen bör omfatta fler förhållanden än de som nu föreslås. 12.12.7 Den nya lagens tillämpningsområde Utredningens förslag Lagen ska gälla vid behandling av personuppgifter i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga. Lagen ska endast gälla om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register. Med myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga ska avses 1. platsanvisning och placeringar, 2. vård och behandling, 3. skola och undervisning, 4. särskilda befogenheter och andra åtgärder som vidtas för att upprätthålla ordning och säkerhet, 5. brottsförebyggande åtgärder, 6. uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring, och Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1130 7. annan liknande uppgift som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utföra i verksamheten med de statliga hem- men för barn och unga. Utredningens bedömning Lagen bör inte omfatta behandling av personuppgifter i admini- strativ verksamhet. Skälen för våra förslag och vår bedömning Lagen ska gälla vid behandling av personuppgifter Av såväl 1 § SoLPuL som 1 § SoLPuF framgår att den befintliga re- gleringen för SiS gäller vid behandling av personuppgifter. Definitio- nen av personuppgifter framgår av artikel 4.1 i dataskydds förord- ningen och definitionen av behandling artikel 4.2, vilket vi redogör för närmare i avsnitt 12.4.1. Begreppen personuppgifter och behand- ling omfattar sammanfattningsvis en mängd olika slags uppgifter och flera olika former av hantering av dessa uppgifter. Av defini tionen av begreppet personuppgifter samt av skäl 14 och 27 till dataskydds- förordningen följer dock att behandling av uppgifter som rör avlidna eller juridiska personer inte omfattas av lagens bestämmelser. Något skäl att utöka den nya lagens tillämpningsområde i förhållande till den reglering SiS i dag har att tillämpa har inte framkommit. Vi före slår därför att den nya lagen ska gälla vid behandling av personuppgifter. ”Register” eller ”strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier”? Som framgår i avsnitt 12.5.3 ska lagen och förordningen om behand- ling av personuppgifter inom socialtjänsten tillämpas om behand - lingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt ett eller flera särskilda kriterier. Personuppgiftslagen, som de nyss nämnda författningarna utformats för att komplettera, omfattade behandling SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1131 av personuppgifter som var helt eller delvis automatiserad. Lagen om- fattade även annan behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingick i eller var avsedda att ingå i en strukturerad samling av person- uppgifter som var tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, se 5 § PUL. I förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten anförde regeringen att även speciallagstiftningen skulle ha samma tillämpningsområde som per- sonuppgiftslagen.130 I dag är det dock dataskyddsförordningen, och inte personupp- giftslagen, som utgör utgångspunkten för regleringen. I artikel 2.1 i dataskyddsförordningen anges att förordningen ska tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg samt på annan behandling än automatisk av person- uppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register. Register definieras i dataskyddsförordningen som en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grund- val av funktionella eller geografiska förhållanden (artikel 4.6). Den nya lagens materiella tillämpningsområde bör utformas i anslutning till regleringen i dataskyddsförordningen. Lagen ska därför endast gälla vid helt eller delvis automatiserad behandling av person- uppgifter eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register. Det innebär att tillämpningsområdet på ett tydligt sätt ansluter till dataskyddsförordningens bestämmelser. Med begreppen i den föreslagna lydelsen avses detsamma som i dataskyddsförord- ningen. Bestämmelsen om lagens tillämpningsområde kommer genom vårt förslag att innehålla begreppet ”register”, i stället för ”en struk- turerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier”. Någon skillnad i sak är dock inte avsedd. Förslaget innebär att behandling som inte kommer att omfattas av lagens tillämpningsområde till exempel är minnesanteckningar som enbart förs på papper.131 130 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m, s. 137. 131 Jfr prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 120. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1132 Myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga Med socialtjänst avses i 2 § första stycket SoLPuL bland annat verksam- het enligt lagstiftningen om socialtjänst, den särskilda lagstiftningen om vård utan samtycke av unga eller av missbrukare och verksamhet som i övrigt bedrivs av SiS. Med socialtjänst avses enligt 2 § andra stycket SoLPuL även tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäk- ring och administration av verksamhet som avses i första stycket. Det innebär att SiS tillämpar lagen och förordningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten inom hela sin kärnverksamhet. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer dock inte ha samma uppgifter och uppdrag som SiS har i dag och den nya lagens tillämpningsområde bör självfallet spegla detta. Myndighetens huvudsakliga uppdrag kommer – i vart fall utifrån våra förslag – vara att ansvara för de statliga hemmen för barn och unga (se avsnitt 7.3.1). Lagen bör därför tillämpas i den verksamheten. Våra förslag om en ny myndighet och en ny placeringsform enligt socialtjänstlagen (se kapitel 7 och avsnitt 8.3.1) innebär sammantaget att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga primärt kommer att regleras i socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen, lagen om omhänder- tagande för vård av barn och unga, lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården och skol- lagen. Vi har dock bedömt att det saknas skäl att i bestämmelsen om lagens tillämpningsområde hänvisa till de lagarna. Ett angivande av vissa men inte andra författningar som kan behöva tillämpas i verk- samheten riskerar nämligen att misstolkas som en lagvalsbestämmelse, snarare än ett utpekande av vilken verksamhet som avses. Det kan väcka osäkerhet om en viss åtgärd, som i och för sig vidtas i den ut- pekade verksamheten men som sker med stöd av en annan författ- ning än de uppräknade, omfattas av lagen. Syftet med att peka ut i vilken verksamhet lagen är tillämplig är dock att all sådan person- uppgiftsbehandling som har sin rättsliga grund i den materiella och processuella regleringen av verksamheten med statliga hem för barn och unga utan inskränkning ska omfattas av den nya lagen om person- uppgiftsbehandling i verksamheten. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1133 Skolverksamheten ska omfattas av lagens tillämpningsområde Som vi nämnt i avsnitt 12.5.3 finns det särskilda bestämmelser om personuppgiftsbehandling i verksamhet som bedrivs med stöd av skollagens bestämmelser i 26 a kap. SkolL. I det avsnittet har vi också konstaterat att för SiS del innebär regleringen i 26 a kap. SkolL att myndigheten ska tillämpa den allmänna regleringen i data skydds- förordningen och dataskyddslagen i sin skolverksamhet. Utbildning, tillsammans med social vård och hälso- och sjukvård, är dock en central del i det kärnuppdrag som vi föreslår för Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård, se avsnitt 9.1.2. I det av- snittet konstaterar vi också att ett centralt område i reformen av den statliga barn- och ungdomsvården är att stärka det vårdande uppdra- get och att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling. Dessa tre områden bedöms som nödvän- diga och sinsemellan likvärdiga beståndsdelar i en reformerad statlig barn- och ungdomsvård. Skolans roll inom den statliga barn- och ungdomsvården och de förslag vi lämnar i detta avseende redogörs för närmare i kapitel 9. En av de bedömningar vi redovisar i kapitel 9 är att regeringen bör ge SiS i uppdrag att utveckla en arbetsmodell för hur skolan och den övriga vården ska integreras med varandra som kan fortsätta att an- vändas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Mot bak- grund av att skolan redan är, och eventuellt kommer att bli ännu mer, en integrerad del av vården av barn och unga som placeras inom den statliga barn- och ungdomsvården föreslår vi att skol - och under- visningsverksamheten ska omfattas av lage ns tillämpningsområde. Bestämmelserna i 26 a kap. SkolL ska därför uttryckligen inte heller vara tillämpliga vid personuppgiftsbehandling med stöd av lagen, se vidare avsnitt 13.2.1. Genom att låta verksamheten med skola och undervisning om - fattas av den nya lagen kommer personuppgiftsbehandlingen i skolan dessutom omfattas av mer preciserade bestämmelser än den allmänna regleringen. Det innebär också att de särskilda skyddsåtgärder som föreskrivs i lagen också blir tillämpliga för personuppgifts behand- lingen inom skolan vid de statliga hemmen för barn och unga, vilket medför ett tydligare och mer situationsanpassat integritetsskydd för barn och unga som berörs. Här bör nämnas att skolverksamheten i sekretessrättsligt avseende utgör socialtjänst, varför det inte före - Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1134 ligger några sekretesshinder mot att utbyta uppgifter mellan skolan och den sociala vården inom myndigheten (se avsnitt 12.5.1). Som vi redogör för i avsnitt 12.4.2 innebär den allmänna regler- ingen om behandling av känsliga personuppgifter att det finns ett förbud mot att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av per- soner grundat på känsliga personuppgifter. I den här föreslagna nya lagen föreslås motsvarande förbud, men med vissa undantag för sök- ningar som är nödvändiga för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen (se avsnitt 12.12.16). Vi bedömer dock att den något utökade möjligheten att söka på såd ana uppgifter bör vara motiverad utifrån den särpräglade skol- och undervisningsverksam- heten vid statliga hem för barn och unga. Sådana sökningar kan vara motiverade i uppföljnings - och kvalitetssäkringssammanhang, till exempel i syfte att kontrollera att barn och unga får det stöd och an- passningar som de har rätt till utifrån sin fysiska eller psykiska hälsa. Tillämpningsområdet ska förtydligas Att enbart avgränsa det materiella tillämpningsområdet för den nya lagen till verksamheten med statliga hem för barn och unga riskerar att göra det svårt för enskilda som berörs att förstå i vilka situationer lagen är tillämplig. Det går inte heller att bortse från att även medarbetare vid Myn- digheten för statlig barn - och ungdomsvård kan komma uppfatta regleringen som otydlig gällande vilken faktisk verksamhet som avses, inte minst mot bakgrund av den breda ändamålsbestämmelse vi föreslår i avsnitt 12.12.11. Den risken kan dessutom anses vara än högre mot bakgrund av att den nya myndighetens verksamhet består av såväl socialtjänst som hälso- och sjukvårdsverksamhet. Inom hälso- och sjukvården ska patientdatalagen tillämpas (se avsnitt 12.12.8). Tillämpningsområdet för den nya lagen bör därför vara något mer detaljerat beskrivet än enbart en hänvisning till vilken verksamhet som avses. Frågan är då hur tillämpningsområdet ska beskrivas för att både omfatta all den verksamhet som lagen ska tillämpas inom och sam- tidigt tydliggöra vilken verksamhet som faller utanför. Av vår kart- läggning i avsnitten 12.8.2 och 12.10.3 framgår sammanfattningsvis att de befintliga ändamålsbestämmelserna i 7 § SoLPuF uppfattas SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1135 vara ganska väl anpassade efter verksamheten, och att SiS bedömt att all verksamhet som föranleder personuppgiftsbehandling ryms i de befintliga ändamålen, med undantag för den personuppgiftsbehand- ling i brottsförebyggande syfte som efterfrågas i form av ett säker- hetsregister. Våra förslag om en ny myndighet, en ny placeringsform samt om vårdens innehåll och differentiering med mera innebär vidare inte att verksamheten med den statliga barn- och ungdomsvården förändras vad gäller i vilka sammanhang personuppgifter kommer att behöva behandlas. Även i framtiden kommer det alltså finnas ett behov av att behandla personuppgifter bland annat i samband med platsanvis- ning, vid vård och behandling, i samband med beslut och vid uppfölj- ning. Dagens ändamålsbestämmelser kan alltså tjäna som utgångs- punkt för beskrivningen av i vilken verksamhet som den nya lagen är tillämplig. Det förtydligade tillämpningsområdet i sak Som vi nyss konstaterat kan dagens ändamålsbestämmelser i 7 § SoLPuF tjäna som utgångspunkt för bestämmelsen som tydliggör vad verksamheten med statliga hem för barn och unga omfattar. Ändamålsbestämmelser avser dock för vilka syften personuppgifter får behandlas, vilket inte är detsamma som att beskriva vilken verk- samhet som avses. Som vi noterat i avsnitt 12.5.3 är ändamålsbestäm- melserna dessutom utformade i en miljö där de syftat till att reglera i vilka sammanhang SiS får använda digitala hjälpmedel i sin verksam- het. Vi bedömer därför ändamålsbestämmelserna endast bör utgöra en utgångspunkt för beskrivningen av den nya lagens tillämpnings- område, men inget facit. I 7 § 1 SoLPuF anges att personuppgifter får behandlas för plats- anvisning och institutionsplaceringar inom styrelsens verksamhets- område. Eftersom platsanvisning och placeringar efter socialnämndens placeringsbeslut kommer att vara en väsentlig del av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet, bör detta ändamål ges en motsvarighet i bestämmelsen som tydliggör lagens tillämp- ningsområde. I 7 § 2 SoLPuF anges att personuppgifter får behandlas för doku- mentation av vård, behandling och behandlingsresultat samt verk - Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1136 ställighet. Eftersom det inte längre är fråga om att tydliggöra i vilka situationer myndigheten får använda digitala hjälpmedel i sin verk- samhet bör detta ändamål inte ges en motsvarighet som tar sikte på dokumentation av verksamheten, utan verksamheten med vård och behandling som sådan. Denna kommer i huvudsak ske med stöd av socialtjänstlagstiftningen (se kapitel 8). Då verkställighet av sluten ungdomsvård inte kommer att omfattas av den statliga barn - och ungdomsvårdens uppdrag bör dock verkställighet inte anges. I 7 § 3 SoLPuF anges att personuppgifter får behandlas för under- lag, beslut och övriga åtgärder i ärenden inom verksamhetsområdet. Eftersom detta framstår som ett ändamål som särskilt tydligt avser tillåtligheten av digitala hjälpmedel bör det inte ges någon motsvarig- het i bestämmelsen. Däremot bör detta omfattas av den sista punkten i bestämmelsen som avser annan liknande uppgift, se nedan. Skola och undervisning anges inte som ett särskilt ändamål i 7 § SoLPuF. Mot bakgrund av att vi föreslår att skolverksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga ska omfattas av lagens tillämp- ningsområde bör dock detta framgå av den förtydligande bestäm - melsen. Inte heller särskilda befogenheter och andra åtgärder som vidtas för att upprätthålla ordning och säkerhet anges i dag som särskilda ändamål för personuppgiftsbehandling. I likhet med skol verksam- heten är dock de särskilda befogenheterna en av de aspekter som tydligast särskiljer den statliga barn- och ungdomsvården från andra placeringsformer. Dessa kommer i fortsättningen regleras skilt från bestämmelserna om vård i en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Det bör därför tydligt framgå att åtgärder med stöd av den nya befogenhetslagen omfattas av data- skyddsregleringen. Vi har även föreslagit att den nya myndighetens ansvar för att upprätthålla ordning och säkerhet ska förtydligas i den materiella regleringen av verksamheten, och föreslår nedan att personuppgifter ska få behandlas i säkerhetsregistret i det syftet (se avsnitt 8.5.5). Att verksamheten omfattar sådana åtgärder föreslås därför också framgå av bestämmelsen som förtydligar lagens tillämp- ningsområde. Eftersom vi även föreslagit att myndigheten ska ges ett uttalat brottsförebyggande uppdrag (se avsnitt 7.4.4), dels nedan föreslår att personuppgifter ska få behandlas i ett särskilt säkerhetsregister för ändamålet att förebygga och motverka brottslig verksamhet bör även SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1137 den delen av verksamheten anges särskilt i den förtydligande bestäm- melsen. Den verksamhet som avses motsvarar i huvudsak det som inom brottsbekämpningen kallas underrättelseverksamhet, det vill säga arbete med insamling, bearbetning och analys av information i syfte att förebygga och motverka brottslig verksamhet innan den inträffar. I 7 § 3 SoLPuF anges att personuppgifter får behandlas för upp- följning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksam- heten. Den nya myndigheten kommer liksom SiS att ha en lagreglerad skyldighet i dessa avseenden och behandlingen med anledning av detta kan vara mycket integritetskänslig. Att verksamheten med statliga hem för barn och unga även omfattar bland annat uppföljning bör därför tydliggöras i den nya lagen. Här bör enbart uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring anges, då detta är materiella upp- drag i verksamheten, vilket administration inte kan sägas vara. Genom att förtydliga det materiella tillämpningsområdet på så sätt som angetts ovan åstadkoms en avgränsande funktion gentemot obefogad personuppgiftsbehandling som också dagens ändamåls - bestämmelser har. Det blir också tydligt för enskilda som berörs i vilka situationer den nya myndigheten behandlar personuppgifter, och kan därför ses om en integritetshöjande åtgärd. Eftersom lagen måste omfatta all personuppgiftsbehandling inom tillämpningsområdet bör dock beskrivningen av verksamheter inte göras uttömmande. En uttömmande beskrivning riskerar framför allt att skapa osäkerhet om behandling av personuppgifter är tillåten för något tillkommande uppdrag, till exempel som ett resultat av reger- ingsbeslut, eller vad som gäller för delar av verksamheten som inte anges särskilt. Uppräkningen ska därför kompletteras med angivandet av annan liknande uppgift som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utföra i verksamheten med de statliga hemmen för barn och unga. Framför allt ryms de krav på myndigheten som hör samman med dokumentation och framtagande av underlag i verk- samheten i denna punkt, vilket tidigare angetts som särskilda ända- mål. Även beslutsfattande och övriga åtgärder som hör samman med verksamheten ryms här. Genom en sådan komplettering, som tyd- liggör att uppgifter som är näraliggande verksamheten enligt övriga punkter också omfattas, behöver ändringar i lagen inte heller göras varje gång myndigheten åläggs en ny eller förändrad uppgift i verk- samheten med de statliga hemmen för barn och unga. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1138 Ytterst blir det dock en fråga för lagstiftaren att avgöra den pre- cisa gränsdragningen i fråga om en viss ny uppgift faller in under lagens tillämpningsområde eller om det behöver utökas. Det kan göras genom att lägga till ytterligare en uttrycklig verksamhet i be- stämmelsen om tillämpningsområdet. I andra fall kommer det inte att behövas någon sådan uttrycklig reglering, utan lagstiftaren kan i stället konstatera att det tillkommande uppdraget redan faller inom någon av punkterna som föreslås tydliggöra vad som avses med Myn- dighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga. Det är dock en bedömning som får göras från fall till fall när och om myn- digheten får nya uppgifter att utföra som medför behandling av personuppgifter, se även avsnitt 12.12.12 om finalitetsprincipens tillämpning inom myndigheten. Personaladministrativ verksamhet och annat som faller utanför Att den nya lagen ska omfatta all personuppgiftsbehandling inom tillämpningsområdet innebär dock inte att personaladministrativ verksamhet, där särskilda sekretessregler gäller (se avsnitt 12.5.1), och annan sådan administrativ verksamhet som kan medföra ett behov av personuppgiftsbehandling hos myndigheter generellt om- fattas av lagens tillämpningsområde. Sådan verksamhet bör här, i likhet med annan myndighetsspecifik dataskyddsreglering132, falla utanför lagens tillämpningsområde. Det gäller till exempel vid han- tering av uppgifter om personal, arbetssökande, uppdragstagare eller leverantörer. Regeringen har tidigare bedömt att behandling av personuppgifter i sådan administrativ verksamhet inte har någon närmare koppling till fullgörandet av de uppgifter som en myndighet har inom ramen för sin kärnverksamhet. I det sammanhanget konstaterade regeringen även att behandlingen av personuppgifter inom den administrativa verksamheten inte heller skiljer sig nämnvärt från den behandling som utförs av andra myndigheter eller enskilda företag. En myndig- hets behandling av personuppgifter inom den administrativa verk- 132 Jfr regeringens uttalanden i prop. 2025/26:88 Framtidens dataskydd vid Skatteverket, Tull- verket och Kronofogdemyndigheten, s. 96 och 97 och i prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndig- heten, s. 124. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1139 samheten borde därför enligt regeringen inte omfattas av myndig - hetsspecifik dataskyddsreglering.133 Vi gör alltså samma bedömning i detta sammanhang som reger - ingen tidigare gjort i andra lagstiftningsinitiativ. Det innebär att lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte ska tillämpas i den administrativa verksamheten i allmänhet. I sådan verksamhet ska i stället den allmänna dataskydds- regleringen tillämpas. Var gränsen i praktiken går mellan kärnverksam- heten och administrativ verksamhet får ankomma på Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att i tillämpningen ta ställning till. 12.12.8 Lagen ska inte gälla vid behandling med stöd av patientdatalagen Utredningens förslag Lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska inte gälla när personuppgifter behandlas med stöd av patientdatalagen. Skälen för vårt förslag Patientdatalagen Patientdatalagen tillämpas vid vårdgivares behandling av personupp- gifter inom hälso- och sjukvården. I lagen finns också bestämmelser om skyldighet att föra patientjournal. I avsnitt 10.4.5 har vi föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ges ett uttalat uppdrag att tillhandahålla viss hälso- och sjukvård vid de statliga hemmen för barn och unga. Det förhållandet har i och för sig inte någon betydelse för vilken kom- pletterande dataskyddsreglering som är tillämplig i hälso- och sjuk- vårdsverksamheten. Myndighetens hälso - och sjukvårdsuppdrag föreslås dock regleras i den särskilda lagstiftningen om vård utan samtycke av barn och unga, och inte i hälso - och sjukvårdslagen (2017:30). Hälso- och sjukvårdsverksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga kan därför uppfattas omfattas av tillämpningsområ- 133 Prop. 2023/24:147 En registerlag för Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, s. 26. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1140 det för lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, om det inte görs ett uttryckligt undantag för den verksamheten. Hälso- och sjukvårdsverksamheten kommer dock vara en från socialtjänstverksamheten skild verksamhet, i vart fall ur ett rättsligt perspektiv. Vi har bedömt att de två verksamhetsgrenarna är själv- ständiga i förhållande till varandra och då lagt vikt vid att uppgifter om enskilda skyddas av särskilda sekretessbestämmelser för respek- tive verksamhetsgren, och att särskilda handhavanderegler gäller för journalföringen inom hälso - och sjukvården och andra för social - tjänsten (se avsnitt 12.9.3). Vi föreslår därför att det i den nya lagen ska framgå att den inte ska gälla när personuppgifter behandlas med stöd av patientdatalagen. Det innebär att den nya lagen inte kommer att tillämpas inom hälso- och sjukvårdsverksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga. NPÖ då? Vi har i avsnitt 12.12.2 föreslagit lagstiftningsåtgärder som innebär att hälso- och sjukvårdsverksamheten vid statliga hem för barn och unga kommer att kunna ansluta till den nationella patientöversikten. Vi bedömer dock att det saknas skäl att uttryckligen undanta den nya lagens tillämpningsområde från behandling som sker med stöd av lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. Skälet till detta är att den lagen, såvitt här är aktuellt, enbart får tillämpas på vårdgivares behandling av personuppgifter enligt patientdatalagen, se 1 kap. 3 § SVOD. Det föreslagna undantaget från tillämp nings- området för patientdatalagen också rymmer behandling i den natio- nella patientöversikten. Inget hinder mot att behandla ”hälso- och sjukvårdsuppgifter” Det nyss sagda innebär dock inget hinder mot att med stöd av den nya lagen behandla uppgifter som härrör från hälso- och sjukvården. Förutsättningen för ett uppgiftsutbyte mellan hälso- och sjukvården och socialtjänstverksamheten inom den statliga barn- och ungdoms- vården är i regel att det behövs för att ge barnet eller den unge vård, behandling eller annat stöd (se avsnitten 12.12.3 och 12.12.4). Det SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1141 innebär att uppgifter som socialtjänstverksamheten behöver behandla för att utföra sin verksamhet kan komma att härröra från hälso- och sjukvården. Det kan till exempel bli aktuellt att behandla sådana hälso - och sjukvårdsuppgifter med stöd av den nya lagen i en situation där hälso- och sjukvårdspersonalen till vid ett statligt hem för barn och unga lämnat uppgifter till socialtjänstpersonalen vid samma hem med stöd av den i avsnitt 12.12.4 föreslagna uppgiftsskyldigheten, för att social- tjänstpersonalen ska kunna utöva nödvändig tillsyn över ett barn med en fysisk eller psykisk ohälsa. Det bör också kunna förekomma att socialtjänstpersonal får del av uppgifter från andra vårdgivare inom hälso- och sjukvården med stöd av den utökade sekretessbrytande bestämmelsen vi föreslår i avsnitt 12.12.3. När uppgifter hämtas in från en myndighet inom hälso- och sjuk- vården för att utföra socialtjänstinsatser vid ett statligt hem för barn och unga får uppgifterna alltså behandlas med stöd av den nya lagen. 12.12.9 Förhållandet till annan reglering Utredningens förslag Lagen ska komplettera EU:s dataskyddsförordning. Vid behandling av personuppgifter med stöd av lagen ska lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförord- ning och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen gälla, om inte annat följer av lagen om behandling av personupp- gifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen. Skälen för våra förslag Den allmänna dataskyddsregleringen Dataskyddsförordning är i alla delar bindande och direkt tillämplig i samtliga medlemsstater inom EU. Dataskyddsförordning gäller alltså oavsett om det i den nya föreslagna lagen införs en bestäm - melse som hänvisar till den eller inte. Vi anser dock att det i lagen Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1142 bör införas en upplysningsbestämmelse för att tydliggöra att lagen innehåller kompletterande bestämmelser till dataskyddsförordningen. En bestämmelse med motsvarade innehåll infördes brett i kom- pletterande dataskyddsreglering i samband med anpassningar till dataskyddsförordningen och förekommer också i den befintliga regleringen för SiS (se avsnitt 12.5.3). Bestämmelsen tydliggör fram- för allt att lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte kan tillämpas fristående, utan ska tillämpas tillsammans med dataskyddsförordningen. Hänvisningen till dataskyddsförordningen föreslås vara dynamisk, som i befintlig reglering för SiS. Det innebär att hänvisningen avser förordningen i dess vid varje tidpunkt gällande lydelse. Denna hän- visningsteknik bedömer vi fortsatt vara lämpligast, eftersom lagen annars kan komma att behöva ändras vid varje eventuell ändring av dataskyddsförordningen. Bestämmelsen bör därför utformas på mot- svarande sätt som i befintlig reglering och som i andra sektorspeci- fika lagar som kompletterar dataskyddsförordningen. I svensk rätt har det antagits generella kompletterande bestäm- melser till dataskyddsförordningen genom dataskyddslagen (se av- snitt 12.4.2). Dataskyddslagens bestämmelser är subsidiära i för - hållande till annan nationell dataskyddsreglering, vilket innebär att eventuella specialbestämmelser i andra författningar om behandling av personuppgifter ska tillämpas framför de allmänna bestämmelserna i dataskyddslagen. Detta följer direkt av lagen (se 1 kap. 6 § data- skyddslagen). Det behövs därför egentligen inte någon reglering för att specialbestämmelser i lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ges före- träde framför de generella bestämmelserna i dataskyddslagen. För att det – liksom i dag – ska vara tydligt hur den nya lagen förhåller sig till dataskyddslagen föreslår vi dock att det ska införas en bestämmelse som tydliggör att dataskyddslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen ska gälla vid Myndig- hetens för statlig barn - och ungdomsvårds behandling av person - uppgifter, om inte annat följer av den nya lagen eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den. Sådana tydliggörande bestämmel- ser är dessutom vanligt förekommande i modern kompletterande dataskyddsreglering. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1143 12.12.10 Personuppgiftsansvar Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska vara person- uppgiftsansvarig för den personuppgiftsbehandling som myndig- heten utför med stöd av den nya lagen och föreskrifter som med- delats med stöd av den. Skälen för vårt förslag Begreppet personuppgiftsansvarig är centralt i dataskydds förord- ningen. Förordningen förutsätter att det finns en personupp gifts- ansvarig för all personuppgiftsbehandling som sker. Som vi redogör för närmare i avsnitt 12.4.1 finns det en definition av begreppet per- sonuppgiftsansvarig i artikel 4.7 i dataskyddsförordningen. Som vi också redogör för i det avsnittet knyts en mängd skyldigheter till personuppgiftsansvaret. Annan sektors- eller myndighetsspecifik kompletterande data - skyddsreglering innehåller ofta en reglering av vem som är person - uppgiftsansvarig. En sådan bestämmelse är, såvitt gäller myndigheter, av störst vikt när det är fråga om en myndighet som är del av en större myndighetsstruktur, om det finns utrymme för tvekan kring vilken myndighet som har ansvaret för behandlingen av personuppgifter. Regleringen kan dock vara berättigad även i andra fall, för att för - enkla för rättstillämparen och undvika otydligheter.134 Enligt 6 § SoLPuF är SiS i dag personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter inom socialtjänsten som utförs i myndighetens verksamhet. För att det ska vara tydligt vem som är personuppgiftsansvarig även i fortsättningen bedömer vi att person- uppgiftsansvaret för Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård ska regleras i den nya lagen. Sådan reglering är möjlig enligt dataskyddsförordningen och gör det enkelt för den registrerade att identifiera vem som är personuppgiftsansvarig för viss behandling. Vi föreslår därför att det av lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska framgå att myn- 134 Prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 34. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1144 digheten är personuppgiftsansvarig för den behandling av person- uppgifter som myndigheten utför. 12.12.11 En bred ändamålsbestämmelse Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra verksam - heten med statliga hem för barn och unga. Skälen för vårt förslag Ändamål eller rättslig grund? Som framgår av avsnitt 12.4.1 ges ändamålet med personuppgifts - behandling en mycket stor betydelse i flera av dataskydds förord- ningens bestämmelser. Exempelvis ska flera av de grundläggande principerna i artikel 5 prövas och iakttas mot det särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamålet. Ändamålet med behandlingen avgör därmed bland annat vilka uppgifter som får behandlas, hur länge de får behandlas och för vilka tillkommande ändamål de får vidarebehandlas. Som framgår av avsnitt 12.5.3 får SiS i dag behandla personupp- gifter för fyra olika, mycket brett formulerade ändamål som anges i 7 § SoLPuF. Liknande reglering har under en lång tid funnits också i annan sektorsspecifik dataskyddsreglering. Det går dock att i ifråga- sätta om dessa ändamål är att likställa med sådana ändamål som av- ses i dataskyddsförordningen. Informationshanteringsutredningen (Ju 2011:11) hade som huvud- uppdrag att se över den kompletterande dataskyddsregleringen i stort. I sitt slutbetänkande gjorde utredningen bedömningen att det i många dataskyddsförfattningar hade skett en sammanblandning mellan vad som i dataskyddsrättslig mening är särskilda bestämda ändamål re- spektive tillåtna rättsliga grunder för behandling. Enligt utredningen fanns det därför en risk för att tillämparen blandade samman ända- mål med rättslig grund. Risken bestod i att tillämparen skulle godta SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1145 ett i författning bestämt allmänt ändamål som ett särskilt, berättigat och tillräckligt preciserat ändamål.135 Regeringen har dessutom i andra sammanhang uppmärksammat att ändamålet med behandlingen inte får vara så vagt eller vittomfat- tande att någon prövning av om de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta för ändamålet inte är möjlig. Enligt reger- ingen innebär det att det många gånger kommer att behöva formu- leras mer preciserade ändamål för de specifika behandlingar av per- sonuppgifter som sker i en myndighets verksamhet, än de som anges i kompletterande dataskyddsreglering.136 Regeringens nyss relaterade uttalanden bör även vara tillämpliga för ändamålsbestämmelserna i 7 § SoLPuF, som måste anses vara mycket brett formulerade och av en annan karaktär än de preciserade ändamål som krävs enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen. När de nuvarande ändamålsbestämmelserna togs fram var dess - utom både de rättsliga och de tekniska förutsättningarna för myndig- heters automatiserade personuppgiftsbehandling väsentligt annorlunda mot vad de är i dag. Då var manuell handläggning det vanligaste arbetssättet, vilket vi påpekat tidigare. Det innebär att när dagens ändamål togs fram utgjorde de en slags särreglering som avsåg för vilka ändamål uppgifter fick behandlas med en särskild teknik som utgjorde ett undantag från standardförfarandet. Av förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten före- faller också syftet med regleringen ha varit att ge berörda myndig- heter ett stöd för att använda digitala verktyg i (hela) sin verksamhet, samtidigt som enskildas integritet skulle värnas. 137 Det illustrerar enligt vår mening än mer att ändamålen som framgår av ändamåls- bestämmelserna i 7 § SoLPuF inte går att likställa med sådana sär- skilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål som enligt arti- kel 5.1 b i dataskyddsförordningen ska finnas för varje behandling av personuppgifter. Mot bakgrund av den rättsliga utvecklingen, det vill säga främst dataskyddsförordningens begränsningar avseende den rättsliga grun- den för myndigheters personuppgiftsbehandling och krav på särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål som är så utförligt an- givna att en prövning av de grundläggande principerna är möjlig att 135 SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 277–278. 136 Prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 43. 137 Jfr t.ex. prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 143. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1146 göra, bör dagens ändamålsbestämmelser närmast kunna jämställas med rambestämmelser som pekar ut gränserna för tillåten behand- ling, det vill säga på vilka sammanfattade rättsliga grunder SiS får behandla personuppgifter. Vi har i avsnitt 12.12.7 bedömt att det är lämpligare att sådan reglering införs i anslutning till bestämmelsen som anger lagens tillämpningsområde. Ett brett formulerat, primärt ändamål Frågan är då hur de primära ändamålsbestämmelserna ska formule- ras i den nya lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Givet hur detaljerat ändamålet måste anges i det enskilda fallet en- ligt dataskyddsförordningen framstår det för det första som omöjligt att i en sektorsspecifik dataskyddsreglering ange samtliga särskilda ändamål som kan komma att aktualiseras inom myndighetens verk- samhet. Sådana ändamålsbestämmelser skulle komma att bli mycket omfattande och skulle dessutom behöva ändras för varje tillkom - mande uppdrag i till exempel regeringsbeslut. Ansvaret för att for- mulera särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål i det enskilda fallet måste i stället vila på den personuppgiftsansvariga myndigheten i enlighet med artikel 5.2 i dataskyddsförordningen. Det kan därför ifrågasättas vad det har för egentligt syfte att införa ändamålsbestämmelser i den nya lagen om personupp giftsbehand- ling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om det ändå inte rör sig om ändamål enligt artikel 5.1 b utan en sammanfattning av den rättsliga grunden enligt artikel 6.1 i dataskyddsförordningen. Regeringen har dock i andra lagstiftningsärenden uttalat att ända- målsbestämmelser i kompletterande dataskyddsreglering bidrar till att behandlingen av personuppgifter sker på ett korrekt, lagligt och öppet sätt. Att ta bort ändamålsbestämmelserna skulle enligt reger- ingen leda till otydlighet och oförutsebarhet och inte vara till nytta för vare sig myndigheterna eller de registrerade personerna.138 Som framgår av avsnitt 12.4.1 innebär den allmänna dataskydds- regleringen vidare att myndigheter är förbjudna att behandla person- uppgifter för något annat ändamål än sådana som kan kopplas till deras författningsreglerade verksamhet. Detta följer av den direkt 138 Prop. 2017/18: 112 Anpassningar av registerförfattningar på arbetsmarknadsområdet till EU:s dataskyddsförordning, s. 53. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1147 tillämpliga dataskyddsförordningen, förtydligas i dataskyddslagen (se avsnitt 12.4.2) och behöver därför inte regleras särskilt i en kom- pletterande regleringen för Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård. Det får dock till följd att ändamålsbestämmelsen i lagen behöver formuleras på så sätt att den omfattar all den personupp - giftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten med de statliga hemmen för barn och unga, för att inte ge intryck av att utgöra en begränsning i förhållande till den allmänna regleringen. Vi föreslår därför en bred ändamålsbestämmelse som motsvarar var som gäller i dag enligt 6 § första stycket SoLPuL, det vill säga att personuppgifter bara får behandlas om behandlingen är nödvändig för att utföra verksamheten med statliga hem för barn och unga. En förutsättning för att Myndigheten för statliga barn- och ung- domsvård ska kunna behandla personuppgifter med stöd av bestäm- melsen är alltså att det ska vara nödvändigt för att utföra verksamhet inom lagens tillämpningsområde. Kravet på nödvändighet avser dock inte att behandlingen ska oundgänglig. Behandlingen kan anses nöd- vändig och därmed tillåten enligt bestämmelsen om behandlingen leder till effektivitetsvinster. Att behandlingen skulle kunna ske manuellt, det vill säga utan tekniska hjälpmedel, medför därför normalt inte att automatisk behandling inte anses nödvändig.139 Tillsammans med bestämmelsen om lagens tillämpningsområde bör den föreslagna ändamålsregleringen i allt väsentligt motsvara dagens reglering i 6 § SoLPuL och 7 § SoLPuF, som i sak innebär att personuppgiftsbehandling är tillåten om den är nödvändig för att utföra verksamheten. Vi anser därför att det är rimligt att se på en ändamålsbestämmelse snarast som ett komplement till bestämmelsen om lagens tillämp - ningsområde. På så sätt kan ändamålsbestämmelsen bidra till att tyd- liggöra ramarna för den tillåtna behandlingen inom verksamheten med statliga hem för barn och unga. En särskild ändamålsreglering för säkerhetsregistret Utöver den brett formulerade primära ändamålsbestämmelsen som motiverats ovan föreslår vi ytterligare en primär ändamålsbestämmelse för viss personuppgiftsbehandling i ett särskilt reglerat säkerhets- 139 Se prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 189. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1148 register. Överväganden och bedömningar avseende den särskilda ändamålsbestämmelsen för säkerhetsregistret framgår av avsnitt 12.12.21. 12.12.12 Finalitetsprincipen Utredningens förslag I den nya lagen ska upplysas om att personuppgifter får behandlas för ett annat ändamål än insamlingsändamålet under förutsätt - ning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med insamlingsändamålet. Uppgifter som samlats in från andra myndigheter i uppfölj - ningssyfte efter avslutad vård ska dock inte få behandlas för till- kommande ändamål i verksamheten. Utredningens bedömning Vidarebehandling för ett tillkommande ändamål inom den nya lagens tillämpningsområde bör i regel anses vara förenligt med insamlingsändamålet, med undantag för uppgifter som samlats in från andra myndigheter i uppföljningssyfte. Skälen för vårt förslag och vår bedömning Om finalitetsprincipen och möjligheten att göra undantag från finalitetsprincipen Finalitetsprincipen, det vill säga principen om ändamålsbegränsning som framgår av artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen, har en avgör- ande betydelse för vidarebehandling av personuppgifter. Finalitets- principen innebär att personuppgifter får vidarebehandlas för andra ändamål än de som de samlats in för, under förutsättning att det tillkommande ändamålet är förenligt med insamlingsändamålet. Där- emot är ytterligare behandling för ändamål som är oförenligt med insamlingsändamålet som utgångspunkt förbjuden. Vid tillämpning av finalitetsprincipen ska kopplingar mellan de ändamål för vilka personuppgifterna har samlats in och ändamålen SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1149 med den avsedda ytterligare behandlingen, det sammanhang inom vilket personuppgifterna har samlats in, personuppgifternas art, even- tuella konsekvenser för registrerade av den planerade fortsatta be- handlingen och förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder beaktas (artikel 6.4 i dataskyddsförordningen). Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forsk- ningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska dock inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen (artikel 5.1 b). Som vi nämnt tidigare är det enligt skäl 47 till dataskyddsförord- ningen lagstiftarens sak att genom lagstiftning tillhandahållna den rättsliga grunden för myndigheters behandling av personuppgifter. Myndigheter är därmed inte på samma sätt som enskilda aktörer fria att behandla personuppgifter på flera olika rättsliga grunder. Ett exempel är att myndigheter enligt skäl 47 inte kan behandla person- uppgifter på den rättsliga grunden berättigat intresse som framgår av artikel 6.1 f i dataskyddsförordningen. Den andra sidan av myntet är dock att det, för viss person upp- giftsbehandling som i huvudsak myndigheter utför, finns särskilda bestämmelser i dataskyddsförordningen som tillåter vidarebehandling för nya ändamål som inte är förenliga med insamlingsändamålet. Trots att myndigheters rättsliga möjligheter till personupp gifts- behandling är mer begränsad än andra aktörers, så finns det alltså även undantag som gör att myndigheter i vissa avseenden har större möjligheter än till exempel enskilda aktörer att vidarebehandla upp- gifter. Om en vidarebehandling är nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse, eller som ett led i myndighetsutövning som den personuppgiftsansvarige har fått i uppgift att utföra (jämför här ar- tikel 6.1 c och e, se avsnitt 4.2.1), kan medlemsstaternas nationella rätt fastställa för vilka uppgifter och syften ytterligare behandling bör betraktas som förenlig och laglig. Om vidarebehandlingen grundar sig på unionsrätten eller på medlemsstaternas nationella rätt som ut- gör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt sam- hälle i syfte att säkerställa i synnerhet viktiga mål av allmänt intresse, bör den personuppgiftsansvarige dessutom tillåtas att behandla per- sonuppgifterna ytterligare, oavsett om detta är förenligt med ända- målen eller inte. Detta framgår av artikel 6.4 och skäl 50 till data - skyddsförordningen. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1150 Dataskyddsförordningen ger därmed utrymme för att i nationell rätt föreskriva att ytterligare behandling av personuppgifter får ske, även om vidarebehandlingen inte är förenlig med det eller de ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Som en generell utgångspunkt bör till exempel ett utlämnande av en uppgift till en annan myndighet, i syfte att uppgiften ska användas i en helt annan verksamhet än den som den samlades in till, utgöra en behandling som inte är förenlig med insamlingsändamålet. Ett exempel på sådan reglering som ändå tillåter den oförenliga behandlingen genom utlämnande är offentlig- hets- och sekretesslagens bestämmelser, och då särskilt 6 kp. 5 § OSL som ålägger en myndighet en långtgående skyldighet att på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter som inte är sekretess - belagda, och 10 kap. 28 § OSL som sammanfattningsvis innebär en uppgift som träffas av en uppgiftsskyldighet inte är sekretessbelagd. Finalitetsprincipen ska framgå av den nya lagen I den nuvarande dataskyddsregleringen för SiS verksamhet med särskilda ungdomshem finns det inte någon bestämmelse som ger uttryck för finalitetsprincipen. Som nämnts i avsnitt 12.5.3 är dock regleringen utformad i syfte att komplettera den numera upphävda personuppgiftslagen, och i förarbetena hänvisar regeringen till per- sonuppgiftslagens bestämmelser om finalitetsprincipen.140 Finalitetsprincipen har alltså inte ”skrivits bort” för verksamheten, utan har tidigare framgått av personuppgiftslagen. Det skulle på samma sätt i dag kunna hävdas att finalitetsprincipen, som ju utgör en av de grundläggande principerna för personuppgiftsbehandling enligt den direkt tillämpliga dataskyddsförordningen, gäller oavsett om den framgår av den myndighetsspecifika regleringen eller inte. I våra kontakter med SiS i syfte att kartlägga behoven av en för - ändrad dataskyddsreglering har vi dock noterat att det råder en viss osäkerhet om i vilken utsträckning personuppgifter får vidarebehand- las för tillkommande ändamål inom verksamheten, utan att det sär- skilt reglerats. Den osäkerheten utgör ett starkt skäl för att tydliggöra att finalitetsprincipen kommer att kunna tillämpas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i myndighetens verksamhet med de statliga hemmen för barn och unga. Att enskilda som berörs av 140 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 138, 140–143 och 149. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1151 regleringen genom en sådan bestämmelse blir upplysta om att upp- gifter kan komma att behandlas för tillkommande ändamål, om det inte bedöms vara oförenligt med insamlingsändamålet, bör också an- ses vara ett tungt vägande skäl. Regeringen har också vid flera tidigare tillfällen bedömt att det av tydlighetsskäl bör införas bestämmelser om finalitetsprincipen i myndighetsspecifik dataskyddsreglering som kompletterar dataskyddsförordningen.141 Mot den bakgrunden föreslår vi att det ska införas en bestäm - melse i den nya lagen om personuppgiftsbehandling som tydliggör att finalitetsprincipen som utgångspunkt gäller vid personuppgifts- behandling inom lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen har ingen självständig rättslig betydelse, utan förtydligar vad som gäller enligt dataskyddsförordningen. Bestämmelsen är en så kallad sekun där ändamålsbestämmelse, som tydliggör för vilka ändamål uppgifter som behandlas för ett primärt ändamål i verksamhet får vidarebehandlas. Finalitetsprincipen ska inte gälla för uppgifter som samlats in från andra myndigheter i uppföljningssyfte efter avslutad vård I avsnitt 12.5.1 har vi redogjort för att statistiksekretessen enligt 24 kap. 8 § OSL och 7 § OSF gäller i SiS uppföljningsverksamhet efter av- slutad vård enligt 14 a § LVU. Det innebär att den verksamheten kan anses utgöra en egen verksamhetsgren (se avsnitt 12.9.2). Utifrån hur verksamheten är organiserad bör det dock inte röra sig om en verk- samhetsgren som är självständig i förhållande till socialtjänstverksam- heten i övrigt. Det innebär att statistiksekretessen i uppföljnings - verksamheten efter avslutad vård inte gäller i förhållande till övriga delar av verksamheten. I förhållande till andra myndigheter och en- skilda gäller dock statistiksekretessen för uppgifter som behandlas i den verksamheten. I förarbetena till 14 a § LVU anges att uppgifter som samlas in från socialnämnderna för uppföljning enbart ska få användas i upp- följningssyfte.142 Något dataskyddsrättslig reglering av detta förhål- lande infördes dock inte i det sammanhanget och har inte heller in- förts senare. Av vår kartläggning framgår i och för sig att SiS inte 141 Se bl.a. prop. 2025/26:88 Framtidens dataskydd vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogde- myndigheten, s. 134, prop. 2023/24:29 En ny dataskyddsreglering på socialförsäkringsområdet, s. 49 och prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 40. 142 Prop 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 49. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1152 vidarebehandlar uppgifter som behandlas i uppföljnings verksam- heten för några andra syften inom myndigheten, annat än vid utläm- nande till viss forskning. Något rättsligt hinder mot att för andra ändamål vidarebehandla uppgifter som behandlas för uppföljnings- ändamål finns dock inte. Om uppgifterna skulle vidarebehandlas för ett annat ändamål inom verksamheten med statliga hem för barn och unga skulle de kunna komma att omfattas av den svagare socialtjänst- sekretessen, i stället för statistiksekretessen som annars gäller för uppgifterna. Att uppgifter i uppföljningsverksamheten skyddas av statistik- sekretessen måste dock anses ha en mycket stor betydelse för integ- ritetsskyddet i uppföljningsverksamheten och därmed även propor- tionaliteten i att behandla uppgifter om enskilda efter att de inte längre vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det kan även ha en stor betydelse för den ansvariga myndighetens möjlighet att få del av uppgifter från andra myndigheter, vilket vi utvecklar i avsnitt 12.12.30. Det finns därför starka skäl för att begränsa tillåtlig- heten av vidarebehandling av uppgifter som behandlas för uppfölj- ningsändamål. Det nyss sagda gör sig dock inte gällande i lika stor utsträckning för uppgifter om enskilda som behandlas för uppföljningsändamål efter avslutad vård, men som inte har hämtats in från andra myndig- heter i detta syfte. Dessa uppgifter finns ju redan inom verksamheten. Vi föreslår därför att uppgifter som samlats in från andra myndig - heter i uppföljningssyfte efter avslutad vård inte ska få behandlas för tillkommande ändamål i verksamheten. Bestämmelsen utgör på så sätt en så kallad ändamålsbegränsning vad gäller sådana uppgifter. Finalitetsprincipen och säkerhetsregistret då? Det bör tilläggas att inte heller uppgifter som behandlas i säkerhets- registret kommer att kunna vidarebehandlas inom myndigheten för andra ändamål än de som registret får föras för, så länge de finns i registret. Detta följer dock direkt av den föreslagna ändamålsregler- ingen för registret, se avsnitt 12.12.21. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1153 Vidarebehandling av personuppgifter inom en myndighet – några exempel Regeringen har tidigare uttalat att finalitetsprincipen inte kan tilläm- pas utan avvägningar som i praktiken innebär att de nya ändamålen kommer att behöva ligga mycket nära de ursprungliga ändamålen eller kunna ses som en förlängning av de ursprungliga ändamålen.143 Frågan är då vad en tillämpning av finalitetsprincipen faktiskt inne- bär inom en myndighets verksamhet. Annorlunda uttryckt – i vilken utsträckning kan det anses vara oförenligt med insamlingsändamålen att vidarebehandla uppgifter för nya ändamål inom samma verksam- het och inom samma myndighet? Eftersom det såvitt vi kunnat se saknas förarbetsuttalanden om finalitetsprincipens tillämpning inom en myndighet inom socialtjänsten behöver vi söka i förarbeten till annan dataskyddsreglering för att finna svar på den frågan. Inledningsvis kan här påpekas att myndigheten redan vid insam- lingstillfället har möjlighet att ange flera ändamål med insamlingen av personuppgifter. Om den tilltänkta vidarebehandlingen anges redan vid insamlingstillfället aktualiseras inte behovet av någon finalitetspröv- ning. Det är följaktligen enbart om ett tillkommande ändamål inte har angetts vid insamlingstillfället som finalitetsprincipen aktualiseras. För det fall en finalitetsprövning blir aktuell kan nämnas att Lag- rådet vid upprepade tillfällen har uttryckt att planering, uppföljning och utvärdering av en verksamhet är en integrerad del av själva verk- samheten och inte någon från denna fristående aktivitet, samt att detta är så självklart att det inte behöver sägas uttryckligen. 144 En liknande bedömning har flera gånger gjorts av regeringen vad gäller frågan om tester bland annat i syfte att utveckla olika digitala system för informationshantering inom en myndighet. Då har uttalats att behandling av personuppgifter för teständamål är något som normalt inte brukar regleras i särskilda registerförfattningar, och att det måste anses vara en slags huvudprincip att testverksamhet inte behöver re- gleras som ett särskilt ändamål.145 Såväl vidarebehandling för planer- 143 Prop. 2023/24:29 En ny dataskyddsreglering på socialförsäkringsområdet, s. 50. 144 Se prop. 2004/05:164 Tullverkets brottsbekämpning – Effektivare uppgiftsbehandling, s. 179 och prop. 2014/15:63 Åklagardatalag, s. 63. 145 Prop. 2015/16:65 Utlänningsdatalag, s. 64 och prop. 2019/20:113 En mer ändamålsenlig data skyddsreglering för studiestödsverksamheten, s. 20. Jfr även regeringens uttalanden med inne börden att behandling för ändamålen uppföljning, utveckling och testning av analys- och urvalsmodeller inte regleras särskilt för Utbetalningsmyndigheten i prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 205. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1154 ing och uppföljning med mera, som för tester i syfte att utveckla digitala system för informationshantering inom myndigheten, bör därmed vara förenlig med finalitetsprincipen. Detsamma kan sanno- likt även sägas gälla för andra sådana administrativa åtgärder som alla myndigheter, såväl statliga som kommunala, vidtar och som krävs för att myndigheten ska fungera.146 I fråga om reglering av behandling av känsliga personuppgifter inom socialförsäkringens administration har regeringen vidare ut - talat att i en digitaliserad verksamhet bör utgångspunkten vara att åtkomst till uppgifter begränsas genom behörighetsbegränsningar och inte genom att behandling av personuppgifter inte tillåts. I det sammanhanget uttalade regeringen även att för att myndigheterna ska kunna bedriva en effektiv verksamhet behöver de kunna be handla känsliga personuppgifter för andra ändamål än för det som de sam- lats in för, både sådana ändamål som uttryckligen anges i ändamåls- bestämmelser och andra närliggande ändamål.147 Regeringens uttalan- den i detta sammanhang tyder på att vidarebehandling för samtliga ändamål som anges i kompletterande dataskyddsreglering bör kunna vara förenligt med finalitetsprincipen, även vad avser känsliga person- uppgifter. Tydliga exempel på att regeringen tidigare har bedömt att person- uppgifter får vidarebehandlas för alla ändamål inom tillämpnings - området för en dataskyddsförfattning, med stöd av finalitetsprincipen, finns i förarbetsuttalanden till reglering av uppgiftssamlingar som är gemensamt tillgängliga inom en myndighet. Innebörden av att upp- gifter är gemensamt tillgängliga är nämligen att uppgifter får behand- las för samtliga ändamål inom tillämpningsområdet för regleringen, självfallet under förutsättning att det finns legitima skäl för behand- lingen i det enskilda fallet och att de grundläggande principerna iakttas. Att olika personalkategorier har olika behörighet och att vissa uppgifter därför i praktiken är åtkomliga endast för ett begrän- sat antal personer inom en myndighet, förtar i sig inte uppgifternas egenskap som gemensamma.148 Här kan särskilt nämnas regleringen av Skatteverkets beskatt - ningsdatabas i den nyligen upphävda lagen (2001:181) om behand- ling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Enligt re- 146 Jfr prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 60–61. 147 Prop. 2023/24:29 En ny dataskyddsreglering på socialförsäkringsområdet, s. 53 och 56. 148 Se prop. 2000/01:33 Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution, s. 88–89 och prop. 2022/23:121 Nya krav på betaltjänstleverantörer att lämna uppgifter, s. 108. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1155 gleringen av beskattningsdatabasen fick personuppgifter behandlas inte enbart för samtliga beskattningsändamål, utan även för visa andra ändamål som av regeringen hade bedömts ha ett tillräckligt nära sam- band med beskattningsverksamheten. Sedan databasregleringens tillkomst tilläts exempelvis behandling i beskattningsdatabasen för tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning, vilket utgör verksamhet som är skild från beskattningsverk- samheten. I förarbetena uttalades att de tillsynsverksamheter som avsågs (bland annat enligt alkohollagstiftningen) hade en så stark koppling till beskattningsverksamheten att det var naturligt att be- skattningsdatabasen användes för denna tillsyn.149 I förarbetena till förändringar av databasregleringen, det vill säga när nya ändamål med beskattningsdatabasen införts, har regeringen ofta gjort en uttalad finalitetsprövning i form av överväganden om hur de tillkommande ändamålen förhöll sig till finalitetsprincipen. Trots de ibland till synes svårförenliga ändamålen, till exempel beskattning och handläggning av ansökningar av olika former om stöd, har regeringen i dessa fall bedömt att vidarebehandling ryms inom finalitetsprincipen bland annat med hänvisning till kopplingar till beskattningsförfarandet.150 Det går självfallet inte att likställa social heldygnsvård av barn och unga med beskattningsförfarandet och andra uppgifter som ankom- mer på Skatteverket. Exemplen och uttalandena ovan ger dock en fingervisning om hur finalitetsprincipen har tillämpats i andra sam- manhang inom den offentliga förvaltningen, som i vart fall i någon utsträckning bör kunna ha betydelse även inom den statliga barn- och ungdomsvården. I regel bör alltså vidarebehandling inom den verksamhet som om- fattas av tillämpningsområdet för en myndighetsspecifik dataskydds- reglering utgöra vidarebehandling för ändamål som är förenliga med insamlingsändamålet, i vart fall så länge det inte finns självständiga verksamhetsgrenar inom verksamheten och därmed sekretessrätts- liga hinder mot att vidarebehandla uppgifter. Det nyss sagda gäller självfallet enbart om det inte införts begränsningar av finalitetsprin- cipens tillämpning, liksom det vi förslagit för uppgifter som samlats in från andra myndigheter i uppföljningssyfte efter avslutad vård. 149 Prop. 2000/01:33 Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution, s. 124. 150 Prop. 2019/20:181 Extra ändringsbudget för 2020 – Förstärkt stöd till välfärd och företag, insatser mot smittspridning och andra åtgärder med anledning av coronaviruset, s. 92 och prop. 2022/23:107 Vissa förfarandefrågor för elstöd till företag, s. 29. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1156 Och vad kommer då att gälla för vidarebehandling inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård? Vad gäller den statliga barn - och ungdomsvården kan påpekas att verksamheten i många avseenden är långt mer integrerad och enhetlig än vad gäller för Skatteverkets beskattningsverksamhet i exemp let ovan. Detta kan åskådliggöras utifrån punkterna 1–7 i bestämmelsen som förslås förtydliga lagens tillämpningsområde, se avsnitt 12.12.7. Korrekta platsanvisningar och placeringsbeslut (punkten 1) utifrån den differentiering vi föreslagit i avsnitt 8.6.3 bör till exempel vara avgörande för att tillförsäkra barn och unga ändamålsenlig vård och behandling vid statliga hem för barn och unga (punkten 2). Skola och undervisning kommer att vara en central och integrerad del av den sammantagna vården och behandlingen vid statliga hem för barn och unga (punkten 3). Särskilda befogenheter och andra åtgärder som vidtas för att upprätthålla ordningen och säkerheten vid statliga hem för barn och unga (punkten 4) bör på samma sätt vara svåra att skilja från verksamhet med platsanvisningar och placeringsbeslut, liksom från vården och behandlingen vid de statliga hemmen för barn och unga, som ska genomföras i en trygg och säker vårdmiljö. Det nyss sagda gäller även för brottsförebyggande åtgärder vid statliga hem för barn och unga (punkten 5), som också motiveras av behovet av att tillförsäkra barn och unga en trygg och säker vårdmiljö. Även uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av verksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga (punkten 6) är – precis som Lagrådet konstaterat i andra sammanhang – en integrerad del av verksamheten och inte något från den fristående. Annan liknande uppgift som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utföra i verksamheten med de statliga hemmen för barn och unga (punkten 7) knyter vidare uttryckligen an till övriga punkter o ch bör inte kunna tolkas som att den avser något annat än sådant som ligger mycket nära övriga angivna delar av verksamheten, till exempel dokumentation av behandlingsresultat, framtagande av andra under- lag och beslutsfattande. Vi anser sammanfattningsvis att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör kunna utgå från att vidarebehandling för ett nytt ändamål inom den nya lagens tillämpningsområde bör vara förenligt med insamlingsändamålet, under förutsättning att även det ursprung- liga ändamålet omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagen. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1157 Eftersom uppgifter som samlats in från andra myndigheter i upp - följningssyfte efter avslutad vård inte får vidarebehandlas för till - kommande ändamål gäller det nyss sagda inte för sådana uppgifter. Bestämmelsen i den nya lagen som förtydligar lagens tillämp - ningsområdet bör därför också anses ge uttryck för mellan vilka delar av verksamheten vidarebehandling typiskt sett kan komma i fråga, utan att den tillkommande behandlingen ska anses vara oförenlig med insamlingsändamålet, med det nyss angivna undantaget och, som framgår av avsnitt 12.12.21, vissa uppgifter som behandlas i säker - hetsregistret. Det kan dock åter påpekas att myndigheten redan vid insamlingstillfället har möjlighet att ange flera ändamål med insam- lingen av personuppgifter. Om den tilltänkta vidarebehandlingen an- ges redan vid insamlingstillfället aktualiseras inte behovet av någon finalitetsprövning. Det nyss sagda gäller dock under förutsättning att övriga principer för behandling iakttas. Enbart det förhållande att finalitetsprincipen inte utgör ett hinder mot vidarebehandling av personuppgifter kan till exempel inte tas till intäkt för att behandla uppgifterna i strid med principen om uppgiftsminimering (artikel 5.1 c i dataskyddsförord- ningen) eller på ett sätt som inte säkerställer tillräcklig säkerhet för dem (artikel 5.1 f), se vidare avsnitt 12.4.1. Tillkommande ändamål och uppdrag då? Inom ramen för vårt uppdrag har vi utgått från att den framtida Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård i huvudsak kommer att ansvara för statliga hem för barn och unga. Vi har dock även förutsatt att myndighetens uppdrag kan komma att utökas och i framtiden avse andra verksamheter, se kapitel 7. För tillfället behandlas dess- utom ett förslag inom Regeringskansliet om att ge SiS ansvar för verkställigheten av så kallad elektronisk övervakning av barn och unga som inte utgör en straffrättslig påföljd.151 För det fall Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får sådana ytterligare uppgifter ankommer det på lagstiftaren att ta ställning till vilka förändringar som behöver göras i den myndighetsspecifika dataskyddsregleringen vad gäller bland annat regleringens tillämpningsområde. 151 Se utkastet till lagrådsremiss den 24 februari 2026, Elektronisk övervakning – ett verktyg för socialtjänsten till skydd för barn och unga. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1158 Lagstiftaren kan även behöva ta ställning till om personuppgifts- behandling för det tillkommande ändamålet är förenligt med de ändamål som övriga personuppgifter behandlas för, och redogöra sin bedömning i förarbeten, i likhet med regeringens ovan relate- rade uttalanden vad gäller beskattningsdatabasen. 12.12.13 Utlämnande i överensstämmelse med lag eller förordning Utredningens förslag I den nya lagen ska upplysas om att personuppgifter som behand- las för att utföra verksamheten med statliga hem för barn och unga alltid får behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Skälen för vårt förslag Något om finalitetsprincipen och uppgiftslämnande I föregående avsnitt har vi konstaterat att finalitetsprincipen innebär att vidarebehandling av personuppgifter för ändamål som är ofören- liga med insamlingsändamålet som utgångspunkt är förbjuden, men att det finns ett rättsligt utrymme att lagstifta om undantag från det förbudet. Som vi nämnt tidigare framgår detta av artikel 6.4 första stycket och skäl 50 till dataskyddsförordningen Dataskyddsförordningen ger därmed utrymme för att i nationell rätt föreskriva att ytterligare behandling av personuppgifter får ske, även om vidarebehandlingen inte är förenlig med de eller det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Förutsättningen för att lagstifta om myndigheters vidarebehandling för oförenliga ändamål är dock att det är proportionerligt i förhållande till viktiga mål av allmänt in- tresse. Regeringen har i detta avseende uttalat att det utgör ett viktigt allmänt intresse att svenska myndigheter kan utöva myndighetsutöv- ning och annan verksamhet som faller inom ramen för deras befogen- heter på ett korrekt, effektivt och rättssäkert sätt.152 152 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 83. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1159 Utlämnande av personuppgifter till en annan myndighet med stöd av offentlighets- och sekretesslagen eller till enskilda med stöd av tryckfrihetsförordningen innebär som vi nämnt i föregående avsnitt ofta att uppgifterna behandlas för ett annat ändamål än det som de samlats in för. Bestämmelser om myndigheters informationsutbyte utgör därför i regel undantag från principen om att uppgifter inte får vidarebehandlas för något ändamål som är oförenligt med insam - lingsändamålet.153 Genom att införa en sekretessbrytande bestäm- melse eller en uppgiftsskyldighet får lagstiftaren alltså anses ha tagit ställning till att vidarebehandling genom utlämnande är nödvändigt och proportionerligt för att säkerställa ett viktigt mål av allmänt intresse. Det ska upplysas om att uppgiftslämnande i överensstämmelse med lag eller förordning alltid är tillåtet I förarbetena till sektorsspecifik kompletterande dataskyddsreglering har regeringen vid flera tillfällen uttalat sig om sekretessbrytande bestämmelser och uppgiftsskyldigheter som ger stöd åt utlämnande. Dessa uttalanden har främst avsett utformningen av så kallade sekun- dära ändamålsbestämmelser, det vill säga bestämmelser vars föremål är vidarebehandling för ändamål som inte regleras i den aktuella för- fattningen.154 Även i förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten uttalade regeringen att för att tillgodose den en- skildes integritet bör denne ges en så klar uppfattning som möjligt om i vilka sammanhang insamlade personuppgifter rörande honom eller henne kan användas. Vad gäller uppgiftslämnande bland annat till andra myndigheter konstaterade regeringen att det finns en rad författningar som innebär att myndigheter får eller ska lämna ut upp- gifter. När bestämmelser om sådant uppgiftslämnande hade införts fick det enligt regeringen förutsättas att det hade gjorts en avvägning mellan intresset av att uppgiften lämnas ut och intresset av att skydda 153 Jfr prop. 2017/18:95 Anpassningar av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning, s. 48. 154 Se exempel i prop. 2007/08:126 Patientdatalag m.m., s. 59 och 60, prop. 2015/16:65 Utlänningsdatalag, s. 68 och 69, prop. 2017/18:95 Anpassningar av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning, s. 57 och prop. 2017/18:112 Anpass- ningar av registerförfattningar på arbetsmarknadsområdet till EU:s dataskyddsförordning, s. 42 och 43. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1160 enskilda personers integritet, vid vilken man funnit att uppgiften bör lämnas ut. Enligt regeringens mening saknades det därför anledning att i en integritetsskyddslagstiftning särskilt reglera dessa fall av redan författningsreglerat uppgiftslämnande. Lagen om behandling av per- sonuppgifter inom socialtjänsten skulle därför inte hindra att upp - gifter lämnades ut om det följde av lag eller förordning.155 Ändamålsbestämmelser i kompletterande dataskyddsreglering kan aldrig påverka enskildas grundlagsskyddade rätt att få del av allmänna handlingar, utan den rätten kan enbart begränsas av faktiska bestäm- melser om sekretess. Även om offentlighetsprincipen inte gäller mellan myndigheter så gäller detsamma även för uppgiftslämnande mellan myndigheter, eftersom sekretessregleringen ska gälla på samma sätt mellan myndigheter som mellan myndigheter och enskilda.156 En ändamålsbestämmelse som anger att uppgifter får behandlas för utlämnande i överensstämmelse med lag eller förordning har där- för inte någon självständig rättslig betydelse. En sådan bestämmelse tydliggör dock att personuppgifter som behandlas i verksamheten med statliga hem för barn och unga alltid får behandlas för uppgifts- lämnande i överensstämmelse med lag eller förordning. En sådan bestämmelse bidrar till ökad transparens för de registrerade vars uppgifter behandlas och kan därmed ses som en integritetshöjande åtgärd i förhållande till dataskyddsförordningen. Även om bestäm- melsen inte har någon sekretessbrytande verkan kan den alltså bidra till ökad förutsebarhet i frågan om hur uppgifter om placerade barn och unga, och andra berörda, får och kan behandlas. Vi föreslår därför att det ska införas en bestämmelse i den nya lagen som upplyser om att personuppgifter som behandlas i verk- samheten med statliga hem för barn och unga alltid får behandlas för utlämnande i överensstämmelse med lag eller förordning. 155 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 143. 156 Jfr SOU 2025:45 Utökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 249–254. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1161 12.12.14 Känsliga personuppgifter med mera Utredningens förslag I den nya lagen ska det införas en bestämmelse som anger att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård får behandla sådana känsliga personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskydds- förordning, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Utredningens bedömning Det saknas skäl att särskilt reglera behandlingen av personnummer och samordningsnummer och uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. Det saknas också skäl att upplysa om att känsliga personupp- gifter får behandlas med stöd av artikel 9.2 h i EU:s dataskydds- förordning under förutsättning att kravet på tystnadsplikt i arti- kel 9.3 i förordningen är uppfyllt. Skälen för vårt förslag och våra bedömningar Nuvarande förutsättningar för behandling av känsliga personuppgifter ska inte inskränkas för den nya myndigheten Som vi redogjort för i avsnitt 12.4.2 får SiS enligt 7 § SoLPuL behandla person- och samordningsnummer, känsliga personuppgifter, och upp- gifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihets berövan- den om uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för verksamheten. Rekvisiten för att behandlingen ska vara tillåten mot- svarar alltså i allt väsentligt vad som gäller enligt de allmänna bestäm- melserna, se avsnitten 12.4. 1 och 12.4.2 under rubrik i respektive avsnitt benämnd Rättslig grund samt avsnitt 12.4.2 under rubriken Personnummer och samordningsnummer. Att förutsättningarna för SiS att behandla bland annat känsliga personuppgifter motsvarar vad som redan gäller på ett generellt plan har också konstaterats av SiS Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1162 själva i vår kartläggning av behoven av en förändrad dataskydds - reglering, se avsnitt 12.10.3. Vad gäller känsliga personuppgifter har regeringen i förarbetena motiverat den befintliga regleringen med att den utgör en begräns- ning som, tillsammans med förbudet i 7a § SoLPuL att i vissa fall ta in känsliga personuppgifter i sammanställningar, motsvarar skydds- åtgärder enligt dataskyddsförordningen.157 Eftersom själva förutsätt- ningarna för behandlingen enligt 7 § SoLPuL motsvarar vad som gäller för all behandling kan det dock ifrågasättas i vilken utsträck- ning den bestämmelsen tagen för sig faktiskt kan anses vara en be- gränsning av det rättsliga utrymmet att behandla känsliga person - uppgifter inom socialtjänsten. Bestämmelsen bör mer än något annat snarast uppfattas som tillåtande och tydliggörande. Under alla förhållanden kan det dock konstateras att det alltid har krävts – och kommer att fortsätta krävas – en omfattande behandling av känsliga personuppgifter inom den statliga barn- och ungdomsvår- den, liksom inom socialtjänsten i övrigt, för att utföra den författ - ningsreglerade verksamheten på området. 158 Det är i huvudsak en följd av verksamhetens art och karaktär, vilken accentueras av de höga krav på dokumentation av bland annat känsliga uppgifter som SiS, och i framtiden Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, har att iaktta (se avsnitt 12.5.4). Viss behandling av känsliga person- uppgifter är dessutom oundviklig i alla myndigheters verksamhet som en direkt följd av exempelvis offentlighets- och sekretesslagens och förvaltningslagens krav på till exempel diarieföring och skyldighet att ta emot e-post. Det bör vidare påpekas att våra förslag om en utökad differen- tiering och tydligare vårduppdrag inom den statliga barn- och ung- domsvården kommer att ställa ytterligare krav på behandling av olika slags uppgifter om placerade barn- och unga, där det även bör vara aktuellt att behandla känsliga personuppgifter (se avsnitten 8.5.2 och 8.6.3). Ett exempel på detta är kravet på att vården ska anpassas till barnets eller den unges individuella behov och förutsättningar, där känsliga personuppgifter som gäller etniskt ursprung och reli- giös övertygelse kan vara relevanta faktorer att beakta. Ett annat är att vården bland annat ska ge stöd i en mängd olika förhållanden som 157 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 186. 158 Jfr prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 131. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1163 utgår från barnets individuella behov. Det rör bland annat stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra negativa upplevel- ser, för att förbättra färdigheter och funktionsförmågor, i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående, samt i kontakt med hälso- och sjukvård och tandvård. I samtliga dessa fall kan det bli aktuellt att behandla känsliga per- sonuppgifter, eftersom uppgifterna kan avse de förhållanden som den sociala vården ska utgå från och ge stöd i. Barn och unga inom hbtqi159 kan exempelvis behöva stöd utifrån sin sexuella läggning i kontakt med nära anhöriga, och detsamma kan gälla barn och unga med en annan religiös övertygelse än sina nära anhöriga, eller barn och unga i en hederskontext. Även uppgifter om hälsa kommer att behöva behandlas i syfte att ge barn och unga stöd i kontakt med hälso- och sjukvården och tandvård. Att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård föreslås få ett tydligare brottförebyggande uppdrag än vad SiS har haft kan också komma att medföra ett behov av en utökad behandling av känsliga personuppgifter. Det kan till exempel inte uteslutas att det kan bli aktuellt i myndighetens arbete med att säkerställa en trygg och säker vårdmiljö, där hänsyn kan behöva tas till etniskt ursprung och poli- tiska åsikter utifrån eventuella konflikter som kan föreligga mellan olika grupper i samhället. I sammanhanget kan nämnas att en upp- gift om födelseort är en sådan uppgift som direkt eller indirekt kan avslöja en persons etniska ursprung och en behandling av uppgiften skulle därmed kunna utgöra en behandling av känsliga person upp- gifter.160 Mot den bakgrunden framstår det inte som befogat att inom ramen för vårt uppdrag överväga begränsningar av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds rättsliga möjligheter att behandla känsliga personuppgifter i förhållande till vad som gäller för SiS i dag. I den nya lagen ska behandling av känsliga personuppgifter därför vara tillåten om det är om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Hänvisningen till dataskyddsförordningen avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Det innebär att samma rekvisit som i sak också gäller i dag, det vill säga att be- handlingen ska vara nödvändig för ett legitimt ändamål i verk sam- 159 Hbtqi är ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner, se RFSL, Hbtqi, tillgänglig: https://www.rfsl.se/hbtqi-fakta/hbtq/, [2026-05-28]. 160 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 73. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1164 heten, kommer att fortsätta gälla för den nya myndigheten i verk- samheten med statliga hem för barn och unga. Med uttrycket ”ändamålet med behandlingen” avses behandling som utförs antingen med stöd av den primära ändamålsbestämmelsen eller med stöd av den sekundära ändamålsbestämmelsen som avser utlämnande i överens stämmelse med lag eller förordning. En för - utsättning för att Myndigheten för statliga barn- och ungdomsvård ska kunna behandla känsliga personuppgifter med stöd av bestäm- melsen är alltså att det ska vara nödvändigt för att utföra verksamhet inom lagens tillämpningsområde, eller för att lämna ut uppgifter i enlighet med offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser. Det innebär att behandlingen måste kunna motiveras i varje enskilt fall. Som vi nämnt i avsnitt 12.12.11 innebär dock kravet på nödvändig- het inte att behandlingen ska vara oundgänglig. Behandlingen kan anses nödvändig och därmed t illåten enligt bestämmelsen om be - handlingen leder till effektivitetsvinster. Att behandlingen skulle kunna ske manuellt, det vill säga utan tekniska hjälpmedel, medför därför normalt inte att automatisk behandling inte anses nödvändig.161 Stödet för behandlingen finns i artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen … För att behandling av känsliga personuppgifter med stöd av artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen ska vara tillåten krävs först och främst att den är motiverad av ett viktigt allmänt intresse. Vad som är ett allmänt intresse respektive ett viktigt allmänt intresse är inte definierat i dataskyddsförordningen. Regeringen har dock bedömt att verksam- het som innefattar myndighetsutövning utgör ett viktigt allmänt intresse och att det också är ett viktigt allmänt intresse att myndig- heter, även utanför området för myndighetsutövning, kan bedriva den verksamhet som tydligt faller inom ramen för deras befogenheter på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt.162 Verksamheten med särskilda ungdomshem, och i framtiden stat- liga hem för barn och unga, utgör en av samhällets yttersta och mest ingripande skyddsåtgärder för utsatta barn och unga. Verksamheten kommer dessutom bedrivas av en statlig myndighet och kommer att omfatta myndighetsutövning. Det borde därför inte råda några 161 Se prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 189. 162 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 83. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1165 tvivel om att verksamheten med statliga hem för barn och unga ut- gör vad som i dataskyddsförordningen benämns som ett viktigt all- mänt intresse. Vidare krävs enligt artikel 9.2 g att behandlingen sker på grund- val av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet. Regeringen har bedömt att det innebär att den rättsliga grunden för behandlingen typiskt sett kommer att vara någon av de som avses i artikel 6.1 c eller e i data- skyddsförordningen och som har stöd i rättsordningen på föreskrivet sätt. I detta sammanhang uttalade regeringen också att det ofta nöd- vändigt att behandla känsliga personuppgifter för att myndigheter ska kunna bedriva sin verksamhet, och i många fall sker behandlingen i den registrerades eget intresse.163 Vad gäller behandling av känsliga personuppgifter i samband med vård och behandling på de särskilda ungdomshemmen bör den i regel anses utföras i barnets eller den unges intresse, även om själva placeringen skett med stöd av tvångs- vårdslagstiftningen. Utöver kravet på att behandlingen ska vara nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse ställs i artikel 9.2 g också särskilda krav på det rättsliga stödet för behandlingen. Detta stöd måste vara för- enligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande intressen. Skyddsåtgärder kan ex- empelvis vara sekretessreglering till skydd för enskildas ekonomiska och personliga förhållanden eller sökbegränsningar (se avsnitt 12.12.16). Regeringen har i detta avseende uttalat att den omfattande sekre - tessregleringen till skydd för enskildas ekonomiska och personliga förhållanden som finns i svensk rätt i många fall utgör en tillräcklig skyddsåtgärd. Även specifika begränsningar och villkor för behand- lingen av känsliga personuppgifter kan vara att anse som skydds - åtgärder.164 Vad som utgör det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd definieras inte i dataskyddsförordningen. Regeringen har dock ut- talat att det är svårt att föreställa sig en rättslig grund för behandling av personuppgifter som uppfyller kraven i artikel 6 i dataskyddsför- ordningen, men som ändå inte är förenlig med det väsentliga inne - hållet i rätten till dataskydd. Regeringen förtydligade att om grunden 163 Jfr prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 84. 164 Jfr prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 89. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1166 för behandlingen inte är förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd borde den inte utgöra en godtagbar rättslig grund för behandling av personuppgifter över huvud taget. Det bör därför en- ligt regeringen kunna ifrågasättas om tillägget i artikel 9.2 g utgör ett krav som går utöver de krav som gäller enligt artikel 6 och som måste vara uppfyllda vid all behandling av personuppgifter i allmänt intresse.165 Här kan nämnas att det enligt artikel 6.3 ställs krav på att den rättsliga grunden enligt artikel 6.1 c och e ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Verksamheten med statliga hem för barn och unga kommer i likhet med dagens särskilda ungdomshem vara reglerad i flera olika lagar och förordningar och i viss mån i föreskrifter som meddelats med stöd av lag eller förordning. När det gäller den materiella och processuella verksamhetsreglering som redan är fastställd i svensk rätt bör utgångspunkten vara att den uppfyller kravet på proportio- nalitet i artikel 6.1 c och e samt 6.3 i dataskyddsförordningen. Detta mot bakgrund av att proportionalitetskravet motsvarar det krav som Europakonventionen ställer på lagstiftaren i en rättsstat. Genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har Europa- konventionen inkorporerats i svensk rätt. Vidare gäller enligt 2 kap. 19 § RF att lagar och andra föreskrifter inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Regeringen har där- för uttalat att det bör vara mycket ovanligt att svensk rätt inte upp- fyller Europakonventionens krav.166 Våra materiella förslag på ny reglering, som i huvudsak syftar till att stärka barns och ungas ställning i den statliga barn- och ungdoms- vården, stärka rättssäkerheten för barn och unga och höja kvaliteten på vården, bör också uppfylla Europakonventionens, och därmed även dataskyddsförordningens, krav i detta avseende. Även förslaget om att ge myndigheten en rättslig möjlighet att föra ett säkerhets- register bör göra det, se bland annat avsnitt 12.12.22. När Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behandlar känsliga personuppgifter som är nödvändiga för att utföra de upp - gifter som ålagts myndigheten i författning rör det sig alltså om en behandling för ett viktigt allmänt intresse och som har sin grund i 165 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 84. 166 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 50. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1167 en nationell rätt som både är proportionerlig och förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd. Lagen om person upp- giftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård föreslås innehålla bestämmelser som kompletterar dataskyddsförord- ningens bestämmelser om när behandling av personuppgifter kan tillåtas. Lagen föreslås också innehålla olika former av skyddsåtgärder som upprätthåller skyddet för den personliga integriteten vid den behandling av känsliga personuppgifter som myndigheten kommer att utföra. Sammantaget bedömer vi därför att den behandling av känsliga personuppgifter som Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård behöver utföra uppfyller kraven i artikel 9.2 g i data- skyddsförordningen. Sådan behandling ska vara tillåten om den är nödvändig med hänsyn till ändamålet med behandlingen, i enlighet med det vi redogjort för ovan om att den nya myndighetens utrymme för att behandla personuppgifter inte bör begränsas i förhållande till nu gällande reglering för SiS. I den befintliga regleringen anges i och för sig även att känsliga personuppgifter får behandlas om de har lämnats i ett ärende. Reger- ingen har uttalat att ärendebegreppet i de allra flesta fall är förhållande- vis tydligt och används som avgränsning för förvaltningslagens till- lämpningsområde.167 Den nya myndighetens ärendehandläggning kommer alltså regleras dels av förvaltningslagen, förvaltningsprocess- lagen (1971:291) och sektorsspecifik förfarandereglering i den sär- skilda lagstiftningen om vård av unga utan samtycke, dels av de be- stämmelser som styr vilka uppgifter myndigheten måste registrera och dokumentera i verksamheten, se avsnitt 12.5.4. Dessa bestäm- melser kommer inte vara valfria för myndigheten att tillämpa. Efter- som situationer där känsliga personuppgifter lämnats i ett ärende därmed kommer att omfattas av det angivna rekvisitet (behand - lingen är nödvändig med hänsyn till ändamålet med behandlingen) saknas det skäl att särskilt reglera behandling av känsliga person - uppgifter i dessa situationer. 167 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 87. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1168 … men också i artikel 9.2 h Dataskyddsförordningens undantag för behandling av känsliga per- sonuppgifter i artikel 9.2 har ingen inbördes prioritering och flera undantag kan vara tillämpliga på en och samma behandling.168 Som vi redogjort för i avsnitt 12.4.1 finns det i artikel 9.2 h ett undantag som särskilt avser behandling som är nödvändig av skäl som hör samman med förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin, bedömningen av en arbetstagares arbetskapacitet, medicinska diagno- ser, tillhandahållande av hälso- och sjukvård eller behandling, social omsorg samt förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster, social om- sorg och deras system. Regeringen har uttalat att begreppet social omsorg sannolikt om- fattar uppgifter som utförs inom socialtjänsten, men att det, i avsak- nad av praxis svårt att närmare avgränsa innebörden av begreppen. Vad gäller kravet i artikel 9.2 h på att verksamheten ska utföras på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller enligt avtal med yrkesverksamma på hälsoområdet uttalade regeringen dock samtidigt att denna förutsättning är uppfylld så snart verksam- heten bedrivs i enlighet med verksamhetslagstiftningen på de aktuella områdena, till exempel socialtjänstlagen och andra relevanta författ- ningar. Angående kravet på tystnadsplikt för behandling med stöd av artikel 9.2 h, som framgår av artikel 9.3, konstaterade regeringen att sådan tystnadsplikt gäller inom den svenska offentliga sektorn enligt offentlighets - och sekretesslagen, och att för de privata ut - förarna finns bestämmelser om tystnadsplikt ibland annat patient- säkerhetslagen och socialtjänstlagen.169 Vad gäller kravet på tystnadsplikt kommer uppgifter om enskilda som behandlas i verksamheten med statliga barn och unga kommer i regel att omfattas av socialtjänstsekretess enligt 26 kap. 1 § OSL, vilket innebär att det föreligger en presumtion för sekretess för upp- gifterna. Sekretessen bryts dock i många fall, sär skilt i förhållande till andra myndigheter. Det kan här noteras att en uppgift som inte är sekretessbelagd inte heller omfattas av tystnadsplikt, vilket följer av 3 kap. 1 § OSL. Uppgifter som myndigheten föreslås få behandla i säkerhetsregistret kommer som utgångspunkt också att omfattas av sekretess, som kan komma att brytas särskilt i förhållande till andra 168 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 73. 169 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 93. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1169 myndigheter (se vidare avsnitt 12.12.29). Vad gäller myndighetens verksamhet med uppföljning efter avslutad vård gäller dock den abso- luta sekretessen enligt 24 kap. 8 § OSL och 7 § OSF (se avsnitt 12.5.1). Även den sekretessen kan dock brytas i förhållande till andra myn- digheter i vissa fall. Det är alltså inte självklart att tystnadsplikt utan undandrag kom- mer gälla i verksamheten med statliga hem för barn och unga. I den engelska respektive den franska versionen av artikel 9.3 anges dock begreppen professional secrecy och une obligation de secret profession- nel.170 Det indikerar att det som avses i artikel 9.3 inte är någon helt absolut tystnadsplikt, utan ett regelverk som ställer upp generella krav på yrkesverksamma att inte röja uppgifter som de får känne - dom om i sin professionella roll. Sådana regelverk omfattar normalt också bestämmelser som anger när det får göras undantag från det generella röjandeförbudet. Kravet i artikel 9.3 bör därför motsvara bestämmelserna i bland andra offentlighets - och sekretesslagen, patientsäkerhetslagen och socialtjänstlagen. Även lagen (2020:914) om tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter kan nämnas i sammanhanget. Den lagen syftar till att uppgifter från en myndighet som hanteras av en tjänsteleve- rantör ska få ett sekretesskydd som är likvärdigt med det som gäller när en annan myndighet tillhandahåller en motsvarande tjänst.171 Det som avses i artikel 9.3 bör alltså inte vara en sådan tystnads- plikt som inte tillåter några som helst undantag, till exempel en in- formationsplikt för att skydda barn som riskerar att fara illa eller uppgiftslämnande vid allvarlig fara för liv och hälsa (jämför här 19 kap. 1 § SoL och 24 kap. 4 § brottsbalken). Inte heller bör kravet på tyst- nadsplikt i övrigt utesluta att en känslig uppgift som behandlas med stöd av artikel 9.2 h offentliggörs, om det är föreskrivet i författning att så ska ske. Det nyss sagda motsvarar också regeringens tidigare bedömning i detta avseende.172 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör därför ha möjlighet att grunda behandling av känsliga personupp- gifter inte enbart på artikel 9.2 g utan även på artikel 9.2 h. Som vi 170 Se dataskyddsförordningen i fulltext och i olika språkversionen i Official Journal of the European Union, tillgänglig: https://eur-lex.europa.eu/eli/reg/2016/679/oj/eng#cpt_II [2026-05-29]. 171 Prop. 2019/20:201 Tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter, s. 12. 172 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 93. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1170 konstaterat avseende sådan behandling med stöd av artikel 9.2 g kom- mer det också genom den föreslagna lagen om personuppgiftsbehand- ling vid myndigheten finnas andra reglerade skyddsåtgärder, som sökbegränsningar och åtkomst till uppgifter som tillsammans med den generella dataskyddsregleringen på ett tillräckligt sätt skyddar den personliga integriteten. Behöver det ”påminnas” om kravet på tystnadsplikt? Av 7 § tredje stycket SoLPuL framgår att känsliga personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 9.2 h under förutsättning att kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 i dataskyddsförordningen är uppfyllt. I förarbetena till den aktuella bestämmelsen uttalade regeringen att en bestämmelse som påminner [vår kursivering] om kravet på tyst- nadsplikt enligt artikel 9.3 i dataskyddsförordningen borde tas in i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Som vi nämnt ovan konstaterade dock regeringen i anslutning till detta också att tystnadsplikt gäller inom socialtjänsten enligt bland annat offentlighets- och sekretesslagen (offentliga aktörer) och social - tjänstlagen (privata aktörer).173 Undantaget som framgår av artikel 9.2 h kan som vi nyss konsta- terat bara tillämpas om kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 är upp - fyllt och som vi redogör för i avsnitt 12.4.2 finns det bestämmelser i dataskyddslagen i detta avseende. Att det, trots att detta uttryck- ligen framgår av den generella regleringen både på unionsrättslig och nationell nivå, även ”påminns” om kravet på tystnadsplikt i 7 § tredje stycket SoLPuL bör kunna förklaras av lagens breda tillämpnings- område. Även privata aktörer inom socialtjänstområdet har till exempel att tillämpa bestämmelserna i lagen. Mot den bakgrunden framstår det inte som nödvändigt, eller av någon annan anledning befogat, att i den myndighetsspecifika dataskyddsregleringen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård påminna om denna grundläggande förutsättning för behandling av känsliga personupp- gifter med stöd av undantaget i artikel 9.2 h. 173 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 105. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1171 Personnummer och samordningsnummer Den svenska systematiken med tre lager av dataskyddsreglering; den direkt tillämpliga dataskyddsförordningen, den allmänt tillämpliga dataskyddslagen och slutligen de myndighetsspecifika kompletter- ande författningarna, medför att myndigheter ofta behöver tillämpa bestämmelser ur dessa tre nivåer av lagstiftning parallellt. För det fall den myndighetsspecifika regleringen inte innehåller bestämmelser om ett särskilt förhållande kommer dock enbart den allmänna regleringen behöva tillämpas. Syftet med regleringen i 7 § SoLPuL, vari behandlingen av person- nummer och samordningsnummer regleras på samma sätt som käns- liga personuppgifter, förefaller vara att tydliggöra att det regelmässigt finns ett behov av att behandla sådana uppgifter i syfte att få en säker identifiering, vilket var ett av rekvisiten för behandling av dessa upp- gifter enligt personuppgiftslagen.174 Personuppgiftlagen är dock numera upphävd. Som vi redogör för i avsnitten 12.4.1 och 12.4.2 utgör inte personnummer och samord- ningsnummer känsliga personuppgifter i dataskyddsförordningens mening, men har ändå getts en särställning genom att medlemssta- terna har getts möjlighet att införa särskilda villkor för behandlingen (artikel 87). Villkoren ska i sådana fall säkerställa att identifikations- uppgifterna bara får användas med iakttagande av lämpliga skydds- åtgärder för de registrerades fri- och rättigheter. I dataskyddslagen finns följaktligen en bestämmelse med innebörden att personnum- mer och samordningsnummer får behandlas utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behand - lingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl (3 kap. 10 § dataskyddslagen). I förarbetena till den bestämmel- sen konstaterar regeringen att en bestämmelse om behandling av personnummer och samordningsnummer kan tas in direkt i sektors- specifik lag och tillåta behandling i andra fall än de som tillåts enligt dataskyddslagen. En sådan avvikande bestämmelse måste dock leva upp till förordningens krav på lämpliga skyddsåtgärder för de regi- strerades fri- och rättigheter.175 Mot bakgrund av verksamhetens karaktär och syfte bör det precis som tidigare vara regelmässigt klart motiverat med hänsyn till ända- 174 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 143 och 144. 175 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 102. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1172 målet med behandlingen, och särskilt vikten av en säker identifiering, att personnummer och samordningsnummer behandlas utan sam - tycke den statliga barn- och ungdomsvården. Det saknas dock skäl att reglera behandling av sådana uppgifter i lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård under andra förutsättningar än de som anges i dataskyddslagen. Där- med saknas det också skäl att över huvud taget reglera behandlingen av personnummer och samordningsnummer i den nya myndighets- specifika lagen. Uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott med mera Vid en jämförelse mellan den allmänna regleringen vad gäller upp- gifter om lagöverträdelser med mera, och den nuvarande sektors- specifika regleringen kan konstateras att det i 7 § första stycket 3 SoLPuL anges uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden medan det i den allmänna regleringen (artikel 10 i dataskyddsför- ordningen) anges uppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder Den sektorsspecifika regleringen omfattar alltså fler kategorier av uppgifter än den allmänna gör. Exempelvis träffas även friande domar i brottmål av den sektorsspecifika regleringen. Förutsättningarna för att behandla dessa kategorier av personuppgifter är desamma som för känsliga personuppgifter, det vill säga att behandlingen är tillåten om uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för verk- samheten. Som vi konstaterat ovan innebär det att samma krav som ställs upp för all personuppgiftsbehandling också gäller för dessa kategorier av uppgifter. I förarbetena till bestämmelsen i 7 § SoLPuL konstaterade reger- ingen att personuppgifter om lagöverträdelser får behandlas av en myndighet med stöd av den allmänna regleringen under förutsätt - ning att det finns lagligt stöd för behandlingen enligt artikel 6.1 i dataskyddsförordningen. Regeringen konstaterade även att det inte krävs några särskilda ställningstaganden för myndigheters behand- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1173 ling av personuppgifter som avser lagöverträdelser utöver de ställ- ningstaganden som allmänt ska göras i fråga om laglig grund för behandling av personuppgifter vad gäller myndigheter. Däremot ansåg regeringen att det var svårt att se varför myndigheter skulle få behandla sådana kategorier av personuppgifter som de dittills inte hade bedömts ha behov av att behandla, bara därför att data - skyddsförordningen gjorde det möjligt. Bestämmelser som begrän- sade möjligheten att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångs- medel och administrativa frihetsberövanden borde därför behållas, trots att definitionen av uppgifter om lagöverträdelser i den komplet- terande dataskyddsregleringen inte skulle bli enhetlig med den som finns i dataskyddsförordningen och dataskyddslagen.176 Som vi redan konstaterat innebär dock inte en reglering som anger att vissa uppgifter får behandlas endast om det är nödvändigt för verksamheten något utöver vad som redan gäller enligt de grund - läggande principerna och kravet på rättslig grund i artiklarna 5 och 6 i dataskyddsförordningen. Den kompletterande regleringen ersätter dessutom inte dataskyddsförordningens bestämmelser, utan komplet- terar dessa. Något skäl för att i den nya lagen införa särskild reglering som avser sådana uppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförord- ningen eller personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel och administrativa frihetsberövanden finns därför inte. 12.12.15 Sammanställningar och samkörning Utredningens bedömning Det saknas skäl att i den nya lagen införa begrepp och begräns- ningar som i dag finns i lagen och förordningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten och som är utdaterade, eller där intresset som föranlett dem tillgodoses genom ett för- bud att utföra vissa sökningar. 176 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 115 och 116. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1174 Skälen för vår bedömning Vad menas egentligen med sammanställningar och ömtåliga personliga förhållanden? Som framgår av avsnitt 12.5.3 finns det i 7 a § första stycket SoLPuL ett förbud mot att ta in känsliga personuppgifter och uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden i övrigt i sammanställningar. För- budet gäller dock enligt bestämmelsens andra stycke inte i flera situa- tioner, till exempel SiS uppföljning och myndighetens ”centrala admi- nistration”. Viss reglering som rör just sammanställningar finns även i 9 § SoLPuF, där det anges att ett hem som drivs av Statens institu- tionsstyrelse som utgångspunk t endast får använda uppgifter om namn eller uppgifter om person-, samordnings- eller ärendenummer som sökbegrepp vid sökning efter uppgifter eller i samband med sammanställningar. Vad känsliga personuppgifter avser behöver ingen närmare utveck- ling här. Däremot är det inte självklart vad som i sammanhanget avses med begreppen sammanställningar respektive ömtåliga personliga förhållanden (se dock nedan om andra former av sammanställningar i form av sökningar). Begreppet sammanställningar härrör i det här sammanhanget från 1980 års socialtjänstlag. Med sammanställningar avsågs sådana olika typer av så kallade personregister som fördes med stöd av det som då kallades automatisk databehandling (enligt datalagens [1973:289] terminologi). Här rörde det sig om andra former av register, som inte utgjorde personakter och dessas sökregister, utan som innehöll sammanställningar om klienterna inom socialtjänsten. I motsats till personakterna rörde detta sig om sammanställning som var upprättade för att underlätta administrationen av socialtjänsten. Det kunde till exempel röra sig om register över gjorda utbetalningar eller inkomna rapporter som var ordnade i personföljd. Från integritetssynpunkt ansågs dessa register skilja sig från personakterna. De var till exem- pel tillgängliga på ett mer omedelbart sätt än personakterna, och gav upplysningar om enskilda utan att samtidigt kunna ge en fullständig och objektiv beskrivning av dennas förhållanden. Sammanställning- arna var dessutom mer lättillgängliga och användes av ett större antal tjänstemän än vad som var fallet med den enskilda personakten.177 177 Prop. 1979/80:1 Om socialtjänsten, Del A s. 438 och 439. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1175 Också begreppet ömtåliga personliga förhållanden kommer ur- sprungligen från 1980 års socialtjänstlag, som även innehöll viss re- glering av vad personregister som utgjorde sammanställningar fick innehålla. Sammanställningar enligt ovan skulle enligt förarbetena enbart få innehålla uppgifter som i andra sammanhang var offent - liga. Andra uppgifter, i förarbetena kallad mjukdata, skulle inte få förekomma. Mjukdata kunde till exempel avse omdömen om familje- förhållanden, uppförande, samhällsanpassning, psykisk status, studie- intensitet och prestation i arbetslivet, eller uppgifter som kom från andra myndigheter. Genom att förbjuda uppgifter om ömtåliga per- sonliga förhållanden skulle det tydliggöras att sammanställningar bara fick innehålla neutrala uppgifter.178 Motsvarande bestämmelse om förbud mot att i sammanställningar behandla uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden, samt även känsliga personuppgifter, fördes senare in i 2001 års socialtjänstlag. Därefter fördes bestämmelserna över till lagen om behandling av per- sonuppgifter inom socialtjänsten, och motiverades då i allt väsentligt av samma skäl som angavs i förarbetena till 1980 års socialtjänstlag.179 Frågan om begränsningarna vad gäller sammanställningar fort - satt var motiverade utifrån den rättsliga och tekniska utvecklingen berördes inte över huvud taget i samband med översynen inför att dataskyddsförordningen skulle börja tillämpas. Däremot konstaterade regeringen i det sammanhanget att en sökning [och en sammanställ- ning] måste vara förenlig med angivna ändamål för att vara tillåten. Regeringen noterade även att förbud mot användning av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser som sökbegrepp utgör en form av skyddsåtgärd i dataskyddsförordningens mening. Mot bakgrund av att det krävs skyddsåtgärder i den nationella rätten vid behandling av känsliga personuppgifter som grundar sig på bland annat artikel 9.2 g (viktigt allmänt intresse) var regeringens bedöm- ning att bestämmelser om sökbegränsningar och andra skyddsåtgär- der var nödvändiga. Sammanfattningsvis ansåg regeringen att bestäm- melser i den kompletterande dataskyddsregleringen som innehöll skyddsåtgärder inte behövde [vår kursivering] ändras med anledning av dataskyddsförordningen.180 178 Prop. 1979/80:1 Om socialtjänsten, Del A s. 439 och 440. 179 Prop. 2002/03:36 Behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, s. 17–19. 180 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 139–142. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1176 Det saknas skäl att i fortsättningen reglera uppgifter som får behandlas i sammanställningar Regleringen av vilka uppgifter som får behandlas i så kallade sam - manställningar inom socialtjänsten i princip är oförändrad sedan 1980. Av förarbetena framgår att bestämmelserna motiverats av skäl som helt är kopplade till den tidens begränsade möjligheter att behandla personuppgifter automatiserat. Sådana informationssäkerhetsåtgärder som vi i dag tar för givet, till exempel vad gäller digitala skalskydd, inbyggt dataskydd som standard, behörighets- och åtkomstbegräns- ningar och möjlighet till loggnin g fanns inte vid den tidpunkten. I dag framstår dessutom själva begreppet sammanställningar – i vart fall i det här sammanhanget – som svårbegripligt och det är inte själv- klart att den ursprungliga betydelsen har någon faktisk motsvarighet i dagens digitala informationshantering. Den sammantagna regler - ingen uppfattas följaktligen som problematisk och föråldrad av SiS, se avsnitt 12.10.3. Mot den bakgrunden anser vi inte att det finns skäl att utforma skyddsåtgärder avseende vissa kategorier av personuppgifter utifrån begreppet sammanställningar. Inte heller begreppet ömtåliga person- liga förhållanden bör föras vidare i den framtida dataskyddsrättsliga regleringen. De hänsyn som ur ett dataskyddsrättsligt perspektiv bör tas vad gäller sådana uppgifter måste i dag anses få en tillfredsställande reglering av dataskyddsförordningens direkt tillämpliga bestämmel- ser, bland annat om grundläggande principer för behandling, krav på en rättslig grund, på säkerhetsåtgärder och på riskhantering (se avsnitt 12.4.1). Samkörning då? Av 10 § SoLPuF följer att ett hem som drivs av SiS inte får hämta personuppgifter från ett annat hem som drivs av SiS för behandling av uppgifter genom samkörning. Av förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten framgår att regeringen ansåg att det i syfte att skapa ett effektivt integritetsskydd kunde vara befogat att ytterligare begränsa den enligt lagen tillåtna behandlingen av personuppgifter till exem- pel genom förbud i förordning mot samkörningar inom särskilda verksamhetsområden. Regeringen noterade i och för sig att enligt SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1177 personuppgiftslagen var samkörning tillåten så länge behandlingen var förenlig med det ändamål för vilka personuppgifterna ursprung- ligen samlades in. Enligt regeringen var dock möjligheterna att sam- köra personregister en vanlig anledning till den oro som enskilda kunde känna inför behandling av känsliga uppgifter. Med hänsyn till de vidgade möjligheterna att nyttja insamlade data borde samkörning inte förbjudas, men inhämtande av uppgifter från andra register som hanterar personuppgifter borde dock begränsas när den enskildes integritet kunde påverkas negativt.181 Trots regeringens uttalanden i lagens förarbeten om att samkör- ning var tillåten enligt den allmänna regleringen om den var förenlig med finalitetsprincipen, och att samkörning inte borde vara förbjuden, innebär bestämmelsen i 10 § SoLPuF ett totalt förbud mot samkör- ning mellan olika särskilda ungdomshem. Eftersom regleringen finns i förordning saknas dock såvitt vi kunnat se regelrätta förarbeten till densamma. Motiven till att införa en sådan bestämmelse – dessutom inom en och samma myndighet, där barn och unga kan flyttas mellan olika hem – framstår dock inte som helt självklara. Regleringen uppfattas vidare i dag som problematisk, föråldrad och framför allt utformad från andra tekniska förutsättningar för personuppgiftsbehandling än de som råder i dag, se avsnitt 12.10.3. Den förutsätter nämligen att varje särskilt ungdomshem har egna servrar, vilket inte längre är fallet. I stället hanteras all personupp- giftsbehandling inom myndigheten i ett centralt administrerat system, varför alla uppgifter i något avseende kan uppfattas vara samkörda i dag. De integritetsskäl som möjligen kan ha föranlett bestämmelsen bör i dag anses bli tillgodosedda genom de behörighets- och åtkomst- begränsningar som byggts in i det centralt administrerade systemet, vilket vi även föreslår ska regleras i den nya lagen se avsnitt 12.12.17. Bestämmelser som förbjuder samkörning mellan olika hem inom den statliga barn- och ungdomsvården bör därför inte ha någon mot- svarighet i lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. 181 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 134 och 148. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1178 12.12.16 Sökbegränsningar Utredningens förslag Det ska vara förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Förbudet ska dock inte omfatta sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på personuppgifter om etniskt ur- sprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, upp- gifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning om sökningen är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen. Förbudet ska inte heller omfatta sökningar i en viss handling eller i ett visst ärende. Skälen för vårt förslag Vad ”gör” ett sökförbud? Användningen av känsliga eller ömtåliga uppgifter som sökbegrepp kan leda till att det går att skapa mycket integritetskänsliga samman- ställningar med personer som har vissa egenskaper. Sökning på så- dana känsliga personuppgifter som mot bakgrund av uppdraget och den omfattande dokumentationsskyldigheten (se avsnitt 12.5.4) kan förekomma inom den statliga barn- och ungdomsvården skulle till exempel kunna möjliggöra en kartläggning av placerade barn och unga på grundval av etnicitet eller religiös uppfattnin g. Genom bestäm- melser om förbud mot vissa sökningar har lagstiftaren ”på förhand” klargjort att vissa sammanställningar inte ska få ske.182 Bestämmelser om sökbegränsningar påverkar i vilken utsträckning en myndighet kan sammanställa så kallade potentiella handlingar vid begäran om att få ta del av en allmän handling enlighet med tryckfri- hetsförordningen. Med potentiella handlingar avses här ”en möjlig sammanställning av uppgifter ur en upptagning för automatiserad behandling” (det vill ungefär säga ”en möjlig sökning i en viss data- mängd”). Om myndigheten kan göra en sådan sammanställning till- gänglig (sökning) med rutinbetonade åtgärder kan sammanställningen enligt 2 kap. 6 § TF under vissa förutsättningar anses förvarad hos 182 SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 211. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1179 myndigheten (och därmed möjlig att begära ut, se avsnitt 12.3.1), även om någon sådan sammanställning faktiskt aldrig gjorts. Enligt den så kallade begränsningsregeln i 2 kap. 7 § TF anses en sådan potentiell handling dock inte förvarad hos myndigheten om sammanställningen innehåller personuppgifter och myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställ- ningen tillgänglig. Syftet med begränsningsregeln är att allmänheten inte med stöd av offentlighetsprincipen ska kunna ta del av samman- ställningar av uppgifter ur upptagningar som myndigheten av hänsyn till skyddet för enskildas integritet själv är förhindrad att ta fram i sin egen verksamhet. Begränsningsregeln ger uttryck för den så kallade likställighetsprincipen som innebär att allmänheten ska ha tillgång till datalagrad information i samma utsträckning som är tillgänglig för myndigheten.183 En sammanställning som innehåller personupp- gifter bör alltså ses som en allmän handling endast om myndigheten, med beaktande av sökbegränsningen, får ta fram den för ett internt syfte i sin egen verksamhet.184 Här bör därför nämnas att i nu gällande reglering för SiS finns det i och för sig – som vi redan nämnt – ett generellt förbud mot att i sammanställningar ta in känsliga personuppgifter eller uppgifter i övrigt om ömtåliga personliga förhållanden, se 7 a § första stycket SoLPuL. Ytterligare begränsningar, som dock enbart träffar de sär- skilda ungdomshemmen, finns i 9 § SoLPuF vari det anges ett begrän- sat antal tillåtna sökbegrepp. Ingen av dessa begränsningar är dock tillämpliga inom SiS centrala administration eller i verksamhet med uppföljning och kvalitetssäkring, utöver ett förbud mot att ta in upp- gift som avslöjar medlemskap i fackförening, se 7 a § andra och tredje styckena SoLPuL. SiS är alltså i dag inte förhindrad att göra samman- ställningar på så sätt att tryckfrihetsförordningens bestämmelse som inskränker allmänhetens möjligheter att ta del av desamma, utöver vad gäller uppgift om medlemskap i fackförening. Däremot bör det i regel finnas sekretessrättsliga hinder mot att lämna ut en sådan sammanställning.185 Även om ett sökförbud inte skulle hindra uppkomsten av poten- tiella handlingar så har regeringen uttalat att sökningar som avslöjar och sammanställer känsliga personuppgifter innebär särskilda risker 183 Prop. 2001/02:70 Offentlighetsprincipen och informationstekniken, s. 16, 17 och 23. 184 Prop. 2023/24:29 En ny dataskyddsreglering på socialförsäkringsområdet, s. 69. 185 Jfr prop. 2021/22:59 Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten, s. 41. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1180 för den personliga integriteten och att ett sökförbud kan vara ett viktigt och ändamålsenligt sätt att begränsa dessa risker. 186 Reger- ingen har även tidigare konstaterat att säkerhetsåtgärder som till exempel sökbegränsningar i kompletterande dataskyddsreglering är nödvändiga för att behandling av känsliga personuppgifter med stöd av artikel 9.2 g ska vara tillåten.187 En vanligt förekommande skyddsåtgärd i kompletterande dataskyddsreglering är därför sådana begränsningar vad gäller den personuppgiftsansvariga myndighetens möjligheter att använda vissa sökbegrepp. En viktig funktion med bestämmelser om sökbegränsningar eller -förbud är alltså att de bidrar till att säkerställa att myndigheter ges möjlighet att tillämpa undantaget i artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen. Vad krävs enligt dataskyddsförordningen? I dataskyddsförordningens mening är sökning en form av person - uppgiftsbehandling i de fall den innefattar personuppgifter, se defi- nitionen av behandling i artikel 4.2. En sökning som innefattar per- sonuppgifter måste därför ha stöd i dataskyddsförordningen. Det innebär att sökningen måste ske för ett ändamål som har stöd i den materiella regleringen av verksamheten och att sökningen måste vara nödvändig för ändamålet. En sökning måste vidare uppfylla de övriga krav som ställs vid behandling av personuppgifter, bland annat ska uppgifterna vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i för- hållande till de ändamål för vilka de behandlas enligt artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen (se vidare avsnitt 12.4.1). Om behandlingen av känsliga personuppgifter grundar sig på arti- kel 9.2 g, det vill säga att den är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, krävs som vi redan nämnt att den nationella rätten innehåller bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Offentlighets- och sekretesslagen bestämmelser om när uppgifter om enskilda är hemliga samt undantag från registreringsskyldighet vad gäller vissa uppgifter inom den statliga barn- och ungdomsvår- den, liksom bestämmelser bland annat i socialtjänstlagen om hur dokumentation i socialtjänsten ska utformas, hanteras och förvaras 186 Prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 48. 187 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 141. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1181 (se avsnitten 12.5.1 och 12.5.4) bör i viss utsträckning motsvara så- dana lämpliga och särskilda åtgärder. Även förvaltningslagens bestäm- melser om proportionalitet, saklighet och opartiskhet, liksom bestäm- melser om ärendehandläggning, i bör i viss mån också anses utgöra sådana åtgärder (se avsnitt 12.2.2). Ingen av dessa bestämmelser avser emellertid begränsningar av vilka sökningar som är möjliga att göra inom en myndighet. Dataskyddsförordningen innehåller visserligen inte något krav på att det i nationell rätt ska föreskrivas förbud mot att använda känsliga personuppgifter eller andra ömtåliga uppgifter vid sökning. Sådana bestämmelser är dock tillåtna att införa i nationell rätt enligt artikel 6.2 och 6.3 i dataskyddsförordningen och det finns inte någon begränsning av vilka typer eller former av sökbegränsningar som kan införas.188 Som vi redan konstaterat är det också vanligt att myndighetsspecifik dataskyddsreglering omfattar just sökbegränsningar i syfte att åstad- komma ett tillräcklig skydd för enskilda vars uppgifter behandlas inom myndigheten. Som vi redogör för i avsnitt 12.4.2 innehåller 3 kap. 3 § första stycket dataskyddslagen en generellt tillämplig reglering av myn - digheters behandling av känsliga personuppgifter med stöd av arti- kel 9.2 g i dataskyddsförordningen. I paragrafens andra stycke anges att vid behandling som sker enbart med stöd av första stycket är det förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Regeringen har dock uttalat att den sökbegränsningen inte gäller vid behandling som sker i enlighet med bestämmelser i kompletterande dataskyddsreglering.189 Eftersom vi har föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska kunna behandla känsliga personuppgifter med stöd av en bestäm- melse i den myndighetsspecifika regleringen kommer dataskydds- lagens sökförbud inte gälla i verksamheten. Mot bakgrund av det stora behovet av att behandla känsliga per- sonuppgifter inom verksamheten bör den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård därför omfatta ytterligare skyddsåtgärder i syfte att uppnå det skydd för enskilda som dataskyddsförordningen kräver. 188 Prop. 2017/18:254 Anpassning av utlänningsdatalagen till EU:s dataskyddsförordning, s. 37. 189 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 195. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1182 Ett förbud mot sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter Sökförbudet i 3 kap. 3 § andra stycket dataskyddslagen gäller som nämnts ovan enbart vid behandling av känsliga personuppgifter som sker med stöd av den bestämmelsens första stycke. Bestämmelsen i 3 kap. 3 § dataskyddslagen är avsedd att gälla för offentlig verksamhet där sektorspecifik reglering avseende behandling av känsliga person- uppgifter saknas. Det är dock möjligt att införa sektorspecifika sök- förbud som går längre eller som är mer tillåtande än dataskydds - lagens sökförbud.190 För att utgöra en adekvat skyddsåtgärd måste dock en bestäm- melse om sökbegränsningar utformas på ett sådant sätt att den en- skildes personliga integritet värnas. Syftet med en sökbegränsning är dock inte att omöjliggöra sådana sökningar som är nödvändiga för att en myndighet ska kunna utföra sitt uppdrag. En avvägning måste därför göras mellan intresset av effektivitet i en myndighets verksamhet och risken för integritetsintrång. En regel om begräns- ning av myndighetens möjlighet att utföra sökningar bör alltså ta sikte på sökningar som typiskt sett medför särskilda integritets risker.191 I nyare myndighets- eller sektorsspecifika lagstiftningsärenden på dataskyddsområdet har det ofta införts bestämmelser om sökförbud som utgår från syftet med en sökning, i likhet med det som anges i 3 kap. 3 § andra stycket dataskyddslagen.192 Det framstår som lämpligt att även i den föreslagna lagen om per- sonuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård införa en bestämmelse som förbjuder sökningar baserat på känsliga personuppgifter utifrån syftet med dem. Vi föreslår därför att sådan reglering införs. En sådan typ av sökbegränsning innebär att det som utgångspunkt är förbjudet att göra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Om syftet med sökningen däremot inte är att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter är den tillåten, även om känsliga personuppgifter används vid sökningen.193 190 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 91. 191 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 80. 192 Se t.ex. 9 § folkbokföringsdatalagen (2026:126), 9 § lagen (2024:1006) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, 1 kap. 10 § lagen (2023:457) om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten. 193 Jfr prop. 2017/18:269 Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning, s. 178. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1183 En sökbegränsning som den föreslagna, som utgår från syftet med en sökning, omfattar alla tekniska åtgärder som innebär att uppgifter används för att strukturera eller systematisera information i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Därmed förbjuds sökningar som görs i syfte att få fram ett urval till exempel av personer som har en viss politisk åsikt, religiös åskådning eller sexuell läggning. Däremot hindrar bestämmelsen inte sökningar som görs i ett annat syfte än att identifiera ett urval av individer, till exempel för att utöva tillsyn, för att ta fram verksamhetsstatistik eller för registervård.194 Det föreslagna sökförbudet innebär alltså inte att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ges större möjligheter att använda känsliga personuppgifter som sökbegrepp vid sådana sökningar som de tidigare sökförbuden varit avsedda att hindra inom SiS verksam- het, såsom kartläggning av personer på grundval av känsliga person- uppgifter. 195 Om något innebär det föreslagna sökförbudet mer begränsade möjligheter i detta avseende, eftersom det träffar hela verksamheten, med undantag bland annat för den personaladmini- strativa delen av verksamheten, se avsnitt 12.12.7. Mot den bakgrun- den kan förbudet eventuellt komma att få en annan betydelse för en prövning enligt begränsningsregeln i 2 kap. 7 § TF än nuvarande reglering.196 Den förslagna regleringsmodellen underlättar dock sam- tidigt för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att kunna behandla även känsliga personuppgifter på ett för verksamheten med statliga hem för barn och unga mer ändamålsenligt sätt än dagens reglering. Sammanfattningsvis bedömer vi att ett förbud mot sökningar som syftar till att få fram ett urval av personer grundat på känsliga person- uppgifter, tillsammans med övriga begränsningar av myndighetens handlingsutrymme som finns i svensk rätt, uppfyller de krav som ställs på den nationella rätten enligt artikel 9.2 g i dataskyddsförord- ningen. Ett sådant förbud bör också säkerställa att intrånget i barns och ungas personliga integritet vid behandling av känsliga person - uppgifter blir proportionerligt och balanserat. 194 Prop. 2017:18:105 Ny dataskyddslag, s. 195. 195 Jfr prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 147. 196 Jfr prop. 2023/24:29,En ny dataskyddsreglering på socialförsäkringsområdet, s. 69. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1184 Sökförbudet ska inte gälla uppgifter om etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, uppgifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning om sökningen är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen I vår kartläggning av behoven av en förändrad dataskyddsreglering har SiS tillfrågats om myndighetens uppfattning om ett sökförbud som likt det ovan föreslagna. Myndigheten har då uppgett att ett sådant sökförbud är välkommet i stället för dagens reglering, men att det skulle behöva förenas med undantag som motsvarar dagens reglering då det i vissa fall kan vara nödvändigt och legitimt att i verksamheten söka efter sådana uppgifter. Det exempel som ges i avsnitt 12.10.3 är att SiS behöver kunna följa upp den obligatoriska dokumentationen i socialtjänstjournalen och det i vissa fall är obli - gatoriskt att dokumentera uppgifter om hälsa i kvalitetssäkrande syfte. Det saknas skäl att tro att samma behov inte kommer att finnas i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet. Som vi nyss konstaterat innebär dock ett sökförbud som utgår från syftet med sökningen inte ett förbud mot sökningar som görs i ett annat syfte än att identifiera ett urval av individer baserat på känsliga personuppgifter. Det kan alltså ifrågasättas om det förslagna förbudet verkligen skulle hindra Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att utföra sökningar utifrån behov i verksamheten som efterfrågas av SiS. I avsnitt 12.12.14 har vi dock konstaterat att den reglering som vi föreslagit gällande bland annat vårdens innehåll sannolikt innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha ett mycket stort behov av att behandla känsliga personuppgifter. Det är självfallet av stor vikt att den nya myndigheten har möjlighet att kontrollera om de krav på verksamheten som ställs upp i författning uppfylls i alla delar av verksamheten, till exempel vad gäller dokumen- tationsskyldighet, rätten till likabehandling och vård utifrån barns och ungas individuella behov och förutsättningar. Det kan till exempel handla om att utföra sökningar för att kontrollera att barn och unga med ett visst etniskt ursprung inte särbehandlats i förhållande till andra barn, eller att barn s och ungas rätt att utöva sin religion till - godoses. Det skulle också kunna bli aktuellt att söka efter sådana uppgifter i relation till barns och ungas vårdbehov kopplat till heders- relaterat våld. Uppgifter om politiska åsikter kan behöva behandlas SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1185 vad gäller barn och unga som riskerar att rekryteras till exempelvis våldsbejakande politisk extremism, och för att skydda medplacerade. Det bör därför även finnas legitima behov av att kunna söka på så- dana uppgifter. Uppgifter om barn och unga som utsätts för våld eller förtryck på grund av sexuell läggning kan behöva följas upp i syfte att utforma särskilt stöd till denna grupp, och detsamma gäller generellt för uppgifter om hälsa. Att myndigheten har en möjlighet att söka efter känsliga personuppgifter om det är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen bör fram- för allt anses vara till placerade barns och ungas bästa, eftersom re- glering som ställer krav på myndighetens verksamhet typiskt sett införts för att tillförsäkra barn och unga god vård och behandling eller stärka deras rättigheter. Det bör därför inte råda något tvivel om att sådana sökningar som krävs i syfte att utföra verksamheten, och säkerställa hög kvalitet i densamma, är tillåtna. Vi förslår därför att sökförbudet inte ska omfatta sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på personuppgifter om etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, uppgifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning om sökningen är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen. Det är sådana känsliga person - uppgifter som kan behöva behandlas inom myndighetens verksam- het, och därmed även i en sökning i de syften som redan nämnts. Däremot framstår det som osannolikt att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård skulle kunna ha legitima behov av att söka efter uppgifter om ras, medlemskap i fackförening eller genetiska och biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person. Undantaget från sökförbudet ska därför inte omfatta sådana uppgif- ter. Den föreslagna bestämmelsen innebär alltså en viss begränsning i förhållande till dagens reglering, se avsnitt 12.5.3. Bestämmelsen om sökbegränsningar, och begränsningen av undantagen från förbudet bör därmed även påverka i vilken utsträckning myndigheten kan sammanställa så kallade potentiella handlingar vid en begäran om att få ta del av allmän handling enligt 2 kap. 6 och 7 §§ TF. Genom att sökningen ska vara nödvändigt för att utföra en upp- gift i verksamheten ges en tydlig begränsning av vilka sökningar på känsliga personuppgifter som får göras. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer genom kravet på nödvändighet att behöva motivera varför varje sökning som görs på känsliga personuppgifter Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1186 är nödvändig, exempelvis i konsekvensbedömningar, innan en sök- ning görs. Det krävs alltså överväganden av behovet av sökningen i det enskilda fallet, precis som anges ovan gällande behandling av känsliga personuppgifter i stort. Eftersom den tillåtna behandlingen i form av sökning knyts till legitima behov i verksamheten bör undantaget inte innebära att myn- dighetens möjligheter att med stöd av artikel 9.2 g behandla känsliga personuppgifter förändras. Förbudet ska inte tillämpas i en handling eller i ett ärende Vid en avvägning mellan effektivitetsskäl och skyddet för placerade barns och ungas integritet framstår det inte som befogat att förbjuda sökmöjligheter i till exempel ordbehandlingsprogram för att finna ett speciellt textavsnitt i ett enskilt textdokument. Regeringen har även i andra lagstiftningsärenden konstaterat att sökningar bland en begränsad mängd uppgifter innebär mindre integritetsrisker än sök- ningar i större uppgiftsmängder.197 Det framstår därför inte heller som befogat av integritetsskäl att förbjuda sökningar för att på ett enklare sätt kunna handlägga ett mer omfattande ärende, till exem- pel inför en bedömning av om ett barn eller en ung person bedöms kunna skrivas ut och socialnämnden därför måste underrättas (se nuvarande 9 kap. 20 § socialtjänstförordningen). Det sökförbud vi nu föreslår bör därför inte omfatta sökningar i en viss handling eller i ett visst ärende. Inte heller detta undantag från sökförbudet bör innebära att myndighetens möjligheter att med stöd av artikel 9.2 g behandla känsliga personuppgifter förändras. 197 Jfr prop. 2025/26:88 Framtidens dataskydd vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogde- myndigheten, s. 140, prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 134 och prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 50. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1187 12.12.17 Åtkomsten till personuppgifter ska begränsas Utredningens förslag Åtkomst till personuppgifter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Åtkomsten till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska 1. bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till personuppgifter, 2. säkerställa att åtkomst till personuppgifter dokumenteras och kan kontrolleras, och 3. göra systematiska och återkommande kontroller av om någon obehörigen har eller har haft åtkomst till personuppgifter. Skälen för våra förslag Allmänt om åtkomst till personuppgifter En grundprincip för all personuppgiftsbehandling är att personupp- gifter inte ska spridas till fler än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Enligt principen om integritet och konfidentialitet (se artikel 5.1 f i dataskyddsförordningen) ska person- uppgifter behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig eller otillåten be- handling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshän- delse, med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åt- gärder. Vilken spridning av personuppgifter som en viss behandling inne- bär har av naturliga skäl stor inverkan på integritetsriskerna med be- handlingen. Om personuppgifter sprids ökar risken för att uppgif- terna kommer att användas på ett sätt som innebär ett intrång i de registrerades personliga integritet. Att begränsa tillgången till per- sonuppgifter, även inom en myndighet, är därför en viktig åtgärd för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen (se till exempel artikel 9.2 g i förordningen). Enligt artikel 29 i dataskyddsförordningen får en fysisk person som utför arbete under den personuppgiftsansvariges överinseende, Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1188 och som får tillgång till personuppgifter, endast behandla dessa på instruktion från den personuppgiftsansvarige. Den personuppgifts- ansvarige har också en skyldighet att vidta åtgärder för att säkerställa att personuppgifter inte behandlas utöver vad den person uppgifts- ansvarige har gett instruktioner om (artikel 32.4 i förordningen). Den personuppgiftsansvarige har även en skyldighet att dokumentera alla personuppgiftsincidenter, det vill säga säkerhetsincidenter som leder till oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller till obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som behandlas (artiklarna 4.12 och 33.5). Skyldigheten för personuppgiftsansvariga att på olika sätt begränsa och kontrollera tillgången till personuppgifter följer alltså av den direkt tillämpliga dataskyddsförordningen. Som framgår av avsnitt 12.5.3 finns det även sektorsspecifika bestämmelser för socialtjänsten som avser personuppgiftsansvarigas skyldigheter i detta avseende. Åtkomsten till personuppgifter ska begränsas i lag Vi anser att det av tydlighets- och integritetsskäl bör finnas bestäm- melser i den nya lagen som tydliggör att tillgången till personuppgif- ter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. En särskild reglering med sådan innebörd finns dessutom redan i dag för SiS i 10 § andra stycket SoLPuL. I förarbe- tena till den bestämmelsen konstaterade regeringen att dataskydds- förordningen inte kräver att skyddsåtgärder i detta avseende ska preciseras i nationell rätt, men att det är vanligt att säkerhetskrav preciseras i registerförfattningarna för att tydliggöra för personupp- giftsansvariga vilken typ av åtgärder som behövs. Regeringen kon- staterade även att det inom socialtjänsten ar viktigt att endast de som behöver uppgifter om den enskilde för sina arbetsuppgifter har till- gång till dem.198 Det är svårt att på ett generellt plan närmare ange formerna för hur tillgången till personuppgifter ska begränsas. Enligt den före - slagna bestämmelsen klargörs dock att Myndighet för statlig barn- och ungdomsvård har ett ansvar för att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa att personuppgifter inte 198 Prop. 2022/23:131 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen, s. 45. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1189 sprids utanför den krets av personer som behöver ha tillgång till dessa för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Innebörden av bestämmelsen är att det ska finnas ett berättigat behov av åtkomst till personuppgifter. Den som är anställd eller på annat sätt verksam vid myndigheten ska alltså inte ges obegränsad tillgång till alla personuppgifter som behandlas vid myndigheten. Uttrycket var och en inkluderar alltså såväl tillsvidareanställd per- sonal som till exempel personer med en tidsbegränsad anställning eller ett tidsbegränsat uppdrag. Det ska vidare finnas ett reellt behov eller behovet ska kunna för- utses finnas i verksamheten. Myndigheten behöver alltså aktivt ta ställning till vilket informationsbehov en tjänst eller uppdrag medför och tilldela den behörighet som behövs utifrån det. Det kan exem- pelvis innebära att de medarbetare vid Myndighet för statlig barn- och ungdomsvård som arbetar med handläggning av placeringsärenden inte får tillgång till de uppgifter som medarbetare som utför olika behandlingsinsatser har tillgång till. Det är dock tillräckligt att det finns ett potentiellt behov av åtkomst för att sådan ska medges. En medarbetare får alltså ha åtkomst till sådana uppgifter som det är tänk- bart att han eller hon behöver utifrån sina arbetsuppgifter. Det bör framhävas att bestämmelsen om åtkomst till personupp- gifter i den nya lagen inte innebär att myndigheten kan bortse från övriga krav på lämpliga säkerhetsåtgärder som föreskrivs i dataskydds- förordningen. Som ett exempel kan nämnas att det i förordningen ställs krav på inbyggt dataskydd och dataskydd som standard i den utsträckning det är lämpligt med hänsyn till bland annat kostnader, behandlingens art och omfattning och de risker som behandlingen innebär (artikel 25). I syfte att tydliggöra att det inte är tillräckligt att vidta åtgärder för att begränsa åtkomsten till personuppgifter vid ett enstaka tillfälle, utan att det kräver ett proaktivt förhållningssätt av myndigheten, ska det även ställas krav på att åtkomsten ska kon- trolleras och följas upp regelbundet. Det innebär att kontroller ska genomföras systematiskt och återkommande och inte bara när Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård av någon orsak har fått anledning att misstänka att obehörig åtkomst har förekommit. Kon- troll kan till exempel ske genom uppföljning av loggar i olika system. Den bestämmelse som vi föreslår ska införas i den nya lagen ska följaktligen även omfatta ett krav på myndigheten att regelbundet ska följa upp och kontrollera åtkomsten till personuppgifter. Mer Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1190 detaljerade bestämmelser med den innebörden finns i dag i 10 § första stycket 3 SoLPuL. Anslutande reglering ska införas i den nya förordningen Av 10 § första stycket SoLPuL följer att SiS har en skyldighet att bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till per- sonuppgifter, se till att åtkomst till personuppgifter dokumenteras och kan kontrolleras, och att göra systematiska och återkommande kontroller av om någon obehörigen kommer åt sådana uppgifter. I förarbetena till bestämmelsen uttalade regeringen att åtgärder för att säkerställa identiteten på den som bereder sig åtkomst, det vill säga autentisering, var en viktig integritetshöjande säkerhetsåtgärd, särskilt om uppgifterna var tillgängliga via molntjänster eller öppna nät. Ansvaret vid tilldelning av behörighet för elektronisk åtkomst uttalades vidare innefatta en skyldighet att göra aktiva och indi vi- duella behörighetstilldelningar utifrån analyser av vilken information olika personalkategorier och olika slags verksamheter behöver (be- hovsanalys). Regeringen uttalade även att den personuppgiftsansva- rige också måste se till att det finns rutiner för att ändra, ta bort och regelbundet följa upp behörigheter. Enligt regeringen krävde en fun- gerande och ändamålsenlig begränsning av behörigheten till åtkomst till personuppgifter dessutom dels att åtkomsten dokumenteras, dels att åtkomsten kan kontrolleras. För att säkerställa en ändamålsenlig begränsning av behörigheten till åtkomst till personuppgifter ansåg regeringen även att det var nödvändigt att den personuppgiftsansva- rige systematiskt och återkommande kontrollerar om någon obe - hörigen kommer åt sådana uppgifter. Hur regelbundna kontrollerna ska vara skulle bedömas utifrån verksamhetens omfattning, antalet personer med åtkomst, modellen för behörighetstilldelning och kontrollens omfattning. Kontrollen skulle enligt regeringen vara ba- serad på en riskanalys som den personuppgiftsansvarige genomför.199 Vår bedömning är att regleringen i 10 § första stycket SoLPuL, tillsammans med regeringens förtydligande uttalanden i förarbetena, utgör en välavvägd precisering av vad som krävs enligt dataskydds - förordningen. SiS har dessutom uppgett att regleringen i 10 § SoLPuL är betydelsefull för myndigheten, då den ger ett tydligt rättsligt stöd 199 Prop. 2022/23:131 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen, s. 45 och 46. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1191 för den personuppgiftsbehandling som krävs för att uppfylla skyldig- heten enligt bestämmelsen (se avsnitt 12.10.3). En reglering med motsvarande innebörd ska därför införas även för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Vi har dock bedömt att reglering av den karaktären lämpligast införs på förordningsnivå, vilket vi även förslår här, se avsnitt 12.12.7. 12.12.18 Längsta tid för behandling av personuppgifter Utredningens förslag Personuppgifter ska inte få behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Skälen för vårt förslag En bestämmelse om lagringsminimering Enligt den grundläggande principen om lagringminimering i arti - kel 5.1 e i dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka person- uppgifterna behandlas. Personuppgifter ska därmed inte fortsätta behandlas om det inte längre finns ett legitimt behov av det. Genom förordningen finns det i dag också höga krav på myndig- heter att vidta ett flertal olika åtgärder för att kunna säkerställa att uppgifter inte behandlas under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Enligt artikel 25.2 i dataskyddsförordningen måste myndigheterna till exempel genom- föra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säker - ställa att endast personuppgifter som är nödvändiga för varje speci- fikt ändamål med behandlingen behandlas. Den skyldigheten gäller mängden insamlade personuppgifter, tiden för deras lagring och deras tillgänglighet. Av skäl 39 till dataskyddsförordningen framgår också att den personuppgiftsansvarige bör införa tidsfrister för radering för att säkerställa att personuppgifter inte sparas längre än nödvändigt. Som framgår av avsnitt 12.5.3 finns det i dag inga bestämmelser om längsta tid för behandling av personuppgifter i den myndighets- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1192 specifika dataskyddsreglering som SiS har att tillämpa. Vi anser dock att principen om lagringsminimering bör komma till uttryck i den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och utgöra en huvudregel för person- uppgiftsbehandlingen vid myndigheten. En yttersta tidsfrist för behandling behöver dock inte anges i för- fattning, utöver det som anges i avsnitt 12.12.27 om behandling av uppgifter i säkerhetsregistret. Vi föreslår därför att den nya lagen ska omfatta en bestämmelse som förtydligar principen om lagrings- minimering utifrån att det är ändamålet med behandlingen som av- gör hur länge uppgifterna får behandlas. Personuppgifter ska inte få behandlas längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Den föreslagna bestämmelsen säkerställer den grundläggande principen om att endast uppgifter som behöver be - handlas ska behandlas. När det inte längre finns något behov av att behandla personuppgifter ska de tas bort eller avidentifieras på ett sådant sätt att alla identifieringsmöjligheter förvinner. Bestämmelsen möjliggör samtidigt behandling under den tid som är nödvändig för ändamålet, exempelvis för att följa en historisk ut- veckling av en viss företeelse. Det är framför allt verksamhetsskäl som bör vara styrande för bedömningen av om uppgifterna fortfarande är nödvändiga att behandla. På så sätt tillgodoses berättigade och motiverade behov av en längre tids behandling, medan obefogad lagring som sker för att uppgifter eventuellt ”kan vara bra att ha” i framtiden inte tillåts. Den föreslagna bestämmelsen om längsta tid för behandling ger Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård vida ramar för be- dömningen av vilka uppgifter som får fortsätta behandlas i kärnverk- samheten. Det som avses i den föreslagna bestämmelsen är dock ändamålet i det enskilda fallet och behovet av att fortsätta behandla uppgifterna kommer därför behöva prövas kontinuerligt. Uppgifter kommer sannolikt ofta behandlas för flera olika ändamål, liksom i dag, och kan vara tillgängliga i olika delar av verksamhetssystemen. Det kan förekomma att behovet av att behandla personuppgifter upphör avseende behandling för ett ändamål, medan det kvarstår för ett annat ändamål. Till exempel kan behovet av behandling vid placerings - enheten upphöra, men kvarstå vid det hem som barnet eller den unge placerats vid. Personuppgifterna får då fortsätta att behandlas för det kvarstående ändamålet. Den föreslagna bestämmelsen medför SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1193 därmed inget krav på att all behandling ska upphöra om behovet upp- hör för ett av flera ändamål. Bestämmelsen kräver dock att de uppgifter som inte längre är nöd- vändiga att behandla för ett visst ändamål också slutar behandlas för det ändamålet, i enlighet med principen om lagringsminimering. I enlighet med ansvarsprincipen (artikel 5.2 i dataskyddsförordningen) ska myndigheten också kunna visa att principen om lagrings mini- mering efterlevs, exempelvis inför sitt dataskyddsombud eller till- synsmyndigheten IMY. Fortsatt behandling för andra ändamål? Som vi nyss konstaterat finns det inte några bestämmelser i den kom- pletterande dataskyddsregleringen som reglerar hur länge personupp- gifter får behandlas vid SiS. Däremot finns det reglering i andra sam- manhang som ställer krav på myndigheten att registrera, dokumentera och i många fall bevara uppgifter och handlingar, se avsnitt 12.5.4. SiS har även en skyldighet att följa upp sin verksamhet, även efter avslutad vård, som ställer krav på att personuppgifter behandlas under en längre tid än enbart inför och under placeringen vid ett särskilt ungdomshem, se avsnitt 12.5.5. Enligt principen om lagringminimering får personuppgifter lagras under längre perioder i den mån som uppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forsk- ningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, under förutsättning att de lämpliga tekniska och organisatoriska åt- gärder som krävs enligt dataskyddsförordningen genomförs för att säkerställa den registrerades rättigheter och friheter. I sammanhanget kan också nämnas att enligt principen om ändamålsbegränsning (finalitetsprincipen) i artikel 5.1 b ska personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ända- målen. Den föreslagna bestämmelsen som avgränsar behandlingen till den tid som är nödvändig med hänsyn till ändamålet med behand- lingen innebär därmed att det inte finns något hinder mot att upp- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1194 gifter och handlingar bevaras enligt arkivlagens bestämmelser. När uppgifter inte längre behövs för ändamål inom tillämpningsområdet för den nya lagen kan de alltså fortsatt behandlas för arkivändamål. Även om artikel 89.1 i dataskyddsförordningen ställer upp krav på att behandling som sker enbart för arkivändamål ska vara förenad med tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder finns det inget krav på att uppgifterna flyttas till ett annat system vid behandling för arkivändamål. Av 4 kap. 1 § andra stycket dataskyddslagen framgår vidare att det inte finns något hinder för myndigheter att behandla person - uppgifter, som finns i allmänna handlingar som behandlas enbart för arkivändamål av allmänt intresse, för något annat ändamål. Något hin- der mot att en uppgift som har bevarats enbart för arkivändamål återförs till kärnverksamheten för vidarebehandling finns följ akt- ligen inte, förutsatt att det nya ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgiften ursprungligen samlades in (eller behand- lingen föreskrivs i den nationella rätten, till exempel uppföljnings- skyldigheten). Även övriga krav i den allmänna dataskyddsregleringen, exempelvis avseende uppgiftsminimering måste vara uppfyllda. I en sådan situation behöver Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård alltså inte samla in uppgiften på nytt, se även avsnitt 12.12.12 om vidarebehandling inom verksamheten. 12.12.19 Elektroniskt utlämnande av personuppgifter Utredningens förslag Personuppgifter ska få lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt. Skälen för vårt förslag Allmänt om reglering av elektroniskt informationsutbyte i kompletterande dataskyddsreglering Utlämnande av personuppgifter genom överföring utgör behand - ling av personuppgifter enligt artikel 4.2 i dataskyddsförordningen. För att behandling i form av utlämnande ska vara tillåten krävs följ- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1195 aktligen att de grundläggande förutsättningarna för behandling är uppfyllda. Det innebär bland annat att det måste finnas en rättslig grund enligt artikel 6.1 för utlämnandet. Det kan exempelvis vara rätten att ta del av allmänna handlingar när det avser uppgifter som lämnas ut till enskilda, eller myndigheters skyldighet enligt 6 kap. 5 § OSL att på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter som inte är sekretessbelagda. En rättslig grund för utlämnande till en annan myndighet kan också bestå av en sekretessbrytande bestäm- melse eller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet eller underrättelse- skyldighet som med stöd av 10 kap. 28 § OSL bryter eventuell sekre- tess (se avsnitt 12.3.1 och 12.3.2). I avsnitt 12.12.13 har vi föreslagit att det i den nya lagen om be- handling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska finnas en bestämmelse som upplyser om att person- uppgifter som behandlas inom verksamheten också får behandlas för att fullgöra ett uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Den föreslagna bestämmelsen, som i sak mot- svarar 6 § andra stycket SoLPuL, utgör inte i sig en rättslig grund för uppgiftslämnande i dataskyddsförordningens mening. Den rättsliga grunden för behandling i samband med utlämnande utgörs i stället av de bestämmelser som tillåter eller kräver att uppgifter lämnas ut.200 Bestämmelsen är i stället en upplysningsbestämmelse som tydliggör att uppgifter som behandlas i verksamhet som omfattas av tillämp- ningsområdet också kan komma att behandlas genom utlämnande både till enskilda och till andra myndigheter. Sådana bestämmelser finns i tryckfrihetsförordningen (vad gäller enskilda) och i offentlig- hets- och sekretesslagen, samt i materiell eller processuell reglering i övrigt vad gäller skyldigheter att lämna uppgifter till andra myn - digheter. I den regleringen anges dock normalt inte på vilket sätt ett utlämnande får ske. Det som avses i detta avsnitt rör alltså frågan om hur sådant upp- giftslämnande som anges ovan, det vill säga ett utlämnande som har en rättslig grund, får genomföras. Tillåtligheten av utlämnande i elek- tronisk form är inte sällan föremål för särskild reglering i komplet- terande dataskyddsreglering. Då används normalt begreppet elektro- niskt utlämnande för sådant utlämnande av uppgifter som sker i någon form som inte är analog. Elektroniskt uppgiftslämnande kan ske på 200 Jfr SOU 2024:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 264 och 265. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1196 flera olika sätt, exempelvis genom e-post eller direkt överföring mel- lan olika it-system. En särskild form av elektroniskt utlämnande kallas direktåtkomst, se mer om detta begrepp nedan. I dag, när den offentliga förvaltningen i allt väsentligt är digitali- serad, kan det framstå som svårbegripligt varför lagstiftaren har be- dömt att det är motiverat att uttryckligen reglera att myndigheter till exempel får använda till exempel e-post, särskilt då den rättsliga grunden till utlämnandet utgörs av annan reglering. Det kan dock förklaras av att strukturen i den kompletterande dataskydds regler- ingen, det vill säga vilka åtgärder som normalt är föremål för regler- ing, tog form under 1973 års datalags tid. Vid den tidpunkten gällde inte sekretess mellan myndigheter och myndigheters användande av digital informationshanteringsteknik ansågs dessutom i sig vara en risk för enskilda som behövde regleras särskilt för att vara tillåten.201 Ett elektroniskt utlämnande av uppgifter har därför traditionellt sett ansetts medföra en större risk för otillbörliga integritetsintrång, efter- som det ger en större möjlighet att bearbeta och sprida information jämfört med ett utlämnande som sker i pappersform eller muntligt. Direktåtkomst … Direktåtkomst är en form av elektronisk informationsöverföring som sammanfattningsvis innebär att den mottagande aktören, i regel en myndighet, kan hämta information direkt från den utlämnande myn- dighetens it-system. Det skiljer sig alltså från sådant utlämnande som föregås av en manuell eller automatiserad kontroll, eller annan prövning i det enskilda fallet, av om utlämnandet ska ske. Ett vanligt sätt att beskriva direktåtkomst har varit att ett sådant utlämnande innebär att mottagaren på egen hand kan söka i den ut- lämnande myndighetens digitala informationssamling, men utan att kunna påverka innehållet. Direktåtkomst kan dock även ge använ - daren möjlighet att hämta in information till sitt eget system och bearbeta den där. I begreppet direktåtkomst ligger också att den utlämnande myndigheten saknar kontroll över vilka faktiska upp- 201 Se vidare SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 215–218. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1197 gifter, av de som direktåtkomst har medgetts till, som den mot tag- ande parten vid ett visst tillfälle tar del av.202 Den myndighet som lämnar ut uppgifter genom direktåtkomst fattar därmed inte något beslut om utlämnande av uppgifter i varje enskilt fall som den mottagande myndigheten tar del av uppgifterna. I stället måste den utlämnande myndigheten göra en förhandspröv- ning av förutsättningarna för utlämnande i samband med att åtkoms- ten rent tekniskt upprättas, till exempel vad gäller sekretess för upp- gifterna, och hur sekretessbrytande bestämmelser är utformade. En sådan prövning innefattar alla uppgifter som mottagaren kommer att ha möjlighet att ta del av genom direktåtkomsten. Vid direktåtkomst uppkommer vissa rättsliga förhållanden som utgör en väsentlig skillnad mellan direktåtkomst och andra former av elektroniskt utlämnande. Ett utlämnande genom direktåtkomst omfattar som vi nyss påpekat samtliga uppgifter som den mottagande myndigheten har rätt att ta del av på detta sätt. Som en generell ut- gångspunkt kan det emellertid förutsättas att en mottagande myn- dighet inte faktiskt kommer att ta del av samtliga uppgifter som lämnas ut genom direktåtkomst. Det är först när det uppkommer ett sakligt behov av uppgifterna som den mottagande myndigheten har en rättslig grund att ta del av dem. Exempelvis måste den mot- tagande myndigheten normalt anses sakna rättslig grund för behand- ling av uppgifter om en person som inte förkommer i den egna verk- samheten, men som är aktuell hos den utlämnande myndigheten i ett sådant sammanhang att vissa uppgifter om personen omfattas av direktåtkomsten. Den information som den mottagande myndigheten har teknisk tillgång till genom direktåtkomsten, men som myndig- heten inte har skäl att faktiskt ta del av utgör så kallad överskotts- information. Regleringen av allmänna handlingar i 2 kap. TF innebär samman- fattningsvis att samtliga handlingar som görs tillgängliga genom direktåtkomst anses som inkomna hos den mottagande myndig - heten. Det gäller oavsett om den mottagande myndigheten faktiskt har tagit del av dem eller inte. För frågan om vad som utgör en in- kommen allmän handling hos den mottagande myndigheten spelar det alltså ingen roll om mottagarmyndigheten i ett enskilt fall fak- 202 Jfr tex. prop. 2004/05:164 Tullverkets brottsbekämpning – Effektivare uppgiftsbehandling, s. 83, prop. 2005/06:52 Elektronisk informationsöverföring hos arbetslöshetskassorna och inom Arbetsmarknadsverket, s. 8 och prop. 2016/17:58 Uppgifter på individnivå i arbetsgivardekla- rationen, s. 112 och 127. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1198 tiskt använder sig av möjligheten att söka fram en uppgift som den utlämnande myndigheten lämnat ut genom direktåtkomst. Det räcker att denna möjlighet finns tillgänglig för mottagaren. Förekomsten av över skottsinformation innebär alltså att det finns handlingar hos den mottagande myndigheten som är allmänna där, men som den mottagande myndigheten inte för egen del har rätt att ta del av.203 Lagstiftaren har under en lång tid bedömt att direktåtkomst är en så integritetskänslig form av personuppgiftsbehandling att den i princip endast är tillåten om det finns ett uttryckligt stöd för den i lag.204 Myndigheters möjlighet att utbyta uppgifter elektroniskt genom direktåtkomst är följaktligen ofta starkt begränsad. Bestäm- melser som förbjuder direktåtkomst, eller som anger i vilka fall direkt- åtkomst får förekomma, finns i regel i den kompletterande data - skyddsregleringen. Det bör dock nämnas att det även har förekommit oreglerat uppgiftslämnande genom direktåtkomst, och att det finns kompletterande dataskyddsreglering som inte över huvud taget sär- reglerar sådant utlämnande från andra former av elektroniskt ut - lämnande.205 … och annat elektroniskt utlämnande För annat elektroniskt utlämnande än direktåtkomst brukade begrep- pet ”utlämnande på medium för automatiserad behandling” tidigare användas i dataskyddssammanhang. Begreppet finns kvar i viss kom- pletterande dataskyddsreglering men har under senare tid i flera fall ersatts av begreppet ”annat elektroniskt utlämnande än direktåtkomst”. Någon skillnad i innebörd mellan de två begreppen finns dock inte och det finns inte heller någon legaldefinition av något av dem.206 Utmärkande är i stället att utlämnandeformen inte utgör direkt- åtkomst. Till skillnad från direktåtkomst avses här inte någon särskild form av elektronisk informationsöverföring. Vad som avses rent konkret har dessutom varierat beroende på vilken informationshan- teringsteknik som varit tillgänglig för tillfället. Sådant utlämnande 203 Se vidare SOU 2012:90 Överskottsinformation vid direktåtkomst. 204 Jfr redogörelsen i SOU 2010:4 Allmänna handlingar i elektronisk-form – offentlighet och integritet, s. 133, 134 och 365 och prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 140–142. 205 Se SOU 2012:90 Överskottsinformation vid direktåtkomst, s. 121 och prop. 2025/26:88 Framtidens dataskydd vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten, s. 156–158. 206 Se prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 56 och prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 140. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1199 som avses kan i dag exempelvis innebära att elektronisk information överförs via e-post, genom utlämnande av uppgifter på ett flyttbart lagringsmedium, till exempel usb-minne, eller genom ett system för direkt överföring från ett datorsystem till ett annat, som ett API eller en fråga-svartjänst207. I likhet med direktåtkomst bygger alltså även vissa moderna former av informationsutbyte som inte utgör direktåtkomst på en i förväg genomförd sekretessprövning och auto- matiserade kontroller. Nuvarande reglering för SiS I den nuvarande regleringen av SiS personuppgiftsbehandling saknas uttrycklig reglering av förutsättningarna för elektroniskt utlämnade. Det innebär dock inte att sådant utlämnande är förbjudet. I förarbe- tena konstaterade regeringen att det inte behövdes någon bestäm - melse som tillät att uppgifter lämnades ut elektroniskt på medium för automatiserad behandling. Däremot ansåg regeringen att starka integritetsskäl talade för att införa en regel som innebar att direkt- åtkomst till personuppgifter inom socialtjänsten begränsades. Ett riktmärke borde enligt regeringen vara att direktåtkomsten begrän- sades till att avse uppgifter som behövdes för handläggningen av ett ärende inom socialtjänsten. Enligt regeringens mening borde en be- gränsning av direktåtkomsten kopplas till de områden där den tillåtna behandlingen begränsas och endast förekomma när det finns starka effektivitetsskäl som talar för det. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skulle därför ges rätt att meddela föreskrifter om direktåtkomst till personuppgifterna.208 Värt att notera är dock att det inte finns något uttryckligt förbud mot utlämnande genom direktåtkomst i den nuvarande regleringen. Det har i andra sammanhang bedömts innebära att uppgifter som får lämnas ut (enligt tillämpliga bestämmelser om sekretess) också kan lämnas ut genom direktåtkomst.209 207 Jfr HFD 2015 ref. 61, det så kallade LEFI Online-avgörandet. 208 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 149. 209 SOU 2021:4 Informationsöverföring inom vård och omsorg, s. 178. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1200 Det efterfrågas en uttrycklig reglering... SiS har uppgett till utredningen att myndigheten gärna ser att det tydliggörs i den kompletterande dataskyddsregleringen att uppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt. Som skäl för detta har man uttalat dels att det är svårt att förutse den tekniska utvecklingen, dels att myndigheten lämnar ut och tar emot informa- tion elektroniskt i stor utsträckning redan i dag. Man är exempelvis ansluten till Mina meddelanden (digital brevlåda) för utlämnande till enskilda och Säker digital kommunikation (SDK)210 för informations- utbytet med andra myndigheter. SiS lämnar också ut information elektroniskt genom att utnyttja andra myndigheters olika inlämnings- tjänster, till exempel när myndigheten yttrar sig i domstol. När det gäller utlämnande för statistik och forskning används olika krypter- ingslösningar, bland annat krypterade usb-minnen. Myndigheten har även en egenutvecklad digital lösning för att ta emot ansökningar och kompletteringar från socialtjänsten, den elektroniska platsansö- kan (EPAN). Man använder också såväl krypterad som okrypterad e-post i kommunikation med andra myndigheter, beroende på vilken slags information det rör sig om. SiS har även angett att kraven på säker hantering av information med största sannolikhet kommer att bli större i framtiden och detta kommer då att ske genom nya digitala krypteringslösningar. Det är dock enligt SiS otänkbart att det kommer att ske genom hantering av fysiska handlingar. … men det finns inga behov av och ingen efterfrågan efter att kunna lämna ut uppgifter genom direktåtkomst SiS har vidare uppgett att man i dag inte lämnar ut uppgifter till andra myndigheter genom direktåtkomst och att man uppfattar sig vara rättsligt förhindrade att göra det. Man har även angett att man inte efterfrågar en rättslig möjlighet att lämna ut uppgifter genom direkt- åtkomst, och såvitt myndigheten vet så finns det heller ingen sådan efterfrågan från myndigheter som tar emot uppgifter från SiS i dags- läget. SiS har uppgett att detta även gäller för det fall att (den nya) myndigheten skulle ges möjlighet att föra ett säkerhetsregister. 210 Säker Digital Kommunikation (SDK), är en plattform som Myndigheten för digital för- valtning (DIGG) ansvarar för. SDK möjliggör säkert informationsutbyte mellan olika orga- nisationer inom offentlig sektor, även när det gäller känslig och sekretessbelagd information. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1201 Elektroniskt utlämnande ska vara tillåtet om det inte är olämpligt Samhällets generella övergång till digital informationshantering har medfört att informationsflödet, såväl mellan myndigheter som i övrigt, numera främst är digitalt. I tidigare lagstiftningsärenden där formerna för utlämnande varit i fråga har regeringen konstaterat att både i Sverige och inom EU uppmuntras myndigheter att i så stor utsträckning som möjligt dra nytta av de effektivitetsvinster som modern teknik kan ge.211 Regeringen har även uttalat att en manuell informationshantering i dag inte kan sägas vara ett realistiskt alter- nativ för vare sig myndigheter eller företag.212 Informationsutbyte i elektronisk form är alltså en integrerad del i alla myndigheters verk- samhet i dag, och kommer att vara det även för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Som vi nämnt inledningsvis har dock elektroniskt informations- utbyte tidigare ansetts medföra särskilda integritetsrisker. Regeringen har dock i detta avseende uttalat att med hänsyn till de tekniska möjligheterna att göra digitala versioner av pappersdokumentation är skillnaden mellan ett utlämnande på papper och ett utlämnande i elektronisk form [numera] i praktiken liten. Därtill finns i dag in- tegritetshöjande säkerhetsåtgärder vid elektroniskt utlämnande som innebär att ett sådant utlämnande inte kan anses utgöra en högre risk för integritetsintrång än ett utlämnande i pappersform. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att integritetsrisker inte nödvändigt- vis alltid är lägre vid analogt utlämnande än vid elektroniskt utläm- nande. Regeringen bedömde i det sammanhanget att elektroniskt utlämnande av personuppgifter generellt bör vara tillåtet.213 Sedan personuppgiftslagen infördes, och särskilt på senare tid, har annat elektroniskt utlämnande än direktåtkomst i många fall inte bedömts behöva regleras särskilt, precis som i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Om reglering av formerna för utlämnande över huvud taget förekommer är det vanligt att re- gleringen anger att elektroniskt utlämnande på annat sätt än direkt- 211 Jfr prop. 2020/21:224 Behandling av personuppgifter vid Försvarsmakten och Försvarets Radioanstalt, s. 104. 212 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 47. 213 Regeringens lagrådsremiss den 11 juni 2026, Ytterligare steg mot ett ökat informationsutbyte mellan myndigheter, s. 73 och 74. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1202 åtkomst är tillåtet, eller att sådant utlämnande är tillåtet om det inte är olämpligt.214 Vid bedömningen av om ett elektroniskt utlämnande är lämpligt eller olämpligt har det bland annat betydelse vem mottagaren är och vad syftet med utlämnandet är. Typiskt sett bör det inte anses vara olämpligt att lämna ut uppgifter elektroniskt till en myndighet. Lämp- lighetsprövningen blir dock särskilt viktig när utlämnandet ska ske till en enskild och det på grund av personuppgifternas art, struktur, antal eller någon annan särskild omständighet finns anledning att befara att utlämnandet i förlängningen kan leda till integritetsrisker. Vid prövningen av om personuppgifter bör lämnas ut elektroniskt bör även informationssäkerheten, det vill säga säkerheten hos mot- tagaren, vägas in.215 Det skulle kunna hävdas att den prövning som förskrivs enligt en sådan bestämmelse redan följer av den allmänna regleringen. För att upprätthålla ett adekvat skydd för den personliga integriteten vid ut- lämnande i elektronisk form är det till exempel viktigt att inte fler uppgifter än nödvändigt lämnas ut och att utlämnandet sker på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbe- gripet skydd mot obehörig eller otillåten behandling, genom lämp- liga tekniska eller organisatoriska åtgärder. Detta är krav som i dag följer direkt av dataskyddsförordningen (se avsnitt 12.4.1). Bedöm- ningar av detta slag måste därför, även utan särskild reglering, anses vara en naturlig del i alla myndigheters verksamhet där utlämnande- frågor aktualiseras. Fördelen med att i den myndighetsspecifika regleringen införa en bestämmelse som tydliggör att vissa former av elektroniskt utläm - nande är tillåtet om det inte är olämpligt är dock att det förtydligar att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har ett rättsligt stöd för – och ett ansvar att– vidta åtgärder i syfte att säkerställa ett adekvat integritetsskydd i samband med utlämnande av uppgifter. I syfte att dels uppmärksamma behovet av nödvändiga överväganden innan ett elektroniskt utlämnande, dels utforma regleringen så enhet- ligt som möjligt i förhållande till annan dataskyddsreglering, föreslår vi därför att det ska införas en bestämmelse som anger att elektro- 214 Se till exempel 1 kap. 12 § lagen (2023:457) om behandling av personuppgifter vid Utbetal- ningsmyndigheten. 215 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 61. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1203 niskt utlämnande av personuppgifter ska vara tillåtet om det inte är olämpligt. Direktåtkomst ska vara förbjuden Vad gäller frågan om direktåtkomst kan sägas att redan för snart 20 år sedan konstaterade regeringen att teknikutvecklingen hade lett till att skillnaden mellan direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande hade blivit så liten att det ibland kunde vara svårt att dra en gräns mellan de olika formerna för elektronisk informationsöverföring.216 Liknande bedömningar har gjorts i flera andra sammanhang sedan dess. Användarupplevelsen blir exempelvis densamma i en digital så kallad fråga-svar-tjänst som vid direktåtkomst. I båda fallen lämnas uppgifter ut momentant, utan någon mänsklig inblandning.217 Direktåtkomst till annars sekretessbelagda uppgifter, som alltså måste träffas av en sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör utlämnande oavsett form, utformas i dag ofta på så sätt att den infor- mation som omfattas av de sekretessbrytande bestämmelserna läggs över på en särskild digital yta i den utlämnande myndighetens system. En mottagande myndighet har då enbart tillgång till denna avgränsade yta. Överskottsinformationen utgörs därmed inte av den totala upp- giftsmängden hos den utlämnande myndighete n. I dag finns det följaktligen inte någon faktisk möjlighet för den mottagande myn- digheten att fritt söka i den utlämnande myndighetens totala upp- giftsmängd vid direktåtkomst. Med dagens teknik kan åtkomsten även begränsas hos den mottagande myndigheten till att endast avse uppgifter som behövs för de arbetsuppgifter den enskilda medarbe- taren har.218 I flera olika sammanhang har det under de senare decennierna på- pekats att det går att ifrågasätta om den rättsliga uppdelningen mel- lan direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande är berättigad, såväl ur integritetssynpunkt som rent tekniskt. Regeringen har dess- utom i ett lagstiftningsärende avseende i vilken form uppgifter ska lämnas mellan olika aktörer inom vården, uttalat att det inte är en 216 Prop. 2007/08:160 Utökat elektroniskt informationsutbyte, s. 58. 217 Jfr prop. 2025/26:88 Framtidens dataskydd vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogde- myndigheten, s. 156–158, prop. 2021/22:177 Sammanhållen vård och omsorgsdokumentation, s. 79 och SOU 2021:46 Snabbare lagföring – ett snabbförfarande i brottmål, s. 416. Se även Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2015 ref. 61. 218 SOU 2023:100 Framtiden dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 754. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1204 stor skillnad mellan direktåtkomst och en elektronisk fråga -svar- funktion vad gäller risken för integritetsintrång.219 Det går också på ett generellt plan att ifrågasätta om inte direktåtkomst ur ett integ- ritetsperspektiv kan vara att föredra i vissa situationer, eftersom den mottagande myndigheten genom direktåtkomsten enbart kan ges läsbehörighet, men inte möjlighet hämta hem eller i övrigt behandla uppgifterna. Det går också att ifrågasätta om inte de integritetsrisker som en sådan form av utlämnade för med sig hanteras genom data- skyddsförordningens direkt tillämpliga bestämmelser. Ett förbud mot utlämnande genom direktåtkomst anses dock, trots det nyss sagda, fortfarande utgöra en integritetshöjande åtgärd.220 Mot bakgrund av att det i dagsläget inte finns någon efterfrågan inom SiS efter möjligheten att kunna lämna ut uppgifter på detta sätt, be- dömer vi att det saknas skäl att i den nya lagen om personuppgifts- behandling vid Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård tillåta denna form av utlämnade. Utlämnande genom direktåtkomst ska därför inte omfattas av den föreslagna bestämmelsen. 12.12.20 Begränsning av rätten att göra invändningar Utredningens förslag Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra in- vändningar ska inte gälla vid sådan behandling som är tillåten en- ligt lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller föreskrifter som har med - delats i anslutning till lagen. Skälen för vårt förslag Möjligheten att begränsa enskildas rätt att göra invändningar Enskildas rätt att göra så kallade invändningar mot behandling av personuppgifter regleras i artikel 21 i dataskyddsförordningen. Rätten att göra invändningar innebär att vid behandling av person- uppgifter som sker för att utföra bland annat en uppgift av allmänt 219 Se bl.a. prop. 2021/22:177 Sammanhållen vård och omsorgsdokumentation, s. 79, eSam, En modern registerförfattning, dnr ES2022-06, s. 41, och SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 151. 220 Se t.ex. prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 60 och 61. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1205 intresse eller som ett led i myndighetsutövning (det vill säga de rätts- liga grunder som i huvudsak blir aktuella för myndigheter, artikel 6.1 c och e) ska den registrerade enligt artikel 21.1 ha rätt att när som helst, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, göra invändningar mot behandlingen. Den personuppgiftsansvarige får då inte längre behandla personuppgifterna om inte denne kan visa tving- ande berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den re- gistrerades intressen, rättigheter och friheter eller om det sker för fastställande, utövande eller försvar av rättsliga anspråk. Det är dock möjligt att i den nationella rätten begränsa enskildas rätt att invända mot personuppgiftsbehandling. Begränsningar i rät- ten att göra invändningar får dock enligt dataskyddsförordningen endast göras under de förutsättningar som anges i artikel 23, eller för bland annat arkivändamål och statistik under de förutsättningar som framgår av artikel 89.2 och 3. För att begränsa rätten att göra invändningar krävs enligt artikel 23 att begränsningen sker med respekt för andemeningen i de grund - läggande rättigheterna och friheterna och att det utgör en nödvän- dig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa bland annat viktiga mål av generellt allmänt intresse, sär- skilt ett av unionens eller en medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland bland annat folkhälsa och social trygg- het. Sådana lagstiftningsåtgärder ska innehålla specifika bestämmel- ser, när så är relevant, avseende bland annat ändamålen med behand- lingen, lagringstiden samt tillgängliga skyddsåtgärder med beaktande av behandlingens art, omfattning och ändamål. Nu gällande begränsning av rätten att göra invändningar Det är mycket vanligt att det i sektors- eller myndighetsspecifik spe- cifik dataskyddsreglering görs undantag från enskildas rätt att göra invändningar enligt artikel 21 i dataskyddsförordningen. Ett huvud- sakligt skäl till detta är ofta att det har ansetts vara av stor betydelse att personuppgifter får behandlas i myndigheternas verksamheter oberoende av den registrerades inställning. Vidare har bedömningen gjorts att den personuppgiftsansvariga myndigheten närmast undan- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1206 tagslöst skulle kunna påvisa skäl för fortsatt behandling som väger tyngre än den registrerades intressen i det enskilda fallet.221 Vid införandet av dataskyddslagen bedömde regeringen dock att det inte var lämpligt att inskränka rätten att göra invändningar mot myndigheters behandling av personuppgifter genom ett generellt undantag i dataskyddslagen. Sådana undantag skulle i stället över- vägas på sektorsspecifik nivå.222 I dag görs ett sådant undantag för personuppgiftsbehandling inom socialtjänsten i 6 § tredje stycket SoLPuL. Bestämmelsen har funnits sedan lagen infördes och motiverades då med att det finns ett all - mänintresse i att socialtjänstens verksamhet bedrivs effektivt och säkert. Även med beaktande av den enskildes krav på integritet an- såg regeringen därför att personuppgifter borde få behandlas i verk- samheten utan att den som uppgiften avser har gett sitt samtycke.223 I den översyn över dataskyddsregleringen för socialtjänsten som genomfördes inför att dataskyddsförordningen skulle börja tillämpas i maj 2018 uttalade regeringen att lagen om behandling av person - uppgifter inom socialtjänsten reglerade behandling av person upp- gifter som rör sådana viktiga mål av generellt allmänt intresse som avses i artikel 23.1 e i dataskyddsförordningen. Vad gäller övriga krav som ställs upp artikel 23 bedömde regeringen sammanfattningsvis att de var uppfyllda genom den befintliga kompletterande dataskydds- regleringen och att det även i övrigt fortsättningsvis var tillåtet att begränsa rätten att göra invändningar.224 Enskildas rätt att göra invändningar ska begränsas även i den nya lagen SiS utför i dag verksamheten med särskilda ungdomshem på upp - drag av kommunerna, och saknar möjlighet att överpröva eller neka en socialnämnds beslut att med stöd av socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga placera ett barn eller en ung person på ett särskilt ungdomshem (se avsnitten 4.7.1 och 8.2.6). Den framtida Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds 221 Se t.ex. prop. 2017/18:254 Anpassning av utlänningsdatalagen till EU:s dataskyddsförord- ning, s. 45. 222 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 105–106. 223 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 140. 224 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 131 och 132. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1207 verksamhet med statliga hem för barn och unga kommer i detta av- seende inte skilja sig från SiS verksamhet med särskilda ungdomshem. Därtill kommer att det i verksamheten i dag och även i framtiden kommer att finnas höga krav på dokumentation som myndigheten måste tillämpa (se avsnitt 12.5.4). Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör därför, i likhet med många andra myndigheter, i princip undantagslöst kunna påvisa skäl fortsatt behand ling som vägde tyngre än den registrerades intressen i det enskilda fallet. Alter- nativet hade varit att enskildas rätt att invända mot be handlingen tillmättes större vikt än riksdagens och regeringens styrning av myn- digheten och dess verksamhet med statlig barn- och ungdomsvård. Vad gäller behandling i säkerhetsregistret kan också konstateras att syftet med registret inte skulle uppnås om behandlingen skulle vara beroende av den enskildes samtycke (se avsnitten 12.8 och 12.12.21). Mot den bakgrunden, och för att fullt ut säkerställa förutsätt - ningarna för myndigheten att behandla relevanta personuppgifter, bör placerade barn och unga och andra berörda personer inte heller fortsättningsvis ha någon rätt att motsätta sig sådan personuppgifts- behandling som är tillåten enligt den nya lagen. En sådan begränsning bör anses vara både nödvändig och propor- tionerlig i syfte att säkerställa att staten fullt ut kan ta sitt ansvar vad gäller placerade barn och unga (se avsnitt 6.2.3) och därmed uppfylla ett viktigt mål av generellt allmänt intresse. Även med beaktande av de förslag till en ny myndighetsspecifik dataskyddsreglering som vi lämnar kommer myndighetens behandling av personuppgifter fort- sättningsvis att omgärdas av integritetsskyddande bestämmelser som minimerar riskerna för kränkningar av den registrerades rättigheter och friheter. Vi gör också bedömningen att den föreslagna ändamåls- bestämmelsen, och den särskilda ändamålsregleringen för säkerhets- registret, tillsammans med det föreslagna förtydligandet av tillämp- ningsområdet (se avsnitten 12.12.7, 12.12.11 och 12.12.21) är sådana specifika bestämmelser avseende ändamålen med behandlingen eller kategorierna av behandling som avses i artikel 23.2 i dataskyddsför- ordningen. Övriga integritetsskyddande bestämmelser i den föreslagna lagen och den tillhörande förordningen, tillsammans med sekretessregler- ingen och kraven på dokumentation och övrig materiell och pro - cessuell verksamhetsreglering, särskilt avseende barns och ungas fri- och rättigheter bör också anses minimera risken för kränkning Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1208 av placerade barns och ungas och andra registrerades rättigheter och friheter. Att behandling av personuppgifter får utföras även om den regi- strerade motsätter sig behandlingen bör mot den bakgrunden vara förenligt med kraven i artikel 23. Det saknas alltså skäl att nu göra någon annan bedömning än den regeringen tidigare gjort. Vi före- slår därför att artikel 21.1 i dataskyddsförordningen om rätten att göra invändningar inte ska gälla vid sådan behandling som är tillåten enligt den nya lagen eller föreskrifter som har meddelats i anslut - ning till lagen. 12.12.21 Ett säkerhetsregister Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få föra ett säkerhetsregister. I säkerhetsregistret ska personuppgifter få behandlas endast i syfte att i verksamheten med statliga hem för barn och unga 1. förebygga och motverka brottslig verksamhet, och 2. upprätthålla ordning och säkerhet. Skälen för vårt förslag Något om vår kartläggning I avsnitt 12.8 redovisas vår kartläggning av SiS behov av att i större utsträckning än i dag dels utbyta information med andra myndig - heter, dels behandla personuppgifter, i syfte att förebygga brottslig verksamhet och upprätthålla ordningen och säkerheten vid de sär- skilda ungdomshemmen. Sammanfattningsvis avser behoven utökade möjligheter att behandla personuppgifter om placerade barn och unga, och i undantagsfall om tredje man, som hämtas in från i huvudsak från Polismyndigheten skilt från placerade barn s och ungas social- tjänstjournaler. Som vi nämnt i avsnitt 12.8 avser det kartlagda behovet SiS nu- varande verksamhet, utifrån nu gällande reglering av verksamheten SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1209 med särskilda ungdomshem. Först ska därför sägas att vi bedömer att kartläggningen även kan ligga till grund för överväganden rörande Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga. Skälet till det är att våra förslag, lik- som andra förslag som påverkar verksamheten, inte i grunden för - ändrar de förhållanden som det kartlagda behovet hänför sig till. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer ha det ansvar som SiS har i dag för den statliga barn- och ungdomsvården. Barn och unga kommer alltså placeras på statliga hem för barn och unga med stöd av tvångsvårdslagstiftningen och även i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga kommer kriminalitet (brottslig verksamhet) och annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende kunna utgöra grund för omhändertagande för vård.225 Den grova ungdomsbrottsligheten kopplad till gängkriminalitet kommer sannolikt vara ett betydande samhällsproblem även under de närmaste åren efter vårt föreslagna ikraftträdande (se avsnitt 14.2). Polismyndigheten har till exempel i november 2025 redovisat att 875 personer under 18 år bedöms vara aktiva gängkriminella i Sverige. Ytterligare 4 000 personer under 18 år bedöms dock befinna sig i den kriminella miljön, nära aktiva gängkriminella individer, och kan komma att bli mer involverade i kriminella akt iviteter och därför kategoriseras som gängkriminella framöver.226 I februari 2024 hade ungefär en fjärdedel av de placerade vid de särskilda ungdomshemmen med stöd av tvångsvårdslagstiftningen en bekräftad eller misstänkt gängkoppling.227 Att sluten ungdoms- vård nu utmönstras som straffrättslig påföljd kommer inte innebära att samtliga barn och unga med vårdbehov på grund av brottslig verk- samhet eller gängkoppling döms till fängelsestraff. Barns och ungas inblandning i kriminella nätverk kommer därför även fortsatt inne- bära en efterfrågan av platser inom den sociala tvångsvården för barn och unga som har vårdbehov på grund av brottslig verksamhet.228 En liknande bedömning har gjorts av Barnombudsmannen, som till exempel bedömt att verksamheten vid ungdomshemmen kommer finnas kvar i en liknande form och med liknande grupper av barn 225 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 16. 226 Polismyndigheten, Lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige – Regeringsuppdrag 2025, s. 10 och 12. 227 Riksrevisionen, SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga, RiR 2024:7, s. 13. 228 Jfr SiS, SiS kapacitetsrapport 2026–2035, s. 6. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1210 och unga även om påföljden sluten ungdomsvård tas bort.229 Därtill kommer frågan om vilken straffmyndighetsålder som kommer att gälla, vilket i skrivande stund är oklart.230 Om allt fler barn och unga kommer att dömas till frihetsberövande påföljder kommer vissa sannolikt även att behöva vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården i anslutning till verkställigheten av en sådan påföljd. Av 3 kap. 4 § förslaget till lag om omhändertagande för vård av barn och unga framgår nämligen att ett omhändertagande enligt lagen ska beslutas för ett barn eller en ungdom som har dömts till fängelse och vid tidpunkten för villkorlig frigivning bedöms vara i uppenbart behov av ett omhändertagande för vård för att inte ris- kera att skada sin hälsa eller utveckling på grund av sådana beteenden som anges i 3 kap. 3 § samma lag, det vill säga bland annat på grund av brottslig verksamhet. Sammanfattningsvis finns det alltså mycket litet som talar för att de behov som vi kunnat kartlägga i SiS verksamhet inte också kom- mer vara aktuella för Myndigheten för statlig barn - och ungdoms- vård, trots att verkställighet av sluten ungdomsvård inte kommer att omfattas av myndighetens uppdrag. I avsnitt 12.8 har vi dock även understrukit att vi inte vare sig ana- lyserat eller värderat de uppgifter som lämnats av SiS. Det innebär att det som återstår är våra överväganden och förslag utifrån det som framkommit vid vår kartläggning. Dessa redovisas i de kommande avsnitten. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds författningsreglerade uppgifter Regeringen har nyligen uttalat att vid sidan av åtgärder på det straff- rättsliga området är socialtjänstens insatser för barn och unga av grundläggande betydelse för att vända den negativa utvecklingen vad gäller barn och unga i kriminalitet. I det sammanhanget uttalades även att socialtjänsten har en viktig roll i att förebygga att barn och unga involveras och utnyttjas i kriminalitet och ge det stöd som be- hövs för att bryta en kriminell bana. Det noterades även att social- 229 Barnombudsmannen, Remissvar – En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga (SOU 2023:44), dnr BO 2023-0234, s. 2. 230 Se regeringens skrivelse Återkallelse av regeringens proposition 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträdare, Skr. 2025/26:289. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1211 nämnden numera har en särskilt reglerad skyldighet arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga, som innebär att nämnden behöver arbeta proaktivt och ta egna initiativ.231 Frågan är då vilket rättsligt stöd för proaktivt arbete Myndig - heten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha i detta av- seende. När det övervägs i vilken utsträckning en myndighet ska ges förbättrade möjligheter att utbyta uppgifter med andra myndigheter och att behandla personuppgifter för vissa ändamål behöver det nämligen först övervägas i vilken utsträckning myndigheten i fråga har ett legitimt behov av att ges dessa möjligheter. Med detta avses något förenklat frågan om i vilken utsträckning behovet är grundat i eller kan härledas till de uppgifter och det ansvar som myndigheten har i sin författningsreglerade verksamhet. Om en myndighet enligt lag eller förordning är skyldig att utföra viss verksamhet eller att säkerställa ett visst förhållande, och behovet avser sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att full- göra denna skyldighet, bör behovet i regel uppfattas som legitimt och personuppgiftsbehandlingen tillåtas. Om behovet däremot avser personuppgiftsbehandling som inte är nödvändig för att myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet, det vill säga om det finns andra lika ändamålsenliga sätt att utföra verksamheten på, om behovet går utöver vad som är nödvändigt för att fullgöra skyldigheten eller om behovet faktiskt inte går att här- leda till myndighetens författningsreglerade skyldighet, bör behovet inte uppfattas som legitimt. För att avgöra om de behov vi kunnat kartlägga är legitima i Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med stat- liga hem för barn och unga är det därför nödvändigt att analysera i vilken utsträckning myndigheten kommer att ha författningsreglerade skyldigheter och uppgifter som omfattar att förebygga brotts lig verksamhet och säkerställa ordning och säkerhet. Enligt vårt förslag till förordning med instruktion för Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård, som i sin helhet framgår av avsnitt 1.11 och som motiveras i avsnitt 7.2, kommer myndig - heten enligt 2 § svara för att barn och unga som vårdas vid statliga hem för barn och unga får en god, rättssäker och likvärdig vård som 231 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vårs av barn och unga, s. 100. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1212 ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan skadligt bruk eller beroende, brottslig verksamhet och annat socialt nedbryt- ande eller destruktivt beteende. Verksamheten på statliga hem för barn och unga ska enligt samma paragraf vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för barn och unga som vårdas på hemmen, och säkerställer deras rättigheter. Enligt 8 § instruktionen ska myndighetens organisation av de stat- liga hemmen för barn och unga vara utformad så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kontroll. Myndigheten ska även ha den samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer som be- hövs för en god, rättssäker och likvärdig statlig barn- och ungdoms- vård, vilket framgår av 14 § första stycket instruktionen. Centralt i sammanhanget är också 15 § instruktionen vari anges att myndigheten inom sitt verksamhetsområde ska förebygga och motverka brottslighet. Sammanfattningsvis finns det flera bestämmelser i den föreslagna instruktionen för Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård som ger myndigheten i uppdrag att på olika sätt agera i syfte att före- bygga brottslig verksamhet och att upprätthålla ordning och säker- het i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Vi har även föreslagit att en omfattande reglering av verk sam- heten med statliga hem för barn och unga införs i ett nytt kapitel, kap. 7 a, i socialtjänstförordningen. Av 7 a kap. 2 § SoF framgår att vid den bedömning som ska göras enligt 15 kap. 3 § tredje stycket lagen (2026:000) om omhändertag- ande för vård av barn och unga ska särskilt beaktas risken för att barnet eller den unge avviker, blir fritagen, för in narkotika eller andra otillåtna föremål, skadar sig själv eller någon annan eller annars begår ett allvarligt brott. Av 3 § samma kapitel framgår att verksamheten vid statliga hem för barn och unga bland annat ska syfta till att barnet eller den unge ska kunna vårdas utan särskilt noggrann tillsyn. Av 9 § framgår vidare att Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård ska säkerställa att varje statligt hem för barn och unga har förutsättningar för att tillförsäkra barn och unga en trygg och säker vårdmiljö. Även den föreslagna 11 § kan nämnas här, varav framgår att myndigheten ska säkerställa att ordningen och säkerheten på statliga hem för barn och unga upprätthålls. Av 17 § framgår även att bemanningen vid ett statligt hem för barn och unga ska anpassas SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1213 efter barnens och de ungas behov av vård och säkerställa en trygg och säker vård. Sammanfattningsvis finns det även i det föreslagna nya kapitlet i socialtjänstförordningen flera bestämmelser som aktualiserar behovet av att kunna arbeta proaktivt i syfte att upprätthålla en trygg och säker vårdmiljö och att upprätthålla ordningen och säkerheten. Även vårt förslag på en ny paragraf, 15 kap. 3 a §, i lagen om om- händertagande för vård av barn och unga kan nämnas i sammanhanget. Vi föreslår där att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård när det finns skäl för det, får flytta ett barn eller en ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga till en annan enhet inom samma hem. Även denna bestämmelse kräver att myndigheten ska kunna göra välgrundade bedömningar av när det finns skäl för en sådan flytt. Slutligen kan nämnas de befogenheter som får användas inom den statliga barn- och ungdomsvården, som föreslås regleras i en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården, här förkortad befogenhetslagen. Av 2 kap. 1 § den lagen framgår att särskilda befogenheter endast får tillämpas om mindre ingripande åt- gärder inte är tillräckliga. Ett flertal av de särskilda befogenheterna får användas om det behövs för att genomföra vården eller upprätt- hålla ordningen, eller om det behövs med hänsyn till andra placerade barns och ungas eller personalens säkerhet. Det gäller till exempel rumsvisitation enligt 4 kap. 5 § befogenhetslagen, kontroll av brev och andra försändelser enligt 4 kap. 7 § och olika former av begräns- ning av barns och ungas rörelsefrihet enligt 6 kap. samma lag. Ett annat exempel är befogenheten att besluta om vård i enskildhet av ett barn eller en ung person som följer av 6 kap. 2 § befogen hets- lagen. Sådan vård får bland annat användas om det krävs med hän- syn till barnets eller den unges säkerhet eller för säkerheten på det statliga hemmet för barn och unga. Sammanfattningsvis kan även kraven enligt befogenhetslagen sägas förutsätta att myndigheten har möjlighet att vidta proaktiva och effek- tiva åtgärder i syfte att förebygga brottslig verksamhet eller upprätt- hålla ordning och säkerhet i syfte att användandet av de särskilda befogenheterna ska kunna fungera som en sista utväg. Totalt sett innebär alltså regleringen av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga att myndigheten har ett långtgående ansvar för att förebygga Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1214 och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet. Personuppgiftsbehandling för dessa ändamål bör därför vara både påkallad och legitim i verksamheten, vilket även motiverar att detta anges i tillämpningsområdet för den nya lagen om person- uppgiftsbehandling (se avsnitt 12.12.7) Vad menas med att förebygga och motverka brottslig verksamhet? Först bör sägas att uttrycket brottslig verksamhet inte ska uppfattas som att det behöver röra sig om misstankar om ett konkret brott eller viss närmare angiven brottslighet.232 Inte heller bör med begreppet avses någon enstaka, isolerad lagöverträdelse. Brottslig verksamhet kan dock omfatta brottsligt handlande som inte i det enskilda fallet kan kategoriseras som allvarligt, men som är organiserad och kan ut- göra led i en verksamhet av större omfattning. Brottslig verksamhet måste alltså här förstås i den gängse betydelsen, det vill säga verksam- het som har en viss omfattning och intensitet och som inbegriper handlingar som är olagliga. I avsnitt 7.4.4 redogör vi för att brottsförebyggande arbete ofta delas upp i social och situationell prevention. SiS har i dag uppgifter som rör både socialt och situationellt brottsförebyggande arbete. Den sociala brottspreventionen syftar till att minska individers motiva- tion och benägenhet att begå brott och återfalla i brott medan den situationella brottspreventionen är inriktad på att förhindra eller försvåra att brott begås genom att förändra en plats eller situation där brott kan begås. Båda dessa områden är aktuella i den statliga barn- och ungdomsvården. Vården behöver vara utformad så att barn och unga som placeras till följd av brottsligt beteende eller som riskerar att begå brott får behandling och övrigt stöd som effektivt förebygger brottslighet. Samtidigt är en trygg och säker vårdmiljö avgörande för den sociala brottspreventionen, men också centralt för att förhindra situationer där brott kan begås. Riksrevisionen har bedömt att om barn och unga inom den stat- liga barn- och ungdomsvården inte får den vård och behandling som är avsikten med placeringen ökar sannolikheten att de återfaller i kriminalitet, missbruk eller annat socialt nedbrytande beteende. Detta 232 Prop. 2024/25:80 Stärkt skydd för vissa förtroendevalda och en tydligare intern kontroll i kommuner och regioner, s. 88. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1215 riskerar enligt Riksrevisionen att medföra ännu större kostnader för såväl samhälle som individ – både monetära och mänskliga.233 Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, är det dock inte ovan- ligt att barns och ungas kontaktnät byggs ut och att exploateringen inom brottslig verksamhet fortsätter i samband med att barn och unga placeras på särskilda ungdomshem. I den aktuella rapporten påpekas även att det i syfte att placerade barns kriminella relationer inte ska fördjupas, utsattheten ökas och (de kriminella) nätverken byggs ut är viktigt att både inför och under en placering noggrant undersöka barnens relationer till andra placerade barn, deras inlåsningar till var- andra och deras utsatthet. Detta i syfte att placeringstiden i stället inriktas mot skola, behandling och avhopp.234 Brå har också i ett annat sammanhang belyst att risken för ett återfall i brott ökar vid en tidig brottsdebut. Där konstaterade Brå också att en riskfaktor som bidrar till att skapa, upprätthålla eller öka brottsaktivitet är det sociala umgänget i gängmiljö.235 Vad gäller det sociala umgänget i gängmiljö kan nämnas att deltagandet i olika online- aktiviteter i dag har stor social betydelse för barn och unga. Genom olika tjänster på internet kan barn och unga ta del av information, bilda sin egen åsikt och förmedla sina tankar på ett enkelt sätt och därigenom utöva flera av de fri- och rättigheter som kommer till ut- tryck i barnkonventionen.236 Att barn och unga i så hög utsträckning umgås och knyter kontakter på internet komplicerar dock ytterligare situationen vad gäller att motverka att brottsaktivitet upprätthålls eller ökar (se nedan om begreppet violence-as-a-service). Det bör alltså vara ett mycket starkt samhälleligt intresse att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ges goda möjligheter att i enlighet med uppdraget i den föreslagna instruktionen förbygga och motverka brott i verksamheten med statliga hem för barn och unga, bland annat genom att motverka rekrytering till brottslighet. En stor del av det arbetet bör på individnivå kunna tillgodoses av förbättrad vård och behandling i enlighet med vad vi föreslår i avsnitt 8.5. Enbart individuella vård- och behandlingsinsatser bör dock inte vara tillräck- ligt i detta avseende. 233 Riksrevisionen, SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga, RiR 2024:7, s. 13. 234 Brå, Barn och unga i kriminella nätverk – En studie av inträde, brott, villkor och utträde, Brå 2023:13, s. 9 och 99. 235 Brå, Strategiska brott bland ungdomar på 2010-talet och faktorer av betydelse för att lämna ett kriminellt liv, Rapport 2021:5, s. 54 och 74. 236 Se prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 73. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1216 Situationellt brottsförebyggande arbete handlar enligt Brå om att förhindra eller försvåra att brott begås genom att till exempel förändra den aktuella situationen där brott kan begås. Ofta blir arbetet som mest effektivt i samverkan mellan flera aktörer. Grunden för dessa åtgärder bör enligt Brå utgå från ett kunskapsbaserat arbetssätt med tydlig problembild och analys, väl avvägda åtgärder och uppföljning av resultaten. De övergripande strategierna omfattar bland annat att vidta åtgärder för att öka ansträngningen som krävs för att genom- föra ett brott, öka risken för den som har för avsikt att begå brott och reducera provokationer som kan leda till brott.237 Detta är åtgärder som inte avser individuell vård och behandling. Snarare utgör de faktiska åtgärder som syftar till att på olika sätt för- svåra själva genomförandet av brott och motverka att skadliga bete- enden förstärks. Som vi konstaterar i avsnitt 12.12.23 skadas dessutom inte enbart det eventuella brottsoffret av att barn och unga begår brott, utan även barnet eller den unge själv. Även de brottsförebyg- gande åtgärder som inte utgör individuell vård och behandling bör därför i detta sammanhang förstås utgöra en viktig del av Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvårds övergripande vårduppdrag, och inte något från detta fristående. Sammanfattningsvis bör alltså brottsförebyggande åtgärder i detta sammanhang förstås som grundläggande åtgärder som vidtas av Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård i syfte att säkerställa att placerade barn och unga ges god vård, att deras vårdbehov blir till- godosedda och att de inte återfaller i, ökar eller inleder ett sådant beteende som utgör en påtaglig risk för att deras hälsa eller utveck- ling skadas. Vad menas med ordning och säkerhet? En vårdenhet på ett statligt hem för barn och unga kommer att bli placerade barns och ungas hem under vårdtiden och en trygg och säker vårdmiljö är viktig för ungdomarnas trygghet, välmående och delaktighet. En grundläggande trygghet är också en avgörande faktor för att behandlingsinsatser ska få önskad effekt.238 I en vårdmiljö där 237 Brå, Situationell prevention, tillgänglig: https://bra.se/kunskapsstod/metodstod-och- verktyg/situationell-prevention (hämtad 2026-06-21). 238 Riksrevisionen (2024), SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga, RiR 2024:7 s. 54. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1217 oordning och otrygghet förekommer finns det däremot en uppenbar risk att negativa mönster förstärks snarare än bryts. En viktig del av verksamheten med statliga hem för barn och unga kommer liksom tidigare att gå ut på att tillhandahålla omsorg och stabilisera placerade barn och unga så att de blir mottagliga för ytter- ligare behandling i öppnare former (se i detta avseende avsnitt 8.6.3). Det innebär att många barn och unga kommer att placeras vid ett statligt hem för barn och unga på grund av sin låga motivering och mottaglighet, vilket kan ställa mycket höga krav på verksamheten, särskilt i ett inledande skede. Barnombudsmannen har till exempel påpekat att många barn och unga som är omhändertagna enligt tvångsvårdslagstiftningen i praktiken kräver lika hög säkerhet som barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård. I det sammanhanget har Barnombudsmannen också påpekat att höga krav behöver ställas på säkerhet på vissa institutioner för barn och unga för att garantera de intagnas och personalens trygghet och säkerhet och för att skydda samhället, liksom att SiS behöver få goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet.239 I avsnitt 8.5.5 har även vi bedömt att det är en förutsättning att ordning och säkerhet upprätthålls i de statliga hemmen för barn och unga för att vårdens innehåll ska kunna genomföras på ett menings- fullt och rättssäkert sätt. Vi har därför föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha en författningsreglerad skyldighet säkerställa att ordningen och säkerheten på statliga hem för barn och unga upprätthålls. I det sammanhanget noterade vi även att ett krav på myndigheten att agera i syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten också förutsätter att myndigheten har de rättsliga förutsättningar som krävs för att uppfylla sina skyldigheter i detta avseende och att det även kräver möjligheter för myndigheten att arbeta proaktivt i syfte att motverka en inkonsekvent tillämpning av regler, ökad användning av akuta ingripanden och minskat för- troende hos de barn och unga som vårdas. Det uttryckliga ansvaret för myndigheten att upprätthålla ordning och säkerhet är följaktligen en integrerad del av vårduppdraget. Begreppet ordning och säkerhet bör därför förstås som en del i myndighetens uppdrag att säkerställa en vårdmiljö där möjligheten att utföra vård och behandling tryggas och att förutsättningar skapas 239 Barnombudsmannen, Remissvar – En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga (SOU 2023:44), dnr BO 2023-0234 s. 2. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1218 för barn och unga att lämna den statliga barn- och ungdomsvården med bättre förutsättningar än när de skrevs in. Det förutsätter att myndigheten har rättsliga möjligheter till ett proaktivt och effek - tivt förebyggande arbete i syfte att hantera allvarliga risker och att vidta de åtgärder som krävs för att barn och unga ska kunna tillgodo- göra sig vården i en miljö fri från våld, konflikter och hot. Ordning och säkerhet handlar därmed också om att kunna vidta de proaktiva åtgärder till exempel i samband med platsanvisning som krävs för att vårdmiljön vid ett statligt hem för barn och unga ska präglas av stabilitet och lugn, snarare än oroligheter mellan placerade barn och unga utifrån yttre faktorer som konflikter mellan olika gängkonstella- tioner. Begreppet ordning och säkerhet bör därmed också kunna avse att vidta åtgärder för att undvika återkommande omplaceringar, vil- ket är en känd riskfaktor för barn och unga i samhällsvård (se av - snitt 5.2.2). Ordning och säkerhet är som vi redan noterat också ett begrepp som också förekommer i bestämmelserna om de särskilda befogen- heter som får användas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Uttrycket säkerhet avser i detta sammanhang samma sak som det gör inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården. Med säkerhet avses därmed dels samhällets skydd mot per- soner som är placerade inom den statliga barn- och ungdomsvården, dels behovet av säkerhet i vården av dem och för personalen på vård- inrättningarna.240 Även här bör det finnas utrymme för att genom proaktiva åtgärder i syfte att säkerställa ordningen och säkerheten kunna minska användandet av särskilda befogenheter, exempelvis vård i enskildhet med stöd av 6 kap. 2 § befogenhetslagen. Det kan också gälla behovet av bakgrundskontroller inför ett besök till ett placerat barn eller ung person.241 Sammanfattningsvis bör alltså även ordning och säkerhet i detta sammanhang förstås som de grundläggande åtgärder som vidtas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i syfte att säker- ställa goda, ordnade och trygga förutsättningar för placerade barn och unga under den tid de vårdas vid statliga hem för barn och unga. 240 Prop. 2023/24:81, Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommunikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem, s. 35 och prop. 2005/06:63 Anmälningsskyldighet, säkerhet och tillsyn inom psykiatrisk tvångsvård, s. 22–23. 241 Se regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 552. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1219 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få föra ett säkerhetsregister i syfte att i verksamheten med statliga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordningen och säkerheten Vi har nyss konstaterat att vår kartläggning i avsnitt 12.8, som utgår från de behov som SiS redogjort för, även kan ligga till grund för att lämna förslag som avser Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård. Vi har även konstaterat att den nya myndighetens sammantagna ansvar för verksamheten med statliga hem för barn och unga kommer att omfatta dels en skyldighet att förebygga och motverka brottslig- het dels en skyldighet att upprätthålla ordning och säkerhet vid de statliga hemmen för barn och unga. Vi har slutligen konstaterat att såväl brottsförebyggande åtgärder som upprätthållandet av ordning och säkerhet bör förstås som integrerade delar av myndighetens vårdande uppdrag. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö, ska enligt artikel 20 i barnkonventionen ha rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida. I avsnitten 6.2.2 och 8.3.2 har vi vidare bedömt att vissa rättigheter som framgår av barnkonventionen också bör gälla för personer över 18 år som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Som vi noterar i avsnitt 11.11 innebär också Europakonventionens bestämmelser att staten i vissa fall har en posi- tiv förpliktelse att ge enskilda människor skydd. Ansvaret att skydda en persons rätt till liv kan innebära en skyldighet att förhindra att denne på ett oförsvarligt sätt utsätts för livsfara. Staten har också ett särskilt ansvar för tillsyn av dem som befinner sig i fängelse eller häkte eller som på annat sätt är berövade friheten.242 De statliga hemmen för barn och unga ska följaktligen vara trygga och säkra platser – såväl för placerade barn och unga som för med - arbetare – som är fria från hot och våld. Verksamheten måste också kunna bedrivas med så få störningar som möjligt och när störningar ändå inträffar bör fysiska, psykiska eller materiella skador och för- luster minimeras. Det kräver dock att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har en hög förmåga att hantera risker men fram- för allt att myndigheten har möjlighet att vidta åtgärder i syfte att risker inte realiseras. Sammantaget bedömer vi att resultatet av vår 242 Se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis (2023, Version 6, JUNO), s. 70, 78 och 79 samt 94. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1220 kartläggning vad gäller behovet av att kunna behandla personupp- gifter i syfte att skydda barn och unga och hantera risker, regler - ingen av den nya myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga och det faktum att barn och unga i samhällsvård har rätt till skydd mot att på olika sätt fara illa under vårdtiden talar för att myndigheten ska ges en rättslig möjlighet att på ett ändamåls - enligt sätt behandla personuppgifter som behövs för brottsföre - byggande ändamål och för att upprätthålla ordning och säkerhet. Sådan personuppgiftsbehandling bör dock inte alltid förekomma i barns och ungas socialtjänstjournaler. En särskild fråga i samman- hanget är nämligen möjligheten att kunna behandla obekräftade upp- gifter. Vår kartläggning visar att uppgifter om risker och hot kan behöva behandlas i syfte att avgöra om det finns någon substans i dem, och detta kan avse uppgifter som inte rör någon särskild per- son utan ett misstänkt händelseförlopp där de inblandade inte är identifierade. Sådan information kan dessutom vara mycket känslig utifrån ett intresse av att skydda källan, till exempel om en uppgift om att det eventuellt planeras en fritagning eller ett våldsdåd i sam- band med ett vårdbesök lämnas av ett barn eller en ung person som själv vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Obekräftad information av den karaktären bör av uppenbara skäl inte föras in i något eller några andra barns eller ungas socialtjänstjournaler. Där- emot kan informationen kräva att myndigheten skyndsamt vidtar olika åtgärder för att undersöka allvarlighetsgraden och sanno lik- heten av att informationen stämmer och vem den i sådana fall rör, till exempel genom att undersöka vilka andra barn och unga som upp- giftslämnaren är placerad tillsammans med, om någon av dem har ett vårdbesök inplanerat och annan informationsinhämtning som inte bör dokumenteras i enskilda barns och ungas socialtjänstjour- naler. Om ett barn eller en ung person kan identifieras som trolig individ kan då en bedömning av vilka åtgärder som kan vidtas i före- byggande syfte göras. Det kan handla om att justera en säkerhets - bedömning eller begära handräckning av Kriminalvården för att minska riskerna i samband med vårdbesöket. Detta förfarande mins- kar risken för förhastade och ingripande åtgärder utifrån obekräftad information, som både kan avse en större grupp barn och unga än nödvändigt och som även kan riskera uppgiftslämnarens säkerhet. I dag finns det dock ingen uttalad möjlighet för SiS att behandla personuppgifter utanför placerade barns och ungas socialtjänstjour- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1221 nal. Annorlunda uttryckt finns det, trots det i och för sig legitima behovet av en strukturerad informationshantering i syfte att vidta åtgärder för att undanröja kvalificerade säkerhetshot, ingen uttryck- lig rättslig grund för sådan personuppgiftsbehandling. Inte heller regleringen av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verk- samhet med statliga hem för barn och unga i övrigt kommer att om- fatta ett tydligt rättsligt stöd för att behandla uppgifter skilt från barns och ungas socialtjänstjournal. Vi bedömer dock att en sådan personuppgiftsbehandling, skilt från barns och ungas socialtjänst- journaler, utgör en nödvändig förutsättning för att myndigheten ska kunna ge barn och unga skydd, trygghet och en rättssäker vård och behandling. Regeringen har i andra sammanhang uttalat dels att ändamåls - bestämmelser i många fall borde kunna ses som en del i den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandling, dels att ändamålsbestämmel- ser kan utgöra ett fastställande av den rättsliga grunden för en rätts- lig förpliktelse eller arbetsuppgift av allmänt intresse, i vart fall när materiell reglering inte [tydligt] fastställer sagda grund.243 Genom att särskilt reglera tillåtligheten av ett säkerhetsregister för vissa ändamål, som också motsvarar myndighetens författningsreglerade uppgifter på området, fastställs alltså en rättslig grund för person- uppgiftsbehandling utanför placerade barns och ungas socialtjänst- journal som tidigare saknats. Vi föreslår därför att Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård ska få föra ett säkerhetsregister för ändamålen att i verksam - heten med statliga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet. Regler- ingen av säkerhetsregistret ska föras in i ett särskilt kapitel i den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Vilka närmare risker för placerade barn och unga som ett säkerhetsregister är avsett att motverka redogörs för i avsnitten 12.12.23 och 12.12.24. Förslaget om ett säkerhetsregister innebär dock inte att myndig- heten ges utrymme att bortse från de dokumentationskrav avseende bland annat vård och behandling som gäller inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det innebär inte heller att myndigheten ges 243 Prop. 2018/19:65 Personuppgiftsbehandling i viss verksamhet som rör allmän ordning och säkerhet – anpassningar till EU:s dataskyddsreform, s. 44 och prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpassning till EU:s dataskyddsförordning, s. 83. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1222 utrymme att bortse från tillämpliga bestämmelser om ärendehand- läggning och andra krav på dokumentation av vidtagna åtgärder. Säkerhetsregistret kommer alltså inte innebära ett ökat utrymme för myndigheten att skönsmässigt bedöma när och om uppgifter ska föras in i socialtjänstjournalen, tas in i ett beslut eller vilka uppgifter som ska dokumenteras i samband med användandet av särskilda be- fogenheter. Rätten att föra ett register innebär inte heller i sig en utökad möjlighet att hemlighålla uppgifter från den uppgiften rör (se vidare avsnitt 12.12.28). Däremot ger det myndigheten en möj- lighet som i dag saknas att samla, bearbeta och analysera informa- tion som inte får eller bör föras in i barns och ungas socialtjänst - journaler eller i beslut. Ändamålen med registret ska vara uttömmande Som framgår av vår kartläggning är de uppgifter som kommer att ingå i ett säkerhetsregister i regel underrättelseinformation som inte får eller bör behandlas i socialtjänstjournaler, som inte är verifierad och som ofta mycket känslig, särskilt om det finns ett behov av att skydda källan eller den verksamhet som uppgifterna hänför sig till. Uppgifterna kommer att behandlas i registret utan den enskildes vetskap och har normalt samlats in från annan myndighet (se om sekretess för uppgifter i registret i avsnitt 12.12.28). Det finns där- för starka informationssäkerhets- och integritetsskäl som talar för att begränsa för vilka ändamål Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård för egen del ska få använda uppgifter i säkerhetsregistret. Ändamålsbestämmelsen för registret bör därför vara uttömmande, dels i syfte att begränsa integritetsintrånget för personer som berörs, dels för att säkerställa nödvändig informationssäkerhet. Att ända - målen för personuppgiftsbehandling i säkerhetsregistret är uttöm- mande angivna, genom ordet endast, innebär att uppgifter inte får behandlas i säkerhetsregistret för andra ändamål, till exempel för att utan koppling till ändamålen med registret tillhandahålla information i verksamheten med statliga hem för barn och unga eller för att genomföra uppföljningar av vården efter avslutad vård. Det innebär också att sökningar i registret för några andra ändamål än att i verk- samheten med statliga hem för barn och unga förbygga och mot - verka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1223 inte är tillåtna. Det bör särskilt understrykas att ändamålen med re- gistret avser verksamheten med statliga hem för barn och unga. Något utrymme att behandla uppgifter i registret för brottsförebyggande ändamål i allmänhet finns därmed inte. Tillämpningen av de grundläggande principerna för behandling av personuppgifter enligt dataskyddsförordningen påverkas också av de uttömmande ändamålen. Enligt exempelvis artikel 5.1 c ska upp- gifter vara uppgifter vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (prin cipen om uppgiftsminimering). Det ställer krav på myndigheten att noga över- väga och begränsa vilka uppgifter som behandlas i registret utifrån de uttömmande ändamålen med det. Enligt artikel 5.1 d ska uppgifterna vidare vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är fel- aktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål (principen om korrekthet). Även detta ställer krav på myndigheten att noga överväga om behandling är motiverad utifrån de uttömmande ändamålen. Som vi redogör för i avsnitt 12.4.1 finns det dessutom flera andra bestämmelser i den allmänna data - skyddsregleringen som utgår från ändamålet för behandlingen, som också ska tillämpas vid behandling i säkerhetsregistret. Den uttömmande ändamålsbestämmelsen ställer därmed upp be- gränsningar av hur säkerhetsregistret och uppgifter som kommer att behandlas där får användas inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Den innebär också att uppgifter i säkerhetsregistret inte får vidarebehandlas inom myndigheten för några andra syften än att förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upp rätt- hålla ordning och säkerhet. Däremot innebär den uttömmande ändamålsbestämmelsen inget hinder mot att uppgifter som behandlas inom myndigheten för andra ändamål, eller annars förekommer i verksamheten, också förs in i säkerhetsregistret. Det avgörande är i dessa situationer i stället om uppgifterna är adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhål- lande till ändamålen med säkerhetsregistret i enlighet med dataskydds- förordningens princip om uppgiftsminimering (artikel 5.1.c) vilken självfallet också gäller för all behandling av uppgifter i registret. Även om det kan uppfattas som ett självklart påpekande bör sägas att övrig dataskyddsreglering också kommer att vara tillämplig vid denna be- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1224 handling, till exempel de andra grundläggande principerna som fram- går av artikel 5 i dataskyddsförordningen. Att ändamålsbestämmelsen för registret är uttömmande innebär dock inte att det därigenom föreligger sekretess i offentlighets- och sekretesslagens mening för uppgifterna i registret.244 Ändamålsbestämmelsen uppställer alltså inte något hinder mot ut- lämnande av uppgifter till andra myndigheter eller till enskilda med stöd av tryckfrihetsförordningens och offentlighets- och sekretess- lagens bestämmelser. Det innebär att den föreslagna bestämmelsen i lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om att utlämnande i överensstämmelse med lag eller förordning är tillåten (se avsnitt 12.12.13) också gäller för uppgifter i registret. I många fall kommer dock den sekretessreglering som är tillämplig för uppgifterna ställa upp hinder för sådant utläm- nande (se vidare om sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret i avsnitt 12.12.28). Är det inte brottsdatalagen som är tillämplig på registret? I vår kartläggning har SiS själva konstaterat att myndighetens verk- samhet i vissa avseenden befinner sig i gränslandet mellan vård och rättsväsende. Med detta menas att myndigheten vårdar barn och unga med kopplingar till organiserad brottslighet, men saknar juridiska och organisatoriska verktyg som normalt tillkommer brottsbekämpande myndigheter. De senaste årens rättsutveckling, där allt fler myndigheter får brottsförebyggande och närliggande uppdrag, kan också på ett gene- rellt plan befaras leda till en upplevd sammanblandning, både hos berörda enskilda och hos allmänheten i stort, mellan straff och sociala insatser. Detta bör särskilt kunna göra sig gällande inom den statliga barn- och ungdomsvården, där barn och unga ofta placeras utifrån vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende och där de kan utsättas för vissa fri- och rättighetsinskränkningar. Vidare har Kriminalvårdens säkerhetsregister i stora delar tjänat som förebild för det säkerhets- register som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård förslås 244 Jfr regeringens lagrådsremiss den 11 juni 2026, Ytterligare steg mot ett ökat informations- utbyte mellan myndigheter, s. 62–64. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1225 ska få föra (se avsnitten 12.8.3 och 12.8.4). Det riskerar därför att uppstå vissa utmaningar i att tydliggöra skillnaderna och gränserna mellan de olika regelverken för personuppgiftsbehandling, och syftet med säkerhetsregistret, inte minst i förhållande till berörda enskilda.245 Av förarbetena till brottsdatalagen framgår dock att det avgörande för lagens tillämplighet är om myndigheten har sådana uppgifter att den behandlar personuppgifter för syftena brottsbekämpning, lag - föring, straffverkställighet eller upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Exempel på arbetsuppgifter som inte gör en myndighet till behörig myndighet i brottsdatalagens mening är enligt förarbetena en skyldighet att anmäla brott eller annan uppgiftsskyldighet till brotts- bekämpande myndigheter. Det för hållandet att en brottmålsdom expedieras till någon eller att en viss myndighet får tillgång till upp- gifter om lagöverträdelser i belastningsregistret eller misstankeregist- ret gör inte heller att mottagaren av personuppgifterna blir en behörig myndighet i lagens mening.246 Att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ges ett tyd- ligare brottsförebyggande uppdrag och en rättslig möjlighet att föra ett säkerhetsregister bland annat i brottsförebyggande syfte innebär följaktligen inte att myndigheten därmed också kommer att vara en behörig myndighet enligt brottsdatalagen. Med utmönstringen av sluten ungdomsvård som påföljd och de höjda kraven på den sociala vården som vi föreslår blir det i stället en mer renodlad verksamhet för social vård av barn och unga som kan ha ett vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande eller destruk- tivt beteende. Att barn och unga har vårdbehov på den grunden inne- bär dock inte att den sociala samhällsvården utgör en del i rättskedjan. I stället handlar det om att barn och unga i brottslig verksamhet eller med gängkoppling ofta är både offer och ut förare i det avseendet att vuxna eller äldre kamrater ”groomat” barnet in i verksamheten, manipulerat barnet att utföra brottsliga handlingar för viss ersättning och kan ha utövat påtryckningar och hot för att få barnet att fortsätta utföra sådana handlingar. Det är därför självklart så att vårdbehov på grund av brottslig verksamhet och annat social nedbrytande eller destruktivt beteende också ställer höga krav på den ansvariga myn - digheten att skydda barnet eller den unge från exempelvis skadliga 245 Jfr SOU 2024:30 En statlig ordning med brottsförebyggande åtgärder för barn och unga, s. 490 och 491. 246 Prop. 2017/18:232 Brottsdatalag, s. 429 och 430. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1226 och farliga kontakter. Sådana kontakter kan omöjliggöra sådan vård och behandling som syftar till att få barnet eller den unge att bryta med äldre brottsaktiva personer. Myndighetens brottsförebyggande uppdrag föreslås vidare endast avse myndighetens verksamhetsområde, vilket är social vård och be- handling, viss hälso- och sjukvård och skola för barn och unga som omhändertagits för statlig samhällsvård, se avsnitt 7.4.4. Något ansvar för brottsbekämpning, lagföring, straffverkställighet eller upprätt- hållande av den allmänna ordningen och säkerheten utanför verksam- heten med statliga hem för barn och unga är det alltså inte tal om. Dataskyddsförordningen, och inte brottsdatalagen, bör därmed vara tillämplig vid behandling av uppgifter i säkerhetsregistret. 12.12.22 Förtroendet för myndigheten och säkerhetsregistret Utredningens bedömning Behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret utgör ett så- dant betydande intrång i den personliga integriteten som måste regleras i lag. Under förutsättning att behandlingen av person- uppgifter i säkerhetsregistret inte är mer ingripande än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med det, och att det inte an- vänds på ett förtroendeskadligt sätt, bör dock registret kunna bidra till ett ökat förtroende för Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. Det motiverar att även vissa bestämmelser som syftar till att begränsa integritetsintrånget införs i lag. Skälen för vår bedömning Behandlingen av personuppgifter i säkerhetsregistret kommer att omfattas av skyddet mot betydande intrång i den personliga integriteten Som vi redogjort för i avsnitt 12.2.1 gäller sedan 2011 ett utökat grundlagsskydd för den personliga integriteten enligt 2 kap. 6 § andra stycket RF. Där anges att var och en gentemot det allmänna är skyd- dad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1227 utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Avgörande för bedömningen av om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller kartläggning i den mening som avses i 2 kap. 6 § andra stycket RF är inte åtgärdens huvudsakliga syfte, utan åtgärdens effekt. Vad som avses med övervakning respektive kartläggning får bedömas utifrån vad som enligt normalt språkbruk läggs i dessa be- grepp. Enligt förarbetena till bestämmelsen kan som exempel på kart- läggning nämnas Polismyndighetens belastningsregister. Registrer- ingen av personuppgifter i registret kan enligt förarbetena sägas innebära en kartläggning av alla dem som har dömts eller på annat sätt lagförts för brott, även om registrets uttalade ändamål är att ge information åt olika myndigheter om belastningsuppgifter som be- hövs bland annat för att utreda brott och bestämma straff samt vid lämplighets- och tillståndsprövning av skilda slag. På liknande sätt förhåller det sig enligt förarbetena med många andra register som används i den brottsbekämpande verksamheten, till exempel miss- tankeregistret, fingeravtrycks- och DNA-register.247 Frågan blir då om intrånget är att bedöma som så betydande att det omfattas av grundlagsskyddet. Det är nämligen endast vissa kvali- ficerade intrång som aktualiserar en tillämpning av grundlagsskyd- det. Vid bedömningen av vad som kan anses utgöra ett betydande intrång anges i förarbetena att flera omständigheter bör vägas in. Stor vikt ska läggas vid uppgifternas karaktär. Ju känsligare uppgifterna är, desto mer ingripande måste det allmännas hantering av uppgif- terna normalt anses vara. Även hantering av ett litet fåtal uppgifter kan med andra ord innebära ett betydande intrång i den personliga integriteten om uppgifterna är av mycket känslig karaktär. Vid be- dömningen av intrångets karaktär är det också naturligt att stor vikt läggs vid ändamålet med behandlingen. En hantering som syftar till att utreda brott kan normalt anses vara mer känslig än till exempel en hantering som uteslutande sker för att ge en myndighet under- lag för förbättringar av kvaliteten i handläggningen. Därutöver kan mängden uppgifter vara en betydelsefull faktor i sammanhanget.248 Genom att personuppgiftsbehandling av uppgifter, som i regel kommer att komma från brottsbekämpningen, tillåts utanför place- rade barns och ungas socialtjänstjournal ges Myndigheten för statlig 247 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 183 och 184. 248 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 183 och 184. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1228 barn- och ungdomsvård en utökad möjlighet att ”lägga pussel” om såväl placerade barn och unga som tredje man i vissa fall. Med det avses att flera olika uppgifter om ett barn eller en ung person kan ge en mer heltäckande bild av hans eller hennes livssituation och före- havanden än om uppgifterna hålls åtskilda. Det skulle till exempel kunna bli möjligt att genom ett sådant pusselläggande få en mer detaljerad bild av ett barns eller en ung persons relationer med andra människor, intressen, politisk eller re ligiös tillhörighet och före - havanden som indikerar involvering i brottslig verksamhet. Upp - gifterna kommer ofta att vara mycket känsliga och mer eller mindre undantagslöst behandlas utan samtycke av den uppgifterna rör och i många fall utan hans eller hennes vetskap (se avsnitt 12.12.28 om sekretess för uppgifter i registret). Uppgifterna kommer dessutom i förlängningen att användas för att kunna vidta åtgärder mot den uppgiften rör som, även om de vidtas i syfte att skydda barnet eller den unge, kan uppfattas som negativa av honom eller henne. Vid en sammantagen bedömning av syftet med registret och de uppgifter som kommer att kunna registreras i det är vår slutsats att säkerhetsregistret kommer att utgöra ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som avses i 2 kap. 6 § andra stycket RF. Vår bedömning av vad detta innebär i fråga förslagets proportionalitet framgår av avsnitt 12.13. Begränsningar av myndighetens handlingsutrymme kräver inte lagform Att det finns ett förstärkt grundlagsskydd mot betydande intrång i den personliga integriteten innebär inte att sådana intrång aldrig kan tillåtas, utan att regelverket om rättighetsinskränkningar ska vara tillämpligt när sådana intrång sker och att det då gäller krav på lag- form och proportionalitet. Regleringen i 2 kap. 6 § andra stycket RF kompletterar på så sätt den generella regleringen om lagar och före- skrifter som finns i 8 kap. RF, och kräver att vi lämnar vissa förslag och gör vissa överväganden vad gäller tillåtligheten av säkerhetsregist- ret som sådant. I vilken utsträckning andra moment i hanteringen av personupp- gifter bör regleras i lag eller förordning avgörs dock utifrån de allmänt gällande reglerna om normgivning i 8 kap. RF. Som vi konstaterat i avsnitt 12.12.5 finns det stora möjligheter att reglera myndigheters SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1229 personuppgiftsbehandling på förordningsnivå, särskilt vad gäller be- gränsningar som införs till skydd för enskildas personliga integritet. När det gäller bestämmelser som i och för sig är centrala för integri- tetsskyddet, och kan sägas begränsa det integritetsintrång som måste regleras i lag, finns det alltså inget krav på lagform enligt normgiv- ningsreglerna i 8 kap. RF. Frågan om förtroende för myndigheten Av den enkät vi ställt till barn och unga som vårdas inom SiS i dag (se bilaga 5) framgår att det av vissa barn upplevs vara ett problem med hot, slagsmål och otrygghet, såväl mellan barn och unga som gällande personalen. Det framgår även att barn upplever att det på grund av andra placerade barns och ungas vårdbehov kopplat till kri- minalitet blivit strängare och mer låst, och att säkerhetsfrågor fått en mer framträdande roll. Nära hälften av barn och unga som svarat på enkäten har inte alls eller bara delvis känt sig trygga på SiS-insti- tutioner de varit på. Svaren i enkäten tyder enligt vår mening på att barn och unga inte har fullt förtroende för SiS förmåga att upprätthålla ordning och säkerhet och en trygg vårdmiljö. Frågan är då om förtroendet riskerar att skadas ytterligare av förslaget om att den ansvariga myndigheten ges möjlighet att föra ett säkerhetsregister. 58 procent av de barn och unga som svarat på enkäten anser att SiS i vart fall till viss del ska få ta del av uppgifter från polisen om syftet är att skydda barnet eller den unge, medan 30 procent mot- sätter sig det. Resten av de svarande har inte uppgett sig ha någon åsikt, alternativt vill inte svara på frågan. Här bör nämnas att hur och när förtroendet generellt påverkas av informationsdelning mellan myndigheter (vilket säkerhetsregistret syftar till att underlätta) är en fråga som det finns begränsad forskning kring. I en rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, konstaterades år 2021 att vissa klienter inom socialtjänsten utgår från att social - tjänsten delar information med polisen, och att den frågan därför inte är känslig.249 249 Brå 2021:2 Informationsdelning mellan socialtjänst och polis, i brottsförebyggande arbete med barn och unga, s. 11, 79 och 80. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1230 Tilliten till offentliga aktörer förefaller dock på ett generellt plan sänkas av upplevelser av kränkningar eller nedlåtande behandling i kontakten med företrädarna. Upplevelser som dessa tycks dessutom förstärkas i situationer då individer är beroende av kontakten och där- med befinner sig i en utsatt och sårbar situation. I en särskild studie har den enskilt viktigaste faktorn avseende förtroendet för polisen exempelvis visat sig vara om polisen upplevs som effektiv eller inte, följt av om polisen upplevs som rättvis. Erfarenheter av myndigheters funktion i andra länder, höga nivåer av ekonomisk ojämlikhet, upp- levd orättvisa samt korruption förefaller också sänka tilliten till olika offentliga institutioner.250 Generellt förefaller dock även gälla att när enskilda upplever att myndighetens arbete överensstämmer med, eller överträffar, deras förväntningar kan en myndighet också bygga förtroende. Myndig- hetsförtroende är alltså enligt generell forskning på området nära sammankopplat med en individs upplevelser av och förväntningar på myndigheter. För att kunna bygga förtroende är det också vik- tigt att myndigheter är transparenta och öppna med sin verksamhet. Ett vidlyftigt användande av kontroller och repressalier riskerar dock att skada förtroendet.251 Normgivningsnivå är inte enbart en fråga om vad grundlagen kräver Utifrån det som nyss redogjorts för om barns och ungas inställning och generella iakttagelser om vad som bygger förtroende för myndig- heter bör säkerhetsregistret kunna bidra till att öka förtroendet för Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. Det nyss sagda gäller dock enbart under förutsättning att registret används för att vidta proaktiva åtgärder i syfte att förebygga brottslig verksamhet och säkerställa ordning och säkerhet som inte påverkar alla barn och unga, utan enbart de som berörs. Genom att ta emot och behandla uppgifter i säkerhetsregistret kan myndigheten till exempel bättre svara mot barns och ungas förvänt- ningar på en trygg vårdmiljö och att ingripande åtgärder vidtas enbart där det finns faktiskt fog för det. Om säkerhetsregistret däremot 250 Försvarshögskolan, Ranstorp m.fl., LVU-kampanjen – Desinformation, konspirations- teorier, och kopplingarna mellan det inhemska och det internationella i relation till informa- tionspåverkan från icke-statliga aktörer, s. 18 och 19 och där relaterad forskning. 251 Skatteverket 2024:2 Vad skapar förtroende för myndigheter? – En forskningsöversikt, s. 2. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1231 skulle användas på ett sätt som medför en allmän känsla av hemlig övervakning och kartläggning, eller används för att i stor utsträck- ning vidta åtgärder som upplevs som negativa, ogrundade eller orätt- visa av placerade barn och unga bör dock förtroendet för myndig- heten i stället skadas. Trots det som sagts ovan om att grundlagens krav på lagform inte är tillämpligt för alla bestämmelser som rör säkerhetsregistret anser vi därför att det finns goda skäl för att i lag reglera även några av de bestämmelser som syftar till att begränsa integritetsintrånget. Det skapar framför allt tydliga och stabila förutsättningar över tid för att behandlingen inte ska bli mer ingripande än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med registret. Genom en balanserad och ända- målsenlig personuppgiftsbehandling bör det finnas bättre förutsätt- ningar att upprätta och bibehålla berörda barns och ungas förtroende för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, liksom andra som berörs och i förlängningen allmänheten, både vad behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret och i övrigt.252 Att även skydds- åtgärder regleras i lag kan därför ha en stor betydelse för att ända - målen med registret ska uppnås och för att förtroendet för myndig- heten inte ska ta skada. 12.12.23 Uppgifter om placerade barn och unga i säkerhetsregistret Utredningens förslag I säkerhetsregistret ska uppgifter få behandlas om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett stat- ligt hem för barn och unga, dock endast om det finns en förhöjd risk för att han eller hon under vårdtiden 1. begår brott som inte är ringa, 2. förbereder rymning eller försöker rymma, 3. blir föremål för fritagning, 4. bidrar till att allvarligt störa ordningen eller säkerheten på ett statligt hem för barn och unga, 252 Jfr regeringens uttalanden med motsvarande innebörd i regeringens lagrådsremiss den 4 juni 2026, Nytt regelverk för hälsodataregister, s. 19. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1232 5. utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet, eller 6. utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på perso- nal eller andra personer som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga. Skälen för vårt förslag Behovet av att begränsa vilka uppgifter som får registreras Som vi konstaterat i föregående avsnitt måste regleringen av säker- hetsregistret noga balanseras mot enskildas grundläggande rätt till skydd mot det integritetsintrång som registret innebär. Våra förslag får därför inte ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård möjligheter till personuppgiftsbehandling som går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med säkerhetsregistret. Ändamålet är att ge Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård möjlighet att skydda de barn och ungdomar som vårdas inom myndigheten och att kunna bedriva en trygg och säker vård, där placerade barns och ungas vårdbehov blir tillgodosedda. Genom att få föra ett säkerhetsregister ges myndigheten en möjlighet att på ett strukturerat och sammanhållet sätt behandla uppgifter i syfte att före- bygga och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordningen och säkerheten vid statliga hem för barn och unga. Som vi konstaterat i avsnitt 12.12.21 har många barn och unga som i dag vårdas vid de särskilda ungdomshemmen vårdbehov på grund av brottslig verksamhet och annat socialt nedbrytande beteende, vilket sannolikt även kommer gälla i framtiden. Alla barn och unga som kommer att vårdas vid ett statligt hem för barn och unga kommer dock inte ha sådana vårdbehov eller livsförhållanden i övrigt som motiverar att uppgifter om dem behandlas utanför socialtjänstjour- nalen i syfte att förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet. Eftersom uppgifter endast får behandlas i säkerhetsregistret för vissa uttömmande ändamål skulle det kunna hävdas att ändamåls - regleringen ställer upp ett tillräckligt hinder mot att i registret be- handla uppgifter om placerade barn och unga som inte behövs för att i verksamheten med statliga hem för barn och unga förebygga SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1233 och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet. Förslaget om ett säkerhetsregister utgör dock ett stort avsteg från de allmänna principerna om personuppgiftsbehandling och dokumentation inom socialtjänsten. Registret kommer dess- utom att innehålla uppgifter om redan mycket utsatta barn och unga som vårdas under tvång, med möjlighet för personalen att med stöd av särskilt reglerade befogenheter söka igenom boenderum, försän- delser och att kontrollera besök. För legitimiteten och proportio- naliteten av förslaget om ett säkerhetsregister behöver det därför inte bara övervägas för vilka (uttömmande) ändamål personuppgifter ska få behandlas i registret, vilket vi gjort ovan, utan också vilka uppgifter som ska få behandlas för dessa syften. Uppgifter om barn och unga ska kunna behandlas i säkerhetsregistret redan i samband med platsansökan Det ligger i sakens natur att uppgifter om barn och unga som redan vårdas vid ett statlig t hem för barn och unga måste få behandlas i säkerhetsregistret. I kartläggningen av behoven av ett säkerhetsregis- ter har SiS dock även uppgett att myndigheten behöver kunna be - handla uppgifter om barn och unga som ska anvisas en plats på ett särskilt ungdomshem (avsnitt 12.8.3). Det innebär att behovet av att kunna behandla uppgifter i syfte att förebygga och motverka brotts- lig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet kan uppstå redan innan ett barn eller en ung person har skrivits in på ett särskilt ungdomshem. SiS har här uppgett att myndigheten inte får tillräcklig information om placerade barn och unga som är relevant ur ett säker- hetsperspektiv, till exempel säkerhetsfrågor i samband med anvisning av plats och bedömning av säkerhetsnivå, från socialnämnderna. Pla- ceringar kan också ske helt akut och det förekommer då att social- nämnden helt enkelt inte har någon bakgrundsinformation över huvud taget om barnet eller den unge. Sådana uppgifter kan därför behöva hämtas in från Polismyndigheten, och sedan användas för att göra avvägningar i fråga om lämplig platsanvisning. Vad gäller uppgifter om placerade barn och unga är vår bedöm- ning därför att tillåtligheten av behandling i säkerhetsregistret inte ska vara avhängig att barnet eller den unge redan skrivits in på ett statligt hem för barn och unga, utan att sådan behandling ska vara Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1234 tillåten redan från tidpunkt då socialnämnden ansöker om en plats för honom eller henne. Regleringen av Kriminalvårdens säkerhetshetsregister utgår från att det i den myndighetens säkerhetsregister alltid är tillåtet att be- handla uppgifter om en person som är eller har varit placerad på eller uppfyller kraven för att placeras på en säkerhetsavdelning (se 4 kap. 2 § första stycket KVBDL och avsnitt 12.8.4). Vår bedömning är dock att det är skulle gå utöver vad som behövs med hänsyn till ändamålet med registret att tillåta en behandling i registret enbart utifrån i vilken säkerhetsnivå ett bar n eller en ung person placeras. För att en be - handling av uppgifter om placerade barn och unga, eller barn och unga som ska anvisas en plats på ett statligt hem för barn och unga, ska vara tillåten bör det därför krävas något mer. Behandling av uppgifter om barn och unga ska enbart vara tillåten om det föreligger en förhöjd risk Vi har i avsnitt 8.3.1 föreslagit att det införs en legaldefinition av begreppet särskilt noggrann tillsyn, och att socialnämnden enbart får fatta beslut om att placera ett barn eller en ung person på ett stat- ligt hem för barn och unga om han eller hon har vårdbehov som motsvarar behov av vård med särskilt noggrann tillsyn. Barn och unga som placeras vid ett statligt hem för barn och unga kommer därmed alltid ha vårdbehov som sannolikt inte kan tillgodoses utan tillgång till de särskilda befogenheter om begränsning i rörelsefriheten som får användas enligt lagen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Enbart det förhållande att ett barn eller en ung person är i behov av begränsningar av rörelsefriheten för att få sina vårdbehov tillgodosedda bör därför inte vara tillräckligt för en registrering. Inte heller bör grunden för omhändertagande för vård ensamt vara tillräckligt för att en registrering om uppgifter om ett barn eller en ung person ska vara tillåten. Som vi konstaterat i andra sammanhang har en stor del av placerade barn och unga i dag vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller socialt nedbrytande beteende och vi har tidigare bedömt att detta förhållande inte kommer att ändras med utmönstringen av sluten ungdomsvård som straffrättslig påföljd. Övriga grunder för omhändertagande som är aktuella är om barnet SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1235 eller den unge har ett skadligt bruk eller beroende eller ett annat destruktivt beteende. Barns och ungas individuella vårdbehov är dock unika och om- ständigheterna som lett till omhändertagande är olika från fall till fall. Det innebär att enbart det förhållandet att ett barn eller en ung person har vårdbehov på grund av skadligt bruk eller beroende, brott- slig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande eller destruk- tivt beteende inte kan tas till intäkt för att uppgifter om honom eller henne också behöver behandlas i syfta att förebygga brottslig verksamhet eller upprätthålla ordningen och säkerheten i verksam- heten med statliga hem för barn och unga. Ett legitimt behov av sådan behandling bör uppstå först om det bedöms finnas en eller flera kvalificerade risker för barnets eller den unges säkerhet, vården av honom eller henne eller för andra placerade barns och ungas säkerhet eller vård, som går utöver det vårdbehov som ligger till grund för placeringen vid ett statligt hem för barn och unga. Även kvalificerade risker som riktas mot personal eller andra personer som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga bör kunna utgöra grund för registrering, då det hänger nära samman både med behovet av att förebygga brottslig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet. Vi har övervägt olika regleringsmodeller för att säkerställa att re- gistrering enbart är tillåten när det föreligger en kvalificerad risk i enlighet med vad som anges ovan. Det skulle till exempel kunna göras genom mer detaljerade ändamålsbestämmelser. Det lämpligaste bör dock vara att utforma regleringen utifrån vissa, särskilt angivna risker, vilket utgör en mer tydlig begränsning och därmed kan förväntas vara både mer förutsebart och enklare att tillämpa. Det bör också i någon mån kunna bli enklare att utöva tillsyn och kontroll över hur Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behandlar person- uppgifter i registret om regleringen utformas på detta sätt. För att säkerställa att uppgifter om placerade barn och unga inte slentrianmässigt tas in i säkerhetsregistret föreslår vi att uppgifter enbart ska få behandlas i registret om risken är förhöjd. Rekvisitet förhöjd risk innebär att det ska finnas något utöver barnets eller den unges behov av vård med särskilt noggrann tillsyn och grunderna för omhändertagande av honom eller henne som utgör ett kvalificerat säkerhetshot och som kräver att uppgifter om barnet eller den unge behandlas för ändamålen med registret. Att det föreligger en sådan Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1236 kvalificerad risk, till exempel en hotbild mot barnet eller den unge från en kriminell gruppering, kan framgå redan av den utredning som ligger till grund för omhändertagande av barnet unge. Typiskt sett bör en sådan förhöjd risk också anses föreligga om det inkommer underrättelseinformation från Polismyndigheten som tyder på att någon av de risker som anges i bestämmelsen kan realiseras. Den förhöjda risken ska vidare föreligga under vårdtiden. Med det menas att en förhöjd risk som tidigare förelegat men som har upphört, till exempel i samband med placeringen, inte kan ligga till grund för att behandla uppgifter om ett barn eller en ung person i säkerhetsregistret. Även om det kan vara förenat med svårigheter att avgöra om en förhöjd risk har upphört eller inte bör kravet på att risk- bedömningen ska avse vårdtiden kunna bidra till att uppgifter inte kommer att behandlas i säkerhetsregistret slentrianmässigt. Risker som hänför sig till tiden efter avslutad vård vid ett statligt hem för barn och unga kan inte ligga till grund för behandling i säkerhets - registret. Med begreppet ”under vårdtiden” avses alltså den tid som ett barn eller en ung person vårdas på ett statligt hem för barn och unga med stöd av ett beslut om placering på ett sådant hem. Det inbegriper därmed även tid under pågående placering som barnet eller den unge vistas utanför hemmet, exempelvis i samband med transport eller en utflykt. I många fall bör det kunna vara motiverat att i säkerhetsregistret behandla uppgifter om barn och unga som är placerade eller ska pla- ceras på ett statligt hem för barn och unga med förhöjd säkerhet. Proportionalitetsbedömningen gällande behov av en placering i för- höjd säkerhetsnivå sammanfaller nämligen delvis med de förhöjda ris- ker som anges nedan, se avsnitt 8.4.1. Det motsatta bör dock typiskt sett gälla för uppgifter om barn och unga som är placerade eller ska placeras på den lägsta säkerhetsnivån. Även om utgångspunkten är att uppgifter om denna grupp inte är aktuella att behandlas i säker- hetsregistret bör dock yttre faktorer, till exempel risken för rekry- tering till brottslig verksamhet, kunna leda till en annan bedömning. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1237 Under vårdtiden begår brott som inte är ringa Som vi berört tidigare, och som framgår av vår kartläggning, före- kommer det att barn och unga som har ett vårdbehov på grund av brottslig verksamhet fortsätter att begå brott under tiden de är pla- cerade på SiS, till exempel att barnet eller den unge försöker förmå andra att begå våldsbrott, eller att barnet eller den unge själv begår ett våldsbrott i samband med ett hembesök. Risk för allvarliga in- cidenter i form av våldsbrott kan enligt information från SiS även uppkomma som en följd av att ett barn eller en ung person lämnat en kriminell gruppering, eller att lojaliteter mellan olika sådana grupper- ingar skiftat. Olika former av våld och annan brottslig verksamhet, med olika syften, sammanhang och orsaker kan alltså förekomma inom den statliga barn- och ungdomsvården. Detta kan motsvara olika former av hot och risker mot placerade barns och ungas vård, trygghet och säkerhet. Under rubrikerna nedan utvecklas detta mer ingående. Det kartlagda behovet av ett säkerhetsregister i avsnitt 12.8 berör dock inte i särskilt stor utsträckning behovet av person uppgifts- behandling särskilt i syfte att förbygga att placerade barn och unga begår brott under vårdtiden. Inom ramen för vårt arbete har vi dock även fått information från Polismyndighetens verksamhet. Det har då bland annat upplysts om att det i förundersökning framkommit att en person som själv vårdas på ett särskilt ungdomshem under pågå- ende vård försökt rekrytera utförare till grova våldsdåd över internet. Man har även uppgett att brottsrubriceringen i den aktuella för - undersökningen är stämpling till mord, och påpekat att det exemplet inte är en isolerad incident. Vi föreslår nedan att uppgifter om barn och unga ska få behand- las i säkerhetsregistret om det finns en förhöjd risk för att han eller hon avviker, bidrar till att allvarligt störa ordningen och säkerheten, själv utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet, eller utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på andra som vistas i ett statligt hem för barn och unga inklusive personal. Ingen av dessa situationer behöver dock vara aktuella för det barn eller den unga person som är misstänkt i den aktuella för- undersökningen rörande stämpling till mord. Frågan är då om det kan anses vara motiverat att i säkerhetsregistret behandla uppgifter även om barn och unga av den anledningen att det finns en förhöjd Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1238 risk för att han eller hon begår ett allvarligt brott under vårdtiden, även om brottet inte riktar sig mot någon medplacerad eller personal och inte heller innebär att ordningen och säkerheten allvarligt hotas. Frågan är särskilt angelägen utifrån att myndigheten visserligen kom- mer att ha en skyldighet att inom sitt verksamhetsområde förebygga och motverka brottslighet, men däremot inget brottsbekämpande uppdrag och inte heller någon skyldighet att biträda Polis myndig- heten i det brottsbekämpande arbetet. Att barn och unga begår allvarliga brott skadar dock inte enbart det eventuella brottsoffret utan även barnet eller den unge själv. Det synsättet utgör själva grunden för ett beslut om omhändertagande för vårt på grund av sådant beteende, eftersom vård enbart får be - slutas om beteendet utgör en påtaglig risk för att barnets eller den unges hälsa eller utveckling skadas.253 Det måste därför anses vara mycket problematiskt att barn och unga som har ett vårdbehov på grund av brottslig verksamhet inte får detta tillgodosett, utan i stället fortsätter med eller återfaller i det beteende som föranlett tvångsvår- den av honom eller henne under pågående vård. Det kommer också rymmas i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds kärnupp- drag att motverka att barn och unga som vårdas på den grunden åter- faller i brottslig verksamhet (se avsnitt 7.4.2). Den personuppgiftsbehandling som, utifrån myndighetens fak - tiska uppdrag, skulle kunna vara motiverad är följande. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får in känsliga underrättelseupp- gifter från Polismyndigheten om att barnet X sannolikt har tillgång till en mobiltelefon på sitt rum och att X på så sätt styr och rekryterar andra brottsaktiva barn och unga. Underrättelseinformationen är dock inte verifierad, varför det är viktigt att den inte sprids till obe- höriga, och den bör därför inte heller föras in i X socialtjänstjournal. Uppgifterna förs i stället in i säkerhetsregistret. Utifrån informatio- nen i säkerhetsregistret kan Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård göra överväganden om lämpliga åtgärder som kan vidtas, till exempel rumsvisitation, utan att avslöja vart informationen kom- mer från och vad det är för information. Myndigheten vidtar sedan omgående dessa åtgärder, omhändertar mobiltelefonen och agerar på så sätt proaktivt förebyggande i att hindra att X fortsätter med 253 Jfr 1 och 3 §§ LVU och 1 kap. 3 kap. 1 och 3 §§ lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1239 det beteende som har bedömts utgöra en risk för hans eller hennes hälsa och utveckling. I anslutning till detta kan nämnas att regeringen tidigare har ut- talat att SiS måste kunna säkerställa att de särskilda ungdomshemmen är trygga och säkra för de barn och unga som vårdas där och att en rumsvisitation därför måste få beslutas i den utsträckning som be - hövs för att ordningen ska kunna upprätthållas eller för att vården ska kunna genomföras. Någon konkret misstanke om att barnet eller den unge förvarar otillåtna föremål krävs dock inte. En bedömning av om det finns ett behov av att göra en r umsvisitation ska enligt regeringen göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. 254 Regeringen har även nyligen uttalat att bestämmelsen om rumsvisi- tation alltjämt är angelägen och den bör därför föras över till den nya lagen om särskilda befogenheter oförändrade i sak.255 Vi bedömer därför att det är motiverat att myndigheten i säker - hetsregistret, skilt från barnets eller den unges socialtjänstjournal, får behandla uppgifter om ett barn eller en ung person som ska placeras eller är placerad vid ett statligt hem för barn och unga om det finns en förhöjd risk för att han eller hon begår brott under pågående vård, utöver de övriga risker som ska kunna motivera sådan behandling. I enlighet med vad som anges ovan om att inte enbart det vårdbehov som föranlett omhändertagandet ska utgöra grund för att behandla uppgifter i säkerhetsregistret, måste dock brottet som det finns en förhöjd risk för vara av allvarligare art. Grund för behandling i säker- hetsregistret ska alltså inte uppstå redan av det skälet att det finns en förhöjd risk för att ett barn eller en ung person kommer göra sig skyldig till mindre förseelser eller enstaka brott som inte är av all - varlig art. Även om det kan vara förenat med vissa svårigheter att bedöma brottets allvarlighetsgrad bör i stället endast uppgifter om mer kvalificerad brottslighet få registreras i säkerhetsregistret. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret om det finns en för - höjd risk för att han eller hon under vårdtiden begår brott som inte är ringa. Syftet med behandlingen av uppgifter i registret på denna grund är att, som en del av det vårdande uppdraget, förebygga att 254 Prop. 2017/18:169 Stärkt rättssäkerhet vid genomförande av särskilda befogenheter på sär- skilda ungdomshem och LVM-hem, s. 47–51, 110 och 121. 255 Se regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 508. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1240 barn och unga faller in i eller fortsätter med allvarlig brottslig verk- samhet under placeringen. Att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får behandla uppgifter skilt från barns och ungas social- tjänstjournal om det finns en förhöjd risk för att han eller hon be- går brott som inte är ringa innebär alltså inte att myndigheten ges ett brottsbekämpande uppdrag. Vad gäller frågan om vilka slags uppgifter som kan ligga till grund för bedömning att det finns en förhöjd risk bör det typiskt sett vara underrättelseuppgifter från Polismyndigheten som tyder på att det finns en sådan risk. Även uppgifter från medplacerade borde dock kunna visa att det finns en sådan förhöjd risk. Blir föremål för fritagning, förbereder rymning eller försöker rymma När ett barn eller en ung person omhändertagits för samhällsvård har det allmänna ett ansvar för personen som bland annat avser att tillgodose hans eller hennes vårdbehov, men även vissa av hans eller hennes behov i övrigt. Barn och unga som placeras inom den statliga barn- och ungdomsvården kommer dessutom ha sådana vårdbehov som bedömts sannolikt inte kunna tillgodoses på något annat sätt än genom en sådan placering (se avsnitt 8.4.1). Redan att ett barn och eller en ung person blir föremål för fritagning eller rymmer innebär därmed att hans eller hennes vårdbehov inte blir tillgodosedda. Där- till kommer de övriga och tillkommande risker som är förenat med att barn och unga med stora sociala vårdbehov fritas eller rymmer, till exempel vad gäller att vistas i skadliga miljöer, bruka droger eller på olika sätt utnyttjas av andra unga eller av vuxna. Även risken för att barn och unga efter en fritagning eller rymning rekryteras in i eller återupptar brottslig verksamhet bör nämnas. Polis- myndigheten har till exempel i en underrättelserapport 2024 konsta- terat att brister i säkerhet och kontroll på särskilda ungdomshem har lett till rymningar och avvikelser samt att det sker rekrytering av unga för att utföra grova våldsbrott. I rapporten konstaterades bland annat att det under 2023 hade registrerats 304 efterlysningar för barn och unga som rymt eller avvikit från ett särskilt ungdomshem, och att 8 av dessa efter rymningen eller avvikningen hade gjort sig skyldiga till grova brott, bland annat vapenbrott, brandattacker och ej fullbordade SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1241 mord.256 Polismyndigheten har även senare lyft att det förekommer allt yngre utförare av våldsdåd, och det finns indikationer på att på- tryckningarna mot dessa blir alltmer brutala. En särskilt viktig risk- grupp när det gäller unga utförare av våldsdåd är enligt Polismyndig- heten barn och unga som avviker från sin hemmiljö, i synnerhet de som är placerade på institutioner likt särskilda ungdomshem.257 Vad gäller den faktiska förekomsten av rymningar har SiS redo- gjort för att myndigheten sedan den 15 maj 2025 skiljer mellan fyra olika slags rymningar och avvikningar baserat på säkerhetsnivå och om barnet eller den unge vid tidpunkten befunnit sig på institutions- området eller på beslutad utevistelse från ett särskilt ungdomshem. I samtliga fall avses dock att ett barn eller en ung person avviker. Under perioden 15 maj till 31 december 2025 förekom totalt 86 av- vikningar där barnet eller den unge vårdades med stöd av tvångsvårds- lagstiftningen till skydd för barn och unga. Det måste sammanfattningsvis anses vara ett viktigt allmänt in- tresse och angeläget ur ett barnrättsperspektiv att tvångsvården av barn och unga på statliga hem för barn och unga kan genomföras i enlighet med fastställd vårdplanering. Detta gäller framför allt för att barn och unga ska kunna tillgodogöra sig den vård och behand- ling som de bedömts vara i behov, men även för att den allmänna tilltron till det nuvarande systemet för tvångsvård ska kunna upp- rätthållas. Det måste vidare anses vara särskilt allvarligt om barn eller unga i samband med en avvikning ägnar sig åt eller återfaller i brotts- lig verksamhet.258 Av de uppgifter som SiS lämnat utredningen framgår dock att det i förhållandevis stor utsträckning förekommer att barn avviker från de särskilda ungdomshemmen. Genomförandet av vården enligt vård- planering kan inte ske om barnet eller den unge avviker, antingen genom en fritagning eller genom en rymning. Det skydd och den trygghet och säkerhet som barnet eller den unge har rätt till kan inte heller säkerställas i dessa fall. Mot den bakgrunden föreslår vi att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få behandla uppgifter om barn och unga i säkerhetsregistret om det finns en förhöjd för att han eller hon blir föremål för fritagning, rymmer eller försöker 256 Polismyndigheten, SIS och HVB-hem – Studie avseende kopplingar till den grovt organise- rade brottsligheten, dnr HD5800-4/2024, s. 6 och 10. 257 Polismyndigheten, Årsredovisning 2025, s. 18 och 19. 258 Jfr Ds 2024:26 Ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem – Slut- redovisning angående frågor om Statens institutionsstyrelses särskilda befogenheter, s. 140 och 141. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1242 rymma. Med fritagning avses att barnet eller den unge avviker genom någon annan aktörs agerande, antingen från institutionsområdet eller i samband med en utevistelse eller transport. Med rymning avses att barnet eller den unge avviker på eget initiativ. Vad gäller frågan om vilka slags uppgifter som kan ligga till grund för bedömning att det finns en förhöjd risk bör till exempel under- rättelseuppgifter från Polismyndigheten eller uppgifter från medpla- cerade, om att sådant planeras, kunna vara aktuella som grund för en registrering. Bidra till att allvarligt störa ordningen eller säkerheten Som vi redan påpekat kommer det ingå i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds uppdrag att säkerställa att verksamheten med statliga hemmen för barn och unga är utformad så att den till- godoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn och unga. Vi har även påpekat att många barn och unga kommer att ha ett vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende, till exempel att de be- funnit sig i miljöer och sammanhang där de riskerar att involveras i kriminalitet eller exponeras för våld och droger.259 Därmed kommer sannolikt många placerade barn och unga att också ha kopplingar till olika kriminella nätverk. Flera aktörer har de senaste åren konstaterat att de kriminella nät- verken har ändrat karaktär och att lojaliteter ofta skiftar, liksom att konflikter mellan och inom olika nätverk kan blossa upp mycket snabbt. Brå har till exempel beskrivit att yngre personer i nätverks- miljö kan känna en stark lojalitet med de äldre samtidigt som de ser på varandra med misstro och avundsjuka. Konflikter mellan jämnåriga beskrivs enligt Brå som ”inbördeskrig” och flera nätverksaktiva per- soner som Brå har intervjuat ger uttryck för en ständig beredskap på att maktambitioner, konkurrens och osämja kan föranleda attacker även från någon som tidigare var ens bästa vän. Yngre personer i kriminella nätverk tenderar enligt Brå dessutom att uppfattas som en del av en bemanningspool, och inte som individer. Uppgifter pekar även mot att det finns en omfattande utlåning av de yngsta 259 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 175. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1243 brottsaktiva till äldre personer inom samma eller andra nätverk. De yngstas rörlighet kan dock enligt Brå också medföra att de bygger upp egna relationer med andra unga brottsaktiva, vilket både kan föranleda samarbeten och konflikter.260 Polismyndigheten har nyligen också konstaterat att de flesta kri- minella nätverk eller sammanslutningar som är aktiva i Sverige är löst sammansatta, informella och föränderliga.261 Enligt Vetenskapsrådets undersökning Kriminella nätverk – förr och nu är den nya formen av våldsbrottslighet med skjutningar och sprängningar i huvudsak kopplad till kriminella nätverk och rör kon- flikter mellan olika nätverk och mellan medlemmar inom samma nät- verk. De kriminella nätverken präglas enligt undersökningen av att allianser bildas och upplöses och medlemmarnas positioner i nätver- ken förändras. Föränderligheten i relationerna mellan nätverksmed- lemmarna leder ofta till konflikter, vilka i sin tur kan leda till våld - samma uppgörelser. En hypotes som presenteras i undersökningen är att det just är den stora instabiliteten i de kriminella relationerna som är förklaringen till det omfattande våldet i dessa kretsar.262 Det behov som SiS redogjort för inom ramen för vår kartläggning får alltså stöd i andra myndigheters iakttagelser. Det måste anses vara mycket angeläget att barn och unga inte riskerar att dras in i konflik- ter mellan andra gängaktiva, och att förebygga att befintliga konflik- ter förvärras på ett statligt hem för barn och unga. Mot bakgrund av de senaste årens utveckling inom gängmiljön bör det därför vara nödvändigt att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har kännedom om ett barn eller en ung person är kopplat till ett krimi- nellt nätverk och vad det kan innebära i förhållande till övriga barn och unga på en vårdenhet eller ett statligt hem för barn och unga. Utan sådan kännedom bör det kunna föreligga risker för att kon- flikter som försiggår ”på utsidan” också blossar upp på hemmet under pågående vård. Även om konflikterna inte urartar till så grovt våld som i övriga samhället bör en pågående gängkonflikt inne på ett stat- ligt hem för barn och unga dels allvarligt försvåra genomförandet av vården och behandlingen, dels kunna utgöra en allvarlig störning av ordningen och säkerheten. 260 Brå, Barn och unga i kriminella nätverk – En studie av inträde, brott, villkor och utträde, Brå 2023:13, s. 66. 261 Polismyndigheten, Lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige – Regeringsuppdrag, 2025, s. 6. 262 Vetenskapsrådet, Kriminella nätverk – förr och nu, dnr 3.3-2024-06868, s. 5 och 6. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1244 Det är även viktigt att myndigheten ska kunna vidta åtgärder i syfte att undvika att barn och unga som har varit aktiva i samma gäng eller som kan antas ha begått brott ihop inte placeras tillsammans, så att eventuella brottsallianser inte förstärks under vårdtiden. Det går inte att utesluta att myndigheten därigenom ges bättre möjlig- heter att förebygga sådana upploppsliknande situationer som före- kommit på de särskilda ungdomshemmen under vårt arbetes gång.263 Att upploppliknande situationer eller andra kraftiga konflikter mellan placerade barn och unga och personal förkommer innebär självfallet att vårdmiljön inte uppfyller kravet på att vara trygg och säker. Det framstår därför som motiverat att myndigheten har möjlighet att behandla underrättelseuppgifter om till exempel tillhörighet till olika kriminella nätverk för att ha en lämplig konstellation av placerade och kunna förebygga allvarliga ordningsstörningar och konflikter. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret om det finns en förhöjd risk för att han eller hon under vårdtiden bidrar till att allvarligt störa ordningen och säkerheten. Det behöver inte vara fråga om ett straff- bart handlande i form av till exempel grovt våld. Kravet på att ord- ningsstörningen ska vara allvarlig innebär dock att inte alla tänkbara ordningsstörningar får utgöra skäl för att behandla uppgifter i säker- hetsregistret. Det bör också understrykas att behandling av uppgifter utanför socialtjänstjournalen i detta syfte bör ses som ett komplement till sådana åtgärder vi föreslår i avsnitt 8.8.3 och som rör personalens kompetens och förmåga. Utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet Alla barn har rätt till skydd mot alla former av våld och utnyttjande. Barn och unga i den statliga barn- och ungdomsvården är dessutom särskilt utsatta och står under vårdtiden helt under det allmännas kontroll. En grundläggande skyldighet för det allmänna är därför 263 Se t.ex. SVT Nyheter, Unga slog sönder möbler och misshandlade nio anställda på Sis-hem i Kalix, tillgänglig: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/unga-slog-sonder-mobler- och-misshandlade-nio-anstallda-pa-sis-hem-i-kalix [2026-06-20] och Sveriges Radio Upplopp på Sis-hem – fem ungdomar misstänkta, https://www.sverigesradio.se/artikel/upplopp-pa-sis- hem-fem-ungdomar-misstankta [2026-06-20]. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1245 att säkerställa att barn och unga får skydd mot hot och våld under pågående vård. I den enkät som vi genomfört bland placerade barn och unga finns flera röster som vittnar om att det förekommer våld och bråk bland de placerade och även från personal (se bilaga 5). Det framgår även av barns och ungas röster (bilaga 6). Även vår kartläggning av vård- kvalitet inom den statliga barn- och ungdomsvården visar att andra aktörer lyft frågan om trygghet och säkerhet som särskilt akut och bekymmersam, bland annat med anledning av att det framkommit att det fanns risk för att de unga, särskilt under nattetid, utsätts för våld och övergrepp av medintagna.264 Att sådant förekommer är själv- fallet oacceptabelt. Det bör därför vara mycket angeläget att Myn - digheten för statlig barn- och ungdomsvård kan vidta alla rimliga åt- gärder som krävs för att skydda placerade barn och unga mot hot och våld under pågående vård, såväl från medplacerade som från andra individer. Uppgifter om att ett barn eller en ung person bedöms ha en förhöjd risk för att utsättas för olika former av hot och våld, och om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att minimera risken, är dock beroende på omständigheterna i det enskilda fallet inte alltid lämpligt att dokumentera i hans eller hennes socialtjänstjournal. Regeringen har de senaste åren gett flera uppdrag till SiS, Polis- myndigheten, Socialstyrelsen och Kriminalvården för att utveckla stödet till avhoppare från organiserad brottslighet, och i mars 2025 slutredovisades ett uppdrag som innebar ökat fokus på barn och unga. Detta följdes den 21 augusti 2025 av ett flerårigt uppdrag, samordnat av Polismyndigheten, om ett nationellt sammanhållet stöd till arbe- tet med avhoppare som ska slutredovisas senast den 1 mars 2028.265 Som en del av dessa uppdrag har SiS utvecklat ett metodstöd för arbetet med potentiella avhoppare syftar till att identifiera, motivera och stödja potentiella avhoppare att under tiden på SiS påbörja pro- cessen mot avhopp och ta kontakt med socialtjänst och polis för att genomföra hotbildsbedömning och planera för eventuella avhoppar- insatser efter utskrivning eller frigivning.266 264 Riksdagens ombudsmän – JO, Nationellt besöksorgan – NPM, Rapport från verksamheten 2022, s. 39. 265 Se Polismyndigheten, Uppdrag om ökat fokus på barn och unga samt andra utvecklingsbehov i arbetet med stöd till avhoppare – Slutredovisning, dnr A602.466/2024 samt regeringsbeslut Uppdrag om ett nationellt sammanhållet stöd till arbetet med avhoppare, dnr Ju2025/01696. 266 SiS, Förstärkt säkerhetsarbete – Slutredovisning av regeringsuppdrag, dnr 1.1.1-2273-2026. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1246 Avhoppare riskerar ofta att utsättas för allvarligt våld eller hot om uppgifter om att han eller hon funderar på att hoppa av sprids till personer inom den aktuella kriminella grupperingen.267 När sådana uppgifter förekommer inom den statliga barn- och ungdomsvården bör dessa därför kunna behandlas på ett säkert sätt. Som framkommit i vår kartläggning är det vanligt att barn och unga utsätts för påtryck- ningar att hämta ut sin journal, eller efterge sekretessen. Det är där- för inte lämpligt att särskilt känsliga uppgifter om hot eller risker som kan komma från Polismyndigheten, och som är förknippade med avhoppet, antecknas i barnets eller den unges socialtjänstjournal. Även placerade barn och unga som vittnat eller ska vittna i en brottmålsprocess kan riskera att utsättas för allvarligt våld och all- varliga hot. Uppgifter om att barnet eller den unge är ett vittne kan därför behöva förmedlas till Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård från Polismyndigheten i syfte att han eller hon ska kunna erbjudas adekvat skydd under vårdtiden. Sådana uppgifter bör dock av samma skäl som nyss angetts, och risken för annan obehörig sprid- ning eller åtkomst, kunna dokumenteras någon annanstans än i hans eller hennes socialtjänstjournal. För de fall uppgifterna kommer från en pågående förundersökning är de dessutom särskilt känsliga och endast ett fåtal medarbetare vid myndigheten bör ha tillgång till denna typ av mycket känsliga uppgifter. Vad gäller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet har Brå i rapporten Barn och unga i kriminella nätverk visat att utsattheten för barn och unga inom kriminella nätverk är omfattande. Den sträcker sig enligt Brå över alla delar av involveringsprocessen – från inträdet, delaktigheten i brott, vardagslivet inom nätverket, till utträdespro- cessen och perioden efter separationen från nätverket. Det handlar i första hand om utsatthet för manipulation, exploatering och för - lusten av självbestämmande, men också om tvång, hot, kränkningar och våld. Även anhöriga riskerar enligt Brå att utsättas alternativt själva involveras i grova brott. Barns och ungas dubbla roller – både som offer och förövare – bidrar dessutom till att unga både kan ha svårt att söka och ta emot hjälp från myndigheter och anhöriga.268 267 Polismyndigheten, Vad är stöd till avhoppare? Tillgänglig: https://polisen.se/om- polisen/polisens-arbete/brottsforebyggande-arbete/ansok-om-stod-till-verksamhet-for- avhoppare/avhoppare/ [2026-06-23]. 268 Brå, Barn och unga i kriminella nätverk – En studie av inträde, brott, villkor och utträde, Brå 2023:13, s. 9 och 99. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1247 Att unga personer rekryteras för att utföra grovt våld och att det förekommer att unga personer åtar sig morduppdrag utan krav på motprestation, i syfte att visa sig pålitliga och för att stiga i graderna, framgår av en rapport som Polismyndigheten sammanställde efter att myndigheten fått tillgång till krypterad information genom app- likationen Encrochat.269 Som vi redogjort för tidigare har Polismyndigheten även vittnat om att våldsdåd annonseras, koordineras och förmedlas som utför- ande av tjänster, ett fenomen kallat violence-as-a-service, eller crime- as-a-service (här används det förra begreppet). Rekryteringen av inte minst barn och unga sker alltså numera i allt högre utsträckning online och med hjälp av digitala tjänster, som har blivit centrala verktyg i de kriminella nätverkens verksamhet. Uppdragen läggs ut öppet på sociala medier, som exempelvis TikTok, Instagram och Snapchat. Brotten planeras sedan vidare i slutna grupper och krypterade chattar270 Violence-as-a-service är ett brottsfenomen som spänner över landsgränser och innebär att kriminella nätverk nyttjar sociala medie- plattformar och krypterade meddelandetjänster för att rekrytera våldsutförare och planera våldsbrott. Fenomenet har på senare tid blivit allt vanligare. De som rekryteras till dessa brottsuppdrag är ofta unga, oerfarna och utan koppling till den miljö som brottet ska utföras i. Utförarna är enligt Polismyndigheten allt yngre och det finns indikationer på att påtryckningarna mot dessa från andra kri- minella inom nätverken blir alltmer brutala. För att öka aktiviteterna mot nyrekryteringen och få fler aktörer att agera tidigare i händelse- kedjan stödjer Polismyndigheten bland annat myndigheter inom socialtjänsten i arbetet med att förhindra att barn och unga rekry- teras till grova våldsdåd, bland annat genom ökad informationsdel- ning och gemensamma lägesbilder.271 Polismyndigheten har även bedömt att det är möjligt att personal är involverad i rekryteringen till den grova organiserade brottsligheten och möjliggörandet av rymningar och avvikelser från särskilda ung- domshem.272 Risken att personal är involverad i rekryteringen till 269 Polismyndigheten, Lärdomar av Encrochat, dnr A193.902/2021, s. 14 270 Ds 2026:01 Nya möjligheter att bekämpa onlinerekrytering, s. 14. 271 Polismyndigheten, Årsredovisning 2025, s. 18–20 samt Polismyndigheten, 193 gripna sedan starten av Europoloperationen Grimm, tillgänglig: https://polisen.se/aktuellt/nyheter/nationell/2025/december/193-gripna-sedan- starten-av- europol-operationen-grimm/ [2026-06-23]. 272 Polismyndigheten, SiS och HVB-hem – Studie avseende kopplingar till den grovt organise- rade brottsligheten, dnr HD5800-4/2024, s. 15 och 16. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1248 den grova organiserade brottsligheten har inte bara betydelse för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds behov av att säker- ställa att underrättelseuppgifter om risker för rekrytering behandlas avskilt och säkert, utan även behovet av att i vissa fall behandla upp- gifter om andra personer än barn och unga i säkerhetsregistret, vilket utvecklas i avsnitt 12.12.24. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret om det finns en för - höjd risk för att han eller hon under vårdtiden utsätts för våld, hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet. Omständigheter som typiskt sett kan visa att det föreligger en förhöjd risk för något av detta är att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får underrättelseuppgifter från Polismyndigheten. Utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på personal eller andra personer Barn och unga som vårdas på statliga hem för barn och unga har de mest omfattande och komplexa vårdbehoven av alla barn och unga i samhällsvård. I avsnitt 8.8 har vi därför understrukit den stora bety- delsen av att det finns kompentent personal inom den statliga barn- och ungdomsvården och lämnat förslag om att höga krav ska gälla i detta avseende. Som grund för våra förslag har vi bland annat hän - visat till att Riksrevisionen bedömt att avdelningspersonalen är den viktigaste resursen i en verksamhet som pågår dygnet runt och att barns och ungas möjlighet till förändring i hög grad påverkas av per- sonalens kompetens, gruppens funktion och vårdmiljön. Riksrevisio- nen har dock även konstaterat att en hög personalomsättning försvå- rar kompetensutveckling och kontinuitet i vården, och har bedömt att SiS behöver förbättra arbetsmiljö, arbetsvillkor och ledarskap, samt systematiskt följa upp varför personal slutar.273 Här kan också konstateras att offentliganställda som grupp är generellt mer utsatta för våld, hot och trakasserier än den arbetande befolkningen som helhet. Regeringen har nyligen konstaterat att rädslan för att utsättas för våld, hot och trakasserier påverkar yrkes- utövningen genom att anställda kan tveka inför eller undvika vissa 273 Riksrevisionen, SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga, RIR 2024:7, s. 93 SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1249 arbetsuppgifter. Även rädsla för hot och trakasserier från personer inom kriminella strukturer har enligt regeringen en sådan påverkan. Enligt flera undersökningar har utsattheten också blivit alltmer van- ligt förekommande och bedöms nu utgöra ett allvarligt problem. Undersökningar visar också på en särskilt hög utsatthet för bland annat personal inom socialtjänsten, som också omfattar personal på SiS.274 I medierna har det också vid återkommande tillfällen under de senaste åren rapporterats om hot och våld mot personalen vid de särskilda ungdomshemmen.275 Trakasserier, hot och våld som riktas mot statligt anställda kan få allvarliga konsekvenser. För den enskilda medarbetaren kan det med- föra vantrivsel, ohälsa och en sämre arbetsmiljö. Trakasserier, hot och våld mot medarbetare kan även ha som syfte att förändra beslut eller att påverka utvecklingen av ett ärende eller att hämnas på den enskilda medarbetaren eller myndigheten. En viktig del av SiS nuvarande säker- hetsarbete utgörs därför av medarbetarskydd.276 Otillåten påverkan handlar om situationer där en utomstående på ett sätt som är olagligt eller som upplevs som obehagligt eller olämp- ligt, försöker påverka hur någon agerar i sin tjänst eller uppdrag.277 SiS har dock uppgett att det är svårt att dra några säkra slutsatser om i vilken utsträckning medarbetare på myndigheten påverkas i sitt beslutsfattande av påverkansförsök. Under början av 2024 byggde SiS in en möjlighet för medarbetarna att kunna markera incident - rapporter om de upplevt att en händelse skett inom ramen för otillåten påverkan. Sedan SiS, i februari 2024, började mäta incidenter av detta slag har 996 incidenter angetts vara otillåten påverkan. Den vanligaste typen av otillåten påverkan är hot av något slag, vilket utgör omkring hälften av alla incidentrapporter. Därefter kommer våld, trakasserier och mutförsök i fallande ordning.278 I slutändan kan förekomsten av trakasserier, hot och våld mot medarbetare inom den statliga barn- och ungdomsvården innebära 274 Prop. 2024/25:141 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m., s. 16–18. 275 Se t.ex. Arbetet, Lista: Våldsamma rymningar och fritagningar från ungdomshem, till- gänglig: https://arbetet.se/hot-och-vald/lista-valdsamma-rymningar-och-fritagningar-fran- ungdomshem/ och SVT nyheter, Risk för hot och våld mot anställda på Sis-hemmet Tysslinge i Södertälje, tillgänglig: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/kritik-mot-statens- institutionsstyrelse-efter-arbetsmiljoinspektion-pa-tysslinge [2026-06-23]. 276 SiS, Förstärkt säkerhetsarbete – Slutredovisning av regeringsuppdrag, dnr 1.1.1-2273-2026, s. 11 och 12. 277 Brå, Otillåten påverkan mot myndighetspersoner – En uppföljning, Rapport 2016:13, s. 8–10. 278 SiS, Förstärkt säkerhetsarbete – Slutredovisning av regeringsuppdrag, dnr 1.1.1-2273-2026, s. 12. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1250 att det inte längre finns förutsättningar för att bedriva en trygg och säker vård. Om en medarbetare hotas eller trakasseras i syfte att fatta ett beslut om hembesök kan detta till exempel ske i syfte att möjlig- göra en fritagning eller ett våldsbrott i samband med sagda hembesök. Påtryckningar i syfte att tillåta vissa besök, telefonsamtal eller tillgång till elektroniska kommunikationsmedel kan ske i syfte att möjliggöra planering av eller rekrytering till brottslighet (se om violence-as-a- service ovan). Risken för hot, våld och andra trakasserier mot perso- nalen måste därför anses ha en koppling till de grunder för behandling i säkerhetsregistret som vi redan föreslagit, och moti ven till dessa. Det huvudsakliga skälet till förslaget om ett säkerhetsregister är i och för sig behovet av att kunna skydda placerade barn och unga och tillgodose deras vårdbehov. Mot bakgrund av det som nyss an- getts bör det dock även vara befogat att behandla uppgifter utanför barnets eller den unges socialtjänstjournal om det finns en förhöjd risk att han eller hon utsätter personalen för våld, hot eller trakas- serier. Sådana uppgifter kan typiskt sett komma från personalen själv. Det kan också tänkas förekomma situationer där Polismyndigheten lämnat underrättelseuppgifter om att barnet eller en unge bedöms tillhöra en gruppering med ett högt våldskapital och en historik av att hota och påverka myndighetsföreträdare för andra myndigheter. Om dessa uppgifter kan föras samman i säkerhetsregistret ges Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård bättre möjligheter att värdera risken och vidta lämpliga förebyggande åtgärder, till exem- pel vad gäller personaltäthet och bemanning. Samma skäl som nyss redogjorts för bör även vara aktuella för vissa andra yrkesverksamma vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård än myndighetens egen personal. Det kan till exempel avse barnets eller den unges socialsekreterare, Kriminalvårdens trans- porttjänst eller regionens hälso- och sjukvårdspersonal. Vad gäller behovet av att kunna hantera risker för hot, våld eller trakasserier mot andra placerade barn och unga har det redogjorts för under föregående rubriker. Det är självfallet så att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård också måste kunna behandla upp- gifter om de placerade barn och unga som riskerar att utsätta sina medplacerade för hot våld eller trakasserier, och inte bara om de som riskerar att utsättas. Som vi också redogjort för ovan har Brå dessutom konstaterat att den omfattande utsattheten för barn och unga inom kriminella nätverk även innebär risker för anhöriga. För det fall det SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1251 bedöms finnas förhöjda risker för våld, hot och trakasserier mot familj och andra närstående som kan komma på besök i ett statligt hem för barn och unga bör Myndigheten därför ha ett legitimt behov av att även kunna behandla sådana uppgifter utanför de inblandades social- tjänstjournaler, både om det barn eller den unge som utgör hotet, och om de som riskerar att utsättas, se nästkommande avsnitt. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret om det finns en förhöjd risk för att han eller hon under vårdtiden utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på personal eller andra personer som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga. Det innebär att bestämmelsen kan ligga till grund för behandling om uppgifter om den som riskerar sådant beteende gentemot såväl sina medplacerade som deras besök- ande familj och anhöriga, som personal och andra yrkesverksamma. 12.12.24 Uppgifter om tredje man i säkerhetsregistret Utredningens förslag Om det är absolut nödvändigt för att i verksamheten med statliga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verk- samhet eller upprätthålla ordning och säkerhet ska det i säker - hetsregistret få behandlas uppgifter om en person som har person- lig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett placerat barn eller en placerad ung person som uppgifter får behandlas om i registret. Om det är absolut nödvändigt för att i verksamheten med stat- liga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet ska även upp- gifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en orga- nisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet få behandlas i säkerhetsregistret. De uppgifter som får behandlas om sådana personer är uppgifter om personens namn, person- nummer, adress, telefonnummer och andra identitetsuppgifter samt, i förekommande fall, företag som personen äger eller har ett bestämmande inflytande över. Av säkerhetsregistret ska det framgå vilken organisation eller grupp som utövar allvarlig brotts- lig verksamhet som personen kan antas tillhöra eller verka för. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1252 Skälen för våra förslag Syftet med säkerhetsregistret Förslaget om ett säkerhetsregister syftar till att ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård en rättslig möjlighet att på ett ända- målsenligt sätt behandla personuppgifter som behövs för brottsföre- byggande ändamål och för att upprätthålla ordning och säkerhet i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det underliggande behovet av sådan behandling är myndighetens skyldighet att före - bygga och motverka brottslighet inom sitt verksamhetsområde, säker- ställa god vård och behandling och att skydda placerade barn och unga under vårdtiden. Av vår kartläggning i avsnitt 12.8, liksom av det vi redogjort för i föregående avsnitt, framgår dock att kvalificerade säkerhetshot och riskerna för brottslig verksamhet inom den statliga barn- och ung- domsvården inte i grunden utgår från de placerade barn och unga själva. Snarare är det barns och ungas utsatthet för andras agerande, särskilt vad gäller rekrytering till brottslig verksamhet, som ligger bakom det kartlagda behovet av utökade möjligheter till personupp- giftsbehandling. Det har bland annat att göra med den ökande digi- tala rekryteringen till brottslig verksamhet (violence-as-a-service) av särskilt sårbara barn och unga. Regeringen har bland annat av den anledning gett SiS i uppdrag att stärka säkerhetsarbetet inom myndig- heten. I det sammanhanget uttalades att verksamheten måste kunna skyddas från kriminella element, korruption och andra risker som äventyrar en god vård.279 Syftet med säkerhetsregistret kan följaktligen inte fullt ut uppnås om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård skulle vara för- hindrad att också behandla personuppgifter om tredje man i syfte att förebygga och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Uppgifter om andra personer som kan vara aktuella i detta sammanhang bör dock i regel vara mycket känsliga. Behandlingen skulle också i sig vara mycket känslig, det regel rör sig om behand- ling som sker utan den enskildes kännedom och hos en myndighet som den enskilde inte har något eget ärende vid. Som vi noterat i 279 Regeringens pressmeddelande, Statens institutionsstyrelse ska stärka säkerhetsarbetet, https://regeringen.se/pressmeddelanden/2024/12/statens-institutionsstyrelse-ska-starka- sakerhetsarbetet/ [2026-06-26]. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1253 avsnitt 12.12.22 riskerar säkerhetsregistret dessutom att påverka för- troendet för myndigheten på ett negativt sätt. Det krävs därför nog- granna överväganden för att det ska vara motiverat att utvidga den tillåtna personauppgiftsbehandlingen i säkerhetsregistret till att om- fatta även andra personer än placerade barn och unga. Person med personlig anknytning eller annan nära förbindelse med ett placerat barn eller ung person Barnets eller den unges kontakter med omvärlden, till exempel i sam- band med besök och annan kommunikation, kan i vissa fall vara förknippade med allvarliga säkerhetsrisker. I vår kartläggning har SiS till exempel redogjort för att kommunikation mellan placerade barn och unga och personer på utsidan sker frekvent, såväl genom telefon, brev och via elektroniska kommunikationsmedel som vid besök. SiS har påpekat att såväl anhöriga som andra besökare kan visa sig ha koppling till organiserad brottslighet och att uppgifter om sådana förhållanden typiskt sett kommer från andra myndigheter. Det kan också röra sig om att besökare eller andra som barn och unga har kontakt med har på annat sätt bedöms utgöra ett hot mot en trygg och säker vård, till exempel om personen i fråga misstänks smuggla in narkotika, mobiltelefoner eller annat. Barnet eller den unge kan i dessa kontakter vidare vara föremål för rekryteringsför- sök in i organiserad brottslighet eller fortsätta med brottslig verk- samhet under pågående placering. Det kan även röra sig om anhöriga och andra närstående som är delaktiga i planeringen av ett fritagnings- försök. Besökare och andra kan också utgöra hot mot andra placerade barn och unga, utifrån eventuella konflikter i gängmiljö. Som vi nyss konstaterat kan placerade barns och ungas anhöriga även själva vara utsatta för hot från barnets eller den unges medplacerade av samma anledning. Uppgifter om risker som rör tredje man bör i många fall vara direkt olämpliga att dokumentera in i barns och ungas socialtjänst- journaler, oavsett var uppgifterna kommer från eller vem uppgifterna rör. När uppgifterna dessutom kommer från en annan myndighets underrättelseverksamhet aktualiseras även frågan om att skydda den verksamheten. För att kunna förbygga allvarliga risker och vidta nödvändiga förbyggande åtgärder behöver dock Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kunna behandla sådana up pgifter Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1254 någonstans. Vi bedömer därför att det finns ett legitimt behov av att behandla uppgifter om andra personer än placerade barn och unga i säkerhetsregistret. Behovet av sådan behandling bör i huvudsak avse personer som besöker eller på annat sätt håller kontakt med ett barn eller en ung person som det finns en grund för att behandla uppgifter om i säker- hetsregistret. I regel bör det vara barnets eller den unges familj och andra närstående. Även andra personer som på något sätt har en nära förbindelse med ett barn eller en ung person kan på motsvarande sätt leda till säkerhetsrisker, till exempel äldre personer i gängmiljö som försöker påverka barnet eller den u nge under vårdtiden. Det skulle även kunna röra sig om personer som tillhör vålds bejakande extremistiska rörelser. Individuella och sociala riskfaktorer som ökar risken för att en individ ska radikaliseras in i en våldsbejakande miljö motsvarar nämligen många placerade barns och ungas erfarenheter och livsvillkor (se avsnitt 4.4.2).280 Sammanfattningsvis bör behovet av att i säkerhetsregistret i be - handla uppgifter om andra personer än placerade barn och unga första hand röra person som har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som uppgifter får be- handlas om i syfte att förbygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet. Vi föreslår därför att sådan behandling ska vara tillåten. I syfte att uppnå en lämplig avvägning mellan myndighetens behov av att kunna behandla sådana uppgifter om tredje man och skyddet för den enskildes personliga integritet bör det dock ställas höga krav för denna behandling av uppgifter i säkerhetsregistret. Ett grund - läggande krav för att behandling ska vara tillåten bör vara att den är absolut nödvändig för ändamålet med behandlingen av uppgifter om barnet eller den unge. Det innebär att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Enbart det förhållande att barnet eller den unge har en kontakt med anhöriga eller andra som har en personlig anknytning till honom eller henne får aldrig ligga till grund för behandling i säkerhetsregistret. Uppgifter får inte heller behandlas med stöd av den föreslagna bestämmelsen enbart utifrån omständigheter som att personen tidigare har dömts för brott eller har haft samarbets- svårigheter med socialtjänsten eller Myndigheten för statlig barn- 280 Center mot våldsbejakande extremism, Metodstöd – Att stärka det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism, s. 14–16. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1255 och ungdomsvård. Bestämmelsen möjliggör inte heller behandling av uppgifter om personer som har professionella kontakter med bar- net eller den unge, exempelvis offentliga biträden eller socialsekre- terare. Däremot kan det exempelvis vara absolut nödvändigt att behandla personuppgifter om någon som tidigare har försökt arrangera en fri- tagning eller försökt föra in, eller har fört in, otillåtna föremål på ett statligt hem för barn och unga. Det kan också vara absolut nödvän- digt att behandla uppgifter om äldre gängkriminella som tidigare har rekryterat barnet eller den unge in i brottslig verksamhet. Om det kommer in underrättelseuppgifter från Polismyndigheten som på annat sätt tyder på att det föreligger en allvarlig risk kopplat till per- sonen, till exempel om hot och våld kopplat till gängkonflikter, bör det också finnas grund för behandling med stöd av bestämmelsen. Kravet på absolut nödvändighet innebär dock att det krävs en påtag- lig risknivå och att den säkerhetsrisk som avses är av allvarligt slag. Det bör också innebära att det ska ske en noggrann bedömning av behovet i det enskilda fallet. Person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet Som vi konstaterat flera gånger tidigare påverkar utvecklingen av den organiserade brottsligheten den statliga barn- och ungdomsvården på flera olika sätt. Ett stort antal barn och unga som omhändertas för samhällsvård har redan kopplingar till kriminella nätverk och kan ha hotbilder mot sig från forna gängkamrater eller rivaliserande gäng. Även barn och unga helt utan sådana kopplingar löper numera också risk att rekryteras till att utföra grova våldsbrott genom förfarandet violence-as-a-service. Vi har nyss föreslagit att personuppgifter om andra personer än placerade barn och unga under vissa förhållanden ska få behandlas i säkerhetsregistret. Det gäller uppgifter om en person som har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som det finns grund för att behandla uppgifter om i säkerhetsregistret, och om behandlingen om tredje man är abso- lut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Den bestämmelsen kan dock inte ligga till grund för att behandla uppgifter om en person Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1256 som inte har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med barnet eller den unge. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer där- med inte ha något rättsligt stöd för att vare sig registrera, använda eller bearbeta personuppgifter om personer i organiserad brottslig- het som utgör ett allvarligt hot mot placerade barns och ungas vård, trygghet och säkerhet, om de inte samtidigt har en nära förbindelse med ett barn eller en ung person som vårdas på ett statligt hem för barn och unga. Om Polismyndigheten lämnar underrättelseuppgifter om att en person med koppling till den organiserade brottsligheten misstänks försöka rekrytera placerade barn och unga, och personen i fråga inte har någon form av personlig anknytning till ett barn eller en ung person som uppgifter får behandlas om, får uppgifterna alltså inte behandlas i säkerhetsregistret med stöd av den hittills föreslagna regleringen. För att kunna förebygga och motverka allvarliga säkerhetshot mot placerade barn och unga bedömer vi dock att Myndigheten för statligt barn- och ungdomsvård behöver kunna behandla uppgifter om personer i den organiserade brottsligheten i säkerhetsregistret, även om det saknas personlig anknytning eller annan nära förbindelse till någon som vårdas inom myndigheten. Det skulle bland annat ge myndigheten bättre förutsättningar att förhindra att personer som utgör ett allvarligt säkerhetshot får tillstånd att besöka eller kommu- nicera elektroniskt med ett barn eller en ung person som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga. I sammanhanget bör också upp- märksammas att det är av generell stor betydelse att placerade barn och unga ges möjlighet till aktiviteter och social färdighetsträning utanför det statliga hemmet (se avsnitten 8.5.3 och 8.5.4). Det kan röra sig om praktikplatser för ungdomar sin inte är skolpliktiga, trä- ning med lokala idrottslag eller på kommersiella gym, studiebesök eller rena utflykter. En möjlighet att behandla uppgifter om personer i den organiserade brottsligheten skulle därmed också ge myndig - heten en möjlighet att undvika att placerade barn och ungdomar till exempel får en praktikplats i ett företag som drivs av en sådan person. En sådan möjlighet skulle även ge myndigheten förutsättningar att ta emot och behandla underrättelseuppgifter om personer som är anställda inom myndigheter men som är lojala med olika krimi- nella grupperingar. Som vi nämnt tidigare har Polismyndigheten under 2024 bedömt att det är möjligt att personal är involverade i SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1257 rekryteringen till den grova organiserade brottsligheten och möjlig- görandet av avvikelser från bland annat SiS särskilda ungdomshem.281 I medierna har det också rapporterats om riskerna för att myn dig- heten är utsatt för infiltrationsförsök, bland annat efter att flera per- soner sökt hundratals jobb på myndigheten, i olika roller och i olika delar av landet.282 Även om Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård därför måste förväntas göra stora ansträngningar för att inte anställa personer som kan ha andra lojaliteter än mot sin arbets- givare går det sannolikt inte att i rekryteringsprocessen helt undvika detta. Lojaliteter kan dessutom förändras över tid. Av vår kartläggning framgår dessutom att ett av de tungt vägande skälen till att SiS efterfrågar ett säkerhetsregister är risken för att olämplig personal söker sig till myndigheten. Att någon har kopp- lingar till organiserad brottslighet kan som vi nyss konstaterat vara ett föränderligt tillstånd som är svårt att få kännedom om. Som arbets- givare får myndigheten dessutom enbart säga upp eller avskeda någon om det finns sakliga skäl. SiS har uppgett att man behöver kunna hantera information som tyder på lojalitet med organiserad brotts- lighet samlat och strukturerat för att kunna gå vidare med en even- tuell arbetsrättslig process. Vi har i andra sammanhang understrukit den stora betydelsen av att det finns kompentent personal inom den statliga barn- och ung- domsvården och lämnat förslag om att höga krav ska gälla i detta avseende. Om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får tillgång till overifierade uppgifter som tyder på att en person som är anställd i myndigheten inte bör vara det utifrån sin koppling till organiserad brottlighet bör myndigheten, utifrån skyldigheten att säkerställa en trygg och säker vård, ha möjlighet att utan dröjsmål vidta nödvändiga åtgärder. I huvudsak bör detta vara åtgärder i syfte att verifiera informationen, för att kunna bedöma om det finns grund för myndigheten att agera i sin roll som arbetsgivare. Sammanfattningsvis framstår det som befogat utifrån syftet med säkerhetsregistret och myndighetens skyldighet att vidta alla rimliga åtgärder för att säkerställa en trygg och säker vård, vilket inbegriper att skydda placerade barn och unga mot rekryteringsförsök till orga- 281 Polismyndigheten, SIS och HVB-hem – Studie avseende kopplingar till den grovt organise- rade brottsligheten, dnr HD5800-4/2024, s. 2. 282 SR Ekot, Sökte 334 jobb – utredare varnar för infiltration, tillgänglig: https://www.sverigesradio.se/artikel/sokte-334-jobb-utredare-varnar-for-infiltration [2026-06-26]. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1258 niserad brottslighet, att även införa en möjlighet att behandla upp- gifter i registret om vissa personer som har kopplingar till organi - serad brottslighet, men som inte har någon personlig anknytning till ett barn eller en ung person som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga. Här kan också åter nämnas att ett av målen med regeringens nationella strategi mot organiserad brottslighet är att otillåten och otillbörlig påverkan, infiltration och korruption från organiserad brottslighet måste motverkas.283 Möjligheten att registrera personer i säkerhetsregistret som har koppling till den organiserade brottsligheten bör dock till att börja med avgränsas till personer som ”tillhör eller verkar för en organisa- tion eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet”. Liknande uttryckssätt används i andra författningar som avser beskriva perso- ner med kopplingar till organiserad brottslighet. Det är exempel det uttrycket som används i regleringen av Kriminalvårdens säkerhets- register (se 4 kap. 4 a § KVBDL). I förarbetena till den nyss nämnda bestämmelsen uttalade regeringen att med organisation eller grupp som utövar brottslig verksamhet bör avses alla kriminella organisa- tioner och grupper, även sådana som är löst sammansatta men om- fattar minst två personer. Vad som är allvarlig brottslig verksamhet fick enligt regeringen avgöras utifrån en helhetsbedömning där straff- värdet av brott som gruppen begår är en relevant omständighet. Även andra omständigheter borde dock kunna få till följd att en brottslig verksamhet anses vara allvarlig.284 Det som nyss sagts bör även gälla för behandling av sådana uppgifter i Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvårds säkerhetsregister. I förarbetena till motsvarande reglering för Kriminalvården gjorde regeringen även följande uttalanden, som också bör vara aktuella här.285 Det kan, särskilt i löst sammansatta grupperingar som ofta är fallet i kriminella nätverk i dag, vara svårt att slå fast att en person tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som utövar brottslig verksamhet. Det bör därför inte krävas någon hög grad av säkerhet i detta avseende, utan registrering bör vara tillåten redan om personen kan antas tillhöra eller verka för en sådan gruppering. Bedömningen av om en sådan kopp- ling kan antas får göras utifrån vad som är känt om den aktuella perso- nen och övriga omständigheter. Det bör åtminstone finns någon konkret 283 Se Motståndskraft och handlingskraft – en nationell strategi mot organiserad brottslighet, skr. 2023/24:67. 284 Prop. 2025/26:48 En modern lagstiftning för Kriminalvårdens personuppgiftsbehandling, s. 62. 285 Prop. 2025/26:48 En modern lagstiftning för Kriminalvårdens personuppgiftsbehandling, s. 62. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1259 omständighet som talar för att personen i fråga tillhör eller verkar för en sådan organisation eller grupp. Som exempel bör det kunna handla om att personen har dömts för brott med koppling till den organiserade brottsligheten eller att information i sociala medier eller underrättelse- uppgifter visar på ett agerande som tydliggör en sådan koppling. Även en persons klädsel, tatueringar och liknande bör i vissa fall kunna moti- vera registrering, om den tydligt indikerar att personen har en kopp - ling till en viss kriminell grupp. Eftersom det i princip enbart kommer handla om behandling av upp- gifter om personer som inte vare sig har någon personlig anknytning till ett barn eller en ung person som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården, och inte heller själva gör det, bör behandlingen anses vara mycket integritetskänslig. Det bör därför även för dessa uppgifter krävas att behandlingen är absolut nödvändig för att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ska kunna förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordningen och säker- heten i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Som vi nämnt ovan bör kravet på absolut nödvändighet i regel innebära att det krävs en påtaglig risknivå och att den säkerhetsrisk som avses är av allvarligt slag, och riktas mot verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det kan exempelvis röra sig om en påtaglig risk för hot eller våld, rekrytering av placerade barn och unga till brottslighet, för fritagning eller att förbjudna föremål tas in i ett statligt hem för barn och unga. Genom den föreslagna bestämmel- sen ges Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård alltså inte möjlighet att föra ett register över samtliga personer i landet som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet. Bestämmelsen kan inte heller ligga till grund för behandling av uppgifter om anställda i allmänhet eller enbart av det skälet att det finns ett missnöje med hans eller hennes presta- tioner eller beteende. Kravet på absolut nödvändighet innebär i stället att det ska ske en noggrann bedömning av behovet i det enskilda fallet, och att tillämpningen ska vara restriktiv. För att ytterligare balansera integritetsintrånget i dessa fall bör det även införas en begränsning av vilka uppgifter om en person som kan antas ägna sig åt organiserad brottslighet som får behandlas i säkerhetsregistret. Det bör i likhet med motsvarande reglering för Kriminalvården vara uppgifter om namn och andra identitetsupp- gifter, adresser, telefonnummer och, i förekommande fall, uppgifter om företag som personen driver (se 5 § KVBDF). Det ska också Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1260 framgå vilken organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet som personen kan antas tillhöra eller verka för. Bestäm- melser med den innebörden kan dock lämpligen regleras i förordning, se avsnitt 12.12.6. 12.12.25 Sökning i säkerhetsregistret Utredningens förslag Sökning i uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret ska endast få göras av särskilt angivna medarbetare vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som är behöriga att göra sådana sökningar. Skälen för vårt förslag Det kartlagda behovet Behovet av ett säkerhetsregister inom den statliga barn - och ung- domsvården, som vi kartlagt i avsnitt 12.8 och övervägt och lämnat förslag om i avsnitten ovan, rör i stora delar möjligheten att få del av underrättelseuppgifter från främst Polismyndigheten. Det fram- står därför som sannolikt att uppgifter i säkerhetsregistret i stor utsträckning kommer att vara uppgifter dels är obekräftade, dels hänför sig till underrättelseverksamhet. Av såväl verksamhets- som integritetsskäl bör därför endast vissa anställda inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ha tillgång till säkerhetsregistret och de uppgifter som behandlas i det. Behovet av att kunna begränsa åtkomsten till uppgifterna utgör också en stor del av det samman - lagda kartlagda behovet. Av vårt samråd med Kriminalvården (se avsnitt 12.8.4) framgår att åtkomsten till den myndighetens säkerhetsregister är mycket begränsad. Endast cirka 0,5 procent av de som är anställda på myn- digheten har sådan åtkomst, och uppgifter som behandlas i säkerhets- registret delas inte som sådana med övriga verksamheten. I stället ger behörig personal stöd till bland annat beslutfattare ute i verk - samheten, genom att lämna sådan information som syftar till att ge SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1261 möjlighet att agera på de uppgifter som finns i säkerhetsregistret re- gistret utan att uppgifterna i sig röjs. Det som efterfrågas inom den statliga barn- och ungdomsvården är samma funktion som säkerhetsregistret har i Kriminalvården. Som Kriminalvården också har vittnat om bör det vara en helt grundläg- gande förutsättning för att alls kunna få del av underrättelseuppgif- ter att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård begränsar åtkomsten till uppgifterna också inom den egna myndigheten. Myn- digheten för statlig barn - och ungdomsvård kommer alltså ha ett mycket starkt eget intresse av att införa sådana begränsningar, oav- sett om det regleras i författning eller inte. Sökningar i säkerhetsregistret ska begränsas I avsnitt 12.12.17 har vi redan föreslagit en bestämmelse i den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som ställer krav på att åtkomsten till person- uppgifter begränsas till vad var och en behöver för att kunna full - göra sina arbetsuppgifter. Vi har även föreslagit att åtkomsten till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet. I den nya förordningen har vi dessutom föreslagit att det införs ytterligare reglering som bland annat avser villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till personuppgifter och som ställer krav på systematiska och återkommande kontroller av åtkomst till personuppgifter. Dessa bestämmelser kommer även vara tillämpliga för säkerhetsregistret. Behandlingen av personuppgifter i säkerhetsregistret kommer dock att innebära ett väsentligt större integritetsintrång än övrig behand- ling som är tillåten enlig lagen (se avsnitt 12.12.22). Det motiverar enligt vår bedömning en särskilt noggrann reglering av åtkomsten till det. Även om Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård kommer ha ett starkt eget intresse av att inom myndigheten begränsa åtkomsten till uppgifterna bör det alltså inte vara valbart om så sker eller i vilken utsträckning, för att integritetsintrånget ska balanseras på ett adekvat sätt. Vi föreslår därför att sökning i uppgifter som behandlas i säker - hetsregistret endast ska få göras av särskilt angivna medarbetare vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som är behöriga att göra sådana sökningar. Typiskt sett bör enbart vissa medarbetare på Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1262 myndighetens säkerhetsavdelning vara behöriga. Bestämmelsen ställer alltså framför allt upp krav på myndigheten att inte göra uppgifter i säkerhetsregistret tillgängliga för andra medarbetare än de som bör anförtros sådan tillgång. Genom den föreslagna bestämmelsen sätts det också upp vissa hinder mot att i samband med till exempel kriser eller allvarliga incidenter ge behörighet till en större grupp medarbetare. 12.12.26 Viss dokumentation i säkerhetsregistret Utredningens förslag När personuppgifter behandlas i säkerhetsregistret ska Myndig- heten för statlig barn - och ungdomsvård dokumentera avväg - ningen mellan behovet av behandlingen och intrånget i enskildas personliga integritet. Dokumentationen ska göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efterhand. För varje uppgift som förs in i säkerhetsregistret ska det dess- utom framgå 1. skälen för registrering och de omständigheter som lett till registreringen, och 2. varifrån uppgifterna kommer och, om det inte är obehövligt, en bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet. Skälen för våra förslag En mycket integritetskänslig behandling ställer krav på kontrollmöjligheter Som vi påpekat i avsnitt 12.12.22 kan personuppgiftsbehandlingen i säkerhetsregistret innebära ett långt mer kännbart integritetsintrång än om uppgifterna hade behandlats var för sig, till exempel inom ramen för ett ärende. I säkerhetsregistret kan in formation om en- skilda barn och unga och andra personer sammanställas, jämföras och analyseras. Informationen kan, i vart fall i förlängnin gen och tillsammans med uppgifter från öppna källor, komma att ligga till grund för att för vidta åtgärder som placerade barn och unga kan uppfatta som negativa. Detta förhållande, sammantaget med myn- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1263 dighetens möjligheter att använda särskilda befogenheter vid genom- förandet av vården, innebär att det måste finnas goda möjligheter att såväl under pågående behandling som i efterhand kontrollera vilka uppgifter som har behandlats i registret, hur de har behandlats och varför. Krav på dokumentation av vilka överväganden som legat till grund för behandlingen tydliggör också att myndigheten måste göra noggranna överväganden av om förutsättningarna för behandlingen enligt tillämpliga bestämmelser föreligger. Det gäller såväl i förhål- lande till de ändamål som är tillåtna som vilka uppgifter som får regi- streras, och hur länge uppgifterna får behandlas (se avsnitt 12.12.27). Befintliga krav på dokumentation I dataskyddsförordningen finns det flera bestämmelser som innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha en dokumentationsskyldighet rörande såväl personuppgiftsbehand- lingen i säkerhetsregistret och som förandet av registret som sådant (se avsnitt 12.4.1). Bland dessa kan nämnas artikel 5.2, kallad ansvars- principen, som bland annat innebär att myndigheten ska kunna visa att de grundläggande principerna för personuppgiftsbehandling efter- levs. För att kunna visa att dataskyddsförordningens bestämmelser följs bör myndigheten i sin egenskap av personuppgiftsansvarig enligt skäl 78 till dataskyddsförordningen även anta interna strategier och vidta åtgärder, särskilt för att uppfylla principerna om inbyggt data- skydd och dataskydd som standard. För att visa att dataskyddsförordningens bestämmelser följs ska myndigheten också föra register över behandling som sker under dess ansvar (skäl 82 till förordningen). Av artikel 30.1 fram går att registret bland annat ska innehålla en beskrivning av kategorierna av registre- rade och av kategorierna av personuppgifter och de kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut. Av artikel 30.4 följer att myndigheten ska göra registret tillgäng- ligt för IMY. Myndigheten har också en skyldighet enligt artikel 33.5 att doku- mentera alla personuppgiftsincidenter, inbegripet omständigheterna kring personuppgiftsincidenten, dess effekter och de korrigerande åtgärder som vidtagits. Dokumentationen ska göra det möjligt för IMY att kontrollera efterlevnaden av regleringen. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1264 Enligt artikel 35.1 ska myndigheten också göra en konsekvens - bedömning om en behandling sannolikt bedöms leda till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Vid denna bedömning ska personuppgiftsansvariga bland annat göra en bedömning av be- hovet av och proportionaliteten hos behandlingen i förhållande till syftena med den, och de åtgärder som planeras för att hantera ris - kerna, inbegripet skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att bland annat kunna visa att dataskyddsförordningens bestämmel- ser efterlevs (artikel 35.7 b och d). Enligt artikel 36 kräver viss sär- skilt riskfylld behandling även förhandssamråd med IMY innan den påbörjas. Det finns alltså sammanfattningsvis redan genom befintlig re - glering krav på att myndigheten dokumenterar sin behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret. Ytterligare bestämmelser om dokumentation av myndighetens proportionalitetsbedömning är motiverade Det kan mot bakgrund av det som nyss konstaterats ifrågasättas om det behöver införas en särskild regel som ställer krav på ytterligare dokumentation avseende säkerhetsregistret. En konsekvensbedömning enligt artikel 35 i dataskyddsförord- ningen behöver dock endast göras av myndigheten i vissa specifika situationer. Även om den behandling som myndigheten kommer att utföra i säkerhetsregistret i regel kommer att kräva en sådan bedöm- ning, kan det inte uteslutas att det kommer finnas situationer då en mindre mängd uppgifter används på ett sätt som innebär att en kon- sekvensbedömning enligt dataskyddsförordningen inte behöver göras. Vi bedömer därför att det finns skäl att införa ytter ligare krav på dokumentation som en särskild skyddsåtgärd. Vi föreslår därför att när personuppgifter behandlas i säkerhets- registret ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ha en skyldighet att dokumentera avvägningen mellan behovet av behand- lingen och intrånget i enskildas personliga integritet. All dokumen- tation ska göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efter- hand. Bestämmelsen utgår från det proportionalitetskrav som framgår av andra författningar (se avsnitten 12.2.2 och 12.4.1). Bestämmelsen innebär att myndigheten måste dokumentera bedömningen av vilket SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1265 behov det finns att behandla uppgifterna i säkerhetsregistret, liksom om behandlingen kan anses vara proportionerlig i förhållande till det integritetsintrång den innebär. I denna bedömning behöver myndig- heten ta hänsyn till omständigheter som bland annat uppgifternas art, omfattning och det närmare syftet med behandlingen i säker- hetsregistret. Det kan till exempel röra sig om att vissa kategorier av personuppgifter bedöms nödvändiga att behandla för ändamålen med registret och för att kunna vidta vissa åtgärder, göra vissa be döm- ningar eller för att kunna inhämta mer information innan en risk kan verifieras. En sådan bedömning ska då dokumenteras tillsammans med myndighetens bedömning av om behandlingen kan anses vara proportionerlig mot bakgrund av det integritetsintrång den innebär. I likhet med vad som gäller enligt artikel 35.1 i dataskyddsförord- ningen kan dock en enda bedömning och dokumentation av den - samma som sker enligt den föreslagna bestämmelsen omfatta en serie liknande behandlingar. Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård kommer alltså inte behöva dokumentera varje enskild registrer- ing eller sökning efter uppgifter i registret, så länge dessa omfattas av en redan dokumenterad avvägning. Dokumentationskravet inne- bär inte heller att myndigheten i dokumentationen måste redovisa exakt vilka uppgifter som behandlas. Det är tillräckligt att det fram- går av dokumentationen vilka kategorier av uppgifter som behandlas och uppgifternas art. Genom dokumentationen ska det gå att följa upp att behandling i registret endast avser uppgifter som får behand- las för de uttömmande ändamålen, samt att uppgifterna behandlas för rätt ändamål. Avseende formen för den dokumentation som ska göras bör det vara upp till myndigheten att avgöra det mot bakgrund av vilka tek- niska möjligheter som vid varje tid finns. Det ska dock ske på ett så- dant sätt att det är möjligt att göra efterhandskontroller om doku- mentationskravet följts. Det bör slutligen också påpekas att om behandlingen i säkerhets- registret föregåtts av en konsekvensbedömning enligt artikel 35 i dataskyddsförordningen, och proportionalitetsbedömningen redan har dokumenterats på ett sätt som gör att den går att kontrollera i efterhand, är dokumentationskravet uppfyllt och någon ytterligare åtgärd behöver inte vidtas med anledning av föreslagna bestämmel- sen. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är nämligen att öka Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1266 möjligheterna till tillsyn och kontroll i de fall en konsekvensbedöm- ning inte krävs enligt dataskyddsförordningen. Den löpande registreringen bör också omfattas av vissa dokumentationskrav Av 6 § KVDBF framgår att det av Kriminalvårdens säkerhetsregister ska framgå skälen för behandling av uppgifter i säkerhetsregistret, de omständigheter som lett till behandlingen, varifrån uppgifterna kommer och, om det inte är obehövligt, en bedömning av uppgifts- lämnarens trovärdighet. För att säkerställa att personuppgiftsbehandlingen i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds säkerhetsregister i sker ordnat, och för att ytterligare möjliggöra tillsyn och kontroll, bör motsvar- ande reglering även införas för det registret. Vi föreslår därför att det av säkerhetsregistret ska framgå skälen för behandling av uppgifter i registret, de omständigheter som lett till behandlingen, varifrån uppgifterna kommer och, om det inte är obehövligt, en bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet. Bestämmelsen innebär att det för varje ny registrering behöver göras vissa registreringar utöver själva uppgiften som förs in. Den bestämmelsen kan dock lämpligast införas i förordning, se vidare avsnitt 12.12.6. 