Nationellt förbud mot PFAS i kläder, kosmetika och köksredskap
Klimat- och näringslivsdepartementet föreslår ett nationellt förbud från 2028 mot PFAS över vissa gränsvärden i bland annat kläder, skor, kosmetika, köksredskap och skidvalla, i väntan på gemensamma EU-regler. Stockholms stad ska yttra sig och föreslår att förbudet även ska omfatta fler produkter, som möbler, textilier och mattor, samt gälla produkter som köps in till exempelvis förskolor och skolor.
Detta ärende ska behandlas vid mötet den 2026-11-25. Mötet har inte ägt rum ännu — du kan fortfarande göra din röst hörd genom att kontakta din lokala politiker.
Från originalhandlingen
Klimat- och näringslivsdepartementet har remitterat promemorian Nationellt förbud mot PFAS i vissa konsumentprodukter till bland annat Stockholms stad för yttrande. I promemorian föreslås att det, i likhet med i Danmark och Frankrike, i väntan på den bredare PFAS-begränsning som förhandlas inom EU:s Reach-förordning, införs ett nationellt förbud mot PFAS i vissa konsumentprodukter. Produkterna som avses är: kläder och skor, impregneringsmedel för kläder och skor, kosmetika, köksredskap avsedda för kontakt med livsmedel samt skidvalla. Vissa undantag föreslås, bland annat för begagnade produkter och vissa produkter med återvunnet material.Produkterna ska inte få tillhandahållas konsumenter på den svenska marknaden om PFAS-halterna överstiger föreslagna gränsvärden. En konsument definieras i promemorian som en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.PFAS är ett samlingsnamn för mer än 10 000 syntetiska fluorföreningar som är mycket svårnedbrytbara i miljön. De används bland annat för sina vatten- och fettavvisande egenskaper. PFAS-exponering har kopplats till bland annat vissa cancerformer, nedsatt immunförsvar, leversjukdom, hormonstörningar och sköldkörtelsjukdom. PFAS kan även överföras från mamman till det ofödda barnet. Eftersom PFAS är mycket svårnedbrytbara kommer fortsatt tillförsel leda till ökade halter i miljön med risk för skadliga effekter på människors hälsa och den biologiska mångfalden. Redan idag överskrids Livsmedelsverkets gränsvärde för PFAS 4 tidvis i råvattentäkten Mälaren, vilket innebär att kostsamma åtgärder behöver införas vid dricksvattenproduktionen.Förordningsändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2028 och ska upphöra när motsvarande EU-regler börjar gälla.
[R9 PM Promemorian Nationellt förbud mot PFAS i vissa konsumentprodukter.pdf]
1 (15)
PM Rotel IX (Dnr KS 2026/859)
Promemorian Nationellt förbud mot PFAS i vissa
konsumentprodukter
Remiss från Klimat- och näringslivsdepartementet
Remisstid den 30 november 2026
Förslag till beslut
Föredragande borgarråden Cindy Falquet Lindh
Sammanfattning av ärendet
Klimat- och näringslivsdepartementet har remitterat promemorian Nationellt förbud
mot PFAS i vissa konsumentprodukter till bland annat Stockholms stad för yttrande. I
promemorian föreslås att det, i likhet med i Danmark och Frankrike, i väntan på den
bredare PFAS-begränsning som förhandlas inom EU:s Reach-förordning, införs ett
nationellt förbud mot PFAS i vissa konsumentprodukter. Produkterna som avses är:
kläder och skor, impregneringsmedel för kläder och skor, kosmetika, köksredskap
avsedda för kontakt med livsmedel samt skidvalla. Vissa undantag föreslås, bland
annat för begagnade produkter och vissa produkter med återvunnet material.
Produkterna ska inte få tillhandahållas konsumenter på den svenska marknaden om
PFAS-halterna överstiger föreslagna gränsvärden. En konsument definieras i
promemorian som en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som
faller utanför näringsverksamhet.
PFAS är ett samlingsnamn för mer än 10 000 syntetiska fluorföreningar som är
mycket svårnedbrytbara i miljön. De används bland annat för sina vatten- och
fettavvisande egenskaper. PFAS-exponering har kopplats till bland annat vissa
cancerformer, nedsatt immunförsvar, leversjukdom, hormonstörningar och
sköldkörtelsjukdom. PFAS kan även överföras från mamman till det ofödda barnet.
Eftersom PFAS är mycket svårnedbrytbara kommer fortsatt tillförsel leda till ökade
halter i miljön med risk för skadliga effekter på människors hälsa och den biologiska
mångfalden. Redan idag överskrids Livsmedelsverkets gränsvärde för PFAS 4 tidvis i
råvattentäkten Mälaren, vilket innebär att kostsamma åtgärder behöver införas vid
dricksvattenproduktionen.
Borgarrådsberedningen föreslår att kommunstyrelsen beslutar följande.
Remissen besvaras med Stockholms stads yttrande, bilaga 1 till promemorian.
2 (15)
Förordningsändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2028 och ska upphöra när
motsvarande EU-regler börjar gälla.
Beredning
Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret, miljö- och hälsoskyddsnämnden,
servicenämnden och Stockholms Stadshus AB.
Stadsledningskontoret tillstyrker promemorians samtliga förslag. Kontoret påpekar
samtidigt att det finns anledning att överväga om fler produktkategorier bör omfattas,
samt att det finns behov av att bredda definitionen av ”konsument” och precisera
begreppet ”homogent material” för att säkerställa en ändamålsenlig och korrekt
tillämpning. Kontoret framför även att undantagen bör utformas så att de inte
uppmuntrar avsiktlig PFAS-användning, samt att undantaget för personlig
skyddsutrustning enbart bör gälla produkter där användning av PFAS är nödvändig
för att uppfylla skyddsfunktionen och där fullvärdiga PFAS-fria alternativ saknas.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden tillstyrker förslaget om att i förtid införa ett
nationellt förbud mot PFAS i vissa konsumentprodukter, samt förslaget att
Livsmedelsverkets kontrollansvar inte ska omfatta det nationella PFAS-förbudet i
köksredskap. Nämnden anser dock att det föreslagna förbudet är för begränsat och
föreslår att det utvidgas till att omfatta hela TULAC-segmentet (textil, möbler, läder,
kläder, mattor). Vidare lämnar nämnden synpunkter på vissa definitioner och
formuleringar bl.a. att även verksamheter (t.ex. förskolor) inkluderas i definitionen av
"konsument".
