Förskolor och skolor ska upptäcka hedersvåld tidigare
Socialförvaltningen föreslår att staden ställer sig positiv till förslag som ska hjälpa förskolor, skolor och fritidshem att tidigare upptäcka hedersrelaterat våld och ge barn stöd och skydd. Förvaltningen vill samtidigt att statens konsekvensanalys tydligare visar vilka resurser och kostnader socialtjänsten behöver när fler barn kan komma att anmälas och få sina ärenden utredda.
Detta ärende ska behandlas vid mötet den 2026-11-24. Mötet har inte ägt rum ännu — du kan fortfarande göra din röst hörd genom att kontakta din lokala politiker.
Från originalhandlingen
SOU 2026:51,Fri att lära och leva, syftar till att stärka förskolans, skolans och fritidshemmets arbete med att förebygga, upptäcka och motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningen föreslår bland annat ökad kompetens hos personal, en tydligare roll för elevhälsan, stärkt samverkan mellan berörda verksamheter och regionalt kunskapsstöd.Socialförvaltningen ställer sig positiv till utredningens övergripande inriktning och välkomnar förslag som stärker samhällets förmåga att förebygga, upptäcka och motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Förslagen kan bidra till att fler barn i utsatta situationer uppmärksammas tidigare och får bättre tillgång till stöd och skydd. Det är angeläget att verksamheter som möter barn har kunskap och förutsättningar att identifiera oro och agera när ett barn kan vara utsatt. Socialtjänstens uppdrag är att upptäcka och ge stöd och skydd till alla barn och familjer som behöver det. Ett ökat antal orosanmälningar kan därför vara en positiv konsekvens av att fler barn uppmärksammas och att anmälningsskyldigheten får genomslag.För att utredningens intentioner ska kunna förverkligas behöver socialtjänsten samtidigt ha tillräckliga förutsättningar och resurser för att möta de behov som identifieras. Ett ökat antal orosanmälningar kan medföra fler skyddsbedömningar, utredningar och insatser. Hedersrelaterade ärenden kan dessutom kräva särskild kompetens, noggranna riskbedömningar och omfattande säkerhetsplanering. Förvaltningen bedömer därför att konsekvensanalysen behöver utvecklas för att tydliggöra resursbehov, organisatoriska konsekvenser och finansiering. Det är viktigt att säkerställa att socialtjänsten har kapacitet att möta alla barn och familjer som behöver stöd och skydd.Sammanfattningsvis ställer sig förvaltningen positiv till utredningens övergripande inriktning och förslag. Förvaltningen välkomnar särskilt förslag som stärker barns möjligheter att bli upptäckta, få stöd och skydd i ett tidigt skede samt bidrar till en bättre samverkan mellan berörda verksamheter. För att förslagen ska få avsedd effekt och för att socialtjänsten ska kunna möta ett ökat behov av bedömningar, utredningar och insatser behöver resursbehov, organisatoriska konsekvenser och finansiering analyseras ytterligare. Förvaltningen anser därför att det behövs en mer utförlig konsekvensanalys för att säkerställa att socialtjänsten har förutsättningar att möta alla barn och familjer som behöver stöd och skydd.
[Tjänsteutlåtande - Remiss av Betänkandet Fri att lära och leva - Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet.pdf]
Socialförvaltningen
Avdelningen för strategi och utveckling
Storforsplan 36
Box 44
123 21 Farsta
Växel 08-50825000
Fax
socialforvaltningen@stockholm.se
https://start.stockholm
Sida 1 (8)
Remiss av Betänkandet Fri att lära och leva –
Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck i
förskolan, skolan och fritidshemmet (SOU
2026:51)
Svar på remiss från kommunstyrelsen, dnr KS 2026/1069
Förvaltningens förslag till beslut
1. Nämnden godkänner förvaltningens tjänsteutlåtande och
överlämnar det till kommunstyrelsen som svar på remissen.
Sammanfattning av remissen
SOU 2026:51, Fri att lära och leva, syftar till att stärka förskolans,
skolans och fritidshemmets arbete med att förebygga, upptäcka och
motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningen föreslår
bland annat ökad kompetens hos personal, en tydligare roll för
elevhälsan, stärkt samverkan mellan berörda verksamheter och
regionalt kunskapsstöd.
Socialförvaltningen ställer sig positiv till utredningens övergripande
inriktning och välkomnar förslag som stärker samhällets förmåga att
förebygga, upptäcka och motverka hedersrelaterat våld och
förtryck. Förslagen kan bidra till att fler barn i utsatta situationer
uppmärksammas tidigare och får bättre tillgång till stöd och skydd.
Det är angeläget att verksamheter som möter barn har kunskap och
förutsättningar att identifiera oro och agera när ett barn kan vara
utsatt. Socialtjänstens uppdrag är att upptäcka och ge stöd och
skydd till alla barn och familjer som behöver det. Ett ökat antal
orosanmälningar kan därför vara en positiv konsekvens av att fler
barn uppmärksammas och att anmälningsskyldigheten får
genomslag.
För att utredningens intentioner ska kunna förverkligas behöver
socialtjänsten samtidigt ha tillräckliga förutsättningar och resurser
för att möta de behov som identifieras. Ett ökat antal
orosanmälningar kan medföra fler skyddsbedömningar, utredningar
och insatser. Hedersrelaterade ärenden kan dessutom kräva särskild
kompetens, noggranna riskbedömningar och omfattande
säkerhetsplanering. Förvaltningen bedömer därför att
konsekvensanalysen behöver utvecklas för att tydliggöra
resursbehov, organisatoriska konsekvenser och finansiering. Det är
Handläggare
Aida Hammami
Telefon: 08-50825182
Till
Socialnämnden
2026-11-24
Socialförvaltningen
Avdelningen för strategi och utveckling
Tjänsteutlåtande
Dnr SOF 2026/577
2026-11-11
Kungsklippan 6
112 25 Stockholm
daniel.lauridsen@stockholm.se
start.stockholm
Tjänsteutlåtande
Dnr SOF 2026/577
Sida 2 (8)
Remiss av Betänkandet Fri att lära och leva
– Insatser mot hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet (SOU 2026:51)
viktigt att säkerställa att socialtjänsten har kapacitet att möta alla
barn och familjer som behöver stöd och skydd.
Sammanfattningsvis ställer sig förvaltningen positiv till
utredningens övergripande inriktning och förslag. Förvaltningen
välkomnar särskilt förslag som stärker barns möjligheter att bli
upptäckta, få stöd och skydd i ett tidigt skede samt bidrar till en
bättre samverkan mellan berörda verksamheter. För att förslagen
ska få avsedd effekt och för att socialtjänsten ska kunna möta ett
ökat behov av bedömningar, utredningar och insatser behöver
resursbehov, organisatoriska konsekvenser och finansiering
analyseras ytterligare. Förvaltningen anser därför att det behövs en
mer utförlig konsekvensanalys för att säkerställa att socialtjänsten
har förutsättningar att möta alla barn och familjer som behöver stöd
och skydd.
Beredning
Ärendet har beretts inom avdelningen för strategi och utveckling på
socialförvaltningen. Förvaltningsgruppen har behandlat ärendet den
18 november 2026. Funktionshinderrådet har haft möjlighet att
behandla ärendet den 19 november 2026.
Förvaltningens synpunkter
Sammanfattning av synpunkter
Ställningstaganden
Regeringen har låtit utreda hur arbetet mot hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet kan stärkas.
Utredningen har presenterats i betänkandet Fri att lära och leva –
Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan
och fritidshemmet (SOU 2026:51). Förslagen omfattar bland annat
förändringar av elevhälsans uppdrag, förskole- och skolsociala
team, samordnad individuell planering (SIP), kompetensutveckling
och regionala resurscentrum. Utredningen föreslår även
förändringar i berörda regelverk och i tillsynen över vissa
verksamheter.
Socialförvaltningen tillstyrker utredningens övergripande inriktning
och de förslag som kan stärka barns skydd, möjligheterna till tidig
upptäckt och samordnade insatser. Förvaltningen är även positiv till
förslag som förbättrar tillgången till relevant kompetens och
specialiststöd.
Förvaltningen avstyrker däremot utredningens bedömning att ett
ökat antal orosanmälningar kan hanteras inom ordinarie verksamhet
utan att ytterligare resursbehov analyseras. Konsekvenserna för
socialtjänstens myndighetsutövning, bemanning och ekonomi
behöver tydliggöras. Det krävs även klarhet i ansvarsfördelningen
Tjänsteutlåtande
Dnr SOF 2026/577
Sida 3 (8)
Remiss av Betänkandet Fri att lära och leva
– Insatser mot hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet (SOU 2026:51)
mellan berörda verksamheter och i hur kommunernas eventuella
merkostnader ska finansieras.
Tidig upptäckt och stärkt stöd och skydd för barn
Förvaltningen är positiv till förslag som stärker förskolans och
skolans förmåga att upptäcka tecken på hedersrelaterat våld och
förtryck. Verksamheterna har goda möjligheter att uppmärksamma
förändringar i barns beteende, begränsningar i deras vardag och
andra tecken på utsatthet. Ökad kunskap och tydligare rutiner kan
bidra till att barn uppmärksammas tidigare och att deras behov av
stöd och skydd identifieras. För att detta ska få avsedd effekt
behöver socialtjänsten samtidigt ha kapacitet att agera skyndsamt
och genomföra de bedömningar, utredningar och insatser som
situationen kräver.
Förvaltningen noterar att utredningen särskilt uppmärksammar barn
och unga med funktionsnedsättning som en grupp som kan vara
extra sårbar för hedersrelaterat våld och förtryck. I utredningen lyfts
bland annat att dessa barn kan ha svårare att förstå och berätta om
sin utsatthet samt att vårdnadshavares inställning till barnets
funktionsnedsättning kan försvåra möjligheterna att få tillgång till
stöd och utbildning.
Förvaltningen ser positivt på att målgruppens utsatthet
uppmärksammas och betonar vikten av att förslagen genomförs med
hänsyn till barn med funktionsnedsättning, bland annat genom
stärkt kompetens hos berörda yrkesgrupper och fungerande
samverkan med LSS och habiliteringen, så att barnen får tillgång till
ett tryggt, samordnat och individuellt anpassat stöd.
Förvaltningen tillstyrker förslag som stärker förutsättningarna för
tidig upptäckt av hedersrelaterat våld och förtryck, under
förutsättning att socialtjänstens kapacitet att genomföra
nödvändiga bedömningar, utredningar och insatser beaktas och
följs upp.
Förskolesociala team
Utredningen föreslår statsbidraget för skolsociala team ska utvidgas
till att även omfatta förskolesociala team. Förslaget syftar till att
stärka samverkan mellan förskolan och socialtjänsten för att tidigt
upptäcka barns utsatthet, däribland hedersrelaterat våld och förtryck
och annan negativ social kontroll. Förskolesociala team ska främja
barns trygghet, utveckling och lärande samt skapa bättre
förutsättningar för barns deltagande i förskolans utbildning. Genom
tidig samverkan ska teamen bidra till att uppmärksamma barns
behov och underlätta samordnade insatser. Förslaget innebär inte
någon förändring av ansvarsfördelningen mellan förskolan och
socialtjänsten.
Tjänsteutlåtande
Dnr SOF 2026/577
Sida 4 (8)
Remiss av Betänkandet Fri att lära och leva
– Insatser mot hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet (SOU 2026:51)
Förvaltningen tillstyrker förslaget att utvidga statsbidraget för
skolsociala team till att även omfatta förskolesociala team. En
stärkt samverkan mellan förskolan och socialtjänsten skapar bättre
förutsättningar för att tidigt uppmärksamma barns behov av stöd
och skydd samt att förebygga en ogynnsam utveckling. Förslaget
kan även bidra till ökad tillit mellan verksamheterna, tydligare
samverkan och mer samordnade insatser för barn och familjer. Det
är samtidigt viktigt att säkerställa tydlig ansvarsfördelning och att
teamens arbete inte ersätter socialtjänstens ordinarie
myndighetsansvar. För att förslaget ska få avsedd effekt behöver det
också finnas tillräckliga resurser och långsiktiga förutsättningar för
samverkan.
Konsekvenser för socialtjänstens myndighetsutövning
Utredningen bedömer att förslagen kan leda till att fler barn och
unga uppmärksammas och att antalet orosanmälningar till
socialtjänsten ökar. Förvaltningen ser positivt på att fler barn och
unga som kan vara utsatta uppmärksammas och får möjlighet till
stöd och skydd. Ett ökat antal orosanmälningar kan därför vara en
viktig förutsättning för att fler barn ska få hjälp i ett tidigt skede.
Det kan samtidigt medföra fler omedelbara skyddsbedömningar,
förhandsbedömningar och barnavårdsutredningar. Det kan även öka
behovet av barnsamtal, risk- och säkerhetsbedömningar, samverkan,
beslut om insatser och uppföljning.
Ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck kan vara särskilt
komplexa. Flera personer i barnets nätverk kan vara involverade i
kontrollen eller hotbilden, och det kan finnas risk för repressalier,
våld eller bortförande om ärendet hanteras olämpligt. Arbetet kan
därför kräva särskild kompetens, omfattande utredningar och
noggrann säkerhetsplanering. För att fler barn ska kunna få det stöd
och skydd de behöver är det viktigt att socialtjänsten har tillräckliga
förutsättningar att möta de behov som identifieras. Ett ökat
ärendeinflöde utan motsvarande förstärkning kan påverka
möjligheterna att genomföra skyndsamma skyddsbedömningar och
rättssäkra utredningar. Det kan också medföra att andra barn och
unga får vänta längre på stöd eller att kontinuiteten i pågående
insatser försämras.
Förvaltningen tillstyrker målsättningen att fler barn ska upptäckas
och få stöd och skydd. För att intentionerna med förslagen ska
kunna förverkligas och för att socialtjänsten ska kunna möta alla
barn och unga som behöver stöd anser förvaltningen att det krävs
en mer utförlig analys av resursbehov och organisatoriska
förutsättningar. Förvaltningen delar därmed inte utredningens
bedömning att det ökade inflödet kan hanteras inom ordinarie
verksamhet utan en sådan analys.
Tjänsteutlåtande
Dnr SOF 2026/577
Sida 5 (8)
Remiss av Betänkandet Fri att lära och leva
– Insatser mot hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet (SOU 2026:51)
Samverkan och samordnad individuell planering
Socialförvaltningen är positiv till förslag som stärker samverkan
mellan förskola, skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. En
välfungerande samverkan kan bidra till att barns behov identifieras
och tillgodoses på ett mer sammanhållet sätt.
Utredningen föreslår att huvudmän för förskola och skola ska kunna
initiera en prövning av behovet av en samordnad individuell plan
(SIP). Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska då utan
dröjsmål påbörja prövningen, om det inte är uppenbart obehövligt.
Förslaget innebär inte att en SIP ska upprättas i varje enskilt fall.
Ansvaret för att upprätta planen ligger fortsatt hos socialtjänsten
och hälso- och sjukvården när förutsättningarna är uppfyllda.
Förvaltningen anser att det behöver tydliggöras hur initiativrätten
ska tillämpas i praktiken och hur samordningen ska hanteras när
förutsättningarna för en SIP inte är uppfyllda. Det kan exempelvis
gälla situationer där barnet behöver samordnat stöd från skolan och
socialtjänsten, men inte från hälso- och sjukvården.
Det behöver också framgå att samordning inte ersätter
socialtjänstens ansvar att självständigt bedöma barnets behov av
skydd och stöd. En prövning av behovet av SIP får inte fördröja en
orosanmälan, en skyddsbedömning eller andra nödvändiga
skyddsåtgärder.
Samverkan och uppföljning kräver tid och organisatoriska resurser
hos samtliga berörda verksamheter. Förslaget behöver därför
genomföras med tydliga rutiner och en ansvarsfördelning som gör
det möjligt för verksamheterna att fullgöra sina respektive uppdrag.
Förvaltningen tillstyrker förslaget att huvudmän för förskola och
skola ska kunna initiera en prövning av behovet av SIP.
Förvaltningen understryker samtidigt behovet av tydlig
ansvarsfördelning, fungerande rutiner och tillräckliga resurser för
samordning samt att en SIP-prövning inte får fördröja nödvändiga
skyddsåtgärder.
Barnets säkerhet, delaktighet och sekretess
Samverkan i ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck
måste utformas med särskild hänsyn till barnets säkerhet och
individuella situation. Vårdnadshavare eller andra närstående kan i
vissa fall ingå i barnets hotbild, vilket ställer särskilda krav på
informationshantering, kontakter med familjen och planering av
skyddsåtgärder.
Utredningen anger att förslaget om SIP inte förändrar gällande
sekretessregler och att informationsutbyte även fortsättningsvis
måste ske med stöd av tillämpliga bestämmelser. Förvaltningen
anser dock att det behövs tydligt nationellt stöd för hur sekretess
och informationsdelning ska hanteras i praktiken, särskilt när
Tjänsteutlåtande
Dnr SOF 2026/577
Sida 6 (8)
Remiss av Betänkandet Fri att lära och leva
– Insatser mot hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet (SOU 2026:51)
vårdnadshavares insyn eller medverkan kan innebära risker för
barnet.
Barnets delaktighet behöver säkerställas utifrån ålder och mognad.
Samtidigt ska barnets bästa och behov av skydd vara vägledande
vid beslut om informationsdelning, samverkan och insatser.
Förvaltningen tillstyrker förslag som stärker samverkan mellan
berörda verksamheter, under förutsättning att barnets säkerhet,
sekretess och rätt till delaktighet säkerställs. Förvaltningen anser
att det behövs tydligt nationellt stöd för informationsdelning och
säkerhetsplanering i ärenden där vårdnadshavare eller andra
närstående kan utgöra en risk.
Stärkt kompetens och specialiststöd
Förvaltningen är positiv till utredningens förslag om att stärka
kompetensen om hedersrelaterat våld och förtryck hos berörda
yrkesgrupper inom förskola, skola och socialtjänst. Länsstyrelsen
och de regionala resurscentrumen har en viktig roll i att stärka
samverkan och säkerställa tillgången till kunskap och specialiststöd.
I Stockholms stad finns redan Origo, stadens resurscentrum som
också arbetar länsövergripande och erbjuder specialistkompetens
inom hedersrelaterat våld och förtryck. Det är därför viktigt att
befintliga resurser och strukturer tas till vara och vidareutvecklas i
genomförandet av förslagen. Stödet bör inte enbart bestå av
utbildningar och kunskapsmaterial, utan även omfatta praktisk
vägledning och konsultativt stöd i komplexa ärenden.
Det behöver samtidigt tydliggöras hur specialiststödet ska göras
tillgängligt för kommunerna och hur ansvarsfördelningen mellan
länsstyrelserna, resurscentrumen och kommunerna ska se ut.
Specialiststödet ska komplettera, inte ersätta, kommunernas ansvar
för socialtjänstens myndighetsutövning.
Förvaltningen tillstyrker förslaget om att tydliggöra
länsstyrelsernas ansvar för ett mer likvärdigt stöd i hela landet och
betonar vikten av att stärka samverkan och ta till vara befintlig
specialistkompetens. Detta är centralt för att yrkesverksamma ska
få rätt stöd och för att utsatta barn och unga ska erbjudas ett
specialiserat och likvärdigt stöd, oavsett bostadsort.
Kunskapsbaserade insatser och uppföljning
Utredningen betonar behovet av tidiga, ändamålsenliga och
samordnade insatser för barn och unga som utsätts för eller riskerar
att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck.
Förvaltningen anser att det fortsatta arbetet behöver utgå från bästa
tillgängliga kunskap om vilka insatser som är lämpliga för
målgruppen. Det saknas dock konkret vägledning om vilka metoder
och insatser som kan användas i arbetet med barn och unga samt
Tjänsteutlåtande
Dnr SOF 2026/577
Sida 7 (8)
Remiss av Betänkandet Fri att lära och leva
– Insatser mot hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet (SOU 2026:51)
deras familjer och nätverk. Det nationella stödet bör därför ge
kommunerna praktisk vägledning om val av insatser, genomförande
och uppföljning, med hänsyn till den utsattas säkerhet och behov.
Förvaltningen vill lyfta vikten av ett förebyggande perspektiv inom
socialtjänsten. Att fokusera på att förebygga att våldet och
förtrycket fortsätter eller drabbar syskon och andra barn och unga i
familjen och släkten. Det behövs därför vägledning om hur
socialtjänsten kan arbeta med familjer och nätverk för att förebygga
fortsatt utsatthet och motverka att hedersnormer och våldsbejakande
beteenden upprätthålls och förs vidare, utan att äventyra den utsattas
säkerhet.
Förvaltningen tillstyrker förslag som stärker kunskapsutveckling
och samordning av insatser för målgruppen, men betonar behovet
av konkret metodvägledning, och ett tydligt förebyggande
perspektiv.
Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser
Utredningen bedömer att förslagen kan medföra vissa ökade
kostnader för kommunerna, bland annat för samverkan, samordning
och administration. Samtidigt bedöms ett ökat antal
orosanmälningar kunna hanteras inom ordinarie verksamhet.
Förvaltningen anser att underlaget inte tillräckligt tydligt visar vilka
konsekvenser förslagen kan få för socialtjänstens arbetsbelastning,
bemanning och ekonomi.
Även om tidig upptäckt och förebyggande insatser kan ge
långsiktiga vinster behöver de omedelbara kostnaderna för att
hantera identifierade behov beaktas. Förvaltningen anser därför att
konsekvensanalysen behöver kompletteras med en tydligare
bedömning av kommunernas resursbehov och hur eventuella
merkostnader ska finansieras.
Förvaltningen avstyrker utredningens bedömning att
konsekvenserna för socialtjänsten kan hanteras inom ordinarie
verksamhet, eftersom det saknas ett tillräckligt underlag för att
bedöma resursbehov, organisatoriska konsekvenser och
kommunernas merkostnader. Förvaltningen anser att
konsekvensanalysen behöver kompletteras och att finansieringen av
eventuella merkostnader tydliggörs.
Förvaltningens samlade bedömning
Socialförvaltningen tillstyrker utredningens övergripande inriktning
och de förslag som stärker barns skydd, tidig upptäckt, samordnade
insatser och tillgång till kompetens. Förvaltningen tillstyrker även
förslaget att förskola och skola ska kunna initiera en prövning av
behovet av SIP.
Tjänsteutlåtande
Dnr SOF 2026/577
Sida 8 (8)
Remiss av Betänkandet Fri att lära och leva
– Insatser mot hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet (SOU 2026:51)
Förvaltningen avstyrker bedömningen att ett ökat inflöde av
ärenden kan hanteras inom ordinarie verksamhet utan en mer
utförlig analys av socialtjänstens resursbehov och organisatoriska
förutsättningar. Konsekvensanalysen behöver kompletteras och
finansieringen av eventuella merkostnader tydliggöras.
Det behövs även nationell vägledning som utgår från bästa
tillgängliga kunskap och ger konkret stöd i valet av lämpliga
metoder och insatser. Genomförandet behöver följas upp för att
säkerställa att förslagen leder till ett stärkt skydd för barn och unga
utan att socialtjänstens tillgänglighet, eller kvalité försämras.
Veronica Carstorp Wolgast Lina Blombergsson
Socialdirektör Avdelningschef
Socialförvaltningen Socialförvaltningen
Bilaga
1. Betänkandet Fri att lära och leva – Insatser mot
hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet (SOU 2026:51)
---
[Remiss - Betänkandet Fri att lära och leva - Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet (SOU 2026_51).pdf]
Betänkande av Utredningen om
hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan,
skolan och fritidshemmet
Stockholm 2026
SOU 2026:51
Fri att lära och leva
Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck
i förskolan, skolan och fritidshemmet
SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.
Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet
Omslag: Multiply Solutions
Tryck och remisshantering: Multiply Solutions, Stockholm 2026
ISBN 978-91-525-1589-1 (tryck)
ISBN 978-91-525-1590-7 (pdf)
ISSN 0375-250X
Till statsrådet Simona Mohamsson
Regeringen beslutade den 20 mars 2025 att ge en särskild utredare i
uppdrag att lämna förslag på åtgärder som syftar till att stärka arbetet
mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritids-
hemmet. Samma dag förordnades advokaten Rebecca Lagh som sär-
skild utredare. Utredningen har antagit namnet Utredningen om he-
dersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet.
Som sakkunniga förordnades den 26 maj 2025 kanslirådet Marlene
Giertz och kanslirådet Ulrika Helldén. Som experter förordnades den
26 maj 2025 utredaren Daniel Allinger (Socialstyrelsen), undervis-
ningsrådet Marika Johansson (Statens skolverk), regionjuristen Johan
Kylenfelt (Statens skolinspektion), rådgivaren Therese Lindahl (Spe-
cialpedagogiska skolmyndigheten), utredaren Iman Nilsson (Barn-
ombudsmannen), enhetschefen Mikael Thörn (Jämställdhetsmyndig-
heten) och politiske rådgivaren Erik Ulnes (Rädda Barnen). Den
19 augusti 2025 förordnades departementssekreteraren Maria Karlsson
som sakkunnig i utredningen. Den 28 april 2026 entledigades Ulrika
Helldén. Samma datum förordnades departementssekreteraren Petra
Tammert Seidefors som sakkunnig i utredningen.
Som huvudsekreterare i utredningen anställdes den 2 juni 2025
enhetschefen Lena Olofsson Warstrand med en tjänstgöringsgrad
motsvarande 50 procent av en heltid och med 100 procent från och
med den 1 augusti 2025. Som sekreterare anställdes regionjuristen
Andreas Lindholm den 7 april 2025, departementssekreteraren Linda
Hindberg den 1 augusti 2025, docenten Vanja Berggren med en anställ-
ningsgrad som motsvarar 20 procent av en heltid från den 30 septem-
ber 2025 till den 30 april 2026, nationalekonomen Cecilia Smitt Meyer
den 23 februari 2026 och kanslirådet Anna Wrange den 1 mars 2026.
Konsulten Nadia Boussaid Petersson har från den 4 augusti till den
14 november 2025 bistått utredningen avseende en nordisk utblick.
I och med detta betänkande, Fri att lära och leva – Insatser mot
hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet
(SOU 2026:51), är uppdraget om ökade insatser för att motverka
hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshem-
met avslutat.
