Interpellation av Per Rosencrantz (M) till utbildnings-, arbetsmarknads- och skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S) om den demografiska utvecklingen och stadens åtgärder

[Interpellation av Per Rosencrantz (M) till utbildnings-, arbetsmarknads- och skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S) om den demografiska utvecklingen och stadens åtgärder.pdf] Interpellation av Per Rosencrantz till skol-, arbetsmarknads- och personalborgarrådet Emilia Bjuggren (S) om den demografiska utvecklingen och stadens åtgärder Stockholm har i många år planerat för tillväxt. Nu ser vi en tydlig demografisk omställning. Barnafödandet ligger på historiskt låga nivåer och befolkningsökningen har bromsat in. Det är en strukturell förändring som påverkar skolplanering, bostadsmarknad, arbetskraftsförsörjning och stadens ekonomi. Frågan är om majoriteten fullt ut har tagit höjd för denna utveckling. Det summerade fruktsamhetstalet i Sverige uppgick 2023 till cirka 1,45 barn per kvinna – långt under den nivå på omkring 2,1 som krävs för att befolkningen långsiktigt ska ersätta sig själv och den lägsta nivån sedan 1700-talet. Regeringen har mot denna bakgrund tillsatt den statliga utredningen Framtid med barn, som i sina delrapporter konstaterar att det låga barnafödandet, i kombination med en växande andel äldre, får betydande konsekvenser för arbetskraftsutbud, ekonomisk tillväxt och välfärdens finansiering. Färre barn i dag innebär färre elever i morgon och färre i arbetsför ålder på längre sikt, samtidigt som försörjningsbördan ökar. I det värsta scenariot minskar befolkningen med fyra miljoner fram till 2100, och mer än halva BNP försvinner. Utvecklingen är redan märkbar i Stockholm. Ett konkret exempel är att den planerade stora grundskolan i Hagastaden med tillhörande fotbollsplan har skrotats med hänvisning till att det föds för få barn i området för att motivera investeringen. Detta indikerar att stadens elevprognoser förändras i grunden. Den demografiska förändringen påverkar även bostadsmarknaden. Under många år har planeringen utgått från stark befolkningstillväxt och stigande efterfrågan. När barnafödandet minskar efterfrågan. Samtidigt kvarstår ett strukturellt problem: nyproduktion är ofta så kostsam att många hushåll saknar ekonomiska förutsättningar att efterfråga den. Detta skapar obalanser mellan planerad produktion och faktisk betalningsförmåga. Trots det framhärdar Socialdemokraterna med sin expansiva politik och ökar skuldsättningen för att bygga ut allmännyttan. Trots dessa tydliga förändringar behandlas inte barnafödande eller den långsiktiga befolkningsutvecklingen som en strategiskt prioriterad fråga i Stockholms stads budget för 2026. Någon samlad analys av hur den förändrade befolkningsstrukturen påverkar skolplanering, kompetensförsörjning och stadens ekonomi redovisas inte. Samtidigt har majoriteten genomfört en höjning av kommunalskatten. För ett genomsnittligt heltidsarbetande hushåll kan detta flera tusenlappar mindre per år i disponibel inkomst. I ett läge där barnfamiljers ekonomi redan är ansträngd är det relevant att analysera hur stadens ekonomiska politik påverkar attraktiviteten för familjebildning i Stockholm. Mot denna bakgrund önskar jag svar på följande frågor: 1. Hur analyserar borgarrådet den demografiska utvecklingen i Stockholm, särskilt med avseende på det sjunkande barnafödandet och den ökande andelen äldre? 2. Hur påverkar den förändrade befolkningsutvecklingen stadens långsiktiga planering av skolor, bostadsbyggande och arbetsmarknadsinsatser? 3. Vilka konkreta åtgärder avser majoriteten att vidta för att stärka stadens attraktivitet för barnfamiljer och bidra till långsiktig arbetskraftsförsörjning? 