Servicenämnden ser positivt på förslaget så som det beskrivs, utifrån att andra länder
redan har gått före och att syftet är att i närtid minska utsläppen av PFAS.
Stockholms Stadshus AB ställer sig positiv till förslaget om ett nationellt förbud mot
PFAS i de föreslagna konsumentprodukterna. Bolaget lyfter synpunkter att beakta i
den fortsatta beredningen av förslaget, bland annat om att ytterligare produktgrupper
bör omfattas av förbudet, att de föreslagna gränsvärdena och på utformningen av
undantagen för begagnade produkter och kläder som innehåller återvunnet material,
och behov av att tillsynsansvaret följs av tillgång till ändamålsenliga analysmetoder,
vägledning och resurser.
Föredragande borgarrådets synpunkter
PFAS, så kallade evighetskemikalier, bryts ned extremt långsamt i naturen och kan
orsaka allvarliga skador på människors hälsa och den biologiska mångfalden. Att
stoppa spridningen av dessa ämnen är därför en avgörande miljö- och folkhälsofråga.
Vi kan inte acceptera att skadliga kemikalier sprids i vår vardag och riskerar att
förorena vårt dricksvatten i generationer framöver. Istället för att i efterhand hantera
konsekvenserna genom kostsamma reningsåtgärder måste vi agera förebyggande och
stoppa föroreningarna vid källan, innan de når naturen och vårt dricksvatten.
3 (15)
Jag välkomnar att Sverige föreslås gå före EU och införa ett nationellt förbud mot
PFAS i vissa konsumentprodukter från 2028. Samtidigt anser jag att den föreslagna
regleringen är för begränsad för att på allvar komma åt problemet. Jag delar därför
miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömning om att fler produktgrupper, inte minst
möbler, textilier och mattor, bör omfattas och att reglerna ska gälla oavsett om
produkterna köps av privatpersoner eller används i exempelvis förskolor, skolor och
vårdverksamheter. Barn och andra sårbara grupper ska inte riskera att utsättas för
skadliga kemikalier bara för att produkterna köps in av en verksamhet. Här har vi en
möjlighet att gå längre än EU:s minimikrav för att göra verklig skillnad för att minska
spridningen av PFAS, skydda våra vattenresurser och förebygga framtida hälsorisker
och kostnader.
Det är också viktigt att undantagen utformas så att de inte öppnar kryphål för fortsatt
användning av PFAS, samtidigt som återbruk och återvinning främjas. Undantag för
skyddsutrustning bör begränsas till de fall där PFAS verkligen behövs och fullgoda
alternativ saknas. Förbudet måste dessutom följas av tydliga regler, fungerande tillsyn
och tillräckliga resurser för att säkerställa att det får verklig effekt.
En bredare utfasning av PFAS, både nationellt och inom EU, är nödvändig för att
skydda vår miljö, vårt vatten och vår hälsa.
Stockholm den 11 november 2026
Cindy Falquet Lindh
Bilaga
1. Stockholms stads yttrande, dnr KS 2026/859-
2. Remiss - Promemorian Nationellt förbud mot PFAS i vissa
konsumentprodukter, dnr KS 2026/859-1.1
Borgarrådsberedningen tillstyrker föredragande borgarrådets förslag.
Särskilt uttalande av Christofer Fjellner och Andrea Hedin (Båda M) samt Jonas
Naddebo (C) enligt följande.
Vi välkomnar att regeringen och Klimat- och näringslivsdepartementet inför ett
nationellt förbud mot PFAS i konsumentprodukter i förtid. Att invänta en utdragen
och osäker lagstiftningsprocess på EU-nivå är inte rimligt när vi vet hur allvarlig
föroreningssituationen är i svensk miljö och i vårt dricksvatten. Evighetskemikalier
som PFAS ackumuleras förr eller senare i naturen och i människors kroppar.
Kostnaden för passivitet är enorm; att i efterhand tvingas rena dricksvattenverk och
sanera mark och sjöbottnar lägger en orimlig nota på skattebetalarna och VA
kollektivet. Förebyggande reglering där säkra alternativ finns är både sund
miljöpolitik och god samhällsekonomi. Med utgångspunkt i miljöförvaltningens
4 (15)
underlag vill vi särskilt understryka följande i samband med stadens slutliga
remissvar:
Vi delar förvaltningens bedömning att undantaget för produkter med återvunnet
material (11 f §) inte får bli en bakväg för att avsiktligt fortsätta tillsätta PFAS i
nyproduktion. Cirkulära flöden är centrala, men de får aldrig bli en anledning för att
återcirkulera eller nyintroducera evighetskemikalier på marknaden.
Forskningen visar att exponering för PFAS är särskilt skadlig för foster och växande
barn. Förbudets räckvidd bör därför spegla produktens faktiska karaktär snarare än
vem som räknas som konsument och juridisk köpare. Det är därför viktigt att
upphandlade produkter till förskola, skola och vårdverksamhet inte undantas från
förbudet, se promemoria kapitel 3.2.
Regeringens stegvisa ansats med fokus på produktgrupper med färdiga alternativ är
en rimlig start. Samtidigt visar vetenskapliga data tydligt att produkter inom textil-,
möbel-, läder-, kläd-, och mattindustrin (TULAC) står för merparten av utsläppen.
