City debt and housing purchases: questioning the cost
Per Rosencrantz (M) questions Stockholm's growing debt, nearing SEK 100 billion, particularly criticizing the proposal for Familjebostäder to borrow over a billion to acquire AB Hjulstahem. He argues that buying these 1,194 existing apartments creates no new housing or resident benefits, instead increasing city debt and risks. Rosencrantz asks what benefit the acquisition provides Stockholmers and when the Social Democrats plan to stop borrowing given rapidly rising interest rates.
From the original document
[Interpellation av Per Rosencrantz (M) till finansborgarrådet Karin Wanngård (S) om stadens ökade skuldsättning och förvärvet av Hjulstahem.pdf]
Interpellation av Per Rosencrantz (M) till finansborgarrådet Karin
Wanngård (S) om stadens ökade skuldsättning och förvärvet av
Hjulstahem
Stockholms stads skuldsättning närmar sig 100 miljarder kronor. På bara några år har räntekostnaderna
tiodubblats – från några hundra miljoner till flera miljarder om året. Det är pengar som istället hade
kunnat gå till skola, vård, omsorg och sociala insatser.
Trots det fortsätter majoriteten att öka stadens upplåning. Nu föreslås att Familjebostäder ska ta upp
ytterligare drygt en miljard kronor i lån för att köpa samtliga aktier i AB Hjulstahem, ett bolag som
äger 14 fastigheter med 1 194 lägenheter, cirka 3 300 kvadratmeter lokaler och 738 parkeringsplatser.
Det är alltså i praktiken ett helt bostadsområde som byter ägare – men utan att en enda ny bostad
byggs.
Förvärvet innebär ökade skulder men ingen nytta för stockholmarna. Familjebostäder är redan hårt
belånat och enligt bolagets egen räntekänslighetsanalys leder en räntehöjning med bara en
procentenhet till negativt resultat inom två år. Ändå väljer majoriteten att ta ytterligare risker.
Dessutom äger allmännyttan redan en stor del av beståndet i Järvaområdet. Järva behöver fler
bostadsrätter och småhus som ger blandade upplåtelseformer och långsiktig social hållbarhet, inte fler
kommunala hyresrätter.
Socialdemokraterna talar ofta om att ”ta tillbaka kontrollen”, men den lånekarusell som pågår i
Stockholm stadshus AB ger snarare intrycket av att kontrollen håller på att tappas.
Jag vill därför fråga finansborgarrådet:
1. Hur motiverar finansborgarrådet att staden ökar sin upplåning med över en miljard kronor för
att köpa redan befintliga bostäder?
2. Vilken nytta innebär förvärvet för stockholmarna som motiverar att staden ökar sin
skuldsättning för att köpa ett helt bostadsområde?
3. Hur stor måste räntekostnaden bli varje år innan Socialdemokraterna drar i
handbromsen och slutar låna pengar?
The original document is available at
meetingspublic.stockholm.se.