Stockholm opposes mandatory crime reports on municipal employees
The Executive Board responded to the Ministry of Finance’s consultation by submitting the City of Stockholm’s statement, which opposed the proposal to require municipalities and regions to report employees suspected of certain crimes. The City pointed to ambiguities and a lack of analysis of the costs and effects on municipal work; the Sweden Democrats entered a reservation and instead wanted to support the proposal.
This item has been updated with information from the minutes of the 2026-10-07 meeting.
From the original document
Agenda:
Finansdepartementet har remitterat promemorianEn skyldighet för kommuner och regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brotttill bland annat Stockholms stad för yttrande. Utredningen föreslår att föreskrifterna om åtalsanmälan i 22 § lagen (1994:260) om offentlig anställning ska gälla även arbetstagare hos kommuner och regioner.Förslaget innebär att kommuner och regioner i likhet med staten ska vara skyldiga att till åtal anmäla den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott, om misstanken avser tagande av muta enligt 10 kap. 5 a § brottsbalken, grovt tagande av muta enligt 10 kap. 5 c § brottsbalken, tjänstefel eller grovt tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken, brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § första stycket brottsbalken, grovt brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § tredje stycket brottsbalken eller annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. Regeringen har också föreslagit att skyldigheten fr.o.m. den 1 augusti 2026 även ska omfatta missbruk av offentlig ställning och grovt missbruk av offentlig ställning enligt 20 kap. 2 § brottsbalken (prop. 2025/26:217).Förslaget syftar till att motverka korruption och öka anmälningarna inom den kommunala sektorn.Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.
[R1 PM Promemorian En skyldighet för kommuner och regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brott.pdf]
1 (7)
PM Rotel I (Dnr KS 2026/734)
Promemorian En skyldighet för kommuner och
regioner att anmäla anställda som är misstänkta för
brott
Remiss från Finansdepartementet
Remisstid den 10 oktober 2026
Förslag till beslut
Föredragande borgarrådet Karin Wanngård
Sammanfattning av ärendet
Finansdepartementet har remitterat promemorian En skyldighet för kommuner och
regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brott till bland annat Stockholms
stad för yttrande. Utredningen föreslår att föreskrifterna om åtalsanmälan i 22 § lagen
(1994:260) om offentlig anställning ska gälla även arbetstagare hos kommuner och
regioner.
Förslaget syftar till att motverka korruption och öka anmälningarna inom den
kommunala sektorn.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.
Beredning
Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret.
Stadsledningskontoret delar uppfattningen att kommuner och regioner spelar en viktig
roll i arbetet med att förhindra och bekämpa brott men avstyrker promemorians
förslag i dess nuvarande utformning med hänvisning till att det finns en rad oklarheter
i förslaget, bristande konsekvensbeskrivning utifrån kommuners uppdrag och
förutsättningar samt att det inte är belyst hur lagändringen bidrar till skälen för
förslaget.
Borgarrådsberedningen föreslår att kommunstyrelsen beslutar följande.
1. Remissen besvaras med Stockholms stads yttrande, bilaga 1 till
promemorian.
2. Paragrafen justeras omedelbart.
2 (7)
Föredragande borgarrådets synpunkter
Jag delar uppfattningen att kommuner och regioner spelar en viktig roll i arbetet med
att förhindra och bekämpa brott. Det ligger helt i linje med Stockholms stads aktiva
och systematiska arbete mot välfärdsbrott och andra oegentligheter. Jag finner det
dock anmärkningsvärt att endast 30 av landets 290 kommuner och 8 av landets 21
regioner har getts möjlighet att inkomma med synpunkter i det formella
remissförfarandet från Finansdepartementet. Särskilt anmärkningsvärt är att
storstadsregionerna, som har de mest komplexa strukturerna och de största
personalstyrkorna, har underrepresenterats i remissförfarandet. Till skillnad från en
statlig myndighet är en stor kommun uppdelad i många självständiga nämnder.
Stockholms stad har 30 nämnder och 45 000 anställda och att bygga upp rättssäkra
system för att hantera förslagen i promemorian i en sådan organisation kräver resurser
som utredningen helt har bortsett ifrån.
Mot bakgrund av de brister som identifierats när det gäller kunskapsunderlag,
kostnadsberäkningar och förslagets förhållande till befintlig lagstiftning anser jag att
nuvarande förslag helt bör avstyrkas.