Regeringen bör därför snarast förbereda nästa etapp och aktivt driva på inom EU för
en bredare utfasning av all icke-nödvändig PFAS-användning.
5 (15)
Ärendet
Klimat- och näringslivsdepartementet har remitterat promemorian Nationellt förbud
mot PFAS i vissa konsumentprodukter till bland annat Stockholms stad för yttrande. I
promemorian föreslår departementet att Sverige, genom ändringar i Förordning
(1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel
av kemiska produkter, ska införa ett förbud mot att tillhandahålla vissa produkter till
konsumenter på den svenska marknaden om dessa innehåller PFAS över fastställda
gränsvärden. De produkter som omfattas av förslaget är kläder och skor,
impregneringsmedel för kläder och skor, kosmetiska produkter, köksredskap avsedda
för kontakt med livsmedel samt skidvalla.
Syftet med förslaget är att i närtid minska utsläppen av PFAS för att skydda
människors hälsa och den biologiska mångfalden, då ämnena är extremt
svårnedbrytbara och rörliga i miljön. Mot bakgrund av att en omfattande reglering på
EU-nivå inom ramen för Reach-förordningen förväntas dröja flera år, bedöms det
vara nödvändigt att Sverige går före med nationella åtgärder. Det nationella förbudet
är avsett att vara tillfälligt och upphöra att gälla när motsvarande EU-reglering träder
i kraft.
Departementet bedömer att konsekvenserna för berörda företag är begränsade, då det
finns tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ för samtliga produktgrupper.
För företag som ännu inte fasat ut PFAS kan förbudet innebära ett behov av att
tidigarelägga substitutionsinsatser, vilket kan medföra ökade kostnader. Dessa
kostnader bedöms dock kunna rymmas inom företagens vinstmarginaler. Särskilt
sårbara bedöms den grupp företag vara som är helt specialiserade på PFAS-produkter,
medan företag med en bredare produktportfölj eller de som redan påbörjat
utfasningen förväntas påverkas i mindre utsträckning.
Förslaget innefattar ett antal undantag, däribland för begagnade produkter, personlig
skyddsutrustning samt kläder som innehåller minst 20 procent återvunnet material.
Vad gäller tillsynen föreslås i promemorian att det befintliga ansvaret mellan
Kemikalieinspektionen och kommunerna kvarstår. Det föreslås dock att tillsynen av
det nya PFAS-förbudet i köksredskap som normalt faller under Livsmedelsverkets
ansvar för material i kontakt med livsmedel, istället ska utövas av
Kemikalieinspektionen och kommunerna. Förordningsändringarna föreslås träda i
kraft den 1 januari 2028.
Remissammanställning
Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret, miljö- och hälsoskyddsnämnden,
servicenämnden och Stockholms Stadshus AB.
Stadsledningskontoret
6 (15)
Stadsledningskontorets tjänsteutlåtande daterat den 7 oktober 2026 har i huvudsak
följande lydelse.
Sammanfattning av synpunkter
Stadsledningskontoret tillstyrker promemorians samtliga förslag.
Stadsledningskontoret anser samtidigt:
• att skälen till att förslaget begränsas till enbart vissa delar av TULAC-
segmentet inte framgår tydligt av promemorian och att det finns anledning att
överväga om även försäljning av möbler med PFAS-behandlade textilier samt
hemtextil såsom gardiner och mattor bör omfattas,
• att förslagets definition av begreppet ”konsument” är onödigt smal och att det
är en brist att inköp till olika typer av verksamheter faller utanför förbudet,
• att begreppet ”homogent material” är otydligt och skulle behöva preciseras för
att säkerställa en korrekt tillämpning,
• att det finns skäl att säkerställa att det föreslagna undantaget inte medför
incitament till avsiktlig användning av PFAS i kläder som omfattas av
undantaget, samt
• att undantaget för personlig skyddsutrustning enbart bör gälla produkter där
användning av PFAS är nödvändig för att uppfylla skyddsfunktionen och där
fullvärdiga PFAS-fria alternativ saknas.
Ställningstaganden
3.1 Sverige bör gå före EU och förbjuda PFAS i vissa konsumentprodukter
Stadsledningskontoret tillstyrker förslaget om att Sverige ska gå före EU och förbjuda
PFAS i vissa konsumentprodukter. Eftersom PFAS är mycket svårnedbrytbara
kommer fortsatt tillförsel att leda till ökade halter i miljön med risk för skadliga
effekter på människors hälsa och den biologiska mångfalden. Stadsledningskontoret
anser därför att det är angeläget att Sverige, liksom Danmark och Frankrike, går före
EU med ett förbud mot PFAS i vissa konsumentprodukter. Stadsledningskontoret
betonar samtidigt vikten av att ett bredare förbud mot PFAS införs så snart som
möjligt.
3.2. Det nationella förbudet mot PFAS ska gälla vissa konsumentprodukter
Stadsledningskontoret tillstyrker förslaget om att det nationella förbudet ska gälla
kläder och skor, impregneringsmedel för kläder och skor, kosmetiska produkter,
köksredskap som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel och skidvalla.
Stadsledningskontoret noterar att förslaget exkluderar exempelvis vissa varor och
produkter inom textil-, möbel-, läder-, kläd- och mattindustrin (TULAC), och att den
del som inte omfattas utgör en betydande utsläppskälla på ca 4 500 ton/år. Denna
volym är mångdubbelt större än de övriga produktkategorier som föreslås inkluderas.
7 (15)
Stadsledningskontoret anser att promemorian inte tillräckligt tydligt redovisar skälen
till att vissa produkter inte omfattas av förslaget till förbud. Mot denna bakgrund
anser stadsledningskontoret att det finns anledning att överväga om även försäljning
av möbler med PFAS-behandlade textilier samt hemtextil såsom gardiner och mattor
bör omfattas.
