Protecting City Infrastructure for Broadband Expansion

Finansdepartementet har remitterat betänkandetSnabbare bredband i hela landet – åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur (SOU 2025:110)till bland annat Stockholms stad för yttrande.Betänkandet har tagits fram av Gigabitutredningen och beskriver hur svensk rätt och myndighetsorganisation bör anpassas till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (Gigabit Infrastructure Act, GIA). Förordningen syftar till att påskynda och minska kostnaderna för utbyggnad av fiber, 5G och annan gigabitkapabel digital infrastruktur.De nya författningarna och de föreslagna författningsändringarna föreslås träda i kraft den 12 maj 2026. De föreslagna ändringarna i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen har trätt i kraft den 13 februari 2026. [R1 PM Remiss Betänkandet Snabbare bredband i hela landet - åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur (SOU 2025:110).pdf] PM Rotel I (Dnr KS 2025/1658) Betänkandet Snabbare bredband i hela landet – åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur (SOU 2025:110) Remiss från Finansdepartementet Remisstid den 8 april 2026 Förslag till beslut Borgarrådsberedningen föreslår att kommunstyrelsen beslutar följande. Remissen besvaras med Stockholms stads yttrande, bilaga 1 till promemorian. Föredragande borgarrådet Karin Wanngård Sammanfattning av ärendet Finansdepartementet har remitterat betänkandet Snabbare bredband i hela landet – åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur (SOU 2025:110) till bland annat Stockholms stad för yttrande. Betänkandet har tagits fram av Gigabitutredningen och beskriver hur svensk rätt och myndighetsorganisation bör anpassas till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (Gigabit Infrastructure Act, GIA). Förordningen syftar till att påskynda och minska kostnaderna för utbyggnad av fiber, 5G och annan gigabitkapabel digital infrastruktur. De nya författningarna och de föreslagna författningsändringarna föreslås träda i kraft den 12 maj 2026. De föreslagna ändringarna i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen har trätt i kraft den 13 februari 2026. Beredning Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret. Stadsledningskontoret avstyrker en ordning där kommunala offentliga organ i praktiken blir skyldiga att upplåta tillträde till egen fysisk infrastruktur utan möjlighet att prioritera kommunala behov och samhällsviktiga funktioner. 1 (7) Föredragande borgarrådets synpunkter Stockholms stad motsätter sig en ordning där kommunala offentliga organ i praktiken måste ge tillträde till sin egen fysiska infrastruktur utan möjlighet att prioritera kommunala behov och samhällsviktiga funktioner. Även förslaget om att finansiera systemet genom en årlig avgift för nät som är anmälda enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK) avstyrks av staden. Det behövs tydligare nationell styrning av ledningsinformation, särskilt när det gäller svarstider, dataformat och informationskvalitet. I övrigt hänvisar jag till Stockholms stads yttrande, bilaga 1 till promemorian. Stockholm den 18 mars 2026 Karin Wanngård Bilaga 1. Stockholms stads yttrande, dnr KS 2025/1658-3.1 2. Remiss - Betänkandet Snabbare bredband i hela landet – åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur (SOU 2025:110), dnr KS 2025/1658-1.1 Borgarrådsberedningen tillstyrker föredragande borgarrådets förslag. 2 (7) Ärendet Finansdepartementet har remitterat betänkandet Snabbare bredband i hela landet – åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur (SOU 2025:110) till bland annat Stockholms stad för yttrande. Betänkandet har tagits fram av Gigabitutredningen och beskriver hur svensk rätt och myndighetsorganisation bör anpassas till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (Gigabit Infrastructure Act, GIA). Förordningen syftar till att påskynda och minska kostnaderna för utbyggnad av fiber, 5G och annan gigabitkapabel digital infrastruktur. Utredningen föreslår att lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät (utbyggnadslagen) och förordningen (2016:538) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät (utbyggnadsförordningen) ska upphävas och att det i stället ska införas en ny lag med kompletterande bestämmelser till GIA och en förordning med kompletterande bestämmelser till både GIA och nämnda lag som anger ansvar, tillsyn och processer för att genomföra EU-reglerna. Förslagen ska underlätta att befintlig infrastruktur i större utsträckning kan återanvändas (exempelvis kanalisation, stolpar, master och byggnaders interna nät), att aktörer kan samordna grävarbeten och andra anläggningsarbeten samt att tillståndsprocesser blir mer enhetliga, digitala och förutsägbara med tydliga tidsfrister. I utredningen föreslås även möjligheter att begränsa informationsdelning när det krävs av säkerhetsskäl eller för att skydda samhällsviktig verksamhet. Post- och telestyrelsen (PTS) föreslås få en central roll, bland annat som ny så kallad central informationspunkt och med ansvar för vissa processer som rör samordning, tillträde och tvistlösning. Det övergripande syftet med betänkandets förslag är att skapa bättre samordning och mer effektiva processer för utbyggnad av gigabitnät i hela landet, så att hushåll, företag och offentlig verksamhet snabbare får tillgång till robust uppkoppling med hög kapacitet. De nya författningarna och de föreslagna författningsändringarna föreslås träda i kraft den 12 maj 2026. De föreslagna ändringarna i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen har trätt i kraft den 13 februari 2026. Remissammanställning Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret. Stadsledningskontoret Stadsledningskontorets tjänsteutlåtande daterat den 9 februari 2026 har i huvudsak följande lydelse. 3 (7) Stadsledningskontoret avstyrker en ordning där kommunala offentliga organ i praktiken blir skyldiga att upplåta tillträde till egen fysisk infrastruktur utan möjlighet att prioritera kommunala behov och samhällsviktiga funktioner. Stadsledningskontoret efterfrågar därför ett genomförande som klargör att kommunen ska kunna avstå från tillträde, eller ställa villkor, när en upplåtelse riskerar att tränga undan kommunala prioriteringar, påverka driftsäkerhet eller få andra oacceptabla konsekvenser. Sådana skäl bör utgöra objektiva grunder för avslag. Vidare bör villkoren säkerställa att upplåtelser sker på långsiktigt hållbara och ekonomiskt rimliga villkor för kommunen. Stadsledningskontoret instämmer i utredningens bedömning att någon nationell utvidgning av skyldigheten att tillhandahålla minimiinformation enligt GIA inte bör införas. Informationsskyldigheten är redan omfattande och det är oklart hur stort det praktiska behovet blir av ytterligare uppgifter. Stadsledningskontoret delar också utredningens bedömning av vilka svenska tillstånd som omfattas av GIA och instämmer i att civilrättsliga avtal och vissa anmälningar kan behövas för att möjliggöra utbyggnad. Stadsledningskontoret tillstyrker inriktningen att Sverige avviker från tyst godkännande och i stället använder andra rättsmedel. Samtidigt poängteras att om tidsfristerna inte kan hållas kan detta medföra skadeståndsansvar, vilket i sin tur leder till ökade kostnader för kommunen. När det gäller den centrala informationspunkten bedömer stadsledningskontoret att Post- och telestyrelsen är en lämplig ansvarig myndighet. Stadsledningskontoret tillstyrker att endast övergripande uppgifter ska lämnas i den centrala informationspunkten och att mer detaljerad minimiinformation i stället lämnas direkt till den som begär den, för att minska säkerhetsrisker. Stadsledningskontoret avstyrker utredningens förslag om avgiftsfinansiering genom en årlig avgift för anmälda nät enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK) och efterfrågar en finansieringsmodell som inte hämmar utbyggnad eller leder till omotiverade kostnadspåslag. Avslutningsvis framhåller stadsledningskontoret behovet av tydligare nationell styrning av ledningsinformation, särskilt avseende svarstider, dataformat och informationskvalitet. Stadsledningskontoret lyfter att Post- och telestyrelsens webbtjänst Ledningskollen kan vara en möjlig enhetlig plattform för ledningsinformation och att detta bör beaktas i det fortsatta arbetet. Nedan redovisas stadsledningskontorets synpunkter på utvalda avsnitt i utredningen. Synpunkterna kan avse ett eller flera avsnitt i betänkandet och har placerats under respektive rubrik enligt en huvudfrågeprincip. 9 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur 4 (7) Stadsledningskontoret avstyrker att genomförandet och tillämpningen utformas så att kommunala offentliga organ i praktiken blir skyldiga att upplåta tillträde till egen fysisk infrastruktur utan en tydlig möjlighet och utrymme att prioritera kommunala behov och samhällsviktiga funktioner. Mot den bakgrunden anser stadsledningskontoret att Sverige behöver använda det utrymme som finns enligt GIA för att identifiera kategorier av fysisk infrastruktur där offentliga organ kan underlåta att tillämpa tillträdesskyldigheten. Stadsledningskontoret anser därför att det i genomförandet behöver tydliggöras att kommunen ska kunna avstå från tillträde, eller ställa krav på villkor, när en ny upplåtelse riskerar att tränga undan kommunala prioriteringar, påverka driftsäkerhet eller medföra oacceptabla konsekvenser för stadens verksamhet. Dessa aspekter behöver kunna beaktas i den praktiska tillämpningen av förordningens regler om tillträde och undantag. Staden vill också framhålla att villkoren för tillträde behöver säkerställa att kommunen inte hamnar i upplåtelser som är långsiktigt ofördelaktiga ur ett ekonomiskt perspektiv. 10 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur 10.2 Nationell utvidgning av skyldigheten om tillhandahållande av minimiinformation Stadsledningskontoret tillstyrker utredningens bedömning att någon nationell utvidgning av skyldigheten att tillhandahålla minimiinformation enligt artikel 4.1 i GIA inte bör införas. Informationsskyldigheten är redan omfattande och stadsledningskontoret delar utredningens bedömning att ytterligare skyldigheter riskerar att bli oproportionerliga. I Sverige, där utbyggnadsgraden är hög och etablerade arbetssätt för utbyggnad och samförläggning finns, är det särskilt viktigt att undvika krav som skapar parallella processer eller ger begränsad praktisk effekt. 13 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter 13.3 Berörda tillstånd Stadsledningskontoret tillstyrker utredningens bedömning avseende vilka svenska tillstånd som omfattas av GIA. Stadsledningskontoret delar också utredningens bedömning att det, utöver de tillstånd som omfattas av GIA, ibland kan behövas civilrättsliga avtal eller att en åtgärd anmäls enligt vissa regler för att kunna bygga ut nät med mycket hög kapacitet. 14 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan 14.1 Tyst godkännande Stadsledningskontoret tillstyrker inriktningen att Sverige avviker från tyst godkännande genom att istället tillämpa andra rättsmedel enligt artikel 8.2 i GIA. 5 (7) Samtidigt vill stadsledningskontoret understryka att om tidsfristerna inte kan hållas kan detta medföra skadeståndsansvar, vilket ställer krav på tydliga rutiner och tillräckliga resurser hos berörda kommunala myndigheter. 14.3 Rättsmedel och konsekvenser Stadsledningskontoret delar inte utredningens antagande att ökade kostnader kopplade till nya rättsmedel och eventuellt fler ärenden kan hanteras inom befintliga budgetramar. Särskilt inom byggnadsnämndernas tillsyn och handläggning kan även en liten volymökning innebära merkostnader eftersom varje ärende måste utredas. 19 Central informationspunkt Stadsledningskontoret tillstyrker förslaget att inrätta en central informationspunkt och vill samtidigt framhålla att det behövs tydligare nationell styrning av ledningsinformation. Detta gäller särskilt krav på svarstider, dataformat och informationskvalitet, liksom behov av standardisering och ökad automatisering samt uppföljning och tillsyn. Stadsledningskontoret bedömer att en sådan utveckling kan bidra till minskade skador och färre fördröjningar i samband med bygg- och anläggningsarbeten, samt att arbetet behöver ske med beaktande av informationssäkerhet (bland annat NIS2 och cybersäkerhetslagstiftning). Stadsledningskontoret vill vidare lyfta att Post- och telestyrelsens webbtjänst Ledningskollen kan vara en möjlig enhetlig plattform för ledningsinformation och att detta bör beaktas i det fortsatta arbetet. 19.2 Myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten Stadsledningskontoret instämmer i att PTS är lämplig myndighet att ansvara för en central informationspunkt enligt GIA. Stadsledningskontoret delar även bedömningen att det är samhällsekonomiskt ineffektivt med flera parallella informationspunkter och att antalet därför bör begränsas. 19.3 Minimiinformation och säkerhet Stadsledningskontoret tillstyrker utredningens förslag om kompletterande regler för hur minimiinformation ska begäras och lämnas ut. Stadsledningskontoret delar också utredningens utgångspunkt att rätten till minimiinformation enligt GIA måste fungera i praktiken, men att det samtidigt behöver finnas skydd som tar hänsyn till Sveriges säkerhet. Stadsledningskontoret ser positivt på att de föreslagna reglerna om begäran av minimiinformation är utformade för att minska risken för att information används till andra och oönskade ändamål än det som GIA avser. 6 (7) Stadsledningskontoret tillstyrker även förslaget att nätoperatörer och offentliga organ bara ska lämna vissa övergripande uppgifter till den centrala informationspunkten. Mer detaljerad minimiinformation bör istället lämnas direkt till den operatör som begär informationen, när det finns ett konkret behov. Stadsledningskontoret delar bedömningen att det kan innebära en risk för Sveriges säkerhet om minimiinformation samlas och blir sökbar på ett och samma ställe. Uppgifter som var för sig inte behöver vara känsliga kan bli säkerhetskänsliga när de tillsammans ger en överblick över exempelvis nät, anläggningar och byggnader. Stadsledningskontoret bedömer därför att det är viktigt att så långt det går minska riskerna med att i den centrala informationspunkten samla stora mängder information om kritisk infrastruktur och om byggnader som offentliga organ äger eller kontrollerar. 19.7 Avgifter Stadsledningskontoret avstyrker utredningens förslag att finansiera den centrala informationspunkten med en årlig avgift för tillhandahållare av allmänna elektroniska kommunikationsnät som är anmälda enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK). Stadsledningskontoret anser att finansieringen behöver utformas så att den inte bromsar utbyggnaden eller leder till kostnadspåslag som är svåra att motivera. Utredningen bedömer också att kostnaderna för den centrala informationspunkten kan förväntas bli höga, vilket gör valet av finansieringsmodell särskilt viktigt. Om avgifter ändå skulle övervägas behöver avgiftsnivåer och fördelningsprinciper vara öppna, rimliga och förutsägbara över tid. Stockholms stads fibernätsleverantör AB Stokab har i sina synpunkter särskilt lyft risken för höga löpande avgifter och avstyrkt den föreslagna avgiftsfinansieringen. 7 (7) --- [Stockholms stads yttrande.pdf] bvvvv Kommunstyrelsen Yttrande Dnr KS 2025/1658 2026-03-05 Sida 1 (5) K1dst1au a2nn rt ige.2s sl5.t klo alSc iuptkorp hidca oksn lhme 6onl@mstockholm.se Till Finansdepartementet Ert Dnr: Fi2025/02424 Betänkandet Snabbare bredband i hela landet – åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur (SOU 2025:110) Sammanfattning Stockholms stad avstyrker en ordning där kommunala offentliga organ i praktiken blir skyldiga att upplåta tillträde till egen fysisk infrastruktur utan möjlighet att prioritera kommunala behov och samhällsviktiga funktioner. Stockholms stad efterfrågar därför ett genomförande som klargör att kommunen ska kunna avstå från tillträde, eller ställa villkor, när en upplåtelse riskerar att tränga undan kommunala prioriteringar, påverka driftsäkerhet eller få andra oacceptabla konsekvenser. Sådana skäl bör utgöra objektiva grunder för avslag. Vidare bör villkoren säkerställa att upplåtelser sker på långsiktigt hållbara och ekonomiskt rimliga villkor för kommunen. Stockholms stad instämmer i utredningens bedömning att någon nationell utvidgning av skyldigheten att tillhandahålla minimiinformation enligt GIA inte bör införas. Informationsskyldigheten är redan omfattande och det är oklart hur stort det praktiska behovet blir av ytterligare uppgifter. Stockholms stad delar också utredningens bedömning av vilka svenska tillstånd som omfattas av GIA och instämmer i att civilrättsliga avtal och vissa anmälningar kan behövas för att möjliggöra utbyggnad. Stockholms stad tillstyrker inriktningen att Sverige avviker från tyst godkännande och i stället använder andra rättsmedel. Samtidigt poängteras att om tidsfristerna inte kan hållas kan detta medföra skadeståndsansvar, vilket i sin tur leder till ökade kostnader för kommunen. När det gäller den centrala informationspunkten bedömer Stockholms stad att Post- och telestyrelsen är en lämplig ansvarig myndighet. Stockholms stad tillstyrker att endast övergripande uppgifter ska lämnas i den centrala informationspunkten och att mer detaljerad minimiinformation i stället lämnas direkt till den som Stadshuset Ragnar Östbergs Plan 1 begär den, för att minska säkerhetsrisker. Stockholms stad avstyrker 105 35 Stockholm utredningens förslag om avgiftsfinansiering genom en årlig avgift Tjänsteutlåtande Dnr KS 2025/1658 Sida 2 (5) för anmälda nät enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK) och efterfrågar en finansieringsmodell som inte hämmar utbyggnad eller leder till omotiverade kostnadspåslag. Avslutningsvis framhåller Stockholms stad behovet av tydligare nationell styrning av ledningsinformation, särskilt avseende svarstider, dataformat och informationskvalitet. Stockholms stad lyfter att Post- och telestyrelsens webbtjänst Ledningskollen kan vara en möjlig enhetlig plattform för ledningsinformation och att detta bör beaktas i det fortsatta arbetet. Nedan redovisas Stockholms stads synpunkter på utvalda avsnitt i utredningen. Synpunkterna kan avse ett eller flera avsnitt i betänkandet och har placerats under respektive rubrik enligt en huvudfrågeprincip. Ställningstaganden 9 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur Stockholms stad avstyrker att genomförandet och tillämpningen utformas så att kommunala offentliga organ i praktiken blir skyldiga att upplåta tillträde till egen fysisk infrastruktur utan en tydlig möjlighet och utrymme att prioritera kommunala behov och samhällsviktiga funktioner. Mot den bakgrunden anser Stockholms stad att Sverige behöver använda det utrymme som finns enligt GIA för att identifiera kategorier av fysisk infrastruktur där offentliga organ kan underlåta att tillämpa tillträdesskyldigheten. Stockholms stad anser därför att det i genomförandet behöver tydliggöras att kommunen ska kunna avstå från tillträde, eller ställa krav på villkor, när en ny upplåtelse riskerar att tränga undan kommunala prioriteringar, påverka driftsäkerhet eller medföra oacceptabla konsekvenser för stadens verksamhet. Dessa aspekter behöver kunna beaktas i den praktiska tillämpningen av förordningens regler om tillträde och undantag. Staden vill också framhålla att villkoren för tillträde behöver säkerställa att kommunen inte hamnar i upplåtelser som är långsiktigt ofördelaktiga ur ett ekonomiskt perspektiv. 10 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur 10.2 Nationell utvidgning av skyldigheten om tillhandahållande av minimiinformation Stockholms stad tillstyrker utredningens bedömning att någon nationell utvidgning av skyldigheten att tillhandahålla minimiinformation enligt artikel 4.1 i GIA inte bör införas. Tjänsteutlåtande Dnr KS 2025/1658 Sida 3 (5) Informationsskyldigheten är redan omfattande och Stockholms stad delar utredningens bedömning att ytterligare skyldigheter riskerar att bli oproportionerliga. I Sverige, där utbyggnadsgraden är hög och etablerade arbetssätt för utbyggnad och samförläggning finns, är det särskilt viktigt att undvika krav som skapar parallella processer eller ger begränsad praktisk effekt. 13 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter 13.3 Berörda tillstånd Stockholms stad tillstyrker utredningens bedömning avseende vilka svenska tillstånd som omfattas av GIA. Stockholms stad delar också utredningens bedömning att det, utöver de tillstånd som omfattas av GIA, ibland kan behövas civilrättsliga avtal eller att en åtgärd anmäls enligt vissa regler för att kunna bygga ut nät med mycket hög kapacitet. 14 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan 14.1 Tyst godkännande Stockholms stad tillstyrker inriktningen att Sverige avviker från tyst godkännande genom att istället tillämpa andra rättsmedel enligt artikel 8.2 i GIA. Samtidigt vill Stockholms stad understryka att om tidsfristerna inte kan hållas kan detta medföra skadeståndsansvar, vilket ställer krav på tydliga rutiner och tillräckliga resurser hos berörda kommunala myndigheter. 14.3 Rättsmedel och konsekvenser Stockholms stad delar inte utredningens antagande att ökade kostnader kopplade till nya rättsmedel och eventuellt fler ärenden kan hanteras inom befintliga budgetramar. Särskilt inom byggnadsnämndernas tillsyn och handläggning kan även en liten volymökning innebära merkostnader eftersom varje ärende måste utredas. 19 Central informationspunkt Stockholms stad tillstyrker förslaget att inrätta en central informationspunkt och vill samtidigt framhålla att det behövs tydligare nationell styrning av ledningsinformation. Detta gäller särskilt krav på svarstider, dataformat och informationskvalitet, liksom behov av standardisering och ökad automatisering samt uppföljning och tillsyn. Stockholms stad bedömer att en sådan utveckling kan bidra till minskade skador och färre fördröjningar i samband med bygg- och anläggningsarbeten, samt att arbetet behöver ske med beaktande av informationssäkerhet (bland annat NIS2 och cybersäkerhetslagstiftning). Tjänsteutlåtande Dnr KS 2025/1658 Sida 4 (5) Stockholms stad vill vidare lyfta att Post- och telestyrelsens webbtjänst Ledningskollen kan vara en möjlig enhetlig plattform för ledningsinformation och att detta bör beaktas i det fortsatta arbetet. 19.2 Myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten Stockholms stad instämmer i att PTS är lämplig myndighet att ansvara för en central informationspunkt enligt GIA. Stockholms stad delar även bedömningen att det är samhällsekonomiskt ineffektivt med flera parallella informationspunkter och att antalet därför bör begränsas. 19.3 Minimiinformation och säkerhet Stockholms stad tillstyrker utredningens förslag om kompletterande regler för hur minimiinformation ska begäras och lämnas ut. Stockholms stad delar också utredningens utgångspunkt att rätten till minimiinformation enligt GIA måste fungera i praktiken, men att det samtidigt behöver finnas skydd som tar hänsyn till Sveriges säkerhet. Stockholms stad ser positivt på att de föreslagna reglerna om begäran av minimiinformation är utformade för att minska risken för att information används till andra och oönskade ändamål än det som GIA avser. Stockholms stad tillstyrker även förslaget att nätoperatörer och offentliga organ bara ska lämna vissa övergripande uppgifter till den centrala informationspunkten. Mer detaljerad minimiinformation bör istället lämnas direkt till den operatör som begär informationen, när det finns ett konkret behov. Stockholms stad delar bedömningen att det kan innebära en risk för Sveriges säkerhet om minimiinformation samlas och blir sökbar på ett och samma ställe. Uppgifter som var för sig inte behöver vara känsliga kan bli säkerhetskänsliga när de tillsammans ger en överblick över exempelvis nät, anläggningar och byggnader. Stockholms stad bedömer därför att det är viktigt att så långt det går minska riskerna med att i den centrala informationspunkten samla stora mängder information om kritisk infrastruktur och om byggnader som offentliga organ äger eller kontrollerar. 19.7 Avgifter Stockholms stad avstyrker utredningens förslag att finansiera den centrala informationspunkten med en årlig avgift för tillhandahållare av allmänna elektroniska kommunikationsnät som är anmälda enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK). Tjänsteutlåtande Dnr KS 2025/1658 Sida 5 (5) Stockholms stad anser att finansieringen behöver utformas så att den inte bromsar utbyggnaden eller leder till kostnadspåslag som är svåra att motivera. Utredningen bedömer också att kostnaderna för den centrala informationspunkten kan förväntas bli höga, vilket gör valet av finansieringsmodell särskilt viktigt. Om avgifter ändå skulle övervägas behöver avgiftsnivåer och fördelningsprinciper vara öppna, rimliga och förutsägbara över tid. Stockholms stads fibernätsleverantör AB Stokab har i sina synpunkter särskilt lyft risken för höga löpande avgifter och avstyrkt den föreslagna avgiftsfinansieringen. Stockholm som ovan Karin Wanngård Kommunstyrelsens ordförande --- [Remiss - Betänkandet Snabbare bredband i hela landet - åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur (SOU 2025:110).pdf] Snabbare bredband i hela landet – åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur Betänkande av Gigabitutredningen Stockholm 2025 SOU 2025:110 SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument. Svara på remiss – hur och varför Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1. Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser. Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Åtta45 Tryck och remisshantering: Åtta45, Stockholm 2025 ISBN 978-91-525-1397-2 (tryck) ISBN 978-91-525-1398-9 (pdf) ISSN 0375-250X Till statsrådet Erik Slottner Regeringen beslutade den 29 augusti 2024 att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå de anpassningar och kompletterande författ- ningsbestämmelser som Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommuni- kation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upp- hävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen) ger anledning till. Utredaren fick också i uppdrag att analysera om och i så fall föreslå hur tillträde till viss kritisk infrastruktur skulle kunna underlättas med bibehållen säkerhet samt att lämna förslag på åtgärder som syftar till att underlätta för operatörer vid gräns- överskridande tillståndsprocesser (dir. 2024:76). Genom tilläggs- direktiv som beslutades av regeringen den 30 april 2025 förlängdes utredningstiden (dir. 2025:47). Kammarrättslagmannen Peder Liljeqvist förordnades den 29 augusti 2024 att vara särskild utredare. Som sekreterare i utred- ningen anställdes stabsrådgivaren Maria Wieslander från och med den 2 september 2024 och verksjuristen Ulrica Ljunggren från och med den 9 september 2024. Som experter att ingå i utredningen förordnades den 1 oktober 2024 departementssekreteraren Agata Uhlhorn, Finansdeparte- mentet, rättssakkunnige Alfred Pucek, Försvarsdepartementet, departementssekreteraren Anna M. Jarl, Landsbygds- och infra- strukturdepartementet, verksamhetsutvecklaren Annika Jokela, Trafikverket, rättssakkunnige Eric Enlund Andersson, Finans- departementet, numera Head of Access Networks Fredrik Wiberg, Tech Sverige, hovrättsrådet Johan Svensson, Mark- och miljööver- domstolen, public affairs-chefen Maria Sörman, Tech Sverige, för- bundsjuristen Per Henningsson, Sveriges Kommuner och Regioner, och systemägaren Sebastian Mueller, Post- och telestyrelsen. Den 10 oktober 2024 förordnades naturvårdshandläggaren Rebecka Hedfors, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, avdelningschefen Gunnar Hellenius, Försvarets radioanstalt, och numera ställföre- trädande avdelningschefen Ann-Marie Löf, Försvarsmakten, att som experter ingå i utredningen. Med verkan från den 7 januari 2025 entledigades Rebecka Hedfors från sitt uppdrag och länsrådet Katarina Ljunggren, Länsstyrelsen i Norrbottens län, förordnades i hennes ställe att från och med samma dag vara expert i utredningen. Med verkan från den 1 april 2025 entledigades Eric Enlund Andersson från sitt uppdrag och rättssakkunniga Malin Köld, Finansdepartementet, förordnades i hans ställe att från och med samma dag vara expert i utredningen. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med experterna och be- tänkandet är därför skrivet i vi-form, även om det inte funnits full- ständig samsyn i alla delar. Utredningen, som tagit sig namnet Gigabitutredningen, över- lämnar härmed betänkandet Snabbare bredband i hela landet – åtgär- der för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur (SOU 2025:110). Vårt uppdrag är i och med detta slutfört. Stockholm i november 2025 Peder Liljeqvist Maria Wieslander Ulrica Ljunggren Innehåll Förkortningar ..................................................................... 17 Sammanfattning ................................................................ 21 Summary .......................................................................... 33 1 Författningsförslag ..................................................... 45 1.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ........................ 45 1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ...................................... 54 1.3 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) ................. 57 1.4 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) ............................................................................... 59 1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation ............................................ 65 1.6 Förslag till förordning med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ........................... 67 1.7 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen ...... 74 1.8 Förslag till förordning om ändring i plan- och byggförordningen (2011:338) ............................. 78 1.9 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:602) om finansiering av Post- och telestyrelsens verksamhet .............................................................................. 84 5 Innehåll SOU 2025:110 1.10 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2022:511) om elektronisk kommunikation ......................... 86 2 Uppdraget och dess genomförande .............................. 87 2.1 Uppdraget ............................................................................... 87 2.2 Utredningens arbete ............................................................... 88 3 Bakgrund .................................................................. 89 3.1 Inledning ................................................................................. 89 3.2 Den digitala agendan för Europa och utbyggnadsdirektivet ....................................................... 90 3.3 EU:s digitala decennium och EU:s förordning om gigabitinfrastruktur .......................................................... 91 4 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt ..... 95 4.1 Inledning ................................................................................. 95 4.2 Utbyggnadslagen .................................................................... 96 4.2.1 Berörda aktörer ....................................................... 96 4.2.2 Tillträde till fysisk infrastruktur ............................. 96 4.2.3 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt ...... 97 4.2.4 Information ............................................................. 98 4.3 Lagen om elektronisk kommunikation ................................. 99 4.3.1 Skyldigheter om tillträde och samlokalisering ...... 99 4.3.2 Tvistlösning ........................................................... 101 4.4 Ledningsrättslagen ................................................................ 101 4.5 Väglagen ................................................................................ 102 4.6 Plan- och bygglagen ............................................................. 103 5 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur...................... 105 5.1 Inledning ............................................................................... 105 5.1.1 Förordningens syfte .............................................. 105 5.1.2 Förordningens struktur ........................................ 106 5.1.3 Förordningens minimikrav ................................... 106 6 SOU 2025:110 Innehåll 5.1.4 Medlemsstaters ansvar för säkerhetsfrågor påverkas inte .......................................................... 107 5.1.5 Rättsakter som har företräde framför EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ............ 107 5.2 Skyldigheter och åtgärder ..................................................... 107 5.2.1 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur ............ 108 5.2.2 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur .............. 110 5.2.3 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt ..... 111 5.2.4 Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt ............................... 112 5.2.5 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter ............. 112 5.2.6 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan ...... 113 5.2.7 Undantag från tillståndsförfarandena .................. 114 5.2.8 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar .................................................. 114 5.2.9 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader ...... 115 5.3 Digitalisering av centrala informationspunkter .................. 116 5.4 Tvistlösning, behöriga organ och sanktioner ...................... 116 5.4.1 Tvistlösning ........................................................... 116 5.4.2 Behöriga organ ....................................................... 117 5.4.3 Sanktioner .............................................................. 117 5.5 Rapportering och övervakning ............................................. 117 5.6 Upphävande .......................................................................... 118 5.7 Ikraftträdande och tillämpning ............................................ 118 5.8 Huvudsakliga skillnader mellan utbyggnadsdirektivet och EU:s förordning om gigabitinfrastruktur .................... 118 6 Överväganden om nationell reglering ......................... 121 6.1 Inledning ............................................................................... 121 6.2 Utrymme för nationell reglering.......................................... 121 6 .3 Behov av ändringar i befin tlig nationell reglering ............... 123 7 Innehåll SOU 2025:110 7 Utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen upphävs .................................................................. 125 8 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning om gigabitinfrastruktur införs .................................... 127 8.1 En ny lag och en ny förordning införs ................................ 127 8.2 Ord, uttryck och hänvisningar ............................................ 129 8.2.1 Ord och uttryck .................................................... 129 8.2.2 Hänvisningar ......................................................... 129 8.3 Förhållandet till annan lagstiftning ..................................... 130 8.4 Undantag från vissa skyldigheter för vissa offentliga organ ...................................................................................... 132 8.5 Byanät .................................................................................... 136 9 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur .................... 139 9.1 Inledning ............................................................................... 139 9.2 Tillträdesskyldighet och tillstånd ........................................ 140 9.2.1 Förordningens bestämmelser ............................... 140 9.2.2 Våra förslag och bedömningar ............................. 141 9.3 Tillträdesbegärans administrativa aspekter ......................... 142 9.4 Tillträde till privata kommersiella byggnader ..................... 143 9.4.1 Förordningens bestämmelser ............................... 143 9.4.2 Vår bedömning ...................................................... 143 9.5 Vägledning om villkor för tillträde ...................................... 144 9.5.1 Förordningens bestämmelser ............................... 144 9.5.2 Vår bedömning ...................................................... 145 9.6 Undantag med anledning av alternativt tillträde ................ 145 9.6.1 Förordningens bestämmelser ............................... 145 9.6.2 Vår bedömning ...................................................... 146 9.7 Organ för samordning av och rådgivning om tillträde ....... 151 9.7.1 Förordningens bestämmelser ............................... 151 9.7.2 Vår bedömning ...................................................... 152 8 SOU 2025:110 Innehåll 9.8 Nationell anpassning av tillträdesskyldigheten ................... 153 9.8.1 Förordningens bestämmelser ............................... 153 9.8.2 Vårt förslag ............................................................ 154 9.9 Operatörers rätt att erbjuda tillträde till sin fysiska infrastruktur i vissa fall ......................................................... 159 9.10 Tillträde till viss kritisk infrastruktur .................................. 159 9.10.1 Bakgrund ................................................................ 160 9.10.2 Kort om vattentorn ............................................... 161 9.10.3 Vattentornens betydelse för två samhällsviktiga verksamheter ................... 161 9.10.4 Särskilt om säkerhetsfrågor .................................. 162 9.10.5 Vår bedömning ...................................................... 164 10 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur ...................... 169 10.1 Tillhandahållande av minimiinformation om fysisk infrastruktur .......................................................................... 169 10.1.1 Förordningens bestämmelser ............................... 169 10.1.2 Vår bedömning ...................................................... 170 10.2 Nationell utvidgning av skyldigheten om tillhandahållande av minimiinformation ....................... 171 10.2.1 Förordningens bestämmelser ............................... 171 10.2.2 Vår bedömning ...................................................... 171 10.3 Nationellt undantag för små kommuner ............................. 172 10.3.1 Förordningens bestämmelser ............................... 172 10.3.2 Vår bedömning ...................................................... 172 10.4 Skyldighet om undersökning på plats .................................. 173 10.4.1 Förordningens bestämmelser ............................... 173 10.4.2 Våra förslag och bedömningar .............................. 173 10.5 Undantag från tillämpning av öppenhetsskyldigheterna .... 174 10.5.1 Förordningens bestämmelser ............................... 175 10.5.2 Våra förslag och bedömningar .............................. 175 11 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt .............. 179 11.1 Rätt att förhandla fram samordningsavtal ........................... 179 11.1.1 Förordningens bestämmelser ............................... 179 9 Innehåll SOU 2025:110 11.1.2 Vår bedömning ...................................................... 179 11.2 Samordningsskyldighet och begärans administrativa aspekter ................................................................................. 180 11.2.1 Förordningens bestämmelser ............................... 180 11.2.2 Våra förslag och bedömningar ............................. 181 11.3 Begränsning av samordning på landsbygd .......................... 182 11.3.1 Förordningens bestämmelser ............................... 182 11.3.2 Vårt förslag ............................................................ 182 11.4 Nationella undantag från samordningsskyldigheten ............. 184 11.4.1 Förordningens bestämmelser ............................... 184 11.4.2 Vårt förslag ............................................................ 185 12 Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt .................................... 191 12.1 Tillhandahållande av minimiinformation avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt ............................. 191 12.1.1 Förordningens bestämmelser ............................... 191 12.1.2 Vår bedömning ...................................................... 192 12.2 Nationella undantag från öppenhetsskyldigheten .............. 193 12.2.1 Förordningens bestämmelser ............................... 193 12.2.2 Vårt förslag ............................................................ 194 13 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter ..................... 197 13.1 Inledning ............................................................................... 197 13.2 Behöriga myndigheter .......................................................... 198 13.3 Berörda tillstånd ................................................................... 199 13.3.1 Särskilt om ledningsrätter ..................................... 200 13.3.2 Andra tillstånd i förordningens mening .............. 200 13.3.3 Sammanfattning .................................................... 205 13.4 Enhetliga regler ..................................................................... 206 13.4.1 Förordningens bestämmelser ............................... 206 13.4.2 Vår bedömning ...................................................... 206 13.5 Avslag på tillståndsansökningar ........................................... 208 10 SOU 2025:110 Innehåll 13.6 Tidsfrister för tillståndsprövning ......................................... 210 13.6.1 Förordningens bestämmelser ............................... 211 13.6.2 Våra förslag och bedömningar .............................. 212 13.7 Möjlighet att förnya tillstånd ............................................... 217 13.8 Avgift för tillstånd ................................................................ 218 13.8.1 Förordningens bestämmelser ............................... 218 13.8.2 Vår bedömning ...................................................... 218 14 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan .............. 221 14.1 Tyst godkännande om en behörig myndighet inte har prövat en ansökan om tillstånd inom tillämpliga tidsfrister ............................................................. 221 14.1.1 Förordningens bestämmelser ............................... 221 14.1.2 Vårt uppdrag .......................................................... 222 14.2 Upphävande av befintlig förordning ................................... 222 14.3 Tillgängligt rättsmedel .......................................................... 224 14.3.1 Tillståndsförfattningarna och befintliga rättsmedel i dessa ................................................... 224 14.3.2 Skadeståndslagen ................................................... 225 14.3.3 Ny skadeståndsbestämmelse ................................ 227 14.4 Avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister ................................................... 230 14.5 Möte för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan ............................................................ 230 14.5.1 Förordningens bestämmelser ............................... 231 14.5.2 Vårt förslag ............................................................ 231 15 Undantag från tillståndsförfaranden .......................... 235 15.1 Förordningens bestämmelser ............................................... 235 1 5.2 Vår bedömning ................ ...................................................... 236 11 Innehåll SOU 2025:110 16 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur .................................................. 241 16.1 Inledning ............................................................................... 241 16.2 Tillstånd avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur .............................................................. 241 16.3 Särskilt om sjökablar ............................................................ 242 16.4 Problem vid sjökabelförläggning ......................................... 243 16.5 Våra bedömningar och förslag ............................................. 245 16.5.1 Tillståndsgivning i vissa närliggande länder ......... 245 16.5.2 Tillståndslagarna .................................................... 246 16.5.3 Tidsfrister och effektiv ärendehantering ............. 247 16.5.4 Information om tillämpliga författningar ............ 247 16.5.5 Stöd från behöriga myndigheter .......................... 248 16.5.6 Kunskaper om fiberoptiska sjökablars effekter .. 248 17 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar ...... 251 17.1 Fiberfärdig infrastruktur i nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringar ............ 251 17.1.1 Förordningens bestämmelser ............................... 252 17.1.2 Vårt förslag ............................................................ 252 17.2 Standarder eller tekniska specifikationer ............................ 258 17.2.1 Förordningens bestämmelser ............................... 258 17.2.2 Våra förslag och bedömningar ............................. 259 17.3 Märkningen ”fiberfärdig” ..................................................... 261 17.4 Undantag från skyldigheterna ............................................. 262 17.4.1 Förordningens bestämmelser ............................... 262 17.4.2 Vårt förslag ............................................................ 263 17.5 Tillsyn och sanktioner .......................................................... 265 17.5.1 Förordningens bestämmelser ............................... 265 17.5.2 Våra förslag och bedömningar ............................. 266 1 7.6 Överklagande ................... ..................................................... 269 12 SOU 2025:110 Innehåll 18 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader ................ 271 18.1 Rätt att bygga ut nät ............................................................. 271 18.2 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader ....... 272 18.2.1 Förordningens bestämmelser ............................... 272 18.2.2 Våra förslag och bedömningar .............................. 273 18.3 Tillträde till en byggnad som saknar tillgänglig fiberfärdig infrastruktur ....................................................... 275 18.3.1 Förordningens bestämmelser ............................... 276 18.3.2 Vår bedömning ...................................................... 276 19 Central informationspunkt ........................................ 277 19.1 Inledning ............................................................................... 277 19.2 Myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten ............................................................ 279 19.2.1 Förordningens bestämmelser ............................... 279 19.2.2 Vårt förslag ............................................................ 279 19.3 Minimiinformation om fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt ...................... 285 19.3.1 Förordningens bestämmelser ............................... 286 19.3.2 Vårt förslag ............................................................ 287 19.4 Tillstånd ................................................................................. 294 19.4.1 Förordningens bestämmelser ............................... 294 19.4.2 Våra förslag och bedömningar .............................. 295 19.5 Byanät .................................................................................... 300 19.6 Offentliggörande av viss information via den centrala informationspunkten ............................................................ 301 19.6.1 Förordningens bestämmelser ............................... 301 19.6.2 Vårt förslag ............................................................ 302 19.7 Avgifter .................................................................................. 303 19.7.1 Förordningens bestämmelser ............................... 303 19.7.2 Vårt förslag ...... ...................................................... 303 13 Innehåll SOU 2025:110 20 Tvistlösning och tillsyn ............................................. 307 20.1 Tvistlösning .......................................................................... 308 20.1.1 Förordningens bestämmelser ............................... 308 20.1.2 Våra förslag och bedömningar ............................. 310 20.2 Tillsyn och sanktioner .......................................................... 317 20.2.1 Förordningens bestämmelser ............................... 317 20.2.2 Våra förslag och bedömningar ............................. 318 20.3 Avgifter ................................................................................. 321 20.3.1 Avgift för tvistlösning .......................................... 321 20.3.2 Avgift för tillsyn .................................................... 325 21 Myndighetsbeslut och överklagande ........................... 327 21.1 Förordningens bestämmelser .............................................. 327 21.2 En myndighets beslut ska gälla omedelbart ........................ 328 21.3 Överklagande ........................................................................ 329 21.3.1 Överklagbarhet ...................................................... 329 21.3.2 Domstol och instansordning ................................ 330 21.3.3 Domstolens sammansättning och processregler ................................................... 332 21.3.4 Partsställning ......................................................... 333 21.3.5 Vem som får överklaga ......................................... 334 21.3.6 Skyndsam handläggning ....................................... 335 22 TSM-förordningen .................................................... 337 22.1 Bakgrund ............................................................................... 337 22.2 Ändringarna i TSM-förordningen ....................................... 338 22.3 Berörda nationella regelverk ................................................ 339 23 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ............... 341 23.1 Inledning ............................................................................... 341 23.1.1 Förordningens bestämmelser ............................... 341 23.1.2 Utgångspunkter för våra förslag och bedömningar ................................................... 342 14 SOU 2025:110 Innehåll 23.2 Ikraftträdande av kompletteringslagen och kompletteringsförordningen ......................................... 342 23.3 Upphävande av utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen ............................................... 343 23.3.1 Upphävande ........................................................... 343 23.3.2 Övergångsbestämmelser ....................................... 344 23.4 Ändringar i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen .......................................... 346 23.5 Ändringar i lagen och förordningen om elektronisk kommunikation ..................................................................... 347 23.6 Övriga ändringar ................................................................... 348 24 Förslagens konsekvenser .......................................... 349 24.1 Konsekvensutredningens innehåll ....................................... 349 24.1.1 Författningskrav .................................................... 349 24.1.2 Konsekvensutredningen omfattar inte EU-förordningen ........................................... 350 24.1.3 Konsekvensutredningen omfattar endast utredningens huvudförslag ........................ 352 24.1.4 Den kommunala självstyrelsen ............................. 352 24.1.5 Övrigt innehåll ....................................................... 353 24.2 Huvudförslag och direkt berörda ........................................ 353 24.2.1 Vårt uppdrag .......................................................... 353 24.2.2 Regleringsalternativ ............................................... 354 24.2.3 Huvudförslagen och de som berörs av dem......... 354 24.3 Förslagen och deras konsekvenser ....................................... 356 24.3.1 Nationella anpassningar avseende vissa skyldigheter ................................................... 356 24.3.2 Byanät ..................................................................... 358 24.3.3 Den centrala informationspunkten ...................... 359 24.3.4 Tillsyn och tvistlösning ......................................... 364 24.3.5 Fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader ............................................................. 367 24.3.6 Avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande ............................................ 368 15 Innehåll SOU 2025:110 24.4 Övriga konsekvenser ............................................................ 373 24.4.1 Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet ................................ 373 24.4.2 Konsekvenser för den personliga integriteten .... 373 24.5 Proportionalitet .................................................................... 374 24.6 Skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen ........................................................ 375 24.7 Ikraftträdande ....................................................................... 375 24.8 Behov av informationsinsatser ............................................. 376 24.9 Utvärdering ........................................................................... 376 25 Författningskommentar ............................................ 377 25.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ..................... 377 25.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar .................................... 401 25.3 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) ........... 403 25.4 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) ............................................................................. 403 25.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation .......................................... 410 Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 2024:76 ........................................... 413 Bilaga 2 Kommittédirektiv 2025:47 ........................................... 421 Bilaga 3 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ................... 423 Bilaga 4 Rättelse till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ................................................ 463 16 Förkortningar EU-rättsakter CER-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 av den 14 december 2022 om kritiska entiteters motståndskraft och om upphävande av rådets direktiv 2008/114/EG Direktiv 2002/77/EG Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på markna- derna för elektroniska kommuni- kationsnät och kommunikations- tjänster Direktiv 2010/31/EU Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda EU:s dataskyddsförordning Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behand- ling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds- förordning) 17 Förkortningar SOU 2025:110 GIA eller EU:s förordning Europaparlamentets och rådets om gigabitinfrastruktur förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbygg- nad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastruk- turförordningen) Kodexen Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektro- nisk kommunikation NIS-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nät- verks- och informationssystem i hela unionen NIS 2-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhets- nivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet) Policyprogrammet för det Europaparlamentets och rådets digitala decenniet beslut (EU) 2022/2481 av den 14 december 2022 om inrättande av policyprogrammet för det digitala decenniet 2030 18 SOU 2025:110 Förkortningar TSM-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslut- ning och slutkundsavgifter för reglerad kommunikation inom EU och om ändring av direktiv 2002/22/EG och förordning (EU) nr 531/2012 Utbyggnadsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbygg- nad av höghastighetsnät för elek- tronisk kommunikation Övriga förkortningar Berec Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation EU Europeiska unionen FEK Förordningen (2022:511) om elektronisk kommunikation Kommissionen Europeiska kommissionen Kompletteringsförordningen Förordningen (20xx:xx) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfra- struktur 19 Förkortningar SOU 2025:110 Kompletteringslagen Lagen (20xx:xx) med komplet- terande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfra- struktur Konsekvensutrednings- Förordningen (2024:183) om förordningen konsekvensutredningar LEK Lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation PBF Plan- och byggförordningen (2011:338) PBL Plan- och bygglagen (2010:900) Prop. Regeringens proposition PTS Post- och telestyrelsen PTS finansieringsförordning Förordningen (2016:602) om finansiering av Post- och tele- styrelsens verksamhet Utbyggnadsförordningen Förordningen (2016:538) om åtgärder för utbyggnad av bred- bandsnät Utbyggnadslagen Lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät 20 Sammanfattning EU:s förordning om gigabitinfrastruktur Europaparlamentet och rådet antog den 29 april 2024 förordningen (EU) 2024/1309 om åtgärder för att minska kostnaderna för ut- byggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/ 61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen). Vi benämner förord- ningen EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, eller GIA. Förordningen utgör en revidering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektro- nisk kommunikation (utbyggnadsdirektivet), som upphävs genom GIA. Förordningen bygger även på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation. Syftet med GIA är att bidra till en kostnadseffektiv och snabb utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommu- nikation inom unionen. För att uppnå detta innehåller förordningen, i likhet med utbyggnadsdirektivet, bestämmelser om tillträde till be- fintlig fysisk infrastruktur och information om infrastrukturen, sam- ordning av bygg- och anläggningsprojekt och information om pro- jekten, krav på viss fysisk infrastruktur i byggnader och tillträde till den samt mer effektiva tillståndsprocesser. Skyldigheterna i GIA är mer långtgående än i utbyggnadsdirektivet. Utöver nätoperatörer tillämpas skyldigheter på dels offentliga organ som äger eller kontrol- lerar fysisk infrastruktur dels företag som tillhandahåller tillhörande faciliteter. Den som ska förlägga nät med mycket hög kapacitet behöver ansöka om vissa tillstånd. GIA ställer krav på digitaliserade och effektiviserade tillståndsförfaranden, bl.a. tidsfrister för behandling 21 Sammanfattning SOU 2025:110 av en tillståndsansökan. Konsekvenserna för överskridande av tids- fristerna är strängare än i utbyggnadsdirektivet. Enligt utbyggnadsdirektivet behövde medlemsstaterna införa en informationstjänst, genom vilken en bredbandsutbyggare skulle kunna få information om bl.a. fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt respektive information om nödvän- diga tillstånd och var de kan sökas. GIA innehåller strängare krav när det gäller informationstjänsten, bl.a. i fråga om digitalisering och att tillstånd ska kunna sökas via informationstjänsten. Tvister om skyldigheterna om tillträde till fysisk infrastruktur, samordning av bygg- och anläggningsprojekt och tillhörande öppen- hetsskyldigheter ska avgöras av tvistlösningsorgan som medlems- staterna ska utse. Medlemsstaterna ska även införa sanktioner. GIA innehåller även ändringar i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och slutkundsavgifter för re- glerad kommunikation inom EU och om ändring av direktiv 2002/ 22/EG och förordning (EU) nr 531/2012 (TSM-förordningen). Den förordningen rör inte utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet, utan innehåller bl.a. bestämmelser om slutkundsavgifter för reglerad kommunikation inom EU. Gigabitinfrastrukturförordningen trädde i kraft den 11 maj 2024 och ska tillämpas från och med den 12 november 2025. Vissa artiklar ska dock tillämpas från och med andra datum: den 11 maj 2024, den 15 maj 2024, den 12 februari 2026 och den 12 maj 2026. Utredningens uppdrag och resultat Uppdraget Vårt huvudsakliga uppdrag är att föreslå de anpassningar och kom- pletterande författningsbestämmelser som GIA ger anledning till. Uppdraget innebär bl.a. följande. Vi ska kartlägga vilka regelverk som kan anses omfattas av förordningens bestämmelser och föreslå nöd- vändiga ändringar eller kompletteringar. Vi ska lämna förslag om hur Sverige kan avvika från bestämmelsen om tyst godkännande i GIA samt ta ställning till behovet av undantag från bestämmelser i GIA med hänsyn till bl.a. nationell säkerhet eller skydd av andra väsentliga statliga funktioner. Vi ska klargöra förutsättningarna för inrättandet 22 SOU 2025:110 Sammanfattning av en nationell digital ingångspunkt och införandet av centrala in- formationspunkter och föreslå hur sådana system skulle kunna ut- formas. Förslag om behöriga nationella tvistlösningsorgan och sanktionsbestämmelser ska också lämnas. Utöver detta har regeringen gett oss vissa anslutande uppdrag. Vi ska analysera om och i så fall föreslå hur tillträde till viss kritisk infrastruktur skulle kunna underlättas med bibehållen säkerhet. För- slag på åtgärder som syftar till att underlätta för operatörer vid till- ståndsprocesser avseende förläggning av gränsöverskridande gigabit- infrastruktur ska också lämnas. Resultatet Inledning GIA är en förordning av delvis blandad karaktär. Det innebär att det finns visst utrymme för nationell reglering och förordningen förut- sätter viss sådan reglering för att den ska kunna tillämpas effektivt i Sverige. För att säkerställa att GIA får ett effektivt genomslag i svensk rätt och för att undvika normkonflikt, har vi gjort en översyn av de svenska regelverk som innehåller bestämmelser som genomför ut- byggnadsdirektivet. Vi har även sett över de övriga rättsområden och svenska regelverk som berörs av förordningen, såsom författningar som innehåller bestämmelser om sådana tillståndsförfaranden som omfattas av förordningen och svenska kompletterande bestämmelser till TSM-förordningen. Kompletteringsförfattningar införs Vi föreslår att lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bred- bandsnät (utbyggnadslagen) och förordningen (2016:538) om åt- gärder för utbyggnad av bredbandsnät (utbyggnadsförordningen) ska upphävas och att det i stället ska införas en ny lag med komplet- terande bestämmelser till GIA och en förordning med komplet- terande bestämmelser till både GIA och nämnda lag. 23 Sammanfattning SOU 2025:110 Särskilt om nationell säkerhet och väsentliga statliga funktioner GIA påverkar inte medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säkerställa statens territoriella integritet och upprätthålla lag och ordning. Vi bedömer att detta innebär att svenska författningar som skyddar nationell säkerhet eller väsent- liga statliga funktioner inte påverkas av GIA. Vi anser också att det innebär att det finns utrymme att undanta vissa offentliga organ, t.ex. Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Myndigheten för samhälls- skydd och beredskap, Säkerhetspolisen och Polismyndigheten, från tillämpning av skyldigheter i GIA om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur och öppenhet avseende den infrastrukturen, samord- ning av bygg- och anläggningsprojekt och öppenhet avseende pro- jekten samt tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader. Nationella anpassningar av vissa skyldigheter Det finns direkt tillämpliga undantag från skyldigheten om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i artikel 3 i GIA. Utöver det lämnar vi förslag om den fysiska infrastruktur på vilken offentliga organ kan välja att inte tillämpa tillträdesskyldigheten. Om det, för att ett till- träde ska kunna realiseras, är nödvändigt att den berörda nätopera- tören eller det offentliga organet söker ett visst tillstånd bör det ankomma på dem att göra det. Tillträdesskyldigheten i GIA omfattar inte dricksvattenanlägg- ningar, och därmed inte vattentorn. Vi föreslår inte att det ska in- föras någon skyldighet avseende tillträde till vattentorn. Däremot bedömer vi att Livsmedelsverket kan ge vägledning till VA-leveran- törer avseende bedömningen av vissa säkerhetsfrågor, vilket kan underlätta för dem att frivilligt ge operatörer ett sådant tillträde. När det gäller skyldigheter om öppenhet avseende fysisk infra- struktur i artikel 4 i GIA finns direkt tillämpliga undantag i förord- ningen. Utöver det föreslår vi att PTS ska genomföra en kostnads- nyttoanalys och meddela föreskrifter om den infrastruktur på vilken det, på grundval av analysen, är oproportionerligt att tillämpa öppen- hetsskyldigheterna. Vidare föreslår vi av bl.a. skäl som rör nationell 24 SOU 2025:110 Sammanfattning säkerhet, att öppenhetsskyldigheterna inte ska omfatta vissa delar av nätoperatörers fysiska infrastruktur.1 När det gäller skyldigheten i artikel 5 i GIA om samordning av bygg- och anläggningsprojekt föreslår vi att en begäran om sådan samordning får anses orimlig, och därmed kan nekas, i vissa fall när nätet är beläget i landsbygdsområden eller avlägsna områden, ägs eller kontrolleras av ett offentligt organ och drivs enbart i grossistledet. Vidare föreslår vi att nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur av bl.a. skäl som rör nationell säkerhet inte ska tillämpa samordningsskyldigheten på vissa bygg- och anläggningsprojekt. Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får därutöver, enligt vårt förslag, välja att göra undantag från samordningsskyldigheten för vissa bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning. Våra förslag som rör öppenhetsskyldigheten avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt i artikel 6 i GIA följer samordnings- skyldigheten avseende dessa projekt. Det innebär att nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur inte ska lämna information om sådana bygg- och anläggningsprojekt som ska undantas från samordningsskyldigheten. Vi föreslår även att de ges möjlighet att välja om de ska lämna information om projekt som de tillåts undanta från samordningsskyldigheten. Tillstånd Berörda tillstånd och tidsfrister GIA innehåller bestämmelser om sådana tillstånd som behövs för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet. Vad som är att anse som tillstånd i GIA:s mening är en fråga för rättstillämp- ningen att avgöra, i slutändan EU-domstolen. Enligt vår bedömning omfattar dock tillståndsbegreppet i GIA vissa tillstånd i lednings- rättslagen, väglagen, plan- och bygglagen, miljöbalken, kulturmiljö- lagen, lagen om kontinentalsockeln, lagen om skydd för geografisk information och ordningslagen. För att kunna bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet kan en operatör, utöver att ansöka 1 När det gäller offentliga organ innehåller GIA en direkt tillämplig bestämmelse som möjliggör för dem att från öppenhetsskyldigheterna undanta sådan fysisk infrastruktur som medlems- staten har undantagit från tillträdesskyldigheten. Detta motsvarar det undantag för nätopera- törer som vi redogör för här. 25 Sammanfattning SOU 2025:110 om sådana tillstånd, behöva ingå civilrättsliga avtal eller i enlighet med vissa författningar göra en anmälan av en viss åtgärd som de avser att vidta. Även om sådana avtal och anmälningar behövs anser vi inte att de är tillstånd i GIA:s mening. I artikel 7 i GIA finns bl.a. bestämmelser om tidsfrister inom vilka en tillståndsansökan ska prövas. Som huvudregel ska beslut fattas inom fyra månader. Medlemsstaterna får därutöver ange skälen till att en behörig myndighet, dvs. den som i första instans prövar en ansökan, ska kunna förlänga tidsfristen med maximalt fyra månader. Vi föreslår bl.a. att det ska anses finnas skäl för förlängning om till- ståndsförfarandet rör frågor som är särskilt komplicerade eller kräver mycket omfattande utredningsåtgärder, om det krävs utrednings- åtgärder som är beroende av vissa väder- eller naturförhållanden eller förhållanden för djur- och växtlivet och dessa förhållanden behöver inväntas samt i vissa fall då samråd ska ske med andra myndigheter eller med enskilda eller då det finns skäl att avvakta avgörandet av ett annat pågående ärende eller mål. Av GIA framgår vidare vissa undantagsfall då tidsfristerna inte gäller eller då en förlängning kan vara mer än fyra månader. Det framgår också att tidsfristerna inte påverkar överklagandeförfaranden. Tyst godkännande Enligt artikel 8 i GIA ska följden av att en behörig myndighet inte beslutar om en tillståndsansökan i tid vara att ansökan ska anses be- viljad, s.k. tyst godkännande. Medlemsstaterna kan avvika från detta bl.a. genom att den operatör som har lidit skada till följd av att tids- fristen har överskridits har rätt att begära ersättning för skadan. Vi har tidigare, i en promemoria, lämnat förslag på hur Sverige under en övergångsperiod kan avvika från bestämmelsen om tyst godkän- nande i GIA. Regeringen har därefter beslutat om en förordning med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfra- struktur, som innehåller bestämmelser om avvikande från tyst god- kännande om en myndighet inte har prövat en tillståndsansökan enligt GIA. Regeringen har också remitterat en promemoria med förslag om en lag med bestämmelser om avvikande från tyst god- kännande om en behörig myndighet som är en domstol inte har prövat en tillståndsansökan enligt GIA. I detta betänkande lämnar 26 SOU 2025:110 Sammanfattning vi våra slutliga förslag om hur Sverige kan avvika från bestämmelsen om tyst godkännande i GIA. Vi föreslår att den ovan nämnda till- fälliga förordningen ska upphävas och att bestämmelserna om av- vikande från bestämmelserna om tyst godkännande i GIA införs i kompletteringslagen. Vi föreslår även att det i kompletteringslagen ska införas en skadeståndsbestämmelse som kan tillämpas i samtliga fall då en behörig myndighet har överskridit den tillämpliga tids- fristen. Slutligen lämnar vi förslag om bestämmelser om möte för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan. Sjökablar Vi har undersökt vilka problem sjökabelförläggarna upplever och övervägt om det finns åtgärder som kan underlätta för dem vid för- läggning av gränsöverskridande gigabitinfrastruktur. Den som ska förlägga sådana sjökablar kan, i enlighet med bestämmelser i GIA, via den centrala informationspunkten få information om relevanta tillstånd och ansöka om dessa tillstånd från svenska behöriga myn- digheter. För att underlätta för sjökabelförläggare att hitta rätt till- ståndsmyndighet och information om tillstånd i vissa närliggande EU-medlemsstater föreslår vi att PTS ska säkerställa att den centrala informationspunkten innehåller information om hur en operatör kan nå relevanta medlemsstaters digitala ingångspunkt eller centrala informationspunkt. Fysisk infrastruktur i byggnader Artikel 10 i GIA innehåller krav på fiberinfrastruktur i nya bygg- nader och byggnader som genomgår större renoveringar. För att undvika otillåten dubbelreglering föreslår vi att motsvarande bestäm- melser i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen om egenskapskrav för bredbandsanslutning, vilka implementerar delar av utbyggnadsdirektivet, ska upphävas. Enligt GIA ska medlemsstaterna anta relevanta standarder eller tekniska specifikationer som är nödvändiga för genomförandet av reglerna om fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar, samt säkerställa att de följs. Vi föreslår att Boverket ska bemyndigas att 27 Sammanfattning SOU 2025:110 utfärda föreskrifter om sådana standarder eller tekniska specifika- tioner. Vi lämnar också förslag till undantag från reglerna om fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar. Undantagen rör, under vissa förutsättningar, bl.a. fritidshus, komplementbyggnader, arbets- lokaler, ekonomibyggnader, byggnader som är avsedda för totalför- svaret eller som annars är av betydelse för Sveriges säkerhet och byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Enligt artikel 11 i GIA har leverantörer av allmänna elektroniska kommunikationsnät under vissa förutsättningar rätt att få tillträde till en accesspunkt och fysisk infrastruktur i byggnader i syfte att bygga ut nät med mycket hög kapacitet. Motsvarande regler finns i utbygg- nadsdirektivet och har implementerats i lagen om elektronisk kom- munikation. Vi föreslår att de berörda bestämmelserna i den lagen upphävs. Byanät I GIA ges operatörer ett antal rättigheter och skyldigheter. Den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommunikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät (s.k. byanät) faller inte in under den definitionen och ges därmed vare sig rättigheter eller skyldigheter enligt GIA. För att gynna utbyggnaden föreslår vi att den som driver ett byanät ska få samma rättigheter som opera- törer har i GIA. Central informationspunkt Medlemsstaterna ska införa en eller flera centrala informationspunk- ter, som ska innehålla information om befintlig fysisk infrastruktur och bygg- och anläggningsprojekt. Den ska även innehålla informa- tion om tillstånd och ge möjlighet för operatörer att ansöka om till- stånd och få information om ansökans status. Vi föreslår att en central informationspunkt inrättas och att PTS ges i uppgift att ansvara för den. Av skäl som rör Sveriges säkerhet föreslår vi att vissa säkerhetsåtgärder vidtas. Bland annat ska enbart vissa uppgifter om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- 28 SOU 2025:110 Sammanfattning och anläggningsprojekt tillgängliggöras via den centrala informations- punkten, och den mer detaljerade minimiinformationen ska i stället lämnas bilateralt av den berörda nätoperatören eller det berörda offentliga organet till den begärande operatören. Vi föreslår också att den som vill ha tillgång till den centrala informationspunkten för att begära minimiinformation ska lämna viss information om sitt företag och att PTS, efter samråd med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten, ska kunna avvisa en operatörs begäran om informa- tion i vissa fall, vilket innebär att den inte vidarebefordras till berörd nätoperatör eller offentligt organ. En operatör som ansöker om tillstånd ska enligt GIA kunna få information om ansökans status via den centrala informations- punkten. Vi föreslår att behöriga myndigheter på begäran av en operatör ska lämna denna information via den centrala informations- punkten inom fem arbetsdagar. Tvistlösning, tillsyn och överklagande Ärenden som rör egenskapskrav om fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar De kommunala byggnadsnämnderna utövar i dag tillsyn över efter- levnaden av bestämmelserna om egenskapskravet gällande bredbands- anslutning i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen. Eftersom artikel 10 i GIA till stor del motsvarar dessa bestämmelser anser vi att det är lämpligt att byggnadsnämnderna utövar tillsyn över artikel 10 i GIA och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den artikeln. Bestämmelser om tillsyn och överklaganden finns i plan- och bygglagen. Andra ärenden Om parterna inte kan komma överens i angiven tid om de skyldig- heter som finns i artiklarna 3–6, 11.2 och 11.3 i GIA har en part rätt att hänskjuta tvisten till ett tvistlösningsorgan som då ska utfärda ett bindande beslut för att lösa tvisten. Vi föreslår att PTS utses till tvistlösningsorgan. Myndigheten är i dag tvistlösningsmyndighet enligt utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen. Eftersom även 29 Sammanfattning SOU 2025:110 PTS kan bli part i en tvist föreslår vi att även Förvaltningsrätten i Stockholm utses till tvistlösningsorgan, för att lösa sådana tvister. Vidare förslår vi att PTS blir tillsynsmyndighet, i likhet med vad som gäller enligt utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen. Tillsynen ska omfatta efterlevnaden av artiklarna 3–6, 7.2, 11.2 och 11.3 i GIA, kompletteringslagen och kompletteringsförord- ningen. De sanktioner vi föreslår är möjligheten att förena för- lägganden med vite. Beslut som fattas av myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten, tvistlösningsorganen och tillsynsmyndigheten ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ikraftträdande Vi föreslår att de nya författningarna och de föreslagna författnings- ändringarna ska träda i kraft den 12 maj 2026. De föreslagna änd- ringarna i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen ska dock träda i kraft den 13 februari 2026. Konsekvenser Vår sammantagna bedömning är att våra förslag kommer att främja utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet samtidigt som Sveriges säkerhet, väsentliga statliga funktioner och vissa andra värden skyddas. De direkt tillämpliga bestämmelserna i GIA kommer att ge kon- sekvenser för operatörer, nätoperatörer, offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur, behöriga myndigheter, fastig- hetsägare och byggföretag. Vi analyserar dock inte de konsekvenser som följer av GIA. EU-kommissionen har gjort en konsekvens- analys av förordningen i samband med sitt första förslagsutkast. För merparten av de myndigheter som berörs av våra förslag kommer de finansiella konsekvenserna, enligt vår bedömning, att kunna hanteras inom befintliga ramar. Vi föreslår dock att PTS kostnader för uppbyggnaden av den centrala informationspunk- ten finansieras genom anslag. Dessa kostnader bedöms uppgå till 50 000 000 kronor. Den löpande driften av den centrala informations- punkten och tillhörande personalkostnader föreslår vi ska avgifts- finansieras. Kostnaderna för detta beräknas sammanlagt uppgå till 30 SOU 2025:110 Sammanfattning 15 600 000 kronor per år. Vidare förslår vi att PTS kostnader för tvistlösning och tillsyn, som bedöms uppgå till 14 000 000 kronor per år, avgiftsfinansieras. Avgifterna ska betalas av tillhandahållare av allmänna elektroniska kommunikationsnät som är anmälda till PTS enligt lagen om elektronisk kommunikation. De föreskrifter som PTS bemyndigas utfärda beräknas innebära kostnader om sammanlagt 4 500 000 kronor. Vi föreslår att kostnaderna finansieras genom anslag. Boverkets uppdrag att meddela föreskrifter om stan- darder eller tekniska specifikationer bedöms uppgå till 2 000 000 kro- nor. Den löpande förvaltningen av föreskrifterna bedöms generera en årlig kostnad om 500 000 kronor. Vi föreslår att Boverkets kost- nader finansieras genom anslag. Konsekvenserna för operatörer, nätoperatörer, offentliga organ och behöriga myndigheter är till största delen en följd av bestämmel- serna i GIA. Våra förslag medför enligt vår bedömning enbart be- gränsade kostnader för dessa aktörer och myndigheter. Domstolarnas kostnader bedöms öka i så låg grad att de kan hanteras inom ramen för nuvarande anslag. 31 Summary The Gigabit Infrastructure Act On 29 April 2024, the European Parliament and the Council adopted Regulation (EU) 2024/1309 on measures to reduce the cost of deploying gigabit electronic communications networks, amending Regulation (EU) 2015/2120 and repealing Directive 2014/61/EU (Gigabit Infrastructure Act). We will refer to the act as the GIA. The act amends Directive 2014/61/EU of the European Parlia- ment and of the Council of 15 May 2014 on measures to reduce the cost of deploying high-speed electronic communications networks (the Broadband Cost Reduction Directive, abbreviated the BCRD), which is repealed by the GIA. The GIA also relates to Directive (EU) 2018/1972 of the European Parliament and of the Council of 11 December 2018 establishing the European Electronic Com- munications Code (the EECC). The GIA aims to facilitate and stimulate the roll-out of very high-capacity networks (VHCNs) by promoting the joint use of existing physical infrastructure and by enabling a more efficient deployment of new physical infrastructure, so that such VHCNs can be rolled out faster and at a lower cost within the Union. To achieve this, the GIA, like its predecessor the BRDC, contains provisions on access to and transparency on existing physical infra- structure, coordination of civil works and transparency on planned civil works, requirements for and access to certain in-building phys- ical infrastructure, and more efficient permit granting processes. The obligations in the GIA are more far-reaching than in the BCRD. In addition to network operators, obligations apply to public sector bodies owning or controlling physical infrastructure as well as to undertakings that primarily provide associated facilities. 33 Summary SOU 2025:110 An operator planning to deploy a VHCN needs to apply for certain permits. The GIA requires digitalised and streamlined per- mit procedures, including deadlines for processing a permit appli- cation. The consequences for exceeding the deadlines are stricter than in the BCRD. According to the BCRD, Member States were required to in- troduce a single information point, through which a broadband deployer could obtain information on, among other things, phys- ical infrastructure and planned civil works, as well as information on necessary permits and how to apply for them. The GIA contains stricter requirements regarding the single information point, including more digitalization and that permit applications can be submitted via the single information point. Disputes concerning obligations regarding access to physical infrastructure, coordination of civil works and transparency shall be resolved by dispute settlement bodies designated by the Member States. In addition, Member States shall lay down rules on penalties applicable to infringements. The GIA also contains amendments to Regulation (EU) 2015/ 2120 of the European Parliament and of the Council of 25 Novem- ber 2015 laying down measures concerning open internet access and amending Directive 2002/22/EC on universal service and users’ rights relating to electronic communications networks and services and Regulation (EU) No 531/2012 on roaming on public mobile communications networks within the Union (the TSM Regulation). The Regulation does not concern the deployment of VHCNs. It contains, among other things, provisions on retail charges for con- sumers for regulated intra-EU communications. The Gigabit Infrastructure Regulation entered into force on 11 May 2024 and shall apply from 12 November 2025. However, some articles shall apply from other dates: 11 May 2024, 15 May 2024, 12 February 2026 and 12 May 2026. 34 SOU 2025:110 Summary The Inquiry’s remit and results The remit Our main task is to propose the adaptations and supplementary statutory provisions that the GIA gives rise to. The task involves, among other things, the following. We are to identify national legislation affected by the Regulation and suggest necessary amend- ments or new legal provisions. As regards the tacit approval pro- vision in the GIA, we are to analyze how Sweden can derogate from it and propose relevant amendments or new provisions. We shall propose necessary national exemptions from GIA with regard to, among other things, safeguarding national security and other essential State functions. We are to clarify the conditions for the establishment of a single national digital entry point as well as the introduction of single information points and propose how such systems could be designed. Proposals on competent national dispute settlement bodies and sanctions are to be submitted as well. In addition to this, the government has given us certain related assignments. We shall analyse whether access to certain critical infrastructure could be facilitated while maintaining security and, if so, propose necessary provisions. Finally, we are to propose mea- sures aimed at facilitating permit processes for deployment of cross- border gigabit infrastructure. The result Introduction The GIA is a regulation of a partly mixed nature. This means that there is some scope for national supplementary regulation and that the GIA requires national regulation for supervision in Sweden. To ensure that the GIA has an effective impact in Swedish law and to avoid norm conflicts, we have reviewed Swedish regulations that contain provisions implementing the BCRD. We have also reviewed the regulatory provisions affected by the GIA, such as permit pro- cedures and Swedish supplementary provisions to the so-called TSM Regulation. 35 Summary SOU 2025:110 Supplementary regulation is introduced We propose that the Act and the Ordinance on Measures for the Expansion of Broadband Networks (the Deployment Act and the Deployment Ordinance) be repealed and that instead a new act with supplementary provisions to the GIA and an ordinance with supplementary provisions to both the GIA and the law be introduced. National security and essential State functions The GIA is without prejudice to Member States’ responsibility for safeguarding national security and their power to safeguard other essential State functions, including ensuring the territorial integrity of the State and maintaining law and order. We assess that this means that the GIA is without prejudice to Swedish legal provi- sions which protect national security or essential State functions. We also assess that certain public sector bodies, such as the Swedish Armed Forces, the Swedish Fortifications Agency, the Swedish Civil Contingencies Agency, the Swedish Security Service and the Swedish Police Authority, can be exempt from the following obli- gations in the GIA: access to existing physical infrastructure and transparency regarding that infrastructure, coordination of civil works and transparency regarding the civil works, and finally access to in-building physical infrastructure. National adaptations of certain obligations There are directly applicable exceptions to the obligation of access to existing physical infrastructure in Article 3 of the GIA. In addi- tion, we identify the physical infrastructure on which public sector bodies may choose not to apply the access obligation. If a certain permit is necessary for an operator to make use of its right to access a network operator’s or a public sector body’s physical infrastruc- ture, and only the network operator or public sector body can apply for that permit, then we propose that it should be obligated to do so. The obligation of access to physical infrastructure in the GIA does not apply to elements of networks used for the provision of 36 SOU 2025:110 Summary water intended for human consumption, and thus not water towers. We do not propose that any obligation regarding access to water towers be introduced. However, we consider that the Swedish National Food Agency can provide guidance to water suppliers regarding the assessment of certain safety issues, making it easier for them to voluntarily grant operators such access. There are directly applicable exceptions to the transparency obligations on physical infrastructure in Article 4 of the GIA. In addition, we propose that PTS1 conduct a cost-benefit analysis and issue authority regulation on the infrastructure to which, based on the analysis, it is disproportionate to apply the transparency obliga- tions. Furthermore, for reasons related to national security, we propose among other things that the transparency obligations shall not apply to certain parts of the physical infrastructure of network operators.2 As regards the obligation on coordination of civil works in Article 5 of the GIA, we propose that requests to coordinate civil works may be deemed unreasonable in certain cases where the civil works contribute to the deployment of VHCNs, provided that those VHCNs are located in rural or remote areas, are owned or controlled by public sector bodies, and are operated on a wholesale- only basis. Furthermore, for reasons relating to, among other things, national security, we propose that network operators and public sector bodies owning or controlling physical infrastructure should not apply the coordination obligation to certain civil works. We also propose that network operators and public sector bodies owning or controlling physical infrastructure may choose to exempt from the coordination obligation certain civil works considered to be limited in scope. Our proposals concerning the obligation of transparency on planned civil works in Article 6 of the GIA follows the coordination obligation for civil works. This means that network operators and public sector bodies owning or controlling physical infrastructure should not provide information on civil works which are to be exempted from the coordination obligation. In addition, they may 1 PTS is the Swedish Post and Telecom Authority. 2 For public bodies, the GIA contains a directly applicable provision allowing them to exempt from transparency obligations the physical infrastructure that the Member State has exempted from the access obligation. This corresponds to the exemption for network operators de- scribed in this paragraph. 37 Summary SOU 2025:110 choose whether to provide information on civil works which they are allowed to exempt from the coordination obligation. Permits Relevant permits and deadlines The GIA contains provisions on permits required for the deploy- ment of VHCN elements. The classification of a GIA permit is a matter for the relevant authorities and the courts, ultimately the European Court of Justice, to decide. However, in our assessment, the GIA applies to certain permits in the Utility Easements Act, the Road Law, the Planning and Building Act, the Environmental Code, the Cultural Environment Act, the Continental Shelf Act, the Act on protection of geographic information and the Public Order Act. In addition to applying for such permits, an operator who wants to deploy elements of VHCNs may need to enter into agreements (under civil law). It may also be legally required to notify an authority of its intention to commence civil works. Even though such agreements and notifications may be necessary per se, we do not consider them to be permits according to the GIA. Article 7 of the GIA contains, among other things, provisions on deadlines within which a permit application must be granted or refused. Generally, a permit must be granted or refused within four months. Member States shall set out the grounds on which a competent authority may extend the deadlines. We propose that there should be grounds for extension if the permit procedure concerns particularly complicated issues or if extensive investigative measures are needed. There should also be grounds for extension if certain investigative measures depending on certain weather or nature conditions or conditions for animal and plant life must be taken. Grounds for extension may also exist in certain cases where the competent authority needs to consult other authorities or indi- viduals or when there a decision of another ongoing matter or case should be awaited. In certain exceptional cases, set out in the GIA, an extension may be longer than four month or deadlines do not apply. Deadlines do not apply to appeal procedures. 38 SOU 2025:110 Summary Tacit approval According to Article 8 of the GIA, a permit shall be deemed to be granted upon expiry of the deadline in the absence of a decision from the competent authority, so-called tacit approval. Member States may derogate from that provision if, for example the oper- ator which suffered damage is entitled to claim compensation for damage due to the non-compliance. In a previous memorandum, we proposed provisions to this effect, which would apply during a transition period. The Government subsequently adopted an Ordinance with supplementary provisions to the GIA, containing provisions for derogation from tacit approval in the absence of a GIA permit decision within the applicable deadline by an authority. The government has also submitted a memorandum with proposals for a law with provisions on deviating from tacit approval in the ab- sence of a GIA permit decision within the applicable deadline by a competent authority which is a court. In this report, we submit our proposals on how Sweden can derogate from tacit approval perma- nently. We propose that the transitional Ordinance be repealed and that the provisions on derogation be introduced in the Supplementary Act. We introduce a legal provision on damages, which can be applied to all competent authorities. Finally, we propose legal provisions on meetings to facilitate the adoption of a decision on the permit application. Submarine cables We have investigated the problems experienced by deployers of submarine cables and we have considered measures to facilitate deployment of cross-border gigabit infrastructure. Deployers of such submarine cables can, in accordance with the provisions of the GIA, obtain information about relevant permits via the single in- formation point and apply for these permits from the competent Swedish authorities. To make it easier for deployers of submarine cables to find the right permit authority and information about permits in certain neighbouring EU Member States, we propose that PTS should publish information on the single information point about how an operator can reach the national digital entry point or single information point of certain Member States. 39 Summary SOU 2025:110 In-building physical infrastructure Article 10 of the GIA contains requirements for in-building physical infrastructure and fibre wiring in newly constructed buildings and buildings undergoing major renovation works. To avoid prohibited double regulation, we propose that the corresponding provisions in the Planning and Building Act and the Planning and Building Ordi- nance on requirements for in-building broadband infrastructure, which implement parts of the BRCD, be repealed. According to the GIA, Member States shall adopt relevant stan- dards or technical specifications necessary for the implementation of the provisions on in-building physical infrastructure and fibre wiring. Member states shall ensure compliance with those standards or technical specifications. We propose that the Swedish National Board of Housing, Building and Planning be authorised to issue authority regulations on such standards or technical specifications. We also propose exemptions from the rules on in-building phys- ical infrastructure and fibre wiring. Under certain conditions the exemptions include, among other things, holiday homes, ancillary buildings, work premises, utility buildings, total defence buildings, buildings which are of other importance to Sweden's security and buildings which are particularly valuable from a historical, cultural, environmental or artistic point of view. According to Article 11 of the GIA, providers of public electronic communications networks have the right, under certain conditions, to access an access point and in-building physical infrastructure for the purpose of deploying VHCNs. Corresponding provisions in the BCRD have been implemented in the Electronic Communications Act. We propose that the relevant provisions of that Act be repealed. Local community owned broadband networks The GIA grants operators several rights and imposes obligations. The definition of an operator does not include an entity which operates a local community owned electronic communications net- work which is not a public electronic communications network. Therefore, GIA does not grant such an entity any rights, nor does it impose any obligations on it. To promote broadband deploy- ment, we propose that an entity which operates such a broadband 40 SOU 2025:110 Summary network be granted the same rights as are granted to operators by the GIA. Single Information Point Member States shall establish one or more single information points containing information on existing physical infrastructure and planned civil work. A single information point shall also contain information on permits and enable operators to apply for permits and to obtain information on the status of their permit applications. We propose that the single information point be established by the PTS. For reasons relating to Sweden's security, we propose that certain security measures be taken. Among other things, only certain information on existing infrastructure and planned civil works should be made available via the single information point. The more detailed minimum information on existing physical infra- structure and planned civil works should not be made available via the single information point. Instead, the network operator or public sector body concerned should provide it to the requesting operator bilaterally. An operator who wants access to the single information point in order to request minimum information should provide certain information about its undertaking. After consul- tation with the Swedish Security Service and the Swedish Armed Forces, PTS should be able to reject an operator's request for infor- mation in certain cases. A rejection means that the operator’s request for information will not be forwarded to the network operator or public sector body concerned. According to the GIA, an operator applying for a permit should be able to obtain information about the status of its application via the single information point. We propose that competent authorities should provide this information via the single information point within five working days from the demand of an operator. 41 Summary SOU 2025:110 Dispute settlement, supervision and appeal Matters concerning property requirements for in-building physical infrastructure and fibre wiring The municipal building boards are currently responsible for super- vision of the in-building broadband infrastructure requirements in the Planning and Building Act and the Planning and Building Ordi- nance. Since Article 10 of the GIA largely corresponds to these provisions, we believe it is appropriate for the building boards to supervise Article 10 of the GIA and related regulations. There are pro- visions on supervision and appeal in the Planning and Building Act. Other matters If the parties cannot agree within the specified time on the obliga- tions contained in Articles 3–6, 11.2 and 11.3 of the GIA, a party shall be entitled to refer the dispute to a dispute settlement body which shall then issue a binding decision to resolve the dispute. We propose that PTS be designated as the dispute settlement body. The authority is currently the dispute settlement body under the Deployment Act and the Deployment Ordinance. Since PTS can also be a party to a dispute, we propose that the Administrative Court in Stockholm be designated as dispute settlement body as well, to resolve such disputes. Furthermore, we propose that PTS be designated supervisory authority3 regarding Articles 3–6, 7.2, 11.2 and 11.3 of the GIA, the Supplementary Act and the Supplementary Ordinance. The sanction we propose is the possibility of combining orders with penalties. Decisions made by the authority responsible for the single infor- mation point, the dispute settlement bodies, and the supervisory authority may be appealed to a general administrative court. 3 PTS is currently the supervisory authority in accordance with the Deployment Act and Deployment Ordinance. 42 SOU 2025:110 Summary Entry into force We propose that the new Supplementary Act and Supplementary Ordinance as well as the proposed amendments to the Planning and Building Act and the Planning and Building Ordinance enter into force on 13 February 2026.All other amendments and pro- posals should enter into force on 12 May 2026. Consequences Our overall assessment is that our proposals will promote the ex- pansion of VHCN while protecting, among other things, Sweden's security and essential State functions. The directly applicable provisions of the GIA will have conse- quences for operators, network operators, public sector bodies owning or controlling physical infrastructure, the competent author- ities, property owners and construction companies. However, we do not analyse the consequences of the GIA. The European Com- mission has published an impact assessment at the time of the first draft proposal. For most of the authorities affected by our proposals, the financial consequences will, in our assessment, be manageable within the ex- isting budget. However, we propose that PTS' costs for the construc- tion of the single information point, estimated to SEK 50,000,000, be financed through appropriations. We propose that the ongoing operation of the single information point and associated personnel costs be financed through fees. The costs are estimated at a total of SEK 15,600,000 per year. We further propose that PTS' costs for dispute settlement and supervision, estimated at SEK 14,000,000 per year, be financed through fees. The fees are to be paid by providers of public electronic communications networks which are registered with PTS in accordance with the Electronic Communications Act. The cost of the authority regulations that PTS is authorized to issue is estimated at SEK 4,500,000. We propose that the costs be financed through appropriations. The National Board of Housing, Building and Planning's cost for issuing an authority regulation on standards or technical specifications is estimated at SEK 2,000,000. The ongoing administration of the authority regulation is estimated to generate an annual cost of SEK 500,000. We propose that the 43 Summary SOU 2025:110 National Board of Housing, Building and Planning's costs be financed through appropriations. As we have mentioned, the consequences for operators, network operators, public sector bodies and competent authorities are largely a consequence of the provisions of the GIA. In our assessment, our proposals entail only limited costs for these actors and authorities. The costs of the courts are estimated to increase to such a low extent that they can be managed within the framework of the ex- isting budget. 44 1 Författningsförslag 1.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Inledande bestämmelser Lagens syfte 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets för- ordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförord- ningen), i denna lag kallad EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Ord och uttryck 2 § Ord och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Lokala elektroniska kommunikationsnät 3 § Den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommunikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät ska ges samma rättigheter som operatörer ges i EU:s förordning om gigabitinfra- struktur, denna lag och föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. 45 Författningsförslag SOU 2025:110 2 kap. Central informationspunkt Behörigt organ 1 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara behörigt organ att utföra funktionerna för den centrala informationspunkten enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (myndighet med an- svar för den centrala informationspunkten). Minimiinformation 2 § Innan en operatör ges möjlighet att via den centrala informations- punkten begära minimiinformation enligt artiklarna 4 och 6 i EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur ska den lämna grundläggande infor- mation om företaget och dess ledning till myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten. Operatören ska lämna uppdaterad information om myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten begär det. 3 § Myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten får tillfälligt stoppa en operatörs begäran om minimiinformation enligt artiklarna 4 och 6 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur om det kan antas att Sveriges säkerhet riskerar att skadas om operatörens begäran besvaras. Om myndigheten tillfälligt stoppar en begäran ska myndigheten samråda med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten i syfte att klar- lägga om Sveriges säkerhet riskerar att skadas. Om någon av samrådsmyndigheterna lämnar en invändning om att det finns risk för sådan skada ska myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten avvisa operatörens begäran om minimiinformation. 4 § En begäran om tillgång till minimiinformation enligt artiklarna 4 och 6 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska anses ha lämnats in och mottagits den dag då myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten lämnar begäran vidare till berörda nätopera- törer och offentliga organ. 46 SOU 2025:110 Författningsförslag 5 § Med undantag från artiklarna 4.3 och 6.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska nätoperatörer och offentliga organ inte göra minimiinformation tillgänglig via den centrala informationspunkten. Nätoperatörer och offentliga organ ska i stället 1. i den centrala informationspunkten lämna sådana uppgifter om sin befintliga fysiska infrastruktur och planerade bygg- och anlägg- ningsprojekt som myndigheten med ansvar för den centrala infor- mationspunkten anger, och 2. lämna minimiinformationen direkt till den operatör som har begärt informationen. Artikel 7.4 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska inte tillämpas för en tillståndsansökan avseende ett bygg- och anläggnings- projekt som en operatör har lämnat uppgifter om i enlighet med andra stycket 1. Tillstånd 6 § Information om ansökans status enligt artikel 7.3 i EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur ska lämnas efter en begäran från operatören. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid begäran om infor- mation om ansökans status. 7 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilken information de behöriga myndigheterna enligt artikel 7 i EU:s förordning om giga- bitinfrastruktur ska lämna till myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten. Lokala elektroniska kommunikationsnät 8 § Vid tillämpningen av 2, 3, 5 och 6 §§ ska med operatör jäm- ställas den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommunikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät. 47 Författningsförslag SOU 2025:110 Tillgängliggörande av viss information 9 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilken information, ut- över vad som framgår av EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, som ska göras tillgänglig via den centrala informationspunkten. Regeringen får även meddela föreskrifter om vem som ansvarar för att viss information ska göras tillgänglig eller offentliggöras via den centrala informationspunkten. 3 kap. Kompletteringar till skyldigheter om tillträde, samordning och öppenhet Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur 1 § Nätoperatörer och offentliga organ ska söka sådana tillstånd som krävs för att ett tillträde till deras befintlig fysisk infrastruktur enligt artikel 3 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska kunna realiseras. Det gäller dock inte sådana tillstånd som en operatör som begär tillträde själv kan söka. Begränsning av skyldigheterna 2 § En begäran om samordning av ett bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur får anses vara orimlig om 1. begäran görs av ett företag som tillhandahåller eller avser att till- handahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät till ett sådant företag som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, 2. bygg- och anläggningsprojektet bidrar till utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, och 3. nätet a) är beläget i ett landsbygdsområde eller ett avlägset område, b) ägs eller kontrolleras av ett offentligt organ, och c) drivs enbart i grossistledet. 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. en sådan kostnadsnyttoanalys som avses i artikel 4.7 i EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur, och 48 SOU 2025:110 Författningsförslag 2. sådan infrastruktur på vilken det, på grundval av en sådan analys, är oproportionerligt att tillämpa öppenhetsskyldigheten i artikel 4 i förordningen. 4 § Regeringen får meddela föreskrifter om 1. att vissa offentliga organ ska vara undantagna från skyldigheterna i artiklarna 3–6 och 11 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, 2. de kategorier av fysisk infrastruktur som enligt artikel 3.10 i förordningen får undantas från tillämpningen av artikel 3.1, 3.4 och 3.5 i förordningen, 3. sådan fysisk infrastruktur som inte ska omfattas av öppen- hetsskyldigheterna i artikel 4.1, 4.3 och 4.5 i förordningen, 4. undantag från skyldigheten att samordna bygg- och anlägg- ningsprojekt i artikel 5.2 och 5.4 i förordningen, och 5. undantag från öppenhetsskyldigheten avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt i artikel 6.1 i förordningen. Administrativa aspekter av en begäran 5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de administrativa aspekterna av en begäran om 1. tillträde till fysisk infrastruktur enligt artikel 3.1 i EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur, 2. undersökning på plats av specifika element av fysisk infra- struktur enligt artikel 4.5 i förordningen, 3. samordning av bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5.2 i förordningen, och 4. tillträde till en accesspunkt och fysisk infrastruktur i bygg- nader enligt artikel 11.3 i förordningen. 4 kap. Tillståndsförfaranden Förlängning av tidsfrister 1 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana skäl som kan medföra en förlängning av de tidsfrister som anges i artikel 7.5 första stycket och 7.6 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. 49 Författningsförslag SOU 2025:110 Avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande 2 § Trots artikel 8.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska ett tillstånd inte anses beviljat om den behöriga myndigheten inte har prövat ansökan inom den tillämpliga tidsfristen som följer av artikel 7.5 i samma förordning, denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. 3 § Staten eller en kommun ska ersätta en operatörs rena för- mögenhetsskada som vållas av att operatörens ansökan om tillstånd, genom försummelse, inte har prövats inom den tillämpliga tidsfristen som följer av artikel 7.5 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Det som sägs om en kommun ska även gälla ett kommunalför- bund. 4 § Den behöriga myndighet som prövar en ansökan om tillstånd ska, under de förutsättningar som anges i artikel 8.3 i EU:s förord- ning om gigabitinfrastruktur, bjuda in den tillståndssökande opera- tören till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om en tillståndsansökan. I artikeln finns bestämmelser om mötets sammankallande och vilka åtgärder som ska vidtas efter ett möte. 5 kap. Tvistlösning och tillsyn Tvistlösning 1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska vara behöriga organ att utföra de uppgifter som har tilldelats det nationella tvistlösningsorganet i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (tvistlösningsorgan). 2 § Ett tvistlösningsorgan får förelägga en part att tillhandahålla organet de uppgifter och handlingar som behövs för att pröva en tvist enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. 50 SOU 2025:110 Författningsförslag 3 § Ett tvistlösningsorgan ska höra Försvarsmakten och Myndig- heten för samhällsskydd och beredskap i ärenden som rör totalför- svaret. Organet ska höra Säkerhetspolisen i ärenden som rör Sveriges säkerhet i övrigt. Tillsyn 4 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara tillsyns- myndighet enligt denna lag. 5 § Tillsynsmyndigheten ska ha tillsyn över efterlevnaden av 1. artiklarna 3–6, 7.2, 11.2 och 11.3 i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur, och 2. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. 6 § Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av artikel 10 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur finns i 11 kap. plan- och bygg- lagen (2010:900) och 8 kap. plan- och byggförordningen (2011:338). 7 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som har skyldigheter enligt de bestämmelser och författningar som anges i 5 § att tillhanda- hålla myndigheten de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. 8 § Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att de bestämmelser och författningar som anges i 5 § ska efterlevas. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. 6 kap. Myndighetsbeslut och överklagande Myndighetsbeslut 1 § Ett beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyndig- heten eller myndigheten med ansvar för den centrala informations- punkten gäller omedelbart, om inte myndigheten bestämmer något annat. 51 Författningsförslag SOU 2025:110 Överklagande 2 § Ett beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyn- digheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informa- tionspunkten får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Ett beslut om avvisning av en operatörs begäran om information i enlighet med 2 kap. 3 § får inte överklagas. Beslut som fattas av en domstol i egenskap av tvistlösningsorgan överklagas till kammarrätten. Vid överklagande av sådana beslut krävs, med undantag från första stycket, inte prövningstillstånd i kammar- rätten. Partsställning 3 § När ett tvistlösningsorgans, tillsynsmyndighetens eller myn- dighetens med ansvar för den centrala informationspunkten beslut överklagas är den myndigheten motpart i domstolen. Det gäller dock inte om tvistlösningsorganet är en domstol. När ett tvistlösningsbeslut överklagas är även den andra parten i tvistlösningsärendet motpart i domstolen. Skyndsam handläggning 4 § Mål i förvaltningsrätt och kammarrätt ska handläggas skynd- samt om de avser överprövning av beslut som rör 1. samordning av bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, 2. öppenhet avseende sådana projekt enligt artikel 6 i förord- ningen, eller 3. skyldigheten att lämna uppgifter om planerade bygg- och an- läggningsprojekt enligt 2 kap. 5 § andra stycket 1. 52 SOU 2025:110 Författningsförslag 7 kap. Avgifter 1 § Tillhandahållare av allmänna elektroniska kommunikationsnät som är anmälda enligt 2 kap. 1 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation ska betala en årlig avgift för funktionerna för den centrala informationspunkten, tvistlösning och tillsyn. De avgifter som tas ut ska fördelas med skälig andel mellan dem som är skyldiga att betala avgifterna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om avgifterna. 1. Denna lag träder i kraft den 12 maj 2026. 2. Genom lagen upphävs lagen (2016:534) om åtgärder för ut- byggnad av bredbandsnät. 3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för tvistlösnings- ärenden som har inletts före ikraftträdandet av denna lag men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. 4. Den upphävda lagen gäller fortfarande för överklagande och överprövning av beslut som har meddelats med stöd av den lagen. 53 Författningsförslag SOU 2025:110 1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 §1 En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam 1. vid åtgärder som endast avser måls beredande, 2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt, 3. vid beslut som endast avser rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, och 4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak. Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, får utföras av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän förvaltningsdomstol, en allmän domstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsfor- men meddela närmare föreskrifter om detta. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av 1. mål av enkel beskaffenhet, 2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteför- farandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxerings- lagen (1979:1152), om en uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller någon annan skatteför- fattning, 3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 och 6 a §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård vid en låsbar enhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 15 d § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om tillfälligt 1 Senaste lydelse 2025:670. 54 SOU 2025:110 Författningsförslag utreseförbud enligt 31 d § samma lag, mål om omedelbar insats enligt 4 kap. 1 § lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet enligt 34 a § samma lag, mål om avskildhet enligt 34 b § samma lag, mål om vård vid en låsbar enhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om vård i enskildhet enligt 14 a § samma lag, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isoler- ing enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt strafftidslagen (2018:1251), mål enligt fängelselagen (2010:610) och mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., 4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål om preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatte- författningarna, 5. mål enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller lagen (2022:760) om upphandling av fonder till premiepensionens fondtorg, 6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte över- stiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialför- säkringsbalken, 7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt, 8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post, 9. mål enligt lagen (2024:954) 9. mål enligt lagen (2024:954) med kompletterande bestämmel- med kompletterande bestämmel- ser till EU:s förordning om digi- ser till EU:s förordning om digi- tala tjänster som avser en tala tjänster som avser en a) inspektion, a) inspektion, 55 Författningsförslag SOU 2025:110 b) prövning av om en hand- b) prövning av om en hand- ling skyddas av advokatsekretess ling skyddas av advokatsekretess enligt 3 kap. 14 § samma lag, eller enligt 3 kap. 14 § samma lag, eller c) tillfällig begränsning av c) tillfällig begränsning av mottagarnas tillgång till en tjänst mottagarnas tillgång till en tjänst eller ett onlinegränssnitt, och eller ett onlinegränssnitt, 10. mål om betalningssäkring 10. mål om betalningssäkring enligt socialförsäkringsbalken eller enligt socialförsäkringsbalken eller lagen (2008:145) om statligt tand- lagen (2008:145) om statligt tand- vårdsstöd. vårdsstöd, och 11. mål där en förvaltningsrätt är tvistlösningsorgan enligt 5 kap. 1 § lagen (20xx:xx) med komplet- terande bestämmelser till EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur. Denna lag träder i kraft den 12 maj 2026. 56 SOU 2025:110 Författningsförslag 1.3 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) Härigenom föreskrivs att 44 § väglagen (1971:948) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 44 §1 Inom ett vägområde får det inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd 1. dras elektriska ledningar, vattenledningar eller andra ledningar, 2. utföras arbeten på en redan dragen ledning. Väghållningsmyndigheten får meddela de föreskrifter om arbetet och om rätt till upplag eller annan anordning som behövs med hän- syn till vägens bestånd, drift eller brukande. Tillstånd enligt första stycket behövs inte när tillstånd har med- delats enligt annan lag eller författning och anmälan om arbetet har gjorts hos väghållningsmyndigheten. Om det på grund av en inträffad skada krävs skyndsam reparation av en ledning som har dragits inom ett vägområde, får arbetet påbörjas utan tillstånd eller anmälan. Ledningens ägare ska i så fall snarast underrätta väghållningsmyndigheten om arbetet. Om tillstånd enligt första stycket begärs för ledningar som ska ingå i ett elektroniskt kommunika- tionsnät för allmänt ändamål, ska väghållningsmyndigheten avgöra ärendet inom fyra månader från det att ansökan kom in till myn- digheten, om inte längre tid är nödvändig med hänsyn till ärendets omfattning eller andra särskilda omständigheter. Överskrids denna tid, ska den som har begärt till- ståndet underrättas om orsakerna till detta. 1 Senaste lydelse 2016:535. 57 Författningsförslag SOU 2025:110 Denna lag träder i kraft den 12 maj 2026. 58 SOU 2025:110 Författningsförslag 1.4 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (2010:900) dels att 8 kap. 4 §, 10 kap. 7, 23 och 25 a §§, 11 kap. 19, 20 och 34 a §§ och 16 kap. 2 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 16 kap. 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 4 §1 Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om 1. bärförmåga, stadga och beständighet, 2. säkerhet i händelse av brand, 3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön, 4. säkerhet vid användning, 5. skydd mot buller, 6. energihushållning och värmeisolering, 7. lämplighet för det avsedda ändamålet, 8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, 9. hushållning med vatten och 9. hushållning med vatten och avfall, avfall, och 10. bredbandsanslutning, och 11. laddning av elfordon. 10. laddning av elfordon. Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla första stycket framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §. I artikel 10 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kost- naderna för utbyggnad av gigabit- nät för elektronisk kommuni- 1 Senaste lydelse 2020:239. 59 Författningsförslag SOU 2025:110 kation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upp- hävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen) finns bestämmelser om fysisk infra- struktur i byggnader och fiberled- ningar. 10 kap. 7 §2 Kontrollplanen ska vara anpassad till omständigheterna i det enskilda fallet och ha den utformning och detaljeringsgrad som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att 1. alla väsentliga krav som av- 1. alla väsentliga krav som av- ses i 8 kap. 4 § uppfylls, ses i 8 kap. 4 § och kraven i arti- kel 10 i förordning (EU) 2024/ 1309 uppfylls, 2. förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § följs, och 3. kraven på varsamhet enligt 8 kap. 17 och 18 §§ uppfylls. 23 §3 Byggnadsnämnden ska med ett startbesked godkänna att en åtgärd som avses i 3 § får påbörjas, om 1. åtgärden kan antas komma 1. åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller en- att uppfylla de krav som gäller en- ligt denna lag eller föreskrifter ligt denna lag, artikel 10 i förord- som har meddelats med stöd av ning (EU) 2024/1309 eller före- lagen, skrifter som har meddelats med stöd av lagen, 2. ett bevis om att det finns ett färdigställandeskydd som avses i 16 § har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant skydd, 3. ett bevis om besked om skyddsrum har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant besked enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:545) om skyddsrum, 4. en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem har visats upp för nämnden, om en sådan redovisning krävs enligt 23 § lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader, och 2 Senaste lydelse 2011:335. 3 Senaste lydelse 2015:668. 60 SOU 2025:110 Författningsförslag 5. de villkor som har uppställts enligt 4 kap. 14 § eller 9 kap. 37 a § är uppfyllda. Vid anmälan som avser åtgärder enligt 9 kap. 4 a–4 c §§ ska bygg- nadsnämndens bedömning enligt första stycket endast omfatta det som anges i första stycket 1. 25 a §4 Om ett certifierat byggpro- Om ett certifierat byggpro- jekteringsföretag som avses i jekteringsföretag som avses i 9 kap. 32 b § har använts för 9 kap. 32 b § har använts för projektering vid nybyggnad av projektering vid nybyggnad av ett sådant bostadshus som fram- ett sådant bostadshus som fram- går av föreskrifter som har med- går av föreskrifter som har med- delats med stöd av 16 kap. 9 § 4, delats med stöd av 16 kap. 9 § 4, ska startbesked ges utan pröv- ska startbesked ges utan pröv- ning av om kraven i 8 kap. 1 § 1 ning av om kraven i 8 kap. 1 § 1 och 3 samt 4 § är uppfyllda. Detta och 3, 4 § samt artikel 10 i förord- gäller trots vad som föreskrivs i ning (EU) 2024/1309 är upp- 23 § första stycket 1. fyllda. Detta gäller trots vad som föreskrivs i 23 § första stycket 1. 11 kap. 19 §5 Om en byggherre, ägare, Om en byggherre, ägare, nyttjanderättshavare, väghållare, nyttjanderättshavare, väghållare, kontrollansvarig, sakkunnig eller kontrollansvarig, sakkunnig eller huvudman för en allmän plats huvudman för en allmän plats låter bli att vidta en åtgärd och låter bli att vidta en åtgärd och därigenom bryter mot en skyl- därigenom bryter mot en skyl- dighet enligt denna lag eller före- dighet enligt denna lag, artikel 10 skrifter eller beslut som har i förordning (EU) 2024/1309 meddelats med stöd av lagen, får eller föreskrifter eller beslut som byggnadsnämnden förelägga har meddelats med stöd av lagen, denne att inom en viss tid vidta får byggnadsnämnden förelägga åtgärden (åtgärdsföreläggande). denne att inom en viss tid vidta åtgärden (åtgärdsföreläggande). 4 Senaste lydelse 2022:1084. 5 Senaste lydelse 2022:909. 61 Författningsförslag SOU 2025:110 Förelägganden om att avhjälpa ett sådant hinder som avses i 8 kap. 2 § andra stycket eller 8 kap. 12 § andra stycket ska riktas mot den som har rådighet över hindret. Om inte annat visas ska det anses vara ägaren av byggnaden respektive den allmänna platsens huvudman. 20 §6 Om det på en fastighet eller i Om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnadsverk har fråga om ett byggnadsverk har vidtagits en åtgärd i strid mot vidtagits en åtgärd i strid mot denna lag eller föreskrifter eller denna lag, artikel 10 i förordning beslut som har meddelats med (EU) 2024/1309 eller föreskrifter stöd av lagen, får byggnads- eller beslut som har meddelats nämnden förelägga den som äger med stöd av lagen, får byggnads- fastigheten eller byggnadsverket nämnden förelägga den som äger att vidta rättelse inom en viss tid fastigheten eller byggnadsverket (rättelseföreläggande). att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande). Byggnadsnämnden får inte besluta om ett föreläggande om det har förflutit mer än tio år från överträdelsen. Den tioårsgräns som anges i andra stycket gäller inte om över- trädelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bo- stadslägenhet för ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål. 34 a §7 Om byggnadsnämnden be- Om byggnadsnämnden be- dömer att ett certifierat byggpro- dömer att ett certifierat byggpro- jekteringsföretag som avses i jekteringsföretag som avses i 9 kap. 32 b § vid projekteringen 9 kap. 32 b § vid projekteringen har gjort en uppenbar felbedöm- har gjort en uppenbar felbedöm- ning av kraven i 8 kap. 1 § 1 eller ning av kraven i 8 kap. 1 § 1 eller 3 eller 4 §, ska nämnden under- 3, eller 4 § eller artikel 10 i för- rätta den som har certifierat före- ordning (EU) 2024/1309, ska taget om detta. Detsamma gäller nämnden underrätta den som har om byggnadsnämnden bedömer certifierat företaget om detta. att företaget är olämpligt för sin Detsamma gäller om byggnads- uppgift av något annat skäl. nämnden bedömer att företaget 6 Senaste lydelse 2011:335. 7 Senaste lydelse 2022:1084. 62 SOU 2025:110 Författningsförslag är olämpligt för sin uppgift av något annat skäl. 16 kap. 2 §8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 och 2 §§ ska tillämpas också på en annan anläggning än en byggnad, 2. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 § 2 ska tillämpas också på skyltar och ljusanordningar, 3. vad som krävs för att ett byggnadsverk, skyltar och ljus- anordningar ska anses uppfylla kraven i 8 kap. 1 och 4 §§, 4. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ alltid ska uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad, 5. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ inte behöver uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad, 6. att krav enligt 8 kap. 4 § första stycket 6 trots 8 kap. 5 § alltid ska uppfyllas i fråga om andra byggnader än bostadshus när detta behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, 7. att krav enligt 8 kap. 4 § 7. att krav enligt 8 kap. 4 § första stycket 11 trots 8 kap. 5 § första stycket 10 trots 8 kap. 5 § alltid ska uppfyllas i fråga om alltid ska uppfyllas i fråga om andra byggnader än bostadshus, andra byggnader än bostadshus, och och 8. vad som krävs för att en studentbostad ska uppfylla kravet i 8 kap. 6 § andra stycket och sådana undantag från det kravet som det finns särskilda skäl för. 2 a § Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. sådana standarder eller tek- niska specifikationer som avses i 8 Senaste lydelse 2025:519. 63 Författningsförslag SOU 2025:110 artikel 10.4 i förordning (EU) 2024/1309, och 2. de kategorier av byggnader som ska undantas från skyldig- heterna i artikel 10.1–10.3 i samma förordning. 1. Denna lag träder i kraft den 13 februari 2026. 2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för åtgärder som kräver bygglov om ansökan om bygglov har gjorts före den 13 februari 2026 och för åtgärder som kräver anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 §, om sådan anmälan har gjorts före denna tidpunkt. 64 SOU 2025:110 Författningsförslag 1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation dels att 5 kap. 31 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 5 kap. 31 § ska utgå, dels att 11 kap. 14 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 14 § Uppkommer det en tvist mellan dem som tillhandahåller elek- troniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikations- tjänster eller tillhörande tjänster, eller mellan en sådan aktör och ett företag som drar nytta av en skyldighet i fråga om samtrafik eller andra former av tillträde eller som tillhandahåller tillhörande facili- teter, får en part hänskjuta tvisten för avgörande av tillsynsmyndig- heten, om 1. tvisten har samband med skyldigheter som följer av a) denna lag, b) beslut om skyldigheter, åtaganden eller villkor som har med- delats med stöd av lagen, c) föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, eller d) rättsakter som avses i 1 § andra stycket eller 13 § första stycket 1, eller 2. tvisten i övrigt rör villkor för samtrafik eller andra former av tillträde. Om en överenskommelse om Om en överenskommelse om tillträde enligt 5 kap. 31 eller 44 § tillträde enligt 5 kap. 44 § inte har inte har nåtts inom två månader nåtts inom två månader från det från det att en begäran har tagits att en begäran har tagits emot, får emot, får en part hänskjuta tvisten en part hänskjuta tvisten för av- för avgörande av tillsynsmyn- görande av tillsynsmyndigheten. digheten. 1. Denna lag träder i kraft den 12 maj 2026. 65 Författningsförslag SOU 2025:110 2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för tvistlösningsärenden som har inletts före den 12 maj 2026 men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. 66 SOU 2025:110 Författningsförslag 1.6 Förslag till förordning med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för ut- byggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen), i denna förordning kallad EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, och 2. lagen (20xx:xx) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. 2 § Denna förordning är meddelad med stöd av – 2 kap. 1 § lagen (20xx:xx) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur i fråga om 2 kap. 1 §, – 2 kap. 6 § samma lag i fråga om 2 kap. 4 och 5 §§, – 2 kap. 7 § samma lag i fråga om 2 kap. 3 §, – 2 kap. 9 § samma lag i fråga om 2 kap. 6 §, – 3 kap. 3 § samma lag i fråga om 3 kap. 4 §, – 3 kap. 4 § samma lag i fråga om 3 kap. 1–3, 5 och 6 §§, – 3 kap. 5 § samma lag i fråga om 3 kap. 7 §, – 4 kap. 1 § samma lag i fråga om 4 kap. 1 §, – 5 kap. 1 och 4 §§ samma lag i fråga om 5 kap. 1 §, och – 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om 2 kap. 2 §. Ord och uttryck 3 § Ord och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur och lagen (20xx:xx) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. 67 Författningsförslag SOU 2025:110 2 kap. Central informationspunkt Myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten 1 § Post- och telestyrelsen är myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten enligt lagen (20xx:xx) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Minimiinformation 2 § Den grundläggande information om företaget och dess ledning som en operatör ska lämna enligt 2 kap. 2 § lagen (20xx:xx) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfra- struktur ska åtminstone innehålla uppgifter om företagets 1. firmanamn, 2. adress, 3. organisationsnummer, 4. verkställande direktör, och 5. styrelsemedlemmar. Om företaget saknar sådana uppgifter som avses i första stycket 4 och 5 ska likvärdiga uppgifter lämnas i stället. Tillstånd 3 § De behöriga myndigheterna enligt artikel 7 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska till Post- och telestyrelsen lämna 1. aktuella uppgifter för kontakt på elektronisk väg, och 2. sådan information om ansökningsförfaranden som Post- och telestyrelsen begär. 4 § Om en operatör via den centrala informationspunkten har begärt att få information om sin tillståndsansökans status enligt 2 kap. 6 § lagen (20xx:xx) med kompletterande bestämmelser till EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur ska den behöriga myndighet som prövar den aktuella ansökan lämna information om ansökans status via den centrala informationspunkten. Informationen ska lämnas senast fem arbetsdagar efter att begäran eller information om begäran har förmedlats till den behöriga myn- digheten. Vid förmedling av begäran ska Post- och telestyrelsen 68 SOU 2025:110 Författningsförslag använda de kontaktuppgifter som den behöriga myndigheten har lämnat enligt 3 § 1. 5 § Post- och telestyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid begäran om information om en tillståndsansökans status enligt artikel 7.3 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Tillgängliggörande av viss information 6 § Post- och telestyrelsen ska via den centrala informationspunk- ten tillgängliggöra eller offentliggöra 1. information om hur en operatör kan nå nationella digitala ingångspunkter eller centrala informationspunkter i Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland, och 2. den information eller de uppgifter som ska tillgängliggöras eller offentliggöras i enlighet med artikel 3.10, 4.7 andra stycket, 5.5 första stycket, 6.2 första stycket, 7.5 fjärde stycket, 10.8 och 14.8 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Myndigheten ska via den centrala informationspunkten, i enlig- het med artikel 13.4 i förordningen, även säkerställa tillgång till de beslut som offentliggörs av ett tvistlösningsorgan. 3 kap. Kompletteringar till skyldigheter om tillträde, samordning och öppenhet Undantag för vissa offentliga organ 1 § Skyldigheterna i artiklarna 3–6 och 11 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur gäller inte för – Ekobrottsmyndigheten, – Fortifikationsverket, – Försvarets materielverk, – Försvarets radioanstalt, – Försvarshögskolan, – Försvarsmakten, – Försvarsunderrättelsedomstolen, – Kriminalvården, – Kustbevakningen, 69 Författningsförslag SOU 2025:110 – Luftfartsverket, – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, – Myndigheten för totalförsvarsanalys, – Polismyndigheten, – Regeringskansliet, – Riksdagsförvaltningen, – Specialfastigheter Sverige AB, – Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, – Sveriges Riksbank, – Svenska rymdaktiebolaget, – Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, – Säkerhetspolisen, – Totalförsvarets forskningsinstitut, – Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, – Tullverket, och – Åklagarmyndigheten. Undantag från tillträdesskyldigheten avseende befintlig fysisk infrastruktur 2 § Offentliga organ får välja att inte tillämpa artikel 3.1, 3.4 och 3.5 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur på 1. fristående byggnader som huvudsakligen används i religiöst syfte, 2. skyddsobjekt, 3. fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt, om infrastrukturens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av ett tillträde, 4. fysisk infrastruktur som inte utan särskilda åtgärder kan av- skiljas från sådan infrastruktur som anges i 3, 5. fysisk infrastruktur eller delar av den som omfattas av särskilda säkerhetskrav eller som kräver att vissa säkerhetsåtgärder vidtas innan tillträde kan ske, om tillträdet medför att säkerhetskraven inte kan följas eller om det krävs oproportionerliga åtgärder för att göra det, och 6. fysisk infrastruktur där ett tillträde kan äventyra allmän säker- het och det inte utan oproportionerliga åtgärder går att säkerställa den allmänna säkerheten. 70 SOU 2025:110 Författningsförslag Undantag från öppenhetsskyldigheterna avseende fysisk infrastruktur 3 § Skyldigheterna i artikel 4.1, 4.3 och 4.5 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska inte omfatta nätoperatörers fysiska infra- struktur som är 1. skyddsobjekt, eller 2. av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt, om infrastrukturens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av ett tillträde. 4 § Post- och telestyrelsen ska genomföra en sådan kostnadsnytto- analys som avses i artikel 4.7 i EU:s förordning om gigabitinfra- struktur. Analysen ska uppdateras åtminstone vart femte år. Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om den infra- struktur på vilken det, på grundval av en sådan analys, är opropor- tionerligt att tillämpa öppenhetsskyldigheten i artikel 4 i förord- ningen. Undantag från samordnings- och öppenhetsskyldigheten avseende bygg- och anläggningsprojekt 5 § Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska inte tillämpa artikel 5.2, 5.4 eller 6.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur på bygg- och anläggningsprojekt som avser 1. skyddsobjekt, 2. infrastruktur som vid färdigställandet avses bli skyddsobjekt, även om den inte är skyddsobjekt under projekttiden, eller 3. fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt, om verksamhetens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av en samordning. 6 § Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får göra undantag från artikel 5.2 och 6.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur för bygg- och anläggningsprojekt som 1. har ett lågt värde och är av begränsat kommersiellt intresse, 71 Författningsförslag SOU 2025:110 2. utförs av en operatör med låg omsättning och som antingen har ett mycket lågt värde eller är av begränsat kommersiellt intresse, 3. utgör reparations- eller underhållsarbeten som är brådskande av orsaker som inte har kunnat kontrolleras av nätoperatören eller det offentliga organet, eller 4. utförs huvudsakligen med hjälp av microtrenching. Administrativa aspekter av en begäran 7 § Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om de admi- nistrativa aspekterna av en begäran om 1. tillträde till fysisk infrastruktur enligt artikel 3.1 i EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur, 2. undersökning på plats av specifika element av fysisk infra- struktur enligt artikel 4.5 i förordningen, 3. samordning av bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5.2 i förordningen, och 4. tillträde till en accesspunkt och fysisk infrastruktur i bygg- nader enligt artikel 11.3 i förordningen. 4 kap. Tillståndsförfaranden 1 § De behöriga myndigheterna kan förlänga de tidsfrister som anges i artikel 7.5 första stycket och 7.6 i EU:s förordning om giga- bitinfrastruktur om 1. tillståndsförfarandet rör frågor som är särskilt komplicerade eller kräver mycket omfattande utredningsåtgärder, 2. tillståndsförfarandet innebär att samråd ska ske med andra myndigheter eller med enskilda och samrådsprocessen är av sådan art eller omfattning att det inte är möjligt att handlägga ärendet inom den tidsfrist som anges i förordningen, 3. tillståndsförfarandet kräver utredningsåtgärder som är beroende av vissa väder- eller naturförhållanden eller förhållanden för djur- och växtlivet och dessa förhållanden behöver inväntas, 4. det finns omständigheter i tillståndsärendet som på ett be- tydande sätt påverkas av omständigheter i ett annat pågående ärende eller mål och det finns skäl att avvakta det avgörandet, eller 5. det finns något annat särskilt skäl att förlänga tidsfristen. 72 SOU 2025:110 Författningsförslag 5 kap. Tvistlösning och tillsyn 1 § Post- och telestyrelsen och Förvaltningsrätten i Stockholm är tvistlösningsorgan enligt lagen (20xx:xx) med kompletterande be- stämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Förvaltningsrätten i Stockholm avgör tvister där Post- och tele- styrelsen är en av de tvistande parterna. Post- och telestyrelsen avgör övriga tvister. Post- och telestyrelsen är tillsynsmyndighet enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabit- infrastruktur. 1. Denna förordning träder i kraft den 12 maj 2026. 2. Genom förordningen upphävs a) förordningen (2016:538) om åtgärder för utbyggnad av bred- bandsnät, b) förordningen (2025:893) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. 3. Förordningen om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät gäller fortfarande för tvistlösningsärenden som har inletts före ikraft- trädandet av denna förordning men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. 73 Författningsförslag SOU 2025:110 1.7 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen Härigenom föreskrivs att 4, 17 och 19 §§ förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §1 Post- och telestyrelsen har till uppgift att 1. främja tillgången till säkra och effektiva elektroniska kom- munikationer, inbegripet att se till att samhällsomfattande tjänster finns tillgängliga, och att främja tillgången till ett brett urval av elektroniska kommunikationstjänster, 2. främja utbyggnaden av och följa tillgången till bredband och mobiltäckning i alla delar av landet, inbegripet att skapa förutsätt- ningar för samverkan mellan myndigheter som kan bidra till ut- byggnaden av bredband, 3. svara för att möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas effektivt, 4. svara för att nummer ur nationella nummerplaner utnyttjas på ett effektivt sätt, 5. främja en effektiv konkurrens, 6. övervaka pris- och tjänsteutvecklingen, 7. bedriva informationsverksamhet riktad till konsumenter, 8. följa utvecklingen när det gäller säkerhet vid elektronisk kom- munikation och uppkomsten av eventuella miljö- och hälsorisker, 9. pröva frågor om tillstånd och skyldigheter, fastställa och analy- sera marknader samt utöva tillsyn och pröva tvister enligt lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, 10. meddela föreskrifter enligt förordningen (2022:511) om elek- tronisk kommunikation, 11. upprätta och offentliggöra planer för frekvensfördelning till ledning för radioanvändningen samt offentliggöra information av allmänt intresse om rättigheter, villkor, förfaranden och avgifter som rör radiospektrumanvändningen, 1 Senaste lydelse 2025:510. 74 SOU 2025:110 Författningsförslag 12. tillhandahålla information om frekvensanvändning till Euro- peiska radiokommunikationskontorets frekvensinformationssystem (EFIS), 13. vara marknadskontrollmyndighet enligt radioutrustnings- lagen (2016:392), 14. vara tillsynsmyndighet enligt lagen (2016:561) med kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identi- fiering och ge stöd och information till myndigheter och enskilda när det gäller betrodda tjänster, 15. följa utvecklingen när det gäller toppdomäner med geografiska namn som har anknytning till Sverige, 16. vara tillsynsmyndighet enligt lagen (2006:24) om nationella toppdomäner för Sverige på internet samt meddela föreskrifter enligt förordningen (2006:25) om nationella toppdomäner för Sverige på internet, 17. verka för robusta elektroniska kommunikationer och minska risken för störningar, inbegripet att upphandla förstärkningsåt- gärder, och verka för ökad krishanteringsförmåga, 18. verka för ökad nät- och informationssäkerhet i fråga om elek- tronisk kommunikation, genom samverkan med myndigheter som har särskilda uppgifter inom informationssäkerhets-, säkerhetsskydds- och integritetsskyddsområdet samt med andra berörda aktörer, 19. lämna råd och stöd till myndigheter, kommuner och regioner och till företag, organisationer och andra enskilda i frågor om nät- säkerhet, 20. vara tvistlösnings- och till- 20. vara tvistlösningsorgan, till- synsmyndighet enligt lagen synsmyndighet och myndighet (2016:534) om åtgärder för ut- med ansvar för den centrala infor- byggnad av bredbandsnät och an- mationspunkten enligt lagen svara för informationstjänsten för (20xx:xx) med kompletterande utbyggnad av bredbandsnät enligt bestämmelser till EU:s förordning samma lag, om gigabitinfrastruktur, 21. vara tillsynsmyndighet enligt lagen (2018:1174) om informa- tionssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster, 22. vara tillsynsmyndighet enligt lagen (2024:500) med komplet- terande bestämmelser till EU:s dataförvaltningsförordning, och 23. vara marknadskontrollmyndighet och tillsynsmyndighet enligt lagen (2023:254) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet. 75 Författningsförslag SOU 2025:110 17 §2 Vid prövningen av ärenden Föredraganden ska vara lag- enligt 11 kap. 14 § lagen faren vid prövningen av ärenden (2022:482) om elektronisk kom- enligt 11 kap. 14 § lagen munikation och 2 kap. 4 §, 3 kap. (2022:482) om elektronisk kom- 4 § och 4 kap. 9 § lagen (2016:534) munikation och artikel 13 i om åtgärder för utbyggnad av bred- Europaparlamentets och rådets för- bandsnät ska föredraganden vara ordning (EU) 2024/1309 av den lagfaren. 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbygg- nad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/ 61/EU (Gigabitinfrastrukturför- ordningen). 19 §3 Bestämmelser om avgifter för Post- och telestyrelsens verksam- het finns i – 4 kap. 21 § postlagen (2010:1045), – 10 § lagen (2019:181) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster, – 14 kap. 1 och 2 §§ lagen (2022:482) om elektronisk kom- munikation, – 15 § radioutrustningslagen (2016:392), – 5 kap. 1 § lagen (2016:534) – 7 kap. 1 § lagen (20xx:xx) om åtgärder för utbyggnad av bred- med kompletterande bestämmelser bandsnät, till EU:s förordning om gigabit- infrastruktur, – 7 § lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering, – förordningen (2016:602) om finansiering av Post- och tele- styrelsens verksamhet, och – 16 § lagen (2024:500) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataförvaltningsförordning. 2 Senaste lydelse 2022:515. 3 Senaste lydelse 2024:503. 76 SOU 2025:110 Författningsförslag Denna förordning träder i kraft den 12 maj 2026. 77 Författningsförslag SOU 2025:110 1.8 Förslag till förordning om ändring i plan- och byggförordningen (2011:338) Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och byggförordningen (2011:338)1 dels att 3 kap. 20 a § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 3 kap. 20 a § ska utgå, dels att 3 kap. 20 b, 20 c, 22 och 27 §§, 8 kap. 2 § och 10 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 23 a § och 10 kap. 8 a §, och närmast före 10 kap. 8 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 20 b §2 För att uppfylla det krav på För att uppfylla det krav på laddning av elfordon som anges i laddning av elfordon som anges i 8 kap. 4 § första stycket 11 plan- 8 kap. 4 § första stycket 10 plan- och bygglagen (2010:900) ska och bygglagen (2010:900) ska varje parkeringsplats på parker- varje parkeringsplats på parker- ingar med fler än tio parkerings- ingar med fler än tio parkerings- platser som finns i, eller på tomten platser som finns i, eller på tomten till, bostadshus vara utrustad med till, bostadshus vara utrustad med ledningsinfrastruktur för ladd- ledningsinfrastruktur för ladd- ning av elfordon. ning av elfordon. Parkeringar med fler än tio parkeringsplatser som finns i, eller på tomten till, andra byggnader än bostadshus ska vara utrustade med minst en laddningspunkt för laddning av elfordon samt lednings- infrastruktur för sådan laddning till minst en femtedel av parker- ingsplatserna. Första och andra styckena gäller dock endast byggnader för vilka energi används för att påverka inomhusklimatet. Kraven gäller inte byggnader som är avsedda för totalförsvaret eller som annars är av betydelse för Sveriges säkerhet. 1 Senaste lydelse av 3 kap. 20 a § 2020:274 rubriken närmast före 3 kap. 20 a § 2016:539. 2 Senaste lydelse 2020:274. 78 SOU 2025:110 Författningsförslag 20 c §3 För att uppfylla det krav på För att uppfylla det krav på laddning av elfordon som anges i laddning av elfordon som anges i 8 kap. 4 § första stycket 11 plan- 8 kap. 4 § första stycket 10 plan- och bygglagen (2010:900) ska par- och bygglagen (2010:900) ska keringar med fler än tjugo parkeringar med fler än tjugo parkeringsplatser alltid vara ut- parkeringsplatser alltid vara ut- rustade med minst en laddnings- rustade med minst en laddnings- punkt för laddning av elfordon, punkt för laddning av elfordon, om platserna finns i eller på om platserna finns i eller på tomten till en annan byggnad än tomten till en annan byggnad än ett bostadshus och energi används ett bostadshus och energi används för att påverka inomhusklimatet för att påverka inomhusklimatet i byggnaden. i byggnaden. Första stycket gäller inte om byggnaden 1. är avsedd för totalförsvaret eller annars är av betydelse för Sveriges säkerhet, eller 2. ägs och används av en ideell organisation som är ett litet eller medelstort företag i den mening som avses i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Med ideell organisation avses även trossamfund och en regi- strerad organisatorisk del av ett trossamfund i den mening som avses i lagen (1998:1593) om trossamfund. 22 §4 Det som sägs om att uppfylla kraven på tekniska egenskaper i 8 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:900) ska gälla för uppfyllandet av egenskapskraven i 7–10, 13, 14 och 16–20 b §§ detta kapitel. De krav som gäller bredbands- anslutning i 8 kap. 4 § första stycket 10 plan- och bygglagen och 20 a § detta kapitel behöver dock inte uppfyllas vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad. De krav som gäller laddning av De krav som gäller laddning av elfordon i 8 kap. 4 § första stycket elfordon i 8 kap. 4 § första stycket 3 Senaste lydelse 2024:1249. 4 Senaste lydelse 2020:274. 79 Författningsförslag SOU 2025:110 11 plan- och bygglagen och 20 b § 10 plan- och bygglagen och 20 b § detta kapitel behöver inte upp- detta kapitel behöver inte upp- fyllas vid annan ändring av en fyllas vid annan ändring av en byggnad än byggnad än 1. ombyggnad som omfattar byggnadens elektriska infrastruktur i fall då parkeringen är belägen i byggnaden, och 2. ombyggnad som sker i samband med att ändringsåtgärder vidtas på parkeringen i fall då parkeringen är belägen på tomten till bygg- naden. 23 a § Skyldigheterna i artikel 10.1– 10.3 i förordning (EU) 2024/1309 gäller inte för 1. fritidshus, 2. komplementbyggnader, 3. komplementbostadshus, 4. arbetslokaler, om kraven är obefogade med hänsyn till arten av den verksamhet som arbetsloka- lerna är avsedd för, 5. ekonomibyggnader för jord- bruk, skogsbruk eller annan lik- nande näring, 6. byggnader som är avsedda för totalförsvaret eller som annars är av betydelse för Sveriges säker- het, och 7. byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt om ett uppfyllande av kraven skulle innebära att a) byggnadernas eller den om- givande miljöns identifierade vär- den skadas eller påverkas negativt, eller b) särskilda skyddsåtgärder måste vidtas och det medför en 80 SOU 2025:110 Författningsförslag avsevärd fördyring av renoverings- arbetena. 27 §5 Kraven som gäller energihus- Kraven som gäller energihus- hållning, hushållning med vatten hållning och hushållning med och avfall och bredbandsanslut- vatten och avfall i 8 kap. 4 § ning i 8 kap. 4 § första stycket 6, första stycket 6 och 9 plan- och 9 och 10 plan- och bygglagen bygglagen (2010:900) och 14 och (2010:900) och 14, 20 och 20 a §§ 20 §§ detta kapitel samt de före- detta kapitel samt de föreskrifter skrifter som Boverket har med- som Boverket har meddelat i delat i anslutning till de paragra- anslutning till de paragraferna ferna behöver inte uppfyllas vid behöver inte uppfyllas vid ny- nybyggnad, ombyggnad eller byggnad, ombyggnad eller annan annan ändring än ombyggnad av- ändring än ombyggnad avseende seende ett tillfälligt anläggnings- ett tillfälligt anläggningsboende. boende. Skyldigheterna i artikel 10.1– 10.3 i förordning (EU) 2024/1309 gäller inte heller för tillfälliga an- läggningsboenden. 8 kap. 2 § Om inte annat anges i detta kapitel eller annan författning, ansvarar byggnadsnämnden för tillsynen över att 1. byggherren fullgör sina skyl- 1. byggherren fullgör sina skyl- digheter enligt plan- och bygg- digheter enligt plan- och bygg- lagen (2010:900) och enligt före- lagen (2010:900), artikel 10 i för- skrifter i anslutning till lagen, och ordning (EU) 2024/1309 och enligt föreskrifter i anslutning till lagen, och 2. bestämmelserna i 8 kap. 1– 2. bestämmelserna i 8 kap. 1– 18 och 24–26 §§ samt 9 och 10 kap. 18 och 24–26 §§ samt 9 och 10 kap. plan- och bygglagen och i anslu- plan- och bygglagen, artikel 10 i tande föreskrifter följs i övrigt. förordning (EU) 2024/1309 och i anslutande föreskrifter följs i övrigt. 5 Senaste lydelse 2016:1249. 81 Författningsförslag SOU 2025:110 10 kap. 3 §6 Boverket får meddela de föreskrifter som behövs för tillämp- ningen av bestämmelserna om 1. egenskapskrav avseende bärförmåga, stadga och beständighet i 3 kap. 7 §, 2. egenskapskrav avseende säkerhet i händelse av brand i 3 kap. 8 §, 3. egenskapskrav avseende skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö i 3 kap. 9 §, 4. egenskapskrav avseende säkerhet vid användning i 3 kap. 10 §, 5. särskilda säkerhetskrav avseende redan uppförda byggnader i 3 kap. 11–12 a §§, 6. egenskapskrav avseende skydd mot buller i 3 kap. 13 §, 7. egenskapskrav avseende energihushållning och värmeisolering i 3 kap. 14 och 15 §§, 8. egenskapskrav avseende lämplighet för det avsedda ändamålet i 3 kap. 17 §, 9. egenskapskrav avseende tillgänglighet och användbarhet i 8 kap. 4 § första stycket 8 plan- och bygglagen (2010:900) och 3 kap. 18 och 19 §§, 10. egenskapskrav avseende hushållning med vatten i 3 kap. 20 §, 11. egenskapskrav avseende hushållning med avfall i 8 kap. 4 § första stycket 9 plan- och bygglagen, 12. egenskapskrav avseende bredbandsanslutning i 3 kap. 20 a §, 13. egenskapskrav avseende 12. egenskapskrav avseende laddning av elfordon i 3 kap. 20 b laddning av elfordon i 3 kap. 20 b och 20 c §§, och och 20 c §§, och 14. genomförande av egen- 13. genomförande av egen- skapskraven vid senare tidpunkt skapskraven vid senare tidpunkt i 3 kap. 21 §. i 3 kap. 21 §. 6 Senaste lydelse 2025:627. 82 SOU 2025:110 Författningsförslag Standarder eller tekniska speci- fikationer avseende fysisk infra- struktur och fiberledningar i byggnader 8 a § Boverket får meddela före- skrifter om sådana standarder eller tekniska specifikationer som avses i artikel 10.4 i förordning (EU) 2024/1309. 1. Denna förordning träder i kraft den 13 februari 2026. 2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för åtgärder som kräver bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) om ansökan om bygg- lov har gjorts före den 13 februari 2026 och för åtgärder som kräver anmälan enligt 6 kap. om anmälan har gjorts före denna tidpunkt. 83 Författningsförslag SOU 2025:110 1.9 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:602) om finansiering av Post- och telestyrelsens verksamhet Härigenom föreskrivs att 1 och 10 §§ och rubriken närmast före 10 § förordningen (2016:602) om finansiering av Post- och telestyrelsens verksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Denna förordning gäller i fråga om avgifter enligt – 4 kap. 21 § postlagen (2010:1045), – 10 § lagen (2019:181) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster, – 14 kap. 1 och 2 §§ lagen (2022:482) om elektronisk kommu- nikation, – 15 § radioutrustningslagen (2016:392), – 5 kap. 1 § lagen (2016:534) – 7 kap. 1 § lagen (20xx:xx) om åtgärder för utbyggnad av bred- med kompletterande bestämmelser bandsnät, till EU:s förordning om gigabit- infrastruktur, – 7 § lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering, och – 16 § lagen (2024:500) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataförvaltningsförordning. Avgifterna ska betalas till Post- och telestyrelsen, som får dis- ponera avgiftsinkomsterna i verksamheten. Utbyggnad av bredbandsnät Gigabitinfrastruktur 10 § Det totala avgiftsuttaget för Det totala avgiftsuttaget för den årliga avgiften för tvistlös- den årliga avgiften för den centrala ning och tillsyn enligt lagen informationspunkten, tvistlösning (2016:534) om åtgärder för ut- och tillsyn enligt lagen (20xx:xx) med kompletterande bestämmel- 1 Senaste lydelse 2024:1336. 84 SOU 2025:110 Författningsförslag byggnad av bredbandsnät får upp- ser till EU:s förordning om giga- gå till högst 25 000 000 kr. bitinfrastruktur får uppgå till högst 35 000 000 kronor. Denna förordning träder i kraft den 12 maj 2026. 85 Författningsförslag SOU 2025:110 1.10 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2022:511) om elektronisk kommunikation Härigenom föreskrivs att 10 kap. 1 § förordningen (2022:511) om elektronisk kommunikation ska ha följande lydelse. 10 kap. 1 § Post- och telestyrelsen ska så Post- och telestyrelsen ska så snart som möjligt besluta i de snart som möjligt besluta i de frågor som en tvist enligt 11 kap. frågor som en tvist enligt 11 kap. 14 § lagen (2022:482) om elek- 14 § lagen (2022:482) om elek- tronisk kommunikation gäller. tronisk kommunikation gäller. Beslutet ska meddelas inom fyra Beslutet ska meddelas inom fyra månader, eller om tvisten gäller månader från det att begäran om tillämpningen av 5 kap. 31 § i tvistlösning kom in till myndig- samma lag, inom två månader heten, om inte längre tid är nöd- från det att begäran om tvist- vändig med hänsyn till tvistens lösning kom in till myndigheten, omfattning eller andra särskilda om inte längre tid är nödvändig omständigheter. med hänsyn till tvistens omfatt- ning eller andra särskilda omstän- digheter. 1. Denna förordning träder i kraft den 12 maj 2026. 2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för tvistlösningsärenden som har inletts före den 12 maj 2026 men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. 86 2 Uppdraget och dess genomförande 2.1 Uppdraget Den 29 april 2024 antog Europaparlamentet och rådet GIA. Reger- ingen beslutade den 29 augusti 2024 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå de anpassningar och kompletterande för- fattningsbestämmelser som förordningen ger anledning till. Upp- draget innebär bl.a. följande. Utredaren ska kartlägga de regelverk som kan anses omfattas av förordningens bestämmelser och föreslå nödvändiga ändringar eller kompletteringar. Han ska lämna förslag om hur Sverige kan avvika från bestämmelsen om tyst godkännande i GIA samt ta ställning till behovet av undantag från befintliga eller föreslagna bestämmelser med hänsyn till nationell säkerhet eller skydd av andra väsentliga statliga funktioner. Vidare ska utredaren klargöra förutsättningarna för inrättandet av en nationell digital ingångspunkt och införandet av centrala informationspunkter och föreslå hur sådana system skulle kunna utformas. Förslag om be- höriga nationella tvistlösningsorgan och sanktionsbestämmelser ska också lämnas. Utöver detta har regeringen gett utredaren vissa anslutande upp- drag. Han ska analysera om och i så fall föreslå hur tillträde till viss kritisk infrastruktur skulle kunna underlättas med bibehållen säker- het. Förslag på åtgärder som syftar till att underlätta för operatörer vid gränsöverskridande tillståndsprocesser ska också lämnas. Kom- mittédirektiven finns bifogade i betänkandet som bilaga 1 och bilaga 2. Utredningen har antagit namnet Gigabitutredningen. 87 Uppdraget och dess genomförande SOU 2025:110 2.2 Utredningens arbete Utredningsarbetet påbörjades i september 2024 och har därefter bedrivits i nära samarbete med de förordnade experterna. Under tiden för arbetet med betänkandet har vi haft sju utredningssamman- träden, två under 2024 och fem under 2025. Våra överväganden och förslag har föregåtts av många och ingående diskussioner under expertgruppssammanträdena. Experterna har också löpande lämnat både muntliga och skriftliga synpunkter på betänkandetext och för- fattningsförslag. Därutöver har vi haft särskilda möten med vissa experter för att fördjupa oss i specifika frågor. Vi har vidare haft möten med företrädare för regeringskanslierna i Finland, Danmark, Tyskland och Estland, bl.a. avseende utform- ningen av den centrala informationspunkten. Vi har även haft en- skilda möten med och inhämtat kunskap och synpunkter i olika frågor från Boverket, Lantmäteriet, Livsmedelsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Post- och telestyrelsen och Säker- hetspolisen. Därutöver har vi haft kontakt med företrädare för GlobalConnect AB, Baltic Offshore, Telia Company AB, Arelion Sweden AB och Svenska Stadsnätsföreningen. Vi har också presenterat vårt uppdrag för Bredbandsforum, Läns- samverkan Bredband 23 och de regionala bredbandskoordinatorerna. Våra förslag baserar sig på den lagstiftning som är beslutad vid den tidpunkt som vi lämnar över vårt betänkande för administrativ behandling inför tryckning den 9 oktober 2025. Det innebär att våra hänvisningar till författningar, t.ex. plan- och bygglagen, inte avser de ändringar som beslutas efter den dagen. 88 3 Bakgrund 3.1 Inledning Digitalisering behövs för att möta utmaningar på flera samhälls- områden, på såväl internationell som nationell nivå. Digital infra- struktur av hög kvalitet är en allt viktigare hörnsten i hela ekonomin och den digitala ekonomin har förändrat den europeiska inre mark- naden i grunden under det senaste årtiondet. En digital infrastruk- tur av hög kvalitet som baseras på nät med mycket hög kapacitet är grunden till nästan alla sektorer i en modern och innovativ eko- nomi. Den kan skapa förutsättningar för innovativa tjänster, effek- tivare affärsverksamhet och smarta, hållbara och digitala samhällen och samtidigt bidra till att nå klimatmålen. Detta är av strategisk betydelse för den sociala och territoriella sammanhållningen och för EU:s konkurrenskraft, resiliens, digitala suveränitet och digitala ledarskap. Digital infrastruktur och snabb konnektivitet1 skapar också nya möjligheter för människor. Utvecklingen går snabbt och digitali- seringen har i dag en djupgående inverkan på den sociala, ekono- miska, politiska och kulturella vardagen för människor. Digital teknik är numera i hög grad en nödvändighet för arbete, lärande, underhållning, socialt liv, inköp och tillgång till allt från hälso- och sjukvårdstjänster till kultur. En begränsad tillgång till digital teknik och en otillräcklig nät- utbyggnad kan därmed skapa en klyfta och ojämlikheter mellan de människor som fullt ut kan dra nytta av digitaliseringen och de som inte kan det. Alla medborgare såväl som den privata och offentliga sektorn måste därför ha möjlighet att delta i den digitala ekonomin. För detta krävs en robust digital infrastruktur som kan leverera höga 1 Konnektivitet omfattar i detta sammanhang digitala kommunikationsnät, från mobila och fasta strukturer till internet, inklusive kablar och satelliter, enligt kommissionens definition (https://digital-strategy.ec.europa.eu/sv/policies/connectivity, 2024-09-25). 89 Bakgrund SOU 2025:110 överföringshastigheter, även i landsbygdsområden och i avlägsna och glest befolkade områden. En väl utbyggd digital infrastruktur är en grundförutsättning för mer robusta och resilienta kommunikationssätt för samhället. Upp- rätthållandet av elektroniska kommunikationer är av mycket stor betydelse för totalförsvaret och den fredstida krisberedskapen. Ur svenskt perspektiv ska det i Sverige och mot omvärlden alltid finnas tillförlitlig konnektivitet så att det är möjligt att bo, leva och verka i hela landet. Den digitala infrastrukturen ska vara motstånds- kraftig, säker och främja konkurrenskraft, innovation och hållbar- het. Tillgång till konnektivitet är nödvändig för utveckling och digi- talisering av samhället och för att nya och befintliga företag ska kunna vara konkurrenskraftiga på en global marknad.2 3.2 Den digitala agendan för Europa och utbyggnadsdirektivet År 2010 presenterade kommissionen3 en digital agenda för Europa.4 I agendan beskrevs den nyckelroll som användningen av informations- och kommunikationsteknik behövde ha för att Europa skulle kunna uppnå sina ambitioner för år 2020. Syftet med agendan var att lägga upp en plan för hur man kan maximera informations- och kommu- nikationsteknikens sociala och ekonomiska potential, i synnerhet internet, som ett mycket viktigt medium för ekonomisk och sam- hällelig verksamhet. I agendan slog kommissionen fast att alla i Europa bör ha till- gång till grundläggande bredband senast år 2013. För år 2020 var strävan dels att alla i Europa skulle ha tillgång till internethastig- heter på över 30 Mbit/s, dels att 50 procent eller fler av de europeiska hushållen skulle abonnera på internetförbindelser på över 100 Mbit/s. Som ett led i arbetet med att nå målen i den digitala agendan för Europa antog Europaparlamentet och rådet utbyggnadsdirektivet.5 I direktivet fastställs minimirättigheter och minimiskyldigheter för att främja utbyggnaden av höghastighetsnät för elektronisk 2 Sveriges digitaliseringsstrategi 2025–2030, s. 37. 3 Europeiska kommissionen. 4 Kommissionens meddelande av den 19 maj 2010, En digital agenda för Europa, KOM (2010) 245 slutlig. 5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation. 90 SOU 2025:110 Bakgrund kommunikation och samordning mellan olika sektorer i linje med den digitala agendan för Europa. Det övergripande syftet med direk- tivet är att sänka kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsbred- band, vilket i sin tur också kan bidra till digitaliseringen av den offent- liga sektorn och därigenom möjliggöra en digital hävstångseffekt inom alla ekonomiska sektorer.6 Direktivet innehåller bestämmelser som syftar till att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av olika typer av befintlig infrastruktur för bredband, effektivare tillståndsprocesser för att anlägga nät och ökad möjlighet till samförläggning av infrastruktur. En närmare redogörelse för hur direktivet har införlivats i svensk rätt följer i kapitel 4. 3.3 EU:s digitala decennium och EU:s förordning om gigabitinfrastruktur Till följd av den snabba tekniska utvecklingen, den exponentiella ökningen av bredbandstrafiken och den ökande efterfrågan på avan- cerad konnektivitet med mycket hög kapacitet har de mål som fast- ställdes i den digitala agendan för Europa från år 2010 till största delen uppnåtts och också blivit föråldrade. År 2021 presenterade kommissionen därför EU:s nya digitaliseringsstrategi, det digitala decenniet.7 Strategin pekar ut visionen för EU:s väg mot en digital omställ- ning fram till år 2030. Strategin bygger på fyra huvudområden: 1. en digitalt kompetent befolkning och en högkvalificerad digital yrkeskår, 2. säker, högpresterande och hållbar digital infrastruktur, 3. digital omställning av företag, och 4. digitalisering av offentliga tjänster. Dessa områden utgör tillsammans den så kallade digitala kompassen. 6 Se artikel 1 och skäl 5 i utbyggnadsdirektivet. 7 Kommissionens meddelande av den 9 mars 2021, Digital kompass 2030: den europeiska vägen in i det digitala decenniet, COM (2021) 118 final. 91 Bakgrund SOU 2025:110 I Europaparlamentets och rådets beslut om policyprogram för det digitala decenniet8 har unionen fastställt en rad uppdaterade digitala mål för år 2030 för de fyra olika områdena i den digitala kompassen. Av målen framgår bl.a. att EU senast år 2030 ska ha säkra, resilienta, högpresterande och hållbara digitala infrastruk- turer där alla slutanvändare vid en fast anslutningspunkt täcks av ett gigabitnät fram till nätanslutningspunkten. Alla befolkade om- råden ska också täckas av nästa generations trådlösa höghastig- hetsnät med en prestanda som minst motsvarar 5G, i enlighet med principen om teknikneutralitet.9 För att uppnå dessa mål behövs strategier för att påskynda, för- enkla och sänka kostnaderna för utbyggnaden av fasta och trådlösa nät med mycket hög kapacitet i hela unionen, inbegripet lämplig planering, stärkt samordning och inrättande av förenklade tillstånds- förfaranden. Utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet kräver stora investeringar, varav en betydande del utgörs av kostnader för anläggningsarbeten. Gemensamt utnyttjande av fysisk infrastruktur skulle begränsa behovet av kostsamma anläggningsarbeten och effek- tivisera utbyggnaden av avancerad bredbandsteknik. Kostnaderna för utbyggnaden kan även hänföras till ineffektiv samordning av bygg- och anläggningsprojekt, betungande och utdragna tillstånds- förfaranden och svårigheter i samband med utbyggnaden av nät i byggnader. De åtgärder som fastställdes i utbyggnadsdirektivet har bidragit till en mindre kostsam utbyggnad av höghastighetsnät för elektro- nisk kommunikation.10 Enligt kommissionen har direktivet dock inte varit tillräckligt effektivt. Implementeringen av direktivet skiljer sig mycket åt mellan medlemsstaterna och har lett till olika resultat inom unionen, bl.a. på grund av direktivets möjligheter att tillämpa undantag och att medlemsstaterna inte utnyttjar direktivets frivilliga åtgärder i tillräcklig omfattning. Enligt kommissionen behöver därför de åtgärder som fastställts i utbyggnadsdirektivet utvidgas och stärkas i hela unionen och anpassas för att ytterligare under- lätta utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, inbegripet fiber och 5G. Detta bör, enligt kommissionen, ske genom en för- ordning eftersom en förordning säkerställer ett enhetligt genom- 8 Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/2481 av den 14 december 2022 om inrättande av policyprogrammet för det digitala decenniet 2030. 9 Artikel 4 i policyprogrammet för det digitala decenniet. 10 Se skäl 8 i GIA. 92 SOU 2025:110 Bakgrund förande och på bästa sätt hanterar de brister som identifierats av- seende utbyggnadsdirektivet. På så sätt bedömer kommissionen att den största effekten uppnås när det gäller främjande av utbyggnaden av gigabitnät.11 Mot bakgrund av detta antog Europaparlamentet och rådet i april 2024 GIA, som ersätter utbyggnadsdirektivet. I kapitel 5 finns en sammanfattning av GIA och en redogörelse över de huvudsak- liga skillnaderna mellan utbyggnadsdirektivet och förordningen. 11 Skäl 8 och 10 i GIA, kommissionens rapport KOM(2018)492 om genomförandet av utbyggnadsdirektivet och kommissionens konsekvensbedömning (SWD/2023/46 final) till GIA. 93 4 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt 4.1 Inledning Som vi redogör för i kapitel 3 ersätter GIA utbyggnadsdirektivet.1 Många av direktivets bestämmelser, vilka har införlivats i svensk rätt, motsvaras av direkt tillämpliga bestämmelser i GIA. Eftersom medlemsstater är förhindrade att utfärda bestämmelser i frågor som regleras i en EU-förordning är det nödvändigt att se över de be- stämmelser i svensk rätt som genomför utbyggnadsdirektivet, se vidare kapitel 6. Med anledning av detta redogör vi i detta kapitel för de svenska lagar och förordningar som genomför utbyggnadsdirektivet, dvs. utbyggnadslagen,2 utbyggnadsförordningen,3 väglagen,4 lednings- rättslagen,5 plan- och bygglagen,6 plan- och byggförordningen7 och lagen respektive förordningen om elektronisk kommunikation.8 I kapitel 7, 13, 17 och 18 lämnar vi förslag till upphävande av eller ändringar i dessa lagar och förordningar. 1 Se även artikel 18 i GIA. 2 Lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät. 3 Förordningen (2016:538) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät. 4 Väglagen (1971:948). 5 Ledningsrättslagen (1973:1144). 6 Plan- och bygglagen (2010:900), PBL. 7 Plan- och byggförordningen (2011:338), PBF. 8 Lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, LEK respektive förordningen (2022:511) om elektronisk kommunikation, FEK. 95 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt SOU 2025:110 4.2 Utbyggnadslagen Syftet med utbyggnadslagen är att främja utbyggnad av bredbands- nät.9 Lagen innehåller bestämmelser inom tre huvudsakliga områden: tillträde till fysisk infrastruktur,10 samordning av bygg- och anlägg- ningsprojekt11 samt information.12 Utöver detta finns det i lagen också bestämmelser om bl.a. formkrav för en begäran om informa- tion, tillträde och samordning, olika tidsfrister för att lämna besked eller fatta beslut, avgifter samt tvistlösning och tillsyn. 4.2.1 Berörda aktörer Utbyggnadslagen berör främst nätinnehavare och bredbandsut- byggare. En nätinnehavare definieras i lagen som den som tillhanda- håller ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät eller en infra- struktur avsedd för att antingen tillhandahålla en transporttjänst, eller en tjänst för produktion, transport eller distribution av gas, el, uppvärmning eller vatten.13 En bredbandsutbyggare är den som avser att anlägga eller bygga ut ett bredbandsnät.14 Lagen gäller inte Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Myndig- heten för samhällsskydd och beredskap, Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortifikationsverket.15 4.2.2 Tillträde till fysisk infrastruktur En nätinnehavare ska, enligt lagens andra kapitel, på rättvisa och rimliga villkor medge tillträde till fysisk infrastruktur på begäran av en bredbandsutbyggare.16 Fysisk infrastruktur som används för att tillhandahålla dricksvatten är dock undantagen.17 En nätinnehavare får endast avslå en begäran om det begärda tillträdet inte är rimligt med hänsyn till vissa i lagen angivna om- 9 Med bredbandsnät avses elektroniskt kommunikationsnät som kan leverera tjänster för bredbandstillgång med en hastighet av minst 30 Mbit/s, se 1 kap. 2 § 1 utbyggnadslagen. 10 Se avsnitt 4.2.2. 11 Se avsnitt 4.2.3. 12 Se avsnitt 4.2.4. 13 1 kap. 2 § 4 utbyggnadslagen. 14 1 kap. 2 § 2 utbyggnadslagen. 15 1 kap. 3 § andra stycket utbyggnadslagen. 16 2 kap. 1 § första stycket utbyggnadslagen. 17 1 kap. 3 § första stycket utbyggnadslagen. 96 SOU 2025:110 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt ständigheter. Exempel på sådana omständigheter är att det är brist på utrymme i den fysiska infrastrukturen, att det är risk för skada för allmän säkerhet, totalförsvaret eller Sveriges säkerhet i övrigt eller att nätinnehavaren erbjuder alternativt tillträde på rättvisa och rimliga villkor.18 Om Post- och telestyrelsen, PTS,19 har fattat beslut om tillträde, användning, samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av den fysiska infrastrukturen i enlighet med vissa be- stämmelser i 5 kap. LEK ska reglerna om tillträde enligt utbyggnads- lagen inte tillämpas. Undantag görs också om bredbandsutbyggaren för installation av trådlösa accesspunkter med kort räckvidd i enlig- het med reglerna i lagen om elektronisk kommunikation har rätt att begära tillträde till byggnader, anläggningar eller föremål som ägs av en myndighet och vissa med myndighet jämställda aktörer.20 4.2.3 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt I utbyggnadslagens tredje kapitel anges att en nätinnehavare, som är ett offentligt organ och som utför ett bygg- eller anläggnings- projekt, ska medge samordning av sitt projekt och en bredbands- utbyggares projekt på rättvisa, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor, om bredbandsutbyggaren begär det. Detta gäller också för en nätinnehavare som utför ett bygg- eller anläggnings- projekt som finansieras med offentliga medel. Om den begärda samordningen inte är rimlig får nätinnehavaren avslå bredbands- utbyggarens begäran.21 Vissa bygg- och anläggningsprojekt är undantagna från kravet på samordning, exempelvis projekt av mindre betydelse och projekt där en samordning kan skada allmän säkerhet, totalförsvaret eller Sveriges säkerhet i övrigt.22 18 2 kap. 1 § första stycket utbyggnadslagen. 19 PTS är regleringsmyndighet enligt lagen om elektronisk kommunikation, se 1 kap. 5 § FEK. 20 2 kap. 1 § andra stycket utbyggnadslagen. 21 3 kap. 1 § första stycket utbyggnadslagen. 22 3 kap. 1 § andra stycket utbyggnadslagen. 97 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt SOU 2025:110 4.2.4 Information Lagens fjärde kapitel innehåller olika bestämmelser om skyldighet att lämna information. I kapitlet anges att det ska finnas en infor- mationstjänst för utbyggnad av bredbandsnät som kan ge informa- tion till bredbandsutbyggare om nätinnehavares befintliga fysiska infrastruktur och planerade och pågående bygg- och anläggnings- projekt. Tjänsten ska även innehålla information om de tillstånd som kan behövas för utbyggnad av bredbandsnät och om hur man ansöker om sådana tillstånd.23 Regeringen har utsett PTS att an- svara för informationstjänsten.24 Om en bredbandsutbyggare begär det är nätinnehavare skyldiga att lämna viss information som bredbandsutbyggaren behöver för att kunna begära tillträde till fysisk infrastruktur. Informationen ska lämnas till bredbandsutbyggaren, men om informationen finns tillgänglig genom informationstjänsten kan skyldigheten fullgöras genom att bredbandsutbyggaren hänvisas dit.25 Nätinnehavare är även skyldiga att, på begäran från en bredbandsutbyggare, medge att bredbandsutbyggaren på plats får undersöka den fysiska infra- struktur som denne kan komma att begära tillträde till. Om den begärda undersökningen inte är rimlig får nätinnehavaren avslå begäran.26 Offentliga organ och nätinnehavare som planerar eller utför bygg- eller anläggningsprojekt som är helt eller delvis finansierade med offentliga medel är skyldiga att utan föregående förfrågan göra viss information om sådana planerade projekt tillgänglig genom informationstjänsten eller någon annan elektronisk tjänst.27 Samt- liga nätinnehavare som har fått eller har ansökt om tillstånd till ett bygg- eller anläggningsprojekt är också skyldiga att på begäran ge en bredbandsutbyggare tillgång till viss information om projekten genom att göra den tillgänglig via informationstjänsten eller genom att hänvisa bredbandsutbyggaren till en annan elektronisk tjänst där informationen finns tillgänglig.28 Skyldigheterna gäller inte för bygg- och anläggningsprojekt av mindre betydelse.29 23 4 kap. 1 § utbyggnadslagen. 24 6 § utbyggnadsförordningen. 25 4 kap. 2 § utbyggnadslagen. 26 4 kap. 3 § utbyggnadslagen. 27 4 kap. 4 § utbyggnadslagen. 28 4 kap. 5 § utbyggnadslagen. 29 4 kap. 7 § utbyggnadslagen. 98 SOU 2025:110 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt Nätinnehavaren får begränsa tillgången till information eller undersökning till följd av tystnadsplikt eller med hänvisning till nätets driftsäkerhet, folkhälsan, affärs- eller driftsförhållanden eller allmän säkerhet, totalförsvaret eller Sveriges säkerhet i övrigt. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400).30 I den lagen finns begränsningar för vilken infor- mation som det allmänna får lämna ut. 4.3 Lagen om elektronisk kommunikation I lagen om elektronisk kommunikation finns bestämmelser om elek- troniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radioanvändning.31 Syftet med lagen är dels att enskilda och myndigheter ska få till- gång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer, dels att ge största möjliga utbyte för alla av elektroniska kommunikations- tjänster sett till urvalet samt till deras pris, kvalitet och kapacitet. Syftet ska uppnås främst genom att konkurrens, innovation, inter- nationell harmonisering och säkerhet i nät och tjänster främjas.32 PTS är regleringsmyndighet och tillsynsmyndighet enligt lagen.33 Lagen genomför kodexen.34 I lagen finns också bestämmelser som genomför delar av utbyggnadsdirektivet. 4.3.1 Skyldigheter om tillträde och samlokalisering I 5 kap. LEK finns det bestämmelser om att regleringsmyndigheten ska fastställa vilka marknader på området för elektronisk kommuni- kation som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att ålägga någon eller några skyldigheter att motverka konkurrensproblem på marknaderna. Regleringsmyndigheten ska analysera de fastställda marknaderna och, om det är motiverat att ålägga någon skyldig- heter på en sådan marknad, identifiera företag med betydande in- 30 Se 4 kap. 8 § utbyggnadslagen. 31 1 kap. 2 § LEK. 32 1 kap. 1 § LEK. 33 1 kap. 5 § FEK. 34 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation. 99 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt SOU 2025:110 flytande på den marknaden (Significant Market Power, SMP- operatör).35 För att skapa effektiv konkurrens till förmån för slutanvändarna ska SMP-operatörer åläggas en eller flera skyldigheter.36 Sådana skyldigheter kan vara att SMP-operatören åläggs att uppfylla rim- liga krav på tillträde till och användning av – infrastruktur som används för att anlägga ett elektroniskt kom- munikationsnät,37 eller – nät och tillhörande faciliteter i syfte att tillhandahålla elektro- niska kommunikationstjänster.38 I kapitlet regleras även vissa andra skyldigheter om tillträde och samlokalisering, där det inte krävs att en SMP-operatör har iden- tifierats. Exempelvis finns det bestämmelser om tillträde till led- ningar,39 infrastruktur för mobila tjänster40 eller för installation av trådlösa accesspunkter med kort räckvidd41 och bestämmelser om samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande om det är av betydelse för att skydda miljön eller för att uppnå mål för fysisk planering, eller om det krävs för att skydda folkhälsa eller allmän säkerhet.42 I samband med genomförandet av utbyggnadsdirektivet infördes det även en bestämmelse om tillträde till fysisk infrastruktur för anläggande av bredbandsnät i kapitlet. Av bestämmelsen framgår att den som äger eller på något annat sätt råder över fysisk infra- struktur för elektronisk kommunikation i en byggnad ska uppfylla rimliga krav på tillträde till infrastrukturen för anläggande av ett bredbandsnät. Skyldigheten gäller dock endast om anläggande av ytterligare infrastruktur bedöms fysiskt ogenomförbart eller olön- samt.43 Syftet med skyldigheten är att abonnenter eller slutanvän- dare i byggnader ska kunna anslutas.44 Skyldigheten gäller inte om tillträde på objektiva, öppet redovisade, proportionella och icke- 35 5 kap. 5 § LEK. 36 5 kap. 8 § LEK. 37 5 kap. 15 § LEK. Det finns dock inget sådant nu gällande beslut. 38 5 kap. 16 § LEK. 39 5 kap. 28 § LEK. 40 5 kap. 33 § LEK. 41 5 kap. 44 § LEK. 42 5 kap. 32 § LEK. 43 5 kap. 31 § första stycket LEK. 44 Prop. 2015/16:73 s. 128. 100 SOU 2025:110 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt diskriminerande villkor redan ges till ett i byggnaden befintligt bredbandsnät och det inte kan anses att slutanvändarna skulle bli gynnade av ett tillträde till byggnadens fysiska infrastruktur för elektronisk kommunikation.45 Bestämmelsen liknar bestämmelsen om tillträde till ledningar (5 kap. 28 § LEK) i flera delar. Skillnaden är att den senare avser tillträde till befintliga ledningar för elek- tronisk kommunikation i byggnader, medan den nu aktuella be- stämmelsen (5 kap. 31 § LEK) avser tillträde till kanalisation i bygg- nader för indragning av nya ledningar för höghastighetsbredband. 4.3.2 Tvistlösning Om det uppkommer en tvist mellan de berörda parterna i fråga om olika former av tillträde får en part hänskjuta tvisten för avgörande av tillsynsmyndigheten om vissa förutsättningar är uppfyllda.46 I sam- band med genomförandet av utbyggnadsdirektivet utvidgades be- stämmelsen till att även omfatta tvister avseende tillträde till fysisk infrastruktur för anläggande av bredbandsnät. Ett tvistlösnings- beslut avseende sådana tvister ska meddelas inom två månader från det att begäran om tvistlösning kom in till myndigheten.47 4.4 Ledningsrättslagen Ledningsrättslagen har till syfte att ge ledningsägare en sakrättsligt skyddad rätt att dra fram och bibehålla olika slags ledningar över annans mark. Ledningsrätten skapar möjlighet att utnyttja ett ut- rymme inom en fastighet för en ledning eller en annan anordning även om fastighetsägaren motsätter sig det. Ledningsrättslagen gäller bl.a. för ledningar som ingår i ett elek- troniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål.48 En anordning som ingår i ett sådant kommunikationsnät men som inte utgör en ledning anses ändå vara en ledning vid tillämpningen av lagen.49 Lagen gäller även för tunnlar, kulvertar, rör och liknande anordningar (s.k. kanalisation) om anordningen senare ska användas för att dra 45 5 kap. 31 § andra stycket LEK. 46 11 kap. 14 § LEK. 47 10 kap. 1 § FEK. 48 2 § första stycket 1 ledningsrättslagen. 49 2 § andra stycket ledningsrättslagen. 101 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt SOU 2025:110 fram t.ex. en ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikations- nät för allmänt ändamål.50 Ledningsrätt får upplåtas om vissa förutsättningar eller villkor är uppfyllda. Exempelvis får ledningsrätt inte upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller om olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.51 En lantmäterimyndighet får under vissa förutsättningar ge led- ningsrättshavaren rätt att låta någon annan dra fram och använda ytterligare ledningar inom det upplåtna utrymmet, s.k. andrahands- upplåtelse.52 Tidigare var det inte möjligt att dra fram en ledning i en tom kanalisation med stöd av en andrahandsupplåtelse. Vid genomförandet av utbyggnadsdirektivet ändrades dock bestämmel- sen så att en rätt till andrahandsupplåtelse får avse ledningsfram- dragning i tunnlar, kulvertar, rör och andra liknande anordningar av en annan person även om ledningsrättshavaren inte har dragit fram en egen ledning inom det upplåtna utrymmet. Syftet var att bredbandsutbyggare skulle få större möjligheter att tillträda tomma kanalisationer.53 Vid genomförandet av utbyggnadsdirektivet infördes också en ny bestämmelse i ledningsrättslagen som anger att vissa beslut om ledningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät, som huvud- regel ska meddelas inom fyra månader från det att ansökan kom in till lantmäterimyndigheten.54 4.5 Väglagen Väglagen innehåller bl.a. regler om ansvaret för det allmänna väg- nätet, byggande av allmän väg, drift av väg och ersättning till mark- ägare. Av 44 § första stycket väglagen framgår det att inom ett väg- område får det inte utan väghållningsmyndighetens55 tillstånd dras 50 2 a § ledningsrättslagen. 51 6–11 §§ ledningsrättslagen. 52 11 a § ledningsrättslagen. 53 Se 11 a andra stycket ledningsrättslagen och prop. 2015/16:73 s. 46 f. 54 23 a § ledningsrättslagen. 55 Väghållningsmyndighet kan vara Trafikverkets regioner eller en kommunal nämnd, se 5 och 6 §§ väglagen och 2 kap. 1 § vägförordningen (2012:707). 102 SOU 2025:110 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt elektriska ledningar, vattenledningar eller andra ledningar eller utföras arbeten på en redan dragen ledning. För att uppfylla utbyggnadsdirektivets krav på att beslut i vissa tillståndsfrågor ska meddelas inom viss tid infördes det nya bestäm- melser i 44 § femte stycket väglagen i samband med genomförandet av direktivet. Av regleringen framgår att väghållningsmyndigheten som huvudregel ska avgöra ett tillståndsärende som avser ledningar som ska ingå i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ända- mål inom fyra månader från det att ansökan kom in till myndigheten. 4.6 Plan- och bygglagen I plan- och bygglagen finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsför- hållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.56 Grundläggande bestämmelser om krav på bl.a. byggnader finns i 8 kap. PBL och 3 kap. PBF. I 8 kap. 4 § PBL finns krav på byggnaders tekniska egenskaper. Vad som krävs för att en byggnad ska anses uppfylla dessa tekniska egenskapskrav framgår av plan- och byggförordningen och Boverkets byggregler.57 Ett av kraven i 8 kap. 4 § PBL är att en byggnad ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om bredbands- anslutning. Detta krav infördes i samband med genomförandet av utbyggnadsdirektivet. För att uppfylla kravet ska en byggnad som innehåller bostäder eller arbetslokaler vara projekterad och utförd på ett sådant sätt att lägenheterna lätt kan anslutas till ett höghastighetsnät för elektro- nisk kommunikation och ett flerbostadshus vara utrustat med en accesspunkt i eller utanför byggnaden.58 Detta gäller dock inte byggnader som är avsedda för totalförsvaret eller som annars är av betydelse för Sveriges säkerhet. Det gäller inte heller fritidshus, komplementbyggnader, komplementbostadshus eller arbetslokaler, eller ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller annan lik- 56 1 kap. 1 § PBL. 57 8 kap. 4 § andra stycket PBL. 58 3 kap. 20 a § första stycket PBF. 103 Genomförandet av utbyggnadsdirektivet i svensk rätt SOU 2025:110 nande näring.59 Boverket har utfärdat allmänna råd om tillämpningen av bestämmelserna om de tekniska egenskapskraven avseende bred- bandsanslutning.60 De tekniska egenskapskraven som anges i 8 kap. 4 § PBL ska som huvudregel uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad och annan ändring av en byggnad än ombyggnad.61 Egenskapskravet om bredbands- anslutning behöver dock inte uppfyllas vid annan ändring av en bygg- nad än ombyggnad.62 Vid ändring eller flyttning av en byggnad får egenskapskraven anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens omfattning eller flyttningens syfte samt med hän- syn till byggnadens förutsättningar och till några lagbestämmelser om varsamhet och förbud mot förvanskning.63 59 3 kap. 20 a § andra stycket PBF. 60 Boverkets allmänna råd (2017:1) om bredbandsanslutning, BRE. 61 8 kap. 5 § första stycket 1 PBL. 62 3 kap. 22 § andra stycket PBF. 63 8 kap. 7 § PBL. 104 5 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur 5.1 Inledning I detta kapitel ges en sammanfattning av GIA. Sammanfattningen är varken en tolkning av förordningen eller en komplett bild av den. Den syftar endast till att ge en översiktlig bild av förordningens huvudsakliga innehåll. Kapitlet innehåller också en jämförelse som visar de största skillnaderna mellan utbyggnadsdirektivet och GIA.1 5.1.1 Förordningens syfte GIA:s övergripande syfte är enligt artikel 1 att underlätta och sti- mulera utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet2 för elek- tronisk kommunikation genom att främja en gemensam använd- ning av befintlig fysisk infrastruktur och möjliggöra en effektivare utbyggnad av ny fysisk infrastruktur så att sådana nät kan byggas snabbare och till en lägre kostnad. Förordningen fastställer åtgärder för att effektivisera användningen av offentlig och privat befintlig infrastruktur och för att minska kostnaderna och hindren för att utföra nya anläggningsarbeten.3 1 Se avsnitt 5.8. 2 Definitionen av nät med mycket hög kapacitet finns i artikel 2.2 i kodexen: antingen ett elektroniskt kommunikationsnät som helt består av fiberoptiska element åtminstone fram till distributionspunkten på betjäningsplatsen eller ett elektroniskt kommunikationsnät som under normala högtrafikförhållanden kan erbjuda liknande nätprestanda i fråga om tillgänglig ned- och upplänksbandbredd, resiliens, felrelaterade parametrar samt fördröjning och jitter; nätprestandan kan anses vara liknande oberoende av om slutanvändarens upplevelse varierar på grund av de olika inneboende egenskaperna hos det medium genom vilket nätet slutligen förbinds med nät- anslutningspunkten. Fibernät och 5G-nät är exempel på nät med mycket hög kapacitet. 3 Skäl 9 i GIA. 105 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 5.1.2 Förordningens struktur GIA inleds med bestämmelser om olika skyldigheter som syftar till att minska hinder som finns för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet, t.ex. tillträde till fysisk infrastruktur, samordning av bygg- och anläggningsprojekt och att utrusta byggnader med fysisk infra- struktur och fiberledningar. Det finns också regler om tillstånds- förfaranden vid utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet. Sedan följer bestämmelser om digitala centrala informations- punkter, som ska innehålla eller föra vidare viss information för att i förlängningen underlätta utbyggnaden. Därefter finns bestämmelser om att ett tvistlösningsorgan ska avgöra tvister som uppkommer mellan å ena sidan en operatör och å andra sidan en nätoperatör eller ett offentligt organ. Behöriga organ ska övervaka efterlevnaden av förordningen och tvistlösningsbesluten och utfärda sanktioner som medlemsstaterna ska utforma. Kommissionen ska rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av förordningen efter en viss tid. I GIA finns även bestämmelser om kommunikation inom EU, vilka utgör ändringar av och tillägg till TSM-förordningen.4 Dessa bestämmelser rör inte utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet. Vi redogör för ändringen av TSM-förordningen i kapitel 22. Kapitel 5 behandlar endast delarna av GIA som rör utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Slutligen finns bestämmelser om upphävande av utbyggnads- direktivet och ikraftträdande och tillämpning av GIA. 5.1.3 Förordningens minimikrav I GIA fastställs minimikrav för att uppnå förordningens huvud- syfte. Med vissa undantag får medlemsstaterna behålla krav som är mer strikta eller mer detaljerade än GIA:s bestämmelser, om de syftar till att främja gemensam användning av befintlig fysisk infra- struktur eller möjliggöra en mer effektiv utbyggnad av ny fysisk infrastruktur.5 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och slutkundsavgifter för reglerad kommuni- kation inom EU och om ändring av direktiv 2002/22/EG och förordning (EU) nr 531/2012. TSM är en förkortning för Telecom Single Market. 5 Artikel 1.3 i GIA. 106 SOU 2025:110 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur 5.1.4 Medlemsstaters ansvar för säkerhetsfrågor påverkas inte Förordningen påverkar inte medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säkerställa statens territoriella integritet och upprätthålla lag och ordning.6 5.1.5 Rättsakter som har företräde framför EU:s förordning om gigabitinfrastruktur Om en bestämmelse i direktiv 2002/77/EG,7 kodexen eller NIS 2-direktivet8 strider mot GIA, ska bestämmelserna i direktiven ha företräde. Detta innebär, enligt vår bedömning, att lagen om elek- tronisk kommunikation och den lag som kommer att genomföra NIS 2-direktivet9 har företräde framför GIA, i den mån de svenska författningarna genomför de nämnda direktiven. 5.2 Skyldigheter och åtgärder GIA innehåller ett antal skyldigheter och krav på åtgärder som ska leda till att förordningens syfte uppfylls: • Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska under vissa förutsättningar och på rim- liga villkor, på en operatörs begäran, ge denne tillträde till befint- lig fysisk infrastruktur.10 De ska även lämna viss information av- seende infrastrukturen och tillåta undersökning på plats.11 • Nätoperatörer och offentliga organ som utför eller planerar att utföra bygg- och anläggningsprojekt ska under vissa förutsätt- 6 Artikel 1.5 i GIA. 7 Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på mark- naderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 8 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet). 9 Lagen benämns cybersäkerhetslagen i regeringens lagrådsremiss Ett starkt skydd för nät- verks- och informationssystem – en ny cybersäkerhetslag, av den 12 juni 2025. 10 Se artikel 3 i GIA och avsnitt 5.2.1. 11 Se artikel 4 i GIA och avsnitt 5.2.2. 107 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 ningar tillgodose en operatörs begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt.12 De ska också lämna information av- seende projekten.13 • Det ställs krav på fysisk infrastruktur och fiberledningar i bygg- nader.14 Leverantörer av allmänna elektroniska kommunikations- nät ges en rätt att bygga ut sitt nät till accesspunkten och få till- träde till den fysiska infrastrukturen i byggnaderna.15 • Förordningen innehåller ramar för tillståndsförfaranden och led- ningsrätter. Den innehåller även konsekvenser av om beslut inte fattas i rätt tid.16 Medlemsstaterna har möjlighet att i viss mån skärpa skyldigheterna och även att göra vissa nationella undantag och andra anpassningar från dem. 5.2.1 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur Artikel 3 i GIA syftar till att minska kostnader för nätutbyggnad genom skyldigheter att ge operatörer tillträde till befintlig fysisk infrastruktur eller förhandla med operatörer om tillträde till mark. Skyldigheterna skiljer sig mellan olika grupper och kan till viss del utvidgas av medlemsstaterna. • Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska, om en operatör begär det, ge tillträde till sin fysiska infrastruktur på rättvisa och rimliga villkor. Offent- liga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska dessutom ge tillträde på icke-diskriminerande villkor. • Juridiska personer som har nyttjanderätt till mark, där nätfaci- liteter finns eller planeras, ska ”i god tro”17 förhandla om till- träde till marken om en operatör begär det. 12 Se artikel 5 i GIA och avsnitt 5.2.3. 13 Se artikel 6 i GIA och avsnitt 5.2.4. 14 Se artikel 10 i GIA och avsnitt 5.2.8. 15 Se artikel 11 i GIA och avsnitt 5.2.9. 16 Se artikel 7–9 i GIA och avsnitt 5.2.5–5.2.7. 17 I den engelska språkversionen används begreppet ”in good faith”. 108 SOU 2025:110 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur • Medlemsstaterna får föreskriva att ägare till privata kommer- siella byggnader ska ge tillträde till dessa byggnader. Förutsätt- ningar som i så fall ska vara uppfyllda är att byggnaden ska vara belägen i landsbygdsområde eller avlägset område. Det ska inte heller finnas något tillgängligt fast eller mobilt nät med mycket hög kapacitet och ingen information i den centrala informations- punkten om någon plan för utbyggnad av ett sådant nät. I det berörda området ska det inte heller finnas någon fysisk infra- struktur som ägs eller kontrolleras av nätoperatörer eller offent- liga organ och som är teknisk lämplig för att rymma element av nät med mycket hög kapacitet. Skyldigheten att ge tillträde gäller dock inte alltid. • Om en medlemsstat har föreskrivit om tillträde till privata kom- mersiella byggnader får den även fastställa kategorier av bygg- nader som får undantas från skyldigheten med anledning av allmän säkerhet, försvar eller hälsa. • Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får vägra tillträde till specifik fysisk infra- struktur under vissa villkor som rör teknisk lämplighet, utrymmes- brist, säkerhet, nationell säkerhet och folkhälsa, integritet och säkerhet för befintliga nät, risk för allvarliga störningar för till- handahållandet av andra tjänster via samma fysiska infrastruktur samt tillgång till vissa andra alternativ. • Medlemsstaterna får föreskriva att nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får vägra tillträde till specifik fysisk infrastruktur om det finns vissa andra alternativ till tillträde till den fysiska infrastrukturen i vissa be- gränsade situationer. Detta gäller endast medlemsstater som hade en motsvarande möjlighet till vägran i nationell rätt den 11 maj 2024.18 • Tillträdesskyldigheten till fysisk infrastruktur enligt GIA om- fattar inte fysisk infrastruktur som omfattas av tillträdesskyldig- heter enligt kodexen19 eller EU:s statsstödsregler. 18 Närmare upplysning om sådan svensk reglering finns i avsnitt 9.6. 19 Exempelvis så kallad SMP-reglering, dvs. konkurrensreglering som kan åläggas den som har en betydande marknadsandel (Significant Market Player). 109 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 • Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får välja att inte tillämpa reglerna om tillträde till fysisk infra- struktur av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde eller av skäl som rör allmän säkerhet, för- svar och hälsa. Medlemsstaterna ska identifiera sådan infrastruktur. Medlemsstaterna får inrätta eller utse ett organ för att samordna vissa begäranden om tillträde, tillhandahålla viss rådgivning och underlätta tillhandahållandet av information via en central informa- tionspunkt. Kommissionen får tillhandahålla vägledning om artikel 3. Artikel 3 behandlas vidare i kapitel 9. 5.2.2 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur En operatör, som vill begära tillträde till fysisk infrastruktur enligt artikel 3, behöver först få viss information om infrastrukturen. En- ligt artikel 4 i GIA ska nätoperatörer och offentliga organ därför, på begäran av en operatör, lämna information om åtminstone sin fysiska infrastrukturs lokalisering, typ och nuvarande användning. Medlemsstaterna ska inrätta centrala informationspunkter där informationen kan tillgängliggöras, se kapitel 19. Tillgång till informationen kan begränsas eller vägras av vissa skäl som rör säkerheten för offentliga organs byggnader, nätens säkerhet och integritet, nationell säkerhet, säkerhet i nationell kritisk infra- struktur, folkhälsa, den allmänna säkerheten, konfidentialitet eller drifts- och affärshemligheter. Små kommuner20 kan under en över- gångsperiod på maximalt ett år undantas från skyldigheten att göra information tillgänglig via den centrala informationspunkten, om medlemsstaten bestämmer det. Nätoperatörer och offentliga organ ska också tillåta att operatörer på plats undersöker specifika element av deras fysiska infrastruktur. Medlemsstaterna får identifiera kritisk nationell infrastruktur som inte ska omfattas av skyldigheterna att göra information till- gänglig och medge undersökning. Dessa skyldigheter ska inte heller tillämpas om den fysiska infrastrukturen inte är teknisk lämplig för 20 Här avses kommuner med färre än 3 500 invånare. 110 SOU 2025:110 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur utbyggnad, om det skulle vara oproportionerligt eller om den fysiska infrastrukturen inte omfattas av tillträdesskyldigheter enligt artikel 3. Artikel 4 behandlas vidare i kapitel 10. 5.2.3 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt Artikel 5 i GIA syftar till att minska kostnader för nätutbyggnad genom en skyldighet att samordna bygg- och anläggningsprojekt. Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer som utför eller planerar att utföra bygg- och anläggningsprojekt som åtminstone delvis finansieras med offent- liga medel ska under vissa förutsättningar tillgodose operatörers rimliga begäranden om samordning av sådana projekt. Medlemsstaterna får föreskriva att en begäran till ett företag som ägs eller kontrolleras av ett offentligt organ i vissa fall kan anses orimlig om den rör utbyggnad till landsbygdsområden eller avlägsna områden. En begäran om samordning kan anses vara orimlig om begäran avser ett geografiskt område där en förfrågan om huruvida företag avser att bygga ut sådant nät inom en viss tidsperiod har gjorts, men det begärande företaget inte har uttryckt någon sådan avsikt. Om en begäran om samordning anses orimlig av det skälet ska det företag som vägrade samordning bygga ut fysisk infrastruktur med tillräcklig kapacitet för eventuella framtida tredjepartstillträden. Medlemsstaterna får ange undantag från samordningsskyldig- heten dels baserat på bygg- och anläggningsprojektets storlek, dels för typer av bygg- och anläggningsprojekt som avser nationell kri- tisk infrastruktur. Undantag får även införas av skäl som rör nationell säkerhet under vissa förutsättningar. Berec21 ska ge vägledning om tillämpning av vissa aspekter av skyldigheten. Artikel 5 behandlas vidare i kapitel 11. 21 Organet för europeiska tillsynsmyndigheter för elektronisk kommunikation. 111 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 5.2.4 Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt Artikel 6 i GIA syftar till att den som vill begära samordning enligt artikel 5 ska få tillgång till nödvändig information för att möjlig- göra förhandling av samordningsavtal. Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska via en central informationspunkt göra viss minimiinformation om bygg- och anläggningsprojektet tillgänglig. Operatörer har rätt att på begäran få tillgång till informationen. Tillgång till informationen får endast begränsas eller vägras om det är nödvändigt med hänvisning till nätsäkerhet och nätens integritet, nationell säkerhet, säkerhet i kritisk infrastruktur, folkhälsan eller den allmänna säkerheten eller av skäl som rör konfidentialitet eller drifts- och affärshemligheter. Medlemsstaterna får fastställa vilka typer av bygg- och anlägg- ningsprojekt som ska kunna undantas från skyldigheten med hän- visning till begränsad omfattning, nationell kritisk infrastruktur, nödsituationer eller nationell säkerhet. Medlemsstaterna får även besluta att offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer inte ska lämna information om vissa typer av projekt. Artikel 6 behandlas vidare i kapitel 12. 5.2.5 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter Artikel 7 i GIA syftar till att underlätta för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet och tillhörande faciliteter genom att sätta ramarna för tillståndsförfaranden och ledningsrätter, in- klusive tidsfrister, hos behöriga myndigheter22 och medlemsstaterna. De behöriga myndigheterna får inte otillbörligt begränsa eller hindra utbyggnad. Medlemsstaterna ska göra sitt bästa för att regler rörande beviljande av tillstånd och ledningsrätter ska vara enhetliga över medlemsstaten.23 22 I GIA används begreppet behörig myndighet. En behörig myndighet i GIA är den som först prövar en ansökan om sådana tillstånd som omfattas av förordningens bestämmelser om tillståndsförfaranden, se avsnitt 13.2. En behörig myndighet är inte detsamma som ett behörigt organ i GIA. Ett behörigt organ ska, i enlighet med uppdrag från respektive med- lemsstat, ansvara för den centrala informationspunkten eller lösa tvister, se artikel 14 i GIA. 23 Vilka tillståndsförfaranden och ledningsrätter som omfattas av GIA:s bestämmelser analyseras närmare i avsnitt 13.3. 112 SOU 2025:110 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur De behöriga myndigheterna ska göra relevant information om bl.a. tillstånd och ledningsrätter tillgänglig via en central informa- tionspunkt. Operatörer ska ha rätt att via en central informations- punkt lämna in ansökningar om alla nödvändiga tillstånd och led- ningsrätter och få information om sina ansökningars status. De behöriga myndigheterna ska bevilja eller avslå en ansökan om tillstånd, utom ledningsrätter, inom fyra månader från dagen för mottagandet av en fullständig ansökan. Om det krävs lednings- rätter ska dessa beviljas inom fyra månader. Undantag finns vid expropriation. Möjligheter till förlängd tidsfrist finns i viss utsträck- ning och i vissa fall. De behöriga myndigheterna får förnya ett tillstånd som har beviljats en operatör för nödvändiga bygg- och anläggningsprojekt, om projekten av objektivt motiverade skäl inte kunnat påbörjas eller slutföras innan tillståndet löpte ut. Medlemsstaterna får bl.a. kräva tillstånd för nätutbyggnad i bygg- nader eller på platser av arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller visst miljövärde. Tillstånd får också krävas när det är nödvändigt av skäl som rör den allmänna säkerheten eller säkerhet för kritisk infrastruktur eller av miljöskäl. Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen om genom- förandet av artikel 7. Artikel 7 behandlas vidare i kapitel 13. 5.2.6 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan Artikel 8 i GIA anger konsekvenserna av att behöriga myndigheter underlåter att fatta beslut om en tillståndsansökan i enlighet med artikel 7. Om den behöriga myndigheten inte har fattat beslut inom den angivna tidsfristen ska tillståndet anses vara beviljat när tidsfristen löper ut,24 utom om det handlar om ledningsrätter. Tredje part som påverkas ska ha rätt att ingripa i det administrativa förfarandet och överklaga tillståndsbeslut. Medlemsstaterna får avvika från principen om tyst godkännande om det finns ett alternativt rättsmedel. Ett sådant anses finnas dels om den operatör som har lidit skada av överskridandet av tidsfristen 24 Tyst godkännande, som det kallas i skäl 46. 113 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 har rätt att begära ersättning för skada i enlighet med nationell rätt, dels om operatören får hänskjuta ärendet till en domstol eller en till- synsmyndighet. Artikel 8 behandlas vidare i kapitel 14. 5.2.7 Undantag från tillståndsförfarandena Artikel 9 i GIA anger att vissa bygg- och anläggningsprojekt inte ska omfattas av tillståndsförfarandena i artikel 7. Det rör mindre reparations- och underhållsarbeten, begränsade tekniska uppgraderingar och vissa småskaliga bygg- och anlägg- ningsprojekt. Medlemsstaterna ska identifiera de typer av bygg- och anläggningsprojekt som ska undantas från tillståndsförfarandena. De behöriga myndigheterna får dock kräva tillstånd när det gäller fysisk infrastruktur som skyddas av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde eller som av andra skäl är skyddade i enlighet med nationell rätt. De får också kräva tillstånd om det är nödvändigt av skäl som rör allmän säkerhet, försvar, säkerhet, miljö eller folkhälsa, eller för att skydda säker- heten i kritisk infrastruktur. Medlemsstaterna får kräva att operatörer som planerar att utföra sådana bygg- och anläggningsprojekt som omfattas av artikel 9 underrättar de behöriga myndigheterna om sin avsikt att inleda ett bygg- och anläggningsprojekt. Artikel 9 behandlas vidare i kapitel 15. 5.2.8 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar I artikel 10 i GIA finns bestämmelser om vilken sorts infrastruktur som byggnader ska utrustas med. Syftet är att underlätta för att infrastrukturen ska nå ända fram till slutanvändaren. Kraven är olika formulerade beroende på vilken kategori av byggnader det rör sig om. • I vissa fall där bygglov söks efter den 12 februari 2026 gäller följande. – Alla nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringsarbeten ska utrustas med fiberfärdig fysisk infra- 114 SOU 2025:110 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur struktur och fiberledningar i byggnaden, inklusive anslut- ningar till slutanvändarens fysiska anslutningspunkt till det allmänna nätet. – Alla nya flerfamiljshus eller flerfamiljshus som genomgår större renoveringsarbeten ska vara utrustade med en access- punkt. • Senast den 12 februari 2026 gäller följande. – Alla byggnader som genomgår större renoveringar enligt direktiv 2010/31/EU25 ska vara utrustade med en fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden och fiberledningar i bygg- naden. – Alla flerfamiljshus som genomgår sådana större renoveringar ska även vara utrustade med en accesspunkt. Medlemsstaterna ska senast den 12 november 2025 anta relevanta standarder eller tekniska specifikationer för genomförandet av skyl- digheterna ovan. Medlemsstaterna ska även säkerställa överens- stämmelse med dem. Medlemsstaterna ska också utforma följande undantag från kraven: • undantag av proportionalitetsskäl för vissa kategorier av bygg- nader, och • undantag eller tekniska anpassningar för vissa typer av bygg- nader, t.ex. monument, historiska byggnader och byggnader som används för säkerhetsändamål. Artikel 10 behandlas vidare i kapitel 17. 5.2.9 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader Artikel 11 i GIA handlar om rättigheter och skyldigheter angående tillträde till fysisk infrastruktur, som redan finns i byggnader, i ut- byggnadssyfte. 25 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda. 115 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 Leverantörer av allmänna elektroniska kommunikationsnät ska, på egen bekostnad, ha rätt att bygga ut sitt nät fram till accesspunkten. Leverantörerna ska också ha rätt att få tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader, om det finns vissa hinder för duplicering. Nyttjanderättshavare till accesspunkten och till den fysiska infra- strukturen i byggnaden ska tillgodose begäranden om tillträde till dessa på vissa villkor när så är lämpligt. Om det inte finns någon tillgänglig fiberfärdig infrastruktur ska leverantörer under vissa förutsättningar ha rätt att terminera sitt nät i abonnentens lokaler med hjälp av tillgänglig befintlig fysisk infrastruktur. Berec ska offentliggöra riktlinjer om villkoren för tillträde senast den 12 november 2025. 5.3 Digitalisering av centrala informationspunkter Artikel 12 i GIA innehåller krav på utformningen av centrala infor- mationspunkter och inrättandet av en nationell digital ingång. De centrala informationspunkterna ska vara digitala. Medlems- staterna ska inrätta en enda nationell digital ingångspunkt för att säkerställa smidig åtkomst till de centrala informationspunkterna. Artikel 12 behandlas vidare i kapitel 19. 5.4 Tvistlösning, behöriga organ och sanktioner 5.4.1 Tvistlösning I artikel 13 i GIA finns bestämmelser om tvistlösning. Utan att det påverkar möjligheten att hänskjuta ett ärende till en domstol ska varje part ha rätt att hänskjuta vissa tvister till ett behörigt nationellt tvistlösningsorgan.26 Tvistlösningsorganet ska, inom vissa tidsfrister, utfärda bindande tvistlösningsbeslut, som helt eller delvis ska offentliggöras. Artikel 13 behandlas vidare i kapitel 20. 26 Se artikel 14 i GIA. 116 SOU 2025:110 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur 5.4.2 Behöriga organ Enligt artikel 14 i GIA ska medlemsstaterna utse ett eller flera be- höriga organ som ska utföra uppgifterna som det nationella tvist- lösningsorganet har enligt artikel 13. Tvistlösningsorganet får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för att utföra sina uppgifter. Medlemsstaterna ska också utse ett eller flera behöriga organ som ska utföra funktionerna för en central informationspunkt. För att täcka kostnaderna får avgifter tas ut för användning av de centrala informationspunkterna. Alla beslut som fattas av ett behörigt organ ska kunna överklagas i enlighet med nationell rätt. Artikel 14 behandlas vidare i kapitel 19 när det gäller behörigt organ med ansvar för central informationspunkt och i kapitel 20 när det gäller behörigt organ med ansvar för tvistlösning. 5.4.3 Sanktioner Enligt artikel 15 i GIA ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av förordningen eller av något av de bindande beslut som antagits av de behöriga organ som avses i artikel 14. Sanktionerna ska vara ändamålsenliga, effektiva, pro- portionella och avskräckande. Artikel 15 behandlas vidare i kapitel 20. 5.5 Rapportering och övervakning Artikel 16 i GIA anger att kommissionen ska lämna över en rapport om genomförandet av förordningen till Europaparlamentet och rådet i maj 2028. Rapporten ska bl.a. innehålla en sammanfattning av effekten av åtgärderna och om den kan bidra ytterligare till att uppnå konnektivitetsmålen i policyprogrammet för det digitala decenniet. I detta syfte får kommissionen begära in upplysningar från medlemsstaterna. 117 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 5.6 Upphävande Utbyggnadsdirektivet upphör att gälla med verkan från och med den 12 november 2025. Om bestämmelserna i GIA som ersätter bestämmelserna i utbyggnadsdirektivet tillämpas från och med ett senare datum ska de senare förbli i kraft till och med samma datum.27 Frågor som rör upphävandet eller ändringar av författningar genom vilka utbyggnadsdirektivet har implementerats i Sverige behandlas i kapitel 7, 13, 17, 18 och 20. 5.7 Ikraftträdande och tillämpning GIA trädde i kraft den 11 maj 2024 och ska tillämpas från och med den 12 november 2025, med följande undantag.28 • Artiklarna 5.6 och 11.6 började tillämpas från och med den 11 maj 2024. • Artikel 17 började tillämpas från och med den 15 maj 2024. • Artikel 10.1, 10.2 och 10.3 ska tillämpas från och med den 12 februari 2026. • Artiklarna 4.3, 6.1, 7.2, 7.3, 12.1, 12.2 och 12.3 ska tillämpas från och med den 12 maj 2026. Frågor som rör ikraftträdande av svensk kompletterande lagstift- ning behandlas i kapitel 23. 5.8 Huvudsakliga skillnader mellan utbyggnadsdirektivet och EU:s förordning om gigabitinfrastruktur Både utbyggnadsdirektivet och GIA innehåller bestämmelser om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur och information om infra- strukturen, samordning av bygg- och anläggningsprojekt och infor- mation om projekten, krav på viss fysisk infrastruktur i byggnader och tillträde till den samt mer effektiva tillståndsprocesser. Genom 27 Artikel 18 i GIA. 28 Artikel 19 i GIA. 118 SOU 2025:110 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur GIA revideras och utvecklas bestämmelserna och en del ändringar och tillägg görs. Nedan redogör vi för de huvudsakliga skillnaderna mellan rättsakterna. Begreppet ”fysisk infrastruktur”29 utvidgas i GIA till att, utöver nätelement som är avsett att rymma andra nätelement utan att i sig bli ett aktivt nätelement,30 även omfatta infrastruktur som inte ingår i ett nät men som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, t.ex. byggnader och väg- och gatuutrustning. Skyldigheten att lämna tillträde till befintlig fysisk infrastruktur och skyldigheten att lämna information om infrastrukturen utvidgas därmed till att även om- fatta sådan infrastruktur. Skyldigheterna att tillgodose en begäran om tillträde till fysisk infrastruktur, en begäran om samordning av bygg- och anläggnings- projekt och att tillgängliggöra information om infrastrukturen och bygg- och anläggningsprojekten utvidgas också till att, utöver nät- operatörer, även gälla för offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur. Ett exempel är att operatörer ska kunna få till- träde till offentliga organs byggnader för att där kunna inplacera 5G-element. Offentliga organ ska även på begäran lämna informa- tion om sin befintliga fysiska infrastruktur. Till skillnad från i utbyggnadsdirektivet blir även företag som tillhandahåller tillhörande faciliteter föremål för rättigheter och skyldigheter i GIA, med undantag för bestämmelserna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader och tillträde till sådan infrastruktur. Detta innebär att t.ex. mastbolag, som är ett exempel på sådana företag, omfattas av GIA i dessa delar. Enligt utbyggnadsdirektivet och GIA ska minst en central infor- mationspunkt inrättas, där bl.a. information om befintlig infra- struktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt kan tillgäng- liggöras. Kraven på vilken information som ska kunna fås eller lämnas via de centrala informationspunkterna utökas i GIA. Enligt förordningen ska t.ex. en ansökan om tillstånd kunna ske via de centrala informationspunkterna. Likaså ska den sökande kunna få information om ansökans status via informationspunkterna. Detta var frivilligt enligt utbyggnadsdirektivet. GIA ställer också ytter- ligare krav på att information ska lämnas i elektroniskt format via 29 Artikel 2.4 i GIA. 30 Exemplen som ges av denna sorts infrastruktur är dessutom mer omfattande i GIA än i utbyggnadsdirektivet. 119 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 en central informationspunkt. Enligt GIA ska de centrala informa- tionspunkterna digitaliseras och tillhandahålla lämpliga digitala verk- tyg för att göra det möjligt att online utöva alla rättigheter och full- göra alla de skyldigheter som fastställs i förordningen. Genom GIA införs också flera åtgärder som syftar till att säker- ställa att tillståndsansökningar handläggs inom lagstadgade tids- frister, t.ex. en tidsfrist för att fastställa om ansökan om tillstånd är fullständig och en konsekvens om tidsfristen för att besluta om tillstånd har överskridits: principen om tyst godkännande av ansökan. Medlemsstater kan dock välja att undvika tyst godkännande om det t.ex. finns möjlighet för en operatör att begära ersättning för skada som har orsakats av att tidsfristerna inte har följts. Tidsfristerna för tvistlösning är också kortare i GIA jämfört med utbyggnadsdirektivet. I utbyggnadsdirektivet finns krav på att vissa byggnader ska vara utrustade med höghastighetsfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden fram till nätanslutningspunkterna. I GIA finns liknande bestämmel- ser. Kraven är dock utformade på ett litet annat sätt. Där anges det i stället att byggnaderna ska vara utrustade med en fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden och fiberledningar i byggnaden, inklusive anslutningar fram till den fysiska punkt där slutanvändaren ansluter till det allmänna nätet. Kravet om fiberledningar är inte teknikneutralt på det sätt som regleringen i utbyggnadsdirektivet är. I GIA införs dessutom krav på att medlemsstaterna antar standarder eller tekniska specifikationer. Slutligen är en stor skillnad mellan rättsakterna att GIA är en förordning och inte ett direktiv. Ett EU-direktiv ska implementeras i nationell rätt, varvid vissa variationer kan uppstå i de olika med- lemsstaterna. En EU-förordning är däremot till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna och de enda anpassningar som kan göras nationellt är sådana som förordningen uttryckligen tillåter, se även kapitel 6. 120 6 Överväganden om nationell reglering 6.1 Inledning Som vi redogör för i kapitel 5 fastställer GIA minimikrav, vilket inne- bär att medlemsstaterna får behålla eller införa striktare regler. GIA påverkar inte heller medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner. Detta ger en viss flexibilitet vad gäller nationell reglering i förhållande till GIA. I detta kapitel redogör vi för vilka övriga över- väganden som bör göras avseende den nationella regleringen. 6.2 Utrymme för nationell reglering Vår bedömning: EU:s förordning om gigabitinfrastruktur är en förordning av delvis blandad karaktär. Det innebär att det finns visst utrymme för nationell reglering och förordningen förut- sätter viss sådan reglering för att den ska kunna tillämpas effek- tivt i Sverige. EU-förordningar är, i enlighet med artikel 288 andra stycket i fördra- get om Europeiska unionens funktionssätt, till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. En förordning ska tillämpas av domstolar och myndigheter som direkt gällande rätt och kan grunda rättigheter och skyldigheter för enskilda. GIA är alltså bin- dande och direkt tillämplig i Sverige. En EU-förordning får som princip inte införlivas i eller transfor- meras till nationell rätt. Det innebär att medlemsstaterna är förhin- drade att utfärda bestämmelser i frågor som regleras i en EU-förord- 121 Överväganden om nationell reglering SOU 2025:110 ning. Det är därför nödvändigt att göra ändringar i nationell rätt om den strider mot eller omfattar sådant som regleras i förordningen. Medlemsstaterna kan dock införa kompletterande nationella be- stämmelser till en EU-förordning i den mån en EU-förordning över- lämnar vissa frågor åt medlemsstaterna att reglera. Vissa bestämmelser i förordningar kan rikta sig till medlemsstaterna som rättssubjekt och då behövs kompletterande nationella bestämmelser för att för- ordningarna ska kunna tillämpas och få genomslag på nationell nivå. Exempelvis kan det behövas nationella regler om vilken myndighet som ska ansvara för tillämpningen av EU-förordningens bestäm- melser. Medlemsstaterna är vidare skyldiga att se till att det finns bestämmelser som gör att en EU-förordning kan tillämpas i prak- tiken och får ett effektivt genomslag. GIA överlämnar uttryckligen vissa frågor till medlemsstaterna att reglera. Det handlar bl.a. om att fastställa vilka bygg- och anlägg- ningsprojekt eller vilka kategorier av fysisk infrastruktur eller bygg- nader som kan undantas från skyldigheterna i förordningen, med anledning av t.ex. nationell säkerhet. GIA ger också medlemsstaterna i uppgift att fastställa sanktioner och att utse vilka organ som ska vara behöriga att utföra de uppgifter som förordningen tilldelat det nationella tvistlösningsorganet och vilket eller vika organ som ska fullgöra de centrala informationspunkternas skyldigheter. Vi anser därför att GIA kan ses som en rättsakt av delvis blandad karaktär i den meningen att förordningen är direkt tillämplig men att det finns vissa bestämmelser i den som förutsätter nationellt genomförande eller nationella kompletterande bestämmelser för att förordningen ska kunna tillämpas effektivt i Sverige. 122 SOU 2025:110 Överväganden om nationell reglering 6.3 Behov av ändringar i befintlig nationell reglering Vår bedömning: För att säkerställa att EU:s förordning om giga- bitinfrastruktur får ett effektivt genomslag i svensk rätt och för att undvika normkonflikt, behöver en översyn göras av de svenska regelverk som innehåller bestämmelser som genomför utbygg- nadsdirektivet. En översyn behövs också av de övriga rättsområden och svenska regelverk som berörs av förordningen, såsom författningar som innehåller bestämmelser om sådana tillståndsförfaranden som omfattas av förordningen och svenska kompletterande bestäm- melser till den s.k. TSM-förordningen. Utöver förordningar används direktiv för att harmonisera medlems- staternas nationella lagstiftning på olika områden. Till skillnad från förordningar riktar sig direktiv till medlemsstaterna och måste genom- föras i den nationella lagstiftningen. Ett direktiv är bindande för med- lemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås, men det över- låts åt medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.1 Utbyggnadsdirektivet är ett direktiv som har införlivats i svensk rätt. Det upphör att gälla med verkan från och med den 12 novem- ber 2025 och GIA ska tillämpas från och med samma dag.2 Förord- ningen ersätter alltså utbyggnadsdirektivet. GIA innehåller bestämmelser som omfattar alla ämnesområden som omfattas av utbyggnadsdirektivet3 och många av direktivets bestämmelser motsvaras av direkt tillämpliga bestämmelser i GIA. Förordningen innehåller dock även en del ändringar och tillägg jäm- fört med direktivet. För att undvika såväl otillåten dubbelreglering som motstridig reglering behöver de bestämmelser i svensk rätt som genomför utbyggnadsdirektivet ses över och vid behov ändras eller upphävas.4 Dessutom behöver de övriga rättsområden och svenska regelverk som berörs av GIA ses över och vid behov ändras, för att säkerställa 1 Artikel 288 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 2 Artikel 18.1 och 19.2 i GIA. 3 Skäl 73 i GIA. 4 Utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen behandlas i kapitel 7, egenskapskrav avse- ende bredbandsinfrastruktur i byggnader behandlas i kapitel 17 och tillträde till fysisk infra- struktur i byggnader behandlas i kapitel 18. 123 Överväganden om nationell reglering SOU 2025:110 att det inte finns bestämmelser i svensk rätt som strider mot eller omfattar sådant som regleras i GIA. Vi har i denna del identifierat att i synnerhet bör de olika författningar som innehåller bestämmel- ser om sådana tillståndsförfaranden som omfattas av GIA, som t.ex. plan- och bygglagen och miljöbalken, ses över.5 Eftersom GIA också innehåller ändringar av TSM-förordningen behöver även svenska kompletterande bestämmelser till den förordningen ses över och vid behov ändras.6 Sådana bestämmelser finns i lagen och förord- ningen om elektronisk kommunikation. Sammanfattningsvis kan det konstateras att för att säkerställa att GIA får ett effektivt genomslag i svensk rätt och för att undvika norm- konflikt, behöver en översyn göras av de regelverk som innehåller bestämmelser som genomför utbyggnadsdirektivet och av övriga svenska regelverk som berörs av förordningen. Våra förslag och be- dömningar till följd av en sådan översyn finns i kapitel 7, 13, 15, 17, 18 och 22. Därutöver behöver vissa kompletterande bestämmelser till GIA föras in i en kompletterande lag och en kompletterande för- ordning, se kapitel 8. 5 I kapitel 13 och 15 behandlas tillstånd och tillståndsförfaranden som vi anser kan komma att beröras av GIA:s bestämmelser. 6 Se kapitel 22. 124 7 Utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen upphävs Vårt förslag: Utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen ska upphävas. I kapitel 6 redogör vi för att det är nödvändigt att göra ändringar i nationell rätt om den strider mot eller omfattar sådant som regleras i en EU-förordning. Vi konstaterar också att de svenska regelverk som innehåller bestämmelser som genomför utbyggnadsdirektivet behöver ses över och vid behov ändras eller upphävas för att und- vika otillåten dubbelreglering och motstridig reglering i förhållande till GIA. Utbyggnadsdirektivet har i huvudsak genomförts i svensk rätt genom utbyggnadslagen, som innehåller bestämmelser om bl.a. tillträde till fysisk infrastruktur, samordning av bygg- och anlägg- ningsprojekt, information, tvistlösning och tillsyn. Dessa bestäm- melser motsvaras till viss del av artiklarna 3–6, 13 och 15 i GIA. I utbyggnadslagen finns det också bestämmelser om informations- tjänsten för utbyggnad av bredbandsnät (det som i GIA kallas central informationspunkt) och en bestämmelse om att den myndighet som regeringen bestämmer ska vara tvistlösningsmyndighet. Lik- nande bestämmelser behövs med anledning av GIA. Sådana kom- pletterande bestämmelser till EU-förordningen anser vi bör föras in i en ny nationell lag och förordning, se kapitel 8. Mot bakgrund av detta behöver utbyggnadslagen upphävas. I utbyggnadsförordningen finns kompletterande bestämmelser till utbyggnadslagen. Även utbyggnadsförordningen behöver därmed 125 Utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen upphävs SOU 2025:110 upphävas. Våra överväganden om tidpunkter för upphävande och behovet av övergångsbestämmelser m.m. finns i kapitel 23. Bestämmelser som genomför utbyggnadsdirektivet finns, för- utom i utbyggnadslagen, även i väglagen, ledningsrättslagen, lagen om elektronisk kommunikation och plan- och bygglagen. I dessa lagar har bestämmelser i utbyggnadsdirektivet om tillståndsför- faranden,1 fysisk infrastruktur i byggnader2 respektive tillträde till sådan fysisk infrastruktur3 genomförts, vilka till viss del motsvaras av artiklarna 7, 10 och 11 i GIA. En närmare översyn och redogörelse av hur de nu nämnda författningarna i dessa delar påverkas av GIA och vilka ändringar som behöver göras i dem finns i kapitel 13, 17 och 18. 1 Väglagen och ledningsrättslagen. 2 Plan- och bygglagen. 3 Lagen om elektronisk kommunikation. 126 8 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning om gigabitinfrastruktur införs 8.1 En ny lag och en ny förordning införs Vårt förslag: En ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur införs. En ny förordning med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur och till lagen införs också. I avsnitt 6.2 konstaterar vi att en EU-förordning, enligt artikel 288 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, till alla delar är bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Den får inte införlivas i eller omvandlas till nationell rätt. De enskilda medlemsstaterna ska endast införa kompletterande nationella bestäm- melser till en EU-förordning i den mån förordningen överlämnar vissa frågor åt medlemsstaterna att reglera. GIA överlämnar uttryckligen vissa frågor till medlemsstaterna att reglera och komplettera. Medlemsstaterna ska utse myndigheter som ska ansvara för en central informationspunkt,1 en nationell digi- tal ingångspunkt2 och tvistlösning.3 Medlemsstaterna ska också fast- ställa regler om sanktioner vid överträdelser av GIA4 och anta vissa nationella standarder.5 Dessutom ska eller får medlemsstaterna in- föra bestämmelser som rör nationell anpassning av bestämmelserna 1 Artikel 12 och 14.5 i GIA. Se kapitel 19. 2 Artikel 12.3 i GIA. Se kapitel 19. 3 Artikel 13 och 14.1 i GIA. Se kapitel 20. 4 Artikel 15 i GIA. Sanktionsbestämmelser avseende artikel 10 i GIA behandlas i kapitel 17, i övrigt behandlas sanktionsbestämmelser i kapitel 20. 5 Artikel 10.4 i GIA. Se kapitel 17. 127 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … SOU 2025:110 om tillträde till fysisk infrastruktur,6 öppenhet avseende den fysiska infrastrukturen,7 samordning av bygg- och anläggningsprojekt,8 öppenhet avseende projekten,9 tidsfrister för tillståndsförfaranden10 och krav för tillstånd,11 fysisk infrastruktur i byggnader och fiber- ledningar12 och tillträde till den infrastrukturen.13 I enlighet med principen om nationell processuell autonomi är det vanligtvis med- lemsstatens sak att besluta om vilka domstolar som ska pröva över- klaganden. Så är även fallet i GIA.14 Eftersom frågorna bl.a. rör myndighetsutövning mot enskilda måste bestämmelserna införas i en lag. Vi föreslår därför att natio- nella bestämmelser som ska komplettera GIA förs in i en ny kom- pletterande lag. Det är vanligt att vissa frågor regleras i en förordning i stället för i lag, t.ex. myndighetsuppdrag och vissa mer detaljerade bestämmel- ser. För det syftet anser vi att det är lämpligt att en svensk komplet- terande förordning införs. För att förtydliga att lagen inte är heltäckande, utan endast utgör ett komplement till GIA, bör den nya lagen benämnas lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfra- struktur. I detta betänkande kommer lagen benämnas kompletter- ingslagen. Enligt samma resonemang bör den kompletterande förordningen benämnas förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. I detta betänkande kommer den kompletterande förordningen att benämnas kompletteringsför- ordningen. 6 Artikel 3 i GIA. Se kapitel 9. 7 Artikel 4 i GIA. Se kapitel 10. 8 Artikel 5 i GIA. Se kapitel 11. 9 Artikel 6 i GIA. Se kapitel 12. 10 Artikel 7 i GIA. Se kapitel 13. 11 Artikel 8 och 9 i GIA. Se kapitel 14 och 15. 12 Artikel 10 i GIA. Se kapitel 17. 13 Artikel 11 i GIA. Se kapitel 18. 14 Se kapitel 21. 128 SOU 2025:110 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … 8.2 Ord, uttryck och hänvisningar Vårt förslag: Ord och uttryck som används i kompletterings- lagen och kompletteringsförordningen har samma betydelse som i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Ord och uttryck som används i kompletteringsförordningen har även samma betydelse som motsvarande ord och uttryck i kompletteringslagen. De hänvisningar till EU-förordningen som finns i komplet- teringslagen och kompletteringsförordningen ska avse EU-för- ordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 8.2.1 Ord och uttryck I artikel 2 i GIA anges definitioner av vissa ord och uttryck som an- vänds i förordningen. Därutöver används vissa andra ord och uttryck i förordningen. Om motsvarande ord och uttryck används i komplet- teringslagen och kompletteringsförordningen bör de ha samma bety- delse som i GIA. Vi föreslår därför att dessa författningar ska inne- hålla hänvisningar till GIA för betydelsen av dessa ord och uttryck. Ord och uttryck som används i kompletteringsförordningen bör även ha samma betydelse som motsvarande ord och uttryck i kom- pletteringslagen har. I förordningen bör det därför även införas en hänvisning till kompletteringslagen. 8.2.2 Hänvisningar Kompletteringslagen och kompletteringsförordningen ska läsas till- sammans med GIA. För att undvika dubbelreglering är det lämpligt att hänvisa till EU-förordningen i dessa nationella författningar. Det finns två sätt att hänvisa till unionslagstiftning i nationell rätt, antingen genom statiska hänvisningar eller genom dynamiska hän- visningar. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU- rättsakten i en viss angiven lydelse. En följd av denna hänvisnings- teknik är att den nationella författningen normalt behöver ändras varje gång EU-bestämmelsen ändras. En dynamisk hänvisning inne- bär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Valet av hänvisningsteknik bör göras utifrån för- utsättningarna i varje enskilt fall. 129 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … SOU 2025:110 GIA innehåller till största delen bestämmelser som är direkt tillämpliga i Sverige. Ändringar i förordningen bör därför få omedel- bart genomslag. Det talar för dynamiska hänvisningar. När det gäller sanktioner kan det i många fall finnas skäl att över- väga statiska hänvisningar, eftersom det i dessa fall är särskilt viktigt att förutsebarhet finns. Kompletteringslagen innehåller bestämmel- ser om sanktioner vid överträdelser av GIA i vissa fall. Vi föreslår att tillsynsmyndigheten ska få utfärda förelägganden som förenas med vite, varvid vite är sanktionen om föreläggandet inte efterlevs.15 Eftersom förelägganden alltid ska vara så tydliga att de kan efter- levas anser vi att det finns tillräcklig förutsebarhet i fråga om vilka överträdelser som kan leda till sanktioner. Vi bedömer därför att det inte behövs någon statisk hänvisning i det fallet, utan att en dyna- misk hänvisning bör användas i stället. Sammanfattningsvis anser vi därmed att alla hänvisningar i kom- pletteringslagen och kompletteringsförordningen till GIA ska vara dynamiska. 8.3 Förhållandet till annan lagstiftning Vår bedömning: EU:s förordning om gigabitinfrastruktur påver- kar inte befintliga svenska författningar som skyddar nationell säkerhet eller väsentliga statliga funktioner. Av artikel 1.2 i GIA framgår att direktiv 2002/77/EG, kodexen och NIS 2-direktivet har företräde framför förordningen. Av detta följer enligt vår bedömning att lagen om elektronisk kommunikation och förordningen om elektronisk kommunikation samt den lag respek- tive förordning som kommer att genomföra NIS 2-direktivet16 har företräde framför GIA, i den mån de svenska författningarna genom- för de nämnda direktiven. Den aktuella bestämmelsen i GIA är direkt tillämplig och därför behöver den inte kompletteras nationellt. Enligt artikel 1.5 i GIA påverkar förordningen inte medlemssta- ternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet 15 Se kapitel 20. 16 I regeringens lagrådsremiss kallas de cybersäkerhetslagen respektive cybersäkerhetsför- ordningen, se Ett starkt skydd för nätverks- och informationssystem – en ny cybersäker- hetslag av den 12 juni 2025. 130 SOU 2025:110 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säker- ställa statens territoriella integritet och upprätthålla lag och ordning. Även denna bestämmelse är direkt tillämplig. Det finns bestämmel- ser i befintliga svenska författningar som ska skydda nationell säker- het eller väsentliga statliga funktioner, såsom bestämmelserna i säker- hetsskyddslagen (2018:585) och skyddslagen (2010:305) samt i vissa fall vissa av offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser.17 Dessa bestämmelser påverkas i så fall inte av GIA.18 Om det behövs någon kompletterande bestämmelse i svensk rätt för att därutöver skydda nationell säkerhet eller väsentliga statliga funktioner kan dessa be- stämmelser infogas i kompletteringslagen19 eller i annan svensk för- fattning. Det finns därutöver även andra författningar som innehåller be- stämmelser som har närliggande men inte samma tillämpningsområde som GIA eller kompletteringslagen. GIA:s tillämpningsområde och övergripande syfte är framför allt utbyggnad eller användning av pas- siva nätelement i syfte att bygga ut nät med mycket hög kapacitet. Frågor som rör främst aktiv utrustning, t.ex. tillstånd att använda radiosändare,20 ligger därmed enligt vår bedömning utanför GIA:s tillämpningsområde och påverkas inte av GIA. Att en operatör med stöd av GIA får tillträde till fysisk infrastruktur, t.ex. master eller offentliga byggnader, innebär inte att operatören därmed automa- tiskt får rätt att använda radiosändare där. Tillträde enligt GIA på- verkar alltså inte den tillståndsbedömningen i sak. Frågor om till- träde till befintlig fysisk infrastruktur behandlas i kapitel 9 och frågor om tillstånd behandlas i kapitel 13. 17 T.ex. 15 kap. 2 § och 18 kap. 2 och 8 §§ offentlighets- och sekretesslagen. 18 Exempelvis innebär GIA alltså inte att en nätoperatörs eller ett offentligt organs skyldighet att vidta vissa åtgärder som rör fysisk säkerhet enligt 2 kap. 3 § säkerhetsskyddslagen ändras. 19 Vi lämnar sådana förslag i t.ex. kapitel 9 och 19. 20 3 kap. LEK. 131 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … SOU 2025:110 8.4 Undantag från vissa skyldigheter för vissa offentliga organ Vårt förslag: Skyldigheterna i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur avseende tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, information om infrastrukturen, samordning av bygg- och anlägg- ningsprojekt, information om projekten och tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader ska inte gälla – Ekobrottsmyndigheten, – Fortifikationsverket, – Försvarets materielverk, – Försvarets radioanstalt, – Försvarshögskolan, – Försvarsmakten, – Försvarsunderrättelsedomstolen, – Kriminalvården, – Kustbevakningen, – Luftfartsverket, – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, – Myndigheten för totalförsvarsanalys, – Polismyndigheten, – Regeringskansliet, – Riksdagsförvaltningen, – Specialfastigheter Sverige AB, – Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, – Sveriges Riksbank, – Svenska rymdaktiebolaget, – Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, – Säkerhetspolisen, 132 SOU 2025:110 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … – Totalförsvarets forskningsinstitut, – Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, – Tullverket, och – Åklagarmyndigheten. En bestämmelse av sådan innebörd ska införas i kompletterings- förordningen. I kompletteringslagen ska det införas ett bemyndigande som ger regeringen möjlighet att meddela sådana föreskrifter. Skyldigheterna i GIA om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, information om infrastrukturen, samordning av bygg- och anlägg- ningsprojekt och information om projekten omfattar, utöver nät- operatörer, även offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur.21 Ett offentligt organ är en statlig, regional eller lokal myndighet, ett offentligrättsligt organ eller en sammanslutning bildad av en eller flera sådana myndigheter eller ett eller flera sådana offentlig- rättsliga organ.22 Ett offentligrättsligt organ är ett organ som – är en juridisk person, – särskilt har inrättats för att tillgodose behov i det allmännas in- tresse utan att vara av industriell eller kommersiell karaktär, och – finansieras helt eller till största delen av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga organ eller står under administrativ tillsyn av sådana myndigheter eller organ, eller har ett förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan där mer än hälften av ledamöterna utses av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga organ.23 De ovan nämnda skyldigheterna omfattar därmed bl.a. statliga eller kommunala myndigheter som äger eller kontrollerar fysisk infra- struktur samt vissa statliga eller kommunala bolag som äger eller 21 Artikel 3–6 i GIA. 22 Artikel 2.3 i GIA. 23 Artikel 2.2 i GIA. 133 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … SOU 2025:110 kontrollerar fysisk infrastruktur och som uppfyller kriterierna för ett offentligrättsligt organ. Skyldigheterna om tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader24 kan också omfatta statliga eller kommunala myndigheter eller bolag, om myndigheten eller bolaget är innehavare av en nyttjanderätt till accesspunkten och den fysiska infrastrukturen i byggnaden. Vissa myndigheter eller offentliga bolag bedriver dock enligt vår mening en sådan verksamhet att de bör vara helt undantagna från de ovan nämnda skyldigheterna. Det gäller sådana myndigheter eller offentliga bolag vars huvuduppdrag rör totalförsvaret, styrning av landet, polisverksamhet och annan brottsutredande verksamhet eller Sveriges säkerhet i övrigt. Många sådana myndigheters eller bolags infrastruktur omfattas normalt av säkerhetsskyddslagstiftning som förbjuder tillträde för obehöriga. Av säkerhetsskäl är det inte heller lämpligt att sådana offentliga organ t.ex. tvingas motivera varför till- träde till infrastruktur eller samordning av bygg- och anläggningspro- jekt inte kan medges eller att de blir part i ett tvistlösningsförfarande. Av dessa skäl har vissa myndigheter och bolag undantagits från utbyggnadslagen och från bestämmelsen om tillträde för installa- tion av trådlösa accesspunkter med kort räckvidd i 5 kap. 44 § LEK.25 Vi anser att det är ändamålsenligt att införa ett liknande undantag från skyldigheterna om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, information om infrastrukturen, samordning av bygg- och anlägg- ningsprojekt, information om projekten och tillträde till fysisk in- frastruktur i byggnader, dvs. artiklarna 3–6 och 11 i GIA. Stöd för en sådan avvikelse från förordningen finns i artikel 1.5 i GIA, vilken anger att förordningen inte påverkar medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säkerställa statens terri- toriella integritet och upprätthålla lag och ordning. Vilka myndigheter och bolag som ska omfattas av undantaget bör regleras i förordning. Vi föreslår därför att det i kompletterings- lagen ska införas en bestämmelse som anger att regeringen får med- dela föreskrifter om att vissa offentliga organ ska vara undantagna från skyldigheterna i artiklarna 3–6 och 11 i GIA. 24 Artikel 11 i GIA. 25 Se 1 kap. 3 § andra stycket utbyggnadslagen och prop. 2015/16:73, s. 32 f. samt 5 kap. 9 § FEK och prop. 2021/22:136, s. 167. 