Det finns även skäl att uppmärksamma de praktiska konsekvenserna för
kommunernas verksamhet. Förslaget riskerar att försvåra det interna
brottsförebyggande arbetet genom att skapa ytterligare administrativa och
organisatoriska krav. Det finns också en risk för att förslaget påverkar den
arbetsrättsliga ordningen i kommunerna och därmed skapar oklarheter kring ansvar,
befogenheter och hantering av personalrelaterade frågor. Sammantaget anser jag att
förslaget behöver analyseras betydligt mer ingående innan det kan läggas till grund
för förändrad reglering. Det krävs framför allt ett bättre underlag om de
organisatoriska, ekonomiska, rättsliga och arbetsrättsliga konsekvenserna för
kommunerna.
I övrigt hänvisar jag till Stockholms stads yttrande.
Stockholm den 30 september 2026
Karin Wanngård
Bilagor
1. Stockholms stads yttrande, dnr KS 2026/734-
2. Remiss - Promemorian En skyldighet för kommuner och regioner att anmäla
anställda som är misstänkta för brott, dnr KS 2026/734-1.1
Borgarrådsberedningen tillstyrker föredragande borgarrådets förslag.
Reservation av Linnéa Vinge (SD) enligt följande.
Jag föreslår att kommunstyrelsen beslutar följande.
3 (7)
1. Kommunstyrelsen avslår borgarrådsberedningens förslag till beslut.
2. Därutöver anföra följande:
Sverigedemokraterna anser att kommuner och regioner har ett stort ansvar för att
förebygga och bekämpa brottslighet och oegentligheter inom den offentliga
verksamheten. Det är därför rimligt att kommunala arbetsgivare, i likhet med statliga
myndigheter, ska anmäla anställda som är skäligen misstänkta för allvarliga brott som
begåtts inom ramen för anställningen.
Till skillnad från det rödgröna styret anser vi att misstankar om exempelvis mutbrott
och tjänstefel ska kunna prövas av rättsväsendet. De administrativa och arbetsrättsliga
frågor som lyfts fram utgör inte tillräckliga skäl för att avvisa förslagets
grundläggande inriktning. Sverigedemokraterna anser därför att kommunstyrelsen bör
tillstyrka promemorian.
4 (7)
Ärendet
Finansdepartementet har remitterat promemorian En skyldighet för kommuner och
regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brott till bland annat Stockholms
stad för yttrande. Utredningen föreslår att föreskrifterna om åtalsanmälan i 22 § lagen
(1994:260) om offentlig anställning ska gälla även arbetstagare hos kommuner och
regioner.
Förslaget innebär att kommuner och regioner i likhet med staten ska vara skyldiga att
till åtal anmäla den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott,
om misstanken avser tagande av muta enligt 10 kap. 5 a § brottsbalken, grovt tagande
av muta enligt 10 kap. 5 c § brottsbalken, tjänstefel eller grovt tjänstefel enligt 20
kap. 1 § brottsbalken, brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § första stycket
brottsbalken, grovt brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § tredje stycket
brottsbalken eller annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än
böter. Regeringen har också föreslagit att skyldigheten fr.o.m. den 1 augusti 2026
även ska omfatta missbruk av offentlig ställning och grovt missbruk av offentlig
ställning enligt 20 kap. 2 § brottsbalken (prop. 2025/26:217).
Förslaget syftar till att motverka korruption och öka anmälningarna inom den
kommunala sektorn.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.
Remissammanställning
Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret.
Stadsledningskontoret
Stadsledningskontorets tjänsteutlåtande daterat den 27 augusti 2026 har i huvudsak
följande lydelse.
Stadsledningskontoret delar uppfattningen att kommuner och regioner spelar en viktig
roll i arbetet med att förhindra och bekämpa brott. Det ligger helt i linje med
Stockholms stads aktiva och systematiska arbete mot välfärdsbrott och andra
oegentligheter. Stadsledningskontoret avstyrker emellertid promemorians förslag i
dess nuvarande utformning med hänvisning till att det finns en rad oklarheter i
förslaget, bristande konsekvensbeskrivning utifrån kommuners uppdrag och
förutsättningar samt att det inte är belyst hur lagändringen bidrar till skälen för
förslaget.
Kommunen bedriver en mycket bred verksamhet och ska utifrån uppdraget förhålla
sig till lagstiftning inom en stor mängd områden.