12.12.27 Längsta tid för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret Utredningens förslag Personuppgifter i ska inte få behandlas i säkerhetsregistret längre än två år efter det att det registrerade barnet eller den registrerade unge senast vårdats vid ett statligt hem för barn och unga dock längst till han eller hon fyller 21 år. Om personuppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på ett statligt hem för barn och unga behandlas i säkerhetsregistret och barnet eller den unge inte har skrivits in på ett sådant hem, får dock uppgifterna inte behandlas längre än SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1267 tre månader efter det att den första registreringen av uppgifter om honom eller henne gjordes. Personuppgifter som rör uppgifter om en person som har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett placerat barn eller en placerad ung person som uppgifter får be- handlas om i registret, ska inte få behandlas i säkerhetsregistret längre än uppgifter om barnet eller den unge får behandlas. Personuppgifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet ska inte få behandlas längre än tre år efter den senaste registreringen av anknytning till brottslig verksamhet gjordes. När personuppgifter inte längre får behandlas i säkerhets - registret ska de omedelbart förstöras. När uppgifter om ett barn eller en ung person, eller om en person som har en personlig anknytning till eller annan nära för- bindelse med honom eller henne, behandlas i säkerhetsregistret efter det att barnet eller den unge skrivits ut från ett statligt hem för barn och unga ska uppgifterna avskiljas så att de inte kan be- handlas för ändamålen med säkerhetsregistret. Åtkomsten till sådana avskilda uppgifter ska begränsas till särskilt angivna med- arbetare. Skälen för våra förslag Behovet att överväga en längsta tid för behandling Vi har i avsnitt 12.12.18 föreslagit att personuppgifter som behand- las med stöd av den förslagna lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte ska få behandlas längre än vad som nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behand- lingen. I det sammanhanget har vi även konstaterat att det inte kom- mer finnas någon fastslagen, bortre tidsgräns för behandlingen, utan att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att be- höva göra kontinuerliga överväganden om behovet av fortsatt be - handling för det aktuella ändamålet. Vi har även konstaterat att den föreslagna bestämmelsen inte innebär några hinder mot att uppgifter arkiveras med stöd av arkivlagens bestämmelser. Vad gäller personuppgifter som kommer att behandlas i säkerhets- registret bör dock andra hänsyn göra sig gällande än de som motive- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1268 rat den generella bestämmelsen om längsta tid för behandling. I av- snitt 12.12.22 har vi nämligen konstaterat att säkerhetsregistret aktuali- serar det förstärkta grundlagsskyddet till skydd för den personliga integriteten som framgår av 2 kap. 6 § andra stycket RF. Av bestäm- melserna i 2 kap. 20 och 21 §§ RF följer att tillåtligheten av säkerhets- registret noga måste balanseras mot enskildas grundläggande rätt till skydd mot det intrång i den personliga in tegriteten som registret innebär. Våra förslag får därför inte ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård möjligheter till personuppgiftsbehandling som går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med säkerhetsregistret. Mot den bakgrunden behöver det därför över - vägas inte bara för vilka ändamål, och vilka, uppgifter som ska få be- handlas i registret, utan också hur länge de ska få behandlas. Det kartlagda behovet av att behandla uppgifter en viss tid I vår kartläggning av behovet av ett säkerhetsregister (se avsnitt 12.8.3) har SiS uppgett att en rimlig tid för bevarande av uppgifterna borde motsvara tre till fem år efter att ett barn eller en ung person inte längre vårdas inom myndigheten. För uppgift om tredje man har SiS uppgett samma tidsspann, men då efter den senaste registreringen om personen. SiS har uppgett att syftet med bevarandet bland annat är att kunna arbeta med verksamhetsuppföljning på ett ändamåls - enligt sätt samt att kunna göra rimliga bedömningar i det fall barn och unga återigen blir aktuella för vård inom myndigheten. Här har SiS hänvisat till att det är vanligt förekommande att barn och unga som skrivs ut från SiS också skrivs in igen vid någon tidpunkt. I genom- snitt har de barn eller unga som skrivits ut och sedan återkommit gjort det 2,6 gånger och den genomsnittliga tiden mellan intagningar är knappt sex månader. Av de inskrivningar som gjordes under 2025 var det dock 13 procent där mer än ett år hade passerat sedan han eller hon senast vårdats inom myndigheten. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1269 De grundläggande principerna gäller för behandling i säkerhetsregistret Inledningsvis bör här åter påpekas att bestämmelserna i den nya lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kompletterar de allmänna bestämmelserna i dataskydds- förordningen och dataskyddslagen. Bestämmelserna i den nya lagen gäller alltså inte i stället för, utan tillsammans med, dataskyddsför- ordningen. Det innebär bland annat att de grundläggande principerna för behandling, som vi redogör för i avsnitt 12.4.1, även kommer gälla för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret. Uppgifter i säkerhetsregistret ska därför vara adekvata, relevanta och inte för om- fattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (prin - cipen om uppgiftsminimering). Uppgifter ska vidare vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjs- mål (principen om korrekthet). Uppgifter får inte heller förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka person upp- gifterna behandlas (principen om lagringsminimering). Att vi i detta sammanhang överväger hur länge uppgifter som längst ska få behandlas innebär alltså inte att alla uppgifter i säkerhetsregist- ret alltid ska behandlas under så lång tid som föreslås nedan. Om uppgifter är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de be - handlas eller om det inte längre är nödvändigt att behandla person- uppgifter i säkerhetsregistret för syftet med det ska behandlingen alltså upphöra, oavsett om tidsfristen uppnåtts eller inte. En tvåårsgräns för uppgifter om placerade barn och unga Det integritetsintrång som behandlingen i säkerhetsregistret innebär är som vi redan konstaterat kännbart. Intrånget vad gäller fortsatt behandling av uppgifter om placerade barn och unga efter utskrivning bör dock vägas mot intresset av att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har möjlighet att, vid en eventuell återinskrivning av ett barn eller en ung person, göra de bedömningar som krävs baserat på risker som förelegat vid tidigare vårdtillfällen. Uppgifter om för- höjda risker, eller frånvaron av sådana, som identifierats under tidi- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1270 gare vårdtillfällen bör till exempel kunna bidra till en mer effektiv och rättssäker bedömning av vilken säkerhetsnivå som är lämplig vid en återinskrivning. Utan en sådan möjlighet finns i stället en risk för att ett barn eller en ung person placeras i en för hög eller låg säkerhets- nivå, till nackdel för honom eller henne själv. Vi bedömer därför att det är godtagbart ur ett integritetsperspek- tiv, och förenligt med principen om barnets bästa, att de uppgifter om placerade barn och unga som får behandlas i säkerhetsregistret också får behandlas under en tid efter att barnet eller den unge skri- vits ut från ett statligt hem för barn och unga. Därtill kommer beho- vet av att kunna göra tillsyn och kontrollera hur uppgifter behandlas i säkerhetsregistret. SiS har som redan nämnts efterfrågat en möjlighet att behandla uppgifter under minst tre år sedan det senaste vårdtillfället och bland annat hänvisat till att det är vanligt förekommande att barn och unga som skrivs ut från den statliga barn- och ungdomsvården också skrivs in igen. Man har dock inte redogjort för annat än att den genomsnitt- liga tiden mellan intagningar är knappt sex månader och att 13 pro- cent av barn och unga som skrivits in under 2025 har ett tidigare utskrivningsdatum som ligger längre än ett år tillbaka. Hur vanligt förekommande det är att ett barn eller en ung person återkommer tre år efter utskrivning har det dock inte lämnats några uppgifter om. Att en så stor andel som 13 procent av barn och unga som skrivs ut från den statlig barn- och ungdomsvården skrivs in igen efter en längre tid än ett år utgör enligt vår bedömning skäl för att tillåta be- handling i säkerhetsregistret under en längre tid än ett år, trots att den genomsnittliga tiden mellan upprepade vårdtillfällen understiger ett år. Utifrån de uppgifter som SiS lämnat oss bedömer vi dock inte att det är befogat att föreslå att uppgifter om placerade barn och unga får behandlas i säkerhetsregistret under en längre tid än två år efter att barnet eller den unge senast vårdats vid ett statligt hem för barn och unga. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person inte ska få behandlas i säkerhetsregistret längre än två år efter att han eller hon senast vårdades vid ett statligt hem för barn och unga. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1271 Aldrig längre än till 21 år I övervägandena om hur länge uppgifter om barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret efter avslutad vård bör det också tas hänsyn till den 21-årsgräns som är föreskriven för hur länge någon får vårdas enligt tvångsvårdslagstiftningen till skydd för barn och unga.286 Efter det att en ung person fyllt 21 år finns det alltså ingen rättslig möjlighet för socialnämnden att åter besluta att han eller hon ska placeras vid ett statligt hem för barn och unga. Något skäl att behandla uppgifter om honom eller henne i säkerhetsregistret finns då inte längre. Uppgifter om en tidigare placerad ung person ska därför aldrig få behandlas längre än till han eller hon fyller 21 år, oavsett om det motsvarar en kortare tid än den tvåårsgräns som vi nyss föreslagit. Det är i och för sig så att ett omhändertagande med stöd av lagen om omhändertagande för vård inte får ske efter det att den unge fyllt 20 år.287 Om någon som tidigare vårdats inom den statliga barn- och ungdomsvården fyllt 20 år utan att då vara omhändertagen med stöd av tvångsvårdslagstiftningen till skydd för barn och unga finns det därför inte heller några skäl för fortsatt behandling av uppgifter om honom eller henne i säkerhetsregistret. För att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska få kännedom om huruvida tidigare placerade unga personer på sin 20- årsdag är omhändertagna eller inte bör det dock krävas att social - nämnden ges en skyldighet att upplysa myndigheten om detta för- hållande, antingen på eget initiativ eller på begäran från myndigheten. Även ett sådant informationsutbyte utgör ett integritetsintrång. Om skyldigheten att lämna uppgifter skulle kräva en begäran skulle flera olika socialnämnder eventuellt behöva tillfrågas, vilket röjer uppgiften att den unge förekommer i SiS säkerhetsregister för samtliga dessa. Om uppgiftsskyldigheten skulle vara på eget initiativ skulle Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård dessutom få del av uppgif- ter om att det fanns ett omhändertagande för vård. Det skulle även gälla om barnet eller den unge inte längre hade sådana vårdbehov att en återinskrivning på ett statligt hem för barn och unga skulle bli aktuellt. Eftersom ett sådant informationsutbyte skulle innebära en 286 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 348. 287 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 181. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1272 utökad behandling av upp gifter om den unge bedömer vi att det integritetsintrånget är större än att uppgifter får fortsätta behandlas i säkerhetsregistret under det tiden till 21-årsdagen. Behandling i säkerhetsregistret utan efterföljande inskrivning? I avsnitt 12.12.23 har vi föreslagit att uppgifter om ett barn eller en ung person ska få behandlas i säkerhetsregistret redan innan hon eller han skrivits in vid ett statligt hem för barn och unga. Det förekommer dock att tvångsvården avbryts eller inte verkställs. Ett omedelbar omhändertagande upphör exempelvis om vissa tidsfrister inte iakttas. Det framstår inte som proportionerligt att tillåta behandling i säkerhetsregistret av uppgifter om ett barn eller en ung person som efter en platsansökan aldrig skrivs in vid ett statligt hem för barn och unga under någon längre tid. De förhöjda risker som kan föranleda en registrering (se avsnitt 12.12.23) kan nämligen i dessa fall inte realiseras. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på ett statligt hem för barn och unga inte får behandlas längre än tre månader efter det att den första re- gistreringen av uppgifter om honom eller henne gjordes, om barnet eller den unge inte har skrivits in på ett sådant hem. Tidsfristen om tre månader bör enligt vår bedömning ge tillräckligt utrymme för olika händelseförlopp, till exempel om ett barn eller en ung person initialt har avvikit och därefter påträffats eller om något inträffar som medför att det finns skäl för socialnämnden att åter besluta om att omedelbart omhändertagande om ett ursprungligt sådant beslut har upphört. Personer med personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med placerade barn och unga I avsnitt 12.12.24 har vi föreslagit att personer som har personlig an- knytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som uppgifter får behandlas om i säkerhetsregistret också ska få behandlas i registret. Sådana uppgifter får dock endast behand- las om det är absolut nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen av uppgifter om barnet eller den unge. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1273 Tillåtligheten av behandling av dessa uppgifter är alltså knuten till ett barn eller en ung person om vilken uppgifter får behandlas i säker- hetsregistret. Något skäl att tillåta behandling under en längre tid än vad som är tillåten för barnet eller den unge som berörs bör därmed inte finnas. Vi föreslår därför att uppgifter om personer som har per- sonlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som uppgifter får behandlas om i säkerhetsregistret inte ska få behandlas längre än uppgifter om barnet eller den unge själv. Uppgifter om personer som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet I avsnitt 12.12.24 har vi även föreslagit att vissa uppgifter om perso- ner som kan antas ha kopplingar till organiserad brottslighet, men som inte har någon personlig anknytning eller annan nära förbindelse till ett barn eller en ung person som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret. Skälen för behandling skiljer sig i dessa fall från övriga situationer då uppgifter får behand- las i registret. Risken som personen i fråga kan förknippas med är inte heller kopplad till något eller några särskilda placerade barn och unga, och bör därför inte heller upphöra i samband med en utskriv- ning av ett visst barn eller en viss ung person. Det finns därför skäl för att tillåta en något längre behandling av uppgifter om dessa per- soner. Som vi nämnt ovan finns det även ett behov av att kunna göra tillsyn och kontrollera hur uppgifter behandlas i säkerhetsregistret. Mot bakgrund av syftet med behandlingen, det stora samhälleliga intresset av att motverka påverkan från organiserad brottslighet och vikten av att kunna skydda barn och unga som vårdas inom den stat- liga barn- och ungdomsvården bedömer vi att uppgifter om personer kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet bör få behandlas i säkerhets - registret under en längre tid än andra uppgifter. Vi föreslår att upp- gifter som längst ska få behandlas tre år efter att den senaste regi- streringen om personen i fråga gjordes. Fristen för hur länge personuppgifter får behandlas bör dock av integritetsskäl inte avse registrering av förhållanden som inte har koppling till den brottsliga verksamheten, till exempel uppgifter om ändrade bostadsförhållanden. Treårsfristen ska i stället avse tiden från en registrering om en persons anknytning till brottslig verksam- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1274 het. Det bör möjliggöra behandling under hela den tid som perso- nen i fråga är förknippade med sådana kvalificerade säkerhetsrisker som kan motivera den initiala behandlingen. En längsta tid för behandling … och sen arkivering? Som vi konstaterat i avsnitt 12.12.18 innebär en längsta tid för be - handling av personuppgifter för ett eller flera ändamål inte att upp- gifterna därefter måste förstöras eller raderas. Dataskydds förord- ningen innehåller i stället flera bestämmelser som avser behandling för arkivändamål av allmänt intresse när det ursprungliga ändamålet med behandlingen upphört. Dessa bestämmelser som tillåter behand- ling för arkivändamål kan ses som undantag från såväl principen om lagringsminimering som andra principer o ch bestämmelser som annars skulle gälla. De tidsgränser som vi nyss föreslagit innebär alltså inget hinder mot att uppgifterna i säkerhetsregistret fortsätter behand- las för arkivändamål. Begreppet arkivändamål av allmänt intresse definieras inte i data- skyddsförordningen. Regeringen har dock uttalat att det står klart att den behandling av personuppgifter som utförs för att uppfylla de krav som ställs i arkivlagen och anslutande föreskrifter måste anses ske för arkivändamål av allmänt intresse. 288 Som vi redogjort för i avsnitt 12.5.4 gäller som utgångspunkt att allmänna handlingar ska bevaras i enlighet med arkivlagens bestämmelser. Även om artikel 89.1 i dataskyddsförordningen ställer upp krav på att behandling som sker enbart för arkivändamål ska vara förenad med tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder finns det inget krav på att uppgifterna flyttas till ett annat system vid denna behandling. Av 4 kap. 1 § andra stycket dataskyddslagen framgår även att det inte finns något hinder för myndigheter att behandla person uppgifter, som finns i allmänna handlingar som behandlas enbart för arkivända- mål av allmänt intresse, för något annat ändamål. Något hinder mot att en uppgift som har bevarats enbart för arkivändamål återförs till kärnverksamheten för vidare behandling finns följaktligen inte, för- utsatt att det nya ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgiften ursprungligen samlades in. Även övriga krav i den 288 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 110. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1275 allmänna dataskyddsregleringen, exempelvis avseende uppgiftsmini- mering måste dock vara uppfyllda. En metod för att åstadkomma ett integritetsskydd för personupp- gifter i samband med arkivering är dock just att avskilja uppgifterna och föra över dem till ett digitalt arkiv. Digitalt arkiverade uppgifter som inte längre får behandlas i kärnverksamheten avskiljs då till exempel genom att bevaras i en separat databas.289 I vissa fall kan dock personuppgifterna som sådana eller behand- lingen i sig bedömas vara så känslig att någon ytterligare behandling inte ska få förekomma, inte heller för arkivändamål. Det är då vanligt att i dataskyddsreglering – eller den materiella regleringen – införa bestämmelser om gallring eller att uppgifter ska förstöras vid en viss tidpunkt. Det allmänna kravet på bevarande av allmänna handlingar framgår av 3 § tredje stycket arkivlagen. Kravet på bevarande kan dock enligt 10 § tredje stycket arkivlagen ge vika för bestämmelser om gallring i annan lag eller förordning. Sådana bestämmelser finns ofta i kom- pletterande dataskyddsreglering men kan även finnas i den materiella lagstiftningen på området. Till skillnad från det arkivrättsliga begrep- pet gallring, som enligt arkivlagen syftar till att vårda arkiven, syftar en dataskyddsrättslig bes tämmelse om gallring till att upprätthålla integritetsskyddet för enskilda som berörs.290 Riksarkivet har definierat gallring som förstöring av allmänna handlingar eller förstöring av uppgifter i allmänna handlingar. Det är också fråga om gallring när andra åtgärder vidtas med allmänna handlingar som medför förlust av till exempel betydelsebärande data eller sökmöjligheter. När det gäller gallring av elektroniska upptag- ningar avses normalt att viss information raderas från databäraren. Gallring av digitalt hanterade uppgifter kan alltså innebära att upp- gifterna skrivs ut på papper för arkiveri ng, det vill säga att någon absolut informationsförlust inte uppstår.291 Att förstöra personuppgifter innebär i stället att man ser till att uppgifterna inte går att återskapa på något sätt. Det är oftast inte tillräckligt att radera den fil i en dator som innehåller personupp- 289 Geijer och Lövblad, Arkivlagen – En kommentar, (1 juni 2026 JUNO) kommentaren till 10 § under rubriken Bestämmelser om gallring i andra författningar (tredje stycket). 290 Se till exempel prop. 2021/22:217 Stärkt kontroll och kvalitet i folkbokföringen, s. 53 och regeringens lagrådsremiss den 7 maj 2026, Elektronisk övervakning – ett verktyg för Social- tjänsten till skydd för barn och unga, s. 126 och 127. 291 Se till exempel prop 2017/18:269 Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning, s. 123 och 124. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1276 gifterna för att uppgifterna ska vara förstörda, eftersom filen kan finnas kvar i datorn på annat sätt, exempelvis i papperskorgen. Alla normala sökvägar måste tas bort för att uppgifterna ska anses vara förstörda. Det kan krävas andra tekniska åtgärder för att uppgifterna verkligen ska förstöras, som att omformatera lagringsmediet eller skriva över uppgifterna.292 När en bestämmelse i lag eller förordning anger att vissa uppgif- ter ska förstöras vid en viss tidpunkt innebär det att uppgifterna i dataskyddsrättslig mening inte får behandlas längre än vad som anges i bestämmelsen. Eftersom arkivlagens bestämmelser om när gallring får ske är subsidiära till avvikande bestämmelser i lag eller förord - ning innebär en sådan bestämmelse också att uppgifterna inte heller ska arkiveras. Förstöra eller bevara? Frågan är då om det är motiverat att i integritetshöjande syfte införa reglering som innebär att uppgifter i säkerhetsregistret ska förstöras när de inte längre får behandlas för ändamålen med registret, eller om uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret ska få fortsätta behand- las för arkivändamål. Även om förstörelse av personuppgifter i och för sig innebär att integritetsintrånget begränsas i tid är det inte självklart att det alltid är till fördel för en enskild att uppgifter om honom eller henne som finns hos en myndighet förstörs. Till exempel i frågan om möjligheten för enskilda att få ersättning för övergrepp eller försummelse som de drabbats av när de varit föremål för samhällsvård för barn och unga medförde bevarade uppgifter att enskilda kunde få ersättning för de handlingar som de hade utsatts för, i enlighet med lagen (2012:663) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhälls- vården av barn och unga i vissa fall. 293 I förarbetena till den lagen bedömde regeringen att det var särskilt angeläget med upprättelse för de drabbade, eftersom övergrepp och försummelser hade skett mot barn och unga då samhället tagit över ansvaret för barnet och därmed åtagit sig att göra sitt yttersta för att skydda barnet och skapa så goda uppväxtvillkor som möjligt. Regeringen noterade även att i 292 SOU 2023:100 Framtiden dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 857. 293 Geijer och Lövblad, Arkivlagen – En kommentar, (1 juni 2026 JUNO) kommentaren till 10 § under rubriken Bestämmelser om gallring i andra författningar (tredje stycket). SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1277 förarbetena att uppgifter i olika myndigheters journaler och arkiv kunde vara av vikt vid bedömningen av enskildas rätt till ersättning.294 Vi bedömer att även de barn och unga som kommer att vårdas vid statliga hem för barn och unga som vuxna kan ha starka intressen av att ta del av uppgifter om sig själv som ung. Det kan till exempel ske som ett led i en försoningsprocess eller i en process rörande bearbet- ning av trauma. Mot bakgrund av den stora betydelse myndigheters arkiverade uppgifter om dem som barn kan ha för enskilda även i dessa sammanhang bör det krävas noggranna överväganden vad gäller frågan om uppgifter i säkerhetsregistret ska förstöras när de inte längre får behandlas. Även den generella betydelse som myndigheters arkiv kan ha för insyn och granskning av myndigheters verksamhet behöver beaktas. Vi har tidigare konstaterat att säkerhetsregistret för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha samma funktion i verksamheten med statliga hem för barn och unga som Kriminal - vårdens säkerhetsregister har i den myndighetens verksamhet. Det innebär att säkerhetsregistret i huvudsak kommer att användas som en yta för viss informationshantering som av olika skäl inte får eller bör förekomma i placerade barns och ungas socialtjänstjournaler och som enbart ett begränsat antal medarbetare får ha tillgång till. Som framgår av avsnitt 12.8.3 har SiS även uppgett att uppgifter i säkerhetsregistret endast i undantagsfall kan komma att föras vidare från registret, antingen till den placerades socialtjänstjournal eller om de annars behövs för att utgöra beslutsunderlag. De faktiska uppgif- terna i säkerhetsregistret kommer alltså som utgångspunkt inte ligga till grund för beslut eller andra åtgärder. I stället kommer uppgifterna ligga till grund för att behöriga medarbetare ska kunna lämna stöd och råd åt beslutfattare i verksamheten, och hjälpa dessa att hitta relevant information i öppna källor. Det är sedan informationen i de öppna källorna som kan komma att tas in i och ligga till grund för beslut och dokumenteras i barnets eller den unges socialtjänst- journal. Här kan även nämnas att bestämmelsen i 16 kap. 1 § SoL om att gallring av personakter ska ske senast efter fem år efter den senaste anteckningen gjordes i akten inte får tillämpas på handlingar som har kommit in eller upprättats i samband med vissa insatser som gäller barn, bland annat placering av barn utanför föräldrarnas eller 294 Prop. 2011/12:160, Ersättning av staten till personer som utsatts för övergrepp eller försum- melser i samhällsvården, s. 11 och 37–39. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1278 någon annan som har vårdnaden om barnets hem, vilket framgår av 16 kap. 2 § SoL. Det nyss sagda innebär att uppgifter som har sam- band med placering av barn och unga vid statliga hem för barn och unga ska bevaras hos socialnämnderna. Tidigare placerade barn och unga kommer alltså i samma utsträckning som tidigare ha rätt till insyn i sin arkiverade socialtjänstjournal och i arkiverade ärenden och beslut som berör honom eller henne. Vidare innebär inte förslaget om ett säkerhetsregister att Myn - digheten för statlig barn- och ungdomsvård ges ett utrymme för att avvika från befintliga bestämmelser om vilka uppgifter som enligt tillämplig reglering ska dokumenteras i en särskild ordning. Säker- hetsregistret kommer alltså inte innebära ett ökat utrymme för myn- digheten att skönsmässigt bedöma när och om uppgifter ska föras in i socialtjänstjournalen eller vilka uppgifter som ska dokumenteras i samband med användandet av särskilda befogenheter. På samma sätt kommer förvaltningslagens bestämmelser om ärendehandläggning fortsatt att gälla, liksom offentlighets- och sekretesslagens bestäm- melser om partsinsyn i ärenden (se vidare avsnitt 12.3.2). Slutligen ska också sägas att det kartlagda behovet av ett säkerhets- register i huvudsak avser en förbättrad möjlighet att få del av och att behandla underrättelseuppgifter som lämnas från i huvudsak Polis- myndigheten. Det innebär att uppgifterna i regel inte kommer att hänföra sig till den statliga barn- och ungdomsvårdens verksamhet med socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård, utan i huvudsak till Polismyndighetens brottsbekämpande verksamhet, där de kommer att få fortsätta behandlas i enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga i den verksamheten. Uppgifter i säkerhetsregistret ska förstöras när de inte längre får behandlas Sammanfattningsvis bedömer vi inte att intresset av att uppgifter i säkerhetsregistret bevaras efter att de inte längre får behandlas i re- gistret överväger intresset av det integritetsskydd som det innebär att uppgifterna förstörs. Vi föreslår därför att uppgifter ska förstöras när de inte längre får behandlas i säkerhetsregistret. Det innebär till exempel att uppgifter i säkerhetsregistret om ett barn eller en ung person ska förstöras senast när han eller hon fyller 21 år, tillsammans med uppgifter om personer med en personlig anknytning till eller SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1279 annan nära förbindelse med henne eller honom. Vad gäller en per - son som kan antas ha kopplingar till organiserad brottslighet måste uppgifter om honom eller henne förstöras senast tre år efter den senaste registreringen om honom eller henne vad gäller anknytning till brottslig verksamhet. Den föreslagna regleringen om hur länge uppgifter får behandlas i säkerhetsregistret och att de ska förstöras när de inte längre får be- handlas gäller i stället för den generella bestämmelsen om längsta tid för behandling i den föreslagna nya lagen. Den besvarar därmed både frågan om hur lång den längsta tiden för behandling av uppgifter i säkerhetsregistret är, och frågan om uppgifterna ska gallras eller be- varas i arkivlagens mening. Som framgår av följande avsnitt kan det dock finnas skäl att i det fortsatta lagstiftningsarbetet, eller i något annat sammanhang, över- väga om det finns skäl för att göra en annan bedömning av frågan om uppgifter i säkerhetsregistret i vissa fall ska kunna arkiveras. Det kan vara för det fall att även andra uppgifter än de vi kunnat kartlägga ett behov av, det vill säga underrättelseuppgifter från Polismyndigheten, kommer att behandlas i säkerhetsregistret. I sådana fall bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kunna bemyndigas att meddela föreskrifter om att uppgifter i säkerhetsregistret får behand- las för arkivändamål. Vad ska gälla för uppgifter om barn och unga och personer med personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med placerade barn och unga under tiden mellan utskrivning och förstörelse av uppgifterna? Den sammanlagda betydelsen av det som föreslagits ovan är att upp- gifter om ett barn eller en ung person, och om personer som har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med honom eller henne, får behandlas i säkerhetsregistret under en viss tid efter att barnet eller den unge skrivits ut från ett statligt hem för barn och unga. Mot bakgrund av att återinskrivning förekommer i så hög ut- sträckning kan det ofta finnas ett behov av fortsatt behandling i säker- hetsregistret för att syftet med det ska uppfyllas, vilket vi utvecklat ovan. Det bör också finnas skäl för att bevara uppgifter under en viss tid för att möjliggöra kontroll och tillsyn. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1280 Under tiden mellan utskrivningen och den tidpunkt då tidsfristen för behandling löpt ut, alternativt barnet eller den unge åter skrivs in vid ett särskilt hem för barn och unga, bör dock de risker som kan föranleda en registrering av uppgifter om placerade barn och unga (se avsnitt 12.12.23) inte kunna föreligga. Barnet eller den unge vår- das ju då inte på ett statligt hem för barn och unga. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person, eller om en person som har en personlig anknytnin g till eller annan nära förbindelse med honom eller henne, behandlas i säkerhetsregistret efter det att barnet eller den unge skrivits ut från ett statligt hem för barn och unga ska avskiljas så att de inte kan behandlas för ändamålen med säkerhets- registret. Det bör bland annat kunna innebära att sökvägar till upp- gifterna tas bort eller blockeras, och att uppgifterna flyttas till en särskild yta inom säkerhetsregistret med mycket begränsad åtkomst. Vi föreslår därför även att åtkomsten till sådana avskilda uppgifter ska begränsas till särskilt angivna medarbetare. Dessa medarbetare bör exempelvis ha behörighet att i samband med en eventuell åter- inskrivning aktivera sökvägar till uppgifterna och återställa dem i registret. Regleringen i denna del är av sådan karaktär att den lämp- ligast införs på förordningsnivå (se avsnitt 12.12.6). 12.12.28 Sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret och ramen för vårt uppdrag i denna del Utredningens bedömningar Uppgifter i säkerhetsregistret kommer i regel att kunna hållas hemliga både för den uppgiften rör och för tredje man med stöd av befintlig sekretessreglering. Det kan finnas skäl att överväga ytterligare sekretessbestäm- melser för uppgifter som särskilt förekommer inom verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det faller dock utanför ramen för vårt uppdrag att överväga och föreslå de eventuella föränd - ringar av offentlighets- och sekretesslagen som kan vara påkallade. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1281 Skälen för våra bedömningar Underrättelsesekretessen med mera Det kartlagda behovet av ett säkerhetsregister inom den statliga barn- och ungdomsvården i avsnitt 12.8.3 avser möjligheten att behandla uppgifter från andra myndigheter skilt från placerade barns och ungas socialtjänstjournaler. SiS har sammanfattningsvis uppgett att behovet i huvudsak avser underrättelseuppgifter från Polismyndigheten som rör personkopplingar, iakttagelser och misstankar. Som vi redogör för i avsnitt 12.5.1 är den sekretess som gäller i bland annat Polismyndighetens underrättelseverksamhet primär även hos myndigheter som är mottagare av sådana uppgifter. Detta gäller även om mottagaren inte bedriver någon brottsbekämpande verk - samhet, eftersom sekretessen gäller för uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamheten i fråga. Det innebär att de uppgifter som säkerhetsregistret i huvudsak kommer att innehålla skyddas av under- rättelsesekretessen enligt 18 kap. 2 § OSL, trots att de då inte längre (enbart) behandlas av Polismyndigheten, utan efter utlämnandet även av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Sekretessen enligt 18 kap. 2 § OSL gäller vidare till skydd för underrättelseverksamheten, inte till skydd för uppgifter om enskilda, och bestämmelsen innebär en presumtion för sekretess. En uppgift som skyddas av underrättelsesekretess får alltså, oavsett att den läm- nats till en annan myndighet än Polismyndigheten och behandlas där, röjas för den uppgiften rör först om det står klart att så kan ske utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida underrättelseverksamheten skadas. Det innebär att de underrättelseuppgifter som kommer att behandlas i säkerhetsregist- ret som utgångspunkt måste hållas hemliga för den som uppgifterna rör med stöd av 18 kap. 2 § OSL. Det kan också vara så att uppgifter i säkerhetsregistret som läm- nats från Polismyndigheten skyddas av förundersökningssekretess enligt 18 kap. 1 § OSL, som också träffar uppgifter som hänför sig till verksamheten, oavsett var uppgiften förekommer. Även den sek- retessen gäller till skydd för verksamheten och inte enskilda, dock med något svagare styrka. Sekretess gäller om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1282 Som vi också påpekar i avsnitt 12.5.1 kan sekretess för vissa upp- gifter som ännu inte har lämnats till en brottsbekämpande myndighet men som ska lämnas dit också gälla hos utlämnande myndigheten med stöd av 18 kap. 3 § OSL, som hänvisar till sekretessen enligt 18 kap. 1 och 2 §§ OSL. Det innebär att uppgifter som ”uppkommer” inom verksamheten med statliga hem för barn och unga, till exempel om en uppgift lämnats av ett placerat barn eller en ung person, från per- sonal eller från allmänheten, också kan hållas hemliga för den upp- giften rör om uppgiften kommer att lämnas till exempelvis Polis - myndigheten. Slutligen bör sägas att det inte kan uteslutas att vissa uppgifter i säkerhetsregistret skulle kunna omfattas av sekretess enligt 18 kap. 8 § OSL som avser vissa säkerhets- och bevakningsåtgärder, se vidare avsnitt 12.5.1. SiS har dock uppgett att uppgifter av den karaktär som avses i bestämmelsen i regel skulle behandlas utanför säkerhetsregist- ret, men att sådana uppgifter i vissa fall även skulle tas in i säkerhets- registret. Om så sker kan uppgifterna hemlighållas även för den upp- gifterna rör under de förutsättningar som anges i 18 kap. 8 § OSL. Socialtjänstsekretessen Även om det kartlagda behovet av ett säkerhetsregister i huvudsak avser en möjlighet att behandla underrättelseuppgifter från Polis - myndigheten utanför barns och ungas socialtjänstjournaler har SiS även påpekat att relevanta uppgifter om risker och hot ibland kom- mer från placerade barn och unga. Det kan röra sig om att barn och unga ”tjallar” på medplacerade till personalen, till exempel om att någon medplacerad har tillgång till en mobiltelefon eller planerar att rymma. I vissa fall bör sådana uppgifter kunna sekretessbeläggas i för- hållande till den uppgifterna rör med stöd av bestämmelserna i 18 kap. 1–3 §§ OSL enligt vad som anges ovan. Det är om uppgifterna ska eller redan har lämnats vidare till företrädelsevis Polismyndigheten (se även vidare om detta nedan). För det fall att uppgifterna inte motsvarar en risk av sådan allvar- lighetsgrad att det är befogat att lämna dem till brottsbekämpningen finns det dock även vissa möjligheter att med stöd av socialtjänst - sekretessen hemlighålla dem för den uppgifterna rör. Som vi redo - gjort för i avsnitt 12.5.1 gäller nämligen sekretess enligt 26 kap. 5 § SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1283 OSL för uppgift om enskilds personliga förhållanden i anmälan eller utsaga av en enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, i förhållande till den som anmälan eller utsagan avser, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har lämnat upp- giften eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Bestämmelsen innebär att upp- gifter i säkerhetsregistret som lämnats av placerade barn och unga, anhöriga till dessa eller andra enskilda kan hållas hemliga för den upp- giften rör om det finns en risk för att uppgiftslämnaren utsätts för våld, allvarliga hot eller trakasserier om uppgiften röjs. Precis som den generella socialtjänstsekretessen enligt 26 kap. 1 § OSL omfattar dock skyddet som ges anmälare och uppgiftslämnare enligt 26 kap. 5 § samma lag inte myndighetens medarbetare.295 Frågan om partsinsyn i säkerhetsregistret Ett av de lagtekniska problem med nuvarande reglering som SiS har påpekat är att även om de efterfrågade uppgifterna redan i dag om- fattas av underrättelsesekretessen enligt 18 kap. 2 § OSL efter att de lämnas till myndigheten så finns det krav på att uppgifter som rör placerade barn och unga dokumenteras i socialtjänstjournalen. Då placerade barn och unga har rätt till insyn i sin journal, och denna insyn enlighet med 10 kap. 3 § OSL enbart får begränsas i den ut - sträckning det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av syn- nerlig vikt att de sekretessbelagda underrättelseuppgifterna i mate- rialet inte röjs, är det därför inte säkert att underrättelsesekretessen kan upprätthållas. Detta hinder mot att upprätthålla sekretess kommer dock i stora delar undanröjas av förslaget om att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få föra ett säkerhetsregister. Som vi konsta terat tidigare är registrets funktion inte att ersätta barns och ungas social- tjänstjournal eller åsidosätta allmänna bestämmelser om ärendehand- läggning. Syftet är i stället att skapa en yta för behandling av upp - gifter som inte bör eller får läggas till grund för beslut eller annars ingå i ärenden. Rätten till partsinsyn kommer alltså i regel inte att aktualiseras för uppgifter i säkerhetsregistret, vilket innebär att till 295 Se vidare de avgöranden och förarbeten som relateras i Lenberg, Tansjö & Geijer, Offent- lighets- och sekretesslagen (5 dec. 2025, JUNO) kommentaren till 26 kap. 5 §, under rubriken Första stycket. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1284 exempel underrättelsesekretessen för uppgifter i registret bör kunna upprätthållas i förhållande till den uppgifterna rör. Dataskyddslagens generella begränsningar av rätt till information kommer att gälla för uppgifter i säkerhetsregistret SiS har vidare redogjort för att ett befintligt problem för myndig - heten vad gäller att hantera bland annat underrättelseuppgifter är att man har en dataskyddsrättslig skyldighet (enligt artiklarna 13–15 i dataskyddsförordningen) att självmant lämna information till pla- cerade barn och unga om den behandling av personuppgifter som erhållits från annan person eller aktör. SiS har även påpekat att de placerade barnen och unga har även rätt att begära ut ett register - utdrag innehållande motsvarande uppgifter. Även detta problem bör dock lösas av förslaget om ett säker - hetsregister. Eftersom uppgifterna i säkerhetsregistret i regel inte kommer att omfattas av rätten till partsinsyn kommer sekretessen för uppgifterna kunna upprätthållas i förhållande till den uppgifterna rör, som vi nyss konstaterat. Att sekretess i regel kommer att gälla för uppgifterna – även i för- hållande till den uppgifterna rör – innebär att bestämmelsen i 5 kap. 1 § dataskyddslagen blir tillämplig. Den bestämmelsen innebär en generell begränsning av myndigheters skyldighet att enligt artik - larna 13–15 i dataskyddsförordningen lämna information om person- uppgiftsbehandling till enskilda om uppgifterna omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (se vidare avsnitt 12.4.2).296 Då den föreslagna nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att kom- plettera dataskyddslagen (se avsnitt 12.12.9) kommer 5 kap. 1 § i den lagen kunna tillämpas i verksamheten utan att det anges särskilt. Behörighetsregleringens betydelse inom myndigheten – frågan om uppgifter om personal Det kartlagda behovet av att i vissa fall kunna behandla uppgifter om myndighetens personal i ett säkerhetsregister avser, i likhet med det generella behovet, i huvudsak underrättelseuppgifter rörande person- 296 Se prop. 2017/18 Ny dataskyddslag, s. 106 och 107. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1285 kopplingar, iakttagelser och misstankar från Polismyndigheten. För de fall sådana uppgifter om personal lämnas från Polismyndighetens underrättelseverksamhet till Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård kommer uppgifterna omfattas av underrättelsesekretess i säkerhetsregistret i enlighet med det som anges ovan. Det kan dock inte uteslutas att uppgifter som rör personal också kan lämnas från andra medarbetare eller placerade barn - och unga, utan att uppgifterna är av sådan allvarlig karaktär att det finns skäl att lämna dem till brottsbekämpningen och de av den anledningen kan hållas hemliga för den uppgiften rör med stöd av bestämmelsen i 18 kap. 3 § OSL. Sekretessen enligt 26 kap. 5 § OSL skyddar dock inte tjänstepersoner som lämnar uppgifter i tjänsten, som vi redan på- pekat.297 Sådant uppgiftslämnande behöver inte heller undantagslöst medföra en sådan risk för uppgiftslämnaren att sekretessen enligt 26 kap. 5 § OSL kan ligga till grund för ett hemlighållande i för - hållande till den uppgiften rör. I dessa, vad som måste antas vara ganska sällsynta, undantagsfall saknas det såvitt vi kan bedöma en tydlig grund för att hemlighålla uppgifterna för den uppgiften rör. Det förhållandet kan i sig anses tala för att uppgifter av denna karaktär inte bör föras in i säkerhets- registret över huvud taget. I dagsläget går det dock inte att utesluta det skulle kunna uppkomma en situation där förutsättningarna för en registrering trots allt föreligger vad gäller uppgifter om en person som är anställd inom myndigheten. Något bör därför sägas om de behörighetsbegränsningar vad gäller sökningar i registret som vi före- slår dels generellt i avsnitt 12.12.17, dels särskilt för säkerhetsregist- ret i avsnitt 12.12.25. Kravet på att enbart vissa, särskilt angivna, medarbetare vid Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård innebär att åtkomsten till uppgifter i säkerhetsregistret kommer att vara mycket begränsad. Enskilda medarbetare i allmänhet kommer alltså inte ha möjlighet att söka efter uppgifter om sig själva som eventuellt kan finnas i registret och uppgifterna kommer i regel inte heller som sådana finnas i ären- den eller beslut som meddelas i verksamheten. Behörighetsbegräns- ningarna innebär alltså också vissa möjligheter att undanhålla upp- 297 Se vidare de avgöranden och förarbeten som relateras i Lenberg, Tansjö & Geijer, Offent- lighets- och sekretesslagen (5 dec. 2025, JUNO) kommentaren till 26 kap. 5 §, under rubriken Första stycket. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1286 gifter för den medarbetare som en uppgift rör, även om de inte utgör sekretessbestämmelser. Därtill kommer dock att den generella socialtjänstsekretessen en- ligt 26 kap. 1 § OSL som utgångspunkt inte omfattar uppgifter om personer som utför uppgifter inom socialtjänsten. Uppgifter i säker- hetsregistret som uppkommit i verksamheten, som inte skyddas av sekretess enligt någon bestämmelse i 18 kap. OSL och som rör per- sonal skulle därmed inte kunna hållas hemliga med stöd av den be- stämmelsen om de skulle begäras ut av någon annan än den uppgif- ten rör.298 Behöver det införas ytterligare sekretessreglering för uppgifter i säkerhetsregistret? I våra kontakter med SiS har vi särskilt efterfrågat om det finns ett behov av förändrad sekretessreglering anslutning till ett framtida säkerhetsregister. Så skulle exempelvis kunna vara fallet om säker - hetsregistret även skulle komma att innehålla uppgifter som inte kan hemlighållas för den uppgifterna rör med stöd av befintlig sekretess- reglering trots att det skulle finnas starka skäl för att göra det, till exempel om ett röjande av uppgifterna skulle innebära risker för placerade barn och unga eller genomförandet av vården. Det skulle också kunna vara fallet om uppgifter inte skulle kunna hållas hemliga i förhållande till tredje man, trots att det fanns ett legitimt behov av att göra det. SiS har i detta avseende uppgett att det skulle behöva föreligga en presumtion för sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret som även skulle gälla i förhållande till den uppgifterna rör. Som vi konstaterat ovan kommer detta gälla för behandlingen av de uppgifter som det kartlagda behovet av ett säkerhetsregister huvudsakligen avser, det vill säga underrättelseuppgifter som lämnas från Polismyndigheten (se kartläggningen i avsnitt 12.8). I ett mycket sent skede av vårt arbete, efter att vår kartläggning slutförts och övervägandena och författningsförslagen avseende säker- hetsregistret var färdigställda, har dock SiS uppgett att behovet av ett säkerhetsregister också gör sig gällande för andra uppgifter än underrättelseuppgifter från Polismyndigheten. Enligt SiS kan samma 298 Jfr Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 dec. 2025, JUNO) kom- mentaren till 26 kap. 1 §, under rubriken Första stycket. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1287 typ av uppgifter, det vill säga om iakttagelser, misstankar och per- sonkopplingar, ofta även uppkomma i den egna verksamheten till exempel i samband med användandet av de särskilda befogenheterna vad gäller att kontrollera eller avlyssna placerade barns och ungas användning av elektroniska kommunikationstjänster eller vid rums- visitationer. SiS har även angett att sådan information kan vara ett resultat av iakttagelser som myndighetens medarbetare gjort vad gäller besökare, placerade barns och ungas beteende och att sådana uppgifter kan lämnas muntligt från socialnämnden. Enligt SiS finns det ett lika stort behov av att kunna behandla uppgifter med detta ursprung utanför barns och ungas socialtjänstjournaler som det finns gällande andra myndigheters underrättelseuppgifter, och samma behov av att kunna hålla uppgifterna hemliga för den uppgiften rör liksom för tredje man. Det har dock inte varit möjligt att bringa klarhet i frågan om i vil- ken utsträckning uppgifterna som uppkommit i den egna verksam- heten och som enligt SiS skulle behöva registreras i säkerhetsregistret typiskt sett skulle vara av sådan allvarlighetsgrad att de skulle lämnas till brottsbekämpningen och därför kunna skyddas av sekretess enligt någon av de ovan relaterade bestämmelserna i 18 kap. OSL. Mot bakgrund av syftet med registret och i vilka fall uppgifter om enskilda över huvud taget får registreras i det (se avsnitten 12.12.23 och 12.12.24) bedömer vi dock att så i regel bör vara fallet. Som redan nämnts är dock detta förhållande inte tillfredsställande utrett. Här bör också nämnas att det enligt 10 kap. 15 a § första stycket 1 och andra stycket OSL inte finns något sekretessrättsligt hinder mot att lämna uppgift som omfattas av socialtjänstsekretessen enligt 26 kap. 1 § OSL till en annan myndighet, om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet och övervägande skäl inte talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. I förarbetena till den bestämmelsen förtydligade regeringen att bestämmelsen möjliggör sådant uppgiftsutlämnande som sker vid samtal mellan myndigheter som samverkar för att exempelvis förebygga eller på annat sätt mot- verka brottslig verksamhet. Det innebär enligt regeringen att bland annat socialtjänst och polis ges en möjlighet att föra samtal för att kunna vända en riskfylld utveckling hos barn och unga i ett tidigt Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1288 skede eller för att undvika att barn och unga dras in i kriminella sam- manhang.299 En uppgift som lämnas med stöd av 10 kap. 15 a § OSL behöver dessutom inte vara dokumenterad hos den utlämnande myndig he- ten.300 Uppgifter som uppkommer i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet och som rör iakttagelser, misstankar och personkopplingar kan alltså lämnas till Polismyndigheten i syfte att biträda den myndighetens underrättelseverksamhet, utan att upp - gifterna först registreras eller dokumenteras hos Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Om sekretessen enligt 18 kap. 3 § OSL därmed blir tillämplig för uppgifterna behöver sannolikt avgöras från fall till fall. Det kan dock inte uteslutas att samma uppgift, efter att den verifierats eller på annat sätt bedömts av Polismyndigheten, lämnas till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård varvid regleringen i 18 kap. 2 § OSL bör bli tillämplig även hos den myn- digheten. Slutligen kan påpekas att SiS i dag vare sig har något uttalat brott- förebyggande uppdrag eller något uttryckligt stöd för att behandla personuppgifter för brottsförebyggande ändamål, eller för den delen utanför barns och ungas socialtjänstjournal, vilket Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha. Detta kan komma att påverka bedömningen av behovet av förändringar i sekretessregler- ingen över tid. Med införandet av säkerhetsregistret bör underrättelse- information dessutom komma att lämnas till den statliga barn- och ungdomsvården i mycket högre utsträckning än i dag, varför ett eventuellt behov av behandling av andra typer av uppgifter redan av den anledningen kan minska. Sammanfattningsvis har vi alltså inte kunnat kartlägga ett tydligt behov av ytterligare sekretessbestämmelser för uppgifter i säkerhets- registret. Vi bedömer dock att det kan finnas skäl att i det fortsatta lagstift- ningsarbetet undersöka och överväga detta behov närmare. Det som framkommit om vilka sekretessbestämmelser som kommer att kunna tillämpas för uppgifter i säkerhetsregistret visar framför allt att re- gleringen är mycket komplex och i allt väsentligt inte avsedd att om- fatta den helt nya situation som är aktuell här. Det tyder på att det kan 299 Prop. 2024/25:180 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse, s. 88. 300 Prop. 2024/25:180 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse, s. 23 och 24. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1289 finnas skäl att överväga sekretessbestämmelser till skydd för Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med att före- bygga och motverka brott och upprätthålla ordning och säkerhet i den del som avser förandet av säkerhetsregistret. En möjlig ny bestäm- melse i 18 kap. OSL skulle då kunna utformas enligt följande. Sekretess gäller för uppgift i Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vårds verksamhet som avses i 3 kap. 1 § lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. En sådan reglering, i delar motsvarande underrättelsesekretessen i 18 kap. 2 § OSL, hade sannolikt både ökat förutsebarheten för en - skilda och underlättat tillämpningen för myndigheten. Den bör dock åter sägas att behovet av den ovan skisserade bestämmelsen redo - gjordes för i ett mycket sent skede av vårt arbete. Bestämmelsen är därför just en skiss och har inte föregåtts av några överväganden vad gäller sekretessgrunderna enligt tryckfrihetsförordningen, det närmare faktiska behovet av en utökad sekretessreglering eller lämp- ligheten av bestämmelsen på ett mer generellt plan. Behöver det införas ytterligare sekretessreglering för uppgifter om åtgärder i verksamheten med statliga hem för barn och unga? I vårt arbete med att kartlägga behovet av ett säkerhetsregister har SiS redogjort för att det inom den statliga barn- och ungdomsvården finns behov av att kunna hålla uppgifter hemliga, som inte är kopp- lat till frågan om att kunna behandla underrättelseinformation från Polismyndigheten i ett säkerhetsregister. I likhet med säkerhetsregist- ret har SiS här hänvisat till sekretessreglering som är tillämplig inom Kriminalvården, 18 kap. 11 § OSL. Av 18 kap. 11 § första stycket OSL framgår att sekretess gäller inom Kriminalvården för uppgift om åtgärd som har till syfte att hindra rymning eller fritagning, om det kan antas att syftet med åt- gärden motverkas om uppgiften röjs. Av 18 kap. 11 § andra stycket OSL framgår att därutöver gäller sekretess inom Kriminalvården för uppgift om åtgärd som har till syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten i myndighetens verksamhet, om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1290 Bestämmelserna i 18 kap. 11 § OSL, som i likhet med bestäm - melserna i 18 kap. 1–3 §§ OSL gäller till skydd för verksamheten, innebär alltså att Kriminalvården har möjlighet att hålla uppgifter om åtgärder hemliga under de förutsättningar som anges i paragra fen. Av äldre förarbeten följer att syftet är att kunna sekretessbelägga uppgifter om åtgärder som inte redan är skyddade av bland annat underrättelsesekretessen.301 Enligt senare förarbeten till bestämmelsen skyddar sekretessen i första stycket bland annat uppgifter om planeringen av en transport mellan anstalter och rutiner för hanteringen av transporter eller besök. Andra stycket skyddar uppgifter om åtgärder som har till syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten i Kriminalvårdens verksamhet och som behöver skyddas av sekretess. Det kan röra myndighetens rutiner för olika typer av kontroller vid en anstalt eller häkte i syfte att förhindra införsel eller bruk av narkotika eller andra otillåtna före- mål. Andra sådana exempel är bland annat uppgifter om larmanord- ningar och säkerhetsrutiner för att förhindra manipulation av teknisk utrustning. Det kan också röra sig om uppgifter om andra rutiner för upprätthållande av ordning och information om interna säkerhets- åtgärder.302 Inom den statliga barn- och ungdomsvården saknas motsvarande möjligheter att hålla uppgifter om åtgärder hemliga. SiS har dock uppgett att man skulle behöva kunna hålla uppgifter om exempelvis transporter av placerade barn och unga hemliga i vissa fall. Transpor- ter kan till exempel ske i samband med domstolsförhandlingar eller sjukvård. Man har i detta avseende bland annat hänvisat till att det under de senaste åren skett uppmärksammade fritagningar från sär- skilda ungdomshem i samband med vårdbesök.303 SiS har även angett att man behöver kunna dokumentera uppgifter om transporter vid sidan av den placerades socialtjänstjournal i de fall det bedöms vara nödvändigt för att syftet med åtgärden inte ska motverkas, men att detta typiskt sett inte är uppgifter som skulle behandlas i säkerhets- registret. SiS har även pekat på att det finns ett behov av att kunna sekretess- belägga interna rutiner för exempelvis visitationer (kroppsvisitationer 301 Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A, s. 144. 302 Prop. 2016/17:208 Några frågor om offentlighet och sekretess, s. 32. 303 Se till exempel SR Ekot, Regeringen skärper kraven på Kriminalvården och ungdomsvården, tillgänglig: https://www.sverigesradio.se/artikel/regeringen-skarper-kraven-pa- kriminalvarden-och-ungdomsvarden [2026-06-29]. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1291 och rumsvisitationer) för att inte syftet med åtgärden ska motverkas. Man har i detta avseende pekat på att myndigheten nyligen har fått möjlighet att kroppsvisitera även besökare och har tagit fram interna stöddokument för det ändamålet. Inte heller dessa interna stöddoku- ment är uppgifter som skulle behandlas i säkerhetsregistret. Enligt SiS omfattas interna stöddokument och uppgifter om trans- porter i dagsläget endast av sekretess till skydd för enskildas person- liga förhållanden (26 kap. 1 § och 25 kap. 1 § OSL, se avsnitt 12.5.1) vilket innebär att SiS inte kan undanhålla uppgifter från den placerade själv. Sekretessen enligt dessa bestämmelser gäller nämligen inte i förhållande till den uppgifterna rör. Det gör det möjligt för placerade barn och unga och eventuella besökare att på förväg läsa sig till om myndighetens säkerhetsarbete bedrivs. SiS har därför efterfrågat en bestämmelse som motsvarar den i 18 kap. 11 § OSL, men som gäller för den statliga barn- och ungdomsvården. Utifrån de behov som SiS redogjort för i detta avseende skulle en möjlig framtida reglering utformas enligt följande och placeras i 18 kap. OSL. Sekretess gäller inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård för uppgift om åtgärd som har till syfte att hindra rymning eller fritagning från ett statligt hem för barn och unga om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs. Sekretess gäller därutöver inom Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård för uppgift om åtgärd som har till syfte att upprätthålla ordningen eller säkerheten vid ett statligt hem för barn och unga, om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs. Det framstår dock inte som lämpligt att utöka den befintliga regler- ingen i 18 kap. 11 § OSL på så sätt att bestämmelsen även omfattar Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, givet att myndig- heten inte är en brottsbekämpande myndighet. Det ska också sägas att i likhet med vad som anges ovan är bestämmelsen enbart en skiss utifrån behov som inte är fullt utredda. Bör ”någon” åtnjuta ett sekretesskydd i den statliga barn- och ungdomsvården? SiS har slutligen påpekat att Kriminalvården även i övrigt har större möjligheter att hemlighålla uppgifter för den uppgiften rör, som även borde vara aktuella för den statliga barn- och ungdomsvården. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1292 Av 35 kap. 15 § första stycket OSL framgår att sekretess gäller inom Kriminalvården för uppgift om en enskilds personliga förhål- landen, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Även den bestämmelsen kan ligga till grund för att hålla uppgifter hemliga för den som uppgifterna rör, eftersom det andra ”någon” i bestämmelsen inte enbart avser klienten utan också kan avse till ex- empel personal (se avsnitt 12.8.4) I förarbetena till bestämmelsen i 35 kap. 15 § anges att uppgifter kan hemlighållas för den uppgiften rör med hänvisning till skyddet för andra intagna, vårdare och andra personer vilkas personliga säkerhet skulle kunna sättas i fara om en uppgift lämnas ut, och att också annat allvarligt men än våld kan vara grund för sekretess.304 SiS har – såvitt vi har tolkat myndigheten – uppgett att även om det i dag inte går att ge något tydligt svar på frågan om de uppgifter som kan komma att behandlas i säkerhetsregistret motiverar en ut- ökad möjlighet att kunna hålla uppgifter hemliga för den uppgifterna rör, så kan det ändå finnas ett behov av att införa reglering med samma innebörd som den i 35 kap. 15 § första stycket OSL, bland annat med hänsyn till skyddet för myndighetens personal och placerade barn och unga. Ramen för vårt uppdrag i denna del Som framgår av föregående stycken har vi i och för sig kunnat kart- lägga vissa av SiS uppgivna behov av en förändrad sekretessreglering vad gäller Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds möjlig- heter att hemlighålla uppgifter som kan antas förekomma i verksam- heten med statliga hem för barn och unga. En grundtanke bakom offentlighets- och sekretessregleringen är dock att sekretess ska gälla endast i de fall där det verkligen behövs. Krav på nya sekretess- regler bör därför prövas med stor restriktivitet.305 Ännu större re- striktivitet är påkallat när sekretess till skydd för en enskild ska gälla i förhållande till den uppgifterna rör.306 304 Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A, s. 220 och 221. 305 Prop. 1993/94:165 Några frågor om sekretess, s. 41. 306 Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A, s. 329. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1293 De behov som SiS har redogjort för aktualiserar dessutom en mängd komplexa frågor om den sekretessrättsliga systematiken i stort. Förslag utifrån dessa behov skulle därför kräva ingående över- väganden bland annat om det närmare behovet, vilka faktiska upp- gifter som kan komma att behandlas i säkerhetsregistret, bestämmel- sernas placering, sekretessregleringens förhållande till principerna för socialtjänsten, risken för förtroendeskada utifrån en sammanbland- ning av samhällsskydd och barns och ungas individuella vårdbehov, liksom berördas berättigade krav på insyn. Därtill kommer att vårt uppdrag i denna del är begränsat till frågor om kompletterande dataskyddsreglering och förbättrade möjligheter till att inom den statliga barn- och ungdomsvården ta emot och be- handla de uppgifter från andra myndigheter, och mellan verksamhets- grenar, som krävs för att säkerställa en god och trygg vård. Förslag med den innebörden har lämnats ovan. Mot bakgrund av att vi inte haft möjlighet att närmare undersöka vare sig behovet av eller integri- tetsriskerna med en utökad sekretessreglering för säkerhetsregistret lämnar vi dock inget förslag med den innebörden. Frågan bör dock övervägas närmare i ett annat sammanhang. Vi bedömer därför sammanfattningsvis att det faller utanför ramen för vårt uppdrag i denna del att överväga och lämna förslag avseende de behov som redogjorts för ovan. 12.12.29 Sekretess ska gå före skyldigheten att informera om personuppgiftsincidenter Utredningens förslag Den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den regi- strerade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i EU:s dataskyddsförordning ska inte gälla sådana uppgifter i säkerhets- registret som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1294 Skälen för vårt förslag Befintlig reglering om rätten att få information om personuppgiftsincidenter Som vi redogjort för i avsnitt 12.4.1 avses med person uppgiftsinci- dent enligt dataskyddsförordningen en säkerhetsincident som leder till oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller till obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats (se artikel 4.12). Som vi också redogjort för i det avsnittet har enskilda flera rättig - heter enligt dataskyddsförordningen, och personuppgiftsansvariga flera korresponderande skyldigheter att tillgodose dessa. Vissa av dessa rättigheter och skyldigheter rör rätten till information om personuppgiftsincidenter. Bestämmelserna i artikel 34 innebär en skyldighet för den person- uppgiftsansvarige att under vissa förutsättningar informera om en personuppgiftsincident. Om en sådan incident sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter ska den personuppgiftsansvarige enligt artikel 34.1 utan onödigt dröjsmål informera den registrerade om personuppgiftsincidenten. Informa- tionen ska bland annat innehålla en tydlig och klar beskrivning av personuppgiftsincidentens art. Enligt artikel 34.3 krävs dock sådan information inte om a) den personuppgiftsansvarige har genomfört lämpliga tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder och dessa åtgärder tilläm- pats på de personuppgifter som påverkas av personupp gifts- incidenten, b) den personuppgiftsansvarige har vidtagit ytterligare åtgärder som säkerställer att den höga risken för de registrerades rättig- heter och friheter sannolikt inte längre kommer att uppstå eller c) det skulle inbegripa en oproportionell ansträngning. I det fallet ska i stället allmänheten informeras eller en liknande åtgärd vidtas genom vilken de registrerade informeras på ett lika effektivt sätt. De direkt tillämpliga undantagen i artikel 34.3 dataskydds förord- ningen omfattar alltså inte situationen att de uppgifter som ska läm- nas till den registrerade vid en personuppgiftsincident omfattas av sekretess eller tystnadsplikt. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1295 Möjligheterna att begränsa enskildas rättigheter Artikel 23 i dataskyddsförordningen ger en möjlighet att i nationell rätt föreskriva vissa begränsningar av enskildas rättigheter och person- uppgiftsansvarigas skyldigheter. Med stöd av artikel 23 är det också möjligt att i införa begränsningar av skyldigheten att informera den registrerade om en personuppgiftsincident. En begränsning med stöd av artikel 23 får dock bara införas om den sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättig - heterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åt- gärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa vissa särskilt angivna intressen. Det kan till exempel vara intresset av förebyggande och förhindrande av brott (artikel 23.1 d) eller säkerställandet av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt intresse, där- ibland social trygghet (artikel 23.1 e). I flera fall har det med stöd av artikel 23 införts sektors - eller myndighetsspecifika begränsningar av enskildas rätt att göra invänd- ningar mot behandling av personuppgifter som regleras i artikel 21 i dataskyddsförordningen. Vi har också föreslagit att en sådan be - gränsning införs i den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, se avsnitt 12.12.20. Vissa generella undantag från enskildas rättigheter att få del av information och få tillgång till personuppgifter har också, som vi redovisat i avsnitt 12.4.2, införts i 5 kap. 1 § dataskyddslagen. Dessa generella begränsningar innebär bland annat att myndigheter inte har någon skyldighet att enligt artiklarna 13–15 i dataskyddsförordningen lämna information om personuppgiftsbehandling till enskilda om uppgifterna omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretess- lagen.307 Undantagen från rätten till information enligt 5 kap. 1 § dataskyddslagen, till förmån för bestämmelser om sekretess, om - fattar dock inte skyldigheten att informera om en personuppgifts- incident enligt artikel 34 i dataskyddsförordningen. Det ska införas en begränsning Utan en begränsning i enlighet med artikel 23 skulle dataskyddsför- ordningens bestämmelser om information till den registrerade vid en personuppgiftsincident kunna innebära att den registrerade får 307 Se prop. 2017/18 Ny dataskyddslag, s. 106 och 107. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1296 information om att hans eller hennes personuppgifter behandlas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i säkerhetsregistret. Så skulle kunna ske trots att sekretess för dessa uppgifter gällde i förhållande till honom eller henne (se avsnitt 12.12.29). Som vi nyss konstaterat finns det nämligen ingen generell begränsning av myndig- heters skyldighet att tillhandahålla information om personuppgifts- incidenter, vare sig i svensk rätt eller i dataskyddsförordningen, som ger myndigheten en möjlighet inte iaktta skyldigheten med hänvis- ning till sekretess. Vid överväganden av om det är befogat av att införa en begräns- ning av skyldigheten att lämna information om personuppgiftsinci- denter måste hänsyn tas till att skyldigheten endast aktualiseras vid en incident som sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. För vad som avses begreppet risk i detta sammanhang hänvisas till avsnitt 12.4.1. Det är därmed inte självklart att det intresse som kan motivera en begränsning väger tyngre än enskildas rätt att få information. Regeringen har dock tidigare konstaterat att reglerna om sekre- tess i offentlighets- och sekretesslagen utgör begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt får enligt 2 kap. 2 § TF begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till vissa särskilt an- givna ändamål, till exempel rikets säkerhet, intresset att förebygga eller beivra brott eller skyddet för enskildas personliga eller ekono- miska förhållanden. I det sammanhanget uttalade regeringen även att de godtagbara ändamål för sekretess som anges i tryckfrihetsförord- ningen också utgör godtagbara ändamål för begränsningar av den registrerades rättigheter enligt artikel 23.1 i dataskyddsförordningen.308 Det är alltså framför allt regleringen i offentlighets- och sekretess- lagen som i svensk rätt tillgodoser behovet av att hemlighålla upp- gifter både med hänsyn till enskilda och allmänna intressen. Som vi nämnt tidigare kan sekretess inom socialtjänsten enligt 26 kap. 5 § OSL gälla i förhållande till den uppgiften rör, om någon som lämnat en anmälan eller utsaga om det kan antas att fara upp- kommer för att uppgiftslämnaren eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Denna bestämmelse kan komma att tillämpas på uppgifter i säker- hetsregistret. I huvudsak kommer dock uppgifter i säkerhetsregistret kunna hållas hemliga med stöd av 18 kap. 1–3 §§ OSL, som i huvud- 308 Se prop. 2017/18 Ny dataskyddslag, s. 107. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1297 sak syftar till att skydda de brottsbekämpande myndigheternas verk- samhet. De sekretessbestämmelser som generellt begränsar rätten till information om personuppgiftsbehandling i säkerhetsregistret är följaktligen nödvändiga med hänsyn till sådana intressen som avses i artikel 23.1 i dataskyddsförordningen. De intressen som motiverat de bestämmelser om sekretess som kommer att vara tillämpliga för uppgifter i säkerhetsregistret väger enligt vår bedömning tyngre än enskildas rätt att få ovillkorligen få information om personuppgiftsincidenter. Skyldigheten att informera den registrerade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34.1 i dataskyddsförordningen ska därför inte gälla sådana uppgifter som den Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. Motsvarande be- gränsning har även gjorts i annan kompletterande dataskyddsreglering på dataskyddsförordningens tillämpningsområde.309 Genom förslaget kommer de nationella bestämmelserna om sekre- tess och tystnadsplikt att gå före den registrerades rätt att få infor - mation om eventuella inträffade incidenter i samband med behandling i säkerhetsregistret. Rättsligt stöd för den föreslagna bestämmelsen bör framför allt finnas i artikel 23.1 e, som ger utrymme för begräns- ningar om det sker i syfte att säkerställa en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse. Även andra punkter bör kunna ligga till grund för begränsningen exempelvis artikel 23.1 som bland annat rör förbyggande och förhindrande av brott. Det bör dock framhållas att den föreslagna begränsningen endast gäller under den tid som uppgifterna omfattas av sekretess. När sekre- tessen inte längre gäller gentemot den registrerade bör Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård alltså informera denne om per - sonuppgiftsincidenten, om inte något av undantagen i artikel 34.3 i dataskyddsförordningen är tillämpligt. 309 Se bland annat prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 65, prop. 2017/18:113 Anpassning av domstolsdatalagen till EU:s dataskyddsförordning, s. 35–37, prop. 2017/18:254 Anpassning av utlänningsdatalagen till EU:s dataskyddsförordning, s. 38 och 39 samt prop. 2017/18:248 Kriminalvårdsdatalag – en ny lag med anpassning till EU:s dataskyddsförordning, s. 29 och 30. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1298 Är alla krav för en begränsning uppfyllda? Enligt artikel 23 krävs inte bara att en begränsning är motiverad för att säkerställa vissa intressen. Det andra kravet enligt artikel 23.1 är att begränsningen ska göras med respekt för andemeningen i de grund- läggande rättigheterna och friheterna och att den är en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle. Mot bakgrund av syftet med registret och den övriga reglering av det som vi föreslår bör detta krav anses vara uppfyllt, se vidare avsnitt 12.13.3. Av artikel 23.2 framgår att en lagstiftningsåtgärd som innebär en begränsning enligt artikel 23.1 även ska innehålla specifika bestäm- melser åtminstone, när så är relevant, avseende ändamålen med be - handlingen, kategorierna av personuppgifter, omfattningen av de införda begränsningarna, skyddsåtgärder för att förhindra missbruk eller olaglig tillgång eller överföring, specificeringen av den person- uppgiftsansvarige samt lagringstiden och tillämpliga skyddsåtgärder. Sådana bestämmelser föreslår vi såväl generellt i den nya lagen om personuppgiftsbehandling, som särskilt för behandling av uppgifter i säkerhetsregistret. Sammanfattningsvis bedömer vi alltså att den föreslagna begräns- ningen av skyldigheten att informera registrerade om personupp - giftsincidenter är tillåten enligt dataskyddsförordningen. 12.12.30 Förbättrade möjligheter till uppföljning genom att få del av fler uppgifter? Utredningens bedömning Regeringen bör ge Statens institutionsstyrelse i uppdrag att – beskriva sin verksamhet med uppföljning under och efter av- slutad vård med stöd av nuvarande 14 a § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, – identifiera i vilka avseenden uppföljningen under och efter avslutad vård behöver utvecklas och förändras för att bättre uppfylla sitt syfte, inbegripet tekniska och andra åtgärder i syfte att bättre utnyttja befintligt regelverk, och SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1299 – identifiera, analysera och beskriva rättsliga och andra hinder mot att utföra en ändamålsenlig uppföljning efter avslutad vård som myndigheten själv inte råder över. Skälen för vår bedömning Uppföljning är en integrerad del av verksamheten och en särskilt reglerad skyldighet Uppföljning anses generellt utgöra en integrerad och självklar del av alla myndigheters verksamhet.310 Vad gäller SiS har lagstiftaren dess- utom sedan länge infört en särskilt lagstadgad skyldighet att följa upp vården vid de särskilda ungdomshemmen, såväl under som efter av- slutad vård (se avsnitt 12.5.5). Det har även införts särskilda sekre- tessbrytande bestämmelser i förhållande till socialnämnderna, som syftat till att ge SiS ett ”optimalt” underlag för sin uppföljning genom att socialnämnden getts en skyldighet att lämna ut uppgifter som annars hade varit sekretessbelagda.311 Som vi redovisat i avsnitt 12.5.1 råder det dessutom absolut sekretess (statistiksekretess enligt 24 kap. 8 § OSL och 7 § OSF) i SiS undersökningar inom uppföljningen efter avslutad vård. Det innebär att uppgifter som behandlas för uppfölj- ning efter avslutad vård endast får lämnas ut från SiS i ett mycket begränsat antal situationer. Det råder alltså inga tvivel om att lagstiftaren tidigare, och under en lång tid, har bedömt att uppföljningsarbetet inom den statliga barn- och ungdomsvården, och då särskilt i den del som avser uppföljning efter avslutad vård, är en betydelsefull del av verksamheten. I våra direktiv anges också att regeringen anser att den ansvariga myndig- heten bör ges så goda förutsättningar som möjligt att följa upp verk- samhetens resultat och effekter och för att kunna kvalitetssäkra och utveckla verksamheten. Även i dag utgör uppföljning alltså en ange- lägen del av verksamheten. 310 Se exempelvis uttalanden i prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag, s. 253, prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 60 och 61, prop. 2014/15:63 Åklagardatalag, s. 63 och prop. 2004/05:164 Tullverkets brottsbekämpning – Effektivare uppgiftsbehandling, s. 179. 311 Prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 49. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1300 Vårt uppdrag och vårt arbete Som vi nämnt inledningsvis omfattar vårt uppdrag i denna del att kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om placerade barn och unga för att följa upp verksamhetens resultat och effekter såväl under som efter placering, lämna förslag på åtgärder som svarar mot de kartlagda behoven, och lämna nödvändiga författningsförslag. Arbetet med att kartlägga och analysera behovet vad gäller att få del av fler uppgifter i syfte att bättre följa upp verksamheten har dock varit komplext och det har inledningsvis varit svårt att avgöra vad uppdraget egentligen har avsett. Å ena sidan pekas uppföljnings - skyldigheten enligt 14 a § LVU ut i direktiven, å andra sidan grun- das direktiven i denna del på en hemställan från SiS vari anges att myndigheten måste ges ett självständigt forskningsuppdrag i syfte att kunna utföra sin uppföljningsverksamhet (se bilaga 2). I den hem- ställan312 anges bland annat följande. För att SiS i realiteten ska kunna leva upp till kravet om uppföljning efter avslutad vård, behöver myndigheten ges möjlighet att kontinuer- ligt behandla information från interna och externa register för att på ett systematiskt och tillförlitligt sätt kunna följa upp, utvärdera och forska på vårdens effekter över tid. SiS bedömer att förutsättningar för uppföljning efter avslutad vård innefattar att SiS ska kunna vara huvud - man för intern forskning samt ges möjlighet att ge belysa specifika om- råden och frågeställningar genom uppdragsforskning. Som vi redogör för i avsnitt 12.11.1 har vi dock slutligen bedömt att vårt uppdrag inte omfattar frågan om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ges ett uttalat forskningsuppdrag för sådan intern forskning som avses i hemställan. Mot bakgrund av vad som kommit fram under arbetet med att tydliggöra och definiera upp - draget i denna del har vi dock i avsnitt 7.5.3 gjort bedömningen att det kan finnas skäl att uppdra åt Socialstyrelsen att i samverkan med SiS utreda frågan om forskning närmare. Det har alltså sammanfattningsvis varit förenat med vissa svårig- heter att dels definiera vårt uppdrag, dels särskilja det från andra nära- liggande frågor. Den komplexiteten har i viss mån präglat arbetet även efter att vi gjort den inledande avgränsningen mot forskning. Som framgår av avsnitt 12.11.3 förefaller SiS till exempel bedöma att 312 SiS, Hemställan om översyn av vissa bestämmelser som styr SiS verksamhet, dnr 1.1.4-4201- 2022, s. 8. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1301 ett av de största problemen som är förknippade med dagens uppfölj- ningsarbete enligt 14 a § LVU är att det inte vilar på vetenskaplig grund och i övrigt inte bedrivs enligt de principer som gäller för forskning. Vilket arbete bedrivs i dag med uppföljning efter avslutad vård? Utöver svårigheterna med att särskilja uppföljning med stöd av 14 a § LVU från forskning har det även varit förenat med vissa svårigheter att närmare ringa in om, och i sådant fall hur, uppföljningsarbetet efter avslutad vård faktiskt bedrivs i dag. I vår kartläggning i avsnitt 12.11.3 har SiS exempelvis redogjort för vissa problem som är förknippade med dagens uppföljningsverksamhet, men har även angett att de redo- visade problemen avser uppföljning under vårdens gång, och att det i dag inte görs någon strukturerad uppföljning efter avslutad vård. Vad gäller uppföljning efter avslutad vård har SiS uppgett att man inte har någon kontakt med tidigare placerade i syfte att direkt från dessa hämta in uppgifter, utan att man får information från placerande socialtjänster via en digital enkät, socialtjänstenkäten. Vad gäller socialtjänstenkäten har SiS uppgett att bortfallet är betydande och att socialtjänsten dessutom inte har fullständiga uppgifter om alla som skrivs ut från de särskilda ungdomshemmen. Enligt SiS före- ligger det stora utmaningarna med att dra tillförlitliga slutsatser från den ostrukturerade data som socialnämnderna lämnar till SiS med stöd av 14 a § LVU. Utifrån de uppgifter som SiS har lämnat utredningen förefaller uppföljningsverksamheten efter avslutad vård med stöd av 14 a § LVU vara anmärkningsvärt begränsad till sin omfattning, vilket vi berör mer ingående nedan. Frågan om befintliga hinder och möjligheter att hämta in efterfrågade uppgifter En ändamålsenlig uppföljningsverksamhet kräver självfallet tillgång till flera olika slags uppgifter om de personer som varit placerade vid särskilda ungdomshem, och i framtiden statliga hem för barn och unga. Som vi redogjort för i avsnitt 12.11.3 efterfrågar SiS att det införs sekretessbrytande uppgiftsskyldigheter för ett antal myndigheter i Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1302 syfte att SiS ska ges tillgång till de uppgifter om personer som varit placerade vid ett särskilt ungdomshem som man behöver för att upp- fylla sin skyldighet att följa upp vården efter avslutad vård. Som vi påpekat i andra sammanhang är det självfallet så att om en myndighet ges ett uppdrag eller en skyldighet så bör lagstiftaren också vara uppmärksam på att myndigheten ges en rättslig möjlighet att utföra sagda uppdrag eller fullgöra sagda skyldighet. Frågan är då om SiS i dag faktiskt är förhindrade att hämta in de efterfrågade uppgifterna och därigenom att uppfylla sin uppföljningsskyldighet efter avslutad vård i större utsträckning än i dag. Som framgår av avsnitt 12.11.3 har det inte lämnats några konkreta upplysningar från SiS om vad de befintliga hindren i detta avseende består av. Däremot kan svaret på frågan undersökas genom en analys av eventuella möjligheter och hinder mot det efterfrågade informations- utbytet i befintlig rätt. Nedan ges därför en genomgång av vad SiS efterfrågat och vår översiktliga analys av vilka hinder och möjligheter som finns att hämta in de efterfrågade uppgifterna enligt gällande regelverk. Allmänt om sekretess och sekretessbelagda uppgifter Först bör här sägas att det som SiS efterfrågar är en uppgiftsskyldig- het på begäran, för några utpekade myndigheter. Någon skyldighet för annan myndighet att på eget initiativ lämna uppgifter efterfrågas inte. Det innebär att även om den reglering som myndigheten efter- frågar skulle införas, så kommer man behöva lägga tid och resurser på att själv hämta in uppgifterna, vilket inbegriper att redogöra för sitt behov av uppgifterna inför den utlämnande myndigheten. Frågan om en uppgift är sekretessbelagd eller inte är nämligen något som avgörs i en konkret utlämnandesituation och svaret påverkas bland annat av sekretessens styrka, vem som begär ut uppgiften, för vilka syften uppgiften begärs ut och bestämmelser om undantag från sekre- tess. Det är ett resultat av att bestämmelser om sekretess har olika föremål, räckvidd och styrka, se vidare avsnitt 12.3.2. Det rättsliga tillståndet att en uppgift är sekretessbelagd i förhållande till en poten- tiell mottagare är alltså situationsbundet. I många fall borde det alltså inte vara möjligt att på förhand klassificera uppgifter som antingen sekretessbelagda eller inte sekretessbelagda. Snarare är det så att vissa SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1303 uppgifter ofta inte är sekretessbelagda och att andra uppgifter ofta är sekretessbelagda, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet vad gäller vem som begär ut uppgifterna och varför.313 Myndigheter inom socialtjänsten Socialtjänstsekretessen i 26 kap. 1 § OSL innebär att det råder en pre- sumtion för att uppgifter om enskildas personliga förhållanden är sekretessbelagda. Först när det står klart att ett utlämnande inte leder till att den uppgiften rör, eller någon närstående till honom eller henne, lider men är en uppgift inte sekretessbelagd enligt be- stämmelsen. Sekretess enligt 26 kap. 1 § OSL är vidare undantagen tillämpningsområdet för generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL (se avsnitt 12.3.2). Redan uppgiften om att någon förekommer hos socialtjänsten, oavsett i vilket sammanhang, omfattas dessutom av sekretess enligt 26 kap. 1 § OSL.314 Utrymmet för att vid en menprövning enligt be- stämmelsen komma fram till att uppgifter inte är sekretessbelagda är alltså litet. Det finns dock en mängd uppgiftsskyldigheter som bryter socialtjänstsekretessen, varav skyldigheten för socialnämnden att lämna SiS de uppgifter som myndigheten behöver för uppföljning enligt 14 a § andra stycket LVU utgör en (se avsnitten 12.3.2 och 12.5.2). Här har SiS uppgett att det som efterfrågas främst är en uppgifts- skyldighet för andra socialnämnder än ”socialnämnden” som avses i 14 a § andra stycket LVU. Vi uppfattar detta som att SiS har tolkat bestämmelsen som att den enbart avser den nämnd som ursprung - ligen fattat beslut om att placera ett barn eller en ung person på ett särskilt ungdomshem. Den sekretessbrytande bestämmelsen om uppgiftsskyldighet för socialnämnden är dock inte begränsad till att avse den placerande socialnämnden i det enskilda fallet, vare sig enligt bestämmelsens ordalydelse eller enligt regeringens uttalanden i förarbeten.315 Att det i bestämmelsen anges socialnämnden i bestämd form skulle visserligen 313 Jfr SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 147 och 148. 