Stadsledningskontoret anser att begreppet konsument, som i promemorian definieras
som ”en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför
näringsverksamhet”, är onödigt smal och att det är en brist att inköp till olika typer av
verksamheter faller utanför förbudet. Exponeringen för PFAS är densamma för barn,
vårdtagare och anställda oavsett om produkten är inköpt av en privatperson, en
kommunal instans eller en privat verksamhetsutövare.
3.3 De gränsvärden som föreslås på EU-nivå ska gälla för det nationella förbudet
Stadsledningskontoret tillstyrker förslaget om att de gränsvärden som föreslås på EU-
nivå ska gälla för det nationella förbudet. Förbudet ska gälla om koncentrationen av
PFAS, mätt i homogent material, är minst 25 µg/kg för enskilda icke-polymera
PFAS, 250 µg/kg för summan av icke-polymera PFAS och 50 mg/kg för summan av
alla PFAS.
Stadsledningskontoret anser samtidigt att begreppet ”homogent material” är otydligt
och skulle behöva preciseras för att säkerställa en korrekt tillämpning. För produkter
som består av flera olika materiallager, såsom köksredskap med non-stickbeläggning
eller skor och kläder med vattentäta membran, bör det framgå att gränsvärdena ska
tillämpas på det specifika delmaterialet (beläggningen respektive membranet) och
inte på produkten i dess helhet.
3.5 Begagnade produkter, kläder av återvunnet material och personlig
skyddsutrustning ska undantas från förbudet
Stadsledningskontoret tillstyrker förslaget om att förbudet inte ska gälla kläder som
innehåller minst 20 procent återvunnet material som kommer från avfall från
slutanvändare, personlig skyddsutrustning, impregneringsmedel för återimpregnering
av personlig skyddsutrustning och produkter som har varit i bruk och som är lämpliga
för fortsatt användning i befintligt skick eller efter reparation.
Stadsledningskontoret bedömer att undantaget för kläder som innehåller minst 20
procent återvunnet material som kommer från avfall från slutanvändare, riskerar att
medföra oönskade konsekvenser. Eftersom undantaget gäller produkten som helhet
innebär det att även den icke återvunna delen kan innehålla PFAS i halter som annars
skulle omfattas av förbudet. Det innebär också en risk för att undantaget kan utnyttjas
för avsiktlig användning av PFAS, exempelvis för att ge kläder vatten- och
smutsavvisande egenskaper. Stadsledningskontoret anser därför att det finns skäl att
säkerställa att undantaget inte medför incitament till avsiktlig användning av PFAS i
kläder som omfattas av undantaget.
8 (15)
Stadsledningskontoret anser vidare att undantaget för personlig skyddsutrustning
enbart bör gälla produkter där användning av PFAS är nödvändig för att uppfylla
skyddsfunktionen och där fullvärdiga PFAS-fria alternativ saknas.
3.6 Tillsyn och sanktioner
Stadsledningskontoret tillstyrker förslaget om att Livsmedelsverkets ansvar för tillsyn
över material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel inte
ska gälla i fråga om det nationella förbudet mot PFAS i köksredskap.
Kemikalieinspektionen och kommunerna kommer enligt befintliga regler att ha det
övergripande ansvaret för tillsynen över det nationella förbudet mot PFAS. Det bör
även gälla för tillsynen över att förbudet följs i fråga om köksredskap.
Stadsledningskontoret framhåller samtidigt vikten av att tillsynsansvaret följs av
tillgång till ändamålsenliga analysmetoder, vägledning och resurser för att förbudet
ska få avsedd effekt.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden
Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutade vid sitt sammanträde den 29 september
2026 följande.
1. Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att godkänna förvaltningens
tjänsteutlåtande som svar på remissen.
2. Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att omedelbart justera paragrafen.
Särskilt uttalande av Torbjörn Erbe m.fl. (M), se Reservationer m.m.
Särskilt uttalande av Joakim Rönnbäck (L), se Reservationer m.m.
Miljöförvaltningens tjänsteutlåtande daterat den 18 augusti 2026 har i huvudsak
följande lydelse.
Övergripande synpunkter
Förvaltningen tillstyrker förslaget om ett nationellt förbud mot PFAS i vissa
konsumentprodukter för att i närtid minska utsläppen i miljön. Vidare tillstyrker
förvaltningen ändring i miljötillsynsförordningen (2011:13) avseende att
Livsmedelsverkets tillsynsansvar inte ska omfatta det nationella PFAS-förbudet i
köksredskap.
För att öka effekten av förbudet och underlätta tillämpningen anser förvaltningen
dock att omfattningen av förbudet bör utökas och att vissa definitioner och
formuleringar bör ses över. Förvaltningen utvecklar sina synpunkter närmare nedan.
Remissvaret följer den struktur och numrering som återfinns i promemorian.
1. Promemorians huvudsakliga innehåll
Förvaltningen anser att beskrivningen av förslaget som ”heltäckande” inte fullt ut
reflekterar dess faktiska omfattning. I praktiken regleras endast ett urval av produkter
9 (15)
och förbudet är begränsat till tillhandahållande till konsumenter. Det finns ett flertal
betydande och kända PFAS-källor som faller utanför förslagets tillämpningsområde,
däribland möbler, mattor, golvmaterial, Fgaser och växtskyddsmedel. Förvaltningen
är dock positiv till att en konkret reglering initieras.
2.1 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:944) om förbud
m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska
produkter
Avseende 11 c § anser förvaltningen att begreppet ”homogent material” är otydligt
och behöver preciseras för att säkerställa en korrekt tillämpning. För produkter som
består av flera olika materiallager, såsom köksredskap med non-stickbeläggning eller
skor och kläder med vattentäta membran, bör det framgå att gränsvärdena ska
tillämpas på det specifika delmaterialet (beläggningen respektive membranet) och
inte på produkten i dess helhet.