Stadsledningskontoret anser att det är en brist att utredningen inte belyser eventuella
risker med kolliderande eller överlappande lagar och vilka konsekvenser det kan få i
sammanhanget. Stadsledningskontoret anser att det saknas resonemang om vilka
5 (7)
övriga brott som skulle kunna avses och beskrivning av hur det förhåller sig till annan
lagstiftning samt analys av vilka praktiska konsekvenser det skulle kunna få i den
kommunala verksamheten.
Stadsledningskontoret saknar en konsekvensanalys av hur åtalsanmälan förhåller sig i
processen av arbetsrättsliga utredningar och vilka konsekvenser som kan uppstå
utifrån arbetsrätten.
Stadsledningskontoret menar antagandena som ligger till grund för
kostnadsuppskattningen är för vaga och behöver problematiseras utifrån
utredningstid, antal anmälningar och beslutsstruktur för att utgöra ett rimligt
underlag. I nuvarande utformning menar stadsledningskontoret att promemorians
kostnadsuppskattning är alldeles för låg.
Nedan kommenteras de delar i promemorian som stadsledningskontoret av olika
anledningar bedömer som ej tillfredställande eller har brister.
3. En skyldighet för kommuner och regioner att anmäla anställda som är
misstänkta för brott
I promemorian framförs att det inte finns skäl att göra skillnad på om en
brottsmisstänkt anställd arbetar i staten eller i en kommunal verksamhet utifrån att
alla ansvarar för upphandlingar, myndighetsutövning och förvaltning av skattemedel.
Stadsledningskontoret menar dock att bilden är mer komplex än så då stat och
kommun har olika verksamheter och förutsättningar. Kommunen bedriver en mycket
bred verksamhet och ska utifrån uppdraget förhålla sig till lagstiftning inom en stor
mängd områden.
Stadsledningskontoret anser att det är en brist att utredningen inte belyser eventuella
risker med kolliderande eller överlappande lagar och vilken konsekvens det kan få i
sammanhanget. I kommunerna finns till exempel många medarbetare inom yrken som
kräver yrkeslegitimation. Vid misstanke om brott inom dessa yrkeskategorier har
kommunen lagstadgad skyldighet att anmäla händelsen till relevant tillsynsmyndighet
samt utreda sitt egna agerande. Det framgår inte i förslaget hur en sådan process
skulle påverkas. Ett annat exempel är brukarinflytande inom Lag om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) där kommunen som arbetsgivare har en lagstadgad
skyldighet att beakta brukarens inflytande och att genom att åtalsanmäla kan komma i
konflikt med andra delar av de kommunala uppdragen och omsorgsansvaret.
Utredningen föreslår att kommunen ska åtalsanmäla ”annat brott, om det kan antas
föranleda någon annan påföljd än böter”. För kommunens del som bedriver en
mycket bred verksamhet kan detta innebära en lång rad brott som inte är kopplat till
det som beskrivs som skälen till förslagen. Stadsledningskontoret anser att det saknas
resonemang om vilka brott som skulle kunna avses, konsekvensbeskrivning av hur
det förhåller sig till annan lagstiftning och vilka praktiska konskenverser det skulle
kunna få i kommunen. Det är en allvarlig brist att detta inte uppmärksammas i
promemorian.
6 (7)
Stadsledningskontoret befarar att det i vissa situationer kan bli svårt att bedöma
straffskalan och avgöra om det föreligger skäl att anmäla en arbetstagare, eller om det
istället finns möjlighet att besluta om disciplinpåföljd. Detta anser
stadsledningskontoret är problematiskt.
Stadsledningskontoret saknar en konsekvensanalys av hur åtalsanmälan förhåller sig i
processen av en arbetsrättslig utredning och vilka konsekvenser som kan uppstå
utifrån arbetsrätten. Om den arbetsrättsliga utredningsprocessen i kommunen stannar
av efter att en åtalsanmälan har gjorts kan det begränsa kommunens
handlingsutrymme för agerande utifrån att tidsfrister i kollektivavtal passerats.
Stadsledningskontoret anser att det är rimligt att de arbetsrättsliga konsekvenserna av
förslaget utreds och klarläggs innan en ändring av arbetsrättslig lagstiftning
genomförs.
I promemorian hänvisas till att anmälningsskyldigheten kan förväntas ha en
brottsförebyggande effekt då det uppges bli tydligare att hela den offentliga
förvaltningen har en enda syn om vikten av att motverka brottslighet och anmäla
misstänkta brott. Det hänvisas i sammanhanget till att det finns risk att
avgångsvederlag används istället för att anmäla till åtal. Det hänvisas också till att
åtalsanmälan gör att misstankarna prövas av rättsväsendet i stället för i mindre säkra
disciplinära processer. Stadsledningskontoret delar inte den generella bild som
förmedlas när det gäller användning av avgångsvederlag och disciplinära processer.