Stockholm i augusti 2026
Rebecca Lagh
Lena Olofsson Warstrand
Linda Hindberg
Andreas Lindholm
Cecilia Smitt Meyer
Anna Wrange
5
Innehåll
Sammanfattning ................................................................ 17
1 Författningsförslag ..................................................... 33
1.1 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ................ 33
1.2 Förslag till lag om ändring
i socialtjänstlagen (2025:400) ................................................. 39
1.3 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (2017:30) ........................................................ 40
1.4 Förslag till förordning om ändring
i skolförordningen (2011:185) ............................................... 41
1.5 Förslag till förordning om ändring
i gymnasieförordningen (2010:2039) ..................................... 42
1.6 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2021:995) om länsstyrelsernas regionala arbete mot
mäns våld mot kvinnor ........................................................... 43
1.7 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(SKOLFS 2018:50) om läroplan för förskolan ..................... 44
1.8 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2023:179) om statsbidrag för personalkostnader för
skolsociala team....................................................................... 46
2 Utredningens uppdrag och arbete ................................ 49
2.1 Inledning.................................................................................. 49
2.2 Utredningens uppdrag ............................................................ 49
Innehåll SOU 2026:51
6
2.3 Utredningens arbete ............................................................... 50
2.3.1 Dialog med barn och unga ...................................... 50
2.3.2 Intervjuer med personal vid förskolan, skolan
och fritidshemmet ................................................... 51
2.3.3 Enkäter till personal inom förskolan, skolan
och fritidshemmet ................................................... 53
2.3.4 Sammanställning och analyser av tidigare
studier och statistik ................................................. 56
2.3.5 Övriga dialogmöten, rundabordssamtal,
konferenser och samråd .......................................... 56
2.3.6 Nordisk utblick ....................................................... 57
2.3.7 Särskilt om metoden ............................................... 58
2.3.8 Expertgrupp ............................................................. 59
2.4 Begrepp och definitioner ........................................................ 59
2.4.1 Heder ....................................................................... 59
2.4.2 Hedersnormer ......................................................... 60
2.4.3 Hedersrelaterat våld och förtryck .......................... 60
2.4.4 Negativ social kontroll ........................................... 61
2.4.5 Kränkande behandling ............................................ 63
2.4.6 Tystnadskultur och upprätthållande
av hedersnormer ...................................................... 63
2.4.7 Barnets rättigheter................................................... 65
2.4.8 Barn, ungdomar och unga ....................................... 65
2.4.9 Elev ........................................................................... 65
2.5 Betänkandets disposition ....................................................... 65
3 Om förskolans, skolans och fritidshemmets
uppdrag och ansvar .................................................... 67
3.1 Inledning ................................................................................. 67
3.2 Skolformerna och dess utformning ....................................... 67
3.2.1 Förskolan ................................................................. 68
3.2.2 Pedagogisk omsorg ................................................. 70
3.2.3 Grundskolan ............................................................ 71
3.2.4 Anpassade grundskolan .......................................... 72
3.2.5 Sameskolan .............................................................. 73
3.2.6 Specialskolan ........................................................... 74
3.2.7 Gymnasieskolan ...................................................... 75
SOU 2026:51 Innehåll
7
3.2.8 Anpassade gymnasieskolan ..................................... 76
3.2.9 Fritidshemmet ......................................................... 77
3.3 Förskolans, skolans och fritidshemmets ansvar och
uppdrag att motverka hedersrelaterat våld och förtryck ...... 79
3.3.1 Barn har rätt till utbildning och skydd ................... 79
3.3.2 Utbildning ................................................................ 81
3.3.3 Upptäcka och agera ................................................. 84
3.3.4 Stödmaterial ............................................................. 86
3.4 Annan relevant lagstiftning på området ................................ 87
3.4.1 Diskriminering är förbjuden inom utbildning ....... 87
3.4.2 Kränkande behandling får inte förekomma ........... 88
3.4.3 Alla elever har rätt till trygghet och studiero......... 90
3.5 Särskilt om olika funktioners ansvar inom
hedersrelaterat våld och förtryck ........................................... 91
3.5.1 Huvudmannen ......................................................... 91
3.5.2 Rektor....................................................................... 91
3.5.3 Elevhälsan ................................................................. 93
3.6 Stödsystemets uppbyggnad i Sverige ..................................... 97
3.6.1 Ansvar för stöd och skydd för utsatta barn ........... 97
3.6.2 Olika samverkansformer för att stödja
utsatta barn och unga ............................................. 101
3.6.3 Stöd och vägledningar för samverkan kring barn
och unga som utsätts för hedersrelaterat våld
och förtryck ........................................................... 109
3.6.4 Stödinsatser finansieras till viss del av statsbidrag .. 110
3.7 Stödsystemets uppbyggnad i de nordiska länderna ............. 110
3.7.1 Norge ..................................................................... 110
3.7.2 Danmark................................................................. 117
3.7.3 Finland ................................................................... 121
3.7.4 Sammanfattning ..................................................... 123
3.8 Sammanfattning och slutsatser ............................................ 124
3.8.1 Förskolan, skolan och fritidshemmet spelar
en central roll att motverka hedersrelaterat
våld och förtryck ................................................... 124
3.8.2 Det finns strukturella skillnader
att förhålla sig till ................................................... 125
Innehåll SOU 2026:51
8
4 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck ........ 129
4.1 Inledning ............................................................................... 129
4.2 Regeringens mål, nationella strategi och handlingsplan ..... 129
4.2.1 Ett sjunde delmål ................................................... 129
4.2.2 Förskolor och skolor är centrala aktörer
i regeringens nationella strategi ............................ 130
4.3 Hedersrelaterat våld och förtryck kan
ta sig olika uttryck ................................................................ 131
4.4 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck ............. 132
4.4.1 Förekomsten bland unga är svår att uppskatta ... 132
4.4.2 Det finns särskilt sårbara grupper ........................ 137
4.4.3 Hedersnormer förekommer redan i förskolan .... 140
4.4.4 Det förebyggande arbetet har brister ................... 141
4.4.5 Få orosanmälningar handlar om hedersrelaterat
våld och förtryck ................................................... 142
4.4.6 Få hedersrelaterade brott anmäls och lagförs ...... 143
4.4.7 Andra indikatorer på förekomst .......................... 152
4.5 Intervjuer och enkäter riktade till personal inom
förskolan, skolan och fritidshemmet................................... 155
4.5.1 Uttrycksformer i förskolan .................................. 156
4.5.2 Uttrycksformer i skolan och fritidshemmet ....... 158
4.5.3 Upprätthållande av hedersnormer mellan
barn och mellan elever ........................................... 163
4.5.4 Enkäter ................................................................... 165
4.6 Sammanfattning och slutsatser ............................................ 172
4.6.1 Förekomsten av hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet .. 172
4.6.2 Utsatta barn och elevers skydd behöver stärkas .. 175
5 Förekomsten av tystnadskultur
och upprätthållande av hedersnormer ......................... 179
5.1 Inledning ............................................................................... 179
5.2 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande
av hedersnormer ................................................................... 179
5.2.1 Om begreppen ....................................................... 179
SOU 2026:51 Innehåll
9
5.2.2 Tidigare studier ...................................................... 183
5.2.3 Särskilt om pedagogisk omsorg ............................ 186
5.3 Intervjuer och enkät riktad till personal .............................. 187
5.3.1 Uttrycksformer i förskolan .................................. 187
5.3.2 Uttrycksformer i skolan och fritidshemmet........ 190
5.3.3 Resultat av enkäter ................................................ 193
5.4 Sammanfattning och slutsatser ............................................ 197
5.4.1 Tystnadskultur och upprätthållande
av hedersnormer förekommer............................... 197
5.4.2 Tystnadskultur och upprätthållande
av hedersnormer ska motverkas ............................ 200
6 Möjligheter och utmaningar ...................................... 203
6.1 Inledning................................................................................ 203
6.2 Vad vi kartlägger ................................................................... 203
6.3 Tidigare studier ..................................................................... 205
6.3.1 Det finns brister i undervisningen
om hedersrelaterat våld och förtryck ................... 205
6.3.2 Bemötandet är viktigt ............................................ 206
6.3.3 Dilemman uppstår i förhållande till
anmälningsskyldigheten och samverkan
med socialtjänsten.................................................. 207
6.3.4 Personal upptäcker och agerar inte
i tillräcklig utsträckning ......................................... 208
6.3.5 Vårdnadshavare kan utöva påtryckningar ............ 209
6.3.6 Kunskapen i förskolan är låg ................................. 210
6.4 Ungas röster .......................................................................... 210
6.4.1 Era regler gäller inte oss ........................................ 210
6.4.2 Vi lär oss att det är skillnad på oss och dem ........ 211
6.4.3 I skolan ser de inte eller vill inte se oss ................ 212
6.4.4 Kontrollen finns även i skolan .............................. 213
6.4.5 Bemötandet är viktigt ............................................ 214
6.4.6 Vi lär oss att tiga .................................................... 215
6.4.7 Vi behöver stöd även efter en anmälan ................ 215
Innehåll SOU 2026:51
10
6.5 Intervjuer med personal inom pedagogisk omsorg
och förskolan ........................................................................ 216
6.5.1 Förebyggande insatser .......................................... 217
6.5.2 Upptäcka................................................................ 218
6.5.3 Agera ...................................................................... 219
6.5.4 Dialog med vårdnadshavare .................................. 220
6.5.5 Förslag på åtgärder ................................................ 222
6.6 Personal inom skolan och fritidshemmet ........................... 224
6.6.1 Utbildning ............................................................. 225
6.6.2 Upptäcka................................................................ 227
6.6.3 Agera ...................................................................... 229
6.6.4 Dialog med vårdnadshavare .................................. 231
6.6.5 Förslag på åtgärder ................................................ 233
6.7 Enkäter .................................................................................. 242
6.7.1 Förskolan ............................................................... 243
6.7.2 Grundskolan .......................................................... 244
6.7.3 Anpassade grundskolan ........................................ 249
6.7.4 Gymnasieskolan .................................................... 252
6.7.5 Anpassade gymnasieskolan ................................... 256
6.8 Sammanfattning och slutsatser ............................................ 259
6.8.1 Stödet till utsatta barn och elever behöver stärkas .. 259
6.8.2 Utbildning och undervisning behöver
bli prioriterad ......................................................... 265
6.8.3 Personalen behöver få tillgång till kunskap ......... 267
6.8.4 Upplevda hinder bör motverkas ........................... 271
6.8.5 Förslagen förstärker varandra och bör
genomföras i sin helhet ......................................... 273
7 Ett stärkt stöd för barn och elever .............................. 275
7.1 Inledning ............................................................................... 275
7.2 Elevhälsans uppdrag ska omfatta hedersrelaterat
våld och förtryck .................................................................. 276
7.2.1 Om förslaget ......................................................... 277
7.2.2 Skälen för förslaget ............................................... 278
7.2.3 Varför krävs en uttrycklig reglering i skollagen
av ett existerande uppdrag? ................................... 280
SOU 2026:51 Innehåll
11
7.2.4 Elevhälsan är en viktig aktör för att
upptäcka våld ......................................................... 282
7.2.5 Det förtydligande uppdraget bör regleras
inom elevhälsans ansvar ......................................... 283
7.2.6 Vad innebär förtydligandet av uppdraget? ........... 285
7.2.7 Skäl för bedömningen om
resursförstärkningar m.m. ..................................... 290
7.3 Bemyndigande att meddela föreskrifter om elevhälsan ...... 291
7.3.1 Skälen för förslaget ................................................ 291
7.4 Uppdrag att säkerställa att frågor om hedersrelaterat
våld och förtryck ställs vid hälsobesök .................................. 293
7.4.1 Närmare om förslaget ........................................... 293
7.4.2 Skälen för förslaget ................................................ 294
7.5 Utvidgat och förtydligat tillämpningsområde för
statsbidraget för skolsociala team i fråga om bland
annat hedersrelaterat våld och förtryck ............................... 296
7.5.1 Om förslaget .......................................................... 297
7.5.2 Skälen för förslaget ................................................ 298
7.6 Fler skolformer ska omfattas av förordningen
om skolsociala team .............................................................. 306
7.6.1 Om förslaget .......................................................... 307
7.6.2 Skälen för förslaget om förskolesociala team ...... 309
7.6.3 Skälen för förslaget om att fler
skolformer omfattas .............................................. 313
7.6.4 Skälen för bedömningen om att följa
kraven på bemanning ............................................. 315
7.7 Socialstyrelsen och Skolverket ska fortsatt stödja,
kartlägga och följa upp satsningen ....................................... 316
7.7.1 Skäl för förslaget .................................................... 317
7.8 Förskolan och skolan ska få initiera samordnad
individuell planering (SIP) ................................................... 318
7.8.1 Om förslaget .......................................................... 319
7.8.2 Skälen till förslaget ................................................ 321
7.9 Riktade och utökade medel till civilsamhället ..................... 329
7.9.1 Om förslaget .......................................................... 329
Innehåll SOU 2026:51
12
7.9.2 Bakgrund................................................................ 331
7.9.3 Skälen till förslaget ................................................ 334
8 Ett kunskapslyft för personal ..................................... 337
8.1 Inledning ............................................................................... 337
8.2 Införande av nya examensmål .............................................. 338
8.2.1 Närmare om förslaget ........................................... 338
8.2.2 Utgångspunkter för examensbeskrivningar ........ 339
8.2.3 Lärarutbildningen .................................................. 339
8.2.4 Motsvarande examensmål finns bland
annat för utbildningar inom hälso- och
sjukvårdens område ............................................... 340
8.2.5 Skälen till förslaget ................................................ 344
8.2.6 Skälen för bedömningen ....................................... 349
8.3 Följa behovet av ytterligare reglering
i gymnasiala utbildningar ..................................................... 350
8.3.1 Skälen för förslaget ............................................... 351
8.4 Följa behovet av ytterligare reglering
i yrkeshögskoleutbildningar ................................................. 352
8.4.1 Om statens styrning av yrkeshögskolan .............. 352
8.4.2 Skäl för förslaget ................................................... 353
8.5 Uppdrag om särskild förstelärare inom sexualitet, samtycke
och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck ......... 354
8.5.1 Bakgrund................................................................ 354
8.5.2 Skälen för förslaget ............................................... 355
8.5.3 Närmare om förslaget ........................................... 361
8.6 Regionala resurscentrum ...................................................... 367
8.6.1 Bakgrund................................................................ 367
8.6.2 Regionala resurscentrums stöd till
skolväsendet behöver tydliggöras ........................ 372
8.6.3 Skolväsendet ska lyftas fram i förordningen
om länsstyrelsernas regionala arbete mot mäns
våld mot kvinnor ................................................... 379
8.6.4 Skälen till förslaget ................................................ 380
8.6.5 Uppföljning av förslaget ....................................... 381
SOU 2026:51 Innehåll
13
9 Hedersrelaterat våld och förtryck, tystnadskultur
och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas ... 383
9.1 Inledning................................................................................ 383
9.2 Förtydligande och kompletteringar
i regelverket mot kränkande behandling ............................. 384
9.2.1 Bakgrund ................................................................ 384
9.2.2 Hedersrelaterat våld och förtryck ska
särskilt uppmärksammas ....................................... 388
9.2.3 Regelverket mot kränkande behandling
bör justeras ............................................................. 391
9.2.4 Mer om förslaget ................................................... 394
9.2.5 Bedömningar och behov av vidare åtgärder ......... 404
9.2.6 Vi föreslår i övrigt ingen ändring
av skolförfattningarna ........................................... 405
9.2.7 Uppdrag om stödmaterial ..................................... 407
9.3 Skärpta krav på pedagogisk omsorg ..................................... 408
9.3.1 Bakgrund ................................................................ 408
9.3.2 Förslag om pedagogisk omsorg ............................ 408
9.3.3 Det finns ett demokrativillkor för enskilda
inom skolväsendet ................................................. 410
9.3.4 Det finns ett krav på lämplighet för den juridiska
personen för enskilda inom skolväsendet ............ 414
9.3.5 Motsvarande krav finns inte för enskilda
som vill bedriva pedagogisk omsorg ..................... 414
9.3.6 Mer om förslaget ................................................... 416
9.3.7 Uppdrag om stödmaterial ..................................... 421
9.3.8 Behandlingen av personuppgifter är förenlig
med EU:s dataskyddsförordning .......................... 422
9.3.9 Regleringen om personuppgifter behöver
inte kompletteras ................................................... 424
10 Tydligare ansvar och tillsyn ....................................... 427
10.1 Förskolans läroplan ............................................................... 428
10.1.1 Bakgrund ................................................................ 428
10.1.2 Förskolans läroplan ska kompletteras
med skrivningar om hedersrelaterat
våld och förtryck ................................................... 428
Innehåll SOU 2026:51
14
10.1.3 Skälen till förslagen ............................................... 429
10.1.4 Mer om förslagen .................................................. 433
10.2 Tillsyn över fristående förskolor, pedagogisk omsorg
i enskild regi och vissa enskilda fritidshem ............................ 436
10.2.1 Bakgrund................................................................ 436
10.2.2 Ett ökat statligt ansvarstagande för tillsynen
är motiverat ............................................................ 440
10.2.3 Skälen för bedömningen ....................................... 440
10.3 Vägen framåt – utredning om statligt ansvar och
åtgärder inom nuvarande ordning ....................................... 442
10.3.1 Skälen för bedömningen ....................................... 443
10.3.2 Närmare om förslagen .......................................... 447
10.3.3 Skälen för förslaget om kommunalförbund ........ 448
10.3.4 Skälen för förslag om fördjupat stödmaterial ...... 454
10.3.5 Skälen för förslaget om underrättelseskyldighet
mellan tillsynsmyndigheterna ............................... 457
10.4 Sekretess ................................................................................ 460
10.4.1 Bakgrund................................................................ 460
10.4.2 Förskolans och skolans uppgiftsskyldighet
enligt skollagen omfattar uppgifter relaterade
till hedersnormer ................................................... 469
10.4.3 Stöd för tillämpningen av uppgiftsskyldigheten
och anmälningsskyldigheten bör tas fram och
rutiner bör granskas .............................................. 472
10.4.4 Skälen för förslaget ............................................... 473
10.4.5 Om förslaget ......................................................... 475
10.5 Skolbyten .............................................................................. 475
10.5.1 Bakgrund................................................................ 475
10.5.2 En utredning om förskole- och skolbyten
bör tillsättas ........................................................... 476
10.5.3 Skälen för vår bedömning ..................................... 476
10.5.4 Mer om bedömningen........................................... 482
SOU 2026:51 Innehåll
15
11 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .............................. 485
11.1 Inledning................................................................................ 485
11.2 Datum för ikraftträdande ..................................................... 485
11.2.1 Skälen för förslag och bedömning ........................ 485
12 Konsekvenser .......................................................... 487
12.1 Vilka problem ska lösas med förslagen? .............................. 488
12.2 Utgångspunkter för våra förslag .......................................... 489
12.3 Utredningens förslag i korthet............................................. 489
12.4 Alternativa förslag och nollförslaget ................................... 493
12.5 Konsekvenser för barn och unga ......................................... 495
12.6 Konsekvenser för barn och unga med funktionsnedsättning .. 502
12.7 Konsekvenserna för hbtqi-personer .................................... 502
12.8 Konsekvenser för huvudmän ............................................... 503
12.9 Konsekvenser för kommuner och regioner ........................ 510
12.10 Konsekvenser för personal inom förskolan,
skolan och fritidshemmet ..................................................... 515
12.11 Konsekvenserna för civilsamhället ....................................... 520
12.12 De ekonomiska konsekvenserna för staten, statliga
myndigheter, kommuner och andra aktörer ....................... 521
12.12.1 Kommuner ............................................................. 532
12.12.2 Statens totala kostnader för utredningens förslag .. 534
12.13 Samhällsekonomiska konsekvenser ..................................... 536
12.14 Finansiering av förslagen ...................................................... 540
12.15 Konsekvenser för jämställdheten mellan flickor
och pojkar, respektive kvinnor och män ............................. 542
12.16 Övriga konsekvenser ............................................................ 543
12.16.1 Konsekvenser för möjligheten att
nå de integrationspolitiska målen ......................... 543
12.16.2 Konsekvenser för företag ...................................... 544
Innehåll SOU 2026:51
16
12.16.3 Konsekvenser för brottsligheten och
det brottsförebyggande arbetet ............................ 545
12.17 Skyldigheter som följer av Sveriges anslutning
till Europeiska unionen med mera ....................................... 546
12.18 Sveriges internationella åtaganden
om mänskliga rättigheter ...................................................... 546
12.19 Konsekvenserna utifrån principen om likabehandling,
såsom den kommer till uttryck i diskrimineringslagen
(2008:567) ............................................................................. 549
13 Författningskommentar ............................................ 553
13.1 Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800) .......... 553
13.2 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(2025:400) ............................................................................. 567
13.3 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(2017:30) ............................................................................... 569
13.4 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2021:995) om länsstyrelsernas regionala arbete
mot mäns våld mot kvinnor ................................................. 570
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2025:31 ........................................... 573
Bilaga 2 Teknisk rapport enkätundersökningar ....................... 581
Bilaga 3 Genomförda dialogmöten och rundabordssamtal ...... 599
17
Sammanfattning
Övergripande problembild
Vi har genom intervjuer och enkäter kartlagt möjligheter och utma-
ningar för förskolan, skolan och fritidshemmet att förebygga, upp-
täcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Kartläggningen visar att det är vanligt att personal inom försko-
lan, skolan och fritidshemmet uppmärksammar uttryck för heders-
relaterat våld och förtryck. Det handlar till exempel om att syskon
eller andra släktingar kontrollerar barn och elever i förskolan, skolan
och fritidshemmet och att vårdnadshavare begränsar barns och elevers
klädsel, umgänge och deltagande i utbildning och aktiviteter. Det
förekommer även att barn och elever kontrollerar varandra som ett
led i att upprätthålla hedersnormer. Unga som vi har intervjuat upp-
lever att personalen inte förstår, ser eller agerar för att förhindra deras
utsatthet.
Det förekommer i viss utsträckning att personal, genom passiva
eller aktiva handlingar, bidrar till att upprätthålla hedersnormer i för-
skolan, skolan och fritidshemmet. Det handlar främst om att personal
uttrycker värderingar som inte motsvarar förskolans eller skolans
värdegrund, men också att man begränsar barn och elever. Kartlägg-
ningen visar att personal med samma bakgrund som vårdnadshavare
med hedersnormer kan ha svårt att stå upp mot påtryckningar att göra
anpassningar i verksamheten. Personal kan också avstå från att agera
mot hedersnormer för att inte uppfattas ha rasistiska motiv. Det före-
kommer, men är relativt ovanligt, att vårdnadshavare uttrycker sig
hotfullt mot personal i situationer som har samband med hedersrela-
terat våld och förtryck. Det finns också exempel på hur en god dialog
mellan personal och vårdnadshavare kan leda till att hedersrelaterat
våld och förtryck kan motverkas.
Sammanfattning SOU 2026:51
18
Även om personal uppmärksammar uttryck för hedersrelaterat våld
och förtryck, leder det inte alltid till att åtgärder vidtas. De främsta
orsakerna till detta anges vara kunskapsbrist och osäkerhet hos per-
sonalen om vad hedersrelaterat våld och förtryck är. Avsaknad av
strukturer för samverkan med socialtjänsten har också stor betydelse.
Brister i samverkan mellan socialtjänsten samt förskolan, skolan och
fritidshemmet uppges bero på sekretesshinder, olika förväntningar,
brist på tillit och brist på kunskap om varandras verksamheter.
Hedersrelaterat våld och förtryck behandlas inte alltid i under-
visningen och lärare kan vara obekväma med att undervisa i ämnet.
Elever upplever inte alltid att de får utbildning inom kunskapsområ-
det. En relativt stor andel av tillfrågade grundskolor och gymnasie-
skolor uppger att de i ingen eller liten utsträckning arbetar återkom-
mande med att utbilda alla elever om hedersrelaterat våld och förtryck.
Kunskapsbrist, osäkerhet om hur frågan ska hanteras och att kunskaps-
området inte är prioriterat anges som de främsta skälen till att utbild-
ning om hedersrelaterat våld och förtryck inte sker återkommande.
Kunskapsbrist bland personal i förskolan, skolan och fritidshem-
met är det skäl som främst anges för att inte förebygga och agera mot
hedersrelaterat våld och förtryck. Vi kan konstatera att myndigheter
och civilsamhällesorganisationer tillhandahåller stödmaterial riktat
till yrkesverksamma i förskolan, skolan och fritidshemmet. Däremot
saknas kunskap i verksamheterna om att det finns stödmaterial och
hur det kan tillämpas i praktiken. Ämnet saknas i grundutbildningar
och tillfrågade förskolor och skolor uppger att det inte sker någon
kontinuerlig fortbildning. Mer personal, i olika funktioner, som kan
arbeta trygghets- och relationsskapande gentemot barn, elever och
vårdnadshavare efterfrågas. Resurspersonal och personal i fritids -
hemmet, som ofta har en nära relation till barn och elever, undantas
från fortbildning. Det finns behov av ett praktiknära stöd, det vill
säga personer med specialistkunskaper på området som kan ge stöd
i konkreta ärenden och förmedla kunskap. De anpassade skolformerna
och specialskolan har behov av stödmaterial som är utformat efter
förutsättningarna för deras respektive elevgrupper.
Utöver beskrivna utmaningar framkommer exempel på att arbetet
med att förebygga, upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och
förtryck både ned- och bortprioriteras. Förskolor hänvisar till att om-
rådet inte ingår i läroplanen för förskolan. Skolor uppger som skäl
att hedersrelaterat våld och förtryck inte förekommer bland elever
SOU 2026:51 Sammanfattning
19
på skolan, men där vi har kunnat konstatera motsatsen. Kortsiktig
finansiering genom tillfälliga statsbidrag skapar osäkerhet, ökar den
administrativa bördan och hämmar ett långsiktigt och kontinuerligt
arbete mot hedersförtryck. Det finns även strukturella och organisa-
toriska skillnader mellan olika förskolor, skolor och fritidshem som
påverkar verksamheternas förmåga att arbeta strukturerat mot heders-
relaterat våld och förtryck. Vilket stöd och skydd som erbjuds kan
avgöras av var det barn eller den elev som utsätts för hedersrelaterat
våld och förtryck bor eller i vilken förskola, skola eller fritidshem som
barnet eller eleven är inskriven.
Vi vill samtidigt framhålla att det också finns flera goda exempel
på arbetssätt och personal i förskolor, skolor och fritidshem som gör
stora insatser för att barn och elever ska vara fria att lära och leva.
Förslagen i korthet
Ett stärkt stöd för barn och elever
Barn och elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck ska
få ett likvärdigt och utvecklat individuellt stöd. Vi föreslår därför åt-
gärder som förtydligar skolans uppdrag, stärker samverkan mellan för-
skolan, skolan och socialtjänsten och ökar stödet från civilsamhället.
Annan negativ social kontroll
Personal kan uppleva en stor osäkerhet kring vad som är hedersrela-
terat våld och förtryck, och därför avstå från att vidta åtgärder. För-
skolan, skolan och fritidshemmet ska dock inte utreda motiv eller
orsaker men måste ha förmåga att se och agera vid oro för att ett
barn far illa.
I betänkandet använder vi negativ social kontroll för att komplet-
tera, men inte i något avseende för att ersätta, begreppet hedersrela-
terat våld och förtryck. Med negativ social kontroll avses påtryck -
ningar, kontroll, hot eller tvång som systematiskt begränsar ett barns
livsutrymme, eller vid upprepade tillfällen hindrar barnet att göra själv-
ständiga val om sitt liv och sin framtid.
Sammanfattning SOU 2026:51
20
Att förstå negativ social kontroll kan bidra till tidig upptäckt av
barn som kontrolleras och begränsas i strid med barnets rättigheter.
Fokus blir på handlingarna, inte på motiven. Vid riskbedömning och
åtgärder är det av dock viktigt att ta hänsyn till de specifika risker som
kan finnas för barn och elever som är utsatta för hedersrelaterat våld
och förtryck.
Elevhälsans uppdrag ska förtydligas
Elevhälsan har relativt god kunskap om hedersrelaterat våld och för-
tryck men har brist på tid och resurser. Detta tillsammans med att
området inte prioriteras kan riskera att tidiga och nödvändiga åtgär-
der inte sätts in vid behov.
Vi föreslår att elevhälsans uppdrag förtydligas så att det i lag framgår
att uppdraget omfattar hedersrelaterat våld och förtryck. Elevhälsan
ska, inom skolans ansvar, uppmärksamma och identifiera tecken på
utsatthet och bidra till att nödvändiga åtgärder initieras. Förslaget
påverkar inte den skyldighet som varje anställd i skolan har att göra
en anmälan till socialtjänsten när det finns misstanke om att ett barn
far illa. Förslaget påverkar inte heller ansvarsfördelningen inom skolan
i övrigt eller den mellan olika myndigheter.
Förutsättningarna för ett ändamålsenligt och likvärdigt stöd vid
risk eller utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck eller annan
negativ social kontroll behöver stärkas. När det finns tecken på ut-
satthet behöver elevhälsans roll och ansvar i skolans arbete tydlig -
göras. Uppmärksammad oro får inte stanna vid en enskild iakttagelse
utan måste tas vidare för bedömning och ställningstagande.
Ökat fokus på frågor om hedersrelaterat
våld och förtryck vid bland annat hälsobesök
Personal i skolan och fritidshemmet kan skapa goda och nära relatio-
ner med elever och på så sätt upptäcka hedersrelaterat våld och för-
tryck. Elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck ges
dock inte alltid möjlighet att berätta för vuxna i skolan om sin utsatt-
het. Det finns betydande skillnader mellan olika skolor hur heders-
relaterat våld och förtryck uppmärksammas och hanteras, vilket kan
riskera likvärdiga och nödvändiga insatser.
SOU 2026:51 Sammanfattning
21
Vi föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer ska få meddela föreskrifter om elevhälsans uppgifter och
arbete, inklusive innehållet i hälsobesök. Vidare föreslår vi att Skol-
verket och Socialstyrelsen ska få i uppdrag att vidta åtgärder för att
säkerställa att frågor om våld, hedersrelaterat våld och förtryck, inklu-
sive könsstympning, eller annan negativ social kontroll uppmärksam-
mas och hanteras inom elevhälsans arbete, särskilt i samband med
hälsobesök. Uppdraget ska genomföras genom att utfärda föreskrif-
ter eller ta fram kunskapsstöd eller annan nationell vägledning.
Beprövade och välfungerande arbetsmetoder såsom rutinfrågor
om utsatthet för bland annat våld och kontroll vid hälsobesök är en
enkel och effektiv åtgärd för att stärka skolans insatser mot heders-
relaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll och för
att upptäcka och stödja utsatta elever.
Förskole- och skolsociala team ska ge ökat
stöd och stärka samverkan med socialtjänsten
Hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll
hindrar såväl barns som elevers möjligheter att lära och utvecklas. Det
är därför av avgörande betydelse att tidigt uppmärksamma svårig -
heter och utsatthet samt att såväl förskolan som skolan har kapacitet
att stödja de barn och elever som behöver stöd. En viktig aspekt i
detta avseende är att samverkan med socialtjänsten fungerar väl.
Vi föreslår att statsbidrag får lämnas för arbete inom skolsociala
team som avser att tidigt uppmärksamma svårigheter i skolsituationen
som kan ha samband med våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller
annan negativ social kontroll. Detta gäller även i de fall där svårig -
heterna inte tar sig uttryck i skolfrånvaro eller skolavbrott.
Vi föreslår också att statsbidrag för skolsociala team utvidgas till
att omfatta förskolan. De förskolesociala teamen ska främja barns
trygghet och förutsättningar för utveckling och lärande samt bidra
till att skapa förutsättningar för barns deltagande i förskolans utbild-
ning. Vi föreslår vidare att det ska förtydligas att statsbidrag även kan
lämnas till huvudmän för sameskolan, specialskolan och anpassade
skolformer. Förslagen innebär inte någon förändring av ansvarsför-
delningen mellan skolan och socialtjänsten.
Förskolan och skolan ska vara en trygg miljö för barns och elevers
utveckling och lärande. Förskole- och skolsociala team kan bidra till
Sammanfattning SOU 2026:51
22
att uppmärksamma signaler på utsatthet, skapa en gemensam förstå-
else för barnets eller elevens situation och underlätta en tidig och
samordnad kontakt med socialtjänsten. En välfungerande samverkan
mellan förskole- eller skolsociala team och socialtjänsten kan främja
ändamålsenliga insatser och minska riskerna för allvarligare konse-
kvenser för barnets eller elevens lärande och utveckling. Samverkan
kan även bygga tillit mellan aktörerna och öka kunskapen om varan-
dras olika uppdrag.
Förskolan och skolan ska kunna ta initiativ
till att samordna insatser kring barn och elever
Barn och elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll kan behöva samordnade insatser
från flera aktörer. Förskolan och skolan är ofta de verksamheter som
har den främsta kontakten med, och därmed kunskap om, barnets eller
elevens utsatthet och svårigheter.
När ett barn eller en elev har behov av insatser från socialtjänsten
och hälso- och sjukvården, och det därutöver finns behov av samord-
ning med förskolan eller skolan, föreslår vi att huvudmannen för för-
skolan eller skolan ska medverka i arbetet med en så kallad samordnad
individuell plan (SIP).
Vi föreslår också att huvudmannen för förskolan eller skolan får
initiera att behovet av en individuell plan prövas, om det bedöms vara
nödvändigt för att barnets eller elevens behov av samordnade insatser
ska kunna tillgodoses. När en huvudman för en förskola eller skola
uppmärksammar behov av en individuell plan ska socialtjänsten och
hälso- och sjukvården utan dröjsmål påbörja arbetet med att pröva
om en plan ska upprättas.
Förslaget påverkar inte de skyldigheter som gäller för förskolan
och skolan, till exempel anmälningsskyldigheten till socialtjänsten
eller socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens ansvar för att upp-
rätta en individuell plan.
En samordnad individuell plan kan skapa en gemensam förståelse
för barnets eller elevens situation och särskilda behov samt tydliggöra
olika aktörers ansvar och insatser. Genom att även förskolan och
skolan kan ta initiativ till en individuell plan kan barnets eller elevens
behov av anpassade och samordnade insatser tillgodoses på ett bättre
SOU 2026:51 Sammanfattning
23
sätt. Samarbetet stärker även samverkan mellan förskolan, skolan
och socialtjänsten kring enskilda individer.
Civilsamhället ska få utökade medel till att ge stöd
Det är en utmaning för förskolan, skolan och fritidshemmet att få
kunskap och tiden att räcka till för förebyggande insatser mot heders-
relaterat våld och förtryck. Samtidigt finns det inom civilsamhället
goda kunskaper och erfarenheter, som skolväsendet kan ta tillvara
genom olika former av samarbeten. Civilsamhället kan komplettera
skolväsendets åtgärder, bidra till att förändra värderingar och normer
och stödja barn och unga som befinner sig i utsatta situationer.
Statsbidrag till civilsamhällesorganisationer är ett av regeringens
verktyg för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Vi före-
slår att ökade medel genom statsbidrag ska anslås till civilsamhällets
verksamhet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vidare föreslår
vi att Jämställdhetsmyndigheten ska få i uppdrag att särskilt priori-
tera stöd till civilsamhällets samverkan med skolväsendet i syfte att
öka och stärka åtgärderna mot hedersrelaterat våld och förtryck eller
annan negativ social kontroll.
Ett kunskapslyft för personal
Brist på kunskap, utbildning och stödmaterial lyfts fram som huvud-
orsakerna till att personal inte upptäcker fler barn och elever som är
utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Vi kan konstatera att
det finns utbildningar och stödmaterial men att dessa inte når ut i
verksamheten och att resurser och tid inte läggs på att öka kunskapen.
Vi föreslår därför åtgärder för att hedersrelaterat våld och förtryck
ska ingå i grundutbildningar för flera yrken och att länsstyrelserna
ska stödja skolväsendet genom att förmedla kunskap och ge ett prak-
tiknära stöd. Vi ger även förslag i syfte att stärka undervisningen.
Sammanfattning SOU 2026:51
24
Hedersrelaterat våld och förtryck
ska ingå i grundutbildningen för lärare
Skolväsendet spelar en central roll för att säkerställa att barn och
elever i utsatta situationer får det stöd de har rätt till och behöver.
Därutöver har kunskapsområdet också betydelse för lärares under-
visningsuppdrag. Det är därför viktigt att alla lärare har grundläg-
gande kunskap om hur uttrycksformerna för hedersrelaterat våld
och förtryck ser ut, om hur utsatthet kan komma till uttryck i ut-
bildningsmiljöer och om det ansvar som följer av verksamheternas
uppdrag att värna barns och elevers trygghet och rätt till stöd och
skydd.
Vi föreslår att det ska införas nya examensmål om mäns våld mot
kvinnor och våld i nära relationer i examensbeskrivningarna för för-
skollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen och att
Universitetskanslersämbetet får i uppdrag att förbereda införandet
av de nya examensmålen.
Kunskap om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och
hedersrelaterat våld och förtryck är en förutsättning för att yrkes-
verksamma inom förskolan, skolan och fritidshemmet ska kunna
förebygga, upptäcka och motverka sådant våld. Examensmål leder
till konkreta och varaktiga kompetenshöjningar i utbildningar som
är centrala för samhällets stöd- och skyddssystem. Examensmål i
lärarutbildningarna är ändamålsenligt genom att de säkerställer en
gemensam och likvärdig kunskapsnivå.
Ökat fokus på frågorna i vissa gymnasiala
utbildningar och yrkeshögskoleutbildningar
Resurspersonal inom förskolan, skolan och fritidshemmet beskrivs
ofta ha en nära relation till barn och elever och kan därmed ha en
viktig uppgift att, med relevant kunskap, kunna upptäcka barn och
elever i utsatthet.
Vi föreslår att Skolverket ska få i uppdrag att följa hur kunskap
om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, inklusive heders-
relaterat våld och förtryck, tillämpas i utbildningen inom gymnasie-
skolan samt motsvarande utbildningar inom kommunal vuxenutbild-
ning på gymnasial nivå.
SOU 2026:51 Sammanfattning
25
Vidare ska myndigheten, vid behov, lämna förslag på åtgärder för
att säkerställa att kunskapsområdet ges tillräckligt genomslag i ut -
bildningen, inklusive att överväga ändringar i examensmål eller annan
styrning.
Vi föreslår också att Myndigheten för yrkeshögskolan ska få i upp-
drag att följa hur kunskapsområdet behandlas i yrkeshögskoleutbild-
ningar som leder till arbete med barn, unga och familjer. Myndigheten
ska, med beaktande av utbildningsformens arbetslivsanknytning, ana-
lysera i vilken utsträckning kunskapsområdet ingår i relevanta utbild-
ningar och vid behov lämna förslag på åtgärder.
Förskolans, skolans och fritidshemmets förmåga att upptäcka och
agera mot hedersrelaterat våld och förtryck behöver stärkas. Det är
därför viktigt att följa upp att gymnasiala utbildningar och yrkeshög-
skoleutbildningar som leder till arbete med barn, unga och familjer
tar upp kunskapsområdet mäns våld mot kvinnor och våld i nära rela-
tioner, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.
Särskild förstelärare inom sexualitet, samtyckte
och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck
Det finns i dag brister i undervisningen om hedersrelaterat våld och
förtryck och den omfattar inte heller alla elever. Det behöver göras
en kvalitetshöjning av undervisningen och den behöver nå alla elever.
Vi föreslår att Skolverket ges i uppdrag att analysera och ge för-
slag på ett statsbidrag för särskild förstelärare inom sexualitet, sam-
tycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.
Förstelärare i bland annat hedersrelaterat våld och förtryck kan
höja undervisningens kvalitet och stimulera utveckling inom kun -
skapsområdet. Förstelärare kan också höja kunskapen och kompe-
tensen hos annan personal, vilket i förlängningen kan bidra till att
fler utsatta elever upptäcks.
Länsstyrelserna ska bidra till samordning
samt praktiknära och likvärdigt stöd
Det behövs ett likvärdigt stöd till utsatta barn och unga i frågor som
rör hedersrelaterat våld och förtryck. Det behövs därför ett praktik-
nära stöd och förmedlare av kunskap till yrkesverksamma inom skol-
Sammanfattning SOU 2026:51
26
väsendet. Gapet mellan de utbildningar och annat stöd som finns
att tillgå på nationell nivå och de verksamheter som dessa vänder
sig till behöver minska.
Vi föreslår att länsstyrelserna ska bidra till att motverka heders-
relaterat våld och förtryck genom att ytterligare främja samverkan
mellan regionala resurscentrum och andra relevanta aktörer, inklu-
sive skolväsendet, hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Länsstyrelserna och regionala resurscentrum är viktiga aktörer för
att förmedla kunskap och annat stöd till personal i skolväsendet och
ovan nämnda verksamheter i arbetet mot hedersrelaterat våld och
förtryck. Regionala resurscentrum kan bidra till att utsatta barn och
unga får tillgång till specialiserat och likvärdigt stöd i hela landet.
Hedersrelaterat våld och förtryck, tystnadskultur
och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
Upprätthållande av hedersnormer i pedagogisk omsorg, förskolan,
skolan och fritidshemmet ska inte få förekomma. Vi föreslår därför
följande åtgärder för att förhindra att hedersnormer och tystnads-
kultur får spridning inom de angivna skolformerna och pedagogisk
omsorg.
Kränkningar mellan elever på grund av heder ska motverkas
Det förekommer att barn och elever kontrollerar varandra och att per-
sonal upprätthåller hedersnormer i skolmiljön. Barn och elever som
utsätts för kränkande behandling, till exempel kränkningar med kopp-
ling till heder, i förskolan, skolan och fritidshemmet hindras från att
åtnjuta rätten till utbildning i en trygg och säker miljö.
Vi föreslår att det ska tydliggöras i skollagen att kränkande behand-
ling kan utgöras av sådan behandling som har samband med heder.
Vi föreslår vidare att det ska införas ett krav på att huvudmannen vid
upprättandet av planen mot kränkande behandling ska ta ställning till
om det behövs åtgärder för att förebygga och förhindra sådan krän-
kande behandling som har samband med heder samt att ställnings -
tagandet ska redovisas i planen.