Förvaltningen välkomnar ambitionen att främja återbruk och återvinning i 11 f §, men
anser att nuvarande formulering riskerar att skapa ett oavsiktligt kryphål. Så som
förordningstexten är skriven skulle förbudet upphöra att gälla om 20 procent av
materialet är återvunnet, vilket dels innebär att resterande 80 procent av produkten i
praktiken skulle kunna bestå av PFAS, dels öppnar för att en producent avsiktligt
tillsätter PFAS för att till exempel uppnå vatten- och smutsavvisande egenskaper.
Även det återvunna materialet kan i sig innehålla PFAS (exempelvis PTFE).
För att motverka detta föreslår förvaltningen att kravet kompletteras med att
produkten ska vara ”utan avsiktligt tillsatt PFAS”, alternativt att justera gränsvärdet
utifrån mängden återvunnet material, eller att tillämpa gränsvärdena på den icke-
återvunna råvaran i kombination med ett uttryckligt förbud mot avsiktligt tillsatt
PFAS.
3.1. Sverige bör gå före EU och förbjuda PFAS i vissa konsumentprodukter
Andra länder har redan gått före Förvaltningen anser att underlaget behöver
kompletteras för att ge en rättvisande bild. Det danska förbudet är mer omfattande än
det föreslagna svenska och inkluderar även växtskyddsmedel. Det är väl känt att vissa
av dessa medel faller under EU:s PFAS-definition samt att vissa bryts ned till
trifluorättiksyra (TFA), vilket utgör en betydande källa till TFA i våra vatten. Om
Sverige väljer att referera till Danmark som ett föredöme för lagstiftningen, bör man
även vara transparent med vilka delar man väljer att inte följa och redovisa
motiveringen till dessa avsteg.
3.2 Det nationella förbudet mot PFAS ska gälla vissa konsumentprodukter
Promemorians förslag
Förvaltningen anser att förbudet bör utvidgas till att omfatta samtliga varor och
produkter inom textil-, möbel-, läder-, kläd- och mattindustrin (TULAC). Med
hänvisning till promemorians egna beräkningar över PFAS-utsläpp (se ”Tabell:
Beräknade utsläpp av PFAS i EEA (2020)” s. 28) framgår det att den del av
TULACsegmentet som i dagsläget inte omfattas av förslaget utgör en betydande
utsläppskälla på ca 4 500 ton/år. Denna volym är mångdubbelt större än de övriga
10 (15)
produktkategorier som föreslås inkluderas. Därför behöver hela TULAC-segmentet
omfattas för att förbudet ska få avsedd effekt.
Skälen för promemorians förslag
Förvaltningen ser en oklarhet i definitionen av ’konsument’. Den nuvarande
definitionen, som fokuserar på den fysiska personen som handlar utanför
näringsverksamhet, innebär i praktiken att inköp till olika typer av verksamheter
faller utanför förbudet. Detta trots att produkterna (exempelvis stekpannor eller
arbetskläder) ofta är identiska med dem som säljs till privatpersoner. Exponeringen
för PFAS är densamma för barn, vårdtagare och anställda oavsett om produkten är
inköpt av en privatperson, en kommunal instans eller en privat verksamhetsutövare.
Förvaltningen anser därför att fokus i regleringen bör flyttas från tillhandahållandet
och vem som köper till själva produkten. Förbudet bör omfatta alla produkter som
genom sin utformning, funktion och distribution riktar sig till konsumentmarknaden,
oavsett vem som är slutkund. Undantag bör endast medges för produkter som är
specifikt utformade för professionell användning och där det kan påvisas att tekniskt
likvärdiga PFAS-fria alternativ saknas på marknaden.
5.4.8 Hälso-och miljömässiga konsekvenser och andra samhällsekonomiska
konsekvenser
När det gäller material i kontakt med livsmedel och kosmetiska produkter anser
förvaltningen att motiveringen i promemorian behöver omformuleras. Att dessa
poster är relevanta beror i första hand på att det rör sig om onödig användning där
fungerande alternativ finns, samt att produkterna innebär en direkt exponering för
människor. Beskrivningen av att dessa utsläpp skulle "sprida sig koncentrerat" i
miljön är otydlig och kan uppfattas som missvisande, då PFAS från i princip alla
användningsområden når avloppsreningsverken. Förvaltningen föreslår därför att
fokus i motiveringen istället läggs på direktexponeringen och avsaknaden av
nödvändighet.
Servicenämnden
Servicenämnden beslutade vid sitt sammanträde den 29 september 2026 följande.
Nämnden godkänner förvaltningens tjänsteutlåtande och överlämnar det till
kommunstyrelsen som svar på remissen.
Serviceförvaltningens tjänsteutlåtande daterat den 3 september 2026 har i huvudsak
följande lydelse.
Sammanfattning av synpunkter
Serviceförvaltningen ser positivt på förslaget så som det beskrivs, utifrån att andra
länder redan har gått före och att syftet är att i närtid minska utsläppen av PFAS.
Ställningstaganden
11 (15)
Serviceförvaltningens kompetens inom detta specifika område är för begränsad för att
kunna ge ett initierat svar men förvaltningen ställer sig positiva till förslaget om ett
nationellt förbud.
Förvaltningens ställningstagande grundar sig bland annat i att andra länder så som
Danmark och Frankrike redan har gått före och beslutat om nationella förbud mot
PFAS. Även Belgien är på god väg att göra det och därmed står Sverige inte ensamt
om ett eventuellt förbud. Det gör att vi inte är ensamma om att driva marknaden i
önskad riktning och heller inte ensamma om att vilja upphandla produkter utan PFAS.
Det skulle annars kunna vara svårt med tillgång, och det skulle också kunna vara
kostnadsdrivande om Sverige var ensamma om förbudet.
Stockholms Stadshus AB
Stockholms Stadshus AB:s yttrande daterat den 22 september 2026 har i huvudsak
följande lydelse.