Vid brottsmisstanke genomförs ett gediget utredningsarbete utifrån flera aspekter.
Kommunen använder verktyg som finns att tillgå inom arbetsrättslagstiftningen och
arbetar aktivt inom organisationen för att hantera ärenden på ett korrekt sätt. Stadens
policy är att polisanmäla brott där staden är målsägare. I detta sammanhang vill
stadsledningskontoret snarare lyfta vikten av att arbetsgivare arbetar systematiskt
genom en säker och kontrollerad rekryteringsprocess med validering och kontroller.
Stadsledningskontoret bedömer vidare att utredarens förslag inte får den förväntade
effekten som lyfts gällande utköp då skälig grund för uppsägning eller avsked inte
påverkas av förslaget.
6.2 Konsekvenser för kommuner och regioner
För att kommunen ska kunna avgöra om det finns skälig misstanke som grund att
göra en åtalsanmälan behöver en utredning genomföras. Stadsledningskontoret anser
att det är otydligt vilket underlag som krävs för att kunna anmäla en förseelse till åtal,
och hur mycket kommunen själv kan utreda utan att påverka en kommande
polisutredning. I promemorian görs en uppskattning att en anmälan tar som mest 2
timmar i anspråk för kommunen och att arbetet med att ta fram informationen som
behövs som underlag för anmälan omfattas av den interna kontrollen.
Stadsledningskontoret anser att det är en alldeles för snäv bedömning av
tidsåtgången. Intern kontroll är ett verktyg för att upptäcka och förebygga avvikelser,
men är oftast inte på individnivå så att den kan utgöra ett ensamt utredningsunderlag
utan behöver kompletteras. Det är av stor vikt att noggranna och korrekta
bedömningar görs inför beslut om åtalsanmälan för att undvika felaktiga eller helt
7 (7)
grundlösa anmälningar. Stadsledningskontorets bedömning är därför att det kommer
att krävas ett betydligt större utredningsarbete än vad som uppskattas i utredningen
för att skapa en rättssäker hantering för såväl individ som organisation.
Den kommunala organisationsstrukturen skiljer sig från den statliga strukturen. I
statliga myndigheter fattas ofta beslut om åtalsanmälan av personaladministrativa
nämnder eller motsvarande. Stockholms stad består av 30 nämnder med ca 45 000
medarbetare. Varje nämnd är en egen myndighet och har delegerat
personaladministrativt ansvar. Oavsett om åtalsanmälan skulle hanteras inom
respektive myndighet eller genom ett delegerat centralt förfarande skulle det innebära
behov av kvalificerade rättssäkra bedömningar och en administrativ process. Detta
förfarande ingår inte i promemorians bedömning av kommunens instaser.
Utredningen har bedömt att det handlar om ca 300 anmälningar från hela kommun-
och regionsektorn baserat på anmälda brott inom statlig sektor. Stadsledningskontoret
ställer sig tveksamt till att det går att göra en sådan schablonberäkning med hänsyn
till de olika verksamheterna som bedrivs i stat och kommun, samt otydligheten i
definitionen av övriga brott som kan förväntas leda till annan påföljd än böter. Det är
rimligt att anta att det handlar om betydligt större omfattning av brott.
Mot bakgrund av ovan invändningar kring utredningstid, antal anmälningar och
beslutsstruktur menar stadsledningskontoret att promemorians kostnadsuppskattning
är alldeles för låg.
Övriga kommentarer
Stadsledningskontoret vill i sammanhanget framhålla vikten av att se dessa frågor i
ett större sammanhang där det förebyggande arbetet till stor del kan sammanfattas i
vikten av att skapa en god förvaltningskultur. I det ryms bland annat att en god
introduktion där dialog om vad medarbetare får och inte får göra i uppdraget sker,
transparanta och säkra arbetssätt vid beslutsfattande och myndighetsutövning,
systematiskt arbetsmiljöarbete och utvecklad intern kontroll. Stadsledningskontoret
menar att dessa faktorer är viktiga beståndsdelar i att förhindra brott, och där en
åtalsanmälan inte påtagligt förväntas bidra till resultat i det arbetet.
Remissförfarandet
Förslagen i promemorian berör landets samtliga kommuner, kommunalförbund och
regioner. Stadsledningskontoret anser att det är olyckligt att remissförfarandet är
begränsat till ett fåtal kommuner, och där inte fler kommuner från storstadsregionerna
är representerade.