134 SOU 2025:110 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … Följande myndigheter och statliga bolag bör i kompletterings- förordningen undantas från skyldigheterna. – Ekobrottsmyndigheten, – Fortifikationsverket, – Försvarets materielverk, – Försvarets radioanstalt, – Försvarshögskolan, – Försvarsmakten, – Försvarsunderrättelsedomstolen, – Kriminalvården, – Kustbevakningen, – Luftfartsverket, – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, – Myndigheten för totalförsvarsanalys, – Polismyndigheten, – Regeringskansliet, – Riksdagsförvaltningen, – Specialfastigheter Sverige AB, – Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, – Sveriges Riksbank, – Svenska rymdaktiebolaget,26 – Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, – Säkerhetspolisen, – Totalförsvarets forskningsinstitut, – Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, – Tullverket, och – Åklagarmyndigheten. 26 Även kallat Swedish Space Corporation. 135 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … SOU 2025:110 För att Specialfastigheter AB och Svenska rymdaktiebolaget ska om- fattas av GIA:s regler krävs att de uppfyller kriterierna för ett offent- ligrättsligt organ. Om ett bolag är att anse som ett offentligrättsligt organ kommer i slutändan vara upp till rättstillämpningen att bedöma. Vi bedömer dock att Specialfastigheter AB och Svenska rymdaktie- bolaget skulle kunna vara offentligrättsliga organ. För att säkerställa att de inte omfattas av de ovan nämnda skyldigheterna, eftersom vi anser att de bedriver sådan verksamhet som motiverar ett undantag, föreslår vi att bolagen inkluderas i listan över vilka som ska undan- tas från skyldigheterna i artiklarna 3–6 och 11 i GIA. Att ett offentligt organ är undantaget från skyldigheterna i artik- larna 3–6 och 11 i GIA hindrar inte att organet frivilligt lämnar till- träde till sin fysiska infrastruktur, samordnar bygg- eller anläggnings- projekt eller lämnar information om detta på frivillig väg. Vi har dock inte tagit ställning till om det är lämpligt att de undantagna offent- liga organen tillåter tillträde eller samordning på frivillig väg, utan endast att de inte ska vara skyldiga att göra det enligt GIA. Övriga krav som finns i GIA, t.ex. krav att inom viss tid besluta om tillståndsansökningar och att utrusta byggnader med fiberfärdig fysisk infrastruktur och fiberledningar, är enligt vår mening inte av sådana slag att det finns skäl att göra motsvarande undantag från dem. Vi föreslår dock att bl.a. byggnader som är avsedda för totalförsvaret eller som annars är av betydelse för Sveriges säkerhet inte ska om- fattas av kraven om att utrusta byggnader med fiberfärdig fysisk in- frastruktur och fiberledningar, se avsnitt 17.4. 8.5 Byanät Vårt förslag: Den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommu- nikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunika- tionsnät ska ges samma rättigheter som operatörer ges i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur och kompletteringsförfatt- ningarna. En bestämmelse med sådan innebörd ska införas i kom- pletteringslagen. 136 SOU 2025:110 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … GIA ger operatörer ett antal rättigheter och nätoperatörer ett antal skyldigheter. Eftersom operatörer ingår i definitionen av nätopera- törer27 åläggs de genom GIA därmed både rättigheter och skyldig- heter. Definitionen av operatör är densamma som i kodexen,28 som har implementerats i Sverige genom lagen om elektronisk kommu- nikation. Enligt den lagen är en operatör den som tillhandahåller eller avser att tillhandahålla ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät eller en tillhörande facilitet.29 Ett byanät är ett lokalt bredbandsnät som ansluter fastigheter i ett mindre område till en operatörs nät, i syfte att ge fastigheterna tillgång till snabba och tillförlitliga bredbandsnät. De drivs vanligt- vis av byalag, oftast i form av en ekonomisk förening. Byanäten är i regel inte allmänna elektroniska kommunikationsnät, vilket innebär att de byalag som driver dem inte är operatörer. Utbyggnadslagen ger bredbandsutbyggare rättigheter som har stora likheter med de rättigheter som GIA ger operatörer. Defini- tionen av begreppet bredbandsutbyggare har utformats på så sätt att även byalag med byanät omfattas och därmed kommer i åtnju- tande av rättigheterna i lagen.30 Detta är en utvidgning jämfört med utbyggnadsdirektivet avsedda tillämpningsområde, eftersom rättig- heterna i direktivet i flera fall tillfaller företag som tillhandahåller eller har tillstånd att tillhandahålla allmänna kommunikationsnät. Eftersom rättigheterna i GIA tillfaller operatörer och operatörs- begreppet är anknutet till allmänna elektroniska kommunikations- nät, kommer den som driver byanät som inte är allmänna elektro- niska kommunikationsnät inte att få de rättigheter som operatörer får i GIA. Det kan övervägas om det vore lämpligt att lämna förslag som ger motsvarande effekt som i utbyggnadslagen, dvs. som ger de som driver byanät samma rättigheter som operatörer, men som inte ålägger dem några skyldigheter. Ett sådant förslag skulle enligt vår mening ligga i linje med GIA:s syfte och ge en positiv effekt på nätutbygg- naden i Sverige. GIA medger att medlemsstaterna inför åtgärder som är striktare eller mer detaljerade än förordningens minimikrav, om de syftar till att bl.a. möjliggöra en effektivare utbyggnad av ny fysisk 27 Artikel 2.1 i GIA. 28 Artikel 2 första stycket i GIA. 29 1 kap. 7 § LEK. 30 Prop. 2015/16:73 s. 30. 137 Nya författningar som kompletterar EU:s förordning … SOU 2025:110 infrastruktur.31 Vi föreslår därför att det i kompletteringslagen ska införas en bestämmelse där det anges att den som driver byanät som inte är allmänna elektroniska kommunikationsnät ska ges samma rättigheter som operatörer ges i GIA, kompletteringslagen och föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Det kan även övervägas om den som driver byanät som inte är allmänna elektroniska kommunikationsnät ska ges samma skyldig- heter som nätoperatörer ges i GIA. Den som driver ett byanät är ofta en ekonomisk förening med små medel. Det är vanligt att med- lemmarna själva utför administrativt och fysiskt arbete, som att gräva ner fiberledningar. Byanät gör stor nytta för utbyggnaden, särskilt där det inte finns förutsättningar för kommersiella operatörer att förlägga nät. Om den som driver byanät skulle belastas med de skyl- digheter som finns i GIA skulle det i och för sig kunna innebära vissa fördelar för andra operatörer som skulle vilja använda sig av byanätets fysiska infrastruktur eller samförlägga med byanätet. Vi bedömer dock att den nyttan är liten, eftersom byanät är högst be- gränsade i omfattning. Nackdelen är dock mer uppenbar. Det skulle sannolikt leda till en hög belastning på en redan liten organisation, vilket skulle riskera byanätets fortlevnad. Det skulle därmed också kunna ha negativ påverkan på utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, vilket strider mot GIA:s mål. Sammantaget anser vi där- med att den som driver byanät som inte är allmänna elektroniska kommunikationsnät inte ska ges samma skyldigheter som nätopera- törer ges i GIA. Trots att den som tillhandahåller byanät får de rättigheter som operatörer har enligt GIA anser vi att den inte bör betala avgifter för den centrala informationspunkten,32 tvistlösning och tillsyn.33 Även om vi föreslår att avgifterna ska fördelas med skälig andel mellan dem som är skyldiga att betala dem vore det alltför betungande både admi- nistrativt och ekonomiskt, vilket skulle kunna riskera byanätets ut- veckling och fortlevnad. Även detta skulle kunna ha negativ påverkan på utbyggnaden. I avsnitt 19.5 lämnar vi förslag om att den som driver byanät ska omfattas av vissa bestämmelser i kompletteringslagen som rör åt- komst till och användningen av den centrala informationspunkten. 31 Artikel 1.3 i GIA. 32 Se avsnitt 19.6. 33 Se avsnitt 20.3. 138 9 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur 9.1 Inledning I kapitel 3 beskriver vi bakgrunden till och syftet med GIA. Där berörs vilka mål som ska uppnås och varför. Att nät med mycket hög kapacitet är mycket viktigt för EU beskrivs tydligt. Av samma skäl är sådana nät även viktiga för Sverige. Alla bestämmelser i GIA syftar till att underlätta utbyggnad av nät. I fråga om skyldigheten om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, inklusive de nationella anpassningar som vi föreslår i detta kapitel, blir det dock tydligt att utbyggnadsintresset ibland ställs mot andra intressen, t.ex. intressen avseende nationell säkerhet. I de fallen behöver en avvägning mellan intressena göras. Samtidigt bör det beaktas att dessa intressen inte alltid är mot- stående. Tillträde till fysisk infrastruktur i enlighet med artikel 3 i GIA kan underlätta för en operatör att bygga ut nät med mycket hög kapacitet. Sådana nät är en samhällsviktig verksamhet som ofta är essentiell för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Både det civila och militära försvaret har ett stort behov av fungerande elektroniska kommunikationer. Elektroniska kommunikationer och andra samhällsviktiga verk- samheter måste fungera parallellt. Många är dessutom helt beroende av varandra och det krävs i många fall att de samexisterar. Det är därför viktigt för de enskilda verksamheterna, för Sverige och för EU att nätutbyggnad underlättas. Av GIA framgår vissa situationer då nätoperatörer och offent- liga organ får vägra tillträde till viss fysisk infrastruktur. Offentliga organ får också i vissa fall välja att inte tillämpa förordningens till- trädesskyldighet. Detta innebär dock inte att de är tvungna att neka tillträde, en bedömning bör göras i det enskilda fallet. Att tillträde 139 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 till viss fysisk infrastruktur inte ges enligt reglerna i GIA innebär inte heller att operatörer aldrig kan få tillträde till sådan infrastruktur, utan enbart att de inte kan använda sig av reglerna i GIA för att få det. Reglerna i GIA och våra kompletterande förslag hindrar inte frivilliga överenskommelser om tillträde till fysisk infrastruktur mellan operatörer och nätoperatörer eller offentliga organ. Vid frågor om tillträde bör det särskilt beaktas att GIA inte på- verkar medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säkerställa statens territoriella integritet och upprätt- hålla lag och ordning. Säkerhetsskyddslagstiftning har därmed, enligt vår bedömning, företräde framför GIA:s skyldigheter, inklusive tillträdesskyldigheten.1 GIA innebär alltså inte att en nätoperatörs eller ett offentligt organs skyldighet att vidta vissa åtgärder som rör fysisk säkerhet enligt 2 kap. 3 § säkerhetsskyddslagen ändras. 9.2 Tillträdesskyldighet och tillstånd Vår bedömning: Bestämmelserna om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur är inte avsedda att ersätta prövning enligt annan författning. Vårt förslag: Det ska åligga en nätoperatör eller ett offentligt organ att söka sådana tillstånd som krävs för att tillträde till dennes befintliga fysiska infrastruktur enligt EU:s förordning om giga- bitinfrastruktur ska kunna realiseras. Det gäller dock inte sådana tillstånd som en operatör som begär tillträde själv kan söka. En bestämmelse med sådan innebörd ska införas i kompletterings- lagen. 9.2.1 Förordningens bestämmelser Enligt artikel 3.1 i GIA ska nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur, på skriftlig begäran från en operatör, tillgodose varje rimlig begäran om tillträde till dess fysiska infrastruktur enligt rättvisa och rimliga villkor, inbegripet pris, i syfte 1 Se artikel 1.5 i GIA och avsnitt 8.3. 140 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation eller tillhörande faciliteter. Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska även tillmötesgå varje sådan rimlig begäran om tillträde på icke-diskriminerande villkor. 9.2.2 Våra förslag och bedömningar Ett tillträde till fysisk infrastruktur i enlighet med artikel 3.1 i GIA ger viss rådighet till denna infrastruktur. Det innebär i praktiken att operatören får rätt att t.ex. använda en nätoperatörs befintliga kanalisation för att förlägga fiberkabel eller använda master eller offentliga organs byggnader för att t.ex. kunna montera en 5G-antenn. Ingen äganderätt övergår till operatören, men operatören får rätt att på rättvisa och rimliga villkor2 sluta ett avtal om tillträde med den som äger eller kontrollerar den fysiska infrastrukturen (i den mån den som kontrollerar den fysiska infrastrukturen i sin tur har rätt att ge tillträde). När ett tillträde ska realiseras, genom att t.ex. förlägga kablar eller montera antenner, kan det innefatta åtgärder vars tillåtlighet ska bedömas även efter andra regelverk. Det kan röra sig om t.ex. prövning enligt ledningsrättslagen, miljöbalken, plan- och bygg- lagen eller kulturmiljölagen (1988:950).3 Det kan även behövas till- stånd att använda radiosändare.4 Bestämmelser om sådan prövning har ett annat syfte än prövningen av tillträde enligt GIA och tar hänsyn till samhälleliga och enskilda intressen som GIA inte om- fattar. Enligt vår bedömning är bestämmelserna om tillträde i GIA inte avsedda att ersätta sådan prövning. Detta har stöd i såväl arti- kel 3.12 som artikel 7 om tillståndsförfaranden. Även skäl 24 i GIA ger ett sådant stöd. I praktiken kan det därmed bli så att operatören inte kan realisera ett tillträde om denne inte får det tillstånd den ansöker om. Frågor om tillstånd behandlas i kapitel 13–16. Om det för att ett tillträde ska kunna realiseras är nödvändigt att nätoperatören eller det offentliga organet, vars fysiska infra- 2 Av artikel 3.4 i GIA framgår vilka faktorer nätoperatörer och offentliga organ ska beakta vid fastställandet av rättvisa och rimliga villkor, inklusive priser, för beviljande av tillträde. 3 Se även kapitel 13. 4 Vi anser inte att ett tillstånd att använda radiosändare enligt lagen om elektronisk kommu- nikation är ett tillstånd som behövs för att förlägga fysisk infrastruktur. Radiosändaren är ett aktivt element och omfattas inte av definitionen fysisk infrastruktur i artikel 2 i GIA. Tillstånd att använda radiosändare behövs för att aktivera utrustningen, inte för att förlägga den. 141 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 struktur tillträde begärs till, söker ett visst tillstånd bör det ankomma på dem att på begäran göra det. Nätoperatören eller det offentliga organet kan välja om den själv ska utforma ansökan eller om opera- tören ska göra det. En bestämmelse om detta bör därför införas i kompletteringslagen. En liknande skyldighet finns i utbyggnads- lagen.5 Om operatören däremot själv kan söka ett tillstånd, åligger det givetvis denne att söka detta och nätoperatörens eller det offent- liga organets medverkan är inte nödvändig. 9.3 Tillträdesbegärans administrativa aspekter Vårt förslag: Post- och telestyrelsen ska få meddela föreskrifter om en tillträdesbegärans administrativa aspekter. Bestämmelser med sådana bemyndiganden ska införas i kompletteringslagen och kompletteringsförordningen. En begäran om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur ska speci- ficera de element av den fysiska infrastrukturen som en begäran om tillträde omfattar, inbegripet tidsramar. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende en begärans administrativa aspekter.6 En begärans administrativa aspekter kan bl.a. inbegripa formen för begäran eller hur stort geografiskt område den får omfatta. Vilka krav som kan anses vara lämpliga kan variera över tid. Specifika- tioner av sådant slag har också en sådan detaljeringsgrad att det är mest ändamålsenligt att de meddelas av en myndighet. Den som är bäst lämpad att besluta i frågor om en begärans administrativa aspekter är, enligt vår mening, den myndighet som ansvarar för den centrala informationspunktens funktioner, tvistlösning och tillsyn, eftersom denna myndighet har löpande kontakt med operatörer, nätoperatörer och offentliga organ och därmed får mer information om vilka behov som vid var tid föreligger. Enligt vårt förslag är detta PTS.7 Vi föreslår därför att det i kompletteringslagen införs ett bemyn- digande om att regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om tillträdesbegärans administra- 5 2 kap. 1 § utbyggnadslagen. 6 Artikel 3.1 i GIA. 7 Se avsnitt 19.2, 20.1 och 20.2. 142 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur tiva aspekter. Vi föreslår även att det i kompletteringsförordningen införs ett bemyndigande för PTS att utfärda sådana föreskrifter. 9.4 Tillträde till privata kommersiella byggnader Vår bedömning: Det bör inte införas någon skyldighet om till- träde till privata kommersiella byggnader i Sverige nu. 9.4.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna får föreskriva att tillträdesskyldigheten till befint- lig fysisk infrastruktur får utvidgas till privata kommersiella bygg- nader som inte ägs eller kontrolleras av en nätoperatör. Byggnaden ska vara belägen i ett landsbygdsområde eller avlägset område. Det ska inte finnas något tillgängligt nät med mycket hög kapacitet av samma typ som en begäran avser och ingen plan för sådan utbygg- nad. Slutligen ska det inte finnas någon fysisk infrastruktur i om- rådet som ägs eller kontrolleras av nätoperatörer eller offentliga organ och som är tekniskt lämplig för att rymma sådana nätelement. Om sådan skyldighet införs får medlemsstaterna fastställa en förteck- ning över kategorier av kommersiella byggnader som får undantas.8 9.4.2 Vår bedömning Vid sidan av fast bredband till hushåll och företag finns behov av utbyggnad av mobilnät. Tillträde till byggnader kan ha betydelse för utbyggnad av mobilnät. I vilken utsträckning det finns privata kommersiella byggnader i landsbygd som lämpar sig för inplacering av utrustning för mobil- nät är i dag oklart. På ett teoretiskt plan skulle en tillträdesskyldig- het som omfattar sådana byggnader potentiellt kunna ha en relativt stor inverkan på de privata kommersiella aktörernas ägande- eller förfoganderätt. Det skulle även kunna innebära potentiellt känn- bara ekonomiska konsekvenser för dem. För att en sådan skyldig- het ska införas bör det vara uppenbart att nyttan skulle vara större 8 Artikel 3.3 i GIA. 143 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 än pålagan. Artikel 3.1 i GIA ger tillträde till fysisk infrastruktur såsom bl.a. master och offentliga organs byggnader. Med hänsyn till att definitionen av fysisk infrastruktur är omfattande är det rimligt att utgå ifrån att ett sådant tillträde ger omfattande möjlig- het till bl.a. inplacering av 5G-antenner. Vi anser därför att det inte är uppenbart att nyttan av ett utvidgat tillträde som omfattar privata kommersiella byggnader överväger pålagan för dess ägare. Vi lämnar därför inga sådana förslag. Däremot kan regeringen välja att utvär- dera frågan efter en viss tid. I så fall kan en lämplig tidpunkt vara fem år efter det att GIA har blivit fullt tillämplig och de svenska kompletterande författningarna har trätt i kraft. Om tillräckligt många operatörer då påpekar att ett behov av reglering om tillträde till privata kommersiella byggnader på landsbygd finns kan en sådan utvidgning övervägas. 9.5 Vägledning om villkor för tillträde Vår bedömning: Det finns inte tillräckliga skäl för att lämna vägledning om villkor för tillträde till fysisk infrastruktur. 9.5.1 Förordningens bestämmelser Artikel 3.2 i GIA innehåller en skyldighet för vissa nyttjanderätts- havare att förhandla om tillträde med en operatör. Om en operatör begär det ska juridiska personer, som i första hand är verksamma som arrendatorer eller som innehavare av andra rättigheter till mark än äganderätt där faciliteter planeras eller har installerats i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet, eller som för- valtar arrendeavtal för markägares räkning, på en operatörs begäran ”i god tro”9 förhandla om tillträde till sådan mark. De ska även ”i god tro” förhandla om priset, som i förekommande fall ska åter- spegla marknadsvillkoren, i enlighet med nationell avtalsrätt. Med- lemsstaterna får ge vägledning om villkoren, inbegripet priset, för att underlätta ingåendet av sådana avtal. Tillträdesskyldigheten ska inte påverka äganderätten av den fysiska infrastrukturen, då den inte ägs av nätoperatören eller det 9 I den engelska språkversionen används begreppet ”in good faith”. 144 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur offentliga organet. Det ska heller inte påverka äganderätten för andra tredje parter.10 9.5.2 Vår bedömning Skyldigheten innebär att förhandling ska ske med välvilliga inten- tioner, men det finns ingen tillträdesskyldighet. Med tanke på att nyttjanderättshavarna som berörs av skyldigheten är juridiska per- soner kan det ställas högre krav på att dessa kan göra kommersiella bedömningar av avtalsvillkor, jämfört med privatpersoner. Detta minskar enligt oss behovet av vägledning något. Omständigheterna kan dessutom skilja sig från fall till fall, vilket gör det vanskligt att utforma en vägledning, utöver den vägledning som befintlig nationell rätt innehåller. Eftersom våra tidsramar är snäva behöver vi prioritera mellan de frågor vi fördjupar oss i. Vi har därmed enbart gjort en ytlig analys av frågan, men ser utifrån en sådan inte att det finns tillräckliga skäl att lämna några förslag i denna del. 9.6 Undantag med anledning av alternativt tillträde Vår bedömning: Det bör inte införas en möjlighet att vägra till- träde till fysisk infrastruktur i de fall det finns möjlighet till ett öppet aktivt tillträde i grossistledet. 9.6.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna får föreskriva att nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får vägra till- träde till specifik fysisk infrastruktur om det finns genomförbara alternativa metoder för icke-diskriminerande öppet aktivt tillträde i grossistledet till nät med mycket hög kapacitet som tillhandahålls av samma nätoperatör eller samma offentliga organ. Tillträdet ska inkludera rättvisa och rimliga villkor. Den begärande operatörens utbyggnadsprojekt ska rikta sig till samma täckningsområde. Det 10 Artikel 3.12 i GIA. 145 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 ska inte finnas något annat fibernät för anslutning av slutanvändares lokaler som betjänar täckningsområdet. Möjligheten att införa en sådan bestämmelse ska endast tillämpas på de medlemsstater där en sådan, eller en likvärdig, möjlighet till vägran tillämpades den 11 maj 2024 i enlighet med nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten.11 9.6.2 Vår bedömning Innebörden av artikel 3.6 Artikel 3.6 i GIA ger medlemsstaterna en möjlighet att föreskriva att tillträde till specifik fysisk infrastruktur får vägras i vissa fall om det finns möjlighet till ett öppet aktivt tillträde i grossistledet. För att det ska bli tydligt vad ett sådant tillträde är behöver vi först be- skriva den så kallade värdekedjan för bredbandstjänster och vad de olika rollerna i värdekedjan innebär.12 En operatör som är en tjänsteleverantör, som vill tillhandahålla bredbandstjänster till slutanvändare, behöver tillgång till nät. Om tjänsteleverantören inte når fram till slutanvändaren med ett eget nät kan denne antingen anlägga ett nytt nät, eller få tillgång till ett befintligt nät genom att köpa grossisttjänster13 av en nätägare. Näten är uppbyggda i olika nivåer och grossisttjänster kan därför tillhanda- hållas på olika nivåer med olika förädlingsgrad avseende teknisk funktionalitet. Figur 1 nedan beskriver nätanslutningarnas över- gripande funktionella nivåer i värdekedjan för produktion av bred- bandstjänster. 11 Se artikel 3.6 i GIA. 12 Informationen om värdekedjan har hämtats från PTS samråd av marknadsanalys och förslag till beslut för lokalt tillträde till fibernät som ansluter enfamiljshus, 2025-05-06, dnr 23-27637, bilaga 1 utkast marknadsanalys, s. 69 ff. 13 Grossisttjänsterna är tillträde till accessförbindelser. 146 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur Figur 9.1 Värdekedjan för bredbandstjänster Källa: PTS samråd av marknadsanalys och förslag till beslut för lokalt tillträde till fibernät som ansluter enfamiljshus, 2025-05-06, dnr 23-27637, bilaga 1 utkast marknadsanalys, s. 69. Generellt gäller att ju lägre teknisk förädlingsgrad grossisttjänsten har, desto större investeringar måste den tillträdande operatören göra i sitt eget nät och aktiv nätutrustning för att kunna tillhanda- hålla bredbandstjänster. En tjänsteleverantörs möjlighet att kon- trollera och utforma slutkundstjänsten ökar ju större del av vidare- förädlingen som tjänsteleverantören själv ansvarar för. Omvänt gäller att tillträde till grossisttjänster med högre förädlingsgrad, som sker virtuellt och högre upp i näthierarkin, kräver mindre investeringar av den tillträdande operatören. Ett sådant tillträde ger dock inte tjänsteleverantörer lika stora möjligheter att själva förädla och dif- ferentiera sin slutkundstjänst. Tjänsteleverantören blir därmed i högre grad begränsad av hur nätägaren har utformat sin tillträdes- produkt. Värdekedjans huvudnivåer är passiva nätdelar (där två olika former av passivt tillträde ges), det aktiva KO-ledet (där aktivt tillträde ges) och slutligen tillhandahållande av slutkundstjänster. De passiva nätdelarna innehåller fysisk infrastruktur och led- ningar. En operatör som bygger ett eget nytt nät förlägger egen fysisk infrastruktur eller får mot betalning tillträde till någon annans fysiska infrastruktur.14 Om så inte sker är nästa steg i värdekedjan att operatören mot betalning får tillträde till en annan operatörs 14 Enligt artikel 3.1 i GIA ska nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ge tillträde till fysisk infrastruktur åt operatörer som vill anlägga eget nät. 147 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 passiva ledningar, s.k. passivt fysiskt tillträde i grossistledet.15 Den tillträdande operatören bygger då alltså inget eget nät, men etablerar själv aktiv utrustning för att aktivera den nätägande operatörens ledning, så att signaler kan skickas i ledningen mellan aktiva utrust- ningar. Eftersom den tillträdande operatören kontrollerar den aktiva utrustningen har den en hög grad av kontroll över förbindelsen och kan därmed använda den till många olika sorters affärer. De aktiva delarna och det aktiva tillträdet finns i KO-ledet,16 som innehåller transmission17 och kommunikation.18 Här äger och kontrollerar nätägaren, alternativt en egen eller en extern kommu- nikationsoperatör, den aktiva utrustningen. Ett kommunikations- operatörstillträde eller KO-tillträde utgör alltså en extra nivå mellan nätägaren och tjänsteleverantörerna. Den tillträdande operatören får tillträde till kommunikationsoperatörens digitala plattform för att tillhandahålla bredbandstjänster till slutkunden. Det aktiva till- träde i grossistledet som främst tillhandahålls i Sverige för att en tjänsteleverantör utan eget fast nät ska kunna leverera bredbands- tjänster till slutanvändare som är främst privatpersoner eller små eller medelstora företag är KO-tillträde. Som framgår ovan är ett KO-tillträde ett virtuellt tillträde med begränsade möjligheter till kontroll av förbindelsen eller differentiering av produkten som ska tillhandahållas till slutanvändaren. Försäljning till slutanvändare sker genom KO-operatörens digitala plattform. Tillträdet är öppet såtillvida att alla tjänsteleverantörer har möjlighet att ansluta sig och på lika villkor sälja tjänster till slutkunder. Den operatör som vill tillhandahålla en mer avancerad företagstjänst19 till en slutkund som är ett större företag kan inte använda sig av ett KO-tillträde för den affären. I Sverige tillämpas många olika affärsmodeller. En operatör kan vara verksam i en, två eller flera delar av värdekedjan. Några få ope- 15 Enligt artikel 3.5 f i GIA får nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur vägra tillträde till specifik fysisk infrastruktur i vissa fall. Sådana situa- tioner föreligger om tillgången till genomförbara alternativa metoder för passivt fysiskt tillträde i grossistledet till elektroniska kommunikationsnät, som är lämpliga för tillhanda- hållandet av nät med mycket hög kapacitet och som erbjuds på rättvisa och rimliga villkor, som tillhandahålls av samma nätoperatör eller, i det särskilda fallet med landsbygdsområden eller avlägsna områden där ett nät enbart drivs i grossistledet och ägs eller kontrolleras av offentliga organ, som tillhandahålls av operatören av ett sådant nät. 16 KO är en förkortning av kommunikationsoperatör. 17 Transmission betyder att signaler överförs mellan aktiva utrustningar. 18 Kommunikation betyder administration av det aktiva nätet och dirigering av trafik. 19 Exempelvis s.k. hyrda förbindelser. 148 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur ratörer är verksamma i alla delar av värdekedjan. Ett relativt stort antal nätägare tillhandahåller grossisttillträde till ledningar, ofta i kombination med grossisttillträde i KO-ledet. Antalet rena tjänste- leverantörer utan egen infrastruktur är relativt stort. Ett undantag i enlighet med artikel 3.6 i GIA skulle innebära att en nätoperatör eller ett offentligt organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur skulle kunna vägra en begärande operatör till- träde till fysisk infrastruktur med hänvisning till att denne i stället kan erbjudas ett öppet aktivt tillträde, oavsett om ett sådant till- träde skulle uppfylla den begärande operatörens behov. För en be- gärande nätägande operatör skulle en sådan bestämmelse vara nega- tiv eftersom det skulle begränsa dess möjlighet att erbjuda tjänster till kunder på det sätt den annars skulle kunna. För den nekande operatören skulle en sådan bestämmelse vara fördelaktig, eftersom denne skulle skydda sin investering från konkurrens i en större del av värdekedjan än om den i stället antingen gav tillträde till sin fysiska infrastruktur eller erbjöd passivt tillträde.20 I och med att den nekande operatören skulle kunna förhindra konkurrens på en mindre förädlad marknad för att i stället tillåta mer begränsad kon- kurrens på en mer förädlad marknad skulle den potentiella kon- kurrensen minska. Tillämpas ett motsvarande undantag i dag? Ett villkor för att en medlemsstat ska kunna införa en bestämmelse i enlighet med artikel 3.6 i GIA är att en motsvarande möjlighet till vägran till tillträde tillämpades i medlemsstaten den 11 maj 2024. Enligt 2 kap. 1 § första stycket 7 utbyggnadslagen får en nätinne- havare avslå en bredbandsutbyggares begäran om tillträde till fysisk infrastruktur om nätinnehavaren erbjuder alternativt tillträde på rättvisa och rimliga villkor. Enligt förarbetena kan ett alternativt tillträde vara t.ex. svart fiber.21 Av förarbetena framgår även att med alternativt tillträde avses även att tillträdet ska vara lämpligt med beaktande av bredbandsutbyggarens behov.22 Med tanke på de stora skillnaderna mellan ett tillträde till fysisk infrastruktur och ett öppet aktivt tillträde uppfylls en bredbandsutbyggares behov av tillträde 20 Jfr artikel 3.5 f i GIA. 21 Tillträde till svart fiber kallas även passivt tillträde. 22 Prop. 2015:16:73 s. 112. 149 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 till fysisk infrastruktur i regel inte av ett aktivt tillträde. Vanligtvis tillhandahålls KO-tillträde till de tjänsteleverantörer som efter- frågar det. Om bredbandsutbyggaren trots det begär tillträde till fysisk infrastruktur i stället talar även det för att ett KO-tillträde inte är lämpligt med beaktande av bredbandsutbyggarens behov. Mot bakgrund av detta bedömer vi, även med beaktande av att bestämmelsens ordalydelse inte uttryckligen utesluter ett öppet aktivt tillträde, att bestämmelsen i utbyggnadslagen endast är av- sedd att ge en möjlighet att neka tillträde till fysisk infrastruktur med hänvisning till att det finns ett alternativt passivt tillträde, dvs. tillträde till svart fiber. Vi anser därför att det i Sverige inte tilläm- pades en motsvarande möjlighet till vägran till tillträde den 11 maj 2024, varför det inte finns någon möjlighet i Sverige att införa en bestämmelse som motsvarar artikel 3.6 i GIA. Vi lämnar därför inte något sådant förslag. Lämplighet att införa bestämmelsen För det fall det ändå skulle anses att bestämmelsen i utbyggnads- lagen ger möjlighet att neka tillträde till fysisk infrastruktur med hänvisning till att bredbandsutbyggaren erbjuder ett öppet aktivt tillträde bedömer vi att det inte skulle vara lämpligt att i svensk rätt införa en bestämmelse som motsvarar artikel 3.6 i GIA. Vid denna bedömning har vi särskilt beaktat följande. Enligt artikel 3.5 f i GIA, vilken är direkt tillämplig, finns det en möjlighet för nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur att i vissa fall vägra tillträde till specifik fysisk infrastruktur på grundval av att det finns tillgång till genomförbara alternativa metoder för passivt fysiskt tillträde23 i grossistledet till elektroniska kommunikationsnät som erbjuds på rättvisa och rimliga villkor. GIA innehåller därmed redan en möj- lighet att i vissa fall neka tillträde till fysisk infrastruktur om det finns möjlighet till ett alternativt passivt tillträde. Som beskrivits ovan har nätägaren och det offentliga organet då möjlighet att skydda sin investering genom att ge ett mer förädlat tillträde än till fysisk infrastruktur, om än inte lika förfinat som ett aktivt tillträde. Ett 23 Dvs. svart fiber, som i den ovan nämnda bestämmelsen i utbyggnadslagen. 150 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur ytterligare undantag skulle kunna innebära att konkurrensen minskar, vilket i förlängningen kan ge negativa effekter för slutkunden. Som vi konstaterar ovan är det vidare en stor skillnad på ett till- träde till fysisk infrastruktur enligt GIA och ett öppet aktivt till- träde, och de olika tillträdena riktar sig till två olika sorters verksam- heter. De olika tillträdena kan vidare användas för olika sorters affärsändamål. Det finns därför en uppenbar risk att ett KO-tillträde inte skulle anses uppfylla behoven för den som egentligen vill ha tillträde till fysisk infrastruktur för att anlägga ett eget nät. Sammantaget anser vi därför att det inte är lämpligt att införa en möjlighet att vägra tillträde i de fall det finns möjlighet till ett öppet aktivt tillträde i grossistledet. 9.7 Organ för samordning av och rådgivning om tillträde Vår bedömning: Det finns i nuläget inget behov av att inrätta ett organ för att samordna begäranden om tillträde till fysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av offentliga organ eller tillhandahålla juridisk och teknisk rådgivning om tillträdesvillkor. Vi anser inte heller att det är lämpligt att inrätta ett organ som underlättar tillhandahållandet av information via en central infor- mationspunkt. 9.7.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna får inrätta eller utse ett organ för att samordna begäranden om tillträde till fysisk infrastruktur som ägs eller kon- trolleras av offentliga organ, tillhandahålla juridisk och teknisk råd- givning genom förhandlingar om tillträdesvillkor och underlätta tillhandahållandet av information via en central informationspunkt enligt artikel 12 i GIA.24 24 Artikel 3.8 i GIA. 151 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 9.7.2 Vår bedömning Offentliga organ är självständiga i Sverige och sköter som huvud- regel sina egna förhandlingar. Kommuner kan söka juridisk rådgiv- ning av Sveriges kommuner och regioner. Vi anser inte att det i dag finns ett tillräckligt behov av att inrätta ett organ som tillhanda- håller juridisk och teknisk rådgivning om tillträdesvillkor. I kapitel 19 lämnar vi förslag om inrättande av en central infor- mationspunkt. Där framgår att vi föreslår att nätoperatörer och offentliga organ på begäran ska lämna minimiinformation direkt till begärande operatör, utan att informationen passerar via den centrala informationspunkten. Vi anser därför att det inte är lämpligt att in- rätta ett organ som underlättar tillhandahållandet av minimiinforma- tion via en central informationspunkt. Utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation har vidare kommit förhållandevis långt i Sverige och det är i dagsläget oklart i hur stor utsträckning operatörer kommer att begära tillträde till fysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av offentliga organ. Sammantaget anser vi därmed att det i nuläget inte finns något behov av att inrätta ett organ för samordning och rådgivning om tillträde till fysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av offent- liga organ. Vi lämnar därför inga förslag i denna del. Om det fram- över, t.ex. vid utvärdering av lagstiftningen eller inom ramen för tvistlösningen och tillsynen, skulle framkomma att det finns problem som ett sådant organ skulle kunna lösa kan frågan övervägas på nytt. 152 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur 9.8 Nationell anpassning av tillträdesskyldigheten Vårt förslag: Offentliga organ ska få välja att inte tillämpa skyl- digheten om tillträde till fysisk infrastruktur i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur på 1. fristående byggnader som huvudsakligen används i religiöst syfte, 2. skyddsobjekt, 3. fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt om infra- strukturens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av ett tillträde, 4. fysisk infrastruktur som inte utan särskilda åtgärder kan av- skiljas från sådan infrastruktur som anges i 3, 5. fysisk infrastruktur eller delar av den som omfattas av sär- skilda säkerhetskrav eller som kräver att vissa säkerhetsåt- gärder vidtas innan tillträde kan ske, om tillträdet medför att säkerhetskraven inte kan följas eller om det krävs opropor- tionerliga åtgärder för att göra det, och 6. fysisk infrastruktur där ett tillträde kan äventyra allmän säker- het och det inte utan oproportionerliga åtgärder går att säker- ställa den allmänna säkerheten. En bestämmelse av sådan innebörd ska införas i kompletterings- förordningen. I kompletteringslagen ska det införas ett bemyndigande som ger regeringen möjlighet att meddela sådana föreskrifter. 9.8.1 Förordningens bestämmelser Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur eller vissa kategorier av fysisk infrastruktur får av vissa angivna skäl välja att inte tillämpa tillträdesskyldigheten, bestämmelsen om vilka villkor som ska tillämpas för tillträdet och bestämmelsen om när 153 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 tillträde får vägras25 på viss fysisk infrastruktur eller kategorier av fysisk infrastruktur. Sådana skäl kan röra arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde eller allmän säkerhet, försvar och hälsa. Medlemsstaterna eller, i förekommande fall, de regionala och lokala myndigheterna ska identifiera sådan fysisk infrastruktur eller sådana kategorier av fysisk infrastruktur på sina territorier på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl. För- teckningen över kategorier av fysisk infrastruktur och de kriterier som tillämpas för att identifiera dem ska göras tillgänglig via en central informationspunkt.26 9.8.2 Vårt förslag Enligt artikel 3.5 i GIA får nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur vägra tillträde till speci- fik fysisk infrastruktur på vissa angivna skäl. Dessa skäl rör infra- strukturens tekniska lämplighet, brist på utrymme, säkerhet, natio- nell säkerhet, folkhälsa, integriteten och säkerheten för befintliga nät i synnerhet när det gäller nationell kritisk infrastruktur, risk för störningar för tillhandahållandet av andra tjänster och tillgång till alternativa metoder för passivt fysiskt tillträde i grossistledet till elektroniska kommunikationsnät. Bestämmelsen är direkt tillämp- lig och kräver inte någon nationell reglering. Av artikel 3.10 i GIA framgår att medlemsstaterna ska ange kategorier av infrastruktur på vilka offentliga organ får underlåta att tillämpa tillträdesskyldigheten. De offentliga organen får även underlåta att tillämpa de direkt gällande undantagen i artikel 3.5 i GIA. De offentliga organen behöver alltså inte argumentera för att undantagskriterierna i artikel 3.5 i GIA är uppfyllda, utan kan välja att inte tillämpa tillträdesskyldigheten för sådan fysisk infrastruk- tur som medlemsstaten har angett. 25 Dvs. artikel 3.1, 3.4 och 3.5 i GIA. 26 Artikel 3.10 i GIA. 154 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur Skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde I plan- och bygglagen och kulturmiljölagen finns bestämmelser som syftar till att skydda historiska och arkitektoniska värden. Som vi redogör för i avsnitt 9.2 är bestämmelserna om tillträde i GIA inte avsedda att ersätta prövning enligt annan författning. Om det krävs tillstånd enligt dessa lagar och ett sådant inte beviljas eller om andra bestämmelser i dessa lagar inte tillåter de för utbyggnad nöd- vändiga åtgärderna kan det resultera i t.ex. att en antenn inte får monteras på en viss byggnad. Det innebär att ett tillträde i praktiken inte kan realiseras. Vi bedömer därför att offentliga organs fysiska infrastrukturs historiska och arkitektoniska värden skyddas genom befintlig nationell reglering och det saknas därför skäl att lämna för- slag om särskilda undantag från tillträdesskyldigheten i denna del. När det gäller religiöst värde kan vi konstatera följande. Den 1 januari 2000 skiljdes Svenska kyrkan formellt från staten. Oavsett denna separation kan staten äga kyrkobyggnader och andra bygg- nader där gudstjänst regelmässigt hålls. Vissa kommuner äger också infrastruktur av religiöst värde. Stockholm och Tranås är t.ex. kom- munala huvudmän för begravningsverksamheten i deras respektive förvaltningsområden och svarar för bl.a. byggnaderna som behövs för verksamheten. Gudstjänstlokaler kan också finnas i fastigheter som ägs av offentliga organ. Det kan alltså finnas fysisk infrastruktur som offentliga organ äger eller kontrollerar som har ett religiöst värde och vi bedömer därför att det är motiverat att införa ett undan- tag från tillämpningen av tillträdesskyldigheten av sådana skäl. All fysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av offentliga organ och som har en koppling till ett religiöst syfte kan dock inte anses vara skyddsvärd. Till exempel kan det finnas en gudstjänstlokal i ett flerfamiljshus som ägs av ett offentligt organ. När gudstjänstlokalen är inrymd på detta sätt anser vi inte att det finns något skyddsvärde av religiösa skäl, eftersom byggnaden huvudsakligen utformats och används för andra ändamål. Däremot anser vi att det finns skäl att skydda fristående byggnader som huvudsakligen används i religiöst syfte. I de fallen är det mer sannolikt att en troende person skulle kunna beröras illa av synliga nätelement, t.ex. en antenn. Exempel på fristående byggnader som används i religiöst syfte är kyrkor, klockstaplar, kapell, moskéer, minareter, synagogor och tempel. Vad som i övrigt anses vara religiöst syfte bör avgöras i tillämpningen. 155 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 Skäl som rör miljö Det finns lagstadgat skydd för miljön i olika författningar, i synner- het i miljöbalken. Bestämmelser i sådana författningar kan förbjuda eller kräva tillstånd eller dispens för åtgärder som en operatör be- höver vidta när den förlägger nät med mycket hög kapacitet. Det kan leda till att en operatör inte kan realisera ett eventuellt tillträde. Vi bedömer av det skälet att miljövärden skyddas genom befintlig nationell reglering och det finns därför inte behov av att införa några bestämmelser om undantag från tillträdesskyldigheten av skäl som rör miljön. Skäl som rör allmän säkerhet och hälsa När det gäller allmän säkerhet och hälsa kan följande konstateras. Det kan finnas säkerhetskrav i författning, exempelvis krav på viss utbildning, vissa kunskaper eller viss certifiering, för att en person ska få uppehålla sig vid en viss infrastruktur. Exempel kan vara järn- väg, elanläggningar, medicinska byggnader med farligt innehåll (CBRNE27) och annan fysisk infrastruktur där det finns särskilda risker. Så långt som det är möjligt i förhållande till allmän säkerhet och hälsa bör tillträde ändå ges till sådan infrastruktur. Det kan dock finnas fall där det inte är möjligt att efterleva säkerhetskraven vid ett tillträde. Det kan också finnas situationer där det är möjligt att efterleva dem, men där det krävs oproportionerliga åtgärder från det offentliga organets sida för att göra det. Fysisk infrastruktur som omfattas av sådana säkerhetskrav bör därför utgöra en sådan kategori som ett offentligt organ med stöd av artikel 3.10 i GIA kan välja att inte tillämpa tillträdesskyldigheten på, under förutsättning att någon av de ovan nämnda situationerna föreligger. 27 CBRNE är den internationella förkortningen för chemical, biological, radiological, nuclear and explosives. Översatt till svenska blir det kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva ämnen. Dessa ämnen kan orsaka skador på människor, djur, växter, egendom och miljö. 156 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur Skäl som rör försvar, Sveriges säkerhet och skydd för väsentliga statliga funktioner Artikel 3.10 i GIA ger medlemsstaterna möjlighet att ange kate- gorier av fysisk infrastruktur på vilka offentliga organ får låta bli att tillämpa tillträdesskyldigheten av skäl som rör försvar. Vi anser att det därutöver, med stöd av artikel 1.5 i GIA, är möjligt att även införa kategorier som ska undantas från tillämpning av skäl som rör Sveriges säkerhet i övrigt eller skydd av väsentliga statliga funktioner. Skyddslagen innehåller bestämmelser om vissa åtgärder till för- stärkt skydd för bl.a. byggnader, andra anläggningar och andra objekt mot sabotage, terroristbrott, spioneri och röjande i andra fall av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret och grovt rån.28 Lagen innehåller också bestämmelser om skydd för allmänheten mot skada som kan uppkomma till följd av militär verksamhet.29 Med stöd av lagen kan bl.a. viss fysisk infrastruktur beslutas vara skydds- objekt. Skälen till att fysisk infrastruktur kan ges status som skydds- objekt sammanfaller med skälen till att den fysiska infrastrukturen skulle kunna undantas från tillämpning av tillträdesskyldigheten. Vi anser därför att det är lämpligt att offentliga organ kan välja att inte tillämpa tillträdesskyldigheten i GIA på fysisk infrastruktur som är skyddsobjekt. Samma resonemang skulle kunna användas för nätoperatörers fysiska infrastruktur som är skyddsobjekt, men nätoperatörers infrastruktur ryms inte inom ramen som anges i artikel 3.10 i GIA. Av artikel 3.5 framgår dock att nätoperatörer och offentliga organ får vägra tillträde till specifik fysisk infrastruktur bl.a. om det finns motiverade skäl som rör säkerhet, nationell säker- het och folkhälsa. En nätoperatör torde därmed med hänvisning till detta kunna vägra tillträde till skyddsobjekt. I kapitel 8 lämnar vi förslag om att vissa skyldigheter i GIA, bl.a. tillträdesskyldigheten, inte ska gälla för vissa offentliga organ, vars huvuduppdrag rör totalförsvaret, styrning av landet, polisverksam- het och annan brottsutredande verksamhet eller Sveriges säkerhet i övrigt. Även verksamhetsutövare som är andra offentliga organ kan dock ha uppdrag som till viss del rör sådana frågor och därmed kan de också ha fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt. Ett sådant exempel 28 1 § skyddslagen. 29 2 § skyddslagen. 157 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 kan vara en mast eller antenninstallation för kommunikationsutrust- ning som är av betydelse för totalförsvaret. Vi anser att offentliga organ ska ha möjlighet att inte tillämpa tillträdesskyldigheten på denna fysiska infrastruktur om infrastrukturens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av ett tillträde. I risk- och skadebedömningen bör hänsyn även tas till framtida behov av reparationer och drift. Om den fysiska infrastrukturen inte utan särskilda åtgärder kan avskiljas från det offentliga organets övriga fysiska infrastruktur, t.ex. den del av taket där masten eller antenninstallationen finns, bör tillträdesskyldigheten inte heller behöva tillämpas på den fysiska infrastrukturen som inte utan särskilda åtgärder kan avskiljas från den skyddsvärda infrastrukturen. Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslår vi därmed att offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur kan välja att inte tillämpa tillträdesskyldigheten i artikel 3.1 i GIA på följande kategorier av fysisk infrastruktur: 1. Fristående byggnader som huvudsakligen används i religiöst syfte. 2. Skyddsobjekt. 3. Fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, poli- siära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt om infrastrukturens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas nega- tivt av ett tillträde. 4. Fysisk infrastruktur som inte utan särskilda åtgärder kan av- skiljas från sådan infrastruktur som avses i punkt 3. 5. Fysisk infrastruktur eller delar av den som omfattas av särskilda säkerhetskrav eller som kräver att vissa säkerhetsåtgärder vidtas innan tillträde kan ske, om tillträdet medför att säkerhetskraven inte kan följas eller om det krävs oproportionerliga åtgärder för att göra det. 158 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur 6. Fysisk infrastruktur där ett tillträde kan äventyra allmän säker- het och det inte utan oproportionerliga åtgärder går att säker- ställa den allmänna säkerheten. I kompletteringslagen bör det införas ett bemyndigande för reger- ingen att meddela föreskrifter om de kategorier av fysisk infra- struktur som i enlighet med artikel 3.10 i GIA kan undantas från tillämpningen av artiklarna 3.1, 3.4 och 3.5 i GIA. En bestämmelse med de ovanstående kategorierna av fysisk infrastruktur bör införas i kompletteringsförordningen. 9.9 Operatörers rätt att erbjuda tillträde till sin fysiska infrastruktur i vissa fall Vår bedömning: Bestämmelsen i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur om att operatörer ska ha rätt att erbjuda tillträde till sin fysiska infrastruktur för utbyggnad av andra nätverk än elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter med- för inget behov av att ändra befintliga svenska regelverk. Operatörer ska, enligt GIA, ha rätt att erbjuda tillträde till sin fysiska infrastruktur för utbyggnad av andra nätverk än elektroniska kom- munikationsnät eller tillhörande faciliteter.30 Det finns i svensk rätt i dag inte något allmänt hinder för opera- törer att ge ett sådant tillträde. Vi anser därför att bestämmelsen inte ger anledning till några lagstiftningsåtgärder. 9.10 Tillträde till viss kritisk infrastruktur Vår bedömning: Det bör inte införas någon svensk skyldighet avseende tillträde till vattentorn. Livsmedelsverket kan ge vägledning till VA-leverantörer av- seende bedömningen av vissa säkerhetsfrågor, vilket kan under- lätta för dem att frivilligt ge operatörer tillträde till vattentorn. 30 Artikel 3.11 i GIA. 159 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 9.10.1 Bakgrund Som nämnts i avsnitt 9.8 undantas kritisk infrastruktur på vissa villkor från tillträdesskyldigheten. Vidare inkluderas inte nätele- ment som används för tillhandahållandet av dricksvatten i GIA:s definition av fysisk infrastruktur31 och förordningen ger därför inte stöd för en tillträdesskyldighet avseende dessa. Anledningen är att tillämpningen av GIA inte bör påverka eventuella särskilda skydds- åtgärder som behövs för att säkerställa att den huvudsakliga tjänst som tillhandahålls av en nätoperatör eller ett offentligt organ inte påverkas, särskilt när det gäller nät som används för att tillhanda- hålla dricksvatten.32 Operatörer kan alltså inte med stöd av GIA få tillträde till vattentorn. Ur ett utbyggnadsperspektiv kan viss kritisk infrastruktur, såsom exempelvis vattentorn, vara lämplig för inplacering av konnektivi- tetsinfrastruktur, framför allt när den är placerad högt och i, eller nära, tät bebyggelse. Enligt gällande lagstiftning kan kommuner ansöka hos länsstyrelsen om att t.ex. klassa vattentorn som skydds- objekt enligt skyddslagen och skyddsförordningen (2010:523). En sådan klassificering kan hindra eller försvåra att dessa används för utbyggnad av konnektivitetsinfrastruktur. Om säkerhetsnivån kan upprätthållas skulle nyttjandet av kritisk infrastruktur för inplacering av sändarplatser kunna bidra till en snabbare utbyggnad av t.ex. 5G-näten. Regeringen har därför i kommittédirektiven gett oss i uppdrag att analysera om och i så fall föreslå hur tillträde till viss kritisk infrastruktur skulle kunna underlättas med bibehållen säker- het. Det innebär att nyttan av en snabbare och mer effektiv utbygg- nad av konnektivitetsinfrastruktur behöver vägas mot en tillräcklig nivå på säkerhet för kritisk infrastruktur. Kritisk infrastruktur är ett omfattande begrepp där många olika sorters infrastruktur ingår. Det saknas möjlighet för oss att inom tidsramen för denna utredning analysera alla sorters kritisk infra- struktur. Vår tolkning är att kärnan i detta deluppdrag är analysera om det går att underlätta tillträde till vattentorn med bibehållen säkerhetsnivå i syfte att stödja utbyggnad av 5G-nät, och fokuserar därför i det följande på den frågan. 31 Artikel 2.4 i GIA. 32 Skäl 20 i GIA. 160 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur 9.10.2 Kort om vattentorn Ett vattentorn är en central del av det kommunala vattenförsörj- ningssystemet och har som huvudsakligt syfte att säkerställa ett stabilt vattentryck i ledningsnätet och balansera tillgången på vatten vid efterfrågevariationer. Det fungerar även som en reserv för dricks- vatten. Vattentornen ägs vanligtvis av kommunen, men nyttjas av VA-leverantörer.33 Det finns olika typer av vattentorn och de kan vara placerade både nära och längre ifrån bebyggelse. I ett vattentorn finns flera skyddsvärda tillgångar. Dricksvattnet i sig är en sådan tillgång. En annan är de informationssystem och tillhörande infrastruktur som används för att övervaka och styra vattenförsörjningen. Vanligtvis finns också informationssystem och utrustning för den fysiska övervakningen av vattentornet. Ett vattentorns nätverksinfrastruktur har dessutom gränssnitt mot övrig teknisk miljö för styrning och övervakning, samt i nästa steg mot exempelvis en kommuns övriga miljö och IT-tjänster. Vattentorn har historiskt använts och används även i dag för inplacering av antenner för konnektivitet, inte minst för publik mobiltelefoni. I vissa fall har det uppförts en mast i nära anslutning till vattentornet, där antenner i stället kan placeras in. 9.10.3 Vattentornens betydelse för två samhällsviktiga verksamheter Dricksvatten Dricksvattnet är vårt viktigaste livsmedel. Tillgången till dricks- vatten av god kvalitet är en av samhällets viktigaste leveranser och har en direkt påverkan på befolkningens liv och hälsa. En välfun- gerande produktion och distribution av dricksvatten är även en förutsättning för att andra samhällsviktiga verksamheter ska fun- gera.34 Skyddsvärden inom det civila försvaret kan omfatta samhälls- viktig infrastruktur, bl.a. vattenförsörjning.35 Även militära styrkor är beroende av vattenförsörjning.36 Resilienta system för dricksvatten- 33 VA betyder i detta sammanhang vatten och avlopp. VA-leverantörer är i regel kommunala aktörer och verksamheten kan drivas inom förvaltning eller i bolagsform. 34 Livsmedelsverkets Handbok i krisberedskap och civilt försvar för dricksvatten, 2024. 35 Skyddsvärden för försvaret av Sverige, MUST, s. 12. 36 Skyddsvärden för försvaret av Sverige, MUST, s. 12. 161 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 försörjning har identifierats av Nato som ett civilt förmågekrav, vilket innebär att det är ett särskilt prioriterat område för att stärka den civila motståndskraften.37 Ett sabotage eller angrepp på en dricks- vattenanläggning kan därmed ha påverkan på både enskilda och lokala delar av totalförsvaret. En hög nivå av säkerhet är därför viktig. Elektronisk kommunikation Likt vattenförsörjningen ingår elektroniska kommunikationstjänster som del av Sveriges kritiska infrastruktur. Totalförsvarets tillgång till elektroniska kommunikationstjänster blir en allt viktigare stra- tegisk fråga. Som vi redogjort för ovan används vattentorn för in- placering av antenner för konnektivitet. Det är därför viktigt att beakta perspektivet att det kan vara fler än en samhällsviktig funk- tion eller totalförsvarsviktig verksamhet som kan vara beroende av samma fysiska infrastruktur. 9.10.4 Särskilt om säkerhetsfrågor Sveriges säkerhet påverkas av en orolig omvärld. Det handlar både om främmande makts agerande och terrorhot, samt om fortsatta brister i säkerheten kring skyddsvärda verksamheter som utnyttjas av hotaktörer.38 Säkerhetspolisen bedömer att det finns risk för att det genomförs sabotageverksamhet i Sverige.39 Uppbyggnaden av det svenska totalförsvaret och förhållanden kring kritisk infrastruk- tur är prioriterade målval för främmande makt.40 Frågor om säker- het är därför av stor vikt för skyddet av dricksvatten. 37 https://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_132722.htm, 2025-06-04. 38 Säkerhetspolisens lägesbild 2024/2025, s. 14. 39 Säkerhetspolisens lägesbild 2024/2025, s. 27. 40 Säkerhetspolisens lägesbild 2024/2025, s. 26. 162 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur Författningar som syftar till att skydda säkerheten NIS-direktivet41 och den svenska lagen som implementerar det42 syftar till att uppnå en hög nivå på säkerheten i nätverks- och infor- mationssystem för bl.a. samhällsviktiga tjänster, däribland leverans och distribution av dricksvatten. Dricksvattenleverantörer som om- fattas av lagstiftningen måste bl.a. bedöma risker och vidta säkerhets- åtgärder för att skydda nätverk och informationssystem som används i leveransen av den samhällsviktiga tjänsten. Livsmedelsverket har även meddelat föreskrifter om informationssäkerhetsåtgärder för samhällsviktiga tjänster inom sektorn leverans och distribution av dricksvatten.43 Europaparlamentet och rådet antog i december 2022 NIS 2-direktivet. Direktivet skärper kraven för dem som omfattas jämfört med det tidigare direktivet. Svensk implementering av NIS 2-direktivet pågår. Samtidigt som NIS 2-direktivet antogs också CER-direktivet44 och svensk implementering pågår även av detta direktiv. CER-direk- tivet är tänkt att komplettera NIS 2-direktivet genom att ställa krav på riskbedömningar och åtgärder för motståndskraft inom bl.a. om- rådena fysisk säkerhet, personalsäkerhet, hantering av incidenter samt kontinuitetsplanering för leverantörer av samhällsviktiga verk- samheter. Leverans och distribution av dricksvatten omfattas av direktivet. Det finns ytterligare krav på riskbedömningar och åtgärder i säkerhetsskyddslagen. I de fall den aktör som driver vattentornet i sin säkerhetsskyddsanalys har bedömt att den bedriver säkerhets- känslig verksamhet tillkommer betydligt fler krav om utomstående aktörer ska ges tillgång till det. Det kan röra sig om att det ska genom- föras särskilda säkerhetsskyddsbedömningar, lämplighetsprövningar, genomföras utbildningar och ingås säkerhetskyddsavtal. Ytterligare krav på uppföljning och kontroller tillkommer. Krav på externa parter gäller förstås inte bara gentemot operatörer utan även alla eventuella entreprenörer som behövs för underhållet av vattentornet som anläggning och den verksamhet som bedrivs. I skyddslagen finns bestämmelser om bl.a. bevakning av och tillträde till skydds- 41 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen. 42 Lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster. 43 LIVSFS 2022:2. 44 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 av den 14 december 2022 om kritiska entiteters motståndskraft och om upphävande av rådets direktiv 2008/114/EG. 163 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 objekt, vilket blir aktuellt i de fall vattentorn är skyddsobjekt. Där- utöver har Livsmedelsverket meddelat föreskrifter om åtgärder mot sabotage och annan skadegörelse riktad mot dricksvattenanlägg- ningar.45 Det är inte bara VA-leverantörer som omfattas av säkerhetskrav, även operatörer gör det. Operatörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet i någon form omfattas av säkerhetsskyddslagstiftningen och lagens krav ska tillämpas på den del av verksamheten som utgör säkerhetskänslig verksamhet. Operatörer med tillstånd att använda radiosändare är även skyldiga att följa de säkerhetskrav som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen om elektronisk kommunikation och eventuellt meddelade tillståndsvillkor. 9.10.5 Vår bedömning Som anges ovan har vattentorn betydelse för två olika samhälls- viktiga verksamheter: dricksvatten och elektroniska kommunika- tioner. En samexistens av båda verksamheterna kan stödja utbygg- naden av t.ex. 5G-nät i Sverige, vilket kan gynna befolkningen, offentlig sektor som använder mobilkommunikation och totalför- svaret. Ett tillträde för en extern verksamhet till vattentorn kan dock medföra nya eller förhöjda säkerhetsrisker som behöver han- teras. Vi överväger därför om ett tillträde kan underlättas samtidigt som riskerna hålls på en acceptabel nivå, och vilka konsekvenserna i så fall skulle vara. Infrastruktur för vattenförsörjning har generellt ett högt skydds- värde. Hur skyddsvärdet ser ut för enskilda anläggningar är beroende av många saker, t.ex. hur stort område anläggningen försörjer, om det finns kritiska abonnenter och om det finns redundans i vatten- försörjningen. Risken förknippad med att ge tillträde kommer också att skilja sig åt mellan olika anläggningar, t.ex. baserat på hur lätt det är att separera tillgången till IT-utrymmen och antennbärare i anläggningen från vattnet. Det behöver göras en bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. Att underlätta operatörers tillgång till vattentornen kan ske genom en lagstadgad tillträdesskyldighet eller genom stöd för frivilliga åtgärder. Vi undersöker nedan båda dessa alternativ. 45 LIVSFS 2008:13. 164 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur Överväganden om lagstadgad tillträdesskyldighet Riskerna med ett tillträde till vattentorn kan minskas med olika typer av säkerhetsåtgärder. En möjlighet skulle därför vara att in- föra en rättighet för operatörer att i vissa fall få tillträde till delar av ett vattentorn, om riskerna bedöms som möjliga att hantera på ett acceptabelt sätt. Med andra ord skulle det innebära en skyldighet för den som ansvarar för vattentornet att i vissa fall lämna tillträde till delar av det. En sådan reglering skulle dock leda till både direkta och indirekta merkostnader. Innan en operatör kan få tillträde till ett vattentorn skulle den som driver vattentornet, dvs. i regel kommunen eller en VA-leverantör, utifrån bl.a. de befintliga regelverk som nämns ovan behöva göra en specifik riskanalys och vidta de säkerhetsåtgärder som bedöms nödvändiga i det enskilda fallet. En tillräcklig och lämplig säkerhetsåtgärd skulle beroende på omständigheterna kunna vara att tillträde medges under övervakning av en vakt. Kostnaden för detta kan täckas av antingen operatören eller den som driver vatten- tornet. Det kan dock behövas andra eller ytterligare säkerhetsåt- gärder, såsom säkerhetsprövningar och andra kontroller av den som begär tillträde till vattentornet. Sådana kontroller kan vara administra- tivt krävande, särskilt om även eventuella underleverantörer behöver kontrolleras.46 Samtidigt bör det beaktas, som nämnts ovan, att operatörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet omfattas av säkerhetsskyddslagstiftningen. En väl utvecklad säkerhetsorganisa- tion inklusive bra säkerhetsrutiner47 hos operatören skulle kunna underlätta för VA-leverantören att vidta de åtgärder som behövs för att hantera t.ex. personalsäkerhetsfrågor. Operatörer ska även följa krav som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen om elektronisk kommunikation och eventuella tillstånds- villkor. Det påverkar dock inte nödvändigtvis de åtgärder VA-leve- rantören behöver vidta för att hantera risken med att ge tillträde till vattentornet. Oavsett vilka krav som finns på operatörerna bör det beaktas att det är VA-leverantören som ansvarar för sin regelefter- levnad och konsekvenser av en eventuell incident. Om en tillträdesskyldighet till vattentorn skulle införas skulle den som driver vattentornet inte själv ha kontroll över vilka kost- 46 Det är inte ovanligt att service på mobilutrustning läggs ut på entreprenad i flera led, ibland med utländsk personal. 47 T.ex. om operatören enbart använder egen säkerhetsprövad servicepersonal. 165 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 nader som den skulle drabbas av till följd av de utredningar och säkerhetsåtgärder som behöver vidtas med anledning av både skyl- digheten i sig och de tillträden som till följd av denna kommer att begäras. En tillträdesskyldighet skulle också lämpligen behöva kom- pletteras med en kontroll- och tvångsmekanism, såsom tvistlösning eller tillsyn, vilken också kan vara administrativt betungande och kostsamt. Om vi skulle föreslå en skyldighet om tillträde till vatten- torn riskerar alltså administrationen och kostnaderna för de som driver vattentornen att öka väsentligt. Slutligen kan det nämnas att det är möjligt att få tillträde till vattentorn på annat sätt. Ledningsrättslagen ger möjlighet till en prövning av inplacering av antenner på vattentorn. Mot bakgrund av detta överväger vi om det är proportionerligt att införa en tillträdesskyldighet till vattentorn. Vid en sådan be- dömning bör kostnaderna och administrationen som en begäran om tillträde till vattentorn skulle medföra vägas mot den nytta det skulle innebära för utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Hur många vattentorn, utöver de som redan nyttjas, som är placerade på en sådan plats att de är attraktiva för operatörer och därmed kan vara till faktisk nytta för utbyggnaden är svårt att av- göra. Vissa är placerade nära tät bebyggelse, medan andra är placerade långt från bebyggelse. Vattentorn brukar dock vara placerade högt i landskapet. Vi har inte förutsättningar att göra en fullständig utred- ning om vilka vattentorn som är placerade på ett sådant sätt att de är till nytta för utbyggnaden. Många vattentorn är skyddsobjekt, som nämnts ovan. I av- snitt 9.8 föreslår vi att offentliga organ får välja att inte tillämpa tillträdesskyldigheten i artikel 3 i GIA på fysisk infrastruktur som är skyddsobjekt. Om tillträde till vattentorn skulle underlättas genom en tillträdesskyldighet, anser vi att det hade varit självklart att även föreslå ett undantag från skyldigheten för vattentorn som är skyddsobjekt. Antalet aktuella vattentorn skulle då minska mar- kant. En tillträdesskyldighet med ett sådant undantag skulle också kunna medföra en ökning av antalet ansökningar till länsstyrelserna och att fler vattentorn då skulle komma att bli skyddsobjekt. Vår sammantagna bedömning är därmed att den potentiella vinsten för utbyggnaden sannolikt inte skulle motsvara de kost- nader en tillträdesskyldighet skulle medföra. Ett sådant förslag 166 SOU 2025:110 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur skulle därmed enligt vår mening inte vara proportionerligt och vi lämnar därför inte något sådant förslag. Stöd för frivilliga åtgärder Fråga återstår då om det är möjligt att på frivillig väg underlätta för kommuner eller VA-leverantörer att tillåta eller ha kvar konnektivi- tetsinfrastruktur i vattentorn, så att utbyggnaden underlättas. Vi tror att kommuner på strategisk nivå är medvetna om elek- troniska kommunikationers betydelse för samhället. Kommun- medlemmarna nyttjar mobila nät med mycket hög kapacitet och kommunala verksamheter har ett stort beroende av elektroniska kommunikationer. Digitaliseringen gör dessutom beroendet större.48 Mobilnät är vidare viktiga under olika typer av kriser, vilket fram- gick under t.ex. coronapandemin och skogsbränderna 2018. Kom- muner är dessutom del av totalförsvaret, som är beroende av till- gång till elektroniska kommunikationer. Det är av vikt att detta beaktas när VA-leverantören överväger om en operatör ska ges till- träde till vattentorn för installation av konnektivitetsinfrastruktur eller vid ställningstagande om huruvida en operatörs befintliga inpla- ceringar av utrustning för elektronisk kommunikation i vattentorn ska behållas. Kommunens syn på vikten av elektroniska kommuni- kationer behöver därför komma till VA-leverantörens kännedom. Vi förstår dock att nyttan av konnektivitet vägs mot säkerhets- frågor. Det skulle därför kunna övervägas om det finns sätt att underlätta för kommuner och VA-leverantörer att göra de avväg- ningar om säkerhet som de ovan nämnda författningarna kräver. På så sätt skulle ett frivilligt tillträde till vattentornen kunna underlättas. Ett sätt att underlätta ett tillträde är att ge stöd om vad som bör beaktas och vilka åtgärder som bör vidtas för att hantera risken och säkerställa regelefterlevnad. Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet i frågor som rör livsmedelslagen (2006:804) och meddelar före- skrifter på dricksvattenområdet. Myndigheten föreslås även få till- synsansvar enligt kommande genomförande av NIS 2-direktivet49 och kommande genomförande av CER-direktivet.50 Livsmedels- 48 Handbok i kommunal krisberedskap 3. Särskilda funktioner, Elektroniska kommunikationer 2021, s. 10. 49 SOU 2024:18 s. 214 ff. 50 SOU 2024:64 s. 224 ff. 167 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur SOU 2025:110 verket lämnar i dag viss vägledning i säkerhetsfrågor för dricks- vattenproducenter.51 Om Livsmedelsverket ger specifik informa- tion och stöd när det gäller just operatörers tillträde till vattentorn skulle det, enligt vår mening, kunna vara till nytta för kommuner och VA-leverantörer när de ska göra sina överväganden om att tillåta operatörer att göra inplaceringar av konnektivitetsinfrastruktur. Sådant stöd skulle kunna ge bättre förutsättningar för ökad ut- byggnad av nät med mycket hög kapacitet. Vi bedömer att ett sådant stöd kan ges inom ramen för Livsmedelsverkets nuvarande uppdrag. Myndigheten kan själv bäst avgöra i vilken form stödet kan ges. Vid behov kan Livsmedelsverket överväga att inhämta information från PTS när det gäller frågor om vikten av utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet och från Säkerhetspolisen när det gäller all- männa frågor om Sveriges säkerhet och efterlevnad enligt säkerhets- skyddslagen. Mot bakgrund av detta anser vi att det inte behövs något särskilt uppdrag till Livsmedelsverket för att underlätta för VA-leverantörer att ge tillträde till operatörer för inplacering av konnektivitets- infrastruktur. 51 T.ex. Handbok i krisberedskap och civilt försvar för dricksvatten, 2024, vägledningar till Livsmedelsverkets föreskrifter på området, utbildningsinsatser och viss rådgivning i det enskilda fallet. 168 10 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur 10.1 Tillhandahållande av minimiinformation om fysisk infrastruktur Vår bedömning: Skyldigheten att tillhandahålla minimiinforma- tion om befintlig fysisk infrastruktur enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur och möjligheten att begränsa eller vägra till- gång till minimiinformation är direkt tillämplig och behöver inte kompletteras. Även skyldigheten i förordningen om konfiden- tialitet avseende information som operatörer får tillgång till är direkt tillämplig och behöver inte kompletteras. 10.1.1 Förordningens bestämmelser För att kunna begära tillträde till fysisk infrastruktur i enlighet med artikel 3 i GIA ska varje operatör ha rätt att på begäran få tillgång till viss minimiinformation om infrastrukturen som rör georefererad lokalisering och rutt, typ och användning av infrastrukturen och en kontaktpunkt. Den ska göras tillgänglig i elektroniskt format via en central informationspunkt. Informationen ska göras tillgänglig på vissa villkor senast tio arbetsdagar efter att begäran lämnades in, men tidsfristen kan i vissa fall förlängas med fem arbetsdagar varvid ope- ratörer ska informeras om det.1 Tillgången till minimiinformation får begränsas eller vägras under förutsättning att det är nödvändigt för att säkerställa säkerheten i vissa byggnader som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, nät- säkerheten och nätens integritet, den nationella säkerheten, säker- 1 Artikel 4.1 första och andra stycket i GIA. 169 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur SOU 2025:110 heten i nationell kritisk infrastruktur, folkhälsan eller den allmänna säkerheten, eller av skäl som rör konfidentialitet eller drifts- och affärshemligheter.2 Nätoperatörer och offentliga organ ska göra minimiinformationen tillgänglig via en central informationspunkt och i elektroniskt format, och omgående göra alla uppdateringar av den informationen till- gänglig.3 Operatörer som får tillgång till information ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att konfidentialitet upprätthålls och drifts- och affärshemligheter skyddas. För detta ändamål ska de hålla informationen konfidentiell och endast använda den i syfte att bygga ut sina nät.4 10.1.2 Vår bedömning Vi bedömer att bestämmelserna är direkt tillämpliga och att de inte behöver kompletteras med några nationella bestämmelser. När det gäller möjligheten att vägra tillgång till information med hänvisning till skäl som rör konfidentialitet kan vi konstatera att bl.a. offentlighets- och sekretesslagen innehåller bestämmelser om konfidentialitet. Ofta behöver det i enlighet med lagen göras en skadebedömning innan viss information på begäran lämnas ut. GIA hindrar inte att en sådan bedömning utförs. Det finns också bestäm- melser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i säker- hetsskyddslagen. Som vi redogör för i avsnitt 8.3 bedömer vi att GIA inte påverkar befintliga svenska författningar som skyddar nationell säkerhet. I avsnitt 19.3 lämnar vi förslag om hur en begäran om minimi- information och tillgängliggörande av informationen ska gå till. 2 Artikel 4.1 fjärde stycket i GIA. 3 Artikel 4.3 i GIA. 4 Artikel 4.8 i GIA. 170 SOU 2025:110 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur 10.2 Nationell utvidgning av skyldigheten om tillhandahållande av minimiinformation Vår bedömning: Det är inte proportionerligt att ytterligare ut- vidga öppenhetsskyldigheten avseende fysisk infrastruktur. 10.2.1 Förordningens bestämmelser Utöver den minimiinformation som anges i artikel 4.1 första stycket i GIA får medlemsstaterna kräva information om befintlig fysisk infrastruktur, såsom information om den fysiska infrastrukturens nyttjandegrad.5 10.2.2 Vår bedömning Vi anser att den informationsskyldighet som åligger nätoperatörerna och de offentliga organen enligt artikel 4.1 i GIA är omfattande. Ytterligare pålagor riskerar att bli oproportionerligt betungande. Det kan till exempel vara så att nätoperatörer har gammal infra- struktur under mark där de inte har tillräcklig dokumentation om nyttjandegraden för att kunna uppfylla skyldigheten. Vi anser därför att det inte är proportionerligt att utvidga informationsskyldig- heten på det sätt som anges i artikel 4.2. i GIA och lämnar därför inget sådant förslag. 5 Artikel 4.2 i GIA. 171 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur SOU 2025:110 10.3 Nationellt undantag för små kommuner Vår bedömning: Det behövs inget undantag för små kommuners sätt att göra minimiinformation tillgänglig. 10.3.1 Förordningens bestämmelser Under en övergångsperiod på kortast möjliga tid och högst tolv månader får medlemsstaterna undanta kommuner med färre än 3 500 invånare från skyldigheten att göra minimiinformation till- gänglig via en central informationspunkt. Medlemsstaterna ska fastställa en färdplan med tidsfrister för att göra minimiinformation tillgänglig via en central informationspunkt i elektroniskt format. Dessa undantag och färdplanerna ska offentliggöras via en central informationspunkt. Under denna övergångsperiod ska de kommu- nerna säkerställa att den tillgängliga informationen är åtkomlig för operatörer.6 10.3.2 Vår bedömning Enligt bestämmelsen får undantag göras när det gäller hur infor- mation görs tillgänglig, dvs. om den görs tillgänglig på annat sätt än via den centrala informationspunkten. I avsnitt 19.3 lämnar vi förslag om att enbart vissa uppgifter om den fysiska infrastruk- turen ska finnas i den centrala informationspunkten och att den mer detaljerade minimiinformationen ska lämnas direkt från nät- operatören eller det offentliga organet till den begärande operatören. Mot bakgrund av detta anser vi att det saknas skäl att införa ett till- fälligt undantag för små kommuners sätt att göra minimiinforma- tion tillgänglig. 6 Artikel 4.4 i GIA. 172 SOU 2025:110 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur 10.4 Skyldighet om undersökning på plats Vårt förslag: Post- och telestyrelsen ska få meddela föreskrifter om administrativa aspekter rörande en begäran om undersökning på plats av specifika element av fysisk infrastruktur. Bestämmel- ser med sådana bemyndiganden ska införas i kompletteringslagen och kompletteringsförordningen. Vår bedömning: Skyldigheten att tillåta undersökning på plats är direkt tillämplig och behöver inte kompletteras. 10.4.1 Förordningens bestämmelser Nätoperatörer och offentliga organ ska på särskild begäran av en operatör tillgodose varje specifik skriftlig begäran om undersök- ning på plats av specifika element av deras fysiska infrastruktur. En sådan begäran ska ange vilka element av den berörda fysiska infra- strukturen som är aktuella för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Undersökningar på plats av de angivna elementen av den fysiska infrastrukturen ska beviljas inom en månad från dagen för mottagandet av den skrift- liga begäran enligt proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor, med förbehåll för begränsningarna enligt arti- kel 4.1 fjärde stycket i GIA. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende en begärans administrativa aspekter.7 I artikel 4.6 och 4.7 i GIA finns bestämmelser om undantag från skyldigheten. 10.4.2 Våra förslag och bedömningar Skyldigheten att tillåta undersökning på plats är enligt vår bedöm- ning direkt tillämplig och behöver inte kompletteras. När det gäller en begärans administrativa aspekter kan de krav som kan anses vara lämpliga variera över tid. Specifikationer av sådant slag kan också ha en sådan detaljeringsgrad att det är mest ändamålsenligt att de meddelas av en myndighet. Den som är bäst 7 Artikel 4.5 i GIA. 173 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur SOU 2025:110 lämpad att besluta i frågor om en begärans administrativa aspekter är, enligt vår mening, den myndighet som ansvarar för den centrala informationspunktens funktioner, tvistlösning och tillsyn, efter- som denna myndighet har löpande kontakt med operatörer, nät- operatörer och offentliga organ och därmed får mer information om vilka behov som finns vid varje given tidpunkt. Enligt vårt förslag är detta PTS.8 Vi föreslår därför att det i kompletteringslagen införs ett bemyn- digande om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en begärans administrativa aspekter. Vi föreslår även att det i kompletteringsförordningen införs ett bemyndigande för PTS att utfärda sådana föreskrifter. 10.5 Undantag från tillämpning av öppenhetsskyldigheterna Vårt förslag: Post- och telestyrelsen ska genomföra en sådan kostnadsnyttoanalys som avses i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur och uppdatera den åtminstone vart femte år. Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om den infra- struktur på vilken det, på grundval av en sådan analys, är opropor- tionerligt att tillämpa öppenhetsskyldigheterna om fysisk infra- struktur. Öppenhetsskyldigheterna avseende fysisk infrastruktur i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska inte omfatta nätopera- törers fysiska infrastruktur som är skyddsobjekt. Den ska inte heller omfatta fysisk infrastruktur som är av betydelse för total- försvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt, om infrastrukturens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av ett tillträde. Bestämmelser om detta ska införas i kompletteringslagen och kompletteringsförord- ningen. Vår bedömning: Det behövs inte några nationella kompletterande undantag från öppenhetsskyldigheten avseende offentliga organs fysiska infrastruktur. 8 Se avsnitt 19.2, 20.1 och 20.2. 174 SOU 2025:110 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur 10.5.1 Förordningens bestämmelser Enligt artikel 4.6 i GIA får medlemsstaterna identifiera den kritiska nationella infrastruktur enligt definitionen i nationell rätt eller delar av den som inte ska omfattas av öppenhetsskyldigheterna i artikel 4.1 (begärande av minimiinformation), 4.3 (tillgängliggörande av minimi- information) och 4.5 (undersökning på plats av fysisk infrastruktur). Enligt artikel 4.7 ska öppenhetsskyldigheterna inte tillämpas i följande fall: a) om den fysiska infrastrukturen inte är tekniskt lämplig för utbygg- nad av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter, b) om skyldigheten att tillhandahålla minimiinformation är opropor- tionerlig på grundval av en kostnadsnyttoanalys som genomförs av medlemsstaterna, och c) den fysiska infrastrukturen inte omfattas av tillträdesskyldig- heter i enlighet med artikel 3.10. Motivering, kriterier och villkor för tillämpning av undantagen ska offentliggöras via en central informationspunkt och anmälas till kommissionen. GIA påverkar inte medlemsstaternas ansvar för att skydda natio- nell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga stat- liga funktioner.9 10.5.2 Våra förslag och bedömningar I artikel 4.1 fjärde stycket i GIA finns direkt tillämpliga bestäm- melser om när tillgången till minimiinformation får begränsas eller vägras.10 I artikel 4.6 och 4.7 finns ytterligare bestämmelser om undantag från öppenhetsskyldigheten om fysisk infrastruktur. Av artikel 4.7 i GIA framgår att öppenhetsskyldigheterna inte ska tillämpas i de fall som anges i bestämmelsen. Våra överväganden kring dessa framgår nedan. 9 Artikel 1.5 i GIA. 10 Se även avsnitt 10.1. 175 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur SOU 2025:110 Lämplighet I vissa fall är den fysiska infrastrukturen inte tekniskt lämplig för sådan utbyggnad som GIA syftar till. Om så är fallet ska informa- tion om infrastrukturen inte lämnas. Bestämmelsen är direkt tillämplig och behöver inte kompletteras. Vi lämnar därför inga förslag i denna del. Kostnadsnyttoanalys Medlemsstaterna får göra en egen analys där kostnaden för tillhanda- hållande av information vägs mot nyttan som informationen kan ge. Det finns ett flertal parametrar som kan undersökas vid en sådan analys. Behovet av minimiinformation kan variera beroende på ope- ratörernas avsikt att bygga ut inom de närmaste åren. Det kan finnas skillnader mellan tätort och landsbygd eller till och med mellan två likvärdiga områden. Det kan också finnas skillnader i behov när det gäller olika sorters infrastruktur, inte minst beroende på den tekniska utvecklingen. Operatörernas behov bör vägas mot kostnaden för nätoperatörer och offentliga organ att tillhandahålla information om infrastrukturen i fråga. En kostnadsnyttoanalys bör uppdateras regelbundet.11 När det gäller analyser av faktorer som varierar över tid och som ska upp- dateras regelbundet är det mest ändamålsenligt att den utförs av en myndighet. Den som är bäst lämpad att utföra en sådan analys är, enligt vår mening, den myndighet som ansvarar för den centrala informationspunktens funktioner, tvistlösning och tillsyn, efter- som denna myndighet har löpande kontakt med operatörer, nät- operatörer och offentliga organ och därmed får mer information om vilka behov som finns vid varje given tidpunkt. Enligt vårt för- slag är detta PTS.12 Vi föreslår därför att det i kompletteringslagen ska införas ett bemyndigande om att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en sådan kostnadsnyttoanalys och om den infrastruktur på vilken det, på grundval av en sådan analys, är oproportionerligt att tillämpa öppen- hetsskyldigheten. Vi föreslår även att det i kompletteringsförord- ningen ska införas en bestämmelse om att PTS ska genomföra en 11 Skäl 33 i GIA. 12 Se avsnitt 19.2, 20.1 och 20.2. 176 SOU 2025:110 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur kostnadsnyttoanalys och uppdatera den åtminstone vart femte år. Dessutom ska det införas ett bemyndigande för PTS att utfärda föreskrifter om den fysiska infrastruktur på vilken det är opropor- tionerligt att tillämpa öppenhetsskyldigheten. Eftersom en kostnadsnyttoanalys syftar till att minska informa- tionsbördan för nätoperatörer och offentliga organ är det viktigt att den utförs i god tid innan dessa ska påbörja en sådan inrapportering av den fysisk infrastrukturens ungefärliga lokalisering som vi före- slår i avsnitt 19.3.2. Analysen bör med god marginal föregå ikraft- trädandet av kompletteringslagen och kompletteringsförordningen. Vi föreslår därför att regeringen ger PTS ett särskilt uppdrag att genomföra analysen så snart som möjligt. Vi har övervägt om det i författning behöver införas en uppgifts- skyldighet för dem som PTS ställer frågor till i samband med kost- nadsnyttoanalysen. Vi anser att en operatör, en nätoperatör och ett offentligt organ som får frågor i samrådet kan antas vara motiverad att besvara dem frivilligt. Den som inte svarar kan inte påverka analysen och har därmed inget inflytande över resultatet. Vi anser därför att det inte är nödvändigt att införa någon uppgiftsskyldighet. Nationellt undantag baserat på artikel 3.10 I avsnitt 9.8 identifierar vi kategorier av offentliga organs fysisk infrastruktur som kan undantas från tillämpning av tillträdesskyl- digheten. Artikel 4.7 c i GIA får därmed till följd att offentliga organ inte ska lämna information om denna infrastruktur. Bestäm- melsen är direkt tillämplig och vi anser att det inte behövs några kompletteringar avseende offentliga organs fysiska infrastruktur. Ytterligare undantag med stöd av artikel 1.5 och 4.6 Det ovan nämnda nationella undantaget från tillämpning av tillträdes- skyldigheten för offentliga organ, som vi har föreslagit med stöd av artikel 3.10 i GIA, innebär bl.a. ett undantag för skyddsobjekt och fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt, om infrastrukturens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av ett tillträde. Undantaget i artikel 3.10 i GIA och därmed i artikel 4.7 c 177 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur SOU 2025:110 gäller dock inte för nätoperatörer. Nätoperatörers fysiska infra- struktur kan dock också vara skyddsobjekt eller av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt. Information om sådan fysisk infrastruktur kan användas i kartlägg- ningssyfte av en hotaktör. Av artikel 4.6 framgår att medlemsstaterna får identifiera den kritiska nationella infrastruktur enligt definitionen i nationell rätt eller delar av den som inte ska omfattas av öppenhetsskyldigheterna i artikel 4.1, 4.3 och 4.5 i GIA. Av artikel 1.5 framgår vidare att GIA inte påverkar medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säkerställa statens territoriella integritet och upprätthålla lag och ordning. Vi anser att vi, med stöd av dessa artiklar, kan införa en bestämmelse om att nämnda öppenhetsskyl- digheter inte ska omfatta nätoperatörers fysiska infrastruktur som är skyddsobjekt eller av betydelse för totalförsvaret, polisiära ända- mål eller Sveriges säkerhet i övrigt. Eftersom det är väldigt mycket infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, polisiära ända- mål eller Sveriges säkerhet i övrigt och det inte alltid kan anses skad- ligt att lämna information om sådan infrastruktur bör undantaget begränsas något. Vi anser att det lämpligen kan ske med ett skade- rekvisit, vilket överensstämmer med vårt förslag i avsnitt 9.8 om undantag från tillträdesskyldigheten enligt artikel 3.10 i GIA. Efter- som syftet med öppenhetsskyldigheten i artikel 4 i GIA är att ge operatörer information om den fysiska infrastrukturen för att de ska kunna begära tillträde till den bör skadan, i likhet med undan- taget från tillträdesskyldigheten, bedömas utifrån om infrastrukturens syfte kan förfelas eller funktionen kan påverkas negativt av ett till- träde. Öppenhetsskyldigheten ska därför inte omfatta nätoperatörers fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt, om infrastrukturens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av ett tillträde. Vi föreslår att en sådan bestämmelse införs i kompletterings- förordningen, med stöd av ett bemyndigande i kompletteringslagen. 178 11 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt 11.1 Rätt att förhandla fram samordningsavtal Vår bedömning: Det finns inte några bestämmelser i svensk rätt som hindrar nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur att förhandla fram avtal om sam- ordning av bygg- och anläggningsprojekt med operatörer. Bestäm- melsen i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur om detta med- för därmed inget behov av att ändra befintliga svenska regelverk. 11.1.1 Förordningens bestämmelser Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer ska ha rätt att förhandla fram avtal om samord- ning av bygg- och anläggningsprojekt med operatörer, inbegripet om fördelningen av kostnader, i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter.1 11.1.2 Vår bedömning Det finns inte några bestämmelser i svensk rätt som hindrar nät- operatörer och offentliga organ att förhandla fram avtal om sam- ordning av bygg- och anläggningsprojekt med operatörer. Därför föranleder bestämmelsen inga åtgärder. Däremot kan det finnas administrativa hinder för myndigheter på så sätt att de inte har några rutiner för att sluta sådana avtal eller för att ta emot ersätt- 1 Artikel 5.1 i GIA. 179 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt SOU 2025:110 ning. Detta är något som varje offentligt organ behöver lösa i för- väg, om de vill ta emot ersättning för samordningen. 11.2 Samordningsskyldighet och begärans administrativa aspekter Vår bedömning: Skyldigheten att samordna bygg- och anlägg- ningsprojekt i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur och be- stämmelsen om när en ansökan ska anses orimlig är direkt tillämp- liga och behöver inte kompletteras. Vårt förslag: Post- och telestyrelsen ska få meddela föreskrifter om en samordningsbegärans administrativa aspekter. Bestämmel- ser med sådana bemyndiganden ska införas i kompletteringslagen och kompletteringsförordningen. 11.2.1 Förordningens bestämmelser Enligt artikel 5.2 i GIA ska offentliga organ som äger eller kontrol- lerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer som utför eller planerar bygg- och anläggningsprojekt som åtminstone delvis finansieras med offentliga medel, tillgodose en operatörs rimliga begäran att samordna bygg- och anläggningsprojekt om vissa angivna villkor är uppfyllda. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans admi- nistrativa aspekter. I artikel 5.4 i GIA anges att en begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt som görs av ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektro- niska kommunikationsnät till ett annat sådant företag kan anses vara orimlig om vissa villkor är uppfyllda. Sammanfattningsvis och för- enklat handlar det om när ansökan rör ett område som inte är utbyggt och där det inte finns andra tillkännagivna planer för utbyggnad och det företag som begär samordning har underlåtit att uttrycka sin av- sikt att bygga ut nät med mycket hög kapacitet i det området i enlig- het med fastställda förfaranden. Det företag som bygger ut kan då neka samordning, men måste se till att den fysiska infrastrukturen 180 SOU 2025:110 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt har tillräcklig kapacitet för eventuella framtida rimliga tredjeparts- tillträden. 11.2.2 Våra förslag och bedömningar Skyldigheten om samordning av bygg- och anläggningsprojekt och villkoren för att tillgodose en sådan begäran och bestämmelsen om när en begäran ska anses orimlig är direkt tillämpliga och behöver inte kompletteras med några nationella bestämmelser. Däremot finns det en möjlighet att ange detaljerade krav avseende en begärans administrativa aspekter. Vilka sådana krav som kan anses vara lämpliga kan variera över tid. Specifikationer av sådant slag har också en sådan detaljerings- grad att det är mest ändamålsenligt att de meddelas av en myndig- het. Den som är bäst lämpad att besluta i frågor om en begärans administrativa aspekter är, enligt vår mening, den myndighet som ansvarar för den centrala informationspunktens funktioner, tvist- lösning och tillsyn, eftersom denna myndighet har löpande kontakt med operatörer, nätoperatörer och offentliga organ och därmed får mer information om vilka behov som finns vid varje given tidpunkt. Enligt vårt förslag är detta PTS.2 Vi föreslår därför att det i kompletteringslagen införs ett be- myndigande om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om samordningsbegärans admini- strativa aspekter. Vi föreslår även att det i kompletteringsförordningen införs ett bemyndigande för PTS att utfärda sådana föreskrifter. 2 Se avsnitt 19.2, 20.1 och 20.2. 181 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt SOU 2025:110 11.3 Begränsning av samordning på landsbygd Vårt förslag: En begäran om samordning av ett bygg- och anlägg- ningsprojekt får anses vara orimlig om 1. begäran görs av ett företag som tillhandahåller eller avser att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät till ett sådant företag som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, 2. bygg- och anläggningsprojektet bidrar till utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, och 3. nätet a) är beläget i ett landsbygdsområde eller ett avlägset område, b) ägs eller kontrolleras av ett offentligt organ, och c) drivs enbart i grossistledet. 11.3.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna får, enligt artikel 5.3 i GIA, föreskriva att en begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt som ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät gör till ett företag som ägs eller kontrolleras av offentliga organ och som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät, får anses vara orimlig om bygg- och anlägg- ningsprojekten bidrar till utbyggnaden av nät med mycket hög kapa- citet, förutsatt att dessa nät med mycket hög kapacitet är belägna i landsbygdsområden eller avlägsna områden, att de ägs eller kon- trolleras av offentliga organ och att de enbart drivs i grossistledet. 11.3.2 Vårt förslag Utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet i landsbygdsområden och avlägsna områden kan vara en utmaning. I dessa områden kan samordningsskyldigheten äventyra den ekonomiska bärkraften för utbyggnaden och på sikt avskräcka från investeringar som görs på marknadsvillkor.3 För att gynna utbyggnaden bör det därför införas 3 Se skäl 38 i GIA. 182 SOU 2025:110 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt en sådan bestämmelse som artikel 5.3 i GIA ger utrymme för. Vi före- slår därför att en sådan bestämmelse införs i kompletteringslagen. Terminologin i bestämmelsen bör anpassas till terminologin i lagen om elektronisk kommunikation. Vidare ska ett företag här avse en enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett dess rättsliga form eller vinstintresse. Att nätet drivs enbart i grossistledet innebär att företaget genom nätet endast tillhandahåller nät eller tjänster till grossistkunder och inte bredbandstjänster till slutkunder. När det gäller privatägda före- tag som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät är det vanligt att nätverksamhet bedrivs i ett bolag i en koncern och att eventuell verksamhet som innebär tillhandahållande av slutkunds- tjänster bedrivs i ett annat bolag i koncernen. Det är inte lika vanligt att offentligt ägda företag tillhandahåller bredbandstjänster till slut- kunder, men det kan inte uteslutas. Företag som vill använda sig av den föreslagna bestämmelsen får därför inte ingå i en koncern eller på annat sätt ha samma ägare som ett företag som tillhandahåller bred- bandstjänster till slutkunder. Att bestämmelsen införs innebär inte något förbud mot samord- ning av bygg- och anläggningsprojekt i de aktuella fallen, utan endast en möjlighet för ett företag som tillhandahåller eller avser att till- handahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät och som ägs eller kontrolleras av offentliga organ att neka en samordning. Fri- villig samordning är alltid möjligt. 183 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt SOU 2025:110 11.4 Nationella undantag från samordningsskyldigheten Vårt förslag: Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska inte tillämpa samordnings- skyldigheten i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur på bygg- och anläggningsprojekt som avser 1. skyddsobjekt, 2. infrastruktur som vid färdigställandet avses bli skyddsobjekt, även om den inte är skyddsobjekt under projekttiden, eller 3. fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, poli- siära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt, om verksamhe- tens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av en samordning. Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får dessutom göra undantag från samordnings- skyldigheten i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur för bygg- och anläggningsprojekt som 1. har ett lågt värde och är av begränsat kommersiellt intresse, 2. utförs av en operatör med låg omsättning och som antingen har ett mycket lågt värde eller är av begränsat kommersiellt intresse, 3. utgör reparations- eller underhållsarbeten som är brådskande av orsaker som inte har kunnat kontrolleras av nätoperatören eller det offentliga organet, eller 4. utförs huvudsakligen med hjälp av microtrenching. Bestämmelser med den innebörden ska införas i kompletterings- lagen och kompletteringsförordningen. 11.4.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna får, på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, fastställa vilka typer av bygg- och anläggnings- projekt som anses ha begränsad omfattning, till exempel i fråga om 184 SOU 2025:110 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt värde, storlek eller varaktighet, eller rör nationell kritisk infrastruktur och som kan undantas från skyldigheten att samordna bygg- och anläggningsprojekt i enlighet med artikel 5.2. i GIA. Motiveringen, kriterierna och villkoren för tillämpningen av undantag för sådana typer av bygg- och anläggningsprojekt ska offentliggöras via en central informationspunkt.4 Medlemsstaterna får besluta att offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer inte ska tillämpa artikel 5.2 (samordningsskyldigheten) och artikel 5.4 (en begäran om samordning ska anses orimlig i vissa fall) på typer av bygg- och anläggningsprojekt som avser nationell kritisk infrastruktur eller av skäl som rör nationell säkerhet och som identifierats av medlems- staterna i enlighet med artikel 5.5 första stycket.5 Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer får besluta att inte tillämpa artikel 5.2 och 5.4 i GIA på typer av projekt som enligt medlemsstaterna har begränsad omfattning i enlighet med artikel 5.5 första stycket.6 Bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning kan t.ex. vara bygg- och anläggningsprojekt som varar mindre än ett visst antal timmar, använder minimalt påverkande teknik såsom micro- trenching eller är av brådskande karaktär.7 11.4.2 Vårt förslag Bygg- och anläggningsprojekt av begränsad omfattning Inte alla bygg- och anläggningsprojekt lämpar sig för samordning. Ett skäl kan vara att administrationen blir tung jämfört med den positiva utkomsten för ytterligare utbyggnad. Så kan vara fallet om bygg- eller anläggningsprojektet har ett lågt värde samtidigt som projektet är av begränsat kommersiellt intresse. Ett annat fall är när en operatör med låg omsättning utför ett bygg- och anläggningsprojekt som antingen har ett mycket lågt värde eller projektet är av begränsat kommersiellt intresse. Ett exempel kan vara mindre bredbandsprojekt på lands- bygden, bl.a. sådana som utförs av byalag, om ett sådant har passerat 4 Artikel 5.5 första stycket i GIA. 5 Artikel 5.5 andra stycket i GIA. 6 Artikel 5.5 tredje stycket i GIA. 7 Skäl 39 i GIA. 185 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt SOU 2025:110 tröskeln för att anses utfört av en operatör. Även vissa projekt som rör s.k. efteranslutningar kan uppfylla kriterierna. Microtrenching är en teknik för förläggning av gigabitinfrastruktur som innebär mindre åverkan än andra mer traditionella och ingripande grävmetoder. Tekniken lämpar sig inte för samförläggning, eftersom utrymmet för förläggning i regel är endast några centimeter och där- med inte är stort nog för att rymma mer infrastruktur än den primära operatörens. Vi anser därför att bygg- och anläggningsprojekt där förläggningen huvudsakligen görs med hjälp av microtrenching är sådana projekt som är av begränsad omfattning som bör undantas från samordningsskyldigheten. Vi anser även att reparations- eller underhållsarbeten som är bråds- kande av orsaker som inte kunnat kontrolleras av det offentliga orga- net eller nätoperatören är sådana bygg- och anläggningsprojekt av begränsad omfattning som ska undantas från samordningsskyldig- heten. Det kan exempelvis röra sig om reparations- eller underhålls- arbeten i nödsituationer som är en följd av antagonistiska skeenden, som väpnade militära hot, terrorism, sabotage och kriminalitet. Här kan nämnas skadegörelse, stöld och brand. Det kan även röra sig om reparations- eller underhållsarbeten till följd av olyckor som orsakats av människor eller människors oaktsamhet (t.ex. felaktigt konstru- erade eller felaktigt förvaltade och förfallna byggnader) eller natur- fenomen (såsom bl.a. slukhål, jordskred, jordbävningar, översväm- ningar, sättningar p.g.a. grundvattenförändringar och brand). Det skulle även kunna vara sådana reparations- eller underhållsarbeten som krävs med anledning av myndighetsbeslut med kort implemen- teringstid. Bygg- och anläggningsprojekt som rör nationell kritisk infrastruktur, nationell säkerhet eller andra väsentliga statliga funktioner Enligt artikel 5.5 i GIA får medlemsstaterna fastställa vilka typer av bygg- och anläggningsprojekt som rör nationell kritisk infrastruktur och som kan undantas från skyldigheten att samordna bygg- och anläggningsprojekt. Medlemsstaterna får även besluta att samord- ningsskyldigheten inte ska tillämpas av skäl som rör nationell säker- het. Av artikel 1.5 i GIA framgår vidare att förordningen inte påverkar 186 SOU 2025:110 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner. I kapitel 8 föreslår vi att vissa offentliga organ ska undantas från bl.a. samordningsskyldigheten. I detta kapitel redogör vi för vilka ytterligare undantag om bör finnas från samordningsskyldigheten. Det finns i dagsläget ingen legaldefinition av begreppet kritisk infrastruktur i svensk rätt. Begreppet kommer att definieras i den kommande lagen som införlivar CER-direktivet. Utredningen om genomförande av NIS 2- och CER-direktiven har i sitt slutbetänkande föreslagit att kritisk infrastruktur definieras som en tillgång, en an- läggning, utrustning, ett nätverk eller ett system, eller en del av en tillgång, en anläggning, utrustning, ett nätverk eller ett system, som krävs för tillhandahållandet av en samhällsviktig tjänst.8 En samhälls- viktig tjänst definieras som en tjänst som är avgörande för att upp- rätthålla viktiga samhällsfunktioner, ekonomisk verksamhet, folk- hälsa och allmän säkerhet, eller miljön.9 Att projekt rörande fysisk infrastruktur som används för eller avses användas för militärt försvar ska kunna undantas anser vi är självklart. När det gäller civilt försvar har MSB utfärdat vägledningen Lista med viktiga samhällsfunktioner – Utgångspunkt för att stärka sam- hällets beredskap,10 som kan vara en bra utgångspunkt. Om all sådan verksamhet som vi nämner ovan skulle undantas från tillämpningen av samordningsskyldigheten skulle möjligheten till undantag bli väl- digt omfattande och regleringen skulle riskera att förfelas. Undantag för sådan infrastruktur bör därför enligt vår mening begränsas med ett skaderekvisit. Därutöver bör även annan infrastruktur som rör nationell säkerhet eller andra väsentliga statliga funktioner kunna undantas. Mot denna bakgrund föreslår vi att samordningsskyldigheten av- seende bygg- och anläggningsprojekt i GIA inte ska tillämpas på bygg- och anläggningsprojekt som avser infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säker- het i övrigt, om verksamhetens syfte kan antas förfelas eller funk- tionen kan antas påverkas negativt av en samordning. I risk- och skadebedömningen bör hänsyn även tas till framtida behov av repa- rationer och drift. 8 SOU 2024:64, s. 38. 9 Ibidem. 10 MSB1844. 187 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt SOU 2025:110 I kapitel 9 och 10 föreslår vi att skyddsobjekt ska kunna undan- tas från dels tillträdesskyldigheten avseende befintlig fysisk infra- struktur, dels öppenhetsskyldigheten avseende sådan infrastruktur. Vi anser att vi, med stöd av artikel 5.5 och 1.5 i GIA, även kan göra undantag från samordningsskyldigheten för bygg- och anläggnings- projekt som avser skyddsobjekt. Om samordning skulle tillåtas skulle det kunna innebära en potentiell sårbarhet för skyddsobjektet. Sam- ordningsskyldigheten ska därför inte tillämpas på dessa typer av bygg- och anläggningsprojekt. Undantaget bör även omfatta bygg- eller anläggningsprojekt som avser infrastruktur som vid färdigställandet avses bli skyddsobjekt, även om det inte är skyddsobjekt under pro- jekttiden. Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslår vi att det i kompletteringslagen införs ett bemyndigande för regeringen att föreslå bestämmelser om undan- tag från artiklarna 5.2 och 5.4 i GIA. Vi föreslår även att det i kom- pletteringsförordningen införs bestämmelser om följande undantag: 1. Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får göra undantag från skyldigheten i arti- kel 5.2 i GIA för bygg- och anläggningsprojekt som a) har ett lågt värde och är av begränsat kommersiellt intresse, b) utförs av en operatör med låg omsättning och som antingen har ett mycket lågt värde eller är av begränsat kommersiellt intresse, c) utgör reparations- eller underhållsarbeten som är brådskande av orsaker som inte har kunnat kontrolleras av det offentliga organet eller nätoperatören, eller d) utförs huvudsakligen med hjälp av microtrenching. 2. Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska inte tillämpa artiklarna 5.2 och 5.4 i GIA på bygg- och anläggningsprojekt som avser a) skyddsobjekt, 188 SOU 2025:110 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt b) infrastruktur som vid färdigställandet avses bli skyddsobjekt, även om den inte är skyddsobjekt under projekttiden, eller c) fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, polisiära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt, om verk- samhetens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas negativt av en samordning. 189 12 Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt 12.1 Tillhandahållande av minimiinformation avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt Vår bedömning: Öppenhetsskyldigheten avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt i EU:s förordning om gigabitinfrastruk- tur och möjligheten att begränsa eller vägra tillgång till minimi- information är direkt tillämplig och behöver inte kompletteras. 12.1.1 Förordningens bestämmelser För att möjliggöra förhandling av avtal om samordning av bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5 ska varje nätoperatör och alla offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur via en central informationspunkt göra viss minimiinformation tillgänglig i elektroniskt format. Informationen ska inkludera bl.a. georefererad lokalisering, typ av projekt, tidsplanering för projektet och en kon- taktpunkt.1 Nätoperatören och det offentliga organ som äger eller kontrol- lerar den fysiska infrastrukturen ska säkerställa att informationen om planerade bygg- och anläggningsprojekt som rör dess fysiska infra- struktur är korrekt och uppdaterad. Informationen ska omgående göras tillgänglig via en central informationspunkt så snart som infor- mationen är tillgänglig för nätoperatören för dess bygg- och anlägg- ningsprojekt som är planerade under de följande sex månaderna och, 1 Artikel 6.1 första stycket i GIA. 191 Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt SOU 2025:110 om ett tillstånd planeras, senast två månader innan den första an- sökan om tillstånd lämnas in till de behöriga myndigheterna.2 Operatörer ska ha rätt att på motiverad begäran få tillgång till den minimiinformation som avses i artikel 6.1 första stycket i elektro- niskt format via en central informationspunkt, med angivande av inom vilket område den begärande operatören planerar att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Den begärda informationen ska göras tillgänglig på proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor inom tio arbets- dagar från mottagandet av begäran. Tidsfristen kan i vissa fall förlängas med fem arbetsdagar. Tillgången till minimiinformation får endast begränsas eller vägras om det är nödvändigt för att säkerställa nät- säkerheten och nätens integritet, den nationella säkerheten, säker- heten i kritisk infrastruktur, folkhälsan eller den allmänna säkerheten, eller av skäl som rör konfidentialitet eller drifts- och affärshemligheter.3 12.1.2 Vår bedömning Vi bedömer att bestämmelsen är direkt tillämplig och att den inte behöver kompletteras med några nationella bestämmelser. När det gäller möjligheten att vägra tillgång till information med hänvisning till skäl som rör konfidentialitet kan vi konstatera att bl.a. offentlighets- och sekretesslagen innehåller bestämmelser om konfi- dentialitet. Ofta behöver det i enlighet med lagen göras en skade- bedömning innan viss information på begäran lämnas ut. GIA hindrar inte en sådan bedömning. Det finns också bestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i säkerhetsskyddslagen. Som vi redogör för i avsnitt 8.3 bedömer vi att GIA inte påverkar befintliga svenska författningar som skyddar nationell säkerhet. I avsnitt 19.3 lämnar vi förslag om hur en begäran om minimi- information och tillgängliggörande av informationen ska gå till i Sverige. 2 Artikel 6.1 andra stycket i GIA. I avsnitt 13.2 gör vi överväganden om begreppet behörig myndighet. 3 Artikel 6.1 tredje stycket i GIA. 192 SOU 2025:110 Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt 12.2 Nationella undantag från öppenhetsskyldigheten Vårt förslag: Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska inte lämna information om sådana planerade bygg- eller anläggningsprojekt som ska undan- tas från samordningsskyldigheten i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur. I de fall nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kon- trollerar fysisk infrastruktur ges möjlighet att undanta vissa bygg- och anläggningsprojekt från samordningsskyldigheten får de även välja att inte lämna information om dessa projekt. Bestämmelser med denna innebörd ska införas i kompletter- ingslagen och kompletteringsförordningen. 12.2.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna får, på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, fastställa vilka typer av bygg- och anläggnings- projekt som anses ha begränsad omfattning, till exempel i fråga om värde, storlek eller varaktighet, eller rör nationell kritisk infrastruktur samt de nödsituationer eller skäl som rör den nationella säkerheten som skulle motivera att de inte omfattas av skyldigheten att tillhanda- hålla minimiinformation i enlighet med artikel 6.1. Motiveringen, kriterierna och villkoren för tillämpningen av undantag för sådana typer av bygg- och anläggningsprojekt ska offentliggöras via en central informationspunkt.4 Medlemsstaterna får besluta att offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer inte ska tillämpa öppenhetsskyldigheten i artikel 6.1 på typer av bygg- och anlägg- ningsprojekt som avser nationell kritisk infrastruktur eller av skäl som rör den nationella säkerheten och som identifierats av medlems- staterna i enlighet med artikel 6.2 första stycket.5 Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer får besluta att inte tillämpa artikel 6.1 på infor- mation om typer av bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad 4 Artikel 6.2 första stycket i GIA. 5 Artikel 6.2 andra stycket i GIA. 193 Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt SOU 2025:110 omfattning och för nödsituationer som identifierats av medlems- staterna i enlighet med artikel 6.2 första stycket.6 12.2.2 Vårt förslag Öppenhetsskyldighetens syfte är att en operatör ska få information för att kunna begära samordning av bygg- och anläggningsprojekt. I avsnitt 11.4 föreslår vi att vissa bygg- och anläggningsprojekt får undantas från samordningsskyldigheten i artikel 5.2 i GIA. Grun- derna för undantag från samordningsskyldigheten framgår av arti- kel 5.5 i GIA. De sammanfaller med grunderna för undantag i arti- kel 6.2. Vi har även infört undantag från samordningsskyldigheten i artikel 5.2 i GIA med stöd av artikel 1.5. Vi bedömer att ett mot- svarande undantag från öppenhetsskyldigheten avseende bygg- och anläggningsprojekt kan införas. Mot bakgrund av detta anser vi att det är lämpligt att undantagen från öppenhetsskyldigheten avseende bygg- och anläggningsprojekt ska sammanfalla med undantagen från samordningsskyldigheten av sådana projekt. Undantag avseende projekt av begränsad omfattning, och som rör kritisk infrastruktur och nationell säkerhet Enligt vårt förslag i avsnitt 11.4 ska nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur inte tillämpa samordningsskyldigheten i GIA på bygg- och anläggningsprojekt som avser 1. skyddsobjekt, 2. infrastruktur som vid färdigställandet avses bli skyddsobjekt, även om den inte är skyddsobjekt under projekttiden, eller 3. fysisk infrastruktur som är av betydelse för totalförsvaret, poli- siära ändamål eller Sveriges säkerhet i övrigt, om verksamhetens syfte kan antas förfelas eller funktionen kan antas påverkas nega- tivt av en samordning. 6 Artikel 6.2 tredje stycket i GIA. 194 SOU 2025:110 Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt Av samma skäl som vi föreslår att nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur inte ska tillämpa sam- ordningsskyldigheten i artikel 5.2 i GIA på dessa bygg- och anlägg- ningsprojekt föreslår vi också att de inte ska tillämpa öppenhetsskyl- digheten i artikel 6.1 i GIA på projekten. Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får dessutom göra undantag från samordnings- skyldigheten i artikel 5.2 i GIA för bygg- och anläggningsprojekt som 1. har ett lågt värde och är av begränsat kommersiellt intresse, 2. utförs av en operatör med låg omsättning och som antingen har ett mycket lågt värde eller är av begränsat kommersiellt intresse, 3. utgör reparations- eller underhållsarbeten som är brådskande av orsaker som inte har kunnat kontrolleras av det offentliga organet eller nätoperatören, eller 4. utförs huvudsakligen med hjälp av microtrenching. Av samma skäl som vi angett för detta föreslår vi även att nätopera- törerna de offentliga organen ska få välja att inte lämna information om sådana projekt. Vi föreslår att sådana bestämmelser införs i kompletteringsförord- ningen, med stöd av ett bemyndigande i kompletteringslagen. 195 13 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter 13.1 Inledning I artikel 7 i GIA finns regler om tillståndsförfaranden och lednings- rätter vid utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet. Flera olika till- stånd kan krävas för utbyggnad av delar av elektroniska kommuni- kationsnät eller tillhörande faciliteter. Det kan röra sig om tillstånd avseende grävning, byggande, stadsplanering, miljötillstånd och andra tillstånd samt ledningsrätter. I detta kapitel redogör vi för vår bedöm- ning av vilka svenska tillstånd som omfattas av GIA:s bestämmelser om tillståndsförfaranden och ledningsrätter och behovet av att ändra eller komplettera nationell rätt med anledning av GIA:s bestämmelser i denna del. Att något anses utgöra ett tillstånd i GIA:s mening medför t.ex. att tillståndsförfarandet omfattas av de tidsfrister som anges i arti- kel 7.5 i GIA, att det omfattas av regleringen om tyst godkännande i artikel 8 i GIA,1 att ansökan om tillståndet ska kunna ske elektro- niskt via den centrala informationspunkten och att en operatör ska kunna få information om tillståndsansökans status via den centrala informationspunkten.2 Bestämmelserna om vad som avses med tillstånd och lednings- rätter i GIA är direkt tillämpliga och det är därmed slutligen en fråga för rättstillämpningen att avgöra vilka tillstånd som omfattas av GIA. Den bedömning som vi gör i avsnitt 13.3 kan därför inte anses bin- dande. Vilka som är att anse som behöriga myndigheter är också en fråga för rättstillämpningen att avgöra. Den bedömning vi gör i av- snitt 13.2 är därmed inte heller bindande. 1 Se kapitel 14. 2 Artikel 7.2. 197 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 I avsnitt 9.2 redogör vi för förhållandet mellan GIA:s regler om tillträde till fysisk infrastruktur och tillståndsförfaranden enligt andra, nationella, författningar. I kapitel 16 behandlar vi frågor som rör tillstånd för viss gränsöverskridande konnektivitetsinfrastruktur. I kapitel 19 lämnar vi förslag om en övergripande struktur för den centrala informationspunkten och behandlar bestämmelserna i GIA om att information om tillstånd ska tillgängliggöras via den centrala informationspunkten och att ansökningar om olika tillstånd ska kunna ske via den centrala informationspunkten.3 I kapitlet lämnar vi vidare förslag om hur minimiinformation och vissa andra uppgifter om pla- nerade bygg- och anläggningsprojekt ska tillgängliggöras, vilket har betydelse för tillämpningen av artikel 7.4 i GIA.4 13.2 Behöriga myndigheter Vår bedömning: En behörig myndighet i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur är den som först prövar en ansökan om sådana tillstånd som omfattas av förordningens bestämmelser om till- ståndsförfaranden. Skyldigheterna i artikel 7 i GIA riktar sig till de behöriga myndig- heterna. Vilka som är att anse som behöriga myndigheter definieras inte i förordningen och förklaras inte heller närmare på annat sätt. Mot bakgrund av ordalydelsen i de bestämmelser i GIA där behö- riga myndigheter nämns bedömer vi att begreppet behörig myndighet enligt GIA inte behöver motsvara nationella definitioner av myndig- hetsbegreppet. Enligt vår bedömning är den som prövar ansökningar om de tillstånd som omfattas av GIA en behörig myndighet, oavsett om den är t.ex. en förvaltningsmyndighet, en domstol eller regeringen. I artikel 7.5 i GIA anges att överklagandeförfaranden inte påverkas av de där angivna tidsfristerna. Vi bedömer därför att det är den som först prövar ansökan som är att anse som en behörig myndighet. Den som prövar ett överklagande är, enligt vår bedömning, inte en behörig myndighet i den mening som avses i GIA. En behörig myndighet är inte detsamma som ett behörigt organ i GIA. Ett behörigt organ ska, i enlighet med uppdrag från respek- 3 Se artikel 7.2 och 7.3 i GIA samt avsnitt 19.4. 