Koncernledningen delar Stockholm Vatten och Avfall AB övergripande bedömning
och ställer sig positiv till förslaget om ett nationellt förbud mot PFAS i de föreslagna
konsumentprodukterna. Åtgärder som minskar användningen och spridningen av
PFAS ligger i linje med bolagets uppströmsarbete och kan på sikt bidra till minskad
PFAS-belastning på såväl bolagets avloppsreningsverk som råvattentäkten Mälaren
och därmed minska behovet av avancerad och kostsam rening.
Koncernledningen delar bolagets bedömning att förslaget behöver ses som en del av
ett bredare arbete för att minska PFASbelastningen i vattentäkter och i samhället i
stort. SVOA har bland annat lyft frågan om ytterligare produktgrupper bör omfattas
av förbudet och om undantaget för skyddsutrustning bör begränsas till produkter där
fullvärdiga alternativ saknas.
Bolaget har även framfört synpunkter på de föreslagna gränsvärdena och på
utformningen av undantagen för begagnade produkter och kläder som innehåller
återvunnet material. SVOA har därutöver lyft behovet av att tillsynsansvaret följs av
tillgång till ändamålsenliga analysmetoder, vägledning och resurser.
Koncernledningen anser att dessa synpunkter bör beaktas i den fortsatta beredningen
av förslaget.
Underremisser
Stockholm Vatten och Avfall Ab:s remissvar har i huvudsak följande lydelse:
SVOA ställer sig bakom ett nationellt förbud mot PFAS i samtliga föreslagna
konsumentprodukter såsom kläder, skor, impregneringsmedel, kosmetiska produkter,
köksredskap och skidvalla. På EU-nivå pågår ett förslag till heltäckande begränsning
av PFAS, men det kan komma att ta många år innan det får genomslag i praktiken
och därför ser SVOA mycket positivt på att Sverige går före i dessa frågor.
Provtagningar i råvattentäkten Mälaren visar enligt bolaget att halterna av PFAS
tidvis överskrider Livsmedelsverkets gränsvärde för PFAS4, vilket innebär att
12 (15)
kostsamma åtgärder behöver införas vid dricksvattenproduktionen. Bolaget har även
genomfört omfattande provtagning av PFAS i inkommande avloppsvatten till sina
avloppsreningsverk och konstaterar att PFOS och PFOA fortsatt är bland de PFAS
som förekommer i högst koncentrationer trots att de sedan lång tid är förbjudna att
tillverka. Halterna har däremot minskat sedan förbud införts. Detta visar enligt
bolaget att förbud har positiv effekt, men eftersom ämnena är persistenta finns de
kvar i samhället under lång tid och exponeringen fortsätter.
Bolaget framhåller därför vikten av att ett bredare förbud mot PFAS införs så snart
som möjligt.
Bolaget anser att även försäljning av möbler med PFAS-behandlade textilier samt
hemtextil såsom gardiner och mattor bör omfattas av förbudet. Vidare anser bolaget
att personlig skyddsutrustning och yrkeskläder ska inkluderas i förbudet om detta inte
regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425. Sett till Sveriges
samlade förbrukning av yrkeskläder bedömer bolaget att detta bör vara en stor källa
till PFAS-spridning vid tillverkning, användning och destruering. Undantaget för
skyddsutrustning bör därför enbart gälla produkter där fullvärdiga alternativ saknas.
I sammanhanget anser bolaget att förslagets lydelse är lämplig och att förslaget ligger
i linje med bolagets uppströmsarbete och de studier som visar att det mest
fördelaktiga alternativet för att bli av med dessa föroreningar i samhället är ett
totalförbud. Åtgärden kan på sikt bidra till minskad PFAS-belastning på både
avloppsreningsverk och vattentäkt och därmed minska behovet av avancerad och
kostsam rening i bolagets vattenverk. Bolaget ställer sig samtidigt frågande till om de
föreslagna gränsvärdena är tillräckliga för att ge en positiv påverkan på råvattentäkten
Mälaren. Källorna till PFAS i vattentäkter är många och förslaget behöver därför ses
som en del av en betydligt bredare strategi för att minska PFAS-belastningen i
vattentäkter och i samhället i stort.
Bolaget framhåller att produkter ofta frigör PFAS redan under användningsfasen. När
produkterna slutligen blir avfall förbränns de vanligtvis med energiutvinning, där
PFAS bryts ned i relativt stor grad. Som motiv för att undanta begagnade produkter
anges i promemorian att undantaget främjar återanvändning och att produkterna även
utan ett undantag så småningom skulle bli avfall, vilket skulle leda till utsläpp av
PFAS. Bolaget anser att motivet till att undanta begagnade produkter snarare bör vara
att det är praktiskt komplicerat att mäta och detektera PFAS i dessa produkter.
Vidare lyfter bolaget fram att undantaget för kläder som innehåller minst 20 procent
återvunnet material inte får leda till en möjlighet att exempelvis impregnera nya
kläder med PFAS-innehållande medel. Det kan därför vara lämpligt att kombinera
förbudet mot att tillhandahålla PFAS-innehållande produkter på marknaden med ett
förbud mot att ytbehandla kläder och skor med PFAS-innehållande medel.
I sammanhanget lyfts även frågan om vilka praktiska möjligheter de kommunala
miljökontoren har att spåra och identifiera PFAS i produkter i butiker. Bolaget ser ett
13 (15)
behov av att tillsynsansvaret följs av tillgång till ändamålsenliga analysmetoder,
vägledning och resurser för att förbudet ska få avsedd effekt.
Slutligen framhåller bolaget vikten av att minska PFAS i samhället i stort och anser
att mer lagstiftning och statlig styrning krävs. Det gäller bland annat sanering av
PFAS-förorenad mark. Det gäller även växtskyddsmedel och andra industrikemikalier
innehållande PFAS som riskerar att komma i direktkontakt med vatten eller mark.