Förskolan, skolan och fritidshemmet ska vara en fristad från heders-
relaterat våld och förtryck. Åtgärderna kan motverka att barn och
SOU 2026:51 Sammanfattning
27
elever utsätts för kränkningar kopplade till hedersnormer och att
personal upprätthåller hedersnormer samt bidra till att verksamhe-
terna uppmärksammar problemet. Åtgärderna kan även underlätta
tillsynen på området.
Villkoren för pedagogisk omsorg ska skärpas
Pedagogisk omsorg är ett alternativ till förskola eller fritidshem och
ska därför, precis som förskolan och fritidshemmet, vara en trygg
och säker miljö med fokus på barnets utveckling och lärande. Peda-
gogisk omsorg sker ofta i hemmet och utan någon större möjlighet
till insyn i verksamheten.
Vi föreslår att en sökande inte ska anses som lämplig som huvud-
man för pedagogisk omsorg om det finns en risk för att barn i den
verksamhet som ansökan avser kommer att utsättas för våld, tvång
eller hot, diskriminering eller kränkande behandling eller påverkan
som syftar till motarbetande av grundläggande fri- och rättigheter
eller det demokratiska styrelseskicket. Vidare föreslår vi att lämplig-
hetsprövningen i fråga om sökande som är juridiska personer även
ska avse den juridiska personen. Kommunen ska kontrollera att en
enskild som godkänts att bedriva pedagogisk omsorg fortlöpande
uppfyller kraven.
Pedagogisk omsorg ska vara en fristad från våld, tvång, hot, dis-
kriminering, kränkande behandling och antidemokratisk påverkan.
Genom förslagen lyder pedagogisk omsorg under samma villkor som
gäller för enskilda som är huvudmän inom skolväsendet.
Tydligare ansvar och tillsyn
Bristen på likvärdighet i hur förskolor, skolor och fritidshem arbetar
mot hedersrelaterat våld och förtryck beror till viss del på att upp-
drag och ansvar tolkas och prioriteras på olika sätt. Vi föreslår där-
för åtgärder som tydliggör ansvar och ökar möjligheten bland annat
till en likvärdig och effektiv tillsyn.
Sammanfattning SOU 2026:51
28
Hedersrelaterat våld och förtryck
ska föras in i förskolans läroplan
Förskolan har en viktig roll att utbilda barn om deras rättigheter,
arbeta förebyggande mot hedersrelaterat våld och förtryck och fånga
upp tidiga signaler på barns utsatthet. Trots det ingår hedersrelaterat
våld och förtryck inte i förskolans läroplan. Avsaknad av tydlig styr-
ning gör att förskolor tolkar och tillämpar läroplanen på olika sätt,
vilket riskerar likvärdigheten vad gäller åtgärder.
Vi föreslår att det i förskolans läroplan ska göras ett tillägg som
förtydligar att intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism
och hedersrelaterat våld och förtryck ska förebyggas och bemötas
med kunskap och aktiva insatser. Vi föreslår också att Skolverket ges
i uppdrag att ta fram stödmaterial och redovisa vilka insatser som
gjorts för att möjliggöra implementeringen av de nya skrivningarna
i förskolans läroplan.
Genom att förskolans ansvar för hedersrelaterat våld och förtryck
inkluderas i läroplanen blir det tydligt att frågan ska prioriteras i verk-
samheten. Läroplanen blir ett tydligt stöd för att förebygga heders-
relaterat våld och förtryck, för tidiga insatser för utsatta barn och för
att agera mot personal som upprätthåller hedersnormer. Förslaget
förbättrar också möjligheterna att utöva tillsyn på området.
Kommuner ska kunna gå samman i syfte att stärka tillsynen
Det finns många enskilda huvudmän för enskilda förskolor, fritids-
hem och annan pedagogisk omsorg. Dessa verksamheter utgör en
betydande andel av den samlade utbildningsverksamheten för yngre
barn. Tillsynsansvaret över enskilda huvudmän, som är delat mellan
stat och kommun, måste vara organiserat så att en rättssäker, effektiv
och likvärdig tillsyn i hela landet kan säkerställas. Små kommuner kan
ha svårt att bygga upp och upprätthålla specialistkompetens över tid,
vilket kan leda till brister i effektivitet, rättssäkerhet och likvärdighet.
Vi föreslår att det ska tydliggöras att kommuner får överlämna upp-
giften att utöva tillsyn till ett kommunalförbund. Vi föreslår också
att Skolinspektionen ges i uppdrag att ta fram fördjupat stödmaterial
för tillsyn avseende exempelvis verksamheternas värdegrund och
demokratiska uppdrag samt att tillsynsmyndigheterna ska underrätta
SOU 2026:51 Sammanfattning
29
varandra om vissa ingripande tillsynsbeslut som rör huvudmän som
står under både statlig och kommunal tillsyn.
Föreslagna förändringar kan minska sårbarheten i små och resurs-
svaga kommuner, möjliggöra kompetenssamling och specialisering,
stärka rättssäkerheten i komplexa tillsynsärenden samt skapa bättre
förutsättningar för en mer enhetlig tillämpning av regelverket. Före-
slagna förändringar kan i förlängningen främja barnets rätt till utbild-
ning och skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Stöd och uppföljning av rutiner för
anmälningsskyldigheten och uppgiftsskyldigheten
Anmälningsskyldigheten till socialtjänsten vid oro för att ett barn är
utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck gäller all personal inom
förskolan, skolan och fritidshemmet. Uppgiftsskyldigheten som gäller
för att underlätta övergången mellan förskola och skola eller mellan
olika skolenheter bör även anses omfatta information om heders -
normer som kan få betydelse för barnets eller elevens utveckling och
utbildning. Det finns dock en otydlighet kring i vilken mån sådan in-
formation kan utbytas mellan förskola och skola eller mellan olika
skolenheter.
Vi föreslår att Skolverket ska ges i uppdrag att ta fram stödmaterial
anpassat till förskolan, skolan och fritidshemmet om tillämpningen
av anmälningsskyldigheten vid förekomst av hedersrelaterat våld och
förtryck eller annan negativ social kontroll samt om tillämpningen
av uppgiftsskyldigheten vid övergången till en ny skolform eller skol-
enhet.
Vi föreslår vidare att Skolinspektionen ska ges i uppdrag att kvali-
tetsgranska förskolans, skolans och fritidshemmets rutiner gällande
tillämpning av anmälningsskyldigheten samt förskolans och skolans
rutiner gällande tillämpning av uppgiftsskyldigheten.
Inom förskolan, skolan och fritidshemmet finns omfattande infor-
mation om enskilda barn och elever av vikt för barnets eller elevens
utveckling och utbildning. Samtidigt rör det sig ofta om information
som är integritetskänslig och därmed skyddsvärd. Med ovanstående
förslag tydliggörs att information som relaterar till hedersnormer,
hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll,
men som inte uppnått den nivå som medför en anmälan till social -
tjänsten om oro för att barn far illa, kan överlämnas mellan förskola
Sammanfattning SOU 2026:51
30
och skola och mellan olika skolenheter. Det möjliggör i sin tur tidiga
förebyggande insatser hos den mottagande skolan.
Förslagen bör genomföras i sin helhet
Våra förslag förstärker varandra och den samlade nyttan blir större
om förslagen genomförs i sin helhet.
Förslagen om ytterligare kunskapslyft för personal ökar förutsätt-
ningarna för att personal inom förskolan, skolan och fritidshemmet
har kunskap om och därmed kan utbilda, upptäcka och agera mot
hedersrelaterat våld och förtryck.
Det i kombination med att stärka hela kedjan för skydd och stöd
på grupp- och individnivå, genom att förtydliga elevhälsans roll och
stärka samverkan mellan förskolan, skolan och socialtjänsten, ökar
förutsättningarna för tidiga förebyggande insatser och ett anpassat
och stärkt stöd för barn och elever som är utsatta för hedersrelaterat
våld och förtryck.
Civilsamhället får ytterligare medel att motverka hedersrelaterat
våld och förtryck och kan därmed komplettera förskolans och skolans
arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Länsstyrelserna får en
central roll att samordna och genom de regionala resurscentrumen
bidra till att tillgängliggöra stöd för utsatta och yrkesverksamma inom
skolväsendet i hela landet.
Genom att stärka styrning, ansvar och tillsyn ökar förutsättning-
arna för att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck prioriteras
och för ett likvärdigt system. Detta bland annat genom att föra in
hedersrelaterat våld och förtryck i förskolans läroplan, motverka krän-
kande behandling som har samband med heder och skärpa tillsynen.
Slutligen kan risken för att upprätthållande av hedersnormer får sprid-
ning förhindras genom att bland annat villkoren för att bedriva peda-
gogisk omsorg skärps.
Konsekvenser av förslagen
Sammantaget stärker förslagen möjligheterna att förebygga, upptäcka
och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck och att ge utsatta barn
och elever adekvat och likvärdigt stöd. Vår bedömning är att förslagen
är förenliga med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till
SOU 2026:51 Sammanfattning
31
Europeiska unionen, internationella åtaganden om mänskliga rättig-
heter och principen om likabehandling, såsom den kommer till uttryck
i diskrimineringslagen (2008:567). Förslagen främjar barnets rättig-
heter, jämställdheten mellan könen samt hbtqi-personers och barn och
unga med funktionsnedsättnings åtnjutande av de mänskliga rättig-
heterna. Förslagen främjar även personalen inom förskolan, skolan
och fritidshemmet och stärker civilsamhällets arbete mot hedersrela-
terat våld och förtryck.
Våra förslag innebär inte några ingrepp i den kommunala eller
regionala självstyrelsen. Förslagen bedöms inte heller leda till nega-
tiva konsekvenser för företag. Förslagen medför vissa kostnader för
staten. Dessa uppvägs dock av att barn och elever i utsatthet ges för-
bättrat stöd och de övergripande positiva samhällsvinsterna av före-
byggande insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck eller annan
negativ social kontroll.
33
1 Författningsförslag
1.1 Förslag till lag om ändring
i skollagen (2010:800)
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800)
dels att 2 kap. 1 och 25 §§ och 6 kap. 3 och 8 §§ ska ha följande
lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 2 kap. 25 a och 28 a §§,
25 kap. 10 d § och 26 kap. 4 a och 13 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §1
I detta kapitel finns bestämmelser om
– huvudmän inom skolväsendet (2–8 a §§),
– kommuners resursfördelning (8 b §),
– ledningen av utbildningen (9–12 §§),
– lärare och förskollärare (12 a–24 §§),
– skolbibliotek (24 a–24 d §§),
– elevhälsa (25–28 §§), – elevhälsa (25–28 a §§),
– studie- och yrkesvägledning (29 och 30 §§),
– registerkontroll av personal (31–33 §§),
– nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare
inom skolväsendet och annan kompetensutveckling (34–34 d §§),
och
– lokaler och utrustning (35 §).
1 Senaste lydelse (2026:1097).
Författningsförslag SOU 2026:51
34
25 §2
För eleverna i grundskolan, anpassade grundskolan, sameskolan,
specialskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan ska det
finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska,
psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst
vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot ut-
bildningens mål ska stödjas. Elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-,
grupp- och skolenhetsnivå och ske i samverkan med lärare och övrig
personal. Elevhälsan ska vara en del av skolans kvalitetsarbete. Vid
behov ska elevhälsan samverka med hälso- och sjukvården och social-
tjänsten.
För medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedago -
giska insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska,
psykolog, kurator och specialpedagog eller speciallärare.
Elevhälsan ska i sitt arbete sär-
skilt uppmärksamma och identi -
fiera tecken på att en elev kan vara
utsatt för våld, hedersrelaterat våld
och förtryck eller annan negativ
social kontroll samt, inom ramen
för skolans ansvar, bidra till att
nödvändiga åtgärder initieras.
25 a §
När ett barn eller en elev har
behov av insatser från både social-
tjänsten och hälso- och sjukvården
ska huvudmannen för en förskola,
grundskola, anpassad grundskola,
sameskola, specialskola, gymnasie-
skola eller anpassad gymnasie -
skola medverka i arbetet med en
individuell plan enligt social -
tjänstlagen (2025:400) och hälso-
och sjukvårdslagen (2017:30), om
en sådan plan upprättas och det
behövs för att barnets eller elevens
2 Senaste lydelse (2025:729).
SOU 2026:51 Författningsförslag
35
behov av samordnade insatser ska
kunna tillgodoses.
Huvudmannen för en förskola,
grundskola, anpassad grundskola,
sameskola, specialskola, gymnasie-
skola eller anpassad gymnasieskola
får initiera att behovet av en
sådan plan prövas, om det bedöms
vara nödvändigt för att barnets
eller elevens behov av samordnade
insatser ska kunna tillgodoses.
28 a §
Regeringen eller den myndig -
het som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om elevhälsans
uppgifter och arbete.
6 kap.
3 §
I detta kapitel avses med
– elev: utöver vad som anges i 1 kap. 3 § den som söker annan ut-
bildning än förskola enligt denna lag,
– barn: den som deltar i eller söker plats i förskolan eller annan
pedagogisk verksamhet enligt 25 kap.,
– personal: anställda och uppdragstagare i verksamhet enligt denna
lag, och
– kränkande behandling: ett
uppträdande som utan att vara
diskriminering enligt diskrimi -
neringslagen (2008:567) kränker
ett barns eller en elevs värdighet.
– kränkande behandling: ett upp-
trädande som utan att vara dis -
kriminering enligt diskriminerings-
lagen (2008:567) kränker ett barns
eller en elevs värdighet, däribland
sådant uppträdande som har sam-
band med att bevara eller upp -
rätthålla heder.
Författningsförslag SOU 2026:51
36
8 §
Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en
översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra
kränkande behandling av barn och elever . Planen ska innehålla en
redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller
genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de pla-
nerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.
Vid upprättandet av planen
ska huvudmannen särskilt ta ställ-
ning till om det behövs åtgärder
för att förebygga och förhindra
sådan kränkande behandling som
har samband med att bevara eller
upprätthålla heder. Ställningstagan-
det ska redovisas i planen.
25 kap.
10 a §3
I fråga om en juridisk person ska prövningen enligt 10 § första
stycket 1 sammantaget avse
1. den verkställande direktören och andra som genom en ledande
ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över
verksamheten,
2. styrelseledamöter och styrelsesuppleanter,
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag, och
4. personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett
väsentligt inflytande över verksamheten.
Vid lämplighetsbedömningen
av den enskilde enligt 10 § första
stycket 2 ska viljan och förmågan
att fullgöra sina skyldigheter mot
det allmänna, laglydnad i övrigt
och andra omständigheter av be-
tydelse beaktas. I fråga om en
juridisk person krävs att samtliga
i den krets av personer som anges
i första stycket bedöms lämpliga.
Vid lämplighetsbedömningen
av den enskilde enligt 10 § första
stycket 2 ska viljan och förmågan
att fullgöra sina skyldigheter mot
det allmänna, laglydnad i övrigt
och andra omständigheter av be-
tydelse beaktas. I fråga om en
juridisk person krävs att samtliga
i den krets av personer som anges
i första stycket och den juridiska
personen bedöms lämpliga.
3 Senaste lydelse (2022:241).
SOU 2026:51 Författningsförslag
37
10 d §
En sökande ska inte anses som
lämplig enligt 10 § första stycket 2
om det finns en risk för att barn i
den verksamhet som ansökan avser
kommer att utsättas för
1. våld, tvång eller hot,
2. diskriminering eller krän -
kande behandling, eller
3. påverkan som syftar till mot-
arbetande av grundläggande fri -
och rättigheter eller det demokra -
tiska styrelseskicket.
26 kap.
4 §4
En kommun har tillsyn över
1. förskola och fritidshem vars huvudman kommunen har godkänt
enligt 2 kap. 7 § andra stycket,
2. pedagogisk omsorg vars huvudma n kommunen har god känt
enligt 25 kap. 10 §, och
3. att enskilda som godkänts
av kommunen fortlöpande upp -
fyller kraven i 2 kap. 5 och 6 b §§
och 25 kap. 10, 10 a och 10 b §§.
3. att enskilda som godkänts
av kommunen fortlöpande upp -
fyller kraven i 2 kap. 5 och 6 b §§
och 25 kap. 10, 10 a, 10 b och 10 d §§.
Kommunens tillsyn enligt första stycket omfattar inte tillsyn över
att bestämmelserna i 6 kap. följs.
4 a §
En kommun får överlämna
uppgiften att utöva tillsyn enligt
4 § över fristående förskolor, peda-
gogisk omsorg i enskild regi och
enskilda fritidshem till ett kommu-
nalförbund enligt 3 kap. 8 § kom-
munallagen (2017:725).
4 Senaste lydelse (2022:1088).
Författningsförslag SOU 2026:51
38
13 a §
Statens skolinspektion ska utan
dröjsmål underrätta en kommun
som utövar tillsyn enligt detta kapi-
tel när myndigheten beslutar om
återkallelse av godkännande, före-
läggande förenat med vite eller
andra ingripande åtgärder mot en
huvudman som även bedriver verk-
samhet som står under kommunens
tillsyn.
En kommun ska på motsva -
rande sätt underrätta Statens skol-
inspektion när kommunen fattar så-
dana beslut som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2028.
SOU 2026:51 Författningsförslag
39
1.2 Förslag till lag om ändring
i socialtjänstlagen (2025:400)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2025:400) att 10 kap.
8 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
8 §
Om en enskild har behov av insatser både från socialtjänsten och
från hälso- och sjukvården, ska kommunen tillsammans med regio-
nen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommu -
nen eller regionen bedömer att den behövs för att den enskilde ska
få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att
den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas genast.
Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser respektive huvudman ska ansvara för,
3. vilka åtgärder som ska vidtas av någon annan än kommunen
eller regionen, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för
planen.
Om behovet av en individuell
plan uppmärksammas av huvud -
mannen för en förskola, grund -
skola, anpassad grundskola, same-
skola, specialskola, gymnasieskola
eller anpassad gymnasieskola ska
kommunen eller regionen utan
dröjsmål påbörja arbetet med att
pröva om en sådan plan ska upprät-
tas, om det inte är uppenbart obe-
hövligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2028.
Författningsförslag SOU 2026:51
40
1.3 Förslag till lag om ändring i hälso-
och sjukvårdslagen (2017:30)
Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
att 16 kap. 4 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap.
4 §1
Om en enskild har behov av insatser både från hälso - och sjuk-
vården och socialtjänsten, ska regionen tillsammans med kommunen
upprätta en individuell plan.
Planen ska upprättas om regionen eller kommunen bedömer att
den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och
om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen
ska påbörjas genast.
Planen ska upprättas tillsammans med den enskilde när det är möj-
ligt. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om
det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.
Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser respektive huvudman ska ansvara för,
3. vilka åtgärder som ska vidtas av någon annan än regionen eller
kommunen, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för
planen.
Om behovet av en individuell
plan uppmärksammas av huvud-
mannen för en förskola, grund -
skola, anpassad grundskola,
sameskola, specialskola, gymna -
sieskola eller anpassad gymna -
sieskola ska regionen eller kom -
munen utan dröjsmål påbörja
arbetet med att pröva om en
sådan plan ska upprättas, om det
inte är uppenbart obehövligt..
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2028.
1 Senaste lydelse (2026:1312).
SOU 2026:51 Författningsförslag
41
1.4 Förslag till förordning om ändring
i skolförordningen (2011:185)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
6 §
Statens skolverk får meddela
föreskrifter om elevhälsans uppgif-
ter och arbete enligt 2 kap. 28 a §
skollagen (2010:800).
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2028.
Författningsförslag SOU 2026:51
42
1.5 Förslag till förordning om ändring
i gymnasieförordningen (2010:2039)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
5§
Statens skolverk får meddela
föreskrifter om elevhälsans uppgif-
ter och arbete enligt 2 kap. 28 a §
skollagen (2010:800).
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2028.
SOU 2026:51 Författningsförslag
43
1.6 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2021:995) om länsstyrelsernas regionala arbete
mot mäns våld mot kvinnor
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2021:995) om läns-
styrelsernas regionala arbete mot mäns våld mot kvinnor att det ska
införas en ny paragraf, 3 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a §
Länsstyrelserna ska i samver -
kan med berörda aktörer bidra till
att motverka hedersrelaterat våld
och förtryck.
Länsstyrelserna ska vidare
1. bidra till att personer som är
utsatta för hedersrelaterat våld och
förtryck får tillgång till speciali -
serat och likvärdigt stöd,
2. stödja yrkesverksamma inom
socialtjänsten, hälso- och sjukvår-
den, och skolväsendet,
3. främja samverkan med och
mellan berörda aktörer, inklusive
regionala resurscentrum, socialtjäns-
ten, hälso- och sjukvården och skol-
väsendet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2028.
Författningsförslag SOU 2026:51
44
1.7 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(SKOLFS 2018:50) om läroplan för förskolan
Härigenom föreskrivs att bilagan till förordningen (SKOLFS 2018:50)
om läroplan för förskolan ska ha följande lydelse.
1. Denna förordning ska kungöras i Statens skolverks författ -
ningssamling (SKOLFS).
2. Denna förordning ska träda i kraft den 1 juli 2028.
Nuvarande lydelse
Bilaga
---------------------------------------------------------------------------
Avsnitt 1 Förskolans värdegrund och uppdrag
Grundläggande värden
---------------------------------------------------------------------------
Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för män -
niskolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla männi-
skors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och
pojkar, samt solidaritet mellan människor. Inget barn ska i förskolan
bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande
identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan tros-
uppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, hos
barnet eller någon som barnet har anknytning till, eller för annan
kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas.
SOU 2026:51 Författningsförslag
45
Föreslagen lydelse
Bilaga
---------------------------------------------------------------------------
Avsnitt 1 Förskolans värdegrund och uppdrag
Grundläggande värden
---------------------------------------------------------------------------
Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för män -
niskolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla männi-
skors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och
pojkar, samt solidaritet mellan människor. Inget barn ska i förskolan
bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande
identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan tros-
uppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, hos
barnet eller någon som barnet har anknytning till, eller för annan
kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas.
Intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och heders -
relaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och
aktiva insatser.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2028.
Författningsförslag SOU 2026:51
46
1.8 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2023:179) om statsbidrag för personalkostnader
för skolsociala team
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2023:179) om stats-
bidrag för personalkostnader för skolsociala team
dels att 1 §, 4 §, 7 § och 8 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna förordning innehåller
bestämmelser om statsbidrag för
personalkostnader i skolsociala
team i grundskolan och gymna -
sieskolan.
Denna förordning innehåller
bestämmelser om statsbidrag för
personalkostnader i förskolesociala
team i förskolan och skolsociala
team i grundskolan, anpassade
grundskolan, sameskolan, special-
skolan, gymnasieskolan och anpas-
sade gymnasieskolan.
Med skolsocialt team avses i
förordningen en grupp med per-
sonal från skolan och social -
tjänsten som samverkar för trygg-
het och studiero och för att öka
elevernas närvaro i skolan. Genom
deltagande i skolsociala team ges
socialtjänsten förutsättningar att
i ett tidigt skede arbeta tillits -
skapande och förebyggande.
Med skolsocialt team avses i
förordningen en grupp med per-
sonal från skolan och socialtjäns-
ten som samverkar för trygghet
och studiero och för att öka ele-
vers närvaro i skolan och för att
tidigt uppmärksamma svårigheter
i skolsituationen som kan ha sam-
band med våld, hedersrelaterat
våld och förtryck eller annan nega-
tiv social kontroll.
Med förskolesocialt team avses
i förordningen en grupp med per -
sonal från förskolan och social -
tjänsten som samverkar i syfte att
främja barns trygghet och förut -
sättningar för lärande och utveckling
samt att stärka barns delaktighet i
förskolans verksamhet.
SOU 2026:51 Författningsförslag
47
Genom deltagande i förskole-
sociala och skolsociala team ges
socialtjänsten förutsättningar att
i ett tidigt skede arbeta tillits -
skapande och förebyggande.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
4 §
Statsbidrag lämnas till en
huvudman för grundskola eller
gymnasieskola för kostnader för
personal i skolsociala team, om
Statsbidrag lämnas till en huvud-
man för förskola, grundskola,
anpassad grundskola, sameskola,
specialskola, gymnasieskola eller
anpassad gymnasieskola för kost-
nader för personal i förskolesoci-
ala team eller skolsociala team, om
1. teamet omfattar minst två årsarbetskrafter, och
2. minst en årsarbetskraft av -
ser personal från skolan med
relevant utbildning inom psyko-
socialt arbete och minst en års -
arbetskraft avser personal från
socialtjänsten med socionomex -
amen eller annan relevant exa -
men på minst grundnivå i hög -
skolan.
2. minst en årsarbetskraft av -
ser personal från förskolan eller
skolan med relevant utbildning
inom psykosocialt arbete och
minst en årsarbetskraft avser per-
sonal från socialtjänsten med soci-
onomexamen eller annan relevant
examen på minst grundnivå i
högskolan.
En enskild huvudman kan en-
dast få bidrag för sin personal i
ett skolsocialt team.
En enskild huvudman kan en-
dast få bidrag för sin personal i
ett förskolesocialt team och ett skol-
socialt team.
7 §
Huvudmannen för grundskola
eller gymnasieskola ska ansöka
om statsbidrag för kostnader för
personal. Ansökan ska lämnas till
Statens skolverk som prövar
frågor om bidraget och betalar ut
det till huvudmannen.
Huvudmannen för förskola,
grundskola, anpassad grundskola,
sameskola, specialskola, gymnasie-
skola eller anpassad gymnasie -
skola ska ansöka om statsbidrag
för kostnader för personal. Ansö-
kan ska lämnas till Statens skolverk
Författningsförslag SOU 2026:51
48
som prövar frågor om bidraget och
betalar ut det till huvudmannen.
8 §
Om det kommer in fler ansökningar om statsbidrag än det finns
medel för, beslutar Statens skolverk om urval. Vid urvalet ska Skol-
verket prioritera enligt följande:
1. bibehållande av det antal årsarbetskrafter i förskolesociala team
och skolsociala team som huvudmannen tidigare har fått bidrag för,
2. nya skolsociala team i grund-
skolan,
2. nya förskolesociala team i
förskolan och nya skolsociala team
i grundskolan, anpassade grund-
skolan, sameskolan och special -
skolan,
3. förstärkning av befintliga
skolsociala team i grundskolan,
3. förstärkning av befintliga för-
skolesociala team i förskolan och
befintliga skolsociala team i, grund-
skolan, anpassade grundskolan,
sameskolan och specialskolan,
4. skolsociala team i gymnasie-
skolan.
4. skolsociala team i gymnasie-
skolan och anpassade gymnasie -
skolan.
Skolverket ska också beakta geografisk spridning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2028.
49
2 Utredningens uppdrag
och arbete
2.1 Inledning
I detta kapitel beskriver vi utredningens uppdrag och hur vi har arbetat.
Kapitlet innehåller också en beskrivning av de begrepp som används
i betänkandet och en översikt av betänkandets disposition.
2.2 Utredningens uppdrag
Utredningens direktiv (dir. 2025:31) beslutades vid regeringssam-
manträdet den 20 mars 2025, se bilaga 1. Enligt direktiven ska den
särskilde utredaren
• kartlägga, analysera och föreslå åtgärder för att motverka före-
komst av hedersrelaterat våld och förtryck, tystnadskultur och
upprätthållande av hedersnormer i förskolan, skolan och fritids-
hemmet
• analysera och föreslå åtgärder för hur personal kan få ett starkare
stöd i att förebygga, upptäcka och motverka hedersrelaterat våld
och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet
• analysera och föreslå hur elevhälsans roll för att förebygga, upp-
täcka och motverka hedersrelaterat våld och förtryck kan tydlig-
göras
• överväga och vid behov föreslå hur ett individuellt anpassat stöd-
system för barn och elever utsatta för hedersrelaterat våld och för-
tryck eller andra likvärdiga kränkningar på grund av kön, sexuell
läggning eller könsidentitet kan utformas
• lämna nödvändiga författningsförslag.
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:51
50
Utredaren ska inhämta synpunkter från berörda myndigheter, kom-
muner och regioner samt från andra aktörer och organisationer som
är relevanta för uppdragets genomförande. Utredaren ska på lämpligt
sätt föra en dialog med barn och unga med olika bakgrund och för-
utsättningar. Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta andra
relevanta utredningar och även ta hänsyn till relevant arbete som pågår
inom berörda myndigheter och Regeringskansliet. Uppdraget ska
redovisas senast den 12 augusti 2026.
2.3 Utredningens arbete
Utredarens inriktning för uppdraget har varit att utgå från barnens
perspektiv och rättigheter samt lägga förslag som kan få genomslag
i förskolornas, skolornas och fritidshemmens praktiska verksamhet.
Våra utgångspunkter för förslagen är att sträva efter att uppnå ett
likvärdigt skydd och stöd för barnet. Förslagen bör vara kostnads-
effektiva och i möjligaste mån inte öka den administrativa bördan för
huvudmän och personal. Vidare avser förslagen att stärka kontinuitet,
befintliga strukturer, ansvarsfördelning och samordning mellan be-
rörda aktörer.
Vi har bedrivit ett utåtriktat och verksamhetsnära arbete. För att
få en förståelse för ämnet och dess utmaningar har vi genomfört in-
tervjuer med unga personer som har erfarenhet av hedersrelaterat våld
och förtryck. Vi har också genomfört intervjuer med personal inom
förskolan, skolan, fritidshemmet samt pedagogisk omsorg. Därut-
över har vi genomfört enkäter riktade till personal inom förskolan,
grundskolan, anpassade grundskolan, gymnasieskolan, anpassade gym-
nasieskolan och fritidshemmet. Vi har också kartlagt tidigare forsk-
ning, studier, rapporter och utredningar inom området. Därtill har
vi träffat ett stort antal aktörer.
2.3.1 Dialog med barn och unga
Utredaren ska enligt direktiven, i den utsträckning det bedöms ange-
läget och möjligt, på lämpligt sätt föra en dialog med barn och unga
med olika bakgrund och förutsättningar. Vi har varit i kontakt med
civilsamhällesorganisationer och kommuner, och har på så sätt kommit
i kontakt med unga mellan 15 och 25 år som har erfarenhet av heders-
SOU 2026:51 Utredningens uppdrag och arbete
51
relaterat våld och förtryck. Vi har besökt två mellanstora kommuner
och en storstadskommun och genomfört intervjuer med 16 unga
kvinnor och tre unga män.
Intervjuerna har skett både enskilt och i grupp. Vid de enskilda
intervjutillfällena har vi använt oss av en livshändelsebaserad metod.
Den intervjuade har fått berätta om sin livssituation från tidig ålder
till hur den ser ut i dag. Därefter har frågorna koncentrerats till hur
den intervjuade har upplevt att utbildning och stöd från förskolan
och skolan har fungerat och hur stödet skulle kunna utvecklas. Vid
gruppintervjuerna har vi använt oss av semistrukturerade frågor med
särskilt fokus på de intervjuades egna eller andras upplevelser av hur
förskolan och skolan har agerat och deras egna eller andras behov av
utbildning och stöd.
Några av de unga som vi har intervjuat har delat med sig av person-
liga berättelser om att vara utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck.
Andra har ingen personlig erfarenhet av utsatthet, men har varit i kon-
takt med andra utsatta unga. Någon av berättelserna har vittnat om en
extrem utsatthet. Andra har handlat om att navigera kontroll och
begränsningar i vardagen. Det finns också berättelser som visar på
att dialog med vårdnadshavare kan leda till förändring. Vi vill rikta ett
särskilt tack till alla som har medverkat i intervjuerna. För att skydda
deras identiteter redovisar vi inte på vilka orter vi har genomfört
intervjuerna.
2.3.2 Intervjuer med personal vid förskolan,
skolan och fritidshemmet
Enligt direktiven ska utredningen kartlägga och analysera förekomst
av hedersrelaterat våld och förtryck, tystnadskultur och upprätthållande
av hedersnormer i förskolan, skolan och fritidshemmet. Inom ramen
för kartläggningen har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med
personal vid ett slumpmässigt urval av sammanlagt 13 grundskolor,
anpassade grundskolor, specialskolor, gymnasieskolor och anpassade
gymnasieskolor. Två skolor har statlig huvudman, två har enskilda
huvudmän och övriga har kommunala huvudmän. Ytterligare några
skolor har avböjt att medverka. Det har gjort att studien omfattar
något fler skolor som har en majoritet av elever med utländsk bak-
grund än skolor som huvudsakligen har elever med svensk bakgrund.
Detta kan ha påverkat resultatet.
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:51
52
Skolorna där intervjuer har genomförts är geografiskt utspridda över
landet. De kommuner vi har besökt är Borlänge, Botkyrka, Göteborg,
Kramfors, Malmö, Norrtälje, Stockholm, Umeå, Uppsala och Örebro.
En av intervjuerna genomfördes digitalt tillsammans med tolk. Övriga
har skett fysiskt på plats i respektive skola.
Vid varje skola har vi i regel genomfört flera intervjuer, antingen
enskilt eller i grupp om två personer. De intervjuade har grupperats
och intervjuats utifrån sin huvudsakliga profession, till exempel rek-
tor, lärare, personal inom elevhälsa eller fritids- och resurspersonal.
I något fall har skolan haft särskilda stödpersoner som vi har inter-
vjuat, till exempel familjestödjare, socionomer, trygghetsteam och
skolsociala team. Vid två tillfällen har skolan föredragit att intervjun
görs i större grupp. Totalt har vi intervjuat 75 personer. I slutet av
skolbesöken uppstod en teoretisk mättnad1 i vad som framkom vid
intervjuerna.
Vi har använt ett frågeformulär och ställt öppna frågor relaterade
till skolans arbete med att förebygga, upptäcka och agera för att mot-
verka hedersrelaterat våld och förtryck, men också frågor om tyst-
nadskultur. De intervjuade har fått ta del av frågorna i förväg. Vi har
sammanställt svaren på intervjufrågorna i ett översiktligt analysschema
för att hitta gemensamma mönster mellan skolorna.
Docent Vanja Berggren har bistått utredningen med att genom-
föra intervjuer med personal inom pedagogisk omsorg och förskolan.
Intervjuerna har genomförts på motsvarande sätt som för skolorna
och på följande orter: Botkyrka, Gällivare, Göteborg, Helsingborg,
Huddinge, Lund, Malmö, Sollefteå, Stockholm, Umeå, Vellinge och
Ängelholm. Intervjuerna genomfördes vid 14 tillfällen, varav åtta i
grupp med flera deltagare samtidigt. Sammanlagt deltog 30 perso-
ner i förskoleintervjuerna fördelade på följande personalkategorier:
18 förskollärare, nio förskolerektorer eller biträdande förskolerek-
torer och tre barnskötare. Dessutom intervjuades två dagbarnvårdare
via enskilda intervjuer.