Minutes:
§ 7
PM: Promemorian En skyldighet för kommuner och
regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brott
Remiss från Finansdepartementet
Remisstid den 10 oktober 2026
KS 2026/734
Beslut
1. Remissen besvaras med Stockholms stads yttrande, bilaga 1
till promemorian.
2. Paragrafen justeras omedelbart.
Reservationer
Linnéa Vinge (SD) reserverar sig mot beslutet till förmån för eget
förslag till beslut som redovisas i promemorian.
Ärendet
Kommunstyrelsen behandlar ett ärende om Promemorian En
skyldighet för kommuner och regioner att anmäla anställda som är
misstänkta för brott. Borgarrådet Wanngård redovisar ärendet i en
promemoria.
Förslag till beslut
Ordföranden föreslår att kommunstyrelsen beslutar enligt
borgarrådsberedningens förslag till beslut.
Linnéa Vinge (SD) föreslår att kommunstyrelsen beslutar enligt
Sverigedemokraternas förslag till beslut.
Beslutsordning
Ordföranden ställer förslagen mot varandra och finner att
kommunstyrelsen beslutar enligt borgarrådsberedningens förslag.
Sida 4 (8)
Kommunstyrelsen
Protokoll nr 16
2026-10-07
[R1 PM Promemorian En skyldighet för kommuner och regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brott.pdf]
1 (7)
PM Rotel I (Dnr KS 2026/734)
Promemorian En skyldighet för kommuner och
regioner att anmäla anställda som är misstänkta för
brott
Remiss från Finansdepartementet
Remisstid den 10 oktober 2026
Förslag till beslut
Föredragande borgarrådet Karin Wanngård
Sammanfattning av ärendet
Finansdepartementet har remitterat promemorian En skyldighet för kommuner och
regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brott till bland annat Stockholms
stad för yttrande. Utredningen föreslår att föreskrifterna om åtalsanmälan i 22 § lagen
(1994:260) om offentlig anställning ska gälla även arbetstagare hos kommuner och
regioner.
Förslaget syftar till att motverka korruption och öka anmälningarna inom den
kommunala sektorn.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.
Beredning
Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret.
Stadsledningskontoret delar uppfattningen att kommuner och regioner spelar en viktig
roll i arbetet med att förhindra och bekämpa brott men avstyrker promemorians
förslag i dess nuvarande utformning med hänvisning till att det finns en rad oklarheter
i förslaget, bristande konsekvensbeskrivning utifrån kommuners uppdrag och
förutsättningar samt att det inte är belyst hur lagändringen bidrar till skälen för
förslaget.
Borgarrådsberedningen föreslår att kommunstyrelsen beslutar följande.
1. Remissen besvaras med Stockholms stads yttrande, bilaga 1 till
promemorian.
2. Paragrafen justeras omedelbart.
2 (7)
Föredragande borgarrådets synpunkter
Jag delar uppfattningen att kommuner och regioner spelar en viktig roll i arbetet med
att förhindra och bekämpa brott. Det ligger helt i linje med Stockholms stads aktiva
och systematiska arbete mot välfärdsbrott och andra oegentligheter. Jag finner det
dock anmärkningsvärt att endast 30 av landets 290 kommuner och 8 av landets 21
regioner har getts möjlighet att inkomma med synpunkter i det formella
remissförfarandet från Finansdepartementet. Särskilt anmärkningsvärt är att
storstadsregionerna, som har de mest komplexa strukturerna och de största
personalstyrkorna, har underrepresenterats i remissförfarandet. Till skillnad från en
statlig myndighet är en stor kommun uppdelad i många självständiga nämnder.
Stockholms stad har 30 nämnder och 45 000 anställda och att bygga upp rättssäkra
system för att hantera förslagen i promemorian i en sådan organisation kräver resurser
som utredningen helt har bortsett ifrån.
Mot bakgrund av de brister som identifierats när det gäller kunskapsunderlag,
kostnadsberäkningar och förslagets förhållande till befintlig lagstiftning anser jag att
nuvarande förslag helt bör avstyrkas.