14 (15)
Reservationer m.m.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden
Särskilt uttalande av Torbjörn Erbe m.fl. (M)
Vi välkomnar att regeringen och Klimat- och näringslivsdepartementet inför ett
nationellt förbud mot PFAS i konsumentprodukter i förtid. Att invänta en utdragen
och osäker lagstiftningsprocess på EU-nivå är inte rimligt när vi vet hur allvarlig
föroreningssituationen är i svensk miljö och i vårt dricksvatten. Evighetskemikalier
som PFAS ackumuleras förr eller senare i naturen och i människors kroppar.
Kostnaden för passivitet är enorm; att i efterhand tvingas rena dricksvattenverk och
sanera mark och sjöbottnar lägger en orimlig nota på skattebetalarna och VA-
kollektivet. Förebyggande reglering där säkra alternativ finns är både sund
miljöpolitik och god samhällsekonomi. Med utgångspunkt i miljöförvaltningens
underlag vill vi särskilt understryka följande inför stadens slutliga remissvar:
Vi delar förvaltningens bedömning att undantaget för produkter med återvunnet
material (11 f §) inte får bli en bakväg för att avsiktligt fortsätta tillsätta PFAS i
nyproduktion. Cirkulära flöden är centrala, men de får aldrig bli en anledning för att
återcirkulera eller nyintroducera evighetskemikalier på marknaden.
Forskningen visar att exponering för PFAS är särskilt skadlig för foster och växande
barn. Förbudets räckvidd bör därför spegla produktens faktiska karaktär snarare än
vem som räknas som konsument och juridisk köpare. Det är därför viktigt att
upphandlade produkter till förskola, skola och vårdverksamhet inte undantas från
förbudet, se promemoria kapitel 3.2.
Regeringens stegvisa ansats med fokus på produktgrupper med färdiga alternativ är
en rimlig start. Samtidigt visar vetenskapliga data tydligt att produkter inom textil-,
möbel-, läder-, kläd-, och mattindustrin (TULAC) står för merparten av utsläppen.
Regeringen bör därför snarast förbereda nästa etapp och aktivt driva på inom EU för
en bredare utfasning av all icke-nödvändig PFAS-användning.
Särskilt uttalande av Joakim Rönnbäck (L)
Liberalerna ser positivt på förvaltningens bedömning att det nationella förbudet mot
PFAS bör omfatta fler produktgrupper. PFAS hör inte hemma i produkter där det
finns fungerande alternativ. Att stoppa tillförseln av nya miljögifter är avgörande för
att skydda människors hälsa och våra vatten.
Vi vill samtidigt gå längre. Stockholm behöver fortsätta arbetet med att fasa ut PFAS
ur stadens egna verksamheter. Vi har tidigare efterfrågat tydligare prioriteringar och
konkreta åtgärder, särskilt inom de områden där fullgoda alternativ redan finns
tillgängliga. Det är viktigt att arbetet inte stannar vid kartläggningar utan också leder
till faktiska förändringar i stadens inköp och upphandlingar. Särskilt viktigt är att
15 (15)
minska barns exponering för skadliga kemikalier i förskolor, skolor och andra miljöer
där barn vistas.
---
[Stockholms stads yttrande.pdf]
Stadshuset
Ragnar Östbergs Plan 1
105 35 Stockholm
Sida 1 (4)
bvvvv
Till Klimat- och näringslivsdepartementet
Ert Dnr: KN2026/01597
Promemorian Nationellt förbud mot PFAS i vissa
konsumentprodukter
Sammanfattning
PFAS, så kallade evighetskemikalier, bryts ned extremt långsamt i
naturen och kan orsaka allvarliga skador på människors hälsa och
den biologiska mångfalden. Att stoppa spridningen av dessa ämnen
är därför en avgörande miljö- och folkhälsofråga. Vi kan inte
acceptera att skadliga kemikalier sprids i vår vardag och riskerar att
förorena vårt dricksvatten i generationer framöver. Istället för att i
efterhand hantera konsekvenserna genom kostsamma
reningsåtgärder måste vi agera förebyggande och stoppa
föroreningarna vid källan, innan de når naturen och vårt
dricksvatten.
Stockholms stad välkomnar att Sverige föreslås gå före EU och
införa ett nationellt förbud mot PFAS i vissa konsumentprodukter
från 2028. Stockholms stad tillstyrker promemorians samtliga
förslag. Stockholms stad anser samtidigt att den föreslagna
regleringen är för begränsad för att på allvar komma åt problemet,
och att fler produktgrupper, inte minst möbler, textilier och mattor,
bör omfattas. Vidare bör reglerna gälla oavsett om produkterna köps
av privatpersoner eller används i exempelvis förskolor, skolor och
vårdverksamheter. Barn och andra sårbara grupper ska inte riskera
att utsättas för skadliga kemikalier bara för att produkterna köps in
av en verksamhet. Här har vi en möjlighet att gå längre än EU:s
minimikrav för att göra verklig skillnad för att minska spridningen
av PFAS, skydda våra vattenresurser och förebygga framtida
hälsorisker och kostnader.
Stockholm stad anser vidare att det är viktigt att undantagen
utformas så att de inte öppnar kryphål för fortsatt användning av
PFAS, samtidigt som återbruk och återvinning främjas. Undantag
för skyddsutrustning bör begränsas till de fall där PFAS verkligen
behövs och fullgoda alternativ saknas. Förbudet måste dessutom
följas av tydliga regler, fungerande tillsyn och tillräckliga resurser
för att säkerställa att det får verklig effekt.
En bredare utfasning av PFAS, både nationellt och inom EU, är
nödvändig för att skydda vår miljö, vårt vatten och vår hälsa.