Sammanlagt deltog 107 personer i intervjuerna.2
1 När ytterligare analys inte längre bidrar till att upptäcka något nytt om en kategori, se bland
annat Glaser BG, Strauss AL. (1967). The Discovery of Grounded Theory: Strategies for Quali-
tative Research. Chicago: Aldine.
2 Resultatet av intervjuerna redovisas i avsnitt 4.5, 5.3 och 6.5.
SOU 2026:51 Utredningens uppdrag och arbete
53
2.3.3 Enkäter till personal inom förskolan,
skolan och fritidshemmet
Inom ramen för vårt kartläggningsuppdrag genomfördes webben-
käter riktade till personal inom förskolan, grundskolan, anpassade
grundskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan. Syftet
var att undersöka om insikterna från de kvalitativa intervjuerna åter-
speglas kvantitativt i en större målgrupp. Enkäterna skickades ut via
e-post till ett slumpmässigt urval av rektorer vid 2 000 förskolor,
1 302 grundskolor, 198 anpassade grundskolor, 863 gymnasieskolor
och 137 anpassade gymnasieskolor fördelade över hela landet. Efter
att ha besvarat enkäten hade rektorerna i uppgift att skicka enkäten
vidare till 2–4 personer med vissa angivna funktioner inom förskolan,
skolan och fritidshemmet. Det var förskollärare, barnskötare, grund-
skollärare/ämneslärare, lärare i fritidshem, personal som arbetar inom
elevhälsan och resurspersoner. Ett förbrev med information om enkä-
terna och dess syfte skickades via e-post till rektorerna under vecka 7,
2026. Enkäterna skickades ut veckan därpå och var tillgängliga för re-
spondenterna under totalt fem veckor (vecka 8–12, 2026). Det första
utskicket följdes upp med tre påminnelser om att besvara enkäterna.
Frågorna i enkäterna baserades på vad som framkommit vid de
kvalitativa intervjuerna. Frågorna diskuterades med expertgruppen,
genomgick en mätteknisk undersökning3 och testades inför utskick
av såväl utredningens kansli som personer verksamma inom förskolan
och skolan. Samråd för undersökningen genomfördes med Sveriges
Kommuner och Regioner enligt förordningen (1982:668) om statliga
myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kom-
muner. Sweco AB genomförde webbenkäten och sammanställde data.
Vi analyserade därefter data i statistikprogrammet Stata, version 18.4
Denna analys är deskriptiv.
Enkäterna var utformade så att svarande, beroende på funktion,
fick till viss del olika frågor. Rektorer fick generellt mer övergripande
frågor om skolans förmåga att motverka hedersrelaterat våld och för-
tryck medan annan personal fick bedöma sin kunskap att förebygga,
upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck. För sva-
rande som arbetade som personal inom elevhälsan ställdes också frågor
3 En mätteknisk undersökning innebär en kvalitetskontroll av hur en enkät är utformad. Det
syftar till att säkerställa att frågorna mäter det de är avsedda att mäta och att de tolkas likadant
av alla deltagare. Den mättekniska undersökningen genomfördes av Sweco AB.
4 StataCorp. 2023. Stata Statistical Software: Release 18. College Station, TX: StataCorp LLC.
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:51
54
om samverkan med socialtjänsten. För förskolan besvarades dessa
frågor av rektorer. Många frågor var också gemensamma för de olika
funktionerna. Frågorna rörde exempelvis vilka former av hedersrela-
terat våld och förtryck som personalen upplever kommer till uttryck
i förskolan, skolan och fritidshemmet. I enkäterna togs även upp frågor
om upprätthållande av hedersnormer, orosanmälningar och om elever
upplevs kontrollera varandra.
Den tekniska rapporten för enkäterna finns i bilaga 2.5 Nedan redo-
visas svarsfrekvensen och vissa fördelningar för respektive enkät. 6
Det ska påpekas att det för samtliga enkäter fanns möjlighet för sva-
rande att avstå från att besvara eller att fylla i vissa frågor. De var
också möjligt att välja flera svarsalternativ. Det totala antalet svarande
per fråga och svarskategori varierar därför. Vid analysen rensades
också svarande bort som inte besvarat mer än de inledande frågorna
om könstillhörighet och funktion. Det var dock ovanligt att endast
de inledande frågorna besvarades.
Enkäten riktad till förskolan
För förskolan saknades register med e-postadresser till rektorer och
enkäten skickades därför i stället främst till gruppbrevlådor. Detta
förklarar till viss del den mycket låga svarsfrekvensen på 2 procent.
Det går därför inte att dra några generella slutsatser från materialet.
I stället bör enkätsvaren betraktas som komplement till de intervjuer
som gjorts. Majoriteten av de som besvarade enkäten arbetade på för-
skolor som ligger i en storstadskommun. Även detta har sannolikt
påverkat svaren.
Majoriteten av de svarande, 93 procent, var kvinnor. Fördelningen
mellan personal med kommunal och enskild huvudman var omkring
80 procent respektive 20 procent. Av de svarande var 51 procent rek-
torer, 27 procent förskollärare och 22 procent barnskötare.
5 Enkätformuläret för gymnasieskolan såg likadant ut som det för grundskolan.
6 Resultatet av enkäten redovisas i avsnitt 4.5.4, 5.3.3 och 6.7.
SOU 2026:51 Utredningens uppdrag och arbete
55
Enkäten riktad till grundskolan
Svarsfrekvensen för grundskolan var 33 procent. Av de svarande arbe-
tade 83 procent på en kommunal skola och 17 procent på en enskild
skola. Vad gäller fördelningen av skolor var 78 procent kommunala
och 22 procent enskilda. De svarande bestod till 80 procent av kvin-
nor och till 20 procent av män. Av de svarande var 40 procent rekto-
rer, 21 procent lärare, 23 procent arbetade inom elevhälsan, 11 pro-
cent var fritidslärare och 5 procent arbetade som resursperson.
Enkäten riktad till anpassade grundskolan
Svarsfrekvensen för den anpassade grundskolan var 11 procent. Antalet
svarande var också få till antalet. Givet det låga antalet svarande, lik-
som den låga svarsfrekvensen går det inte att dra några generella slut-
satser från materialet för den anpassade grundskolan. I stället bör
enkätsvaren betraktas som komplement till de intervjuer som gjorts.
Av de svarande var 83 procent kvinnor och 17 procent män. Samtliga
arbetade i kommunal verksamhet. Av de svarande var 41 procent rek-
torer, 22 procent lärare, 20 procent arbetade inom elevhälsan, 13 pro-
cent som lärare i fritidshemmet och 4 procent som resurspersoner.
Enkäten riktad till gymnasieskolan
Svarsfrekvensen för gymnasieskolan var 38 procent. Av de svarande
arbetade 66 procent på en kommunal skola och 34 procent på en skola
med enskild huvudman. Vad gäller fördelningen av skolor var 61 pro-
cent kommunala och 39 procent enskilda. De svarande bestod till
70 procent av kvinnor och till 30 procent av män. Av de svarande var
41 procent rektorer, 20 procent lärare, 29 procent arbetade inom elev-
hälsan och 10 procent arbetade som resursperson.
Enkäten riktad till anpassade gymnasieskolan
Svarsfrekvensen för den anpassade gymnasieskolan var 38 procent. Av
de svarande arbetade 19 procent i enskild verksamhet och övriga i kom-
munal. Av de svarande var 82 procent kvinnor och 18 procent män.
Omkring 50 procent av de svarande arbetade som rektorer, 15 pro-
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:51
56
cent som lärare, 25 procent inom elevhälsan och 10 procent som re-
surspersonal. Antalet svarande uppdelat på funktion eller huvudman
är i vissa fall lågt. Resultaten för den anpassade gymnasieskolan bör
därför tolkas med viss försiktighet.
2.3.4 Sammanställning och analyser
av tidigare studier och statistik
Vi har kompletterat våra intervjuer och enkäter med en skrivbords-
undersökning av tidigare utredningar, rapporter och forskningsstu-
dier inom området. Syftet har varit att dels sammanställa hinder och
utmaningar utifrån vad vi har i uppdrag att kartlägga, dels inhämta
kunskap och fakta för åtgärdsförslagen.
Vi har också sammanställt statistik och då använt källor som
Sveriges officiella statistik om skolväsende och barnomsorg från
Skolverket och Sveriges officiella kriminalstatistik från Brottsföre-
byggande rådet (Brå).
2.3.5 Övriga dialogmöten, rundabordssamtal,
konferenser och samråd
I syfte att inhämta kunskap har vi haft dialogmöten med ett sextio-
tal statliga myndigheter, kommuner, organisationer, lärosäten, nät-
verk med flera. I april 2026 genomfördes två rundabordssamtal med
representanter från civilsamhället och intresseorganisationer inom
skolan. Syftet var att samla in kunskaper, erfarenheter och synpunk-
ter på utredningens förslag. Totalt deltog 25 organisationer. Delta-
gandet i dialogmötena och rundabordssamtalen beskrivs i bilaga 3.
Vi har deltagit i följande konferenser: Center mot våldbejakande
extremisms (CVE) konferens Samling mot våldsbejakande extremism
2025 i maj 2025, Jämställdhetsmyndigheten, Barnafrid, Nationellt
centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck och Nationellt cent-
rum för kvinnofrids konferens Från akademin till praktiken – forsk-
ning om hedersrelaterat våld och förtryck i september 2025, Barnom-
budsmannens spridningskonferens Barnen ska skyddas till varje pris
i april 2026, CVE:s konferens Samling mot våldsbejakande extremism
2026 i maj 2026 och Barnafrid, Umeå kommun och förskoleverksam-
SOU 2026:51 Utredningens uppdrag och arbete
57
heterna i Skärholmens digitala lansering Hur kan förskolan upptäcka
och motverka hedersrelaterat våld och förtryck i juni 2026.
Samråd har skett med följande utredningar: 2024 års jämställdhets-
utredning (dir. 2024:112), Utredningen om en förbättrad elevhälsa
(dir. 2024:30, 2024:93, 2025:18 och 2025:62), Utredningen om en
likvärdig förskola av god kvalitet med obligatorisk språkförskola
(dir. 2024:113 och 2025:102), Utredningen om förstärkta åtgärder
mot hedersrelaterat våld och förtryck (dir. 2024:8), Utredningen om
parallella samhällsstrukturer (dir. 2025:68) och Utredningen om vinst
i skolan (dir. 2022:102).
2.3.6 Nordisk utblick
Enligt direktiven ska utredaren överväga och vid behov föreslå hur
ett individuellt anpassat stödsystem för barn och elever utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck eller andra likvärdiga kränkningar
kan utformas. Till exempel ska Norges erfarenheter på området be-
aktas. Delar av utredningens kansli genomförde därför i oktober 2025
ett studiebesök i Oslo för att orientera sig om hur det individuella
stödsystemet i Norge är konstruerat, bakgrunden till genomförandet
och vilka effekter stödet har bidragit till. Vid besöket träffade vi re-
presentanter från Kompetanseteamet mot negativ sosial kontroll og
æresrelatert vold, Integrerings- og mongfaldsdirektoratet, Jordal skole,
Selvhjelp for innvandrere og flyktninger (SEIF), MiRA – Ressurs-
senter och Røde Kors. I december 2025 tog vi emot ett studiebesök
från Røde Kors då vi fortsatte att diskutera frågorna.
Konsulten Nadia Boussaid Petersson har bistått utredningen med
att samordna studiebesöket i Norge och med att ta fram en utblick
över de nordiska ländernas stöd till barn och elever som är utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck.7 Utblicken har bland annat genom-
förts genom muntliga och skriftliga kontakter med myndigheter och
sakkunniga i våra nordiska grannländer. Vi vill passa på att tacka våra
nordiska grannar som har bidragit till arbetet.
7 Se avsnitt 3.7.
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:51
58
2.3.7 Särskilt om metoden
Flertalet rapporter och studier har konstaterat de stora utmaningarna
med att kvantitativt kartlägga omfattningen av hedersrelaterat våld
och förtryck.8 I stället för att göra en omfattningsstudie har vår ansats
varit att genom ett flertal metoder belysa frågan om hur arbetet med
att motverka förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck i för-
skolan, skolan och fritidshemmet kan utvecklas.
Att använda kvalitativa metoder, i detta fall intervjuer med ung-
domar och personal, medför att resultaten har begränsad generaliser-
barhet. Det kan antas att de förskolor och skolor som tackade ja till
att medverka i intervjuerna i högre grad har erfarenhet av att motverka
hedersrelaterat våld och förtryck. Det kan på liknande sätt antas att
de som valt att besvara enkäterna har mer erfarenhet eller större kun-
skap om hedersrelaterat våld och förtryck än de som inte besvarat en-
käterna. Bland de besökta förskolorna och skolorna finns en högre
representation av kommunala huvudmän och andelen barn och elever
med utländsk bakgrund är högre än genomsnittet.
Vad gäller såväl intervjuerna som svaren i enkäterna, utgår dessa
delvis från respondenternas egna föreställningar om vad hedersrelaterat
våld och förtryck är.9 Området är komplext och svaren bör ses i ljuset
av detta. Vad som uppfattas som hedersnormer av en person är nöd-
vändigtvis inte vad som uppfattas som hedersnormer av någon annan.
Genom att kvantitativt finna stöd för de resultat som framkom-
mit i våra kvalitativa studier ökar tillförlitligheten i desamma. Vi har
därför undersökt resultaten av intervjuerna genom enkäter. Enkäterna
har riktats till ett stort antal förskolor och skolor för att på så vis säker-
ställa representativitet. Den relativt goda svarsfrekvensen för grund-
och gymnasieskolorna samt anpassad gymnasieskola är tillfredsstäl-
lande i detta avseende. Vad gäller den geografiska fördelningen bland
de som har besvarat enkäten är svarsfrekvensen i stort väl fördelad.
Vi kan konstatera att resultatet av enkäterna för grundskolan och
gymnasieskolan överensstämmer väl med vad som har framgått av
intervjuerna. Vi bedömer därför att det samlade kunskapsunderlaget
ger en god och tillförlitlig bild av förskolans, skolans och fritidshem-
8 Se bland annat Strindberg, A. (2021). Våldsbejakande islamistisk extremism och hedersrelaterat
våld och förtryck. En förstudie om skärningspunkter, s. 33–44 för en utförlig diskussion och
översikt.
9 I förbrevet till enkäterna uppges vad som i undersökningen avses med hedersrelaterat våld
och förtryck.
SOU 2026:51 Utredningens uppdrag och arbete
59
mets övergripande utmaningar i att motverka hedersrelaterat våld och
förtryck. Insikterna från kartläggningen har legat till grund för våra
åtgärdsförslag.
2.3.8 Expertgrupp
Utredningen har haft stort stöd av expertgruppen. I expertgruppen
har funnits sakkunniga från Utbildningsdepartementet och Arbets-
marknadsdepartementet samt experter från Barnombudsmannen, Jäm-
ställdhetsmyndigheten, Rädda Barnen, Skolinspektionen, Skolverket,
Socialstyrelsen och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Expert -
gruppen har sammanträtt vid åtta tillfällen och bland annat diskuterat
uppdragets inriktning, problembild och behov samt åtgärdsförslag.
Alla möten förutom ett har varit fysiska. Expertgruppen har löpande
lämnat muntliga och skriftliga synpunkter på kartläggningen samt på
de förslag och bedömningar som lämnas i betänkandet. Vi har också
stämt av underlag med berörda myndigheter och organisationer.
2.4 Begrepp och definitioner
I detta avsnitt definieras vissa centrala begrepp som används i betän-
kandet. Definitionerna tar sin utgångspunkt i gällande eller föreslagen
lagstiftning, propositioner och tidigare utredningar, men är i viss mån
anpassade för att vara praktiskt tillämpbara i förhållande till förskolan,
skolan och fritidshemmet.
2.4.1 Heder
I betänkandet använder vi begreppet heder i enlighet med definitio-
nen i propositionen Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet:
Med heder avses en sådan kollektivt präglad heder som kännetecknas
av starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar och att famil-
jens eller släktens anseende, ställning eller liknande är beroende av de
individuella medlemmarnas handlande, till exempel kvinnliga familje-
medlemmars kyskhet och oskuld samt deras faktiska och påstådda bete-
ende i förhållande till sådana ideal.10
10 Prop. 2019:131 Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet, s. 104.
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:51
60
2.4.2 Hedersnormer
Vad gäller begreppet hedersnormer utgår vi från Jämställdhetsmyn-
dighetens beskrivning av begreppet:
De normer som ligger till grund för utövandet av hedersrelaterat våld
och förtryck kan benämnas hedersnormer. De kan vara olika starka och
variera utifrån kontext samt över tid men en gemensam grund är att de
vilar på konservativa föreställningar om kön och sexualitet. Hedersnormer
bygger på starkt patriarkala maktstrukturer, som utgår från en separation
mellan könen och en hierarki där mannen betraktas som överordnad
kvinnan.11
2.4.3 Hedersrelaterat våld och förtryck
Vi utgår från definitionen av hedersrelaterat våld och förtryck i pro-
positionen Ett särskilt brott för hedersförtryck:
Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor, främst flickor
och kvinnor men även pojkar och män, begränsas i sina liv och utsätts
för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kon-
troll över individen. Hedersrelaterat våld och förtryck är kopplat till
hedersnormer som bygger på starka patriarkala eller heteronormativa
föreställningar. De patriarkala föreställningarna tar sig uttryck i kontroll
av flickor och kvinnor som sträcker sig från begränsningar i vardagen
rörande klädsel, umgänge och rörelsefrihet till begränsningar i val av ut-
bildning, arbete och äktenskap. För de individer som försöker trotsa
kontrollen kan följderna bli allvarliga. I sin mest extrema form kan heders-
normerna leda till allvarlig våldsbrottslighet. Hedersrelaterat våld och
förtryck kännetecknas av ett starkt kollektivistiskt inslag, ofta i en familj,
släkt eller annan liknande grupp (etnisk, kulturell eller religiös), där indi-
videns intressen och handlingar anses underordnade gruppens intressen
och där individens sexualitet och intima relationer betraktas som hela
familjens angelägenhet som kan påverka familjens anseende. 12
En liknande beskrivning av begreppet hedersrelaterat våld och för-
tryck som den ovanstående finns i regeringens skrivelse Frihet från
våld, förtryck och utnyttjande av den 9 april 2026. I skrivelsen fram-
går vidare att ”… hedersrelaterade våldet och förtrycket kan före -
komma i form av fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld,
11 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?
https://nshrv.jamstalldhetsmyndigheten.se/hedersrelaterat-vald-och-fortryck/vad-ar-
hedersrelaterat-vald-och-fortryck/. (Hämtat 2026-04-29.)
12 Prop. 2021/22:138 Ett särskilt brott för hedersförtryck, s. 6–7 och prop. 2019/20:131 Ökat
skydd mot hedersrelaterad brottslighet, s. 37.
SOU 2026:51 Utredningens uppdrag och arbete
61
inklusive digitala dimensioner av dessa våldsformer. Våldet och för-
trycket kan utövas både i det privata och i det offentliga rummet”.13
Som framgår av betänkandet från Utredningen om förstärkta åtgärder
mot hedersrelaterat våld och förtryck strider hedersnormer ”[…] mot
principen om alla människors lika värde och den enskilda människans
frihet och värdighet”. Vidare lyfter betänkandet den tydliga kopp -
lingen mellan hedersnormer och hedersrelaterat våld och förtryck och
”[…] kvinnliga familjemedlemmars kyskhet och oskuld samt deras
faktiska och påstådda beteende i förhållande till dessa ideal”. Man
understryker att ”[…] även kvinnor utövar hedersförtryck” samt att
också ”[…] pojkar och unga män är utsatta för hot, kontroll och be-
gränsningar som har sin bakgrund i hedersrelaterade normer. Pojkar
förväntas också i stor utsträckning att bevaka och kontrollera sina
systrar eller andra kvinnliga släktingar”.14
Olika uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck är straffbelagda
handlingar enligt brottsbalken. Dessa inkluderar könsstympning,
äktenskapstvång, barnäktenskap, äktenskapsresebrott, äktenskaps-
resebrott mot barn, överträdelse av utreseförbud, hedersförtryck,
oskuldskontroll, intygande av sexuell oskuld och oskuldsingrepp.15
2.4.4 Negativ social kontroll
I betänkandets kapitel 7 med förslag om ökat skydd för barn och ele-
ver, använder vi begreppet negativ social kontroll. Begreppet tar sin
utgångspunkt i definitionen i regeringens proposition 2025/26:294
För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för
vård av barn och unga:
Med ”negativ social kontroll” avses påtryckningar, kontroll, hot eller
tvång som systematiskt begränsar ett barns livsutrymme, eller vid upp -
repade tillfällen hindrar barnet att göra självständiga val om sitt liv och
sin framtid. Den negativa sociala kontrollen ska förstås som en begräns-
ning av ett barns rätt till utveckling och den rätt ett barn har till delaktig-
13 Skr. 2025/26:245. Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En nationell strategi mot mäns
våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt
hedersrelaterat våld och förtryck, s. 19.
14 SOU 2025:59 Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck, s. 46.
15 Kap. 4 BrB (1962:700).
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:51
62
het och självbestämmande i takt med stigande ålder och mognad i enlig-
het med föräldrabalken och barnkonventionen. 16
Vidare tydliggörs att:
[b]egränsningarna och kontrollen kan gälla ett barns självbestämmande
över sin identitet, kropp och sexualitet, friheten att välja vänner, fritids-
aktiviteter, religion, klädsel, utbildning, yrke, partner eller att få tillgång
till hälsovård. Uttrycket ’utveckling’ ska tolkas brett och omfatta ett
barns rätt till fysisk, mental, andlig, moralisk, psykologisk och social
utveckling. I bedömningen av om ett barn utsätts för negativ social kon-
troll måste hänsyn tas till barnets ålder och mognad samt till principen
om barnets bästa.17
Negativ social kontroll av ett barn kan förekomma i en uppväxt som
präglas av hedersrelaterat våld och förtryck. Det kan också förekomma
i andra miljöer och sammanhang där barn utsätts för begränsningar
och kontroll, exempelvis när föräldrarna på grund av andra skäl kraf-
tigt begränsar eller isolerar barnet från omvärlden.18
Till skillnad från begreppet hedersrelaterat våld och förtryck, som
används för att beskriva situationer där barn och elever utsätts för våld,
kontroll och begränsningar på grund av hedersnormer och föreställ-
ningar om att individens handlingar påverkar familjens eller släktens
anseende, används begreppet negativ social kontroll för att beskriva
och förstå kontroll och begränsningar av barnets eller elevens livsut-
rymme oavsett orsak.
Avsikten med att använda begreppet negativ social kontroll i be-
tänkandet är att komplettera, och inte att i något avseende att ersätta,
begreppet hedersrelaterat våld och förtryck.
Att förstå negativ social kontroll kan bidra till tidig upptäckt av
barn som begränsas genom olika former av kontroll i strid med bar-
nets rättigheter. Det kan öka förskolans, skolans och fritidshemmets
möjligheter att tidigt vidta förebyggande och andra åtgärder när signa-
lerna om att barnet eller eleven begränsas av hedersnormer är subtila
eller då vårdnadshavares förhållningssätt av annan anledning begrän-
sar barnets självbestämmande. Förskolan, skolan och fritidshemmet
ska ha förmågan att se och agera vid oro, men behöver inte utreda
motiv, orsaker eller klassificera problematik. Vid riskbedömning in-
16 Prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för
vård av barn och unga, s. 171–172.
17 Ibid. s. 172.
18 Ibid. s. 171.
SOU 2026:51 Utredningens uppdrag och arbete
63
för tidiga åtgärder vid negativ social kontroll eller hedersrelaterat våld
och förtryck är det dock viktigt att personal tar hänsyn till de speci-
fika risker som kan finnas för utsatta för det senare.
Enligt våra direktiv ska vi överväga hur ett individuellt anpassat
stödsystem och andra åtgärder ska riktas till barn och elever som ut-
sätts för andra likvärdiga kränkningar på grund av kön, sexuell lägg-
ning eller könsidentitet. Andra likvärdiga kränkningar på grund av
kön, sexuell läggning eller könsidentitet ryms inom den definition av
begreppet negativ social kontroll som vi använder i betänkandet.19
2.4.5 Kränkande behandling
I betänkandet använder vi skollagens (2010:800) definition av krän-
kande behandling: ”ett uppträdande som utan att vara diskriminering
enligt diskrimineringslagen (2008:567) kränker ett barns eller en elevs
värdighet”.20 Kränkande behandling inskränker barns och ungas rättig-
heter och handlingsutrymme och får inte förekomma i förskolor,
skolor och andra verksamheter.
Olika former av kränkande behandling kan grundas i olika normer
och värderingar. I betänkandet utgår vi ifrån att kränkande behandling
bland annat kan grundas i hedersnormer.
2.4.6 Tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
Vi använder begreppen tystnadskultur och upprätthållande av heders-
normer för att beskriva olika sätt på vilka hedersrelaterat våld och
förtryck eller annan negativ social kontroll kan osynliggöras, norma-
liseras eller sanktioneras inom förskolan, skolan och fritidshemmet.
Enligt direktivet ska vi ”[…] föreslå åtgärder för att förebygga
och motverka att personal inom förskolan, skolan och fritidshemmet
upprätthåller eller förstärker hedersnormer […]”. Vi har dock valt
att inte använda termen förstärka utan genomgående enbart använda
termen upprätthålla. I de fall termen förstärka kan vara relevant ska
den i detta betänkande anses omfattas av termen upprätthålla.
19 Dir. 2025:35 Ökade insatser för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan,
skolan och fritidshemmet.
20 6 kap. 3 § skollagen (2010:800).
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:51
64
Med tystnadskultur avses en praxis att inte påtala, kritisera eller
på annat sätt uppmärksamma en negativ företeelse. Tystnaden är
oftast kopplad till rädsla för konsekvenser. I betänkandet använder
vi begreppet för att beskriva en situation där det inom en verksamhet
finns en benägenhet att underlåta att vidta förebyggande åtgärder
eller att underlåta att agera trots misstanke och oro för eller upptäckt
av att ett barn eller en elev utsätts för hedersrelaterat våld och för-
tryck eller annan negativ social kontroll. Det handlar främst om att
förhålla sig passiv i situationer och inte markera, ingripa eller agera.
Underlåtenheten kan exempelvis bestå i att inte lyfta sin oro med
ledningen, kollegor eller vårdnadshavare eller att avstå från att göra
en orosanmälan. En tystnadskultur uppstår när underlåtenheten att
agera blir accepterad eller normaliserad inom arbetsgruppen eller
genom ledningens förhållningssätt.
Med upprätthållande av hedersnormer avser vi handlingar som
bidrar till att befästa hedersnormer. Det handlar främst om aktiva
handlingar som strider mot förskolans, skolans och fritidshemmets
värdegrund. Det kan ske genom att verksamheten anpassas efter heders-
normer eller genom lösningar för enskilda barn eller elever. Upprätt-
hållande av hedersnormer kan exempelvis ske genom att personal
agerar eller utbildar på ett sätt som strider mot förskolans och skolans
läroplan, utövar påtryckningar eller kontroll av barn och elever i för-
skolan, skolan och fritidshemmet, återkommande accepterar undan-
tag från obligatorisk undervisning eller tillhandahåller alternativa lös-
ningar för vissa elever.
Vi konstaterar att det inte alltid går att dra en skarp gräns mellan
tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer. Passivitet kan
övergå i aktiv anpassning, och alternativa lösningar kan komma att
innebära att hedersnormerna normaliseras. Gemensamt för båda före-
teelserna är att de riskerar att leda till att förskolans, skolans och fri-
tidshemmets värdegrund inte upprätthålls. Företeelserna innebär även
en risk för att barnets rättigheter enligt barnkonventionen och svensk
lagstiftning inte tillgodoses och att barn och elever utsätts för heders-
relaterat våld och förtryck.
SOU 2026:51 Utredningens uppdrag och arbete
65
2.4.7 Barnets rättigheter
Begreppet barnets rättigheter eller i förekommande fall barns rättig-
heter används i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter
och omfattar således alla upp till 18 år.21
2.4.8 Barn, ungdomar och unga
Begreppet barn används i enlighet med definitionen i FN:s konven-
tion om barnets rättigheter, det vill säga barn är alla personer upp
till 18 år. I relation till förskolan använder vi termen barn i enlighet
med skollagen, det vill säga barn som deltar i förskolans verksamhet.22
Definitionerna av ungdomar och unga varierar beroende på samman-
hang men avser i de flesta fall personer 13–25 år i enlighet med hur
termerna används i ungdomspolitiska sammanhang i Sverige.
2.4.9 Elev
Definitionen av elev är densamma som i skollagen, det vill säga ”[…]
den som deltar i utbildning enligt denna lag med undantag för barn
i förskolan […]”.23
2.5 Betänkandets disposition
Betänkandets disposition är indelad på följande sätt. De inledande
kapitlen omfattar utredningens författningsförslag (kapitel 1) och
utredningens uppdrag och arbete (kapitel 2). Nästkommande kapi-
tel ger en översikt av förskolans, skolans och fritidshemmets upp-
drag och ansvar för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck
(kapitel 3). En sammanställning och analys av den kartläggning som
har genomförts följer därefter (kapitel 4, 5 och 6). I de följande kapit-
len redovisas utredningens överväganden och åtgärdsförslag: Det
handlar om åtgärder för att stärka skyddet och stödet för barn och
elever som utsätts för eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld
och förtryck (kapitel 7), öka kunskapen hos personal inom förskolan,
21 Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
22 1 kap. 3 § skollagen (2010:800).
23 1 kap. 3 § skollagen (2010:800).
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2026:51
66
skolan och fritidshemmet (kapitel 8), motverka hedersrelaterat våld
och förtryck samt upprätthållande av hedersnormer i förskolan, skolan
och fritidshemmet (kapitel 9) och bidra till tydligt ansvar och tillsyn
(kapitel 10). Slutligen följer ikraftträdande av förslagen (kapitel 11),
en konsekvensanalys (kapitel 12) och författningskommentarer
(kapitel 13).
67
3 Om förskolans, skolans
och fritidshemmets
uppdrag och ansvar
3.1 Inledning
Detta kapitel beskriver de skolformer som berörs av våra direktiv
samt pedagogisk omsorg. Vi redogör för vilken roll dessa verksam-
heter har för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck och hur
ansvaret regleras. Vidare redogör vi för andra aktörers ansvar att ge
skydd och stöd till barn och unga som utsätts för hedersrelaterat våld
och förtryck. Vi beskriver några existerande samverkansformer mel-
lan förskolan, skolan och fritidshemmet och dessa aktörer, främst
socialtjänsten, hälso- och sjukvården och polisen. Vi gör dessutom
en utblick över och jämförelse med de andra nordiska länderna i fråga
om utformningen av stödet för barn och elever som utsätts för heders-
relaterat våld och förtryck.
Syftet med kapitlet är att ge en inramning till förutsättningarna
för förskolan, skolan och fritidshemmet samt pedagogisk omsorg att
motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Kapitlet avslutas med
några slutsatser om ansvar, samverkan och utformning av stöd.
3.2 Skolformerna och dess utformning
I följande avsnitt beskriver vi i korthet de skolformer som ingår i vårt
uppdrag samt pedagogisk omsorg och fördelningen av antalet barn,
elever och personal. I avsnittet har vi uteslutit förskoleklassen efter-
som den kommer att upphöra från höstterminen 2028 i och med att
grundskolan blir tioårig. Vi beskriver inte heller kommunal vuxen-
utbildning som inte omfattas av vårt uppdrag.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
68
Tidigare kartläggningar har visat att risken för att utsättas för
hedersrelaterat våld och förtryck ökar om båda föräldrarna är födda
utomlands. Vi redovisar därför om barnet eller eleven har svensk eller
utländsk bakgrund.1 Eftersom hedersrelaterat våld och förtryck kan
ta sig olika uttryck för flickor och pojkar redovisar vi uppgifterna för-
delat på kön. Av sammanställningen framgår även fördelningen av
kommunala, enskilda och i vissa fall regionala och statliga huvudmän
inom de olika skolformerna. Den statistik som vi här redogör för
har hämtats från Sveriges officiella statistik om skolväsende och barn-
omsorg som Statens skolverk (Skolverket) ansvarar för om inget
annat anges.
3.2.1 Förskolan
Förskolans syfte och uppdrag
Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda
barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn
på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling
och lärande bildar en helhet. Förskolan är en frivillig skolform för barn
mellan ett och fem år. Alla barn har dock rätt till allmän förskola från
och med det år de fyller tre år. Kommuner ansvarar för att alla barn
som har rätt till förskola får en förskoleplats. Den kommun där barnet
är folkbokfört (hemkommunen) är skyldig att ta kontakt med vård-
nadshavare till de barn som inte har en plats i förskolan och informera
om förskolans syfte och barnets rätt till förskola det år barnet fyller
tre år. Hemkommunen ska erbjuda förskola till barn som har bott i
Sverige kort tid eller som har vårdnadshavare som har bott i Sverige
kort tid. Dessa barn ska få en reserverad förskoleplats från och med
hösten det år barnet fyller tre år även utan att vårdnadshavarna har
anmält önskemål om det.2
Förskolan styrs bland annat genom skollagen (2010:800) och läro-
planen för förskolan. Skollagen reglerar vilka rättigheter barn och
vårdnadshavare har. Av skollagen framgår utbildningens syfte, när
barn ska erbjudas förskola, och vad som gäller för barngrupper och
1 Med svensk bakgrund avses barn eller elever som är födda i Sverige med minst en förälder
som är född i Sverige. Med utländsk bakgrund avses barn eller elever som är födda i Sverige
med utlandsfödda föräldrar eller barn eller elever som är födda utomlands.
2 8 kap. 12 a och 14 a §§ skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
69
miljö, särskilt stöd och utvecklingssamtal. Läroplanen beskriver för-
skolans värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer.