Det finns även skäl att uppmärksamma de praktiska konsekvenserna för
kommunernas verksamhet. Förslaget riskerar att försvåra det interna
brottsförebyggande arbetet genom att skapa ytterligare administrativa och
organisatoriska krav. Det finns också en risk för att förslaget påverkar den
arbetsrättsliga ordningen i kommunerna och därmed skapar oklarheter kring ansvar,
befogenheter och hantering av personalrelaterade frågor. Sammantaget anser jag att
förslaget behöver analyseras betydligt mer ingående innan det kan läggas till grund
för förändrad reglering. Det krävs framför allt ett bättre underlag om de
organisatoriska, ekonomiska, rättsliga och arbetsrättsliga konsekvenserna för
kommunerna.
I övrigt hänvisar jag till Stockholms stads yttrande.
Stockholm den 30 september 2026
Karin Wanngård
Bilagor
1. Stockholms stads yttrande, dnr KS 2026/734-3.1
2. Remiss - Promemorian En skyldighet för kommuner och regioner att anmäla
anställda som är misstänkta för brott, dnr KS 2026/734-1.1
Borgarrådsberedningen tillstyrker föredragande borgarrådets förslag.
3 (7)
Kommunstyrelsen
Reservation av Linnéa Vinge (SD) enligt följande.
Jag föreslår att kommunstyrelsen beslutar följande.
1. Kommunstyrelsen avslår borgarrådsberedningens förslag till beslut.
2. Därutöver anföra följande:
Sverigedemokraterna anser att kommuner och regioner har ett stort ansvar för att
förebygga och bekämpa brottslighet och oegentligheter inom den offentliga
verksamheten. Det är därför rimligt att kommunala arbetsgivare, i likhet med statliga
myndigheter, ska anmäla anställda som är skäligen misstänkta för allvarliga brott som
begåtts inom ramen för anställningen.
Till skillnad från det rödgröna styret anser vi att misstankar om exempelvis mutbrott
och tjänstefel ska kunna prövas av rättsväsendet. De administrativa och arbetsrättsliga
frågor som lyfts fram utgör inte tillräckliga skäl för att avvisa förslagets
grundläggande inriktning. Sverigedemokraterna anser därför att kommunstyrelsen bör
tillstyrka promemorian.
4 (7)
Ärendet
Finansdepartementet har remitterat promemorian En skyldighet för kommuner och
regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brott till bland annat Stockholms
stad för yttrande. Utredningen föreslår att föreskrifterna om åtalsanmälan i 22 § lagen
(1994:260) om offentlig anställning ska gälla även arbetstagare hos kommuner och
regioner.
Förslaget innebär att kommuner och regioner i likhet med staten ska vara skyldiga att
till åtal anmäla den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott,
om misstanken avser tagande av muta enligt 10 kap. 5 a § brottsbalken, grovt tagande
av muta enligt 10 kap. 5 c § brottsbalken, tjänstefel eller grovt tjänstefel enligt 20
kap. 1 § brottsbalken, brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § första stycket
brottsbalken, grovt brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § tredje stycket
brottsbalken eller annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än
böter. Regeringen har också föreslagit att skyldigheten fr.o.m. den 1 augusti 2026
även ska omfatta missbruk av offentlig ställning och grovt missbruk av offentlig
ställning enligt 20 kap. 2 § brottsbalken (prop. 2025/26:217).
Förslaget syftar till att motverka korruption och öka anmälningarna inom den
kommunala sektorn.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.
Remissammanställning
Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret.
Stadsledningskontoret
Stadsledningskontorets tjänsteutlåtande daterat den 27 augusti 2026 har i huvudsak
följande lydelse.
Stadsledningskontoret delar uppfattningen att kommuner och regioner spelar en viktig
roll i arbetet med att förhindra och bekämpa brott. Det ligger helt i linje med
Stockholms stads aktiva och systematiska arbete mot välfärdsbrott och andra
oegentligheter. Stadsledningskontoret avstyrker emellertid promemorians förslag i
dess nuvarande utformning med hänvisning till att det finns en rad oklarheter i
förslaget, bristande konsekvensbeskrivning utifrån kommuners uppdrag och
förutsättningar samt att det inte är belyst hur lagändringen bidrar till skälen för
förslaget.
Kommunen bedriver en mycket bred verksamhet och ska utifrån uppdraget förhålla
sig till lagstiftning inom en stor mängd områden.
Stadsledningskontoret anser att det är en brist att utredningen inte belyser eventuella
risker med kolliderande eller överlappande lagar och vilka konsekvenser det kan få i
sammanhanget. Stadsledningskontoret anser att det saknas resonemang om vilka
5 (7)
övriga brott som skulle kunna avses och beskrivning av hur det förhåller sig till annan
lagstiftning samt analys av vilka praktiska konsekvenser det skulle kunna få i den
kommunala verksamheten.