4 Se avsnitt 19.3. 198 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter tive medlemsstat, ansvara för den centrala informationspunkten eller lösa tvister.5 13.3 Berörda tillstånd Vår bedömning: De svenska tillstånd som omfattas av EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur och som regelmässigt behövs vid utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet är följande. – Ledningsrätt enligt ledningsrättslagen. – Tillstånd att dra ledningar enligt väglagen. – Marklov och bygglov enligt plan- och bygglagen. – Startbesked som följer av en anmälan enligt plan- och bygglagen. – Dispens från föreskrifter om skyddade områden enligt miljöbalken. – Tillstånd för vattenverksamhet enligt miljöbalken. – Tillstånd enligt kulturmiljölagen för att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller på annat sätt ändra eller skada en fornläm- ning. – Tillstånd enligt kulturmiljölagen att ändra ett byggnadsminne i strid med skyddsbestämmelserna. – Tillstånd att ändra kyrkobyggnader, kyrkotomter eller en be- gravningsplats enligt kulturmiljölagen. – Tillstånd att utforska kontinentalsockeln samt tillstånd för undersökning inför utläggning och utläggning av undervattens- kablar och rörledningar inom svenskt territorium enligt lagen om kontinentalsockeln. – Tillstånd för utläggande av undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen enligt lagen om kontinentalsockeln. 5 Se artikel 14 i GIA. 199 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 – Tillstånd till sjömätning enligt lagen om skydd för geografisk information. – Tillstånd att använda offentlig plats enligt ordningslagen. För att kunna bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet kan en operatör, utöver att ansöka om tillstånden ovan, behöva ingå civilrättsliga avtal eller anmäla en åtgärd i enlighet med vissa författningar. Även om sådana avtal och anmälningar behövs är de inte tillstånd i EU-förordningens mening. För att kunna bedöma vilka svenska regelverk som berörs av reg- lerna om tillståndsförfaranden och ledningsrätter i artikel 7 i GIA behöver vi först ta ställning till vilka olika tillstånd som omfattas av bestämmelserna. 13.3.1 Särskilt om ledningsrätter Ledningsrätter är, enligt artikel 2.12 i GIA med hänvisning till arti- kel 43.1 i kodexen, rättigheter som beviljas en operatör, att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom för att bygga ut nät med mycket hög kapacitet och tillhörande faciliteter. Sådana rättigheter som avses i bestämmelserna ovan regleras i Sverige i ledningsrättslagen. Ledningsrätt enligt ledningsrättslagen omfattas därmed av GIA:s regler om tillståndsförfaranden och led- ningsrätter. 13.3.2 Andra tillstånd i förordningens mening Med tillstånd avses enligt artikel 2.10 i GIA ett uttryckligt eller under- förstått beslut eller en uppsättning beslut som fattas av en eller flera behöriga myndigheter samtidigt eller efter varandra och som i enlig- het med nationell rätt krävs för att ett företag ska kunna genomföra bygg- eller anläggningsprojekt som är nödvändiga för utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet. 200 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter Tillstånd för nätutbyggnad Enligt definitionen av tillstånd i GIA ska det vara fråga om ett beslut från en behörig myndighet och beslutet ska i enlighet med nationell rätt krävas för att genomföra sådana bygg- eller anläggningsprojekt som är nödvändiga vid nätutbyggnad. Av skälen framgår att ett antal olika tillstånd för utbyggnad av delar av elektroniska kommunika- tionsnät eller tillhörande faciliteter kan vara nödvändiga för att skydda unionens och medlemsstaternas allmänna intressen, vilka kan omfatta grävning, byggande, stadsplanering, miljötillstånd och andra tillstånd samt ledningsrätter.6 Detta ger enligt vår bedömning stöd för att de tillstånd som avses är sådana som har åtminstone ett visst samband med, och krävs just för att det är ett nät med mycket hög kapacitet som ska byggas. Så kan t.ex. vara fallet när någon ska gräva i marken på en viss plats, sätta upp en antenninstallation eller dra ledningar en viss sträcka – i vatten eller på land. Det innebär att t.ex. beslut om att dra ledning i vägområde enligt väglagen, bygglov och marklov enligt plan- och bygglagen, vissa tillstånd eller dispenser enligt miljö- balken, tillstånd enligt kulturmiljölagen, tillstånd att ta i anspråk offentlig plats enligt ordningslagen (1993:1617), tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och tillstånd till sjömät- ning enligt lagen (2016:319) om skydd för geografisk information enligt vår mening omfattas av begreppet tillstånd i GIA. Däremot omfattas inte t.ex. arbetstillstånd, eftersom ett sådant tillstånd gene- rellt kan behövas för arbetskraft och det har inget samband med att det är fråga om utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet. Endast offentligrättsliga tillstånd omfattas Eftersom det av definitionen av tillstånd följer att det ska vara fråga om ett beslut av en behörig myndighet som krävs i enlighet med natio- nell rätt anser vi också att det enbart är offentligrättsliga tillstånd, dvs. beslut som i regel innebär myndighetsutövning, som omfattas av förordningens bestämmelser om tillståndsförfaranden. Avtal om nyttjande av kommunal allmän platsmark (s.k. markavtal) och de tillhörande s.k. grävtillstånden, som ledningsägare ofta använ- der sig av för att skaffa sig rätt att gräva ner sina ledningar i kom- munal mark, omfattas därmed inte. Markavtal och kommunala gräv- 6 Skäl 42 i GIA. 201 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 tillstånd regleras inte i någon författning och det är i de fallen inte fråga om offentligrättslig tillståndsgivning, utan beslut som kom- munen i egenskap av markägare förfogar civilrättsligt över.7 Så är även fallet när det gäller de nyttjanderättsavtal som kan tecknas med Trafikverket för att dra ledning på dess mark och/eller järnvägs- anläggning.8 Sammanfattningsvis anser vi att endast offentligrätts- liga beslut ska anses vara tillstånd i GIA:s mening. Civilrättsliga avtal är alltså inte att anse som tillstånd i GIA:s mening. Sådana avtal kan dock behöva ingås inför en utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet, som ett komplement till de offentligrättsliga tillstånd som behövs. Anmälningsförfaranden Att det ska vara fråga om ett beslut som fattas av en behörig myn- dighet och beslutet ska krävas för att ett visst projekt ska kunna genomföras medför enligt vår bedömning att inte heller vissa an- mälningsförfaranden kan anses vara tillstånd i GIA:s mening. Många anmälningsförfaranden kräver inte att ett beslut fattas som innebär att tillstånd ges eller nekas till en viss åtgärd. Syftet med anmälningsförfaranden är i regel att den behöriga myndigheten ska få kunskap om den åtgärd som ska genomföras och att den ska ha möjlighet att antingen vidta tillsynsåtgärder eller underrätta anmälaren om att den måste ansöka om tillstånd. Även om en anmälan i vissa fall kan leda till att en myndighet fattar beslut om t.ex. försiktighets- mått, förbjuder åtgärden eller förelägger om att tillstånd ska sökas anser vi därmed att en anmälan i de fallen inte är att betrakta som ett tillstånd i GIA:s mening. Sammanfattningsvis anser vi därmed att anmälningsförfaranden som enligt författning inte kräver att ett beslut fattas om huruvida åtgärden får vidtas eller ej, inte kan anses vara ett tillstånd i GIA:s mening. Detta innebär att t.ex. en anmälan om att riva eller ändra en byggnad som kan antas komma i fråga som byggnadsminne enligt 3 kap. 6 § kulturmiljölagen, anmälan om vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken och 19 § förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter, anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljö- 7 Se NJA 1973 s. 70 och Hovrätten över Skåne och Blekinges dom 2023-12-13 i mål nr T 881-23. 8 Jfr regeringens beslut 2012-05-31 i ärendena N2010/7000/TE, N2011/2843/TE, N2011/4855/TE, N2012/607/TE, N2012/608/TE. 202 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter balken, anmälan om undersökning enligt 3 § kontinentalsockelför- ordningen (1966:315) och flyghinderanmälan enligt 6 kap. 23 § luft- fartslagen (2010:500) enligt vår mening inte är att anse som tillstånd i GIA:s mening. Anmälan i enlighet med t.ex. dessa författningar kan dock behövas för att utföra det aktuella bygg- och anläggningsprojektet, som ett komplement till de tillstånd som behövs. Som vi angett ovan kan även civilrättsliga avtal behöva ingås innan ett bygg- eller anläggnings- projekt påbörjas. För att underlätta för operatörer, och för att minska riskerna för missförstånd, är det lämpligt att det i den centrala infor- mationspunkten tydligt framgår att det, utöver de tillstånd som om- fattas av GIA, även kan krävas andra åtgärder såsom en anmälan eller ingående av civilrättsliga avtal för att kunna utföra ett bygg- eller an- läggningsprojekt. Det skulle också kunna underlätta för operatörerna om information om de anmälningsförfaranden som kan krävas för bygg- och anläggningsprojekt vid utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet tillgängliggörs via den centrala informationspunkten på samma sätt som information om tillstånd ska göras.9 I plan- och bygglagen finns bestämmelser om att det för vissa åt- gärder, som inte kräver bygglov eller marklov, ska göras en anmälan. Av 9 kap. 16 § och 16 kap. 8 § PBL framgår att det kan föreskrivas anmälningsplikt för sådana åtgärder. Till skillnad mot vad som gäller anmälningsärenden enligt exempelvis miljöbalken ska en anmälan enligt plan- och bygglagen alltid resultera i att ett beslut om start- besked ges eller nekas. Det beslut om startbesked som ska fattas har vidare, till skillnad från anmälningsärenden enligt miljöbalken, ansetts få negativ rättskraft och blir därmed som huvudregel orubbligt.10 I 6 kap. 5 § PBF finns bestämmelser som reglerar vilka åtgärder som kräver en anmälan. Byggnadsnämnden ska, med anledning av anmälan, meddela sitt beslut om startbesked inom fyra veckor.11 Startbesked med anledning av en anmälan enligt 6 kap. 5 § PBF ska därför enligt vår mening anses vara ett tillstånd i GIA:s mening. Anmälan bör i dessa fall ses som en tillståndsansökan och beslutet om startbesked ska anses vara ett svar på tillståndsansökan. Detta ska dock inte ha någon betydelse utanför GIA-sammanhang och alltså inte ha någon påverkan på plan- och bygglagen eller andra författningar än kom- 9 Se artikel 7.2 i GIA och kapitel 19. 10 Se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 23 februari 2016 i mål nr P 1948-15. 11 9 kap. 45 § PBL. 203 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 pletteringslagen, kompletteringsförordningen eller föreskrifter be- slutade med anledning av GIA. Startbesked som fattas till följd av en ansökan om lov bör dock inte anses vara ett separat tillstånd i GIA:s mening. I bygglovet eller marklovet har i dessa fall en stor del av frågorna prövats och de frågor som återstår att bedöma i startbeskedet kan inte medföra att beskedet når upp till vad som avses med tillstånd i GIA:s mening. Särskilt om detaljplan I en detaljplan får kommunen bestämma markreservat för sådana trafik- och väganläggningar, energianläggningar, anordningar för elektroniska kommunikationsnät och ledningar som behövs för all- männa ändamål.12 Genom att det i en plan finns ett markreservat kan nedläggning av t.ex. kabel underlättas genom att utrymmet då inte kan utnyttjas för andra ändamål som försvårar en framtida kabel- dragning. En enskild kan begära ett besked av kommunen, ett s.k. planbesked, om att kommunen avser att påbörja en planläggning.13 Det krävs dock inte stöd i en detaljplan för kabelnedläggning och normalt inte heller i övrigt för att genomföra bygg- eller anläggnings- projekt som är nödvändiga för utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet. Vi anser därmed att beslut om detaljplaner och planbesked inte ska anses vara tillstånd i GIA:s mening. Tillstånd som rör aktiv utrustning omfattas inte I avsnitt 8.3 redogör vi för att GIA:s tillämpningsområde och över- gripande syfte framför allt är utbyggnad eller användning av passiva nätelement i syfte att bygga ut nät med mycket hög kapacitet. Frågor som rör främst aktiv utrustning ligger utanför GIA:s tillämpnings- område och påverkas således inte av GIA. Tillstånd att använda radio- sändare är därmed, enligt vår bedömning, inte ett sådant tillstånd som omfattas av GIA:s regler om tillståndsförfaranden, eftersom radiosändare utgör ett aktivt nätelement. 12 4 kap. 6 § PBL. 13 5 kap. 2 § PBL. 204 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter 13.3.3 Sammanfattning Sammanfattningsvis bedömer vi därmed att följande tillstånd är sådana som kan komma att omfattas av bestämmelserna om tillståndsför- faranden och ledningsrätter i GIA och som regelmässigt behövs vid utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet. • Ledningsrätt enligt ledningsrättslagen. • Tillstånd att dra ledningar enligt 44 § väglagen. • Marklov och bygglov enligt plan- och bygglagen. • Startbesked som följer av en anmälan enligt 9 kap. 16 § plan- och bygglagen. • Dispens från föreskrifter om skyddade områden enligt 7 kap. miljöbalken. • Tillstånd för vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken. • Tillstånd för att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning enligt 2 kap. 12 § kultur- miljölagen. • Tillstånd enligt 3 kap. 14 § kulturmiljölagen att ändra ett byggnads- minne i strid med skyddsbestämmelserna. • Tillstånd enligt 4 kap. 3 och 13 §§ kulturmiljölagen att ändra kyrko- byggnader, kyrkotomter eller en begravningsplats. • Tillstånd att utforska kontinentalsockeln samt tillstånd för under- sökning inför utläggning och utläggning av undervattenskablar och rörledningar inom svenskt territorium enligt 2 a och 3 §§ lagen om kontinentalsockeln. • Tillstånd för utläggande av undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen enligt 15 a § lagen om kontinentalsockeln. • Tillstånd till sjömätning enligt 3 § lagen om skydd för geografisk information. • Tillstånd att använda offentlig plats enligt 3 kap. 1 § ordningslagen. 205 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 13.4 Enhetliga regler Vår bedömning: Bestämmelserna om enhetliga regler i EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur medför inget behov av att ändra befintliga svenska regelverk. 13.4.1 Förordningens bestämmelser Av artikel 7.1 i GIA framgår att de behöriga myndigheterna inte får otillbörligt begränsa eller hindra utbyggnad av något element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Medlemssta- terna ska göra sitt bästa för att underlätta att alla regler som styr de villkor och förfaranden som är tillämpliga för beviljande av tillstånd och ledningsrätter, som krävs för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter, är enhetliga över hela det nationella territoriet. 13.4.2 Vår bedömning Artikel 7.1 i GIA ställer krav på att medlemsstaterna ska göra sitt bästa för att underlätta att reglerna om villkor och förfaranden för tillstånd är enhetliga. Av skälen framgår att antalet tillstånd som krävs för nätutbyggnad och utbyggnadens lokala karaktär kan innebära tillämpning av olika förfaranden och villkor, vilket kan orsaka svå- righeter vid utbyggnaden. För att underlätta utbyggnaden bör därför i möjligaste mån alla regler om villkor och förfaranden för beviljande av tillstånd och ledningsrätter strömlinjeformas och vara konsekventa på nationell nivå, samtidigt som varje behörig myndighets rätt att vara involverad och bibehålla sina beslutsbefogenheter i enlighet med sub- sidiaritetsprincipen bevaras.14 Den aktuella bestämmelsen kan tolkas på två sätt. En tolkning är att medlemsstaterna ska göra sitt bästa för att de olika reglerna kring alla olika tillstånd är så likalydande som möjligt. En annan tolkning är att medlemsstaterna ska verka för att reglerna för de olika tillstån- den är likalydande på nationell nivå och att det därmed i möjligast 14 Skäl 42 i GIA. 206 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter mån inte finns lokala avvikelser med olika regler om villkor och för- faranden för olika områden inom det nationella territoriet. Mot bakgrund av att det i bestämmelsen uttryckligen anges att medlemsstaterna ska underlätta att reglerna är enhetliga över hela det nationella territoriet samt att det i skälen hänvisas till utbygg- nadens lokala karaktär och att reglerna bör strömlinjeformas och vara konsekventa på nationell nivå, anser vi att den senare tolkningen, dvs. att medlemsstaterna ska göra sitt bästa för att underlätta att reglerna är enhetliga på nationell nivå, är det som bestämmelsen får anses ta sikte på. Den förra tolkningen framstår inte heller som rimlig eftersom tillstånd beviljas på de grunder som rör de skydds- intressen som tillståndet ska skydda. Skyddsintressena är olika för varje sorts tillstånd och därför är det inte troligt att GIA skulle kräva att medlemsstaterna skulle frångå dessa endast i syfte att strömlinje- forma tillstånden för att underlätta utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Bestämmelserna i svensk rätt om de villkor och förfaranden för beviljande av de tillstånd som kan krävas för sådan utbyggnad (se avsnitt 13.3) är i regel enhetliga och konsekventa på nationell nivå. För vissa tillstånd kan villkoren och förfarandena dock skilja sig åt i olika områden i landet. Så kan vara fallet t.ex. vid tillstånd i form av bygglov som grundar sig på specifika lokala bestämmelser i en viss detaljplan eller dispens från föreskrifter om en viss nationalpark, ett naturreservat, ett kulturreservat eller ett naturminne. De övergripande reglerna är dock enhetliga på nationell nivå, genom att reglerna om bygglov respektive skydd av nationalpark, naturreservat, kulturreser- vat och naturminne finns i plan- och bygglagen respektive miljöbal- ken, vilka gäller nationellt. Att de närmare föreskrifterna som rör olika lokala områden till viss del skiljer sig åt mellan områdena är enligt vår bedömning både naturligt och ändamålsenligt eftersom villkoren och förfarandena är anpassade utifrån det syfte och skyddsintresse som ska tillgodoses i det aktuella området. Sammantaget anser vi därmed att det saknas behov av att ändra befintliga svenska regelverk med anledning av artikel 7.1 i GIA. 207 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 13.5 Avslag på tillståndsansökningar Vår bedömning: Möjligheterna i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur att avslå en ansökan om tillstånd i de fall den till- ståndssökande operatören inte har tillgängliggjort information om det aktuella bygg- och anläggningsprojektet i enlighet med förordningens krav medför inget behov av att ändra befintliga svenska regelverk. Av artikel 7.4 i GIA följer att de behöriga myndigheterna får avslå ansökningar om tillstånd, inbegripet ledningsrätter, om den opera- tör som ansöker om tillståndet inte har tillgängliggjort minimiinfor- mation om det aktuella bygg- och anläggningsprojektet via en central informationspunkt i enlighet med artikel 6.1 första stycket. Detta får göras inom 15 dagar från mottagandet av ansökan. Artikeln innebär en möjlighet för de behöriga myndigheterna att i vissa fall avslå en tillståndsansökan. I de nationella tillstånds- författningarna kan det finnas bestämmelser om vilka omständig- heter som en prövning av tillstånd ska avse. Så är t.ex. fallet i ord- ningslagen.15 Den nu aktuella bestämmelsen i GIA är direkt tillämplig och anger ytterligare en omständighet som de behöriga myndighe- terna får beakta vid tillståndsprövningen. GIA får enligt vår mening anses som lex specialis16 i förhållande till sådana nationella bestäm- melser, eftersom förordningens bestämmelser bara avser tillstånd för att bygga ut nät med mycket hög kapacitet, och inte alla de situa- tioner där sådana nationella tillstånd kan krävas. Mot bakgrund av detta anser vi att det saknas behov av att ändra befintliga svenska regelverk med anledning av bestämmelsen i artikel 7.4 i GIA. I kapitel 19 lämnar vi förslag om den centrala informationspunktens utformning och föreslår bl.a. ett undantag från artikel 6.1 i GIA, genom att nätoperatörer och offentliga organ inte ska göra minimi- information tillgänglig via den centrala informationspunkten utan i stället lämna minimiinformationen direkt till den operatör som begärt informationen. Nätoperatörer och offentliga organ ska dock i den centrala informationspunkten lämna sådana uppgifter om sin befint- 15 Se 3 kap. 14 § ordningslagen. 16 Lex specialis innebär att en specialförfattning går före mer allmänna eller generella för- fattningar, dvs. en regel eller lag som särskilt reglerar en viss situation/fråga/sak ska ges företräde framför en mer allmän bestämmelse eller lag. 208 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter liga fysiska infrastruktur och planerade bygg- och anläggningspro- jekt som myndigheten med ansvar för den centrala informations- punkten anger.17 Våra förslag i denna del innebär ett undantag från kraven i artiklarna 4.3 och 6.1 i GIA och ett alternativt sätt att till- gängliggöra minimiinformation. Som konsekvens av detta föreslår vi att artikel 7.4 i GIA inte ska tillämpas för en tillståndsansökan som avser ett planerat bygg- och anläggningsprojekt, om operatören har lämnat de relevanta uppgifterna i den centrala informationspunkten.18 17 Se avsnitt 19.3. 18 Se avsnitt 19.3. 209 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 13.6 Tidsfrister för tillståndsprövning Vårt förslag: De behöriga myndigheterna ska kunna förlänga tids- fristerna för att pröva en ansökan om tillstånd eller ledningsrätter i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur om 1. tillståndsförfarandet rör frågor som är särskilt komplicerade eller kräver mycket omfattande utredningsåtgärder, 2. tillståndsförfarandet innebär att samråd ska ske med andra myndigheter eller med enskilda och samrådsprocessen är av sådan art eller omfattning att det inte är möjligt att handlägga ärendet inom den tidsfrist som anges i förordningen, 3. tillståndsförfarandet kräver utredningsåtgärder som är bero- ende av vissa väder- eller naturförhållanden eller förhållanden för djur- och växtlivet och dessa förhållanden behöver inväntas, 4. det finns omständigheter i tillståndsärendet som på ett bety- dande sätt påverkas av omständigheter i ett annat pågående ärende eller mål och det finns skäl att avvakta det avgörandet, eller 5. det finns något annat särskilt skäl att förlänga tidsfristen. Bestämmelser med en sådan innebörd ska införas i kompletterings- förordningen och ett bemyndigande för regeringen att meddela sådana föreskrifter ska införas i kompletteringslagen. Väglagens bestämmelser om tidsfrist för prövning av ett ärende om att i ett vägområde dra ledningar för elektroniska kommuni- kationsnät ska upphävas. Vår bedömning: Bestämmelserna om tidsfrister för tillstånds- prövning i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur medför inget ytterligare behov av att ändra befintliga svenska regelverk. 210 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter 13.6.1 Förordningens bestämmelser Enligt artikel 7.5 i GIA ska de behöriga myndigheterna bevilja eller avslå en ansökan om tillstånd, utom ledningsrätter, inom fyra månader från dagen för mottagandet av en fullständig tillståndsansökan.19 Inom 20 arbetsdagar från mottagandet av ansökan ska myndigheterna fast- ställa om ansökan om tillstånd eller ledningsrätter är fullständig och uppmana sökanden att lämna eventuell information som saknas inom den perioden.20 De ovan nämnda kraven påverkar inte andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av till- ståndsförfarandet, inbegripet överklaganden, i enlighet med unions- rätten eller nationell rätt. De påverkar inte heller de regler som ger sökanden ytterligare rättigheter eller syftar till att säkerställa snabbast möjliga beviljande av tillstånd.21 Medlemsstaterna ska på förhand, via en central informationspunkt, ange och offentliggöra skälen till att den behöriga myndigheten på eget initiativ kan förlänga de tidsfrister som anges i artikel 7.5 första stycket och 7.6.22 En förlängning ska vara så kort som möjlig och får inte överstiga fyra månader, utom när så krävs för att uppfylla andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av tillståndsförfarandet, inbegripet överkla- ganden, i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt.23 En förläng- ning får inte begäras för att erhålla saknad information som den behöriga myndigheten inte har begärt av sökanden i enlighet med artikel 7.5 andra stycket.24 Varje avslag rörande ett tillstånd eller en ledningsrätt ska vara vederbörligen underbyggt på grundval av objektiva, öppet redo- visade, icke-diskriminerande och proportionella kriterier.25 Av artikel 7.6 framgår att genom undantag från artikel 43.1 a i kodexen ska de behöriga myndigheterna, om det utöver tillstånd krävs ledningsrätter på, till eller under offentlig eller privat egen- dom, med ägarens förhandstillstånd eller i enlighet med nationell rätt, för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller 19 Se artikelns första stycke. 20 Se artikelns andra stycke. 21 Se artikelns tredje stycke. 22 Se artikelns fjärde stycke. 23 Se artikelns femte stycke. 24 Se artikelns sjätte stycke. 25 Se artikelns sjunde stycke. 211 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 tillhörande faciliteter, bevilja sådana ledningsrätter inom fyra måna- der eller den tidsfrist som fastställts enligt nationell rätt, beroende på vilken period som är kortast, från och med dagen för mottagandet av en fullständig ansökan, utom vid expropriation. 13.6.2 Våra förslag och bedömningar Behov av ändringar i befintliga svenska regelverk Plan- och bygglagen I plan- och bygglagen finns bestämmelser som innehåller tidsfrister och handläggningsregler för tillståndsförfarandena, vilka skulle kunna påverkas av bestämmelserna i artikel 7.5 i GIA. I 9 kap. 22 § PBL anges att om en ansökan är ofullständig får byggnadsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Om föreläggandet inte följs, får byggnadsnämnden av- visa ansökan eller avgöra ärendet i befintligt skick. Bestämmelsen kan enligt vår bedömning ses som ett komplement till kraven i GIA om att de behöriga myndigheterna inom 20 arbetsdagar ska fastställa om ansökan om tillstånd är fullständig. Vi ser därför inte något behov av att ändra 9 kap. 22 § PBL. I 9 kap. 27, 28 och 45 §§ PBL finns det vidare bestämmelser om inom vilken tid byggnadsnämnden ska meddela sitt beslut om lov och hur en anmälan ska handläggas. Av 9 kap. 27 § framgår att ett beslut om lov som huvudregel ska meddelas inom tio veckor från den dag ansökan kom in till nämnden. Enligt 9 kap. 28 § får bygg- nadsnämnden i vissa fall besluta att ett ärende om lov inte ska av- göras förrän en fråga om expropriationstillstånd har avgjorts eller ett planarbete har avslutats. Om kommunen inte har avslutat plan- arbetet inom två år från det att ansökningen om lov kom in till bygg- nadsnämnden, ska dock ärendet avgöras utan dröjsmål. Enligt 9 kap. 45 § PBL ska en anmälan som avses i 9 kap. 16 § handläggas skynd- samt. Nämnden ska som huvudregel meddela sitt beslut om start- besked inom fyra veckor från den dag anmälan kom in till nämnden. Av artikel 7.5 tredje stycket i GIA framgår att tidsfristerna i be- stämmelsens första och andra stycke inte påverkar andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genom- förande av tillståndsförfarandet i nationell rätt. Kraven påverkar inte 212 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter heller de regler som ger sökanden ytterligare rättigheter eller syftar till att säkerställa snabbast möjliga beviljande av tillstånd. Eftersom reglerna i 9 kap. 27 och 45 §§ innehåller kortare tidsfrister än de som fastställs i GIA samt då den tidsfrist som fastställts i 9 kap. 28 § PBL får anses vara en sådan tidsfrist som fastställts för ett korrekt genom- förande av förfarandet, bedömer vi att de ovan nämnda bestämmel- serna i plan- och bygglagen omfattas av undantaget i 7.5 tredje stycket i GIA. Vi anser därför att det saknas behov av att ändra de bestäm- melserna. Väglagen I samband med genomförandet av utbyggnadsdirektivet infördes det i 44 § femte stycket väglagen bestämmelser om att väghållnings- myndigheten inom fyra månader ska avgöra ett ärende avseende ledningar som ska ingå i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål. Eftersom utbyggnadsdirektivet ska upphävas och det finns mot- svarande bestämmelser i GIA, vilka är direkt tillämpliga i Sverige, föreslår vi att de ovan nämnda bestämmelserna i väglagen ska upp- hävas för att undvika otillåten dubbelreglering. Ledningsrättslagen I artikel 7.6 i GIA anges att genom undantag från artikel 43.1 a i kodexen ska de behöriga myndigheterna bevilja ledningsrätter inom fyra månader eller inom den tidsfrist som fastställts enligt nationell rätt beroende på vilken period som är kortast, från och med dagen för mottagandet av en fullständig ansökan. Detta gäller dock inte vid expropriation. Av artikel 43.1 a i kodexen följer att medlemsstaterna ska säker- ställa att en behörig myndighet, som överväger en ansökan om be- viljande av rättigheter att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom för ett företag som godkänts för till- handahållande av elektroniska kommunikationsnät, fattar beslut på grundval av vissa förfaranden och utan dröjsmål, och i alla händelser fattar sitt beslut inom sex månader efter ansökan, utom vid expro- priation. 213 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 Vid genomförandet av kodexen i svensk rätt bedömdes att den aktuella bestämmelsen var genomförd genom bl.a. ledningsrättslagen. Vad gäller sexmånadersfristen bedömdes att fristen inte är avsedd att påverka medlemsstaternas expropriativa regelverk och att den därför inte innefattar något krav på tidsfrist för ledningsrättsbeslut. Någon genomförandeåtgärd ansågs därför inte nödvändig.26 Mot bakgrund av detta samt GIA:s hänvisning till kodexen och de likartade skrivningarna i de båda rättsakterna bedömer vi att inte heller tidsfristen om fyra månader i artikel 7.6 i GIA är avsedd att påverka medlemsländernas expropriativa regelverk. Den aktuella regleringen kan alltså inte anses omfatta ledningsrättsbeslut. GIA innehåller därmed, enligt vår bedömning, ingen reglering om inom vilken tidsfrist ett ledningsbeslut enligt ledningsrättslagen ska fattas. Ledningsrättslagen innehåller dock en sådan tidsfrist. Enligt lagen ska ett ledningsbeslut och vissa andra beslut enligt lagen som huvud- regel meddelas inom fyra månader från det att ansökan kom in till lantmäterimyndigheten, om förrättningen avser en ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål eller en kanalisation som ska användas för att dra fram en ledning som ingår i ett sådant nät eller vissa elledningar.27 Bestämmelsen infördes i sam- band med genomförandet av utbyggnadsdirektivet. Enligt befintlig svensk rätt ska alltså sådana ledningsbeslut som i regel är aktuella vid utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet fattas inom fyra månader. En sådan reglering kan enligt vår mening minska hindren och underlätta utbyggnaden av sådana nät. Vi föreslår därför att den aktuella regleringen i ledningsrättslagen behålls. Detta är för- enligt med GIA, eftersom artikel 7 inte påverkar medlemsstaternas möjlighet att införa ytterligare bestämmelser för behöriga myndig- heter för att påskynda tillståndsförfarandet och förordningen fast- ställer minimikrav och medlemsstaterna får behålla åtgärder som är striktare än dessa minimikrav, om de syftar till att främja gemensam användning av befintlig fysisk infrastruktur eller möjliggöra en effek- tivare utbyggnad av ny fysisk infrastruktur.28 Sammantagen anser vi därmed att det inte finns skäl att ändra led- ningsrättslagen med anledning av artikel 7.6 i GIA. 26 Promemorian Genomförande av direktivet om inrättande av en kodex för elektronisk kom- munikation, s. 248 f. och Ds 2010:19, s. 283 f. 27 23 a § ledningsrättslagen. 28 Artikel 7.12 och 1.3 i GIA. 214 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter Övriga tillståndsförfattningar De övriga författningar som vi identifierat i avsnitt 13.3 saknar ut- tryckliga bestämmelser om tidsfrister för tillståndsförfarandena. Mot bakgrund av detta samt då bestämmelserna om tidsfrister i GIA är direkt tillämpliga i Sverige bedömer vi att det saknas behov av att ändra dessa författningar. Det pågår för närvarande ett lagstiftningsarbete kring hur viss tillståndsprövning enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas. Miljötillståndsutredningen har lämnat ett betänkande, SOU 2024:98, som behandlas inom Regeringskansliet. Våra förslag och bedöm- ningar ovan baserar sig på nu gällande rätt. Om utredningens förslag om vissa förfaranden och tidsfrister införs finns skäl att överväga om eller hur dessa berörs av GIA. Skäl för förlängning av tidsfrister Av artikel 7.5 fjärde stycket i GIA framgår att medlemsstaterna på förhand via en central informationspunkt, ska ange och offentlig- göra skälen till att den behöriga myndigheten, i undantagsfall och vederbörligen underbyggda fall, på eget initiativ kan förlänga de tids- frister som anges i artikel 7.5 första stycket och 7.6. De behöriga myndigheterna bör, enligt vår mening, sträva efter att fatta beslut inom fyra månader, vilket är huvudregeln enligt GIA. De bör t.ex. organisera sitt arbete så att tidsfristen i möjligaste mån kan hållas. Myndigheterna bör t.ex. ha en nära dialog med relevanta myndigheter om eventuella samrådsförfaranden och tidsramarna och de övriga formerna för dessa.29 För att kunna utreda en ansökan om tillstånd i tillräcklig grad kan dock flera olika åtgärder behöva vidtas, som i vissa fall kan vara tids- krävande. Olika typer av tillstånd kan också kräva olika typer av åt- gärder. En möjlighet att förlänga tidsfristen för att bevilja eller avslå en ansökan om tillstånd bör därför finnas i flera olika situationer. Ett tillståndsförfarande kan röra frågor som är särskilt komplice- rade eller kräva mycket omfattande utredningsåtgärder. Det är vidare inte ovanligt att ett tillståndsförfarande kräver att den som prövar en tillståndsansökan samråder med andra inför beslutsfattande. Samråd kan krävas med enskilda såväl som andra myndigheter i Sverige eller 29 Se även avsnitt 14.3.3. 215 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 andra länder. I vissa fall kan sådana samråd vara av sådan art eller om- fattning att det inte är möjligt att handlägga ärendet inom de tids- frister som anges i GIA. Tillståndsförfarandet i fråga kan också kräva utredningsåtgärder som är beroende av vissa väder- eller naturför- hållanden eller förhållanden för djur- och växtlivet. I sådana fall kan dessa förhållanden behöva inväntas, t.ex. kan islossning behöva av- vaktas innan en undersökning av vatten kan göras eller en viss under- sökning behöva avvaktas p.g.a. att fåglar häckar vid den aktuella tid- punkten. Det kan också finnas omständigheter i ett tillståndsärende som på ett betydande sätt påverkas av omständigheter i ett annat på- gående ärende eller mål och som medför att det finns skäl att avvakta det avgörandet. I samtliga dessa fall bör det vara möjligt för de be- höriga myndigheterna att förlänga tidsfristen i enlighet med bestäm- melserna i artikel 7.5 i GIA. Eftersom det är svårt att förutse alla situationer bör en förlängning därutöver kunna ske om det finns något annat särskilt skäl att förlänga tidsfristen. Denna grund för för- längning ska dock tillämpas restriktivt. En bestämmelse med angivande av de skäl för förlängning av tids- frister som vi har angett ovan bör införas i kompletteringsförord- ningen och ett bemyndigande för regeringen att meddela sådana före- skrifter bör införas i kompletteringslagen. Avslag på tillståndsansökan Den behöriga myndigheten tillämpar vid handläggningen normalt förvaltningslagen. Detta gäller dock inte de få fall då en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet behöver ges in direkt till en mark- och miljödomstol. Domstolen tillämpar då rättegångsbalken. Bestäm- melsen i artikel 7.5 sjunde stycket i GIA om att avslag på ansökan om tillstånd eller en ledningsrätt ska vara vederbörligen underbyggt på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella kriterier motsvaras enligt vår mening av förvalt- ningslagens (2017:900) bestämmelser.30 GIA:s regler gäller dock framför förvaltningslagen eftersom EU-rätten gäller före nationell rätt och GIA får anses som lex specialis i förhållande till förvaltnings- lagen. Det finns därför inget behov av att ändra förvaltningslagen med anledning av den aktuella bestämmelsen i GIA. Det finns heller 30 T.ex. 5, 23 och 32 §§ förvaltningslagen. 216 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter inget behov av att göra ändringar i rättegångsbalken eller några andra befintliga svenska regelverk. 13.7 Möjlighet att förnya tillstånd Vår bedömning: Möjligheterna i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur att i vissa fall förnya ett tillstånd som löpt ut medför inget behov av att ändra svenska regelverk. Av artikel 7.7 i GIA framgår att de behöriga myndigheterna får för- nya ett tillstånd som beviljats en operatör för bygg- och anläggnings- projekt som är nödvändiga för utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter om bygg- och an- läggningsprojekten, av objektivt motiverade skäl, inte kunde påbörjas eller slutföras innan tillståndet löpte ut. Förnyelsen av tillståndet ska beviljas utan ytterligare förfarandekrav för operatörerna. Bestämmelsen innebär en möjlighet för de behöriga myndigheterna att i vissa fall förnya ett tillstånd som löpt ut. Om möjligheten i be- stämmelsen utnyttjas ska tillståndet beviljas utan ytterligare förfa- randekrav. Av bestämmelsen följer dock inget krav för behöriga myn- digheter att förnya ett tillstånd. Det finns inga bestämmelser i de författningarna som vi identifierat i avsnitt 13.3 som strider mot eller motverkar ett sådant förfarande som artikeln innebär. I vissa författningar, t.ex. plan- och bygglagen och miljöbalken,31 finns bestämmelser om när ett tillstånd upphör att gälla eller när arbetena ska vara utförda. Bestämmelserna inne- håller dock ingen reglering om förlängning av tillstånd om tillstånds- tiden löpt ut, utan i praktiken krävs ett nytt tillstånd om det tidigare har löpt ut och då kan nya förfarandekrav tillkomma. Artikel 7.7 i GIA, som är direkt tillämplig, ger dock de behöriga myndigheterna en möjlighet att förlänga tillståndet när det är fråga om tillstånd för att bygga ut nät med mycket hög kapacitet. GIA:s bestämmelser i denna del får enligt vår mening anses vara lex specialis, eftersom förordningens bestämmelser bara avser tillstånd för att bygga ut nät med mycket hög kapacitet, till skillnad från de natio- nella författningarna som i regel gäller alla situationer när sådana 31 Se 9 kap. 43 § PBL och 22 kap. 25 § miljöbalken. 217 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter SOU 2025:110 nationella tillstånd kan krävas, oavsett om det rör nätutbyggnad eller inte. Sammantaget anser vi därmed att det saknas behov av att ändra befintliga svenska regelverk med anledning av artikel 7.7 i GIA. 13.8 Avgift för tillstånd Vår bedömning: Bestämmelserna i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur om avgifter för tillstånd medför inget behov av att ändra svenska regelverk. 13.8.1 Förordningens bestämmelser Enligt artikel 7.9 i GIA ska andra tillstånd än ledningsrätter som krävs för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faci- liteter inte omfattas av några avgifter som går utöver de administra- tiva kostnaderna i enlighet med tillämpliga delar av artikel 16 i kodexen. Av artikel 16 i kodexen framgår bl.a. att administrativa avgifter sammanlagt ska täcka enbart de administrativa kostnaderna för för- valtning, kontroll och genomdrivande av systemet med den allmänna auktorisationen, nyttjanderätter och de särskilda skyldigheter som kan åläggas företag. I administrativa kostnader ingår kostnader för internationellt samarbete, harmonisering och standardisering, mark- nadsanalys, tillsyn och annan kontroll av marknaden samt reglerings- arbete, inbegripet utarbetande av föreskrifter och förvaltningsbeslut. Avgifterna ska åläggas de enskilda företagen på ett objektivt, trans- parent och proportionellt sätt så att administrativa tilläggskostnader och därmed sammanhängande avgifter minimeras. 13.8.2 Vår bedömning Genom kraven i artikeln fastställs att avgifter för tillstånd inte får omfatta några andra kostnader än sådana administrativa kostnader som anges i artikel 16 i kodexen. Bestämmelser om avgifter för att pröva tillståndsansökningar finns, i fråga om sådana tillstånd som enligt vår bedömning omfattas av bestämmelserna om tillståndsför- faranden i GIA, i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, förordningen (1993:1631) om avgifter 218 SOU 2025:110 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter för vissa ärenden enligt ordningslagen och i 12 kap. plan- och bygg- lagen. Vi bedömer dock att de avgifter som tas ut enligt dessa regel- verk inte går utöver sådana administrativa kostnader som avses i GIA och kodexen. Vi ser därför inget behov av att ändra svenska regel- verk i denna del. 219 14 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan 14.1 Tyst godkännande om en behörig myndighet inte har prövat en ansökan om tillstånd inom tillämpliga tidsfrister 14.1.1 Förordningens bestämmelser Av artikel 8.1 i GIA framgår att om en behörig myndighet inte har fattat ett beslut inom den tillämpliga tidsfrist som anges i artikel 7.5 ska tillståndet anses vara beviljat när tidsfristen löper ut (s.k. tyst godkännande). Av artikel 8.2 framgår dock att medlemsstaterna får avvika från bestämmelsen om tyst godkännande om minst ett av föl- jande rättsmedel finns tillgängligt för tillståndsförfarandet i fråga: a) Den operatör som har lidit skada till följd av den behöriga myn- dighetens bristande efterlevnad av den tillämpliga tidsfristen en- ligt artikel 7.5 har rätt att begära ersättning för skada i enlighet med nationell rätt. b) Operatören får hänskjuta ärendet till en domstol eller till en tillsynsmyndighet. Av artikel 7.5 i GIA framgår att behöriga myndigheter ska bevilja eller avslå en ansökan om tillstånd, utom ledningsrätter, inom fyra månader från dagen för mottagandet av en fullständig tillståndsan- sökan. Kravet påverkar dock inte andra särskilda tidsfrister eller skyl- digheter som fastställs för ett korrekt genomförande av tillståndsför- farandet, inbegripet överklagande-förfaranden. Av artikeln framgår vidare att tidsfristen om fyra månader inte är absolut. De behöriga myndigheterna får i vissa fall förlänga tidsfristen på grund av skäl som medlemsstaten har angett på förhand. En förlängning ska vara 221 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan SOU 2025:110 så kort som möjlig och får inte överstiga fyra månader, utom när så krävs för att uppfylla andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av tillståndsförfarandet.1 I avsnitt 13.2 redogör vi för vem som är att anse som en behörig myndighet och som därmed omfattas av bestämmelserna om tids- frister och tyst godkännande i artiklarna 7 och 8 i GIA. I avsnitt 13.3 redogör vi för vilka tillstånd vi anser omfattas av reglerna. 14.1.2 Vårt uppdrag Regeringen har i kommittédirektiven gett oss i uppdrag att lämna förslag på hur Sverige kan avvika från artikel 8.1 om tyst godkännande genom uppfyllande av artikel 8.2 a.2 Vårt uppdrag är alltså inte att utreda om det är lämpligt att avvika från bestämmelsen om tyst god- kännande, utan endast att föreslå hur ett sådant avvikande kan uppnås. 14.2 Upphävande av befintlig förordning Vårt förslag: Förordningen som reglerar avvikande från bestäm- melsen om tyst godkännande om en myndighet inte har prövat en tillståndsansökan enligt EU:s förordning om gigabitinfra- struktur ska upphävas. Långsam handläggning kan som huvudregel inte läggas till grund för att bevilja ett tillstånd enligt svensk rätt. En sådan ordning skulle även kunna strida mot flera principer i det svenska rättssystemet, däribland det kommunala självstyret. Artikel 8 i GIA ska börja att tillämpas den 12 november 2025. De kompletterande bestämmel- serna till GIA, som har sin grund i detta betänkande, kommer inte kunna träda i kraft samtidigt som förordningen ska börja tillämpas. Vi överlämnade därför under våren 2025 en promemoria till Reger- ingskansliet med förslag på hur Sverige övergångsvis, fram till dess att det fullständiga regelverket med kompletterande bestämmelser till GIA har trätt i kraft, kan avvika från artikel 8.1 om tyst godkän- nande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämp- 1 Se vidare avsnitt 13.6, där artikel 7.5 i GIA behandlas närmare. 2 Dir. 2024:76. 222 SOU 2025:110 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan liga tidsfrister.3 Detta för att säkerställa att kompletterande svenska författningsbestämmelser till artikel 8 i GIA har trätt i kraft när för- ordningen ska börja tillämpas. Regeringen har därefter, i enlighet med vårt förslag, beslutat att införa en ny förordning som reglerar avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande.4 Förordningen träder i kraft den 12 november 2025. Förordningens bestämmelse om avvikande från tyst godkännande gäller inte när domstolar full- gör sina rättskipningsuppgifter. Regeringen har dock remitterat en promemoria med förslag om en lag med bestämmelser om avvikande från tyst godkännande om en domstol inte har prövat en tillstånds- ansökan enligt GIA.5 Lagen föreslås träda i kraft den 12 mars 2026. I detta kapitel lämnar vi våra slutliga förslag på hur Sverige kan avvika från bestämmelsen om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister. Förslagen i detta kapitel skiljer sig något från våra förslag i promemorian, på så sätt att vi föreslår en ny skadeståndsbestämmelse i stället för att hän- visa till 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Förslagen i detta be- tänkande innebär vidare att avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande gäller alla behöriga myndigheter, även domstolar när de fullgör sina rättsskipningsuppgifter. Därutöver lämnar vi några ytterligare förslag med anledning av artikel 8 i GIA. Det kan över- vägas om bestämmelserna bör införas i den förordning som regeringen har beslutat eller i kompletteringslagen. Förslagen innehåller skyl- digheter som riktar sig till bl.a. kommuner och, som ovan nämnts, domstolar när de fullgör sina rättsskipningsuppgifter. Sådana be- stämmelser ska införas i lag. Vi anser därför att det är lämpligt att alla bestämmelser som rör avvikande från tyst godkännande samlas i kompletteringslagen och att den nu gällande förordningen upphävs vid samma tidpunkt som de nya kompletteringsförfattningarna träder i kraft, se avsnitt 23.1 och 23.2. 3 Promemoria Avvikande från tyst godkännande om en myndighet inte har prövat en tillstånds- ansökan enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. 4 Förordningen (2025:893) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. 5 Promemoria Avvikande från tyst godkännande om en domstol inte har prövat en tillstånds- ansökan enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. 223 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan SOU 2025:110 14.3 Tillgängligt rättsmedel Vår bedömning: De relevanta tillståndsförfattningarna inne- håller inga bestämmelser som kan anses utgöra ett sådant rätts- medel som avses i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. I skadeståndslagen finns en bestämmelse som utgör ett sådant rättsmedel, men den kan inte tillämpas i de fall regeringen är behö- rig myndighet att pröva en tillståndsansökan och överskrider den tillämpliga tidsfristen i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Vårt förslag: I kompletteringslagen ska det införas en skadestånds- bestämmelse som kan tillämpas i samtliga fall då en behörig myn- dighet överskridit den tillämpliga tidsfristen i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Staten eller en kommun ska ersätta en operatörs rena förmögenhetsskada som vållas av att operatörens ansökan om tillstånd, genom försummelse, inte har prövats inom den tillämpliga tidsfristen. Detta ska även gälla ett kommunal- förbund. Av artikel 8.2 a i GIA följer att medlemsstaterna får avvika från be- stämmelsen i artikel 8.1 om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister om opera- tören har tillgång till ett rättsmedel som gör det möjligt för operatö- ren att begära ersättning för skada till följd av att en behörig myn- dighet inte har efterlevt tidsfristen i artikel 7.5. Det behöver därför klargöras om det finns bestämmelser i svensk rätt som kan anses utgöra ett sådant rättsmedel. Om sådana bestämmelser saknas ska förslag om detta lämnas. 14.3.1 Tillståndsförfattningarna och befintliga rättsmedel i dessa De olika tillstånd som, enligt vår bedömning, kan komma att om- fattas av reglerna om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister regleras i miljö- balken, lagen om kontinentalsockeln, väglagen, kulturmiljölagen, ordningslagen, plan- och bygglagen och lagen om skydd för geo- 224 SOU 2025:110 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan grafisk information.6 Dessa författningar innehåller inga bestäm- melser som medger ersättning för skada på grund av dröjsmål vid handläggning av tillståndsärenden. I plan- och bygglagen finns det dock en bestämmelse om avgiftsreduktion vid förseningar i hand- läggningen av vissa ärenden. Enligt 12 kap. 8 a § PBL ska avgiften för handläggningen av bl.a. ett ärende om lov eller en anmälan reduceras med en femtedel för varje påbörjad vecka som en tidsfrist överskrids. Syftet med syste- met med avgiftsreduktion är att effektivisera hanteringen av sådana ärenden och skapa incitament för att korta handläggningstiderna.7 Det är således närmast fråga om ett sanktionssystem riktat till bygg- nadsnämnderna. Bestämmelsen ger inte möjlighet att begära ersätt- ning för en viss skada, utan ersättningen sker i form av den stadgade avgiftsreduceringen, vilken byggnadsnämnderna ska hantera på eget initiativ vid uttag av avgiften. Systemet med reducerade avgifter i plan- och bygglagen kan därmed inte anses vara ett sådant rätts- medel som GIA hänvisar till i denna del. De relevanta tillståndsförfattningarna innehåller därmed inga be- stämmelser som kan anses utgöra ett sådant rättsmedel som avses i GIA och det måste därför övervägas om det finns rättsmedel i någon annan författning. 14.3.2 Skadeståndslagen Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ska staten eller en kommun ersätta 1. personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksam- het för vars fullgörande staten eller kommunen svarar, 2. skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse vid sådan myndighets- utövning, och 3. skada som ersätts enligt 2 kap. 3 a § och som orsakas genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning. 6 Se avsnitt 13.3. 7 Se MÖD 2022:8 och prop. 2017/18:210 s. 12 f. 225 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan SOU 2025:110 Bestämmelsen innebär inte något strikt skadeståndsansvar för staten eller kommunen, utan ansvar för styrkt vållande. Att det har före- kommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrundande är inte heller tillräckligt för att ersättning ska utges. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada. Det är den som begär ersätt- ning som ska bevisa skadan, dess omfattning och sambandet med felet eller försummelsen. Artikel 8.2 a i GIA kräver enligt vår bedömning inte något strikt ansvar för de behöriga myndigheterna, eftersom det endast anges att det ska finnas ett rättsmedel som ger den operatör som har lidit skada rätt att begära ersättning för denna. För att det ska kunna anses vara ett sådant rättsmedel bör det dock finnas en reell möjlighet att få ersättning för den skada som den långsamma handläggningen har orsakat. Ett oacceptabelt dröjsmål vid handläggningen av ett ärende kan vara att bedöma som fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. Av praxis framgår bl.a. att det dels ska kunna konstateras ett dröjs- mål, dels att dröjsmålet kan kvalificeras som oaktsamt.8 I artikel 7.5 i GIA föreskrivs en tidsfrist inom vilken tillstånd ska meddelas. Om en sådan frist överskrids skulle det kunna betraktas som oaktsamt och därmed skadeståndsgrundande enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.9 Bestämmelsen i 3 kap. 2 § skadeståndslagen förutsätter även att skadan har vållats vid myndighetsutövning. Myndigheters beslut om en förmån som bara det allmänna kan ge och åtgärder i sådana sam- manhang utgör myndighetsutövning enligt lagen. Sådan tillståndsgiv- ning som det är fråga om i nu aktuellt fall bör därmed anses utgöra myndighetsutövning i skadeståndslagens mening. Bestämmelsen ger vidare rätt till ersättning för person- och sak- skador, ren förmögenhetsskada och i vissa fall ideell skada. Vilken typ av skada som det rättsmedel som GIA hänvisar till ska kunna ersätta framgår inte tydligt av förordningen. Den skada som i huvud- sak kan komma att uppstå vid ett överskridande av tidsfristen i för- ordningen bör dock vara ren förmögenhetsskada. Den ersättning för skada som kan utgå enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen får därför anses tillräcklig för att uppfylla kraven i artikel 8.2 a i GIA. 8 Se t.ex. Justitiekanslerns beslut den 19 maj 2017 med dnr 7552-16-40, den 16 mars 2022 med dnr 2021/5112 och den 9 januari 2024 med dnr 2022/5055 samt Bertil Bengtsson, Det all- männas ansvar enligt skadeståndslagen, 2:a uppl. 1996, s. 87. 9 Jfr t.ex. Justitiekanslerns beslut den 19 maj 2017 med dnr 7552-16-40, den 13 juni 2018 med dnr 5734-17-4.3, den 19 maj 2020 med dnr 5958-19-4.3.2 och den 16 mars 2022 med dnr 2021/5112. 226 SOU 2025:110 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan Vi anser därmed att det genom 3 kap. 2 § skadeståndslagen finns en reell möjlighet att få ersättning för den skada som ett överskri- dande av tidsfristen i artikel 7.5 i GIA kan orsaka. Bestämmelsen får därför anses utgöra ett sådant rättsmedel som avses i artikel 8.2 a i förordningen. Enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen får talan om ersättning enligt 3 kap. 2 § dock inte föras med anledning av beslut av bl.a. regeringen. Detta har ansetts tillämpligt också när skadeståndstalan grundats på underlåtenhet att fatta beslut.10 Regeringen prövar bl.a. frågor om till- stånd till utläggning av undervattenskablar och rörledningar enligt lagen om kontinentalsockeln,11 vilket är ett sådant tillstånd som kan omfattas av bestämmelsen om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister i GIA. Det rättsmedel som finns i 3 kap. 2 § skadeståndslagen är därmed inte tillräckligt för att i samtliga fall kunna avvika från bestämmelsen om tyst godkännande i GIA. Det behöver också säkerställas att det även i fall då regeringen är behörig myndighet finns ett tillgängligt rätts- medel som innebär att en operatör kan begära ersättning för den skada som ett överskridande av den tillämpliga tidsfristen i GIA kan orsaka. 14.3.3 Ny skadeståndsbestämmelse För att säkerställa att det finns ett tillgängligt rättsmedel även i fall då regeringen är behörig myndighet bör det enligt vår mening in- föras en bestämmelse i kompletteringslagen som reglerar detta. En sådan bestämmelse kan utformas på olika sätt. Ett alternativ är att det införs en bestämmelse som reglerar statens skadeståndsansvar i de fall då regeringen prövar tillståndsansökningar som omfattas av tidsfristen i artikel 7.5 i GIA och tidsfristen överskrids, och att 3 kap. 2 § skadeståndslagen tillämpas i övriga fall. Ett annat alternativ är att det införs en skadeståndsbestämmelse som gäller för alla behöriga myndigheter och som endast är avsedd att användas för situationer där en behörig myndighet överskrider tidsfristen i samband med sådan tillståndsgivning som avses i GIA. En fördel med det första alternativet är att den befintliga bestämmelsen i 3 kap. 2 § skade- 10 Jfr NJA 1978 s. 125. 11 4 § kontinentalsockelförordningen. 227 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan SOU 2025:110 ståndslagen tillämpas och att tillhörande praxis då kan tjäna som vägledning för tillämpningen. Det andra alternativet möjliggör dock en mer enhetlig tillämpning, genom att samma bestämmelse kom- mer att gälla vid samtliga behöriga myndigheters överskridande av tidsfristen i GIA. Tillämpningen kan också underlättas av att regler- ingen samlas i kompletteringslagen. En särreglering i kompletterings- lagen hindrar inte heller att viss ledning hämtas från praxis avseende 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Sammantaget anser vi därmed att det lämpligaste alternativet är att det införs en skadeståndsbestämmelse i kompletteringslagen som gäller för alla behöriga myndigheter. Eftersom skadeståndslagens bestämmelser enbart ska tillämpas om något annat inte är särskilt föreskrivet12 ska kompletteringslagens bestämmelse tillämpas i första hand. Någon ytterligare reglering eller förtydligande avseende detta behövs inte. De som omfattas av tidsfristerna för tillståndsförfaranden i GIA kan vara både statliga och kommunala behöriga myndigheter. Skade- ståndsbestämmelsen i kompletteringslagen bör därför reglera skade- ståndsansvar för såväl staten som kommuner. Som vi redogör för ovan kräver artikel 8.2 a i GIA, enligt vår bedömning, inte att det ska föreligga ett strikt ansvar för de behöriga myndigheterna. Mot bakgrund av detta, och i likhet med vad som gäller enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen, bör skadeståndsbestämmelsen inte innebära något strikt skadeståndsansvar för staten och kommuner, utan enbart ett ansvar för styrkt vållande. Att en operatörs tillståndsansökan inte har prövats inom tidsfristen, ska inte vara tillräckligt för att ersätt- ning ska utgå, utan det bör krävas att det inträffade också har orsakat skada. Eftersom vi bedömer att den skada som i huvudsak kan komma att uppstå vid ett överskridande av tidsfristen i GIA är ren förmögen- hetsskada bedömer vi att det är lämpligt att bestämmelsen avgränsas till att medge ersättning för sådan skada. Bestämmelsen bör därut- över begränsas till att enbart medge ersättning för en operatörs rena förmögenhetsskada, eftersom det tillgängliga rättsmedlet enligt arti- kel 8.2 a i GIA ska ge just operatörer rätt att begära ersättning för skada som den lidit till följd av den behöriga myndighetens bristande efterlevnad av den tillämpliga tidsfristen. Vi föreslår därför att det i kompletteringslagen ska införas en bestämmelse om att staten eller en kommun ska ersätta en opera- törs rena förmögenhetsskada som vållas av att operatörens tillstånds- 12 1 kap. 1 § skadeståndslagen. 228 SOU 2025:110 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan ansökan, genom försummelse, inte har prövats inom den tillämpliga tidsfristen som följer av artikel 7.5 i GIA, kompletteringslagen och kompletteringsförordningen. En sådan bestämmelse uppfyller en- ligt vår mening kraven för att vara ett sådant rättsmedel som avses i artikel 8.2 a i förordningen. Vid bedömningen av om försummelse förelegat kan ledning hämtas från när det enligt praxis avseende 3 kap. 2 § skadeståndslagen anses ha förelegat oaktsamhet vid dröjsmål i handläggningen av ett ärende. Huvudregeln är att vilken kommunal angelägenhet som helst får anförtros åt ett kommunalförbund. Kommunalförbund får utan sär- skilt lagstöd ha hand om myndighetsutövning.13 Eftersom kommuner kan överlåta myndighetsutövning till kommunalförbund bör även kommunalförbund omfattas av skadeståndsskyldigheten. Vi föreslår därför att detta framgår av bestämmelsen. Frågor kan uppkomma om skadeståndsansvar vid tillståndsför- faranden som inkluderar samråd med andra myndigheter. Frågan om ansvarsfördelning i sådana situationer får hanteras inom rätts- tillämpningen. För undvikande av förseningar bör den behöriga myn- digheten och samrådsmyndigheten ha en nära dialog om tidsramarna och de övriga formerna för samrådsförfarandet. Vårt förslag innebär att det införs en ny bestämmelse som kan användas för att begära ersättning för skador av bl.a. staten. I för- ordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten regleras vissa frågor med anledning av anspråk på ersätt- ning för skador som riktas mot staten, bl.a. vilken myndighet som ska handlägga ersättningsanspråken. Den myndighet som handlägger ett ersättningsanspråk förhandlar för statens räkning med den som kräver ersättning och för också statens talan inför domstol. Som huvudregel får myndigheten också på statens vägnar besluta i fråga om skadestånd.14 Av 3 och 4 §§ förordningen framgår att Justitie- kanslern och Kammarkollegiet handlägger anspråk på ersättning med stöd av vissa särskilt utpekade bestämmelser. Av 5 § förord- ningen framgår att de förvaltningsmyndigheter som anges i bilagan till förordningen handlägger andra anspråk än de som anges i 3 och 4 §§, om anspråket avser en skada som har inträffat inom myndig- hetens verksamhetsområde. I andra fall handläggs sådana anspråk av Justitiekanslern. Vi ser ingen anledning att frångå den huvud- 13 Kommunallagen En kommentar, Madell och Lundin, Juno Version 4B. 14 6 § förordningen om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. 229 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan SOU 2025:110 regel som gäller och lämnar därför inget förslag om ändring av den aktuella förordningen. 14.4 Avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister Vårt förslag: Tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska inte tillämpas i Sverige. Ett tillstånd ska därför inte anses be- viljat om en behörig myndighet inte har prövat ansökan inom den tillämpliga tidsfristen som följer av EU:s förordning om giga- bitinfrastruktur, kompletteringslagen och kompletteringsförord- ningen. En bestämmelse av sådan innebörd ska införas i komplet- teringslagen. Enligt vår mening innebär artikel 8.2 i GIA att det utöver ett till- gängligt rättsmedel även krävs ett ställningstagande från medlems- staten om att den avviker från bestämmelsen om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister. Det bör därför införas en bestämmelse i kompletterings- lagen av innebörd att artikel 8.1 i förordningen inte ska tillämpas i Sverige. I en sådan bestämmelse bör det regleras att ett tillstånd inte ska anses beviljat om en behörig myndighet inte har prövat ansökan inom den tillämpliga tidsfristen som följer av artikel 7.5 i GIA, kompletteringslagen och kompletteringsförordningen. 14.5 Möte för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan Vårt förslag: Den behöriga myndighet som prövar en ansökan om tillstånd ska, om en operatör begär det eller på eget initiativ, bjuda in den tillståndssökande operatören till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om en tillståndsansökan. En bestämmelse av sådan innebörd ska införas i kompletteringslagen. 230 SOU 2025:110 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan 14.5.1 Förordningens bestämmelser Om möjligheten till undantag från bestämmelsen om tyst godkän- nande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämp- liga tidsfrister utnyttjas finns det i artikel 8.3 i GIA bestämmelser som reglerar att ett möte i vissa fall ska hållas för att underlätta an- tagandet av ett beslut om tillståndsansökan. Av artikeln framgår att medlemsstaten ska säkerställa att den be- höriga myndigheten eller ett annat organ som medlemsstaten har utsett, vid utgången av den tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 7.5, utan onödigt dröjsmål på operatörens begäran eller på eget initiativ, ska bjuda in sökanden till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan. Mötet ska samman- kallas av den behöriga myndigheten senast två månader efter det att ansökan har lämnats in. Utan onödigt dröjsmål efter mötet ska den behöriga myndigheten lämna en skriftlig redogörelse för diskussionen, inbegripet de berörda parternas inställning, och indikera för opera- tören ett datum då ett beslut om tillståndsansökan ska fattas. 14.5.2 Vårt förslag Eftersom vi föreslår att bestämmelsen om tyst godkännande vid avsak- nad av ett tillståndsbeslut inom tillämpliga tidsfrister inte ska tilläm- pas ska kraven i artikel 8.3 i GIA uppfyllas. Artikeln överlåter till medlemsstaten att säkerställa att den behöriga myndigheten eller ett annat organ bjuder in operatören till ett möte. Skyldigheten att bjuda in till möte är dock inte absolut, utan gäller om operatören eller myndigheten begär det.15 I förvaltningslagen finns regler om myndigheters serviceskyldighet och om att myndigheter ska ge en enskild part möjlighet att lämna uppgifter muntligt.16 Reglerna innebär dock inte att myndigheter alltid är skyldiga att bjuda in till ett möte om en enskild begär det. För att säkerställa att kraven i artikel 8.3 i GIA uppfylls föreslår vi därför att det i kompletteringslagen ska införas en bestämmelse om att operatörer, under de förutsättningar som anges i artikel 8.3 i GIA, ska bjudas in till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan. 15 Se artikel 8.3 och skäl 46 i GIA. 16 6 och 24 §§ förvaltningslagen. 231 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan SOU 2025:110 Av artikel 8.3 framgår att inbjudan ska lämnas av den behöriga myndigheten eller ett annat organ som medlemsstaten har utsett. Den behöriga myndigheten är, som vi har nämnt i avsnitt 13.2, en- ligt vår bedömning den som först prövar ansökan om tillstånd. Det är i regel den som har bäst kännedom om ärendet och det framstår därför som lämpligt att den bjuder in till mötet, i de fall operatören begär ett sådant möte eller om den behöriga myndigheten finner det lämpligt. Av bestämmelsen i kompletteringslagen bör det därför fram- gå att det är den behöriga myndighet som prövar en tillståndsansökan som i så fall ska bjuda in till mötet. Eftersom vi inte anser att den som prövar ett överklagande är en behörig myndighet omfattas den därmed inte av mötesbestämmelsen. De behöriga myndigheterna kan vara såväl statliga förvaltnings- myndigheter som regeringen, mark- och miljödomstolar eller kom- munala nämnder. Även om skyldigheterna åläggs den behöriga myn- digheten finns det inget som hindrar att uppgifterna som följer av den föreslagna bestämmelsen och artikel 8.3 i GIA delegeras. Den föreslagna bestämmelsen om inbjudan till möte ger därmed inte en ovillkorlig rätt till ett möte med t.ex. regeringen eller en byggnads- nämnd, utan mötet kan komma att hållas av exempelvis en hand- läggande tjänsteman i enlighet med en given delegation. Hos mark- och miljödomstolarna kan mötet t.ex. lämpligen ske med målets ordförande och det tekniska råd som deltar i målets handläggning. Det är sannolikt i mycket få fall som det kan bli aktuellt att ge in en ansökan om tillstånd till mark- och miljödomstolen. För de fall det sker har vi övervägt om mötet ska formaliseras och anses som en muntlig förberedelse.17 Med hänsyn till att det i vissa fall är först efter en eventuell huvudförhandling som tidsutdräkt sker och att tidpunk- ten för att hålla muntliga förberedelser då får anses ha passerats före- slår vi i stället den ovan redovisade informella lösningen, även i de fall den behöriga myndigheten är en mark- och miljödomstol. Av artikel 8.3 i GIA följer även att mötet ska sammankallas av den behöriga myndigheten senast två månader efter det att ansökan har lämnats in och att myndigheten utan onödigt dröjsmål efter mötet ska lämna en skriftlig redogörelse för diskussionen, inbegripet de berörda parternas inställning, och indikera ett datum då ett beslut om tillståndsansökan ska fattas. Denna del av bestämmelsen är direkt tillämplig. För tydlighets skull bör det dock i den ovan föreslagna 17 Se 22 kap. 11 och 11 a §§ miljöbalken. 232 SOU 2025:110 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan bestämmelsen i kompletteringslagen finnas en upplysning om detta. Lämpligen kan redogörelsen lämnas i form av en tjänsteanteckning. Artikelns ordalydelse kan medföra vissa oklarheter kring vilken ansökan som avses och när tidsfristen på två månader börjar löpa. Läst mot den första meningen i artikel 8.3 och vid en jämförelse med den engelska språkversionen kan det, enligt vår mening, inte tolkas på annat sätt än att det är ansökan (begäran) om möte som avses. 233 15 Undantag från tillståndsförfaranden Vår bedömning: I många svenska tillståndslagar krävs inte till- stånd för bygg- och anläggningsprojekt med begränsad inverkan. Ytterligare undantag behövs inte. 15.1 Förordningens bestämmelser Enligt artikel 9.1 i GIA ska vissa bygg- och anläggningsprojekt inte omfattas av något tillståndsförfarande i den mening som avses i artikel 7,1 om inte sådant tillstånd krävs i enlighet med andra unions- rättsakter. De bygg- och anläggningsprojekt som avses är reparations- och underhållsarbeten som har begränsad omfattning,2 begränsade tekniska uppgraderingar av befintliga projekt eller installationer med begränsad inverkan och småskaliga bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning3 och som krävs för utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Artikel 9.2 i GIA anger att medlemsstaterna, på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, ska identifiera de typer av bygg- och anläggningsprojekt på vilka artikel 9.1 är tillämplig. De ska sedan offentliggöra information om dessa via en central informationspunkt. Av artikel 9.3 framgår att de behöriga myndigheterna ändå får kräva tillstånd för utbyggnad av element av nät med mycket hög 1 I avsnitt 13.3 redogör vi för vilka svenska tillstånd vi anser omfattas av GIA:s regler om tillståndsförfaranden. 2 Den begränsade omfattningen kan avse t.ex. värde, storlek, inverkan och varaktighet, se artikel 9.1.a i GIA. 3 I likhet med artikel 9.1 a i GIA kan den begränsade omfattningen avse t.ex. värde, storlek, inverkan och varaktighet, se artikel 9.1 c. 235 Undantag från tillståndsförfaranden SOU 2025:110 kapacitet eller tillhörande faciliteter i vissa situationer, även för sådana bygg- och anläggningsprojekt som medlemsstaten har iden- tifierat i enlighet med artikel 9.2 i GIA. Så är fallet när det gäller fysisk infrastruktur eller vissa kategorier av fysisk infrastruktur som är skyddade av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde eller som av andra skäl är skyddade i enlighet med nationell rätt.4 Om det är nödvändigt av skäl som rör allmän säkerhet, försvar, säkerhet, miljö eller folkhälsa, eller för att skydda säkerheten i kritisk infrastruktur får de behöriga myndigheterna också kräva tillstånd.5 Av artikel 9.4 framgår vidare att medlemsstaterna får kräva att operatörer som planerar att utföra sådana bygg- och anläggnings- projekt som omfattas av artikel 9 i GIA underrättar de behöriga myndigheterna om sin avsikt att inleda bygg- och anläggnings- projekten innan projekten påbörjas. 15.2 Vår bedömning Artikeln innehåller bestämmelser om undantag från tillståndsför- faranden i vissa fall. Artikel 9.1 i GIA skulle vid första åsyn kunna tolkas vara direkt tillämplig, eftersom den innehåller en uppräkning av vilka bygg- och anläggningsprojekt som inte ska omfattas av tillståndsförfaranden. Av artikel 9.2 framgår dock att medlems- staterna, på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, ska identifiera de typer av bygg- och anläggningsprojekt på vilka artikel 9.1 är tillämplig. Artikel 9.1 behöver alltså kompletteras av den nationella lagstiftaren med stöd av artikel 9.2. Vi bedömer därmed att artikel 9.2 innebär att reglering ska införas på nationell nivå och vi analyserar därför nu gällande regler om tillståndsplikt i Sverige och behovet av ytterligare undantag från tillståndsplikt för vissa typer av bygg- och anläggningsprojekt. Om det skulle behövas ytterligare regler som anger att vissa bygg- och anläggningsprojekt inte ska omfattas av krav på tillstånd anser vi att det är lämpligt att en sådan reglering alltid kombineras med en sådan anmälningsplikt som beskrivs i artikel 9.4 i GIA. 4 Artikel 9.3 a i GIA. 5 Artikel 9.3 b i GIA. 236 SOU 2025:110 Undantag från tillståndsförfaranden När en medlemsstat ska ange vilka typer av bygg- och anlägg- ningsprojekt som ska undantas från tillståndsplikt kan den motivera detta med hjälp av olika parametrar som rör t.ex. projektets värde, storlek, inverkan eller varaktighet.6 Vi anser inte att det är lämpligt att undanta ett bygg- och anläggningsprojekt från tillståndsplikt baserat på dess värde, storlek eller varaktighet, oavsett om det gäller reparations- och underhållsarbeten eller småskaliga projekt. Anled- ningen är att varje tillståndsförfattning tar hänsyn till ett eller flera skyddsvärden, t.ex. arkitektoniska, historiska eller religiösa värden, miljövärden, säkerhet eller försvar. Ett bygg- och anläggningsprojekt kan innebära skada för de värden som ska skyddas av tillstånds- lagarna, oavsett projektets värde, storlek eller varaktighet och vi anser därför inte att det är lämpligt att utgå från dessa grunder vid bedömningen av vilka typer av bygg- och anläggningsprojekt som skulle kunna undantas från krav på tillstånd. Av skälen framgår vidare att undantag från krav på tillstånd skulle kunna avse olika kategorier av infrastruktur som projektet avser, såsom master, antenner, stolpar och underjordiska ledningar.7 Vi anser dock att det inte är lämpligt att generellt undanta en viss typ av infrastruktur från tillstånd. Detta eftersom det vanligtvis är en kombination av typen av infrastruktur det rör sig om, bygg- och anläggningsprojektets genomförande och inverkan på omgivningen som avgör om ett tillstånd bör krävas eller inte. I en viss miljö kan ett nätverkselement vara harmlöst, men i en annan miljö kan det till exempel riskera att skada nationell säkerhet, kulturmiljö eller en specifik biotop. Om sådana undantag från tillståndsplikt skulle införas i Sverige skulle det också riskera att resultera i att tillståndsprocessen i sin helhet skulle ta längre tid än annars. Som vi redogör för ovan anser vi nämligen att det i sådana fall vore lämpligt att även införa ett sådant anmälningsförfarande som beskrivs i artikel 9.4 i GIA. Det är enligt vår bedömning sannolikt att följden av en anmälan många gånger skulle bli att de behöriga myndigheterna kräver att operatören söker ett tillstånd i enlighet med artikel 9.3, eftersom de svenska tillståndslagarna skyddar sådant som anges i den bestämmelsen. Detta innebär att det, trots att det finns ett undantag från ett visst tillståndsförfarande, ändå skulle krävas att operatören söker till- 6 Se artikel 9.1 a, b och c i GIA. 7 Skäl 45 i GIA. 237 Undantag från tillståndsförfaranden SOU 2025:110 ståndet. Hanteringen av en anmälan och en påföljande tillstånds- process skulle således sammantaget bli mer tids- och resurskrävande för både operatören och den behöriga myndigheten än om opera- tören endast ansöker om tillstånd. Undantag från tillståndsplikt som baseras på de ovan angivna grunderna skulle därmed kunna motverka det syfte som artikel 9 i GIA har.8 Vi anser dock att undantag från tillståndsplikt som baserar sig på vilken inverkan ett bygg- och anläggningsprojekt har kan vara lämpliga. Många av de svenska tillståndsförfattningar som aktua- liseras vid utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet9 är redan i dag utformade på så sätt att det finns undantag eller lättnader från tillståndskraven med anledning av t.ex. vilken inverkan en åtgärd har eller om en åtgärd är av brådskande karaktär. Exempelvis krävs det enligt plan- och bygglagen som huvudregel bygglov för att sätta upp en antenn på en fasad eller ett tak endast om ändringen innebär att byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas,10 dvs. åtgärdens inverkan på byggnaden är avgörande för om tillstånd krävs eller inte. Även enligt kulturmiljölagen är tillståndsplikten kopplad till åtgärdens inverkan, t.ex. om den kommer att ändra eller skada forn- lämningar eller utföras i strid med skyddsbestämmelser för bygg- nadsminnen.11 Tillstånd eller anmälan enligt väglagen krävs inte för att påbörja ett arbete om det på grund av en inträffad skada krävs skyndsam reparation av en ledning som har dragits inom ett väg- område.12 Tillstånd enligt ordningslagen att använda offentlig plats behövs inte om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i obetyd- lig omfattning och utan att inkräkta på någon annans tillstånd.13 Tillstånd behövs inte heller för ringa sjömätning.14 I flera tillstånds- författningar, t.ex. väglagen, plan- och bygglagen, lagen om konti- nentalsockeln och miljöbalken finns också bestämmelser om att anmälningsförfaranden i vissa fall är tillräckliga och i de fallen be- hövs inte något tillstånd. Svenska regelverk är därmed, enligt vår bedömning, redan utformade på så sätt som artikel 9.2 i kombina- 8 Syftet med artikel 9 i GIA är att påskynda utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet och samtidigt minska den administrativa bördan för myndigheter som beviljar tillstånd, se skäl 45 i GIA. 9 Se avsnitt 13.3. 10 9 kap. 2 § första stycket 3 c PBL. 11 2 kap. 12 § och 3 kap. 14 § kulturmiljölagen. 12 44 § fjärde stycket väglagen. 13 3 kap. 1 § ordningslagen. 14 3 § andra stycket lagen om skydd för geografisk information. 238 SOU 2025:110 Undantag från tillståndsförfaranden tion med 9.1 i GIA anger, dvs. att vissa bygg- och anläggnings- projekt som inte har någon nämnvärd inverkan på omgivningen inte kräver några tillstånd. Sammantaget bedömer vi därför att relevanta undantag från till- ståndsförfaranden redan finns och att det på grundval av veder- börligen motiverade och proportionella skäl inte finns något behov av ytterligare undantag. Det kan övervägas om det ändå, mot bakgrund av kravet i arti- kel 9.2, måste anges minst en typ av bygg- och anläggningsprojekt på vilken artikel 9.1 är tillämplig. Eftersom vi anser att svensk rätt redan rymmer relevanta undantag skulle den typ av bygg- och an- läggningsprojekt kunna vara ”bygg- och anläggningsprojekt som är av sådan art att det inte behövs tillstånd i enlighet med svensk rätt”. Vi anser dock att ett sådant förslag inte tillför något och att kraven i artikel 9.2 uppfylls genom att vi konstaterar att relevanta undan- tag från tillståndsförfaranden redan finns och att det på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl inte finns något behov av ytterligare undantag. Vi lämnar därför inte något sådant förslag. 239 16 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur 16.1 Inledning Artiklarna 7 och 8 i GIA ställer krav på digitaliserade och effektiva tillståndsgivningsprocesser på nationell nivå. En särskild utmaning finns samtidigt kopplad till utbyggnad och reparation av gränsöver- skridande konnektivitetsinfrastruktur där operatörer ofta behöver förhålla sig till tillståndsgivningsprocesser i två eller fler länder. Regeringen har därför i kommittédirektiven gett oss i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som syftar till att underlätta för operatörer vid gränsöverskridande tillståndsprocesser. Vi överväger nedan vilka tillstånd det gäller och vilka problem som kan uppkomma i samband med dessa, samt lämnar förslag på åtgärder. 16.2 Tillstånd avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur Vår bedömning: Det finns inga tillstånd eller tillståndsprocesser som sträcker sig över Sveriges gränser. Tillstånden är nationella och söks i varje berört land. I avsnitt 13.3 anger vi de tillstånd som enligt vår bedömning om- fattas av GIA och som vi anser är nödvändiga för utbyggnad av passiva element av nät med mycket hög kapacitet. Tillstånden söks 241 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 och prövas nationellt av behöriga myndigheter.1 Vi har ingen känne- dom om något tillstånd där svenska behöriga myndigheter även prövar förhållanden på andra länders territorier eller där svenska behöriga myndigheter vid sin tillståndsprövning behöver samråda med behöriga myndigheter i ett annat land. Om utbyggnad av kon- nektivitetsinfrastruktur ska ske över landsgränser krävs i stället flera tillstånd, från respektive land där utbyggnaden ska ske. Vi har fått information om att de problem som upplevs vid gräns- överskridande utbyggnad av element av nät med mycket hög kapa- citet i huvudsak rör de tillstånd som behövs när en operatör eller någon som de anlitar (här sammantaget kallade sjökabelförläggare) ska förlägga fiberoptiska sjökablar.2 Därför avgränsar vi vår analys till tillståndsprocesser som rör sådana kablar. 16.3 Särskilt om sjökablar När gränsöverskridande sjökabelförläggning planeras i Sverige berörs regelmässigt en eller flera av följande länder: Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Ryssland. I februari 2024 antog kommissionen en rekommendation om säker och resilient undervattenskabelinfrastruktur,3 vilket inkluderar fiberoptiska sjökablar. I rekommendationen anges ett antal riktade åtgärder som medlemsstaterna kan vidta på nationell nivå och unions- nivå för att dels regelbundet bedöma och förbättra säkerheten och resiliensen hos befintlig och ny undervattenskabelinfrastruktur, dels stödja utbyggnad eller betydande uppgradering av undervattens- kabelinfrastruktur via kabelprojekt av europeiskt intresse som upp- fyller vissa krav. Sådana åtgärder är exempelvis att behandla admi- nistrativa ansökningar online och på ett effektivt och snabbt sätt, att tillerkänna undervattenskabelinfrastruktur högsta möjliga natio- nella betydelse och behandla dem därefter i tillståndsgivningspro- cesserna samt att utse en samordningsmyndighet som underlättar administrativa ansökningar. 1 Begreppet behörig myndighet behandlas i avsnitt 13.2. 2 Även kallat undervattenskabelinfrastruktur. 3 Kommissionens rekommendation (EU) 2024/779 av den 26 februari 2024 om säker och resilient undervattenskabelinfrastruktur. 242 SOU 2025:110 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur 16.4 Problem vid sjökabelförläggning Vid gränsöverskridande sjökabelförläggning krävs olika tillstånd från olika länder. Dels krävs tillstånd från olika svenska behöriga myndigheter, dels krävs tillstånd från behöriga myndigheter i de länder som sjökabeln korsar eller där den har sin destination. Det sker i regel ingen samordning mellan länderna vid tillståndspröv- ningen, så egentligen är det inte fråga om en gränsöverskridande tillståndsprocess utan snarare om flera olika tillståndsprocesser i varje land som berörs. Det kan vara svårt för en sjökabelför- läggare att identifiera de olika tillstånd som behövs i andra länder än Sverige och de relevanta behöriga myndigheterna i de länderna. I avsnitt 16.5.1 lämnar vi förslag på åtgärder för att underlätta för operatörer i denna del. Den information som vi har fått från de två stora sjökabelför- läggarna i Sverige4 indikerar dock att det framför allt är de nationella tillståndsprocesserna i Sverige som medför svårigheter vid sjökabel- förläggning. Vi uppfattar inte att vårt uppdrag i denna del omfattar en närmare genomlysning av och ändringar i den nationella tillstånds- processen eller en jämförelse med närliggande länders tillstånds- processer. Tiden vi har till vårt förfogande räcker heller inte för en sådan analys. Vi återger därför nedan endast översiktligt de problem som sjökabelförläggare har beskrivit för oss och gör i avsnitt 16.5.2– 16.5.6 överväganden om de beskrivna problemen. Utgångspunkten är alltså sjökabelförläggarnas utsagor. Som vi har förstått det upplever sjökabelförläggarna tre huvud- problem. 1. Tillståndsprocesserna är resurskrävande. En sjökabelförläggare måste söka många tillstånd, förhålla sig till många tillståndslagar och ha kontakt med många myndigheter. 2. Det tar lång tid innan alla nödvändiga tillstånd har beviljats. 3. Det går inte att förutse hur lång tid den sammanlagda tillstånds- processen kommer att ta. Så kan även vara fallet när det gäller vissa enskilda tillstånd. 4 GlobalConnect AB och Baltic Offshore. 243 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 Skälen till dessa huvudproblem är i vissa fall överlappande, men sammanfattningsvis har sjökabelförläggarna angett att orsakerna till problemen är följande: – antalet lagar och förordningar som ett företag ska ha kunskap om och svårigheter i att tolka författningarna, – antalet tillstånd som krävs och antalet steg som krävs inom ramen för varje tillståndsprövning, – antalet myndigheter som ska pröva en ansökan om tillstånd eller vara remissinstans vid tillståndsprövning, – myndigheters interna processer vid prövning av ärenden, – myndigheters kunskapsnivå om effekterna av förläggning av fiberoptisk sjökabel, och – att myndigheter vid avslag på en tillståndsansökan inte alltid ger vägledning om hur den tillståndssökande kan göra för att en ansökan ska beviljas. 244 SOU 2025:110 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur 16.5 Våra bedömningar och förslag Vårt förslag: För att underlätta för sjökabelförläggare att hitta rätt behörig myndighet och information om tillstånd ska Post- och telestyrelsen, som myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten, säkerställa att den centrala informations- punkten innehåller information om hur en operatör kan nå den digitala ingångspunkten eller den centrala informationspunkten i Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland. Bestämmelser om detta ska införas i kompletterings- lagen och kompletteringsförordningen. Vår bedömning: Tidsfrister för prövning av en tillståndsansökan regleras i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, kompletter- ingslagen och kompletteringsförordningen. Ytterligare reglering bör därför inte övervägas. I EU-förordningen finns krav om att information om till- stånd ska finnas tillgänglig i den centrala informationspunkten. Inga ytterligare åtgärder bör vidtas i denna del. Behöriga myndigheter kan själva överväga att ge stöd till sjö- kabelförläggare i form av bl.a. vägledningar eller ansöknings- blanketter. Sjökabelförläggare kan vid behov ge nödvändig information om fiberoptiska sjökablar till relevanta behöriga myndigheter. 16.5.1 Tillståndsgivning i vissa närliggande länder Den som förlägger sjökabel som går till ett annat land behöver söka nödvändiga tillstånd hos behöriga myndigheter i de länder som berörs. Det kan vara svårt för en sjökabelförläggare att identifiera de olika tillstånd som behövs i de länderna och vilka de behöriga myndigheterna är. Problemet kan lösas genom att det i den svenska centrala informationspunkten finns en länk till digitala ingångs- punkter alternativt centrala informationspunkter i vissa närliggande länder såsom Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland. De länderna är medlemmar i EU och ska därför inrätta sådana. Den relevanta informationen ska, i enlighet med GIA:s krav, tillgängliggöras i deras centrala informationspunkter. 245 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 Vi anser att det är mest lämpligt att myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten i Sverige, enligt vårt förslag PTS,5 får ansvar för att säkerställa att sådana länkar finns i den centrala informationspunkten. Vi föreslår därför att det i kompletterings- lagen införs ett bemyndigande om att regeringen får meddela före- skrifter om vilken information, utöver vad som framgår av GIA, som ska göras tillgänglig via den centrala informationspunkten och vem som ansvarar för att informationen görs tillgänglig. Vi föreslår även att det i kompletteringsförordningen införs en bestämmelse om att PTS i den centrala informationspunkten ska tillgängliggöra information om hur en operatör kan nå nationella digitala ingångs- punkter eller centrala informationspunkter i Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland. 16.5.2 Tillståndslagarna Att en sjökabelförläggare behöver förhålla sig till flera olika författ- ningar beror på att det finns många olika reglerade skyddsintressen att ta hänsyn till och att det inte finns någon särreglering för de tillstånd som sammantaget behövs inför förläggning av fiberoptisk sjökabel. Det ryms inte inom vårt uppdrag att göra en materiell analys av författningarna och eventuell förbättringspotential utifrån till- ståndsförfarandet vid sjökabelförläggning, bedömningar av skydds- intressenas vikt jämfört med vikten av förläggning av fiberoptiska sjökablar, eller om beslut om vissa av tillstånden bör fattas av andra myndigheter än vad som nu är fallet. Det kan dock övervägas om detta bör utredas. I sammanhanget noterar vi att utredningen om havsbaserad vindkraft har föreslagit förenklingar när det gäller tillämpning av miljöbalken i prövning av vissa tillstånd.6 Vidare har miljötillståndsutredningen föreslagit ändringar för att förenkla och förkorta miljötillståndsprocesser. Den har även föreslagit införandet av en ny miljöprövningsmyndighet7 och i budgetpropositionen för 2026 aviseras och tillförs medel för en sådan.8 Liknande överväganden 5 Se kapitel 19.2. 6 SOU 2024:89 Vindkraft i havet – en övergång till ett auktionssystem, s. 139 ff. 7 SOU 2024:98 En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess, s. 1039 ff. 8 Prop. 2025/26:1, utgiftsområde 20, s. 86 och 92 f. 246 SOU 2025:110 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur skulle kunna göras för tillståndsprocesser avseende förläggning av sjökabel. Om regeringen anser det lämpligt att tillsätta en utredning för underlättande av förläggning av fiberoptiska sjökablar kan utred- ningen även undersöka om det är möjligt och lämpligt att särreglera förläggning av fiberoptisk sjökabel och om det i så fall skulle vara lämpligt att verka för harmonisering med grannländer eller på EU- nivå när det gäller delar av vissa tillståndsprocesser. Slutligen kan regeringen överväga om det vore lämpligt att ge ett samordnings- uppdrag till någon myndighet, i enlighet med kommissionens re- kommendation om säker och resilient undervattenskabelinfrastruktur. 16.5.3 Tidsfrister och effektiv ärendehantering När det gäller sjökabelförläggarnas synpunkter om att prövning av vissa tillståndsansökningar tar lång tid kan vi konstatera att det finns bestämmelser om tidsfrister i GIA och tillhörande förslag om skäl för förlängning av tidsfristerna i detta betänkande. En behörig myndighet har 20 arbetsdagar på sig från dagen för mottagandet av ansökan att avgöra om ansökan är fullständig. Från det att ansökan är fullständig finns en tidsfrist för att besluta om tillståndsansökan. Tidsfristen kan förlängas under vissa omständigheter.9 Om tids- fristen ändå inte hålls kan den behöriga myndigheten bli skadestånds- skyldig.10 Detta kan medföra att de behöriga myndigheterna behöver prioritera bl.a. de tillstånd som rör fiberoptiska sjökablar och att tiden för att få tillstånd minskar. Vi anser därför att det inte bör övervägas några ytterligare förslag rörande tidsfrister. 16.5.4 Information om tillämpliga författningar Sjökabelförläggare har uppgett att det är svårt att hålla sig à jour med alla författningar som rör förläggning av sjökabel. I artikel 7.2 i GIA anges att de behöriga myndigheterna, via en central informa- tionspunkt och i elektroniskt format, ska tillgängliggöra all infor- mation om de villkor och förfaranden som gäller för beviljande av tillstånd och ledningsrätter, vilka beviljas genom administrativa för- 9 Artikel 7.5 i GIA, se avsnitt 13.6 i detta betänkande. 10 Artikel 8.2 a i GIA, se kapitel 14 i detta betänkande. 247 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur SOU 2025:110 faranden, och information om undantag från vissa eller alla tillstånd eller ledningsrätter som krävs enligt unionsrätten och nationell rätt. Vi anser därför att det inte behövs några ytterligare åtgärder i denna del. 16.5.5 Stöd från behöriga myndigheter Att tillståndsförfarandena tar lång tid och är resurskrävande skulle också kunna åtgärdas genom särskilt stöd från de behöriga myndig- heterna till sjökabelförläggare. När det gäller det stöd som behöriga myndigheter måste eller kan ge kan följande sägas. En behörig myndighet som beslutar att en tillståndsansökan inte kan beviljas på de villkor som ansökan innehåller kan överväga om det är lämpligt att lämna information om hur ansökan kan ändras på ett sådant sätt att den kan beviljas. Myndigheter har en allmän serviceskyldighet i enlighet med 6 § förvaltningslagen. Hur långt serviceskyldigheten sträcker sig avgörs av omständigheterna i det enskilda fallet. Utöver stöd i det enskilda fallet kan behöriga myndigheter även vidta vissa åtgärder för att ytterligare underlätta för tillståndssökande i allmänhet. Myndigheten kan t.ex. utforma en vägledning som publiceras på myndighetens webbplats eller utforma en digital an- sökningsblankett, så att det blir lättare för tillståndssökande att överblicka vilken information som behöver lämnas. Då minskar risken för att en ansökan behöver kompletteras, vilket innebär att beslut kan fattas snabbare och mindre resurser krävs för både an- sökande sjökabelförläggare och berörda behöriga myndigheter. Varje behörig myndighet är själv bäst lämpad att avgöra vilket stöd som är lämpligt att lämna till sjökabelförläggare och vi lämnar därför inga förslag om detta. 16.5.6 Kunskaper om fiberoptiska sjökablars effekter Enligt sjökabelförläggarna är en av orsakerna till svårigheterna med tillståndsprocessen vid sjökabelförläggning att de myndigheter som prövar tillståndsansökningarna har för låg kunskapsnivå om effek- terna av förläggning av fiberoptisk kabel, t.ex. vilken påverkan sådan kabelförläggning kan ha för växt- och djurliv. Detta skulle, enligt 248 SOU 2025:110 Tillståndsprocesser avseende gränsöverskridande gigabitinfrastruktur förläggarna, kunna åtgärdas genom utbildning eller ytterligare upp- lysningar till myndigheterna. Vi har inte utrett om de behöriga myndigheterna har tillräcklig kunskapsnivå om effekterna av förläggning av fiberoptisk kabel och kan därför inte bedöma detta. Om sjökabelförläggarna bedömer att ett informationsbehov föreligger är den bästa lösningen, enligt vår mening, att de lämnar de nödvändiga upplysningarna till de behöriga myndigheterna. Sjökabelförläggarna är de som har mest kunskap om sina kablar och hur de fungerar, vilket gör dem bäst lämpade att informera om dem. Det saknar betydelse om sådan information lämnas till myndigheterna inom eller utanför ramen för ett tillstånds- ärende. Sjökabelförläggarna kan t.ex. i sina ansökningar bilägga den information som behövs. Vi anser därför att det saknas skäl att lämna något förslag om kunskapshöjande åtgärder om fiberoptiska sjökablar. 249 17 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar 17.1 Fiberfärdig infrastruktur i nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringar Vårt förslag: Kravet i plan- och bygglagen om att ett byggnads- verk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om bredbandsanslutning ska upphävas. Bestämmelser om egenskaps- kravet om bredbandsanslutning i plan- och byggförordningen ska också upphävas. En upplysningsbestämmelse om reglerna om fysisk infra- struktur och fiberledningar i byggnader i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska införas i plan- och bygglagen. Reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i bygg- nader i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska beaktas vid kontrollplanens utformning och startbesked. En hänvisning till dessa regler ska därför införas i de aktuella bestämmelserna i plan- och bygglagen. Om ett certifierat byggprojekteringsföretag har använts för projektering ska ett startbesked ges utan prövning av om reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur är uppfyllda. En hänvisning till reglerna i förordningen ska därför införas i den aktuella be- stämmelsen i plan- och bygglagen. 251 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar SOU 2025:110 17.1.1 Förordningens bestämmelser I artikel 10 i GIA finns bestämmelser om att byggnader ska vara utrustade med viss fysisk infrastruktur för att möjliggöra slut- användares anslutning till gigabitnät. Enligt artikel 10.1 ska alla nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringsarbeten vara utrustade med en fiber- färdig fysisk infrastruktur och fiberledningar. Av artikel 10.2 fram- går att alla nya flerfamiljshus eller flerfamiljshus som genomgår större renoveringsarbeten ska vara utrustade med en accesspunkt. Kraven gäller för arbeten där ansökan om bygglov har lämnats in efter den 12 februari 2026. Utöver det ska, enligt artikel 10.3, alla byggnader som genomgår större renoveringar för att förbättra energiprestandan i enlighet med direktiv 2010/31/EU senast den 12 februari 2026 vara utrustade med fiberfärdig fysisk infrastruktur och fiberledningar. Detta gäller under förutsättning att det inte på ett oproportionerligt sätt ökar kost- naderna för renoveringsarbetena och att det är tekniskt genomför- bart. Alla flerfamiljshus som genomgår sådana större renoveringar ska också vara utrustade med en accesspunkt. 17.1.2 Vårt förslag Egenskapskravet om bredbandsanslutning Artikel 10.1 och 10.2 i GIA motsvarar i stort artikel 8.1 och 8.2 i utbyggnadsdirektivet. Utbyggnadsdirektivets bestämmelser i denna del har genomförts genom bestämmelser i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen. I samband med genomförandet av ut- byggnadsdirektivet ändrades dessa författningar i flera delar. I 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL infördes det ett krav om att ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om bredbandsanslutning. I plan- och byggförordningen in- fördes en bestämmelse i 3 kap. 20 a §, som anger vad som krävs för att egenskapskravet avseende bredbandsanslutning i 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL ska vara uppfyllt samt vilka byggnader som undantas från kraven. I 3 kap. 22 § PBF gjordes det ett tillägg som anger att egenskapskraven om bredbandsanslutning inte be- höver uppfyllas vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad. 252 SOU 2025:110 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar Även i 3 kap. 27 § PBF gjordes tillägg med hänvisningar till bestäm- melserna om tekniska egenskaper för bredbandsanslutning. Dess- utom infördes det i 10 kap. 3 § 12 PBF en möjlighet för Boverket att meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av bestäm- melserna om egenskapskrav avseende bredbands-anslutning i 3 kap. 20 a § PBF. Boverket har utfärdat allmänna råd till 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL och 3 kap. 20 a § PBF.1 Eftersom de bakomliggande bestämmelserna i utbyggnads- direktivet upphävs och kraven om fiberfärdig fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader numera framgår av GIA, som är direkt tillämplig i svensk rätt, behöver kravet om tekniska egen- skaper i fråga om bredbandsanslutning i 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL upphävas för att undvika otillåten dubbelreglering. De ovan nämnda bestämmelserna i plan- och bygglagen samt plan- och bygg- förordningen som innehåller ytterligare bestämmelser eller hänvis- ningar till egenskapskravet om bredbandsanslutning behöver också upphävas eller ändras. Våra överväganden om när ändringarna ska träda i kraft och behovet av övergångsbestämmelser m.m. finns i avsnitt 23.4. De aktuella kraven i GIA om att byggnader ska utrustas med viss infrastruktur för att möjliggöra anslutning till gigabitnät utgör enligt vår bedömning ett tekniskt egenskapskrav.2 Eftersom de övriga egen- skapskrav som gäller för byggprocessen framgår av 8 kap. 4 § PBL bör det i lagen för tydlighetens skull införas en upplysning om att det i artikel 10 i GIA finns bestämmelser om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader. En sådan upplysning bör placeras i anslutning till de övriga egenskapskraven i 8 kap. 4 § PBL. Vi före- slår därför att upplysningen införs i ett nytt tredje stycke i para- grafen. Hänvisningen till artikel 10 i GIA bör vara dynamisk, dvs. avse den vid varje tidpunkt gällande lydelsen av artikel 10 i GIA.3 En upplysningsbestämmelse är till sin natur inte materiell. Därför omfattas inte kraven i artikel 10 i GIA när det i andra bestämmelser i plan- och bygglagen hänvisas till kraven i 8 kap. 4 §, såvida det inte uttryckligen även hänvisas till artikel 10 i GIA. Egenskapskraven i 8 kap. 4 § PBL är en central del av plan- och bygglagens reglering av byggprocessen och det finns flera olika 1 Boverkets allmänna råd (BFS 2017:1) om bredbandsanslutning. 2 Jfr prop. 2015/16:73 s. 75. 3 Jfr även avsnitt 8.2.2. 253 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar SOU 2025:110 bestämmelser i lagen som hänvisar till dessa egenskapskrav. I 10 kap. 7 § PBL anges t.ex. att kontrollplanen ska vara anpassad till omstän- digheterna i det enskilda fallet och ha den utformning och detal- jeringsgrad som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att bl.a. alla väsentliga krav som avses i 8 kap. 4 § uppfylls. Av 10 kap. 23 § framgår vidare att byggnadsnämnden med ett startbesked ska godkänna att en åtgärd som kräver bygglov, marklov, rivningslov eller en anmälan får påbörjas, bl.a. om åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt plan- och bygglagen eller före- skrifter som har meddelats med stöd av lagen. Enligt vår mening är det ändamålsenligt att även kraven i artikel 10 i GIA beaktas vid utformningen av kontrollplanen och bedömningen av om start- besked ska lämnas. Vi föreslår därför att bestämmelserna i 10 kap. 7 och 23 §§ PBL kompletteras med hänvisningar till artikel 10 i GIA. I 10 kap. 25 a § finns särskilda bestämmelser i de fall ett certifierat byggprojekteringsföretag har använts för projektering. I de fallen ska startbesked ges utan prövning av om bl.a. egenskapskraven i 8 kap. 4 § PBL är uppfyllda. Vi anser att denna ordning är lämplig även när det gäller artikel 10 i GIA. Eftersom den artikeln ersätter 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL föreslår vi att artikel 10 i GIA in- kluderas i det område som ska bedömas av certifierade byggprojek- teringsföretag. Övriga bestämmelser i plan- och bygglagen som innehåller hän- visningar till egenskapskraven i 8 kap. 4 § behöver enligt vår bedöm- ning inte ändras. De undantag och preciseringar kring egenskaps- kraven som anges i t.ex. 8 kap. 5, 7, 8 och 14 §§ PBL bör inte ändras till att även omfatta kraven i artikel 10 i GIA eftersom det framgår direkt av artikel 10 i GIA när kraven ska vara uppfyllda och vi före- slår att de nationella undantag som artikeln medger ska införas i en separat bestämmelse i plan- och byggförordningen.4 Vi bedömer inte heller att kraven i artikel 10 i GIA ska omfattas av förfarandena om typgodkännande och tillverkningskontroll. 5 Kraven i artikel 10.1 och 10.2 i GIA omfattar alla nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringsarbeten. Med större renoveringsarbeten avses bygg- eller anläggningsprojekt i slutanvän- darens lokaler som omfattar strukturella ändringar av hela den fysiska infrastrukturen i byggnaden eller en betydande del av den 4 Se avsnitt 17.4. 5 8 kap. 22 och 23 §§ PBL. 254 SOU 2025:110 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar och som i enlighet med nationell rätt kräver ett byggnadstillstånd.6 Begreppet har samma innebörd som omfattande renoveringsprojekt i utbyggnadsdirektivet.7 Dessa begrepp används dock inte i plan- och bygglagen i dag. Enligt den ska egenskapskravet om bredbands- anslutning uppfyllas vid nybyggnad eller ombyggnad.8 Vid genom- förandet av utbyggnadsdirektivet ansåg regeringen att termen om- byggnad i plan- och bygglagen kunde användas i stället för begreppet omfattande renoveringsprojekt. Regeringen ansåg bl.a. att en ändring av en byggnad som innebär en sådan påtaglig förnyelse som avses i definitionen av termen ombyggnad även bör innebära en ändring av hela eller en betydande del av den fysiska infrastrukturen i bygg- naden. Regeringen ansåg också att det inte fanns skäl att ställa krav på bredbandsanslutning i större omfattning än vad som följer av utbyggnadsdirektivet.9 Det har inte kommit till vår kännedom att denna reglering har inneburit några tillämpningsproblem. Mot bak- grund av detta och då artikel 10.1 och 10.2 i GIA i stort motsvarar kraven i artikel 8.1 och 8.2 i utbyggnadsdirektivet, bedömer vi att det i praktiken inte bör uppstå några situationer där ett byggprojekt skulle ha omfattats av egenskapskravet om bredbandsanslutning i plan- och bygglagen, men inte av reglerna i artikel 10 i GIA. De nu föreslagna ändringarna i plan- och bygglagen bör därmed i prak- tiken inte medföra någon skillnad i detta avseende. Större renoveringar för att förbättra energiprestandan Artikel 10.3 i GIA är ny och saknar motsvarighet i utbyggnads- direktivet. Bestämmelsen reglerar infrastruktur i byggnader som genomgår större renoveringar för att förbättra energiprestandan och innehåller, på samma sätt som artikel 10.1 och 10.2, krav på att byggnader ska utrustas med viss infrastruktur för att möjliggöra anslutning till gigabitnät. I artikeln finns en hänvisning till direktiv 2010/31/EU, som är en omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energipre- standa. Direktiven har bl.a. genomförts genom lagen (2006:985) 6 Artikel 2.9 i GIA. 7 Jfr artikel 2.9 i utbyggnadsdirektivet. 8 8 kap. 5 § PBL och 3 kap. 22 § PBF. 9 Prop. 2015/16:73 s. 76. 255 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar SOU 2025:110 om energideklaration för byggnader. Syftet med lagen är att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader. Vissa bestämmelser i direktiven har också ansetts uppfyllda genom befintlig svensk bygglagstiftning i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen, t.ex. egenskapskraven om energihushållning och värmeisolering, samt Boverkets byggregler.10 Kravet i artikel 10.3 i GIA berör inte bestämmelserna i de ovan nämnda direktiven eller den reglering som genomför direktiven i svensk rätt. Mot bakgrund av detta medför den delen av artikeln inget ytterligare behov av att ändra befintliga svenska regelverk. Alternativ lösning Ett alternativ till våra förslag i detta avsnitt skulle kunna vara att behålla egenskapskravet om bredbandsanslutning i 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL och i bestämmelsens andra stycke göra ett tillägg om att bestämmelser om tekniska egenskaper som är väsentliga i den mening som avses i första stycket också kan finnas i EU-för- ordningar. Samtidigt skulle en ny bestämmelse kunna införas som tydliggör bl.a. vad som gäller om reglerna i en EU-förordning av- viker från plan- och bygglagens bestämmelser. Av en sådan bestäm- melse skulle det kunna framgå att – tekniska egenskapskrav i föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 2 § PBL inte gäller egenskaper som ett byggnadsverk ska uppfylla enligt en EU-förordning och att striktare eller mer detaljerade krav endast gäller i den mån EU-förordningen tillåter det, – bestämmelserna i 8 kap. PBL om uppfyllande av kraven i 4 § och om anpassning och avsteg från kraven inte får tillämpas i strid med en EU-förordning, och – regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i anslutning till föreskrifter som avses i 8 kap. 4 § andra stycket PBL kan upplysa om förekomsten av relevanta EU-bestämmelser. 10 Se prop. 2005/06:145 s. 115 och prop. 2011/12:120. 256 SOU 2025:110 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar Vi bedömer dock att en sådan lösning innebär att det blir en otillåten dubbelreglering eftersom kraven om att byggnader ska utrustas med viss infrastruktur för bredband då skulle framgå av både artikel 10 i GIA och 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL. Som vi har beskrivit i avsnitt 6.2 är medlemsstaterna förhindrade att utfärda bestämmelser i frågor som regleras i en EU-förordning. Enligt vår analys finns det inte några andra regler i svensk rätt om krav på byggnadsverks tekniska egenskaper i fråga om bredbandsanslutning än de som in- fördes vid implementeringen av utbyggnadsdirektivet. Som vi redo- gjort för ovan ska de bestämmelserna enligt vårt förslag upphävas eftersom utbyggnadsdirektivet ska upphävas och reglerna om fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar i stället finns i GIA. Utöver detta skulle ett sådant förslag också innebära att tillämp- ningen försvåras. Den som ska följa plan- och bygglagen respektive GIA och byggnadsnämnden som ska utöva tillsyn över bestämmel- serna skulle i varje enskilt fall behöva göra en jämförelse mellan å ena sidan 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL och relaterade bestäm- melser i plan- och bygglagen respektive plan- och byggförordningen och å andra sidan artikel 10 i GIA. Syftet skulle vara att i varje enskilt fall utröna på viket sätt plan- och bygglagen och GIA förhåller sig till varandra och bestämma vilken regel som faktiskt ska tillämpas. Att behålla bestämmelsen i 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL skulle alltså inte bara innebära dubbelreglering utan skulle också kunna försvåra tillämpningen. Vi anser sammanfattningsvis att det är lämpligare att, såsom vi redogör för ovan, upphäva 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL och genom en upplysningsbestämmelse i ett nytt stycke i 8 kap. 4 § PBL hänvisa till bestämmelserna i GIA. 257 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar SOU 2025:110 17.2 Standarder eller tekniska specifikationer Vårt förslag: Boverket ska bemyndigas att meddela föreskrifter om de standarder eller tekniska specifikationer som enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska komplettera reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader. Vår bedömning: Tillsynsbestämmelserna i plan- och bygglagen är tillräckliga för att säkerställa efterlevnaden av standarderna eller de tekniska specifikationerna. 17.2.1 Förordningens bestämmelser Enligt artikel 10.4 i GIA ska medlemsstaterna senast den 12 novem- ber 2025, i samråd med berörda parter och på grundval av bästa branschpraxis, anta de relevanta standarder eller tekniska specifika- tioner som är nödvändiga för genomförandet av artikel 10.1–10.3 i GIA. Dessa standarder eller tekniska specifikationer ska göra det lätt att utföra vanliga underhållsarbeten för de enskilda fiberled- ningar som används av varje operatör för att tillhandahålla tjänster som avser nät med mycket hög kapacitet och ska fastställa följande: a) Specifikationer för byggnadens accesspunkt och för fibergräns- snitt. b) Specifikationer för kablar. c) Specifikationer för uttag. d) Specifikationer för rör eller mikrokanaler. e) Tekniska specifikationer som behövs för att förhindra störningar av elektriska kablar. f) Minsta böjningsradie. g) Tekniska specifikationer för kabelinstallationer. Medlemsstaterna ska också säkerställa överensstämmelse med stan- darderna eller de tekniska specifikationerna. För att visa en sådan överensstämmelse ska medlemsstaterna fastställa förfaranden, vilket 258 SOU 2025:110 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar kan inbegripa inspektion på plats av byggnaderna eller av ett repre- sentativt urval av dem.11 17.2.2 Våra förslag och bedömningar GIA ställer krav på att medlemsstaterna ska anta vissa standarder eller tekniska specifikationer i anslutning till reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader, samt säkerställa över- ensstämmelse med dem. Framtagandet av nya standarder eller tekniska specifikationer är vanligtvis en uppgift för de nationella standardiseringsorganisa- tionerna. För att säkerställa överensstämmelse med standarderna eller de tekniska specifikationerna12 bör det dock i författning fast- ställas att vissa standarder eller tekniska specifikationer ska följas. Detta är inte något som standardiseringsorganisationerna kan göra. Kravet i GIA innebär enligt vår mening inte att medlemsstaterna nödvändigtvis behöver utforma nya standarder eller tekniska speci- fikationer. Om det redan finns etablerade standarder eller tekniska specifikationer kan dessa, eller tillämpliga delar av dessa, användas. I de fallen kan det därmed vara tillräckligt att föreskriva att dessa standarder eller tekniska specifikationer, eller delar av dem, ska följas för uppfyllandet av skyldigheterna i artikel 10.1–10.3 i GIA. Specifikationer av det slag som anges i artikel 10.4 har en sådan detaljeringsgrad att det är mest ändamålsenligt att de meddelas av en myndighet. Sammantaget anser vi därmed att det är lämpligast att en myndighet får i uppdrag att meddela föreskrifter om sådana standarder eller tekniska specifikationer som avses i artikel 10.4 i GIA. Mer preciserade regler kring egenskapskraven i 8 kap. 4 § PBL meddelas i dag av regeringen och Boverket, där föreskrifter med mer tekniskt innehåll vanligen överlåts till Boverket.13 Boverket har med stöd av plan- och byggförordningen utfärdat föreskrifter och allmänna råd om övriga egenskapskrav, exempelvis tillgänglighet, skydd mot buller i byggnader och laddning av elfordon. Boverket har också utfärdat allmänna råd om egenskapskravet om bredbands- 11 Artikel 10.5 i GIA. 12 Se artikel 10.5 i GIA. 13 Jfr 16 kap. 2 § PBL, 10 kap. 3 § PBF, prop. 2015/16:73 s. 75, prop. 2009/10:170 s. 512 och prop. 1993/94:178 s. 104 f. 259 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar SOU 2025:110 anslutning. Vi anser därför att Boverket skulle kunna vara en lämplig myndighet att ge ut föreskrifter även om sådana standarder eller tekniska specifikationer som avses i artikel 10.4 i GIA. För att Boverket ska kunna meddela föreskrifter om sådana standarder eller tekniska specifikationer behöver myndigheten bemyndigas att göra det. Mot bakgrund av att skyldigheterna i artikel 10.1–10.3 får anses utgöra tekniska egenskapskrav och att bemyndiganden avseende de övriga egenskapskraven för byggnader regleras i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen, bör även bemyndiganden avseende artikel 10 i GIA införas i dessa författningar. Vi föreslår därför att det i plan- och bygglagen införs en ny bestämmelse som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela sådana föreskrifter som behövs med anledning av artikel 10 i GIA. Vi föreslår sam- tidigt att det i plan- och byggförordningen införs ett bemyndigande för Boverket att meddela dessa föreskrifter. Antagandet av standarderna eller de tekniska specifikationerna ska enligt GIA ske i samråd med berörda parter och på grundval av bästa branschpraxis. Vid utarbetandet av föreskrifterna bör Boverket därför samråda med bl.a. relevanta branschorganisationer och bran- schen i övrigt, inom såväl området för elektronisk kommunikation som byggbranschen. Samråd kan även ske med PTS. GIA ställer även krav på att medlemsstaterna ska fastställa för- faranden för att säkerställa att de antagna standarderna eller tekniska specifikationerna efterlevs. I avsnitt 17.5 redogör vi för att bestäm- melserna om tillsyn i 11 kap. PBL ska gälla även för artikel 10 i GIA och föreskrifter som meddelas med stöd av den artikeln eller plan- och bygglagen. Genom detta finns det förfaranden som säkerställer efterlevnaden av de standarder eller tekniska specifikationer som avses i artikel 10.4 i GIA. Några ytterligare förfaranden är enligt vår mening inte nödvändiga. 260 SOU 2025:110 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar 17.3 Märkningen ”fiberfärdig” Vår bedömning: Det saknas skäl att lagstifta om införande av en fiberfärdig-märkning för byggnader. Byggnader som är utrustade i enlighet med kraven i artikel 10 i GIA ska ha rätt att på frivillig basis erhålla märkningen ”fiberfärdig” (fibre-ready), om medlemsstaterna har valt att införa en sådan märkning.14 I utbyggnadsdirektivet finns en liknande bestämmelse. Vid imple- menteringen av direktivet anfördes att andelen byggnader där slut- användarna har tillgång till bredband eller där det finns fysisk infra- struktur i den mening som avses i direktivet får antas vara så hög att det i Sverige saknas tillräckliga skäl att införa en ”bredbands- märkning” från lagstiftarens sida.15 Enligt vår mening kan ett motsvarande resonemang föras avseende märkningen ”fiberfärdig”, eftersom en stor andel byggnader i Sverige redan har tillgång till en sådan fiberfärdig fysisk infrastruktur och fiberledningar som avses i artikel 10 i GIA. Det saknas därmed enligt vår mening skäl att lagstifta om en sådan märkning. Mot denna bak- grund och eftersom GIA överlämnar till medlemsstaterna att avgöra om en sådan märkning ska införas, lämnar vi inga förslag om detta. 14 Artikel 10.6 i GIA. 15 Promemorian Billigare utbyggnad av bredbandsnät, s. 75. 261 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar SOU 2025:110 17.4 Undantag från skyldigheterna Vårt förslag: Skyldigheterna i EU:s förordning om gigabitinfra- struktur att utrusta byggnader med fysisk infrastruktur och fiber- ledningar ska inte gälla för – fritidshus, – komplementbyggnader, – komplementbostadshus, – arbetslokaler, om kraven är obefogade med hänsyn till arten av den verksamhet som arbetslokalerna är avsedd för, – ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller annan lik- nande näring, – byggnader som är avsedda för totalförsvaret eller som annars är av betydelse för Sveriges säkerhet, – byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt om ett upp- fyllande av kraven skulle innebära att byggnadernas eller den omgivande miljöns identifierade värden skadas eller påverkas negativt, eller att särskilda skyddsåtgärder måste vidtas och det medför en avsevärd fördyring av renoveringsarbetena, och – tillfälliga anläggningsboenden. Bestämmelser med sådan innebörd ska införas i plan- och bygg- förordningen. 17.4.1 Förordningens bestämmelser Av artikel 10.7 i GIA framgår att artikel 10.1–10.3 inte ska tillämpas på vissa kategorier av byggnader om efterlevnaden av de delarna av artikel 10 är oproportionerlig när det gäller kostnader för enskilda eller gemensamma ägare på grundval av objektiva faktorer. Medlems- staterna ska identifiera sådana kategorier av byggnader på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl. Enligt artikel 10.8 ska medlemsstaterna också, på grundval av vederbörligen underbyggda och proportionella skäl, fastställa vilka 262 SOU 2025:110 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar typer av byggnader som ska undantas från skyldigheterna i arti- kel 10.1–10.3 eller för vilka dessa skyldigheter ska tillämpas med lämpliga tekniska anpassningar. Det kan avse särskilda kategorier av monument, historiska byggnader, militära byggnader och bygg- nader som används för nationella säkerhetsändamål. Information om sådana kategorier av byggnader ska offentliggöras via en central informationspunkt. 17.4.2 Vårt förslag Medlemsstaterna ska specificera vilka typer eller kategorier av bygg- nader som kan undantas från skyldigheterna i artikel 10.1–10.3 i GIA. Av 3 kap. 20 a § andra stycket PBF framgår att egenskapskravet om bredbandsanslutning i 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL inte gäller för byggnader som är avsedda för totalförsvaret eller som annars är av betydelse för Sveriges säkerhet. Egenskapskravet gäller inte heller för fritidshus, komplementbyggnader, komplementbostads- hus eller arbetslokaler, om kraven är obefogade med hänsyn till arten av den verksamhet som arbetslokalerna är avsedd för, eller ekonomi- byggnader för jordbruk, skogsbruk eller annan liknande näring. Det framstår, enligt vår mening, som ändamålsenligt och pro- portionerligt att sådana byggnader även ska undantas från skyldig- heterna i artikel 10.1–10.3 i GIA. Vi föreslår därför att det ska in- föras en bestämmelse som specificerar de ovan nämnda kategorierna av byggnader. Bestämmelsen bör införas i plan- och byggförord- ningen för att följa den systematik som finns för övriga egenskaps- krav. Eftersom befintliga bemyndiganden i plan- och bygglagen inte bedöms tillräckliga, föreslår vi även att det ska införas ett be- myndigande avseende detta. Egenskapskraven i 8 kap. 4 § första stycket PBL får anpassas eller avsteg från kraven göras bl.a. med hänsyn till att byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte får förvanskas.16 En liknande möj- lighet bör finnas för det egenskapskrav som framgår av artikel 10 i GIA. Vi föreslår därför att byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig syn- 16 8 kap. 7 och 13 §§ PBL. 263 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar SOU 2025:110 punkt ska undantas om ett uppfyllande av kraven skulle innebära att byggnadernas eller den omgivande miljöns identifierade värden skadas eller påverkas negativt, eller att särskilda skyddsåtgärder måste vidtas och det medför en avsevärd fördyring av renoverings- arbetena. Även detta undantag bör införas i den ovan föreslagna bestämmelsen i plan- och byggförordningen. Av 3 kap. 27 § PBF framgår även att egenskapskravet om bl.a. bredbandsanslutning inte behöver uppfyllas vid nybyggnad eller ombyggnad av ett tillfälligt anläggningsboende. Ett motsvarande undantag bör finnas från skyldigheterna i artikel 10.1–10.3 i GIA. Vi föreslår därför att 3 kap. 27 § ändras på så sätt att undantagen görs från bestämmelserna i GIA och inte från reglerna om egen- skapskrav avseende bredbandsanslutning i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen. Det faktum att de ovan nämnda byggnaderna undantas från kraven om fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar i artikel 10 i GIA innebär inte ett generellt hinder från att utrusta dessa byggnader med fiberinfrastruktur. Vi har inte tagit ställning till om de undantagna byggnaderna bör utrustas med fiberinfra- struktur eller inte, utan endast att vi bedömer att sådana byggnader inte ska omfattas av de aktuella kraven i artikel 10 i GIA. 264 SOU 2025:110 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar 17.5 Tillsyn och sanktioner Vårt förslag: Byggnadsnämnden ska utöva tillsyn över efterlev- naden av reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur och före- skrifter meddelade med stöd av förordningen eller plan- och bygg- lagen. En hänvisning till reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader i EU-förordningen ska därför införas i bestämmelsen om byggnadsnämndens tillsyn i plan- och bygg- förordningen. De tillsynsåtgärder och sanktioner som regleras i plan- och bygglagen ska användas vid tillsynen, på samma sätt som i dag gäller för egenskapskravet om bredbandsanslutning. Hänvis- ningar till reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska införas i bestämmelserna om åtgärdsföreläggande och rättelseföreläggande. I kompletteringslagen ska det införas en upplysningsbestäm- melse om att tillsyn över efterlevnaden av reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader i EU-förordningen finns i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen. Vår bedömning: Inga ytterligare ändringar behövs för tillsyn och sanktioner av EU-förordningens bestämmelse. Inga bestämmel- ser om avgift för tillsynen bör införas. 