Förskoleplatsen kan antingen erbjudas i kommunens egna förskolor
eller i en fristående förskola. Fristående förskolor drivs av enskilda
huvudmän som kan vara en fysisk eller en juridisk person, till exem-
pel aktiebolag, kooperativ eller stiftelse. För att driva en fristående
förskola krävs ett godkännande av kommunen, en prövning av ägar-
och ledningskretsen och en prövning av de ekonomiska förutsätt -
ningarna. Kommunen ansvarar för tillsyn av fristående förskolor,
medan Statens skolinspektion (Skolinspektionen) granskar kommu-
nala förskolor.
Endast den som har legitimation som förskollärare och är behörig
får bedriva undervisning i förskolan. I förskolan får det även finnas
annan personal som har utbildning eller erfarenhet som främjar bar-
nens utveckling och lärande.3 Det kan till exempel vara barnskötare.
En stor andel av alla barn är inskrivna i förskolan
Under 2025 var totalt 86 procent av alla barn i åldersgruppen 1–5 år
inskrivna i förskolan. Detta motsvarar 468 000 barn. Det är en minsk-
ning med 3,4 procent jämfört med 2024. Det var något vanligare att
barn med svensk bakgrund var inskrivna jämfört med barn med ut-
ländsk bakgrund, drygt 87 procent respektive knappt 83 procent.
Andelen inskrivna barn har ökat med ett par procentenheter under
de senaste tio åren. Inskrivning i förskolan är dock inte detsamma
som närvaro i förskolan. År 2024 uppskattades den faktiska närvaro-
tiden vid några undersökta förskolor till i genomsnitt 74 procent.
Närvarotiden var lägre för barn i socioekonomiskt svaga områden,
vilket förklaras med att fler vårdnadshavare i ett sådant område är
arbetslösa och därmed har begränsad rätt till förskola.4
Under 2025 var det 31 procent av alla barn i förskolan som gick
i en fristående förskola. Övriga barn gick i en förskola som drevs av
en kommunal huvudman. Av de anställda var knappt 4 procent män
och drygt 96 procent kvinnor.
3 2 kap. 13 och 14 §§ skollagen (2010:800).
4 Sveriges Kommuner och Regioner (2024). Öppna jämförelser – Förskola 2024: Barns när-
varo och vistelsetider, s. 34 och 38.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
70
3.2.2 Pedagogisk omsorg
Pedagogisk omsorgs syfte och uppdrag
Pedagogisk omsorg är ett alternativ till förskola eller fritidshem och
vänder sig till barn i samma åldrar som förskolan och fritidshemmet
vänder sig till. Pedagogisk omsorg kan vara familjedaghem, där dag-
barnvårdare tar emot inskrivna barn i sitt eget hem eller i en särskild
lokal. Ett annat exempel är flerfamiljslösningar, där familjerna turas
om i de olika familjernas hem eller i en särskild lokal. Det finns även
annan pedagogisk verksamhet som till exempel öppen förskola, öppen
fritidsverksamhet och omsorg under tid då förskola eller fritidshem
inte erbjuds.5
För annan pedagogisk verksamhet, såsom pedagogisk omsorg, gäl-
ler de gemensamma bestämmelserna i skollagen endast om det uttryck-
ligen anges i lagtexten.6 Det betyder att en stor del av skollagen inte
gäller för pedagogisk verksamhet. Exempel på bestämmelser som
gäller är att barnets bästa ska vara utgångspunkt för verksamheten,
bestämmelserna om registerkontroll och regelverket om arbetet mot
kränkande behandling.7
Personalen som arbetar inom pedagogisk omsorg ska ha sådan
utbildning eller erfarenhet att barnets behov av omsorg och en god
pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.8 Pedagogisk omsorg kan be-
drivas i kommunal eller enskild regi. Kommunen godkänner enskilda
som huvudmän och har tillsyn över pedagogisk omsorg med enskild
huvudman. Skolinspektionen har tillsyn över pedagogisk omsorg som
bedrivs i kommunal regi. Kommuner är inte skyldiga att erbjuda peda-
gogisk omsorg, men ska sträva efter att erbjuda ett barn omsorgs -
formen om barnets vårdnadshavare önskar det.
Allt färre barn skrivs in i pedagogisk omsorg
Av samtliga barn i åldern 1–5 år var 0,8 procent inskrivna i pedago-
gisk omsorg under 2025. Detta motsvarar 4 845 barn. Andelen har
minskat över tid. Av de inskrivna barnen i pedagogisk omsorg hade
85 procent svensk bakgrund och 15 procent utländsk bakgrund.
5 1 kap. 1 och 2 §§ och 25 kap. 1 § skollagen (2010:800).
6 1 kap. 2 § skollagen (2010:800).
7 1 kap. 10 §, 2 kap. 31 §, 25 kap. 2 a § och 6 kap. 1 § skollagen (2010:800).
8 25 kap. 7 § skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
71
Vad gäller fördelningen av huvudmannaskap bedrevs 66 procent
av verksamheterna av enskild huvudman och 34 procent av kommu-
nal huvudman. Under samma tid arbetade 1 040 personer inom peda-
gogisk omsorg. Omkring 94 procent av de anställda var kvinnor och
knappt 6 procent var män.
3.2.3 Grundskolan
Grundskolans syfte och uppdrag
Grundskolan är en obligatorisk skolform som omfattar årskurs 1–9.
Från höstterminen 2028 blir grundskolan tioårig. Grundskolans upp-
drag är bland annat att eleverna ska inhämta och utveckla kunskaper
och värden. Skolan ska utbilda om mänskliga rättigheter, allas lika
värde, jämställdhet och hållbar utveckling. Utbildningen ska anpassas
efter varje elevs behov och kompensera för skillnader i elevernas för-
utsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Skolan ska vila på
demokratiska grunder och förbereda eleverna för att delta aktivt i
samhällslivet. Slutligen ska skolan skapa en trygg miljö som stimu-
lerar till lärande och kreativitet.
Hemkommunen ansvarar för att alla som har rätt till utbildning
i grundskolan får utbildning. Som regel ska eleven placeras vid den
kommunala skolenhet som vårdnadshavare önskar. Vårdnadshavare
kan även söka plats för barnet i en fristående grundskola.
Grundskolans verksamhet styrs bland annat av skollagen och läro-
planen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet.9 Under-
visningen ska omfatta ett antal ämnen och för varje ämne ska det finnas
en kursplan. Skolverket kan meddela föreskrifter om kursplaner.
Kommuner och enskilda kan vara huvudmän för grundskolan. I ett
par undantag, sameskolan och specialskolan, är staten huvudman.
Staten kan även vara huvudman för fritidshem vid sådana skolenheter.
Oavsett form ansvarar huvudmannen för att verksamheten har nöd-
vändiga resurser, elevhälsa och personal. Skolinspektionen har ansva-
ret för tillsyn över grundskolor i Sverige, oavsett om de har en kom-
munal eller enskild huvudman.
9 Skolverket (2025). Läroplanen för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet –
Lgr22, reviderad 2025.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
72
Vid grundskolor arbetar till exempel grundskollärare, fritidspeda-
goger, fritidsledare, specialpedagoger, speciallärare, kuratorer, skol-
sköterskor, elevassistenter och resurspersoner.
Antalet elever i grundskolan minskar
Hösten 2025 var det totala antalet elever i grundskolan knappt
1 100 000. Antalet har minskat på senare år med anledning av de
lägre födslotalen. Av samtliga elever i grundskolan hade 73 procent
svensk bakgrund och 27 procent utländsk bakgrund.
Cirka 84 procent av grundskoleeleverna gick på skolenheter med
kommunal huvudman och 16 procent på skolenheter med enskild
huvudman. Av de anställda lärarna var 75 procent kvinnor och 25 pro-
cent män.10
3.2.4 Anpassade grundskolan
Anpassade grundskolans syfte och uppdrag
Anpassade grundskolan är en skolform i årskurs 1–9 för elever med
en intellektuell funktionsnedsättning eller förvärvad hjärnskada och
som inte bedöms ha förutsättningar att klara sin utbildning i grund-
skolan. Syftet med den anpassade grundskolan är att erbjuda en ut-
bildning som är anpassad efter varje elevs unika förutsättningar. Målet
är att främja personlig utveckling, social gemenskap och ge kunskaper
för ett aktivt deltagande i samhället. Utbildningen i anpassade grund-
skolan ska utformas så att den ligger till grund för fortsatt utbildning.11
För att en elev ska tas emot i den anpassade grundskolan krävs en
utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och
social bedömning där kommunen bedömer elevens behov. 12 Även
anpassade grundskolan kommer att bli tioårig från och med höst -
terminen 2028.
10 Könsfördelningen redovisas för läsåret 2025/2026 endast för lärare. Dessa siffror speglar
dock i huvudsak fördelningen i stort för läsåret 2024/2025.
11 11 kap. 2 § skollagen (2010:800).
12 7 kap. 5 § och 29 kap. 8 § skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
73
Utbildningen i den anpassade grundskolan är individuellt anpassad
efter elevens förutsättningar och följer en egen läroplan, där eleverna
kan läsa antingen ämnen eller ämnesområden.13
Kommuner och enskilda kan vara huvudmän för anpassade grund-
skolan. Därutöver kan en region vara huvudman för anpassade grund-
skolan om särskilda villkor är uppfyllda. Inom anpassade grundskolan
arbetar främst speciallärare, lärare med specialpedagogisk inriktning
och elevassistenter.
Andelen elever i anpassade grundskolan har ökat
Något fler än 18 400 elever gick i anpassade grundskolan under läsåret
2025/26, vilket motsvarar cirka 1,7 procent av alla elever i de obliga-
toriska skolformerna. Av dessa var 33 procent flickor och 67 procent
pojkar. I anpassade grundskolan utgör elever med utländsk bakgrund
45 procent. Andelen elever som går i anpassade grundskolan har ökat
kontinuerligt sedan läsåret 2016/17. Enligt Skolverket är huvudorsaken
till ökningen att elever tas emot tidigare i anpassade grundskolan. Det
i sin tur leder till att eleverna tillbringar en större del av sin skolgång
i skolformen.14
Majoriteten av alla anpassade grundskolor, 93 procent, hade en
kommunal huvudman medan resterande hade en enskild huvudman.
I den anpassade grundskolan var 78 procent av lärarna kvinnor och
22 procent män.
3.2.5 Sameskolan
Sameskolans syfte och uppdrag
Sameskolan är en egen skolform och har staten som huvudman. Ut-
bildningen motsvarar utbildningen i årskurserna 1–6 i grundskolan.
Från och med höstterminen 2028, när grundskolan blir tioårig, mot-
svarar utbildningen årskurserna 1–7.15 Sameskolan har en egen läro-
13 Skolverket (2025). Läroplan för anpassade grundskolan – Lgra22, fjärde upplagan, reviderad 2025.
14 Skolverket (2025). Den ökade andelen elever i anpassad grundskola. Rapport 2025:10, s. 5–6.
15 13 kap. skollagen (2010:800).
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
74
plan.16 Den följer grundskolans kursplaner, men integrerar samiska
språk, kulturarv och traditioner i undervisningen.
För att undervisa i sameskolan krävs i regel en svensk lärarlegi-
timation med behörighet för grundskolans årskurser 1–6.
Få elever är inskrivna i sameskolan
Sameskolan hade 195 elever under läsåret 2025/26. Andelen flickor
var 57 procent och andelen pojkar var 43 procent. Drygt 90 procent
av personalen vid sameskolan var kvinnor och 10 procent var män
år 2024.17
3.2.6 Specialskolan
Specialskolans syfte och uppdrag
Specialskolan ska ge barn som på grund av sin funktionsnedsättning
eller andra skäl inte kan gå i grundskolan eller anpassade grundskolan
en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar, och som
så långt som möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan.18
Precis som grundskolan och anpassade grundskolan blir specialskolan
tioåring från och med höstterminen 2028.
Specialskolan består av fem regionskolor och fem riksskolor. Regi-
onskolorna tar emot elever som är döva eller som har en hörselned-
sättning. Riksskolorna vänder sig till elever med hörselnedsättning
och intellektuell funktionsnedsättning, grav språkstörning, dövblind-
het samt elever med synnedsättning och ytterligare funktionsnedsätt-
ning.19 Skolan tar emot elever från förskoleklass till årskurs 10.20
Staten är genom Specialpedagogiska skolmyndigheten huvudman
för specialskolan. Behörighetskrav för att undervisa i specialskolan
är lärarexamen och speciallärarexamen med inriktning mot den funk-
tionsnedsättning eleverna har som läraren ska bedriva undervisning
mot, men även andra yrkesgrupper kan arbeta inom specialskolan.21
16 Skolverket (2025). Läroplan för sameskolan, förskoleklassen och fritidshemmet – Lsam22,
tredje upplagan, reviderad 2025.
17 Vi har inte kunnat identifiera motsvarande uppgifter för 2025.
18 12 kap. 2 § skollagen (2010:800).
19 8–10 §§ förordningen (2011:130) med instruktion för Specialpedagogiska skolmyndigheten.
20 2 kap. 3 § skollagen (2010:800).
21 2 kap. 17 § förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
75
Antalet elever i specialskolan har ökat
Under hösten 2025 gick 790 elever i specialskolan. Av eleverna i spe-
cialskolan var 37 procent flickor och 63 procent pojkar. Andelen elever
med svensk bakgrund var knappt 44 procent och drygt 56 procent
hade utländsk bakgrund. Det totala antalet elever i specialskolan har
ökat kontinuerligt sedan läsåret 2012/13.
Av lärarna var 80 procent kvinnor och 20 procent män.
3.2.7 Gymnasieskolan
Gymnasieskolans syfte och uppdrag
Gymnasieskolan är frivillig för ungdomar som har gått ut grundskolan.
Gymnasieskolan ska ge en god grund för yrkesverksamhet och fort-
satta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande
i samhällslivet. Utbildningen ska främja social gemenskap och ut -
veckla elevernas förmåga att både självständigt och tillsammans med
andra utveckla kunskaper.22
Det finns nationella program, introduktionsprogram och vidare-
utbildning i form av ett fjärde tekniskt år. De nationella programmen
består av sex högskoleförberedande program och tolv yrkesprogram.
De högskoleförberedande programmen ska förbereda eleverna för
fortsatta studier på universitetet eller högskolan. Yrkesprogrammen
ska göra eleverna redo att påbörja en anställning eller gå vidare till
yrkeshögskolan efter avslutad gymnasieutbildning. De nationella pro-
grammen är treåriga.23 Introduktionsprogrammen ska ge elever som
inte är behöriga till ett nationellt program möjlighet att komma in på
ett nationellt program eller leda till att de kan få ett arbete. Det finns
fyra introduktionsprogram inom gymnasieskolan.24
Varje kommun ansvarar för att ungdomarna i kommunen erbjuds
gymnasieutbildning av god kvalitet. Såväl kommunala som enskilda
huvudmän kan driva en gymnasieskola. Även regioner får anordna
utbildningar inom naturbruk och omvårdnad, samt efter överens -
kommelse med en kommun också andra nationella program. Skolin-
spektionen ansvarar för tillsynen av att gymnasieskolor följer lagar
och regler och granskar att utbildningen håller god kvalitet.
22 1 kap. 2 § skollagen (2010:800).
23 16 kap. 2–5 och 15 §§ skollagen (2010:800).
24 17 kap. 2 och 3 §§ skollagen (2010:800).
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
76
Inom gymnasieskolan arbetar bland annat gymnasielärare, yrkes-
lärare, specialpedagoger, speciallärare och personal inom elevhälsan.
Antalet elever som fortsätter till gymnasieskolan ökar
Under läsåret 2025/26 gick 375 000 personer en utbildning vid gym-
nasieskolan. Av dessa var cirka 51 procent pojkar/män och 49 pro-
cent flickor/kvinnor. Cirka 98 procent av alla ungdomar som slutar
grundskolan börjar i någon utbildning inom gymnasieskolan. Antalet
gymnasieelever har ökat de senaste nio åren. Av de elever som gick
på en gymnasieskola med kommunal eller enskild huvudman hade
72 procent svensk bakgrund och 28 procent utländsk bakgrund. Av
alla elever i gymnasieskolan gick 69 procent i en skola med kommu-
nal huvudman och 31 procent i en gymnasieskola med enskild huvud-
man. Andelen kvinnor respektive män som var anställda som lärare
inom gymnasieskolan hade en mer jämn fördelning än i andra skol-
former, 53 respektive 47 procent.
3.2.8 Anpassade gymnasieskolan
Anpassade gymnasieskolans syfte och uppdrag
Anpassade gymnasieskolan är en fyraårig och frivillig utbildning som
är öppen för ungdomar vars skolplikt har upphört och som, på grund
av att de har en intellektuell funktionsnedsättning, inte bedöms ha
förutsättningar att uppfylla sådana betygskriterier som gäller för gym-
nasieskolan. Det gäller även de som har fått en betydande och bestå-
ende begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada,
föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Anpassade gymnasie-
skolan ska ge eleverna en god grund för yrkesverksamhet och fort-
satta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande
i samhällslivet.25 Anpassade gymnasieskolan erbjuder nationella pro-
gram som är yrkesinriktade och individuella program som är anpassade
efter elevens behov.
Hemkommunen är skyldig att erbjuda anpassad gymnasieutbild-
ning, antingen i egen regi eller genom samverkan med andra kommu-
ner. Kommunen beslutar om plats i den anpassade gymnasieskolan.
25 18 kap. 2 och 4 §§ och 29 kap. 8 § skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
77
Inför beslutet görs en utredning med en pedagogisk, psykologisk,
medicinsk och social bedömning av den sökande. Anpassade gym-
nasieskolan kan ha kommunal eller enskild huvudman. Regioner kan
i vissa fall fungera som huvudman för anpassad gymnasieskola.26
Den anpassade gymnasieskolan följer skollagen och har en egen
läroplan.27 Alla elever i anpassade gymnasieskolan har en egen studie-
plan. Personalen i anpassade gymnasieskolan består huvudsakligen
av lärare, speciallärare, elevhälsa, elevassistenter och resurspersonal.
Antalet elever i den anpassade gymnasieskolan ökar
Totalt 7 950 elever gick en utbildning i anpassade gymnasieskolan
läsåret 2025/26. Det motsvarar cirka 2 procent av alla elever som går
en gymnasieutbildning. Av eleverna var 40 procent flickor/kvinnor
och 60 procent pojkar/män. År 2025 hade 54 procent svensk bakgrund
medan 46 procent hade utländsk bakgrund. Antalet elever i den an-
passade gymnasieskolan har kontinuerligt ökat de senaste nio åren.
Av de elever som gick i anpassade gymnasieskolan under hösten
2025 gick 89 procent i en skolenhet med kommunal huvudman, 9 pro-
cent i en skolenhet med enskild huvudman och 2 procent i en skolen-
het med regional huvudman. Fördelningen mellan kvinnliga och man-
liga lärare vid anpassade gymnasieskolan var 69 respektive 31 procent.
3.2.9 Fritidshemmet
Fritidshemmets syfte och uppdrag
Fritidshemmet är en frivillig pedagogisk verksamhet som komplet-
terar utbildningen i de obligatoriska skolformerna. Fritidshemmet
ska stimulera elevernas utveckling och lärande och främja allsidiga
kontakter och social gemenskap. Utbildningen ska utgå från en hel-
hetssyn på eleven och elevens behov. Fritidshem ska erbjudas eleverna
den del av dagen då de inte går i skolan, samt under lov, till och med
vårterminen då eleven fyller 13 år.28
Fritidshem omfattar barn som går i grundskolan, anpassade grund-
skolan, sameskolan och specialskolan. Fritidshemmen kan ha både
26 18 kap. 27 och 29 §§ skollagen (2010:800).
27 Skolverket (2025). Läroplan för anpassade gymnasieskolan – Lgyan25.
28 14 kap. 2, 7 och 8 §§ skollagen (2010:800).
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
78
kommunala och enskilda huvudmän. Det är kommunen som ska till-
handahålla fritidshem för elever som går i kommunens grundskola
och anpassade grundskola. Om huvudmannen för en fristående skola
inte erbjuder fritidshem ska hemkommunen göra det i stället. För
sameskolan och specialskolan är det staten som är huvudman och
det är också staten som ska erbjuda eleverna i dessa skolor fritids-
hem.29 Fritidshemmet styrs av skollagen och har ett eget kapitel i
läroplanen för grundskolan.
För att få undervisa i fritidshemmet krävs legitimation med behö-
righet för undervisning i fritidshem. Även annan personal kan ingå
om de har utbildning eller erfarenhet som kan främja elevernas utveck-
ling och lärande.30 Det kan till exempel vara fritidsledare och barn-
skötare.
Andelen inskrivna elever i fritidshemmet minskar
Under hösten 2025 gick cirka 497 000 elever i fritidshem. Av det totala
antalet elever var 58 procent i åldern 6–12 år inskrivna på fritidshem.
Andelen elever i åldern 6–9 år som gick i fritidshem var knappt 85 pro-
cent. Av elever i grundskolans årskurser 1–6 var knappt 53 procent
inskrivna på fritidshem. Motsvarande andelar bland elever i anpassade
grundskolan och elever i specialskolan var 67 respektive 69 procent.
En högre andel elever med svensk bakgrund var inskrivna på fritids-
hem jämfört med elever med utländsk bakgrund. Av samtliga elever
med svensk bakgrund var drygt 60 procent i åldern 6–12 år och drygt
89 procent i åldern 6–9 år inskrivna på fritidshem med kommunal eller
enskild huvudman läsåret 2025/2026. Motsvarigheten för elever med
utländsk bakgrund var knappt 50 procent för elever i åldern 6–12 år
och drygt 71 procent i åldern 6–9 år samma år. Det är mindre vanligt
att barn från socioekonomiskt utsatta områden är inskrivna på fritids-
hem. En orsak till det är att barn inte har rätt att vara inskrivna på
fritidshem om vårdnadshavare inte arbetar eller studerar. Andelen
fritidshem med enskild eller statlig huvudman var omkring 16 pro-
cent och andelen kommunala fritidshem omkring 83 procent.31 Av
de anställda i fritidshemmet var drygt 69 procent kvinnor.
29 14 kap. 2 och 3 §§ skollagen (2010:800).
30 2 kap. 13 och 14 §§ skollagen (2010:800).
31 Det framgår inte av underlaget varför andelarna inte summerar till 100 procent.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
79
3.3 Förskolans, skolans och fritidshemmets
ansvar och uppdrag att motverka
hedersrelaterat våld och förtryck
I föregående avsnitt har vi beskrivit syftet och uppdraget för de olika
skolformerna, pedagogisk omsorg och fritidshemmet samt fördel-
ningen av barn, elever och personal. I detta avsnitt beskriver vi vilket
ansvar förskolan, skolan och fritidshemmet har för att motverka
hedersrelaterat våld och förtryck.
Förskolan, skolan och fritidshemmet har en viktig roll att före-
bygga, upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det
innebär att främja lika rättigheter, ha aktiva rutiner för att skydda barn
och elever och anmäla misstankar om att ett barn far illa till socialtjäns-
ten.32 Skolan ska därtill utbilda om hedersrelaterat våld och förtryck.
3.3.1 Barn har rätt till utbildning och skydd
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld
mot kvinnor och våld i hemmet (den så kallade Istanbulkonventionen)
är en för Sverige juridiskt bindande överenskommelse. I konventio-
nen slås fast att hedersrelaterat våld och förtryck är en allvarlig kränk-
ning av flickors och kvinnors mänskliga rättigheter och att återupp-
rättande av heder aldrig kan betraktas som ett rättfärdigande av någon
våldshandling.
Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
har alla människor, vuxna liksom barn, rätt till liv, frihet och person-
lig säkerhet. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventio-
nen) är en juridiskt bindande internationell överenskommelse som
sedan den 1 januari 2020 är svensk lag. Barnkonventionen vilar på
fyra grundläggande principer som ska beaktas i alla beslut som rör
barn.
32 Skolverket (2026). Motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan.
https://www.skolverket.se/larande-och-trygghet/trygghet-vardegrund-och-
arbetsmiljo/brottsforebyggande-arbete/motverka-hedersrelaterat-vald-och-fortryck/motverka-
hedersrelaterat-vald-och-fortryck-i-forskolan. (Hämtat 2026-06-09.)
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
80
• Artikel 2: Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen
får diskrimineras.
• Artikel 3: Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas
vad som bedöms vara barnets bästa.
• Artikel 6: Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
• Artikel 12: Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla
frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån
barnets ålder och mognad.
Utöver grundprinciperna omfattar konventionen en rad rättigheter.
Barn ska till exempel ha rätt till sin identitet, sitt medborgarskap och
kunskap om sitt ursprung. Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt
eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig be-
handling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.
Barn har rätt till stöd och omsorg i form av utbildning och hälso -
och sjukvård samt till den levnadsstandard som krävs för barnets
utveckling.33
Enligt barnkonventionen ska traditionella sedvänjor som skadar
barnet avskaffas. Utifrån detta betraktas hedersrelaterat våld och för-
tryck som brott mot mänskliga rättigheter och svenska lagar. Reger-
ingen, myndigheter, regioner och kommuner är skyldiga att följa barn-
konventionen. Detta gäller också inom socialtjänsten, hälso- och
sjukvården och skolväsendet.
Barnkonventionen är utgångspunkt för förskolans, skolans och
fritidshemmets värdegrund. Förskolan, skolan och fritidshemmet
ska, för att kunna avgöra vad som är barnets bästa, bedöma vilka
konsekvenser ett beslut eller en åtgärd får för det enskilda barnet.
Vid en sådan bedömning, eller barnkonsekvensanalys, ska barnets
bästa väga tungt i förhållande till andra avvägningar. 34 Skolan ska
dessutom hjälpa barnet att utvecklas och lära barnet om mänskliga
rättigheter.35
33 Artikel 8, 19, 24, 27 och 28 i barnkonventionen.
34 Artikel 3.1 i barnkonventionen, 1 kap. 10 § skollagen (2010:800) och prop. 2009/10:165
Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet.
35 Artikel 29 i barnkonventionen.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
81
3.3.2 Utbildning
Utbildning är en del av det förebyggande
arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck
Enligt skollagen ska utbildningen utformas i överensstämmelse med
grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättighe-
terna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integ-
ritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan
människor. Det framgår också att var och en som verkar inom utbild-
ningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka
alla former av kränkande behandling.36 Det innebär att det ska finnas
kunskap hos såväl förskollärare, lärare och annan personal, som hos
barn och elever om vad dessa värderingar och rättigheter innebär och
hur de kan förverkligas.
Att utbilda barn och elever om deras rättigheter och jämställdhet
har en viktig roll i det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld
och förtryck. I förskolan ska barn få kännedom om rätten att utveckla
sin identitet, kroppsliga och personliga integritet och självständighet.
Ett aktivt arbete med barnkonventionen kan ge barn kunskaper om
sina rättigheter så att barnen känner sig trygga att uttrycka sig och
fria att leka med vem de vill. Förskolan bör ha en aktiv dialog med
vårdnadshavare om läroplanens mål, den värdegrund som förskolan
vilar på och undervisningen som barnet kommer att möta i förskolan.
Personal bör också kunna stå upp emot vårdnadshavare och försvara
förskolans värdegrund.37
Även skolan har som uppgift att arbeta främjande och förebyg-
gande genom att nå alla elever med utbildning om människors lika
värde och rätten till kunskap och utbildning. Skolans personal bör
i dialogen med vårdnadshavare tydliggöra läroplanen för skolan och
den värdegrund som skolan och undervisningen vilar på. Alla elever
har rätt att delta i all undervisning i den egna årskursen.38
Enligt skollagen ska utbildningen i det svenska skolväsendet vara
likvärdig. Alla elever ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala
och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning. Utbild-
36 1 kap. 5 § skollagen (2010:800).
37 Skolverket (2026). Motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan.
https://www.skolverket.se/larande-och-trygghet/trygghet-vardegrund-och-
arbetsmiljo/brottsforebyggande-arbete/motverka-hedersrelaterat-vald-och-fortryck/motverka-
hedersrelaterat-vald-och-fortryck-i-forskolan. (Hämtat 2026-06-22.)
38 Skolverket (2024). Hedersrelaterat våld och förtryck – Skolans ansvar och möjligheter.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
82
ningen ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet
oavsett var i landet den anordnas. Utbildningen ska slutligen vara
kompensatorisk och ge stöd och stimulans så att barn och elever ut-
vecklas så långt som möjligt.39 Denna likvärdighet gäller för skolan
även möjligheten att få tillgodogöra sig kunskap om hedersrelaterat
våld och förtryck.
Hedersrelaterat våld och förtryck i läroplanerna
Sedan höstterminen 2022 finns det skrivningar om hedersrelaterat
våld och förtryck i läroplanerna för grundskolan, anpassade grund-
skolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och anpassade
gymnasieskolan. Även i läroplanen för vuxenutbildningen finns det
en skrivning om hedersrelaterat våld och förtryck. Motsvarande skriv-
ningar saknas dock i förskolans läroplan. Det finns inte heller några
liknande skrivningar för pedagogisk omsorg, som saknar en egen läro-
plan men där förskolans läroplan ska vara vägledande.
Syftet med att införa skrivningarna var att sexualitet, samtycke
och relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck skulle
stödjas bättre genom förtydliganden i läroplanerna för de aktuella
skolformerna.40
Av det första avsnittet i bland annat grundskolans läroplan fram-
går att intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och
hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med
kunskap och aktiva insatser.41 Enligt samma avsnitt har skolan ett an-
svar för att eleverna återkommande under skolgången får möta frågor
som rör sexualitet, samtycke och relationer. Maktstrukturer kopplade
till kön och hedersrelaterat våld och förtryck ska kritiskt granskas i
utbildningen. I det andra avsnittet om Övergripande mål och riktlinjer
anges att ett mål är att skolans ska ansvara för att varje elev efter
genomgången grundskola har fått kunskaper inom området sexuali-
tet, samtycke och relationer samt om hedersrelaterat våld och förtryck.
I samma avsnitt står det att rektorn, inom givna ramar, har ett sär-
skilt ansvar för att kunskapsområdet sexualitet, samtycke och rela-
39 1 kap. 4, 8–9 §§ skollagen (2010:800).
40 Skolverket (2019). Redovisning av uppdrag om förslag till ändringar i läroplaner avseende
kunskapsområdet sex och samlevnad. Dnr 2018:01394.
41 Skolverket (2025). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet Lgr22,
reviderad 2025, kapitel 1.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
83
tioner samt kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck behand-
las återkommande i utbildningen.42
Av grundskolans kursplan framgår att undervisningen i samhälls-
kunskap som centralt tema i årskurs 7–9 bland annat ska behandla
möjliga orsaker till och konsekvenser av olika typer av kriminalitet,
till exempel hedersrelaterat våld och förtryck.43
Undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer och heders-
relaterat våld och förtryck är ämnesintegrerad. Begrepp som har kopp-
ling till kunskapsområdet ingår i flera kurs- och ämnesplaner. Enligt
Skolverket kan undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer
integreras i ämnena bild, biologi, historia, idrott och hälsa, musik,
naturkunskap, religionskunskap, samhällskunskap, samiska, svenska
och svenska som andraspråk.44 Sexualitet, samtycke och relationer
omfattar många frågor om hälsa. Kunskapsområdet är därför en del
av skolans hälsofrämjande arbetet. Arbetet med normer och jämställd-
het ingår också i skolans övergripande värdegrunds- och kunskaps-
uppdrag och är en del av skolans likabehandlingsarbete. Sambandet
mellan likabehandling och undervisningen inom kunskapsområdet
finns på många plan. Frågor om bland annat hedersrelaterat våld och
förtryck kan kopplas till det arbete med likabehandling och skolans
värdegrund som ska prägla hela skolans verksamhet.45
Flera förändringar är på gång inom området
Riksdagen beslutade i juni 2026 en proposition om att nya läroplaner
för de obligatoriska skolformerna ska tillämpas från och med höstter-
minen 2028. Propositionen hade föregåtts av ett betänkande från
Läroplansutredningen.46 De nya läroplanerna innebär bland annat
en strykning av skrivningarna i nuvarande läroplaners inledande delar
om kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer och heders-
relaterat våld och förtryck. I stället ska kunskapsområdet ingå i de
kursplaner där det är relevant. Enligt propositionen anser regeringen
42 Skolverket (2025). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet Lgr22, revi-
derad 2025, avsnitt 2.8.
43 Under 5.15 Samhällsvetenskap.
44 Skolverket (2026). Sexualitet, samtycke och relationer i undervisningen.
https://www.skolverket.se/kompetensutveckling/stod-i-arbetet/sexualitet-samtycke-och-
relationer-i-undervisningen. (Hämtad 2026-06-23.)
45 Ibid.
46 SOU 2025:19 Läroplansutredningen. Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på under-
visning och lärande.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
84
att kunskapsområdet är viktigt och att det ska ingå i flera kursplaner,
där det kan ges en ämnesspecifik inramning och hanteras med pro-
gression utifrån elevernas ålder och förkunskaper. Regeringen ser
inget tydligt mervärde i att det även ska behandlas i läroplanernas
inledande delar och menar att det inte finns något som hindrar att
de skolor som vill arbeta ämnesövergripande vad gäller exempelvis
kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer gör det.47
Propositionen hade föregåtts av att regeringen i december 2025
gett Skolverket i uppdrag att ta fram och remittera förslag till nya
läroplaner för grundskolan, anpassade grundskolan, sameskolan och
specialskolan. Arbetet ska utgå från Läroplansutredningens förslag.
Vad gäller kursplanerna ska de utformas med den struktur och enligt
de principer som Läroplansutredningen föreslagit. I arbetet med kurs-
planerna ska Skolverket bland annat överväga hur kunskapsområdet
sexualitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och för-
tryck ska tas om hand i kursplanerna i de ämnen där det är relevant.
Skolverket ska senast den 31 mars 2027 redovisa förslagen till nya och
reviderade läroplaner. 48 Uppdraget i sin helhet ska redovisas senast
den 15 juni 2029.
3.3.3 Upptäcka och agera
Det behövs kunskap för att upptäcka
hedersrelaterat våld och förtryck
För att kunna upptäcka barn och elever som riskerar att utsättas för
hedersrelaterat våld och förtryck är det avgörande med kunskap om
hur hedersnormer kan ta sig uttryck i olika åldrar. Personal kan där-
för behöva kontinuerlig utbildning inom området. Hedersrelaterat
våld och förtryck kan framkomma via subtila signaler. Det är viktigt
att personal arbetar relationsskapande med barn och elever så att dessa
vågar anförtro sig till personalen.