314 Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 dec. 2025, JUNO) kommen- taren till 26 kap. 1 §, under rubriken Första stycket. 315 Prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 47–49. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1304 kunna anses tala för att det som avses är den placerande nämn den. Det är emellertid vanligt förekommande att socialnämnden anges i bestämd form, även om det som avses är en socialnämnd, vilken som helst. Några slumpvist utvalda exempel på detta är bestämmelserna i 17 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och i förordningen (2008:975) om uppgiftsskyldighet i vissa fall på socialtjänstens område. I dessa bestämmelser anges alltså socialnämnden i bestämd form, men be- stämmelserna har en generell tillämplighet. I avsaknad av förarbetsuttalanden som berör frågan om vilken socialnämnd som avses i 14 a § andra stycket LVU bör det därför lika gärna kunna hävdas att det som avses i bestämmelsen är en social - nämnd, vilken som helst, precis som i andra sammanhang. Man kan också ställa sig frågan varför lagstiftaren, om nu syftet varit att peka ut den placerande nämnden, inte angett det i bestämmelsen eller för den delen i lagförarbetena. Den frågan blir särskilt angelägen mot bakgrund av att socialnämnden i andra sammanhang som avser in- formationsutbyte mellan myndigheter anges i bestämd form, utan att någon särskild socialnämnd för den skull avses. Det som SiS efterfrågar från socialnämnderna är uppgifter om in- satser och ekonomiskt bistånd, vilket är uppgifter som SiS därmed redan i dag borde ha möjlighet att begära ut från socialnämnderna med stöd av den sekretessbrytande uppgiftsskyldigheten i 14 a § LVU, oavsett om det är den placerande socialnämnden i det enskilda fallet som begäran ställs till eller inte. Under alla förhållanden har dock SiS inte redogjort för att försök har gjorts i detta avseende, och att socialnämnder vägrat lämna uppgifter med hänvisning till att de inte varit placerande nämnd. Det måste alltså anses vara oklart om utform- ningen av den befintliga uppgiftsskyldigheten i 14 a § andra stycket LVU, eller socialnämndernas tillämpning av densamma, faktiskt ut- gör ett reellt hinder mot att få del av de efterfrågade uppgifterna. Myndigheter med verksamhet enligt skollagen De uppgifter som SiS efterfrågar från dessa myndigheter, det vill säga myndigheter inom utbildningsväsendet, är om avklarad skolgång. Inom utbildningsväsendet gäller sekretess enligt olika bestämmel- ser i 23 kap. OSL. Mot bakgrund av vilka uppgifter som efterfrågas bör 23 kap. 2 § OSL vara mest relevant. I den paragrafen föreskrivs SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1305 att sekretess i vissa fall gäller i bland annat grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasie- skolan, för uppgift om en enskilds personliga förhållanden. Som huvudregel gäller dock att uppgifter om betyg och studie - resultat inte är sekretessbelagda vare sig med stöd av 23 kap. 2 § OSL eller i övrigt.316 Uppgifter om avslutad skolgång är alltså i regel offent- liga. Det innebär att SiS redan i dag har möjlighet att från myndig - heter inom utbildningsväsendet begära ut de efterfrågade uppgifterna, och att de myndigheter som förfogar över uppgifterna har en långt- gående skyldighet att lämna ut dessa enligt 6 kap. 5 § OSL (se av- snitt 12.3.1). De uppgifter som SiS efterfrågar från myndigheter inom utbild- ningsväsendet bör alltså motsvara sådana ”öppna källor” som i för- arbetena till 14 a § LVU bedöms vara det slags uppgifter som upp- följningsverksamheten ska utgå från.317 Vi har vidare inte fått någon närmare information från SiS om att det, trots det som nyss kon - staterats, finns hinder mot att få del av de efterfrågade uppgifterna om skolgång. Arbetsförmedlingen Det som SiS efterfrågar från Arbetsförmedlingen är uppgifter om arbetslöshet. I ärenden om arbetsförmedling gäller sekretess enligt 28 kap. 11 § första stycket OSL för en uppgift om en enskilds per- sonliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Enligt paragra- fens andra stycke gäller dock sekretessen inte beslut i ärende. Det som föreskrivs i 28 kap. 11 § OSL innebär att sekretess gäller med ett rakt skaderekvisit, det vill säga att det föreligger en presum- tion för att uppgifterna är offentliga. I förarbetena till bestämmelsen anges att omständigheter som typiskt sett kan innebära att den en- skilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs kan vara sådana som ger grund för uppfattningen att begäran är ett 316 Se t.ex. prop. 2005/06:161 Sekretessfrågor – Skyddade adresser, m.m., s. 101, Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 dec. 2025, JUNO) kommentaren till 23 kap. 2 § under rubriken Sekretessens föremål och styrka, samt Skolverket, Offentlighet, sekretess, tystnadsplikt och skyddade personuppgifter, tillgänglig: https://www.skolverket.se/styrning-och-ansvar/regler-och-ansvar/stod-for- gymnasieantagning/offentlighet-sekretess-tystnadsplikt-och-skyddade-personuppgifter [2026-06-05]. 317 Prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 49. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1306 led i en kartläggning som syftar till förföljelser eller för att möjlig- göra trakasserier riktade mot den arbetssökande. Även uppgifter om hälsa kan typiskt sett innebära att den enskilde lider men om uppgiften röjs.318 Sekretess enligt 28 kap. 11 § OSL bör mot den bakgrunden inte alltid gälla i förhållande till en annan myndighet, i vart fall inte för andra uppgifter än uppgifter om hälsa. Under alla förhållanden fram- står det inte som självklart att sekretess skulle anses föreligga gent- emot SiS, om uppgifter om arbetslöshet skulle begäras ut i syfte att fullgöra den lagstadgade uppgiftsskyldigheten enligt 14 a § LVU, där den absoluta statistiksekretessen dessutom skulle gälla för upp gif- terna efter ett utlämnande. Mot bakgrund av sekretessens styrka på området, och då den inte över huvud taget gäller beslut i ärende, bör alltså de uppgifter som SiS efterfrågar från Arbetsförmedlingen inte med självklarhet anses vara sekretessbelagda i förhållande till SiS. Det innebär att SiS redan i dag bör ha möjlighet att begära ut de efterfrågade uppgifterna och att Arbetsförmedlingen, om man efter en sekretessprövning bedömer att uppgifterna inte är sekretessbelagda, har en långtgående skyldig- het att lämna ut dem enligt 6 kap. 5 § OSL. Om det som begärs ut är beslut bör dock någon sekretessprövning inte krävas. Vad gäller beslut i ärende vid Arbetsförmedlingen kan alltså konstateras att sådana uppgifter måste anses motsvara sådana ”öppna källor” som i förarbetena till 14 a § LVU bedöms vara det slags uppgifter som upp- följningsverksamheten ska utgå från.319 Sekretessen enligt 28 kap. 11 § OSL är vidare inte undantagen generalklausulens tillämpningsområde. Det som sägs i nästa stycke om Försäkringskassan och möjligheten att begära ut uppgifter med stöd av generalklausulen, gäller därför även här. Inom ramen för vår kartläggning har dock SiS inte redovisat att man försökt få del av upp- gifter från Arbetsförmedlingen. Det är alltså oklart om det föreligger några hinder mot att få del av uppgifterna i dag. 318 Prop. 2021/22:216 Förbättrade förutsättningar för den arbetsmarknadspolitiska verksam- heten, s. 97. 319 Prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 49. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1307 Försäkringskassan Enligt 28 kap. 1 § OSL gäller sekretess för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden hos Försäk rings- kassan, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. SiS har efterfrågat en möjlighet att från Försäkringskassan få del av uppgifter om aktivitetsersättning och sjukersättning, vilket typiskt sett bör vara uppgifter som träffas av bestämmelsen. Något undantag från sekretess vad gäller beslut i ärende finns inte här, som det finns hos Arbetsförmedlingen.320 Även för dessa uppgifter gäller dock en presumtion för offentlig- het, genom det raka skaderekvisitet. I de äldre förarbeten till 28 kap. 1 § OSL påpekas, såvitt här är aktuellt, att det knyter sig ett beaktans- värt offentlighetsintresse särskilt till tillämpning av lagstiftningen på området och att det finns ett fullt legitimt intresse för myndig- heter att få del av upplysningar från försäkringskassorna för den egna verksamheten. Enligt förarbetena skulle dock skada eller men anses följa på varje åtgärd som typiskt sett upplevs som en påtaglig nackdel för den berörde, även om åtgärden var fullt rättsenlig och i övrigt acceptabel. Ett exempel på när sekretess skulle gälla var att någons sjukskrivningsfrekvens inte skulle lämnas ut till en arbets- givare som överväger att anställa personen i fråga. Utlämnande av rent administrativ karaktär uttalades dock inte rimligen anses skada den uppgifterna rör.321 Det bör också nämnas att sekretess enligt 28 kap. 1 § OSL kan brytas med stöd av generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL (se avsnitt 12.3.2). Det innebär att även om de uppgifter som SiS efterfrågar bedömts vara sekretessbelagda i förhållande till SiS och för det efterfrågade syftet, kan denna sekretess brytas. Förutsättningarna för detta är att det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut har före - träde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Det är den förvarande myndigheten, det vill säga i det här fallet Försäkringskassan, som ska pröva om förutsättningar för utlämnande med stöd av 10 kap. 27 § OSL föreligger. Vid intresseavvägningen ska hänsyn bland annat tas till i vilken utsträckning uppgiften är skyd- dad hos den mottagande myndigheten, det vill säga i det här fallet 320 Frågan om ett beslut är offentligt eller inte, är inte avgörande för den enskildes möjligheter att ta del av beslutet eftersom den som är part i ett ärende i princip alltid har rätt att ta del av ett beslut i ärendet (10 kap. 3 § andra stycket OSL). 321 Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A, s. 190 och 191. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1308 SiS. Vid prövningen av en utlämnandefråga ska även den mottagande myndighetens behov av uppgifterna vägas mot det intresse som sekre- tesskyddet typiskt sett tillgodoser. Det kan också nämnas att även rutinmässigt utlämnande av uppgifter är tillåtet enligt generalklau- sulen.322 Sammanfattningsvis innebär det som sagts ovan att det inte är självklart att Försäkringskassan, antingen vid en menprövning enligt bestämmelsen i 28 kap. 1 § OSL, eller en prövning enligt general - klausulen i 10 kap. 27 § OSL, skulle komma till slutsatsen att sekre- tess gäller för uppgifter om aktivitetsersättning och sjukersättning om de begärdes ut av SiS i syfte att utföra sin lagstadgade upp följ- ningsskyldighet efter avslutad vård, där statistiksekretessen dess- utom skulle gälla för uppgifterna. SiS har dock inte redogjort för att några försök att få del av dessa uppgifter har gjorts. Om sekretessen enligt 28 kap. 1 § OSL faktiskt utgör ett hinder mot att få del av de efterfrågade uppgifterna är alltså oklart. Kriminalvården Här har SiS uppgett att uppgiftsskyldigheten som efterfrågas avser uppgifter om avtjänade fängelsestraff. Det bör först anmärkas att det är sådana uppgifter som typiskt sett finns i belastningsregistret enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Utlämnande av uppgifter från belastningsregistret är dock särskilt reglerat och de gene rella sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. OSL är inte tillämpliga, se 35 kap. 3 § OSL. Se även förordningen (1999:1134) om belastnings- register vad gäller det tillåtna utlämnandet i sak. Det innebär bland annat uppgiftsskyldigheter (10 kap. 28 § OSL) inte bryter sekretessen för uppgifter i registret och att generalklausulen (10 kap. 27 § OSL) inte heller är tillämplig. SiS har dock som redan nämnts hänvisat till Kriminalvården i detta avseende. Enligt 35 kap. 15 § första stycket OSL gäller sekretess inom krimi- nalvården för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat all- varligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock enligt 35 kap. 322 Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A, s. 91 och 327. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1309 15 § andra stycket OSL inte beslut av Kriminalvården eller en över- vakningsnämnd. Om det av särskild anledning kan antas att den en- skilde eller någon närstående utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs gäller dock sekretessen för uppgift i ett sådant beslut. Sekretess enligt 35 kap. 15 § första stycket OSL utgår alltså också från en presumtion för att uppgifterna är offentliga. Ett av de histo- riskt sett äldsta uttrycken för offentlighetsprincipen är dessutom att allmänheten ska ha insyn i de förhandlingar som hålls i domstol. Denna möjlighet till insyn är av central betydelse för rättssäkerheten och för allmänhetens förtroende för rättskipningen.323 Enligt 2 kap. 11 § RF ska en förhandling vid en domstol dessutom vara offentlig. Att någon dömts till fängelse är därför i regel en offentlig uppgift genom att domstolen meddelat sin dom (se 46 kap. 8 och 8 a §§ OSL). Sekretessen enligt 35 kap. 15 § OSL omfattar dock enligt förarbetena även uppgifter som offentliggjorts genom dom av allmän domstol.324 Det innebär att de uppgifter som SiS efterfrågar i och för sig skulle kunna omfattas av sekretess. Däremot kan det i ifrågasättas i vilken utsträckning en menprövning skulle resultera i att uppgifterna be- dömdes vara sekretessbelagda i förhållande till SiS, om de begärde ut för uppföljningssyfte. Eftersom sekretessen inom Kriminalvården inte är undantagen generalklausulens tillämpningsområde är det som sägs i stycket ovan om möjligheten att begära ut uppgifter med stöd av generalklausulen även tillämpligt här. Det innebär att även om Kriminalvården skulle bedöma att de uppgifter som SiS efterfrågar är sekretessbelagda enligt 35 kap. 15 § OSL så kan bedömningen bli en annan med tillämpning av generalklausulen. Som vi redan nämnt är dessutom beslut i regel undantagna från sekretess. Av förarbetena till bestämmelsen i 35 kap. 15 § andra stycket OSL framgår att det är angeläget att beslut inom kriminal- vården som närmare bestämmer omfattning och innehåll i en ådömd påföljd blir tillgängliga för offentligheten. Det framgår vidare att de beslut som undantas från sekretess bland annat är beslut om beräk- ning av strafftid. Trots att även uppgifter i sådana beslut kan sekre- tessbeläggas i undantagsfall är utgångspunkten att uppgifter som 323 Prop. 2015/16:144 Offentlighet och sekretess för uppgifter i domstolsavgöranden, s. 14. 324 Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A, s. 220. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1310 förekommer i beslut av Kriminalvården och övervakningsnämnderna är offentliga.325 Här bör därför också påpekas att enligt 20 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. ska Kriminalvården fatta beslut om straff- tidsberäkning för alla som har börjat avtjäna fängelse på viss tid. Sådana beslut lämnar alltså upplysning om fängelsevistelse i de allra flesta fall, dock inte för livstidsdömda. Då besluten i regel är offent- liga bör de motsvara sådana ”öppna källor” som i förarbetena till 14 a § LVU bedöms vara det slags uppgifter som uppföljningsverksamheten ska utgå från.326 Som redan nämnts har en utlämnande myndighet en långtgående skyldighet att på begäran lämna ut sådana uppgifter enligt 6 kap. 5 § OSL. Inom ramen för vår kartläggning har dock SiS inte redovisat att man försökt få del av sådana beslut från Kriminalvården eller varför beslut om straffberäkning inte kan tjäna som ett ändamålsenligt under- lag för uppföljning efter avslutad vård. Det är alltså sammanfattnings- vis oklart om det föreligger några hinder mot att SiS får del av upp- gifter om fängelsestraff från Kriminalvården. Att domar från allmänna domstolar är offentliga innebär under alla förhållanden att domar där personer döms till fängelsestraff mot- svarar sådana öppna källor som SiS enligt förarbetena till 14 a § SiS ska använda sig av inom sin uppföljning efter avslutad vård. SiS har alltså redan i dag, med stöd av 6 kap. 5 § OSL möjlighet att på begäran till de allmänna domstolarna få del av uppgifter om domar, och där- med om fängelsestraff, utan att behöva ta ”omvägen” via Kriminal- vården. Myndigheter inom hälso- och sjukvården Myndigheter inom hälso- och sjukvården tillämpar den stränga hälso- och sjukvårdssekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL. Inom hälso - och sjukvården gäller sekretess för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. Det innebär precis som socialtjänstsekretessen att det föreligger en pre- sumtion för sekretess. 325 Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A, s. 219 och prop 2016/17:203, Kriminalvårdssekretess, s. 11 och 12. 326 Prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 49. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1311 Hälso- och sjukvårdssekretessen är dessutom i likhet med social- tjänstsekretessen undantagen tillämpningsområdet för generalklau- sulen. Det innebär sammantaget att utlämnande till andra myndig - heter i princip enbart är tillåtet om det finns en sekretessbrytande bestämmelse eller en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet som ut - tryckligen tillåter utlämnandet. Den sekretessbrytande bestämmelsen i 14 a § andra stycket LVU avser som nämnts tidigare enbart social- nämnden, och kan alltså inte ligga till grund för ett utlämnande av uppgifter från hälso- och sjukvården. Uppgifter kan dock även lämnas ut om den utlämnande myndig- heten vid en menprövning kommer till slutsatsen att det står klart den enskilde eller någon närstående inte lider men av utlämnandet. Den eventuella betydelsen av att uppgifterna efter ett utlämnande till SiS i det här fallet enbart skulle användas för uppföljningsverksamhet och att den absoluta statistiksekretessen skulle gälla för uppgifterna berörs särskilt nedan. Som konkret exempel på vilka uppgifter som efterfrågas har dock SiS uppgett uppgifter om psykiatrisk tvångsvård. I förarbetena till bestämmelsen om hälso- och sjukvårdssekretess konstateras att hälso- och sjukvården hör till de områden där kraven på sekretess kring enskildas personliga förhållanden gör sig starkast gällande, men också att det finns ett starkt behov av insyn, främst då undersökning eller vård inte är av frivillig karaktär som vid psykiatrisk tvångsvård. 327 Sekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL gäller följaktligen inte beslut i ärende enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller rätts - psykiatrisk vård, om beslutet avser frihetsberövande åtgärd, vilket framgår av 25 kap. 10 § 1 OSL. Med detta avses inte bara beslut om intagning för psykiatrisk tvångsvård utan även till exempel beslut om utskrivning, tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område och återkallande av sådant tillstånd. Undantaget från sekretess gäller även de skäl som intagits i beslutet, men däremot inte för uppgifter i de bakomliggande handlingarna.328 Därtill kommer att den rättsliga prövningen av frågor om psykiat- risk tvångsvård, på grund av läkares beslut om intagning för tvångs- vård, görs enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård av de all- männa förvaltningsdomstolarna med förvaltningsrätterna som första 327 Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A, s. 161 och 163. 328 Prop. 1991/92:59 om följdlagstiftning med anledning av den nya lagstiftningen om psykiat- risk tvångsvård, m.m., s. 30. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1312 instans.329 Som berörts ovan är domar, även från förvaltningsdom- stolarna och i fråga om psykiatrisk tvångsvård, i regel offentliga. Just sådana uppgifter som SiS uttryckligen efterfrågar är alltså undantagna från den annars stränga hälso- och sjukvårdssekretessen, och i stället offentliga enligt 25 kap. 10 § 1 OSL. De är även offent- liga genom förvaltningsdomstolarnas domar (se 43 kap. 8 och 8 a §§ OSL). SiS har alltså redan i dag en möjlighet att begära ut dessa upp- gifter, och de utlämnande myndigheterna har en långgående skyldig- het enligt 6 kap. 5 § OSL att lämna ut uppgifterna. Det innebär att även det som efterfrågas i detta sammanhang bör motsvara sådana ”öppna källor” som i förarbetena till 14 a § LVU bedöms vara det slags uppgifter som uppföljningsverksamheten ska utgå från.330 SiS har dock inte lämnat någon information till utredningen om att man trots det nyss sagda haft svårigheter att få del av de efter - frågade uppgifterna. Skatteverket Här har SiS uppgett att det som efterfrågas är en uppgiftsskyldighet avseende folkbokföring, deklarerad inkomst och dödsfall. Inom Skatteverkets folkbokföringsverksamhet gäller enligt 22 kap. 1 § OSL sekretess för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Sekretessen inom folkbokföringsverksamheten är alltså svag. Huvudregeln är att upp- gifter i folkbokföringen är offentliga, och enbart sekretessbelagda i undantagsfall. Folkbokföring och dödsfall, det vill säga avregistrering från folk- bokföringen enligt 19 § folkbokföringslagen (1991:481), är vidare sådana uppgifter som alla myndigheter kan ta del av via Navet. Navet är Skatteverkets system för distribution av folkbokföringsuppgifter till samhället. Alla statliga myndigheter kan hämta folkbokförings- uppgifter digitalt och gratis från Navet. Uppgifterna i Navet är dess- utom alltid aktuella eftersom ändringar i folkbokföringen slår igenom direkt. Det är den mottagande aktören, i det här fallet SiS, som avgör vilka uppgifter som ska hämtas, när och på vilket sätt. En myndighet 329 Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 dec. 2025, JUNO) kommen- taren till 25 kap. 10 § under rubriken Punkt 1. 330 Prop 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 49. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1313 får vidare ta del av samtliga folkbokföringsuppgifter om de behövs inom den egna verksamheten. 331 SiS har alltså redan i dag en möj- lighet att hämta in uppgifter om folkbokföring och dödsfall från Skatteverket, via Navet. Vad gäller efterfrågan efter uppgifter om deklarerad inkomst kan konstateras att beslutad förvärvsinkomst är en uppgift som inte är sekretessbelagd utan offentlig (se 27 kap. 6 § OSL).332 Det innebär att SiS redan i dag kan framställa en begäran om uppgifter om beslu- tad förvärvsinkomst och att Skatteverket har en skyldighet att lämna ut uppgifterna enligt 6 kap. 5 § OSL. De uppgifter som SiS efterfrågar från Skatteverket, såväl vad gäller folkbokföringsuppgifter som uppgifter om inkomst, bör alltså också motsvara sådana ”öppna källor” som i förarbetena till 14 a § LVU bedöms vara det slags uppgifter uppföljningsverksamheten ska utgå från.333 SiS har vidare inte lämnat information till utredningen om att man trots det nyss sagda haft svårigheter att få del av de efterfrågade uppgifterna. Finns det ett behov av att införa uppgiftsskyldigheter? Vi har ovan gått igenom den sekretessreglering som gäller för de verk- samheter och uppgifter som SiS efterfrågat att det införs sekretess- brytande uppgiftsskyldigheter för. I flera fall har vi kunnat konstatera att uppgifterna redan är offentliga och att SiS med stöd av 6 kap. 5 § OSL kan framställa en begäran om att få del av dem, som den utläm- nande myndigheten har en långgående skyldighet att tillgodose. I andra fall har vi kunnat konstatera att det i vart fall bör finnas ut- rymme för den utlämnande myndigheten att efter en menprövning eller med tillämpning av generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL bedöma att efterfrågade uppgifter inte är sekretessbelagda i förhållande till SiS om uppgifterna begärs ut för uppföljningssyfte. Vad gäller social- nämnder har vi kunnat konstatera att det är oklart om SiS tolkning 331 Se Skatteverket, Navet – hämta uppgifter om folkbokföring, tillgänglig: https://www.skatteverket.se/offentligaaktorer/informationsutbyte/navethamtauppgifteromf olkbokforing.4.18e1b10334ebe8bc80001754.html [2026-06-05]. 332 Se Skatteverket, Offentliga och sekretessbelagda uppgifter, tillgänglig: https://www.skatteverket.se/omoss/varverksamhet/offentligauppgifter.4.5c281c7015abecc2 e20333e1.html [2026-06-05]. 333 Prop 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 50. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1314 av den sekretessbrytande bestämmelsen i 14 a § andra stycket LVU är riktig. Sammanfattningsvis är det i samtliga fall oklart vilka eventuella rättsliga eller andra hinder mot att SiS får del av de efterfrågade upp- gifterna som faktiskt föreligger. Vi har vidare inte fått någon konkret information om i vilket närmare syfte uppgifterna efterfrågas, till exempel vad SiS skulle kunna följa upp genom uppgifter om inkomst eller dödsfall. Vi har heller inte fått någon närmare information om hur resultatet av en sådan uppföljning skulle kunna påverka myndig- hetens kvalitetsarbete. Mot den bakgrunden går det i dagsläget inte heller att bedöma om det är befogat att införa särskilda uppgiftsskyl- digheter i syfte att säkerställa att SiS får del av uppgifterna. Betydelsen av att statistiksekretessen gäller i uppföljningsverksamhet efter avslutad vård bör undersökas vidare Som vi påpekat tidigare är det oklart i vilken utsträckning det förhål- landet att statistiksekretessen gäller för SiS uppföljningsverksamhet efter avslutad vård påverkar myndighetens möjligheter att få del av uppgifter från andra myndigheter. Bedömningen av vilket sekretess- skydd uppgifter får efter att de har lämnats ut är nämligen ofta av betydelse vid en menprövning (sekretessprövning). Om uppgifterna omfattas av svagare sekretess hos mottagaren kan det i sig innebära att det inte står klart att de kan lämnas ut utan risk för skada eller men.334 Det motsatta bör därför kunna gälla om uppgifterna efter ett utläm- nande till en annan myndighet skulle omfattas av en starkare sekre- tess. Frågan bör dock analyseras vidare, vilket utvecklas nedan. I våra direktiv, i våra kontakter med SiS och i den tidigare nämnda hemställan från SiS har dessutom behovet av uppgifter som i olika sammanhang skyddas av statistiksekretessen, eller annan absolut sekretess, lyfts. I våra direktiv anges till exempel att SiS har ett behov av att kunna inhämta uppgifter från till exempel belastningsregistret, patientregistret och dödsorsaksregistret, men att lagstöd för detta saknas. Behovet av och förutsättningarna för myndigheten att kunna ta del av uppgifter i offentlig a register på aggregerad nivå behöver därför enligt direktiven utredas. 334 Prop. 2013/14:162 Ändringar av statistiksekretessen, s. 12. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1315 Med uppgifter på aggregerad nivå menas enligt SCB sammanslagen nivå, det vill säga att resultat som publiceras avser (sammanslagna) grupper av individer. Exempel på en sådan grupp kan vara en region eller en yrkesgrupp. 335 Vilken eller vilka grupper som avses i våra direktiv framgår dock inte, och inte heller närmare vilka uppgifter som på aggregerad nivå behövs i uppföljningsverksamheten. Vi har heller inte kunnat kartlägga ett konkret behov av att få del av upp- gifter på aggregerad nivå i våra kontakter med SiS, utan det som ut- tryckligen efterfrågas är, som nämnts ovan, avgränsade uppgiftsskyl- digheter för ett antal olika myndigheter. Vad gäller uppgifter i belastningsregistret har den särskilda regler- ingen av utlämnande från registret berörts ovan. Andra register som nämns i direktiven skyddas dock av statistiksekretess enligt 24 kap. 8 § OSL. Det finns dock några undantag från statistiksekretessen. Av 24 kap. 8 § tredje stycket OSL framgår att uppgifter som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller liknande förhållande är direkt hänförliga till den enskilde får lämnas ut om det efter en skadepröv- ning står klart att de kan röjas utan att den enskilde eller någon när- stående till denne lider skada eller men. I SCB:s nu gällande sekretesspolicy anges att uppgifter om en - skilds personliga eller ekonomiska förhållanden som inte är direkt hänförliga till den enskilde genom det nyss nämnda undantaget kan lämnas ut även för annat [vår kursivering] än forsknings- eller stati- stikändamål eller till vissa forskningsdatabaser. Ett sådant utlämnande måste dock föregås av en skadeprövning. Att det ska stå klart att den enskilde eller någon närstående inte lider skada eller men innebär enligt SCB att utrymmet för att lämna ut uppgifter är mycket be- gränsat. Att det ska stå klart att den enskilde eller någon närstående inte lider skada eller men kräver enligt SCB att uppgifterna efter ut- lämnandet skyddas av mycket stark sekretess.336 Då uppgifter i SiS uppföljningsverksamhet efter avlutad vård skyd- das av statistiksekretess bör utrymmet för att från SCB, eller andra statistikansvariga myndigheter, begära ut uppgifter med stöd av undan- taget i 24 kap. 8 § tredje stycket OSL vara förhållandevis stort. Bedöm- ningen bör dock vara avhängig vilka uppgifter som efterfrågas och i vilka register uppgifterna behandlas.337 Det finns därför skäl för SiS 335 SCB, Longitudinella studier löner, tillgänglig: https://www.scb.se/lamna- uppgifter/undersokningar/Longitudinella-studier-loner/ [2026-06-07]. 336 SCB, Sekretesspolicy 2025-11-04, dnr SCB2025/854, s. 8–10. 337 Jfr prop 1994/95:200 Lag om vissa personregister för officiell statistik m.m., s. 38. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1316 att, förslagsvis i samråd med SCB, närmare undersöka sina möjlig- heter att få del av uppgifter på detta sätt. Här bör också nämnas det socialdataregister som Socialstyrelsen ska föra med stöd av bestämmelserna i lagen (2026:601) om social- dataregister. Uppgifterna i det registret får behandlas bland annat om det är nödvändigt för att framställa statistik eller underlag för uppfölj- ning och utvärdering, se 8 § lagen om socialdataregister. Registret får enligt 12 § samma lag innehålla uppgifter om en person som är eller har varit föremål för en utredning, ett beslut eller en insats inom socialtjänsten samt uppgifter om utredningen, beslutet och insatsen, och andra uppgifter av administrativ karaktär av betydelse för utred- ningen, beslutet eller insatsen som personen får eller har fått. Även uppgifterna i socialdataregistret bör därmed kunna vara relevanta för SiS uppföljningsverksamhet efter avslutad vård. Av förarbetena till lagen om socialdataregister framgår att uppgif- terna i socialdataregistret kommer att omfattas av statistiksekretessen enligt 24 kap. 8 § OSL och 7 § OSF.338 Det som sagts ovan om undan- taget i 24 kap. 8 § tredje stycket OSL kommer alltså även gälla för uppgifter i Socialstyrelsens socialdataregister. Det finns därför skäl för SiS att, förslagsvis i samråd med Socialstyrelsen, närmare under- söka sina möjligheter att få del av uppgifter på detta sätt. Nya digitala lösningar för informationsutbyte bör prioriteras Av det som redogjorts för ovan framgår att uppgifter som kan vara relevanta i SiS uppföljningsverksamhet efter avslutad vård kan finnas hos en mängd olika aktörer. Arbetet med att samla in uppgifterna, även om det inte skulle föreligga några sekretesshinder mot att få del av dem, kan därför förväntas bli administrativt och resursmässigt krävande om det inte utarbetas smidiga digitala system för inhämt- ning av uppgifter från andra myndigheter. SiS har också i vår kartläggning redogjort för vissa administrativa och praktiska problem med att få del av uppgifter från andra myndig- heter. Inledningsvis uppgav SiS till utredningen att socialtjänstenkä- ten, där uppgifter hämtas in från socialtjänsterna med stöd av upp- giftsskyldigheten i 14 a § andra stycket LVU, behövde skötas analogt det vill säga på papper. En tid senare uppgav man dock att enkäten 338 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 96 och 97. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1317 hade digitaliserats. Utifrån de uppgifter som SiS lämnat utredningen förefaller socialtjänstenkäten alltså ha digitaliserats relativt nyligen. SiS har också själva påpekat att myndighetens arbete med socialtjänst- enkäten kan förbättras. Om myndigheten även ska utveckla effektiva och säkra sätt att få del av uppgifter från en lång rad andra myndig- heter kommer det att kräva ett omfattande arbete. Att med hjälp av olika digitala lösningar förbättra tillgången till uppgifter som behövs i uppföljningsverksamheten efter avslutad vård bör därför vara högt prioriterat. Här bör SiS kunna samråda med Myndigheten för digital förvaltning, DIGG, som bland annat har i uppdrag att samordna och stödja gemensam digitalisering för att göra den offentliga förvaltningen mer effektiv och ändamålsenlig. DIGG publicerar till exempel riktlinjer, verktyg och resurser för API-han- tering inom den offentliga sektorn, liksom en generell metod för informationsutbyte mellan myndigheter.339 Sammanfattning Vi har inledningsvis konstaterat att uppföljning ingår som ett själv- klart led i arbetet med att säkra kvaliteten i verksamheten hos alla myndigheter. Lagstiftaren förefaller dessutom ha bedömt att upp- följning utgör en särskilt viktig del av SiS verksamhet inom den stat- liga barn- och ungdomsvården, och har infört en uttalad och lagreglerad skyldighet för myndigheten att följa upp verksamheten, en särskild sekretessbrytande bestämmelse för socialtjänsten och särskilda sekre- tessbestämmelser som innebär att statistiksekretessen gäller för upp- gifter om enskilda i SiS uppföljningsverksamhet efter avslutad vård. Uppföljning bör därför ha uppfattats vara en förutsättning för att SiS ska kunna säkerställa en verksamhet av god kvalitet. Enligt reger- ingens uttalanden i våra direktiv gäller detta även fortsatt. SiS har också bättre förutsättningar för sin uppföljning än många andra myndigheter. Att uppföljningsskyldigheten regleras i lag ger till exempel stöd för personuppgiftsbehandling som annars skulle kunna vara otillåten enligt 2 kap. 6 § andra stycket RF (se avsnitt 12.12.22). Tillsammans med den stränga sekretessen i verksamheten bör den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandling i SiS uppföljnings- 339 Se vidare DIGG, Digitala tjänster, tillgänglig: https://www.digg.se/digitala-tjanster [2026-06-07]. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1318 verksamhet efter avslutad vård också anses vara förenad med skydds- åtgärder i dataskyddsrättsligt avseende (se avsnitt 12.12.14). Det som SiS har uppgett till utredningen talar dock för att upp- följning, trots detta, inte används för att utveckla och förbättra verk- samheten i särskilt stor utsträckning. Det innebär dock inte att myn- digheten inte vidtar åtgärder för att säkerställa god kvalitet, utan enbart att det arbetet till synes inte baserats på myndighetens upp- följningsverksamhet efter avslutad vård. Däremot väcker det frågor om uppföljningsverksamheten behöver regleras på ett tydligare sätt än i dag, som både ger ett tydligt rättsligt stöd för verksamheten som sådan och för uppgiftshanteringen som krävs, och ett tydligare ansvar för att utföra den (se avsnitt 6.2.5). Det är nämligen uppenbart att SiS har en stark vilja att i högre grad följa upp verksamheten, men av olika skäl inte ansett sig ha ett rättsligt stöd för detta. SiS förefaller till exempel inte ha efterforskat sina möjligheter att hämta in de uppgifter från andra myndigheter som bedöms vara nöd- vändiga för uppföljning, trots att uppgifterna i många fall är offentliga, alternativt skulle kunna lämnas ut med stöd av generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Myndigheten verkar inte heller ha genomfört någon rättslig analys av i vilken utsträckning statistiksekretessen har bety- delse för utfallet av den menprövning som ska göras enligt till exem- pel hälso- och sjukvårdssekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL, eller vad gäller att få del av uppgifter som i andra sammanhang skyddas av statistiksekretessen. Då SiS har uppgett att myndighetens egna hälso- och sjukvårdsuppgifter skulle behöva användas i uppföljningsverk- samheten bör den frågan vara av mycket stort intresse. Utifrån vår kartläggning verkar dock SiS ha uppfattat sig vara rättsligt förhind- rade att vidta sådana åtgärder. Vi bedömer därför att den huvudsakliga orsaken till att uppfölj- ningsverksamheten efter avslutad vård i dag brister är att lagstiftaren inte tillhandhållit en tillräckligt tydlig reglering av densamma. En grundlig analys av faktiska och uppfattade hinder mot en mer ända- målsenlig uppföljningsverksamhet, och en analys av hur regleringen av verksamheten bör utformas för att det eftersträvade målet med verksamheten ska uppnås, måste dock anses ligga utanför ramen för vårt uppdrag. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1319 Regeringen bör ge SiS ett uppdrag att analysera uppföljningsverksamheten För att komma till rätta med de problemområden som vi kunnat identifiera krävs för det första att den rättsliga regleringen, liksom de möjligheter och hinder denna innebär, analyseras grundligt. Som vi nyss konstaterat måste det dock anses ligga utanför ramen för vårt uppdrag att genomföra en sådan analys. För regeringen bör det dock vara angeläget att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ges bättre förutsättningar för upp följa upp sin verksamhet än de SiS haft, och regeringen bör därför vidta åtgärder med detta syfte. Det framstår dock inte som befogat att även frågan om uppfölj- ningsverksamheten läggs på den genomförandekommitté som vi be- dömt kommer behöva ta vid när vårt arbete avslutas (se avsnitt 7.2.5). Det framstår inte heller som befogat att det tillsätts en helt egen statlig utredning enbart för denna fråga. Däremot bör SiS kunna ges ett uppdrag att analysera, beskriva och identifiera förbättringsområden på området, såväl vad gäller den egna verksamheten i de delar som SiS saknar rådighet över. Ett sådant uppdrag kommer att ställa krav på myndigheten att tyd- ligare redovisa vilka hinder som sekretessregleringen faktiskt utgör i dag, vilket bland annat bör kräva att man begär ut efterfrågade upp- gifter i enlighet med vad som angetts i styckena ovan. Det bör också kunna resultera i att SiS, om uppgifter inte lämnas ut, genom överklagande enligt 6 kap. 8 § OSL driver fram rättsliga avgöranden i frågan från domstolarna eller regeringen, vilket kom- mer att ge ytterligare underlag för analysen om vilka åtgärder som behöver vidtas. Ett sådant uppdrag kommer också kunna ligga till grund för SiS att initiera samråd med SCB och Socialstyrelsen om möjligheterna att med hänsyn till sekretessregleringen få del av upp- gifter i de register som efterfrågas. Det kommer även kunna ligga till grund för att initiera ett utvecklingsarbete avseende olika digitala lösningar för att få del av uppgifter på ett effektivt sätt, som inte kräver manuell hantering i varje enskilt fall och som motverkar det bortfall man vittnat om i den befintliga uppföljningsverksamheten efter avslutad vård. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1320 Vi bedömer sammanfattningsvis att regeringen bör ge SiS i upp- drag att – beskriva sin verksamhet med uppföljning under och efter avslutad vård med stöd av nuvarande 14 a § lagen med särskilda bestämmel- ser om vård av unga, – identifiera i vilka avseenden uppföljningen under och efter av - slutad vård behöver utvecklas och förändras för att bättre upp - fylla sitt syfte, inbegripet tekniska och andra åtgärder i syfte att bättre utnyttja befintligt regelverk, och – identifiera, analysera och beskriva rättsliga och andra hinder mot att utföra en ändamålsenlig uppföljning efter avslutad vård som myndigheten själv inte råder över. Övervägandena bör även omfatta frågan om den rättsliga grunden för verksamheten behöver förtydligas, och i sådana fall i vilka avse- enden. Resultatet av ett sådant uppdrag kan sedan ligga till grund för att vidta de ytterligare åtgärder som framstår som nödvändiga, till exempel vad gäller att initiera ett arbete med att införa ny eller för- ändrad reglering för Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vårds uppföljningsverksamhet. 12.13 Samlad integritets- och proportionalitetsbedömning 12.13.1 Inledning Vårt uppdrag De förslag vi lämnar i denna del ska enligt våra direktiv dels föregås av en integritetsanalys, dels ska de analyser och förslag som lämnas vara förenliga med grundläggande fri - och rättigheter i regerings - formen, Europakonventionen, barnkonventionen och Sveriges övriga internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Vad gäller förlagens förenlighet med vad som framgår av barnkon- ventionen hänvisas i huvudsak till de löpande bedömningar som gjort i kapitlet, samt den generella bedömning som görs i avsnitt 16.2. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1321 Om integritets- och proportionalitetsbedömning i lagstiftningsarbete IMY:s vägledning för integritetsanalys i lagstiftningsarbete (IMY - 2024-15399) tillhandahåller en metod för att göra en integritetsana- lys vid framtagande av författningsförslag som medför behandling av personuppgifter. Vägledningen utgår från sju steg: • Kartlägg personuppgiftsbehandlingen och bedöm vilket grund- läggande regelverk som är tillämpligt. • Kartlägg och bedöm integritetsriskerna med personuppgifts- behandlingen. • Kartlägg befintlig reglering. • Bedöm behovet av ny reglering. • 2 kap. 6 § andra stycket RF? • Utforma ny reglering. • Gör en slutlig proportionalitets- och nödvändighetsbedömning. Eftersom vårt uppdrag i denna del har varit begränsat till frågor om just dataskydd och sekretess har vi i kapitlets olika avsnitt redan gjort flera av de kartläggningar, bedömningar och överväganden som om- fattas av vägledningen. Det gäller till exempel frågan om en kartlägg- ning av personuppgiftsbehandlingen och vilket regelverk som är till- lämpligt (avsnitten 12.3–12.5, 12.7–12.11 och delar av avsnitt 12.12). Det gäller även vår bedömning av behovet av ny reglering och hur den bör utformas som redogörs för löpande i hela avsnitt 12.12. Även våra överväganden och förslag till följd av vår bedömning att säker- hetsregistret innebär ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som ges ett grundlagsskydd i 2 kap. 6 § andra stycket RF har redovisats särskilt (avsnitten 12.12.21–12.12.24 och 12.12.27). Av IMY:s vägledning framgår dock att en viktig del i integritets- analysen vid lagstiftningsarbete är bedömningen av om konsekven- serna för den personliga integriteten som personuppgiftsbehandlingen medför är nödvändiga och proportionerliga i förhållande till det man avser att uppnå med behandlingen. En förutsättning för att kunna Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1322 göra en sådan bedömning är att det sker en kartläggning av såväl be- hoven som integritetsriskerna med personuppgiftsbehandlingen.340 Vår kartläggning av behoven som ligger till grund för våra förslag har redovisats utförligt i avsnitten 12.7–12.11. För det fall ytterligare behov har redogjorts för under arbetets gång har dessa redovisats i respektive avsnitt. Även våra bedömningar av förslagens nödvändig- het och proportionalitet har redovisats löpande i avsnitt 12.12 i de fall den frågan har aktualiserats särskilt. Däremot har vi inte tidigare värderat vad denna del av reformen av den statliga barn- och ungdomsvården sammantaget innebär för enskilda som berörs i fråga om integritetsrisker och förslagens över- gripande proportionalitet. Det bör i huvudsak vara den delen av in- tegritetsanalysen vid lagstiftningsarbete som avses i våra direktiv. Den analysen kvarstår därmed, och kommer att redovisas i det följande. I de delar analysen redan gjorts i tidigare avsnitt i kapitlet kom- mer dock det som sägs där inte upprepas här. Det gäller i synnerhet de många övervägandena vad avser säkerhetsregistret i förhållande till regleringen i 2 kap. 6 § andra stycket RF som redovisats tidigare. 12.13.2 Riskerna för den personliga integriteten Utredningens bedömningar Våra förslag om sekretessbrytande bestämmelser och om ett säker- hetsregister kommer att medföra en utökad och i delar ny person- uppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården. Behandlingen kan komma att omfatta flera olika uppgifts kate- gorier, bland annat känsliga personuppgifter, uppgifter om lag- överträdelser med mera och uppgifter som rör särskilt skydds- värda grupper som barn och utsatta unga. Personuppgiftsbehandlingen som förslagen sammantaget inne- bär omfattar uppgifter om alla barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården samt vissa personer i deras närhet, eller annan tredje man inklusive personal i vissa fall. 340 IMY, Vägledning för integritetsanalys i lagstiftningsarbete, dnr IMY-2024-15399, s. 9. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1323 Förslagen i detta kapitel innebär sammantaget en generellt för- höjd risk för intrång i den personliga integriteten (integritetsrisk) för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården och andra som berörs av den föreslagna regleringen. Risken däm- pas dock av behandlingens sammanhang och ändamål. Skälen för våra bedömningar Inledande anmärkningar I detta kapitel har vi föreslagit att en mängd olika bestämmelser införs som på olika sätt berör personuppgiftsbehandling och uppgiftsutbyte inom den statliga barn- och ungdomsvården. Flera bestämmelser i den nya lagen om behandling av personuppgifter vid myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård motsvarar dock i sak vad som redan gäller enlig befintlig reglering, eller innebär en mindre tillåtande reglering än i dag. Som vi redogjort för i avsnitt 12.12.11 motsvarar till exempel den breda ändamålsbestämmelsen tillsammans med be- stämmelsen om lagens tillämpningsområde i allt väsentligt den regler- ing som i dag framkommer av 7 § SoLPuF och 6 § första stycket SoLPuL. I avsnitt 12.12.16 har vi bedömt att den föreslagna regler- ingen av sökbegränsningar innebär ett mindre utrymme för att inom den statliga barn- och ungdomsvården söka efter känsliga personupp- gifter jämfört med den reglering som i dag finns i 7 a § andra och tredje styckena SoLPuL. De integritetsrisker som redogörs för nedan kommer därför huvud- sakligen vara fokuserade på risker som kommer med våra förslag som innebär utökade möjligheter till personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården jämfört med i dag. Förslaget i avsnitt 12.12.2 kommer dock inte beröras närmare i detta samman- hang, då detta enbart rör en justering av offentlighets- och sekretess- lagens definition av socialtjänst. Det syftar dessutom till att möjlig- göra en anslutning till systemet med den nationella patientöversikten där uppgifter enbart får behandlas med den enskildes samtycke. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1324 En utökad och ny behandling av personuppgifter Förslagen om att utöka möjligheterna till informationsutbyte mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten är visserligen motiverade av behovet för båda dessa verksamheter att kunna ge den enskilde nöd- vändig vård, behandling och annat stöd. Förslagen innebär att ett in- formationsutbyte som redan förekommer utökas och någon helt ny form av personuppgiftsbehandling rör det sig inte om. Förslagen i avsnitten 12.12.3 och 12.12.4 innebär dock att mycket känsliga upp- gifter om barn och unga, som annars hade skyddats av stark sekre- tess, nu får utbytas i högre utsträckning mellan olika myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten utan den enskildes samtycke. De uppgifter som avses kan i många fall vara uppgifter om hälsa eller uppgifter som annars är av mycket integritetsnära karaktär. För de olika personalkategorierna inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer det dessutom finnas en skyl- dighet att lämna sådana uppgifter. De inblandade myndigheterna kommer dessutom att behandla personuppgifter i flera led med stöd av de sekretessbrytande bestämmelserna (insamling, utlämnande, bearbetning och justering bland annat) i enlighet med den handha- vandereglering som gäller inom respektive område (se avsnitt 12.5.4). Här finns också risken för att uppgifterna får en ytterligare spridning, genom att ett större antal personer kommer att få del av dem. Även om samtliga mottagare kommer behöva iaktta yrkesmässig tystnads- plikt (25 kap. 1 § respektive 26 kap. 1 § OSL) går det inte att ute - sluta att känsliga uppgifter om barn och unga kommer att få ökad, obefogad spridning genom det utökade informationsutbytet. Förslaget om att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få föra ett säkerhetsregister kan också ses som en utökning, efter- som den statliga barn- och ungdomsvården redan i dag får del av vissa underrättelseuppgifter från Polismyndigheten. I allt väsentligt rör det sig dock om en ny form av personuppgiftsbehandling som tidigare inte förekommit inom den statliga barn- och ungdomsvården. Även här rör det sig om mycket känsliga, ofta obekräftade, uppgifter som i regel lämnas från en brottsbekämpande myndighet till en myn- dighet inom socialtjänsten. Uppgifterna kommer ofta röra lagöver- trädelser med mera och avse särskilt skyddsvärda grupper som barn och utsatta unga vuxna. Uppgifter som rör personer som är utsatta för våld eller förtryck utgör inte per automatik känsliga personupp- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1325 gifter enligt dataskyddsförordningen. Om uppgifter som behandlas i syfte att skydda den utsatta personen får en obehörig spridning går det inte att helt utesluta att uppgifterna även riskerar att spridas till de individer som utgör själva hotet mot den utsatta personen. En så- dan risk finns även här, även om den risken också är en del av det kartlagda behovet av ett säkerhetsregister med mycket begränsad åtkomst. Uppgifter i säkerhetsregistret om ett barn eller en ung person kan dessutom sambehandlas med uppgifter om andra personer och på så sätt ligga till grund för att kartlägga barn och unga, och i viss utsträck- ning även andra personer inklusive myndighetens egen personal. Den nya behandlingen av uppgifter i säkerhetsregistret bör följaktligen anses vara förenad med stora integritetsrisker, särskilt utifrån att upp- gifterna i många fall kommer att omfattas av undantag från enskildas rätt till information om behandlingen enligt dataskyddsförordningen. I en situation där någon obehörigen bereder sig eller på annat sätt får tillgång till uppgifterna kan det innebära ett mycket stort integri- tetsintrång och en risk för hot eller våld mot den uppgifterna rör. Även här kommer den nya personuppgiftsbehandlingen dessutom ske i flera led (insamling, bearbetning och justering bland annat). Att den kompletterande dataskyddsregleringen för den statliga barn- och ungdomsvården anpassas till den rättsliga och tekniska ut- vecklingen på området bör också kunna innebära viss utökad per - sonuppgiftsbehandling. Det rör särskilt i de fall där den befintliga regleringen inneburit hinder mot person uppgiftsbehandling som det numera inte kommer finnas några hinder mot. Den utökade personuppgiftsbehandlingen i detta avseende bör dock i huvudsak vara en följd av den nya verksamhetsreglering vi föreslår, som till exempel ställer högre krav på en individanpassad vård och behandling än i dag. Den kompletterande dataskyddsregleringen innebär inte i sig att myndigheten ges något nytt materiellt uppdrag som kräver per- sonuppgiftsbehandling. Flera av våra förslag i detta kapitel innebär alltså en utökad eller ny personuppgiftsbehandling av ofta mycket känsliga uppgifter. En utökad, eller ny, personuppgiftsbehandling innebär i sig ökade integ- ritetsrisker för enskilda som berörs. Här rör det sig dessutom ofta om uppgifter om sårbara barn och unga, varför integritetsriskerna bör vara större än om det enbart rört uppgifter om vuxna. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1326 Omfattningen av behandlingen Personuppgiftsbehandlingen som förslagen i detta kapitel samman- taget medför omfattar uppgifter om alla barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården samt vissa personer i deras närhet, eller annan tredje man inklusive personal. Det är i dock huvudsak förslaget om en uppgiftsskyldighet mellan de olika verk- samhetsgrenarna inom den statliga barn- och ungdomsvården och den nya myndighetsspecifika dataskyddsregleringen som undantag- slöst kan sägas omfatta alla barn och unga som vårdas. I vissa fall kan uppgifter om barns och ungas närstående också behandlas med stöd av denna reglering. Som redan nämnts rör det genomgående person- uppgifter av känslig karaktär, både avseende sak och sammanhang. Mycket integritetskänsliga uppgifter kommer nämligen behandlas om barn och unga som vårdas med tvång och inte heller har rätt att motsätta sig behandlingen. Sammanhanget bör därmed anses för - stärka integritetsintrånget. Vad gäller förslagen om säkerhetsregistret är omfattningen av behandlingen svår att närmare förutse i dagsläget. Klart är dock att regleringen tillåter behandling av uppgifter om placerade barn och unga när rekvisiten för en registrering är uppfyllda. Det innebär att samtliga barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården kan komma att beröras, beroende på förhållandena i det enskilda fallet. Även uppgifter om barns och ungas anhöriga eller andra personer i hans eller hennes närhet kan komma att behandlas i säkerhetsregistret, men då enbart om de högre kraven för behandling av dess uppgifter är uppfyllda. I vilken utsträckning uppgifter om per soner nära pla- cerade barn och unga kommer att behandlas i regist ret är svårt att förutse. Detsamma gäller övriga personer som uppgifter får behandlas om i säkerhetsregistret. Omfattningen av den behandlingen är ännu svårare att uttala sig om, givet de höga kraven för en registrering, att dessa höga krav avser risker som uppkommer i verk samheten med statliga hem för barn och unga, och att berörda personer inte på annat sätt kommer att ha en anknytning till ett barn eller en ung person inom den statliga barn-och ungdomsvården. I vilken utsträckning personer i den organiserade brottsligheten kommer att utgöra kva- lificerade säkerhetshot för verksamheten med statliga hem för barn och unga bör exempelvis vara beroende av sådana faktorer som var det statliga hemmet är beläget och vilka barn och unga som vårdas där. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1327 Sammanfattningsvis bör dock förslagen i detta kapitel samman- taget anses motsvara en omfattande personuppgiftsbehandling, som berör alla barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården och i vissa fall även deras närstående eller andra personer i deras när- het, samt i vissa fall övriga personer. En generellt förhöjd integritetsrisk Som vi redan noterat i avsnitt 12.4.1 finns det inte någon definition av vad begreppet integritetsrisk rent konkret innebär i dataskydds- förordningen. Däremot anges exempel på när risker typiskt sett kan uppkomma i skäl 75 till förordningen. Det är bland annat vid behand- ling av känsliga personuppgifter, behandling av personuppgifter om sårbara personer, framför allt barn, och behandling av uppgifter om fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder. Även vid person- uppgiftsbehandling som skulle kunna medföra skadat anseende eller annan betydande ekonomisk eller social nackdel, förlust av konfiden- tialitet när det gäller personuppgifter som omfattas av tystnadsplikt, eller hinder mot registrerades möjlighet att utöva kontroll över sina personuppgifter kan integritetsrisker typiskt sett uppkomma. Hur sannolik och allvarlig risken är ska enligt skäl 76 till dataskyddsför- ordningen fastställas utifrån behandlingens art, omfattning, samman- hang och ändamål. Samtliga dessa omständigheter som indikerar integritetsrisker är aktuella för förslagen i detta kapitel. Slutsatsen måste därför vara att förslagen medför en generellt förhöjd risk för intrång i den personliga integriteten (integritetsrisk) för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården och andra som berörs av den föreslagna regleringen. I vart fall i de delar som avser säkerhetsregistret, och i viss utsträckning uppgiftsskyldigheten mellan de olika verksamhets- grenarna, bör behandlingens art och omfattning anses tala för att riskerna är allvarliga. Framför allt bör riskerna för personuppgifts- behandling som inte är förenligt med barnets eller den unges bästa framhållas. Det kan till exempel vara om uppgifter sprids till personer som inte bör ha tillgång till uppgifterna eller om uppgifterna används i syfte att vidta åtgärder som barnet eller den unge uppfattar som negativa, eller som barnet eller den unge på annat sätt tar skada av. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1328 Däremot kan sammanhanget och ändamålet med behand lingen anses tala för att riskerna är mindre allvarliga och sannolikheten för att de ska inträffa lägre. Sammanhanget är inom en statlig myndighet där verksamheten ska bedrivas i enlighet med ett flertal materiella och processuella regelverk, bland annat om sekretess och tystnadsplikt. Vi har även genomgående föreslagit skyddsåtgärder för behandlingen, i form av begränsningar av dess omfattning på olika sätt. Vad gäller säkerhetsregistret kommer åtkomsten till uppgifter dessutom vara synnerligen begränsad, även i tid. Inte i något sammanhang tillåter den föreslagna regleringen behandling för ett ända mål som ligger utanför Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksam- het med att säkerställa en god, trygg och sammanhållen vård vid de statliga hemmen för barn och unga. 12.13.3 Förslagens proportionalitet Utredningens bedömningar Våra kartläggningar visar att det finns ett faktiskt och konkret problem som motiverar respektive förslag i kapitlet. Det finns viktiga mål av generellt allmänt intresse som kräver att problemen åtgärdas för att kunna uppfyllas, och våra förslag åtgärdar de kartlagda, faktiska och konkreta problemen. Särskilt förslagen om sekretessbrytande bestämmelser och om ett säkerhetsregister innebär en inskränkning av rätten till skydd för personuppgifter. Förslagen är dock förenade med adekvata skyddsåtgärder, nödvändiga utifrån de kartlagda behoven och något annat sätt att åtgärda de kartlagda problemen på finns inte. Förslagen i detta kapitel är lämpliga och berättigade i förhål- lande till den nackdel de innebär för barn och unga och andra som berörs. Förslagen är därmed proportionerliga. Skälen för våra bedömningar Något om proportionalitet Som vi redogjort för i avsnitt 3.3.5 är proportionalitetsprincipen är en allmän rättsprincip som är central inom EU -rätten. Enligt pro - portionalitetsprincipen ska åtgärder sammanfattningsvis vara lämpliga SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1329 för att uppnå det önskade resultatet, vara nödvändiga för att uppnå det önskade resultatet, och inte innebära en orimlig börda för den enskilde i förhållande till det eftersträvade målet (proportionalitet i strikt mening). När en grundläggande rättighet som rätten till skydd för personuppgifter inskränks, är proportionaliteten avgörande för bedömningen av om inskränkningar i rättigheten är godtagbara eller inte. För att vara tillåten ska en begränsning av den rätten, enligt arti- kel 52. 1 i EU-stadgan, vara föreskriven i lag, vara nödvändig och svara mot ett mål av allmänt samhällsintresse samt vara förenlig med be- varandet av den grundläggande rättighetens väsentliga innehåll. Av artikel 8.2 i Europakonventionen följer vidare att inskränk - ningar i rätten till skydd för personuppgifter inte får ske annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nöd vändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. När det gäller laglighetskriteriet krävs bland annat att den nationella författningen uppfyller vissa minimikrav i fråga om kvalitet och tydlighet. Av artikel 6.3 andra stycket i dataskyddsförordningen följer att den rättsliga grunden för myndigheters personuppgiftsbehandling ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Enligt skäl 41 bör en rättslig grund eller lagstiftningsåtgärd vara tydlig och precis och dess tillämpning bör vara förutsägbar för personer som omfattas av den, i enlighet med rättspraxis vid EU-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen). Enligt skäl 4 till dataskyddsförordningen måste dock rätten till skydd för personuppgifter förstås utifrån sin uppgift i samhället och vägas mot andra grundläggande rättigheter i enlighet med propor- tionalitetsprincipen. Som vi redogjort för tidigare i detta kapitel kan därför rättigheter och skyldigheter enligt dataskyddsförordningen begränsas i vissa fall. Enligt artikel 23.1 krävs dock att begränsningen måste ha som syfte att säkerställa något av de mål som anges i data- skyddsförordningen, bland annat unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse. Begränsningen ska också göras med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgöra en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1330 Vad som i detta avseende krävs enligt regeringsformen har redo- visats i bland annat avsnitt 12.12.22. Hur ska vår proportionalitetsprövning utföras? I avsnitt 3.3.5 har vi sammanfattat vad som kan krävas enligt en pro- portionalitetsbedömning. De frågor som bör besvaras i en propor- tionalitetsbedömning är enligt det som anges där följande: • Finns det ett faktiskt och konkret problem? • Finns det ett legitimt intresse som kräver att problemet åtgärdas? • Åtgärdas det faktiska och konkreta problemet genom den åtgärd som övervägs? • Är den åtgärd som övervägs nödvändig, eller finns det andra sätt att åtgärda problemet på? • Är åtgärden lämplig och berättigad i förhållande till de nackdelar som uppkommer för enskilda som berörs? Dessa frågor motsvarar även i stora drag instruktionerna i IMY:s väg- ledning.341 Förslagen i detta kapitel bör därför kunna utvärderas i enlighet med ovan frågor. Då våra överväganden i dessa avseenden i huvudsak redan har redogjorts för i anslutning till respektive förslag hänvisas dock till avsnitt 12.12 för en utförligare redovisning av den avvägning som gjorts i anslutning till varje förslag. Finns det ett faktiskt och konkret problem och ett legitimt intresse som kräver att problemet åtgärdas? Vi bedömer att våra kartläggningar (se avsnitten 12.7–12.10) samman- fattningsvis visar att det finns faktiska och konkreta problem kopp- lade till den sekretess- och dataskyddsreglering och viss övrig regler- ing som ska tillämpas inom den statliga barn- och ungdomsvården. I huvudsak rör de kartlagda problemen, och intresset av att de åt- gärdas, följande. 341 IMY, Vägledning för integritetsanalys i lagstiftningsarbete, dnr IMY-2024-15399, s. 7 och 8. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1331 Den befintliga regleringen av uppgiftslämnande mellan myndig - heter inom hälso- och sjukvården och myndigheter inom socialtjäns- ten (i form av sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen) medger inte att uppgifter om personer över 18 år utbyts mellan den statliga barn- och ungdomsvården och hälso- och sjukvården i övrigt, om inte personen i fråga har ett fortgående skad- ligt bruk. Det starka samhälleliga intresset av att även personer över 18 år som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården, men som inte har ett skadligt bruk, ska kunna ges samma vård, stöd och skydd som övriga barn och unga motiverar att den befintliga sekretess- brytande regleringen utvidgas i syfte att omfatta även denna grupp. Hälso- och sjukvårdspersonalen och socialtjänstverksamheten i de framtida statliga hemmen för barn och unga kommer att utgöra två självständiga verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet. Det innebär att sekretess kommer att gälla mellan de olika personal- kategorierna. Tvärprofessionella team runt placerade barn och unga kan därmed inte samverka i den utsträckning som behövs för att ge barn och unga en god, sammanhållen och patientcentrerad vård och behandling. En sekretessbrytande uppgiftsskyldighet f ör de olika personalkategorierna är därför påkallad av det starka samhälleliga intresset av att vården och behandlingen vid statliga hem för barn och unga ges sammanhållet och utifrån barns och ungas individuella behov. Den kompletterande dataskyddsregleringen inom den statliga barn- och ungdomsvården har inte genomgått någon egentlig över- syn sedan den infördes 2001. Den är därför inte anpassad till vare sig den tekniska eller den rättsliga utvecklingen på området, och upp - fattas ställa upp hinder mot sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det starka samhälleliga intresset av att den myn - dighet som ansvarar för den statliga barn- och ungdomsvården ska kunna utföra sin verksamhet på ett korrekt, effektivt och rättssäkert sätt motiverar att den sektorsspecifika dataskyddsregleringen upp- dateras och anpassas till nu rådande rättsliga och tekniska förhål - landen. Inom den statliga barn- och ungdomsvården finns en mycket om- fattande skyldighet att dokumentera olika förhållanden och händelser kopplade till placerade barn och unga och vården av dem. All sådan personuppgiftsbehandling måste dock som utgångspunkt ske i barns Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1332 och ungas socialtjänstjournaler. Utvecklingen inom den organiserade brottsligheten har dock medfört ett ökat behov av att inom den statliga barn- och ungdomsvården behandla underrättelseuppgifter från i huvudsak Polismyndigheten. Sådana ofta obekräftade uppgifter vare sig får eller bör alltid föras in i barns och ungas socialtjänstjour- naler, bland annat av det skälet att det kan innebära stora risker för placerade barn och unga som själva tar del av uppgifterna eller lämnar dessa vidare. Eftersom det inte finns något rättsligt stöd för behand- ling av sådana uppgifter utanför socialtjänstjournalerna sker den i dag ofta analogt eller enbart muntligen, till nackdel för den ansvariga myndighetens möjlighet att skydda barn och unga, säkerställa en god vård och i övrigt skydda verksamheten mot kvalificerade säkerhets- hot. Det mycket starka samhälleliga intresset av att barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården inte utsätts för våld, hot eller trakasserier, begår brott under vårdtiden, rekryteras av den organiserade brottsligheten till att utföra grova våldsdåd, bidrar till att allvarligt störa ordningen och säkerheten eller utsätter med- placerade och andra för våld, hot eller trakasserier motiverar att det införs en möjlighet att inom den statliga barn- och ungdomsvården behandla sådana uppgifter som inte bör eller får dokumenteras i barns och ungas socialtjänstjournaler. Samma intresse motiverar att även uppgifter om tredje man i vissa fall får behandlas i syfte att trygga vården och skydda barn och unga, och att enskildas rätt till informa- tion om personuppgiftsincidenter begränsas i de fall sekretess före- ligger för uppgifterna. Sammanfattningsvis är vår bedömning att det finns viktiga mål av generellt allmänt intresse som kräver att de kartlagda problemen åt- gärdas för att kunna uppfyllas. Åtgärdas de faktiska och konkreta problemen genom förslagen? I avsnitt 12.12 har vi i våra överväganden genomgående utgått från de behov som framgår i huvudsak av de kartläggningar vi redovisar i avsnitten 12.7–12.10 och som även ofta kompletteras i respektive avsnitt. Våra förslag är följaktligen i alla delar utformade i syfte att tillgodose de kartlagda behoven, i enlighet med våra direktiv, sam - tidigt som överväganden om proportionalitet har resulterat i att ett stort antal skyddsåtgärder föreslagits i syfte att begränsa de integ- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1333 ritetsintrång som förslagen innebär. Vår bedömning är dock att våra förslag sammantaget åtgärdar de problem som kunnat kartläggas. Är förslagen nödvändiga, eller finns det andra sätt att åtgärda de kartlagda problemen på? Vad gäller frågan om förslagens nödvändighet har vi genomgående gjort överväganden om alternativa lösningar, där så varit relevant. De förslag som lämnas har dock bedömts vara nödvändiga i syfte att tillgodose de kartlagda behoven. Vi har alltså inte kunnat identi- fiera några andra sätt att åtgärda de kartlagda problemen på. I de fall vi inte kunnat kartlägga ett tillräcklig tydligt behov har vi dock inte heller lämnat några förslag som innebär att personuppgiftsbehandling tillåts eller möjliggörs, eller att enskildas rätt till skydd för person- uppgifter inskränks på annat sätt (se avsnitten 12.12.16, 12.12.19, 12.12.27, 12.12.28 och 12.12.30). Är förslagen lämpliga och berättigade i förhållande till de nackdelar som uppkommer för enskilda som berörs? Av skäl 38 till dataskyddsförordningen framgår att barns person - uppgifter förtjänar särskilt skydd, eftersom barn kan vara mindre medvetna om berörda risker, följder och skyddsåtgärder samt om sina rättigheter när det gäller behandling av personuppgifter. För- slaget i detta kapitel innebär dock som vi redan konstaterat att det uppkommer en generellt förhöjd integritetsrisk för de barn och unga som berörs, men även för vissa övriga personer. Förslagen utgör dock även – i vart fall i vissa delar – en inskränkning av rätten till skydd för personuppgifter. Redan att en myndighet behandlar uppgifter om en persons privat- liv, det vill säga personuppgifter, kan nämligen i vissa fall utgöra en inskränkning av rätten till skydd för privatlivet.342 EU-domstolen har även slagit fast att utlämnande av personuppgifter till tredje man, såsom en myndighet, utgör ett ingrepp i de grundläggande rättig - heter som slås fast i artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan, oavsett hur de 342 Se t.ex. Europadomstolens avgörande i Leander mot Sverige, mål nr 9248/81, punkt 48, och domstolens avgörande i S. och Marper mot Förenade kungariket, mål nr 30562/04 och 30566/04, punkt 103. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1334 lämnade uppgifterna senare används. Det förhåller sig på samma sätt med lagringen av personuppgifter och åtkomsten till sådana uppgif- ter i syfte att myndigheter ska använda sig av dem.343 Förslagen om sekretessbrytande bestämmelser och särskilt de som rör rätten att behandla personuppgifter i ett säkerhetsregister innebär alltså att barns och ungas, och övriga berördas rätt till skydd för personuppgifter inskränks (se även avsnitt 12.12.22 om det ut- ökade grundlagsskyddet i 2 kap. 6 § andra stycket RF). I några fall innebär förslagen också att det görs begränsningar av barns och ungas, och övriga berördas rättigheter enligt dataskyddsförordningen (se avsnitten 12.12.20 och 12.12.29). Om en inskränkning av rätten till skydd för personuppgifter för- enas med skyddsåtgärder, det vill säga någon form av begränsning av inskränkningen, kan det medföra att den framstår som mer berättigad än den skulle gjort utan sådana. Enligt Europadomstolens praxis läggs särskilt vikt vid att en inskränkande lagstiftningsåtgärd måste förenas med skyddsåtgärder i den nationella rätten som medför att myndig- heter inte ges ett obegränsat handlingsutrymme eller en okontrol- lerad makt (unfettered power).344 Europadomstolen har till exempel i fråga om den materiella regleringen av ett DNA-register för brotts- bekämpande ändamål, vars legitimitet i och för sig inte var ifrågasatt, lagt vikt vid att den nationella rätten som reglerade detta register inte hade säkerställt att uppgifter inte behandlades i registret under en obegränsad tid.345 Vi har genomgående i detta kapitel övervägt och föreslagit sådana skyddsåtgärder som kan innebära att en inskränkning av rätten till skydd för personuppgifter framstår som godtagbar. Det gäller till exem- pel i fråga om utformningen och avgränsningen av de sekretessbryt- ande bestämmelserna (avsnitten 12.12.3 och 12.12.4), begränsningar vad gäller att söka efter känsliga personuppgifter (avsnitt 12.12.16), begränsningar vad gäller åtkomsten till person uppgifter (avsnitt 12.12.17) och förbudet mot att lämna ut person uppgifter genom direktåtkomst (avsnitt 12.12.19). Vad gäller säkerhetsregistret har vi föreslagit en mängd olika skyddsåtgärder som bland annat avser uttömmande ändamålsreglering (avsnitt 12.12.21), begränsningar av i vilka situationer upp gifter om barn och unga får behandlas i 343 Se EU-domstolens avgörande i Schrems II, mål nr C‐311/18, punkterna 170 och 171. 344 Jfr t.ex. domstolens avgörande i Hasan och Chaush mot Bulgarien, mål nr 30985/96, punkt 85 och där relaterad rättspraxis. 345 Europadomstolens avgörande i mål nr 8806/12, Aycaguer mot Frankrike, punkterna 42–47. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1335 registret (avsnitt 12.12.23), i vilka situationer uppgifter om tredje man får behandlas (avsnitt 12.12.24) och ytterligare åtkomst begräns- ningar, dokumentationskrav och en gräns för hur länge uppgifter får behandlas i registret (avsnitt 12.12.25–12.12.27). Genom våra förslag om skyddsåtgärder kommer alltså Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte i någon del ges ett obegränsat utrymme eller en okontrollerad makt vad gäller att behandla personuppgifter om barn och unga och andra som berörs. När Europadomstolen överväger om det finns adekvata skydds- åtgärder är det dock inte enbart den aktuella lagstiftningsåtgärden som granskas. Skyddsåtgärder som finns – eller saknas – i den natio- nella rätten i övrigt tas också i beaktande.346 Här bör därför också nämnas att de uppgifter som kan komma att behandlas av våra för- slag också skyddas av offentlighets- och sekretesslagens bestämmel- ser och övrig reglering som på ett generellt plan uppställer krav på myndigheters agerande (se bland annat avsnitten 12.2.2 och 12.3 och 12.5). Vi bedömer sammanfattningsvis att våra förslag, tillsammans med övrig tillämplig reglering, omfattar de nödvändiga skyddsåtgär- der som är påkallade med anledning av inskränkningen i rätten till skyddet för personuppgifter. Vad gäller den inskränkande regleringens utformning har EU - domstolen bland annat uttalat att de föreskrifter som ligger till grund för behandling av personuppgifter måste innehålla tydliga och precisa bestämmelser som reglerar räckvidden och tillämpningen av den aktuella åtgärden.347 Uttrycket ”med stöd av lag” i artikel 52.1 i EU- stadgan kräver vidare att det måste finnas stöd för en inskränkande åtgärd i den nationella rätten, och att konsekvenserna av bestämmelsen måste vara förutsägbara för personer som berörs. Att bestämmelsen ska vara förutsägbar innebär att personer som berörs av bestämmelsen måste ha en möjlighet att anpassa sitt agerande efter bestämmelsen.348 Detta motsvarar även vad som framgår av skäl 41 till dataskydds - förordningen. Om tillämpningen av den inskränkande bestämmelsen även om- fattar att hemliga åtgärder vidtas av myndigheterna, som inte kan 346 Jfr Europadomstolens pressmeddelande Use of personal telephone data by an investigating judge did not breach the Convention, angående avgörande i Figueiredo Teixeira mot Andorra, mål nr 72384/14, tillgänglig: https://hudoc.echr.coe.int/eng-press?i=003-5539990-6976357 [26-06-10]. 347 EU-domstolens avgörande i C-175/20, Valsts ieņēmumu dienests, punkt 83. 348 Se t.ex. Europadomstolens avgöranden i Malone mot Förenade Kungariket, mål nr 8691/79, punkterna 66 och 67 och i Vlasov mot Ryssland, mål nr 78146/01, punkt 125. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1336 granskas av enskilda som berörs eller av allmänheten, måste den aktuella bestämmelsen vara tydlig rörande omfattningen av tolk - ningsutrymmet som myndigheten ges. Syftet är att enskilda som berörs ska ges en tillräckligt tydlig uppfattning om vilket tolknings- utrymme myndigheten har redan i bestämmelsen.349 Vi bedömer att samtliga krav som ställs upp i detta avseende är uppfyllda vad gäller våra förslag i detta kapitel. Vi har genomgående i kapitlet lagt vikt vid att dels utforma regleringen så tydligt och enkelt som möjligt i syfte att göra den förutsebar för personer som berörs och enkel att tillämpa på ett enhetligt sätt. Vi har även genomgående lagt stor vikt vid att i avsnitt 12.12 motivera våra förslag så tydligt som möjligt genom att lämna konkreta exempel och förklara vad som ligger till grund för våra överväganden. Även barn och unga som be- rörs bör alltså, i vart fall med en vuxens hjälp, ha möjlighet att förutse vad förslagen innebär i fråga om den behandling av personuppgifter och det informationsutbyte som får utföras av Myndigheten för stat- lig barn- och ungdomsvård. Utöver det mer formella kraven som nyss redogjort för är en förutsättning för att en inskränkande lagstiftningsåtgärd ska fram- stå som berättigad och proportionerlig även att åtgärden är lämplig för att uppnå det eftersträvande målet. Att åtgärden ska vara lämplig betyder att det ska finnas ett logiskt samband mellan åtgärden och det legitima, eftersträvade målet. Att en åtgärd är berättigad innebär att fördelarna med åtgärden väger tyngre än de nackdelar för enskilda som det innebär att rätten till skydd för personuppgifter inskränks. I stora delar har våra överväganden i dessa avseenden redogjorts för ovan eller i anslutning till respektive förslag i avsnitt 12.12. Något bör dock även sägas på ett mer generellt plan. Det skulle till exempel kunna argumenteras att det inte är rimligt att göra avsteg från socialtjänstens principer genom att möjliggöra en utökad personuppgiftsbehandling i ett säkerhetsregister, som i huvudsak hålls hemligt och avser uppgifter som hämtats in från Polis- myndigheten. Vi förnekar inte att förslaget i detta avseende kan upp- fattas som mönsterbrytande för en myndighet inom socialtjänsten. Av vår kartläggning framgår dock att det finns mycket viktiga mål av generellt all mänt intresse som tal ar för att en sådan personupp - giftsbehandling bör möjliggöras. Det synnerligen allvarliga hot mot 349 Se Europadomstolens avgörande i Figueiredo Teixeira mot Andorra, mål nr 72384/14, punkt 40 med däri relaterad rättspraxis (enbart på franska). SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1337 barnets eller den unges hälsa och utveckling som en rekrytering till att utföra grova våldsbrott innebär går enligt vår mening inte att ignorera. Det rör sig alltså främst om behov som är kopplade till att skydda det individuella barnet eller den unge under tiden han eller hon befinner sig i samhällets vård, säkerställa att hans eller hennes vårdbehov blir tillgodosedda, men även till intresset av att freda den statliga barn- och ungdomsvården från otillbörlig påverkan och infiltration. Ur det perspektivet framstår det i stället som både rimligt och berättigat att vidta de åtgärder som krävs och är möjliga med hänsyn till motstå- ende intressen och överordnad rätt. Vad gäller förslagen om sekretessbrytande bestämmelser kan ifrågasättas om det är rimligt att göra avsteg både från socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens principer genom en sådan utvidgning av möjligheterna att utbyta information utan den enskildes samtycke som föreslås. Även här har vi dock kunnat kartlägga ett mycket ange- läget behov, som dessutom i sak uppmärksammats i flera andra sam- manhang (se avsnitt 12.12.4). Den nuvarande sekretessregleringen är dessutom i vissa avseenden hindrande både för socialtjänsten och hälso- och sjukvården inom den statliga barn- och ungdomsvården och innebär att barns och ungas rätt till vård och behandling riskerar att inte alltid bli tillgodosedd. Också i detta avseende framstår det som både rimligt och berättigat att vidta de åtgärder som krävs och är möjliga med hänsyn till motstående intressen. Slutligen bör något också sägas om den omständigheten att våra förslag rör några av samhällets mest utsatta barn och unga. Att införa ytterligare möjligheter att inskränka redan sårbara barns och ungas grundläggande rättigheter, utöver de som redan följer av att de vår- das inom den statliga barn- och ungdomsvården, bör inge både viss oro och viss tveksamhet. Genom den enkätundersökning som genom- förts har vi dock kunnat hämta in information om barns och ungas inställning till det som följer av vissa förslag i denna del (se bilaga 5). Utifrån resultaten av densamma framstår det inte som att barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården som grupp kom- mer att uppfatta förslagen som oacceptabla. Tvärtom har en majo- ritet av de tillfrågade uttryckt att de inte motsätter sig vare sig ökad informationsdelning mellan de olika verksamhetsgrenarna eller att den statliga barn- och ungdomsvården ges utökade möjligheter att ta emot uppgifter från Polismyndigheten om det behövs för att skydda barn och unga, se närmare avsnitt 12.12.4 och 12.12.22. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1338 Det intrång i barns och ungas personliga integritet som förslagen innebär måste dessutom ställas mot behovet av den aktuella person- uppgiftsbehandlingen i syfte att bland annat skydda barnet eller den unge från att manipuleras in i grov brottslighet och från våld, hot och trakasserier, att tillgodose hans eller hennes sociala och hälso- och sjukvårdsbehov och att säkerställa en god och trygg vårdmiljö under tiden han eller hon vårdas inom den statliga barn - och ungdoms- vården. Statens ansvar för att skydda barn framgår av flera artiklar i barnkonventionen, exempelvis artikel 6 som slår fast varje barns rätt till liv, överlevnad och utveckling och artikel 19 som tydliggör statens ansvar för att skydda barn mot alla former av våld. Enligt artikel 33 ska staten vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barn från olaglig användning av bland annat narkotika. Av artikel 36 framgår att staten har ett ansvar att skydda barn mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende. När det kommer till barn i samhällets vård har staten en skyldighet enligt artikel 39 att vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av van- vård, utnyttjande eller övergrepp. Vid en avvägning mellan det kartlagda behovet av en utökad per- sonuppgiftsbehandling av uppgifter om barn och unga och intrånget i barns och ungas personliga integritet bör intrånget därmed kunna motiveras av de starka intressen som bär upp förslagen. Vad gäller det intrång som förslagen innebär för vuxna bör intresset av att barn som lever under svåra förhållanden får behövligt skydd, vård och i övrigt adekvat stöd och hjälp anses väga tyngre än skyddet för vuxnas personliga integritet. Bedömningen av om en ingripande lagstiftningsåtgärd är propor- tionerlig i strikt mening motsvarar frågan om åtgärden är lämplig och berättigad i förhållande till den nackdel den innebär för enskilda. Vi har ovan sammanfattningsvis gjort bedömningen våra förslag både är lämpliga och berättigade i förhållande till de nackdelar de innebär för barn och unga och övriga som berörs. Därmed är vår bedömning att förslagen också är proportionerliga. De bör dessutom vara för - enliga med överordnad rätt i enlighet med uppdraget i våra direktiv. 1339 13 Följdändringar 13.1 Inledning Vi föreslår i detta betänkande förändringar som innebär att följd - ändringar behövs i flera författningar. I kapitel 7 föreslår vi att en ny myndighet för statlig barn - och ungdomsvård ska inrättas, med uppgifter som i dag delvis ingår i Statens institutionsstyrelses uppdrag. En följd av det förslaget är att flera befintliga hänvisningar till Statens institutionsstyrelse (SiS) kommer att vara inaktuella eller felaktiga. Därtill kommer att den nya Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte anges i befint- lig lagstiftning när det som avses är den myndighet som ansvarar för den statliga barn- och ungdomsvården. Vidare föreslår vi i kapitel 8 att den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga införs enligt socialtjänstlagen (2025:400), SoL, och ersätter dagens särskilda ungdomshem. Det förslaget får bland annat till följd att samtliga hänvisningar till särskilda ungdomshem som finns i befintlig reglering behöver ändras, om bestämmelserna också ska gälla den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga. Det bör även sägas att särskilda ungdomshem också omfattas av begreppet hem för vård eller boende, varför även hänvisningar till sådana hem kan behöva revideras. Verksamheten med den statliga barn- och ungdomsvården styrs inte enbart av de bestämmelser som finns i socialtjänstlagstiftningen och tvångsvårdslagstiftningen, utan även i bestämmelser om offent- lighet och sekretess, personuppgiftsbehandling och om utbildnings- väsendet. Det förhållandet att ett barn eller en ung person vårdas vid ett särskilt ungdomshem har också betydelse eller är föremål för sär- skild reglering inom vitt skilda rättsområden, som i fråga om folk- bokföring och om olika socialförsäkringsförmåner. Följdändringar SOU 2026:52 1340 Det sammantagna behovet av följdändringar som våra förslag om en ny myndighet, med delvis nya uppdrag i förhållande till Statens institutionsstyrelse, en ny placeringsform enligt socialtjänstlagen inom den statliga barn- och ungdomsvården, och nya bestämmelser om personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvår- den är sammanfattningsvis stort. 13.2 Följdändringar med anledning av våra förslag 13.2.1 Följdändringar i författningar som direkt omfattas av vårt uppdrag Utredningens förslag I de författningar som anges nedan ska det införas nödvändiga justeringar vad gäller den ansvariga myndighetens namn, placer- ingsformens namn och övriga följdändringar som är motiverade av våra förslag i sak. De författningar som avses är – lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, – lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa bo- enden som tar emot barn, – skollagen (2010:800), – socialtjänstlagen (2025:400), – lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, – lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården, – förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, – offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), – gymnasieförordningen (2010:2039), – skolförordningen (2011:185), och – socialtjänstförordningen (2025:468). SOU 2026:52 Följdändringar 1341 Skälen för vårt förslag Hänvisningar till Statens institutionsstyrelse (SiS) eller till sär - skilda ungdomshem görs som vi konstaterat inledningsvis i dag i en mängd olika författningar och på olika författningstekniska sätt (se avsnitt 13.2.4). I de författningar som direkt berörs av vårt uppdrag och författningar där våra förslag till förändringar i sak ingår, det vill säga författningar inom områdena socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, skola och viss registerkontroll, ska nödvändiga ändringar av hänvisningar till Statens institutionsstyrelse och särskilda ung- domshem göras. Det nyss sagda gäller även författningar som reglerar förhållan- den som är avgörande för våra förslag eller våra överväganden på annat sätt, till exempel den sekretessreglering som kommer vara tillämplig i verksamheten eller bestämmelser om personuppgifts - behandling. Vi föreslår därför att nödvändiga justeringar med anledning av våra förslag vad gäller den nya myndighetens namn och den nya placer- ingsformen, liksom vad avser den nya regleringen av person upp- giftsbehandling i verksamheten införs i en rad olika författningar som på ett omedelbart sätt kommer att ha betydelse inom den stat- liga barn- och ungdomsvården. Förslag till sådana följdändringar lämnas i kapitel 1. 13.2.2 Ytterligare behov av följdändringar med anledning av ny myndighet Utredningens bedömning I lagar och förordningar där det görs hänvisningar till Statens in- stitutionsstyrelse och där vi inte lämnat författningsförslag i detta betänkande behöver följdändringar göras i de delar där den nya Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ersätter eller kompletterar Statens institutionsstyrelse. Följdändringar SOU 2026:52 1342 Skälen för vår bedömning Ytterligare ändringar med anledning av den nya myndigheten krävs Ett antal ytterligare följdändringar än de som avses i avsnitt 13.2.1 kommer att behöva göras med anledning av vårt förslag om en ny myndighet. I huvudsak behöver det göras ändringar i de fall det i lag eller förordning hänvisas till Statens institutionsstyrelse som ansvarig myndighet för den statliga barn- och ungdomsvården. Det kan även avse förändringar med anledning av att den nya myndig- heten ska omfattas av samma bestämmelser som SiS gör i dag och kommer att fortsätta göra om myndigheten finns kvar. En sådan situation skulle till exempel kunna avse att både SiS och den nya myndigheten ska omfattas av en skyldighet att lämna vissa uppgif- ter till en annan myndighet. Ändringar i lag Följande lagar innehåller hänvisningar till Statens institutionsstyrelse. Som vi beskrivit i avsnitt 13.1 har vi gjort behövliga följdändringar i de författningar som direkt berörs av vårt uppdrag och som anges i kapitel 1. I nedanstående lagar har följdändringar inte gjorts: – brottsbalken, – passlagen (1978:302), – lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, – smittskyddslagen (2004:168), – lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nor- disk arresteringsorder, – lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihets - berövande påföljder inom Europeiska unionen, – lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende, – brottsdatalagen (2018:1177), och – lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande. SOU 2026:52 Följdändringar 1343 Ändringar i förordning Följande förordningar innehåller hänvisningar till Statens institutions- styrelse. Även dessa behöver ses över med anledning av förslaget om en ny ansvarig myndighet för den statliga barn- och ungdomsvården och nödvändiga följdändringar behöver införas: – författningssamlingsförordningen (1976:725), – förordningen (1982:306) om utlämning för brott, – förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brott- mål, m.m., – förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rätts- psykiatrisk vård, – förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt, – förordningen (1995:1301) om handläggning av skadestånds - anspråk mot staten, – förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet, – förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård, – förordningen (1999:1134) om belastningsregister, – förordningen (1999:1135) om misstankeregister, – förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten, – förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, – förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institu- tionsstyrelse, – förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter, – häktesförordningen (2010:2011), – förordningen (2012:566) om överlämnande till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder, – förordningen (2015:109) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, Följdändringar SOU 2026:52 1344 – förordningen (2015:665) om statliga myndigheters användning av Statens servicecenters tjänster, – förordningen (2019:96) om tillgodoräknande av tid för frihets- berövande, – förordningen (2021:713) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket, – förordningen (2021:1188) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om Schengens informationssystem, och – förordningen (2023:144) om statsbidrag för fortbildning av lärare och förskollärare. 13.2.3 Ytterligare följdändringar med anledning av ny placeringsform Utredningens bedömning I lagar och förordningar där det görs hänvisningar till särskilda ungdomshem och där vi inte lämnat författningsförslag i detta betänkande behöver benämningen särskilda ungdomshem er - sättas med benämningen statliga hem för barn och unga. Skälen för vår bedömning Ytterligare ändringar med anledning av den nya placeringsformen krävs Ett antal ytterligare följdändringar än de som avses i avsnitt 13.2.1 kommer att behöva göras med anledning av vårt förslag om den nya placeringsformen enligt socialtjänstlagen, det vill säga statliga hem för barn och unga. I huvudsak behöver det göras ändringar i de fall det i lag eller förordning hänvisas till särskilda ungdomshem. SOU 2026:52 Följdändringar 1345 Ändringar i lag Som vi beskrivit i avsnitt 13.1 har vi gjort behövliga följdändringar i de författningar som omfattas av vårt uppdrag och som anges i kapi- tel 1. I nedanstående lagar, som innehåller hänvisningar till särskilda ungdomshem, har följdändringar inte gjorts: – brottsbalken, – lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken, – lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, – häkteslagen (2010:611), – lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, och – lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihets- berövande påföljder inom Europeiska unionen. Ändringar i förordning Följande förordningar innehåller hänvisningar till särskilda ungdoms- hem och ändringar i dessa behöver därför övervägas: – förordningen (2007:1436) om statsbidrag till kulturell verksamhet i skolan, – förordningen (2011:130) med instruktion för Specialpedagogiska skolmyndigheten, – förordningen (2023:144) om statsbidrag för fortbildning av lärare och förskollärare, – förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brott- mål, m.m., – förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rätts- psykiatrisk vård, och – förordningen (1991:1413) om rättspsykiatrisk undersökning. Följdändringar SOU 2026:52 1346 13.2.4 Övriga följdändringar? Utredningens bedömning Följdändringar även i andra författningar än de vi redogjort för kan behöva övervägas med anledning av våra förslag om en ny myndighet och en ny placeringsform enligt socialtjänstlagen. Skälen för vår bedömning Hem för vård eller boende är en placeringsform som regleras i 9 kap. 4 § SoL. Begreppet hem för vård eller boende omfattar enligt 9 kap. 4 § SoL jämfört med 1 kap. 5 § socialtjänstförordningen (2025:468) även de särskilda ungdomshemmen och sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM- hem). Det förekommer att hem för vård eller boende hänvisas till i annan författning som ”hem som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen”. För det fall en sådan hänvisning görs i en paragraf som i övrigt rör barn och unga, eller som kan påverka ett förhållande kopplat till barn och unga som får vård utanför det egna hemmet, kan det utifrån omstän- digheterna i övrigt vara motiverat att införa följdändringar även i dessa fall. Det kräver dock föregående överväganden om den befintliga regleringens syfte och eventuell a beröringspunkter med sam hälls- vården av barn och unga och särskilt om även den nya placerings - formen aktualiseras i sammanhanget. Sådana överväganden måste anses ligga utanför ramen för vårt uppdrag. Inom Regeringskansliet pågår det dessutom, när detta betänkande lämnas, beredning av flera lagstiftningsinitiativ som kan förväntas få konsekvenser för regleringen av den statliga barn- och ungdoms- vården i stort och för verksamheten vid den nya myndigheten.1 Det råder därför en osäkerhet kring vilken övrig reglering som kommer att vara gällande vid det eventuella ikraftträdandet av våra förslag. De bedömningar som gjorts av oss gällande behovet av följdändringar behöver därför ses över när beslut fattats angående övriga förslag som är under beredning. 1 Det gäller bland annat förslagen i SOU 2023:66 För barn och unga i samhällsvård och SOU 2025:84 Hem för barn och unga, det arbete som bedrivs av Samsjuklighetsdelegationen (S 2025:A) och regeringens skrivelse Återkallelse av regeringens proposition 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträdare, Skr. 2025/26:289. 1347 14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 14.1 Inledning och utgångspunkter Vi föreslår en reform av den statliga barn- och ungdomsvården i syfte att säkerställa en god, likvärdig och rättssäker vård i trygga och säkra vårdmiljöer samt en höjning av vårdens kvalitet. Reformen omfattar inrättandet av en ny myndighet, Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, och införandet av en ny placeringsform, statliga hem för barn och unga. När det gäller ikraftträdandet anser vi att det är angeläget att re- formen träder i kraft så snart som möjligt. Samtidigt behöver berörda aktörer ges tillräcklig tid för att anpassa sina verksamheter, lokaler och arbetssätt till den nya regleringen. Tvångsvård av barn och unga förutsätter säkerhet, kontinuitet och hög kvalitet, och det är avgör- ande att vården kan fortgå utan avbrott under hela införandet av re- formen. I avsnitt 6.3 konstaterar vi att reformen behöver genom - föras stegvis av bland annat det skälet. Det innebär att väl avvägda övergångsbestämmelser krävs, särskilt i övergången till den nya pla- ceringsformen och tanken med en intern vårdkedja inom varje stat- ligt hem för barn och unga. Vår utgångspunkt är att barn och unga inte ska behöva flytta mellan olika statliga hem för barn och unga om det inte finns starka skäl för det. Reformen ska genomföras på ett sätt som i största möjliga utsträckning värnar barns och ungas behov av trygghet och stabilitet. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2026:52 1348 14.2 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds inrättande och statliga hem för barn och unga Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska inrättas den 1 februari 2029. Förordningen med instruktion för myndigheten ska träda i kraft samma dag. Även bestämmelserna om den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga ska träda i kraft den 1 februari 2029. Skälen för våra förslag Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska inrättas den 1 februari 2029. Förordningen med instruktion för myndigheten ska träda i kraft samma dag. Även bestämmelserna om statliga hem för barn och unga ska träda i kraft den 1 februari 2029. Vi anser att de bestämmelser som utgör reformens huvuddrag bör träda i kraft så snart det är praktiskt möjligt, men inser sam tidigt att en viss förberedelsetid krävs. Den föreslagna tidsramen syftar till att säkerställa att den nya myndigheten ges goda förutsättningar att etablera en ändamålsenlig organisation med tydlig styrning, rätt kom- petens och fungerande stödsystem. Detta innefattar bland annat rekrytering av ledning och nyckelpersonal, utveckling av styr- och uppföljningsmodeller samt etablering av samverkansstrukturer med andra aktörer. Mot den bakgrunden bedömer vi att en rimlig tid - punkt för ikraftträdande är den 1 februari 2029. Tiden behövs för att etablera den nya myndigheten och säkerställa att överföringen av ansvar och uppgifter sker kontrollerat och utan risk för avbrott i verksamheten. Statens institutionsstyrelse (SiS)har i dag fler uppgifter än de vi föreslår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha. Det handlar om verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård och vård enligt lagen (1988:970) om vård av missbrukare i vissa fall, förkortad LVM. Sluten ungdomsvård kommer att utmönstras som påföljd med start den 1 juli 2026 och förslag finns om att regionerna ska ta över vård enligt LVM. Även om sluten ungdomsvård ska utmönstras som på- SOU 2026:52 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1349 följd kommer sannolikt barn och unga som dömts till sluten ung - domsvård att finnas i myndigheten fram till åtminstone 2031.1 När det gäller förslaget om att byta huvudman för vård enligt LVM är det fortfarande oklart om och när det eventuellt ska ske. Vi lämnar där- för inga förslag om att SiS ska avvecklas. Detta möjliggör en stegvis omställning och minskar risken för att viktiga funktioner påverkas negativt under övergångsperioden. 14.3 Övriga förslag med anledningen av reformen Utredningens förslag Samtliga författningsförslag ska träda i kraft den 1 februari 2029. Skälen för våra förslag En samordnad reglering av placeringsformen och hälso - och sjuk- vårdsansvaret skapar förutsättningar för en sammanhållen och jämlik vård. Barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård har ofta om- fattande och sammansatta behov, där både sociala och medicinska insatser behöver ges samtidigt och samordnat. Brister i tillgången till hälso- och sjukvård eller otydlig ansvarsfördelning riskerar att leda till ojämlik vård och försämrade behandlingsresultat. Huvud - delen av de rättsliga förutsättningarna behöver därför vara på plats i samband med att den nya myndigheten inrättas och den nya placer- ingsformen börjar gälla. Det skapar tydlighet i styrning och ansvar redan från start och minskar risken för rättsliga oklarheter under införandefasen. De nya reglerna omfattar bestämmelser om samverkan mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionerna samt förtydligat ansvar för regionerna att tillgodose behov av hälso- och sjukvård och tandvård hos barn och unga som vårdas i statliga hem för barn och unga. Vi är medvetna om att det kan behövas en viss tid för att dessa regler ska tillämpas fullt ut. Det gäller bland annat de överenskommelser mellan den nya myndigheten och regionen som vi föreslår ska regleras och sådant som överenskomme lserna ska 1 Statens Institutionsstyrelse SiS (2026). Kapacitetsrepport 2026–2035, s. 24. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2026:52 1350 styra, till exempel samverkan om bland annat läkartillgång på plats i statliga hem för barn och unga. Att ta fram dessa överenskommelser kommer att ta en viss tid, sannolikt upp till ett år, men vi bedömer att det är fullt möjligt för regionerna att under denna tid ta det an- svar som vi föreslår att de ska ha från och med den 1 februari 2029. Att avvakta exempelvis ett år med ikraftträdandet skulle leda till större oklarhet om vad som gäller och leda till risker för att barn och unga inte får tillgång till hälso- och sjukvård efter behov. Även den nya vårdformen integrerad vård kommer att behöva byggas upp en tid efter den 1 februari 2029, både avseende lämpliga lokaler som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård svarar för och tillgång till de hälso- och sjukvårdsresurser som regionerna svarar för. Även här bedömer vi dock att det finns tillräckligt goda förutsättningar för att bestämmelserna om den nya vårdformen ska kunna träda i kraft även om den då bara är tillgänglig i vissa delar av landet och fortfarande kommer att vara under u tveckling. Vi har övervägt ett senare ikraftträdande, till exempel den 1 februari 2030, men anser att det skulle medföra oklarhet om de samlade reglerna för den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga och risker för att vårdformen inte blir tillgänglig i den utsträckning som är möj- lig redan tidigare. Även om det tar ett eller ett par år att uppnå full kapacitet för den nya vårdformen integrerad vård är det angeläget att de barn och unga som kan få el av vården där kan få det redan från den 1 februari 2029. Samtliga författningsförslag kan mot den bak- grunden träda i kraft den 1 februari 2029. 14.4 Övergångsbestämmelser Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får bedriva stat- liga hem för barn och unga med färre än sex vårdenheter och fler än tolv vårdenheter till och med den 1 februari 2030. Övergångsbestämmelser ska införas med anledning av att Sta- tens institutionsstyrelse kommer att finnas kvar som myndighet och ansvara för särskilda ungdomshem med uppdrag att svara för verkställighet av sluten ungdomsvård. Av övergångsbestämmel- serna ska framgå att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för SOU 2026:52 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1351 Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är in- tagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ung- domsvård. För övriga förslag behövs inga övergångsbestämmelser. Skälen för våra förslag Den totala tidsperioden för reformens genomförande bedöms vara tre år. Denna tidsram är nödvändig för att möjliggöra en successiv uppbyggnad av den nya placeringsformen, inklusive anpassning av lokaler, utveckling av vårdinnehåll samt kompetenshöjning hos per- sonalen. Forskning och erfarenhet visar att oplanerade eller frekventa flyt- tar av barn och unga kan vara skadliga och motverka behandlings - insatsernas syfte. Vi har därför övervägt om det under en begränsad tid ska finnas två parallella placeringsformer för barn och unga som vid tidpunkten för ikraftträdandet är placerade i statlig barn - och ungdomsvård med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Den reform av den statliga barn- och ung- domsvården som vi föreslår syftar till att stärk a vårdperspektivet och höja kvaliteten och rättssäkerheten i vården. Vi bedömer därför att det är angeläget att alla barn och unga, även de barn och unga som vid ikraftträdandet är placerade på särskilda ungdomshem, omfattas av den nya regleringen och den förbättrade vårdkvaliteten som våra förslag syftar till att säkerställa. I syfte att minska risken för att störa vården av barn och unga som vid tidpunkten är placerade på särskilda ungdomshem och för att avvecklingen av lokaler som inte är ända- målsenliga för verksamheten ska kunna ske under rimliga former bedömer vi att det finns skäl att, under en övergångsperiod, göra undantag från kravet på antal vårdenheter som ett statligt hem för barn och unga ska bestå av. Vid bedömer att en rimlig tid för ett så- dant undantag uppgår till ett år. Det innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får bedriva statliga hem för barn och unga som har färre än sex vårdenheter och fler än tolv vårdenheter till och med den 1 februari 2030. En övergångsbestämmel se med den innebörden ska införas i socialtjänstförordningen. SiS ansvarar för verkställighet av sluten ungdomsvård. Den 1 juli 2026 trädde nya regler i kraft som innebär att barn och unga, i de fall Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2026:52 1352 en frihetsberövande påföljd inte kan undvikas, ska dömas till fängelse i stället för sluten ungdomsvård. Lagändringarna innebär att Kriminal- vården blir ansvarig för verkställigheten och att sluten ungdomsvård utmönstras ur påföljdssystemet.2 Sluten ungdomsvård kommer dock att kunna dömas ut även efter att påföljdsreformen trätt i kraft. Det kan komma att finnas påföljder som inte har börjat verkställas eller som inte fullt ut har verkställts när den reform av den statliga barn- och ungdomsvården som vi föreslår träder i kraft. Vi bedömer därmed att SiS och särskilda ungdomshem kommer att finnas kvar även i tiden efter att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har inrättats och de särskilda ungdomshemmen ersatts med statliga hem för barn och unga som en egen placeringsform. När det gäller sär - skilda ungdomshem kommer SiS därmed fortsatt ha i uppdrag att bedriva vård för barn och unga som verkställer påföljden sluten ung- domsvård vid dessa hem. Regleringen om särskilda ungdomshem och verkställighet av sluten ungdomsvård finns, förutom i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ung domsvård och den till- hörande förordningen, även i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga och i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården. Bestämmelser som gäller de särskilda ungdomshemmen finns även i socialtjänstlagen och i social- tjänstförordningen. Vi bedömer att dessa bestämmelser, i samma utsträckning som gäller enligt den nuvarande regleringen, ska fort- sätta att gälla för den verksamhet med sluten ungdomsvård som SiS bedriver i de särskilda ungdomshemmen Övergångsbestämmelser med denna innebörd bör därför införas i de författningar där följdändringar görs till följd av att den nya myndigheten inrättas med motsvarande uppdrag och uppgifter som SiS har i dag. För övriga förslag har vi gjort bedömningen att det inte krävs några övergångsbestämmelser. Det innebär att den nya placeringsformen och bestämmelser som reglerar verksamheten vid statliga hem för barn och unga helt kommer att ersätta de särskilda ungdomshemmen för barn och unga som är placerade på sådana hem vid ikraftträdandet. Det innebär även att barn och unga som är placerade på särskilda ungdomshem vid denna tidpunkt och, efter nya placeringsbeslut från berörda socialnämnder, behöver skrivas in i den nya placerings- formen på statliga hem för barn och unga. Vi har i avsnitt 7.2.5 före- slagit att regeringen bör ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda 2 Prop. 2025/26:132 Frihetsberövande påföljder för barn och unga. SOU 2026:52 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1353 och genomföra bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård. I avsnitt 6.3.2 beskriver vi även att reformen behöver ske succesivt och i flera steg. Det kan inte uteslutas att såväl datum för ikraftträdande och behovet av övergångsbestämmelser kan behöva justeras när den särskilda utredaren ytterligare har utrett och analy- serat till exempel frågor om lokalförsörjning, finansieringsmodellen med mera. 1355 15 Författningskommentar 15.1 Förslaget till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård Genom förslaget införs en ny lag om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Lagen är tillämplig i myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga. Den nya lagens tillämpningsområde omfattar Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med skola och under visning, och innehåller ett uttryckligt stöd för att i den verksamheten med stat- liga hem för barn och unga behandla personuppgifter i brottsföre- byggande syfte. Sådan behandling får även ske i ett särskilt reglerat säkerhetsregister. Den nya lagen motsvarar i vissa delar innehållet i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten och förord- ningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom social - tjänsten som ska tillämpas av Statens Institutionsstyrelse inom den statliga barn- och ungdomsvården. I förhållande till den regleringen har bestämmelserna i den nya lagen i högre grad anpassats till EU:s dataskyddsförordning; Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (all- män dataskyddsförordning), i lagen benämnd EU:s dataskyddsför- ordning. Den nya lagen är dessutom i högre utsträckning anpassad till och utformad efter verksamheten med den statliga barn - och ungdomsvården, snarare än socialtjänsten generellt. Författningskommentar SOU 2026:52 1356 1 kap. Allmänna bestämmelser Lagens syfte 1 § Syftet med denna lag är att ge Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling. I paragrafen anges det övergripande syftet med lagen. Övervägan- dena finns i avsnitt 12.12.5. Bestämmelsen tydliggör lagens tvådelade syfte, det vill säga dels att ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård möjlighet att inom den verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 § behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt, dels att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling. Lagens tillämpningsområde 2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga. Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register. I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.7. Av första stycket framgår att lagen är tillämplig vid behandling av personuppgifter. I artikel 4.1 och 4.2. i EU:s dataskyddsförordning finns definitio- ner av begreppen personuppgifter och behandling. Av definitionen av begreppet personuppgifter samt skäl 14 och 27 till EU:s dataskydds- förordning följer att behandling av uppgifter som rör avlidna eller juridiska personer inte omfattas av lagens bestämmelser. Lagen är tillämplig vid behandling av personuppgifter i Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga. Vad som närmare avses med den verksam- heten framgår av 3 §. Personuppgiftsbehandling som utförs i verksamhet såsom intern uppföljning och planering av den egna verksamheten omfattas av SOU 2026:52 Författningskommentar 1357 lagen genom 2 och 3 §§. Däremot omfattar lagens tillämpnings - område inte behandling av personuppgifter vid till exempel löpande administration och liknande, såsom hantering av uppgifter om per- sonal, arbetssökande, uppdragstagare eller leverantörer. I paragrafens andra stycke begränsas tillämpningsområdet till en viss typ av behandling av personuppgifter. Lagen gäller endast då be- handlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgif- terna ingår i eller kommer att ingå i ett register. Bestämmelsen är utformad i nära anslutning till artikel 2.1 i EU:s dataskyddsförordning och bör tolkas på samma sätt som den bestämmelsen. En definition av begreppet register finns i artikel 4.6 i EU:s dataskyddsförordning. Bestämmelsen innebär att till exempel minnesanteckningar som en- bart förs på papper utgör sådan behandling av personuppgifter som inte omfattas av lagens tillämpningsområde. 3 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet enligt 2 § första stycket avser 1. platsanvisning och placeringar, 2. vård och behandling, 3. skola och undervisning, 4. särskilda befogenheter och andra åtgärder som vidtas för att upprätt- hålla ordning och säkerhet, 5. brottsförebyggande åtgärder, 6. uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring, och 7. annan liknande uppgift som Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård ska utföra i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Av paragrafen framgår vad som avses med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga enligt 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.7. Paragrafen syftar till att tydliggöra alla delar av den verksamhet som lagen ska tillämpas inom. Enligt punkt 1 avses med verksamheten med statliga hem för barn och unga platsanvisning och placeringar. Med detta avses i huvudsak de platsanvisningar och placeringar som sker efter beslut om placer- ing från socialnämnden. Enligt punkt 2 avses med verksamheten med statliga hem för barn och unga vård och behandling. Med detta avses social vård och be- handling enligt socialtjänstlagstiftningen. Myndighetens hälso- och sjukvårdsverksamhet omfattas dock enligt 4 § inte av lagens tillämp- ningsområde. Författningskommentar SOU 2026:52 1358 Enligt punkt 3 avses med verksamheten med statliga hem för barn och unga skola och undervisning. Att skollagens (2010:800) bestäm- melser om personuppgiftsbehandling inte ska tillämpas i myndig - hetens verksamhet enligt skollagen framgår 26 a kap. 1 § den lagen. Enligt punkt 4 avses med verksamheten med statliga hem för barn och unga särskilda befogenheter och andra åtgärder som vidtas för att upprätthålla ordning och säkerhet. Med detta avses bland annat åtgärder med stöd av lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Enligt punkt 5 avses med verksamheten med statliga hem för barn och unga brottsförebyggande åtgärder. Det som avses är bland annat personuppgiftsbehandling i det särskilda säkerhetsregistret i 4 kap. Enligt punkt 6 avses med verksamheten med statliga hem för barn och unga uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring. Med detta avses i huvudsak myndighetens författningsreglerade skyldigheter på området. Slutligen framgår av punkt 7 att med verksamheten med statliga hem för barn och unga avses även annan liknande uppgift som Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utföra i verksamheten men som inte angetts i de övriga punkterna. Med annan liknande uppgift avses uppgifter som är näraliggande verksamheten enligt övriga punkter, exempelvis de krav på myndigheten som hör samman med dokumentation och framtagande av underlag i verksamheten. Även beslutsfattande och övriga åtgärder som hör samman med verksamheten avses. 4 § Denna lag gäller inte när personuppgifter behandlas med stöd av patientdatalagen (2008:355). I paragrafen föreskrivs ett undantag från lagens tillämpningsområde i fråga om behandling av personuppgifter som sker med stöd av patientdatalagen. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.8. Undantaget för personuppgiftsbehandling med stöd av patient - datalagen är bland annat föranlett av att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds hälso- och sjukvårdsverksamhet kommer att vara en självständig verksamhetsgren inom myndigheten. SOU 2026:52 Författningskommentar 1359 Förhållande till annan reglering 5 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskydds- förordning. Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag. I paragrafen anges lagens förhållande till annan reglering. Övervägan- dena finns i avsnitt 12.12.9. Första stycket upplyser om att lagens bestämmelser kompletterar den reglering som finns i EU:s dataskyddsförordning. Andra stycket tydliggör lagens förhållande till lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, kallad dataskyddslagen. Personuppgiftsansvar 6 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård är personuppgifts- ansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför en- ligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag. I paragrafen regleras att Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten utför enligt lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.10. En definition av begreppet personuppgiftsansvarig finns i artikel 4.7 i EU:s dataskyddsförordning. Att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård är personuppgiftsansvarig innebär att myndig heten har en rad skyldigheter som måste uppfyllas. Exempelvis ska den personuppgiftsansvarige ansvara för och kunna visa att de grund - läggande principerna för behandling av personuppgifter enligt arti- kel 5 i EU:s dataskyddsförordning efterlevs (artikel 5.2). Den person- uppgiftsansvarige ska också till exempel tillhandahålla information om personuppgiftsbehandlingen (artiklarna 12–14) samt genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och Författningskommentar SOU 2026:52 1360 kunna visa att behandlingen utförs i enlighet med EU:s dataskydds- förordning (artikel 24). 2 kap. Grundläggande bestämmelser om behandling av personuppgifter Ändamål 1 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får behandla person- uppgifter om det är nödvändigt för att utföra verksamhet enligt 1 kap. 2 § första stycket. I paragrafen anges för vilka primära ändamål Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får behandla personuppgifter. Övervägan - dena finns i avsnitt 12.12.11. Av paragrafen framgår att en förutsättning för att myndigheten ska få behandla personuppgifter är att det är nödvändigt för att ut- föra verksamhet inom lagens tillämpningsområde. Kravet på nöd - vändighet innebär inte ett krav på att behandlingsåtgärden ska vara oundgänglig. Behandlingen kan anses nödvändig och därmed tillåten om behandlingen leder till effektivitetsvinster. 2 § Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får behandlas för andra ändamål än insamlingsändamålet, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket de sam - lades in. Personuppgifter som samlats in från andra myndigheter för uppföljning efter avslutad vård får dock inte behandlas för något annat ändamål i den verksamhet som omfattas av denna lag. I paragrafen regleras utrymmet för att vidarebehandla personupp- gifter för andra ändamål än insamlingsändamålet. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.12. Av första stycket framgår att personuppgifter som behandlas med stöd av 1 § får behandlas för andra ändamål än insamlingsändamålet, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket de samlades in. Den motsvarar principen om ändamålsbegränsning, också kallad finalitetsprincipen, som framgår av artikel 5.1 b i EU:s dataskyddsförordning. I andra stycket finns en inskränkning av finalitetsprincipen vad gäller personuppgifter som samlats in från andra myndigheter för SOU 2026:52 Författningskommentar 1361 uppföljning efter avslutad vård, som anger att sådana uppgifter inte behandlas för något annat ändamål i den verksamhet som omfattas lagen. Bestämmelsen, som är motiverad av den särskilda sekretess- reglering som enligt 24 kap. 8 § offentlighets - och sekretesslagen (2009:400) och 7 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) gäller för uppföljningsverksamhet efter avslutad vård, innebär att det finns en ändamålsbegränsning avseende person uppgifter som samlas in från andra myndigheter i detta syfte. 3 § Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får alltid behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller för- ordning. I paragrafen regleras utlämnande av uppgifter i överensstämmelse med lag eller förordning. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.13. I paragrafen, som är en så kallad sekundär ändamålsbestämmelse, upplyses om det rättsliga utrymmet att behandla personuppgifter för ändamål utöver det som anges i den primära ändamåls bestäm- melsen för att fullgöra uppgiftslämnande i överensstämmelse med lag eller förordning. Bestämmelsen tydliggör att offentlighets- och sekretesslagens (2009:400) bestämmelser har företräde framför data- skyddsrättsliga bestämmelser vad gäller behandling av personupp- gifter för sådant utlämnande som är tillåtet enligt offentlighets- och sekretesslagen. Känsliga personuppgifter 4 § Känsliga personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskydds- förordning får behandlas om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. I paragrafen regleras möjligheten till behandling av känsliga person- uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.14. Enligt bestämmelsen får personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning behandlas om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Hänvisningen avser för - ordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Bestämmelsen innebär ett undantag från förbudet mot behand- ling av känsliga personuppgifter enligt artikel 9.1. I artikel 9.2 i EU:s dataskyddsförordning finns ett antal undantag, som trots förbudet Författningskommentar SOU 2026:52 1362 i vissa fall tillåter behandling av personuppgifter. För Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds behandling av personuppgifter i verksamheten med statliga hem för barn och unga finns stöd i undan- tagen för behandling som är nödvändig av hänsyn till ett viktigt all- mänt intresse enligt artikel 9.2 g och behandling som är nödvändig av skäl som hör samman med social omsorg enligt artikel 9.2 h. De kategorier av personuppgifter som får behandlas med stöd av bestämmelsen är personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ur - sprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller med- lemskap i fackförening, genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller upp- gifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning. Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård får med stöd av bestämmel- sen behandla sådana uppgifter om det, för att utföra verksamhet inom lagens tillämpningsområde, eller för att lämna ut uppgifter enligt offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser, är nödvändigt med hänsyn till ändamålet för behandlingen. Behandlingen måste kunna motiveras i varje enskilt fall. Kravet på nödvändighet innebär samma sak här som i 1 §. Sökbegränsningar 5 § Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Förbudet omfattar dock inte sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på personuppgifter om etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, uppgifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning, om sökningen är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av denna lag. Förbudet omfattar inte heller sökningar i en viss handling eller i ett visst ärende. Paragrafen reglerar sökbegränsningar avseende känsliga personupp- gifter. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.16. Enligt första stycket är det förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Bestämmelsen utgår från syftet med en sökning. Definitionen av känsliga personuppgifter finns i 4 §, som hänvisar till artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning. Sökförbudet avser alla tekniska åtgärder som innebär att uppgifter används för att strukturera eller systema- SOU 2026:52 Författningskommentar 1363 tisera information i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Däremot hindrar bestämmelsen inte sök- ningar som görs i ett annat syfte än att identifiera ett urval av indivi- der, till exempel för att ta fram verksamhetsstatistik eller för register- vård. Sökförbudet är vidare tillämpligt i hela den verk samhet som omfattas av lagen. Det innebär att det även gäller för sök ningar i säkerhetsregistret som regleras i kapitel 3. Bestämmelsen om sök - begränsning påverkar i vilken utsträckning myndigheten kan samman- ställa så kallade potentiella handlingar vid en begäran om att få ta del av allmän handling enligt 2 kap. 6 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen. Av andra stycket framgår att förbudet inte omfattar sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på personuppgifter om etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk över- tygelse, uppgifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning, om sökningen är nödvändig för att utföra en upp- gift i den verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde. Att sökningen ska vara nödvändig innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behöver motivera varför varje sökning som görs på känsliga personuppgifter är nödvändig, exempelvis i konse- kvensbedömningar, innan en sökning görs. Bestämmelsen innebär att myndigheten aldrig får utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på ras, medlemskap i fackförening, genetiska eller biometriska uppgifter eller uppgifter eller medlemskap i en fackförening. Av tredje stycket framgår att förbudet i paragrafens första stycke inte omfattar sökningar i en viss handling eller i ett visst ärende. Åtkomst till personuppgifter 6 § Åtkomst till personuppgifter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Åtkomsten till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regel- bundet. I paragrafen regleras den interna tillgången till personuppgifter inom Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.17. Av första stycket framgår att åtkomst till personuppgifter ska be- gränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbets- Författningskommentar SOU 2026:52 1364 uppgifter. Uttrycket ”var och en” inkluderar såväl tillsvidareanställd personal som personer med tidsbegränsade anställningar eller uppdrag. Genom bestämmelsen tydliggörs att myndigheten har ett ansvar för att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säker- ställa att personuppgifter inte sprids utanför den krets av personer som behöver ha åtkomst till dessa för att kunna utföra sina arbets- uppgifter. Myndigheten ska alltså aktivt ta ställning till vilket informa- tionsbehov en tjänst eller ett uppdrag medför och tilldela den be - hörighet som behövs utifrån det. Enligt andra stycket ska myndigheten kontrollera och följa upp åtkomsten till personuppgifter regelbundet. Kontroller ska genom- föras systematiskt och återkommande och inte bara när det finns anledning att misstänka att obehörig åtkomst har förekommit. Kon- troll kan till exempel ske genom uppföljning av loggar i olika system. Längsta tid för behandling av personuppgifter 7 § Personuppgifter får inte behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Paragrafen innehåller en regel om längsta tid för behandling av person- uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.18. Bestämmelsen innebär att personuppgifter inte får behandlas längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behand - lingen. Med nödvändig avses samma sak som i 1 §. Enligt bestämmel- sen har Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård en skyldighet att upphöra med behandling av personuppgifter då den inte längre är nödvändig med hänsyn till det ändamål för vilket uppgifterna behand- las. Det innebär att personuppgifterna ska tas bort eller avidentifieras på ett sådant sätt att alla identifieringsmöjligheter försvinner. Bestäm- melsen ställer krav på myndigheten att kunna motivera fortsatt be- handling av personuppgifter, exempelvis inför en tillsynsmyndighet. Om uppgiften behandlas för flera olika ändamål, får den dock fort- sätta att behandlas för de andra ändamålen om behovet av behandling kvarstår för dessa. Bestämmelsen motsvarar principen om lagrings- minimering, artikel 5.1 e i EU:s dataskyddsförordning, och utgör inte något hinder mot att uppgifter och handlingar bevaras enligt arkivlagens (1990:782) bestämmelser. När uppgifter inte längre be- SOU 2026:52 Författningskommentar 1365 hövs för ändamål i verksamheten kan de alltså fortsatt behandlas för arkivändamål av allmänt intresse. 3 kap. Säkerhetsregistret Rätten att föra register 1 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får föra ett säkerhets- register. I säkerhetsregistret får personuppgifter endast behandlas i syfte att i verksamheten med statliga hem för barn och unga 1. förebygga och motverka brottslig verksamhet, och 2. upprätthålla ordning och säkerhet. I paragrafen regleras rätten att föra ett säkerhetsregister. Övervägan- dena finns i avsnitt 12.12.21. Av första stycket framgår att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får föra ett säkerhetsregister. Det innebär att myndig- heten ges ett rättsligt stöd för att samla, bearbeta och analysera in- formation som inte får eller bör föras in i dokumentation som rör vård och behandling av barn och unga vid ett statligt hem för barn och unga. Däremot innebär det inte att myndigheten ges utrymme att borste från krav gällande vad som ska ingå i sådan doku menta- tion som framgår av annan reglering eller reglering av myndighetens ärendehandläggning. Av andra stycket framgår att personuppgifter endast får behandlas i säkerhetsregistret i syfte att i verksamheten med statliga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verksamhet, och upprätthålla ordning och säkerhet. Med brottslig verksamhet avses verksamhet som har en viss omfattning och intensitet och som in- begriper handlingar som är olagliga. Med ordning och säkerhet avses goda, ordnade och trygga förutsättningar för vård och behandling. Båda ändamålen utgör en del i myndighetens övergripande uppgift att säkerställa en god och trygg vård. Ändamålen med behandling av personuppgifter är vidare uttömmande angivna. Behandling för andra ändamål i verksamheten med statliga hem för barn och unga får därmed inte förekomma i registret. Inte heller får behandling ske för brottförebyggande ändamål i allmänhet. Däremot innebär den uttömmande ändamålsregleringen inte att det föreligger något Författningskommentar SOU 2026:52 1366 hinder mot att uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret lämnas ut i överensstämmelse med lag eller förordning. Säkerhetsregistrets innehåll 2 § I säkerhetsregistret får uppgifter behandlas om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på, eller är placerad på, ett statligt hem för barn och unga. Behandling enligt första stycket får dock endast ske om det finns en förhöjd risk för att barnet eller den unge under vårdtiden 1. begår brott som inte är ringa, 2. förbereder rymning eller försöker rymma, 3. blir föremål för fritagning, 4. bidrar till att allvarligt störa ordningen eller säkerheten på ett statligt hem för barn och unga, 5. utsätts för våld, hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet, eller 6. utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på personal eller andra personer som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga. Paragrafen reglerar i vilka fall uppgifter om barn och unga får behand- las i säkerhetsregistret. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.23. Av första stycket framgår att uppgifter om ett barn eller ung per- son som ska anvisas plats på eller är placerad på ett statligt hem för barn och unga får behandlas i säkerhetsregistret. Det innebär att be- handling av uppgifter om ett barn eller en ung person får ske redan i samband med socialnämndens platsansökan om förutsättningarna i andra stycket är uppfyllda. Av andra stycket framgår att behandling av uppgifter om ett barn eller en ung person med stöd av första stycket endast får ske om det finns en eller flera förhöjda risker som anges i punkterna 1 –6. Att det ska föreligga en förhöjd risk innebär att barnets eller den unges vårdbehov som föranlett en placering på ett statligt hem för barn och unga inte ensamt kan ligga till grund för en registrering. Kravet på förhöjd risk innebär att det ska finnas något utöver barnets eller den unges behov av vård med särskilt noggrann tillsyn och grunderna för omhändertagande av honom eller henne som utgör en kvalificerad säkerhetsrisk och som kräver att uppgifter om barnet eller den unge behandlas för ändamålen enligt 1 §. Att det föreligger en förhöjd risk kan framgå av den utredning som ligger till grund för omhänder - tagandet eller av uppgifter som kommer in till Myndigheten för SOU 2026:52 Författningskommentar 1367 statlig barn- och ungdomsvård från en annan myndighet. Den för - höjda risken ska vidare avse en förhöjd risk under vårdtiden. Risker som har upphört i samband med placeringen av barnet eller den unge kan inte ligga till grund för behandling av uppgifter om honom eller henne i säkerhetsregistret, och inte heller risker som hänför sig till tiden efter avslutad vård. Med vårdtid avses hela den tid som ett barn eller en ung person är placerad på ett statligt hem för barn och unga, samt även under transporter och liknande under vårdtiden. Av punkten ett framgår att uppgifter om ett barn eller en ung per- son får behandlas i säkerhetsregistret om det föreligger en förhöjd risk att han eller hon under vårdtiden begår brott som inte är ringa. Med detta avses inte mindre förseelser eller enstaka brott som inte är av allvarlig art. Av punkten två och tre framgår att uppgifter om ett barn eller en ung person får behandlas i säkerhetsregistret om det föreligger en förhöjd risk att han eller hon under vårdtiden förbereder rymning eller försöker rymma, eller blir föremål för fritagning. Med detta avses att barnet eller den unge ensam eller genom andras agerande avviker från institutionsområdet eller i samband med en utevistelse eller transport. Av punkten fyra framgår att uppgifter om ett barn eller en ung per- son får behandlas i säkerhetsregistret om det föreligger en förhöjd risk att han eller hon under vårdtiden bidrar till att allvarligt störa ordningen eller säkerheten. Med detta avses bland annat störningar kopplade till gängkonflikter eller upploppsliknande situationer eller andra allvarliga konfrontationer mellan barn och unga och personal. Kravet på att ordningsstörningen ska vara allvarlig innebär dock att inte alla tänkbara ordningsstörningar utgör skäl för att behandla upp- gifter i säkerhetsregistret. Av punkten fem framgår att uppgifter om ett barn eller en ung person får behandlas i säkerhetsregistret om det föreligger en för - höjd risk att han eller hon under vårdtiden utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet. Med detta avses alla former av våld och hot mot barn och unga liksom försök att rekrytera barn och unga in i brottslig verksamhet. Av punkten sex framgår att uppgifter om ett barn eller en ung per- son får behandlas i säkerhetsregistret om det föreligger en förhöjd risk att han eller hon under vårdtiden utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på personal eller andra personer som uppehåller Författningskommentar SOU 2026:52 1368 sig i ett statligt hem för barn och unga. Bestämmelsen omfattar inte bara risker som riktar sig mot personal inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård utan även sådana som riktar sig mot social- sekreterare, Kriminalvårdens transporttjänst eller regionens hälso- och sjukvårdspersonal. Även risker som riktar sig mot barnets eller den unges medplacerade, och anhöriga till dessa, eller andra perso- ner som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga omfattas av bestämmelsen. 3 § Om det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen en- ligt 1 §, får Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård i säkerhets - registret behandla uppgifter om en person som har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som an- ges i 2 §. Paragrafen reglerar i vilka fall uppgifter om en person som har per- sonlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som anges i 2 § får behandlas i säkerhetsregistret. Över- vägandena finns i avsnitt 12.12.24. Av paragrafen framgår att om det är absolut nödvändigt för ända- målet med behandlingen enligt 1 §, får Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i säkerhetsregistret behandla uppgifter om en per- son som har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som anges i 2 §. Bestämmelsen innebär att även uppgifter om anhöriga eller andra personer som har en personlig anknytning till nära förbindelse med ett barn eller en ung person som uppgifter behandlas om får behand- las i säkerhetsregistret. I huvudsak avses personer som besöker eller på annat sätt håller kontakt med ett barn eller en ung person som det finns en grund för att behandla uppgifter om i säkerhetsregistret. I regel bör det vara barnets eller den unges familj och andra närstå- ende. Även andra personer som på något sätt har en nära förbindelse med ett barn eller en ung person omfattas av bestämmelsen, till exempel äldre personer i gängmiljö eller personer som tillhör vålds- bejakande extremistiska rörelser. Förutsättningen för sådan behandling är dock att det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen av uppgifter om barnet eller den unge. Kravet på absolut nödvändighet innebär att det krävs en påtaglig risknivå, att den säkerhetsrisk som avses är av allvarligt slag och att det görs en noggrann bedömning av behovet i det enskilda SOU 2026:52 Författningskommentar 1369 fallet. Kravet på absolut nödvändighet innebär också att tillämpningen ska vara restriktiv. 4 § Om det är absolut nödvändigt för ändamål enligt 1 §, får Myndighe- ten för statlig barn- och ungdomsvård i säkerhetsregistret även behandla personuppgifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet. Paragrafen reglerar i vilka fall uppgifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet får behandlas i säkerhetsregistret. Övervägan- dena finns i avsnitt 12.12.24. Av paragrafen framgår att om det är absolut nödvändigt för ända- mål enligt 1 § får Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i säkerhetsregistret även behandla personuppgifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som ut- övar allvarlig brottslig verksamhet. Bestämmelsen innebär att även uppgifter om andra personer än de som avses i 2 och 3 §§ får behandlas i säkerhetsregistret. De som omfattas är personer som kan antas tillhöra eller verka för en orga- nisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet. Med organisation eller grupp som utövar brottslig verksamhet bör avses alla kriminella organisationer och grupper, även sådana som är löst sammansatta. Vad som är allvarlig brottslig verksamhet får avgöras utifrån en helhetsbedömning. Bedömningen av om en person kan antas tillhöra eller verka för en sådan organisation eller grupp får göras utifrån vad som är känt om den aktuella personen och övriga omständigheter. Det bör åtminstone finns någon konkret omstän- dighet som talar för att personen i fråga tillhör eller verkar för en sådan organisation eller grupp, exempelvis underrättelseuppgifter som visar på ett agerande som tydliggör en sådan koppling. Kravet på absolut nödvändighet har samma betydelse som i 3 § och det måste röra sig om en påtaglig risk för exempelvis hot eller våld, rekrytering av placerade barn och unga till brottslighet, för fri- tagning eller att förbjudna föremål tas in i ett statligt hem för barn och unga. Kravet på absolut nödvändighet innebär att det ska ske en noggrann bedömning av behovet i det enskilda fallet, och att tillämp- ningen ska vara restriktiv. Författningskommentar SOU 2026:52 1370 Sökning i säkerhetsregistret 5 § Sökning i uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret får endast göras av särskilt angivna medarbetare vid Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård som är behöriga att göra sådana sökningar. I paragrafen finns en begränsning av vilka medarbetare som får utföra sökningar i säkerhetsregistret. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.25. Av bestämmelsen framgår att sökning i uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret endast göras av särskilt angivna medarbetare vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som är behöriga att göra sådana sökningar. Bestämmelsen kompletterar regleringen av åtkomst till personuppgifter i 2 kap. 6 § och innebär i förhållande till den bestämmelsen en ytterligare begränsning av möjligheten till åtkomst till personuppgifter som behandlas i säkerhetsregistret. Dokumentation 6 § När personuppgifter behandlas i säkerhetsregistret ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård dokumentera avvägningen mellan behovet av behandlingen och intrånget i enskildas personliga integritet. Dokumentationen ska göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efterhand. I paragrafen finns ett krav på dokumentation i samband med be - handling av uppgifter i säkerhetsregistret. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.26. Av första stycket framgår att när personuppgifter behandlas i säker- hetsregistret ska Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård dokumentera avvägningen mellan behovet av behandlingen och in- trånget i enskildas personliga integritet. Dokumentationen ska enligt andra stycket göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efterhand. Bestämmelsen innebär att myndigheten måste dokumentera be- dömningen av behovet av behandlingen i förhållande till de tillåtna ändamålen för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret, och om behandlingen kan anses vara proportionerlig utifrån det integ- ritetsintrång den innebär. Dokumentationen kan omfatta en serie liknande behandlingar. Dokumentationskravet innebär inte heller att myndigheten måste redovisa exakt vilka uppgifter som behandlas. SOU 2026:52 Författningskommentar 1371 Det är tillräckligt att det framgår av dokumentationen vilka katego- rier av uppgifter som behandlas och uppgifternas art. Något formkrav på dokumentationen finns inte. Den ska dock ske på ett sådant sätt att det är möjligt att göra efterhandskontroller av om dokumenta- tionskravet följts. I de fall myndigheten är skyldigt att göra en kon- sekvensbedömning enligt artikel 35 i EU:s dataskyddsförordning och därför redan har dokumenterat avvägningen mellan behovet av behandlingen och intrånget i enskildas personliga integritet på ett sätt som gör att det går att kontrollera i efterhand, har myndigheten även uppfyllt det aktuella dokumentationskravet. Längsta tid för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret 7 § Personuppgifter som behandlas i säkerhetsregistret med stöd av 2 § får inte behandlas längre än två år efter det att barnet eller den unge senast vårdats vid ett statligt hem för barn och unga, dock längst till han eller hon fyller 21 år. Om personuppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på ett statligt hem för barn och unga behandlas enligt 2 § och barnet eller den unge inte har skrivits in på ett sådant hem, får dock uppgifterna inte behandlas längre än tre månader efter det att den första registreringen av uppgifter om honom eller henne gjordes. I paragrafen regleras hur länge personuppgifter som behandlas med stöd av 2 § får behandlas i säkerhetsregistret. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.27. Av första stycket framgår att personuppgifter som behandlas i säker- hetsregistret med stöd av 2 § får inte behandlas längre än två år efter det att barnet eller den unge senast vårdats vid ett statligt hem för barn och unga, dock längst till han eller hon fyller 21 år. Det inne- bär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får behandla personuppgifter om ett barn eller en ung person under en tid efter att hon eller han skrivits ut från ett statligt hem för barn och unga. Sådan behandling får dock aldrig pågå mer än två år efter att barnet eller den unge senast vårdats vid ett statligt hem för barn och unga. Även om tvåårsfristen inte har löpt ut måste behandlingen upphöra senast då den unge fyller 21 år. Av andra stycket framgår att om personuppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på ett statligt hem för barn och unga behandlas enligt 2 § och barnet eller den unge inte har skrivits in Författningskommentar SOU 2026:52 1372 på ett sådant hem, får uppgifterna inte behandlas längre än tre måna- der efter det att den första registreringen av uppgifter om honom eller henne gjordes. Bestämmelsen innebär att den tvåårsfrist som gäller enligt första stycken inte är tillämplig vad gäller uppgifter om barn och unga som efter den initiala platsansökan aldrig skrivits in vid ett statligt hem för barn och unga. Om ett barn eller en ung person inte har skrivits in vid ett statligt hem för barn och unga tre måna- der efter att uppgifter om honom eller henne först registrerades i säkerhetsregistret får uppgifterna inte längre behandlas i registret. Det kan exempelvis vara i situationer där ett beslut om omedelbart omhändertagande har upphört enligt 5 kap. 6 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Av 8 § följer att de tidsfrister för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret som föreskrivs i paragrafen också gäller för be - handling av uppgifter om personer som har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person. 8 § Personuppgifter som behandlas i säkerhetsregistret med stöd av 3 § får inte behandlas längre än den tid som uppgifter får behandlas om det barn eller den unga person som den registrerade har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med. I paragrafen regleras hur länge personuppgifter som behandlas med stöd av 3 § får behandlas i säkerhetsregistret. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.27. Av bestämmelsen framgår att personuppgifter som behandlas i säkerhetsregistret med stöd av 3 § inte får behandlas längre än den tid som uppgifter får behandlas om det barn eller den unga person som den registrerade har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med. Det innebär att uppgifter i säkerhetsregistret om anhöriga eller andra personer som har en personlig anknytning till eller en nära förbindelse med ett barn eller en ung person som upp- gifter får behandlas om i säkerhetsregistret, inte får behandlas längre än uppgifter om barnet eller den unge själv. Två år efter att barnet eller den unge senast vårdades vid ett statligt hem för barn och unga, och senast då han eller hon fyller 21 år, ska därmed även behand - lingen av uppgifter om personer som har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med honom eller henne upphöra. Om barnet eller den unge inte skrivits in vid ett statligt hem för barn och SOU 2026:52 Författningskommentar 1373 unga tre månader efter den första registreringen av uppgifter om honom eller henne ska behandlingen också upphöra. 9 § Personuppgifter som behandlas med stöd av 4 § får inte behandlas i säkerhetsregistret längre än tre år efter den senaste registreringen av en persons anknytning till brottslig verksamhet gjordes. I paragrafen regleras hur länge personuppgifter som behandlas med stöd av 4 § får behandlas i säkerhetsregistret. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.27. Av bestämmelsen framgår att personuppgifter som behandlas med stöd av 4 § inte får behandlas i säkerhetsregistret längre än tre år efter den senaste registreringen om en persons anknytning till brottslig verksamhet gjordes. Det innebär att uppgifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet inte får behandlas i säkerhetsregistret längre än tre år efter den senaste registreringen om honom eller henne. Treårsfristen avser tiden från en registrering om en persons anknyt- ning till brottslig verksamhet. Fristen för hur länge personuppgifter får behandlas med stöd av 4 § får därmed inte räknas från den senaste registreringen av förhållanden som inte har koppling till den brotts- liga verksamheten, till exempel uppgifter om ändrade bostads för- hållanden. 10 § När personuppgifter inte längre får behandlas i säkerhetsregistret ska de omedelbart förstöras. I paragrafen regleras att uppgifter i säkerhetsregistret ska förstöras när de inte längre får behandlas. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.27. Av bestämmelsen framgår att när personuppgifter inte längre får behandlas i säkerhetsregistret ska de omedelbart förstöras. Det inne- bär att när de tidsfrister för behandling i registret som anges i 7–9 §§ löpt ut får uppgifterna inte arkiveras eller bevaras på annat sätt. I stället ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård vidta åtgärder för att förstöra uppgifterna, vilket innebär att uppgifterna inte går att återskapa på något sätt. Författningskommentar SOU 2026:52 1374 Begränsning av rätten till information om personuppgiftsincidenter 11 § Den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registre- rade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i EU:s dataskydds för- ordning gäller inte sådana uppgifter i säkerhetsregistret som Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. I paragrafen finns en begränsning i den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om personuppgiftsinci- denter. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.29. Artikel 34 i EU:s dataskyddsförordning innebär en skyldighet för den personuppgiftsansvarige att under vissa förutsättningar informera om en personuppgiftsincident. I paragrafen anges att den personupp- giftsansvariges skyldighet att informera den registrerade inte gäller så- dana uppgifter i säkerhetsregistret som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. Paragrafen innebär att sekretess eller tystnadsplikt gent- emot den registrerade som har stöd i författning har företräde framför skyldigheten att informera den registrerade om en personuppgifts- incident. Undantaget har stöd i artikel 23 i EU:s dataskyddsförordning. Ytterligare undantag från skyldigheten att informera den registrerade om en personuppgiftsincident finns i artikel 34.3 i förordningen. Bestämmelsen aktualiseras då sekretess eller tystnadsplikt enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller. Till exempel gäller det uppgifter i säkerhetsregistret som skyddas av underrättelse sek- retess enligt 18 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen. Begräns- ningen av skyldigheten att informera den registrerade gäller endast under den tid som uppgifterna omfattas av sekretess. När sekretes- sen inte längre gäller gentemot den registrerade bör myndigheten informera den registrerade om personuppgiftsincidenten, om inte något av undantagen i artikel 34.3 i EU:s dataskyddsförordning är tillämpligt. SOU 2026:52 Författningskommentar 1375 4 kap. Övriga bestämmelser Elektroniskt utlämnande av personuppgifter 1 § Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt. I paragrafen regleras tillåtligheten av elektroniskt utlämnande på annat sätt än genom direktåtkomst. Överväganden finns i avsnitt 12.12.19. Enligt bestämmelsen får uppgifter som behandlas enligt lagen läm- nas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt. Bedömningen av om utlämnandet är olämpligt ska ske med beaktande av vad syftet med utlämnandet är, vem mottagaren är, vilka uppgifter det rör sig om samt om nödvändiga säkerhets - åtgärder är vidtagna. Utlämnande till andra myndigheter bör i nor- malfallet anses vara lämpligt. Detsamma borde i de allra flesta fall gälla för utlämnande till enskilda. När det gäller utlämnande till en- skilda kan det dock krävas närmare överväganden bland annat med hänsyn till vem mottagaren är och mottagarens person uppgifts- behandling efter ett utlämnande. Begränsning av rätten att göra invändningar 2 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invänd- ningar gäller inte vid sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag. I paragrafen begränsas enskildas rätt att göra invändningar mot be- handlingen med stöd av artikel 21.1. i EU:s dataskyddsförordning Övervägandena finns i avsnitt 12.12.20. Bestämmelsen innebär att enskilda inte har rätt att med stöd av artikel 21.1. i EU:s dataskyddsförordning invända mot Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds behandling av personuppgifter enligt lagen. Bestämmelsen, som innebär en begränsning av enskildas rättigheter, har stöd i artikel 23 i förordningen. Författningskommentar SOU 2026:52 1376 Rätt att meddela föreskrifter 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om 1. åtkomsten till personuppgifter, 2. innehållet i säkerhetsregistret, 3. dokumentation i säkerhetsregistret, och 4. begränsning av behandlingen av personuppgifter i säkerhetsregistret. I paragrafen finns en upplysningsbestämmelse om regeringens rätt att meddela förskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.6, 12.12.17, 12.12.24 och 12.12.27. Av bestämmelsen framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela närmare föreskrifter om åtkomsten till personuppgifter, innehållet i säkerhetsregistret, dokumentation i säkerhetsregistret och begränsning av behandlingen av personuppgifter i säkerhets - registret. Sådana bestämmelser finns i förordningen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. 15.2 Förslaget om lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) 10 a § Regionen ska ingå en överenskommelse med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om ett samarbete om tandvård för barn och unga som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om formerna för och innehållet i överenskommelsen. Paragrafen är ny och innehåller en skyldighet för regionen och Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård att komma överens om ett samarbete om tandvård för barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.6. I första stycket anges att regionen och Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ingå en överenskommelse om ett samarbete om tandvård för barn och unga som är placerade på statliga hem för SOU 2026:52 Författningskommentar 1377 barn och unga. I första hand är det regionen där det statliga hemmet för barn och unga finns som avses. Andra stycket innehåller en bestämmelse som bemyndigar reger- ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om överenskommelsens utformning och innehåll. Före- skrifter om utformning och innehåll av överenskommelsen om sam- arbete kan bland annat avse övergripande frågor om rutiner för sam- arbete och förutsättningar för transporter med mera i samband med tandvårdsbesök. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i 15 kap. 4 b § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och när det gäller regionens skyldighet att samarbeta i frågor om hälso- och sjukvård i 15 a kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen. Se kommentarerna till dessa bestämmelser. 15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten 2 § I denna lag avses med socialtjänst 1. verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, den särskilda lagstift- ningen om vård utan samtycke av barn och unga eller av missbrukare och den särskilda lagstiftningen om insatser för barn i form av skyddat boende, 2. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd, 3. verksamhet som i övrigt bedrivs av Statens institutionsstyrelse, 4. verksamhet hos kommunal invandrarbyrå, 5. verksamhet enligt lagstiftning om stöd och service till vissa funktions hindrade, 6. handläggning av ärenden om bistånd som lämnas av socialnämnd en- ligt lagstiftning om mottagande av asylsökande m.fl., 7. handläggning av ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade, 8. verksamhet enligt lagen (2007:606) om utredningar för att förebygga vissa skador och dödsfall, och 9. verksamhet enligt lagen (2026:000) om utredningar för att förebygga suicid. Med socialtjänst avses även tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitets- säkring och administration av verksamhet som avses i första stycket 1–8. Med socialtjänst avses vidare uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamhet som avses i första stycket 9. Författningskommentar SOU 2026:52 1378 I paragrafen definieras begreppet socialtjänst enligt lagen. Överväg- andena för ändringsförslaget finns i avsnitt 12.12.5 och 13.2.1. Ändringen i första stycket, punkten 1, innebär att den särskilda lag- stiftningen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ung- domsvården utgår från uppräkningen av socialtjänst enligt lagen, som är avsett att vara uttömmande (jfr prop. 2000/01:80, s. 173 och 174). Ändringen är föranledd av förslaget om att personuppgiftsbehand- ling i verksamheten med statliga hem för barn och unga vid Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård ska regleras i en ny myn- dighetsspecifik lag. 3 § Lagen tillämpas inte vid behandling av personuppgifter 1. hos domstolar, 2. för forsknings- och statistikändamål, eller 3. som avses i den ursprungliga lydelsen av artikel 2.2 d i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskydds- förordning. Lagen tillämpas inte heller i verksamhet som omfattas av lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård. I paragrafen anges i vilka sammanhang lagen inte tillämpas. Överväg- andena för ändringsförslaget finns i avsnitt 12.12.5 och 13.2.1. Av andra stycket, som är nytt, framgår att lagen inte ska tillämpas i verksamhet som omfattas av lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn - och ungdoms- vård. Undantagen från lagens tillämpningsområde omfattar därmed även sådan verksamhet (jfr prop. 2000/01:80, s. 174 och 175). 15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn De lagändringar som föreslås innebär endast att bestämmelser som hänvisar till olika hem och boenden enligt 9 kap. socialtjänstlagen (2025:400) kompletteras med en hänvisning till statliga hem för barn SOU 2026:52 Författningskommentar 1379 och unga. Ändringarna är föranledda av att statliga hem för barn och unga ska vara en särskilt reglerad placeringsform enligt socialtjänst- lagen. 1 § Hem för vård eller boende, statliga hem för barn och unga, stödboenden eller skyddade boenden enligt 9 kap. socialtjänstlagen (2025:400) som tar emot barn får inte anställa någon om inte kontroll gjorts av register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister och lagen (1998:621) om misstankeregister avseende honom eller henne. Detsamma ska gälla den som, utan att det innebär anställning, erbjuds uppdrag, praktiktjänst- göring, volontärarbete eller liknande vid ett sådant hem under omständig- heter liknande dem som förekommer vid en anställning inom verksamheten. Den som erbjuds en anställning, uppdrag, praktiktjänstgöring, volontär- arbete eller liknande vid ett sådant hem för vård eller boende, ett sådant statligt hem för barn och unga, ett sådant stödboende eller ett sådant skyddat boende som sägs i första stycket, ska till den som erbjuder anställningen lämna utdrag ur belastningsregistret och misstankeregistret. Skyldigheten att lämna utdrag ur register gäller dock inte om den som erbjuder anställningen, uppdraget, praktiktjänstgöringen, volontärarbetet eller liknande själv inhämtar utdraget. Utdraget ska vara högst sex månader gammalt. I lagen om belastnings- register och lagen om misstankeregister finns bestämmelser om att reger- ingen får meddela föreskrifter om innehållet i sådana utdrag. Paragrafen innehåller bestämmelser om registerkontroll av särskilt angivna persongrupper i särskilt angivna verksamheter. Övervägan- dena för ändringsförslagen finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. I första och andra styckena läggs statliga hem för barn och unga till i uppräkningen av vilka verksamheter som avses. 