17.5.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bl.a. GIA. Sanktionerna ska vara ändamålsenliga, effektiva, pro- portionella och avskräckande.17 Medlemsstaterna ska också fast- ställa förfaranden för att säkerställa överensstämmelse med sådana standarder eller tekniska specifikationer som avses i artikel 10.4 i GIA. Dessa förfaranden kan inbegripa inspektion på plats av bygg- naderna eller av ett representativt urval av dem.18 17 Artikel 15 i GIA. 18 Artikel 10.5 i GIA. 265 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar SOU 2025:110 17.5.2 Våra förslag och bedömningar Tillsynens omfattning Regler om tillsyn behövs för att en myndighet ska kunna utreda och kontrollera efterlevnaden av regler och beslut samt för att kunna utfärda sanktioner. Eftersom kraven i artikel 10 i GIA utgör ett tekniskt egenskapskrav bör tillsyn av bestämmelsen ske på samma sätt som egenskapskraven i 8 kap. 4 § PBL. Tillsynsåtgärderna och sanktionerna bör också vara desamma som för övriga egenskaps- krav. Vi föreslår därför att tillsyn och sanktioner avseende artikel 10 i GIA ska regleras i plan- och bygglagen. Av 11 kap. 2 § PBL framgår att tillsynen över att plan- och bygg- lagen och EU-förordningar i frågor inom lagens tillämpningsområde samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller en sådan EU-förordning följs, utövas enligt 11 kap. PBL och föreskrifter som meddelats med stöd av 16 kap. PBL. Be- stämmelsens hänvisning till EU-förordningar i frågor inom lagens tillämpningsområde får enligt vår bedömning anses omfatta arti- kel 10 i GIA.19 Vi bedömer därför att det inte behövs någon ny bestämmelse i plan- och bygglagen för att tillsyn i enlighet med artikel 10 i GIA ska kunna utövas. I avsnitt 17.4 föreslår vi att vissa byggnader ska undantas från skyldigheterna i artikel 10 i GIA. Följden av detta är att tillsynen avseende artikel 10 inte omfattar dessa byggnader. Med begreppet tillsyn i detta avsnitt avses tillsyn i enlighet med 11 kap. PBL. I avsnitt 20.2 föreslår vi att tillsyn över efterlevnaden av övriga delar av GIA, förutom de delar som rör TSM-förordningen, ska regleras i kompletteringslagen. För att det tydligt ska framgå att bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av artikel 10 i GIA finns i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen före- slår vi att det ska införas en upplysningsbestämmelse i komplet- teringslagen med denna innebörd. 19 Som vi redogör för i avsnitt 17.1 föreslår vi att en upplysningsbestämmelse om artikel 10 i GIA införs i ett nytt tredje stycke i 8 kap. 4 § PBL. Detta innebär att artikel 10 i GIA är en artikel i en EU-förordning inom plan- och bygglagens tillämpningsområde. 266 SOU 2025:110 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar Tillsynsmyndighet Av 11 kap. 3 § PBL och 8 kap. 2 § PBF framgår att tillsynen över bl.a. 8 kap. 4 § PBL utövas av byggnadsnämnden. Av 8 kap. 15 § PBF framgår att Boverket ska ge tillsynsvägledning till byggnads- nämnden genom råd och stöd i dess tillsynsarbete. Mot bakgrund av att artikel 10 i GIA ersätter skyldigheten i 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL och att den rör samma sorts frågor och det därmed redan finns en kunskap och ett tillsynssystem för liknande frågor hos byggnadsnämnderna och ett system för till- synsvägledning hos Boverket, ter det sig naturligt att fortsätta inom samma ramar. Vi föreslår därför att byggnadsnämnden ska vara tillsynsmyndighet även avseende artikel 10 i GIA. I 11 kap. 3 § PBL anges att tillsyn ska utövas av bl.a. byggnads- nämnden. Vi bedömer att det inte behövs någon ändring i bestämmel- sen för att byggnadsnämnden ska kunna utöva tillsyn över artikel 10 i GIA. I 8 kap. 2 § PBF anges omfattningen av byggnadsnämndens tillsynsområde. För att byggnadsnämnden ska kunna utöva tillsyn över artikel 10 i GIA föreslår vi att 8 kap. 2 § PBF kompletteras med hänvisningar till artikel 10 i GIA. Tillsynsåtgärder och sanktioner I 11 kap. PBL finns bestämmelser om tillsynsåtgärder. Byggnads- nämnden har rätt till tillträde till fastigheter och byggnadsverk samt att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra arbetet. Vidare har nämnden rätt att på begäran få upplysningar och hand- lingar som behövs för tillsynen. 20 Byggnadsnämnden har rätt att utfärda åtgärdsföreläggande21 och rättelseföreläggande.22 Åtgärdsföreläggande kan utfärdas vid brott mot en skyldighet enligt plan- och bygglagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Rättelseföreläggande kan utfärdas om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnads- verk har vidtagits en åtgärd i strid med plan- och bygglagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. För att förelägganden grundade på artikel 10 i GIA ska kunna utfärdas 20 11 kap. 8 § första stycket PBL. 21 11 kap. 19 § PBL 22 11 kap. 20 § PBL. 267 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar SOU 2025:110 behöver den artikeln läggas till som grund i båda bestämmelserna. Vi föreslår därför sådana tillägg. Föreläggandena får förenas med vite.23 Det finns bestämmelser i plan- och bygglagen om bl.a. handräckning för genomförande av åtgärder.24 Utöver detta finns bestämmelser om byggsanktions- avgifter, som en tillsynsmyndighet har rätt att ta ut om någon bryter mot bl.a. en bestämmelse i en EU-förordning om krav på bygg- nadsverk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 12 § PBL.25 Vi anser att bestämmelsen omfattar bristande efterlevnad av artikel 10 i GIA eller föreskrifter som meddelas med anledning av samma artikel och med stöd av 16 kap. 12 § PBL. Det behövs därför ingen ändring i denna del med anledning av artikel 10 i GIA. I avsnitt 17.1 föreslår vi att bestämmelsen i 10 kap. 25 a § PBL ska ändras så att startbesked ska ges utan prövning av om kraven i artikel 10 i GIA är uppfyllda i de fall ett certifierat byggprojek- teringsföretag har använts för projektering. Bestämmelsen har sam- band med 11 kap. 34 a § PBL enligt vilken byggnadsnämnden, om den bedömer att ett certifierat byggprojekteringsföretag vid pro- jekteringen har gjort en uppenbar felbedömning av kraven i bl.a. 8 kap. 4 § PBL, ska underrätta den som har certifierat företaget om detta. Eftersom vi föreslår att 10 kap. 25 a § PBL ska omfatta arti- kel 10 i GIA, bör även 11 kap. 34 a § göra det. Vi föreslår därför att bestämmelsen ändras i enlighet med detta. Avgift för tillsynen Byggnadsnämnden får inte ta ut avgift för tillsyn enligt plan- och bygglagen. Någon avgift för tillsyn av egenskapskraven i 8 kap. 4 § PBL tas därmed inte ut. Att införa en tillsynsavgift endast för egen- skapskraven i artikel 10 i GIA är enligt vår bedömning inte nöd- vändigt och det skulle dessutom avvika från det gällande systemet. Sammantaget anser vi därför att det inte är lämpligt att lämna något förslag om avgift för tillsyn avseende artikel 10 i GIA. 23 11 kap. 37 § PBL. 24 11 kap. 39 § PBL. 25 11 kap. 51–63 §§ PBL. 268 SOU 2025:110 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar 17.6 Överklagande Vår bedömning: Bestämmelserna om överklagande i plan- och bygglagen omfattar tillsynsbeslut avseende fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur. Bestämmelser om överklagande av byggnadsnämndens beslut finns i 13 kap. PBL, vilket i detta fall innebär att de överklagas till läns- styrelsen.26 Länsstyrelsens beslut överklagas i sin tur till mark- och miljödomstol.27 Vi bedömer att det inte behövs några ändringar för att bestämmelserna om överklagande ska omfatta tillsynsbeslut av- seende artikel 10 i GIA. 26 13 kap. 3 § PBL. 27 13 kap. 6 § PBL. 269 18 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader 18.1 Rätt att bygga ut nät Vår bedömning: Kraven i EU:s förordning om gigabitinfra- struktur om att leverantörer ska ha rätt att bygga ut sitt nät fram till en byggnads accesspunkt medför inte något behov av att ändra befintliga svenska regelverk. Enligt artikel 11.1 i GIA ska varje leverantör av allmänna elektro- niska kommunikationsnät, om inte annat följer av artikel 11.3 och utan att det påverkar äganderätt, ha rätt att bygga ut sitt nät på egen bekostnad fram till accesspunkten. I Sverige saknas regler som kan hindra sådan utbyggnad, annat än de olika former av tillstånd som omfattas av bestämmelserna i artikel 7 i förordningen. Bestämmelsen föranleder därmed inte något behov av att ändra befintliga svenska regelverk. 271 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader SOU 2025:110 18.2 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader Vårt förlag: Bestämmelsen om tillträde till fysisk infrastruktur för anläggande av bredbandsnät i lagen om elektronisk kommu- nikation ska upphävas. Bestämmelserna om tvistlösning avseende ett sådant tillträde i lagen och förordningen om elektronisk kommunikation ska också upphävas. Post- och telestyrelsen ska få meddela föreskrifter om admi- nistrativa aspekter rörande en begäran om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader. Bestämmelser med sådana be- myndiganden ska införas i kompletteringslagen och komplet- teringsförordningen. 18.2.1 Förordningens bestämmelser Leverantörer av allmänna elektroniska kommunikationsnät ska ha rätt att få tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet om duplicering är tekniskt omöjlig eller ekonomiskt ineffektiv.1 Inne- havare av en nyttjanderätt till accesspunkten och den fysiska infra- strukturen i byggnaden ska tillgodose alla rimliga skriftliga begäranden om tillträde till accesspunkten och den fysiska infrastrukturen i byggnaden från leverantörer av allmänna elektroniska kommunika- tionsnät på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, inbe- gripet pris, när så är lämpligt. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans administrativa aspekter.2 Med fysisk infrastruktur i byggnader avses fysisk infrastruktur eller installationer i slutanvändarens lokaler, inklusive element under gemensamt ägande, som är avsedda för att rymma fasta och/eller trådlösa nät, när sådana accessnät kan leverera elektroniska kom- munikationstjänster och koppla samman byggnadens accesspunkt med nätanslutningspunkten.3 1 Artikel 11.2 i GIA. 2 Artikel 11.3 i GIA. 3 Artikel 2.6 i GIA. 272 SOU 2025:110 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader Om en överenskommelse om tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader inte har nåtts inom en månad från dagen för mottagandet av den formella begäran om tillträde ska varje part ha rätt att hän- skjuta tvisten till det behöriga tvistlösningsorganet. Tvistlösnings- myndigheten ska inom en månad från dagen för mottagande av begäran om tvistlösning utfärda ett bindande beslut för att lösa tvisten.4 18.2.2 Våra förslag och bedömningar Tillträde till befintlig infrastruktur GIA:s krav på tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader ersätter motsvarande bestämmelser i utbyggnadsdirektivet. Utbygg- nadsdirektivets bestämmelser i denna del har genomförts i 5 kap. 31 § LEK. Eftersom utbyggnadsdirektivet upphävs och bestämmelserna om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader framgår av GIA, som är direkt tillämplig i Sverige, föreslår vi att motsvarande bestämmelser i 5 kap. 31 § LEK ska upphävas. Därmed undviks otillåten dubbelreglering. Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader skulle i vissa situa- tioner kunna ges med hjälp av ledningsrättslagen om ledningsrätt upplåts i en fastighet där det finns en byggnad med infrastruktur för elektronisk kommunikation. I samband med genomförandet av utbyggnadsdirektivets bestämmelser om tillträde till befintlig infra- struktur i byggnader bedömde regeringen att direktivets bestäm- melser går längre än vad ledningsrättslagen medger. Regeringen pekade bl.a. på att ledningsrätt inte är en generell rätt av det slag som föreslås i direktivet, utan uppstår som en följd av en förrätt- ning på villkor att ett antal förutsättningar som närmare framgår av lagen är uppfyllda och att direktivet inte gör någon skillnad på om fysisk infrastruktur i byggnader är lös eller fast egendom. Lednings- rättslagen gäller dock bara fast egendom eller tomträtt (se 1 §).5 En ny bestämmelse i lagen om elektronisk kommunikation infördes därför. 4 Artikel 13.1 d och 13.2 b i GIA. 5 Prop. 2015/16:73 s. 81. 273 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader SOU 2025:110 GIA:s regler om tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader är mycket lika utbyggnadsdirektivets motsvarande bestämmelser. Vi bedömer därmed att förordningens bestämmelser går längre än ledningsrättslagens, på samma sätt som direktivets bestämmelser gjorde. Vidare gäller det nu aktuella kravet i GIA enbart vid utbygg- nad av element av nät med mycket hög kapacitet, medan lednings- rättslagen är generell och inte begränsas till sådan nätutbyggnad. Artikel 11 i GIA är därmed att betrakta som lex specialis6 i förhållande till bestämmelserna i ledningsrättslagen och har därför företräde framför lagen. Mot bakgrund av detta saknas det enligt vår bedöm- ning behov av att ändra ledningsrättslagen i denna del.7 De nu aktuella bestämmelserna i GIA medför inte heller i övrigt något ytterligare behov av att ändra svenska regelverk. Tvistlösning GIA:s regler om tvistlösning ersätter motsvarande bestämmelser i utbyggnadsdirektivet. Direktivets bestämmelser om tvistlösning av ärenden om tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader har genomförts i 11 kap. 14 § LEK och 10 kap. 1 § FEK. Som vi redogör för ovan föreslår vi att bestämmelsen om till- träde till fysisk infrastruktur för anläggande av bredbandsnät i 5 kap. 31 § LEK ska upphävas. Mot bakgrund av detta samt då bestämmelserna om tvistlösning avseende tillträde till fysisk infra- struktur i byggnader regleras i GIA, som är direkt gällande i Sverige, bör också tvistlösningsbestämmelserna i lagen och förordningen om elektronisk kommunikation ändras på så sätt att de delar som rör tvistlösning avseende tillämpningen av 5 kap. 31 § LEK upphävs. Vi lämnar förslag om tvistlösning i kapitel 20. 6 Lex specialis innebär att en specialförfattning går före mer allmänna eller generella författ- ningar, dvs. en regel eller lag som särskilt reglerar en viss situation/fråga/sak ska ges före- träde framför en mer allmän bestämmelse eller lag. 7 Jfr även med prop. 2015/16:73 s. 82. 274 SOU 2025:110 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader Begärans administrativa aspekter Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende de administ- rativa aspekterna av en begäran om tillträde till accesspunkten och den fysiska infrastrukturen i byggnaden.8 De krav som kan anses vara lämpliga kan variera över tid. Speci- fikationer av det slaget kan också ha en sådan detaljeringsgrad att det är mest ändamålsenligt att de meddelas av en myndighet. PTS har i egenskap av tvistlösnings- och tillsynsmyndighet erfarenhet av motsvarande bestämmelser i 5 kap. 31 § LEK. Vi föreslår även att PTS ska vara tillsyns- och tvistlösningsmyndighet för bl.a. arti- kel 11 i GIA.9 Mot bakgrund av detta anser vi att det är lämpligt att PTS får meddela föreskrifter om begärans administrativa aspekter. Vi föreslår därför att det i kompletteringslagen införs ett bemyn- digande om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de administrativa aspekterna av en begäran om tillträde till en accesspunkt och fysisk infrastruk- tur i byggnader enligt artikel 11.3 i GIA. Vi föreslår även att det i kompletteringsförordningen införs ett bemyndigande för PTS att utfärda sådana föreskrifter. 18.3 Tillträde till en byggnad som saknar tillgänglig fiberfärdig infrastruktur Vår bedömning: Bestämmelsen i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur om att en leverantör av allmänna elektroniska kom- munikationsnät ska ha rätt att terminera sitt nät i abonnentens lokaler med hjälp av den befintliga fysiska infrastrukturen i bygg- naden medför inte något behov av att ändra eller komplettera svenska regelverk. 8 Artikel 11.3 i GIA. 9 Se avsnitt 20.1 och 20.2. 275 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader SOU 2025:110 18.3.1 Förordningens bestämmelser Om det inte finns någon tillgänglig fiberfärdig infrastruktur i en byggnad ska varje leverantör av allmänna elektroniska kommunika- tionsnät ha rätt att terminera sitt nät i abonnentens lokaler med hjälp av den befintliga fysiska infrastrukturen i byggnaden i den mån den är tillgänglig och det finns tillträde till den i enlighet med artikel 11.3, under förutsättning att ägaren och/eller abonnenten ger sitt godkännande, i enlighet med nationell rätt, och om leveran- tören minimerar inverkan på tredje parters privata egendom.10 Med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnader avses fysisk infra- struktur i byggnader som är avsedd att rymma fiberoptiska element.11 18.3.2 Vår bedömning Den aktuella bestämmelsen i GIA är direkt tillämplig och har ingen direkt motsvarighet i svensk rätt. En leverantör av allmänna elek- troniska kommunikationsnät skulle i och för sig kunna få rätt att terminera sitt nät i en abonnents lokaler med stöd av ledningsrätts- lagen.12 I likhet med vad vi anfört i avsnitt 18.2 skiljer sig förfarandet åt mellan ledningsrättslagen och bestämmelserna i GIA i denna del och GIA får, enligt vår mening, anses som lex specialis i förhållande till bestämmelserna i ledningsrättslagen och har därför företräde framför lagen. Mot bakgrund av detta saknas det, enligt vår bedöm- ning, behov av att ändra ledningsrättslagen med anledning av arti- kel 11.4 i GIA. Vi anser inte heller i övrigt att bestämmelsen medför ett behov att ändra eller komplettera svenska regelverk, eftersom bestämmel- sen är direkt tillämplig och förutsättningarna för att få terminera sitt nät i en byggnad framgår av bestämmelsen. 10 Artikel 11.4 i GIA. 11 Artikel 2.8 i GIA. 12 Se t.ex. 2 § första stycket 1, 2 a § och 11 a § ledningsrättslagen. 276 19 Central informationspunkt 19.1 Inledning GIA ställer krav på att medlemsstaterna ska införa minst en central informationspunkt, där de skyldigheter och rättigheter som finns i förordningen ska kunna utövas och fullgöras online.1 En central informationspunkt bör ge enkel tillgång till nödvändiga digitala verk- tyg som kan ge tillgång till minimiinformation om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt samt säkerställa möjligheten att begära information.2 Den centrala infor- mationspunkten ska också tillhandahålla viss information och vissa funktioner för tillståndsförfaranden för att anlägga element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Sammanfatt- ningsvis ska behöriga myndigheter3 tillgängliggöra information om tillståndsvillkor och tillståndsförfarande4 och operatörer ska kunna lämna in tillståndsansökningar och få information om ansökans status via den centrala informationspunkten.5 Om mer än en central infor- mationspunkt införs ska en nationell digital ingångspunkt införas.6 De centrala informationspunkterna ska tillhandahålla lämpliga digitala verktyg, till exempel i form av webbportaler, databaser, digi- tala plattformar eller digitala applikationer, för att göra det möjligt att online utöva alla rättigheter och fullgöra alla de skyldigheter som fastställs i förordningen. Medlemsstaterna är fria att själva ut- forma eller koppla ihop nyligen utvecklade digitala verktyg7 eller befintliga verktyg som redan kan vara tillgängliga på lokal, regional 1 Artikel 12.1 i GIA. 2 Skäl 59 i GIA. 3 Vilka som anses vara behöriga myndigheter utvecklas närmare i avsnitt 13.2. 4 Artikel 7.2 i GIA. 5 Artikel 7.3 i GIA. 6 Artikel 12.3 och skäl 59 i GIA. 7 Artikel 12, skäl 32 och 59 i GIA. 277 Central informationspunkt SOU 2025:110 eller nationell nivå.8 Det kan finnas olika modeller för en och samma centrala informationspunkt och flera digitala verktyg kan integreras.9 Den centrala informationspunkten kan innehålla ytterligare funk- tioner än dem som krävs i förordningen, såsom tillgång till ytter- ligare information eller stöd vid behandlingen av en begäran om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur eller om samordning av bygg- och anläggningsprojekt.10 Medlemsstaterna kan ta ställning till eventuella synergieffekter och stordriftsfördelar med de gemensamma kontaktpunkterna enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG,11 för att bygga vidare på befintliga strukturer och maximera fördelarna för slutanvändarna. Den gemensamma digitala ingång som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/172412 bör kopplas till de centrala informationspunkterna.13 I detta kapitel lämnar vi förslag om vilken myndighet som bör ansvara för en central informationspunkt och förslag om en över- gripande struktur för den centrala informationspunkten. Komplet- terande bestämmelser om centrala informationspunkter föreslås också. Den närmare utformningen av den centrala informations- punkten bör dock överlåtas till den myndighet som får i uppdrag att ansvara för den. Slutligen lämnar vi förslag om finansiering av den centrala informationspunkten. 8 Skäl 60 i GIA. 9 Skäl 60 i GIA. 10 Skäl 29 i GIA. 11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, även kallat tjänstedirektivet. Kommerskollegium, Tillväxtverket och Konsumentverket tillhandahåller olika funktioner inom den gemensamma kontaktpunkten, enligt 4 § andra stycket förordningen (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden. 12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) 1024/2012, även kallad EU:s förordning om gemensam digital ingång. I Sverige har funktionen placerats på Myndigheten för digital förvaltning enligt regeringsbeslut av den 31 oktober 2019 (I2019/02843/DF). 13 Skäl 61 i GIA. 278 SOU 2025:110 Central informationspunkt 19.2 Myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten Vårt förslag: Post- och telestyrelsen ska vara behörigt organ att utföra funktionerna för den centrala informationspunkten enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten). En bestämmelse av sådan innebörd ska införas i kompletter- ingsförordningen och i kompletteringslagen ska det införas en bestämmelse som anger att den myndighet som regeringen be- stämmer ska vara ett sådant behörigt organ. 19.2.1 Förordningens bestämmelser Funktionerna för den centrala informationspunkten ska utföras av ett eller flera behöriga organ som utses av medlemsstaterna på nationell, regional eller lokal nivå, beroende på vad som är lämpligt.14 Det eller de behöriga organ som utför en central informations- punkts funktioner ska vara juridiskt åtskilt från och funktionellt oberoende av alla nätoperatörer och alla offentliga organ som äger eller kontrollerar berörd fysisk infrastruktur.15 De behöriga organen ska utöva sina befogenheter opartiskt, öppet och i lämplig tid. Medlemsstaterna ska säkerställa att de har tillräckliga tekniska och ekonomiska resurser och tillräckligt med personal för att kunna utföra de uppgifter de har tilldelats.16 19.2.2 Vårt förslag Medlemsstaterna ska inrätta minst en central informationspunkt, som ska göra det möjligt att online utöva alla rättigheter och skyl- digheter som fastställs i GIA.17 Den information som ska kunna tillgängliggöras via en central informationspunkt kan delas upp i tre huvudgrupper: 14 Artikel 14.5 i GIA. 15 Artikel 14.2 och 14.6 i GIA. 16 Artikel 14.7 i GIA. 17 Artikel 12.1 i GIA. 279 Central informationspunkt SOU 2025:110 1. Information som rör tillträde till fysisk infrastruktur och sam- ordning av bygg- och anläggningsprojekt. 2. Tillståndsfrågor. 3. Övrigt. Vi anser att det finns skäl att resonera om dessa huvudgrupper och utifrån det komma fram till vilken eller vilka myndigheter som ska ges ansvar för en central informationspunkt. Central informationspunkt som rör tillträde till fysisk infrastruktur och samordning av bygg- och anläggningsprojekt PTS tillhandahåller i dag en informationstjänst för utbyggnad av bredbandsnät, genom vilken information om nätinnehavares be- fintliga fysiska infrastruktur och planerade och pågående bygg- och anläggningsprojekt kan begäras. Tjänsten har likheter med den centrala informationspunkt som GIA ställer krav på att medlems- staterna inrättar, även om GIA innehåller fler krav på både innehåll och digitalisering än utbyggnadslagen.18 PTS har alltså erfarenhet och kunskap om utformningen och tillhandahållande av en liknande informationstjänst. Bredbandsutbyggare är också vana att vända sig till PTS för att använda den befintliga informationstjänsten. Dess- utom är PTS sektorsmyndighet för elektronisk kommunikation, och operatörer som bygger ut eller vill bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation har ofta kontakt med myndigheten även om de inte har ärenden som rör utbyggnadslagen (eller GIA, när förordningen börjar tillämpas). Vi anser att dessa skäl vart och ett för sig och sammantaget gör att PTS är den myndighet som bör bli behörigt organ enligt GIA med ansvar för en central informationspunkt för tillträde till fysisk infra- struktur och samordning av bygg- och anläggningsprojekt. Vi har övervägt om det vore lämpligt att länsstyrelserna skulle få i uppdrag att ansvara för centrala informationspunkter med inne- håll som rör sådan fysisk infrastruktur som inte ingår i ett nät men som ägs eller kontrolleras av offentliga organ.19 Skälet till det är att länsstyrelserna skulle kunna vara en kontaktpunkt för offentliga 18 Se vidare i avsnitt 19.1. 19 Se artikel 2.4 första stycket b i GIA. 280 SOU 2025:110 Central informationspunkt organ i sitt län, bl.a. eftersom de genom sin lokala kännedom skulle kunna ha god kunskap om de offentliga organ som finns i länet. Anledningarna till att vi inte valde att gå vidare med det alternativet sammanfaller med skälen ovan, särskilt eftersom vi bedömer att det är både mer praktiskt för operatörerna att bara använda en central informationspunkt och att det är samhällsekonomiskt mer effektivt att endast inrätta en sådan. Vi identifierade också effektiva sätt för de offentliga organen att lämna vissa förhandsuppgifter om sin fysiska infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt, varför en lokal kännedom inte bedömdes krävas för den myndighet som ska ansvara för den centrala informationspunkten. Sammantaget anser vi därmed att endast en central informations- punkt rörande information om fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt bör inrättas och att PTS är bäst lämpad att ansvara för den. Om vi hade föreslagit att länsstyrelserna skulle tillhandahålla en eller flera centrala informationspunkter avseende sådan information hade det kunnat vara lämpligt att dessa centrala informationspunk- ter även skulle kunna innehålla information och funktioner som rör tillstånd. Eftersom vi inte lämnar förslag om att länsstyrelserna ska få i uppdrag att ansvara för en eller flera centrala informationspunk- ter om minimiinformation saknas, enligt vår mening, skäl att före- slå att de får motsvarande ansvar rörande innehåll som rör tillstånd, se nedan. Central informationspunkt som rör tillstånd Vi gör i avsnitt 13.3 en bedömning av vilka tillstånd i Sverige som berörs av GIA. Behöriga myndigheter som beslutar om sådana till- stånd inkluderar bl.a. kommuner, länsstyrelser, Försvarsmakten, Trafikverket, mark- och miljödomstolar och regeringen. Antalet behöriga myndigheter uppgår till över 300. Eftersom det finns många olika behöriga myndigheter behöver det övervägas vilken eller vilka myndigheter som ska inrätta en central informationspunkt. De två alternativ som enligt oss är mest ändamålsenliga och relevanta är antingen att var och en av de be- höriga myndigheterna inrättar en central informationspunkt, eller att endast en myndighet tillhandahåller en central informations- 281 Central informationspunkt SOU 2025:110 punkt för tillståndsförfarandena.20 De faktorer vi överväger när en eller flera centrala informationspunkter ska föreslås är följande. Om många myndigheter utses som behöriga organ att utföra de centrala informationspunkternas funktioner riskerar syftet med informationspunkterna att förfelas, eftersom det skulle innebära att operatörerna skulle behöva vända sig till många olika informations- punkter för att få den eftersökta informationen. Antalet centrala informationspunkter bör därför begränsas. Kraven i GIA på en central informationspunkts digitalisering och de krav på cyber- och informationssäkerhet som finns i annan lag- stiftning samt våra förslag i detta betänkande, utgör tillsammans med förordningens huvudsyfte ramarna för den tekniska lösning som behöver utformas eller upphandlas, även om den närmare utform- ningen bör överlåtas till myndigheten som ansvarar för den. De tek- niska kraven innebär att det kan vara kostnadskrävande för en myn- dighet att ansvara för en central informationspunkt. Det är också kostnadsdrivande om alla behöriga myndigheter ska upprätta admi- nistrativa förfaranden och säkerställa att den har den kompetens som krävs för att tillhandahålla en central informationspunkt. Det är inte heller ekonomiskt effektivt att många olika myndigheter var för sig utformar eller upphandlar en teknisk lösning för varje central informationspunkt. Antalet informationspunkter bör därför även av samhällsekonomiska skäl begränsas. Sammanfattningsvis anser vi att det är lämpligast att en enda central informationspunkt för tillstånd ska inrättas. PTS ansvarar redan i dag för en informationstjänst som inne- håller information om tillstånd som kan behövas för utbyggnad av bredbandsnät och om hur man ansöker om sådana tillstånd.21 Det gör att operatörer som bygger ut nät med mycket hög kapacitet är vana vid att sådan information kan nås via PTS. Dessutom föreslår vi ovan att PTS får ansvar för en central informationspunkt med minimiinformation, vilket skulle innebära att operatörerna har lätt att finna informationen om tillstånd i samband med att de begär minimiinformation. Vi föreslår även att PTS får i uppgift att vara 20 Som vi redogör för ovan har vi också, i samband med överväganden om den centrala informationspunkten för minimiinformation, övervägt om alla eller några länsstyrelser skulle kunna ansvara för centrala informationspunkter för tillstånd. Som ovan angivits bedömer vi dock inte att det är ett lämpligt alternativ. 21 4 kap. 1 § utbyggnadslagen och 6 § utbyggnadsförordningen. 282 SOU 2025:110 Central informationspunkt tvistlösningsorgan och tillsynsmyndighet i frågor som rör GIA.22 Sammantaget anser vi därför att det är lämpligt att PTS ansvarar för en central informationspunkt som ska kunna innehålla den informa- tion och säkerställa de funktioner som anges i artikel 7.2 och 7.3 i GIA. Central informationspunkt som rör övrig information En förteckning över de uppgifter som vid var tid ska utföras av varje behörigt organ ska offentliggöras via en central informationspunkt,23 liksom tvistlösningsorganets beslut.24 Information om vissa natio- nella anpassningar av GIA ska också tillgängliggöras eller offentlig- göras via den centrala informationspunkten. Det saknas skäl att föreslå att någon annan än PTS får ansvar för detta. Sammanfattningsvis föreslår vi därmed att det i Sverige ska finnas en central informationspunkt enligt GIA och att PTS utses till det behöriga organ som ska utföra funktionerna för den (myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten). Ett bemyndigande för regeringen att utse myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten bör därför införas i kompletteringslagen och en bestämmelse i kompletteringsförordningen där PTS utses till ett sådant behörigt organ bör också införas. Oberoende Det eller de behöriga organ som utför en central informations- punkts funktioner ska vara juridiskt åtskilt och funktionellt obero- ende från offentliga organ som äger eller kontrollerar berörd fysisk infrastruktur.25 Det kan inte uteslutas att PTS äger eller kontrollerar fysisk infra- struktur eller skulle kunna göra det i framtiden. Så är fallet för många myndigheter. Det hade därför kunnat övervägas om det bör göras en närmare utredning av svenska myndigheter i syfte att hitta en myndighet som inte äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och inte kan komma att göra det i framtiden. Det kan också övervägas 22 Se avsnitt 20.1 och 20.2. 23 Artikel 14.8 och skäl 67 i GIA. 24 Artikel 13.4 i GIA. 25 Artikel 14.2 och 14.6 i GIA. 283 Central informationspunkt SOU 2025:110 om det borde inrättas en ny myndighet som kan ansvara för den centrala informationspunkten och ange att den myndigheten inte får äga eller kontrollera fysisk infrastruktur. Vi tror dock inte att någon myndighet med ansvar för andra sakfrågor skulle ha samma förutsättningar som PTS att utföra uppdraget på ett effektivt sätt. Vi bedömer inte heller att det är samhällsekonomiskt rimligt att tillsätta en ny myndighet som får i uppdrag att ansvara för en central informationspunkt. Dessutom tror vi att det inte är naturligt för operatörer, som ska använda den centrala informationspunkten, att söka informationen hos någon annan myndighet. Därför anser vi att det är lämpligast att PTS får uppdraget. Däremot behöver myn- digheten, om den har eller i framtiden kommer att ha fysisk infra- struktur som kan beröras av GIA, säkerställa att den centrala infor- mationspunktens funktioner är åtminstone funktionellt oberoende från den del av myndigheten som ansvarar för den berörda fysiska infrastrukturen. 284 SOU 2025:110 Central informationspunkt 19.3 Minimiinformation om fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt Vårt förslag: Innan en operatör får tillgång till den centrala infor- mationspunkten för att begära minimiinformation enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska den lämna grundläggande information om företaget och dess ledning till myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten, Post- och telesty- relsen. Om myndigheten begär det ska operatören även lämna uppdaterad information. Post- och telestyrelsen får tillfälligt stoppa en operatörs be- gäran om minimiinformation enligt EU:s förordning om gigabit- infrastruktur om det kan antas att Sveriges säkerhet riskerar att skadas om operatörens begäran besvaras. Om myndigheten till- fälligt stoppar en begäran ska den samråda med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten för att klarlägga om Sveriges säkerhet riskerar att skadas. Om en samrådsmyndighet lämnar en invändning ska Post- och telestyrelsen avvisa operatörens begäran. En begäran om minimiinformation ska anses ha lämnats in och mottagits den dag då Post- och telestyrelsen lämnar den vidare till berörda nätoperatörer och offentliga organ. Nätoperatörer och offentliga organ ska inte göra minimi- information tillgänglig via den centrala informationspunkten. Nätoperatörer och offentliga organ ska i stället dels lämna sådana uppgifter om sin fysiska infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt som Post- och telestyrelsen anger, dels lämna minimiinformationen direkt till den operatör som har begärt den. Det finns en bestämmelse i EU:s förordning om gigabitinfra- struktur om att en behörig myndighet får avslå en tillstånds- ansökan avseende ett planerat bygg- och anläggningsprojekt för vilket den berörda operatören inte har gjort minimiinformation tillgänglig via den centrala informationspunkten. Bestämmelsen ska inte tillämpas för en tillståndsansökan om en operatör har lämnat uppgifter om projektet i enlighet med vårt förslag ovan. Bestämmelser med denna innebörd ska införas i komplet- teringslagen. 285 Central informationspunkt SOU 2025:110 19.3.1 Förordningens bestämmelser För att kunna begära tillträde till fysisk infrastruktur ska varje ope- ratör ha rätt att på begäran få tillgång till viss minimiinformation om befintlig fysisk infrastruktur i elektroniskt format via en central informationspunkt.26 För att kunna begära samordning av bygg- och anläggningsprojekt ska varje operatör ha rätt att på begäran få tillgång till viss minimiinformation i elektroniskt format via en central informationspunkt.27 Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska göra viss minimiinformation om den fysiska infrastrukturen tillgänglig via en central informationspunkt och i elektroniskt format. De ska också omgående göra uppdateringar av minimiinformationen tillgängliga. Efterlevs inte detta får de behöriga myndigheterna28 begära att den minimiinformation som saknas görs tillgänglig i elektroniskt format via en central informations- punkt inom tio arbetsdagar från dagen för mottagandet av en sådan begäran.29 Nätoperatörer och offentliga organ ska även göra viss minimi- information om kommande bygg- och anläggningsprojekt tillgäng- lig via den centrala informationspunkten.30 Nätoperatören och det offentliga organet ska säkerställa att minimiinformationen för pla- nerade bygg- och anläggningsprojekt som rör dess fysiska infra- struktur är korrekt och uppdaterad och omgående görs tillgänglig via en central informationspunkt. Det ska ske så snart som infor- mationen är tillgänglig för nätoperatören. Informationen som ska tillgängliggöras via den centrala informationspunkten rör nätopera- törens eller det offentliga organets bygg- och anläggningsprojekt som är planerade under de följande sex månaderna. Under alla omständigheter och om ett tillstånd planeras, ska informationen tillgängliggöras senast två månader innan den första ansökan om tillstånd lämnas in till de behöriga myndigheterna. Den begärda informationen ska göras tillgänglig inom tio arbetsdagar från att operatörens begäran om tillgång till information lämnades in re- 26 Artikel 4.1 första stycket i GIA. 27 Artikel 6.1 i GIA. 28 De myndigheter som avses här är enligt vår tolkning behöriga organ med ansvar för en central informationspunkt. Enligt vårt förslag är det PTS. 29 Artikel 4.3 i GIA. 30 Artikel 6.1 i GIA. 286 SOU 2025:110 Central informationspunkt spektive mottogs. I vederbörligen motiverade fall kan tidsfristen förlängas en gång med fem arbetsdagar.31 GIA påverkar inte medlemsstaternas ansvar för att skydda natio- nell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säkerställa statens territoriella integritet och upprätthålla lag och ordning.32 19.3.2 Vårt förslag Begäran om minimiinformation Endast operatörer får begära information GIA ger endast operatörer rätt att via den centrala informations- punkten begära minimiinformation. Den centrala informations- punkten bör därför utformas så att endast operatörer som har verifierats av den myndighet som ansvarar för den centrala infor- mationspunkten, enligt vårt förslag PTS, kan begära information via systemet. En operatör har, med stöd av GIA, möjlighet att via den centrala informationspunkten inhämta information som, i viss mängd, kan bli känslig. Informationen kan användas i andra syften än utbyggnads- syfte, t.ex. sabotage eller kartläggning. I syfte att skydda nationell säkerhet och andra väsentliga statliga funktioner är det motiverat att en operatör inte ges möjlighet att via den centrala informations- punkten begära information förrän denne har lämnat grundläggande information om företaget och dess ledning till myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten, dvs. PTS. En bestäm- melse om detta bör införas i kompletteringslagen. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilken information som ska lämnas och något bemyndigande om detta behövs därför inte i kompletteringslagen. Informationen bör åtminstone omfatta företagets firmanamn, organisationsnummer, adress, verkställande direktör och styrelsemedlemmar, eller likvär- diga uppgifter om företaget saknar vissa sådana uppgifter. Eftersom verksamhetsförhållanden kan ändras med tiden ska operatören, om PTS begär det, inkomma med uppdaterad information. Bestämmel- 31 Artikel 4.1 andra stycket och artikel 6.1 tredje stycket i GIA. 32 Artikel 1.5 i GIA. 287 Central informationspunkt SOU 2025:110 ser om detta bör införas i kompletteringslagen och kompletterings- förordningen. Informationen bör behållas hos PTS så länge som operatören kan använda den centrala informationspunkten. Den centrala informationspunkten bör också utformas på så sätt att det krävs identifiering av operatören eller företrädare för operatören, antingen före den första begäran av information eller vid varje begäran av information. Identifieringen skulle kunna ske såväl elektroniskt som på annat sätt. Om PTS har skäl att anta att frågeställaren inte är en operatör bör PTS hindra frågeställarens tillgång till den centrala informa- tionspunkten. En misstanke om att en frågeställare inte är en ope- ratör kan bestå i t.ex. att aktören inte har anmält sin verksamhet till PTS33 eller att det inte föreligger tillräckliga omständigheter som stödjer att den är en operatör, såsom exempelvis att den har anlagt ett elektroniskt kommunikationsnät eller vidtagit förberedelser för att anlägga ett sådant nät, t.ex. sökt nödvändiga tillstånd eller har utvecklade investeringsplaner. Eftersom GIA endast ger operatörer rätt till information saknas det enligt vår mening behov av att i nationell rätt särskilt reglera PTS möjlighet att neka icke-operatörer tillgång till den centrala informationspunkten. Utbyggnadssyfte GIA syftar till att underlätta och stimulera utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation.34 Operatörer har därmed endast rätt att få information i utbyggnadssyfte. GIA ger dem inte rätt att begära information för att t.ex. kartlägga fysisk infrastruktur eller bygg- och anläggningsprojekt i Sverige. Möjligheten att genom GIA få sådan information skulle kunna missbrukas av t.ex. hotaktörer. Om det kan antas att Sveriges säker- het riskerar att skadas om en operatörs begäran besvaras, bör PTS därför ha möjlighet att tillfälligt stoppa en begäran om minimi- information. En sådan bestämmelse bör införas i kompletterings- lagen. Vi anser att denna bestämmelse kan införas med stöd av artikel 1.5 i GIA. 33 Innan en aktör tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät av sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning ska den lämna in en anmälan till tillsynsmyndig- heten, PTS, se 2 kap. 1 § LEK. 34 Artikel 1 i GIA. 288 SOU 2025:110 Central informationspunkt Det kan finnas många skäl som skulle kunna medföra ett sådant antagande. Nedan följer en inte uttömmande uppräkning av sådana skäl. 1. En operatör har begärt minimiinformation under en längre tid men har inte byggt ut eller begärt tillstånd att bygga ut element av nät med hög kapacitet. 2. Ett misstänkt mönster i förfrågningarna, som kan tyda på syste- matiskt missbruk av minimiinformation. 3. PTS får kännedom om att minimiinformationen lämnas vidare till annan. 4. PTS får kännedom om att operatören har en koppling till någon som bedriver säkerhetshotande verksamhet mot Sverige, t.ex. tredje land. 5. PTS får kännedom om att en företrädare (vd eller styrelseledamot) tidigare blivit lagförd för brott av relevans för området, t.ex. sabotage. 6. PTS får information från en annan myndighet om att den myn- digheten misstänker att syftet med en operatörs begäran helt eller delvis är annat än utbyggnad. Det bör inte finnas något krav att PTS ska göra någon egen djup- gående utredning av misstankarna. PTS bör vid misstanke samråda med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten för att klarlägga om Sveriges säkerhet riskerar att skadas vid ett utlämnande av informa- tionen till operatören. PTS ska inte vidarebefordra en begäran om minimiinformation från den misstänkta operatören till nätopera- törer eller offentliga organ innan tiden för samrådsmyndigheternas yttrande har gått ut. Om Säkerhetspolisen eller Försvarsmakten anser att Sveriges säkerhet riskerar att skadas ska myndigheten lämna en invändning till PTS, utan vidare motivering. PTS ska då avvisa operatörens begäran om information. PTS avvisningsbeslut bör inte kunna överklagas.35 En bestämmelse om samråd och av- visning bör införas i kompletteringslagen. Säkerhetspolisen, För- svarsmakten och PTS bör ha en löpande dialog om hur samråds- förfarandet kan underlättas. 35 Se avsnitt 21.3.1. 289 Central informationspunkt SOU 2025:110 Om en begäran har stoppats tillfälligt ska den anses ha lämnats in och mottagits den dag då PTS lämnar den vidare till berörda nät- operatörer och offentliga organ. Detsamma bör gälla även när en begäran inte har stoppats. Tidsfristen enligt GIA inom vilken minimi- informationen ska tillgängliggöras börjar därmed att löpa först när PTS lämnar begäran vidare till berörda nätoperatörer och offentliga organ. Även detta bör regleras i kompletteringslagen. Bestämmel- serna kan införas med stöd av artikel 1.5 i GIA. Tillgängliggörande av minimiinformation Minimiinformation ska inte lämnas via den centrala informationspunkten Operatörens rättighet att få minimiinformation syftar till att ge möjligheter till den utbyggnad som avses i GIA. Av skäl som rör nationell säkerhet finns det dock anledning att se över hur minimi- informationen ska göras tillgänglig. Enligt de direkt tillämpliga undantagsbestämmelserna i artik- larna 4 och 6 och de nationella kompletterande bestämmelserna36 ska viss minimiinformation inte göras tillgänglig. Det innebär att information som i sig är känslig inte kommer att finnas i den centrala informationspunkten. Det kan dock bli så att en stor mängd infor- mation som inte enskilt är känslig skulle kunna samlas i den centrala informationspunkten. Information som inte är känslig i dess skilda beståndsdelar kan dock bli säkerhetskänslig när den aggregeras. Så kan vara fallet om det finns en samlad överblick över bl.a. alla elektroniska kommunikationsnät, elnät, fjärrvärmenät och alla byggnader som offentliga organ äger eller kontrollerar i Sverige. De planerade bygg- och anläggningsprojekten kan också ge en bild av var framtida fysisk infrastruktur förläggs. Det finns mycket höga krav på informationssystem som har betydelse för säkerhetskänslig verksamhet och hantering av säker- hetsskyddsklassificerad information kräver ett särskilt handhavande.37 Det finns även krav på fysisk säkerhet38 och personalsäkerhet.39 Det skulle vara oproportionerligt dyrt att bygga ett sådant infor- 36 Se kapitel 10 och 12. 37 3 kap. säkerhetsskyddsförordningen. 38 4 kap. säkerhetsskyddsförordningen. 39 5 kap. säkerhetsskyddsförordningen. 290 SOU 2025:110 Central informationspunkt mationssystem. Efter att informationssystemet hade färdigställts, skulle PTS behandling av stora mängder inkommande minimi- information behöva följa kraven i säkerhetsskyddslagen, vilket skulle vara mycket kostsamt. Om personalkostnaderna och andra löpande kostnader efter att den centrala informationspunkten har tagits i bruk skulle avgiftsfinansieras, finns det risk att avgiftsnivån skulle vara så hög att den skulle påverka operatörernas utbyggnads- förmåga negativt. Eftersom alla nätoperatörer och offentliga organ ska använda den centrala informationspunkten är det svårt att hålla systemet helt säkert. Även om de höga kraven på informationssystemet upp- fylls kan det inte garanteras att obehöriga inte kan lyckas bereda sig tillgång till den centrala informationspunkten och därmed den sam- lade informationen om fysisk infrastruktur. Vi anser därför att det finns en risk för Sveriges säkerhet om minimiinformation aggregeras i den centrala informationspunkten, även om det bara skulle vara under en begränsad tid. Av det skälet anser vi att artikel 1.5 i GIA ger oss stöd att frångå bestämmelser om att nätoperatörer och offentliga organ ska göra minimiinforma- tionen tillgänglig via den centrala informationspunkten.40 Minimi- informationen bör i stället lämnas av nätoperatören eller det offent- liga organet direkt till begärande operatör utan att passera den centrala informationspunkten. En bestämmelse om detta bör införas i kom- pletteringslagen. Vissa uppgifter ska registreras på förhand i den centrala informationspunkten För att PTS ska kunna vidarebefordra en begäran om minimiinfor- mation, som inkommer via den centrala informationspunkten, till relevanta nätoperatörer och offentliga organ bör vissa uppgifter registreras på förhand i den centrala informationspunkten. Det behövs även för att nätoperatörerna och de offentliga organen ska få kännedom om en begäran om minimiinformation om fysisk infrastruktur eller om ett planerat bygg- eller anläggningsprojekt inom ett visst område. 40 Artikel 4.3 och 6.1 andra stycket i GIA. 291 Central informationspunkt SOU 2025:110 En sådan förhandsrapportering skulle kunna ske genom att nät- operatör och offentliga organ uppger i vilka, på förhand bestämda, områden de har fysisk infrastruktur och i vilka områden de planerar att genomföra bygg- och anläggningsprojekt. Det bör överlåtas till PTS att inom ramen för utformningen av den centrala informations- punkten bestämma den närmare utformningen, t.ex. hur stora om- rådena bör vara och om områdenas storlek bör variera i olika delar av landet, t.ex. i tätort och på landsbygd. När PTS gör sådana över- väganden kan myndigheten välja att inhämta synpunkter från Säker- hetspolisen och Försvarsmakten. På detta sätt finns det inte någon detaljerad information om den fysiska infrastrukturen eller det planerade bygg- och anläggningsprojektet i den centrala informa- tionspunkten, utan enbart uppgifter om att en viss nätoperatör eller offentligt organ har fysisk infrastruktur eller planerar ett bygg- eller anläggningsprojekt någonstans i det aktuella området. När en operatör begär minimiinformation inom en viss geografisk yta kan begäran vidarebefordras till de nätoperatörer och offentliga organ som det finns information om i det eller de områden som berörs av begäran. På så sätt begränsas antalet nätoperatörer och offentliga organ som får en förfrågan. Som beskrivits ovan ska nätoperatören eller det offentliga organet sedan lämna miniinformationen till operatören bilateralt, efter att eventuellt tillämpliga undantag har beaktats. För att nätoperatörer och offentliga organ ska få rätt förfråg- ningar från den centrala informationspunkten behöver de alltså övergripande uppge var deras infrastruktur eller planerade bygg- och anläggningsprojekt är belägna. Eftersom PTS ska ansvara för utformningen av den centrala informationspunkten är det lämpligt att myndigheten närmare anger vilka uppgifter som ska lämnas. Därför föreslår vi en uppgiftsskyldighet för nätoperatörer och offent- liga organ att lämna sådana uppgifter om sin befintliga fysiska infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt som PTS anger. Vi föreslår att en sådan bestämmelse ska införas i kom- pletteringslagen. GIA är grunden för att nätoperatörer och offentliga organ be- höver ha kunskap om sin fysiska infrastruktur i en sådan utsträck- ning att de på begäran kan lämna den till operatören. Vårt förslag innebär att minimiinformationen inte lagras i den centrala informa- tionspunkten utan hos var och en av nätoperatörerna och de offent- 292 SOU 2025:110 Central informationspunkt liga organen. Cybersäkerhet och informationssäkerhet är givetvis viktig även där. Skyldigheten i artikel 6.1 första stycket i GIA att tillgängliggöra information om planerade bygg- och anläggningsprojekt via den centrala informationspunkten och våra förslag ovan har betydelse för behöriga myndigheters prövning av tillståndsansökningar. Av artikel 7.4 i GIA följer nämligen att de behöriga myndigheterna får avslå en ansökan om tillstånd om den tillståndssökande operatören inte har tillgängliggjort minimiinformation om det aktuella bygg- och anläggningsprojektet via en central informationspunkt i enlig- het med artikel 6.1 första stycket i GIA. Våra förslag i detta avsnitt innebär dels att nätoperatörer och offentliga organ endast ska lämna vissa övergripande uppgifter om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt i den centrala informations- punkten, dels att den mer detaljerade minimiinformationen på begäran ska lämnas direkt till den begärande operatören. Förslagen ersätter kraven i artiklarna 4.3 och 6.1 i GIA att tillgängliggöra viss information via den centrala informationspunkten. Mot bakgrund av detta bör tillämpningen av artikel 7.4 anpassas till vårt förslag om tillgängliggörande av information. I de fall då en operatör, i enlighet med vårt förslag, har tillgängliggjort de relevanta uppgifterna om ett planerat bygg- och anläggningsprojekt i den centrala infor- mationspunkten bör en behörig myndighet inte kunna använda artikel 7.4 som grund för att avslå en tillståndsansökan. Vi föreslår därför att det ska införas en sådan bestämmelse i kompletterings- lagen. Vi anser att bestämmelsen kan införas med stöd av artikel 1.5 i GIA, eftersom bestämmelsen är en direkt konsekvens av vårt för- slag om att minimiinformation inte ska tillgängliggöras via den centrala informationspunkten. 293 Central informationspunkt SOU 2025:110 19.4 Tillstånd Vårt förslag: De behöriga myndigheterna ska till myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten, Post- och telestyrelsen, lämna aktuella uppgifter för kontakt på elektro- nisk väg och sådan information om ansökningsförfaranden som Post- och telestyrelsen begär. Information om en tillståndsansökans status ska lämnas efter en begäran från operatören. Den behöriga myndighet som prövar den aktuella tillståndsansökan ska senast fem arbetsdagar efter att begäran har förmedlats till den lämna information om ansökans status via den centrala informationspunkten. Post- och telestyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid begäran om information om ansökans status. Bestämmelser om detta ska införas i kompletteringslagen och kompletteringsförordningen. Vår bedömning: Bestämmelsen om att de behöriga myndig- heterna via en central informationspunkt ska tillgängliggöra in- formation om tillståndsförfaranden är direkt tillämplig och be- höver inte kompletteras. 19.4.1 Förordningens bestämmelser De behöriga myndigheterna ska via en central informationspunkt i elektroniskt format tillgängliggöra all information om de villkor och förfaranden som gäller för beviljande av tillstånd och lednings- rätter, vilka beviljas genom administrativa förfaranden, och infor- mation om undantag från vissa eller alla tillstånd eller ledningsrätter som krävs enligt unionsrätten och nationell rätt och sätt att lämna in ansökningar i elektroniskt format och få information om an- sökans status.41 Alla operatörer ska ha rätt att via en central informationspunkt i elektroniskt format lämna in ansökningar om alla nödvändiga till- stånd eller förnyelser av dessa eller ledningsrätter och få informa- 41 Artikel 7.2 i GIA. 294 SOU 2025:110 Central informationspunkt tion om sin ansökans status. Medlemsstaterna får fastställa detal- jerade förfaranden för att få denna information.42 19.4.2 Våra förslag och bedömningar Det kan behövas både civilrättsliga avtal och offentligrättsliga till- stånd för utbyggnad av gigabitinfrastruktur. Vi anser att de senare ska anses vara tillstånd och ledningsrätter i GIA:s mening.43 Information om tillstånd och ledningsrätter Artikel 7.2 i GIA innehåller krav på att de behöriga myndigheterna ska tillgängliggöra viss information om tillstånd och ledningsrätter via den centrala informationspunkten. Vi anser att den bestämmel- sen är direkt tillämplig och att det därför inte behövs någon upp- giftsskyldighet för att myndigheterna ska göra informationen till- gänglig via den centrala informationspunkten. Efter att den centrala informationspunkten har utformats kan PTS dock behöva informera de behöriga myndigheterna om hur de ska gå till väga för att tillgäng- liggöra informationen via den. Vid utformningen av den centrala informationspunkten kan det också vara bra att PTS har en dialog med de behöriga myndigheterna. Som vi redogör för ovan44 uppgår antalet behöriga myndigheter till över 300. Många av dessa hanterar dock samma typ av tillstånd, t.ex. hanterar alla kommuner bygglov, mark- och miljödomstolarna tillstånd om vattenverksamhet och alla länsstyrelser tillstånd enligt kulturmiljölagen och dispens från reglerna om skyddade områden i miljöbalken. Det finns enligt vår mening inget som hindrar att de behöriga myndigheterna eller några av dem samordnar sig och gemensamt tillgängliggör information om tillstånd och lednings- rätter via den centrala informationspunkten. 42 Artikel 7.3 i GIA. 43 Vi utvecklar detta närmare i avsnitt 13.3. 44 Se avsnitt 19.2 295 Central informationspunkt SOU 2025:110 Ansökan om tillstånd och ledningsrätter Enligt GIA ska operatören kunna lämna in ansökningar om tillstånd via den centrala informationspunkten i elektroniskt format.45 Den centrala informationspunkten behöver därmed utformas på så sätt att det är möjligt. GIA kräver dock inte att all kommunikation eller att all hantering som rör tillståndsgivning ska kunna ske via den centrala informationspunkten. Det kan övervägas om det vore lämpligt att all kommunikation i ett tillståndsärende ska ske via den centrala informationspunkten. Ett sätt att åstadkomma det skulle vara att inrätta ett system där den centrala informationspunkten kopplas samman med alla behöriga myndigheter och att kommunikationen avseende en tillståndsansökan sker endast via den centrala informationspunkten. Vi ser dock att det kan finnas informationssäkerhetsproblem i att sammankoppla alla dessa. Dessutom finns risk att säkerhetskänslig information skulle skickas genom systemet, vilket skulle innebära mycket höga säkerhetskrav och därmed mycket höga kostnader. Vi anser att det skulle vara en oproportionerlig kostnad i förhållande till den ytterligare utbyggnad en sådan utformning av systemet skulle kunna leda till, med hänsyn tagen till att digital kommunikation mellan ansökande operatörer och tillståndsgivande myndigheter redan i dag i stort fungerar väl rent tekniskt. Det kan också konstateras att ju fler funktioner som ska finnas i en central informationspunkt desto dyrare kommer lösningen att vara och det är enligt vår mening svårt att se att mervärdet av ett system med ytterligare funktioner mot- svarar kostnaden. Därför anser vi att det inte är lämpligt att tillstånds- delen av den centrala informationspunkten utformas på så sätt att den har fler funktioner än vad GIA kräver. Den centrala informa- tionspunkten bör inte heller behöva utformas för att hantera säker- hetsskyddsklassificerad information. I det fall en tillståndsansökan innehåller sådana uppgifter ska därför sådan information skickas direkt till den behöriga myndigheten, utan att den centrala infor- mationspunkten används. Vi anser att en sådan utformning har stöd i artikel 1.5 i GIA. 45 GIA ställer krav på att ansökningar ska kunna ske via en central informationspunkt. Det innebär inte att operatörer måste använda den centrala informationspunkten när de lämnar in ansökningar. De har möjlighet att även fortsatt ansöka om tillstånd och ledningsrätter direkt hos respektive behörig myndighet. 296 SOU 2025:110 Central informationspunkt Den närmare utformningen av den centrala informationspunkten bör vara en fråga för det ansvariga behöriga organet, dvs. PTS. Vi har på en översiktlig nivå övervägt några olika alternativ som vi redogör för här, men de är inte uttömmande. Av samhällsekonomiska skäl vore det ändamålsenligt om de befintliga system som helt eller delvis uppfyller GIA:s krav på funktion och innehåll utnyttjas vid utformningen av tillståndsdelen av den centrala informationspunkten. Många behöriga myndig- heter, såsom Trafikverket och en del kommuner, har t.ex. utvecklat digitaliserade ansökningsförfaranden som operatörer kan använda. Den centrala informationspunkten skulle därför kunna länka ope- ratörerna till dessa för att undvika att dessa behöriga myndigheter behöver använda den centrala informationspunkten och sitt eget digitala ärendehanteringssystem parallellt. I de fall de behöriga myndigheterna saknar system för ett digi- talt ansökningsförfarande som uppfyller GIA:s krav bör ansökan kunna lämnas i elektroniskt format direkt i den centrala informa- tionspunkten. PTS kan sedan digitalt vidarebefordra operatörens ansökan till den behöriga myndigheten. Ett annat alternativ är att ansökan lagras i den centrala informationspunkten och att PTS digitalt skickar en notis till den behöriga myndigheten om att det finns en tillståndsansökan att ta del av. Oavsett hur den centrala informationspunkten utformas ska PTS inte i sak behandla de in- komna tillståndsansökningarna, utan enbart tillgängliggöra dem för den som ska pröva ansökan och som därmed kommer att hantera tillståndsansökan och handlägga ärendet. För att det ska säkerställas att PTS har rätt kontaktuppgifter till de behöriga myndigheterna bör det finnas en skyldighet för dessa myndigheter att till PTS lämna aktuella uppgifter som kan användas för kontakt på elektronisk väg vid kommunikation angående in- komna tillståndsansökningar och ansökans status.46 Vi föreslår att en sådan bestämmelse ska införas i kompletteringsförordningen och att ett bemyndigande om detta ska införas i kompletterings- lagen. Eftersom vi bedömer att de behöriga myndigheterna är de som har bäst kännedom om de relevanta tillstånden och vet vilken information som bör finnas i en elektronisk ansökan bör det även finnas en skyldighet för de behöriga myndigheterna att lämna sådan information om ansökningsförfaranden som PTS begär. Sådan in- 46 Angående ansökans status, se mer nedan. 297 Central informationspunkt SOU 2025:110 formation kan även innehålla upplysningar om befintliga möj- ligheter hos den aktuella behöriga myndigheten att elektroniskt ansöka om tillstånd. En bestämmelse med sådan innebörd bör införas i kompletteringsförordningen. I artikel 7.5 i GIA anges en tidsfrist inom vilken den behöriga myndigheten ska fastställa om ansökan om tillstånd är fullständig samt en tidsfrist för när myndigheten ska bevilja eller avslå en an- sökan om tillstånd. Tidsfristerna börjar enligt artikeln löpa från mottagandet av ansökan respektive en fullständig ansökan. Om en operatör lämnar in en tillståndsansökan via den centrala informa- tionspunkten kan fråga uppkomma om när ansökan ska anses mot- tagen av den behöriga myndigheten. Det framgår inte tydligt av GIA när så är fallet och förordningen lämnar enligt vår mening inte heller något utrymme för nationell reglering av detta. Det är därför en fråga som får överlåtas till rättstillämpningen att avgöra. För att undvika fördröjningar är det dock viktigt att den centrala informa- tionspunkten utformas på så sätt att en tillståndsansökan, eller information om hur den behöriga myndigheten kan ta del av en in- kommen ansökan, förmedlas till den behöriga myndigheten utan dröjsmål. Detta borde vara möjligt om PTS utformar den centrala informationspunkten med en hög grad av automatisering. Att en tillståndsansökan ska anses mottagen enligt GIA ska inte förväxlas med bedömningen av när en handling anses inkommen enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Sådana tillståndsansökningar som lämnas direkt i den centrala informationspunkten skulle kunna anses vara allmänna handlingar hos PTS, i enlighet med reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Av 2 kap. 13 § första stycket tryckfrihetsförordningen framgår dock att en handling som förvaras hos en myndighet endast som ett led i en teknisk bearbetning eller teknisk lagring för någon annans räkning anses inte som allmän handling hos den myndigheten. För att något ska anses förvarat endast som led i teknisk bearbetning eller teknisk lagring för någon annans räkning krävs i regel att myndigheten såväl administrativt som tekniskt har begränsat den egna personalens tillgång till uppgifterna så att dessa inte är tillgängliga i läsbart skick. Myndighetens personal ska enbart kunna ta del av den drifts- och säkerhetsrelaterade informationen.47 Vi har förstått att PTS, för 47 Se HFD 2018 ref. 48 och jfr även RÅ 1994 ref. 64 och HFD 2011 ref. 52 samt prop. 2016/17:198 s. 14. 298 SOU 2025:110 Central informationspunkt det fall att myndigheten får uppdraget att vara behörigt organ att utföra funktionerna för den centrala informationspunkten, efter- strävar en hög grad av automatisering i den centrala informations- punkten. PTS ska inte handlägga eller hantera tillståndsansökning- arna på något sätt, utan enbart tillgängliggöra dem för de behöriga myndigheterna. Mot bakgrund av detta bedömer vi att tillstånds- ansökningarna skulle kunna anses förvarade hos PTS endast som ett led i en teknisk bearbetning eller teknisk lagring för någon annans räkning. Handlingarna skulle i så fall inte anses som allmänna hand- lingar hos PTS. Med beaktande av detta saknas det anledning att närmare analysera behovet av ytterligare sekretessbestämmelser eller gallringsbestämmelser i denna del. Ansökans status Enligt GIA har operatören rätt att via den centrala informations- punkten få information om sin ansökans status. Medlemsstaterna får fastställa detaljerade förfaranden för att få denna information.48 För att undvika onödig administration hos såväl den centrala informationspunkten som de behöriga myndigheterna anser vi att information om ansökans status enbart ska ges efter begäran från operatören. Detta bör regleras i kompletteringslagen. Eftersom det är de behöriga myndigheterna som har denna information och en operatör har rätt att få informationen via den centrala informations- punkten bedömer vi att den centrala informationspunkten bör ut- formas på så sätt att en begäran om ansökans status kan lämnas i den centrala informationspunkten och sedan förmedlas till de be- höriga myndigheterna, alternativt kan information om begäran förmedlas. De elektroniska kontaktuppgifter som den behöriga myndigheten har lämnat till PTS bör användas för detta. Vi anser också att det bör införas en skyldighet för de behöriga myndig- heterna att via den centrala informationspunkten lämna informa- tion om ansökans status, om en operatör via den centrala informa- tionspunkten har begärt att få sådan information. Om en operatör på något annat sätt kontaktar en behörig myndighet och efterfrågar information om sin tillståndsansökans status, behöver den behöriga 48 Artikel 7.3 i GIA. 299 Central informationspunkt SOU 2025:110 myndigheten inte lämna informationen via den centrala informa- tionspunkten. Därutöver bör det, enligt vår mening, införas en tidsfrist inom vilken informationen ska lämnas. Med beaktande av den typ av information som det är fråga om och de tidsfrister för tillstånds- förfaranden som finns i GIA föreslår vi att informationen ska lämnas inom fem arbetsdagar från den tidpunkt då operatörens begäran, eller information om begäran, har förmedlats till den behöriga myn- digheten. Därutöver bör PTS ha möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid begäran om information om ansökans status. Sådana bestämmelser bör införas i kompletteringslagen och kompletteringsförordningen. 19.5 Byanät Vårt förslag: Den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommu- nikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunika- tionsnät ska få tillgång till och kunna använda den centrala infor- mationspunkten på samma sätt som en operatör. I avsnitt 8.5 föreslår vi att den som driver byanät som inte är all- männa kommunikationsnät ska ges samma rättigheter som opera- törer ges i GIA. En operatör kan använda sig av den centrala infor- mationspunkten för att utöva sina rättigheter. Den som driver ett byanät bör därmed också få tillgång till och kunna använda den centrala informationspunkten på samma sätt som en operatör. Den som driver ett byanät bör därmed jämställas med en operatör vid tillämpningen av de förslag som vi lämnar i avsnitt 19.3 och 19.4. Vi föreslår därför att det införs en sådan bestämmelse i kompletterings- lagen. 300 SOU 2025:110 Central informationspunkt 19.6 Offentliggörande av viss information via den centrala informationspunkten Vårt förslag: Post- och telestyrelsen ska säkerställa att viss in- formation, i enlighet med kraven i EU:s förordning om gigabit- infrastruktur, tillgängliggörs eller offentliggörs via den centrala informationspunkten. 19.6.1 Förordningens bestämmelser Av artikel 3.10 i GIA framgår att förteckningen över kategorier av fysisk infrastruktur på vilken offentliga organ får välja att inte tillämpa tillträdesskyldigheten till fysisk infrastruktur, ska göras tillgänglig via en central informationspunkt. Kriterierna som tillämpas för att identifiera kategorierna ska också tillgängliggöras. Enligt artikel 4.7 i GIA ska motiveringen, kriterierna och vill- koren för tillämpningen av sådana undantag som kan göras enligt bestämmelsen offentliggöras via en central informationspunkt och anmälas till kommissionen. Av artikel 5.5 och 6.2 i GIA framgår att motiveringen, kriterierna och villkoren för tillämpningen av undantag från samordningsskyl- digheten och öppenhetsskyldigheten för vissa typer av bygg- och anläggningsprojekt ska offentliggöras via en central informations- punkt. Av artikel 7.5 fjärde stycket i GIA följer att medlemsstaterna på förhand, via en central informationspunkt, ska ange och offentlig- göra skälen till att den behöriga myndigheten på eget initiativ kan förlänga de tidsfrister som anges i artikel 7.5 första stycket och artikel 7.6. Enligt artikel 10.8 i GIA ska information om de kategorier av byggnader som ska undantas från skyldigheterna i artikel 10.1–10.3 offentliggöras via en central informationspunkt. Enligt artikel 13.4 i GIA ska den centrala informationspunkten säkerställa tillgång till de beslut som tvistlösningsorganen har offent- liggjort. Av artikel 14.8 i GIA framgår att medlemsstaterna ska offentlig- göra de uppgifter som ska utföras av varje behörigt organ via en central informationspunkt. 301 Central informationspunkt SOU 2025:110 19.6.2 Vårt förslag Enligt GIA ska vissa närmare upplysningar om de nationella anpass- ningarna, skälen för förlängning av tidsfristen i artikel 7.5 och de behöriga organens uppgifter tillgängliggöras eller offentliggöras via den centrala informationspunkten. Dessutom ska den centrala informationspunkten säkerställa tillgång till de beslut som ett tvist- lösningsorgan offentliggjort. De framgår inte av GIA vem som ska säkerställa att dessa upp- gifter offentlig- eller tillgängliggörs via den centrala informations- punkten. Detta bör därför regleras i en bestämmelse i kompletterings- förordningen och ett bemyndigande i kompletteringslagen. I avsnitt 19.2 lämnar vi förslag om att PTS ska utses till myndig- het med ansvar för den centrala informationspunkten. Vi anser därför att PTS är väl lämpad att säkerställa att de ovan nämnda upp- gifterna offentlig- eller tillgängliggörs via den centrala informations- punkten. Den aktuella informationen kommer huvudsakligen att finnas i kompletteringslagen, kompletteringsförordningen och förarbetena till dessa, varför ett sådant uppdrag inte torde innebära något omfattande arbete för myndigheten. När det gäller att säker- ställa tillgång till tvistlösningsbesluten kan följande konstateras. I avsnitt 20.1 föreslår vi att PTS och Förvaltningsrätten i Stockholm ska vara tvistlösningsorgan. Förvaltningsrätten i Stockholm ska avgöra de tvister där PTS är en av de tvistande parterna och PTS ska avgöra alla andra tvister. PTS kommer därmed, i egenskap av tvistlösningsorgan eller part i en tvist, ha kännedom om samtliga tvistlösningsbeslut. 302 SOU 2025:110 Central informationspunkt 19.7 Avgifter Vårt förslag: Tillhandahållare av allmänna elektroniska kommu- nikationsnät som är anmälda enligt lagen om elektronisk kom- munikation ska betala en årlig avgift för funktionerna för den centrala informationspunkten. De avgifter som tas ut ska för- delas med skälig andel mellan dem som är skyldiga att betala av- giften. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för funktionerna för den centrala informationspunkten. En bestämmelse om detta ska införas i kompletteringslagen. Post- och telestyrelsen ska få disponera avgiftsinkomsterna i verksamheten och meddela närmare föreskrifter om avgifterna. I förordningen om finansiering av Post- och telestyrelsens verk- samhet ska det också införas ett avgiftstak för avgifterna. 19.7.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna ska säkerställa tillräckliga tekniska, ekonomiska och mänskliga resurser för att stödja införandet och digitaliseringen av centrala informationspunkter.49 För att täcka kostnaderna för att utföra funktionerna för den centrala informationspunkten får av- gifter tas ut för användningen av denna.50 19.7.2 Vårt förslag Mot bakgrund av GIA:s krav på de centrala informationspunkterna och det behov av mänskliga resurser som kraven medför bedömer vi att kostnaderna för den centrala informationspunkten kan bli för- hållandevis höga. Att avgiftsfinansiera såväl uppbyggnaden och förberedelserna som användningen och den löpande hanteringen av den skulle därmed kunna medföra avgifter av en sådan storlek att de kan ha en effekt som strider mot GIA:s syfte, dvs. operatörerna skulle kunna drabbas ekonomiskt på ett sådant sätt att utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet hämmas. Mot bakgrund av detta anser vi att det är mest ändamålsenligt att uppbyggnaden och för- 49 Artikel 12.4 i GIA. 50 Artikel 14.5 i GIA. 303 Central informationspunkt SOU 2025:110 beredelserna av den centrala informationspunkten anslagsfinansieras. På så sätt kan det också säkerställas att PTS erhåller medel inför att arbetet med uppbyggnaden av den centrala informationspunkten startar och retroaktiva avgifter undviks. Vårt förslag om avgifts- finansiering omfattar därför endast användning av den centrala informationspunkten och vidmakthållandet av dess funktioner under användningen.51 Kostnaderna för användningen och den löpande hanteringen av den centrala informationspunkten kan även de bli förhållandevis höga, varför det kan ifrågasättas om det är lämpligt med någon avgiftsfinansiering över huvud taget. Vi bedömer dock att avgifterna, med den avgiftsmodell som vi föreslår nedan, kan hållas på en sådan nivå att syftet med GIA inte förfelas. Vi anser även att det är lämp- ligt att kostnaderna för den centrala informationspunkten fördelas mellan staten och de som har användning av den. Det kan enligt vår mening alltså argumenteras för att den som har nytta av en myndighets arbete och av en viss funktion också bör vara med och bidra till att täcka kostnaderna. Det vore dock inte lämpligt att nätoperatörer och offentliga organ, som använder den centrala informationspunkten men själva inte gagnas av använd- ningen, får betala avgift. Övervägande skäl talar därför för att av- giften bör betalas av operatörerna. Det är operatörerna som kan ha nytta av den centrala informationspunkten på så sätt att de bl.a. kan få tillgång till minimiinformation och information om tillstånds- förfaranden, vilket underlättar utbyggnad av nät. Den som tillhanda- håller byanät som inte är allmänna kommunikationsnät är inte en operatör och ska inte betala avgift.52 Det kan vidare övervägas om avgifter bör betalas av varje opera- tör grundat på faktisk användning av systemet eller om avgiften bör utgå schabloniserat som vederlag av en kollektiv motprestation, utan anknytning till den faktiska användningen. Om avgifter ska baseras på varje operatörs faktiska användning av den centrala infor- mationspunkten är det troligt att många operatörer i stället skulle vända sig direkt till nätoperatörer och offentliga organ för att begära minimiinformationen, i syfte att hålla nere sina kostnader. De opera- törer som ändå skulle använda den centrala informationspunkten 51 I detta ingår bl.a. de uppgifter som PTS enligt kompletteringsförfattningarna ska utföra med anledning av sitt uppdrag att ansvara för den centrala informationspunkten, t.ex. sam- rådet med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten. 52 Se våra resonemang om detta i avsnitt 8.5. 304 SOU 2025:110 Central informationspunkt skulle riskera att få betala höga avgifter. Detta skulle vara särskilt bekymmersamt för små operatörer. Ett avgiftsuttag grundat på faktisk användning skulle därmed riskera att motverka den centrala informationspunktens och hela GIA:s syfte. Avgiftsfinansiering av detta slag skulle också innebära att den myndighet som ansvarar för den centrala informationspunkten skulle riskera att inte kunna täcka sina kostnader. Vi anser därmed sammantaget att det inte är lämp- ligt att avgifter tas ut baserat på operatörers faktiska användning av den centrala informationspunkten. I stället bör de löpande kost- naderna för den centrala informationspunktens funktioner täckas genom att en schabloniserad årlig avgift tas ut från operatörer som kollektiv. Utbyggnad av nät är till fördel för alla operatörer och gynnar nätutbyggnaden som helhet. Den centrala informationspunkten kommer vidare att innehålla information och tjänster som under- lättar utbyggnaden för alla operatörer. Det får därför anses finnas en kollektiv motprestation till nytta för operatörer. En möjlighet är därför att ta ut en årlig avgift av alla operatörer och således slå ut kostnaden på hela det nämnda kollektivet. Vi anser dock att det är lämpligt att avgränsa avgiftskollektivet något. Endast de som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät av sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning bör betala en avgift, eftersom det är de som förväntas kunna få störst nytta av den centrala informationspunkten. Sammanfattningsvis motsvarar detta dem som ska anmäla sin verksamhet enligt 2 kap. 1 § LEK. Vi föreslår därför att en bestämmelse om avgiftsskyldighet för den nämnda gruppen införs i kompletteringslagen. Av bestämmelsen bör framgå att tillhandahållare av allmänna elektroniska kommu- nikationsnät som är anmälda enligt 2 kap. 1 § LEK ska betala en årlig avgift för funktionerna för den centrala informationspunkten. I avsnitt 20.3 lämnar vi förslag om att avgiften även ska omfatta tvistlösning och tillsyn. Den årliga avgiften bör sammantaget mot- svara de löpande kostnader som myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten har för att utföra funktionerna för denna samt kostnaderna för tvistlösning och tillsyn. Detta är huvud- regeln vid avgiftsuttag och behöver inte anges särskilt. Avgiften bör också fördelas med skälig andel mellan dem som ska betala avgiften. Detta bör framgå av bestämmelsen. En skälig fördelning kan t.ex. baseras på operatörernas omsättning. Regeringen eller den myn- 305 Central informationspunkt SOU 2025:110 dighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om avgifterna. Regeringen bör i sådana föreskrifter kunna ange att myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten får disponera över de inkomna medlen. Grunderna för den skäliga fördelningen och den exakta nivån på avgifterna bör fastställas i föreskrifter av myndigheten med ansvar för den centrala informa- tionspunkten. I avsnitt 19.2 föreslår vi att PTS ska vara behörigt organ att ut- föra funktionerna för den centrala informationspunkten. Det är därför lämpligt att PTS får meddela närmare föreskrifter om av- gifterna. I PTS finansieringsförordning53 regleras ett flertal av de avgifter som PTS får ta ut för sin verksamhet, bl.a. avgifter enligt utbyggnadslagen. Vi anser att även de avgifter som får tas ut enligt GIA och kompletteringslagen bör regleras i den nämnda förord- ningen och vi föreslår därför ändringar i denna. Av PTS finansierings- förordning framgår att avgifterna ska betalas till PTS som får dis- ponera avgiftsinkomsterna i verksamheten och att PTS får meddela närmare föreskrifter om avgifterna.54 Detta kommer därmed även att gälla för de nu aktuella avgifterna. Vi anser även att det i förord- ningen, i likhet med flera andra avgifter för PTS verksamhet, bör införas ett avgiftstak. PTS har uppskattat att den årliga driftskost- naden för den centrala informationspunkten är 15 000 000 kronor och att tillhörande personalkostnader uppgår till 600 000 kronor. PTS beräkningar grundas på bl.a. erfarenheter av en befintlig infor- mationstjänst med vissa liknande funktioner. Vi bedömer att myn- digheten därmed är väl lämpad att göra sådana uppskattningar. Därtill kommer avgifter för tvistlösning och tillsyn om uppskatt- ningsvis 14 000 000 kronor per år.55 Ett avgiftstak bör enligt vår mening utformas så att det finns ett visst extra utrymme för oförutsedda kostnader. Vi föreslår därför att det totala avgiftsuttaget för den årliga avgiften för den centrala informationspunkten, tvistlösning och tillsyn får uppgå till högst 35 000 000 kronor. Detta bör framgå av PTS finansieringsförord- ning. Den exakta nivån på avgifterna kan fastställas i verkställig- hetsföreskrifter. 53 Förordningen (2016:602) om finansiering av Post- och telestyrelsens verksamhet. 54 1 och 12 §§ PTS finansieringsförordning. 55 Se avsnitt 20.3. 306 20 Tvistlösning och tillsyn I avsnitt 8.4 föreslår vi att vissa offentliga organ får ett generellt undantag från skyldigheterna i artiklarna 3–6 och 11 i GIA med stöd av artikel 1.5 i samma förordning. Det innebär att de även är undan- tagna från tvistlösning och tillsyn rörande dessa skyldigheter. De förslag vi lämnar nedan gäller alltså endast för dem som inte undan- tas från den tillämpningen. Tillsyn avseende bestämmelserna om fysisk infrastruktur i bygg- nader och fiberledningar behandlas i kapitel 17 och tillsynsfrågor av- seende ändringarna av TSM-förordningen behandlas i kapitel 22. Övrig tillsyn behandlas i detta kapitel. 307 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 20.1 Tvistlösning Vårt förslag: Post- och telestyrelsen och Förvaltningsrätten i Stockholm ska vara tvistlösningsorgan. Förvaltningsrätten i Stockholm ska avgöra de tvister där Post- och telestyrelsen är en av de tvistande parterna. Post- och telestyrelsen ska avgöra alla andra tvister. Ett tvistlösningsorgan ska höra Försvarsmakten och Myndig- heten för samhällsskydd och beredskap i frågor som rör total- försvaret och Säkerhetspolisen när det gäller frågor om Sveriges säkerhet i övrigt. Ett tvistlösningsorgan ska kunna förelägga parterna att komma in med de uppgifter och handlingar som behövs för att kunna pröva en tvist. Föreläggandet ska få förenas med vite. Vår bedömning: Det behövs ingen nationell kompletterande be- stämmelse för att tvistlösningen ska omfatta inte bara de artiklar som EU:s förordning om gigabitinfrastruktur anger utan även de svenska bestämmelser som kompletterar dessa. Kravet i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur om att tvist- lösningsorganets beslut ska offentliggöras medför inget behov av att ändra befintliga svenska regelverk. 20.1.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna ska inrätta eller utse ett eller flera behöriga organ som ska utföra de uppgifter som tilldelats det nationella tvistlösnings- organet i enlighet med artikel 13.1 i GIA (det nationella tvistlösnings- organet).1 Det nationella tvistlösningsorganet ska vara juridiskt åt- skilt från och funktionellt oberoende av alla nätoperatörer och alla offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur som är inblandade i tvisten. Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över nätoperatörer ska säkerställa en effektiv struk- turell åtskillnad mellan de funktioner som är kopplade till de natio- nella tvistlösningsförfarandena och verksamheter som har samband med ägande eller kontroll.2 1 Artikel 14.1 i GIA. 2 Artikel 14.2 i GIA. 308 SOU 2025:110 Tvistlösning och tillsyn Varje part har rätt att i följande situationer hänskjuta tvister till tvistlösningsorganet: 1. Om tillträde till befintlig infrastruktur vägras eller om överens- kommelse om särskilda villkor, inbegripet pris, inte har nåtts inom en månad från dagen för mottagandet av begäran om till- träde enligt artikel 3.3 2. I samband med de rättigheter och skyldigheter som anges i artik- larna 44 och 65, inbegripet om den begärda informationen inte tillhandahålls inom de tillämpliga tidsfristerna.6 3. Om en överenskommelse om samordning av bygg- och anlägg- ningsprojekt enligt artikel 5.2 inte har nåtts inom en månad från dagen för mottagandet av den formella begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt.7 4. Om en överenskommelse om tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader som avses i artikel 11.28 eller 11.39 inte har nåtts inom en månad från dagen för mottagandet av den formella begäran om tillträde.10 Tvistlösningsorganet ska utfärda ett bindande beslut för att lösa tvisten inom en respektive fyra månader från dagen för mottagandet av begäran om tvistlösning.11 Tvistlösningsorganet ska även offent- liggöra sina beslut, samtidigt som principerna om konfidentialitet och skydd av affärshemligheter respekteras. Den centrala informa- tionspunkten ska säkerställa tillgång till de beslut som offentliggörs av tvistlösningsorganen.12 3 Artikel 13.1 första stycket a i GIA. Artikel 3 i GIA rör tillträde till befintlig fysisk infra- struktur. 4 Artikel 4 i GIA rör öppenhet avseende fysisk infrastruktur. 5 Artikel 6 i GIA rör öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt. 6 Artikel 13.1 första stycket b i GIA. 7 Artikel 13.1 första stycket c i GIA. 8 Artikel 11.2 rör leverantörers rätt till tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet om duplicering är tekniskt omöjlig eller ekonomiskt ineffektiv. 9 Artikel 11.3 rör nyttjanderättsinnehavares skyldighet att lämna tillträde till accesspunkten och den fysiska infrastrukturen i byggnaden när så är lämpligt. 10 Artikel 13.1 första stycket d i GIA. 11 Artikel 13.2 i GIA. Tidsfristen om fyra månader avser tvister som anges i punkt 1 ovan och tidsfristen om en månad avser tvister som anges i punkterna 2–4 ovan. 12 Artikel 13.4 i GIA. 309 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 20.1.2 Våra förslag och bedömningar Tvistlösningsorgan Enligt kommittédirektiven ska vi analysera och föreslå vilken eller vilka myndigheter som ska utses som ansvariga nationella tvistlös- ningsorgan i enlighet med GIA. Vi ska även lämna nödvändiga för- fattningsförslag. Vi anser att en enda myndighet bör utses som tvistlösningsorgan och pröva de allra flesta tvisterna enligt GIA. Ett skäl är att det endast finns en tvistlösningsmyndighet13 för tvister gällande utbyggnadslagen och att det inte har framkommit synpunkter om att tvistlösningen varit otillräcklig. Vi tror inte heller att tvistlösningen enligt GIA kommer att få en sådan omfattning att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är motiverat att utse fler än ett huvudsakligt tvistlösnings- organ. Eftersom tvistlösningen kan omfatta i stort sett alla offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur14 skulle det kunna uppstå situationer då den myndighet som utses till tvistlös- ningsorgan också är part i en tvist. Vi lämnar därför först förslag om vilken myndighet som skulle vara mest lämplig som tvistlösnings- organ. Sedan lämnar vi förslag om hur eventuella tvister mellan en operatör och det offentliga organ som är tvistlösningsorgan bör hanteras. PTS är i dag tvistlösningsmyndighet i enlighet med utbyggnads- lagen.15 PTS är också sektorsmyndighet för elektronisk kommunika- tion och har erfarenhet av både reglering och tvistlösning i tillträdes- frågor, inklusive prissättning för tillträde enligt både utbyggnadslagen och lagen om elektronisk kommunikation. PTS erfarenheter av tvist- lösning i ärenden enligt utbyggnadslagen gör myndigheten särskilt lämpad och kunnig i frågor rörande utbyggnad av gigabitinfrastruktur. Den kan dra nytta av samordningsfördelar bl.a. genom att använda sig av den upparbetade kunskapen och erfarenheten på området. PTS är även den myndighet som prövar frågor om samlokalisering, till- trädesskyldigheter och prisskyldigheter enligt lagen om elektronisk kommunikation. Det finns fördelar med att samma myndighet prövar dessa besläktade frågor. PTS uppdrag att främja bredbandsutbyggnad 13 PTS, se 1 kap. 5 § utbyggnadslagen och 3 § utbyggnadsförordningen. 14 Förutom de offentliga organ som vi föreslår ska undantas från vissa skyldigheter i GIA, och därmed även tvistlösningen. Se avsnitt 8.4. 15 1 kap. 5 § utbyggnadslagen och 3 § utbyggnadsförordningen. 310 SOU 2025:110 Tvistlösning och tillsyn och fokus på elektronisk kommunikation får även sägas ligga väl i linje med GIA:s syfte. Mot bakgrund av detta föreslår vi att PTS utses till tvistlösningsorgan. Tvistlösningsorganet ska vara juridiskt åtskilt från och funktio- nellt oberoende av alla nätoperatörer och alla offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur som är inblandade i tvis- ten.16 I teorin kan alla svenska myndigheter äga eller kontrollera fysisk infrastruktur och därför bli part i en tvist, så även PTS. Det kan alltså inte uteslutas att PTS äger eller kontrollerar fysisk infra- struktur som kan bli föremål för tvist eller att myndigheten kan komma att göra det i framtiden. Eftersom tvistlösningsorganet ska vara juridiskt åtskilt från offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur som är inblandad i tvisten och det inte heller kan anses lämpligt att PTS prövar ett ärende där myndigheten själv är part,17 behöver detta hanteras på något sätt. Vi har övervägt fyra alter- nativa lösningar. Det första alternativet är att undanta PTS från tillämpningen av de skyldigheter som kan omfattas av tvistlösningen. Motiveringen till detta skulle i så fall vara artikel 1.5 i GIA. PTS har uppdrag som rör totalförsvaret, men det kan inte sägas att det är myndighetens huvuduppdrag på ett sådant sätt som enligt oss motiverar ett generellt undantag med stöd av artikel 1.5. Vi bedömer därför att det inte finns grund i GIA för att generellt undanta PTS från tillämpningen av de skyldigheter som omfattas av tvistlösning, och därigenom är detta alternativ inte möjligt. Det andra alternativet är att de tvister som rör PTS undantas från tvistlösningsförfarandet. Om PTS nekar en operatörs begäran eller om myndigheten och operatören inte kommer överens om villkor skulle det i så fall kunna införas en skyldighet för PTS att på opera- törens begäran fatta ett överklagbart beslut om detta inom en viss tid. Det beslutet skulle sedan kunna överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Detta alternativ skulle vara praktiskt, eftersom det skulle innebära att inget ytterligare tvistlösningsorgan behöver utses. Ett sådant förfarande stämmer också väl överens med den vanliga proceduren rörande myndighetsbeslut. Det finns dock inte stöd i 16 Artikel 14.2 i GIA. 17 Detta bör skiljas från situationer där PTS, i sin roll som tvistlösningsorgan, är part i ett mål om överklagande av tvistlösningsorganets beslut, se avsnitt 21.3.5. 311 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 GIA för att begränsa möjligheten till tvistlösning. Vi bedömer där- för att inte heller detta alternativ är möjligt. Ett tredje alternativ skulle kunna vara att utse en befintlig statlig förvaltningsmyndighet, eller inrätta en ny sådan, som kan vara tvist- lösningsorgan i de fall ett tvistlösningsärende rör PTS. Denna lösning har stöd i GIA. Vi bedömer dock att alternativet inte är kostnads- effektivt eftersom den myndighet som skulle få ett sådant uppdrag i övrigt inte skulle arbeta med de aktuella frågorna och därmed inte vara insatt i dem. Den fjärde alternativa lösningen som vi har övervägt är att För- valtningsrätten i Stockholm också utnämns till tvistlösningsorgan och att domstolen avgör endast de tvister där PTS är en av de tvis- tande parterna. Vi anser att denna lösning har stöd i GIA, till skill- nad från de två första alternativen. I avsnitt 21.3.2 föreslår vi att beslut av tvistlösningsorganet, tillsynsmyndigheten och myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten ska överklagas till all- män förvaltningsdomstol. Det gäller i synnerhet Förvaltningsrätten i Stockholm, till vilken PTS beslut, inklusive tvistlösningsbeslut, kommer att överklagas. Domstolen kommer därmed hantera mål som rör GIA och kompletteringsförfattningarna. Ytterligare en mål- typ, i form av tvistlösning enligt GIA i de fall PTS är en av de tvis- tande parterna, torde inte vara särskilt betungande. Ett tvistlösnings- förfarande enligt GIA har också flera likheter med förfarandena i vissa andra måltyper i förvaltningsdomstol. Detta är därmed en för- del jämfört med alternativ tre. Vi utgår också ifrån att det kommer att bli mycket få, eller inga tvister där PTS är en av de tvistande par- terna och Förvaltningsrätten i Stockholm är tvistlösningsorgan. Sam- mantaget anser vi att det fjärde alternativet är det bästa. Eftersom processregler finns i förvaltningsprocesslagen (1971:291) och tids- frister för tvistlösningen finns i artikel 13 i GIA bedömer vi att det inte finns behov av några särskilda bestämmelser för de tvister som avgörs av Förvaltningsrätten i Stockholm. Att det finns särskilda tidsfrister som Förvaltningsrätten i Stockholm ska beakta i sin roll som tvistlösningsorgan anser vi inte är ett problem, eftersom dom- stolen redan i dag hanterar mål med särskilda tidsfrister eller som i övrigt kräver skyndsam hantering. Sammanfattningsvis föreslår vi därmed att PTS och Förvaltnings- rätten i Stockholm ska utses till tvistlösningsorgan. Regeringen bör bemyndigas att utse de myndigheter som ska vara tvistlösningsorgan. 312 SOU 2025:110 Tvistlösning och tillsyn Av 11 kap. 5 § regeringsformen framgår att rättstvister mellan en- skilda inte utan stöd av lag får avgöras av andra myndigheter än dom- stolar. Vi anser att det är förenligt med 11 kap. 5 § regeringsformen att tvistlösningsorganen inte namnges i lagen och att det är tillräckligt att det i lagen framgår att en eller flera myndigheter ska få i uppdrag att lösa tvister.18 Det kommer även vara möjligt att överklaga tvist- lösningsorganens beslut, se avsnitt 21.3.1. Tvistlösningens omfattning I artikel 13.1 i GIA framgår vilka tvister som kan hänskjutas till ett tvistlösningsorgan. Sammanfattningsvis är det tvister rörande artik- larna 3, 4, 5, 6, 11.2 och 11.3. I kapitel 9–12 föreslår vi nationella kompletteringar rörande vissa av dessa bestämmelser. Det framgår inte uttryckligen av artikel 13.1 i GIA att tvistlösningen omfattar även tvister avseende de nationella kompletterande bestämmelserna. Ordalydelsen i artikeln skulle också kunna tolkas som att inte alla tvister avseende rättigheterna och skyldigheterna i de aktuella artiklarna omfattas av möjligheten till tvistlösning. Av skäl 65 framgår dock att om det uppstår tvister om tillträde till den fysiska infrastrukturen, planerade bygg- och anlägg- ningsprojekt eller information om dessa för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet bör tvistlösningsorganet ha befogenhet att lösa sådana tvister genom ett bindande beslut. Detta ger enligt oss stöd för bedömningen att avsikten är att även tvister som rör de natio- nella bestämmelser som kompletterar de nämnda artiklarna kan om- fattas av tvistlösning enligt artikel 13 i GIA. Vi anser därför att det inte behövs någon särskild bestämmelse som anger att de svenska kompletterande bestämmelserna omfattas av tvistlösningen. Samråd med andra myndigheter Eftersom ett tvistlösningsorgan kan antas sakna närmare kunskaper om vissa av de typer av infrastruktur som operatörer kan tänkas be- gära tillträde till bör myndigheten, innan beslut fattas, efter behov höra t.ex. den myndighet som normalt sett hanterar frågor som rör den aktuella infrastrukturen. Vi bedömer att sådant samråd kan anses 18 Jfr prop. 2015/16:73 s. 91. 313 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 omfattas av samverkanskravet i 8 § förvaltningslagen och att det inte behöver regleras i särskild ordning. I de fall en domstol är tvistlös- ningsorgan bör sådan sakkunskap kunna inhämtas med stöd av 24 § förvaltningsprocesslagen. Behovet av detta bör minska när praxis ut- vecklats angående tillträde till en viss typ av infrastruktur. Det kan uppkomma situationer när en sektorsmyndighet eller annan myndig- het med särskild sakkunskap är part i tvistlösningsärendet. Myndig- heten agerar då i egenskap av part och frågan om tillträde bör inte utgöra myndighetsutövning. Det är inte lämpligt att ett tvistlösnings- organ samråder med en sådan myndighet. Myndigheten får i stället såsom part anföra skälen för varför t.ex. tillträde inte medges eller minimiinformation inte lämnas och förklara eventuella tekniska frågor. Tvistlösningsorganet kan då ställa riktade frågor till parten. Ett tvistlösningsorgan bör begära synpunkter från Försvarsmakten respektive Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i frågor som rör totalförsvaret och Säkerhetspolisen när det gäller Sveriges säkerhet i övrigt. Vi bedömer att ett sådant samråd går utöver sam- verkanskravet i 8 § förvaltningslagen och föreslår därför att en sådan bestämmelse förs in i kompletteringslagen. Det följer av artikel 14.2 i GIA att tvistlösningsorganet ska agera oberoende och objektivt och inte får begära eller ta emot instruktioner från något annat organ när den fattar beslut om de tvister som föreläggs den. Vi anser inte att ett samråd av det slag vi nu föreslår kan anses vara en sådan begäran om instruktioner som avses i artikeln, varför den aktuella bestäm- melsen i GIA inte kan anses hindra ett sådant samrådsförfarande. Inhämtning av uppgifter och handlingar För att ett tvistlösningsorgan ska kunna utföra sitt arbete är möjlig- heten att kunna inhämta uppgifter och handlingar av avgörande be- tydelse. Detta gäller särskilt när tvisterna kräver ett så snabbt beslut som bestämmelserna i GIA medför.19 Enligt artikel 14.4 i GIA ska alla parter som berörs av en tvist samarbeta fullt ut med det nationella tvistlösningsorganet. Vi bedömer dock att denna allmänna skyldig- het behöver kompletteras med en möjlighet att inhämta uppgifter 19 En tvist som gäller tillträde till befintlig fysisk infrastruktur ska lösas inom fyra månader, se artikel 13.2 a i GIA. En tvist som gäller en öppenhetsskyldighet, samordning av bygg- och anläggningsprojekt eller tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader ska lösas inom en månad, se artikel 13.2 b i GIA. 314 SOU 2025:110 Tvistlösning och tillsyn och handlingar. En bestämmelse som ger tvistlösningsorganet denna möjlighet bör därför införas i kompletteringslagen. En part som inte kommer in med nödvändiga uppgifter bör kunna föreläggas vid vite att göra detta. Det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna för- hindra ett beteende som motverkar syftet med GIA. Det är också av vikt för rättssäkerheten och möjligheten till korrekta beslut. För vites- förelägganden gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten. Offentliggörande av tvistlösningsbeslut Av GIA framgår att tvistlösningsorganet ska offentliggöra tvistlös- ningsbesluten samtidigt som principerna om konfidentialitet och skydd av affärshemligheter respekteras. Ett tvistlösningsorgans beslut kommer att utgöra allmänna handlingar och dessa är offentliga om det inte i en lag finns bestämmelser som anger att de inte ska vara det. I offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser om att uppgifter i vissa fall kan omfattas av sekretess. Om tvistlösnings- besluten innehåller sådana uppgifter kan besluten inte offentliggöras i sin helhet. Av GIA framgår dock att principerna om konfidenti- alitet och skydd av affärshemligheter ska respekteras, vilket är det som bestämmelserna om sekretess i offentlighets- och sekretess- lagen tar sikte på. Tvistlösningsbesluten torde också i regel kunna utformas på så sätt att uppgifter som omfattas av sekretess utesluts från besluten samtidigt som kraven om motivering av beslut i för- valtningslagen och förvaltningsprocesslagen uppfylls. Vi bedömer därmed sammantaget att kravet om att ett tvistlösningsorgans beslut ska offentliggöras inte medför något behov av att ändra befintliga svenska regelverk. Ett tvistlösningsorgans sammansättning Av 17 § förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen följer att föredraganden ska vara lagfaren vid prövningen av tvistlösningsärenden enligt utbyggnadslagen. Vi anser att mot- svarande bör gälla vid prövning av tvister enligt GIA. Vi föreslår därför att hänvisningen till utbyggnadslagen i den ovan nämnda bestämmelsen ändras till en hänvisning till GIA. Ytterligare reglering av tvistlösningsorganets sammansättning vid avgörande av tvist- 315 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 lösningsärenden behövs enligt vår mening inte i de fall PTS är tvist- lösningsorgan. När Förvaltningsrätten i Stockholm är tvistlösningsorgan bör en särskild ordning gälla. En förvaltningsrätt är som huvudregel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän.20 I vissa fall är förvalt- ningsrätten dock domför med en lagfaren domare ensam.21 Vi anser att det är lämpligt att så även ska vara fallet i de mål enligt GIA som förvaltningsrätten prövar i egenskap av tvistlösningsorgan. Vi före- slår därför att det införs ett sådant tillägg i 18 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. 20 17 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. 21 Se 18 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. 316 SOU 2025:110 Tvistlösning och tillsyn 20.2 Tillsyn och sanktioner Vårt förslag: Post- och telestyrelsen ska utöva tillsyn över efter- levnaden av följande: 1. Bestämmelserna i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur om a) tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, b) öppenhet avseende fysisk infrastruktur, c) samordning av bygg- och anläggningsprojekt, d) öppenhet avseende bygg- och anläggningsprojekt, e) skyldigheten att tillgängliggöra information om tillstånds- förfaranden via den centrala informationspunkten, och f) tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader. 2. Kompletteringslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till kompletteringslagen. Tillsynsmyndigheten ska kunna förelägga den som har skyldig- heter enligt dessa bestämmelser och författningar att tillhanda- hålla de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande ska få förenas med vite. Tillsynsmyndigheten ska kunna meddela de förelägganden som behövs för att de ovan nämnda bestämmelserna och för- fattningarna ska efterlevas. Ett sådant föreläggande ska få för- enas med vite. Vår bedömning: Det är inte lämpligt att införa ytterligare sank- tioner, t.ex. sanktionsavgifter. 20.2.1 Förordningens bestämmelser Medlemsstaterna ska, enligt GIA, fastställa regler om sanktioner för överträdelse av förordningen eller av något av de bindande beslut som antagits av det nationella tvistlösningsorganet och det eller de organ som utför en central informationspunkts funktioner och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. 317 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 Sanktionerna ska vara ändamålsenliga, effektiva, proportionella och avskräckande.22 20.2.2 Våra förslag och bedömningar För att kunna kontrollera efterlevnaden av regler och beslut och ut- färda de sanktioner som medlemsstaterna enligt GIA ska införa krävs dels en tillsynsmyndighet, dels regler om tillsynsåtgärder. Vi lämnar därför förslag om detta. Enligt vår mening kan tillsyn vara aktuell när det gäller tillträde till befintlig fysisk infrastruktur23 och öppenhet avseende fysisk infra- struktur,24 samordning av bygg- och anläggningsprojekt,25 öppenhet avseende sådana planerade projekt,26 fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar,27 tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader28 och ändringarna i TSM-förordningen.29 Det kan också vara aktuellt att utöva tillsyn över behöriga myndigheters skyldighet att tillgäng- liggöra viss information via den centrala informationspunkten.30 Som vi redogör för inledningsvis i detta kapitel behandlas tillsyn avseende fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar i kapi- tel 17 och tillsynsfrågor avseende ändringarna av TSM-förordningen i kapitel 22. Övrig tillsyn behandlas i detta kapitel. Tillsynsmyndighet I likhet med vad vi föreslår när det gäller utseende av tvistlösnings- organ bör regeringen bemyndigas att utse en tillsynsmyndighet. Vi anser att det är lämpligt att det är samma myndighet både löser tvister enligt GIA och utövar tillsyn över efterlevnaden av förordningen och kompletterande bestämmelser till den. Vi bedömer även att PTS är lämplig som huvudsakligt tvistlösningsorgan.31 PTS är även till- 22 Artikel 15 i GIA. 23 Artikel 3 i GIA. 24 Artikel 4 i GIA. 25 Artikel 5 i GIA. 26 Artikel 6 i GIA. 27 Artikel 10 i GIA. 28 Artikel 11.2–11.3 i GIA. 29 Artikel 17 i GIA. 30 Artikel 7.2 i GIA. 31 Se avsnitt 20.1. 318 SOU 2025:110 Tvistlösning och tillsyn synsmyndighet enligt utbyggnadslagen.32 Mot denna bakgrund föreslår vi att PTS ska utses till tillsynsmyndighet över efterlev- naden av GIA. Tillsynens omfattning Tillsynsmyndigheten bör enligt vår mening utöva tillsyn över efter- levnaden av artiklarna 3–6, 7.2, 11.2 och 11.3 i GIA. Därutöver bör tillsynsmyndigheten även utöva tillsyn över att kompletteringslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den följs. Vi före- slår därför att en sådan bestämmelse införs i kompletteringslagen. Tillsynsåtgärder och sanktioner Tillsynsmyndighetens möjlighet att hämta in de uppgifter och hand- lingar som behövs för tillsynen är grundläggande för en fungerande tillsyn. Utan denna får myndigheten svårt att agera. Tillsynsmyndig- heten bör därför få möjlighet att inhämta upplysningar och hand- lingar samt meddela behövliga förelägganden, om det behövs för att inhämta sådana. Föreläggandena bör kunna förenas med vite. Om någon bryter mot de ovan angivna bestämmelserna i GIA, kompletteringslagen eller mot föreskrifter meddelade i anslutning till denna bör tillsynsmyndigheten också få meddela ett föreläggande. Förelägganden bör kunna förenas med vite. Tillsynsmyndigheten bör i varje enskilt fall avgöra om det är nödvändigt att förena ett före- läggande med vite och vilken storlek vitet i så fall ska ha i enlighet med reglerna i lagen om viten. Förslaget att ge tillsynsmyndigheten möjligheten att ålägga vite uppfyller GIA:s krav på ändamålsenliga, effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner. Det kan övervägas om det vore lämpligt att införa fler sanktioner än vite, t.ex. sanktionsavgifter. En sanktionsavgift är en administrativ sanktion,33 som en tillsynsmyndighet eller en domstol kan ålägga en part som har överträtt en författningsbestämmelse. Enligt regeringen bör sanktionsavgifter endast förekomma inom speciella och klart avgränsade rättsområden där det relativt lätt kan fastställas om en 32 1 kap. 5 § utbyggnadslagen och 3 § utbyggnadsförordningen. 33 Till skillnad från böter som är en straffrättslig sanktion. 319 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 överträdelse skett eller inte.34 När det gäller GIA och de nationella kompletterande bestämmelser som vi föreslår i kompletteringslag- stiftningen krävs det många gånger en ingående och komplex bedöm- ning i det enskilda fallet för att kunna fastställa om en överträdelse skett. Vi anser därför att det inte är lämpligt att införa sanktions- avgifter. Dessutom kan vi konstatera att ett antal undantag från skyldigheter på det tillsynsområde vi har angivit innehåller bestäm- melser som rör konfidentialitet och Sveriges säkerhet. Om en nät- operatör eller ett offentligt organ skulle riskera att drabbas av sank- tionsavgifter vid bristande efterlevnad av skyldigheter som rör tillträde, samordning eller öppenhet finns risk att den inte skulle tillämpa undantagen i den omfattning som vore lämpligt. Denna situation vore inte önskvärd. Sammantaget anser vi därmed att ytterligare sanktioner, i form av t.ex. sanktionsavgifter inte är lämp- ligt, och föreslår därmed endast sanktioner i form av vite. I kompletteringslagen bör det inte anges hur tillsynen närmare ska bedrivas. Det ankommer på tillsynsmyndigheten att utforma en lämplig tillsynsverksamhet. I de fall en part har begärt tvistlösning bör frågan lösas genom ett tvistlösningsbeslut. Det är inte meningen att tillsynen ska ersätta tvistlösningen och lösa situationer mellan två parter. Om många tvister rörande samma sorts fråga och rörande en och samma nätoperatör eller offentligt organ skulle förekomma kan det vara en indikation på att det kan vara lämpligt att starta ett tillsynsärende. Angående möjlighet att överklaga tillsynsmyndighetens beslut, se avsnitt 21.3.1 och 21.3.5. 34 Regeringens skrivelse 2009/10:79 s. 65 f. 320 SOU 2025:110 Tvistlösning och tillsyn 20.3 Avgifter Vårt förslag: Tillhandahållare av allmänna elektroniska kommu- nikationsnät som är anmälda enligt lagen om elektronisk kommu- nikation ska betala en årlig avgift för tvistlösning som utförs av Post- och telestyrelsen och tillsyn. Tvister där Förvaltningsrätten i Stockholm är tvistlösningsorgan ska inte finansieras genom av- gifter. De avgifter som tas ut ska fördelas med skälig andel mellan dem som är skyldiga att betala avgiften. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tvistlösning och tillsyn. En bestämmelse om detta ska införas i kompletteringslagen. Post- och telestyrelsen ska få disponera avgiftsinkomsterna i verksamheten och meddela närmare föreskrifter om avgifterna. I förordningen om finansiering av Post- och telestyrelsens verk- samhet ska det också införas ett avgiftstak för avgifterna. 20.3.1 Avgift för tvistlösning Förordningens bestämmelser Enligt GIA får det nationella tvistlösningsorganet ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för att utföra de uppgifter som det ålagts.35 Vårt förslag Tvistlösningsorgan som bör avgiftsfinansieras Som framgår av avsnitt 20.1 föreslår vi att PTS och Förvaltnings- rätten i Stockholm ska utses till tvistlösningsorgan. Enligt förslaget ska Förvaltningsrätten i Stockholm avgöra tvister där PTS är en av de tvistande parterna, medan PTS ska avgöra alla andra tvister. Vi anser att tvistlösningsorganen bör finansieras på olika sätt. När det gäller PTS anser vi att avgiftsfinansiering är det bästa valet, vilket vi redogör närmare för nedan. När det gäller Förvaltnings- rätten i Stockholm anser vi inte att det är lämpligt med avgiftsfinansi- ering. Skälet är att vi inte tror att uppdraget kommer att bli omfat- 35 Artikel 14.3 i GIA. 321 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 tande. Det kommer med stor sannolikhet att bli mycket få, eller inga tvister där PTS är en av de tvistande parterna. Även om en specifik tvist kan bli tillfälligt omfattande är det långsiktigt inte troligt att det blir särskilt resurskrävande. Vi anser därför att Förvaltningsrätten i Stockholm kan utföra sitt uppdrag som tvistlösningsorgan utan avgiftsfinansiering. Därför avser överväganden i detta avsnitt endast finansiering av tvister som avgörs av PTS. Vem som bör betala avgift I likhet med det vi anför i avsnitt 19.7, anser vi att det kan argumen- teras för att den som har nytta av en myndighets arbete också bör vara med och bidra till att täcka kostnaderna. När en myndighet tillhandahåller en tjänst eller en vara på marknaden kan myndigheten ofta ta ut en avgift för den. En avgift för tvistlösning kan dock inte jämföras med en frivillig avgift för en vara. Då ligger det närmare till hands att jämföra med vad som gäller för avgifter för tillsyn. Enligt regeringens skrivelse 2009/10:79 En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn, bör en tillsynsavgift motsvaras av en tydlig motprestation och ha principen om full kostnadstäckning som mål. Avgiftsbegreppet kan även inbegripa fall där vederlaget utgörs av en s.k. kollektiv mot- prestation. Det finns flera olika möjliga alternativ i fråga om vem som bör betala en avgift för tvistlösning enligt GIA. Inledningsvis kan kon- stateras att när det gäller artiklarna 3–6 i GIA kommer tvisterna att uppstå mellan å ena sidan operatörer och å andra sidan nätoperatörer eller offentliga organ. När det gäller artiklarna 11.2 och 11.3 kommer tvister att uppstå mellan å ena sidan leverantörer av allmänna elek- troniska kommunikationsnät (dessa är operatörer) och å andra sidan innehavare av en nyttjanderätt till accesspunkten och den fysiska infrastrukturen i byggnaden. Normalt lär begäran om tvistlösning komma från operatören. Ett alternativ är att låta avgiften belasta den som direkt orsakar kostnaden och har direkt nytta av förfarandet, nämligen den som begär tvistlösning. Denne är lätt identifierbar och kretsen som ska betala avgiften kan därför enkelt avgränsas. Risken är dock att kost- naden för att begära tvistlösning blir mycket hög och verkar av- skräckande, särskilt för mindre aktörer. Vidare skulle då en mindre 322 SOU 2025:110 Tvistlösning och tillsyn grupp aktörer behöva dela på myndighetens kostnader för förfaran- det. En alltför hög avgift riskerar att föra med sig att tvistlösnings- förfarandet inte används. Detta skulle inte vara ändamålsenligt och inte heller i enlighet med GIA:s syfte. Det är inte heller helt oproble- matiskt att lägga en potentiellt hög avgift på den som bedriver en sådan verksamhet som lagstiftningen syftar till att underlätta och uttryckligen sänka kostnaderna för. Ytterligare en möjlighet är att slå ut kostnaden för tvistlösning genom att ta ut en årlig avgift från operatörer, nätoperatörer och offentliga organ. Antalet nätoperatörer och offentliga organ är stort och det är svårt att på förhand identifiera alla som faller in under definitionerna, som är breda. Det skulle därför medföra problem och stora admi- nistrativa kostnader att ta ut avgifter från dessa. Dessutom talar lämplighetsskäl mot att nätoperatörerna och de offentliga organen ska betala en avgift för tvistlösning, då lagstiftningen som helhet är betungande för dessa. Många nätoperatörer och offentliga organ kommer dessutom troligen aldrig ens att få en begäran om tillträde, samordning eller minimiinformation om detta, än mindre bli inblan- dade i en tvist, vilket talar emot att de ska betala en generell avgift för tvistlösning. Övervägande skäl talar därför för att avgiften bör betalas av den krets som GIA är till fördel för, dvs. operatörerna.36 Alla operatörer får anses vara potentiella utbyggare av gigabitinfrastruktur. En möj- lighet är därför att ta ut en årlig avgift av alla operatörer och således slå ut kostnaden på hela det nämnda kollektivet. Nyttan av att det finns ett tvistlösningsorgan redo gör sig gällande även om ingen tvistlösningsansökan de facto har lämnats in. Dels är det ett enkelt och snabbt förfarande vars existens kan ge trygghet och verka som ett påtryckningsmedel i förhandlingarna, dels ger det klarhet och en praxis som kan användas i framtida förhandlingar. Detta är till fördel för alla operatörer och gynnar utbyggnaden av gigabitinfrastruktur som helhet. Det får därför anses finnas en kollektiv motprestation till nytta för operatörer. Det är dock lämpligt att avgränsa avgiftskollektivet något ytter- ligare. Endast de som tillhandahåller allmänna elektroniska kommu- 36 En operatör är en som tillhandahåller eller avser att tillhandahålla ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät eller en tillhörande facilitet, se 1 kap. 7 § LEK, artikel 2.29 i kodexen och artikel 2 i GIA. 323 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 nikationsnät av sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning bör betala en avgift, eftersom det är de som förväntas kunna få störst nytta av tvistlösningen. Sammanfattningsvis motsvarar detta dem som ska anmäla sin verksamhet enligt 2 kap. 1 § LEK och även den krets som GIA avser att främja. Det motsvarar även dem som betalar avgift för den tvistlösning och tillsyn som sker enligt utbyggnadslagen.37 Vi föreslår därför att en bestämmelse om en årlig avgiftsskyldig- het för den nämnda gruppen införs i kompletteringslagen. I avsnitt 8.5 föreslår vi att den som driver ett lokalt ägt elektro- niskt kommunikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kom- munikationsnät (byanät) ska ges samma rättigheter som operatörer ges enligt GIA. Vi föreslår även att den inte ska åläggas samma skyl- digheter som operatörer åläggs. Inte heller anser vi att de ska betala avgifter för den centrala informationspunkten, tvistlösning eller till- syn. Skälet är att även om vi föreslår att avgifterna ska fördelas med skälig andel mellan dem som är skyldiga att betala dem vore det allt- för betungande både administrativt och ekonomiskt, vilket skulle kunna riskera byanätets utveckling och fortlevnad. Detta skulle kunna ha negativ påverkan på utbyggnaden. Avgiftens storlek och fördelning Som vi redogör för ovan bör avgiften vara årlig. Avgiften bör sam- mantaget motsvara tvistlösningsorganets kostnader för tvistlösning. Detta är huvudregeln vid avgiftsuttag och behöver inte anges särskilt i den föreslagna bestämmelsen i kompletteringslagen. Avgiften bör också fördelas med skälig andel mellan dem som ska betala avgiften. Detta bör framgå av bestämmelsen. En skälig fördelning kan t.ex. baseras på tillhandahållarnas omsättning. Grunderna för fördelningen och den exakta nivån på avgifterna kan anges i föreskrifterna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om avgifterna. Regeringen bör i sådana före- skrifter kunna ange att tvistlösningsorganet får disponera över de inkomna medlen. Grunderna för den skäliga fördelningen och den exakta nivån på avgifterna bör fastställas i föreskrifter av tvistlös- ningsorganet. 37 Se 5 kap. 1 § utbyggnadslagen. 324 SOU 2025:110 Tvistlösning och tillsyn I avsnitt 20.1 föreslår vi att PTS ska vara tvistlösningsorgan. Det är därför lämpligt att PTS får meddela närmare föreskrifter om av- gifterna. I PTS finansieringsförordning regleras ett flertal av de avgifter som PTS får ta ut för sin verksamhet, bl.a. avgifter enligt utbyggnadslagen. Vi anser att även de avgifter som får tas ut enligt GIA och kompletteringslagen bör regleras i den nämnda förord- ningen och vi föreslår därför ändringar i denna. Av PTS finansierings- förordning framgår att avgifterna ska betalas till PTS som får dispo- nera avgiftsinkomsterna i verksamheten och att PTS får meddela närmare föreskrifter om avgifterna.38 Detta kommer därmed även att gälla för de nu aktuella avgifterna. 20.3.2 Avgift för tillsyn I GIA finns bestämmelser om avgiftsfinansiering av tvistlösnings- organet. Eftersom det inte finns några bestämmelser om en tillsyns- myndighet i GIA finns det inte heller några motsvarande bestäm- melser om avgiftsfinansiering av kostnaderna för tillsyn. Som framgår av avsnitt 20.2 anser vi dock att det är nödvändigt att en tillsyns- myndighet inrättas. Implementeringen av utbyggnadsdirektivet resulterade, på samma sätt, i att en tvistlösningsmyndighet och en tillsynsmyndighet infördes.39 Både tvistlösning och tillsyn enligt utbyggnadslagen finansieras med avgifter40 och vi ser inte att det finns skäl att göra på något annat sätt när det gäller GIA. Vi anser att de skäl vi redogör för ovan avseende avgift för tvist- lösning även gäller för tillsyn. Vi föreslår därför att de föreslagna bestämmelserna ovan om avgift för tvistlösning även bör omfatta avgifter för tillsyn. I avsnitt 19.7 lämnar vi förslag om att avgiften även ska omfatta de löpande kostnaderna för funktionerna för den centrala informa- tionspunkten vilka vi, baserat på PTS uppskattning, bedömer uppgår till sammanlagt 15 600 000 kronor per år. Därtill kommer avgifter för tvistlösning och tillsyn om uppskattningsvis 14 000 000 kronor per år. Även denna summa baseras på en uppskattning av PTS, som i dag löser tvister och utövar tillsyn enligt utbyggnadslagen och ut- 38 1 och 12 §§ PTS finansieringsförordning. 39 Båda uppdragen tilldelades PTS, se 1 kap. 5 § utbyggnadslagen och 3 § utbyggnads- förordningen. 40 5 kap. 1 § utbyggnadslagen. 325 Tvistlösning och tillsyn SOU 2025:110 byggnadsförordningen och därmed är väl lämpad att göra motsva- rande uppskattningar avseende tvistlösning och tillsyn avseende GIA. Som vi redogör för i avsnitt 19.7 bör avgiften omfattas av ett avgiftstak, i likhet med flera andra avgifter för PTS verksamhet. Ett avgiftstak bör enligt vår mening utformas så att det finns ett visst extra utrymme för oförutsedda kostnader. Vi föreslår därför att det totala avgiftsuttaget för den årliga avgiften för den centrala informationspunkten, tvistlösning och tillsyn får uppgå till högst 35 000 000 kronor. Detta bör framgå av PTS finansieringsförord- ning.41 Den exakta nivån på avgifterna kan fastställas i verkställig- hetsföreskrifter. 