47 Prop. 2025/26:194 Nya läroplaner – för en stark kunskapsskola.
48 Regeringsbeslut 2025-12-18. Uppdrag till Statens skolverk att förbereda införandet av en
tioårig grundskola och ta fram förslag på nya läroplaner. Dnr U2025/02427.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
85
Personal är skyldiga att anmäla oro att ett barn far illa
För att kunna ge stöd och skydd vid hedersrelaterat våld och förtryck
bör förskolan, skolan och fritidshemmet ha tydliga och väl förankrade
rutiner för hur sådana situationer ska hanteras. All personal i skol-
väsendet är skyldiga att genast anmäla till socialtjänsten om de miss-
tänker att ett barn under 18 år far illa.49 Även information från någon
annan om att ett barn far illa kan vara skäl till att göra en orosanmälan
till socialtjänsten.
Det räcker med en misstanke om att ett barn eller en elev far illa
för att göra anmälan om oro till socialtjänsten. Oron kan handla om
hemförhållanden eller om att ett barn har utsatts för eller riskerar att
utsättas för brott. Anmälaren behöver inte ta reda på orsaken till att
barnet far illa eller riskerar att fara illa. Det är socialtjänstens ansvar
att utreda ärendet. Anmälningsskyldigheten är personlig, men inför
en anmälan kan samråd ske med annan personal eller med rektor.
Inför en anmälan är det också möjligt att konsultera socialtjänsten.
I brådskande ärenden kan en anmälan till socialtjänsten göras munt-
ligen, för att sedan kompletteras skriftligen. Anmälan ska göras till
socialtjänsten i den kommun eller stadsdel där barnet bor. Den an-
mälningspliktige är skyldig att till socialtjänsten lämna alla uppgif-
ter som kan vara av betydelse för en utredning av ett barns behov
av skydd och stöd. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller även om
någon annan har gjort en anmälan. Personal i förskolan och skolan
har inte rätt att vara anonym vid en anmälan.
Det finns möjlighet att göra en orosanmälan även för personer
som är över 18 år, men ingen lagstadgad skyldighet. Socialtjänsten
kan rådfrågas utan att en utredning inleds om barnet eller elevens
identitet inte röjs. På så sätt kan uppgiftslämnaren lättare göra en
bedömning av situationen och huruvida en anmälan ska göras.
Förskolan och skolan brukar ses som viktiga aktörer i att upptäcka
och agera vid oro att ett barn utsätts för hedersrelaterat våld och för-
tryck. Stockholms stad kartlade 2024 stadens samtliga orosanmälningar
av barn som lett till en utredning. Av studien framkom att socialtjäns-
ten och skolan var de aktörer gjort flest anmälningar avseende oro för
att barn och unga var utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.50
49 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).
50 Stockholms stad (2024). Socialtjänstrapport 2023:3 – Barn och unga, s. 10.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
86
3.3.4 Stödmaterial
Jämställdhetsmyndigheten har sammanställt och beskrivit befintligt
stödmaterial om hedersrelaterat våld och förtryck som riktar sig till
yrkesverksamma. Sammanställningen är inte fullständig, men ger en
bild av vilket praktiskt inriktat material som finns tillgänglig i form
av handböcker, metodstöd och annat material från myndigheter och
civilsamhällesorganisationer.
Enligt sammanställningen finns det stödmaterial om hedersrela-
terat våld och förtryck riktade till yrkesverksamma. Materialet riktar
sig främst till yrkesverksamma inom skolan, socialtjänsten och hälso-
och sjukvården. Av drygt 100 stödmaterial från myndigheter riktar
sig 17 till yrkesverksamma inom förskolan och skolan. Det finns ett
40-tal stödmaterial från civilsamhällesorganisationer och liknande
aktörer och av dessa vänder sig 16 till yrkesverksamma inom försko-
lan, skolan, inklusive de anpassade skolformerna och elevhälsan.51
Enligt Jämställdhetsmyndigheten ger stödmaterialen en god väg-
ledning om upptäckt, varningssignaler och riskfaktorer, medan de
ger mer begränsat stöd i hur stöd-, skydds- och behandlingsinsatser
mer konkret ska genomföras. Myndigheten menar att det finns en om-
fattande erfarenhetsbaserad praktik och ett brett stödmaterial att bygga
vidare på. Samtidigt behövs ökad samordning, långsiktighet och en
koppling mellan vägledning, uppföljning och praktiknära lärande.52
Även Skolverket har gjort en behovsinventering av stödmaterial
och konstaterar att många skolor har genomfört olika insatser för
att motverka hedersrelaterat våld och förtryck men saknar fortfarande
systematik i arbetet. Lärare har varierande förkunskaper och kompe-
tens för att inkludera hedersrelaterat våld och förtryck i undervis -
ningen. Målgruppernas kännedom om Skolverkets olika stöd för
arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck är alltför låg. Skolverkets
bedömning är att det inte finns behov av något nytt generellt stöd-
material då det redan finns ett omfattande utbud.53
51 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Hedersrelaterat våld och förtryck – Sammanställning av
rapporter, stödmaterial och kurslitteratur. Rapport 2026:9, s. 19.
52 Ibid. s. 46.
53 Skolverket (2025). Stärkt systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Dnr 2025:3944, s. 13.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
87
3.4 Annan relevant lagstiftning på området
Utöver förskolans, skolans och fritidshemmets roll att förebygga,
upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck i de aspek-
ter som beskrivits ovan, finns det specifika regelverk på verksamhe-
ternas område som är av betydelse för arbetet. Det är bland annat
lagstiftningen mot diskriminering, kränkande behandling och elevers
rätt till trygghet och studiero. I detta avsnitt beskriver vi vad skolans
uppdrag är inom dessa områden.
3.4.1 Diskriminering är förbjuden inom utbildning
Skolors arbete mot diskriminering regleras i huvudsak i diskriminer-
ingslagen (2008:567). Diskriminering innebär att någon missgynnas
eller kränks. Missgynnandet eller kränkningen ska ha samband med
någon eller flera av diskrimeringsgrunderna som är kön, könsöverskri-
dande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.54
Det finns olika former av diskriminering och två av dessa är tra-
kasserier och sexuella trakasserier. Trakasserier är ett agerande som
kränker någons värdighet och som har samband med en eller flera
diskrimineringsgrunder. Sexuella trakasserier är ett agerande av sex-
uell natur som kränker någons värdighet.55 Sexuella trakasserier kräver
inte något samband med en diskrimineringsgrund.
Det är förbjudet för en utbildningsanordnare och personalen att
diskriminera barn och elever i verksamheten. Utbildningsanordnaren
är den som bedriver en utbildningsverksamhet, till exempel en kom-
mun, en stiftelse, ett kooperativ eller ett bolag. En utbildningsanord-
nare som får veta att ett barn eller en elev har upplevt sig trakasserad
i samband med verksamheten, är skyldig att utreda om trakasserier
har ägt rum och, om så är fallet, agera för att trakasserierna ska upp-
höra.56 En lärare eller annan personal som får veta att ett barn eller
en elev upplever sig ha blivit utsatt för trakasserier i samband med
verksamheten är skyldig att anmäla detta till rektorn.
Utbildningsanordnaren ska även arbeta för att förebygga diskri-
minering och främja lika rättigheter och möjligheter för barn och
54 1 kap. 4 § diskrimineringslagen (2008:567).
55 1 kap. 4 § punkt 4 och 5, diskrimineringslagen (2008:567).
56 2 kap. 5 och 7 §§ diskrimineringslagen (2008:567).
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
88
elever, så kallade aktiva åtgärder. I aktiva åtgärder ingår ett ansvar för
att förebygga och förhindra trakasserier. Arbetet ska göras kontinu-
erligt och genomföras i fyra steg: undersöka, analysera, åtgärda och
följa upp.57 Skolans skyldighet att aktivt motverka alla tendenser till
diskriminering uttrycks också i läroplanerna. Även i förskolans läro-
plan regleras skyldigheten att aktivt motverka diskriminering.58
Diskrimineringsombudsmannen (DO) har tillsyn över att diskri-
mineringslagen följs.59 DO kan fatta tillsynsbeslut som innebär att
myndigheten uttalar sig om en verksamhet, exempelvis en utbildnings-
anordnare, bryter mot diskrimineringslagen.
DO kan även företräda enskilda personer i domstol.60 Det kan vara
fallet om en utbildningsanordnare, som enligt DO gjort sig skyldig
till diskriminering, vägrar att betala diskrimineringsersättning när
DO begärt det. Domstolen avgör om diskriminering har skett och
beslutar om vilken ersättning som utbildningsanordnaren ska betala
till den som utsatts för diskriminering. Kraven att arbeta med aktiva
åtgärder är sanktionerade med vite. Om en utbildningsanordnare inte
kommer till rätta med konstaterade brister i sitt arbete kan DO an-
söka om att utbildningsanordnaren ska föreläggas vid vite att fullgöra
sina skyldigheter hos Nämnden mot diskriminering.61
3.4.2 Kränkande behandling får inte förekomma
Kränkande behandling är ett agerande som utan att vara diskriminer-
ing kränker ett barns eller en elevs värdighet. Kränkande behandling
får inte förekomma i förskolor, skolor eller andra verksamheter enligt
skollagen. Det innebär att barn inte får kränka varandra och att det
är förbjudet för personalen och huvudmannen att utsätta barn och
elever för kränkande behandling.62
Skolan är skyldig att aktivt motverka, informera om, anmäla, ut-
reda och agera mot kränkande behandling. All personal ska aktivt
uppmärksamma och motverka kränkande behandling i samband med
verksamheten. Personalen är även skyldig att hantera kränkande be-
57 3 kap. 1, 2, 16 och 18 §§ diskrimineringslagen (2008:567).
58 Första avsnittet av grundskolans läroplan om Skolans värdegrund och uppdrag och i det
andra avsnittet om Övergripande mål och riktlinjer respektive det första avsnittet om För-
skolans värdegrund och uppdrag och i det andra avsnittet om Mål och riktlinjer.
59 4 kap. 1 § diskrimineringslagen (2008:567).
60 6 kap. 2 § diskrimineringslagen (2008:567).
61 4 kap. 5 § diskrimineringslagen (2008:567).
62 6 kap. 3 och 9 §§ skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
89
handling. Personal som får veta att ett barn eller en elev upplever sig
ha blivit utsatt för allvarlig eller upprepad kränkande behandling i sam-
band med verksamheten är skyldig att informera rektorn om detta.
Detsamma gäller om personalen får veta att ett barn eller en elev
upplever sig ha blivit utsatt för kränkande behandling av någon i
personalen.63
En rektor som får del av information om kränkande behandling
är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen är skyl-
dig att skyndsamt utreda om kränkningarna har ägt rum och, om så
är fallet, agera för att de ska upphöra.64 Det har ingen betydelse vem
som har utsatt barnet eller eleven för kränkande behandling. Det kan
vara en vuxen, ett barn eller en elev. Särskilda regler gäller om barnet
eller eleven upplever sig ha blivit utsatt för kränkningar av någon i
personalen. Det krävs ingen avsikt att kränka för att skyldigheten att
motverka, informera om, anmäla, utreda och agera mot kränkande
behandling ska inträda, skyldigheten gäller oavsett. En förutsättning
är dock att kränkningarna har skett i samband med verksamheten.
Huvudmannen är också skyldig att förebygga och förhindra krän-
kande behandling.65 Huvudmannen ska se till att det varje år, för varje
särskild verksamhet, upprättas en plan mot kränkande behandling.
Syftet med planen är att förebygga och förhindra kränkande behand-
ling. Barnen eller eleverna ska medverka när planen tas fram, följs
upp och ses över.66 Det är viktigt att även vårdnadshavare görs del-
aktiga i detta arbete.67
Skyldigheten att aktivt motverka alla tendenser till kränkande
behandling uttrycks också i läroplanerna. Även i förskolans läroplan
regleras skyldigheten att aktivt motverka kränkande behandling.68
Skolinspektionen, och dess fristående myndighetsorgan Barn-
och elevombudet (BEO), har tillsyn över åtgärder mot kränkande
behandling. Skolinspektionen har även tillsyn över arbetet för trygg-
het och studiero.
63 6 kap. 10 § skollagen (2010:800).
64 6 kap. 10 § skollagen (2010:800).
65 6 kap. 6–7 §§ skollagen (2010:800).
66 2 § förordningen (2006:1083) om barns och elevers deltagande i arbetet med en plan mot
kränkande behandling.
67 Prop. 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever, s. 89.
68 Till exempel i det första avsnittet av grundskolans läroplan om Skolans värdegrund och
uppdrag och andra avsnittet om Övergripande mål och riktlinjer samt i det första avsnittet
om Förskolans värdegrund och uppdrag och andra avsnittet om Mål och riktlinjer.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
90
Om Skolinspektionens tillsyn visar att det finns brister i en verk-
samhet redovisas bristerna i ett beslut. Skolinspektionen kan då ställa
krav på åtgärder med bestämda tidsfrister. Huvudmannen ska i så
fall sedan redovisa vad som gjorts för att åtgärda bristerna. Om huvud-
mannen inte har kommit till rätta med bristerna riskerar huvudman-
nen en sanktion. Det kan handla om exempelvis vitesföreläggande,
tillfälligt verksamhetsförbud, verksamhetsförbud för offentlig huvud-
man, statliga åtgärder för rättelse eller återkallande av godkännande
att bedriva fristående skola.
BEO företräder barn och elever objektivt i domstol. Det är fallet
när BEO:s utredning visar att ett barn eller en elev utsatts för krän-
kande behandling och det finns förutsättningar att begära skadestånd
från huvudmannen.
3.4.3 Alla elever har rätt till trygghet och studiero
Alla elever har rätt till en skolmiljö där utbildningen präglas av trygg-
het och studiero. Det gäller i princip all verksamhet som anordnas
av huvudmannen och som vanligtvis sker under skoldagen. Rätten
till en trygg skolmiljö omfattar både den inre och den yttre miljön
och omfattar till exempel den verksamhet som sker under skolmål-
tider och på skolgården under raster.
På varje skola ska det bedrivas ett förebyggande arbete för att
skapa trygghet och studiero. Det ska även bedrivas ett arbete för
att tryggheten och studieron upprätthålls. Skolverket kan meddela
föreskrifter om det förebyggande och upprätthållande arbetet för
förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan,
sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan och anpassade gymna-
sieskolan.69 Skolverket har dock inte meddelat några föreskrifter på
området.
Reglerna om trygghet och studiero gäller inte förskolan. Barns
rätt till en god miljö i förskolan regleras i stället i 8 kap. skollagen.
69 15 kap. 5 § skolförordningen (2011:185) och 14 kap. 4 § gymnasieförordningen (2010:2039).
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
91
3.5 Särskilt om olika funktioners ansvar
inom hedersrelaterat våld och förtryck
3.5.1 Huvudmannen
Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet
med skollagen och övriga författningar.70 Det innebär bland annat
att huvudmannen ansvarar för att alla elever har tillgång till elevhälsa
i den omfattning som eleverna har rätt till enligt skollagen.71 Huvud-
mannen ska utse en skolchef som ska biträda huvudmannen med att
tillse att de föreskrifter som gäller för utbildningen följs i huvud -
mannens verksamhet inom skolväsendet. Huvudmannen kan utse
en skolchef för hela verksamheten eller olika skolchefer för olika
delar av verksamheten.72
Huvudmannen ska även se till att all personal i den verksamhet
som huvudmannen har ansvar för har nödvändiga insikter i de före-
skrifter som gäller för skolväsendet. Det är vidare huvudmannens
ansvar att personalen som har hand om utbildningen ges möjligheter
till kompetensutveckling.73 Det är till huvudmannen som exempelvis
Skolinspektionens beslut riktas och huvudmannen som kan behöva
betala skadestånd efter BEO:s beslut.
Även om anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen är per-
sonlig, är det ytterst huvudmannens skyldighet att säkerställa att ett
ställningstagande görs beträffande anmälningsskyldigheten till social-
tjänsten.
3.5.2 Rektor
Rektorn leder och samordnar det pedagogiska arbetet och ska sär-
skilt verka för att utbildningen utvecklas.74 Rektorn ansvarar även
för personalen och för fördelningen av arbetsuppgifter inom ramen
för gällande bestämmelser.75 Det innebär att rektorn beslutar om hur
70 2 kap. 8 § skollagen (2010:800).
71 Skolverket (2026). Elevhälsa. https://www.skolverket.se/styrning-och-ansvar/regler-och-
ansvar/ansvar-i-skolfragor/elevhalsa. (Hämtat 2026-06-22.)
72 2 kap. 8 a § skollagen (2010:800).
73 2 kap. 34 a § skollagen (2010:800).
74 2 kap. 9 § skollagen (2010:800).
75 2 kap. 9–10 §§, 3 kap. 9 §, 5 kap. 5 § och 7 kap. 18 § skollagen (2010:800), 12 kap. 2 § gym-
nasieförordningen (2010:2039), 7 kap. 3 § förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning
samt prop. 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, s. 647–648.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
92
arbetsuppgifter ska organiseras och hur ansvar ska fördelas mellan
olika professioner. Fördelningen ska ske så att verksamheten fun-
gerar effektivt och i enlighet med lagens krav.
Rektor inom förskolan ansvarar bland annat för att inkludera
arbetet med jämställdhet i det systematiska kvalitetsarbetet. I rek-
torns uppdrag ingår att förskolans arbete med aktiva åtgärder mot
diskriminering och kränkande behandling genomförs och doku -
menteras fortlöpande. Rektor inom förskolan ansvarar även för att
utveckla formerna för samarbete mellan förskolan och vårdnads -
havare och informera dem om förskolans mål och sätt att arbeta.76
Rektor inom de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och
anpassade gymnasieskolan ansvarar bland annat för att utbildningen
och undervisningen präglas av ett jämställdhetsperspektiv och orga-
niseras så att eleverna möts och arbetar tillsammans oberoende av
könstillhörighet. Rektor inom ovanstående skolformer ansvarar även
för att undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att
eleverna får den ledning och stimulans, de extra anpassningar eller
det särskilda stöd samt den hjälp de behöver. Det är också rektor som
ansvarar för att kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer
samt hedersrelaterat våld och förtryck behandlas återkommande i
utbildningen.
En annan uppgift i rektorns uppdrag är att leda och organisera
elevhälsans arbete vid skolenheten.77 Detta innefattar ett ansvar för
att elevhälsans professioner ges förutsättningar att fullgöra sina upp-
drag och att deras samlade kompetens används på ett ändamålsenligt
sätt.78 Elevhälsans uppdrag utövas inom ramen för den organisation
och ansvarsfördelning som rektorn ansvarar för. Elevhälsan har där-
för inte ett självständigt ansvar för verksamhetens organisation, utan
fullgör sitt uppdrag som en integrerad del av skolans samlade verk-
samhet.79 Huvudmannen har samtidigt det övergripande ansvaret för
att verksamheten organiseras och bedrivs i enlighet med gällande
bestämmelser.80
76 Läroplan för förskolan (Lpfö18), avsnitt 2.8.
77 2 kap. 9 och 10 §§ skollagen (2010:800). Jfr SOU 2025:113 En förbättrad elevhälsa, s. 168.
78 Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr22), avsnitt 2.8 Rektorns
ansvar.
79 Skolverket och Socialstyrelsen, Vägledning för elevhälsan (digital vägledning), avsnitten om
rektorns ansvar samt ledning och organisering av elevhälsoarbetet.
80 Till exempel 2 kap. 9–10 §§ skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
93
3.5.3 Elevhälsan
För elever i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan,
specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasie-
skolan ska det finnas en elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska,
psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser.81
Elevhälsans arbete ska i första hand vara förebyggande och hälso-
främjande. Elevhälsan ska bidra till att skapa miljöer som främjar ele-
vernas hälsa, utveckling och lärande och arbetet ska präglas av ett
helhetsperspektiv på elevens situation. Elevhälsans uppdrag ska inte
begränsas till enskilda individärenden utan även omfatta ett övergri-
pande arbete på grupp- och organisationsnivå.82
Elevhälsan har även en viktig roll i arbetet med enskilda elever.
Elevhälsan ska kunna uppmärksamma signaler om att en elev riske-
rar att fara illa och bidra med sin samlade kompetens i skolans bedöm-
ningar av behov av stöd.83 Den ska fungera som ett kvalificerat stöd
till rektor och övrig skolpersonal i frågor som rör elevers hälsa, trygg-
het och utveckling.84
Professioner som ingår i elevhälsan ska bidra med bedömningar,
analyser och underlag, medan beslut om åtgärder fattas av rektor eller
huvudman inom ramen för gällande regelverk. Personal inom den
medicinska elevhälsan ansvarar dock självständigt för medicinska
bedömningar. All personal i skolan har en personlig skyldighet att
genast göra en anmälan till socialtjänsten vid misstanke om att ett
barn far illa.
De medicinska delarna av elevhälsan
De medicinska delarna av elevhälsan omfattar insatser av skolläkare
och skolsköterska.85 Verksamheten utgör hälso- och sjukvård enligt
hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och står under tillsyn av Inspek-
tionen för vård och omsorg. För den medicinska elevhälsan gäller de
krav som följer av hälso- och sjukvårdslagstiftningen, inklusive bestäm-
melser om kvalitet, patientsäkerhet och journalföring.
81 2 kap. 25 § skollagen (2010:800).
82 Prop. 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, s. 277–278.
83 Ibid. s. 278.
84 Ibid. s. 278–279.
85 2 kap. 25 § skollagen (2010:800).
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
94
Den medicinska elevhälsan har en särskild roll när det gäller att
följa barns och elevers fysiska och psykiska hälsa över tid.86 Genom
hälsobesök och andra återkommande kontakter ges förutsättningar
att tidigt uppmärksamma tecken på ohälsa, utsatthet eller andra risk-
faktorer i elevens livssituation.
Den medicinska elevhälsans arbete ska, liksom elevhälsan i övrigt,
i första hand vara förebyggande och hälsofrämjande på individ-, grupp-
och skolenhetsnivå. Verksamheten har också en viktig funktion att
identifiera behov av individuella insatser och att uppmärksamma för-
hållanden som kan påverka elevens hälsa och utveckling. Detta kan
innefatta såväl fysiska som psykiska och psykosociala aspekter.
Personal inom den medicinska elevhälsan omfattas av samma an-
mälningsskyldighet vid oro för att barn far illa som övrig skolperso-
nal.87 Det saknas uttryckliga bestämmelser som närmare anger hur
den medicinska elevhälsans roll ska förstås i relation till frågor om
våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social kon-
troll, eller hur denna roll ska samordnas med övriga delar av elevhälsan
och skolans ansvar i stort.
Psykologiska insatser
Av Skolverkets och Socialstyrelsens gemensamt framtagna vägled-
ning för elevhälsan framgår att elevhälsans psykologiska insatser
i första hand ska fokusera på grupp- och skolenhetsnivå när det gäller
elever.88 I vägledningen framgår vidare att elevhälsans psykologiska
insats ska bidra med psykologisk kunskap i det generella hälsofräm-
jande och förebyggande arbetet på skolan och till att genomföra psy-
kologiska kartläggningar och bedömningar på uppdrag av rektor för
att bidra med psykologisk kunskap om elevers förutsättningar för
lärande och behov av stöd.
Elevhälsoutredningen har haft i uppdrag att lämna förslag om en
förbättrad elevhälsa. De beskriver att de psykologiska insatserna ser
olika ut i landets skolor. Det beror dels på att elevernas förutsättningar
och behov varierar, dels på att tillgången till psykologer på skolorna
86 2 kap. 25 § skollagen (2010:800) och prop. 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap,
valfrihet och trygghet, s. 277.
87 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).
88 Socialstyrelsen (2026). Vägledning för elevhälsa. https://kunskapsguiden.se/omraden-och-
teman/barn-och-unga/vagledning-for-elevhalsa/. (Hämtat 2026-05-26.)
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
95
varierar. Medan elevhälsans psykologiska insats vid vissa skolor främst
arbetar med stressrelaterade frågor, kan arbetet vid andra skolor domi-
neras av närvarofrämjande arbete.89 Det saknas nationell statistik över
hur de psykologiska insatserna i elevhälsan ser ut i praktiken.
Av Skolinspektionens granskning av elevhälsan från 2015 fram-
går att elever sällan tillfrågas om sitt psykiska mående, utan att elev-
hälsan framför allt tar in information om elevernas kunskapsresultat,
psykosociala situation och medicinska status.90
Psykosociala insatser
Skolor ska ha tillgång till kurator för elevhälsans psykosociala insats.
Kopplingen mellan skolans psykosociala miljö och trivsel och skol-
framgång är att den som inte trivs har svårare att lära sig. Barns och
ungas situation påverkas också om vårdnadshavare har svårt att till-
godose sina barns behov av trygghet och stöd på grund av till exem-
pel missbruksproblem eller psykisk sjukdom. Vidare påverkas barn
och unga av stressen i samhället. Det innebär att elevhälsan, utifrån
en helhetssyn på individen och dess svårigheter, ska kunna analysera,
förstå och arbeta med sociala processer och problem på individ -,
grupp- och organisationsnivå.
I vägledningen för elevhälsan framgår att den psykosociala insatsen
syftar till att bidra med psykosociala kunskaper i det generella hälso-
främjande och förebyggande arbetet på skolan, exempelvis inom ramen
för skolans arbete med värdegrund och likabehandling. På övergri-
pande nivå kan kuratorn genom handledning och konsultation bidra
med psykosocial kompetens i det pedagogiska arbetet. I detta ingår
att bidra med kunskap om skydds- och riskfaktorer för elevers lärande,
utveckling och hälsa i samverkan med elever, vårdnadshavare och
övrig personal.91 För individer kan den psykosociala insatsen bestå
av stödjande samtal med elever relaterade till skolsituationen. Det
kan handla om stöd-, motivations- och krissamtal eller samtal som
syftar till att bidra med kunskaper om samhällets stödsystem.
89 SOU 2025:113 Elevhälsoutredningen. En förbättrad elevhälsa.
90 Skolinspektionen (2015). Elevhälsa – Elevers behov och skolans insatser. Kvalitetsgranskning.
Rapport 2015:05.
91 Skolverket och Socialstyrelsen (2026). Vägledning för elevhälsan.
https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/barn-och-unga/vagledning-for-elevhalsa/.
(Hämtat 2026-07-21.)
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
96
Kuratorer inom elevhälsan har som regel ingen lagstadgad doku-
mentationsskyldighet, förutom inom ramen för skolans dokumenta-
tionsskyldighet till exempel när det gäller utredning om frånvaro,
diskriminering och kränkande behandling. Kuratorer som är legiti-
merade hälso- och sjukvårdskuratorer är dock skyldiga att föra jour-
nal och följa hälso- och sjukvårdslagstiftningen.
Elevhälsoutredningens förslag
kan påverka elevhälsans framtida roll
Elevhälsoutredningen har konstaterat att elevhälsan har en central roll
i skolans arbete med barns och elevers hälsa, utveckling och lärande,
men att denna roll i praktiken präglas av betydande variationer mellan
olika huvudmän och skolor. Elevhälsoutredningen menar att elevhäl-
sans arbete i många fall har kommit att bli reaktivt och individinriktat,
trots att lagstiftarens intention är att elevhälsan i första hand ska
arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Enligt Elevhälsoutredningen
används elevhälsans resurser ofta sent i processen, när problemen
redan har blivit omfattande, snarare än systematiskt och tidigt. Detta
bedöms minska elevhälsans möjligheter att bidra till långsiktigt håll-
bara lösningar för barn och elever.92
En central del i Elevhälsoutredningens analys är att elevhälsans
uppdrag, även om det är relativt tydligt formulerat på en övergripande
nivå i skollagen, lämnar ett stort tolkningsutrymme när det gäller
ansvar, arbetssätt och samverkan. Den pekar på att detta tolknings-
utrymme bidrar till otydlighet i ansvarsfördelningen, både inom
skolan och i relation till andra verksamheter som möter barn och
unga, såsom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Elevhälsoutredningen framhåller att elevhälsans olika professioner
sammantaget besitter en kompetens som är särskilt betydelsefull
för att uppmärksamma komplex problematik hos barn och elever,
inklusive psykisk ohälsa, psykosociala svårigheter och andra risk -
faktorer i elevens livssituation. Samtidigt konstateras att elevhälsans
organisatoriska ställning och faktiska förutsättningar varierar, vilket
påverkar möjligheten att arbeta sammanhållet och tvärprofessionellt.
Mot denna bakgrund föreslår Elevhälsoutredningen ett antal åt-
gärder som syftar till att stärka elevhälsans roll i skolans samlade verk-
92 SOU 2025:113 Elevhälsoutredningen. En förbättrad elevhälsa.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
97
samhet. Förslagen tar sikte på att tydliggöra ansvar, förbättra tillgången
till elevhälsans professioner, stärka rektors styrning och skapa bättre
förutsättningar för samverkan. Den betonar att elevhälsan behöver
vara en integrerad del av skolans organisation och ledning för att
kunna bidra effektivt till både förebyggande arbete och hantering av
mer komplexa behov hos enskilda elever.
Även om Elevhälsoutredningen berör frågor om trygghet, psykisk
ohälsa och social problematik hos barn och elever, innehåller betän-
kandet inga uttryckliga förslag som särskilt reglerar elevhälsans ansvar
när det gäller att uppmärksamma och hantera oro för våld, heders -
relaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll. Dessa
frågor behandlas i huvudsak inom ramen för generella resonemang
om elevhälsans förebyggande uppdrag och behovet av samverkan med
andra aktörer.
3.6 Stödsystemets uppbyggnad i Sverige
För att ge stöd och skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck, be-
höver flera olika aktörer, främst skolan, socialtjänsten, hälso - och
sjukvården och polisen, samverka runt barnet. Vi beskriver i detta
avsnitt några aktörers ansvar inom området, och ett urval av samver-
kansformer mellan aktörer som används för att stödja utsatta barn.
3.6.1 Ansvar för stöd och skydd för utsatta barn
Socialtjänsten
Socialtjänsten i varje kommun ska verka för att barn och unga växer
upp under trygga och goda förhållanden. Socialtjänsten ska också
främja en allsidig personlighetsutveckling och gynnsam fysisk och
social utveckling.93 Socialtjänsten ska särskilt uppmärksamma barnets
eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång och rela-
tioner till anhöriga och andra närstående.94 I arbetet med barn som
far illa är socialtjänsten skyldig att samverka med bland annat hälso-
och sjukvården, skolan och polisen.
93 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).
94 6 kap. 7 b § socialtjänstlagen (2025:400).
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
98
Det är samma regelverk och bestämmelser som gäller för barn som
blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck som i övrigt när
barn far illa. Socialtjänsten är skyldig att utan dröjsmål inleda en ut-
redning av barn om de bedömer att det finns förhållanden som skulle
kunna leda till en åtgärd från socialtjänsten.95 Har ett barn blivit utsatt
för våld ska socialtjänsten genast göra en bedömning om barnet är i
behov av omedelbart skydd. Bedömningen ska dokumenteras.96
Om en utredning inleds ska socialtjänsten kartlägga behovet av
stöd och akut hjälp, våldets karaktär och omfattning, våldets konse-
kvenser för den våldsutsatta, den våldsutsattas sätt att hantera sin
situation, den våldsutsattas nätverk, eventuellt behov av stöd i för-
äldraskap och behovet av stöd och hjälp på både kort och lång sikt.97
Finns det misstanke om att ett barn utsatts för hedersrelaterat våld
och förtryck ska en bedömning göras om barnet riskerar att utsättas
för ytterligare våld. Socialstyrelsen har tagit fram ett standardiserat
bedömningsinstrument som stöd för att göra riskbedömningar.
Rör utredningen ett barn ska vårdnadshavare informeras. Social-
tjänsten kan ibland avvakta med att kontakta vårdnadshavare. Det
kan till exempel vara vid tillfällen när vårdnadshavare eller familje -
medlem är misstänkt för att ha utövat våld mot den utsatta eller om
en förundersökning skulle försvåras.98 Socialtjänsten kan höra ett barn
utan vårdnadshavares samtycke, men en bedömning ska göras i varje
enskilt fall.
Enligt Socialstyrelsens rekommendationer ska socialtjänsten skynd-
samt göra en polisanmälan om det finns misstanke om att brott har
begåtts eller begås mot barn eller unga, så länge anmälan inte strider
mot barnets bästa.99 Socialtjänsten kan rådfråga och samråda med
polis eller åklagare innan en polisanmälan upprättas eller vårdnads-
havare underrättas.
Om utredningen visar på sådana behov kan den utsatta beviljas
stöd och insatser. Minderåriga kan få insatser beviljade utifrån social-
tjänstlagen. Insatserna är frivilliga och kan ges om det finns samtycke
från vårdnadshavare eller barn över 15 år.
95 1 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).
96 11 kap. 1 a § socialtjänstlagen (2025:400).
97 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2022:39) om våld i nära relationer.
98 JO 2004/05.
99 Gäller brott enligt 3, 4 eller 6 kap. BrB eller lagen (1982:316) med förbud mot könsstymp-
ning av kvinnor.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
99
Hälso- och sjukvården
Vård ska bedrivas med särskilt beaktande av barnets bästa och vården
ska vara av god kvalitet, säker och tillgänglig. För barn och unga be-
tonas vikten av tidig upptäckt av ohälsa och riskfaktorer samt behovet
av kontinuitet och trygghet i kontakten med vården.
Hälso- och sjukvårdspersonal har ett ansvar att uppmärksamma
fysiska, psykiska och psykosociala förhållanden som kan påverka
barnets eller den unges hälsa och utveckling. Detta ansvar omfattar
även att vara uppmärksam på tecken på utsatthet, våld, begränsningar
eller andra förhållanden som kan innebära att barnet far illa. Ansvaret
gäller oavsett i vilken verksamhetsform vården bedrivs och omfattar
således även hälso- och sjukvårdspersonal som verkar inom skolans
medicinska elevhälsa.
Hälso- och sjukvårdspersonal omfattas av anmälningsskyldigheten
vid oro att ett barn far illa.100 Den gäller även när misstanken grundar
sig på uppgifter som framkommit i samtal med barnet eller den unge
inom ramen för vårdrelationen. Personal inom hälso- och sjukvården
omfattas även av sekretess och tystnadsplikt i syfte att skydda barnets
integritet och skapa förutsättningar för förtroendefulla kontakter
mellan barnet och vårdpersonalen.101 Sekretessreglerna begränsar möj-
ligheten till informationsdelning med andra aktörer men hindrar inte
att anmälningsskyldigheten fullgörs.