Stadsledningskontoret saknar en konsekvensanalys av hur åtalsanmälan förhåller sig i
processen av arbetsrättsliga utredningar och vilka konsekvenser som kan uppstå
utifrån arbetsrätten.
Stadsledningskontoret menar antagandena som ligger till grund för
kostnadsuppskattningen är för vaga och behöver problematiseras utifrån
utredningstid, antal anmälningar och beslutsstruktur för att utgöra ett rimligt
underlag. I nuvarande utformning menar stadsledningskontoret att promemorians
kostnadsuppskattning är alldeles för låg.
Nedan kommenteras de delar i promemorian som stadsledningskontoret av olika
anledningar bedömer som ej tillfredställande eller har brister.
3. En skyldighet för kommuner och regioner att anmäla anställda som är
misstänkta för brott
I promemorian framförs att det inte finns skäl att göra skillnad på om en
brottsmisstänkt anställd arbetar i staten eller i en kommunal verksamhet utifrån att
alla ansvarar för upphandlingar, myndighetsutövning och förvaltning av skattemedel.
Stadsledningskontoret menar dock att bilden är mer komplex än så då stat och
kommun har olika verksamheter och förutsättningar. Kommunen bedriver en mycket
bred verksamhet och ska utifrån uppdraget förhålla sig till lagstiftning inom en stor
mängd områden.
Stadsledningskontoret anser att det är en brist att utredningen inte belyser eventuella
risker med kolliderande eller överlappande lagar och vilken konsekvens det kan få i
sammanhanget. I kommunerna finns till exempel många medarbetare inom yrken som
kräver yrkeslegitimation. Vid misstanke om brott inom dessa yrkeskategorier har
kommunen lagstadgad skyldighet att anmäla händelsen till relevant tillsynsmyndighet
samt utreda sitt egna agerande. Det framgår inte i förslaget hur en sådan process
skulle påverkas. Ett annat exempel är brukarinflytande inom Lag om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) där kommunen som arbetsgivare har en lagstadgad
skyldighet att beakta brukarens inflytande och att genom att åtalsanmäla kan komma i
konflikt med andra delar av de kommunala uppdragen och omsorgsansvaret.
Utredningen föreslår att kommunen ska åtalsanmäla ”annat brott, om det kan antas
föranleda någon annan påföljd än böter”. För kommunens del som bedriver en
mycket bred verksamhet kan detta innebära en lång rad brott som inte är kopplat till
det som beskrivs som skälen till förslagen. Stadsledningskontoret anser att det saknas
resonemang om vilka brott som skulle kunna avses, konsekvensbeskrivning av hur
det förhåller sig till annan lagstiftning och vilka praktiska konskenverser det skulle
kunna få i kommunen. Det är en allvarlig brist att detta inte uppmärksammas i
promemorian.
6 (7)
Stadsledningskontoret befarar att det i vissa situationer kan bli svårt att bedöma
straffskalan och avgöra om det föreligger skäl att anmäla en arbetstagare, eller om det
istället finns möjlighet att besluta om disciplinpåföljd. Detta anser
stadsledningskontoret är problematiskt.
Stadsledningskontoret saknar en konsekvensanalys av hur åtalsanmälan förhåller sig i
processen av en arbetsrättslig utredning och vilka konsekvenser som kan uppstå
utifrån arbetsrätten. Om den arbetsrättsliga utredningsprocessen i kommunen stannar
av efter att en åtalsanmälan har gjorts kan det begränsa kommunens
handlingsutrymme för agerande utifrån att tidsfrister i kollektivavtal passerats.
Stadsledningskontoret anser att det är rimligt att de arbetsrättsliga konsekvenserna av
förslaget utreds och klarläggs innan en ändring av arbetsrättslig lagstiftning
genomförs.
I promemorian hänvisas till att anmälningsskyldigheten kan förväntas ha en
brottsförebyggande effekt då det uppges bli tydligare att hela den offentliga
förvaltningen har en enda syn om vikten av att motverka brottslighet och anmäla
misstänkta brott. Det hänvisas i sammanhanget till att det finns risk att
avgångsvederlag används istället för att anmäla till åtal. Det hänvisas också till att
åtalsanmälan gör att misstankarna prövas av rättsväsendet i stället för i mindre säkra
disciplinära processer. Stadsledningskontoret delar inte den generella bild som
förmedlas när det gäller användning av avgångsvederlag och disciplinära processer.