4. Avser majoriteten att ta fram en samlad demografisk strategi eller analys på stadsnivå för att möta utvecklingen? --- [Svar på Interpellation av Per Rosencrantz (M) till utbildnings-, arbetsmarknads- och skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S) om den demografiska utvecklingen och stadens åtgärder.pdf] Svar på Interpellation av Per Rosencrantz (M) till utbildnings-, arbetsmarknads- och skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S) om den demografiska utvecklingen och stadens åtgärder Dnr KS 2026/341 Jag vill börja med att tacka Per Rosencrantz för interpellationen om den demografiska utvecklingen. Det är en av vår tids största utmaningar och något som påverkar de flesta av stadens verksamheter. Med ett sjunkande barnafödande och en åldrande befolkning står Stockholm inför stora utmaningar, inte minst gällande att säkra en stabil och kvalitativ välfärd för stadens invånare. Den demografiska utvecklingen följs noggrant och är ledande för hur stadens verksamhet styrs. I inledningen till stadens budget görs varje år en analys av de förutsättningar som ligger till grund för det kommande året, däribland den demografiska utvecklingen. Perspektivet är även centralt i nämndernas budgetunderlag och inte minst i den årliga befolkningsprognosen som tas fram. Jag delar inte bilden av att befolkningsutvecklingen inte skulle behandlas som en strategiskt prioriterad fråga i stadens budget, tvärtom. De demografiska förändringarna lyfts genomgående och har en tydlig inverkan på flera områden. En utmaning som lyfts i stadens budget är de ökande kostnaderna för välfärden som kommer av de demografiska förändringarna. För att möta de ökande kostnaderna måste vi kunna säkerställa att pengarna används effektivt och inte till går till överkompensation till privata koncerner eller till vinstutdelning. Under mandatperioden har vi därför exempelvis flyttat kostnader för tomställda skollokaler från skolpengen. Detta för att minska överkompensationen till fristående skolor och säkerställa att pengarna i stället går till eleverna. Det minskande barnafödande gör att behovet av personal minskar i exempelvis förskolan, samtidigt som den ökar inom äldreomsorgen. För att behålla duktig personal behöver staden vara en attraktiv arbetsgivare. Det handlar dels om att förbättra arbetsmiljön för anställda, exempelvis genom att erbjuda arbetsskor som vi nu gör inom äldreomsorgen och under året utvidgar till fler verksamheter. Det handlar också att satsa på Svar på Interpellation av Per Rosencrantz (M) till utbildnings-, arbetsmarknads- och skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S) om den demografiska utvecklingen och stadens åtgärder personalen genom att erbjuda kompetensutveckling och rusta dem för välfärdens skiftande behov. Stockholm måste vara en stad som folk har råd att bo i. Om vi vill ha en fungerande välfärd så måste vi ha bostäder som undersköterskor, lärare och socialsekreterare kan efterfråga. Vill vi att det ska födas fler barn i Stockholm måste det finnas bostäder där familjer har utrymme att växa. Trots den demografiska utvecklingen har Stockholm idag en bostadsbrist som vi måste bygga bort. Avsaknaden av en aktiv bostadspolitik och de många utförsäljningarna under Moderaternas år vid makten har lett till att det idag är näst intill omöjligt för den som vill flytta hemifrån och inte har kapital från föräldrar att få ett förstahandskontrakt på en hyresrätt som en ung person har råd att efterfråga. Under sin tid i opposition de senaste fyra åren har Moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna gång på gång röstat nej till att bygga fler bostäder i staden. Sedan i mars står det tydligt att Moderaterna helt har backat från stadens bostadsmål. Vi vill locka personer att flytta till Stockholm, bo kvar i Stockholm och bilda familj i Stockholm. För att Stockholm ska vara ett attraktiv alternativ måste det finnas någonstans att bo, bra förskolor och skolor, en stark arbetsmarknad, men också ett rikt förenings- och kulturliv. Till skillnad från Per Rosencrantz så tror jag inte att en höjning av kommunalskatten placerar sig högt på prioriteringslistan när folk bestämmer sig för vilken kommun de vill bo i, särskilt inte när Stockholm fortfarande har en av de lägre skattesatserna i landet. Stockholm den 8 april 2026 Emilia Bjuggren