41 Detta behandlas även i avsnitt 19.7. 326 21 Myndighetsbeslut och överklagande Detta kapitel rör endast sådana beslut som ett tvistlösningsorgan,1 tillsynsmyndigheten2 och myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten3 fattar. Överklaganden av myndighetsbeslut enligt artikel 10 i GIA be- handlas i avsnitt 17.6. Artikel 17 i GIA innehåller ändringar i TSM-förordningen. Be- stämmelser om överklaganden av beslut med anledning av TSM- förordningen finns i lagen om elektronisk kommunikation. Över- klagande som rör den förordningen behandlas inte i detta kapitel. 21.1 Förordningens bestämmelser Enligt artikel 14.10 i GIA ska alla beslut som fattas av ett behörigt organ4 kunna överklagas i enlighet med nationell rätt till en helt obe- roende överklagandeinstans, inbegripet ett organ av rättslig karaktär. Artikel 31 i kodexen, som handlar om överklagande, ska i tillämpliga delar gälla för varje överklagande. Rätten att överklaga påverkar inte parternas rätt att väcka talan vid den behöriga nationella domstolen. I artikel 31.1 första stycket i kodexen anges sammanfattningsvis att medlemsstaterna ska säkerställa att det på nationell nivå finns funger- 1 Se avsnitt 20.1. 2 Se avsnitt 20.2. 3 Se avsnitt 19.2. 4 Enligt vårt förslag skulle de behöriga organen vara PTS och Förvaltningsrätten i Stockholm. PTS föreslås bli tvistlösningsorgan och ansvara för den centrala informationspunkten i Sverige. Förvaltningsrätten i Stockholm föreslås bli tvistlösningsorgan och pröva tvister där PTS är en av de tvistande parterna. Därutöver föreslår vi att PTS blir tillsynsmyndighet som ansvarar för kontroll av efterlevnaden av GIA. 327 Myndighetsbeslut och överklagande SOU 2025:110 ande system för överklagande av ett beslut av en behörig myndighet.5 Överklagandeinstansen ska vara oberoende av de inblandade part- erna och gentemot extern eller politisk påverkan. Instansen kan vara t.ex. en domstol. Av artikelns andra stycke följer att den behöriga myndighetens beslut ska fortsätta att gälla i väntan på utgången av ett överklagande, såvida inte interimistiska åtgärder beviljas i enlighet med nationell rätt. 21.2 En myndighets beslut ska gälla omedelbart Vårt förslag: Ett beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, till- synsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten ska gälla omedelbart om inte myndigheten bestämmer annat. De flesta beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyndig- heten eller myndigheten med ansvar för den centrala informations- punkten kommer att gälla skeenden som är av tidskritisk natur och det är av vikt att laga kraft inte behöver avvaktas. Av artikel 31.1 andra stycket i kodexen följer att en myndighets beslut ska gälla omedelbart. Det kan övervägas om artikel 14.10 i GIA, genom sin hänvisning till artikel 31 i kodexen, har till effekt att innehållet i artikel 31 blir direkt tillämpligt. Det skulle innebära att det inte behövs någon natio- nell bestämmelse om att en myndighets beslut ska gälla omedelbart. Med tanke på att det i artikel 14.10 i GIA anges att artikel 31 i kodexen ska gälla i tillämpliga delar anser vi att det inte är tillräckligt tydligt vilka delar som är tillämpliga. Vi anser därför att det behövs natio- nella bestämmelser om både överklagande och om att myndighetens beslut ska gälla omedelbart. Sådana bestämmelser bör införas i kom- pletteringslagen. Myndigheten bör även kunna bestämma att ett beslut ska gälla från en senare tidpunkt. Detta bör framgå av den aktuella bestäm- melsen i kompletteringslagen. 5 Med behörig myndighet avses i kodexen nationella regleringsmyndigheter (i Sverige PTS) och andra myndigheter som ska utföra vissa uppgifter, jfr artikel 5.1 i kodexen. GIA:s mot- svarighet är termen behörigt organ, jfr artikel 14 i GIA. 328 SOU 2025:110 Myndighetsbeslut och överklagande 21.3 Överklagande Vårt förslag: Beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, till- synsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten ska kunna överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Ett beslut om avvisning av begäran om minimi- information ska dock inte kunna överklagas. Det ska krävas prövningstillstånd vid överklagande till kammar- rätten, förutom när Förvaltningsrätten i Stockholm är tvistlös- ningsorgan. När beslut överklagas ska tvistlösningsorganet, tillsynsmyn- digheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informa- tionspunkten vara motpart i domstolen. Det gäller dock inte om tvistlösningsorganet är en domstol. När ett tvistlösningsbeslut överklagas ska även den andra parten i tvistlösningsärendet vara motpart i domstolen. Mål om samordning av bygg- och anläggningsprojekt, öppen- het om samordning av projekten och lämnandet av vissa uppgifter om projekten i den centrala informationspunkten ska handläggas skyndsamt i förvaltningsrätt och kammarrätt. Vår bedömning: Inga specialregler behövs rörande domstols sammansättning eller processregler. Av förvaltningslagen, förvaltningsprocesslagen, allmänna prin- ciper och rättspraxis framgår vilka beslut som får överklagas och vem som får överklaga ett beslut. Vi anser inte att det finns skäl att frångå denna ordning och ser inga behov av ytterligare regler- ing i den delen. 21.3.1 Överklagbarhet Av GIA följer att beslut som fattats av ett tvistlösningsorgan och den myndighet som ansvarar för den centrala informationspunkten ska kunna överklagas. En tillsynsmyndighet är inte ett behörigt organ enligt GIA, men vi anser att en sådan behöver finnas, se avsnitt 20.2. Även tillsynsmyndighetens beslut bör kunna överklagas. En bestäm- melse om möjlighet att till domstol överklaga beslut som har fattats av ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyndigheten och myndigheten med 329 Myndighetsbeslut och överklagande SOU 2025:110 ansvar för den centrala informationspunkten bör därför införas i kompletteringslagen. I avsnitt 19.3 föreslår vi att PTS tillfälligt ska få stoppa en opera- törs begäran om minimiinformation om det kan antas att Sveriges säkerhet riskerar att skadas om operatörens begäran besvaras. Om myndigheten tillfälligt stoppar en begäran ska den samråda med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten för att klarlägga om det finns en sådan risk. Om en samrådsmyndighet lämnar en invändning om att Sveriges säkerhet riskerar att skadas ska PTS avvisa operatörens begäran. PTS beslut om att avvisa en begäran ska fattas endast mot bak- grund av en invändning från Försvarsmakten eller Säkerhetspolisen. En sådan invändning baserar sig på de myndigheternas bedömning av om Sveriges säkerhet riskerar att skadas. Sådana överväganden görs bäst av dessa myndigheter och lämpar sig enligt vår mening inte för överprövning i domstol. Vi bedömer inte heller att användningen av den centrala informationspunkten för att begära minimiinformation är ett sådant förfarande som berättigar till en rättvis och offentlig rättegång inför en opartisk domstol enligt artikel 6 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Vi anser därför att PTS beslut om att avvisa en begäran om minimiinforma- tion inte ska få överklagas. Detta bör framgå av den ovan föreslagna bestämmelsen i kompletteringslagen. Av artikel 14.10 i GIA framgår att alla beslut som fattas av ett behörigt organ ska kunna överklagas i enlighet med nationell rätt. Beslutet att avvisa en operatörs begäran om minimiinformation kommer förvisso att fattas av ett behörigt organ, men beslutet är inte ett sådant beslut som artikel 14.10 i GIA avser. Beslutet är en följd av en nationell anpassning av den centrala informationspunkten med stöd av artikel 1.5, dvs. för att skydda nationell säkerhet. Vi anser därmed att det föreslagna överklagandeförbudet är förenligt med artikel 14.10 i GIA. 21.3.2 Domstol och instansordning Som framgår av avsnitt 19.2 föreslår vi att PTS ska ansvara för den centrala informationspunkten. I avsnitt 20.1 föreslår vi att PTS och Förvaltningsrätten i Stockholm blir tvistlösningsorgan och i av- 330 SOU 2025:110 Myndighetsbeslut och överklagande snitt 20.2 föreslår vi att PTS också blir tillsynsmyndighet. De beslut som i enlighet med vårt förslag i avsnitt 21.3.1 bör kunna överklagas är alltså sådana som fattas av PTS och Förvaltningsrätten i Stockholm. Huvudregeln är att myndigheters beslut överklagas till allmän för- valtningsdomstol.6 Beslut som PTS fattar med stöd av utbyggnads- lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vi ser inget skäl att frångå denna ordning. Ett beslut som fattas av ett tvistlösnings- organ, tillsynsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten bör därför enligt vår mening överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En bestämmelse om detta bör införas i kompletteringslagen. Av 14 § första stycket lagen om allmänna för- valtningsdomstolar framgår att om det i lag eller annan författning föreskrivs att beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol, ska det göras vid en förvaltningsrätt. Beslut som fattas av Förvaltnings- rätten i Stockholm i egenskap av tvistlösningsorgan ska dock över- klagas till kammarrätten. Det bör tydliggöras i den föreslagna bestäm- melsen i kompletteringslagen. PTS huvudkontor finns i Stockholm. I praktiken innebär detta att beslut som har fattats av PTS kommer att överklagas till Förvalt- ningsrätten i Stockholm i enlighet med 14 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Förvaltningsrättens avgörande över- klagas i sin tur till kammarrätten. Kammarrättens beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.7 Det kan övervägas om det är lämpligt att kammarrättens beslut ska kunna överklagas. Det som talar mot det är att det är viktigt att avgöranden av mål som rör GIA inte drar ut på tiden. För samhället är det viktigt att utbyggnaden av gigabitinfrastruktur går framåt och för operatörer kan en affärsplan vara beroende av snabba besked. För att prövningen enligt GIA ska fylla sin funktion behöver den alltså ske relativt snabbt. Det som talar för att överklagande ska kunna ske till Högsta förvaltningsdomstolen är att det vid införandet av en ny lagstiftning, som GIA, är av stor vikt att ledning ges av Högsta för- valtningsdomstolen. Detta gäller särskilt som t.ex. den relativt ingrip- ande tillträdesskyldigheten åläggs aktörer i varierande verksamhet och med olika förutsättningar och villkor. Rättssäkerhetsskäl talar emot att deras möjlighet att få sin sak prövad begränsas. Dessutom kan situationer där t.ex. tillträde till fysisk infrastruktur inte behöver 6 40 § första stycket förvaltningslagen. 7 33 § första stycket förvaltningsprocesslagen. 331 Myndighetsbeslut och överklagande SOU 2025:110 ges med anledning av Sveriges säkerhet vara komplicerade att avgöra och det är av nationell vikt att prövningen inte begränsas. Behovet av snabba avgöranden kan därför enligt vår mening inte anses tillräck- ligt för att införa en förkortad instansordning när det gäller GIA. I GIA ska definitionerna i kodexen gälla, särskilt definitionerna av elektroniskt kommunikationsnät, nät med mycket hög kapacitet, allmänt elektroniskt kommunikationsnät, nätanslutningspunkt, till- hörande faciliteter, slutanvändare, säkerhet för nät och tjänster, till- träde och operatör.8 Kodexen har implementerats i Sverige genom lagen om elektronisk kommunikation. Kammarrättens avgörande i ett mål enligt den lagen får inte överklagas. Kammarrätten är således högsta instans i sådana mål. Även om detta i teorin skulle kunna innebära att kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen gör olika tolkningar av samma begrepp anser vi ändå att det inte finns tillräckliga skäl att ha en förkortad instansordning när det gäller GIA. Prövningstillstånd bör som huvudregel krävas vid överklagande till kammarrätten.9 Detta bör framgå av kompletteringslagen. När en tvist avgörs av Förvaltningsrätten i Stockholm i egenskap av tvist- lösningsorgan finns dock skäl att göra ett undantag. Om prövnings- tillstånd då skulle krävas vid överklagande till kammarrätten skulle det uppstå en risk att ett tvistlösningsbeslut inte får en överprövning. Det tycker vi inte skulle vara en lämplig ordning. Därför föreslår vi att det införs ett undantag från kravet på prövningstillstånd för sådana tvistlösningsbeslut. Detta kommer innebära att vissa mål som rör överklagande av tvistlösningsbeslut kommer att kräva prövnings- tillstånd och andra inte. Vi anser dock inte att detta medför några problem för kammarrätten vid hanteringen av målen, så länge som författningstexten är tydlig i detta avseende. 21.3.3 Domstolens sammansättning och processregler I avsnitt 20.1 lämnar vi förslag om vilken sammansättning domstolen bör ha när Förvaltningsrätten i Stockholm är tvistlösningsorgan. Här i avsnitt 21.3.3 lämnar vi förslag om domstolens sammansättning och processregler vid överklagande. 8 Artikel 2 i GIA. 9 I likhet med vad som gäller enligt 5 kap. 6 § utbyggnadslagen och vad som vanligtvis gäller vid överklagande av myndighetsbeslut, 40 § förvaltningslagen. 332 SOU 2025:110 Myndighetsbeslut och överklagande Vi har övervägt om det behövs några specialregler rörande dom- stolens sammansättning vid överklagande. Det är inte uppenbart att de frågor som rör ekonomiska förhållanden som kan uppkomma när det gäller prisfrågor kommer att vara så komplicerade att domstolen behöver särskilt stöd i form av ekonomiska experter. Det skulle också kunna övervägas om särskild teknisk kunskap skulle behövas i ären- den som rör driftsäkerhet eller teknisk lämplighet. Vi anser dock att det är troligt att den utredning som kan läggas fram av parterna är tillräcklig. Mot denna bakgrund anser vi att det inte tydligt fram- står som att det finns behov av särskilda ledamöter vid prövningen av mål med anledning av GIA, kompletteringslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Vi anser heller inte att det finns behov av specialregler rörande processen, utöver regler om skyndsam handläggning.10 21.3.4 Partsställning Om en enskild överklagar en myndighets beslut följer det av 7 a § förvaltningsprocesslagen att myndigheten är den enskildes motpart i domstol. Ett beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, tillsyns- myndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala infor- mationspunkten kan komma att angå både enskilda och offentliga organ (bl.a. statliga och kommunala myndigheter). Vi anser att tvist- lösningsorganet, tillsynsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten ska inta ställning som mot- part i domstol även när ett offentligt organ överklagar myndighetens beslut. Detta bör därför särskilt anges i kompletteringslagen. Förvalt- ningsrätten i Stockholm bör dock inte inta ställning som motpart om de beslut som domstolen fattar i egenskap av tvistlösningsorgan överklagas. Ett undantag för den situationen bör därför införas i bestämmelsen. Det kan även finnas andra aktörer som skulle kunna inta ställning som motpart, särskilt vid överprövning av tvistlösningsärenden. Tvist- lösningsärendena är till sin natur sådana att det i ärendet hos ett tvistlösningsorgan finns två parter. Vi anser att utöver tvistlösnings- organet bör även den part som inte överklagat tvistlösningsbeslutet ha ställning som motpart när målet prövas inom ramen för ett över- 10 Se avsnitt 21.3.6. 333 Myndighetsbeslut och överklagande SOU 2025:110 klagande. För att detta ska vara tydligt föreslår vi att det införs en bestämmelse om detta i kompletteringslagen. Genom att besluts- myndigheten och båda parterna i tvistlösningsärendet blir part i målet hos förvaltningsrätten ges de alla möjlighet att utveckla sin syn på saken, vilket bidrar till att säkerställa den allmänna målsätt- ningen att tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga i första instans. Partsställningen ger enligt allmänna principer även rätt att över- klaga, om beslutet går parten emot. Regleringen av partsställningen medför därmed även att parterna i sådana fall, oavsett om det är en enskild eller ett offentligt organ, har talerätt. Vi utvecklar detta reso- nemang i nästa avsnitt. 21.3.5 Vem som får överklaga Av förvaltningslagen,11 förvaltningsprocesslagen,12 allmänna prin- ciper och rättspraxis framgår vilka beslut som får överklagas och vem som får överklaga ett beslut. Som vi redogör för ovan kan beslut enligt GIA komma att beröra såväl enskilda aktörer som offentliga organ, vilket inkluderar bl.a. statliga och kommunala myndigheter. Bestämmelserna i 42 § förvaltningslagen och 33 § andra stycket för- valtningsprocesslagen anger inte om och i vad mån offentliga organ får överklaga ett beslut från en förvaltningsmyndighet respektive för- valtningsdomstol. Av rättspraxis framgår att det som huvudregel krävs uttryckligt författningsstöd för att en statlig myndighet ska ha rätt att överklaga ett beslut. Enligt allmänna principer och rätts- praxis har dock parter i ett mål eller ärende rätt att överklaga ett beslut om det går dem emot. Detta gäller även för myndigheter.13 Mot bakgrund av detta och att vi föreslår särskilda bestämmelser om partsställningen vid överklagande av beslut,14 bedömer vi att det saknas behov av en särskild reglering kring vem som får överklaga beslut som rör GIA. Vi lämnar därför inga förslag i denna del. 11 Se 41 och 42 §§ förvaltningslagen. 12 Se 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen. 13 Se t.ex. RÅ 2002 ref. 68, HFD 2011 ref. 51, HFD 2022 ref. 37 och HFD 2024 ref. 32. 14 Se avsnitt 21.3.4. 334 SOU 2025:110 Myndighetsbeslut och överklagande 21.3.6 Skyndsam handläggning Vi har övervägt om det finns behov av skyndsam handläggning för beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten. För att prövningen ska fylla sin funktion behöver den ske relativt snabbt, i enlighet med vad som angetts ovan. Att regleringen i stort syftar till en snabb handläggning framgår bl.a. av de korta tidsfrister som gäller för tvistlösningsorganets beslut. I likhet med vad regeringen ansåg i propositionen till utbyggnadslagen15 anser vi inte att detta är ett tillräckligt skäl för att införa ett generellt krav på skyndsam handläggning i domstol för överprövning av beslut som har fattats av ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten. Däremot finns det vissa beslut som bör handläggas skyndsamt. Beslut som rör samordning av bygg- och anläggningsprojekt,16 bör anses särskilt känsliga vad gäller handläggningstid eftersom det i regel finns en tidsplanering för ett bygg- och anläggningsprojekts start och färdigställande. Om en överprövning inte skulle handläggas skyndsamt riskerar operatörer, nätoperatörer och offentliga organ att inte kunna få ett beslut om samordning som gått dem emot över- prövade innan projektet startar. Mot denna bakgrund anser vi att överklaganden av beslut om samordning bör handläggas skyndsamt i förvaltningsrätt och kammarrätt. Eftersom kännedom om att ett bygg- eller anläggningsprojekt pågår eller kommer att påbörjas är avgörande för möjligheten att begära samordning bör även beslut om öppenhet avseende sådana projekt17 och skyldigheten att i den centrala informationspunkten lämna sådana uppgifter om planerade bygg- och anläggningsprojekt som myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten anger18 handläggas skyndsamt i dom- stol. Vi föreslår därför att det i kompletteringslagen ska införas en bestämmelse om skyndsam handläggning i dessa situationer. 15 Prop. 2015/16:73 s. 98 f. 16 Artikel 5 i GIA. 17 Artikel 6 i GIA. 18 Se avsnitt 19.3.2. 335 Myndighetsbeslut och överklagande SOU 2025:110 Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen får en allmän förvaltnings- domstol besluta om inhibition, det vill säga förordna att beslutet tills vidare inte ska gälla. Även om ett mål som helhet inte är av skyndsam karaktär, ska självklart ett framställt inhibitionsyrkande prioriteras och prövas med skyndsamhet. Därför anser vi att det inte behövs någon särskild bestämmelse i denna del. 336 22 TSM-förordningen Vår bedömning: Ändringarna i TSM-förordningen medför inget behov av ändringar eller tillägg i svenska regelverk. 22.1 Bakgrund Utöver regler som syftar till att underlätta och stimulera utbygg- naden av nät med mycket hög kapacitet innehåller GIA också be- stämmelser om ändringar av TSM-förordningen. I TSM-förordningen finns det bl.a. bestämmelser1 som fastställer ett tak för vilka slutkundsavgifter konsumenter kan debiteras för reglerad kommunikation inom EU.2 Syftet är att säkerställa att kon- sumenter inte debiteras alltför höga priser för samtal och sms mellan EU-länder. Bestämmelserna trädde i kraft den 15 maj 2019 och be- gränsades inledningsvis till att gälla till den 14 maj 2024. Enligt kommissionens utvärderingsrapport och en Eurobarometer- undersökning3 har regleringen varit effektiv och proportionerlig och åtgärderna har avsevärt sänkt de berörda slutkundspriserna för kom- munikation inom EU. Regleringen har inte heller lett till en ökning av volymen av kommunikation inom EU eller haft någon betydande negativ inverkan på leverantörerna.4 Mot bakgrund av bl.a. detta och att det inte kan uteslutas att slutkundspriserna skulle öka om åtgärderna avskaffas, har det be- 1 Artikel 5a i TSM-förordningen. 2 Med kommunikation inom EU avses nummerbaserade interpersonella kommunikations- tjänster som originerar i den medlemsstat där konsumentens nationella leverantör är etablerad och som terminerar i ett fast nummer eller ett mobilnummer i en annan medlemsstats natio- nella nummerplan, se artikel 2 i TSM-förordningen. 3 Kommissionens arbetsdokument från den 15 maj 2023 om bestämmelserna om intra-EU kommunikation (SWD[2023] 144 final) och 2022 års Eurobarometerrapport (Special Euro- barometer 530 International communications within the EU). 4 Skäl 77 och 78 i GIA. 337 TSM-förordningen SOU 2025:110 dömts finnas ett behov av att förlänga tillämpningstiden för de nu aktuella bestämmelserna i TSM-förordningen.5 Det har också bedömts lämpligt att införa ytterligare bestämmelser för att undanröja hinder för röstsamtal och sms-kommunikation inom EU.6 Europaparlamentet och rådet bedömde att GIA var ett lämpligt lagstiftningsverktyg för att reglera detta innan de befintliga bestäm- melserna upphörde att gälla.7 Det har därför införts en bestämmelse om ändring av TSM-förordningen i GIA. 22.2 Ändringarna i TSM-förordningen Ändringarna av TSM-förordningen regleras i artikel 17 i GIA och innebär att tillämpningen av artikel 5a i TSM-förordningen förlängs till den 30 juni 2032.8 Det införs också nya bestämmelser i artikel 5a. Från och med den 1 januari 2029 får leverantörer inte tillämpa olika slutkundspriser för konsumenter för inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU, förutsatt att tekniska regler om skyddsåtgärder antas. Kommissionen ska anta en genomförandeakt om sådana tekniska regler senast den 30 juni 2028. Från och med den 1 januari 2025 får leverantörer uppfylla skyldigheten på frivillig basis. Leverantörer som gör det ska undantas från skyldigheten att tillämpa det tak för slutkundspriser som fastställs i artikel 5a.1, om inte annat följer av en policy om skälig användning. Kommissionen ska senast den 31 december 2024 anta en genomförandeakt om skälig användning.9 Senast den 30 juni 2027 ska kommissionen se över artikel 5a och får, på grundval av en bedömning av dess konsekvenser, vid behov besluta att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ändra den.10 5 Skäl 78 och 79 i GIA och kommissionens arbetsdokument från den 15 maj 2023 om bestäm- melserna om intra-EU kommunikation (SWD[2023] 144 final). 6 Skäl 80 i GIA och Europaparlamentets betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfra- strukturakten), A9-0275/2023. 7 Jfr Europaparlamentets betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förord- ning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturakten), A9-0275/2023. 8 Artikel 17.4 i GIA. 9 Artikel 17.2 i GIA. 10 Artikel 17.2 i GIA. 338 SOU 2025:110 TSM-förordningen Det införs också tre nya definitioner i artikel 2 i TSM-förord- ningen: nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU.11 Slutligen införs en ny artikel, 5b, enligt vilken kommissionen vid fullgörandet av sina uppgifter enligt artikel 5a ska biträdas av den kommunikationskommitté som inrättats genom kodexen.12 22.3 Berörda nationella regelverk Ändringarna i TSM-förordningen innebär bl.a. att det läggs till en definition av begreppet nummeroberoende interpersonell kommuni- kationstjänst, på så sätt att det hänvisas till definitionen av det be- greppet i artikel 2.7 i kodexen. Nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst definieras även i 1 kap. 7 § LEK. Bestäm- melsen motsvarar dock artikel 2.7 i kodexen.13 Det finns därför inget behov av att ändra lagen om elektronisk kommunikation i denna del. Ändringarna innebär också att tillämpningen av artikel 5a i TSM- förordningen förlängs och att artikeln utökas med nya bestämmelser om slutkundspriser avseende kommunikation inom EU. Enligt TSM- förordningen14 ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelser av artikel 5a och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, pro- portionella och avskräckande. Förordningens krav på nationella sank- tioner genomförs genom 11 kap. 13 § LEK. Av bestämmelsen framgår att tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för fullgörande av de skyldigheter som anges i artiklarna 3–5a i TSM- förordningen. Tillsynsmyndigheten får också förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen om elektronisk kommuni- kation att tillhandahålla myndigheten de upplysningar eller handlingar som behövs för kontroll av att förordningen följs. Föreläggandena får förenas med vite. Hänvisningen till artiklarna i TSM-förordningen i 11 kap. 13 § LEK är dynamisk, dvs. den avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.15 De tillägg som görs i artikel 5a i TSM-förord- ningen, genom artikel 17 i GIA, omfattas därmed av de tillsyns- och 11 Artikel 17.1 i GIA. 12 Artikel 17.3 i GIA. 13 Prop. 2021/22:136 s. 408. 14 Artikel 6 andra stycket. 15 Prop. 2021/22:136 s. 345. 339 TSM-förordningen SOU 2025:110 sanktionsbestämmelser som finns i lagen om elektronisk kommuni- kation och får fullt genomslag när det gäller tillsynsmyndighetens sanktionsmöjligheter. Kravet i TSM-förordningen16 om fastställande av nationella sanktionsbestämmelser är alltså uppfyllt genom bestäm- melsen i 11 kap. 13 § LEK. Vi bedömer därför att de ändringar i TSM- förordningen som införs genom GIA inte medför något behov av att ändra lagen om elektronisk kommunikation. Eftersom de nya bestämmelserna omfattas av tillsyns- och sanktionsbestämmelserna i den lagen behöver det inte heller införas några nya bestämmelser i den delen. Eftersom TSM-förordningen är en EU-förordning ska ändring- arna inte implementeras i svensk rätt. I svensk rätt saknas det reglering som berör prissättningen för konsumenter för sådan kommunikation som avses i förordningen och även reglering kring kommittéförfar- andet som anges i förordningen. Vår bedömning är därför att det inte heller i övrigt finns något behov av att ändra befintliga svenska regelverk med anledning av de nu aktuella ändringarna i TSM-för- ordningen. 16 Artikel 6 andra stycket. 340 23 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 23.1 Inledning 23.1.1 Förordningens bestämmelser GIA trädde i kraft den 11 maj 2024 och ska tillämpas från och med den 12 november 2025.1 Vissa artiklar ska dock tillämpas från en annan tidpunkt.2 – Artiklarna 5.6 och 11.6 ska tillämpas från och med den 11 maj 2024. – Artikel 17 ska tillämpas från och med den 15 maj 2024. – Artikel 10.1–10.3 ska tillämpas från och med den 12 februari 2026. – Artiklarna 4.3, 6.1, 7.2, 7.3 och 12.1–12.3 ska tillämpas från och med den 12 maj 2026. Utbyggnadsdirektivet upphör att gälla samma dag som GIA ska börja att tillämpas, dvs. den 12 november 2025.3 Vissa bestämmelser i direk- tivet ska dock förbli i kraft lite längre.4 – Artiklarna 4.2, 4.3, 4.4 första meningen, 6.1–6.3, 6.5, 7.1 och 7.2 ska förbli i kraft till och med den 12 maj 2026. – Artikel 8.1–8.4 ska förbli i kraft till och med den 12 februari 2026. Dessa bestämmelser motsvarar bestämmelser i GIA som ska tillämpas från ett senare datum. 1 Artikel 19.1 och 19.2 i GIA. 2 Artikel 19.3 i GIA. 3 Artikel 18.1 i GIA. 4 Artikel 18.2 i GIA. 341 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser SOU 2025:110 23.1.2 Utgångspunkter för våra förslag och bedömningar De förslag som lämnas i betänkandet är föranledda av GIA. Det mest naturliga vore därmed att de författningsförslag som vi lämnar trädde i kraft vid samma tidpunkt som GIA börjar att tillämpas. Innan ikraftträdande kan ske behövs dock tid för remissbehand- ling och beredning inom Regeringskansliet.5 Detta innebär att det inte är möjligt med ett ikraftträdande samtidigt som GIA ska börja att tillämpas. Det är regeringen och inte utredningen som styr över den fortsatta lagstiftningsprocessen och dess tidsramar. Vilket datum som skulle vara praktiskt möjligt för ett ikraftträdande har vi inte kunskap om. Eftersom de författningsförslag vi lämnar syftar till att komplettera GIA eller anpassa svensk lagstiftning till GIA, anser vi dock att det är lämpligt att eftersträva ett ikraftträdande så snabbt som möjligt. GIA är fullt tillämplig från och med den 12 maj 2026. Mot bakgrund av detta väljer vi att i huvudsak6 utgå från den tid- punkten när vi utformar våra förslag i detta kapitel. 23.2 Ikraftträdande av kompletteringslagen och kompletteringsförordningen Vårt förslag: Kompletteringslagen och kompletteringsförord- ningen ska träda i kraft den 12 maj 2026. Mot bakgrund av de skäl som vi redogör för i avsnitt 23.1.2 föreslår vi att kompletteringslagen och kompletteringsförordningen ska träda i kraft den 12 maj 2026. 5 Jfr 7 kap. 2 § regeringsformen. 6 För ändringar med anledning av artikel 10 i GIA föreslår vi dock en annan tidpunkt, se avsnitt 23.4. 342 SOU 2025:110 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 23.3 Upphävande av utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen Vårt förslag: Utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen ska upphävas den 12 maj 2026. Utbyggnadslagen ska dock fortsätta att gälla för överklagande och överprövning av beslut som har meddelats med stöd av lagen. Vidare ska utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen fort- farande gälla för tvistlösningsärenden som har inletts innan dessa författningar upphävs, men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. Vår bedömning: Det finns i övrigt inget behov av särskilda över- gångsbestämmelser med anledning av utbyggnadslagens och ut- byggnadsförordningens upphävande. 23.3.1 Upphävande GIA ersätter utbyggnadsdirektivet. Som vi redogör för i kapitel 7 har utbyggnadsdirektivet i huvudsak genomförts i svensk rätt genom utbyggnadslagen och vi föreslår att lagen ska upphävas. Även utbygg- nadsförordningen, som innehåller kompletterande bestämmelser till lagen, ska upphävas. Det lämpligaste är enligt oss att dessa författ- ningar upphävs vid samma tidpunkt som GIA ska börja att tillämpas och utbyggnadsdirektivet upphör att gälla, det vill säga den 12 novem- ber 2025. Eftersom vi bedömer att det inte är möjligt7 föreslår vi i stället att författningarna upphävs vid samma tidpunkt som kom- pletteringslagen och kompletteringsförordningen träder i kraft, dvs. den 12 maj 2026, med undantag för det som anges i övergångsbestäm- melserna nedan. Det ankommer på riksdagen att fatta beslut om upphävande av utbyggnadslagen, medan utbyggnadsförordningen upphävs genom regeringsbeslut. Därför föreslår vi att det införs en bestämmelse om upphävande i anslutning till ikraftträdandebestämmelserna till kom- pletteringslagen respektive kompletteringsförordningen. I anslutning till detta bör även de övergångsbestämmelser som vi redogör för nedan införas. 7 Se avsnitt 23.1.2. 343 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser SOU 2025:110 23.3.2 Övergångsbestämmelser Som vi redogör för i avsnitt 23.1.1 ska vissa bestämmelser i utbygg- nadsdirektivet förbli i kraft en tid efter att utbyggnadsdirektivet i övrigt upphör att gälla den 12 november 2025. Dessa bestämmelser har i svensk rätt bl.a. genomförts i utbyggnadslagen. Ingen del av utbyggnadsdirektivet ska dock vara i kraft efter den 12 maj 2026. Eftersom vi föreslår att utbyggnadslagen och utbyggnadsförordningen ska upphävas först den 12 maj 2026 saknas det därmed behov av över- gångsbestämmelser för de svenska bestämmelser som genomför de aktuella artiklarna i utbyggnadsdirektivet. Det finns dock skäl att överväga behovet av övergångsbestäm- melser i fråga om utbyggnadslagens och utbyggnadsförordningens bestämmelser om tillsyn, tvistlösning och överklagande. Tvistlösning I utbyggnadslagen finns bestämmelser som anger att om en nätinne- havare och en bredbandsutbyggare inte når en överenskommelse om tillträde, samordning eller utlämnande av information eller undersök- ning ska, om någon av dem begär det, tvistlösningsmyndigheten pröva tvisten.8 Det finns också bestämmelser om handläggningen av tvist- lösningsärendena.9 I utbyggnadsförordningen finns ytterligare be- stämmelser om handläggningen av tvistlösningsärenden och om tvist- lösningsmyndigheten.10 Tvistlösningsmyndigheten ska som huvudregel avgöra tvisten senast två respektive fyra månader från det att begäran kom in till myndigheten. Det kan alltså komma att uppstå situationer där en tvist enligt utbyggnadslagen har inletts hos tvistlösningsmyndig- heten, men inte hunnit avgöras av myndigheten, innan utbyggnads- lagen upphävs. Vi anser att dessa ärenden bör handläggas enligt ut- byggnadslagen och utbyggnadsförordningen till dess att de är avgjorda. Besluten bör även fortsättningsvis som huvudregel gälla omedelbart, i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 8 § utbyggnadslagen. Av skäl 66 i GIA framgår också att bestämmelserna om tvistlösning i utbygg- nadsdirektivet fortsätter att gälla för alla tvistlösningsförfaranden som 8 2 kap. 4 §, 3 kap. 4 § och 4 kap. 9 § utbyggnadslagen. 9 Se 5 kap. 2 och 3 §§ utbyggnadslagen. 10 3–5 §§ utbyggnadsförordningen. 344 SOU 2025:110 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser har inletts i enlighet med det direktivet. Utbyggnadsdirektivets be- stämmelser om tvistlösning har i huvudsak genomförts i utbyggnads- lagen och utbyggnadsförordningen. Mot bakgrund av detta ser vi ett behov av övergångsbestämmelser som tydliggör att utbyggnads- lagen och utbyggnadsförordningen fortfarande gäller för tvistlös- ningsärenden som har inletts innan dessa författningar upphävs, men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. Överklagande I 5 kap. 6 och 7 §§ utbyggnadslagen finns bestämmelser om över- klagande av beslut och om handläggningen i förvaltningsrätt och kammarrätt vid överprövning av vissa beslut. Vi anser att det är lämpligt att ärenden eller mål enligt utbyggnadslagen handläggs enligt den lagen till dess att de vunnit laga kraft. Det behövs därför en övergångsbestämmelse som tydliggör att utbyggnadslagen fort- farande gäller för överklagande och överprövning av beslut som har meddelats med stöd av den lagen. Tillsyn Tillsynsärenden kan ibland pågå under en längre tid och tillsyns- myndigheten kan inte alltid styra över när underlaget är så fullständigt att beslut i ärendet kan fattas, t.ex. för att det krävs kompletteringar från tillsynsobjektet. Det kan därför komma att uppstå situationer där ett tillsynsärende enligt utbyggnadslagen har inletts men inte hunnit avslutas av tillsynsmyndigheten innan lagen upphävs. Tillsynen syftar till att säkerställa att utbyggnadslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen efterlevs. När lagen har upphävts och GIA och de kompletterande svenska för- fattningarna har blivit fullt tillämpliga torde det därmed saknas an- ledning att fullfölja ett påbörjat tillsynsärende enligt utbyggnadslagen. I sådana fall bör ärendet skrivas av, varför någon särskild övergångs- bestämmelse om handläggningen av tillsynsärenden inte behövs. Av allmänna principer följer vidare att förelägganden som har meddelats av tillsynsmyndigheten med stöd av utbyggnadslagen 345 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser SOU 2025:110 fortsätter att gälla efter upphävandet av den lagen.11 Det behövs därför inte någon särskild övergångsbestämmelse i den delen. Vi har inte heller i övrigt funnit behov av ytterligare övergångs- bestämmelser med anledning av utbyggnadslagens och utbyggnads- förordningens upphävande. 23.4 Ändringar i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen Vårt förslag: Ändringarna i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen ska träda i kraft den 13 februari 2026. Äldre föreskrifter i lagen och förordningen ska fortfarande gälla för ansökningar och anmälningar som har gjorts före den 13 februari 2026. I avsnitt 17.1 redogör vi för att plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen behöver ändras på så sätt att bestämmelser om att byggnader ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om bredbandsanslutning ska upphävas. Bestämmelserna genomför artikel 8.1, 8.2 och 8.4 i utbyggnadsdirektivet och motsvarar bestäm- melser i artikel 10.1, 10.2, 10.6 och 10.7 i GIA. Artikel 10.1–10.3 i GIA ska tillämpas från och med den 12 feb- ruari 202612 och artikel 8.1–8.4 i utbyggnadsdirektivet ska förbli i kraft till och med samma dag.13 Av artikel 10.1 och 10.2 i GIA framgår dock att kraven gäller för sådana åtgärder där ansökningar om bygglov har lämnats in efter den 12 februari 2026. Mot bakgrund av detta föreslår vi att de ovanstående ändringarna i plan- och bygg- lagen och plan- och byggförordningen ska träda i kraft den 13 feb- ruari 2026. Vi anser även att de övriga ändringarna som vi föreslår i dessa författningar14 ska träda i kraft vid den tidpunkten. För ansökningar och anmälningar som har gjorts före den dagen ska äldre föreskrifter fortfarande gälla. Övergångsbestämmelser om detta bör därför införas. 11 Se t.ex. prop. 2015/16:72 s. 56 och SOU 2017:39 s. 344. 12 Artikel 19.3 c i GIA. 13 Artikel 18.2 b i GIA. 14 Bestämmelser avseende standarder eller tekniska specifikationer, undantag från skyldig- heterna samt tillsyn och sanktioner. 346 SOU 2025:110 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 23.5 Ändringar i lagen och förordningen om elektronisk kommunikation Vårt förslag: Ändringarna i lagen och förordningen om elektron- isk kommunikation ska träda i kraft den 12 maj 2026. Äldre föreskrifter i lagen och förordningen ska fortfarande gälla för tvistlösningsärenden som har inletts före den 12 maj 2026 men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. I avsnitt 18.2 föreslår vi att lagen om elektronisk kommunikation ska ändras på så sätt att bestämmelsen om tillträde till fysisk infra- struktur för anläggande av bredbandsnät i 5 kap. 31 § och tvistlös- ningsbestämmelserna avseende sådant tillträde i 11 kap. 14 § ska upphävas, eftersom bestämmelserna genomför delar av utbyggnads- direktivet och motsvarande bestämmelser nu finns i GIA. Av samma skäl föreslår vi att bestämmelserna i 10 kap. 1 § FEK avseende tvist- lösning för sådant tillträde ska upphävas. Eftersom de nu relevanta bestämmelserna i utbyggnadsdirektivet ska upphöra att gälla den 12 november 2025 och motsvarande bestäm- melser i GIA ska börja att tillämpas från samma dag anser vi, i lik- het med vad vi anfört i avsnitt 23.3.1, att det lämpligaste är om de nu aktuella ändringarna i lagen och förordningen om elektronisk kommunikation träder i kraft vid samma tidpunkt, det vill säga den 12 november 2025. Eftersom vi bedömer att det inte är möjligt före- slår vi i stället att ändringarna träder i kraft den 12 maj 2026, se av- snitt 23.1.2. Det kan uppstå situationer där en tvist avseende tillträde enligt 5 kap. 31 § LEK har inletts hos tvistlösningsmyndigheten, men inte hunnit avgöras av myndigheten, innan de nu föreslagna ändringarna träder i kraft. Sådana ärenden bör enligt vår mening handläggas enligt de äldre föreskrifterna till dess att de är avgjorda.15 Av skäl 66 i GIA framgår också att bestämmelserna om tvistlösning i utbyggnadsdirek- tivet fortsätter att gälla för alla tvistlösningsförfaranden som har in- letts i enlighet med det direktivet. Mot bakgrund av detta föreslår vi övergångsbestämmelser som tydliggör att äldre föreskrifter fort- farande ska gälla för tvistlösningsärenden som har inletts före den 12 maj 2026 men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. 15 Jämför även med vårt resonemang i avsnitt 23.3. 347 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser SOU 2025:110 23.6 Övriga ändringar Vårt förslag: Övriga föreslagna författningsändringar ska träda i kraft den 12 maj 2026. Vår bedömning: Det finns inget behov av några övergångsbestäm- melser i denna del. I avsnitt 13.6 föreslår vi att väglagens bestämmelser om tidsfrist för prövning av ett ärende om att i ett vägområde dra ledningar för elek- troniska kommunikationsnät ska upphävas. I avsnitt 19.7 och 20.3 föreslår vi, i fråga om avgifter, att förordningen om finansiering av Post- och telestyrelsens verksamhet ska ändras. I kapitel 20 föreslår vi också ändringar i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och för- ordningen med instruktion för Post- och telestyrelsen. Även dessa författningsändringar bör, utifrån vårt resonemang i avsnitt 23.1.2, träda i kraft den 12 maj 2026. Vi har inte funnit att det finns något behov av övergångsbestäm- melser i denna del och föreslår därför inte några sådana. 348 24 Förslagens konsekvenser 24.1 Konsekvensutredningens innehåll 24.1.1 Författningskrav En särskild utredare ska redovisa en konsekvensutredning när han eller hon lämnar in förslag till regeringen eller Regeringskansliet om att regeringen ska föreslå eller besluta om nya eller ändrade lagar och förordningar. Kommittéer och särskilda utredare ska även för andra förslag som lämnas i ett betänkande redovisa en konsekvensutred- ning.1 Konsekvensutredningen ska innehålla en redogörelse för 1. det aktuella problemet och vilken förändring som eftersträvas, 2. vilka konsekvenser som bedöms uppstå om ingen åtgärd vidtas, 3. de olika alternativ som finns för att uppnå förändringen och de fördelar respektive nackdelar som bedöms finnas med dessa, och 4. det eller de alternativ som bedöms lämpligast och av vilka skäl.2 Utredningen ska innehålla en analys av förslaget som lämnas. Den ska innehålla bl.a. en beskrivning och beräkning av förslagets kostnader och intäkter för staten, kommuner, regioner, företag och andra en- skilda, en beskrivning och, om möjligt, en beräkning av andra rele- vanta konsekvenser, en redogörelse för åtgärder som vidtagits för att förslaget inte ska medföra mer långtgående kostnader eller begräns- ningar än nödvändigt och en bedömning av om särskild hänsyn be- höver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det 1 2 § förordning (2024:183) om konsekvensutredningar, härefter konsekvensutrednings- förordningen. 2 6 § konsekvensutredningsförordningen. 349 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 finns behov av speciella informationsinsatser och en beskrivning av hur och när förslagets konsekvenser ska utvärderas.3 Om förslaget innebär förändringar av kommunala befogenheter eller skyldigheter ska konsekvensutredningen innehålla en beskriv- ning av förändringarna samt en beräkning av kostnader och intäkter.4 Om förslagen medför kostnadsökningar eller intäktsminskningar för staten, kommuner eller regioner, ska utredningen föreslå en finansi- ering som i första hand har anknytning till utredningens område och ange skäl för den föreslagna finansieringen.5 Konsekvensutredningen ska innehålla en bedömning av om för- slaget överensstämmer med eller går utöver skyldigheterna som följer av Sveriges anslutning till EU.6 24.1.2 Konsekvensutredningen omfattar inte EU-förordningen De största konsekvenserna av tillämpningen av GIA i Sverige för alla berörda är i huvudsak en följd av GIA i sig och de skyldigheter som följer av förordningen,7 inte av våra förslag. Det är inte vårt uppdrag att analysera konsekvenserna av GIA. Denna konsekvens- analys är därmed begränsad till de förslag som vi lämnar i detta be- tänkande. Kommissionen har dock gjort en konsekvensanalys av sitt förslag till GIA. I sammanfattningen av konsekvensanalysen8 anges bl.a. följande. På EU-nivå förväntas tillträde till fysisk infrastruktur och sam- ordning av bygg- och anläggningsprojekt öka förläggningen av nät till 470 000 km. Kostnaden för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet skulle sjunka med 14,5 miljoner euro och statsstöd skulle kunna sänkas med 2,4 miljarder euro. 0,7 miljoner ton växthusgas- utsläpp skulle kunna undvikas fram till 2030. Kommissionens förslag antas minska skillnaden mellan städer och landsbygd och ge ekono- 3 7 § konsekvensutredningsförordningen. 4 8 § konsekvensutredningsförordningen. 5 15 § kommittéförordningen (1998:1474). 6 9 § konsekvensutredningsförordningen. 7 Några sådana exempel är att det i GIA finns skyldigheter om tillträde, samordning och öppenhet i artiklarna 3–6 och 11, krav på att lämna information om en tillståndsansökans status i artikel 7 och tidsfrister för godkännande av vissa tillstånd i samma artikel. 8 Commission staff working document, Executive summary of the impact assessment report accompanying the document Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on measures to reduce the cost of deploying gigabit electronic communications net- works and repealing Directive 2014/61/EU (Gigabit Infrastructure Act). 350 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser miska fördelar, särskilt genom återinvestering av de förväntade bespar- ingarna. När det gäller kostnader innebär förslaget engångskostnader om 70 miljoner euro, inklusive 15 miljoner euro för tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät och 35–40 miljoner euro för lokala myndigheter, vilket mest hänför sig till tillståndsförfaranden och digitaliserade tillståndsplattformar. Resten är främst kostnader för offentlig förvaltning med anledning av förändringar rörande till- ståndsprocesser och digitala plattformar. Löpande kostnader om 6–7 miljoner euro för tvistlösningsorgan och centrala informations- punkter tillkommer. När dessa investeringar har gjorts förväntas förslaget leda till admi- nistrativa besparingar om 40 miljoner euro per år för operatörer med anledning till bättre tillgång till fysisk infrastruktur och förbättrade tillståndsprocesser. Myndigheter, inklusive kommuner, förväntas också kunna göra besparingar med anledning av effektiviseringar. Tvistlösningsorgan och centrala informationspunkter beräknas kosta en engångssumma om 10–15 miljoner euro och löpande kost- nader om 6–7 miljoner euro. Samtidigt antas de lokala myndigheterna spara 3–4 miljoner euro årligen på den effektivisering av tillstånds- förfarandena som digitaliseringen innebär och kraven att ge tillträde till icke nätrelaterad fysisk infrastruktur, t.ex. byggnader. Kommis- sionen anger vidare att medlemsstaternas nationella budgetar kan se besparingar om 2,4 miljarder euro i statsstöd som annars hade behövts för att ordna fiber till hemmet för 90 procent av hushållen. Förslaget förväntas ge besparingar i administrativa kostnader om 40 miljoner euro per år för tillhandahållare av elektroniska kommuni- kationsnät. Det antas dessutom leda till besparingar för myndigheter, inklusive kommuner. Små och medelstora företag som är operatörer kommer att på- verkas på samma sätt som andra operatörer. För företag i allmänhet, oavsett storlek, förväntas förslaget leda till fördelar i form av bättre utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet, vilket leder till bättre produktivitet för företagen. Minskning av olikheter mellan de olika medlemsstaterna förväntas minska hinder för växande företag, vilket i sin tur innebär en förbättrad konkurrenssituation för EU. Kommissionen kommer att utvärdera förordningen fem år efter ikraftträdandet. 351 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 24.1.3 Konsekvensutredningen omfattar endast utredningens huvudförslag I detta betänkande lämnar vi många förslag. En konsekvensutred- ning behöver inte innehålla alla konsekvenser rörande alla förslag, utan bör fokusera på huvudförslagen. Våra huvudförslag i korthet framgår av avsnitt 24.2.3. De utvecklas närmare i avsnitt 24.3 Våra förslag som är en direkt konsekvens av GIA:s direkt tillämp- liga bestämmelser analyserar vi inte. Detta inkluderar t.ex. upphävande av redan befintliga bestämmelser som skulle innebära otillåten dubbel- reglering och ändringar i författningsbestämmelser för att undvika konflikt med GIA. 24.1.4 Den kommunala självstyrelsen Enligt 8 § konsekvensutredningsförordningen ska en konsekvens- utredning av ett förslag som rör kommuner eller regioner innehålla en bedömning av om förslaget eller beslutet inskränker den kommu- nala självstyrelsen. Innebär förslaget en sådan inskränkning ska även de överväganden som krävs enligt 14 kap. 3 § regeringsformen redo- visas. En sådan redogörelse finns i avsnitt 24.3.6. Vissa operatörer eller nätoperatörer är kommunalt ägda och verk- samma inom förvaltning eller bolag, t.ex. kommunala stadsnät eller kommunala elbolag. När dessa är verksamma i ett sammanhang där samma regler (GIA och våra kompletterande bestämmelser) gäller alla som är verksamma, oavsett ägarförhållanden, bedömer vi att regleringen inte har en sådan effekt på den kommunala självstyrel- sen att dess konsekvenser bör bedömas särskilt. Slutligen gäller GIA och därmed våra bestämmelser offentliga organ. I dessa frågor är lagstiftningen generell och träffar alla offent- liga organ. Regleringen avser inte de kommunala angelägenheterna och påverkar alltså inte kommuner och regioners självbestämmande på ett sådant sätt som bör analyseras särskilt. 352 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser 24.1.5 Övrigt innehåll De proportionalitetsavvägningar som har gjorts och de alternativa förslag som har övervägts redovisas huvudsakligen i anslutning till respektive förslag i kapitel 7–23. Vissa alternativa förslag och propor- tionalitetsbedömningar redovisas dock nedan. När det gäller konsekvenser för företag vill vi framhålla att företag som påverkas av våra förslag kan vara operatörer, nätoperatörer eller offentligrättsliga organ. De sistnämnda ingår i gruppen offentliga organ. Företag kan vidare vara privatägda eller ägda av staten, kom- muner eller regioner. Överväganden som rör effekter för företag beror alltså främst på den kategori (operatör, nätoperatör eller offent- ligt organ) som respektive företag tillhör. I stället för att redogöra för dessa tre kategorier samlat (under benämningen företag) anger vi kon- sekvenserna av varje relevant huvudförslag separat för varje kategori. 24.2 Huvudförslag och direkt berörda 24.2.1 Vårt uppdrag Vårt uppdrag är enligt kommittédirektiven sammanfattningsvis följande. Vi ska kartlägga svenska regelverk som kan anses omfattas av tillämpningsområdet för GIA:s bestämmelser och analysera om befintlig reglering behöver ändras eller kompletteras med anledning av förordningen. Förutsättningarna för inrättandet av en nationell digital ingångspunkt och införandet av centrala informationspunkter ska klargöras och vi ska föreslå hur sådana system skulle kunna ut- formas. Vidare ska vi lämna förslag om tvistlösningsorgan och sank- tionsbestämmelser. För att undvika s.k. tyst godkännande ska vi lämna förslag om hur operatörer kan få ersättning för skada med anledning av att myndigheter inte har fattat beslut om tillstånds- ansökningar i tid. Är det nödvändig eller lämpligt att ändra eller kom- plettera svensk rätt i andra avseenden ska vi lämna sådana förslag. Utöver detta har vi i uppdrag att lämna vissa anslutande förslag. Vi ska analysera om och i så fall föreslå hur tillträde till viss kritisk infrastruktur skulle kunna underlättas med bibehållen säkerhet och lämna förslag på åtgärder som syftar till att underlätta för operatörer vid gränsöverskridande tillståndsprocesser. 353 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 24.2.2 Regleringsalternativ Som framgår av de föregående avsnitten är vårt uppdrag huvudsak- ligen att föreslå de anpassningar och kompletterande författnings- bestämmelser som GIA ger anledning till, för att säkerställa att GIA ska kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt i Sverige och att sådana nationella kompletteringar som GIA kräver genomförs i Sverige. Om ingen åtgärd vidtas och någon reglering inte skulle komma till stånd skulle det innebära att det inte finns bestämmelser som gör att GIA kan tillämpas i praktiken och få ett effektivt genomslag. Det gäller särskilt reglering om uppdrag till myndigheter avseende den centrala informationspunkten, tvistlösning eller att anta vissa standar- der eller tekniska specifikationer samt bestämmelser om sanktioner och överklagande. Sverige skulle då inte heller uppfylla sina skyldig- heter enligt EU-rätten, eftersom GIA kräver att medlemsstaterna reglerar detta nationellt. Om Sverige inte genomför bestämmelser om vissa undantag innebär det vidare att vissa svenska skyddsbehov till viss del inte beaktas, vilket kan påverka t.ex. totalförsvaret eller Sveriges säkerhet i övrigt. I kapitel 7–23 redogör vi närmare för de olika alternativa lösningar som har övervägts för respektive förslag och de fördelar respektive nackdelar som bedöms finnas med dessa. 24.2.3 Huvudförslagen och de som berörs av dem Detta betänkande innehåller många olika förslag och som vi har an- gett ovan framgår de närmare avvägningarna rörande dessa av kapi- tel 7–23. Med anledning av de många olika förslagen omfattar denna konsekvensutredning endast våra huvudförslag, se avsnitt 24.1.3. De förslag som vi bedömer är våra huvudförslag och vars konse- kvenser vi därmed anser bör analyseras närmare är sammanfattnings- vis följande. – Vissa bestämmelser i GIA anpassas efter nationella förhållanden, inom de ramar som GIA tillåter. – Den som driver ett byanät får samma rättigheter som GIA ger operatörer. – Den centrala informationspunktens funktioner regleras och en myndighet utses till att ansvara för dem. 354 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser – Tillsynsmyndighet avseende fysisk infrastruktur och fiberled- ningar i byggnader föreslås. – Tillsynsmyndighet avseende övriga bestämmelser föreslås, liksom tvistlösningsorgan. – Tyst godkännande vid överskridande av tidsfrister för vissa till- ståndsansökningar ska inte gälla i Sverige och vi föreslår därför bl.a. en ny skadeståndsbestämmelse. De som direkt berörs av förslagen är: 1. Myndigheter och domstolar som föreslås få uppdrag. 2. Operatörer,9 oavsett om de är statliga, regionala, kommunala eller privata. Ca 200–300 operatörer är verksamma i Sverige. 3. Den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommunikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät, dvs. den som driver ett byanät. I Sverige finns cirka 500 byanät.10 4. Nätoperatörer,11 oavsett om de är statliga, regionala, kommunala eller privata. Det är svårt att fastställa exakt hur många nätopera- törer som finns i Sverige, eftersom sådan statistik inte finns samlad. Vi uppskattar dock att antalet uppgår till minst 700. 5. Offentliga organ12 som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur, oavsett om dessa är statliga, regionala eller kommunala. Det finns 367 myndigheter under regeringen13 och 44 bolag med statligt ägande.14 Det finns 290 kommuner och cirka 2000 kommunala 9 Definitionen av en operatör finns, enligt artikel 2 första stycket i GIA, i kodexen. Defini- tionen utgår inte ifrån om verksamheten ägs eller kontrolleras av staten, en region, en kommun eller om den är del av den privata sektorn. GIA:s regler gäller därmed på samma sätt för alla operatörer, oavsett ägandeförhållande. Så är det även med våra förslag. 10 Mobiltäcknings- och bredbandskartläggningen 2024, PTS-ER-2025:7, s. 16. 11 Artikel 2.1 i GIA. 12 Artikel 2.3 i GIA. 13 https://www.statskontoret.se/fokusomraden/fakta-om-statsforvaltningen/myndigheterna- under-regeringen. 14 Verksamhetsberättelse för bolag med statligt ägande 2023, s. 2. Vilka av dessa som upp- fyller kriterierna för att anses vara offentligrättsliga organ och därmed offentliga organ enligt GIA kräver en utredning av varje bolags omständigheter, vilket är en fråga för tillämpningen. 355 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 bolag i Sverige.15 Det finns 21 regioner och cirka 165 bolag som är hel- eller delägda av regioner i Sverige.16 6. Behöriga myndigheter17 som prövar sådana tillståndsansökningar18 som berörs av våra förslag om avvikande från bestämmelserna om tyst godkännande. De behöriga myndigheterna kan vara statliga eller kommunala. Det finns över 300 behöriga myndig- heter. Det bör framhållas att grupperna operatörer, nätoperatörer och offentliga organ är delvis överlappande. Alla operatörer är nätopera- törer.19 Vissa operatörer kan också vara offentliga organ. Vissa nät- operatörer kan vara offentliga organ. Vissa offentliga organ kan ha flera olika verksamheter som ingår i definitionen nätoperatörer. Konsekvenserna för dessa anges i avsnitt 24.3 och 24.4. 24.3 Förslagen och deras konsekvenser 24.3.1 Nationella anpassningar avseende vissa skyldigheter Huvudförslag De nationella anpassningarna avseende vissa av GIA:s skyldigheter innebär att vi föreslår nationella bestämmelser som kompletterar och i viss mån utgör undantag från skyldigheterna om tillträde till fysisk infrastruktur,20 samordning av bygg- och anläggningsprojekt21 och de tillhörande öppenhetsbestämmelserna22 samt kravet om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader.23 Vi lämnar också vissa förslag som rör tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader.24 15 Antalet kommunägda bolag avser 2022, Ekonomiekot Extra, Sveriges Radio, 11 juni 2022. Vilka av de kommunala bolagen som uppfyller kriterierna för att anses vara offentligrättsliga organ och därmed offentliga organ enligt GIA kräver en utredning av varje bolags omständig- heter, vilket är en fråga för tillämpningen. 16 Vilka av de regionägda bolagen som uppfyller kriterierna för att anses vara offentligrätts- liga organ och därmed offentliga organ enligt GIA kräver en utredning av varje bolags omständig- heter, vilket är en fråga för tillämpningen. 17 Överväganden om behörig myndighet finns i avsnitt 13.2. 18 Överväganden om berörda tillstånd finns i avsnitt 13.3. 19 Artikel 2.1 a i GIA. 20 Överväganden finns i avsnitt 8.4 och kapitel 9. 21 Överväganden finns i avsnitt 8.4 och kapitel 11. 22 Överväganden finns i avsnitt 8.4 och kapitel 10 och 12. 23 Överväganden finns i kapitel 17. 24 Överväganden finns i avsnitt 8.4. 356 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser PTS bemyndigas att utfärda föreskrifter om de administrativa aspekterna avseende en begäran om tillträde till befintlig fysisk infra- struktur,25 undersökning på plats av fysisk infrastruktur,26 samord- ning av bygg- och anläggningsprojekt27 och tillträde till fysisk infra- struktur i byggnader.28 Därutöver får PTS i uppdrag att genomföra en kostnadsnyttoanalys och att meddela föreskrifter om en begräns- ning av öppenhetsskyldigheten avseende fysisk infrastruktur baserat på analysen.29 Konsekvenser För det första föreslår vi ett generellt undantag från de flesta av dessa skyldigheter för ett antal offentliga organ, som bedriver en sådan verksamhet att de bör vara helt undantagna från de ovan nämnda skyldigheterna.30 Det gäller sådana myndigheter eller offentliga bolag vars huvuduppdrag rör totalförsvaret, styrning av landet, polisverksam- het och annan brottsutredande verksamhet eller Sveriges säkerhet i övrigt. Enligt vår mening är det troligt att dessa ändå inte skulle behöva upp- fylla skyldigheterna, med stöd av antingen direkt tillämpliga bestäm- melser i förordningen eller undantag som vi föreslår. De negativa konsekvenserna för möjligheten till utbyggnad och för operatörerna av detta förslag borde därför vara mycket små. Vi bedömer däremot att förslaget får fler positiva konsekvenser. En tydlig bestämmelse som undantar dessa offentliga organ besparar både operatörerna och de offentliga organen tid och resurser, genom att övervägningar om detta inte behöver göras. Dessutom undantas de offentliga organen från tvistlösning och tillsyn, vilket sparar tid och därmed resurser för operatörerna, de offentliga organen, tvistlösningsorganen, tillsyns- myndigheten och domstolarna. Sammantaget innebär förslaget där- med kostnadsbesparingar för samtliga ovan nämnda aktörer. För det andra föreslår vi därutöver, av skäl som rör totalförsvaret, polisiär verksamhet och Sveriges säkerhet i övrigt, vissa undantag från skyldigheterna om tillträde, samordning och öppenhet avseende detta. När det gäller tillträde till fysisk infrastruktur föreslår vi dessutom 25 Överväganden finns i avsnitt 9.3. 26 Överväganden finns i avsnitt 10.4. 27 Överväganden finns i avsnitt 11.2. 28 Överväganden finns i avsnitt 18.2. 29 Överväganden finns i avsnitt 10.5. 30 Avsnitt 8.4. 357 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 undantag som rör fristående byggnader som används huvudsakligen i religiöst syfte. För operatörerna innebär detta en minskad möjlighet att med stöd av dessa bestämmelser i GIA åstadkomma utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet. Förslagen utgör en avvägning mellan utbyggnadsintresset och olika skyddsintressen för vilka EU- förordningen ger utrymme. Även om förslagen innebär att GIA:s skyldigheter begränsas något, inom den ram som GIA tillåter, anser vi att åtgärderna inte går längre än nödvändigt och därmed är propor- tionerliga. När det gäller föreskrifterna som baseras på bemyndigandena om en begärans administrativa aspekter har PTS gjort en bedömning som även omfattar bemyndigandet att utfärda föreskrifter om förfar- anden för att få information om ansökans status.31 Myndigheten be- dömer att kostnaderna kan uppgå till sammanlagt 4 500 000 kronor. Att utföra en kostnadsnyttoanalys och sedan besluta om föreskrifter bedömer PTS kommer leda till kostnader om 3 000 000 kronor varje gång en analys genomförs och tillhörande föreskrifter beslutas. Vi har ingen anledning att ifrågasätta PTS bedömningar av kostnaderna. Vi föreslår att de finansieras genom anslag från det allmänna reform- utrymmet. 24.3.2 Byanät Huvudförslag Den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommunikationsnät, som inte är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät ges samma rättig- heter som operatörer ges i GIA och kompletteringsförfattningarna.32 Konsekvenser Vårt förslag om att den som driver byanät får rätt att begära tillträde till fysisk infrastruktur och öppenhet avseende den, begära samord- ning av bygg- och anläggningsprojekt och öppenhet avseende dessa, kan underlätta byanätens nätutbyggnad. På så sätt möjliggörs att fler får tillgång till nät med mycket hög kapacitet, främst på landsbygden. 31 Se avsnitt 24.3.3. 32 Se avsnitt 8.5. 358 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser För nätoperatörer och offentliga organ kan konsekvensen bli att det inkommer fler begäranden om tillträde till fysisk infrastruktur, öppenhet avseende infrastrukturen, samordning av bygg- och anlägg- ningsprojekt och öppenhet avseende projekten. Vi tror dock att den ökningen blir liten och därför inte nämnvärt belastande vare sig finansiellt eller på annat sätt. Vårt förslag innebär också att den som driver byanät får samma rättigheter som operatörer avseende tillståndsförfaranden. I likhet med ovan anser vi att konsekvenserna blir små för de behöriga myn- digheterna. Sammantaget anser vi att förslaget har en positiv samhällsekono- misk effekt. 24.3.3 Den centrala informationspunkten Huvudförslag PTS utses till behörigt organ med ansvar för den centrala informa- tionspunkten.33 Det innebär att PTS ansvarar för utformningen av systemet, inom de ramar som GIA och kompletteringsförfattning- arna anger. Uppbyggnaden av den centrala informationspunkten finansieras genom anslag och driften, när den centrala informations- punkten har börjat användas, finansieras via avgifter. PTS får ut- färda föreskrifter om avgifternas storlek.34 När det gäller information om befintlig fysisk infrastruktur och om bygg- och anläggningsprojekt föreslår vi att nätoperatörer och offentliga organ på förhand ska rapportera in vissa uppgifter till den centrala informationspunkten, men att den mer detaljerade minimi- informationen ska lämnas direkt till den begärande operatören utan att passera den centrala informationspunkten. Operatörer ska lämna viss information om sig själva till PTS för att få tillgång till den centrala informationspunkten. PTS kan förelägga en operatör att uppdatera informationen. Om det kan antas att Sveriges säkerhet riskerar att skadas om en operatörs begäran besvaras, ska PTS enligt vårt förslag samråda med Försvarsmakten och Säkerhetspolisen. 33 Avsnitt 19.2. 34 Avsnitt 19.7. 359 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 Om någon av myndigheterna anser att en sådan risk föreligger ska den meddela PTS detta och PTS ska då avvisa begäran.35 En operatör som söker tillstånd ska enligt GIA kunna få infor- mation om ansökans status via den centrala informationspunkten. De behöriga myndigheterna åläggs att lämna information om an- sökans status via den centrala informationspunkten inom fem arbets- dagar från det att en sådan begäran har förmedlats till myndigheten. PTS bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid begäran om information om ansökans status.36 Beslut som fattas av PTS i sin roll som myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten ska gälla omedelbart37 och ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.38 Konsekvenser När det gäller uppbyggnad och drift av den centrala informations- punkten finns vissa bestämmelser om dess finansiering i GIA. Med- lemsstaterna ska säkerställa tillräckliga tekniska, ekonomiska och mänskliga resurser för att stödja införandet och digitaliseringen av centrala informationspunkter.39 För att täcka kostnaderna för att utföra funktionerna för den centrala informationspunkten får av- gifter tas ut för användningen av den.40 Kostnaderna är en följd av GIA:s specifika krav på den centrala informationspunktens funk- tioner. Vi bedömer att det inte är möjligt att till en början endast uppfylla vissa krav, för att i ett senare skede utöka funktionerna för att uppfylla alla krav. Ett genomförande som inte följer GIA:s krav skulle innebära att Sverige inte har uppfyllt sina EU-rättsliga förpliktelser. Vi föreslår att kostnaderna för den centrala informationspunkten finansieras genom en kombination av anslag och avgifter. PTS upp- skattar att uppbyggnaden av den centrala informationspunkten, med de krav som ställs, kan medföra en kostnad om uppskattningsvis 50 000 000 kronor. Vi finner inte skäl att ifrågasätta denna bedöm- ning. PTS ansvarar i dag för en i viss mån liknande informations- tjänst och får antas vara den som bäst kan beräkna de förväntade 35 Avsnitt 19.3. 36 Avsnitt 19.4. 37 Överväganden finns i avsnitt 21.2. 38 Överväganden finns i avsnitt 21.3.2. 39 Artikel 12.4 i GIA. 40 Artikel 14.5 i GIA. 360 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser kostnaderna. Vi föreslår att driften av den centrala informations- punkten när den väl tas i bruk,41 samt tvistlösningen och tillsynen,42 ska avgiftsfinansieras. Om även uppbyggnaden av den centrala infor- mationspunkten skulle avgiftsfinansieras skulle det riskera att leda till så höga avgifter att tillhandahållarnas utbyggnadsmöjligheter på- verkas i oproportionerligt hög grad. Vi anser att en sådan situation skulle riskera att förfela GIA:s syfte, vilket bör undvikas. Det fram- står därför, enligt vår bedömning, som proportionerligt och mest ändamålsenligt att uppbyggnaden av den centrala informations- punkten finansieras genom anslag som tas från det allmänna reform- utrymmet och att driften av den, från och med att den börjar an- vändas, finansieras genom avgifter som betalas av tillhandahållare av allmänna elektroniska kommunikationsnät som är anmälda hos PTS. PTS får utfärda föreskrifter om avgifternas storlek.43 Det kan sägas att avgifter, även om de är låga, påverkar utbyggnadsmöjligheter för tillhandahållarna negativt, eftersom de pengar som går till avgift annars potentiellt hade kunnat användas för utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Samtidigt gynnas tillhandahållarna av att det finns en fungerande central informationspunkt som kan användas vid planering inför utbyggnad, vilket både kan underlätta och effek- tivisera utbyggnaden. Vi anser därför att det är rimligt att tillhanda- hållarna bidrar genom avgiftsfinansiering av den centrala informa- tionspunktens driftskostnader och de personalkostnader som till- kommer. PTS löpande driftkostnader för den centrala informationspunkten uppskattas av myndigheten till 15 000 000 kronor per år och tillhör- ande personalkostnader till 600 000 kronor per år, med start från när systemet kan börja användas. Vi har inte skäl att ifrågasätta PTS be- dömning. Nämnda personalkostnad inkluderar både stöd till den som ska använda den centrala informationspunkten och ett upp- drag för PTS att tillhandahålla allmän och riktad information till dem som berörs om GIA och kompletteringsförfattningarna, med undantag för artikel 10 i GIA.44 Avgifterna ska fördelas skäligt med hänsyn till t.ex. tillhandahållarnas omsättning. Konkurrensen borde inte påverkas negativt av ett avgiftsuttag med en sådan fördelning. 41 Se längre ner i detta avsnitt. 42 Se avsnitt 24.3.4. 43 Se avsnitt 19.7. 44 Vi föreslår i avsnitt 24.8 att PTS och Boverket får varsitt informationsuppdrag. 361 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 Att operatörer ska lämna viss information om sig själva för att kunna begära minimiinformation via den centrala informations- punkten är en administrativ pålaga för dem. Eftersom de allra flesta operatörer, med anledning av anmälningsplikten i lagen om elek- tronisk kommunikation, redan behöver lämna viss grundläggande information till PTS anser vi dock att den ytterligare information som operatören enligt vårt förslag ska lämna inte är nämnvärt be- tungande. Informationen som ska lämnas är lättillgänglig för opera- tören och därmed enkel att sammanställa och lämna till PTS. För- slagets fördel är att det minskar risken att obehöriga får tillgång till den centrala informationspunkten för att genom den kunna begära information från nätoperatörer eller offentliga organ om deras fysiska infrastruktur eller avsikt att genomföra bygg- eller anläggningsprojekt i vissa områden. Sveriges säkerhet förbättras alltså av förslaget. Vårt förslag om att PTS, efter samråd med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten, ska kunna avvisa en begäran om minimiinforma- tion om det kan antas att Sveriges säkerhet riskerar att skadas om en begäran besvaras, har konsekvenser för både operatörer och sam- rådsmyndigheterna. Att PTS kan avvisa en operatörs begäran har ingen inverkan på legitima operatörer som antas begära information i utbyggnadssyfte. Bestämmelsen syftar till att motverka otillbörligt utnyttjande av de rättigheter som GIA ger i form av t.ex. kartlägg- ning av fysisk infrastruktur och bygg- och anläggningsprojekt. Sådan information skulle kunna användas för att förstöra eller skada fysisk infrastruktur, vilket i vissa fall kan skada totalförsvaret eller Sveriges säkerhet i övrigt. Eftersom bestämmelsen har som bakomliggande syfte att skydda Sveriges säkerhet får det anses att en situation där en begäran avvisas, även om den leder till en begränsning av opera- törens möjlighet att använda den centrala informationspunkten för sin förfrågan, har positiva effekter för Sverige och att förslaget är proportionerligt. Vidare bedömer vi att de ärenden som PTS kan komma att samråda om med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten kommer att bli begränsade i både frekvens och omfattning. Skälet är att vi bedömer att de allra flesta begäranden kommer att komma från seriösa operatörer och i legitimt utbyggnadssyfte. Möjligheten att stoppa en begäran och genomföra ett samråd är enbart avsedd att vara en säkerhetsventil och därmed ett undantag, inte en huvud- regel. Vi bedömer att eventuella ökade kostnader för samrådsmyn- 362 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser digheterna med anledning av förslagen därmed kommer att vara be- gränsade och att de kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Enligt artiklarna 4.3 och 6.1 i GIA ska nätoperatörer och offent- liga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur göra viss minimiinformation tillgänglig via en central informationspunkt och omgående göra uppdateringar av den informationen tillgängliga. Av skäl som rör Sveriges säkerhet föreslår vi att endast vissa uppgifter ska förhandsrapporteras och finnas i den centrala informationspunkten. Nätoperatörerna och de offentliga organen ska i stället lämna den fullständiga och mer exakta minimiinformationen direkt till opera- tören på dennes begäran.45 För operatörer innebär förslaget en mindre nackdel, eftersom den efterfrågade informationen kommer att rapporteras från varje nätoperatör eller offentligt organ som får en begäran i stället för att operatören får en sammanslagen bild över all befintlig fysisk infrastruktur eller alla planerade bygg- och anlägg- ningsprojekt i ett visst område. För nätoperatörer och offentliga organ som aldrig får någon begäran om minimiinformation från någon operatör utgör vårt förslag en viss lättnad jämfört med GIA:s be- stämmelser, eftersom vårt förslag innebär att de inte behöver till- gängliggöra minimiinformationen via den centrala informations- punkten. För nätoperatörer och offentliga organ som får mer än en begäran om minimiinformation utgör vårt förslag en viss pålaga, jäm- fört med GIA:s bestämmelser, eftersom informationen måste lämnas varje gång den begärs. Att nätoperatörer och offentliga organ på något sätt behöver sammanställa och ha översikt över sin fysiska infra- struktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt är dock en följd av GIA. Som vi anger ovan innebär vårt förslag enbart att nät- operatörer och offentliga behöver lämna informationen vid varje be- gäran. Vi anser dock att den pålagan, hos en nätoperatör eller offent- ligt organ med goda rutiner, är av begränsad omfattning och inte kan antas medföra några betydande kostnader eller administrativa konsekvenser jämfört med vad som följer av GIA. De begränsade negativa konsekvenserna som förslaget innebär för nätoperatörer och offentliga organ är även proportionerliga enligt vår mening, med tanke på det skyddssyfte som motiverar vårt förslag. Av artikel 7.2 och 7.3 i GIA framgår att alla operatörer har rätt att via en central informationspunkt få information om sin ansökans status och att behöriga myndigheter via en central informationspunkt 45 Se avsnitt 19.3. 363 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 ska tillgängliggöra information om bl.a. sätt att få information om ansökans status. Medlemsstaterna får vidare fastställa detaljerade förfaranden för att få informationen. För att tydliggöra förfarandet förslår vi bestämmelser om att de behöriga myndigheterna ska lämna information om ansökans status via den centrala informationspunkten inom fem arbetsdagar från att en sådan begäran förmedlats till myn- digheten. Detta innebär att de behöriga myndigheterna åläggs nya uppgifter som kan medföra ett visst merarbete och ökad administra- tion. De nya uppgifterna är dock snarare en följd av GIA:s bestäm- melser och inte våra förslag. Vi föreslår vidare att information om ansökans status enbart ska lämnas om en operatör begär det. Samman- taget anser vi därmed att våra förslag inte innebär några ytterligare kostnader eller andra konsekvenser för de behöriga myndigheterna än de konsekvenser som följer av GIA. När det gäller de föreskrifter som PTS bemyndigas att besluta om avseende förfaranden för att få information om ansökans status, har PTS gjort en bedömning som även omfattar bemyndigandet att utfärda föreskrifter om en begärans administrativa aspekter.46 Myndigheten bedömer att kostnaderna kan uppgå till sammanlagt 4 500 000 kronor. Som ovan nämnts finner vi inte skäl att ifråga- sätta den bedömningen och föreslår att kostnaderna finansieras genom anslag som tas från det allmänna reformutrymmet. 24.3.4 Tillsyn och tvistlösning Huvudförslag PTS åläggs uppdrag som rör tvistlösning i alla ärenden där myndig- heten själv inte är en tvistande part. När det gäller tvister där PTS är en av de tvistande parterna ska i stället Förvaltningsrätten i Stockholm vara tvistlösningsorgan.47 PTS ska vidare utöva tillsyn över komplett- eringslagen, kompletteringsförordningen och GIA, med undantag för artikel 10.48 46 Avsnitt 24.3.1. 47 Avsnitt 20.1. 48 Avsnitt 20.2. Tillsyn över efterlevnaden av artikel 10 ska utövas av byggnadsnämnden, se avsnitt 17.5 och 24.3.5. 364 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser Ett tvistlösningsorgan ska höra Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i frågor som rör totalförsvaret och Säkerhetspolisen när det gäller frågor om Sveriges säkerhet i övrigt.49 Beslut som fattas av tvistlösningsorganen och PTS i sin roll som tillsynsmyndighet överklagas till allmän förvaltningsdomstol.50 Den som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikations- nät och som är anmäld till PTS ska betala avgifter för dels tvistlös- ning i ärenden där PTS är tvistlösningsorgan, dels tillsyn med undan- tag för sådan tillsyn som avser artikel 10. PTS får utfärda föreskrifter om avgifternas storlek.51 Konsekvenser De kostnader som PTS kommer att ha för tvistlösning och tillsyn beror på antalet tvister och tillsynsärenden. Det är mycket svårt att uppskatta detta i förväg, särskilt när lagstiftningen nu berör många fler än vad utbyggnadslagen gör i dag, i och med att t.ex. offentliga organ åläggs skyldigheter enligt GIA. Därutöver ålägger både GIA och kompletteringsförfattningarna behöriga myndigheter, som prövar tillståndsansökningar, ytterligare uppgiftsskyldigheter över vilka PTS ska utöva tillsyn. Det kan därför antas att kostnaderna för tvistlösning och tillsyn över GIA och kompletteringsförfattningarna kommer att bli högre än vad kostnaderna är för tvistlösning och till- syn enligt utbyggnadslagen. Enligt PTS bedömning kan kostnaderna för tillsyn och tvistlösning avseende GIA och kompletteringsförfatt- ningarna beräknas uppgå till 14 000 000 kronor per år, och vi finner inte skäl att göra någon annan bedömning. Vi föreslår att kostnaderna avgiftsfinansieras, på samma sätt som är fallet för utbyggnadslagen i dag. Det kan argumenteras för att avgifter, även om de skulle vara mycket låga, negativt påverkar utbyggnadsmöjligheterna för de opera- törer som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät, eftersom pengarna som går till avgift annars hade kunnat gå till ut- byggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Samtidigt gynnas till- handahållarna av att det finns en fungerande tvistlösning och tillsyn. T.ex. kan den praxis som på sikt bildas genom tvistlösning och tillsyn 49 Avsnitt 20.1. 50 Avsnitt 21.3.2. 51 Avsnitt 20.3. 365 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 ge ledning för operatörerna och på så sätt vara kostnadsbesparande. Avgifterna ska fördelas skäligt med hänsyn till t.ex. tillhandahållar- nas omsättning. Det finns alltså skillnader mellan små, medelstora och stora tillhandahållare. Konkurrensen borde inte påverkas nega- tivt av ett avgiftsuttag med en sådan fördelning. De tvistlösningsärenden där PTS är en av de tvistande parterna och Förvaltningsrätten i Stockholm är tvistlösningsorgan kommer enligt vår bedömning att bli mycket få eller inga.52 Att en sådan situation skulle uppstå kan inte uteslutas, men om så sker bedömer vi att det inte kommer vara frekvent förekommande. Med anledning av vår bedömning anser vi att Förvaltningsrätten i Stockholm kan hantera sitt uppdrag som tvistlösningsorgan inom befintliga ekono- miska ramar. Vårt förslag om att ett tvistlösningsorgan ska höra Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Säkerhetspolisen kan ha finansiella konsekvenser för samrådsmyndigheterna. Myndighet- erna har i dag motsvarande samrådsuppdrag enligt utbyggnadslagen. Vi har inte skäl att anta att de kommande samråden enligt GIA och kompletteringsförfattningarna kommer att vara så frekventa eller om- fattande att de medför kostnadsökningar av sådan storlek att ytter- ligare finansiering behövs. Med anledning av att detta anser vi att myndigheternas samrådsuppdrag kan utföras inom befintliga ramar. Tvistlösningsbeslut och tillsynsbeslut överklagas till allmän för- valtningsdomstol.53 Allmänna förvaltningsdomstolar har hittills haft mycket få ärenden som rör utbyggnadslagen. Som ovan nämnts har GIA ett större tillämpningsområde än utbyggnadslagen. Att förutse hur många domstolsärenden en ny lagstiftning kommer att leda till är vanskligt, men baserat på det hittills mycket låga antalet ärenden i allmän förvaltningsdomstol som rör utbyggnadslagen anser vi att det är sannolikt att det inte blir fler än tio mål per år, möjligtvis något högre inledningsvis. De förväntade ökade kostnaderna för de allmänna förvaltningsdomstolarna är därför begränsade och vi anser att målen kan hanteras inom ramen för domstolarnas nuvarande anslag. 52 Avsnitt 20.1. 53 Avsnitt 21.2. 366 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser 24.3.5 Fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader Huvudförslag När det gäller bestämmelserna om fysisk infrastruktur och fiberled- ningar i byggnader innebär våra förslag att Boverket bemyndigas att meddela föreskrifter om standarder eller tekniska specifikationer som enligt GIA ska komplettera bestämmelserna.54 Vi föreslår också att de kommunala byggnadsnämnderna ska utöva tillsyn över efterlev- naden av reglerna. Tillsynsbestämmelserna i plan- och bygglagen ska tillämpas.55 Tillsynsbeslut överklagas i enlighet med plan- och bygg- lagen till länsstyrelsen och sedan vidare till mark- och miljödomstol.56 Konsekvenser Boverket uppskattar att dess kostnader för att meddela föreskrifter om de standarder eller tekniska specifikationer som ska komplettera reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader i artikel 10 i GIA kommer att vara 2 000 000 kronor. Detta inkluderar anlitande av extern konsult. I summan ingår även att myndigheten informerar och vägleder om artikel 10 i GIA och föreskrifterna.57 Vidare bedömer myndigheten att den årliga kostnaden för förvalt- ning av de nya föreskrifterna uppgår till cirka 500 000 kronor per år. Huvuddelen av summan avser friköp av de standarder eller tekniska specifikationer, vars innehåll görs till bindande föreskrifter, så att de blir tillgängliga på marknaden utan kostnad. Vi har inte skäl att ifrågasätta myndighetens bedömning. Kostnaderna bör finansieras genom anslag som tas från det allmänna reformutrymmet. I avsnitt 17.5 föreslår vi att kommunala byggnadsnämnder ska utöva tillsyn över efterlevnaden av reglerna om fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader i artikel 10 i GIA och föreskrifter meddelade med stöd av den artikeln eller plan- och bygglagen. Bygg- nadsnämnderna utövar redan i dag tillsyn över motsvarande bestäm- melse i 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL. Vi bedömer att tillsynen av efterlevnaden av reglerna i artikel 10 GIA i praktiken inte kommer att skilja sig nämnvärt från den tillsyn som bedrivs i dag. Vi bedömer 54 Avsnitt 17.2. 55 Avsnitt 17.5. 56 Avsnitt 17.6. 57 Vi föreslår i avsnitt 24.8 att Boverket får ett informationsuppdrag. 367 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 därför att förslagen inte medför några negativa ekonomiska konse- kvenser för kommunerna i detta avseende. Byggnadsnämnders beslut med anledning av artikel 10 i GIA överklagas till länsstyrelsen.58 Länsstyrelsen har redan i dag i uppdrag att behandla överklaganden av frågor som rör egenskapskraven i 8 kap. 4 § PBL. Artikel 10 i GIA är ett egenskapskrav som i stort motsvarar bestämmelsen 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL och frågorna kommer sannolikt att behandlas tillsammans med övriga delar av 8 kap. 4 § PBL. I likhet med byggnadsnämndernas tillsyn anser vi att länsstyrel- sens ärenden som rör artikel 10 i GIA i praktiken inte kommer att skilja sig nämnvärt från i dag och att förslagen vi lämnar därför inte medför några negativa ekonomiska konsekvenser för länsstyrelsen i detta avseende. Vi anser därmed att länsstyrelserna kan hantera upp- draget inom befintliga ekonomiska ramar och att ytterligare finansi- ering inte behövs. Länsstyrelsens beslut överklagas i sin tur till mark- och miljödom- stol.59 Vi har inte skäl att tro att måltillströmningen skulle öka jäm- fört med det antal mål som rör 8 kap. 4 § första stycket 10 PBL i dag, och föreslår därför att de nya målen hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. 24.3.6 Avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande Huvudförslag I en promemoria, som vi överlämnade till regeringen den 20 maj 2025, lämnade vi förslag om hur Sverige under en övergångsperiod kan avvika från bestämmelsen om tyst godkännande i GIA.60 Vi föreslog i promemorian att bestämmelser om sådant avvikande övergångsvis skulle införas i en ny förordning och gjorde bedömningen att 3 kap. 2 § skadeståndslagen utgör ett sådant rättsmedel som enligt GIA krävs för att ett avvikande ska kunna ske. Bestämmelsen kan dock inte åberopas i de fall regeringen prövar en tillståndsansökan. Förslaget omfattade inte domstolarnas rättsskipningsuppgifter och innehöll inte heller bestämmelser om ett sådant möte som operatören enligt 58 Avsnitt 17.6. 59 Avsnitt 17.6. 60 Promemorian Avvikande från tyst godkännande om en myndighet inte har prövat en till- ståndsansökan enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Den remitterades den 21 maj– 22 augusti 2025. 368 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser artikel 8.3 i GIA i vissa fall ska bjudas in till för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan. Den 2 oktober 2025 beslutade regeringen förordningen (2025:893) med kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfra- struktur, med bestämmelser om avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande. I detta betänkande föreslår vi att den nationella förordningen ska upphävas och att bestämmelserna om avvikande från tyst godkänn- ande ska införas i kompletteringslagen.61 Vi föreslår också att det i kompletteringslagen ska införas en särskild skadeståndsbestämmelse62 för just de situationer då en operatörs tillståndsansökan inte har pröv- ats inom den tillämpliga tidsfristen. Bestämmelsen omfattar alla situa- tioner då behöriga myndigheter, inklusive regeringen och domstolar, överskrider de tillämpliga tidsfristerna i GIA.63 Vi föreslår också, till skillnad från i promemorian, att bestämmelser om möte för under- lättande av antagande av beslut om en tillståndsansökan ska införas i kompletteringslagen.64 Med anledning av att våra nuvarande förslag till stor del liknar förslagen i promemorian är denna analys av konse- kvenserna till stor del också densamma som i promemorian.65 Konsekvenser Huvudregeln är att lagstadgade tidsfrister ska följas och vi har inte skäl att tro att så inte kommer ske i de allra flesta fall, särskilt som vi i betänkandet lämnar förslag om skäl för förlängning av tidsfristen i GIA.66 Vår utgångspunkt för analysen av konsekvenserna av för- slaget är därmed att de behöriga myndigheterna i de allra flesta fall kommer att följa de tillämpliga tidsfristerna. Det kan dock inte uteslutas att tidsfristerna i vissa fall skulle kunna överträdas. Ett avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande innebär att de behöriga myndigheterna behåller möjligheten att göra den utredning som anses nödvändig i det enskilda fallet, vilket är väsentligt vid prövning av tillståndsansökningar. Förslaget innebär 61 Avsnitt 14.2. 62 Avsnitt 14.3. 63 Tidsfristerna framgår av artikel 7.5 i GIA. Vi har föreslagit skäl för förlängning av tids- fristerna, se avsnitt 13.6. 64 Avsnitt 14.5. 65 Se s. 11 ff. i promemorian. 66 Avsnitt 13.6. 369 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 alltså att det säkerställs att de överväganden och prövningar som bedöms nödvändiga får genomslag i tillståndsprövningarna. Detta kommer sannolikt att leda till mer underbyggda och avvägda beslut jämfört med vad som skulle kunna bli fallet om bestämmelsen om tyst godkännande skulle tillämpas, vilket bör minska risken för att olika rättighetshavare som berörs av de aktuella besluten påverkas nega- tivt. Det kommer också att leda till positiva konsekvenser för t.ex. kultur- och naturmiljön och nationell säkerhet, eftersom förslaget medför att de intressen som tillstånden syftar till att skydda kan ut- redas och beaktas fullt ut innan ett eventuellt tillstånd beviljas. Vi bedömer därför att förslaget om avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande har stora positiva samhällsekonomiska konse- kvenser. För utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation kan ett avvikande från tyst godkännande potentiellt bli negativt, eftersom det inte går att utesluta att antalet beviljade tillstånd skulle kunna bli fler om bestämmelsen tillämpades. Vi anser dock att de positiva konsekvenserna av att en fullständig tillstånds- prövning säkerställs innan ett tillstånd meddelas överväger dessa eventuella minskade möjligheterna till utbyggnad. Vi anser även att de sammantagna positiva samhällsekonomiska konsekvenserna av förslaget överväger de kostnader och andra konsekvenser som för- slaget medför för vissa aktörer, se följande stycken. Förslaget får därför anses proportionerligt. Vårt förslag innebär att staten och kommuner kan bli skadestånds- skyldiga om de behöriga myndigheterna överskrider tidsfristerna vid prövningen av tillståndsansökningarna och övriga kriterier för skadestånd är uppfyllda. Skadeståndets storlek beror på skadan i varje enskilt fall och kan svårligen uppskattas på förhand. Eftersom vi bedömer att tidsfristerna i de allra flesta fall kommer att hållas bör antalet skadeståndsärenden bli få. Sammantaget bedöms därför kostnaderna inte öka nämnvärt för staten eller kommunerna med anledning av detta. För att undvika skadeståndsskyldighet kan de behöriga myndig- heterna behöva prioritera de ärenden som omfattas av GIA framför andra arbetsuppgifter. En sådan prioritering hade dock troligen i praktiken gjorts även om skadeståndsskyldigheten inte hade införts, eftersom ett överskridande av tidsfristerna i så fall hade inneburit 370 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser tyst godkännande. En sådan prioritering är därmed snarare en följd av regleringen i GIA än våra förslag. Om en medlemsstat väljer ett alternativt rättsmedel i stället för en tillämpning av bestämmelsen om tyst godkännande ska en opera- tör i vissa fall bjudas in till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan.67 En följd av vårt förslag i denna del är att behöriga myndigheter ska kalla till ett sådant möte. De behöriga myndigheterna kan, enligt vår bedömning, vara statliga förvaltnings- myndigheter, domstolar, regeringen och kommunala myndigheter.68 För- slaget innebär att de behöriga myndigheterna åläggs nya uppgifter som kan medföra ett visst merarbete och ökad administration. Det faktiska merarbete som tillkommer bedöms dock inte vara särskilt betungande, dels eftersom antalet ärenden där tidsfristerna överskrids kan antas vara mycket begränsade, dels eftersom den behöriga myn- digheten även i andra fall skulle kunna vidta åtgärder för att kunna fatta ett beslut med anledning av en tillståndsansökan. Det är inte heller troligt att en behörig myndighet, även utan en lagstadgad skyldighet om ett möte, skulle vägra en operatör ett möte för dis- kussioner om en tillståndsansökan, särskilt för det fall den behöriga myndigheten är sen i sin handläggning. Skyldigheten att kalla till möte i vissa fall inträder vidare först när tidsfristen har överskridits och en operatör begär ett möte. Mot bakgrund av detta och eftersom vi bedömer att tidsfristerna i de flesta fall kommer att hållas bör be- stämmelsen inte aktualiseras särskilt ofta. Sammantaget bedöms de behöriga myndigheternas kostnader inte öka nämnvärt med anledning av våra förslag om möten. När det gäller kommunala behöriga myndigheter, bör effekten på den kommunala självstyrelsen övervägas. Förslaget att avvika från be- stämmelsen om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om till- ståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister har en positiv påverkan på det kommunala självstyret, eftersom det kommunala beslutsfattandet när det gäller olika tillstånd inte påverkas på det negativa sätt som tillämpningen av bestämmelsen om tyst godkännande hade inneburit. Förslaget om att operatörer i vissa fall ska bjudas in till ett möte är en följd av att vi förslår att bestämmelsen om tyst godkännande inte ska gälla i Sverige. Möteskravet påverkar den kommunala självstyrel- 67 Artikel 8.3 i GIA, där det anges att ett möte ska sammankallas på operatörens begäran eller på den behöriga myndighetens initiativ. 68 Se avsnitt 13.2. 371 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 sen när det gäller handläggningen av ärendet, men det påverkar inte kommunens beslut i sak. Att hålla ett möte får anses vara en blyg- sam åtgärd jämfört med konsekvenserna av ett tyst godkännande. Sammantaget bedömer vi därmed att den inskränkning i den kom- munala självstyrelsen som förslaget innebär inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ändamålet att avvika från principen om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan enligt GIA.69 För operatörernas del leder förslagen sammanfattningsvis till att deras tillståndsansökningar inte per automatik blir beviljade när tids- fristen löper ut. Vilka eventuella kostnader det medför för operatörer är svårt att bedöma eftersom det beror på bl.a. vilka avtal de i sin tur har ingått med eventuella leverantörer. Syftet med möjligheten att begära skadestånd är dock att operatörens eventuella kostnader på grund av att handläggningen av tillståndsärendet fördröjs ska kunna ersättas. Det finns därmed förutsättningar för att operatörerna ska kunna hållas skadelösa. Att föra talan om skadestånd kan i och för sig medföra kostnader för operatörerna. Det finns dock ingen skyldig- het för operatörerna att begära skadestånd, utan det är endast en möjlighet. En skadeståndstalan prövas som huvudregel av allmän domstol. Justitiekanslern kan också på frivillig väg reglera vissa skadestånds- anspråk som riktas mot staten. I vissa andra fall är det den berörda myndigheten som förhandlar för statens räkning med den som kräver ersättning, för statens talan inför domstol och på statens vägnar be- slutar i fråga om skadestånd.70 Eftersom vi utgår ifrån att tidsfrist- erna kommer att hållas i de allra flesta fall bedömer vi att förslagen enbart kommer att medföra en mindre ökning av antalet skadestånds- ärenden hos dessa behöriga myndigheter och Justitiekanslern respek- tive mål i allmän domstol. Det begränsade antalet tillkommande ärenden kan leda till ökade kostnader, men det är inte troligt att kostnaderna blir särskilt höga. Vi anser därför att dessa bör kunna hanteras inom befintliga budgetramar. 69 Jfr 14 kap. 3 § regeringsformen. 70 Avsnitt 14.3.3. 372 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser 24.4 Övriga konsekvenser 24.4.1 Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet Utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet kan leda till att sysselsättning i alla delar av landet främjas. De bestämmelser som leder till utbyggnad finns huvudsakligen i GIA. Även våra förslag, t.ex. att ge den som driver byanät samma rättigheter som operatörer och att begränsa skyldigheten till samordning av vissa bygg- och an- läggningsprojekt på landsbygden, syftar till att främja sådan utbyggnad. 24.4.2 Konsekvenser för den personliga integriteten I avsnitt 19.3 föreslår vi att en operatör inte ska ges möjlighet att via den centrala informationspunkten begära information förrän denne har lämnat grundläggande information om företaget och dess ledning till myndigheten som ansvarar för den centrala informations- punkten, dvs. PTS. Informationen bör åtminstone omfatta företagets firmanamn, organisationsnummer, adress, verkställande direktör och styrelsemedlemmar, eller likvärdiga uppgifter. Syftet med bestämmel- sen är att skydda nationell säkerhet och andra väsentliga funktioner. Bestämmelsen innebär att personuppgifter kommer att behandlas av PTS. I samband med ett sådant samråd som PTS ska ha med Säker- hetspolisen och Försvarsmakten kan informationen också komma att lämnas till dessa myndigheter, som därmed i så fall också kommer att behandla personuppgifterna. En ökad hantering av personuppgifter innebär risker för skyddet av den personliga integriteten. De personuppgifter som kommer att behandlas är främst namn på operatörers verkställande direktörer och styrelsemedlemmar. Eftersom information om organisations- nummer ska lämnas kan vissa personnummer komma att behandlas, om operatörer driver sitt företag i form av en enskild firma. Förslaget innebär dock inte att några känsliga personuppgifter kommer att behandlas. Även om förslaget innebär att många personer kan komma att omfattas av personuppgiftsbehandlingen bedömer vi att omfatt- ningen på personuppgiftsbehandlingen ändå får anses begränsad, eftersom det är enstaka uppgifter om varje person som kommer att 373 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 behandlas och enbart av de nämnda myndigheterna i syfte att skydda Sveriges säkerhet. Det är vidare fråga om sådana uppgifter som i regel är offentliga. Sammantaget bedömer vi att behandlingen medför be- gränsade integritetsrisker. Rättslig grund för den aktuella personuppgiftsbehandlingen finns enligt vår bedömning i artikel 6.1 c (rättslig förpliktelse) och i arti- kel 6.1 e (uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning) i EU:s dataskyddsförordning.71 De rättsliga grunderna kommer, genom regleringen i kompletteringslagen och kompletteringsförord- ningen att vara fastställda på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning. I lagen (2021:1171) om behandling av personuppgifter vid Försvarsmakten och lagen (2019:1182) om Säker- hetspolisens behandling av personuppgifter regleras också viss person- uppgiftsbehandling vid dessa myndigheter. Vi anser att det i nämnda författningar finns rättslig grund för PTS, Säkerhetspolisen och För- svarsmakten att behandla personuppgifterna. Vikten av att genom- föra de åtgärder som följer av våra förslag för att förhindra att Sveriges säkerhet skadas väger vidare enligt vår bedömning väsentligt tyngre än de integritetsrisker som kan uppstå. Behandlingen av personupp- gifter står därmed, enligt vår mening, i proportion till det eftersträv- ade syftet. 24.5 Proportionalitet För att säkerställa att våra förslag inte medför mer långtgående kost- nader eller begränsningar än vad som bedöms vara nödvändigt för att uppnå dess syfte har vi vid utformningen av förslagen gjort en proportionalitetsbedömning och beaktat de samhällsekonomiska konsekvenserna av förslagen. Vi har vidare till stora delar begränsat våra förslag till enbart sådana åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla reglerna i GIA. En närmare redogörelse av de proportionalitetsbedömningar som vi har gjort för respektive förslag finns i kapitel 7–23 och avsnitt 24.3. 71 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upp-hävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). 374 SOU 2025:110 Förslagens konsekvenser 24.6 Skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen De flesta förslagen har sin grund i GIA:s direkta krav eller möjlig- heter till nationell anpassning. Dessa förslag bedöms därmed överens- stämma med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU. Vi lämnar också förslag som går utöver GIA:s krav och därmed utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU. De förslag som avses är dels att den som driver byanät ska ha samma rättigheter som operatörer ges i GIA och kompletteringsförfatt- ningarna,72 dels att myndigheten med ansvar för den centrala infor- mationspunkten ska tillgängliggöra eller offentliggöra informa- tion om hur en operatör kan nå nationella digitala ingångspunkter eller centrala informationspunkter i vissa andra EU-länder.73 För- slaget om byanät bedöms inte vara särskilt belastande för nätopera- törer, offentliga organ eller behöriga myndigheter. Förslaget om viss kontaktinformation i den centrala informationspunkten bedöms inte vara nämnvärt belastande för PTS. Vi anser dock att förslagen har en positiv samhällsekonomisk effekt och att de positiva effekt- erna för utbyggnaden är större än pålagorna för nätoperatörer, offent- liga organ, behöriga myndigheter eller PTS. 24.7 Ikraftträdande De föreslagna författningsändringarna föreslås träda i kraft den 12 maj 2026. Ändringarna i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen föreslås dock träda i kraft den 13 februari 2026. Tidpunkten för ikraftträdande bör utgå från när bestämmelserna i GIA ska börja att tillämpas. Det flesta av GIA:s bestämmelser börjar tillämpas den 12 november 2025. Eftersom vi överlämnar betänkan- det den 6 november 2025 är det inte är realistiskt att föreslå ett ikraft- trädande redan den 12 november 2025. Bestämmelserna bör dock träda i kraft så snart som möjligt. Den 12 maj 2026 är GIA fullt tillämplig och vi föreslår därför ikraftträdande det datumet, förutom för ändringarna i plan- och bygglagen och plan- och byggförord- 72 Avsnitt 8.5 och 24.3.2. 73 Avsnitt 16.5.1. 375 Förslagens konsekvenser SOU 2025:110 ningen som i stället ska träda i kraft i samband med att artikel 10.1–10.3 i GIA ska börja att tillämpas. 24.8 Behov av informationsinsatser Det är många som berörs av GIA och våra förslag. Mot bakgrund av detta och eftersom det rör sig om ny lagstiftning bedömer vi att det är viktigt att särskilda informationsinsatser utförs. Vi anser att det vore lämpligt att ge PTS i uppdrag att informera om GIA:s, kompletteringslagens och kompletteringsförordningens innehåll, med undantag för bestämmelserna om rör fysisk infrastruktur i bygg- nader och fiberledningar. Dessa bestämmelser och de standarder eller tekniska specifikationer som enligt GIA ska komplettera be- stämmelserna vore det i stället lämpligt att Boverket informerar om. Vi anser att informationen bör ges både som allmän information på t.ex. myndigheternas webbplatser och som riktad information till berörda på det sätt som myndigheterna finner lämpligt. Informations- insatserna kan finansieras på de sätt som anges i avsnitt 24.3.3 respek- tive 24.3.5. 24.9 Utvärdering Av artikel 16 i GIA framgår att kommissionen senast den 12 maj 2028 ska överlämna en rapport om genomförandet av förordningen till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska innehålla en samman- fattning av effekten av de åtgärder som anges i förordningen och en bedömning av framstegen för att uppnå förordningens mål. När det gäller konsekvenserna av våra förslag anser vi att det är lämpligt att dessa utvärderas fem år efter att kompletteringslagen och kompletteringsförordningen har trätt i kraft. I samband med en sådan utvärdering bör det även utvärderas om det finns behov av att införa en skyldighet om tillträde till privata kommersiella bygg- nader74 samt om det finns behov av att inrätta ett organ för rådgiv- ning om villkor för tillträde till sådan fysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av offentliga organ.75 74 Artikel 3.3 i GIA och avsnitt 9.4. 75 Artikel 3.8 i GIA och avsnitt 9.7. 376 25 Författningskommentar 25.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur Lagförslaget innehåller kompletterande bestämmelser till GIA. Samtliga hänvisningar till EU-förordningen i denna lag är dyna- miska. Det innebär att de avser förordningen i den vid varje tid- punkt gällande lydelsen. 1 kap. Inledande bestämmelser Lagens syfte 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostna- derna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen), i denna lag kallad EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Paragrafen innehåller en upplysning om att lagen innehåller bestäm- melser som kompletterar GIA. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. I paragrafen anges att lagen kompletterar GIA. Det innebär att lagen inte kan tillämpas fristående från förordningen. 377 Författningskommentar SOU 2025:110 Ord och uttryck 2 § Ord och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Paragrafen innehåller en bestämmelse om betydelsen av ord och uttryck i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1. Av paragrafen framgår att de ord och uttryck som används i lagen ska förstås på samma sätt som i GIA. Lokala elektroniska kommunikationsnät 3 § Den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommunikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät ska ges samma rättig- heter som operatörer ges i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, denna lag och föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Paragrafen innehåller en bestämmelse om att den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommunikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät ska ges samma rättigheter som operatörer ges enligt GIA och författningar med kompletterande bestämmelser till förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Bestämmelsen innebär att även den, vanligtvis ett byalag, som driver ett byanät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunika- tionsnät kan åtnjuta de rättigheter som operatörer ges enligt GIA och kompletterande bestämmelser till förordningen. Uttrycket i anslutning till lagen används för att klargöra att hänvisningen avser att träffa såväl föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Vad som är ett elektroniskt kommunikationsnät respektive all- mänt elektroniskt kommunikationsnät framgår av 1 kap. 7 § LEK. Detta följer av 1 kap. 2 § denna lag och artikel 2 första stycket i GIA. Den sistnämnda bestämmelsen hänvisar till definitionerna i kodexen, vilka har införlivats i 1 kap. 7 § LEK. Bestämmelsen reglerar enbart rättigheter. Sådana skyldigheter som operatörer har enligt EU-förordningen eller kompletterande bestämmelser till den gäller därför inte för de byalag som driver byanät, om det inte anges särskilt. 378 SOU 2025:110 Författningskommentar 2 kap. Central informationspunkt Behörigt organ 1 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara behörigt organ att utföra funktionerna för den centrala informationspunkten enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten). Paragrafen innehåller bestämmelser om en myndighet med ansvar för den centrala informationspunkten. Övervägandena finns i av- snitt 19.2. Av paragrafen framgår att den myndighet som regeringen be- stämmer ska vara behörigt organ att utföra funktionerna för den centrala informationspunkten enligt GIA. Det innebär att en myn- dighet ska utses för att utföra samtliga funktioner för den centrala informationspunkten enligt förordningen. Minimiinformation 2 § Innan en operatör ges möjlighet att via den centrala informations- punkten begära minimiinformation enligt artiklarna 4 och 6 i EU:s för- ordning om gigabitinfrastruktur ska den lämna grundläggande information om företaget och dess ledning till myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten. Operatören ska lämna uppdaterad information om myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten begär det. Paragrafen innehåller bestämmelser om att en operatör, för att få tillgång till den centrala informationspunkten för att begära minimi- information, ska lämna viss information om företaget och dess ledning till myndigheten med ansvar för den centrala informations- punkten. Övervägandena finns i avsnitt 19.3. Av första stycket framgår att innan en operatör ges möjlighet att via den centrala informationspunkten begära minimiinformation enligt artiklarna 4 och 6 i GIA ska den lämna grundläggande in- formation om företaget och dess ledning till myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten. Det kan t.ex. röra sig om information om företagets firmanamn, organisationsnummer, adress, verkställande direktör, styrelsemedlemmar eller likvärdiga 379 Författningskommentar SOU 2025:110 uppgifter. Endast en operatör som vill använda sig av den centrala informationspunkten för att få tillgång till minimiinformation behöver lämna den specificerade informationen. Vem som är en operatör framgår av 1 kap. 7 § LEK. Detta följer av 1 kap. 2 § denna lag och artikel 2 första stycket i GIA. Den sistnämnda bestämmel- sen hänvisar till definitionerna i kodexen, vilka har införlivats i 1 kap. 7 § LEK. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilken information som ska lämnas. Enligt andra stycket ska operatören, om myndigheten med an- svar för den centrala informationspunkten begär det, lämna upp- daterad information. Operatören behöver därmed inte komma in med uppdaterade uppgifter på eget initiativ. Bestämmelsen innebär inte någon skyldighet för myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten att säkerställa att uppgifterna är uppdaterade. 3 § Myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten får tillfälligt stoppa en operatörs begäran om minimiinformation enligt artik- larna 4 och 6 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur om det kan antas att Sveriges säkerhet riskerar att skadas om operatörens begäran besvaras. Om myndigheten tillfälligt stoppar en begäran ska myndigheten sam- råda med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten i syfte att klarlägga om Sveriges säkerhet riskerar att skadas. Om någon av samrådsmyndigheterna lämnar en invändning om att det finns risk för sådan skada ska myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten avvisa operatörens begäran om minimiinformation. Paragrafen innehåller bestämmelser om förfaranden för att stoppa en operatörs begäran om minimiinformation. Övervägandena finns i avsnitt 19.3. Enligt första stycket får myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten tillfälligt stoppa en operatörs begäran om minimiinformation enligt artiklarna 4 och 6 i GIA om det kan antas att Sveriges säkerhet riskerar att skadas om operatörens begäran besvaras. Omständigheter som skulle kunna medföra att det finns skäl att anta detta kan t.ex. vara att en operatör har begärt minimi- information under en längre tid men inte byggt ut eller begärt till- stånd att bygga ut element av nät med hög kapacitet eller att det finns ett misstänkt mönster i en operatörs förfrågningar som kan tyda på systematiskt missbruk av minimiinformationen. Andra 380 SOU 2025:110 Författningskommentar exempel på omständigheter som skulle kunna medföra att det finns skäl för ett sådant antagande är att myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten får kännedom om att minimi- informationen lämnas vidare till annan, att operatören har en kopp- ling till någon som bedriver säkerhetshotande verksamhet mot Sverige, att en operatörs företrädare tidigare har blivit lagförd för brott av relevans för området eller att en annan myndighet miss- tänker att syftet med en operatörs begäran helt eller delvis är annat än utbyggnad. Av andra stycket framgår att om myndigheten tillfälligt stoppar en begäran ska myndigheten samråda med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten i syfte att klarlägga om Sveriges säkerhet riskerar att skadas. Det innebär att myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten inte ska göra någon egen djupgående utred- ning av misstankarna. Av tredje stycket framgår att om någon av samrådsmyndigheterna lämnar en invändning om att det finns risk för sådan skada ska myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten avvisa operatörens begäran om minimiinformation. Ett sådant beslut får inte överklagas, se 6 kap. 2 §. 4 § En begäran om tillgång till minimiinformation enligt artiklarna 4 och 6 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska anses ha lämnats in och mottagits den dag då myndigheten med ansvar för den centrala informa- tionspunkten lämnar begäran vidare till berörda nätoperatörer och offent- liga organ. Paragrafen anger när en begäran om minimiinformation ska anses ha lämnats in eller mottagits. Övervägandena finns i avsnitt 19.3. Av artikel 4 i GIA framgår bl.a. att minimiinformation om fysisk infrastruktur ska göras tillgänglig senast 10 arbetsdagar efter den dag då begäran om tillgång till information lämnades in. Av artikel 6 i förordningen framgår att den begärda informationen om planerade bygg- och anläggningsprojekt ska göras tillgänglig inom 10 arbets- dagar från dagen för mottagandet av begäran om tillgång till minimi- information. Enligt paragrafen ska en begäran om minimiinformation anses ha lämnats in och mottagits den dag då myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten lämnar begäran vidare till 381 Författningskommentar SOU 2025:110 berörda nätoperatörer och offentliga organ. Det innebär att tids- fristen om 10 arbetsdagar i GIA börjar löpa först den dag då myn- digheten med ansvar för den centrala informationspunkten lämnar begäran om minimiinformation vidare till de berörda nätoperatörerna och offentliga organen. 5 § Med undantag från artiklarna 4.3 och 6.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska nätoperatörer och offentliga organ inte göra minimiinformation tillgänglig via den centrala informationspunkten. Nätoperatörer och offentliga organ ska i stället 1. i den centrala informationspunkten lämna sådana uppgifter om sin befintliga fysiska infrastruktur och planerade bygg- och anläggningspro- jekt som myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten anger, och 2. lämna minimiinformationen direkt till den operatör som har begärt informationen. Artikel 7.4 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska inte tillämpas för en tillståndsansökan avseende ett bygg- och anläggningsprojekt som en operatör har lämnat uppgifter om i enlighet med andra stycket 1. Paragrafen anger hur nätoperatörer och offentliga organ ska till- gängliggöra information om fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt. Den anger även hur artikel 7.4 i GIA ska tillämpas till följd av detta. Övervägandena finns i avsnitt 19.3. Av första stycket framgår att ett undantag från artiklarna 4.3 och 6.1 i GIA görs genom att nätoperatörer och offentliga organ inte ska göra minimiinformation tillgänglig via den centrala informa- tionspunkten. Av andra stycket framgår hur nätoperatörer och offentliga organ i stället ska tillgängliggöra information om sin befintliga fysiska infrastruktur och sina planerade bygg- och anläggningsprojekt. Enligt första punkten ska nätoperatörer och offentliga organ lämna sådana uppgifter om sin fysiska infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt som myndigheten med ansvar för den cen- trala informationspunkten anger. Uppgifterna ska lämnas i den centrala informationspunkten och på eget initiativ av nätoperatörerna och de offentliga organen. Det krävs alltså inte att myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten begär att nät- operatörerna och de offentliga organen ska lämna vissa uppgifter. Uppgiftsskyldigheten utgör en förhandsrapportering om befintlig 382 SOU 2025:110 Författningskommentar fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt, som syftar till att säkerställa att en begäran om minimiinformation kan vidarebefordras till relevanta nätoperatörer och offentliga organ. Myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten ska närmare ange vilka uppgifter som ska lämnas. Uppgifterna bör be- gränsas till övergripande uppgifter om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt. Informationen bör vidare enbart omfatta sådana uppgifter som myndigheten behöver för att kunna utforma och utföra funktionerna för den centrala informationspunkten. Myndigheten kan också ange i vilket format eller på vilket sätt informationen ska lämnas. Av andra stycket 2 följer att nätoperatörer och offentliga organ ska lämna den mer detaljerade minimiinformationen direkt till den operatör som har begärt informationen. Punkten reglerar den situa- tion då en nätoperatör eller ett offentligt organ har fått en begäran om minimiinformation och ska besvara den. Minimiinformationen ska då lämnas direkt till den operatör som har begärt informationen. Den ska inte tillgängliggöras via den centrala informationspunkten. Tredje stycket innehåller en bestämmelse om när artikel 7.4 i GIA inte ska tillämpas. Av artikel 6.1 första stycket i GIA följer att en nätoperatör och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska tillgängliggöra viss minimiinformation om planerade bygg- och anläggningsprojekt via en central informa- tionspunkt. Av artikel 7.4 i GIA följer att de behöriga myndig- heterna får avslå en ansökan om tillstånd om den operatör som ansöker om tillståndet inte har tillgängliggjort minimiinformation om det aktuella bygg- och anläggningsprojektet via en central in- formationspunkt i enlighet med artikel 6.1 första stycket i förord- ningen. Enligt tredje stycket ska artikel 7.4 i GIA inte tillämpas för en tillståndsansökan avseende ett bygg- och anläggningsprojekt som en operatör har lämnat uppgifter om i enlighet med andra stycket 1. Det innebär att artikel 7.4 i GIA inte kan användas som grund för avslag av en operatörs tillståndsansökan om operatören har lämnat information om det planerade bygg- och anläggnings- projekt i enlighet med andra stycket 1. 383 Författningskommentar SOU 2025:110 Tillstånd 6 § Information om ansökans status enligt artikel 7.3 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska lämnas efter en begäran från operatören. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid begäran om information om ansökans status. Paragrafen innehåller bestämmelser om information om ansökans status. Övervägandena finns i avsnitt 19.4. Av första stycket följer att sådan information om ansökans status som alla operatörer enligt artikel 7.3 i GIA har rätt att få tillgång till via den centrala informationspunkten ska lämnas efter en begäran från operatören. Det innebär att informationen enbart behöver till- gängliggöras efter att en operatör uttryckligen har begärt att få ta del av den. Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om för- farandet vid begäran om information om ansökans status. Bestäm- melsen gör det möjligt att på lägre föreskriftsnivå än lag fastställa förfaranden för information om ansökans status. Det kan t.ex. röra sig om föreskrifter om utformningen av och innehållet i en sådan begäran, vem som ska tillgängliggöra informationen och inom vilken tidsfrist som informationen ska göras tillgänglig. 7 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilken information de be- höriga myndigheterna enligt artikel 7 i EU:s förordning om gigabitinfra- struktur ska lämna till myndigheten med ansvar för den centrala informa- tionspunkten. Paragrafen innehåller bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om vilken information som behöriga myndigheter ska lämna till myndigheten med ansvar för den centrala informations- punkten. Övervägandena finns i avsnitt 19.4. Föreskrifterna kan t.ex. avse sådana uppgifter som myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten behöver från de behöriga myndigheterna för att kunna utforma och utföra funk- tionerna för den centrala informationspunkten, såsom information om ansökningsförfaranden för olika tillstånd och kontaktuppgifter till de behöriga myndigheterna. 384 SOU 2025:110 Författningskommentar Lokala elektroniska kommunikationsnät 8 § Vid tillämpningen av 2, 3, 5 och 6 §§ ska med operatör jämställas den som driver ett lokalt ägt elektroniskt kommunikationsnät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät. Paragrafen anger att den driver ett byanät som inte är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät, i vissa fall ska jämställas med en operatör. Övervägandena finns i avsnitt 19.5. Tillgängliggörande av viss information 9 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilken information, utöver vad som framgår av EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, som ska göras tillgänglig via den centrala informationspunkten. Regeringen får även meddela föreskrifter om vem som ansvarar för att viss information ska göras tillgänglig eller offentliggöras via den centrala informationspunkten. Paragrafen anger att regeringen får meddela föreskrifter om dels vilken information som ska tillgängliggöras via den centrala infor- mationspunkten, dels vem som ska tillgängliggöra viss information. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.1 och 19.6. 3 kap. Kompletteringar till skyldigheter om tillträde, samordning och öppenhet Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur 1 § Nätoperatörer och offentliga organ ska söka sådana tillstånd som krävs för att ett tillträde till deras befintlig fysisk infrastruktur enligt artikel 3 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska kunna realiseras. Det gäller dock inte sådana tillstånd som en operatör som begär tillträde själv kan söka. Paragrafen innehåller en bestämmelse om att nätoperatörer och offentliga organ ska söka sådana tillstånd som krävs för att ett till- träde ska kunna realiseras och som en operatör inte själv kan söka. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. 385 Författningskommentar SOU 2025:110 Av artikel 3.1 i GIA framgår att nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska tillgodose varje rimlig begäran om tillträde till dess fysiska infrastruktur enligt rättvisa och rimliga villkor. Enligt paragrafen åligger det nätopera- törer och offentliga organ att söka sådana tillstånd som krävs för att ett sådant tillträde till deras infrastruktur ska kunna realiseras och som den operatören som begär tillträde inte själv kan söka. Skyldigheten innebär alltså endast att nätoperatörer och offentliga organ på begäran ska söka sådana tillstånd som operatören inte själv kan ansöka om. Om operatören själv kan söka ett tillstånd åligger det denne att på egen hand göra detta. Om en nätoperatör eller ett offentligt organ är skyldig att ansöka om ett tillstånd kan den välja om den själv ska utforma ansökan eller om operatören ska göra det. Begränsning av skyldigheterna 2 § En begäran om samordning av ett bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur får anses vara orimlig om 1. begäran görs av ett företag som tillhandahåller eller avser att till- handahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät till ett sådant före- tag som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, 2. bygg- och anläggningsprojektet bidrar till utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, och 3. nätet a) är beläget i ett landsbygdsområde eller ett avlägset område, b) ägs eller kontrolleras av ett offentligt organ, och c) drivs enbart i grossistledet. Paragrafen anger att en begäran om samordning av vissa bygg- och anläggningsprojekt som sker på landsbygden i vissa fall kan anses vara orimlig. Övervägandena finns i avsnitt 11.3. Av artikel 5.2 i GIA framgår att när nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur utför eller planerar att utföra bygg- och anläggningsprojekt som helt eller delvis finansieras med offentliga medel ska de tillgodose varje rimlig skriftlig begäran från operatörer om samordning av dessa bygg- och anläggningsprojekt på öppet redovisade och icke-diskriminerande villkor. 386 SOU 2025:110 Författningskommentar Paragrafen innehåller en bestämmelse som begränsar samord- ningsskyldigheten i EU-förordningen på så vis att den anger när en begäran om samordning kan anses vara orimlig. Den genomför artikel 5.3 i GIA, vilken överlåter till medlemsstaterna att välja om en sådan begränsning ska införas eller inte. Enligt första punkten krävs att begäran görs av ett företag som tillhandahåller eller avser att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät till ett annat sådant företag som också ägs eller kontrolleras av offentliga organ. Vad som är ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät framgår av 1 kap. 7 § LEK. Detta följer av 1 kap. 2 § denna lag och artikel 2 första stycket i GIA. Den sistnämnda bestämmelsen hänvisar till definitionerna i kodexen, vilka har inför- livats i 1 kap. 7 § LEK. Med företag avses en enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett dess rättsliga form eller vinstintresse. Av den andra punkten framgår att för att en begäran om sam- ordning ska anses vara orimlig krävs det dessutom att bygg- och anläggningsprojektet bidrar till utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Enligt tredje punkten krävs även att nätet är beläget i ett landsbygdsområde eller ett avlägset område, att nätet ägs eller kontrolleras av ett offentligt organ och enbart drivs i grossistledet. Vad som avses med nät med mycket hög kapacitet framgår 1 kap. 7 § LEK. Detta följer av 1 kap. 2 § denna lag och artikel 2 första stycket i GIA. Den sistnämnda bestämmelsen hänvisar till defini- tionerna i kodexen, vilka har införlivats i 1 kap. 7 § LEK. Att nätet drivs enbart i grossistledet innebär att företaget genom nätet endast tillhandahåller nät eller tjänster till grossistkunder och inte bred- bandstjänster till slutkunder. I de fall företaget ingår i en koncern får inte något av företagen som ingår i koncernen tillhandahålla bredbandstjänster till slutkunder. I artikel 5.4 i GIA regleras ytterligare situationer då en begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt kan anses vara orimlig. 387 Författningskommentar SOU 2025:110 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. en sådan kostnadsnyttoanalys som avses i artikel 4.7 i EU:s förord- ning om gigabitinfrastruktur, och 2. sådan infrastruktur på vilken det, på grundval av en sådan analys, är oproportionerligt att tillämpa öppenhetsskyldigheten i artikel 4 i för- ordningen. Paragrafen reglerar att det på lägre föreskriftsnivå än lag kan med- delas föreskrifter om en kostnadsnyttoanalys och effekterna av en sådan analys. Övervägandena finns i avsnitt 10.5. Av artikel 4.7 i GIA följer bl.a. att skyldigheten i artikeln att tillgängliggöra viss minimiinformation om befintlig fysisk infra- struktur inte ska tillämpas om skyldigheten skulle vara opropor- tionerlig, på grundval av en kostnadsnyttoanalys som utförs av medlemsstaterna, i samråd med berörda parter. Enligt första punkten får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om en sådan kostnadsnyttoanalys. Bemyndi- gandet omfattar rätten att föreskriva vem som ska utföra en kost- nadsnyttoanalys. Av punkt 2 framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den infrastruktur på vilken det är oproportionerligt att öppenhetsskyldigheten tilläm- pas. Bedömningen av vilken infrastruktur som ska undantas ska utgå från resultatet av kostnadsnyttoanalysen. 4 § Regeringen får meddela föreskrifter om 1. att vissa offentliga organ ska vara undantagna från skyldigheterna i artiklarna 3–6 och 11 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, 2. de kategorier av fysisk infrastruktur som enligt artikel 3.10 i för- ordningen får undantas från tillämpningen av artikel 3.1, 3.4 och 3.5 i förordningen, 3. sådan fysisk infrastruktur som inte ska omfattas av öppenhets- skyldigheterna i artikel 4.1, 4.3 och 4.5 i förordningen, 4. undantag från skyldigheten att samordna bygg- och anläggnings- projekt i artikel 5.2 och 5.4 i förordningen, och 5. undantag från öppenhetsskyldigheten avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt i artikel 6.1 i förordningen. 388 SOU 2025:110 Författningskommentar Paragrafen innehåller bestämmelser om att regeringen får meddela vissa undantag från vissa skyldigheter i GIA. Övervägandena finns i avsnitt 8.4, 9.8, 10.5, 11.4 och 12.2. Av bestämmelsen framgår att regeringen får meddela vissa undan- tag från skyldigheterna i GIA som rör tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, öppenhet avseende fysisk infrastruktur, samordning av bygg- och anläggningsprojekt, öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt samt tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader. Administrativa aspekter av en begäran 5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de administrativa aspekterna av en begäran om 1. tillträde till fysisk infrastruktur enligt artikel 3.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, 2. undersökning på plats av specifika element av fysisk infrastruktur enligt artikel 4.5 i förordningen, 3. samordning av bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5.2 i för- ordningen, och 4. tillträde till en accesspunkt och fysisk infrastruktur i byggnader enligt artikel 11.3 i förordningen. Paragrafen gör det möjligt att på lägre föreskriftsnivå än lag fast- ställa de administrativa aspekterna av en begäran om tillträde till fysisk infrastruktur, undersökning på plats av fysisk infrastruktur, samordning av bygg- och anläggningsprojekt och tillträde till en accesspunkt och fysisk infrastruktur i byggnader. Övervägandena finns i avsnitt 9.3, 10.4, 11.2 och 18.2. En begärans administrativa aspekter kan bl.a. inbegripa formen för begäran eller hur stort geografiskt område den får omfatta. 4 kap. Tillståndsförfaranden Förlängning av tidsfrister 1 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana skäl som kan med- föra en förlängning av de tidsfrister som anges i artikel 7.5 första stycket och 7.6 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. 389 Författningskommentar SOU 2025:110 Paragrafen innehåller en bestämmelse om att regeringen får ange de skäl som kan motivera en förlängning av tidsfristerna för prövning av en ansökan om tillstånd eller ledningsrätter i GIA. Övervägandena finns i avsnitt 13.6. Artikel 7 i GIA innehåller bestämmelser om tillståndsförfaranden och ledningsrätter. I artikel 7.5 första stycket anges att de behöriga myndigheterna ska bevilja eller avslå en ansökan om tillstånd, utom ledningsrätter, inom fyra månader från dagen för mottagandet av en fullständig tillståndsansökan. Av artikel 7.6 i GIA följer att de behöriga myndigheterna ska bevilja ledningsrätter inom fyra månader från och med dagen för mottagandet av en fullständig ansökan, utom vid expropriation. Möjlighet till förlängning av dessa tids- frister regleras i artikel 7.5 fjärde och femte styckena. Där framgår bl.a. att medlemsstaterna på förhand ska ange och offentliggöra skälen till att den behöriga myndigheten på eget initiativ kan för- länga tidsfristerna samt att en förlängning ska vara så kort som möjlig och får som huvudregel inte överstiga fyra månader. För- längningen kan dock vara längre när det krävs för att uppfylla andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av tillståndsförfarandet, inbegripet överklagande- förfaranden. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att ange de skäl som kan medföra en förlängning av de ovan nämnda tids- fristerna i GIA. Avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande 2 § Trots artikel 8.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska ett tillstånd inte anses beviljat om den behöriga myndigheten inte har prövat ansökan inom den tillämpliga tidsfristen som följer av artikel 7.5 i samma förordning, denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Paragrafen innehåller en bestämmelse om avvikande från GIA:s bestämmelse om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister. Övervägandena finns i avsnitt 14.4. Av artikel 8.1 i GIA framgår bl.a. att om den behöriga myndig- heten inte har fattat ett beslut inom den tillämpliga tidsfrist som 390 SOU 2025:110 Författningskommentar anges i artikel 7.5 ska tillståndet anses vara beviljat när den tids- fristen löper ut. Paragrafen innebär att detta inte ska gälla i Sverige. Se författningskommentaren till 1 § för en redogörelse av tids- fristen i artikel 7.5 i GIA. I 1 § finns ett bemyndigande för reger- ingen att meddela föreskrifter om de skäl som kan motivera en för- längning av tidsfristerna för prövning av en ansökan om tillstånd eller ledningsrätter i GIA. Den tillämpliga tidsfristen är därmed den tidsfrist som fastställs vid tillämpning av artikel 7.5 i GIA tillsammans med eventuella skäl för förlängning som anges i denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den. Uttrycket i anslutning till lagen används för att klargöra att hänvisningen avser att träffa såväl föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen. 3 § Staten eller en kommun ska ersätta en operatörs rena förmögenhets- skada som vållas av att operatörens ansökan om tillstånd, genom för- summelse, inte har prövats inom den tillämpliga tidsfristen som följer av artikel 7.5 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Det som sägs om en kommun ska även gälla ett kommunalförbund. Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsskyldighet för staten, en kommun eller ett kommunalförbund om en operatörs tillståndsansökan inte prövas inom tidsfristerna i artikel 7.5 i GIA, denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Övervägandena finns i avsnitt 14.3. Av första stycket framgår att staten eller en kommun ska ersätta en operatörs rena förmögenhetsskada som vållas av att operatörens ansökan om tillstånd, genom försummelse, inte har prövats inom den tillämpliga tidsfristen som följer av artikel 7.5 i GIA, denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Bestäm- melsen innebär inget strikt skadeståndsansvar för staten eller en kommun, utan enbart ansvar för styrkt vållande. Att en operatörs tillståndsansökan inte har prövats inom tidsfristen är inte tillräck- ligt för att ersättning ska utgå, utan det krävs att det inträffade också har orsakat en ren förmögenhetsskada för operatören. För att skadestånd ska utgå krävs vidare att skadan vållats av att tillståndsansökan genom försummelse inte har prövats inom den tillämpliga tidsfristen. Av artikel 7.5 i GIA framgår att behöriga 391 Författningskommentar SOU 2025:110 myndigheter ska pröva tillståndsansökan inom den tillämpliga tids- fristen. Det är därmed de behöriga myndigheternas försummelse som avses. Vid bedömningen av om försummelse har förelegat kan ledning hämtas från när det enligt praxis avseende 3 kap. 2 § skade- ståndslagen anses ha förelegat oaktsamhet vid dröjsmål i handlägg- ningen av ett ärende. Se författningskommentaren till 1 § för en redogörelse av tids- fristen i artikel 7.5 i GIA. I 1 § finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om de skäl som kan motivera en förläng- ning av tidsfristerna för prövning av en ansökan om tillstånd eller ledningsrätter i GIA. Den tillämpliga tidsfristen är därmed den tidsfrist som fastställs vid tillämpning av artikel 7.5 i GIA tillsammans med eventuella skäl för förlängning som anges i denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den. Uttrycket i anslutning till lagen används för att klargöra att hänvisningen avser att träffa såväl föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen. Enligt andra stycket ska det som sägs om en kommun även gälla ett kommunalförbund. Det innebär att även kommunalförbund omfattas av skadeståndsskyldigheten, om det har fått i uppgift att besluta om de relevanta tillståndsansökningarna. 4 § Den behöriga myndighet som prövar en ansökan om tillstånd ska, under de förutsättningar som anges i artikel 8.3 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, bjuda in den tillståndssökande operatören till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om en tillståndsansökan. I artikeln finns bestämmelser om mötets sammankallande och vilka åtgärder som ska vidtas efter ett möte. Paragrafen innehåller bestämmelser om ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om en tillståndsansökan. Övervägandena finns i avsnitt 14.5. Av första stycket följer att den behöriga myndighet som prövar en ansökan om tillstånd ska bjuda in den tillståndssökande opera- tören till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om en tillståndsansökan. Detta gäller dock bara om de förutsättningar som anges i artikel 8.3 i GIA föreligger. Av artikeln framgår att den behöriga myndigheten vid utgången av den tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 7.5, utan onödigt dröjsmål på operatörens 392 SOU 2025:110 Författningskommentar begäran eller på eget initiativ, ska bjuda in sökanden till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan. Av skäl 46 i förordningen framgår vidare att ett möte ska anordnas om operatören eller den behöriga myndigheten begär detta. De behöriga myndigheterna kan vara såväl statliga förvaltnings- myndigheter som regeringen, mark- och miljödomstolar, kommunala nämnder eller kommunalförbund. Bestämmelsen ger dock inte en ovillkorlig rätt till ett möte med t.ex. regeringen eller en byggnads- nämnd, utan mötet kan i enlighet med en given delegation t.ex. hållas av en handläggande tjänsteman. Hos mark- och miljödom- stolarna kan mötet t.ex. ske med målets ordförande och det tek- niska råd som deltar i målets handläggning. Av artikel 8.3 i GIA följer även att mötet ska sammankallas av den behöriga myndigheten senast två månader efter det att ansökan har lämnats in och att myndigheten utan onödigt dröjsmål efter mötet ska lämna en skriftlig redogörelse för diskussionen, inbegripet de berörda parternas inställning, och indikera ett datum då ett beslut om tillståndsansökan ska fattas. I paragrafens andra stycke finns en upplysningsbestämmelse om detta. 5 kap. Tvistlösning och tillsyn Tvistlösning 1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska vara be- höriga organ att utföra de uppgifter som har tilldelats det nationella tvist- lösningsorganet i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (tvistlösnings- organ). Paragrafen innehåller bestämmelser om tvistlösningsorgan. Över- vägandena finns i avsnitt 20.1. Av paragrafen framgår att den eller de myndigheter som reger- ingen bestämmer ska vara behöriga organ att utföra de uppgifter som har tilldelats det nationella tvistlösningsorganet i GIA. Det innebär att förordningens bestämmelser som rör det nationella tvistlösningsorganet, bl.a. artikel 13 och 14 i förordningen, gäller för den eller de myndigheter som har utsetts till tvistlösningsorgan enligt denna lag. Vilka tvister som kan hänskjutas till ett tvistlös- 393 Författningskommentar SOU 2025:110 ningsorgan framgår av artikel 13.1 i förordningen och i artikel 13.2 anges tidsfrister inom vilka tvistlösningsorganet ska pröva tvisterna. 2 § Ett tvistlösningsorgan får förelägga en part att tillhandahålla organet de uppgifter och handlingar som behövs för att pröva en tvist enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Paragrafen ger tvistlösningsorganet befogenhet att inhämta de upp- gifter och handlingar som behövs vid tvistlösning. Övervägandena finns i avsnitt 20.1. Av första stycket framgår att tvistlösningsorganet får förelägga en part att tillhandahålla de uppgifter och handlingar som behövs för att pröva ett tvistlösningsärende. Enligt andra stycket får ett sådant föreläggande förenas med vite. Allmänna bestämmelser om vite finns i lagen om viten. 3 § Ett tvistlösningsorgan ska höra Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i ärenden som rör totalförsvaret. Organet ska höra Säkerhetspolisen i ärenden som rör Sveriges säkerhet i övrigt. Paragrafen anger att ett tvistlösningsorgan i vissa ärenden ska höra Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Säkerhetspolisen. Övervägandena finns i avsnitt 20.1. Av bestämmelsen följer att samråd ska ske med Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i tvistlösnings- ärenden som rör totalförsvaret och med Säkerhetspolisen i ärenden som rör Sveriges säkerhet i övrigt. Tillsyn 4 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara tillsynsmyndig- het enligt denna lag. Paragrafen innehåller en bestämmelse om vilken myndighet som ska vara tillsynsmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 20.2. Av bestämmelsen framgår att regeringen bemyndigas att bestämma vilken myndighet som ska vara tillsynsmyndighet enligt lagen. 394 SOU 2025:110 Författningskommentar 5 § Tillsynsmyndigheten ska ha tillsyn över efterlevnaden av 1. artiklarna 3–6, 7.2, 11.2 och 11.3 i EU:s förordning om gigabitinfra- struktur, och 2. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Paragrafen anger tillsynsområdet. Övervägandena finns i avsnitt 20.2. Av första punkten framgår att tillsynsmyndigheten ska ha tillsyn över artiklarna 3–6, 7.2, 11.2 och 11.3 i GIA. Det innebär att till- synen omfattar tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, samordning av bygg- och anläggningsprojekt, öppenhet avseende fysisk infra- struktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt, tillgänglig- görande av information om tillståndsförfaranden och ledningsrätter samt tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader. Av punkt 2 framgår att även kompletterande bestämmelser i denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen omfattas av tillsynsområdet. Uttrycket i anslutning till lagen används för att klargöra att hänvisningen avser att träffa såväl föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. 6 § Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av artikel 10 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur finns i 11 kap. plan- och bygglagen (2010:900) och 8 kap. plan- och byggförordningen (2011:338). Paragrafen innehåller en upplysningsbestämmelse om att tillsyn över efterlevnaden av artikel 10 i GIA finns i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.5. Av paragrafen följer att bestämmelser om tillsyn över efterlev- naden av GIA:s bestämmelser om fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar finns i plan- och bygglagen och plan- och bygg- förordningen. Det innebär att bestämmelserna i 7 och 8 §§ samt 6 och 7 kap. inte gäller vid tillsyn över efterlevnaden av artikel 10 i GIA. 7 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som har skyldigheter enligt de bestämmelser och författningar som anges i 5 § att tillhandahålla myn- digheten de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Paragrafen ger tillsynsmyndigheten rätt att få de uppgifter som behövs för tillsynen. Övervägandena finns avsnitt 20.2. 395 Författningskommentar SOU 2025:110 Första stycket ger tillsynsmyndigheten rätt att få de uppgifter som behövs för tillsynen. Ett föreläggande om att få uppgifter kan riktas mot dem som har skyldigheter enligt de bestämmelser och författningar som omfattas av tillsynsområdet. Det innebär att till- synsmyndigheten kan begära att få uppgifter från t.ex. nätopera- törer (se artikel 2.1 i GIA), offentliga organ som äger eller kon- trollerar fysisk infrastruktur (se artikel 2.3 i GIA), en innehavare av en nyttjanderätt till en accesspunkt och fysisk infrastruktur i byggnader samt dem som är behöriga myndigheter i enlighet med artikel 7 i GIA. Enligt andra stycket får ett sådant föreläggande förenas med vite. Allmänna bestämmelser om vite finns i lagen om viten. 8 § Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att de bestämmelser och författningar som anges i 5 § ska efterlevas. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Paragrafen innehåller bestämmelser om förelägganden för att komma till rätta med överträdelser. Övervägandena finns i avsnitt 20.2. Enligt första stycket får tillsynsmyndigheten besluta de före- lägganden som behövs för att de bestämmelser och författningar som omfattas av tillsynsområdet ska efterlevas. Ett föreläggande kan innebära såväl en skyldighet att göra något som ett förbud. Av andra stycket framgår att föreläggandena får förenas med vite. Tillsynsmyndigheten bör i varje enskilt fall avgöra om det är nödvändigt att förena ett föreläggande med vite och vilken storlek vitet i så fall ska ha i enlighet med reglerna i lagen om viten och artikel 15 i GIA. Av artikel 15 i GIA framgår att sanktioner ska vara ändamålsenliga, effektiva, proportionella och avskräckande. 6 kap. Myndighetsbeslut och överklagande Myndighetsbeslut 1 § Ett beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten gäller omedelbart, om inte myndigheten bestämmer något annat. 396 SOU 2025:110 Författningskommentar Paragrafen anger att beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten som huvudregel gäller omedelbart. Över- vägandena finns i avsnitt 21.2. Av bestämmelsen följer att beslut gäller omedelbart om inte myndigheten bestämmer något annat. Om myndigheten inte anger något annat ska beslutet därmed efterföljas även om det överklagas, såvida beslutet inte inhiberas. Överklagande 2 § Ett beslut som fattas av ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Ett beslut om avvisning av en operatörs begäran om information i enlighet med 2 kap. 3 § får inte överklagas. Beslut som fattas av en domstol i egenskap av tvistlösningsorgan över- klagas till kammarrätten. Vid överklagande av sådana beslut krävs, med undantag från första stycket, inte prövningstillstånd i kammarrätten. Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av beslut. Övervägandena finns i avsnitt 21.3.1 och 21.3.2. Av första stycket framgår att beslut som fattas av ett tvistlösnings- organ, tillsynsmyndigheten eller myndigheten med ansvar för den centrala informationspunkten får överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Enligt andra stycket får dock inte beslut om avvisning av en operatörs begäran om information i enlighet med 2 kap. 3 § över- klagas. Detta utgör ett undantag från huvudregeln i första stycket. Tredje stycket reglerar situationen när ett beslut överklagas som har fattats av en domstol i egenskap av tvistlösningsorgan, dvs. när en domstol har fattat ett beslut i egenskap av tvistlösningsorgan och avgjort ett tvistlösningsärende i första instans. Av bestämmel- sen framgår att sådana beslut överklagas till kammarrätten och att det i dessa fall, med undantag från huvudregeln i första stycket, inte krävs prövningstillstånd i kammarrätten. De situationer som regleras i detta stycke ska skiljas från de situationer då en domstol över- 397 Författningskommentar SOU 2025:110 prövar ett tvistlösningsbeslut som ett tvistlösningsorgan som inte är en domstol har fattat. I de situationerna ska första stycket tillämpas. Partsställning 3 § När ett tvistlösningsorgans, tillsynsmyndighetens eller myndig- hetens med ansvar för den centrala informationspunkten beslut överklagas är den myndigheten motpart i domstolen. Det gäller dock inte om tvist- lösningsorganet är en domstol. När ett tvistlösningsbeslut överklagas är även den andra parten i tvist- lösningsärendet motpart i domstolen. Paragrafen innehåller bestämmelser om partsställningen efter att ett beslut har överklagats. Övervägandena finns i avsnitt 21.3.4. Av första stycket följer att ett tvistlösningsorgan, tillsynsmyndig- heten och myndigheten med ansvar för den centrala informations- punkten intar ställning som motpart i domstolen, när beslut som de har fattat överklagas. Av 7 a § förvaltningsprocesslagen framgår att om en enskild överklagar en myndighets beslut är myndigheten den enskildes motpart i domstol. Den här aktuella bestämmelsen innebär att myndigheten blir motpart i domstolen även om det inte är en enskild som överklagar myndighetens beslut. Bestämmelsen gäller dock inte om tvistlösningsorganet är en domstol. En domstol kommer därmed inte att inta ställning som motpart i kammarrätten om dess tvistlösningsbeslut överklagas, se även författningskom- mentaren till 2 §. Av andra stycket framgår att när ett tvistlösningsbeslut över- klagas är även den andra parten i tvistlösningsärendet motpart i domstolen. Det innebär att både den part i tvisten som inte över- klagar beslutet och tvistlösningsorganet som huvudregel kommer att vara den klagandes motparter i domstolen. Partsställning ger enligt allmänna principer rätt att överklaga, om beslutet går parten emot. Regleringen om att beslutsmyndig- heten och båda parterna i tvistlösningsärendet vid ett överklagande blir part i målet hos domstolen medför därmed att parterna har talerätt vid ett eventuellt överklagande till högre instans. 398 SOU 2025:110 Författningskommentar Skyndsam handläggning 4 § Mål i förvaltningsrätt och kammarrätt ska handläggas skyndsamt om de avser överprövning av beslut som rör 1. samordning av bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, 2. öppenhet avseende sådana projekt enligt artikel 6 i förordningen, eller 3. skyldigheten att lämna uppgifter om planerade bygg- och anlägg- ningsprojekt enligt 2 kap. 5 § andra stycket 1. Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyndsam handläggning av vissa mål. Övervägandena finns i avsnitt 21.3.6. Av bestämmelsen följer att mål som avser överprövning av beslut som rör samordning av bygg- och anläggningsprojekt eller öppen- het avseende sådana projekt enligt artikel 5 och 6 i GIA ska hand- läggas skyndsamt. Även mål om överprövning av beslut som rör skyldigheten att i den centrala informationspunkten lämna vissa uppgifter om sådana planerade projekt ska handläggas skyndsamt. Skyndsamhetskravet gäller för mål i förvaltningsrätt och kammar- rätt. Vad som är en acceptabel handläggningstid kan variera t.ex. om ett mål är ovanligt komplicerat eller ovanligt omfattande i för- hållande till andra liknande mål. 7 kap. Avgifter 1 § Tillhandahållare av allmänna elektroniska kommunikationsnät som är anmälda enligt 2 kap. 1 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunika- tion ska betala en årlig avgift för funktionerna för den centrala informa- tionspunkten, tvistlösning och tillsyn. De avgifter som tas ut ska fördelas med skälig andel mellan dem som är skyldiga att betala avgifterna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om avgifterna. Paragrafen innehåller bestämmelser om en avgift för den centrala informationspunkten, tvistlösning och tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 19.7 och 20.3. Av första stycket följer att tillhandahållare av allmänna elektroniska kommunikationsnät som är anmälda enligt 2 kap. 1 § LEK ska betala 399 Författningskommentar SOU 2025:110 en årlig avgift för att finansiera funktionerna för den centrala infor- mationspunkten, tvistlösning och tillsyn. I andra stycket anges att de avgifter som tas ut ska fördelas med skälig andel mellan dem som är skyldiga att betala avgiften. En skälig fördelning kan t.ex. baseras på tillhandahållarnas omsättning. Av tredje stycket framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om avgifterna. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 12 maj 2026. 2. Genom lagen upphävs lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät. 3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för tvistlösningsärenden som har inletts före ikraftträdandet av denna lag men som vid den tid- punkten ännu inte har avgjorts. 4. Den upphävda lagen gäller fortfarande för överklagande och över- prövning av beslut som har meddelats med stöd av den lagen. Övervägandena finns i avsnitt 23.2 och 23.3. Lagen träder enligt bestämmelsen i punkt 1 i kraft den 12 maj 2026, dvs. den dag då GIA blir fullt tillämplig. Av punkt 2 framgår att utbyggnadslagen upphävs genom lagen. Bestämmelsen i punkt 3 innebär att utbyggnadslagens regler fortfarande gäller för tvistlösningsärenden som har inletts innan utbyggnadslagen upphävs, men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. Det innebär att tvistlösningsmyndigheten ska tillämpa utbyggnadslagens regler om tidsfrister och andra bestämmelser om handläggningen av tvistlösningsärenden när de prövar sådana ärenden. Även andra tillämpliga bestämmelser i utbyggnadslagen gäller i fråga om sådana tvistlösningsärenden, till exempel bestämmelsen i 5 kap. 8 § om att besluten som huvudregel gäller omedelbart. Enligt punkt 4 gäller utbyggnadslagen fortfarande för över- klagande och överprövning av beslut som har meddelats med stöd av den lagen. Det innebär att bl.a. bestämmelserna i 5 kap. 6 och 7 §§ utbyggnadslagen om att beslut överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol och att vissa mål i förvaltningsrätt och kammarrätt ska handläggas skyndsamt fortsätter att gälla för beslut som har 400 SOU 2025:110 Författningskommentar meddelats enligt utbyggnadslagen, även efter det att lagen har upphävts. 25.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 18 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam 1. vid åtgärder som endast avser måls beredande, 2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvalt- ningsrätt, 3. vid beslut som endast avser rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, och 4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full- sutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak. Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, får utföras av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän förvaltningsdomstol, en allmän domstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av 1. mål av enkel beskaffenhet, 2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarande- lagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om en uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatte- förfarandelagen eller någon annan skatteförfattning, 3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 och 6 a §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård vid en låsbar enhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 15 d § samma lag, mål om till- fälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om tillfälligt utrese- förbud enligt 31 d § samma lag, mål om omedelbar insats enligt 4 kap. 1 § lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende, mål om omedel- bart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet enligt 34 a § samma lag, mål om av- skildhet enligt 34 b § samma lag, mål om vård vid en låsbar enhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om vård i enskildhet enligt 14 a § samma lag, mål om avskildhet enligt 17 § 401 Författningskommentar SOU 2025:110 samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningspröv- ning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt strafftidslagen (2018:1251), mål enligt fängelselagen (2010:610) och mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge an- gående verkställighet av straff m.m., 4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål om preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfatt- ningarna, 5. mål enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller lagen (2022:760) om upphandling av fonder till premiepensionens fondtorg, 6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, 7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt, 8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post, 9. mål enligt lagen (2024:954) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om digitala tjänster som avser en a) inspektion, b) prövning av om en handling skyddas av advokatsekretess enligt 3 kap. 14 § samma lag, eller c) tillfällig begränsning av mottagarnas tillgång till en tjänst eller ett onlinegränssnitt, 10. mål om betalningssäkring enligt socialförsäkringsbalken eller lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd, och 11. mål där en förvaltningsrätt är tvistlösningsorgan enligt 5 kap. 1 § lagen (20xx:xx) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Paragrafen reglerar i vilka mål och ärenden som förvaltningsrätten är domför med en lagfaren domare ensam. Övervägandena finns i avsnitt 20.1. I fjärde stycket läggs det till en elfte punkt som avser prövning av mål där en förvaltningsrätt är tvistlösningsorgan enligt 5 kap. 1 § 402 SOU 2025:110 Författningskommentar kompletteringslagen, dvs. när förvaltningsrätten prövar ett mål i egenskap av tvistlösningsorgan. 25.3 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) 44 § Inom ett vägområde får det inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd 1. dras elektriska ledningar, vattenledningar eller andra ledningar, 2. utföras arbeten på en redan dragen ledning. Väghållningsmyndigheten får meddela de föreskrifter om arbetet och om rätt till upplag eller annan anordning som behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller brukande. Tillstånd enligt första stycket behövs inte när tillstånd har meddelats enligt annan lag eller författning och anmälan om arbetet har gjorts hos väghållningsmyndigheten. Om det på grund av en inträffad skada krävs skyndsam reparation av en ledning som har dragits inom ett vägområde, får arbetet påbörjas utan tillstånd eller anmälan. Ledningens ägare ska i så fall snarast underrätta väghållningsmyndigheten om arbetet. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd för att inom ett vägområde dra vissa ledningar eller utföra arbeten på redan dragna ledningar inom ett vägområde. Övervägandena finns i avsnitt 13.6. Ändringen innebär att nuvarande femte stycket tas bort. 25.4 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) Ändringarna är en följd av artikel 10 i GIA. Samtliga hänvisningar till EU-förordningen är dynamiska. Det innebär att de avser för- ordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 403 Författningskommentar SOU 2025:110 8 kap. 4 § Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om 1. bärförmåga, stadga och beständighet, 2. säkerhet i händelse av brand, 3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön, 4. säkerhet vid användning, 5. skydd mot buller, 6. energihushållning och värmeisolering, 7. lämplighet för det avsedda ändamålet, 8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, 9. hushållning med vatten och avfall, och 10. laddning av elfordon. Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla första stycket framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §. I artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabit- infrastrukturförordningen) finns bestämmelser om fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar. Paragrafen innehåller bestämmelser om byggnadsverks tekniska egenskaper. Övervägandena finns i avsnitt 17.1. Ändringarna i första stycket 10 innebär att egenskapskravet om bredbandsanslutning tas bort och att numreringen, som en följd av detta, ändras för den efterföljande punkten om laddning av elfordon. Ändringarna medför också en redaktionell ändring av punkten 9. I bestämmelsens tredje stycke, som är nytt, finns en upplysning om att bestämmelser om fysisk infrastruktur i byggnader och fiber- ledningar finns i artikel 10 i GIA. Eftersom det är en upplysnings- bestämmelse, vilken inte är materiell, omfattas inte kraven i artikel 10 när det i andra bestämmelser i lagen hänvisas till egenskapskraven i 8 kap. 4 §, om det inte särskilt anges. 404 SOU 2025:110 Författningskommentar 10 kap. 7 § Kontrollplanen ska vara anpassad till omständigheterna i det enskilda fallet och ha den utformning och detaljeringsgrad som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att 1. alla väsentliga krav som avses i 8 kap. 4 § och kraven i artikel 10 i förordning (EU) 2024/1309 uppfylls, 2. förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § följs, och 3. kraven på varsamhet enligt 8 kap. 17 och 18 §§ uppfylls. Paragrafen reglerar hur en kontrollplan ska utformas. Övervägandena finns i avsnitt 17.1. Ändringen i första punkten innebär att kontrollplanen ska ut- formas på ett sådant sätt att det säkerställs att även kraven i arti- kel 10 i GIA i uppfylls. 23 § Byggnadsnämnden ska med ett startbesked godkänna att en åtgärd som avses i 3 § får påbörjas, om 1. åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt denna lag, artikel 10 i förordning (EU) 2024/1309 eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, 2. ett bevis om att det finns ett färdigställandeskydd som avses i 16 § har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant skydd, 3. ett bevis om besked om skyddsrum har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant besked enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:545) om skydds- rum, 4. en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem har visats upp för nämnden, om en sådan redovisning krävs enligt 23 § lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader, och 5. de villkor som har uppställts enligt 4 kap. 14 § eller 9 kap. 37 a § är uppfyllda. Vid anmälan som avser åtgärder enligt 9 kap. 4 a–4 c §§ ska byggnads- nämndens bedömning enligt första stycket endast omfatta det som anges i första stycket 1. Paragrafen innehåller bestämmelser om byggnadsnämndens pröv- ning inför lämnande av startbesked. Övervägandena finns i av- snitt 17.1. 405 Författningskommentar SOU 2025:110 Första stycket 1 ändras på så sätt att en hänvisning till artikel 10 i GIA införs. Ändringen innebär att vid byggnadsnämndens be- dömning av förutsättningarna för startbesked ska det, utöver be- stämmelser i lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den, även bedömas om åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt artikel 10 i GIA. 25 a § Om ett certifierat byggprojekteringsföretag som avses i 9 kap. 32 b § har använts för projektering vid nybyggnad av ett sådant bostadshus som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 9 § 4, ska startbesked ges utan prövning av om kraven i 8 kap. 1 § 1 och 3, 4 § samt artikel 10 i förordning (EU) 2024/1309 är uppfyllda. Detta gäller trots vad som föreskrivs i 23 § första stycket 1. Paragrafen innehåller bestämmelser om omfattningen av byggnads- nämndens prövning inför beslut om startbesked, när ett certifierat byggprojekteringsföretag har använts för projekteringen vid ny- byggnad av bostadshus. Övervägandena finns i avsnitt 17.1. Paragrafen ändras på så sätt att en hänvisning till artikel 10 i GIA införs. Ändringen innebär att om ett certifierat byggprojek- teringsföretag har använts för projekteringen vid nybyggnad av bostadshus ska startbesked ges även utan prövning av om kraven i artikel 10 i GIA är uppfyllda. 11 kap. 19 § Om en byggherre, ägare, nyttjanderättshavare, väghållare, kontrollansvarig, sakkunnig eller huvudman för en allmän plats låter bli att vidta en åtgärd och därigenom bryter mot en skyldighet enligt denna lag, artikel 10 i förordning (EU) 2024/1309 eller föreskrifter eller beslut som har med- delats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga denne att inom en viss tid vidta åtgärden (åtgärdsföreläggande). Förelägganden om att avhjälpa ett sådant hinder som avses i 8 kap. 2 § andra stycket eller 8 kap. 12 § andra stycket ska riktas mot den som har rådighet över hindret. Om inte annat visas ska det anses vara ägaren av byggnaden respektive den allmänna platsens huvudman. 406 SOU 2025:110 Författningskommentar Paragrafen innehåller bestämmelser om att byggnadsnämnden får förelägga vissa aktörer som har åsidosatt sina skyldigheter att vidta åtgärder. Övervägandena finns i avsnitt 17.5. Ändringen i första stycket innebär att byggnadsnämnden kan rikta ett åtgärdsföreläggande mot de aktuella aktörerna även om de bryter mot en skyldighet som följer av artikel 10 i GIA. 20 § Om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnadsverk har vidtagits en åtgärd i strid mot denna lag, artikel 10 i förordning (EU) 2024/1309 eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, får bygg- nadsnämnden förelägga den som äger fastigheten eller byggnadsverket att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande). Byggnadsnämnden får inte besluta om ett föreläggande om det har förflutit mer än tio år från överträdelsen. Den tioårsgräns som anges i andra stycket gäller inte om överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägenhet för ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål. Paragrafen innehåller bestämmelser som ger byggnadsnämnden en möjlighet att besluta om rättelseförelägganden. Övervägandena finns i avsnitt 17.5. Ändringen i första stycket innebär att byggnadsnämnden kan utfärda ett rättelseföreläggande om en åtgärd har vidtagits i strid med artikel 10 i GIA. 34 a § Om byggnadsnämnden bedömer att ett certifierat byggprojekterings- företag som avses i 9 kap. 32 b § vid projekteringen har gjort en uppenbar felbedömning av kraven i 8 kap. 1 § 1 eller 3, eller 4 § eller artikel 10 i för- ordning (EU) 2024/1309, ska nämnden underrätta den som har certifierat företaget om detta. Detsamma gäller om byggnadsnämnden bedömer att företaget är olämpligt för sin uppgift av något annat skäl. Paragrafen innehåller bestämmelser om byggnadsnämndens under- rättelseskyldighet i förhållande till den som har certifierat bygg- projekteringsföretaget. Övervägandena finns i avsnitt 17.5. 407 Författningskommentar SOU 2025:110 En hänvisning till artikel 10 i GIA införs i bestämmelsen. Änd- ringen innebär att byggnadsnämnden även ska underrätta den som har certifierat ett byggprojekteringsföretag om nämnden bedömer att företaget gjort en uppenbar felbedömning av kraven i artikel 10 i GIA. 16 kap. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 och 2 §§ ska tillämpas också på en annan anläggning än en byggnad, 2. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 § 2 ska tillämpas också på skyltar och ljusanordningar, 3. vad som krävs för att ett byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar ska anses uppfylla kraven i 8 kap. 1 och 4 §§, 4. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ alltid ska uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad, 5. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ inte behöver uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad, 6. att krav enligt 8 kap. 4 § första stycket 6 trots 8 kap. 5 § alltid ska uppfyllas i fråga om andra byggnader än bostadshus när detta behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, 7. att krav enligt 8 kap. 4 § första stycket 10 trots 8 kap. 5 § alltid ska uppfyllas i fråga om andra byggnader än bostadshus, och 8. vad som krävs för att en studentbostad ska uppfylla kravet i 8 kap. 6 § andra stycket och sådana undantag från det kravet som det finns sär- skilda skäl för. I paragrafen finns bemyndiganden för regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bygg- nadsverk. Övervägandena finns i avsnitt 17.1. Ändringen i sjunde punkten är en följd av att numreringen i 8 kap. 4 § första stycket ändras. Någon ändring i sak är inte avsedd. 408 SOU 2025:110 Författningskommentar 2 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. sådana standarder eller tekniska specifikationer som avses i artikel 10.4 i förordning (EU) 2024/1309, och 2. de kategorier av byggnader som ska undantas från skyldigheterna i arti- kel 10.1–10.3 i samma förordning. Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela vissa föreskrifter med anledning av artikel 10 i GIA. Övervägandena finns i avsnitt 17.2. och 17.4. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 13 februari 2026. 2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för åtgärder som kräver bygglov om ansökan om bygglov har gjorts före den 13 februari 2026 och för åtgärder som kräver anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § om sådan anmälan har gjorts före denna tidpunkt. Övervägandena finns i avsnitt 23.4. Enligt den första punkten träder lagen i kraft den 13 februari 2026. Av punkt 2 framgår dock att tidigare bestämmelser fortfarande ska gälla för åtgärder som kräver bygglov om ansökan om bygglov har gjorts före ikraftträdandet och för åtgärder som kräver anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § om sådan anmälan har gjorts före denna tidpunkt. Det innebär bl.a. att kravet om att en byggnad ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om bredbandsanslutning ska fortsätta att gälla för ansökningar eller anmälningar som har gjorts före den 13 februari 2026. 409 Författningskommentar SOU 2025:110 25.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation 11 kap. 14 § Uppkommer det en tvist mellan dem som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster eller tillhörande tjänster, eller mellan en sådan aktör och ett företag som drar nytta av en skyldighet i fråga om samtrafik eller andra former av tillträde eller som tillhandahåller tillhörande faciliteter, får en part hänskjuta tvisten för avgörande av tillsynsmyndigheten, om 1. tvisten har samband med skyldigheter som följer av a) denna lag, b) beslut om skyldigheter, åtaganden eller villkor som har meddelats med stöd av lagen, c) föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, eller d) rättsakter som avses i 1 § andra stycket eller 13 § första stycket 1, eller 2. tvisten i övrigt rör villkor för samtrafik eller andra former av tillträde. Om en överenskommelse om tillträde enligt 5 kap. 44 § inte har nåtts inom två månader från det att en begäran har tagits emot, får en part hän- skjuta tvisten för avgörande av tillsynsmyndigheten. Paragrafen innehåller bestämmelser om att låta tillsynsmyndig- heten lösa vissa tvister. Övervägandena finns i avsnitt 18.2. Paragrafens andra stycke ändras på så sätt att hänvisningen till överenskommelser om tillträde enligt 5 kap. 31 § tas bort. Detta är en följd av att den paragrafen upphävs. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 12 maj 2026. 2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för tvistlösningsärenden som har inletts före den 12 maj 2026 men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. Övervägandena finns i avsnitt 23.5. Enligt den första punkten träder lagen i kraft den 12 maj 2026. 410 SOU 2025:110 Författningskommentar Av punkt 2 framgår dock att tidigare bestämmelser fortfarande ska gälla för tvistlösningsärenden som har inletts före ikraftträdandet men som vid den tidpunkten ännu inte har avgjorts. Det innebär att be- stämmelserna i 5 kap. 31 § och 11 kap. 14 § LEK ska fortsätta att gälla för tvistlösningsärenden avseende tillträde enligt 5 kap. 31 LEK som har inletts före, men inte avgjorts när lagändringarna träder i kraft. 411 Bilaga 1 Kommittédirektiv 2024:76 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur Beslut vid regeringssammanträde den 29 augusti 2024. Sammanfattning Europaparlamentet och rådet har antagit förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnader för utbygg- nad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av för- ordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (gigabitinfrastrukturförordningen). En särskild utredare ska föreslå de anpassningar och kompletterande författningsbestämmelser som gigabitinfrastrukturförordningen ger anledning till. Utredaren ska bl.a. • kartlägga vilka regelverk som kan anses omfattas av förordning- ens bestämmelser och analysera om befintlig reglering behöver ändras eller kompletteras med anledning av förordningen, • klargöra förutsättningarna för inrättandet av en nationell digital ingångspunkt och införandet av centrala informationspunkter och föreslå hur sådana system skulle kunna utformas, • föreslå vilken eller vilka myndigheter som ska få i uppdrag att vara behöriga nationella tvistlösningsorgan, och • lämna de förslag, inklusive författningsförslag, i övrigt som är nöd- vändiga eller annars bedöms lämpliga för att komplettera förord- ningen. Uppdraget ska redovisas senast den 19 september 2025. 413 Bilaga 1 SOU 2025:110 EU-förordningen Gigabitinfrastrukturförordningen utgör en revidering av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åt- gärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (utbyggnadsdirektivet) men bygger även på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (kod- exen). Syftet med förordningen är att bidra till en kostnadseffektiv och snabb utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet inom unionen. Vidare ska förordningen skapa förutsättningar för ökat tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, mer ändamålsenlig samordning av bygg- och anläggningsarbeten samt tillgång till dessa, ökad utbyggnad av och tillgång till bredbandsinfrastruktur i byggnader samt effektivi- serade och digitaliserade tillståndsförfaranden. Gigabitinfrastrukturförordningen trädde i kraft i maj 2024 och ska tillämpas fr.o.m. den 12 november 2025. Artiklarna 5.6 och 11.6 ska dock tillämpas fr.o.m. den 11 maj 2024, artikel 17 ska tillämpas fr.o.m. den 15 maj 2024, artikel 10.1, 10.2 och 10.3 ska tillämpas fr.o.m. den 12 februari 2026, och artiklarna 4.3, 6.1, 7.2, 7.3, 12.1, 12.2 och 12.3 ska tillämpas fr.o.m. den 12 maj 2026. Uppdraget att kartlägga berörda svenska regelverk Det finns ett behov av att identifiera vilka svenska regler som berörs av gigabitinfrastrukturförordningen, samt om och i så fall hur dessa behöver upphävas, anpassas eller kompletteras med anledning av för- ordningen. Utbyggnadsdirektivet har implementerats genom lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät (utbyggnadslagen) och kodexen införlivades i svensk lagstiftning genom lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation (LEK). Gigabitinfrastrukturförord- ningen ändrar även bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättig- heter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunika- tionstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna 414 SOU 2025:110 Bilaga 1 mobilnät i unionen. Det finns bestämmelser i LEK om tillsyn och sanktioner med anledning av förordning (EU) 2015/2120. Reglerna om tillståndsgivning i miljöbalken, lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och väglagen (1971:948) kan påverkas av exem- pelvis artiklarna 7 och 8 i gigabitinfrastrukturförordningen. Frågor om ledningsrätt, vilka prövas enligt bestämmelser i ledningsrättslagen (1973:1144) och ledningsrättskungörelsen (1973:1148), kan också be- röras av dessa artiklar. Vidare kan krav i plan- och bygglagen (2010:900) och plan- och byggförordningen (2011:338) på att byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om bredbandsanslutning, behöva anpassas för att överenstämmelse med förordningen ska uppnås en- ligt artiklarna 9 och 10 i förordningen. Därutöver införs genom gigabitförordningen en princip om s.k. tyst medgivande om den behöriga myndigheten inte har fattat ett be- slut inom tillämplig tidsfrist (artikel 8.1). Långsam handläggning kan som huvudregel inte läggas till grund för att bevilja ett tillstånd enligt svensk rätt. En sådan ordning skulle även kunna strida mot flera prin- ciper i det svenska rättssystemet däribland det kommunala självstyret. Det finns samtidigt en möjlighet att avvika från denna princip om andra särskilt utpekade rättsmedel görs tillgängliga för sökande (arti- kel 8.2). Av artikel 1.5 framgår att förordningen inte påverkar medlems- staternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogen- het att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säker- ställa statens territoriella integritet och upprätthålla lag och ordning. Undantag från befintliga eller föreslagna bestämmelser med hänvis- ning till nationell säkerhet kan bli aktuellt exempelvis gällande till- träde till skyddsvärda byggnader men även i flera andra situationer. Utredaren ska därför • kartlägga vilka svenska regler som kan anses omfattas av tillämp- ningsområdet för förordningens bestämmelser, • analysera om reglerna behöver upphävas, ändras eller komplette- ras med anledning av förordningen, • lämna förslag på hur Sverige kan avvika från kravet i artikel 8.1 om s.k. tyst medgivande genom uppfyllande av artikel 8.2 a, och 415 Bilaga 1 SOU 2025:110 • ta ställning till behovet av undantag från befintliga eller föreslagna bestämmelser med hänsyn till nationell säkerhet eller skydd av andra väsentliga statliga funktioner samt lämna nödvändiga för- fattningsförslag. Utredaren ska vid utformningen av sina förslag noga beakta skyddet för grundläggande fri- och rättigheter, däribland yttrande- och infor- mationsfriheten samt äganderätten, behovet av att upprätthålla ett högt skydd för den nationell säkerheten och tydlighet för att främja inve- steringar i infrastruktur. Utredarens förslag ska även utformas utifrån kostnadseffektivitet och så att företagens och myndigheternas totala regelbörda och kostnader inte ökar mer än nödvändigt. Utredaren ska ta medborgarnytta, effektivitet och konkurrenskraft i beaktning. Om det som en följd av utredarens förslag i övrigt bedöms nöd- vändigt, får utredaren ta upp och lämna förslag i närliggande frågor. Uppdraget att föreslå sanktionsbestämmelser Medlemsstaterna ska enligt gigabitförordningen fastställa regler om sanktioner för överträdelser av förordningen eller av något av de bind- ande beslut som antagits av de behöriga organ som avses i artikel 14 (artikel 15). Sådana beslut kan exempelvis vara beslut om tillträde till befintlig infrastruktur eller rörande rättigheter och skyldigheter en- ligt artikel 4 och artikel 6 (artikel 13.1). Sanktionerna bör enligt skäl 69 i förordningen vara lämpliga, effektiva, proportionella och avskräck- ande. Exempel på sådana sanktioner kan vara sanktionsavgifter eller andra typer av ekonomiska sanktioner. Utredaren ska därför • kartlägga och analysera vilka sanktioner som ska tillämpas vid över- trädelse av förordningen eller av något av de bindande beslut som antagits av behöriga nationella tvistlösningsorgan, och • lämna nödvändiga författningsförslag. 416 SOU 2025:110 Bilaga 1 Uppdraget att införa centrala informationspunkter samt en nationell digital ingångspunkt Gigabitinfrastrukturförordningen ställer krav på att medlemsstaterna ska införa centrala informationspunkter (artikel 12.1) samt en enda nationell digital ingångspunkt (artikel 12.3) med bl.a. ökade krav på digitalisering av tillståndsgivningsprocesser och informationsdelning. Enligt förordningen ska medlemsstater införa centrala informa- tionspunkter som ska tillhandahålla lämpliga digitala verktyg såsom webbportaler, databaser, digitala plattformar eller digitala applikatio- ner för att göra det möjligt för sökande att online utöva alla rättig- heter och fullgöra alla de skyldigheter som fastställs i förordningen (artikel 12.1). Artikel 12 ställer även krav på digitalisering av centrala informationspunkter. Enligt förordningen ska det finnas en enda nationell digital ingångspunkt till de centrala informationspunkterna (artikel 12.3). Utredaren ska därför • föreslå vilken myndighet som ska utses att vara ansvarig för Sveriges nationella digitala ingångspunkt, • analysera och föreslå en struktur för införandet av centrala infor- mationspunkter i Sverige, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Utredarens förslag ska utformas utifrån kostnadseffektivitet och så att företagens och myndigheternas totala regelbörda och kostnader inte ökar mer än nödvändigt. Utredaren ska ta medborgarnytta, effek- tivitet, konkurrenskraft och nationell säkerhet i beaktning. Uppdraget att föreslå tvistlösningsorgan Enligt gigabitinfrastrukturförordningen ska parter ha en rätt att hän- skjuta vissa tvister till ett behörigt nationellt tvistlösningsorgan som inom angivna tidsramar ska lösa tvisten och utfärda ett bindande be- slut (artikel 13). Gigabitinfrastrukturförordningen ställer också krav på att medlemsstaterna ska inrätta eller utse ett eller flera behöriga organ som ska utföra de uppgifter som tilldelats det nationella tvist- lösningsorganet i enlighet med artiklarna 13 och 14 i förordningen. 417 Bilaga 1 SOU 2025:110 Utredaren ska därför • analysera och föreslå vilken eller vilka myndigheter som ska utses som ansvariga nationella tvistlösningsorgan i enlighet med förord- ningen, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget att lämna anslutande förslag En analys av gigabitinfrastrukturförordningen kan ge vid handen att befintliga svenska regler behöver ändras eller kompletteras med anled- ning av förordningen. Det kan inte heller uteslutas att regeländringar eller kompletteringar av regelverk är lämpligt i övrigt med anledning av förordningen. Förordningen fastställer minimikrav för uppnående av förordning- ens övergripande mål enligt artikel 1.1. Enligt artikel 1.3 får medlems- staterna behålla eller införa åtgärder i enlighet med unionsrätten som är striktare eller mer detaljerade än dessa minimikrav, om de syftar till att främja gemensam användning av befintlig fysisk infrastruktur eller möjliggöra en effektivare utbyggnad av ny fysisk infrastruktur. Kritisk infrastruktur som kräver hög nivå av säkerhet kan undan- tas från kraven i förordningen enligt bl.a. artikel 1.5. Vidare är sådana nätelement som används för att tillhandahålla dricksvatten direkt undantagna från definitionen av sådan infrastruktur som omfattas av förordningen (artikel 2.4). Syftet är att säkerställa att infrastrukturen och tjänsterna som tillhandahålls genom infrastrukturen inte ska på- verkas (se skäl 20). Enligt gällande lagstiftning kan även kommuner an- söka hos länsstyrelsen om att t.ex. klassa vattentorn som skyddsobjekt enligt skyddslagen (2010:305) och skyddsförordningen (2010:523). En sådan klassificering kan hindra att dessa också används för utbygg- nad av konnektivitetsinfrastruktur. Kritisk infrastruktur, såsom exem- pelvis vattentorn kan samtidigt vara lämpliga för inplacering av kon- nektivitetsinfrastruktur eftersom dessa ofta är placerade högt och i, eller nära, tät bebyggelse. Nyttan av en snabbare och mer effektiv ut- byggnad av konnektivitetsinfrastruktur behöver därför vägas mot en hög nivå på säkerhet för kritisk infrastruktur. Om krav på säkerhet kan upprätthållas skulle nyttjandet av kritisk infrastruktur för inpla- cering av sändarplatser, bidra till en snabbare utbyggnad av t.ex. 5G- näten. 418 SOU 2025:110 Bilaga 1 Artiklarna 7 och 8 i gigabitinfrastrukturförordningen ställer krav på digitaliserade och effektiva tillståndsgivningsprocesser på natio- nell nivå. En särskild utmaning finns samtidigt kopplad till utbygg- nad och reparation av gränsöverskridande konnektivitetsinfrastruktur där operatörer ofta behöver förhålla sig till tillståndsgivningsproces- ser i två eller fler länder. Utredaren ska därför • analysera i vilken utsträckning det är nödvändigt eller lämpligt att ändra eller komplettera svensk rätt i andra avseenden än de som berörs ovan, • analysera om och i så fall föreslå hur tillträde till viss kritisk in- frastruktur skulle kunna underlättas med bibehållen säkerhet, • lämna förslag på åtgärder som syftar till att underlätta för opera- törer vid gränsöverskridande tillståndsprocesser, och • lämna nödvändiga förslag, inklusive författningsförslag. Utredarens förslag ska utformas utifrån kostnadseffektivitet och så att företagens och myndigheternas totala regelbörda och kostnader inte ökar mer än nödvändigt. Utredaren ska ta medborgarnytta, effek- tivitet och konkurrenskraft i beaktning. Konsekvensbeskrivningar Utredaren ska analysera och redovisa konsekvenserna av förslagen i enlighet med kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras. Utredaren ska vidare redovisa förslagens kon- sekvenser för tillsynsmyndigheter såsom kommuner och statliga myn- digheter, samt företag. Utredaren ska även redovisa om, och i så fall hur, förslagen får konsekvenser för grundläggande fri- och rättigheter. I 14 kap. 3 § regeringsformen anges att en inskränkning av den kom- munala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen. Det innebär att en proportionalitetsprövning ska göras under lagstiftningsprocessen. Om något av förslagen i för- ordningen eller betänkandet påverkar den kommunala självstyrelsen 419 Bilaga 1 SOU 2025:110 ska därför en konsekvensanalys samt avvägningar som lett fram till förslag i betänkandet särskilt redovisas. Kontakter och redovisning av uppdraget Utredaren ska ha en dialog med och inhämta upplysningar från Post- och telestyrelsen. Utredaren ska även, i den utsträckning som bedöms lämpligt, ha en dialog med och inhämta upplysningar från tillstånds- givande myndigheter, övriga berörda myndigheter, näringslivet och organisationer som berörs av uppdraget. Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta annat relevant arbete som bedrivs inom Regeringskansliet, inom EU och andra inter- nationella fora som exempelvis Organet för europeiska reglerings- myndigheter för elektronisk kommunikation (BEREC) med anled- ning av genomförandet av gigabitinfrastrukturförordningen. Utredaren bör, om det bedöms lämpligt och främjar uppdraget, också undersöka hur andra medlemsstater planerar att genomföra förordningen. Uppdraget ska redovisas senast den 19 september 2025. (Finansdepartementet) 420 Bilaga 2 Kommittédirektiv 2025:47 Tilläggsdirektiv till Gigabitutredningen (Fi 2024:03) Beslut vid regeringssammanträde den 30 april 2025 Förlängd tid för uppdraget Regeringen beslutade den 29 augusti 2024 kommittédirektiv om kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (dir. 2024:76). Uppdraget skulle enligt direktiven redovisas senast den 19 septem- ber 2025. Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 6 november 2025. (Finansdepartementet) 421 Bilaga 3 Europeiska unionens SV officiella tidning L-serien 2024/1309 8.5.2024 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen) (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och av följande skäl: (1) Den digitala ekonomin har förändrat den inre marknaden i grunden under det senaste årtiondet. Unionens vision är en digital ekonomi som skapar hållbara ekonomiska och sociala fördelar, baserat på högklassig, tillförlitlig och säker konnektivitet för alla i EU, inbegripet i landsbygdsområden, avlägsna och glesbefolkade områden samt i transportkorridorer. En digital infrastruktur av hög kvalitet som baseras på nät med mycket hög kapacitet enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (3) ligger till grund för nästan alla sektorer i en modern och innovativ ekonomi. Den kan erbjuda innovativa tjänster, effektivare affärsverksamhet och smarta, hållbara och digitala samhällen och samtidigt bidra till att nå unionens klimatmål. Detta är av strategisk betydelse för den sociala och territoriella sammanhållningen och mer allmänt för unionens konkurrenskraft, resiliens, digitala suveränitet och digitala ledarskap. Digitaliseringen har en djupgående inverkan på den sociala, ekonomiska, politiska och kulturella vardagen för alla människor i unionen. I detta hänseende kan begränsad tillgång och otillräcklig nätutbyggnad fördjupa de sociala ojämlikheterna och därmed skapa en ny digital klyfta mellan de människor som fullt ut kan dra nytta av en effektiv och säker digital konnektivitet som ger dem tillgång till en stor mängd tjänster, och de som inte kan det. I detta hänseende bör utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet i landsbygdsområden, avlägsna och glesbefolkade områden samt i subventionerade boenden vara en prioritering för offentliga investeringsprojekt som en central aspekt av social delaktighet. Därför bör fysiska och juridiska personer i den privata och offentliga sektorn ha möjlighet att delta i den digitala ekonomin. (2) Den snabba tekniska utvecklingen, den exponentiella ökningen av bredbandstrafiken och den ökande efterfrågan på avancerad konnektivitet med mycket hög kapacitet tilltog ytterligare under covid-19-pandemin. Till följd av detta har de mål som fastställdes i kommissionens meddelande av 19 maj 2010 med titeln En digital agenda för Europa till största delen uppnåtts, men de har också blivit föråldrade. Andelen hushåll som har tillgång till en internethastighet (1) EUT C 349, 29.9.2023, s. 116. (2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2024 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 29 april 2024. (3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 17.12.2018, s. 36). ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 1/40 423 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 på 30 Mbit/s har ökat från 58,1 % 2013 till 90 % år 2022. En tillgång på endast 30 Mbit/s är inte längre framtidssäkrad och inte anpassad till de nya mål som fastställs i direktiv (EU) 2018/1972 för att säkerställa konnektivitet och utbredd tillgång till nät med mycket hög kapacitet. I Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/2481 (4) fastställde unionen därför uppdaterade mål för 2030 som bättre motsvarar de förväntade konnektivitetsbehoven i framtiden, där alla europeiska hushåll bör täckas av ett gigabitnät och alla befolkade områden har nästa generations trådlösa höghastighetsnät med en prestanda som minst motsvarar 5G. (3) För att uppnå dessa mål behövs strategier för att påskynda, förenkla och sänka kostnaderna för utbyggnaden av fasta och trådlösa nät med mycket hög kapacitet i hela unionen, inbegripet lämplig planering, stärkt samordning och inrättande av förenklade och strömlinjeformade tillståndsförfaranden som ett sätt att minska den administrativa bördan för både operatörer och nationella förvaltningar. (4) Integrering av rymdbaserad och markbunden infrastruktur är viktig för utbyggnaden av konnektivitet och för förberedelserna för nästa våg av digital infrastruktur, så att unionen kan ta ledningen. Tack vare den senaste tidens tekniska framsteg har satellitbaserade kommunikationskonstellationer kunnat utvecklas och gradvis erbjuda konnektivitetstjänster med hög hastighet och relativt låg latens, i syfte att möjliggöra konnektivitet och stärka sammanhållningen inom unionen, inbegripet de yttersta randområdena och landsbygdsområden, avlägsna och glesbefolkade områden. I detta hänseende kan de resurser som tillhandahålls genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/588 (5), särskilt den framtida satellitkonstellationens potentiella kommersiella internetanslut- ningskapacitet, beaktas i planeringen och utbyggnaden av fasta och trådlösa nät med mycket hög kapacitet i hela unionen och, när så är möjligt, bidra till utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Det är viktigt att understryka att satellitkonnektivitet även innefattar markbaserade element vars utbyggnad kan underlättas av den här förordningen. (5) Utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet i hela unionen kräver betydande investeringar, varav en betydande del utgörs av kostnader för anläggningsarbeten. Gemensamt utnyttjande av fysisk infrastruktur skulle begränsa behovet av kostsam anläggningsarbeten och effektivisera utbyggnaden av avancerad bredbandsteknik. (6) En stor del av kostnaderna för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet kan hänföras till en ineffektiv utbyggnadsprocess relaterade till: a) användningen av befintlig passiv infrastruktur, såsom ledningar, rör, manhål, kopplingsskåp, stolpar, master, antenninstallationer, torn och andra stödkonstruktioner, b) flaskhalsar relaterade till samordningen av bygg- och anläggningsprojekt som utförs av nätoperatörer eller offentliga organ, c) betungande och utdragna tillståndsförfaranden, och d) flaskhalsar i samband med utbyggnaden av nät i byggnader, som orsakar stora finansiella hinder, särskilt i landsbygdsområden. (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU (6), som antogs för att möta behovet av att sänka kostnaderna för bredbandsutbyggnad, omfattade åtgärder för gemensamt utnyttjande av infrastruktur, samordning av bygg- och anläggningsprojekt och minskning av administrativa bördor. För att ytterligare underlätta utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, inbegripet fiber och 5G, efterlyste Europeiska rådet, i sina slutsatser av den 9 juni 2020 om att forma Europas digitala framtid, ett paket med ytterligare åtgärder för att stödja nuvarande och kommande behov av nätutbyggnad, bland annat genom en översyn av direktiv 2014/61/EU. (8) De åtgärder som fastställs i direktiv 2014/61/EU bidrog till en mindre kostsam utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation. Dessa åtgärder bör dock stärkas och strömlinjeformas för att ytterligare minska kostnaderna och påskynda nätutbyggnaden. (4) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/2481 av den 14 december 2022 om inrättande av policyprogrammet för det digitala decenniet 2030 (EUT L 323, 19.12.2022, s. 4). (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/588 av den 15 mars 2023 om inrättande av unionens program för säker konnektivitet för perioden 2023–2027 (EUT L 79, 17.3.2023, s. 1). (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (EUT L 155, 23.5.2014, s. 1). 2/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 424 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 (9) Åtgärder som syftar till att effektivisera användningen av offentlig och privat befintlig infrastruktur och minska kostnaderna och hindren för att utföra nya anläggningsarbeten bör bidra betydligt till att säkerställa en snabb och omfattande utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet, även i landsbygdsområden, avlägsna eller glesbefolkade områden samt i transportkorridorer. Dessa åtgärder bör upprätthålla en effektiv konkurrens utan att skada den befintliga infrastrukturens säkerhet och smidiga drift eller folkhälsan och miljön. Lämpliga metoder och vetenskapliga uppgifter bör beaktas. (10) Vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder för att minska kostnaderna för bredbandsutbyggnad, bland annat genom att gå längre än bestämmelserna i direktiv 2014/61/EU. Åtgärderna skiljer sig dock fortfarande mycket åt mellan medlemsstaterna och har lett till olika resultat i unionen. Att utvidga vissa av dessa åtgärder i hela unionen och vidta nya förstärkta åtgärder skulle kunna bidra avsevärt till en bättre fungerande digital inre marknad. Skillnader i lagstadgade krav och inkonsekvent tillämpning av unionens regler hindrar ibland samarbetet mellan allmännyttiga företag. Skillnaderna kan också skapa inträdeshinder för nya företag som tillhandahåller, eller som har auktorisation för att tillhandahålla, allmänna elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter, enligt definitionen i artikel 2.29 i direktiv (EU) 2018/1972 (operatörer). Dessa skillnader kan också leda till att nya affärsmöjligheter går förlorade, vilket i sin tur hindrar utvecklingen av en inre marknad för användning och utbyggnad av fysisk infrastruktur för nät med mycket hög kapacitet. De åtgärder som anmälts i de nationella färdplaner och genomföranderapporter som antagits av medlemsstaterna enligt kommissionens rekommendation (EU) 2020/1307 (7) omfattar dessutom varken alla områden i direktiv 2014/61/EU eller alla frågor på ett konsekvent och fullständigt sätt. Detta trots att det är av yttersta vikt att åtgärder vidtas under hela utbyggnadsprocessen och inom alla sektorer för att uppnå en enhetlig och betydande effekt. Medlemsstaterna bör, som anges i rekommendation (EU) 2020/1307, uppmuntras att fortsätta att genomföra bästa praxis, som kan underlätta genomförandet av denna förordning i linje med principen om minimiharmonisering. (11) Denna förordning syftar till att stärka och harmonisera rättigheter och skyldigheter som gäller i hela unionen för att påskynda utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet och den sektorsövergripande samordningen, inbegripet stomnät och nästa generations trådlösa höghastighetsnät med en prestanda som minst motsvarar 5G. På grund av den ihållande fragmenteringen av marknaderna för elektronisk kommunikation kan företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät inte uppnå stordriftsfördelar. En brist på konnektivitet av hög kvalitet i unionen kan ha en stark effekt i senare led på gränsöverskridande handel och tillhandahållande av tjänster, eftersom många tjänster kan tillhandahållas endast om det finns ett nät med tillfredsställande prestanda i hela unionen. Samtidigt som denna förordning säkerställer lika villkor hindrar den inte att medlemsstaterna inför eller bibehåller striktare eller mer detaljerade nationella regler i överensstämmelse med unionsrätten som syftar till att främja gemensam användning av befintlig fysisk infrastruktur eller möjliggöra en effektivare och snabbare utbyggnad av ny fysisk infrastruktur genom att komplettera eller gå längre än de rättigheter och skyldigheter som fastställs i denna förordning och tillhandahålla lösningar för att uppnå dess mål. Medlemsstaterna skulle till exempel kunna anta sådana striktare eller mer detaljerade regler för att förkorta tidsfristerna för att bevilja eller avslå tillstånd som krävs för utbyggnad, införa kompletterande undantag för tillstånd, utvidga bestämmelserna om samordning av bygg- och anläggningsprojekt till privatfinansierade projekt eller kräva att mer information om fysisk infrastruktur eller planerade bygg- och anläggningsprojekt lämnas till en central informationspunkt i elektroniskt format, utvidga bestämmelserna om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur till privatägda byggnader liksom införa ytterligare åtgärder för att påskynda tillståndsförfaranden, förutsatt att de inte strider mot unionsrätten, inbegripet bestämmelserna i denna förordning, (12) För att säkerställa rättssäkerhet, bland annat när det gäller särskilda regleringsåtgärder som införts enligt del II avdelning II kapitlen II–IV i direktiv (EU) 2018/1972, kommissionens direktiv 2002/77/EG (8) och Europa- parlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 (9), bör bestämmelserna i de direktiven ha företräde framför denna förordning. Denna förordning påverkar inte de nationella regleringsmyndigheternas möjlighet att behålla eller införa (7) Kommissionens rekommendation (EU) 2020/1307 av den 18 september 2020 om en gemensam verktygslåda för unionen för att minska kostnaderna för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet och säkerställa snabb och investeringsvänlig tillgång till 5G-radiospektrum, för att främja konnektivitet till stöd för den ekonomiska återhämtningen från covid-19-krisen i unionen (EUT L 305, 21.9.2020, s. 33). (8) Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunika- tionsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, 17.9.2002, s. 21). (9) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972, och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet) (EUT L 333, 27.12.2022, s. 80). ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 3/40 425 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 åtgärder som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, såsom tillträdesskyldigheter för ledningar i byggnader, i enlighet med direktiv (EU) 2018/1972. (13) Det kan vara betydligt effektivare för operatörer, särskilt nya aktörer, att återanvända befintlig fysisk infrastruktur, inbegripet annan allmännyttig infrastruktur, för att bygga ut nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Detta gäller särskilt i områden där det inte finns något lämpligt elektroniskt kommunikationsnät eller där det kanske inte är ekonomiskt genomförbart att bygga ny fysisk infrastruktur. Dessutom kan synergier mellan sektorer avsevärt minska behovet av bygg-och anläggningsprojekt i samband med utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Denna återanvändning kan också minska de sociala och miljömässiga kostnaderna i samband med dessa arbeten, såsom föroreningar, buller och trafikstockningar. Därför bör denna förordning inte bara tillämpas på operatörer utan även på ägare eller innehavare av nyttjanderätter till stor, samhällsomfattande fysisk infrastruktur som lämpar sig för element av elektroniska kommunikationsnät, till exempel fysiska nät för el, gas, vatten och avlopp samt dräneringssystem, uppvärmning och transporter. När det gäller rättighetsinnehavare ändrar detta inte tredje parts äganderätt eller begränsar utövandet av sådana rättigheter. I tillämpliga fall bör även hyresgästers rättigheter beaktas i detta syfte. (14) För att förbättra utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet på den inre marknaden bör det i denna förordning fastställas rättigheter för företag som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter (inbegripet företag av offentlig karaktär) att få tillträde till fysisk infrastruktur, oavsett var den är belägen, på rättvisa och rimliga villkor som är förenliga med det normala utövandet av äganderätten. Skyldigheten att bevilja tillträde till fysisk infrastruktur bör inte påverka rättigheterna för ägaren till den mark eller byggnad där infrastrukturen finns. (15) Mot bakgrund av den snabba utvecklingen när det gäller företag som främst tillhandahåller tillhörande faciliteter såsom mastföretag (tower companies), som spelar en allt viktigare roll som leverantörer av tillträde till fysisk infrastruktur som är lämplig för att installera element av trådlösa elektroniska kommunikationsnät, till exempel 5G, bör definitionen av nätoperatör utvidgas från att omfatta företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och operatörer av andra typer av nät, såsom transport, gas och elektricitet, till att även omfatta företag som tillhandahåller tillhörande faciliteter, vilka således bör komma att omfattas av alla skyldigheter och fördelar enligt denna förordning, förutom bestämmelserna om fysisk infrastruktur i byggnader och tillträde. För att säkerställa tjänsternas kontinuitet och förutsägbarhet inför den planerade utbyggnaden av tillhörande faciliteter bör juridiska personer som i första hand är verksamma som markarrendatorer eller som innehavare av andra rättigheter till mark än äganderätt, där faciliteter planeras eller har installerats i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet, eller som förvaltar arrendeavtal för markägares räkning, och operatörer i god tro förhandla om tillträde till mark och informera nationella tillsynsmyndigheter om sina avtal, inbegripet det förhandlade priset, som när så är lämpligt bör återspegla marknadsvillkoren. För att underlätta sådana diskussioner bör medlemsstaterna tillhandahålla vägledning, i synnerhet om priset för tillträde till mark. (16) Medlemsstaterna bör kunna utvidga de skyldigheter som fastställs i denna förordning till organ som inte omfattas av dess tillämpningsområde, såsom organisatoriska enheter som inte enligt lag tillerkänts ställning som juridisk person men som har rättskapacitet och fullt ut kan delta i ekonomiska transaktioner, eller företag som har en koncession från offentliga myndigheter. (17) Mot bakgrund av den låga differentieringsgraden kan den fysiska infrastrukturen i ett nät ofta rymma en stor mängd element av elektroniska kommunikationsnät samtidigt utan att det påverkar den huvudsakliga tjänst som tillhandahålls och med minimala anpassningskostnader. Dessa element omfattar även sådana som kan leverera bredbandstjänster i hastigheter på minst 100 Mbit/s i enlighet med principen om teknikneutralitet. Därför kan fysisk infrastruktur som är avsedd att endast fungera som bärande infrastruktur för andra nätelement, utan att bli ett aktivt nätelement, i princip användas för kablar, utrustning eller andra element av elektroniska kommunikationsnät, oavsett den fysiska infrastrukturens faktiska användning eller vem som äger den, säkerhetsrisker eller framtida affärsintressen för infrastrukturens ägare. Den fysiska infrastrukturen för allmänna kommunikationsnät kan i princip också användas för att rymma andra nätelement. Således bör operatörer av elektroniska kommunikationsnät i tillämpliga fall kunna ge tillträde till sina nät så att andra nät kan byggas ut. Medlemsstaterna bör kunna ange formella administrativa krav för en begäran om tillträde, exempelvis formen för en sådan begäran, eller för utkastet 4/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 426 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 till avtal eller utkastet till projekt för installation av nät med mycket hög kapacitet. Utan att det påverkar det mål av allmänintresse som eftersträvas med tillhandahållandet av huvudtjänsten bör synergieffekter mellan nätoperatörer samtidigt uppmuntras för att bidra till uppnåendet av de digitala mål som anges i beslut (EU) 2022/2481. (18) Om det inte finns något motiverat undantag kan fysiska infrastrukturelement som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, inbegripet när de förvaltas av en enhet som anförtrotts uppgifter på dessa offentliga organs vägnar, även om de inte ingår i ett nät, också rymma element av elektroniska kommunikationsnät och bör i sådana fall göras tillgängliga för att underlätta installation av nätelement för nät med mycket hög kapacitet, särskilt trådlösa nät. Exempel på fysiska infrastrukturelement är byggnader, inbegripet deras tak och delar av deras fasader, ingångar till byggnader och andra tillgångar, bland annat väg-och gatuutrustning såsom lyktstolpar, trafikmärken, trafikljus, annonspelare och vägtullportaler, liksom buss-och spårvagnshållplatser, tunnelbane-och järnvägsstationer och tunnlar. Det är medlemsstaternas sak att, i samarbete med regionala och lokala myndigheter identifiera de specifika kategorier av fysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av offentliga organ på deras territorier där tillträdesskyldigheter inte kan tillämpas, till exempel av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde, nationell säkerhet eller trafiksäkerhet. För att säkerställa allmänhetens acceptans och hållbar utbyggnad bör nätelementen i nät med mycket hög kapacitet ha minimal visuell påverkan. (19) Å ena sidan skulle hela områden, särskilt i landsbygdsområden, kunna bli utan konnektivitet på grund av att den offentliga sektorns infrastruktur inte medger eller inte är lämplig för installation av element av nät med mycket hög kapacitet. Å andra sidan finns det kommersiella byggnader som är det enda alternativet för att rymma sådana element. För att säkerställa konnektivitet i avlägsna områden och glesbefolkade områden och överbrygga den digitala täckningsklyftan mellan landsbygdsområden och tätbebyggda områden, samtidigt som störningar av privat egendom minimeras, och där det inte finns något alternativ till att utveckla nät med mycket hög kapacitet i det berörda området, skulle medlemsstaterna, om vissa särskilda villkor är uppfyllda, kunna föreskriva att ägare av privata kommersiella byggnader i landsbygdsområden eller avlägsna områden bör bevilja operatörer tillträde till sådana byggnader till rättvisa och rimliga villkor och till priser som återspeglar marknadsvillkoren. Denna skyldighet skulle tillämpas endast om samtliga av följande villkor är uppfyllda: Det finns inte något – fast eller mobilt – nät med mycket hög kapacitet av samma typ som det som den som ansöker om tillträde avser att bygga ut i det berörda området och det finns ingen plan för att bygga ut ett sådant nät baserat på den information som samlats in via den centrala informationspunkten och som är tillgänglig den dag då begäran görs. Det finns ingen tillgänglig befintlig fysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av nätoperatörer eller offentliga organ som är tekniskt lämplig för att rymma element i nät med mycket hög kapacitet i det berörda området. (20) Tillämpningen av denna förordning bör inte påverka eventuella särskilda skyddsåtgärder som behövs för att säkerställa nationell säkerhet, säkerhet och folkhälsa samt nätsäkerheten och nätens integritet, särskilt kritisk infrastruktur, enligt definitionen i nationell rätt, och för att säkerställa att den huvudsakliga tjänst som tillhandahålls av en nätoperatör eller ett offentligt organ inte påverkas, särskilt när det gäller nät som används för att tillhandahålla dricksvatten. Allmänna bestämmelser i nationell lagstiftning som förbjuder nätoperatörer att förhandla om tillträde till fysisk infrastruktur för företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter skulle dock kunna förhindra att det skapas en marknad för tillträde till fysisk infrastruktur. Sådana allmänna bestämmelser bör därför avskaffas. Samtidigt bör de åtgärder som fastställs i denna förordning inte hindra medlemsstaterna från att uppmuntra allmännyttiga operatörer att ge tillträde till infrastruktur genom att undanta intäkterna från tillträdet till deras fysiska infrastruktur vid beräkningen av slutanvändaravgifter för deras huvudsakliga verksamhet(er), i enlighet med tillämplig unionsrätt. (21) För att säkerställa rättssäkerhet och undvika en oproportionell börda för nätoperatörer till följd av samtidig tillämpning av två olika system för tillträde till samma fysiska infrastruktur, bör fysisk infrastruktur som omfattas av tillträdesskyldigheter som införts av nationella regleringsmyndigheter enligt direktiv (EU) 2018/1972 eller tillträdesskyldigheter som följer av tillämpningen av unionens regler om statligt stöd inte omfattas av de tillträdesskyldigheter som fastställs i denna förordning, så länge sådana tillträdesskyldigheter kvarstår. Denna förordning bör dock vara tillämplig när en nationell regleringsmyndighet har infört en tillträdesskyldighet enligt ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 5/40 427 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 direktiv (EU) 2018/1972 som begränsar användningen av den berörda fysiska infrastrukturen. Detta kan till exempel inträffa när en operatör som planerar att ansluta basstationer begär tillträde till befintlig fysisk infrastruktur som omfattas av tillträdesskyldigheter på marknaden för tillträde till särskild kapacitet i grossistledet i den mening som avses i kommissionens rekommendation (EU) 2020/2245 (10). (22) För att säkerställa proportionalitet och bevara investeringsincitamenten bör en nätoperatör eller ett offentligt organ ha rätt att vägra tillträde till specifik fysisk infrastruktur av objektiva och motiverade skäl. I synnerhet kan en fysisk infrastruktur för vilken tillträde har begärts vara tekniskt olämplig på grund av särskilda omständigheter, eller på grund av brist på tillgängligt utrymme eller framtida behov av utrymme som är tillräckligt påvisbara, till exempel i allmänt tillgängliga investeringsplaner. För att undvika eventuell snedvridning av konkurrensen eller eventuellt missbruk av villkoren för att vägra tillträde bör en sådan vägran vederbörligen motiveras och grundas på objektiva och detaljerade skäl. Sådana skäl skulle till exempel inte anses vara objektiva om ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät har byggt ut fysisk infrastruktur tack vare samordning av bygg- och anläggningsprojekt med en annan nätoperatör än en operatör av elektroniska kommunikationsnät och vägrar att bevilja tillträde på grund av en påstådd brist på utrymme för att rymma element av nät med mycket hög kapacitet till följd av beslut som fattats av det företag som står under dess kontroll. I ett sådant fall kan snedvridning av konkurrensen uppstå om det inte finns några andra nät med mycket hög kapacitet i det område som potentiellt berörs av begäran om tillträde. Under särskilda omständigheter kan gemensam användning av infrastruktur äventyra säkerheten eller folkhälsan, nätens integritet och nätsäkerheten, inbegripet säkerheten i kritisk infrastruktur, eller äventyra tillhandahållandet av de tjänster som främst tillhandahålls via samma infrastruktur. Om nätoperatören redan tillhandahåller passivt fysiskt tillträde i grossistledet till elektroniska kommunikationsnät som skulle tillgodose behoven hos den som ansöker om tillträde, såsom tillträde till svartfiber eller fiber, kan tillträdet till den underliggande fysiska infrastrukturen ha negativ ekonomisk inverkan på nätoperatörens affärsmodell och investeringsincitament, och därmed hindra en snabb utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet i landsbygdsområden och avlägsna områden. Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att begränsa villkoren för att vägra tillträde på grundval av att det finns ett alternativt erbjudande om tillträde till svartfiber eller fiber, om sådana produkter på den relevanta marknaden inte skulle utgöra en genomförbar alternativ metod för passivt fysiskt tillträde i grossistledet till elektroniska kommunikationsnät. En ineffektiv duplicering av nätelement i nät med mycket hög kapacitet som äventyrar initiala investeringar och investeringsplaner bör undvikas, särskilt i landsbygdsområden, där det kanske inte är ekonomiskt lönsamt med mer än ett nät med mycket hög kapacitet, utan att detta påverkar tillämpningen av direktiv 2002/77/EG, förutsatt att resultatet av ett sådant beslut förblir förenligt med principen om likabehandling. Vid bedömningen av huruvida villkoren för sådana alternativa metoder för fysiskt tillträde i grossistledet är rättvisa och rimliga bör hänsyn bland annat tas till den underliggande affärsmodellen för det företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät och som beviljar tillträde samt till behovet av att undvika varje förstärkning av endera partens betydande inflytande på marknaden, och huruvida den som tillhandahåller tillträde binder eller kombinerar detta tillträde med tjänster som inte är absolut nödvändiga. (23) För att bevara investeringsincitament och undvika negativa och oavsiktliga ekonomiska konsekvenser för affärsmodellen för den operatör som är först med att bygga ut fibernät till fastigheter, särskilt i landsbygdsområden, kan medlemsstaterna, om en liknande grund för avslag redan tillämpas i nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten, när ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät söker tillträde till det enda fibernät som finns i dess måltäckningsområde, föreskriva att den som tillhandahåller tillträde kan vägra tillträde till sin fysiska infrastruktur om denna på rättvisa och rimliga villkor tillhandahåller en genomförbar alternativ metod för aktivt tillträde i grossistledet som är lämplig för tillhandahållande av nät med mycket hög kapacitet. Ett sådant aktivt tillträde i grossistledet bör för den begärande operatören säkerställa tillgången till nät med mycket hög kapacitet och möjligheten att tillhandahålla tjänster med den kvalitet och de egenskaper som är inneboende i nät med mycket hög kapacitet och som är jämförbara med passivt tillträde, exempelvis tillträde till svartfiber eller fiber, när det gäller möjliga kvalitets- eller tjänsteegenskaper. Dessutom bör dessa genomförbara alternativa metoder för aktivt tillträde i grossistledet tillhandahållas på en icke-diskriminerande och öppen grund. För detta ändamål bör den operatör som tillhandahåller tillträde till andra (10) Kommissionens rekommendation (EU) 2020/2245 av den 18 december 2020 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, 18.12.2020, C(2020) 8750 (EUT L 439, 29.12.2020, s. 23). 6/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 428 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 operatörer tillämpa likvärdiga villkor under likvärdiga förhållanden och tillhandahålla tjänster och information till andra operatörer på samma villkor och av samma kvalitet som operatören tillhandahåller med avseende på sina egna, eller sina dotterbolags eller partners, tjänster i syfte att garantera likabehandling och erbjuda lika möjligheter för alla operatörer, inbegripet den tillhandahållande operatören. (24) För att underlätta återanvändning av befintlig fysisk infrastruktur bör nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur, när operatörer begär tillträde inom ett angivet område, erbjuda gemensam användning av sina faciliteter på rättvisa och rimliga villkor, inbegripet pris, om inte tillträde vägras av objektiva och motiverade skäl. Offentliga organ bör också vara skyldiga att erbjuda tillträde på icke-diskriminerande villkor. Beroende på omständigheterna kan flera aspekter påverka villkoren för beviljandet av sådant tillträde. Sådana faktorer innefattar a) förebyggande skyddsåtgärder som införs för att begränsa den negativa inverkan på nätsäkerheten och nätens integritet, b) särskilda bestämmelser om skadeståndsansvar i händelse av skador, c) användning av offentligt stöd som beviljats för byggandet av infrastrukturen, inklusive särskilda villkor kopplade till stödet eller som föreskrivs i nationell rätt i enlighet med unionsrätten, d) förmågan att tillhandahålla infrastrukturkapacitet som uppfyller kraven på allmännyttiga tjänster, och e) restriktioner till följd av nationella bestämmelser som syftar till att skydda miljön, inbegripet att minimera infrastrukturens visuella påverkan för att säkerställa allmänhetens acceptans, samt folkhälsan eller den allmänna säkerheten eller att uppnå samhällsplaner- ingsmål. (25) Investeringar i fysisk infrastruktur för allmänna elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter bör direkt bidra till de mål som fastställs i beslut (EU) 2022/2481 och ske utan opportunistiskt beteende. Eftersom nätoperatörer, inbegripet operatörer och allmännyttiga företag, och offentliga organ omfattas av tillträdesskyldig- heter bör kriterierna för att fastställa rättvisa och rimliga priser och undvika alltför höga priser bestämmas med beaktande av deras olika situationer och affärsmodeller. Till exempel bör alla som tillhandahåller tillträde ha en realistisk möjlighet att täcka kostnaderna för tillhandahållandet av tillträde till sin fysiska infrastruktur och eventuella merkostnader för underhåll och anpassning som uppstår till följd av tillträde till sådan infrastruktur. I synnerhet bör alla skyldigheter avseende tillträde till befintlig fysisk infrastruktur eller samordning av bygg- och anläggningsprojekt som åläggs operatörer, inbegripet företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller enbart tillhörande faciliteter, noggrant beakta ett antal faktorer såsom investeringarnas ekonomiska bärkraft baserat på deras riskprofil och behovet av en skälig avkastning på dessa investeringar och eventuella tidsplaner för avkastningen på investeringar. Slutligen bör fastställandet av tillträdespriser säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till de olika affärsmodellerna hos de operatörer som i första hand tillhandahåller tillhörande faciliteter och erbjuder fysiskt tillträde till fler än en leverantör av allmänna elektroniska kommunikationsnät, med beaktande av relevant vägledning från kommissionen. I samband med att nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur fastställer priser och villkor skulle vissa befintliga avtal och kommersiella villkor som överenskommits mellan dem som ansöker om tillträde och dem som tillhandahåller tillträde kunna användas av antingen dem som tillhandahåller tillträde eller av tvistlösningsorgan som riktmärke för att avgöra om priser och villkor är rättvisa och rimliga, eftersom de återspeglar marknadspriser och marknadsvillkor vid tidpunkten då avtalet ingås. Detta bör inte påverka tvistlösningsorgans bedömning, som bland annat kan beakta att de avtal som parterna lägger fram inte uppfyller de kriterier för prissättning som föreskrivs i denna förordning. (26) Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur kan sakna tillräckliga resurser, tillräcklig erfarenhet eller nödvändig teknisk kunskap för att inleda förhandlingar med operatörer om tillträde. För att underlätta tillgången till dessa offentliga organs fysiska infrastruktur skulle ett organ kunna utses för att samordna begäranden om tillträde, tillhandahålla juridisk och teknisk rådgivning för förhandlingar om tillträdesvillkor och göra relevant information om sådan fysisk infrastruktur tillgänglig via en central informationspunkt. Samordningsorganet skulle också kunna stödja offentliga organ i utarbetandet av standardavtal och övervaka resultatet av och tidsåtgången för förfarandet för begäran om tillgång. Organet skulle också kunna hjälpa till om det uppstår tvister om tillträde till fysisk infrastruktur som offentliga organ äger eller kontrollerar. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 7/40 429 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 (27) För att säkerställa att medlemsstaternas strategier är konsekventa skulle kommissionen, med beaktande av de olikartade förhållandena i medlemsstaterna, i nära samarbete med Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec), kunna ge vägledning om tillämpningen av bestämmelserna om tillträde till fysisk infrastruktur, inbegripet men inte begränsat till, tillämpningen av rättvisa och rimliga villkor. Synpunkter från intressenter, nationella myndigheter och nationella tvistlösningsorgan bör vederbörligen beaktas vid utarbetandet av vägledningen för att i möjligaste mån säkerställa att sådan vägledning inte stör väletablerade principer, är i linje med nationella tvistlösningsorgans processrättsliga bestämmelser, och inte är skadlig för den fortsatta utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Vägledningen bör ta hänsyn till nätoperatörernas särdrag och deras affärsmodell. (28) Operatörerna bör på begäran ha tillgång till minimiinformation om fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt på det område som omfattas av utbyggnaden. Detta kommer att göra det möjligt för dem att effektivt planera utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet och säkerställa den effektivaste användningen av befintlig fysisk infrastruktur som lämpar sig för utbyggnad av sådana nät och planerade bygg- och anläggnings- projekt. Denna minimiinformation är en förutsättning för att bedöma möjligheterna för användning av befintlig infrastruktur eller samordna planerade bygg- och anläggningsprojekt i ett visst område samt för att begränsa skadorna på befintlig fysisk infrastruktur. Med tanke på antalet intressenter som omfattar offentligt och privat finansierade bygg- och anläggningsprojekt, beroende på vad som är tillämpligt, samt befintlig eller planerad fysisk infrastruktur och för att underlätta tillgången till denna information över sektorer och gränser bör nätoperatörer och offentliga organ som omfattas av öppenhetskrav omgående och inom tidsfristen göra sådan uppdaterad minimiinformation tillgänglig via en central informationspunkt. Detta kommer att förenkla hanteringen av begäranden om tillgång till sådan information och göra det möjligt för operatörerna att uttrycka sitt intresse av att få tillgång till fysisk infrastruktur eller samordna bygg- och anläggningsprojekt, för vilka tidsaspekten är avgörande. Minimiinformationen om planerade bygg- och anläggningsprojekt bör göras tillgänglig via en central informa- tionspunkt så snart informationen är tillgänglig för den berörda nätoperatören och, under alla omständigheter och när tillstånd krävs, senast två månader innan tillståndsansökan först lämnas in till de behöriga myndigheterna. Nätoperatörer och offentliga organ som omfattas av öppenhetskrav kan proaktivt och på frivillig basis utvidga den minimiinformation som görs tillgänglig så att den omfattar ytterligare egenskaper, såsom, när det gäller befintlig fysisk infrastruktur, i fall då medlemsstaternas inte kräver sådan, information om den fysiska infrastrukturens nyttjandegrad, om sådan finns tillgänglig, eller vägledande information om tillgången till svartfiber. (29) Minimiinformationen bör omgående göras tillgänglig via den centrala informationspunkten på proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor, så att operatörerna kan lämna in sin begäran om information. Den centrala informationspunkten kan bestå av ett arkiv med information i elektroniskt format, där information kan nås eller göras tillgänglig och en begäran kan göras online med hjälp av digitala verktyg, såsom webbsidor, digitala applikationer och digitala plattformar. Den information som görs tillgänglig får begränsas för att säkerställa nätsäkerheten och nätens integritet, särskilt för kritisk infrastruktur eller nationell säkerhet, eller för att skydda legitima drifts- och affärshemligheter. Den centrala informationspunkten behöver inte vara värd för informationen under förutsättning att den säkerställer att den tillhandahåller sammankoppling med andra digitala verktyg, såsom webbportaler, digitala plattformar, databaser eller digitala applikationer, där informationen lagras. Olika modeller för en och samma centrala informationspunkt kan därför övervägas. Den centrala informationspunkten kan tillhandahålla ytterligare funktioner, såsom tillgång till ytterligare information eller stöd vid behandlingen av en begäran om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur eller om samordning av bygg- och anläggningsprojekt. (30) Om begäran är rimlig, i synnerhet om så krävs för att dela befintlig fysisk infrastruktur eller samordna bygg- och anläggningsprojekt, bör operatörer ges möjlighet att genomföra undersökningar på plats och begära information om planerade bygg- och anläggningsprojekt på öppet redovisade, proportionella och icke-diskriminerande villkor och utan att det påverkar de skyddsåtgärder som antagits för att säkerställa nätsäkerheten och nätens integritet, skyddet av konfidentialiteten samt drifts- och affärshemligheter. (31) Avancerad insyn i planerade bygg- och anläggningsprojekt via centrala informationspunkter bör uppmuntras. Detta kan göras genom att operatörerna omdirigeras till sådan information när den finns tillgänglig. Insynen kan också upprätthållas genom att tillståndsansökningar görs beroende av att information om planerade bygg- och anläggningsprojekt först görs tillgänglig via en central informationspunkt. 8/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 430 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 (32) Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fördela funktionerna för de centrala informationspunkterna till mer än ett behörigt organ bör inte påverka deras förmåga att effektivt fullgöra dessa uppgifter. Om mer än en central informationspunkt inrättas i en medlemsstat bör en enda nationell digital ingångspunkt som består av ett gemensamt användargränssnitt säkerställa smidig åtkomst till alla centrala informationspunkter på elektronisk väg. Den centrala informationspunkten bör vara helt digitaliserad och ge enkel tillgång till relevanta digitala verktyg. Detta skulle göra det möjligt för nätoperatörer och offentliga organ att utöva sina rättigheter och uppfylla de skyldigheter som fastställs i denna förordning, vilket inbegriper snabb tillgång till minimiinformation om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt, elektroniska administrativa förfaranden för beviljande av tillstånd och ledningsrätter samt information om tillämpliga villkor och förfaranden. Som en del av denna minimiinformation bör den centrala informationspunkten ge tillgång till georefererad information om var befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt är belägna. För att underlätta sådan tillgång bör medlemsstaterna tillhandahålla automatiserade digitala verktyg för inlämning av georefererad information och konverteringsverktyg till de understödda dataformaten. Sådana verktyg skulle kunna göras tillgängliga för de nätoperatörer och offentliga organ som ansvarar för att tillhandahålla denna information via den centrala informationspunkten. Om georefererade lokaliseringsuppgifter är tillgängliga via andra digitala verktyg, såsom Inspire-geoportalen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG (11), skulle den centrala informationspunkten dessutom kunna ge användarvänlig tillgång till denna information. (33) För att säkerställa proportionalitet och säkerhet kan kravet att göra information om befintlig fysisk infrastruktur tillgänglig via en central informationspunkt frångås av samma skäl som de som motiverar ett avslag på en begäran om åtkomst. Dessutom kan tillgängliggörande av information om befintlig fysisk infrastruktur via en central informationspunkt i mycket specifika fall vara betungande eller oproportionellt för nätoperatörer och offentliga organ. Detta kan till exempel vara fallet när kartläggningen av relevanta tillgångar ännu inte är tillgänglig och när det skulle vara mycket kostsamt eller där begäranden om tillträde förväntas vara mycket få i vissa områden i en medlemsstat eller med avseende på viss specifik fysisk infrastruktur. Om det på grundval av en kostnads-nyttoanalys förefaller oproportionellt att tillhandahålla information bör nätoperatörer och offentliga organ inte vara skyldiga att göra sådan information tillgänglig. Medlemsstaterna bör genomföra en sådan kostnads-nyttoanalys efter samråd med intressenter om efterfrågan på tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, och analysen bör uppdateras regelbundet. Samrådsprocessen och dess resultat bör göras tillgängliga för allmänheten via en central informationspunkt. (34) För att säkerställa enhetlighet bör de behöriga organ som utför en central informationspunkts funktioner, de nationella regleringsmyndigheter som fullgör sina uppgifter enligt direktiv (EU) 2018/1972 eller andra behöriga myndigheter, såsom nationella, regionala eller lokala myndigheter med ansvar för fastighetsregister eller genomförandet av direktiv 2007/2/EG, beroende på vad som är lämpligt, samråda och samarbeta med varandra. Syftet med ett sådant samarbete bör vara att minimera ansträngningarna för att uppfylla öppenhetskraven för nätoperatörer och offentliga organ, inbegripet företag som anses ha betydande inflytande på marknaden (significant market power, SMP) (SMP-operatörer), för att göra information om deras fysiska infrastruktur tillgänglig. Om det behövs annan data avseende SMP-operatörens fysiska infrastruktur bör detta samarbete leda till att användbara sammanlänkningar och synergier upprättas mellan den SMP-relaterade databasen och den centrala informations- punkten och proportionell gemensam praxis för datainsamling och tillhandahållande av data för att leverera resultat som är lätta att jämföra. Samarbetet bör också syfta till att underlätta tillgången till information om fysisk infrastruktur, mot bakgrund av nationella förhållanden. Om lagstadgade skyldigheter ändras eller upphävs bör de berörda parterna kunna komma överens om de bästa lösningarna för att anpassa insamlingen och tillhandahållandet av data om fysisk infrastruktur till de nyligen tillämpliga lagstadgade kraven. (35) Medlemsstaterna bör kunna besluta att öppenhetskravet vid samordning av bygg- och anläggningsprojekt inte ska tillämpas på typer av bygg- och anläggningsprojekt som avser nationell kritisk infrastruktur eller av skäl som rör nationell säkerhet enligt vad som fastställts av medlemsstaterna. Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer bör kunna besluta att öppenhetskravet vid samordning av bygg- och anläggnings- projekt inte ska gälla för typer av bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning och för de nödsituationer som identifierats av medlemsstaterna. Detta kan vara fallet för bygg- och anläggningsprojekt som utförs om en risk för fara för allmänheten har uppstått till följd av processer som verkar nedbrytande på (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1). ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 9/40 431 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 anläggningsarbeten och tillhörande anläggningar, vilka orsakas av destruktiva naturliga eller mänskliga faktorer, och som behövs för att göra dem säkra eller för att riva dem. Av öppenhetsskäl bör medlemsstaterna göra de typer av bygg- och anläggningsprojekt som omfattas av dessa omständigheter tillgängliga via en central informationspunkt. (36) För att säkerställa betydande besparingar och minimera olägenheterna i det område som påverkas av utbyggnaden av nya elektroniska kommunikationsnät bör det vara förbjudet med regleringsbegränsningar vilka som en allmän regel förhindrar att nätoperatörer förhandlar om avtal om samordning av bygg- och anläggningsprojekt för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet. Om bygg- och anläggningsprojekt inte finansieras med offentliga medel bör denna förordning inte påverka nätoperatörernas möjligheter att ingå överenskommelser om samordning av bygg-och anläggningsprojekt i enlighet med sina egna investeringsplaner och affärsplaner och vid den tidpunkt de väljer. (37) Medlemsstaterna bör maximera resultaten av bygg-och anläggningsprojekt som helt eller delvis finansieras med offentliga medel, genom att utnyttja de positiva externa effekterna av dessa arbeten inom olika sektorer och säkerställa lika möjligheter att dela tillgänglig och planerad fysisk infrastruktur för att bygga ut nät med mycket hög kapacitet. Huvudsyftet med bygg- och anläggningsprojekt som finansieras med offentliga medel bör inte påverkas negativt. Snabba och rimliga krav på samordning av utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet bör dock tillgodoses av den nätoperatör som utför de berörda bygg- och anläggningsprojekten direkt eller indirekt, till exempel genom en underleverantör, på proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor. Till exempel bör den begärande operatören täcka eventuella ytterligare kostnader, inbegripet sådana som orsakas av förseningar, och göra så få ändringar som möjligt av de ursprungliga planerna. Sådana bestämmelser bör inte påverka medlemsstaternas rätt att reservera kapacitet för elektroniska kommunikationsnät ens om specifika begäranden saknas. Detta skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att tillgodose den framtida efterfrågan på fysisk infrastruktur för att maximera värdet av bygg- och anläggningsprojekt eller vidta åtgärder som ger liknande rättigheter för operatörer av andra typer av nät, såsom transport, gas eller el, att samordna bygg- och anläggningsprojekt. (38) I vissa fall, särskilt när det gäller utbyggnad i landsbygdsområden, avlägsna områden eller områden med låg befolkningstäthet, kan skyldigheten att samordna bygg- och anläggningsprojekt äventyra den ekonomiska bärkraften för utbyggnaden och på sikt avskräcka från investeringar som görs på marknadsvillkor. En begäran till ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät om samordning av bygg- och anläggningsprojekt skulle därför kunna anses vara orimlig under särskilda omständigheter. Så skulle kunna vara fallet särskilt om det begärande företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät inte har meddelat sin avsikt att bygga ut nät med mycket hög kapacitet i området, som en ny utbyggnad, en uppgradering eller en utvidgning av ett nät, och det har funnits en prognos eller inbjudan att tillkännage en avsikt att bygga ut nät med mycket hög kapacitet i utsedda områden (enligt artikel 22 i direktiv (EU) 2018/1972) eller ett offentligt samråd enligt unionens regler om statligt stöd. Om fler än en av dessa prognoser, inbjudningar och/eller offentliga samråd har ägt rum bör endast avsaknaden av intresseanmälan vid det senaste tillfället, som omfattar den period under vilken begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt görs, beaktas. För att säkerställa möjligheten att i framtiden få tillträde till den utbyggda infrastrukturen bör det företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät som utför bygg- och anläggningsprojekten garantera att det kommer att bygga ut fysisk infrastruktur med tillräcklig kapacitet, med beaktande av de kapacitetskrav som ställts av det företag som begärt samordning av bygg- och anläggningsprojekt och de riktlinjer som Berec tillhandahåller i nära samarbete med kommissionen. Detta påverkar inte tillämpningen av de regler och villkor som är knutna till tilldelningen av offentliga medel och tillämpningen av reglerna om statligt stöd. (39) Medlemsstaterna bör kunna besluta att inte tillämpa bestämmelserna i denna förordning om samordning av bygg- och anläggningsprojekt, inbegripet öppenhet, på bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning, till exempel i fråga om värde, storlek eller varaktighet. Detta kan till exempel gälla bygg- och anläggningsprojekt som varar mindre än ett visst antal timmar, använder minimalt påverkande teknik såsom microtrenching eller är av brådskande karaktär. (40) För att säkerställa att strategierna är konsekventa bör Berec, med beaktande av de olikartade förhållandena i medlemsstaterna, i nära samarbete med kommissionen, senast 18 månader från dagen för ikraftträdande av denna förordning tillhandahålla vägledning om tillämpningen av bestämmelserna om samordning av bygg- och anläggningsprojekt. 10/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 432 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 (41) Effektiv samordning kan bidra till att minska kostnader och förseningar samt avbrott i utbyggnaden, som kan orsakas av problem på plats. Ett exempel där samordning av bygg- och anläggningsprojekt kan ge tydliga fördelar är sektorsövergripande projekt inom, men inte begränsat till, transeuropeiska energinät (TEN-E) och transeuropeiska transportnät (TEN-T), exempelvis för att bygga ut 5G-korridorer längs transportleder, såsom väg, järnväg och inre vattenvägar. Dessa projekt kan ofta också kräva samordning av utformningen eller gemensam utformning som bygger på tidigt samarbete mellan projektdeltagarna. Som ett led i den gemensamma utformningen kan de berörda parterna i förväg komma överens om hur den fysiska infrastrukturen ska byggas ut och vilken teknik och utrustning som ska användas, innan bygg- och anläggningsprojekten samordnas. Begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt bör därför lämnas in så snart som möjligt. (42) Ett antal olika tillstånd för utbyggnad av delar av elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter kan vara nödvändiga för att skydda unionens och medlemsstaternas allmänna intressen. Dessa kan omfatta grävning, byggande, stadsplanering, miljötillstånd och andra tillstånd samt ledningsrätter. Antalet tillstånd och ledningsrätter som krävs för utbyggnad av olika typer av elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter och utbyggnadens lokala karaktär kan innebära tillämpning av olika förfaranden och villkor, vilket kan orsaka svårigheter vid nätutbyggnaden. För att underlätta utbyggnaden bör därför alla regler om villkor och förfaranden för beviljande av tillstånd och ledningsrätter strömlinjeformas och vara konsekventa på nationell nivå i möjligaste mån, samtidigt som varje behörig myndighets rätt att vara involverad och bibehålla sina beslutsbefogenheter i enlighet med subsidiaritetsprincipen bevaras. De relevanta behöriga myndigheterna bör göra informationen om de förfaranden och allmänna villkor som är tillämpliga på beviljandet av tillstånd för bygg- och anläggningsprojekt samt ledningsrätter tillgänglig via centrala informationspunkter. Detta kan minska komplexiteten och öka effektiviteten och öppenheten för alla operatörer, särskilt nya och mindre operatörer som inte är verksamma inom området. Dessutom bör operatörerna ha rätt att lämna in sina ansökningar om tillstånd och ledningsrätter i elektroniskt format via en central informationspunkt. Dessa företag bör också kunna hämta information i elektroniskt format om status för sina ansökningar och om huruvida de har beviljats eller avslagits. (43) Tillståndsförfaranden bör inte utgöra omotiverade hinder för investeringar eller skada den inre marknaden. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att ett beslut om huruvida tillstånd ska beviljas för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter görs tillgängligt inom fyra månader från dagen för mottagandet av en tillståndsansökan eller den tidsfrist som fastställts enligt nationell rätt, beroende på vilken period som är kortast. Medlemsstaterna uppmuntras att införa bestämmelser i sin nationella lagstiftning så att behöriga myndigheter kan bevilja eller neka tillstånd snabbare än vad som krävs enligt lag. Detta påverkar inte tillämpningen av andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställts för ett korrekt genomförande av förfarandet och som är tillämpliga på tillståndsförfarandet i enlighet med nationell rätt eller unionslagstiftning. De behöriga myndigheterna bör inte begränsa, hindra eller göra utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter ekonomiskt mindre attraktiv. I synnerhet bör de inte hindra förfaranden för beviljande av tillstånd och ledningsrätt från att, där så är möjligt, löpa parallellt eller kräva att verksamhetsutövarna erhåller en typ av godkännande innan de kan ansöka om andra typer av tillstånd. De behöriga myndigheterna bör motivera varje vägran att bevilja tillstånd eller ledningsrätter inom ramen för sin behörighet, på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella villkor. (44) För att undvika onödiga förseningar bör de behöriga myndigheterna avgöra om tillståndsansökan är fullständig inom 20 arbetsdagar från dagen för mottagandet. Om den behöriga myndigheten konstaterar att tillståndsansökan inte är fullständig bör den uppmana sökanden att lämna eventuella uppgifter som saknas inom den perioden. Av skäl som rör likabehandling och öppenhet bör de behöriga myndigheterna kunna betrakta tillståndsansökningar för bygg- och anläggningsprojekt som ogiltiga om den minimiinformation som krävs enligt denna förordning inte har gjorts tillgänglig via en central informationspunkt senast två månader innan den första tillståndsansökan lämnas in till de behöriga myndigheterna. Om det utöver tillstånd krävs ledningsrätter för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet bör de behöriga myndigheterna, genom undantag från artikel 43 i direktiv (EU) 2018/1972, bevilja sådana ledningsrätter inom fyra månader från dagen för mottagandet av ansökan, utom vid expropriation. Andra ledningsrätter som inte behövs i samband med tillstånd för bygg- och anläggningsprojekt bör fortsätta att beviljas inom sex månader i enlighet med artikel 43 i direktiv (EU) 2018/1972. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 11/40 433 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 (45) För att påskynda utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet och samtidigt minska den administrativa bördan för myndigheter som beviljar tillstånd bör vissa typer av bygg- och anläggningsprojekt, såsom småskaliga bygg- och anläggningsprojekt, inte kräva förhandstillstånd. Av öppenhets- och rättssäkerhetsskäl bör medlemsstaterna identifiera dessa typer av projekt och göra denna information tillgänglig via en central informationspunkt. Undantagen från tillståndsförfaranden skulle kunna tillämpas på olika kategorier av infrastruktur (såsom master, antenner, stolpar och underjordiska ledningar) på vissa angivna villkor. De skulle också kunna tillämpas på tekniska uppgraderingar av befintliga anläggningar, underhållsarbeten och småskaliga bygg- och anläggningsprojekt, såsom microtrenching. Tillstånd bör fortfarande krävas för småskaliga bygg- och anläggningsprojekt som avser utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde eller av skäl som rör allmän säkerhet, försvar, miljö eller folkhälsa eller för att skydda säkerheten i kritisk infrastruktur. Medlemsstaterna bör av öppenhetsskäl identifiera dessa kategorier och offentliggöra undantagen via en central informationspunkt. De behöriga myndigheterna behöver minimiinformation för att kunna bedöma om de planerade projekten omfattas av undantagen, till exempel information om projektens start och varaktighet. Därför bör medlemsstaterna kunna kräva att operatören i fråga underrättar de behöriga myndigheterna om sin avsikt att inleda bygg- och anläggningsprojekt genom en förklaring med minimiinformation. (46) För att säkerställa att förfarandena för att bevilja sådana tillstånd slutförs inom rimliga tidsfrister, i enlighet med viss ny och god administrativ praxis på nationell nivå, är det nödvändigt att utarbeta principer för administrativ förenkling. Detta bör bland annat omfatta en begränsning av skyldigheten att ansöka om förhandstillstånd till fall där det är nödvändigt och införande av ett tyst godkännande från de behöriga myndigheterna efter en viss tid. Medlemsstaterna bör kunna göra undantag från bestämmelsen om tyst godkännande om de ger operatören tillgång till ett alternativt rättsmedel för den behöriga myndighetens bristande efterlevnad av den tidsfrist för utfärdande av ett beslut om tillståndsansökan som anges i unionsrätten eller nationell rätt. Ett sådant alternativt rättsmedel bör innefatta antingen en mekanism som gör det möjligt för operatören att begära ersättning för skada till följd av förseningen i förfarandet, eller en möjlighet att hänskjuta ärendet till en domstol eller en tillsynsmyndighet, och bör på operatörens begäran föregås av ett möte med den behöriga myndigheten. Medlemsstaterna bör dessutom kunna behålla eller införa ett förenklat tillståndsförfarande för kommunikationsförfaranden som kan finnas enligt nationell rätt och som är tillämpligt på utbyggnad av alla element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Om medlemsstaterna gör undantag från tillämpningen av bestämmelsen om tyst godkännande bör de säkerställa att ett förlikningsmöte anordnas, tillsammans med och utan att det påverkar tillämpningen av de alternativa rättsmedel som de tillhandahåller, om operatören eller den behöriga myndigheten begär detta. Mötet bör anordnas utan onödigt dröjsmål i syfte att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndet. Mötet kommer särskilt att ge tillfälle att identifiera eventuell ytterligare information och möjliga justeringar av projektet, när så är lämpligt med deltagande av andra berörda parter eller relevanta myndigheter. Medlemsstaterna kan fortfarande införa eller behålla andra alternativa åtgärder för att säkerställa att de behöriga myndigheterna iakttar tidsfristen för att bevilja eller neka tillstånd. (47) För att underlätta utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet bör alla avgifter för ett tillstånd, förutom ledningsrätter, begränsas till de administrativa kostnaderna i samband med behandlingen av tillståndsansökan i enlighet med de principer som fastställs i artikel 16 i direktiv (EU) 2018/1972. När det gäller ledningsrätter är artiklarna 42 och 43 i direktiv (EU) 2018/1972 tillämpliga. (48) För att uppnå de mål som anges i beslut (EU) 2022/2481 krävs att alla slutanvändare vid fasta anslutningspunkter senast 2030 täcks av ett gigabitnät fram till nätanslutningspunkten och att alla befolkade områden täcks av nästa generations trådlösa höghastighetsnät med en prestanda som minst motsvarar 5G, i enlighet med principen om teknikneutralitet. Tillhandahållandet av gigabitnät till slutanvändaren bör underlättas, särskilt genom fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnader. Dragning av minikanaler i samband med uppförandet av en byggnad medför endast begränsade tilläggskostnader, medan det kan utgöra en betydande del av kostnaden för utbyggnaden av ett gigabitnät att förse byggnader med gigabitinfrastruktur. Därför bör alla nya byggnader eller byggnader som genomgår större renovering utrustas med fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnaden, vilket gör det möjligt för slutanvändarna att ansluta sig till gigabithastigheter, under förutsättning att det inte på ett oproportionerligt sätt ökar kostnaderna för renoveringsarbetena och om det är tekniskt genomförbart. Nya flerfamiljshus och flerfamiljshus som genomgår större renoveringar bör också utrustas med en accesspunkt som är lättillgänglig för 12/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 434 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 ett eller flera företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät, under förutsättning att det inte på ett oproportionerligt sätt ökar kostnaderna för renoveringsarbetena och att det är tekniskt genomförbart. Byggföretag bör dessutom sörja för att tomma kabelrör tillhandahålls från varje bostadsenhet till accesspunkten i eller utanför ett flerfamiljshus som möjliggör anslutningar fram till nätanslutningspunkterna, eller, i de medlemsstater där nätanslutningspunkten i enlighet med nationell rätt placeras utanför den specifika platsen för slutanvändarens lokaler, fram till den fysiska punkt där slutanvändaren ansluter sig till det allmänna nätet. Större renoveringar av befintliga byggnader i slutanvändarens lokaler för att förbättra energiprestandan enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU (12) ger också möjlighet till modernisering genom att utrusta dessa byggnader med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, fiberledningar i byggnaden och, för flerfamiljshus, en accesspunkt för byggnaden. (49) En accesspunkt kan vara särskilt användbar för en operatör för att få tillträde till en byggnad, särskilt när det gäller flerfamiljshus, eftersom den fysiska punkten kan samla ledningarna som kopplar samman specifika slutanvändarlokaler. För att öka konkurrensen genom att göra det möjligt för fler än ett företag att betjäna slutkunder är det viktigt att fler än en operatör utan överdriven ansträngning lätt kan nå accesspunkter för nya flerfamiljshus och flerfamiljshus som genomgår större renoveringsarbeten. (50) Bestämmelserna om fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnader, accesspunkt och fiberledningar i byggnaden utesluter inte förekomsten av annan typ av teknik inom samma fysiska infrastruktur i byggnaden. Dessa bestämmelser bör inte påverka rätten för byggnadsägare att utrusta byggnaden med ledningar i byggnaden utöver fiber, med ytterligare fysisk infrastruktur i byggnaden som kan hysa ledningar utöver fiber eller andra element i elektroniska kommunikationsnät. (51) Kostnaden för att utrusta en byggnad med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, en accesspunkt eller fiberledningar i byggnaden kan anses vara kostnadsmässigt oproportionerlig, närmare bestämt för nya enfamiljshus eller byggnader som genomgår större renoveringsarbeten. Detta kan grundas på objektiva grunder, såsom skräddarsydda kostnadsberäkningar, ekonomiska skäl kopplade till platsen, bevarande av kulturarvet eller miljöskäl (till exempel för särskilda kategorier av monument). (52) Potentiella köpare och hyresgäster skulle dra fördel av att man identifierar byggnader som är utrustade med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, en accesspunkt för byggnaden och fiberledningar i byggnaden och som därför har betydande kostnadsbesparingspotential. Byggnadernas fiberberedskap bör också främjas. Byggnader som är utrustade med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, en accesspunkt och fiberledningar i byggnaden bör därför ha rätt att, på frivillig basis och i enlighet med de förfaranden som fastställs av medlemsstaterna, erhålla märkningen ”fiberfärdig” (fibre-ready), om medlemsstaterna har valt att införa en sådan märkning. (53) Företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunika- tionsnät som bygger ut gigabitnät i ett visst område skulle kunna uppnå betydande stordriftsfördelar om de kunde terminera sitt nät vid accesspunkten genom att använda befintlig fysisk infrastruktur och återställa det påverkade området. Detta bör vara möjligt oavsett om en abonnent har uttryckt ett intresse för tjänsten vid den tidpunkten och förutsatt att inverkan på den privata egendomen minimeras, utan otillbörligt ingrepp i äganderätten. När nätet termineras vid accesspunkten är det möjligt att ansluta ytterligare en kund till betydligt lägre kostnad, särskilt via tillträde till ett fiberfärdigt vertikalt segment inuti byggnaden, om ett sådant redan finns. Detta mål uppfylls även om själva byggnaden redan är utrustad med ett gigabitnät till vilket tillträde tillhandahålls alla leverantörer av allmänna kommunikationsnät med en aktiv abonnent i byggnaden på öppet redovisade, proportionella och icke- diskriminerande villkor. Detta kan vara fallet framför allt i medlemsstater som har vidtagit åtgärder enligt artikel 44 (12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13). ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 13/40 435 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 i direktiv (EU) 2018/1972. De företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät bör i möjligaste mån avlägsna elementen i sitt nät, till exempel föråldrade kablar och utrustning, och återställa det påverkade området när avtalet med abonnenten sägs upp. (54) För att bidra till att säkerställa tillgången till gigabitnät för slutanvändare bör nya byggnader och byggnader som genomgått större renovering utrustas med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, fiberledningar i byggnaden och, när det gäller flerfamiljshus, en accesspunkt. Medlemsstaterna bör ha en viss mån av flexibilitet vad gäller uppnåendet av detta. Denna förordning syftar därför inte till att harmonisera reglerna om relaterade kostnader, inbegripet täckning av kostnaderna för att utrusta byggnader med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, fiberledningar i byggnaden och en accesspunkt. (55) I enlighet med subsidiaritetsprincipen och för att ta hänsyn till nationella förhållanden bör medlemsstaterna anta de standarder eller tekniska specifikationer som är nödvändiga för att utrusta nya byggnader eller byggnader som genomgår större renovering med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden och fiberledningar i byggnaden, samt utrusta nya flerfamiljshus, eller flerfamiljshus som genomgått större renovering, med en accesspunkt. Dessa standarder eller tekniska specifikationer bör åtminstone innehålla specifikationer för byggnadens accesspunkt, specifikationer för fibergränssnitt, specifikationer för kablar, specifikationer för uttag, specifikationer för rör eller mikrokanaler, tekniska specifikationer som behövs för att förhindra störningar av elektriska kablar och minsta böjningsradie. Medlemsstaterna bör säkerställa efterlevnad av dessa nödvändiga standarder eller tekniska specifikationer. För att visa en sådan överensstämmelse bör medlemsstaterna fastställa förfaranden, som skulle kunna inbegripa inspektioner på plats av byggnaderna eller av ett representativt urval av dem. För att undvika ökad byråkrati i samband med de förfaranden som inrättas genom denna förordning bör medlemsstaterna dessutom ta hänsyn till de förfarandekrav som tillämpas på förfaranden i enlighet med direktiv 2010/31/EU och bör, i tillämpliga fall, överväga möjligheten att göra det möjligt att tillsammans inleda båda ansökningsförfarandena. (56) Med tanke på de sociala fördelarna med digital inkludering och med beaktande av de ekonomiska aspekterna av utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, där det varken finns befintlig passiv eller aktiv fiberfärdig infrastruktur som betjänar slutanvändarnas lokaler eller några alternativ för tillhandahållande av nät med mycket hög kapacitet till en abonnent, bör alla leverantörer av allmänna elektroniska kommunikationsnät ha rätt att terminera sina nät i privata lokaler på egen bekostnad, under förutsättning att inverkan på privat egendom minimeras och utan otillbörligt ingrepp i äganderätten, till exempel genom att man om möjligt återanvänder befintlig fysisk infrastruktur som finns tillgänglig i byggnaden eller säkerställer ett fullständigt återställande av de påverkade områdena. (57) Ansökningar om tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader bör omfattas av denna förordning, medan en begäran om tillträde till fiberledningar i byggnader ska omfattas av direktiv (EU) 2018/1972. (58) För att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt, samtidigt som hänsyn tas till de olikartade förhållandena i medlemsstaterna, bör Berec, i nära samarbete med kommissionen, inom 18 månader från den dag då denna förordning träder i kraft offentliggöra riktlinjer om villkoren för tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader, inbegripet om tillämpningen av rättvisa och rimliga villkor, och de kriterier som de nationella tvistlösningsorganen bör följa vid tvistlösning. Synpunkter från intressenter och i synnerhet nationella tvistlösningsorgan bör vederbörligen beaktas vid utarbetandet av riktlinjerna för att säkerställa att sådana riktlinjer inte skulle störa väletablerade principer, skulle vara i linje med nationella tvistlösningsorgans förfaranderegler och inte skulle vara skadliga för ytterligare utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet. Med tanke på den flexibilitet som medlemsstaterna får vid tillämpningen av dessa bestämmelser, och av effektivitetsskäl, bör Berecs riktlinjer ha en lämplig detaljnivå. (59) För att främja modernisering och smidighet i de administrativa förfarandena och minska kostnaderna och den tid som läggs på förfarandena för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet bör de centrala informationspunkternas tjänster utföras helt online. I detta syfte bör centrala informationspunkter ge enkel tillgång till nödvändiga digitala 14/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 436 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 verktyg, såsom webbportaler, databaser, digitala plattformar och digitala applikationer. Verktygen bör på ett effektivt sätt ge tillgång till minimiinformation om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt samt säkerställa möjligheten att begära information. Sådana digitala verktyg bör också ge tillgång till de elektroniska administrativa förfarandena för att bevilja tillstånd och ledningsrätter och tillhörande information om tillämpliga villkor och förfaranden. Om fler än en central informationspunkt inrättas i en medlemsstat bör alla centrala informationspunkter vara lättillgängliga på elektronisk väg via en enda nationell digital ingångspunkt. Denna ingångspunkt bör ha ett gemensamt användargränssnitt som säkerställer åtkomst till de centrala informations- punkterna online. Den gemensamma nationella digitala ingången bör underlätta samverkan mellan operatörer och behöriga myndigheter som utför de centrala informationspunkternas funktioner. (60) Medlemsstaterna bör tillåtas att förlita sig på och vid behov förbättra digitala verktyg, såsom webbportaler, databaser, digitala plattformar och digitala applikationer som redan kan vara tillgängliga på lokal, regional eller nationell nivå för att tillhandahålla den centrala informationspunktens funktioner, förutsatt att de uppfyller de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Detta inbegriper åtkomst via en enda nationell digital ingångspunkt och tillgång till alla funktioner som anges i denna förordning. För att följa engångsprinciperna om uppgiftsminimering och noggrannhet bör medlemsstaterna tillåtas att integrera fler digitala plattformar, databaser eller applikationer som stöder de centrala informationspunkterna, beroende på vad som är lämpligt. Till exempel kan digitala plattformar, databaser eller tillämpningar som stöder de centrala informationspunkterna för befintlig fysisk infrastruktur vara sammankopplade eller helt eller delvis integrerade med dem för planerade bygg- och anläggningsprojekt och beviljande av tillstånd. För att undvika dubbelarbete och säkerställa sömlös integration kan medlemsstaterna genomföra en bedömning av redan befintliga digitala verktyg på nationell, regional och lokal nivå och bygga vidare på bästa praxis när de utformar de centrala informationspunkterna. (61) För att säkerställa att de centrala informationspunkter som föreskrivs i denna förordning är effektiva bör medlemsstaterna säkerställa tillräckliga resurser samt lättillgänglig relevant information om ett visst geografiskt område. Informationen bör presenteras på rätt detaljnivå för att maximera effektiviteten med tanke på de uppgifter som tilldelats, även i det lokala fastighetsregistret. I detta hänseende kan medlemsstaterna ta ställning till eventuella synergieffekter och stordriftsfördelar med de gemensamma kontaktpunkterna enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG (13), för att bygga vidare på befintliga strukturer och maximera fördelarna för slutanvändarna. På samma sätt bör den gemensamma digitala ingång som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 (14) kopplas till de centrala informationspunkterna. (62) Kostnaderna för att inrätta den gemensamma nationella digitala ingången, de centrala informationspunkterna och de digitala verktyg som krävs för att följa bestämmelserna i denna förordning kan helt eller delvis berättiga till ekonomiskt stöd från unionsfonder, såsom Europeiska regionala utvecklingsfonden – särskilt mål: ett konkurrenskraftigare och smartare Europa genom främjande av innovativ och smart ekonomisk omvandling och regional IKT (15), programmet för ett digitalt Europa (16) – särskilt mål: utbyggnad och bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet och faciliteten för återhämtning och resiliens (17) – pelarna om digital omvandling och smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet ekonomisk sammanhållning, sysselsättning, produktivitet, konkurrenskraft, forskning, utveckling och innovation samt en välfungerande inre marknad med starka små och medelstora företag, förutsatt att de uppfyller målen och kriterierna för stödberättigande. (13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36). (14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp-och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1). (15) Artikel 3.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (EUT L 231, 30.6.2021, s. 60). (16) Artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 av den 29 april 2021 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa och om upphävande av beslut (EU) 2015/2240 (EUT L 166, 11.5.2021, s. 1). (17) Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17). ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 15/40 437 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 (63) I händelse av oenighet om tekniska och kommersiella villkor under kommersiella förhandlingar om tillträde till fysisk infrastruktur eller samordning av bygg- och anläggningsprojekt bör varje part kunna begära att ett nationellt tvistlösningsorgan ålägger parterna en lösning för att undvika omotiverade avslag på begäran eller införande av orimliga villkor. När tvistlösningsorganet fastställer priser för beviljande av tillträde till befintlig fysisk infrastruktur eller kostnadsdelning för samordnade bygg- och anläggningsprojekt bör det säkerställa att den som tillhandahåller tillträde och de nätoperatörer som planerar bygg- och anläggningsprojekt har en rimlig möjlighet att täcka sina kostnader för att ge tillträde till sin fysiska infrastruktur eller samordna sina planerade bygg- och anläggningsprojekt. Detta bör ta hänsyn till lämplig vägledning från kommissionen eller Berecs riktlinjer, eventuella särskilda nationella villkor, eventuella tariffstrukturer som införts och eventuella tidigare åtgärder som vidtagits av en nationell regleringsmyndighet. Tvistlösningsorganet bör också ta hänsyn till hur det begärda tillträdet eller samordningen av planerade bygg- och anläggningsprojekt påverkar den affärsplan som läggs fram av den som tillhandahåller tillträde eller den eller de nätoperatörer som planerar bygg- och anläggningsprojekt, inbegripet deras investeringar som gjorts eller planeras, särskilt investeringar i den fysiska infrastruktur som begäran avser. (64) För att undvika förseningar i nätutbyggnaden bör det nationella tvistlösningsorganet lösa tvister i god tid och under alla omständigheter inom fyra månader från dagen för mottagandet av begäran om att lösa en tvist när det gäller tvister om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur och en månad när det gäller insyn i fysisk infrastruktur, samordning av planerade bygg- och anläggningsprojekt och insyn i planerade bygg- och anläggningsprojekt. Exceptionella omständigheter som motiverar en försening i lösningen av en tvist kan ligga utanför tvistlösnings- organens kontroll, såsom otillräcklig information eller dokumentation som är nödvändig för att fatta ett beslut, inbegripet synpunkter från andra behöriga myndigheter som behöver rådfrågas eller ärendets stora komplexitet. (65) Om det uppstår tvister om tillträde till den fysiska infrastrukturen, planerade bygg- och anläggningsprojekt eller information om dessa för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet bör tvistlösningsorganet ha befogenhet att lösa sådana tvister genom ett bindande beslut. Ett sådant organs beslut bör under inga omständigheter påverka möjligheten för någon av parterna att hänskjuta ärendet till en domstol eller att genomföra en föregående eller parallell förlikningsmekanism till den formella tvistlösningen, vilket skulle kunna ske i form av medling eller en ytterligare förhandlingsrunda. För att säkerställa öppenhet och förutsägbarhet och förbättra verkställigheten och förtroendet för tvistlösningsmekanismerna bör de nationella tvistlösningsorganen offentliggöra sitt beslut samtidigt som principerna om konfidentialitet och affärshemligheter respekteras, och de centrala informationspunkterna bör säkerställa tillgång till dessa beslut. (66) Bestämmelserna i direktiv 2014/61/EU om tvistlösning fortsätter att gälla för alla tvistlösningsförfaranden som inletts i enlighet med det direktivet. (67) I linje med subsidiaritetsprincipen bör denna förordning inte påverka medlemsstaternas möjlighet att fördela regleringsuppgifterna till de myndigheter som är bäst lämpade för att utföra dem i enlighet med det nationella konstitutionella systemet för tilldelning av behörigheter och befogenheter och med de krav som fastställs i denna förordning. För att minska den administrativa bördan bör medlemsstaterna tillåtas att utse ett befintligt organ eller behålla de behöriga organ som redan utsetts i enlighet med direktiv 2014/61/EU. Information om de uppgifter som tilldelats det behöriga organet eller de behöriga organen bör göras tillgänglig via en central informationspunkt och anmälas till kommissionen, såvida detta inte redan gjorts i enlighet med direktiv 2014/61/EU. Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fördela den centrala informationspunktens funktioner till fler än ett behörigt organ bör inte påverka deras förmåga att effektivt fullgöra dessa uppgifter. (68) Det utsedda nationella tvistlösningsorganet och det behöriga organ som utför den centrala informationspunktens uppgifter bör säkerställa opartiskhet, oberoende och strukturell åtskillnad gentemot de berörda parterna och bör utöva sina befogenheter på ett opartiskt och öppet sätt och i lämplig tid och ha lämplig kompetens och lämpliga resurser. Nationella tvistlösningsorgan bör agera oberoende och objektivt och får inte begära eller ta emot instruktioner från något annat organ när de fattar beslut om de tvister som föreläggs dem. 16/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 438 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 (69) Medlemsstaterna bör föreskriva lämpliga, effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid bristande efterlevnad av denna förordning eller av ett bindande beslut som antagits av de behöriga organen, inbegripet fall där en nätoperatör eller ett offentligt organ medvetet eller på ett grovt och oaktsamt sätt lämnar vilseledande, felaktig eller ofullständig information via en central informationspunkt. (70) Eftersom målen för denna förordning, som syftar till att underlätta utbyggnaden av fysisk infrastruktur som lämpar sig för nät med mycket hög kapacitet i hela unionen på ett sätt som främjar den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av kvarvarande skillnader ifråga om strategier och det långsamma och ineffektiva införlivandet av direktiv 2014/61/EU, utan snarare, på grund av omfattningen av den nätutbyggnad och de investeringar som krävs, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (71) Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet eller deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, särskilt med avseende på allmän säkerhet, territoriell integritet och upprätthållande av lag och ordning. (72) Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa full respekt för rätten till skydd för privatlivet och skydd av affärshemligheter, näringsfriheten, äganderätten och rätten till ett effektivt rättsmedel. Denna förordning måste tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer. (73) Denna förordning innehåller bestämmelser som omfattar alla ämnesområden som omfattas av direktiv 2014/61/EU, som därför bör upphävas. Med tanke på den uppskjutna tillämpningen av vissa bestämmelser om öppenhet och insyn, tillståndsförfaranden, fysisk infrastruktur i byggnader och digitalisering av centrala informationspunkter bör dock vissa bestämmelser i direktiv 2014/61/EU kvarstå till dess att motsvarande bestämmelser i denna förordning börjar tillämpas. Till exempel bör nätoperatörer och offentliga organ förbli skyldiga att, i enlighet med artikel 4.2 och 4.3 och artikel 4.4 första meningen i direktiv 2014/61/EU, tillgängliggöra information om befintlig fysisk infrastruktur via en central informationspunkt så att den omgående kan vara tillgänglig till dess att de relevanta bestämmelserna i denna förordning är tillämpliga. (74) En period på 18 månader mellan dagen för ikraftträdandet och dagen för tillämpning av denna förordning syftar till att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för att säkerställa att deras nationella lagstiftning inte innehåller några hinder för en enhetlig och effektiv tillämpning av denna förordning. För att säkerställa att medlemsstaterna har tillräckligt med tid för att införa nya system och följa de nya bestämmelser som införs genom denna förordning bör vissa bestämmelser om öppenhet och insyn avseende befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt, om digitalisering av centrala informationspunkter och om deras roll när det gäller att strömlinjeforma tillståndsförfarandena och om fysisk infrastruktur i byggnader, genom undantag från detta tillämpningsdatum, tillämpas i ett senare skede. Exempelvis bör skyldigheten att utrusta nya byggnader eller byggnader som genomgått större renovering med fiberfärdig fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnader bli obligatorisk från och med 21 månader efter den dag då denna förordning träder i kraft, och offentliga organ bör tillgängliggöra information om befintlig fysisk infrastruktur via den centrala informationspunkten i elektroniskt format från och med 24 månader från den dag då denna förordning träder i kraft, medan nätoperatörer fortsatt bör omfattas av den skyldighet som redan tillämpas i enlighet med direktiv 2014/61/EU. Även om bestämmelserna om öppenhet och insyn avseende minimiinformation om planerade bygg- och anläggningsprojekt, inbegripet georefererad lokalisering, kräver en längre period, från och med 24 månader efter den dag då denna förordning träder i kraft, för att göra det möjligt för medlemsstaterna att säkerställa att de relevanta centrala informations- punkterna gör lämpliga digitala verktyg tillgängliga, kommer de befintliga centrala informationspunkterna att fortsätta att användas enligt artikel 6.1, 6.2 och 6.3 i direktiv 2014/61/EU. Detsamma gäller för de relevanta undantag som fastställs i medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.5 i direktiv 2014/61/EU. Medlemsstaterna ska upphäva nationella bestämmelser som överlappar med denna förordning eller som står i strid med den innan varje bestämmelse börjar tillämpas. När det gäller antagandet av ny lagstiftning under denna period följer det av artikel 4.3 i EU-fördraget att medlemsstaterna har en skyldighet till lojalt samarbete som innebär att de inte ska vidta åtgärder som skulle strida mot framtida unionsbestämmelser. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 17/40 439 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 (75) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1971 (18), infördes, bland annat, och genom en ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 (19), åtgärder som reglerar slutkundspriserna för kommunikation inom EU. Åtgärderna syftade till att säkerställa att konsumenter inte debiteras alltför höga priser för nummerbaserad interpersonell kommunikation som originerar i den medlemsstat där deras nationella leverantör är etablerad och som terminerar i ett fast nummer eller mobilnummer i en annan medlemsstat. I enlighet med proportionalitetsprincipen gick inte denna åtgärd utöver vad som var nödvändigt för att uppnå dessa mål. Åtgärderna trädde i kraft den 15 maj 2019 för en period på fem år till och med den 14 maj 2024. Genom förordning (EU) 2018/1971 infördes definitioner av reglerad kommunikation inom EU och nummerbaserad interpersonell kommunikation i förordning (EU) 2015/2120 och ändrades förordning (EU) 2015/2120 genom att slutkundsavgifter för kommunikation inom EU fastställdes och det föreskrevs att dessa slutkundsavgifter skulle upphöra att gälla den 14 maj 2024. (76) Taken för slutkundspriserna, som trädde i kraft i alla medlemsstater den 15 maj 2019, fastställdes till en nivå som gjorde det möjligt för leverantörer av allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster att täcka sina kostnader, och därmed säkerställdes en proportionerlig intervention på marknaden för både mobil och fast kommunikation. De nationella regleringsmyndigheterna hade dessutom, och har fortfarande, befogenhet att bevilja undantag på begäran av en leverantör av allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunika- tionstjänster om denna skulle påverkas betydligt mer av åtgärderna än majoriteten av de andra leverantörerna i unionen. (77) Den 15 maj 2023 offentliggjorde kommissionen ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om tillämpningen av bestämmelserna om kommunikation inom EU i förordning (EU) 2018/1971, tillsammans med en Eurobarometerundersökningsrapport om internationell kommunikation inom unionen (2022 års Eurobarometerrap- port). Kommissionen bedömde åtgärdernas effekter på grundval av den pågående övervakningen av genomförandet av reglerna och utbyten med intressenter och med beaktande av Berecs yttrande om förordningen om kommunikation inom EU (Berec-yttrandet). Både kommissionens bedömning och resultaten av 2022 års Eurobarometerrapport visar att unionens regler är effektiva och proportionella. Åtgärderna har avsevärt sänkt slutkundspriserna för kommunikation inom EU. På grundval av uppgifterna från Berec-yttrandet och 2022 års Eurobarometerrapport har ett betydande antal konsumenter i de flesta medlemsstater gynnats av åtgärderna, och vissa fortsätter att förlita sig på traditionell kommunikation, såsom telefonsamtal och sms-meddelanden, för kommunikation inom EU, där konsumenterna huvudsakligen kommunicerar via telefon, även om allt fler konsumenter har tillgång till nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster för sina behov i fråga om kommunikation inom EU. Detta är fallet för medborgare som är 55 år eller äldre. (78) Dessutom har taken på slutkundspriserna varken lett till en ökning av volymen av kommunikation inom EU eller haft någon betydande negativ inverkan på leverantörerna. Sedan åtgärderna trädde i kraft har ingen leverantör av allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster begärt något undantag. Resultatet av det förberedande samrådet om framtiden för marknaden för elektronisk kommunikation och dess infrastruktur, som avslutades den 19 maj 2023, bekräftar dessutom behovet av att förlänga de befintliga åtgärderna. (79) Med tanke på att grossistpriserna för kommunikation inom EU inte är reglerade och att det saknas överblick över transitkostnaderna, kan det i detta skede inte uteslutas att dessa slutkundspriser skulle öka om åtgärderna avskaffades omedelbart, och kunderna skulle kunna utsättas för mycket höga priser för kommunikation inom EU. Genom denna förordning införs därför en bestämmelse om ändring av förordning (EU) 2015/2120 för att förlänga tillämpningen av artikel 5a.1 i den förordningen. (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1971 av den 11 december 2018 om inrättande av Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och Byrån för stöd till Berec (Berecbyrån), om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av förordning (EG) nr 1211/2009 (EUT L 321, 17.12.2018, s. 1). (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310, 26.11.2015, s. 1). 18/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 440 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 (80) Med tanke på målet att undanröja skillnaderna i slutkundspriserna mellan avgifterna för kommunikation inom EU och avgifterna för inhemsk (fast och mobil) röstkommunikation och sms-kommunikation, bör leverantörer som frivilligt beslutar att inte tillämpa tilläggsavgifter för kommunikation inom EU från och med den 1 januari 2025 undantas från tillämpningen av de högsta slutkundspriserna, med förbehåll för en policy för skälig användning, så att fördelarna med lika slutkundspriser för inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU kan komma konsumenterna tillgodo tidigare. Policyn för skälig användning kommer att fastställas i en genomförandeakt som kommissionen bör anta senast den 31 december 2024, efter samråd med Berec. (81) Som ett andra steg bör leverantörer, från och med den 1 januari 2029, inte ta ut olika slutkundspriser för inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU. Leverantörernas skyldighet att följa denna åtgärd är dock beroende av antagandet av ett antal skyddsåtgärder för leverantörerna när det gäller hållbarhet, rättvis användning och bedrägeribekämpning. Kommissionen bör anta sådana skyddsåtgärder genom en genomförandeakt senast den 30 juni 2028. (82) Dessutom ska den fullständiga utfasningen av tilläggsavgifter för kommunikation inom EU från och med den 1 januari 2029 föregås av en översyn av reglerna för kommunikation inom EU, som kommissionen bör genomföra senast den 30 juni 2027, efter samråd med Berec. (83) Som en del av översynen bör kommissionen, med stöd av Berec, bedöma de nya åtgärdernas inverkan på konsumenterna och leverantörerna, även med beaktande av den föränderliga marknadsdynamiken. Bedömningen bör omfatta utvecklingen av grossistkostnaderna, trenden för slutkundspriserna för kommunikation inom EU, utvecklingen av konsumenternas preferenser, den möjliga inverkan på de nationella marknaderna för tillhandahållande av nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster, särskilt på de slutkundspriser som tas ut av konsumenterna, åtgärdernas potentiella inverkan på leverantörernas intäkter, omfattningen av användningen av samt tillgängligheten och konkurrenskraften för nummeroberoende interpersonella kommunika- tionstjänster eller andra alternativ till kommunikation inom EU samt utvecklingen av prisplanerna när det gäller kommunikation inom EU. (84) Bedömningen kommer att ligga till grund för kommissionens antagande av en genomförandeakt senast den 30 juni 2028 om fastställande av skyddsåtgärder för leverantörerna när det gäller hållbarhet, skälig användning och bedrägeribekämpning. Den skulle också kunna ligga till grund för ett eventuellt lagstiftningsförslag från kommissionen för att vid behov ändra åtgärderna. (85) I syfte att samla in uppgifter, övervaka, se över och rapportera om reglernas inverkan på kommunikation inom EU bör kommissionen, Berec, de nationella regleringsmyndigheterna och, i tillämpliga fall, andra berörda behöriga myndigheter behandla alla affärshemligheter och annan konfidentiell information som delas av leverantörerna som konfidentiella. Skyddet av konfidentiell information bör dock inte hindra de behöriga nationella myndigheterna från att i god tid utbyta sådan information. (86) I enlighet med proportionalitetsprincipen bör de åtgärder som är tillämpliga på kommunikation inom EU och som införs genom denna förordning vara tidsbegränsade och upphöra att gälla senast den 30 juni 2032. En sådan förlängning bör göra det möjligt för kommissionen att samla in och granska uppgifter som är relevanta för att bedöma åtgärdernas inverkan, samtidigt som det säkerställs att utsatta konsumenter skyddas från potentiellt alltför höga priser för kommunikation inom EU. Åtgärdernas upphörande sammanfaller med den dag då Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 (20) upphör att gälla. (87) För att möjliggöra en skyndsam tillämpning av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. (20) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 115, 13.4.2022, s. 1). ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 19/40 441 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 Artikel 1 Innehåll och tillämpningsområde 1. Denna förordning syftar till att underlätta och stimulera utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation genom att främja en gemensam användning av befintlig fysisk infrastruktur och möjliggöra en effektivare utbyggnad av ny fysisk infrastruktur så att sådana nät kan byggas snabbare och till en lägre kostnad. 2. Om någon bestämmelse i denna förordning strider mot en bestämmelse i direktiv 2002/77/EG, (EU) 2018/1972 eller (EU) 2022/2555 ska den relevanta bestämmelsen i de direktiven ha företräde. 3. I denna förordning fastställs minimikrav för uppnående av de mål som anges i punkt 1. Medlemsstaterna får behålla eller införa åtgärder i enlighet med unionsrätten som är striktare eller mer detaljerade än dessa minimikrav, om de syftar till att främja gemensam användning av befintlig fysisk infrastruktur eller möjliggöra en effektivare utbyggnad av ny fysisk infrastruktur. 4. Genom undantag från punkt 3 i den här artikeln får medlemsstaterna inte behålla eller införa de åtgärder som avses i den punkten när det gäller artikel 3.5 första stycket a–e, artikel 3.7 och 3.10, artikel 4.7, artikel 5.2 andra stycket, artiklarna 5.5, 6.2, 10.7 och 10.8. 5. Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säkerställa statens territoriella integritet och upprätthålla lag och ordning. Artikel 2 Definitioner I denna förordning ska definitionerna i direktiv (EU) 2018/1972 gälla, särskilt definitionerna av elektroniskt kommunika- tionsnät, nät med mycket hög kapacitet, allmänt elektroniskt kommunikationsnät, nätanslutningspunkt, tillhörande faciliteter, slutanvändare, säkerhet för nät och tjänster, tillträde och operatör. Även följande definitioner gäller: 1. nätoperatör: a) en operatör enligt definitionen i artikel 2.29 i direktiv (EU) 2018/1972, b) ett företag som tillhandahåller en fysisk infrastruktur avsedd att tillhandahålla i) en tjänst för produktion, transport eller distribution av — gas, — el (inklusive offentlig belysning), — uppvärmning, — vatten (inklusive bortskaffande eller behandling av avloppsvatten), och dräneringssystem, ii) transporttjänster, inklusive järnvägar, vägar, inbegripet stadsgator, tunnlar, hamnar och flygplatser. 2. offentligrättsligt organ: ett organ som har samtliga följande egenskaper: a) Det har särskilt inrättats för att tillgodose behov i det allmännas intresse, utan att vara av industriell eller kommersiell karaktär. b) Det är en juridisk person. 20/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 442 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 c) Det finansieras helt eller till största delen av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga organ eller står under administrativ tillsyn av sådana myndigheter eller organ, eller har ett förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan där mer än hälften av ledamöterna utses av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga organ. 3. offentligt organ: en statlig, regional eller lokal myndighet, ett offentligrättsligt organ eller en sammanslutning bildad av en eller flera sådana myndigheter eller ett eller flera sådana offentligrättsliga organ. 4. fysisk infrastruktur: a) nätelement som är avsett att rymma andra nätelement utan att i sig bli ett aktivt nätelement, såsom rör, master, ledningar, tillsynsbrunnar, manhål, kopplingsskåp, byggnader eller ingångar till byggnader, antenninstallationer, torn och stolpar samt byggnader, inbegripet deras tak och delar av deras fasader, eller ingångar till byggnader, och andra tillgångar, bland annat väg- och gatuutrustning, såsom lyktstolpar, trafikmärken, trafikljus, annonspelare och vägtullportaler, liksom buss- och spårvagnshållplatser och tunnelbane- och järnvägsstationer, b) om de inte ingår i ett nät men ägs eller kontrolleras av offentliga organ: byggnader, inbegripet deras tak och delar av deras fasader, eller ingångar till byggnader, och andra tillgångar, bland annat väg- och gatuutrustning, såsom lyktstolpar, trafikmärken, trafikljus, annonspelare och vägtullportaler, liksom buss-och spårvagnshållplatser och tunnelbane-och järnvägsstationer. Kablar, inbegripet svartfiber, liksom nätelement som används för tillhandahållandet av dricksvatten enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 (21) räknas inte som fysisk infrastruktur i denna förordning. 5. bygg- och anläggningsprojekt: varje resultat av bygg- eller anläggningsarbeten vilket som helhet räcker för att fylla en ekonomisk eller teknisk funktion och involverar ett eller flera element av fysisk infrastruktur. 6. fysisk infrastruktur i byggnader: fysisk infrastruktur eller installationer i slutanvändarens lokaler, inklusive element under gemensamt ägande, som är avsedda för att rymma fasta och/eller trådlösa nät, när sådana accessnät kan leverera elektroniska kommunikationstjänster och koppla samman byggnadens accesspunkt med nätanslutningspunkten. 7. fiberledningar i byggnader: optiska fiberkablar i slutanvändarens lokaler, inklusive element under gemensamt ägande, som är avsedda att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och koppla samman byggnadens accesspunkt med nätanslutningspunkten. 8. fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnader: fysisk infrastruktur i byggnader som är avsedd att rymma fiberoptiska element. 9. större renoveringsarbeten: bygg- eller anläggningsprojekt i slutanvändarens lokaler som omfattar strukturella ändringar av hela den fysiska infrastrukturen i byggnaden eller en betydande del av den och som i enlighet med nationell rätt kräver ett byggnadstillstånd. 10. tillstånd: ett uttryckligt eller underförstått beslut eller en uppsättning beslut som fattas av en eller flera behöriga myndigheter samtidigt eller efter varandra och som i enlighet med nationell rätt krävs för att ett företag ska kunna genomföra bygg- eller anläggningsprojekt som är nödvändiga för utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet. (21) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten (EUT L 435, 23.12.2020, s. 1). ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 21/40 443 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 11. accesspunkt: en fysisk punkt belägen inuti eller utanför byggnaden, som är tillgänglig för företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät, där anslutning till fiberfärdig inbyggd fysisk infrastruktur tillhandahålls. 12. ledningsrätter: rättigheter som avses i artikel 43.1 i direktiv (EU) 2018/1972, som beviljas en operatör, att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom för att bygga ut nät med mycket hög kapacitet och tillhörande faciliteter. Artikel 3 Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur 1. Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska, på skriftlig begäran från en operatör, tillgodose varje rimlig begäran om tillträde till dess fysiska infrastruktur enligt rättvisa och rimliga villkor, inbegripet pris, i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation eller tillhörande faciliteter. Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska även tillmötesgå varje sådan rimlig begäran om tillträde på icke-diskriminerande villkor. En sådan skriftlig begäran ska specificera de element av den fysiska infrastrukturen som begäran om tillträde omfattar, inbegripet specifika tidsramar. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans administrativa aspekter. 2. På begäran av en operatör ska juridiska personer som i första hand är verksamma som arrendatorer eller som innehavare av andra rättigheter till mark än äganderätt, där faciliteter planeras eller har installerats i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet, eller som förvaltar arrendeavtal för markägares räkning, och operatörer i god tro förhandla om tillträde till sådan mark, inbegripet om priset, som i förekommande fall ska återspegla marknadsvillkoren, i enlighet med nationell avtalsrätt. De operatörer och juridiska personer som avses i första stycket i denna punkt ska underrätta den nationella regleringsmyndigheten om avtal som ingåtts i enlighet med första stycket, inbegripet det överenskomna priset. Medlemsstaterna får ge vägledning om villkoren, inbegripet priset, för att underlätta ingåendet av sådana avtal. 3. Medlemsstaterna får föreskriva att ägare av privata kommersiella byggnader som inte ägs eller kontrolleras av en nätoperatör, på skriftlig begäran av en operatör, ska tillgodose rimliga begäranden om tillträde till dessa byggnader, inbegripet deras tak, för att installera element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter på rättvisa och rimliga villkor och till ett pris som återspeglar marknadsvillkoren. Före en sådan begäran från den som ansöker om tillträde ska samtliga följande villkor vara uppfyllda: a) Byggnaden är belägen i ett landsbygdsområde eller avlägset område enligt medlemsstaternas definition. b) Det finns inte något tillgängligt nät med mycket hög kapacitet – fast eller mobilt – av samma typ som den som begär tillträde avser att bygga ut i det område för vilket begäran om tillträde görs och det finns ingen plan för att bygga ut ett sådant nät enligt den information som samlats in via den centrala informationspunkten och som är tillgänglig den dag då begäran görs. c) Det finns inte någon fysisk infrastruktur i det område för vilket begäran om tillträde görs som ägs eller kontrolleras av nätoperatörer eller offentliga organ och som är tekniskt lämplig för att rymma element av nät med mycket hög kapacitet. Medlemsstaterna får fastställa en förteckning över kategorier av kommersiella byggnader som av skäl som rör allmän säkerhet, försvar och hälsa får undantas från skyldigheten att tillgodose en sådan begäran om tillträde. Denna förteckning och de kriterier som ska tillämpas för att identifiera dessa kategorier ska offentliggöras via en central informationspunkt. 4. Vid fastställandet av rättvisa och rimliga villkor, inklusive priser, för beviljande av tillträde, och för att undvika alltför höga priser, ska nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur när så är relevant beakta åtminstone följande: a) Befintliga avtal och kommersiella villkor som överenskommits mellan operatörer som begär tillträde och nätoperatörer eller offentliga organ som beviljar tillträde till fysisk infrastruktur. 22/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 444 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 b) Behovet av att säkerställa att den som tillhandahåller tillträdet har en realistisk möjlighet att täcka sina kostnader för tillhandahållandet av tillträde till sin fysiska infrastruktur, med hänsyn tagen till specifika nationella omständigheter, affärsmodeller och eventuella avgiftssystem som inrättats för att erbjuda en realistisk möjlighet att täcka kostnader. När det gäller elektroniska kommunikationsnät ska hänsyn också tas till eventuella korrigerande åtgärder som införs av en nationell regleringsmyndighet. c) Eventuella merkostnader för underhåll och anpassning som uppstår till följd av tillhandahållande av tillträde till relevant fysisk infrastruktur. d) Vilken inverkan det begärda tillträdet har på leverantörens affärsplan, inbegripet investeringar i den fysiska infrastruktur som begäran avser. e) När det specifikt gäller operatörers tillträde till fysisk infrastruktur, relevant vägledning enligt punkt 13, särskilt i) investeringarnas ekonomiska bärkraft baserat på deras riskprofil, ii) behovet av en skälig avkastning på investeringarna och av eventuella tidsplaner för sådan avkastning på investeringarna, iii) tillträdets påverkan på konkurrensen i senare led, och följaktligen på priser och avkastning på investeringar, iv) avskrivningen av nättillgångarna vid tidpunkten för begäran om tillträde, v) affärskalkyler som låg till grund för investeringen vid den tidpunkt då den gjordes, särskilt investeringar i den fysiska infrastruktur som används för tillhandahållande av konnektivitet, och vi) möjligheter som tidigare erbjudits den som begär tillträde att saminvestera i utbyggnaden av den fysiska infrastrukturen, särskilt enligt artikel 76 i direktiv (EU) 2018/1972, eller att sambygga den. f) Vid bedömningen av operatörernas behov av en skälig avkastning på investeringen som återspeglar de relevanta marknadsvillkoren, deras olika affärsmodeller, särskilt när det gäller företag som i första hand tillhandahåller tillhörande faciliteter och som erbjuder fysiskt tillträde till fler än ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät. 5. Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får vägra tillträde till specifik fysisk infrastruktur på grundval av ett eller flera av följande skäl: a) Den fysiska infrastruktur till vilken tillträde har begärts är inte tekniskt lämplig för att rymma något av de element av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation enligt punkt 1. b) Brist på tillgång till utrymme för de element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter som avses i punkt 1, även med beaktande av det framtida behovet av utrymme för den som tillhandahåller tillträde, när detta visats i tillräcklig utsträckning, såsom genom hänvisning till de offentligt tillgängliga investeringsplanerna eller till en konsekvent tillämpad procentandel för den kapacitet som är reserverad för framtida behov jämfört med den fysiska infrastrukturens totala kapacitet. c) Förekomsten av motiverade skäl som rör säkerhet, nationell säkerhet och folkhälsa. d) Förekomsten av vederbörligen motiverade skäl som rör integriteten och säkerheten för befintliga nät, i synnerhet när det gäller nationell kritisk infrastruktur. e) Förekomsten av en vederbörligen motiverad risk för att de planerade elektroniska kommunikationstjänsterna ska medföra allvarliga störningar för tillhandahållandet av andra tjänster via samma fysiska infrastruktur. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 23/40 445 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 f) Tillgången till genomförbara alternativa metoder för passivt fysiskt tillträde i grossistledet till elektroniska kommunikationsnät, som är lämpliga för tillhandahållandet av nät med mycket hög kapacitet och som erbjuds på rättvisa och rimliga villkor, som tillhandahålls av samma nätoperatör eller, i det särskilda fallet med landsbygdsområden eller avlägsna områden där ett nät enbart drivs i grossistledet och ägs eller kontrolleras av offentliga organ, som tillhandahålls av operatören av ett sådant nät. 6. Medlemsstaterna får föreskriva att nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur får vägra tillträde till specifik fysisk infrastruktur om det finns genomförbara alternativa metoder för icke-diskriminerande öppet aktivt tillträde i grossistledet till nät med mycket hög kapacitet som tillhandahålls av samma nätoperatör eller samma offentliga organ, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda: a) Sådana alternativa metoder för tillträde i grossistledet erbjuds på rättvisa och rimliga villkor, inbegripet pris. b) Den begärande operatörens utbyggnadsprojekt riktar sig till samma täckningsområde och det inte finns något annat fibernät för anslutning av slutanvändares lokaler som betjänar täckningsområdet. Denna punkt ska endast tillämpas på de medlemsstater där en sådan, eller en likvärdig, möjlighet till vägran tillämpas den 11 maj 2024 i enlighet med nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten. 7. Om tillträde vägras enligt punkterna 5 och 6 ska nätoperatören eller det offentliga organ som äger eller kontrollerar den fysiska infrastrukturen skriftligen underrätta den som begär tillträde om de specifika och detaljerade skälen för vägran senast en månad efter dagen för mottagandet av den fullständiga begäran om tillträde, utom i fråga om nationell kritisk infrastruktur enligt definitionen i nationell rätt, för vilken det inte ska krävas några specifika och detaljerade skäl i underrättelsen till den som begär tillträde om att tillträde vägras. 8. Medlemsstaterna får inrätta eller utse ett organ för att samordna begäranden om tillträde till fysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, tillhandahålla juridisk och teknisk rådgivning genom förhandlingar om tillträdesvillkor och underlätta tillhandahållandet av information via en central informationspunkt enligt artikel 12. 9. Fysisk infrastruktur som redan omfattas av tillträdesskyldigheter som införts av nationella regleringsmyndigheter i enlighet med direktiv (EU) 2018/1972 eller som följer av tillämpningen av unionens regler om statligt stöd ska inte omfattas av de skyldigheter som anges i punkterna 1, 4 och 5 så länge sådana tillträdesskyldigheter är i kraft. 10. Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur eller vissa kategorier av fysisk infrastruktur får välja att inte tillämpa punkterna 1, 4 och 5 på denna fysiska infrastruktur eller dessa kategorier av fysisk infrastruktur av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde eller av skäl som rör allmän säkerhet, försvar och hälsa. Medlemsstaterna eller, i förekommande fall, de regionala och lokala myndigheterna ska identifiera sådan fysisk infrastruktur eller sådana kategorier av fysisk infrastruktur på sina territorier på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl. Förteckningen över kategorier av fysisk infrastruktur och de kriterier som tillämpas för att identifiera dem ska göras tillgänglig via en central informationspunkt. 11. Operatörer ska ha rätt att erbjuda tillträde till sin fysiska infrastruktur för utbyggnad av andra nätverk än elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter. 12. Trots vad som sägs i punkt 3 ska denna artikel inte påverka äganderätten för ägaren av den fysiska infrastrukturen då den inte ägs av nätoperatören eller det offentliga organet eller äganderätten för andra tredje parter, såsom markägare och ägare av privata egendomar, eller i tillämpliga fall hyresgästers rättigheter. 13. Efter samråd med intressenter, de nationella tvistlösningsorganen och andra behöriga unionsorgan eller unionsbyråer inom de relevanta sektorerna, beroende på vad som är lämpligt, och med beaktande av väletablerade principer och de olikartade förhållandena i medlemsstaterna, får kommissionen, i nära samarbete med Berec, tillhandahålla vägledning om tillämpningen av denna artikel. 24/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 446 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 Artikel 4 Öppenhet avseende fysisk infrastruktur 1. För att kunna begära tillträde till fysisk infrastruktur i enlighet med artikel 3 ska varje operatör ha rätt att på begäran få tillgång till följande minimiinformation om befintlig fysisk infrastruktur i elektroniskt format via en central informationspunkt: a) Georefererad lokalisering och rutt. b) Typ och nuvarande användning av infrastrukturen. c) En kontaktpunkt. Sådan minimiinformation ska göras tillgänglig enligt proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor och under alla omständigheter senast 10 arbetsdagar efter den dag då begäran om tillgång till information lämnades in. I vederbörligen motiverade fall kan den tidsfristen förlängas en gång med fem arbetsdagar. Operatörer som begär tillträde ska informeras om alla förlängningar av tidsfristen via en central informationspunkt. En operatör som begär tillgång till information enligt denna artikel ska ange inom vilket geografiskt område den planerar att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Tillgången till minimiinformation får begränsas eller vägras under förutsättning att det är nödvändigt för att säkerställa säkerheten i vissa byggnader som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, nätsäkerheten och nätens integritet, den nationella säkerheten, säkerheten i nationell kritisk infrastruktur, folkhälsan eller den allmänna säkerheten, eller av skäl som rör konfidentialitet eller drifts- och affärshemligheter. 2. Utöver den minimiinformation som anges i punkt 1 första stycket får medlemsstaterna kräva information om befintlig fysisk infrastruktur, såsom information om den fysiska infrastrukturens nyttjandegrad. 3. Nätoperatörer och offentliga organ ska göra åtminstone den minimiinformation som anges i punkt 1, och i tillämpliga fall den ytterligare information som anges i punkt 2, tillgänglig via en central informationspunkt och i elektroniskt format, och omgående göra alla uppdateringar av den informationen tillgängliga. Om nätoperatörerna eller de offentliga organen inte efterlever denna punkt får de behöriga myndigheterna begära att den information som saknas och som anges i punkt 1 görs tillgänglig i elektroniskt format via en central informationspunkt inom tio arbetsdagar från dagen för mottagandet av en sådan begäran, utan att det påverkar medlemsstaternas möjlighet att ålägga nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur sanktioner för att de inte fullgör denna skyldighet. 4. Under en övergångsperiod på kortast möjliga tid och högst tolv månader får medlemsstaterna undanta kommuner med färre än 3 500 invånare från den skyldighet som anges i punkt 3. Medlemsstaterna ska fastställa en färdplan med tidsfrister för att göra minimiinformation enligt punkt 1 tillgänglig via en central informationspunkt i elektroniskt format. Dessa undantag och färdplanerna ska offentliggöras via en central informationspunkt. Under denna övergångsperiod ska de kommunerna säkerställa att den tillgängliga informationen kan tillgås av operatörer. 5. Nätoperatörer och offentliga organ ska på särskild begäran av en operatör tillgodose varje specifik skriftlig begäran om undersökning på plats av specifika element av deras fysiska infrastruktur. En sådan begäran ska ange vilka element av den berörda fysiska infrastrukturen som är aktuella för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Undersökningar på plats av de angivna elementen av den fysiska infrastrukturen ska beviljas inom en månad från dagen för mottagandet av den skriftliga begäran enligt proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor, med förbehåll för begränsningarna enligt punkt 1 fjärde stycket. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans administrativa aspekter. 6. Medlemsstaterna får, på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, identifiera den kritiska nationella infrastruktur enligt definitionen i nationell rätt eller delar av den som inte ska omfattas av de skyldigheter som fastställs i punkterna 1, 3 och 5. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 25/40 447 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 7. Punkterna 1, 3 och 5 ska inte tillämpas om a) fysisk infrastruktur inte är tekniskt lämplig för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter, b) skyldigheten att tillhandahålla information om vissa befintliga typer av fysisk infrastruktur enligt punkt 1 första stycket skulle vara oproportionerlig, på grundval av en kostnads-nyttoanalys som utförs av medlemsstaterna och ett samråd med berörda parter, eller c) den fysiska infrastrukturen inte omfattas av tillträdesskyldigheter i enlighet med artikel 3.10. Motiveringen, kriterierna och villkoren för tillämpningen av sådana undantag ska offentliggöras via en central informationspunkt och anmälas till kommissionen. 8. Operatörer som får tillgång till information enligt denna artikel ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att konfidentialitet upprätthålls och drifts- och affärshemligheter skyddas. För detta ändamål ska de hålla informationen konfidentiell och endast använda den i syfte att bygga ut sina nät. Artikel 5 Samordning av bygg- och anläggningsprojekt 1. Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer ska ha rätt att förhandla fram avtal om samordning av bygg- och anläggningsprojekt med operatörer, inbegripet om fördelningen av kostnader, i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. 2. När offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer utför eller planerar att direkt eller indirekt utföra bygg- och anläggningsprojekt som helt eller delvis finansieras med offentliga medel ska de tillgodose varje rimlig skriftlig begäran från operatörer om samordning av dessa bygg- och anläggningsprojekt på öppet redovisade och icke-diskriminerande villkor för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans administrativa aspekter. En begäran om samordning av bygg-och anläggningsprojekt ska tillgodoses, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda: a) Samordningen av bygg- och anläggningsprojekten kommer inte att medföra ytterligare kostnader som inte kan ersättas, inbegripet kostnader som orsakas av ytterligare förseningar, för nätoperatören eller det offentliga organ som äger eller kontrollerar den fysiska infrastrukturen och som ursprungligen planerade bygg- och anläggningsprojekten i fråga, utan att det påverkar de berörda parternas möjlighet att komma överens om fördelningen av kostnaderna. b) Nätoperatören eller det offentliga organ som äger eller kontrollerar den fysiska infrastrukturen och som ursprungligen planerar bygg- och anläggningsprojekten behåller kontrollen över samordningen av projekten. c) Begäran lämnas in så snart som möjligt och, när tillstånd krävs för bygg- och anläggningsprojekten, senast en månad innan det slutliga projektet lämnas till de myndigheter som beviljar tillstånd. 3. Medlemsstaterna får föreskriva att en begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt som ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät gör till ett företag som ägs eller kontrolleras av offentliga organ och som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät får anses vara orimlig om bygg- och anläggningsprojekten bidrar till utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, förutsatt att dessa nät med mycket hög kapacitet är belägna i landsbygdsområden eller avlägsna områden, att de ägs eller kontrolleras av offentliga organ och att de enbart drivs i grossistledet. 4. En begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt som görs av ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät till ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät kan anses vara orimlig om båda följande villkor är uppfyllda: a) Ansökan avser ett område som har omfattats av något av följande: i) En prognos avseende räckvidden hos bredbandsnät, inklusive nät med mycket hög kapacitet i enlighet med artikel 22.1 i direktiv (EU) 2018/1972. 26/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 448 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 ii) En uppmaning att tillkännage sin avsikt att bygga ut nät med mycket hög kapacitet i enlighet med artikel 22.3 i direktiv (EU) 2018/1972. iii) Ett offentligt samråd om tillämpningen av unionens regler om statligt stöd. b) Det begärande företaget har underlåtit att uttrycka sin avsikt att bygga ut nät med mycket hög kapacitet i det område som avses i led a i något av de senaste förfaranden som där förtecknas och som omfattar den period under vilken begäran om samordning görs. Om en begäran om samordning anses orimlig på grundval av första stycket, ska det företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät och som vägrade samordning av bygg- och anläggningsprojekt bygga ut fysisk infrastruktur med tillräcklig kapacitet för att tillgodose eventuella framtida rimliga behov av tredjepartstillträde. 5. Medlemsstaterna får, på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, fastställa vilka typer av bygg- och anläggningsprojekt som anses ha begränsad omfattning, till exempel i fråga om värde, storlek eller varaktighet, eller rör nationell kritisk infrastruktur och som kan undantas från skyldigheten att samordna bygg- och anläggningsprojekt i enlighet med punkt 2. Motiveringen, kriterierna och villkoren för tillämpningen av undantag för sådana typer av bygg- och anläggningsprojekt ska offentliggöras via en central informationspunkt. Medlemsstaterna får besluta att offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer inte ska tillämpa punkterna 2 och 4 på typer av bygg- och anläggningsprojekt som avser nationell kritisk infrastruktur eller av skäl som rör nationell säkerhet och som identifierats av medlemsstaterna i enlighet med första stycket i denna punkt. Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer får besluta att inte tillämpa punkterna 2 och 4 på typer av projekt som enligt medlemsstaterna har begränsad omfattning i enlighet med första stycket i denna punkt. 6. Senast den 12 november 2025 ska Berec, efter samråd med intressenter, nationella tvistlösningsorgan och andra behöriga unionsorgan eller unionsbyråer inom de relevanta sektorerna i förekommande fall, och med beaktande av väletablerade principer och de specifika situationerna i varje medlemsstat, i nära samarbete med kommissionen, ge vägledning om tillämpningen av denna artikel, framför allt beträffande a) fördelningen av kostnaderna i samband med samordningen av bygg- och anläggningsprojekt enligt punkt 1, b) de kriterier som tvistlösningsorganen bör följa vid tvistlösning som omfattas av denna artikel, och c) kriterierna för att säkerställa tillräcklig kapacitet för att tillgodose överskådliga framtida rimliga behov om samordning av bygg- och anläggningsprojekten vägras enligt punkt 4. Artikel 6 Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt 1. För att möjliggöra förhandling av avtal om samordning av bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5 ska varje nätoperatör och alla offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur via en central informationspunkt göra följande minimiinformation tillgänglig i elektroniskt format: a) Georefererad lokalisering och typ av projekt. b) De element av den fysiska infrastrukturen som berörs. c) Beräknat startdatum för projektet och projektets varaktighet. d) I förekommande fall, ett beräknat datum för inlämning av det slutliga projektet till de behöriga myndigheterna för beviljande av tillstånd. e) En kontaktpunkt. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 27/40 449 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 Nätoperatören och det offentliga organ som äger eller kontrollerar den fysiska infrastrukturen ska säkerställa att den information som avses i första stycket för planerade bygg- och anläggningsprojekt som rör dess fysiska infrastruktur är korrekt och uppdaterad och omgående görs tillgänglig via en central informationspunkt så snart som informationen är tillgänglig för nätoperatören för dess bygg- och anläggningsprojekt som är planerade under de följande sex månaderna och, under alla omständigheter och om ett tillstånd planeras, senast två månader innan den första ansökan om tillstånd lämnas in till de behöriga myndigheterna. Operatörer ska ha rätt att på motiverad begäran få tillgång till den minimiinformation som avses i första stycket i elektroniskt format via en central informationspunkt, med angivande av inom vilket område den begärande operatören planerar att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Inom tio arbetsdagar från dagen för mottagandet av begäran om tillgång till information ska den begärda informationen göras tillgänglig enligt proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor. I vederbörligen motiverade fall kan tidsfristen förlängas en gång med fem arbetsdagar. Tillgången till minimiinformation får endast begränsas eller vägras om det är nödvändigt för att säkerställa nätsäkerheten och nätens integritet, den nationella säkerheten, säkerheten i kritisk infrastruktur, folkhälsan eller den allmänna säkerheten, eller av skäl som rör konfidentialitet eller drifts- och affärshemligheter. 2. Medlemsstaterna får, på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, fastställa vilka typer av bygg- och anläggningsprojekt som anses ha begränsad omfattning, till exempel i fråga om värde, storlek eller varaktighet, eller rör nationell kritisk infrastruktur samt de nödsituationer eller skäl som rör den nationella säkerheten som skulle motivera att de inte omfattas av skyldigheten att tillhandahålla minimiinformation i enlighet med punkt 1. Motiveringen, kriterierna och villkoren för tillämpningen av undantag för sådana typer av bygg- och anläggningsprojekt ska offentliggöras via en central informationspunkt. Medlemsstaterna får besluta att offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer inte ska tillämpa punkt 1 på typer av bygg-och anläggningsprojekt som avser nationell kritisk infrastruktur eller av skäl som rör den nationella säkerheten och som identifierats av medlemsstaterna i enlighet med första stycket i denna punkt. Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer får besluta att inte tillämpa punkt 1 på information om typer av bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning och för nödsituationer som identifierats av medlemsstaterna i enlighet med första stycket i denna punkt. Artikel 7 Tillståndsförfaranden och ledningsrätter 1. De behöriga myndigheterna får inte otillbörligt begränsa eller hindra utbyggnad av något element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Medlemsstaterna ska göra sitt bästa för att underlätta att alla regler som styr de villkor och förfaranden som är tillämpliga för beviljande av tillstånd och ledningsrätter, som krävs för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter, är enhetliga över hela det nationella territoriet. 2. De behöriga myndigheterna ska via en central informationspunkt i elektroniskt format tillgängliggöra all information om de villkor och förfaranden som gäller för beviljande av tillstånd och ledningsrätter, vilka beviljas genom administrativa förfaranden, och information om undantag från vissa eller alla tillstånd eller ledningsrätter som krävs enligt unionsrätten och nationell rätt och sätt att lämna in ansökningar i elektroniskt format och få information om ansökans status. 3. Alla operatörer ska ha rätt att via en central informationspunkt i elektroniskt format lämna in ansökningar om alla nödvändiga tillstånd eller förnyelser av dessa eller ledningsrätter och få information om sin ansökans status. Medlemsstaterna får fastställa detaljerade förfaranden för att få denna information. 4. De behöriga myndigheterna får, inom 15 arbetsdagar från mottagandet därav, avslå ansökningar om tillstånd, inbegripet för ledningsrätter, för vilka minimiinformationen inte har gjorts tillgänglig via en central informationspunkt, i enlighet med artikel 6.1 första stycket, av samma operatör som ansöker om tillståndet. 28/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 450 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 5. De behöriga myndigheterna ska bevilja eller avslå en ansökan om tillstånd, utom ledningsrätter, inom fyra månader från dagen för mottagandet av en fullständig tillståndsansökan. De behöriga myndigheterna ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av ansökan fastställa huruvida ansökan om tillstånd eller ledningsrätter är fullständig. De behöriga myndigheterna ska uppmana sökanden att lämna eventuell information som saknas inom den perioden. Den behöriga myndighetens fastställande av att tillståndsansökan är fullständig får inte leda till att den sammantagna fyramånadersperioden för prövningen av tillståndsansökan, som inleds dagen för mottagandet av den fullständiga ansökan, skjuts upp eller avbryts. Första och andra styckena påverkar inte andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av det förfarande som är tillämpligt på tillståndsförfarandet, inbegripet överklagandeförfaranden, i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten, och påverkar inte de regler som ger sökanden ytterligare rättigheter eller syftar till att säkerställa snabbast möjliga beviljande av tillstånd. Medlemsstaterna ska på förhand, via en central informationspunkt, ange och offentliggöra skälen till att den behöriga myndigheten, i undantagsfall och vederbörligen underbyggda fall, på eget initiativ kan förlänga de tidsfrister som anges i första stycket i den här punkten och i punkt 6. En förlängning ska vara så kort som möjligt och får inte överstiga fyra månader, utom när så krävs för att uppfylla andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av det förfarande som är tillämpligt på tillståndsförfarandet, inbegripet överklagandeförfaranden, i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten. En förlängning får inte begäras för att erhålla saknad information som den behöriga myndigheten inte har begärt av sökanden i enlighet med andra stycket. Varje avslag rörande ett tillstånd eller en ledningsrätt ska vara vederbörligen underbyggt på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella kriterier. 6. Genom undantag från artikel 43.1 a i direktiv (EU) 2018/1972 ska de behöriga myndigheterna, om det utöver tillstånd krävs ledningsrätter på, till eller under offentlig eller, i tillämpliga fall, privat egendom, med ägarens förhandstillstånd eller i enlighet med nationell rätt, för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter, bevilja sådana ledningsrätter inom fyra månader eller den tidsfrist som fastställts enligt nationell rätt, beroende på vilken period som är kortast, från och med dagen för mottagandet av en fullständig ansökan, utom vid expropriation. 7. De behöriga myndigheterna får förnya ett tillstånd som beviljats en operatör för bygg- och anläggningsprojekt som är nödvändiga för utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter om bygg- och anläggningsprojekten, av objektivt motiverade skäl, inte kunde påbörjas eller slutföras innan tillståndet löpte ut. Förnyelsen av tillståndet ska beviljas utan ytterligare förfarandekrav för operatörerna. 8. Medlemsstaterna får bland annat kräva tillstånd för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter i byggnader eller platser av arkitektoniskt, historiskt, religiöst värde eller miljövärde som skyddas i enlighet med nationell lagstiftning eller när det är nödvändigt av skäl som rör den allmänna säkerheten eller säkerheten för kritisk infrastruktur eller av miljöskäl. 9. Andra tillstånd än ledningsrätter som krävs för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter ska inte omfattas av några avgifter som går utöver de administrativa kostnaderna i enlighet med tillämpliga delar av artikel 16 i direktiv (EU) 2018/1972. 10. Kommissionen ska övervaka tillämpningen av denna artikel i medlemsstaterna. I detta syfte ska medlemsstaterna vart tredje år rapportera till kommissionen om läget i fråga om genomförandet av denna artikel och om huruvida de villkor som anges däri är uppfyllda. 11. Det förfarande som fastställs i denna artikel ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av artikel 57 i direktiv (EU) 2018/1972. 12. Denna artikel påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att införa ytterligare bestämmelser för behöriga myndigheter för att påskynda tillståndsförfarandet. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 29/40 451 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 Artikel 8 Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan 1. Om den behöriga myndigheten inte har fattat ett beslut inom den tillämpliga tidsfrist som anges i artikel 7.5 ska tillståndet anses vara beviljat när den tidsfristen löper ut. Första stycket ska tillämpas under förutsättning att tillståndsförfarandet inte avser ledningsrätter. På begäran ska operatören eller eventuella parter som påverkas ha rätt att få en skriftlig bekräftelse från den behöriga myndigheten om att tillståndet, i tillämpliga fall, har beviljats implicit. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla tredje parter som påverkas har rätt att ingripa i det administrativa förfarandet och att överklaga beslutet om beviljandet av tillstånd. 2. Medlemsstaterna får avvika från punkt 1 i denna artikel om minst ett av följande rättsmedel finns tillgängligt för tillståndsförfarandet i fråga: a) Den operatör som har lidit skada till följd av den behöriga myndighetens bristande efterlevnad av den tillämpliga tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 7.5 har rätt att begära ersättning för skada i enlighet med nationell rätt. b) Operatören får hänskjuta ärendet till en domstol eller till en tillsynsmyndighet. 3. I händelse av ett undantag enligt punkt 2 i den här artikeln ska den berörda medlemsstaten säkerställa att den behöriga myndigheten eller ett annat organ som den medlemsstaten har utsett, vid utgången av den tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 7.5 och utan att det påverkar operatörens rätt att omedelbart söka rättsmedel i enlighet med punkt 2 i den här artikeln, utan onödigt dröjsmål, på operatörens begäran eller på eget initiativ, ska bjuda in sökanden till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan. Mötet ska sammankallas av den behöriga myndigheten senast två månader efter det att ansökan har lämnats in. Utan onödigt dröjsmål efter mötet ska den behöriga myndigheten lämna en skriftlig redogörelse för diskussionen, inbegripet de berörda parternas inställning, och indikera för operatören ett datum då ett beslut om tillståndsansökan ska fattas. Artikel 9 Undantag från tillståndsförfarandena 1. Bygg- och anläggningsprojekt som består av något av följande ska inte omfattas av något tillståndsförfarande i den mening som avses i artikel 7, såvida inte ett sådant tillstånd krävs i enlighet med andra unionsrättsakter: a) Reparations-och underhållsarbeten som har begränsad omfattning, till exempel i fråga om värde, storlek, inverkan och varaktighet. b) Begränsade tekniska uppgraderingar av befintliga projekt eller installationer, med begränsad inverkan. c) Småskaliga bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning, till exempel i fråga om värde, storlek, inverkan eller varaktighet, och som krävs för utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. 2. På grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl ska medlemsstaterna identifiera de typer av bygg- och anläggningsprojekt på vilka punkt 1 är tillämplig. Information om sådana typer av bygg- och anläggningsprojekt ska offentliggöras via en central informationspunkt. 3. Genom undantag från punkt 1, och med förbehåll för det förfarande som fastställs i punkt 2, får de behöriga myndigheterna kräva tillstånd för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter i följande situationer: a) För fysisk infrastruktur eller vissa kategorier av fysisk infrastruktur som är skyddade av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde eller som av andra skäl är skyddade i enlighet med nationell rätt. b) Om det är nödvändigt av skäl som rör allmän säkerhet, försvar, säkerhet, miljö eller folkhälsa, eller för att skydda säkerheten i kritisk infrastruktur. 30/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 452 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 4. Medlemsstaterna får kräva att operatörer som planerar att utföra sådana bygg- och anläggningsprojekt som omfattas av denna artikel underrättar de behöriga myndigheterna om sin avsikt att inleda bygg- och anläggningsprojekten innan projekten påbörjas. Denna underrättelse får inte innebära mer än en förklaring från operatören om dennas avsikt att inleda bygg- och anläggningsprojekten och inlämnande av minimiinformation som krävs för att de behöriga myndigheterna ska kunna bedöma om dessa projekt omfattas av undantaget i punkt 3. Denna minimiinformation ska minst omfatta det datum då bygg- och anläggningsprojekten förväntas påbörjas, deras varaktighet, kontaktuppgifterna till den person som ansvarar för att utföra projekten och det område som berörs av projekten. Artikel 10 Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar 1. Alla nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringsarbeten, inklusive element under gemensamt ägande, för vilka ansökningar om bygglov har lämnats in efter den 12 februari 2026 ska vara utrustade med en fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden och fiberledningar i byggnaden, inklusive anslutningar fram till den fysiska punkt där slutanvändaren ansluter till det allmänna nätet. 2. Alla nya flerfamiljshus eller flerfamiljshus som genomgår större renoveringsarbeten och för vilka ansökningar om bygglov har lämnats in efter den 12 februari 2026 ska vara utrustade med en accesspunkt. 3. Senast den 12 februari 2026 ska alla byggnader, inklusive element därav under gemensamt ägande, som genomgår större renoveringar enligt definitionen i artikel 2.10 i direktiv 2010/31/EU vara utrustade med en fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden och fiberledningar i byggnaden, inklusive anslutningar fram till den fysiska punkt där slutanvändaren ansluter sig för att få tillträde till det allmänna nätet under förutsättning att det inte på ett oproportionerligt sätt ökar kostnaderna för renoveringsarbetena och att det är tekniskt genomförbart. Alla flerfamiljshus som genomgår sådana större renoveringar ska också vara utrustade med en accesspunkt. 4. Senast den 12 november 2025 ska medlemsstaterna, i samråd med berörda parter och på grundval av bästa branschpraxis, anta de relevanta standarder eller tekniska specifikationer som är nödvändiga för genomförandet av punkterna 1, 2 och 3. Dessa standarder eller tekniska specifikationer ska göra det lätt att utföra vanliga underhållsarbeten för de enskilda fiberledningar som används av varje operatör för att tillhandahålla tjänster som avser nät med mycket hög kapacitet och ska fastställa följande: a) Specifikationer för byggnadens accesspunkt och för fibergränssnitt. b) Specifikationer för kablar. c) Specifikationer för uttag. d) Specifikationer för rör eller mikrokanaler. e) Tekniska specifikationer som behövs för att förhindra störningar av elektriska kablar. f) Minsta böjningsradie. g) Tekniska specifikationer för kabelinstallationer. 5. Medlemsstaterna ska säkerställa överensstämmelse med de standarder eller tekniska specifikationer som avses i punkt 4. För att visa en sådan överensstämmelse ska medlemsstaterna fastställa förfaranden, vilket kan inbegripa inspektion på plats av byggnaderna eller av ett representativt urval av dem. 6. Byggnader som är utrustade i enlighet med denna artikel ska ha rätt att på frivillig basis och i enlighet med de förfaranden som fastställs av medlemsstaterna erhålla märkningen ”fiberfärdig” (fibre-ready), om medlemsstaterna har valt att införa en sådan märkning. 7. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte tillämpas på vissa kategorier av byggnader om efterlevnaden av dessa punkter är oproportionerlig när det gäller kostnader för enskilda eller gemensamma ägare på grundval av objektiva faktorer. Medlemsstaterna ska identifiera sådana kategorier av byggnader på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 31/40 453 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 8. Medlemsstaterna ska, på grundval av vederbörligen underbyggda och proportionella skäl, fastställa vilka typer av byggnader, såsom särskilda kategorier av monument, historiska byggnader, militära byggnader och byggnader som används för nationella säkerhetsändamål, enligt definitionen i nationell rätt, som ska undantas från de skyldigheter som anges i punkterna 1, 2 och 3 eller för vilka dessa skyldigheter ska tillämpas med lämpliga tekniska anpassningar. Information om sådana kategorier av byggnader ska offentliggöras via en central informationspunkt. Artikel 11 Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader 1. Om inte annat följer av punkt 3, och utan att det påverkar äganderätt, ska varje leverantör av allmänna elektroniska kommunikationsnät ha rätt att bygga ut sitt nät på egen bekostnad fram till accesspunkten. 2. Om inte annat följer av punkt 3 ska varje leverantör av allmänna elektroniska kommunikationsnät ha rätt att få tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet om duplicering är tekniskt omöjlig eller ekonomiskt ineffektiv. 3. Varje innehavare av en nyttjanderätt till accesspunkten och den fysiska infrastrukturen i byggnaden ska tillgodose alla rimliga skriftliga begäranden om tillträde till accesspunkten och den fysiska infrastrukturen i byggnaden från leverantörer av allmänna elektroniska kommunikationsnät på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, inbegripet pris, när så är lämpligt. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans administrativa aspekter. 4. Om det inte finns någon tillgänglig fiberfärdig infrastruktur i en byggnad ska varje leverantör av allmänna elektroniska kommunikationsnät ha rätt att terminera sitt nät i abonnentens lokaler med hjälp av den befintliga fysiska infrastrukturen i byggnaden i den mån den är tillgänglig och det finns tillträde till den i enlighet med punkt 3, under förutsättning att ägaren och/eller abonnenten ger sitt godkännande, i enlighet med nationell rätt, och om leverantören minimerar inverkan på tredje parters privata egendom. 5. Denna artikel påverkar inte äganderätten för ägaren till accesspunkten eller den fysiska infrastrukturen i byggnaden i de fall en innehavare av en nyttjanderätt till den infrastrukturen eller accesspunkten inte är ägare till desamma eller påverka äganderätten för tredje parter såsom markägare och byggnaders ägare. 6. Senast den 12 november 2025 ska Berec, efter samråd med intressenter, nationella tvistlösningsorgan och andra behöriga unionsorgan eller unionsbyråer inom de relevanta sektorerna i förekommande fall, och med beaktande av väletablerade principer och de olikartade förhållandena i medlemsstaterna, i nära samarbete med kommissionen, offentliggöra riktlinjer om villkoren för tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader, inbegripet om tillämpningen av rättvisa och rimliga villkor, och de kriterier som tvistlösningsorganen bör följa vid tvistlösning. Artikel 12 Digitalisering av centrala informationspunkter 1. De centrala informationspunkterna ska tillhandahålla lämpliga digitala verktyg, till exempel i form av webbportaler, databaser, digitala plattformar eller digitala applikationer, för att göra det möjligt att online utöva alla rättigheter och fullgöra alla de skyldigheter som fastställs i denna förordning. 2. Medlemsstaterna får i förekommande fall koppla samman eller helt eller delvis integrera flera befintliga eller nyligen utvecklade digitala verktyg som stöder de centrala informationspunkter som avses i punkt 1 för att undvika duplicering av digitala verktyg. 3. Medlemsstaterna ska inrätta en enda nationell digital ingångspunkt, bestående av ett gemensamt användargränssnitt för att säkerställa smidig åtkomst till de digitaliserade centrala informationspunkterna. 4. Medlemsstaterna ska säkerställa tillräckliga tekniska, ekonomiska och mänskliga resurser för att stödja införandet och digitaliseringen av centrala informationspunkter. 32/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 454 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 Artikel 13 Tvistlösning 1. Utan att det påverkar möjligheten att hänskjuta ett ärende till en domstol ska varje part ha rätt att hänskjuta följande tvister till det behöriga nationella tvistlösningsorgan som inrättats i enlighet med artikel 14: a) Om tillträde till befintlig infrastruktur vägras eller om överenskommelse om särskilda villkor, inbegripet pris, inte har nåtts inom en månad från dagen för mottagandet av begäran om tillträde enligt artikel 3. b) I samband med de rättigheter och skyldigheter som anges i artiklarna 4 och 6, inbegripet om den begärda informationen inte tillhandahålls inom de tillämpliga tidsfristerna. c) Om en överenskommelse om samordning av bygg-och anläggningsprojekt enligt artikel 5.2 inte har nåtts inom en månad från dagen för mottagandet av den formella begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt. d) Om en överenskommelse om tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader som avses i artikel 11.2 eller 11.3 inte har nåtts inom en månad från dagen för mottagandet av den formella begäran om tillträde. Medlemsstaterna får föreskriva att det behöriga nationella tvistlösningsorganet i händelse av tvister som avses i punkt 1 a och d, om den enhet från vilken operatören begärt tillträde samtidigt är den enhet som har rätt att bevilja ledningsrätt till den egendom på, i eller under vilken föremålet för begäran om tillträde är beläget, också får lösa tvisterna om ledningsrätten. 2. Med fullt beaktande av proportionalitetsprincipen och de principer som fastställs i relevant vägledning från kommissionen eller Berecs riktlinjer ska det nationella tvistlösningsorgan som avses i punkt 1 utfärda ett bindande beslut för att lösa tvisten a) inom fyra månader från dagen för mottagandet av begäran om tvistlösning, med avseende på tvister som avses i punkt 1 a, b) inom en månad från dagen för mottagandet av begäran om tvistlösning, när det gäller tvister som avses i punkt 1 b, c och d. Dessa tidsfrister får endast förlängas i vederbörligen motiverade undantagsfall. 3. När det gäller tvister som avses i punkt 1 a, c och d får det nationella tvistlösningsorganets beslut bestå i att i förekommande fall fastställa rättvisa och rimliga villkor, inbegripet pris. 4. Tvistlösningsorganen ska offentliggöra sina beslut, samtidigt som principerna om konfidentialitet och skydd av affärshemligheter respekteras. Den centrala informationspunkten ska säkerställa tillgång till de beslut som offentliggörs av tvistlösningsorganen. Om tvisten rör tillträde till en operatörs infrastruktur och det nationella tvistlösningsorganet är den nationella regleringsmyndigheten, ska de mål som anges i artikel 3 i direktiv (EU) 2018/1972 beaktas i förekommande fall. 5. Denna artikel kompletterar och påverkar inte de rättsmedel och förfaranden som är förenliga med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Artikel 14 Behöriga organ 1. Medlemsstaterna ska inrätta eller utse ett eller flera behöriga organ som ska utföra de uppgifter som tilldelats det nationella tvistlösningsorganet i enlighet med artikel 13.1 (det nationella tvistlösningsorganet). 2. Det nationella tvistlösningsorganet ska vara juridiskt åtskilt från och funktionellt oberoende av alla nätoperatörer och alla offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur som är inblandade i tvisten. Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över nätoperatörer ska säkerställa en effektiv strukturell åtskillnad mellan de funktioner som är kopplade till de nationella tvistlösningsförfarandena och funktionerna vid den centrala informationspunkten och verksamheter som har samband med ägande eller kontroll. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 33/40 455 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 Nationella tvistlösningsorgan ska agera oberoende och objektivt och får inte begära eller ta emot instruktioner från något annat organ när de fattar beslut om de tvister som föreläggs dem. Detta ska inte hindra tillsyn i enlighet med nationell rätt. Endast behöriga överklagandeinstanser ska ha befogenhet att upphäva eller undanröja de nationella tvistlösningsorganens beslut. 3. Det nationella tvistlösningsorganet får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för att utföra de uppgifter som det ålagts. 4. Alla parter som berörs av en tvist ska samarbeta fullt ut med det nationella tvistlösningsorganet. 5. Funktionerna för den centrala informationspunkt som avses i artiklarna 3–10, 12 och 13 ska utföras av ett eller flera behöriga organ som utses av medlemsstaterna på nationell, regional eller lokal nivå, beroende på vad som är lämpligt. För att täcka kostnaderna för att utföra dessa funktioner får avgifter tas ut för användning av de centrala informations- punkterna. 6. Punkt 2 första stycket ska i tillämpliga delar gälla för de behöriga organ som utför en central informationspunkts funktioner. 7. De behöriga organen ska utöva sina befogenheter opartiskt, öppet och i lämplig tid. Medlemsstaterna ska säkerställa att de har tillräckliga tekniska och ekonomiska resurser och tillräckligt med personal för att kunna utföra de uppgifter de tilldelats. 8. Medlemsstaterna ska offentliggöra de uppgifter som ska utföras av varje behörigt organ via en central informationspunkt, särskilt om dessa uppgifter tilldelas mer än ett behörigt organ eller om de tilldelade uppgifterna har ändrats. När så är lämpligt ska de behöriga organen samråda och samarbeta med varandra i frågor av gemensamt intresse. 9. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen identiteten på varje behörigt organ i enlighet med denna artikel som utför en uppgift enligt denna förordning och dessa organs respektive ansvarsområden och alla ändringar avseende det behöriga organet ska meddelas innan en sådan utnämning eller ändring börjar gälla. 10. Alla beslut som fattas av ett behörigt organ ska kunna överklagas i enlighet med nationell rätt till en helt oberoende överklagandeinstans, inbegripet ett organ av rättslig karaktär. Artikel 31 i direktiv (EU) 2018/1972 ska i tillämpliga delar gälla för varje överklagande enligt denna punkt. Rätten att överklaga i enlighet med första stycket påverkar inte parternas rätt att väcka talan vid den behöriga nationella domstolen. Artikel 15 Sanktioner Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av denna förordning eller av något av de bindande beslut som antagits av de behöriga organ som avses i artikel 14 och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara ändamålsenliga, effektiva, proportionella och avskräckande. Artikel 16 Rapportering och övervakning 1. Senast den 12 maj 2028 ska kommissionen överlämna en rapport om genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska innehålla en sammanfattning av effekten av de åtgärder som anges i denna förordning och en bedömning av framstegen för att uppnå förordningens mål, bland annat om och i så fall hur denna förordning kan bidra ytterligare till att uppnå de konnektivitetsmål som fastställs i beslut (EU) 2022/2481. Rapporten ska omfatta utveckling med anknytning till denna förordnings tillämpningsområde som kan påverka framstegen mot en snabb och omfattande utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet i landsbygdsområden, områden och avlägsna områden, såsom öar, bergsområden och glesbefolkade områden, utvecklingen av marknaden för mastinfrastruktur och införandet av olika backhaul-lösningar, inbegripet satellit-backhaul, i digital höghastighetskonnektivitet. 34/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 456 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 2. I detta syfte får kommissionen begära in upplysningar från medlemsstaterna, vilka ska lämnas in utan onödigt dröjsmål. I synnerhet ska medlemsstaterna senast den 12 november 2025, i nära samarbete med kommissionen, genom den kommunikationskommitté som inrättats enligt artikel 118 i direktiv (EU) 2018/1972, fastställa indikatorer för att på lämpligt sätt övervaka tillämpningen av denna förordning och mekanismen för att säkerställa regelbunden datainsamling och rapportering till kommissionen. Artikel 17 Ändringar av förordning (EU) 2015/2120 Förordning (EU) 2015/2120 ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 2 ska följande led läggas till: ”5. nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst: nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst enligt definitionen i artikel 2.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (*). 6. inhemsk kommunikation: nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster som originerar i den medlems- stat där konsumentens nationella leverantör är etablerad och som terminerar i ett fast nummer eller mobilnummer i samma medlemsstats nationella nummerplan. 7. kommunikation inom EU: nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster som originerar i den medlemsstat där konsumentens nationella leverantör är etablerad och som terminerar i ett fast nummer eller ett mobilnummer i en annan medlemsstats nationella nummerplan. (*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 17.12.2018, s. 36).” 2. I artikel 5a ska följande punkter läggas till: ”7. Från och med den 1 januari 2029 får leverantörer inte tillämpa olika slutkundspriser för konsumenter för inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU, förutsatt att tekniska regler om skyddsåtgärder, till exempel om hållbarhet, skälig användning och bedrägeribekämpning, antas. Senast den 30 juni 2028 ska kommissionen, efter samråd med Berec, anta en genomförandeakt som fastställer dessa tekniska regler i enlighet med det gransknings- förfarande som avses i artikel 5b. 8. Från och med den 1 januari 2025 får leverantörer på frivillig basis uppfylla den skyldighet att inte tillämpa olika slutkundspriser som fastställs i punkt 7. Dessa leverantörer ska undantas från de skyldigheter som fastställs i punkt 1, om inte annat följer av en policy för skälig användning, i syfte att i ett tidigare skede ge konsumenterna samma slutkundspriser för inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU. I detta syfte ska kommissionen senast den 31 december 2024, efter samråd med Berec, anta en genomförandeakt om skälig användning, på grundval av typiska användningsmönster, och bedrägeribekämpningsåtgärder. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5b.2. 9. Senast den 30 juni 2027 ska kommissionen, efter samråd med Berec, se över denna artikel och kommissionen får, på grundval av en bedömning av dess konsekvenser, vid behov besluta att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ändra den. 10. Den bedömning som avses i punkt 9 ska omfatta följande: a) Utvecklingen av grossistkostnaderna i samband med tillhandahållande av kommunikation inom EU. b) Utvecklingen av konkurrensen på marknaden för tillhandahållande av nummerbaserade interpersonella kommunika- tionstjänster och trenden för slutkundspriserna för kommunikation inom EU i de olika medlemsstaterna. c) Utvecklingen av konsumenternas preferenser och valet av specialerbjudanden och paket som inte debiteras på grundval av den faktiska förbrukningen för kommunikation inom EU. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 35/40 457 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 d) Den möjliga inverkan på de nationella marknaderna för tillhandahållande av nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster och i synnerhet på de slutkundspriser som tas ut för konsumenter i stort, med beaktande av kostnaderna för tillhandahållande av kommunikation inom EU, och åtgärdernas potentiella inverkan på leverantörernas intäkter och, om möjligt, leverantörernas investeringskapacitet, särskilt med tanke på den framtida utbyggnaden av nät i linje med de konnektivitetsmål som anges i beslut (EU) 2022/2481 om ytterligare avgifter för kommunikation inom EU inte redan tillämpas. e) Omfattningen av användningen av samt tillgängligheten och konkurrenskraften för nummeroberoende inter- personella kommunikationstjänster eller andra alternativ till kommunikation inom EU. f) Utvecklingen av prisplanerna när det gäller kommunikation inom EU, särskilt i vilken utsträckning genomförandet av de åtgärder som föreskrivs i punkt 8 har lett till resultat i fråga om undanröjande av skillnader i slutkundspriser mellan inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU för konsumenterna. 11. För att genomföra den bedömning som avses i punkt 9 ska Berec regelbundet samla in relevant information från de nationella regleringsmyndigheterna. I tillämpliga fall får de nationella regleringsmyndigheterna tillhandahålla sådana uppgifter i samordning med andra behöriga myndigheter. De uppgifter som Berec samlar in i enlighet med denna punkt ska anmälas till kommissionen minst en gång om året. Kommissionen ska offentliggöra uppgifterna. För att säkerställa att Berec kan fullgöra sina skyldigheter enligt denna punkt ska leverantörer vara skyldiga att samarbeta genom att tillhandahålla de begärda uppgifterna, inbegripet konfidentiella uppgifter, till de berörda nationella myndigheterna.” 3. Följande artikel ska införas: ”Artikel 5b Kommittéförfarande 1. För att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 5a i denna förordning ska kommissionen biträdas av kommunikationskommittén, som inrättats genom artikel 118.1 i direktiv (EU) 2018/1972. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. 2. När det hänvisas till denna artikel ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.” 4. I artikel 10.5 ska datumet ”den 14 maj 2024” ersättas med ”den 30 juni 2032”. Artikel 18 Upphävande 1. Direktiv 2014/61/EU upphör att gälla med verkan från och med den 11 maj 2024. 2. Om de bestämmelser i denna förordning som ersätter bestämmelserna i direktiv 2014/61/EU tillämpas från och med ett senare datum ska följande motsvarande bestämmelser i det direktivet, genom undantag från punkt 1 i den här artikeln, förbli i kraft till och med samma datum enligt följande: a) Artiklarna 4.2, 4.3, artikel 4.4 första meningen, artiklarna 6.1, 6.2, 6.3, 6.5, och artikel 7.1 och 7.2 i det direktivet ska förbli i kraft till och med den 12 maj 2026. b) Artikel 8.1–8.4 i det direktivet ska förbli i kraft till och med den 12 februari 2026. 3. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan. Artikel 19 Ikraftträdande och tillämpning 1. Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 2. Den ska tillämpas från och med den 12 november 2025. 3. Genom undantag från punkt 2 i denna artikel gäller följande: a) Artiklarna 5.6 och 11.6 ska tillämpas från och med den 11 maj 2024. 36/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 458 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 b) Artikel 17 ska tillämpas från och med den 15 maj 2024. c) Artikel 10.1, 10.2 och 10.3 ska tillämpas från och med den 12 februari 2026. d) Artiklarna 4.3, 6.1, 7.2, 7.3, 12.1, 12.2 och 12.3 ska tillämpas från och med den 12 May 2026. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 29 april 2024. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar R. METSOLA M. MICHEL Ordförande Ordförande ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 37/40 459 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 BILAGA Jämförelsetabell Direktiv 2014/61/EU Denna förordning Artikel 1.1 Artikel 1.1 Artikel 1.2 Artikel 1.3 Artikel 1.3 Artikel 1.3 Artikel 1.4 Artikel 1.2 — Artikel 1.4 — Artikel 1.5 Artikel 2 Artikel 2 Artikel 3.1 Artikel 3.11 Artikel 3.2 Artikel 3.1 — Artikel 3.2 — Artikel 3.3 — Artikel 3.4 Artikel 3.3 Artikel 3.5 — Artikel 3.6 Artikel 3.3 andra stycket Artikel 3.7 Artikel 3.4 Artikel 13.1 a Artikel 3.5 Artikel 13.2 Artikel 13.3 Artikel 13.4 andra stycket — Artikel 3.8 — Artikel 3.9 — Artikel 3.10 Artikel 3.6 Artikel 3.12 — Artikel 3.13 Artikel 4.1 Artikel 4.1 Artikel 4.2 Artikel 4.3 — Artikel 4.2 Artikel 4.3 Artikel 4.1 Artikel 4.3 Artikel 4.4 första meningen Artikel 4.3 — Artikel 4.4 Artikel 4.4 andra och tredje meningarna Artikel 4.1 andra och tredje styckena Artikel 4.5 Artikel 4.5 Artikel 4.6 Artikel 13.1 b Artikel 13.2 b Artikel 4.7 Artikel 4.6 Artikel 4.7 38/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 460 SOU 2025:110 Bilaga 3 SV EUT L, 8.5.2024 Direktiv 2014/61/EU Denna förordning Artikel 4.8 Artikel 4.8 Artikel 5.1 Artikel 5.1 Artikel 5.2 Artikel 5.2 — Artikel 5.3 — Artikel 5.4 Artikel 5.3 Artikel 13.1 c Artikel 5.4 Artikel 13.2 b Artikel 13.3 Artikel 5.5 Artikel 5.5 — Artikel 5.6 Artikel 6.1 Artikel 6.1 Artikel 6.2 — Artikel 6.3 Artikel 6.1 Artikel 6.4 Artikel 13.1 b, artikel 13.2 b Artikel 6.5 Artikel 6.2 — Artikel 7.1 Artikel 7.1 Artikel 7.2 Artikel 7.2 Artikel 7.3 — Artikel 7.4 Artikel 7.3 Artikel 7.5 — Artikel 7.6 Artikel 7.7 Artikel 7.8 Artikel 7.9 Artikel 7.10 Artikel 7.11 Artikel 7.12 Artikel 7.4 — — Artikel 8 — Artikel 9 Artikel 8.1 Artikel 10.1 Artikel 8.2 Artikel 10.2 Artikel 8.3 Artikel 10.6 Artikel 8.4 Artikel 10.7 Artikel 10.8 Artikel 9.1 Artikel 11.1 Artikel 9.2 Artikel 11.2 Artikel 9.3 Artikel 11.3 Artikel 13.1 d Artikel 13.2 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 39/40 461 Bilaga 3 SOU 2025:110 SV EUT L, 8.5.2024 Direktiv 2014/61/EU Denna förordning Artikel 9.4 Artikel 11.3 Artikel 9.5 Artikel 11.4 Artikel 9.6 Artikel 11.5 — Artikel 11.6 — Artikel 12 — Artikel 13.1 andra stycket — Artikel 13.4 första stycket — Artikel 13.5 Artikel 10.1 Artikel 14.1 Artikel 10.2 Artiklarna 14.2 och 14.3 Artikel 10.3 Artikel 14.4 Artikel 10.4 Artikel 14.5 — Artikel 14.6 — Artikel 14.7 Artikel 10.5 Artikel 14.9 Artikel 10.6 Artikel 14.10 Artikel 11 Artikel 15 Artikel 12 Artikel 16.1 — Artikel 16.2 — Artikel 17 — Artikel 18 Artikel 13 — Artikel 14 Artikel 19 Artikel 15 — 40/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 462 Bilaga 4 Europeiska unionens SV officiella tidning L-serien 2024/90315 24.5.2024 Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfra- strukturförordningen) (Europeiska unionens officiella tidning L, 2024/1309, 8 maj 2024) Sidan 36, artikel 18, punkt 1 I stället för: ”11 maj 2024” ska det stå: ”12 november 2025”. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/corrigendum/2024-05-24/oj 1/1 463 Statens offentliga utredningar 2025 Kronologisk förteckning 1. Skärpta krav för svenskt medborgar- 20. Kommunal anslutning till Utbetal- skap. Ju. ningsmyndighetens verksamhet. Fi. 2. Några frågor om grundläggande 21. Miljömålsberedningens förslag om en fri- och rättigheter. Ju. strategi för hur Sverige ska leva upp 3. Skatteincitament för forskning till EU:s åtaganden inom biologisk och utveckling. En översyn av mångfald respektive nettoupptag av FoU-avdraget och expertskatte- växthusgaser från markanvändnings- reglerna. Fi. sektorn (LULUCF). KN. 4. Moderna och enklare skatteregler 22. Förbättrad konkurrens i offentlig och för arbetslivet. Fi. privat verksamhet. KN. 5. Avgift för områdessamverkan 23. Ersättningsregler med brottsoffret – och andra åtgärder för trygghet i fokus. Ju. i byggd miljö. LI. 24. Publiken i fokus 6. Plikten kallar! En modern personal- – reformer för ett starkare filmland. Ku. försörjning av det civila försvaret. Fö. 25. Arbetslivskriminalitet – upplägg, 7. Ny kärnkraft i Sverige – effektivare verktyg och åtgärder, fortsatt arbete. A. tillståndsprövning och ändamålsenliga 26. Tid för undervisningsuppdraget – avgifter. KN. åtgärder för god undervisning och 8. Bättre förutsättningar för trygghet läraryrkenas attraktivitet. U. och studiero i skolan. U. 27. En socionomutbildning i tiden. U. 9. På språklig grund. U. 28. Frihet från våld, förtryck och utnytt- 10. En förändrad abortlag – för en god, jande. En jämställdhetspolitisk strategi säker och tillgänglig abortvård. S. mot våld och en stärkt styrning av centrala myndigheter. A. 11. Straffbarhetsåldern. Ju. 29. Ökad kvalitet hos Samhall 12. AI-kommissionens och fler vägar till skyddat arbete. A. Färdplan för Sverige. Fi. 30. Enklare mervärdesskatteregler vid 13. En effektivare organisering av mindre försäljning av begagnade varor och myndigheter – analys och förslag. Fi. donation av livsmedel. Fi. 14. En skärpt miljöstraffrätt och 31. Utmönstring av permanent uppehålls- ett effektivt sanktionssystem. KN. tillstånd och vissa anpassningar till 15. Stärkta drivkrafter och möjligheter för miniminivån enligt EU:s migrations- biståndsmottagare. Volym 1 och 2. S. och asylpakt. Ju. 16. Ett nytt regelverk för uppsikt och 32. Vissa förändringar av jaktlagstiftningen. förvar. Ju. LI. 17. Anpassning av svensk rätt till EU:s 33. Skärpta och tydligare krav på vandel avskogningsförordning. LI. för uppehållstillstånd. Ju. 18. Ett likvärdigt betygssystem. 34. Ett modernare konsumentskydd vid Volym 1 och 2. U. distansavtal. Ju. 19. Kunskap för alla – nya läroplaner med 35. Etableringsboendelagen fokus på undervisning och lärande. U. – ett nytt system för bosättning för vissa nyanlända. A. 36. Skydd för biologisk mångfald i havs- 60. En starkare fondmarknad. Fi. områden utanför nationell jurisdiktion. 61. Sveriges internationella adoptionsverk- UD. samhet − lärdomar och vägen framåt. 37. Skärpta villkor för friskolesektorn. U. Volym 1 och 2. S. 38. Att omhänderta barn och unga. S. 62. Ansvaret för hälso- och sjukvården. 39. Digital teknik på lika villkor. Volym 1 Bedömningar och förslag. En reglering för socialtjänsten och Volym 2 Underlagsrapporter. S. verksamhet enligt LSS. S. 63. Stärkt patientsäkerhet genom rätt 40. Säkrare tivoli. Ju. kompetens − utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov. S. 41. Pensionsnivåer och pensionsavgiften – analyser på hundra års sikt. S. 64. En ny kontrollorganisation i livs- medelskedjan – för ökad effektivitet, 42. Säkerhetsskyddslagen – ytterligare likvärdighet och konkurrenskraft. LI. kompletteringar. Ju. 65. En mer flexibel hyresmarknad. Ju. 43. Säkerställ tillgången till läkemedel – förordnande och utlämnande 66. En straffreform. Volym 1, 2, 3 och 4. Ju. i bristsituationer. S. 67. Arlanda – en viktig port för det svenska 44. Förbättrat stöd i skolan. U. välståndet. Åtgärder som stärker konkurrenskraften för Arlanda 45. Ökat informationsutbyte mellan flygplats. LI. myndigheter – några anslutande frågor. Ju. 68. Nya samverkansformer, modern bygg- nads- och reparationsberedskap – för 46. Tryggare idrottsarrangemang. Ju. ökad försörjningsberedskap. KN. 47. Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår 69. Effektivare samverkan för djur- och framtida elförsörjning? KN. folkhälsa. LI. 48. Stärkt pandemiberedskap. S. 70. Längre liv, längre arbetsliv – förlängd 49. Säkerhetspolisens behandling rätt att kvarstå i anställningen. A. av personuppgifter. Ju. 71. Fortsatt utveckling av en nationell 50. En ny nationell myndighet för läkemedelslista – en del i en ny nationell viltförvaltning. LI. infrastruktur för datadelning. 51. Bättre förutsättningar för Del 1 och 2. S. klimatanpassning. KN. 72. Verktyg för en mer likvärdig 52. Ökad insyn i politiska processer. Ju. resursfördelning till skolan. U. 53. Kvalificering till socialförsäkring 73. En arbetsmiljöstrategi för ett förändrat och ekonomiskt bistånd arbetsliv. A. för vissa grupper. S. 74. Ny reglering för den arbetsmarknads- 54. Ett skärpt regelverk om utvisning politiska verksamheten. A. på grund av brott. Ju. 75. Folkbokföringsverksamhet, biometri 55. En reformerad samhällsorientering och brottsbekämpning. Fi. för bättre integration. A. 76. Det handlar om oss 56. Stärkt skydd för domstolarnas – så bryter vi utanförskapet och domarnas oberoende. Ju. och bygger en starkare gemenskap. A. 57. Polisiär beredskap i fred, kris och krig. 77. En översyn av den statliga löne- Ju. garantin. A. 58. En stärkt hästnäring – för företagande, 78. En reformerad underrättelse- jämställdhet, jämlikhet och folkhälsa. verksamhet. Fö. LI. 79. Samlade förmågor för ökad 59. Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat cybersäkerhet. Fö. våld och förtryck. Ju. 80. Koordinatbestämda fastighetsgränser. 103. En ny produktansvarslag. Ju. Ju. 104. Ny kärnkraft i Sverige – ett samlat 81. En ny organisation av ekobrotts- system för omhändertagande av bekämpningen. Ju. radioaktivt avfall. KN. 82. Sysselsättning och boende på lands- 105. Om överföring av Första AP-fondens bygden – Juridiska personers förvärv verksamhet och tillgångar till Tredje av jordbruksmark och en effektiv och Fjärde AP-fonderna. Fi. tillämpning av glesbygdsbestämmel- 106. Om överföring av Sjätte AP-fondens serna. LI. verksamhet och tillgångar till Andra 83. Ett nationellt förbud mot tiggeri. Ju. AP-fonden. Fi. 84. Hem för barn och unga. För en trygg, 107. Sveriges nationella klimatmål säker och meningsfull vård. S. – uppdaterat etappmål till 2030. KN. 85. Ökad tydlighet, stärkt samverkan 108. Ett datalyft mot fel, fusk – förutsättningar för framtidens utveck- och frånvaro. S. lingspolitik. LI. 109. Särskilda provokativa åtgärder. Ju. 86. Redo! En utredning om personalför- 110. Snabbare bredband i hela landet sörjningen av det militära försvaret. Fö. – åtgärder för effektivare utbyggnad 87. Straffrättsliga åtgärder mot av gigabitinfrastruktur. Fi. korruption och tjänstefel. Ju. 88. Tidigt besked om lämplig användning av mark och vatten. KN. 89. En moderniserad fiskelagstiftning. Volym 1 och 2. LI. 90. Förmedling av post till personer med skydd i folkbokföringen. Fi. 91. Nya regler om arv och testamente – bland annat ett testamentsregister i offentlig regi och ett stärkt skydd för efterlevande sambor. Ju. 92. En kulturkanon för Sverige. Ku. 93. En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk. Del 1 och 2. LI. 94. En säkrare utrikesförvaltning. UD. 95. Skärpta villkor för anhöriginvandring. Ju. 96. Fler möjligheter till ökat välstånd. Fi. 97. Krishantering och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag. Volym I, II, III & IV. Fi. 98. En bättre organisering av fastighetsbildningsverksamheten. LI. 99. Ändring av permanent uppehålls- tillstånd för vissa utlänningar. Ju. 100. Åtgärder mot illegal ip-tv. Ku. 101. Anpassningar till AI-förordningen – säker användning, effektiv kontroll och stöd för innovation. Fi. 102. Bättre ansvarsfördelning. Ju. Statens offentliga utredningar 2025 Systematisk förteckning Arbetsmarknadsdepartementet Folkbokföringsverksamhet, biometri och Arbetslivskriminalitet – upplägg, verktyg brottsbekämpning. [75] och åtgärder, fortsatt arbete. [25] Förmedling av post till personer med skydd Frihet från våld, förtryck och utnyttjande. i folkbokföringen. [90] En jämställdhetspolitisk strategi mot Fler möjligheter till ökat välstånd. [96] våld och en stärkt styrning av centrala Krishantering och ändrade myndigheter. [28] rörelseregler för försäkringsföretag. Ökad kvalitet hos Samhall och fler vägar Volym I, II, III & IV. [97] till skyddat arbete. [29] Anpassningar till AI-förordningen – säker Etableringsboendelagen – ett nytt system användning, effektiv kontroll och stöd för bosättning för vissa nyanlända. [35] för innovation. [101] En reformerad samhällsorientering Om överföring av Första AP-fondens för bättre integration. [55] verksamhet och tillgångar till Tredje Längre liv, längre arbetsliv – förlängd rätt och Fjärde AP-fonderna. [105] att kvarstå i anställningen. [70] Om överföring av Sjätte AP-fondens En arbetsmiljöstrategi för ett förändrat verksamhet och tillgångar till Andra arbetsliv. [73] AP-fonden. [106] Ny reglering för den arbetsmarknads- Snabbare bredband i hela landet politiska verksamheten. [74] – åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur. [110] Det handlar om oss – så bryter vi utanförskapet och bygger en starkare gemenskap. [76] Försvarsdepartementet En översyn av den statliga löne - Plikten kallar! En modern personal- garantin. [77] försörjning av det civila försvaret. [6] En reformerad underrättelse- Finansdepartementet verksamhet. [78] Skatteincitament för forskning Samlade förmågor för ökad och utveckling. En översyn av cybersäkerhet. [79] FoU-avdraget och expertskatte- Redo! En utredning om personal försörj- reglerna. [3] ningen av det militära försvaret. [86] Moderna och enklare skatteregler för arbetslivet. [4] Justitiedepartementet AI-kommissionens Färdplan för Sverige. [12] Skärpta krav för svenskt medborgarskap. En effektivare organisering av mindre [1] myndigheter – analys och förslag. [13] Några frågor om grundläggande Kommunal anslutning till Utbetalnings- fri- och rättigheter. [2] myndighetens verksamhet. [20] Straffbarhetsåldern. [11] Enklare mervärdesskatteregler vid Ett nytt regelverk för uppsikt och förvar. försäljning av begagnade varor [16] och donation av livsmedel. [30] En starkare fondmarknad. [60] Ersättningsregler med brottsoffret i fokus. Klimat- och näringslivsdepartementet [23] Ny kärnkraft i Sverige – effektivare Utmönstring av permanent uppehålls- tillståndsprövning och ändamålsenliga tillstånd och vissa anpassningar till avgifter. [7] miniminivån enligt EU:s migrations- En skärpt miljöstraffrätt och och asylpakt. [31] ett effektivt sanktionssystem. [14] Skärpta och tydligare krav på vandel Miljömålsberedningens förslag om en för uppehållstillstånd. [33] strategi för hur Sverige ska leva upp Ett modernare konsumentskydd till EU:s åtaganden inom biologisk vid distansavtal. [34] mångfald respektive nettoupptag av Säkrare tivoli. [40] växthusgaser från markanvändnings- sektorn (LULUCF). [21] Säkerhetsskyddslagen – ytterligare kompletteringar. [42] Förbättrad konkurrens i offentlig och privat verksamhet. [22] Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår frågor. [45] framtida elförsörjning? [47] Tryggare idrottsarrangemang. [46] Bättre förutsättningar för klimatanpassning. [51] Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. [49] Nya samverkansformer, modern bygg- nads- och reparationsberedskap – för Ökad insyn i politiska processer. [52] ökad försörjningsberedskap. [68] Ett skärpt regelverk om utvisning Tidigt besked om lämplig användning av på grund av brott. [54] mark och vatten. [88] Stärkt skydd för domstolarnas Ny kärnkraft i Sverige – ett samlat system och domarnas oberoende. [56] för omhändertagande av radioaktivt Polisiär beredskap i fred, kris och krig. avfall. [104] [57] Sveriges nationella klimatmål – uppdaterat Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat etappmål till 2030. [107] våld och förtryck. [59] En mer flexibel hyresmarknad. [65] Kulturdepartementet En straffreform. Volym 1, 2, 3 och 4. [66] Publiken i fokus – reformer för ett star- Koordinatbestämda fastighetsgränser. [80] kare filmland. [24] En ny organisation av ekobrotts- En kulturkanon för Sverige. [92] bekämpningen. [81] Åtgärder mot illegal ip-tv. [100] Ett nationellt förbud mot tiggeri. [83] Straffrättsliga åtgärder mot korruption Landsbygds- och och tjänstefel. [87] infrastrukturdepartementet Nya regler om arv och testamente Avgift för områdessamverkan – bland annat ett testamentsregister – och andra åtgärder för trygghet i offentlig regi och ett stärkt skydd i byggd miljö. [5] för efterlevande sambor. [91] Anpassning av svensk rätt till EU:s Skärpta villkor för anhöriginvandring. [95] avskogningsförordning. [17] Ändring av permanent uppehållstillstånd Vissa förändringar av jaktlagstiftningen. för vissa utlänningar. [99] [32] Bättre ansvarsfördelning. [102] En ny nationell myndighet En ny produktansvarslag. [103] för viltförvaltning. [50] Särskilda provokativa åtgärder. [109] En stärkt hästnäring – för företagande, Ansvaret för hälso- och sjukvården. jämställdhet, jämlikhet och folkhälsa. Volym 1 Bedömningar och förslag. [58] Volym 2 Underlagsrapporter. [62] En ny kontrollorganisation i livsmedels- Stärkt patientsäkerhet genom rätt kedjan – för ökad effektivitet, lik- kompetens − utifrån hälso- värdighet och konkurrenskraft. [64] och sjukvårdens och tandvårdens Arlanda – en viktig port för det svenska behov. [63] välståndet. Åtgärder som stärker Fortsatt utveckling av en nationell läke- konkurrenskraften för Arlanda medelslista – en del i en ny nationell flygplats. [67] infrastruktur för datadelning. Effektivare samverkan för djur- och folk- Del 1 och 2. [71] hälsa. [69] Hem för barn och unga. För en trygg, Sysselsättning och boende på landsbygden säker och meningsfull vård. [84] – Juridiska personers förvärv av jord- Ett datalyft mot fel, fusk bruksmark och en effektiv tillämpning och frånvaro. [108] av glesbygdsbestämmelserna. [82] Ökad tydlighet, stärkt samverkan Utbildningsdepartementet – förutsättningar för framtidens Bättre förutsättningar för trygghet utvecklingspolitik. [85] och studiero i skolan. [8] En moderniserad fiskelagstiftning. På språklig grund. [9] Volym 1 och 2. [89] Ett likvärdigt betygssystem En robust skogspolitik för aktivt Volym 1 och 2. [18] skogsbruk. Del 1 och 2. [93] Kunskap för alla – nya läroplaner med En bättre organisering av fokus på undervisning och lärande. [19] fastighetsbildningsverksamheten. [98] Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas Socialdepartementet attraktivitet. [26] En förändrad abortlag En socionomutbildning i tiden. [27] – för en god, säker och tillgänglig Skärpta villkor för friskolesektorn. [37] abortvård. [10] Förbättrat stöd i skolan. [44] Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare Volym 1 och 2. [15] Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan. [72] Att omhänderta barn och unga. [38] Digital teknik på lika villkor. Utrikesdepartementet En reglering för socialtjänsten och verksamhet enligt LSS. [39] Skydd för biologisk mångfald i havsområden utanför nationell Pensionsnivåer och pensionsavgiften jurisdiktion. [36] – analyser på hundra års sikt. [41] En säkrare utrikesförvaltning. [94] Säkerställ tillgången till läkemedel – förordnande och utlämnande i bristsituationer. [43] Stärkt pandemiberedskap. [48] Kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för vissa grupper. [53] Sveriges internationella adoptionsverk- samhet − lärdomar och vägen framåt. Volym 1 och 2. [61]