Kunskap om våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld
och förtryck, ingår i dag i examensmålen för flera av de yrkesutbild-
ningar som är relevanta för elevhälsans professioner. Detta innebär
att personal inom den medicinska elevhälsan, liksom andra profes-
sioner inom elevhälsan, i sin grundutbildning förväntas ha tillägnat
sig grundläggande kunskap om våldets uttryck, konsekvenser och
om samhällets ansvar vid misstanke om utsatthet.
Hälso- och sjukvårdspersonal ska även medverka till nödvändig
samverkan med andra verksamheter när det krävs för att tillgodose
barnets eller den unges behov av vård, omsorg eller stöd. För barn
och unga innebär detta bland annat samverkan med socialtjänsten
och skolan, inom ramen för respektive verksamhets ansvar och gäl-
lande sekretessregler.
100 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).
101 Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och patientsäkerhetslagen (2010:659).
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
100
Hälso- och sjukvårdspersonal, inklusive personal inom den medi-
cinska elevhälsan, har därför ett ansvar att uppmärksamma och agera
vid tecken på ohälsa eller utsatthet hos barn och unga. De ska även
fullgöra anmälningsskyldigheten samt bidra till samverkan, samtidigt
som barnets integritet och rättssäkerhet värnas.
Polisen
Om det finns brådskande och allvarliga misstankar om att ett barn
eller en elev är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck ska för-
skolan, skolan eller socialtjänsten göra en polisanmälan. Rektor är,
under vissa förutsättningar, skyldig att polisanmäla om ett misstänkt
brott har begåtts i samband med skolans verksamhet. Rektor ska lämna
vissa uppgifter om den begärs av en brottsbekämpande myndighet och
behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Uppgifter ska också
lämnas utan föregående begäran till Polismyndigheten, om rektorn be-
dömer att uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten.102
Polis eller åklagare bedömer vilka möjligheter som finns att utreda
det misstänkta brottet och om en förundersökning ska inledas. Om
det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal
har förövats, påbörjas en utredning med förhör med målsägande, vitt-
nen och misstänkta. Polisen kan även samarbeta med skolpersonal,
personal inom socialtjänsten och ibland med personal vid skyddat bo-
ende. Saknas det tillräckliga bevis ska en förundersökning läggas ned.
Polisen har ett särskilt nationellt kompetensnätverk mot heders-
relaterade brott. Nätverket består av cirka 150 kontaktpersoner med
specialistkompetens inom området som är placerade i varje polis -
område. Polisen har också brottsoffersamordnare som arbetar med
brottsofferstödjande verksamhet och samarbetar dessutom med ideella
organisationer såsom kvinno- och tjejjourer på flera platser i landet.
102 7 § lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndig-
heterna.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
101
Länsstyrelserna och regionala resurscentrum
mot hedersrelaterat våld och förtryck
För länsstyrelsernas regionala arbete mot mäns våld mot kvinnor ska
det vid varje länsstyrelse finnas en särskild samordningsfunktion för
frågor om bland annat hedersrelaterat våld och förtryck. Länsstyrel-
serna ska etablera regionala resurscentrum för att främja specialiserat
och likvärdigt stöd i hela landet för de som är eller riskerar att bli ut-
satta för hedersrelaterat våld och förtryck. Regionala resurscentrum
är också forum för samverkan mellan socialtjänsten, hälso- och sjuk-
vården, skolväsendet, polisen med flera. Länsstyrelsernas och regio-
nala resurscentrums roll och ansvar beskrivs i avsnitt 8.6.
Civilsamhället
Civilsamhället har en viktig roll att genom samverkan med social-
tjänsten, skolan och polisen bidra till att motverka hedersrelaterat
våld och förtryck. Civilsamhället kan till exempel fungera som en
bro mellan utsatta individer och myndigheter, erbjuda stöd och be-
driva ett förebyggande arbete. De ska dock inte ersätta myndighe-
ternas lagstadgade ansvar. Civilsamhällets roll beskrivs i avsnitt 7.9.
3.6.2 Olika samverkansformer för
att stödja utsatta barn och unga
Samordnad individuell plan
Samordnad individuell plan infördes för att stärka samordningen
Samordnad individuell plan (SIP) infördes 2010 efter att Psykiatri-
samordningen konstaterade att brister i samordningen mellan social-
tjänsten och hälso- och sjukvården var ett återkommande problem,
särskilt för personer med psykisk ohälsa och andra komplexa behov.
Ansvarsfördelningen mellan huvudmännen var i många fall otydlig
och det förekom att olika aktörer gjorde parallella bedömningar utan
tillräcklig samordning. Syftet med regleringen var därmed att stärka
samordningen mellan olika verksamheter och säkerställa att den en-
skilde får ett mer sammanhållet stöd. I förarbetena framhöll regeringen
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
102
också att planeringen av insatser ska ske tillsammans med den enskilde,
vilket stärker den enskildes inflytande över de insatser som ges.
En samordnad individuell plan ska upprättas när en person har be-
hov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården,
om det behövs för att den enskildes behov ska kunna tillgodoses.103
Samordnad individuell plan är ett komplement till socialtjänstens
förebyggande arbete och till de insatser som kan ges utan individuell
behovsprövning. Arbetet med planen ska inledas utan dröjsmål när
behovet uppmärksammas.
Av planen ska det framgå vilka insatser som behövs, vilka insatser
respektive huvudman ska svara för, vilka åtgärder som vidtas av någon
annan än kommunen eller regionen samt vem av huvudmännen som
ska ha det övergripande ansvaret för planen. Planen ska upprättas till-
sammans med den enskilde och, när det är lämpligt, även tillsammans
med närstående. Kommunen och regionen har ett gemensamt ansvar
att samordna sina insatser när den enskilde har behov av stöd från
båda verksamheterna.
Arbetet med planen bygger på frivillighet och förutsätter den en-
skildes deltagande. En individuell plan ska därför endast upprättas om
den enskilde samtycker till detta. Uppgifter om den enskildes person-
liga förhållanden omfattas normalt av sekretess inom både socialtjäns-
ten och hälso- och sjukvården. För att uppgifter ska kunna delas mellan
olika verksamheter krävs den enskildes samtycke. Som huvudregel
är det vårdnadshavare som företräder barnet. I vissa situationer kan
ett barn själv samtycka till att uppgifter lämnas och till att en plan
upprättas, om barnet bedöms ha tillräcklig mognad för att förstå inne-
börden av samtycket. Frågan om mognadsbedömning aktualiseras
särskilt i situationer där det kan finnas skäl att begränsa vårdnadsha-
vares insyn, exempelvis när ett barn kan vara utsatt för till exempel
hedersrelaterat våld eller förtryck eller annan allvarlig utsatthet i famil-
jen. För yngre barn, som inte själva kan lämna ett informerat samtycke,
innebär detta att en individuell plan i vissa fall inte är ett lämpligt
verktyg för samordning av insatser. Om en individuell plan inte är
lämplig för yngre barn eller när det finns skäl att begränsa vårdnads-
havares insyn får samverkan ske på andra sätt. Det kan ske inom ramen
för socialtjänstens ansvar att utreda och vidta åtgärder när barn far illa
samt genom andra former av samarbete mellan berörda verksamheter.
103 Bestämmelser om SIP finns i 10 kap. 8–9 §§ socialtjänstlagen (2025:400) och i 16 kap. 4 §
hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
103
Enligt den nya socialtjänstlagen finns utökade möjligheter att ge
insatser utan individuell behovsprövning, vilket kan underlätta tidiga
stödinsatser till barn och unga. Denna utveckling skapar förbättrade
förutsättningar för samverkan mellan socialtjänsten och förskolan
eller skolan, exempelvis inom ramen för arbetssätt som skolsociala
team eller andra tidiga samverkansinsatser.
Förskolan och skolans roll i arbetet med individuell plan
Förskolan och skolan omfattas inte av den lagstadgade skyldigheten
att upprätta en individuell plan. Den skyldigheten gäller endast social-
tjänsten och hälso- och sjukvården. Samtidigt kan andra aktörer delta
i arbetet med planen när det finns behov av samordning kring ett barn
eller en ungdom.
I många kommuner och regioner har det träffats lokala eller regio-
nala överenskommelser om samverkan kring barn och unga. I sådana
överenskommelser regleras ofta hur arbetet med individuella planer
ska gå till och vilka verksamheter som kan delta i arbetet. I vissa kom-
muner har det också beslutats att förskolan och skolan ska kunna ta
initiativ till att en individuell plan upprättas när det bedömts att ett
barn behöver samordnade insatser.104
Det förekommer också att förskole- eller skolpersonal, exempelvis
personal inom elevhälsan, deltar i möten där en individuell plan tas
fram tillsammans med socialtjänsten, hälso- och sjukvården och bar-
nets vårdnadshavare. Planen kan då fungera som ett verktyg för att
tydliggöra ansvarsfördelningen mellan olika verksamheter och för att
samordna de insatser som ges till barnet eller eleven.
Utvärdering av metoden
Samordnad individuell plan har följts upp i flera utvärderingar sedan
bestämmelsen infördes. Riksdagens uppföljnings- och utvärderings-
verksamhet har konstaterat att arbetet med planerna har kommit
olika långt i olika delar av landet. Kunskapen om bestämmelsen vari-
erar mellan verksamheter och det saknas en samlad bild av hur ofta
individuella planer upprättas.
104 Se t.ex. Uppdrag psykisk hälsa (2026). SIP för barn.
https://www.uppdragpsykiskhalsa.se/sip-for-barn/. (Hämtat 2026-06-23.)
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
104
Även Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har pekat på att
individuella planer inte alltid används trots att det finns ett behov.
Myndigheten konstaterar att olika aktörer ibland har skilda uppfatt-
ningar om när en plan bör upprättas och vem som bör ta initiativ till
arbetet. Bristande rutiner och otydlig ansvarsfördelning kan i vissa
fall leda till att insatser inte samordnas på ett ändamålsenligt sätt.
Socialstyrelsen har i sin uppföljning av arbetet med individuella
planer också uppmärksammat att användningen varierar mellan olika
delar av landet och mellan olika verksamhetsområden. Samtidigt fram-
håller myndigheten att en individuell plan, när den används på ett
strukturerat sätt, kan bidra till bättre samordning av insatser och till
en tydligare ansvarsfördelning mellan olika aktörer.
Flera utvärderingar har konstaterat att arbetet med samordnade
individuella planer ofta uppskattas av både verksamheter och enskilda
när det fungerar väl. Genom att berörda aktörer samlas kring en
gemensam plan kan insatser samordnas mer effektivt och den enskilde
ges en bättre överblick över vilka insatser som ges och vem som an-
svarar för dem.
Sammantaget ger utvärderingarna en bild av att individuella planer
kan vara ett viktigt verktyg för samordning mellan olika verksamheter,
men att tillämpningen i praktiken är ojämn och i stor utsträckning
beroende av lokala rutiner och enskilda verksamheters initiativ.
Skolsociala team
Skolsociala team ska öka trygghet och studiero
Skolsociala team är en tvärprofessionell samverkansgrupp bestående
av personal från skolan och socialtjänsten. Skolsociala team arbetar
för att stärka förutsättningarna för elever att uppnå målen med ut-
bildningen, skapa en lugn och trygg skolmiljö, öka elevers närvaro
i skolan och ge stöd för att bryta en ogynnsam utveckling. Teamen
kan inrättas och drivas av kommuner och skolhuvudmän på eget ini-
tiativ, utan statliga medel, men kan också finansieras delvis genom
statsbidrag.105 Syftet med skolsociala team är att underlätta ett före-
byggande och tidigt samarbete mellan skolan och socialtjänsten, så att
socialtjänsten kan arbeta tillitsskapande i ett tidigt skede och bidra till
105 Förordningen (2023:179) om statsbidrag för personalkostnader för skolsociala team.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
105
att elever med behov av stöd bättre klarar sin skolgång.106 Skolsociala
team förekommer med olika organisatorisk utformning, finansiering
och inriktning.
Enligt Socialstyrelsens och Skolverkets rapportering om skolsociala
team har kommunerna valt i huvudsak tre olika sätt att organisera
verksamheten. En form är tvärprofessionella team som består av repre-
sentanter från skolan och socialtjänsten och som riktar sig till en viss
åldersgrupp, vissa skolor eller utgår från en viss nivå av frånvaro. En
annan form är samverkansforum som består av representanter för
olika verksamheter såsom socialtjänsten, inklusive LSS-verksamheten,
skolan, primärvården och habiliteringen. Den tredje formen är kvali-
tetsstrategier som består av representanter från utbildningsförvalt-
ningen och socialförvaltningen på övergripande strategisk nivå och
som framför allt arbetar med generella insatser och handledning av
personal inom skolan och socialtjänsten.
Statsbidraget för skolsociala team lämnas till huvudmän för grund-
skola och gymnasieskola för kostnader som avser personalkostnader
inom skolsociala team. Ett motsvarande belopp lämnas till kommu-
ner för kostnader för personal från socialtjänsten som medverkar i
teamet.
Skolsociala team ska bestå av en grupp med minst två årsarbets-
krafter, där minst en årsarbetskraft utgörs av skolpersonal med rele-
vant utbildning inom psykosocialt arbete och minst en årsarbets -
kraft utgörs av personal från socialtjänsten med socionomexamen
eller motsvarande utbildning. Statsbidraget lämnas för ett kalenderår
i sänder och kan användas till kostnader för heltids- eller deltidsan-
ställningar.
Regeringen har successivt förstärkt satsningen på skolsociala team.
När systemet infördes år 2023 var utgångspunkten ett bidrag om
75 miljoner kronor. För 2024 och 2025 har satsningen uppgått till
cirka 250 miljoner kronor per år och regeringen avser att ytterligare
förstärka och förlänga satsningen, med anslag som uppgår till totalt
cirka 400 miljoner kronor per år under kommande år.107
Skolsociala teams verksamhet har vuxit snabbt. Av landets 290 kom-
muner har 228 deltagit i satsningen. Antalet skolenheter som omfat-
106 Förordningen (2023:179) om statsbidrag för personalkostnader för skolsociala team.
107 Skolverket (2026). Stort intresse för skolsociala team. https://www.skolverket.se/om-
skolverket/nyheter-och-pressmeddelanden/nyheter/nyheter/2025-10-15-stort-intresse-for-
skolsociala-team. (Hämtat 2026-06-22.)
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
106
tats av teamens arbete ökade från 855 år 2023 till 2 138 år 2025.108
Den statistik som finns om skolsociala team avser huvudsakligen verk-
samhet som finansieras genom statsbidrag. Uppgifterna ger därmed
inte en fullständig bild av samtliga former av skolsocial samverkan
som förekommer i landet.
Det har, parallellt med fördelningen av statsbidrag, getts uppdrag
till Skolverket och Socialstyrelsen att stödja skolhuvudmän och social-
tjänst i att inrätta, organisera och följa upp arbetet med skolsociala
team. Uppdragen syftar till att skapa hållbar samverkan och kunskaps-
utbyte om arbetssätt och resultat. Skolverket och Socialstyrelsen fick
senast i december 2025 i uppdrag att fortsatt stödja, kartlägga och
följa upp satsningen på skolsociala team. Stödet ska också omfatta
arbete som eventuellt utförs i anpassade grundskolan och anpassade
gymnasieskolan. Skolverket och Socialstyrelsen har också tagit fram
ett gemensamt stödmaterial om skolfrånvaro som har publicerats på
myndigheternas webbplatser vid årsskiftet 2025/26.109 Stödet vänder
sig till alla inom skolan och socialtjänsten som är involverade i arbetet
med skolsociala team.
Skolsociala team har visat på positiva effekter för samverkan
Skolverket och Socialstyrelsen har redovisat erfarenheter från för-
söksverksamheten.110 En central slutsats är att skolsociala team kan
utgöra ett viktigt stöd för skolor i arbetet med elever som har omfat-
tande frånvaro, riskerar skolavbrott eller befinner sig i komplexa soci-
ala situationer. Teamen har i flera fall bidragit till tidigare upptäckt
av problem, förbättrad dialog med vårdnadshavare och en mer sam-
manhållen hantering av ärenden där både skolan och socialtjänsten
är involverade.
Samtidigt verkar skolsociala team ofta hamna i ett otydligt ansvars-
läge. Gränsdragningen mellan skolans ansvar, elevhälsans uppdrag och
socialtjänstens mandat upplevs som oklar, både av personal i teamen
och av berörda verksamheter. Detta gäller särskilt i ärenden där elever-
nas skolsvårigheter har samband med problem i hemmiljön, såsom
108 Skolverket (2026). Stort intresse för skolsociala team. https://www.skolverket.se/om-
skolverket/nyheter-och-pressmeddelanden/nyheter/nyheter/2025-10-15-stort-intresse-for-
skolsociala-team. (Hämtat 2026-06-22.)
109 Skolverket och Socialstyrelsen (2026). Att arbeta tillsammans kring skolfrånvaro.
Art.nr 2026-1-10032.
110 Skolverket (2025). I gränslandet mellan skolan och socialtjänsten. Dnr 2023:2063.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
107
omsorgsbrist, psykisk ohälsa hos vårdnadshavare eller olika former
av kontroll och begränsningar.
Teamens uppdrag och arbetssätt varierar betydligt mellan kom-
muner. I vissa fall har teamen haft ett tydligt förebyggande fokus,
medan de i andra fall kommit att användas mer operativt eller som
en ersättning för ordinarie strukturer inom elevhälsan eller social-
tjänsten. Denna variation bedöms i hög grad bero på avsaknaden av
en tydlig nationell reglering av målgrupp, uppdrag och gränser för
teamens arbete.
Skolsociala team möter ofta elever vars svårigheter är kopplade
till komplexa familjesituationer, men teamen saknar tydligt mandat
att agera i ärenden där det finns misstanke om våld eller andra for-
mer av allvarlig utsatthet. Detta har lett till försiktighet eller osäker-
het kring när och hur socialtjänsten ska involveras, samt till oklarhet
kring olika verksamheters ansvar.
Samverkan mellan skola, socialtjänst,
polis och fritidssektor (SSPF)
Samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritidssektor (till ex-
empel fritidsgårdar, ungdomens hus och aktörer inom civilsamhället)
brukar förkortas SSPF. Syftet med samverkansformen är att genom
tidiga och samordnade insatser fånga upp barn som riskerar att hamna
i kriminalitet eller annat normbrytande beteende. Arbetet är knutet
till kommunernas ansvar att arbeta brottsförebyggande.111 Målgrup-
pen för SSPF är barn under 18 år, men insatser kan även riktas mot
unga vuxna. SSPF bedrevs år 2025 i cirka 220 kommuner.
SSPF kan bli aktuellt när någon av de samverkande aktörerna har
fattat misstanke om att ett barn använder droger, har börjat begå brott
eller har kontakter med kriminella. Efter samtycke från barnet och/
eller vårdnadshavare upprättas en åtgärdsplan utifrån barnet behov
och situation. En SSPF-koordinator samordnar åtgärderna kring bar-
net. Utöver representanter från skolan, socialtjänsten, polisen och
fritidssektorn, kan även andra aktörer tillkomma i samverkan kring
barnet, till exempel hälso- och sjukvården, habiliteringen, civilsam-
hället eller personer som är viktiga för barnet.112
111 Lagen (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete.
112 Brå (2026). SSPF Samverkansformen skola, socialtjänst, polis och fritid.
Art.nr 2026-2-10038, s. 5 och 8.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
108
I våra möten med representanter från Polismyndigheten har fram-
kommit att det förekommer att SSPF-möten används för att på en
generell nivå diskutera hedersrelaterat våld och förtryck. Dialogen
har inte skett i syfte att dela uppgifter på individnivå, utan att ge be-
rörda aktörer kunskapsstöd om hur hedersrelaterat våld och förtryck
kan motverkas. En annan positiv sidoeffekt av samverkansformen
är att de som ingår i samverkan får direkta kontaktvägar till övriga
myndigheter i de fall en oros- eller polisanmälan om hedersrelaterat
våld och förtryck blir aktuell.113
Barnahus
Barnahus är en samverkansform där Polismyndigheten, Åklagar -
myndigheten, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och Rättsmedi-
cinalverket samverkar för att utreda brott mot barn under 18 år.
Genom ett barnahus får barnet komma till en trygg och barnvänlig
plats i stället för att slussas runt mellan olika myndigheter. Barnahus
finns i 222 kommuner.
Genom samverkan inom barnahus kan myndigheter säkerställa
att förundersökningar görs med barnets behov i centrum, men också
att barnets och vårdnadshavares behov av stöd och behandling till-
godoses. Polisen kan hålla förhör med barnet, barnläkare göra rätts-
medicinska undersökningar, psykologer ge krisstöd och socialtjänsten
bedöma behov av skydd.
Barnahus regleras huvudsakligen genom lokala samverkansavtal
mellan kommuner, regioner, Polismyndigheten och Åklagarmyndig-
heten. Verksamheten styrs av lagkrav som barnkonventionen, social-
tjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och rättegångsbalken för att
trygga det utsatta barnets rättigheter. Det finns inga nationella detalj-
föreskrifter.
Utredning av hedersrelaterad brottslighet ingår i barnahusens
uppgifter enligt Polismyndighetens nationella riktlinjer.114 Barnafrid,
Linköpings universitet, har haft i uppdrag av regeringen att genom-
föra utbildningsinsatser för barnahus om hedersrelaterat våld och
förtryck och uttrycksformer som till exempel barnäktenskap, tvångs-
113 Bland annat möte med Polismyndigheten i Uppsala 2025-11-05.
114 Rikspolisstyrelsen (2009). Delredovisning av regeringsuppdrag avseende gemensamma natio-
nella riktlinjer kring barn som misstänks vara utsatta för brott och kriterier för landets barnahus.
Dnr POA428-6530/08.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
109
äktenskap och könsstympning. Linköpings universitet har inom
ramen för uppdraget spridit erfarenheter om utredningsarbetet av
hedersrelaterad brottslighet vid barnahusverksamheter.115
3.6.3 Stöd och vägledningar för samverkan kring barn och
unga som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck
Socialstyrelsen anger i flera föreskrifter och vägledningar att hälso-
och sjukvårdspersonal ska uppmärksamma tecken på våld och annan
utsatthet hos barn och unga. I vägledningen om våld i nära relationer
framhålls att hälso- och sjukvården, inklusive verksamheter som möter
barn i ett tidigt skede, har en central roll i att identifiera riskfaktorer,
ställa frågor om våld och agera när oro uppstår. Socialstyrelsen lyfter
särskilt fram att våld och kontroll kan ta sig olika uttryck och att per-
sonal behöver ha kunskap om även mer subtila former av begräns -
ningar och utsatthet.
Skolverket och Socialstyrelsen framhåller i vägledningen för elev-
hälsan att elevhälsan ska bidra med sin samlade kompetens i arbetet
med att främja elevers hälsa, utveckling och lärande. Vägledningen be-
tonar också elevhälsans betydelse när det finns oro för en elevs situa-
tion eller tecken på att eleven far illa. Elevhälsan ska då bidra med
sin kompetens i skolans bedömningar och i arbetet med att identi-
fiera behov av stöd och andra åtgärder.116 Skolverket har vidare i mate-
rial om skolans ansvar för anmälningsskyldigheten tydliggjort att
skyldigheten gäller all personal i skolan. Det inkluderar elevhälsans
professioner, och anmälan till socialtjänsten ska göras vid misstanke
om att ett barn far illa, även när uppgifterna rör förhållanden utanför
skolan. Av vägledningen framgår också att skolan inte ska avvakta
med anmälan i syfte att först utreda eller klarlägga situationen.
När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck har både Social-
styrelsen och Skolverket i sina respektive kunskapsstöd lyft fram
vikten av särskild uppmärksamhet på normstyrd kontroll, begräns-
ningar av barns och ungas handlingsutrymme samt rädsla för konse-
kvenser av att berätta. Det framhålls att elevhälsans professioner,
genom återkommande kontakter och förtroendefulla samtal, kan ha
särskilt goda förutsättningar att uppmärksamma sådana förhållanden.
115 Se bland annat Regeringsbeslut 2018-06-28 Uppdrag om att stärka barnahusens kompetens
om hedersrelaterat våld och förtryck. Dnr S2018/03927/JÄM.
116 Skolverket och Socialstyrelsen (2016). Vägledning för elevhälsan.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
110
3.6.4 Stödinsatser finansieras till viss del av statsbidrag
Skolan finansieras av kommunalskatt och av generella och riktade
statsbidrag. Sedan 2025 kan kommuner, regioner och kommunal-
förbund söka statsbidrag i syfte att stärka och utveckla arbetet bland
annat mot hedersrelaterat våld och förtryck. Några av de statsbidrag
som är aktuella för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck
beskrivs bland annat i avsnitt 7.5, 7.9, 8.5 och 8.6.
3.7 Stödsystemets uppbyggnad
i de nordiska länderna
Vi ska enligt direktiven analysera hur ett individuellt anpassat stöd-
system kan utformas för barn och elever som utsätts för hedersrela-
terat våld och förtryck samt andra likvärdiga kränkningar med kopp-
ling till kön, sexuell läggning eller könsidentitet. Direktiven anger
även att relevanta erfarenheter från andra länder ska beaktas, exem-
pelvis från Norge.
I detta avsnitt redovisas en översiktlig genomgång av reglering-
arna i de andra nordiska länderna inom området hedersrelaterat våld
och förtryck. Där individuellt anpassade stödsystem förekommer,
beskrivs dessa med fokus på övergripande struktur, innehåll och till-
lämpning. Syftet är att identifiera lärdomar och goda exempel som
kan bidra till utformningen av ett effektivt och rättssäkert stödsystem
anpassat till en svensk kontext.
3.7.1 Norge
I Norge finns ett nationellt inrättat individuellt stödsystem i skolan
för elever som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och negativ
social kontroll. Systemet består av flera olika insatser som samverkar
med varandra.
I Norge används utöver hedersrelaterat våld även begreppet ”nega-
tiv social kontroll”. Det är ett samlingsbegrepp som omfattar press,
övervakning, hot eller tvång som systematiskt begränsar en persons
livsutveckling eller systematiskt begränsar personen eller upprepade
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
111
gånger hindrar personen från att fatta självständiga beslut om sitt eget
liv och sin framtid.117
Exempel på lagstiftning
I Norge faller ärenden som rör negativ social kontroll och heders-
relaterat våld inom den generella strafflagstiftningen. Relevant lag-
stiftning omfattar bestämmelser om olaga tvång, brott mot äkten-
skapslagen (barnäktenskap), tvångsäktenskap, frihetsberövande, våld
i nära relationer och könsstympning.
Barnäktenskap och tvångsäktenskap är undantagna från kravet på
dubbel straffbarhet. Det räcker således att barnäktenskap och tvångs-
äktenskap är olagligt i Norge, det behöver inte vara olagligt också i
det land där handlingen utfördes.
För att förhindra att barn lämnas kvar utomlands och för att under-
lätta deras återvändande till Norge infördes ändringar i passlagen 2019.
Samma år ändrades ”folketrygdkloven”118 genom att det infördes ett
krav på bosättning och vistelse i Norge för att ha rätt till bidrag för
make/maka och barn. Syftet med ändringarna var att minska export
av välfärdsförmåner och att minska offentligt stöd till föräldrar som
skickar sina barn till länder där de riskerar att utsättas för tvång eller
bristande omsorg.119
Föräldraansvar och barns rätt till delaktighet är också reglerat, lik-
som barns rätt till skydd mot allvarligt bristande omsorg.120
Kommuner har ett särskilt ansvar för medborgare i behov av stöd
och ska bistå i ärenden där det förekommer hedersvåld eller negativ
social kontroll.121 I likhet med övriga nordiska länder har Norge till-
trätt den så kallade Istanbulkonventionen om förebyggande och be-
kämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet.122
117 Justis- og beredskapsdepartementet och Arbeids- og inkluderingsdepartementet (2026).
Bekjempelse av negativ sosial kontroll og æresmotivert vold i Norge.
https://www.regjeringen.no/no/tema/innvandring-og-integrering/innsikt/negativ-sosial-
kontroll-og-aresrelatert-vold/id2343479/. (Hämtat 2026-06-22.)
118 Lov om folketrygd (LOV-1997-02-28-19), Nordisk Ministerråd (2020). Kortlægning – Stra-
tegier og initiativer til forebyggelse af negativ social kontrol og æresrelateret vold i de nordiske lande.
Rapport Nord 2020:041.
119 Ibid.
120 Lov om barn og foreldre, Lov om barneverntjenester.
121 Lov om sosiale tjenester i arbeids- og velferdsforvaltningen.
122 Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av
våld i hemmet, Istanbul den 11 maj 2011.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
112
Kompetensteamet mot negativ social
kontroll och hedersrelaterat våld
När det specifikt gäller stödsystem inom skolväsendet för barn och
elever som utsätts för negativ social kontroll eller hedersrelaterat våld,
utgör Kompetensteamet mot negativ social kontroll och hedersrela-
terat våld en central funktion. Teamet är ett tvärsektoriellt expert -
organ som samordnas av Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet
(Bufdir) och bemannas av representanter från flera nationella direk-
torat. Kompetensteamet bistår skolor och andra aktörer i enskilda
ärenden som rör negativ social kontroll och hedersrelaterat våld.
Stödet riktar sig både till yrkesverksamma och till utsatta individer,
och omfattar även samordning med andra myndigheter.
Målgruppen för det individuella stödet är i huvudsak offentligt
anställda som i sitt arbete möter personer utsatta för negativ social
kontroll eller hedersrelaterat våld och som är i behov av rådgivning
eller vägledning. Kompetensteamet ansvarar även för att fördela plat-
ser i ett nationellt boende - och stöderbjudande för personer över
18 år som är utsatta för hedersrelaterat våld. Därtill har teamet hand
om ett ersättningssystem som kan täcka kostnader för hemresa för
personer som befinner sig utomlands mot sin vilja, samt samordnar
mottagandet i Norge. Kompetensteamet samordnar också särskilt ut-
sända vid vissa norska ambassader i utlandet som arbetar med heders-
relaterat våld och förtryck.123
Vid utgången av 2025 bestod Kompetensteamet av medarbetare
från sju olika direktorat:
• Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet (Bufdir)
• Politidirektoratet (POD)
• Utlendingsdirektoratet (UDI)
• Arbeids- og velferdsdirektoratet (AVdir)
• Utdanningsdirektoratet (Udir)
• Integrerings- og mangfoldsdirektoratet (IMDi)
• Helsedirektoratet (Hdir).
123 Bufdir (2026). Årsrapport 2025 De særskilte tjenestene mot negativ sosial kontroll og
æresmotivert vold.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
113
Eftersom teamet består av medarbetare från olika myndigheter verkar
det inom flera regelverk och samhällsuppdrag. Arbetet sker dock i
nära samverkan med en gemensam målgrupp i fokus. Under senare
år har särskild vikt lagts vid kompetenshöjande insatser samt att öka
kännedomen om det stöd som erbjuds via Kompetensteamet.124
Under 2025 hanterade Kompetensteamet 1 308 enskilda ärenden.
De vanligaste problemområdena rörde hot och våld, ofrivillig vistelse
utomlands och negativ social kontroll. Ärenden som rörde tvångs-
äktenskap, könsstympning och barnäktenskap förekom i mindre om-
fattning. Antalet ärenden har minskat med 43 ärenden sedan 2024
efter flera år av stora ökningar av antalet ärenden. Knappt hälften av
ärendena hos Kompetensteamet och mångfaldsrådgivarna rörde barn
under 18 år.125
Mångfaldsrådgivare
Integrerings- och mångfaldsdirektoratet (IMDi) införde 2008 så
kallade mångfaldsrådgivare (tidigare kallat minoritetsrådgivare), som
är anställda vid utvalda högstadieskolor, gymnasieskolor och vuxen-
utbildningscenter. Mångfaldsrådgivarna är anställda av IMDi, men
har sin arbetsplats på skolorna. Under 2025 fanns det totalt 69 mång-
faldsrådgivare. De finns i de största städerna och varje fylke (motsva-
rande kommun) har minst en mångfaldsrådgivare anställd. Mångfalds-
rådgivarnas mandat och det problemområde som de arbetar med har
förändrats något över tid. När verksamheten startade var deras mandat
kopplat till förebyggande arbete och stöd i samband med tvångsäkten-
skap samt att motverka avhopp från skolan. Anledningen till att mång-
faldsrådgivarna skulle arbeta med skolavhoppsproblematik grundade
sig i att utbildning kan bidra till självständighet och att problem med
tvångsäktenskap ofta påverkar skolgången.126
Enligt uppgifter till utredningen sker val av skola för placering av
mångfaldsrådgivare efter en behovsbedömning av IMDi i samråd med
kommunen där mångfaldsrådgivaren kommer att arbeta.
124 Bufdir (2026). Årsrapport 2025 De særskilte tjenestene mot negativ sosial kontroll og æres-
motivert vold.
125 Ibid.
126 Five Aarset, M., Smette, I., Bruland, S. (2024). Mangfoldsrådgivere i ungdomsskoler og
voksenopplæringssentre. Fungerer det etter hensikten? OsloMet – storbyuniversitetet.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
114
Mångfaldsrådgivarnas uppdrag
Mångfaldsrådgivarnas uppdrag omfattar att ge råd och vägledning till
elever som riskerar att utsättas för eller är utsatta för hedersrelaterat
våld och negativ social kontroll och att ha uppföljande samtal. Insat-
serna riktar sig i första hand till elever vid den skola där rådgivaren är
anställd, men kan även omfatta elever vid närliggande skolor vid behov.
Under 2024 utvidgades mångfaldsrådgivarnas uppdrag. Utöver
arbetet mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld infor -
merar rådgivarna unga om relevanta stödinsatser och tjänster kopp-
lade till frågor om kön och sexualitet, rasism och diskriminering.
Mångfaldsrådgivarna arbetar även förebyggande och bidrar till
att höja kompetensen hos skolpersonal och andra yrkesverksamma
inom offentlig verksamhet. De har ett nära samarbete med skolans
elevhälsa och ska även bidra till ett samordnat arbete mellan skolan
och lokala stödverksamheter i enskilda ärenden.