Kommunstyrelsen Yttrande
Dnr KS 2026/859
2026-10-26
Kungsklippan 6
112 25 Stockholm
daniel.lauridsen@stockholm.se
start.stockholm
Yttrande
Dnr KS 2026/859
Sida 2 (4)
Ställningstaganden
Ställningstaganden
3.1 Sverige bör gå före EU och förbjuda PFAS i vissa
konsumentprodukter
Stockholms stad tillstyrker förslaget om att Sverige ska gå före EU
och förbjuda PFAS i vissa konsumentprodukter. Eftersom PFAS är
mycket svårnedbrytbara kommer fortsatt tillförsel att leda till ökade
halter i miljön med risk för skadliga effekter på människors hälsa
och den biologiska mångfalden. Stockholms stad anser därför att det
är angeläget att Sverige, liksom Danmark och Frankrike, går före
EU med ett förbud mot PFAS i vissa konsumentprodukter.
Stockholms stad betonar samtidigt vikten av att ett bredare förbud
mot PFAS införs så snart som möjligt.
3.2. Det nationella förbudet mot PFAS ska gälla vissa
konsumentprodukter
Stockholms stad tillstyrker förslaget om att det nationella förbudet
ska gälla kläder och skor, impregneringsmedel för kläder och skor,
kosmetiska produkter, köksredskap som är avsedda att komma i
kontakt med livsmedel och skidvalla.
Stockholms stad noterar att förslaget exkluderar exempelvis vissa
varor och produkter inom textil-, möbel-, läder-, kläd- och
mattindustrin (TULAC), och att den del som inte omfattas utgör en
betydande utsläppskälla på ca 4 500 ton/år. Denna volym är
mångdubbelt större än de övriga produktkategorier som föreslås
inkluderas. Stockholms stad anser att promemorian inte tillräckligt
tydligt redovisar skälen till att vissa produkter inte omfattas av
förslaget till förbud. Stockholms stad anser att även försäljning av
möbler med PFAS-behandlade textilier samt hemtextil såsom
gardiner och mattor bör omfattas.
Stockholms stad anser att begreppet konsument, som i promemorian
definieras som ”en fysisk person som handlar huvudsakligen för
ändamål som faller utanför näringsverksamhet”, är onödigt smal
och att det är en brist att inköp till olika typer av verksamheter faller
utanför förbudet. Exponeringen för PFAS är densamma för barn,
vårdtagare och anställda oavsett om produkten är inköpt av en
privatperson, en kommunal instans eller en privat
verksamhetsutövare.
3.3 De gränsvärden som föreslås på EU-nivå ska gälla för det
nationella förbudet
Stockholms stad tillstyrker förslaget om att de gränsvärden som
föreslås på EU-nivå ska gälla för det nationella förbudet. Förbudet
Yttrande
Dnr KS 2026/859
Sida 3 (4)
ska gälla om koncentrationen av PFAS, mätt i homogent material,
är minst 25 µg/kg för enskilda icke-polymera PFAS, 250 µg/kg för
summan av icke-polymera PFAS och 50 mg/kg för summan av alla
PFAS.
Stockholms stad anser samtidigt att begreppet ”homogent material”
är otydligt och skulle behöva preciseras för att säkerställa en korrekt
tillämpning. För produkter som består av flera olika materiallager,
såsom köksredskap med non-stickbeläggning eller skor och kläder
med vattentäta membran, bör det framgå att gränsvärdena ska
tillämpas på det specifika delmaterialet (beläggningen respektive
membranet) och inte på produkten i dess helhet.
3.5 Begagnade produkter, kläder av återvunnet material och
personlig skyddsutrustning ska undantas från förbudet
Stockholms stad tillstyrker förslaget om att förbudet inte ska gälla
kläder som innehåller minst 20 procent återvunnet material som
kommer från avfall från slutanvändare, personlig skyddsutrustning,
impregneringsmedel för återimpregnering av personlig
skyddsutrustning och produkter som har varit i bruk och som är
lämpliga för fortsatt användning i befintligt skick eller efter
reparation.
Stockholms stad bedömer att undantaget för kläder som innehåller
minst 20 procent återvunnet material som kommer från avfall från
slutanvändare, riskerar att medföra oönskade konsekvenser.
Eftersom undantaget gäller produkten som helhet innebär det att
även den icke återvunna delen kan innehålla PFAS i halter som
annars skulle omfattas av förbudet. Det innebär också en risk för att
undantaget kan utnyttjas för avsiktlig användning av PFAS,
exempelvis för att ge kläder vatten- och smutsavvisande
egenskaper. Stockholms stad anser därför att det finns skäl att
säkerställa att undantaget inte medför incitament till avsiktlig
användning av PFAS i kläder som omfattas av undantaget.
Stockholms stad anser vidare att undantaget för personlig
skyddsutrustning enbart bör gälla produkter där användning av
PFAS är nödvändig för att uppfylla skyddsfunktionen och där
fullvärdiga PFAS-fria alternativ saknas.
3.6 Tillsyn och sanktioner
Stockholms stad tillstyrker förslaget om att Livsmedelsverkets
ansvar för tillsyn över material och produkter som är avsedda att
komma i kontakt med livsmedel inte ska gälla i fråga om det
nationella förbudet mot PFAS i köksredskap.
Kemikalieinspektionen och kommunerna kommer enligt befintliga
regler att ha det övergripande ansvaret för tillsynen över det
Yttrande
Dnr KS 2026/859
Sida 4 (4)
nationella förbudet mot PFAS. Det bör även gälla för tillsynen över
att förbudet följs i fråga om köksredskap. Stockholms stad
framhåller samtidigt vikten av att tillsynsansvaret följs av tillgång
till ändamålsenliga analysmetoder, vägledning och resurser för att
förbudet ska få avsedd effekt.
Stockholm som ovan
Emilia Bjuggren
Kommunstyrelsens ordförande
Originalhandlingen finns på
meetingspublic.stockholm.se.