Vid brottsmisstanke genomförs ett gediget utredningsarbete utifrån flera aspekter.
Kommunen använder verktyg som finns att tillgå inom arbetsrättslagstiftningen och
arbetar aktivt inom organisationen för att hantera ärenden på ett korrekt sätt. Stadens
policy är att polisanmäla brott där staden är målsägare. I detta sammanhang vill
stadsledningskontoret snarare lyfta vikten av att arbetsgivare arbetar systematiskt
genom en säker och kontrollerad rekryteringsprocess med validering och kontroller.
Stadsledningskontoret bedömer vidare att utredarens förslag inte får den förväntade
effekten som lyfts gällande utköp då skälig grund för uppsägning eller avsked inte
påverkas av förslaget.
6.2 Konsekvenser för kommuner och regioner
För att kommunen ska kunna avgöra om det finns skälig misstanke som grund att
göra en åtalsanmälan behöver en utredning genomföras. Stadsledningskontoret anser
att det är otydligt vilket underlag som krävs för att kunna anmäla en förseelse till åtal,
och hur mycket kommunen själv kan utreda utan att påverka en kommande
polisutredning. I promemorian görs en uppskattning att en anmälan tar som mest 2
timmar i anspråk för kommunen och att arbetet med att ta fram informationen som
behövs som underlag för anmälan omfattas av den interna kontrollen.
Stadsledningskontoret anser att det är en alldeles för snäv bedömning av
tidsåtgången. Intern kontroll är ett verktyg för att upptäcka och förebygga avvikelser,
men är oftast inte på individnivå så att den kan utgöra ett ensamt utredningsunderlag
utan behöver kompletteras. Det är av stor vikt att noggranna och korrekta
bedömningar görs inför beslut om åtalsanmälan för att undvika felaktiga eller helt
7 (7)
grundlösa anmälningar. Stadsledningskontorets bedömning är därför att det kommer
att krävas ett betydligt större utredningsarbete än vad som uppskattas i utredningen
för att skapa en rättssäker hantering för såväl individ som organisation.
Den kommunala organisationsstrukturen skiljer sig från den statliga strukturen. I
statliga myndigheter fattas ofta beslut om åtalsanmälan av personaladministrativa
nämnder eller motsvarande. Stockholms stad består av 30 nämnder med ca 45 000
medarbetare. Varje nämnd är en egen myndighet och har delegerat
personaladministrativt ansvar. Oavsett om åtalsanmälan skulle hanteras inom
respektive myndighet eller genom ett delegerat centralt förfarande skulle det innebära
behov av kvalificerade rättssäkra bedömningar och en administrativ process. Detta
förfarande ingår inte i promemorians bedömning av kommunens instaser.
Utredningen har bedömt att det handlar om ca 300 anmälningar från hela kommun-
och regionsektorn baserat på anmälda brott inom statlig sektor. Stadsledningskontoret
ställer sig tveksamt till att det går att göra en sådan schablonberäkning med hänsyn
till de olika verksamheterna som bedrivs i stat och kommun, samt otydligheten i
definitionen av övriga brott som kan förväntas leda till annan påföljd än böter. Det är
rimligt att anta att det handlar om betydligt större omfattning av brott.
Mot bakgrund av ovan invändningar kring utredningstid, antal anmälningar och
beslutsstruktur menar stadsledningskontoret att promemorians kostnadsuppskattning
är alldeles för låg.
Övriga kommentarer
Stadsledningskontoret vill i sammanhanget framhålla vikten av att se dessa frågor i
ett större sammanhang där det förebyggande arbetet till stor del kan sammanfattas i
vikten av att skapa en god förvaltningskultur. I det ryms bland annat att en god
introduktion där dialog om vad medarbetare får och inte får göra i uppdraget sker,
transparanta och säkra arbetssätt vid beslutsfattande och myndighetsutövning,
systematiskt arbetsmiljöarbete och utvecklad intern kontroll. Stadsledningskontoret
menar att dessa faktorer är viktiga beståndsdelar i att förhindra brott, och där en
åtalsanmälan inte påtagligt förväntas bidra till resultat i det arbetet.
Remissförfarandet
Förslagen i promemorian berör landets samtliga kommuner, kommunalförbund och
regioner. Stadsledningskontoret anser att det är olyckligt att remissförfarandet är
begränsat till ett fåtal kommuner, och där inte fler kommuner från storstadsregionerna
är representerade.
The original document is available at
meetingspublic.stockholm.se.