4 § I 28 kap. 13 § socialtjänstlagen (2025:400) finns bestämmelser om förbud att driva stödboende, skyddat boende, statligt hem för barn och unga eller hem för vård eller boende på grund av underlåtenhet att göra registerkon- troll enligt 1 §. Paragrafen innehåller en upplysning om att det i socialtjänst lagen finns bestämmelser om följderna när särskilt angivna verksamheter inte gör registerkontroller. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Författningskommentar SOU 2026:52 1380 I paragrafen läggs statligt hem för barn och unga till i uppräk- ningen av vilka verksamheter som avses. 15.5 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 25 kap. 12 § Sekretessen enligt 1 §, 2 § andra stycket och 3–5 §§ hindrar inte att en upp- gift om en enskild eller närstående till denne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myn- dighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nöd vän- dig vård, behandling eller annat stöd och denne 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, eller 4. vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Detsamma gäller uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Paragrafen reglerar möjligheten för en myndighet inom hälso- och sjukvården att överlämna sekretessbelagda uppgifter till en annan sådan myndighet eller en myndighet inom socialtjänsten. Överväg- andena för ändringsförslaget finns i avsnitt 12.12.3. Första stycket, punkten fyra, är ny och innebär att den sekretess- brytande bestämmelsen utvidgas till att omfatta uppgifter om en en- skild som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, eller närstående till denne. Sekretessen enligt 1 §, 2 § andra stycket och 3–5 §§ hindrar därmed inte att uppgift om enskild som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, eller närstående till denne, lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet, eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, behand- ling eller annat stöd. Utvidgningen möjliggör att även uppgifter om personer över 18 år som vårdas vid ett att statligt hem för barn och SOU 2026:52 Författningskommentar 1381 unga får lämnas ut i situationer där den enskilde inte samtycker till utlämnandet, kan förväntas inte samtycka eller där ett samtycke inte hinner inhämtas, och där utlämnande behövs för det syfte som anges i bestämmelsen. Ändringen innebär dock ingen förändring av det förhållande att informationsutbyte inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten som utgångspunkt ska ske med den enskildes samtycke (jfr prop. 2007/08:70, s. 171). 26 kap. 1 § Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Med socialtjänst förstås i denna lag 1. verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, 2. verksamhet enligt den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke och den särskilda lagstiftningen om insatser för barn i form av skyddat boende, 3. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd eller av Statens institutionsstyrelse, och 4. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av Myndigheten för stat- lig barn- och ungdomsvård, dock inte myndighetens hälso- och sjukvårdsverk- samhet inklusive elevhälsans medicinska insatser. Till socialtjänst räknas också 1. verksamhet hos annan myndighet som innefattar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet, och 2. verksamhet hos kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst jämställs 1. ärenden om bistånd åt sökande av internationellt skydd och andra utlänningar, 2. ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade, 3. ärenden hos patientnämnd om allmän omvårdnad, och 4. verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funk- tionshindrade. Sekretessen gäller inte om annat följer av 5, 6 eller 7 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Paragrafen reglerar sekretess inom socialtjänstens område för uppgift om enskilds personliga förhållande. Övervägandena för änd rings- förslaget finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2 och 12.12.2. Andra stycket, punkten fyra är ny. I bestämmelsens första led läggs Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård till som en myndig- Författningskommentar SOU 2026:52 1382 het vars verksamhet under angivna förutsättningar utgör socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Det innebär bland annat att myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga omfattas av socialtjänstsekretessen (jfr prop . 2023/24:31, s. 317). I bestämmelsens andra led undantas myndighetens hälso- och sjuk- vårdsverksamhet inklusive elevhälsans medicinska insatser. Undan- taget innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds hälso- och sjukvårdsverksamheten vid statliga hem för barn och unga, inklusive elevhälsans medicinska insatser, inte utgör socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. 9 § Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att uppgift om en enskild eller någon när- stående till denne lämnas från en myndighet inom socialtjänsten till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom hälso- och sjukvården, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, eller 4. vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Detsamma gäller uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Paragrafen reglerar möjligheten för en myndighet inom socialtjänsten att överlämna sekretessbelagda uppgifter till en annan sådan myndig- het eller en myndighet inom hälso- och sjukvården. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 12.12.3. Första stycket, punkten fyra, är ny och innebär att den sekretess- brytande bestämmelsen utvidgas till att omfatta uppgifter om en en- skild som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, eller närstående till denne. Sekretessen enligt 1 § hindrar därmed inte att uppgift om enskild som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, eller närstående till denne, lämnas från en myndighet inom socialtjänsten till annan sådan myndighet, eller till SOU 2026:52 Författningskommentar 1383 en myndighet inom hälso - och sjukvården, om det behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Ut- vidgningen möjliggör att även uppgifter om personer över 18 år som vårdas vid ett att statligt hem för barn och unga får lämnas ut i situa- tioner där den enskilde inte samtycker till utlämnandet, kan förväntas inte samtycka eller där ett samtycke inte hinner inhämtas, och där utlämnandet behövs för det syfte som anges i bestämmelsen. Änd- ringen innebär dock ingen förändring av det förhållande att infor- mationsutbyte inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten som utgångspunkt ska ske med den enskildes samtycke (jfr prop. 2007/ 08:70, s. 171). 15.6 Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800) De lagändringar som föreslås innebär i huvudsak att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ersätter Statens institutionssty- relse och statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdoms- hem. Statliga hem för barn och unga omfattas inte av begreppet hem för vård eller boende. Bestämmelser som hänvisar till 9 kap. 4 § social- tjänstlagen (2025:400) kompletteras därför med en hänvisning till statliga hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag. Änd- ringarna är föranledda av att en ny myndighet, Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, inrättas för att svara för den statliga barn- och ungdomsvården och att statligt hem för barn och unga införs som en särskilt reglerad placeringsform enligt socialtjänst- lagen. 10 kap. 25 § En elev har rätt att bli mottagen i en grundskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hän - syn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kom- munens grundskola. Innan kommunen fattar beslut om att för ett visst läsår ta emot en sådan elev ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun. En elev som vistas i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § Författningskommentar SOU 2026:52 1384 samma lag har rätt att bli mottagen i en grundskola i den kommun där eleven vistas, trots att en annan kommun är den som ska svara för elevens utbildning. Paragrafen innehåller bestämmelser om en elevs rätt att bli mottagen i en grundskola i en annan kommun än hemkommunen i vissa fall. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen stat- ligt hem för barn och unga läggs till i andra stycket. 11 kap. 25 § En elev har rätt att bli mottagen i en anpassad grundskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens anpassade grundskola. Innan kommunen fattar beslut om att för ett visst läsår ta emot en sådan elev, ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun. En elev som vistas i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag har rätt att bli mottagen i en anpassad grundskola i den kom - mun där eleven vistas, trots att en annan kommun är den som ska svara för elevens utbildning. Paragrafen innehåller bestämmelser om en elevs rätt att bli mottagen i en anpassad grundskola i en annan kommun än hemkommunen i vissa fall. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i andra stycket. 16 kap. 43 § Av de behöriga sökande till ett nationellt program eller till en sådan natio- nell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som bör- jar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hem - mahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen. SOU 2026:52 Författningskommentar 1385 En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. Paragrafen innehåller bestämmelser om mottagande av sökande till bland annat nationella program i gymnasieskolan. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i andra stycket. 49 § En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller samverkansområdet för ut - bildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning. Erbjuder den nya hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen. En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat boende enligt 9 kap. 6 § samma lag, och därför flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbild- ningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boendet är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende eller i det skyddade boendet. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att fullfölja en utbild- ning i gymnasieskolan i vissa fall. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i andra stycket. Författningskommentar SOU 2026:52 1386 49 a § En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat boende enligt 9 kap. 6 § samma lag och som efter placeringen återvänder till sin hemkommun har rätt att fullfölja en påbörjad utbildning på ett nationellt program eller en nationell inriktning i hemkommunen, om den erbjuder sådan utbildning. Detta gäller oavsett om utbildningen påbörjades i hemkommunen eller samverkansområdet före placeringen eller i den kommun eller det samverkansområde där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boendet är beläget. Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om att fullfölja en utbildning i gymnasieskolan i vissa fall. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till. 17 kap. 15 a § En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat boende enligt 9 kap. 6 § samma lag, och därför flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på ett påbörjat introduktionsprogram eller på ett annat introduktionsprogram i den kommun eller i det samverkans - område där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boendet finns. Utbildningen ska i ett sådant fall fullföljas enligt den nya huvudmannens utbildningsplan och en ny individuell studieplan. Under de förutsättningar som anges i 29 och 30 §§ har eleven rätt att fullfölja utbildningen hos en huvudman för en fristående gymnasieskola enligt den huvudmannens utbildningsplan och en ny individuell studieplan. En elev som påbörjat ett introduktionsprogram hos en huvudman och som efter en avslutad placering i ett hem för vård eller boende, statligt hem för barn och unga eller i ett skyddat boende återvänder till hemkommunen har rätt att fullfölja utbildningen på programmet eller på ett annat introduk- tionsprogram hos hemkommunen eller i hemkommunens samverkansom- råde enligt hemkommunens utbildningsplan och en ny individuell studieplan. SOU 2026:52 Författningskommentar 1387 Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att fullfölja utbildning på ett introduktionsprogram för elever som placerats i en annan kom- mun än hemkommunen. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i första och tredje styckena. 19 § En kommun eller en region som anordnar programinriktat val som har utformats för en grupp elever eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ta emot alla de behöriga sökande till utbildningen som hör hemma i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen. En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. Om det finns platser över på utbildningen, sedan alla sökande som ska tas emot enligt första och andra styckena har antagits, får kommunen eller regionen ta emot andra behöriga sökande till utbildningen. I paragrafen finns bestämmelser om en kommuns eller regions skyl- dighet i fråga om mottagande till programinriktat val som har utfor- mats för en grupp elever eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever. Övervägandena för ändringsförslaget finns i av- snitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i andra stycket. 21 a § En kommun som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § första stycket ska ta emot ungdomar som uppfyller behörighetsvillkoren för respektive utbildning om de vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbild - ningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. Det gäller också för en region som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § andra stycket. Författningskommentar SOU 2026:52 1388 Paragrafen reglerar när en kommun i vissa fall är skyldig att ta emot ungdomar till vissa introduktionsprogram i gymnasieskolan när de inte är hemmahörande i kommunen. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till. 19 kap. 35 § Av de sökande till ett nationellt program eller till en nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som börjar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kom- munen eller inom samverkansområdet för utbildningen. En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för ut - bildningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. Paragrafen innehåller bestämmelser om mottagande av sökande till bland annat nationella program i anpassade gymnasieskolan. Över- vägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i andra stycket. 40 a § En kommun eller en region ska ta emot en elev på ett individuellt program om 1. eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag, och 2. hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program. SOU 2026:52 Författningskommentar 1389 Paragrafen reglerar att en kommun eller region i vissa fall ska ta emot en elev på ett individuellt program som vistas utanför hemkommunen. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i första punkten. 42 a § En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som med anledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat boende enligt 9 kap. 6 § samma lag, flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbild - ningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende eller det skyddade boendet är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende, det statliga hemmet för barn och unga eller det skyddade boendet. En elev som har påbörjat ett individuellt program, och som med anled- ning av sådan placering som avses i första stycket flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen enligt en ny individuell studieplan i den kommun eller region där hemmet för vård eller boende, det statliga hemmet för barn och unga eller det skyd- dade boendet är beläget. Denna paragraf gäller inte i de fall som avses i 18 kap. 7 §. I paragrafen finns bestämmelser om rätt att fullfölja utbildningen på ett nationellt program vid en anpassad gymnasieskola med offentlig huvudman för vissa elever som flyttar från kommunen. Övervägan- dena för ändringsförslagen finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i första och andra stycket. 42 b § En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett skyddat boende enligt 9 kap. 6 § samma lag och som efter placeringen återvänder till sin hemkommun, har rätt att fullfölja en påbörjad utbildning på ett nationellt program eller en nationell inriktning Författningskommentar SOU 2026:52 1390 i hemkommunen, om den erbjuder sådan utbildning. Om hemkommunen inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen. En elev som har placerats i ett sådant hem för vård eller boende, statligt hem för barn och unga eller skyddat boende som avses i första stycket och som efter placeringen återvänder till sin hemkommun, har rätt att fullfölja en påbörjad utbildning på ett individuellt program enligt en ny individuell studieplan i hemkommunen eller en region som anordnar utbildningen en- ligt ett samverkansavtal med hemkommunen. Första och andra styckena gäller oavsett om utbildningen påbörjades i hemkommunen eller samverkansområdet före placeringen eller i den kom- mun eller det samverkansområde där hemmet för vård eller boende, det statliga hemmet för barn och unga eller det skyddade boendet är beläget. Denna paragraf gäller inte i de fall som avses i 18 kap. 7 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att fullfölja utbildningen vid en anpassad gymnasieskola med offentlig huvudman för vissa elever som återvänder till sin hemkommun. Övervägandena för änd- ringsförslagen finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i första, andra och tredje styckena. 21 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – allmänna förutsättningar för fjärrundervisning i vissa skolformer (2 och 3 §§), – när fjärrundervisning får användas i vissa obligatoriska skolformer (4 och 5 §§), –när fjärrundervisning får användas i gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan (6 §), –när fjärrundervisning får användas i utbildning vid statliga hem för barn och unga (7 §), – försöksverksamhet (8 §), – beslut om fjärrundervisning (9 §), –utförare av fjärrundervisning (10 §), – krav på fjärrundervisning (11–13 §§), och – bemyndigande (14 §). I paragrafen beskrivs innehållet i kapitlet. Övervägandena för änd- ringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. SOU 2026:52 Författningskommentar 1391 Paragrafen ändras på så sätt att den nya benämningen statliga hem för barn och unga ersätter benämningen särskilda ungdoms- hem. När fjärrundervisning får användas i utbildning vid statliga hem för barn och unga 7 § Fjärrundervisning får användas för utbildning vid statliga hem för barn och unga enligt 24 kap. 8 och 9 §§. För sådan utbildning ska samma bestämmel- ser om fjärrundervisning gälla som för den skolform som utbildningen ska motsvara, med undantag för 12 §. Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om fjärrundervisning vid statliga hem för barn och unga. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya benämningen statliga hem för barn och unga ersätter benämningen särskilda ungdomshem. 10 § Fjärrundervisning får endast utföras av huvudmän inom skolväsendet. Fjärrundervisning som avses i 7 § får dock även utföras av den som är huvudman för det statliga hemmet för barn och unga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om i vilken omfattning fjärrundervisning får utföras åt en annan huvudman. Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som får utföra fjärrunder- visning. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya benämningen statliga hem för barn och unga ersätter benämningen särskilda ungdomshem i andra stycket. Författningskommentar SOU 2026:52 1392 23 kap. 18 § För utbildning vid statliga hem för barn och unga enligt 24 kap. 8 och 9 §§ samt utbildning för elever som vårdas på sjukhus eller annan motsvarande institution enligt 24 kap. 17–19 §§ ska samma bestämmelser om entrepre- nad gälla som för den skolform som utbildningen ska motsvara. Paragrafen innehåller bestämmelser om entreprenad för utbildning vid statliga hem för barn och unga och särskild undervisning som anordnas på sjukhus eller annan motsvarande institution. Överväg- andena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya benämningen statliga hem för barn och unga ersätter benämningen särskilda ungdomshem. 26 § Vad som föreskrivs om överlåtelse av ansvar i 25 § gäller även för staten som huvudman för utbildning vid statliga hem för barn och unga enligt 24 kap. 8 och 9 §§. Paragrafen reglerar överlåtelse av ansvaret för vissa medicinska in - satser inom ramen för elevhälsan när det gäller statliga hem för barn och unga. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya benämningen statliga hem för barn och unga ersätter benämningen särskilda ungdomshem. 24 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – internationella skolor (2–7 §§), – utbildning vid statliga hem för barn och unga (8 och 9 §§), – utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt (10–10 b§§), – utbildning vid folkhögskola som motsvarar kommunal vuxenutbild- ning i svenska för invandrare (11–15 §§), – utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus eller en institu- tion som är knuten till ett sjukhus (16–19 §§), – utbildning i hemmet eller på annan lämplig plats (20–22 §§), SOU 2026:52 Författningskommentar 1393 – annat sätt att fullgöra skolplikten (23–25 §§), och – bemyndiganden (26 §). I paragrafen anges vilka bestämmelser som finns i kapitlet. Överväg- andena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya benämningen statliga hem för barn och unga ersätter benämningen särskilda ungdomshem. Utbildning vid statliga hem för barn och unga 8 § Under vistelse i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga (statligt hem för barn och unga) ska skolpliktiga barn, som inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, fullgöra den genom att delta i utbildning vid hemmet. Utbildningen ska anordnas genom försorg av huvudmannen för hem- met. Den ska motsvara utbildningen i grundskolan eller i förekommande fall anpassade grundskolan eller specialskolan. För sådan utbildning ska relevanta bestämmelser i skollagen tillämpas med de nödvändiga avvikelser som följer av att barnet vistas i ett sådant hem. Följande bestämmelser be- höver dock inte tillämpas: – bestämmelser om registerkontroll (2 kap. 31–33 §§), och – bestämmelser om lokaler och utrustning (2 kap. 35 §). Paragrafen reglerar utbildningen för skolpliktiga barn som vistas i statliga hem för barn och unga. Övervägandena för ändringsförsla- get finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya benämningen statliga hem för barn och unga ersätter benämningen särskilda ungdomshem i första stycket. 26 a kap. 1 § Detta kapitel tillämpas vid behandling av personuppgifter i verksamhet som bedrivs med stöd av denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, bestämmelser för utbildningen som finns i annan författning eller beslut som meddelats med stöd av någon av dessa författningar. Detta kapitel ska inte tillämpas på behandling av personuppgifter i elev- hälsan som utförs inom hälso- och sjukvården. Författningskommentar SOU 2026:52 1394 Detta kapitel ska inte heller tillämpas på behandling av personuppgifter som sker med stöd av lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. I paragrafen anges kapitlets tillämpningsområde. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 12.12.5. Av tredje stycket, som är nytt, framgår att bestämmelserna i kapit- let inte ska tillämpas på behandling av personuppgifter som sker med stöd av lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård. Ändringen är föranledd av förslaget om att personuppgiftsbehandling i verksamheten med statliga hem för barn och unga vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska regleras i en ny myndighetsspecifik lag. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdomshem för verk- ställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Överväganden om ikraftträdande - och övergångsbestämmelserna finns i avsnitt 14. I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 1 februari 2029. Av punkt 2 framgår att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är in- tagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ungdoms- vård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Bestämmelsen är en konsekvens av att Statens institutionsstyrelse kommer att finnas kvar och ansvara för verkställighet av påföljden sluten ungdomsvård på särskilda ungdomshem till dess att påföljden helt utmönstras. SOU 2026:52 Författningskommentar 1395 15.7 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 15 a kap. Samverkan med statliga aktörer 1 § Regionen ska ingå en överenskommelse med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om ett samarbete om hälso- och sjukvård för barn och unga som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om formerna för och innehållet i överenskommelsen. Paragrafen är ny och innehåller en skyldighet för regionen och Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård att komma överens om ett samarbete i fråga om barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.6. I första stycket anges att regionen och Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ingå en överenskommelse om ett samarbete om hälso- och sjukvård för barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga. I första hand är det regionen där det statliga hemmet för barn och unga finns som avses. Andra stycket innehåller en bestämmelse som bemyndigar reger- ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om överenskommelsens utformning och innehåll. Föreskrifter om utformning av överenskommelsen om samarbete kan bland annat avse övergripande frågor om rutiner för samarbete och förutsättningar för regionens personal att få tillträde till de stat- liga hemmen för barn och unga samt förutsättningarna för och for- merna för digitala kontakter mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionen. Föreskrifter om innehållet i överenskommelsen om samarbete kan avse bland annat formerna för remittering, remisshantering och andra vårdkontakter, former för tillgång till läkare med olika specialist - kompetenser samt omfattningen av läkartillgången och former för kontakter vid akuta och hastigt uppkomna situationer under hela dygnet. Utöver detta kan föreskrifterna avse formerna för innehållet i samarbetet med integrerad vård som regionen ska tillhandahålla enligt 15 a kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen. Författningskommentar SOU 2026:52 1396 Bestämmelsen om motsvarande skyldighet för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård finns i 15 kap. 4 b § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och för regionen när det gäller tandvård i 10 a § tandvårdslagen (1985:125). Se kommen- tarerna till dessa bestämmelser. 2 § Regionen ska avsätta de läkare, psykologer och andra resurser som behövs för att barn och unga som vistas inom regionen i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och som vårdas på en enhet för integrerad vård ska erbjudas den hälso- och sjukvård som behövs. Den integrerade vården ska, om den inte kräver sjukhusvård, till- handahållas i de statliga hemmen för barn och unga som har enheter för in- tegrerad vård och ges samordnat med socialtjänstinsatser vid hemmen. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om krav på regionen att tillhandahålla hälso- och sjukvårdspersonal och hälso- och sjuk- vård i statliga hem för barn och unga som har vårdenheter för integ- rerad vård. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.11. I första meningen klargörs att det är regionen där barnet eller den unge vistas som ska erbjuda den hälso- och sjukvårdspersonal och den hälso- och sjukvård som behövs för barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga och som vårdas på en vårdenhet för integrerad vård. Av andra meningen framgår att regionens hälso- och sjukvårdsinsatser som utförs inom ramen för den integrerade vården ska tillhandahållas i de statliga hemmen för barn och unga. Vård som kräver sjukhusvård ska ges på sjukhus. Av bestämmelsen framgår även att hälso- och sjukvårdsinsatserna ska ges samordnat med socialtjänst- insatser vid hemmen. 3 § Regionen ska, utöver vad som följer av 2 §, avsätta de läkarresurser som be - hövs för att erbjuda en god hälso- och sjukvård åt barn och unga som vistas inom regionen i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Läkarresurserna ska, om det inte är lämpligare att vården ges på en vårdinrättning eller på annat sätt, tillhanda- hållas i de statliga hemmen för barn och unga. SOU 2026:52 Författningskommentar 1397 Paragrafen är ny och innehåller en generell bestämmelse om krav på regionen att tillhandahålla läkare i statliga hem för barn och unga. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.7. Av första meningen följer att det är regionen där barnet eller den unge vistas som ska ansvara för att tillhandahålla de läkarresurser som behövs för att erbjuda en god hälso- och sjukvård åt barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga. I andra meningen anges att de läkarresurser som behövs ska till- handahållas i de statliga hemmen för barn och unga om det inte är lämpligare att vården ges på en vårdinrättning eller på annat sätt. Såväl öppen- som slutenvård kan behöva ges på en sjukvårdsinrättning i regionens regi. Vården ska i så fall ges på en sjukvårdsinrättning. Med uttrycket annat sätt avses till exempel digitala vårdtjänster. 4 § En plan i enlighet med bestämmelserna i 16 kap. 4 § ska upprättas för den som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhän- dertagande för vård av barn och unga om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård begär det och den enskilde samtycker till det. Regionen ska upprätta planen tillsammans med kommunen och Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård. Regionen ska inom fyra veckor från det att regionen tog emot en begäran enligt första stycket ange i planen vilka hälso- och sjukvårdsinsatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska genomföras och följas upp. Paragrafen är ny och innehåller en skyldighet för regionen att delta i en samordnad individuell planering och att följa upp hälso- och sjukvårdsinsatser för barn och unga som är placerade på ett statligt hem för barn och unga om Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård begär det. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.3. Av första stycket framgår att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård har rätt att initiera att en samordnad individuell plan ska upprättas för ett barn eller ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga under samma förutsättningar som regionen och kommunen och att den individuella planen kräver den enskildes samtycke. Bestämmelser om förutsättningar för och inne- hållet i en individuell plan finns i 16 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen respektive 10 kap. 8 § socialtjänstlagen (2025:400). Författningskommentar SOU 2026:52 1398 Av andra stycket framgår att regionen ska upprätta planen till - sammans med kommunen och Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. Av tredje stycket framgår att om Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård har begärt att en samordnad individuell plan ska upprättas, ska regionen inom fyra veckor från det att regionen tog emot begäran ange i planen vilka hälso- och sjukvårdsinsatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska genomföras och följas upp. En motsvarande bestämmelse om kommunens skyldighet finns i 10 kap. 8 a § socialtjänstlagen. Se kommentaren till den be- stämmelsen. 15.8 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400) De lagändringar som föreslås innebär i flera delar att hänvisningar till Statens institutionsstyrelse ersätts av eller kompletteras med hänvis- ningar till Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. Änd - ringarna i dessa delar är föranledda av att en ny myndighet, Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård, inrättas för att svara för den statliga barn- och ungdomsvården. Förslagen omfattar även att statligt hem för barn och unga ska införas som en särskilt reglerad placeringsform enligt socialtjänstlagen. Hänvisningar till särskilda ungdomshem ersätts därför i flera fall av hänvisningar till statliga hem för barn och unga. 1 kap. 2 § Med socialtjänst avses i den här lagen 1. verksamhet som bedrivs med stöd av denna lag, 2. verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 3. verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende, 4. verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (2026:000) om omhänder- tagande för vård av barn och unga, eller SOU 2026:52 Författningskommentar 1399 5. verksamhet som en socialnämnd, Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller Statens institutionsstyrelse ska bedriva enligt någon annan lag eller förordning. Verksamhet som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bedri- ver med stöd av skollagen (2010:800) eller med stöd av 15 kap.4 a § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga är inte social- tjänst. Tillsyn eller andra uppgifter som Inspektionen för vård och omsorg utför med stöd av den här lagen är inte heller socialtjänst. Paragrafen redogör för vad som avses med socialtjänst i lagen. Över- vägandena för ändringsförslagen finns i avsnitten 7.2.1, 7.2.2, 10.4.5 och 13.2.1. Ändringen i första stycket, punkten fem, innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård läggs till i uppräkningen av aktörer vars verksamhet enligt någon annan lag eller förordning utgör social- tjänst. I andra stycket ersätts hänvisningen till Statens institutionsstyrelse med en hänvisning till Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård. Undantaget från socialtjänst avseende verksamhet enligt skol- lagen (2010:800) kompletteras även med ett undantag som avser myn- dighetens verksamhet med stöd av 15 kap. 4 a § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Det innebär att varken myndighetens verksamhet enligt skollagen eller myndighetens hälso- och sjukvårdsverksamhet vid statliga hem för barn och unga utgör socialtjänst enligt socialtjänstlagen (jfr. prop. 2024/25:89, s. 645). 5 kap. 2 § Socialnämnden och Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska syste- matiskt och fortlöpande följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i sina re- spektive verksamheter. Paragrafen innehåller krav på kvalitetsutveckling. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 7.4.1. Ändringen innebär att Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård har samma ansvar som socialnämnden att systematiskt och fortlöpande följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i sin verk- samhet. Författningskommentar SOU 2026:52 1400 Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 3 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) som dock avsåg socialtjänsten i allmänhet. Ändringen i bestämmelsen är föranledd av att bestämmelsen i 2025 års social - tjänstlag enbart pekar ut socialnämnden som ansvarig för kvalitets- utveckling (jfr prop. 2024/25:89, s. 654). 9 kap. 1 § Socialnämnden ansvarar för att enskilda som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i – ett familjehem, – ett stödboende för barn och unga i åldern 16–20 år (stödboende), – ett hem för vård eller boende, eller – ett statligt hem för barn och unga. Barn som är 16 eller 17 år får tas emot i ett stödboende endast om det finns särskilda skäl. Barn och unga får endast vårdas i ett statligt hem för barn och unga med stöd av denna lag i direkt anslutning till att barnet eller den unge har varit placerad i ett sådant hem med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och barnets vårdnadshavare samtycker till fortsatt vård i hemmet. Paragrafen innehåller bestämmelser om socialnämndens ansvar för att enskilda som behöver det kan tas emot för vård utanför det egna hemmet. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 8.3.1 och 8.4.1. Ändringen i första stycket anpassas till att statliga hem för barn och unga inte omfattas av begreppet hem för vård eller boende och i stället införs som en egen placeringsform. Bestämmelsen kompletteras därför med en hänvisning till statliga hem för barn och unga. (Jfr prop. 2024/25:89, s. 663.) Tredje stycket är nytt. Av bestämmelsen framgår att barn och unga endast får vårdas i ett statligt hem för barn och unga med stöd av socialtjänstlagen i direkt anslutning till att barnet eller den unge har varit placerad i ett sådant hem med stöd av lagen (2026:000) om om- händertagande för vård av barn och unga och barnets vårdnadshavare samtycker till fortsatt vård i hemmet. Att en fortsatt placering i ett statligt hem för barn och unga förutsätter den unges samtycke och, i fråga om barn som har fyllt 15 år, barnets eget samtycke följer av SOU 2026:52 Författningskommentar 1401 att insatser inom socialtjänsten är frivilliga och att barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan. Av bestämmelsen följer att socialnämndens utrymme för att be- vilja en insats enligt socialtjänstlagen i form av vård utanför det egna hemmet med placering på ett statligt hem för barn och unga är be - gränsat. En placering på ett statligt hem för barn och unga är bara tillåtet om barnet eller den unge redan vårdas på ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och vården ska övergå till vård i frivillig form. En annan förutsättning är att barnet s vårdnadshavare sam - tycker till placeringen på statligt hem för barn och unga. Syftet är att motverka orimliga konsekvenser för enskilda barn och unga i samband med tvångsvårdens upphörande. Vad som avses med familjehem, stödboende, hem för vård eller boende och statligt hem för barn och unga Statligt hem för barn och unga 4 a § Med statligt hem för barn och unga avses ett hem inom socialtjänsten som staten driver för att ta emot barn och unga som inte har fyllt 21 år för vård med särskilt noggrann tillsyn. Vården omfattar omvårdnad och behandling i förening med boende. För barn ingår även uppfostran. Paragrafen är ny och innehåller en definition om vad som avses med statligt hem för barn och unga. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1. Av bestämmelsen framgår att med statligt hem för barn och unga avses ett hem inom socialtjänsten som staten driver för att ta emot barn och unga som inte har fyllt 21 år för vård med särskilt noggrann tillsyn. Vården omfattar omvårdnad och behandling i förening med boende. För barn ingår även uppfostran. En definition av vad som avses med särskild noggrann tillsyn finns i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Författningskommentar SOU 2026:52 1402 Ansvar för statliga hem för barn och unga och LVM-hem 8 § Staten ska tillgodose behovet av sådana hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga (statliga hem för barn och unga) och sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Staten får ta ut en avgift för vård i statliga hem för barn och unga och LVM-hem av den kommun som begärt placeringen. I paragrafen anges statens ansvar för att det finns statliga hem för barn och unga och LVM-hem samt statens rätt att ta ut avgift för en placering från kommunen. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Ändringarna innebär att paragrafen anpassas till att statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem. 9 § Statens institutionsstyrelse leder verksamheten vid LVM-hem. Bestämmel- ser om tillsyn m.m. över verksamheten vid hemmen finns i 28 kap. Statens institutionsstyrelse får genom avtal ge en region eller en kom- mun i uppdrag att inrätta och driva ett LVM-hem om det finns särskilda skäl. Paragrafen reglerar Statens institutionsstyrelses ansvar för LVM - hemmen. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att hänvisningarna till särskilda ung- domshem utgår från första och andra styckena. 9 a § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård leder verksamheten vid stat- liga hem för barn och unga. Bestämmelser om tillsyn m.m. över verksamheten vid hemmen finns i 28 kap. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får genom avtal ge en re- gion eller en kommun i uppdrag att inrätta och driva ett statligt hem för barn och unga om det finns särskilda skäl. SOU 2026:52 Författningskommentar 1403 Paragrafen är ny och reglerar Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvårds ansvar för de statliga hemmen för barn och unga. Över- vägandena finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2 och 13.2.1. Av första stycket framgår att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård leder verksamheten vid statliga hem för barn och unga. I stycket lämnas även upplysning om att bestämmelser om tillsyn med mera över verksamheten vid hemmen finns i 28 kap. Av andra stycket framgår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård genom avtal får ge en region eller en kommun i upp- drag att inrätta och driva ett statligt hem för barn och unga om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen motsvarar vad som tidigare gällt för särskilda ungdomshem enligt 9 § andra stycket (jfr prop. 2024/ 25:89, s. 665). 11 § Vård i familjehem, stödboende, skyddat boende, hem för vård eller boende, statliga hem för barn och unga och LVM-hem ska bedrivas i samråd med socialnämnden. Paragrafen reglerar att vård utanför det egna hemmet ska bedrivas i samråd med socialnämnden. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Ändringen innebär att paragrafen anpassas till att statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem. 12 § Om en enskild behöver vårdas i ett familjehem, stödboende, skyddat boende, hem för vård eller boende eller ett statligt hem för barn och unga, ska social- nämnden upprätta en plan för vården (vårdplan). För barn och unga som vårdas i ett familjehem, stödboende, skyddat boende, hem för vård eller boende eller ett statligt hem för barn och unga ska nämnden också upprätta en plan över hur vården ska genomföras (genom- förandeplan). Av en vårdplan och en genomförandeplan ska det även framgå vilka åt- gärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för. Författningskommentar SOU 2026:52 1404 Paragrafen reglerar socialnämndens skyldighet att upprätta en vård- plan och en genomförandeplan för vård utanför det egna hemmet samt anger vad som ska framgå av dessa planer. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen kompletteras genom att placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i första och andra styckena. Ändringen är en konsekvens av att statligt hem för barn och unga inte omfattas av begreppet hem för vård eller boende. 10 kap. 8 a § En plan i enlighet med bestämmelserna i 8 § ska upprättas för den som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård begär det och den enskilde samtycker till det. Kommunen ska upprätta planen tillsammans med regionen och Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård. Kommunen ska inom fyra veckor från det att kommunen tog emot en be - gäran enligt första stycket ange i planen vilka insatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska genomföras och följas upp. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om en skyldighet för kommunen att delta i en samordnad individuell planering och följa upp socialtjänstinsatser för barn och unga som är placerade på ett statligt hem för barn och unga om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård begär det. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.3. Av första stycket framgår att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård har rätt att initiera att en samordnad individuell plan ska upprättas för ett barn eller ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga under samma förutsättningar som regionen och kommunen. Bestämmelser om förutsättningar för och innehållet i en individuell plan finns i 8 § respektive 16 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Bestämmelserna innebär att Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård får begära att en samordnad individuell plan upprättas när ett barn eller en ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten och den en- skilde samtycker till att en sådan plan upprättas (jfr prop. 2024/25:89, s. 669). SOU 2026:52 Författningskommentar 1405 Av andra stycket framgår att kommunen ska upprätta planen till- sammans med regionen och Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård. Av tredje stycket framgår att om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har begärt att en samordnad individuell plan ska upp- rättas, ska kommunen inom fyra veckor från det att kommunen tog emot begäran ange i planen vilka socialtjänstinsatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska genomföras och följas upp. En motsvarande bestämmelse om regionens skyldighet att delta i planeringen finns i 15 a kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen. Se kom- mentaren till den bestämmelsen. 11 kap. 5 § Socialnämnden får tillhandahålla insatser för att tillgodose personliga be- hov utan individuell behovsprövning. Följande insatser kräver dock alltid en individuell behovsprövning: 1. kontaktperson, kontaktfamilj eller kvalificerad kontaktperson, 2. vård i familjehem, 3. vård i LVM-hem, 4. vård i statliga hem för barn och unga, 5. vård av barn eller unga mellan 18 och 20 år i jourhem, stödboende, skyddat boende och hem för vård eller boende utöver sådana LVM-hem och statliga hem för barn och unga som avses i 3 och 4, 6. bostad i ett boende för äldre personer eller för personer med funk- tionsnedsättning som avses i 8 kap. 4 eller 11 §, och 7. vård i hem för viss annan heldygnsvård. Paragrafen reglerar en möjlighet för socialnämnden att tillhandahålla insatser utan individuell behovsprövning. Övervägandena för änd - ringsförslagen finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Ändringarna innebär att paragrafen anpassas till att statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem. Författningskommentar SOU 2026:52 1406 15 kap. 7 § Socialnämnden ska lämna 1. uppgifter om huruvida någon vistas i ett familjehem, stödboende, skyddat boende , hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av en domstol, en åklagar - myndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket eller Tullverket, 2. uppgifter som behövs i ett ärende hos Skatteverket om skyddad folk- bokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481), eller 3. uppgifter om en studerande, om uppgifterna behövs för prövning av ett ärende om att avskilja denne från högskoleutbildning eller polispro - grammet. Paragrafen innehåller bestämmelser om en sekretessbrytande upp- giftsskyldighet som innebär att socialnämnden i vissa fall ska lämna uppgifter om att någon vistas i bland annat ett familjehem eller stöd- boende, uppgifter i ärenden om skyddad folkbokföring och uppgifter i ärenden om avskiljning från viss utbildning. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Ändringen innebär att paragrafen i första punkten kompletteras med den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga. 9 § Om en kommun har överlämnat åt en annan kommun, åt Statens institu- tionsstyrelse , åt Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård eller åt någon som yrkesmässigt bedriver enskild verksamhet att utföra insatser enligt denna lag, ska utföraren på begäran lämna uppgifter till den social- nämnd som ansvarar för insatsen. Detsamma gäller om en annan kommunal eller gemensam nämnd utför insatser som har beslutats av socialnämnden. Uppgifter som ska lämnas är sådana som socialnämnden behöver för kvalitetssäkring, administration, uppföljning eller utvärdering. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller inte uppgifter som en enskild har lämnat i förtroende vid familjerådgivning som erbjuds av socialnämn- den eller som har inhämtats i samband med rådgivningen. Paragrafen innehåller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet som bryter sekretess- och tystnadsplikt för vissa uppgifter som ska läm- nas till en socialnämnd från utförare av insatser enligt socialtjänst- SOU 2026:52 Författningskommentar 1407 lagen. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2 och 13.2.1. Ändringen innebär att paragrafen anpassas till att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska svara för statliga hem för barn och unga. Första stycket kompletteras genom att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård läggs till i uppräkningen av utförare av insatser. 16 kap. 2 § Gallring med stöd av bestämmelserna i 1 § första stycket får inte göras av handlingar som har kommit in eller upprättats i samband med 1. utredning om faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldra- balken, 2. utredning om adoption, eller 3. att ett barn har placerats eller tagits emot i ett – familjehem, – stödboende, – skyddat boende, – hem för vård eller boende, – statligt hem för barn och unga, – boende med särskilt stöd för personer med funktionsnedsättning, eller – annat enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om barnet. Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från gallringsskyl- dighet. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen kompletteras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i uppräkningen av hem och boenden i tredje punkten. Ändringen föranleds av att statligt hem för vård eller boende inte omfattas av begreppet hem för vård eller boende. Författningskommentar SOU 2026:52 1408 22 kap. 8 § Socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jour- hem, annat enskilt hem, stödboende, skyddat boende, hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga får 1. god vård, omsorg och uppfostran och i övrigt bra uppväxtförhållanden, 2. lämplig utbildning, och 3. den hälso- och sjukvård som de behöver. Paragrafen innehåller bestämmelser om socialnämndens ansvar när barn vårdas utanför det egna hemmet. Övervägandena för ändrings- förslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att bestämmelsen kompletteras med den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga. Ändringen föranleds av att statligt hem för vård eller boende inte omfattas av begreppet hem för vård eller boende. 9 § Socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jour- hem, annat enskilt hem, stödboende, hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga ges möjlighet till kontakt med föräldrar, syskon och andra närstående. Paragrafen anger att socialnämnden ska arbeta för att barn som vårdas utanför det egna hemmet ges möjlighet till kontakt med föräldrar, syskon och andra närstående. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att bestämmelsen kompletteras med den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga. Ändringen föranleds av att statligt hem för vård eller boende inte omfattas av begreppet hem för vård eller boende. 11 § Socialnämnden ska noga följa vården av de barn och unga som vårdas i ett familjehem, jourhem, stödboende, skyddat boende, hem för vård eller bo - ende eller statligt hem för barn och unga. Detta ska främst ske genom 1. regelbundna personliga besök i det hem eller boende där barnet eller den unge vårdas, SOU 2026:52 Författningskommentar 1409 2. enskilda samtal med barnet eller den unge, 3. samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem eller på boendet, och 4. samtal med vårdnadshavarna eller en god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till föräldrar, syskon och andra närstående. Paragrafen reglerar socialnämndens ansvar att noga följa vården av de barn och unga som vårdas i ett familjehem, jourhem, stödboende, hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga. Överväg- andena för ändringsförslage t finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att bestämmelsen kompletteras med den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga. Ändringen föranleds av att statligt hem för vård eller boende inte omfattas av begreppet hem för vård eller boende. 12 § Socialnämnden ska utse en socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge när vård ges i ett familjehem, stödboende, skyd- dat boende, hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga. Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önske- mål. Paragrafen innehåller bestämmelser om en särskilt utsedd social - sekreterare för barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att bestämmelsen kompletteras med den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga. Ändringen föranleds av att statligt hem för vård eller boende inte omfattas av begreppet hem för vård eller boende. 23 kap. 2 § När placeringen av ett barn i ett familjehem, skyddat boende, hem för vård eller boende eller statligt hem för barn och unga har upphört, kan social - nämnden besluta om uppföljning av barnets situation. Ett sådant beslut Författningskommentar SOU 2026:52 1410 får fattas utan vårdnadshavarens eller barnets samtycke, om barnet bedöms vara i särskilt behov av nämndens skydd eller stöd utan att förhållandena är sådana som avses i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Detsamma gäller när en placering som beslutats med stöd av lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende har upphört. Bestämmelser om uppföljning när omhändertagande för vård enligt lagen om omhändertagande för vård av barn och unga upphör finns i 10 kap. 5 och 6 §§ den lagen. Paragrafen innehåller bestämmelser om uppföljning av ett barns situation efter att en placering upphört. Övervägandena för ändrings- förslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att bestämmelsen kompletteras med den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga. Ändringen föranleds av att statligt hem för vård eller boende inte omfattas av begreppet hem för vård eller boende. 27 kap. 1 § Socialnämnden ansvarar för att det finns rutiner för att förebygga, upp - täcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verk - samhet. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom myndighetens verksamhet. Paragrafen innehåller bestämmelser om socialnämndens ansvar för att det finns rutiner mot missförhållanden inom socialtjänstens verksam- het. Övervägandena för ändringsförslage t finns i avsnitt 7.4.1. Av andra stycket, som är nytt, framgår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för att det finns rutiner för att före- bygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom myn- dighetens verksamhet. Det innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har motsvarande ansvar som socialnämnden för att sådana rutiner mot missförhållanden inom myndighetens verk- samhet finns (jfr prop. 2024/25:89, s. 723). SOU 2026:52 Författningskommentar 1411 2 § Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom verksamheten. I yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet fullgörs rapporteringsskyl- digheten till den som bedriver verksamheten. I verksamhet vid Statens institutionsstyrelse och Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård fullgörs rapporteringsskyldigheten till myndighets- chefen, och i övrigt fullgörs skyldigheten till den berörda socialnämnden. Paragrafen innehåller bestämmelser som innebär en skyldighet att rapportera missförhållanden eller risk för missförhållanden. Över- vägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2 och 13.2.1. Ändringen i tredje stycket innebär att hänvisningen till Statens in- stitutionsstyrelse kompletteras med en hänvisning till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. 6 § Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt miss - förhållande ska snarast anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med anledning av det inträffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska göras av 1. socialnämnden, 2. den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet, 3. myndighetschefen för Statens institutionsstyrelse, eller 4. myndighetschefen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Paragrafen reglerar en skyldighet att anmäla ett allvarligt missförhål- lande eller påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande till Inspek- tionen för vård och omsorg. Övervägandena för ändringsförslage t finns i avsnitten 7.2.1, 7.2.2 och 13.2.1. Ändringen i andra stycket innebär att uppräkningen av anmälnings- skyldiga aktörer i en ny punkt fyra kompletteras med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Författningskommentar SOU 2026:52 1412 28 kap. 3 a § Ett särskilt ombud inom Inspektionen för vård och omsorg ska bevaka barns och ungas rättigheter genom att ge rådgivning och vägledning till barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga (statliga hem för barn och unga). Det särskilda ombudet ska även pröva klagomål om missför- hållanden inom den statliga barn- och ungdomsvården från barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett statligt hem för barn och unga. Paragrafen, som är ny, anger att det vid Inspektionen för vård och omsorg ska finnas en självständig funktion i form av ett särskilt om- bud för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård. Övervägan- dena finns i avsnitt 11.9.1 och 11.9.2. Av bestämmelsen framgår att ett särskilt ombud inom Inspek - tionen för vård och omsorg ska bevaka barns och ungas rättigheter genom att ge rådgivning och vägledning till enskilda barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga (statliga hem för barn och unga). Det särskilda ombudet ska även pröva klagomål om missförhållanden inom den statliga barn - och ungdomsvården från barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett statligt hem för barn och unga. Bestämmelsen innebär att det särskilda ombudet har i uppdrag att låta barn och unga komma till tals och ge rådgivning och vägledning. Det särskilda ombudets uppdrag omfattar även att utreda och bedöma enskilda klagomål om missförhållanden. Med missförhållanden avses här såväl utförda handlingar som handlingar någon av försummelse eller av annat skäl har underlåtit att utföra och som innebär eller har inneburit ett hot mot eller har medfört konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. 3 b § Den som anmäler ett klagomål har inte ställning som part i ett ärende i det särskilda ombudets verksamhet. SOU 2026:52 Författningskommentar 1413 Paragrafen, som är ny, reglerar anmälarens ställning i ett ärende i det särskilda ombudets verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 11.9.5. Av bestämmelsen framgår att den som anmält ett klagomål inte har ställning som part i ett ärende i det särskilda ombudets verksam- het. Det innebär bland annat att det särskilda ombudet inte är bundet av det som anförs i en anmälan och att rättigheter och skyldigheter som tillkommer part i ärende enligt förvaltningslagen (2017:900) inte omfattar den som anmält ett klagomål. Barnet eller den unge bör dock på lämpligt sätt involveras i utredningen och få relevant information. 3 c § Det särskilda ombudet får genom ett beslut i ett klagomålsärende ta ställning till om en åtgärd eller underlåtenhet av Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård eller ett enskilt statligt hem för barn och unga, strider mot en lag eller någon annan författning eller annars är olämplig. Det särskilda ombudets beslut får inte överklagas. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om det särskilda ombudets beslut i ett klagomålsärende. Övervägandena finns i av- snitt 11.9.2 och 11.9.5. Av paragrafens första stycke framgår att det särskilda ombudet genom ett beslut i ett klagomålsärende får ta ställning till om en åt- gärd av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller ett en- skilt statligt hem för barn och unga, strider mot en lag eller någon annan författning eller annars är olämplig. Enligt andra stycket får det särskilda ombudets beslut inte över- klagas. Bestämmelsen anger ramen för vad det särskilda ombudet kan uttala sig om genom beslut, nämligen om huruvida myndigheten eller ett enskilt statligt hem för barn och unga har agerat i strid mot lag eller annan författning eller annars olämpligt. Det särskilda ombudets beslut kan därmed inte omfatta rätten till ekonomisk ersättning och har inte heller någon annan rättsverkan. Sådana beslut får inte heller överklagas. Ett ställningstagande genom beslut från det särskilda ombudet kan dock utgöra underlag vid ansökan om ersättning från Justitiekanslern. Författningskommentar SOU 2026:52 1414 31 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter inom socialtjänsten som behövs till skydd för enskil - das liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet som avser 1. barn och unga, 2. äldre personer, 3. personer med funktionsnedsättning, 4. personer som har ett skadligt bruk eller beroende, 5. personer som har utsatts för brott och deras närstående, och 6. personer som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, per - sonliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid sådana LVM-hem och statliga hem för barn och unga som avses i 9 kap. 8 §. I paragrafen ges ett bemyndigande för regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa. Övervägandena för änd- ringsförslaget finns i avsnitt 8.10. Ändringen i andra stycket innebär att bemyndigandet avser även sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, person- liga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid statliga hem för barn och unga (jfr prop. 2024/25:89, s. 740). Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdomshem för verk- ställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Överväganden om ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna finns i avsnitt 14.2–14.4. I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 1 februari 2029. Av punkt 2 framgår att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är in- tagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ungdoms- vård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. SOU 2026:52 Författningskommentar 1415 Bestämmelsen är en konsekvens av att Statens institutions styrelse kommer att finnas kvar och ansvara för verkställighet av påföljden sluten ungdomsvård på särskilda ungdomshem till dess att påföljden helt utmönstras. 15.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga De lagändringar som föreslås innebär i flera delar att hänvisningar till Statens institutionsstyrelse ersätts av eller kompletteras med hänvisningar till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Ändringarna i dessa delar är föranledda av att en ny myndighet, Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård, inrättas för att svara för den statliga barn - och ungdomsvården. Hänvisningar till särskilda ungdomshem ersätts också av hänvisningar till statliga hem för barn och unga. Ändringar i dessa delar är f öranledda av att statliga hem för barn och unga ska införas som en särskilt reglerad placeringsform enligt socialtjänstlagen. Därutöver föreslås bland annat reglering rör- ande förutsättningarna för placering vid ett statligt hem för barn och unga, en definition av begreppet särskilt noggrann tillsyn och en skyldighet för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att erbjuda viss hälso- och sjukvård åt barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga. 1 kap. 7 § Lagen är indelad i följande kapitel: – 1 kap. Lagens innehåll, syfte och tillämpningsområde – 2 kap. Barns och ungas rättigheter – 3 kap. Grunderna för omhändertagande för vård – 4 kap. Ansökan och beslut om omhändertagande för vård – 5 kap. Omedelbart omhändertagande – 6 kap. Genomförandet av vården – 7 kap. Umgänge och stöd till vårdnadshavare – 8 kap. Socialnämndens ansvar att följa vården – 9 kap. Övervägande om vårdnadsöverflyttning – 10 kap. Upphörande av omhändertagande för vård – 11 kap. Drogtest och läkarundersökning Författningskommentar SOU 2026:52 1416 – 12 kap. Flyttningsförbud – 13 kap. Utreseförbud – 14 kap. Förhållandet till vissa avlägsnandebeslut – 15 kap. Statliga hem för barn och unga – 16 kap. Handläggning och allmän förvaltningsdomstolstidsfrister – 17 kap. Offentligt biträde och ställföreträdare för barnet – 18 kap. Beslut som gäller omedelbart – 19 kap. Överklagande – 20 kap. Handräckning av Polismyndigheten och Kriminalvården – 21 kap. Straffbestämmelser Paragrafen anger hur lagen är disponerad. Övervägandena för änd - ringsförslaget finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att särskilda ungdomshem ersätts av den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga. 6 kap. 1 a § Ett beslut enligt 1 § första stycket om att barnet eller den unge ska vara pla ce- rad på ett hem som avses i 15 kap. 1 § får endast fattas om barnet eller den unge omhändertagits för vård på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § och barnets eller den unges vårdbehov sannolikt inte kan tillgodoses utan tillgång till de särskilda befogenheter om begränsning i rörelsefriheten som får använ- das enligt lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården (behov av vård med särskilt noggrann tillsyn). Om ett omhändertagande för vård först beslutats både på grund av sådana förhållanden i hemmet som anges i 3 kap. 2 § och eget beteende enligt 3 kap. 3 §, och barnet är placerad på ett statligt hem för barn och unga får dock barnet fortsatt vara placerad på ett sådant hem även om vårdbehovet enligt 3 kap. 3 § har upphört. Ett beslut enligt andra stycket får endast fattas om det kan antas vara bäst ägnat att främja vården av barnet. Paragrafen är ny och reglerar förutsättningarna för beslut om att ett barn eller en ung person ska placeras på ett statligt hem för barn och unga. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1. Av första stycket följer att enbart barn eller unga som omhänder- tagits för vård på grund av sitt eget beteende får placeras på ett stat- ligt hem för barn och unga. Ytterligare en förutsättning för placering är att det ska vara sannolikt att barnets eller den unges vårdbehov inte kan tillgodoses utan tillgång till de särskilda befogenheter om begräns- SOU 2026:52 Författningskommentar 1417 ning i rörelsefriheten som får användas enligt lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården I andra stycket anges att beslut om fortsatt placering av ett barn på ett statligt hem för barn och unga får fattas även om vårdbehovet på grund av det egna beteendet har upphört och barnet därefter en- dast vårdas på grund av förhållanden i hemmet. I 9 kap. 1 § tredje stycket socialtjänstlagen (2025:400) finns bestämmelser om förutsätt- ningar för placering på ett statligt hem för barn och unga enligt den lagen. I tredje stycket anges att beslut om fortsatt placering i enlighet med andra stycket endast får fattas om det kan vara bäst ägnat att främja vården av barnet. 1 b § Ett beslut enligt 6 kap. 1 § första stycket och 1 a § som rör ett barn som inte har fyllt 13 år får endast fattas om det finns synnerliga skäl för det. Paragrafen är ny och anger förutsättningarna för att placera barn som inte har fyllt 13 år på ett statligt hem för barn och unga. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.4.2. Av paragrafen framgår att ett beslut enligt 6 kap. 1 § första stycket och 1 a § som rör ett barn som inte har fyllt 13 år endast får fattas om det finns synnerliga skäl för det. Det innebär att det krävs synnerliga skäl för att ett barn som inte har fyllt 13 år ska få placeras på ett stat- ligt hem för barn och unga. Begreppet synnerliga skäl tydliggör att det rör sig om rena undantagssituationer. Synnerliga skäl kan före- ligga om ett barn har ett extremt utåtagerande och självdestruktivt beteende, eller om ett barn har blivit eller riskerar att bli rekryterad av gängkriminella för att utöva allvarlig brottlighet. Att socialnämn- den inte har hittat någon annan plats utgör inte synnerliga skäl. Författningskommentar SOU 2026:52 1418 15 kap. Statliga hem för barn och unga Statliga hem för barn och unga som behöver vård med särskilt noggrann tillsyn 1 § Det ska finnas statliga hem för barn och unga för vård av barn och unga som på grund av något eget beteende enligt 3 kap. 3 § behöver vård med särskilt noggrann tillsyn. Med särskilt noggrann tillsyn avses möjligheten att begränsa barnets eller den unges rörelsefrihet enligt lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Enligt 9 kap. 9 a § socialtjänstlagen (2025:400) leder Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård verksamheten på de statliga hemmen för barn och unga. Paragrafen innehåller bestämmelser om statliga hem för barn och unga. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2, 8.3.1 och 13.2.1. Ändringen i första stycket innebär att statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem. Bestämmelsen ändras språk - ligt. Någon ändring i sak är inte avsedd. Andra stycket är nytt och innehåller en definition av vad som avses med särskilt noggrann tillsyn. Av bestämmelsen framgår att med sär- skilt noggrann tillsyn avses möjligheten att begränsa barnets eller den unges rörelsefrihet i enlighet med de särskilda befogenheter som rör begränsningar av rörelsefriheten och som regleras i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter inom den statliga barn - och ungdoms- vården. Bestämmelser om begränsning av rörelsefriheten på statliga hem för barn och unga finns i 6 kap. lagen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. 6 kap. 1 § i den lagen inne- håller en allmän begränsning av rörelsefriheten som följer av placer- ingen på ett statligt hem för barn och unga om barnet eller den unge är omhändertagen på grund av eget beteende. Genom ett individuellt beslut, och om förutsättningarna för det är uppfyllda, får barnets eller den unges rörelsefrihet begränsas ytterligare genom bestämmel- sen om vård på låsbar enhet i 6 kap. 3 § i den lagen. Ändringen i tredje stycket innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ersätter Statens institutionsstyrelse och statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem. SOU 2026:52 Författningskommentar 1419 2 § Statliga hem för barn och unga ska vara indelade i säkerhetsnivåer. Ett hem som inte tillhör den lägsta nivån har förhöjd säkerhetsnivå. Paragrafen reglerar indelningen i säkerhetsnivåer på statliga hem för barn och unga. Övervägandena för ändringsförslagen finns i av - snitt 8.3.1 och 13.2.1. Av bestämmelsen framgår att statliga hem för barn och unga ska vara indelade i säkerhetsnivåer. Ett hem som inte tillhör den lägsta nivån har förhöjd säkerhetsnivå (jfr prop. 2023/24:81 s. 129). Änd- ringarna innebär att paragrafen anpassas till att statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem. 2 a § Vid varje statligt hem för barn och unga ska det finnas låsbara och delvis öppna enheter. Med en delvis öppen enhet avses en enhet som inte är låsbar i den mening som avses i 6 kap. 3 § lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den stat- liga barn- och ungdomsvården (vård på låsbar enhet). Paragrafen är ny och reglerar indelningen i vårdenheter på statliga hem för barn och unga. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.3. Enligt första stycket ska det finnas både låsbara och delvis öppna enheter på alla statliga hem för barn och unga. Andra stycket innehåller en definition av vad som avses med en delvis öppen enhet. Av bestämmelsen framgår att en enhet som inte är låsbar i den mening som avses i 6 kap. 3 § lagen (2026:000) om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården (vård på låsbar enhet) är en delvis öppen enhet. Tilldelning av plats på ett statligt hem för barn och unga 3 § Om socialnämnden har bedömt att ett barn eller en ung person ska place- ras i ett statligt hem för barn och unga ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård föreslå en lämplig plats i ett sådant hem. I akuta situationer ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård omedelbart föreslå en lämplig plats i ett statligt hem för barn och unga. Författningskommentar SOU 2026:52 1420 Barnet eller den unge får inte föreslås en plats som innebär mer ingrip- ande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för genomföran- det av vården eller för att ordningen eller säkerheten på hemmet ska kunna upprätthållas. Socialnämnden beslutar enligt 6 kap. 1 § om var barnet eller den unge ska vara placerad. Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att föreslå en plats på ett statligt hem för barn och unga. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2 8.3.1 och 13.2.1. Ändringarna innebär att paragrafen anpassas till att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ersätter Statens institutionsstyrelse och att statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem. 3 a § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får, när det finns skäl för det, flytta ett barn eller en ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga till en annan enhet inom samma hem. Beslut om flytt inom hemmet fattas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård efter samråd med socialnämnden. I brådskande fall får ett beslut om överflyttning fattas utan samråd med socialnämnden. Socialnämnden ska utan dröjsmål underrättas om beslutet. Paragrafen är ny och reglerar möjligheten för Myndigheten för stat- lig barn- och ungdomsvård att flytta ett barn eller en ung person mellan vårdenheter inom samma hem. Övervägandena finns i av - snitt 8.4.3. Av första stycket framgår att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård får flytta ett barn eller en ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga till en annan enhet inom samma hem. Det gäller även om den enheten som barnet eller den unge ska flyttas till har en annan säkerhetsnivå. Av bestämmelsen framgår att det ska finnas skäl att flytta barnet eller den unge till en annan enhet inom hemmet. Här avses vårdskäl. Det innebär att till exempel resurs- skäl eller brist på platser inte är godtagbara anledningar till att flytta barnet eller den unge inom hemmet. Av andra stycket följer att samråd ska ske med socialnämnden innan beslut om en flytt inom hemmet fattas. SOU 2026:52 Författningskommentar 1421 Av tredje stycket framgår att ett beslut om överflyttning får fattas utan samråd med socialnämnden om beslutet är så brådskande att det inte går att avvakta att samråd har skett med socialnämnden. Att beslutet inte kan avvaktas kan till exempel bero på någon akut oförutsedd händelse på hemmet eller att det akuta behovet uppstår vid en tidpunkt då socialtjänsten inte kan nås. Socialnämnden ska i så fall utan dröjsmål underrättas om beslutet. 4 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får i samband med en trans- port av ett barn eller en ung person som placerats på ett statligt hem för barn och unga besluta att han eller hon tillfälligt ska placeras på ett annat sådant hem än det som socialnämnden har beslutat. Paragrafen reglerar rätt för Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård att besluta om tillfällig placering i samband med trans - port. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2, 8.3.1 och 13.2.1. Ändringarna innebär att paragrafen anpassas till att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ersätter Statens institutions sty- relse och att statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ung - domshem. Hälso- och sjukvård 4 a § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt barn och unga placerade på statliga hem för barn och unga. Hälso- och sjukvården ska omfatta 1. hälsofrämjande och förebyggande åtgärder, 2. bedömning av psykiskt och fysiskt hälsotillstånd, och 3. hantering av läkemedel. För hälso- och sjukvård som avses i första stycket ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård erbjuda den hälso- och sjukvård som ges av sjuksköterska och psykolog. Paragrafen är ny och reglerar Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvårds ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård på statliga hem för barn och unga. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.5. Författningskommentar SOU 2026:52 1422 Av första stycket framgår att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt barn och unga som vårdas på statliga hem för barn och unga och vad hälso- och sjukvården ska omfatta. I andra stycket anges att hälso- och sjukvård som avses i första stycket ska ges av sjuksköterska och psykolog. Andra stycket inne- bär en begränsning av ansvaret att erbjuda hälso - och sjukvård till angivna yrkeskategorier. Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård har alltså inte något lagstadgat ansvar att erbjuda hälso- och sjuk- vård som ges av läkare. 4 b § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete om tandvård och hälso- och sjukvård för barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga. Paragrafen är ny och innehåller en skyldighet för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att komma överens med regionen om tandvård och hälso- och sjukvård för barn och unga som är placerade på statliga hem för barn och unga. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.6. Motsvarande bestämmelser finns i fråga om regionens skyldighet i 10 a § tandvårdslagen och 15 a kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen. Se kommentarerna till dessa bestämmelser. Underrättelse till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård 5 § Om ett barn eller en ung person är placerad på ett statligt hem för barn och unga och vårdas eller har vårdats på sjukhus, ska verksamhetschefen vid vårdenheten genast underrätta Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård om barnet eller den unge önskar lämna eller redan har lämnat vård- enheten. I paragrafen regleras skyldigheten för en verksamhetschef vid en vård- enhet att underrätta Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2, 8.3.1 och 13.2.1. SOU 2026:52 Författningskommentar 1423 Paragrafen ändras på så sätt att särskilt ungdomshem ändras till statligt hem för barn och unga och att den nya benämningen Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ersätter benämningen Statens institutionsstyrelse. 6 § Får hälso- och sjukvårdspersonal som är verksam vid ett statligt hem för barn och unga kännedom om att ett barn eller en ung person har en sådan smittsam sjukdom som enligt 1 kap. 3 § andra stycket smittskyddslagen (2004:168) utgör allmänfarlig sjukdom, ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård underrättas, om det inte står klart att det saknas risk för smittspridning. I paragrafen regleras skyldigheten för hälso- och sjukvårdspersonal som är verksam vid ett statligt hem för barn och unga att underrätta Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård. Övervägandena för ändringsförslagen finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2, 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen anpassas till att Myndigheten för statlig barn - och ungdomsvård ersätter Statens institutionsstyrelse och statligt hem för barn och unga ersätter särskilt ungdomshem. Uppföljning av verksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga 7 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska följa upp sin verksam- het enligt denna lag. Uppföljningen ska omfatta tiden såväl under som efter avslutad vård. Socialnämnden ska till Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård lämna de uppgifter om enskilda som myndigheten behöver för att fullgöra den skyldighet som följer av första stycket. I paragrafen finns bestämmelser om uppföljning av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet. Övervägandena för änd- ringsförslagen finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2 och 13.2.1. Paragrafen anpassas till att Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård ersätter Statens institutionsstyrelse. Författningskommentar SOU 2026:52 1424 8 § I lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn - och ungdomsvården finns bestämmelser om de särskilda befogenheter som får användas på de statliga hemmen för barn och unga. Paragrafen upplyser om att bestämmelserna om de särskilda befogen- heterna som får användas på de statliga hemmen för barn och unga finns i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Ändringen innebär att paragrafen anpassas till att statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdomshem. 18 kap. Beslut som fattas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård 4 § Beslut av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om flyttning inom hemmet enligt 15 kap. 3 a § och tillfällig placering i samband med en trans- port enligt 15 kap. 4 § gäller omedelbart, om inte myndigheten bestämmer något annat. I paragrafen anges vilka beslut av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som gäller omedelbart. Övervägandena för ändrings- förslaget finns i avsnitt 7.2.1, 7.2.2, 8.4.3 och 13.2.1. Ändringen innebär att beslut om att ett barn eller en ung person ska flyttas mellan enheter inom samma hem börjar gälla omedelbart, om inte myndigheten bestämmer något annat. I övrigt anpassas paragrafen till att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ersätter Statens institutionsstyrelse.