En del av uppdraget är att medverka i framtagandet och vidare-
utvecklingen av rutiner inom skolans verksamhet för att förebygga
och hantera negativ social kontroll, tvångsäktenskap, hedersrelaterat
våld och könsstympning.
Rådgivarna har också i uppgift att sprida kunskap om att det finns
särskilt utsända för integrationsfrågor samt om Kompetensteamet
mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld, till relevanta
målgrupper.
Utöver skolpersonal kan även personal inom lokala flyktingmot-
tagningar, Arbetsförmedlingen, vuxenutbildningsinstitutioner och
andra stödverksamheter vända sig till mångfaldsrådgivaren i sitt län
eller sin kommun för att stärka sin kompetens i frågor som rör nega-
tiv social kontroll, tvångsäktenskap och könsstympning. Mångfalds-
rådgivaren kan också fungera som samarbetspartner vid lokala semi-
narier eller i arbetet med att ta fram rutiner inom dessa områden.127
Vilka kontaktar mångfaldsrådgivarna?
Den största gruppen som kontaktade mångfaldsrådgivarna under
2025 utgjordes av skolpersonal, med totalt 557 ärenden. Det rörde
sig främst om personal vid den skola där rådgivaren är placerad, men
127 Bufdir (2026). Årsrapport 2025 De særskilte tjenestene mot negativ sosial kontroll og æres-
motivert vold.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
115
även personal från andra skolor i närområdet sökte råd och vägled-
ning i ärenden där oro fanns kring en elev. En första kontakt från
en skola leder ofta till att rådgivaren senare har direkta samtal och
uppföljning med den individ som är föremål för oron. Mångfalds-
rådgivare kan även hänvisa ärenden vidare till kollegor inom teamet.
Den näst största gruppen som tog kontakt var utsatta individer
själva, med 174 ärenden under 2025. Vänner och skolkamrater till
utsatta personer stod för 23 ärenden. Skolhälsovården kontaktade
mångfaldsrådgivarna i 107 ärenden, medan övriga hälso- och sjukvårds-
instanser stod för 31 ärenden.128
Det finns en stor spridning i de utsatta personernas ursprungs-
länder. Under 2025 hade de individer som var i kontakt med Kom-
petensteamet en bakgrund i 63 länder, hos mångfaldsrådgivarna i
83 länder och hos specialutsända för Norge i utlandet i 23 länder.
De vanligast förekommande ursprungsländerna var Syrien, Pakistan,
Somalia, Afghanistan och Irak.129
Hos mångfaldsrådgivarna dominerade ärenden som rörde negativ
social kontroll. Kompetensteamet rapporterade för 2025 en tydlig
ökning av ärenden om ofrivillig vistelse utomlands. Denna ökning
bedöms hänga samman med att UDI förstärkt sin representation
med ytterligare en resurs under 2025 och därmed har större kapacitet
att vägleda i ärenden.
Uppföljning av pilotprojekt
Under läsåren 2021/22, 2022/23 och 2023/24 genomfördes tre pilot-
projekt med mångfaldsrådgivare vid vissa högstadieskolor och gym-
nasieskolor. Under hösten 2023 beslutades att verksamheten skulle
fortsätta vid vissa högstadieskolor och, i viss utsträckning, vid vuxen-
utbildningscenter.
I samband med utvärderingen av pilotprojekten lyftes frågor om
hur verksamheten kommuniceras externt och hur mångfaldsrådgivarna
i praktiken utformar sitt arbete. Vid högstadieskolor fungerar rådgi-
varna i stor utsträckning som ett socialt stöd med ett brett uppdrag.
Inom vuxenutbildningen har uppdraget i högre grad handlat om att
128 Bufdir (2026). Årsrapport 2025 De særskilte tjenestene mot negativ sosial kontroll og æres-
motivert vold.
129 Ibid.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
116
hjälpa personer att orientera sig inom det övriga stöd som finns i myn-
dighetssystemet.
I medier har verksamheten främst presenterats genom statistik
över ärenden kopplade till rådgivarnas mandat. Utvärderingen visar
dock att dessa ärenden endast utgör en begränsad del av rådgivarnas
totala arbetsinsats. Det framgår också att det råder viss oklarhet kring
vad som definieras som ett ”ärende” och vilken del mångfaldsråd -
givarna haft i dessa.
Utvärderingen av pilotprojekten rekommenderade en villkorad
fortsättning av verksamheten vid vissa högstadieskolor och vuxen-
utbildningscenter. Det bedömdes inte finnas behov av rådgivare vid
samtliga skolor och center, men däremot fortsatt behov för skolor
i särskilt utsatta områden och utbildningsmiljöer.
De övergripande rekommendationerna för pilotprojekten vid hög-
stadieskolorna var följande:
• Brett socialt förebyggande arbete bör utgöra kärnuppdraget för
mångfaldsrådgivare i högstadiet.
• Det krävs ett vägval mellan ungdomsinriktat och föräldrainriktat
förebyggande arbete. Dessa inriktningar förutsätter olika meto-
der och kompetenser. Det största utvecklingsutrymmet bedöm-
des finnas inom det föräldrainriktade arbetet.
Exempel på övrigt stöd
Det kan också nämnas att den norska regeringen har lanserat en natio-
nell strategi med en handlingsplan med ett antal förslag på åtgärder
för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck där ovannämnda
särskilda tjänster ingår. Strategin innehåller bland annat förslag om
utreseförbud för barn som riskerar skadliga utlandsresor, ökad kom-
petens hos skolpersonal, socialtjänst, polis och andra yrkesgrupper
samt utvidgning av straffrättsliga bestämmelser för att inkludera
hedersmotiv som försvårande omständighet.130
Vidare har IMDi tagit fram en särskild handbok för skolpersonal
och andra yrkesverksamma som arbetar med barn och unga för före-
byggande av negativ social kontroll och hedersrelaterat våld. Den
innehåller riktlinjer för att identifiera och hantera fall av hedersrela-
130 Arbeids- og inkluderingsdepartementet (2025). Handlingsplan: Sjef i eget liv – styrket
innsats mot negativ sosial kontroll og æresmotivert vold 2025–2028.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
117
terat våld, tvångsäktenskap och könsstympning och för samverkan
med specialiserade team och rådgivare. Det ger också riktlinjer för
stöd till utsatta elever i skolmiljö.131
Det kan också nämnas att Utdanningsdirektoratet har publicerat
en vägledning om hedersrelaterat våld, inklusive definitioner och
exempel på våldsformer och normer kring kön och sexualitet som
ofta ligger till grund för hedersrelaterat våld samt information om
hur skolor kan arbeta förebyggande och stödjande.132
3.7.2 Danmark
Danmark har inte ett nationellt reglerat individuellt stödsystem i
skolan för elever som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld
och förtryck. Det finns däremot flera riktlinjer, handlingsplaner
och samverkansmodeller som används som stöd i skolmiljön. Hand-
lingsplanerna är lokalt förankrade i kommunerna, eftersom alla kom-
muner är skyldiga att ha en handlingsplan för att stödja utsatta barn.133
Exempel på lagstiftning
Vissa handlingar som rör negativ social kontroll och hedersrelaterat
våld har särskilda straffbestämmelser medan andra är kriminaliserade
genom generell lagstiftning.134 Lagstiftningen reglerar också den kom-
munala nivån genom att olika myndigheter och instanser åläggs skyl-
digheter i förhållande till negativ social kontroll och hedersrelaterat
våld. Som exempel på kriminalisering kan nämnas att den danska
strafflagen innehåller bestämmelser om brott mot liv och hälsa samt
kränkningar av frid och ära, inklusive hot. Lagen innehåller även regler
om brott mot den personliga friheten, till exempel olaga hot och psy-
kiskt våld i nära relationer.135
Beroende på omständigheterna kan negativ social kontroll straffas
enligt bestämmelserna om psykiskt våld. Som exempel på beteenden
131 Håndbok for forebygging og håndtering av negativ sosial kontroll og æresrelatert vold.
132 Integrerings och Mangfoldsdirektoratet (2024). Negativ sosial kontroll og aresrelatertvold.
https://www.udir.no/kvalitet-og-kompetanse/sikkerhet-og-beredskap/negativ-sosial-
kontroll-og-aresmotivert-vold/. (Hämtat 2026-06-22.)
133 28 § barnets lov.
134 Nordisk Ministerråd (2020). Kortlægning – Strategier og initiativer til forebyggelse af negativ
social kontrol og æresrelateret vold i de nordiske lande. Rapport Nord 2020:041.
135 260 och 266 §§ strafflagen.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
118
som kan omfattas är att ta kontroll över en persons vardag genom
att bestämma när personen får sova, delta i sociala sammanhang, regler
om klädsel och liknande. Det kan även handla om att hålla kvar en
person i ett äktenskap med hänvisning föreställningar om ärbarhet
och/eller familjens sociala status.136 Vidare är tvångsäktenskap och
könsstympning straffbart i Danmark.137
År 2019 infördes en särskild straffbestämmelse i Danmark som kri-
minaliserar vissa typer av utlandsvistelser, så kallade genopragelserejser
(uppfostringsresor). Bestämmelsen var en del av regeringens handlings-
plan ”Ett Danmark utan parallellsamhällen – Inga ghetton 2030”,
som publicerades 2018.138 Uppfostringsresorna kan vara både ofri-
villiga och frivilliga utlandsvistelser som barnet samtyckt till. Det
avgörande för att det ska vara straffbart är att utlandsvistelsen inne-
bär en allvarlig fara för barnet eller barnets utveckling. 139 Om det
finns anledning att anta att barnet är på väg att skickas på en uppfost-
ringsresa finns det möjlighet att beslagta barnets pass.
Inom utbildningsområdet finns en särskild bestämmelse om skolans
ansvar vid misstanke om uppfostringsresa.140 Skolan ska vid misstanke
om en uppfostringsresa underrätta kommunen om det framkommer
uppgifter om att en elev ska vistas, eller kan antas vistas utomlands
och frånvaron inte beror på sjukdom eller annan godkänd ledighet.
För kommuner finns bland annat en skyldighet att erbjuda kvinnor
som utsätts för våld på grund av hedersrelaterade konflikter ett sär-
skilt boende på kriscenter. Det gäller även kvinnor som är utsatta för
allvarliga hedersrelaterade konflikter. Kommunerna är sedan 2014
skyldiga att säkerställa att personer som är över 18 år och söker hjälp
på grund av hedersrelaterade konflikter får tillgång till kostnadsfri
rådgivning. Om kommunen bedömer att det finns behov ska perso-
nerna även erbjudas en individuell handlingsplan. En sådan handlings-
plan ska utarbetas i samråd med berörd individ och innehålla:
• en riskbedömning av individens situation
• information om individens aktuella livssituation inklusive boende,
arbete utbildning och relationer till anhöriga
136 Nordisk Ministerråd (2020). Kortlægning – Strategier og initiativer til forebyggelse af negativ
social kontrol og æresrelateret vold i de nordiske lande. Rapport Nord 2020:041.
137 260 §, stycke 2 strafflagen.
138 Økonomi- og Indenrigsministeriet (2018). Ét Danmark uden parallelsamfund – Ingen
ghettoer i 2030.
139 215 a § strafflagen.
140 4 §, stycke 5 bekendtgørelse om elevers fravær fra undervisningen i folkeskolen.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
119
• överväganden kring relevanta stödinsatser kopplade till boende,
arbete och utbildningen samt syftet med dessa
• överväganden kring andra möjliga stödinsatser enligt socialtjänst-
lagen eller annan lagstiftning samt syftet med dessa.141
Nationellt center mot hedersrelaterade konflikter
Organisationen MÆRK (Nationalt Center mod Æresrelaterede Kon-
flikter) som påbörjade sitt arbete 2024 är en central aktör i Danmark
för samordning av det nationella arbetet mot hedersrelaterade kon-
flikter och negativ social kontroll. Centret är en del av Udlændinge-
og Integrationsministeriet och har ett brett uppdrag som bland annat
inkluderar:
• rådgivning till yrkesverksamma inom kommuner, skolor och civil-
samhället
• utbildning och kompetensutveckling genom kurser, seminarier
och nätverksmöten
• säkerhetskonsulenter som ger stöd i allvarliga ärenden, till exem-
pel vid risk för uppfostringsresor (genopdragelsesrejser).
År 2024 stärkte MÆRK fokus på barn och unga, särskilt i skolor och
ungdomsutbildningar. MÆRK arbetar på olika sätt för att stärka sko-
lans kapacitet bland annat genom att tillhandahålla utbildningsmaterial,
kurser, nätverkande och vägledning till skolpersonal. M ÆRK ger
också stöd till skolpersonal i samverkan med andra myndigheter.
Under 2026 har MÆRK lanserat ett fyraårigt pilotprojekt med
”rettighedsvejledere”. Rättighetsvägledarna ska dagligen finnas på
plats vid 6–8 skolor i Aarhus och Köpenhamn, vilket kommer göra
det möjligt för elever att söka stöd. Rättighetsvägledarna har också
en uppsökande roll och ger råd till elever som utsätts för hedersrela-
terade konflikter och negativ social kontroll. Som del av projektet
utvecklas undervisningsmaterial.
MÆRK erbjuder också skräddarsydd rådgivning till grund- och
gymnasieskolors arbete med att förebygga, upptäcka och hantera
hedersrelaterade konflikter, inklusive negativ social kontroll.
141 Udlændinge-, Integrations- og Boligministerie (2016). National handlingsplan – Forebyggelse
af aeresrelaterede konflikter og negativ social kontrol.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
120
Fokus för MÆRK:s stöd är att skapa trygghet och handlingsut-
rymme för elever, särskilt de som lever under stark kontroll av familj
eller nätverk. I sitt arbete betonar MÆRK vikten av ett tvärsektoriellt
samarbete mellan skola, socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård.
Detta inkluderar bland annat gemensamma insatser i särskilt utsatta
områden, kunskapsdelning och gemensamma rutiner samt ett fokus
på att upptäcka.
Exempel på övrigt stöd
Det kan till exempel nämnas att en särskild handbok har tagits fram
för yrkesverksamma inom skola och socialtjänst. Den innehåller väg-
ledning om hur man identifierar och hanterar fall av hedersrelaterat
våld, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning. Handboken
innehåller även en mall för hur skolor kan ta fram lokala handlings-
planer samt praktiska metoder för samverkan mellan skola och social-
tjänst.142
Regeringens har vidare infört en förstärkt insats mot negativ social
kontroll och parallellsamhällen. Insatsen fokuserar på följande fyra
övergripande och centrala insatsområden med totalt 22 konkreta
initiativ:
• stärkt insats mot parallella rättspraxis med mera
• stöd och säkerhet för offer för negativ social kontroll
• ett barn- och ungdomsliv på lika villkor som andra
• insats mot uppfostringsresor och ofrivilliga utlandsvistelser.
Regeringens stärkta insats mot negativ social kontroll och parallell-
samhällen är fullt finansierad under perioden 2025–2028. Initiativen
kommer att utvärderas 2028 för att skapa en solid kunskapsbas för
fortsatt policyutveckling på området.143
142 Nordisk Ministerråd (2020). Kortlægning – Strategier og initiativer til forebyggelse af negativ
social kontrol og æresrelateret vold i de nordiske lande. Rapport Nord 2020:041.
143 Udlændinge- og Integrationsministeriet (2025). Et frit liv i Danmark, Regeringens styrkede
insats mot negativ social kontrol og parallellsamfund.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
121
3.7.3 Finland
I Finland finns ingen specifik nationell reglering om ett individuellt
stödsystem i skolan riktat till barn som riskerar att utsättas för heders-
relaterat våld eller förtryck. Det finns ingen särskild organisations-
modell på nationell myndighetsnivå som uteslutande hanterar frågor
om hedersrelaterat våld. Däremot finns vissa organisatoriska struk-
turer på nationell nivå som relaterar till våld i nära relationer generellt,
där hedersrelaterat våld ingår som en del. Organiseringen kännetecknas
av att den är tvärsektoriell och involverar ett begränsat antal aktörer.
Det finns inte någon enskild myndighet som har ett övergripande
ansvar för frågor kopplade till hedersrelaterat våld och förtryck.144
Exempel på lagstiftning
Det finns ingen specifik lagstiftning i Finland som direkt reglerar
hedersrelaterat våld eller förtryck. Vissa handlingar är dock straff-
bara. Det är till exempel möjligt att lagföra hedersrelaterat våld. Det
finns ett antal bestämmelser som kan tillämpas vid situationer som
rör hedersrelaterat våld, till exempel brott mot personlig frihet, brott
mot privatliv, allmän ordning och personlig integritet, sexualbrott,
mord och kroppsskada.145 Det finns också straffrättsliga förbud mot
tvångsäktenskap och könsstympning.146
Lagstiftningen i Finland är könsneutral vilket innebär att lagar
som utgångspunkt är formulerade för att ge lika skydd oavsett kön.
Det pågår dock en debatt om huruvida lagstiftningen bör uppdateras
för att bli mer specifik, i likhet med lagstiftningen i exempelvis Norge,
Sverige och Danmark.147
144 Nordisk Ministerråd (2020). Kortlægning – Strategier og initiativer til forebyggelse af negativ
social kontrol og æresrelateret vold i de nordiske lande. Rapport Nord 2020:041.
145 Kapitel 25: Brott mot personlig frihet (t.ex. §§ 1, 2, 6, 7, 7a och 8, Kapitel 24: Brott mot
privatliv, allmän ordning och personlig integritet (t.ex. §§ 5–10, inklusive 8a), Kapitel 20:
Sexualbrott. Kapitel 21: Mord och kroppsskada.
146 Kapitel 25, artikel 2 strafflagen.
147 Nordisk Ministerråd (2020). Kortlægning – Strategier og initiativer til forebyggelse af negativ
social kontrol og æresrelateret vold i de nordiske lande. Rapport Nord 2020:041.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
122
Exempel på övrigt stöd
Finland använder den så kallade Barnahusmodellen för att samordna
stöd och utredning vid misstanke om våld, inklusive hedersrelaterat
våld. Barnahusmodellen syftar till att på ett barnvänligt och heltäck-
ande sätt möta barn som misstänks ha utsatts för våld. Barnets behov
ska stå i centrum. Modellen bygger på ett sektorsövergripande sam-
arbete mellan rättsväsendet och välfärdsområdenas social- och hälso-
vårdstjänster, och strävar efter att säkerställa att barnet får ett samordnat
och tryggt bemötande där barnets behov står i centrum. Målsättning-
arna med Barnahusmodellen är att:
• förbättra tillgången till och kvaliteten på stöd och vård för barn
som har upplevt våld
• utveckla ett tidigt och sektorsövergripande samarbete mellan
berörda aktörer
• öka barnvänligheten i möten, tjänster och fysiska miljöer.
Inom ramen för Barnahusmodellen samverkar polisen i förundersök-
ningen, åklagare i rättsprocessen samt yrkesutbildad personal inom
social- och hälsovården.148
Alla som utsätts för våld i nära relationer har rätt till sociala tjäns-
ter enligt den finska socialtjänstlagen.149 Detta omfattar även personer
som utsätts för hedersrelaterat våld.
Sedan 2016 finns en lag om skyddat boende som ger en rätt till
plats på ett kriscenter för de som har utsatts för eller hotas av våld
i nära relationer.150
Institutet för välfärd och hälsa har tagit fram ett material för skol-
hälsovården som kortfattat guidar personal inom elevhälsan i hur
man kan ta upp frågor om hedersrelaterat våld med elever eller stu-
derande. Materialet innehåller också riktlinjer om vilka åtgärder som
ska vidtas för en utsatt person, till exempel orosanmälan till social-
tjänsten, polisanmälan eller att hänvisa till stöd för våldsutsatta i kom-
munen.151 Det finns också en databas, NEUKO, som innehåller rikt-
148 Grevio (2024). First thematic evaluation report – Building trust by delivering support, pro-
tection and justice, Finland.
149 Sosiaalihuoltolaki, 1301/2014, § 11.
150 Grevio (2024). First thematic evaluation report – Building trust by delivering support, pro-
tection and justice, Finland.
151 Institutet för hälsa och välfärd. Kunniaan liittyvä väkivalta opiskeluhuollossa.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
123
linjer för skol- och elevhälsovårdens personal om hedersrelaterat våld,
framtagen av Institutet för välfärd och hälsa.
Det finns stöd för enskilda genom civilsamhället till exempel hos
Loisto setlementti ry som har en verksamhetsgren, Sopu, som arbetar
specifikt med hedersrelaterade frågor. Det finns även ett informellt
nätverk kring hedersrelaterat våld som drivs av civilsamhällesorgani-
sationer, men där myndigheter också deltar.152
3.7.4 Sammanfattning
När det gäller ett individuellt stödsystem för enskilda som riskerar
att utsättas för hedersvåld i skolan utmärker sig Norge som ett land,
som till skillnad från de andra kartlagda nordiska länderna, erbjuder
ett sådant stöd. Det består av flera samverkande insatser som sam-
ordnas av Kompetensteamet mot negativ social kontroll och heders-
våld. Mest inriktat på skolan är mångfaldsrådgivarnas arbete. De möter
enskilda utsatta elever i sin vardag och har möjlighet att stötta dem
genom rådgivning och stöd.
Danmarks nationella organ MÆRK har 2026 lanserat ett pilot-
projekt med så kallade rättighetsrådgivare vid 6–8 skolor.
Både Norge och Danmark har i likhet med Sverige etablerat natio-
nella expertteam som erbjuder rådgivning till kommuner för att stödja
yrkesverksamma som arbetar med hedersrelaterat våld. I Danmark
och Norge har samordningsenheter inrättats inom ministerier och
myndigheter med särskilt fokus på hedersrelaterat våld och negativ
social kontroll. Dessa enheter koordinerar initiativ mellan olika myn-
digheter. I Finland finns en samordningsenhet för arbete mot våld
mot kvinnor, där även hedersrelaterat våld diskuteras. Dessutom
har en särskild samordningsgrupp inrättats för att behandla frågor
om könsstympning i finsk lagstiftning.153
Samtliga kartlagda nordiska länder har skydd mot problem rela-
terade till hedersrelaterat våld och förtryck i olika slags lagstiftning.
Det finns flera gemensamma drag när det gäller kriminalisering, till
exempel vad gäller fysiskt våld, frihetsberövande, tvångsäktenskap
och könsstympning samt statligt och kommunalt ansvar för att er-
bjuda stöd.
152 Nordisk Ministerråd (2020). Kortlægning – Strategier og initiativer til forebyggelse af negativ
social kontrol og æresrelateret vold i de nordiske lande. Rapport Nord 2020:041.
153 Nordisk Ministerråd (2020). Kortlægning – Strategier og initiativer til forebyggelse af negativ
social kontrol og æresrelateret vold i de nordiske lande. Rapport Nord 2020:041.
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
124
3.8 Sammanfattning och slutsatser
3.8.1 Förskolan, skolan och fritidshemmet spelar en central
roll att motverka hedersrelaterat våld och förtryck
I Sverige finns det totalt cirka 2 379 700 barn och unga i åldern 0–19 år.
De obligatoriska skolformerna omfattar, förutom några undantag,
alla barn som är bosatta i Sverige.154 En mycket hög andel av barn
och unga är även inskrivna i de frivilliga skolformerna. Förskolan,
skolan och fritidshemmet kan därmed vara några av de få miljöer där
barn och elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck
vistas med begränsad insyn och kontroll från familjen.
Över 350 000 personer arbetar i förskolan, skolan och fritidshem-
met och har näst intill daglig kontakt med barn och elever. Personal
i förskolan och fritidshemmet har nära kontakt med vårdnadshavare
och därmed en unik inblick i barns och elevers hemförhållanden. Med
rätt kunskap och utbildning kan dessa personer spela en betydande
roll att förebygga, upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och
förtryck. Förskolan, skolan och fritidshemmet har därmed en central
roll att motverka hedersrelaterat våld och förtryck.
Förskolans, skolans och fritidshemmets ansvar uttrycks bland
annat i skollagen, socialtjänstlagen, läroplaner, kursplaner och all-
männa råd. Förskolan har en viktig roll att arbeta förebyggande mot
hedersrelaterat våld och förtryck genom att barnets rättigheter är
en tydlig utgångspunkt för förskolans verksamhet och i kontakten
med vårdnadshavare. Förskolans arbete för att främja jämställdhet
genomsyrar alla delar av verksamheten. Därutöver bör förskolan
arbeta med att utveckla dialogen med vårdnadshavare, kunna upp-
täcka tidiga tecken på utsatthet och anmäla oro till socialtjänsten.
Skolan och fritidshemmet ska på motsvarande sätt något förenklat
nå alla elever med kunskap om mänskliga rättigheter, jämställdhet,
sexualitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och för-
tryck. Skolan och fritidshemmet bör nå alla vårdnadshavare, upptäcka
utsatthet hos elever och agera genom att anmäla oro till socialtjäns-
ten. Vi kan konstatera att det i läroplanerna för förskolan inte finns
skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck på motsvarande sätt
som i läroplanerna för övriga skolformer. Det bidrar till skillnader
154 1 kap. 2 § och 29 kap. 2 § andra stycket skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
125
mellan de förväntningar som ställs på förskolan och vad verksamheten
formellt ska uppfylla på området.
En viktig faktor i arbetet att upptäcka och agera mot hedersrela-
terat våld och förtryck är en fungerande samverkan inom förskolan,
skolan och fritidshemmet och med socialtjänsten. Flera funktioner
har en roll i arbetet, och vi noterar att det finns otydligheter i ansvars-
förhållandena. Vi kan också konstatera att det finns flera samverkans-
modeller i syfte att stärka stöd- och skyddsåtgärder på såväl grupp-
som individnivå för barn och elever, men att dessa inte nyttjas för att
agera mot hedersrelaterat våld och förtryck.
3.8.2 Det finns strukturella skillnader att förhålla sig till
Det kommunala självstyret
Förskolan, skolan och fritidshemmet styrs på flera nivåer. Riksdag
och regering har ett övergripande nationellt ansvar för resultat och
utveckling. Av regeringsformen framgår att kommunerna hanterar
lokala och regionala frågor av allmänt intresse på den kommunala
självstyrelsens grund. En inskränkning i självstyrelsen bör, enligt
regeringsformen, inte gå längre än nödvändigt. Detta gör att kom-
munerna har stor frihet att organisera förskolan, skolan och fritids-
hemmet, men även socialtjänsten, på det sätt de anser lämpligt. Det
kan leda till stora skillnader i hur arbetet mot hedersrelaterat våld
och förtryck prioriteras och struktureras mellan olika kommuner.
Regionala och lokala skillnader
Geografiska och demografiska skillnaderna kan också påverka vilket
stöd barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck
erbjuds. Förskolor, skolor och fritidshem i mindre kommuner med
begränsade resurser kan ha svårt att tillhandahålla specialistkompetens
inom hedersrelaterat våld och förtryck eller att kunna avdela tillräck-
liga resurser.
I en glesbygdskommun kan fysiska avstånd mellan olika samver-
kande aktörer vara en försvårande omständighet för att uppnå ett nära
och situationsanpassat stöd. I storstadsområden kan utmaningen för
förskolor, skolor och fritidshem i stället vara en hög koncentration
Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar SOU 2026:51
126
av utsatta barn och elever. I sådana situationer kan det förekomma
att resurser och tid inte räcker till. Detta även om det finns en hög
kunskap och medvetenhet om hedersrelaterat våld och förtryck i
personalgruppen.
Förslagen bör utgå från befintlig styrmodell
Vi kan konstatera att de strukturella skillnaderna kan få till följd att
tillgängligt stöd ser olika ut beroende på var det utsatta barnet eller
den utsatta eleven bor eller vistas. Som en följd av brist på resurser
inom förskolan, skolan, fritidshemmet och socialtjänsten finns en
överhängande risk att signaler om barns och elevers utsatthet inte följs
upp eller att åtgärder dröjer. Det svenska stödsystemet för barn och
unga som far illa bygger på samverkan mellan aktörer som exempel-
vis skolväsendet, socialtjänsten, hälso- och sjukvården och rättsväsen-
det. Om denna samverkan inte fungerar kan även det leda till stora
skillnader i likvärdigheten i det stöd som dessa aktörer kan bidra till.
Vi har jämfört den norska modellen av ett individuellt anpassat
stödsystem för barn och unga som utsätts för hedersrelaterat våld
och förtryck med det stödsystem som finns i Sverige. Vi kan konsta-
tera att den norska modellen med en samlad statlig stödstruktur
genom ett nationellt kompetensteam och mångfaldsrådgivare place-
rade på skolor har upplevts som positiv. Stödsystemet har till exem-
pel bidragit till tillgänglig specialistkompetens i skolan, utvecklade
rutiner och arbetssätt och att mångfaldsrådgivarna kan avlasta skol-
personal i svåra situationer.
Vi har studerat den norska modellen för stöd till barn och unga
som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck samt övervägt om
motsvarande lösningar bör införas i Sverige. Vi bedömer dock att mot-
svarande modell inte kan överföras till svenska förhållanden utan bety-
dande anpassningar. Det finns stora skillnader mellan den norska och
den svenska styrmodellen. Det svenska skolväsendet kännetecknas av
ett starkt kommunalt självstyre och ett stort antal huvudmän, såväl
kommunala som enskilda. Samtidigt bygger det svenska systemet för
stöd och skydd till barn och unga på att olika aktörer – såsom skolvä-
sendet, socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt rättsväsendet – ansva-
rar för olika delar av arbetet inom ramen för sina respektive uppdrag.
SOU 2026:51 Om förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag och ansvar
127
Den norska modellen bygger delvis på att särskilda specialist -
funktioner ges ett operativt stöd- och samordningsansvar i enskilda
ärenden. I Sverige är en grundläggande utgångspunkt att de ordinarie
verksamheterna ska ha ansvar för att uppmärksamma utsatthet, genom-
föra insatser och samordna stöd. Ett införande av motsvarande spe-
cialistfunktioner skulle därför inte enbart innebära att specialistkom-
petens tillförs verksamheterna utan också att nya funktioner införs
vid sidan av befintliga strukturer.
Ett sådant system skulle kunna bidra med ökad kompetens och
tillgängligt stöd, men riskerar samtidigt att leda till en otydligare
ansvarsfördelning. Om flera aktörer ges delvis överlappande uppgif-
ter finns en risk att ansvaret för enskilda barn och unga uppfattas
som delat eller oklart. I praktiken kan detta leda till fördröjningar,
motstridiga bedömningar eller att barn och unga hänvisas mellan olika
verksamheter. En sådan ordning riskerar också att minska incitamen-
ten för de ordinarie verksamheterna att bygga upp en egen långsiktig
kompetens inom området.
En sådan ordning skulle dessutom aktualisera frågor om informa-
tionsdelning, sekretess och dokumentation, eftersom funktionerna
skulle verka i gränslandet mellan flera olika verksamheter med skilda
regelverk och ansvarsområden. Detta illustrerar ytterligare att modellen
förutsätter en annan organisatorisk och rättslig konstruktion än den
som i dag gäller i Sverige.
Att införa mångfaldsrådgivare eller motsvarande specialistfunk-
tioner i stor skala skulle därutöver kräva omfattande organisatoriska
förändringar och betydande långsiktiga resurser. Ett motsvarande
system skulle behöva permanent finansiering och en ny styrmodell
för att fungera på ett ändamålsenligt sätt.
I våra förslag har vi i stället valt att utgå från hur specialiserat stöd,
samverkan och samordning kan stärkas inom befintliga strukturer
och ansvarsförhållanden. Syftet är att uppnå flera av de fördelar som
lyfts fram i den norska modellen samtidigt som ansvarsfördelningen
mellan berörda aktörer förblir tydlig. Avsikten med våra förslag är
också att skapa närhet till samt ett praktiskt och specialiserat stöd för
de yrkesverksamma som möter barn och unga i sin dagliga verksamhet.
129
4 Förekomsten av hedersrelaterat
våld och förtryck
4.1 Inledning
I detta kapitel kartlägger vi förekomsten av hedersrelaterat våld och
förtryck utifrån tidigare studier och befintlig statistik som finns på
området. Vi går igenom gällande rätt och statistik för hedersrelaterade
brott. Vi presenterar insikterna från genomförda intervjuer med per-
sonal inom förskolan, skolan och fritidshemmet om uttrycksformer
för hedersrelaterat våld och förtryck. Vi redovisar också resultatet av
enkäter som besvarats av personal inom förskolan, skolan och fritids-
hemmet. Avslutningsvis sammanfattar vi några slutsatser kring före-
komsten av hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet.
4.2 Regeringens mål, nationella
strategi och handlingsplan
4.2.1 Ett sjunde delmål
Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män
ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Regeringen
har infört ett nytt sjunde delmål för jämställdhetspolitiken som lyder
enligt följande:
Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska
genom hela livet ha samma rätt och möjlighet att leva sitt liv utan att
begränsas av kollektivt grundade hedersnormer. 1
1 Prop. 2025/26:1 Budgetpropositionen för 2026: Utgiftsområde 13, s. 78.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
130
Syftet med delmålet är att ge området ökad synlighet och förbättra
kunskapen, så att fler kan leva fria från våld och förtryck.
4.2.2 Förskolor och skolor är centrala
aktörer i regeringens nationella strategi
Regeringen har presenterat en nationell jämställdhetspolitisk stra-
tegi mot våld, förtryck och utnyttjande för perioden 2026–2035.2
Syftet med strategin är att bidra till ett effektivt, hållbart och sam-
ordnat arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, ut-
nyttjande i prostitution och människohandel samt hedersrelaterat
våld och förtryck.
Enligt strategin är förskolan och skolan viktiga arenor för tidiga
våldsförebyggande insatser eftersom det där finns möjlighet att nå
alla barn. I strategin lyfts den anpassade skolan och specialskolan sär-
skilt fram eftersom barn med funktionsnedsättning kan vara särskilt
sårbara för att utsättas för våld, förtryck och utnyttjande.
Regeringen anger att utbildningen i förskolan och skolan ska främja
respekt för mänskliga rättigheter och allas lika värde. Det är viktigt
att skolor bedriver ett aktivt värdegrundsarbete som adresserar frågor
om kroppslig integritet, människors lika värde och nolltolerans mot
våld, förtryck och utnyttjande.
Våldsförbyggande insatser bör vara en integrerad del av skolans
arbete, så att alla barn och unga, inom ramen för skolans uppdrag, nås
av våldsförebyggande insatser under sin skolgång. Insatserna som ges
i skolan bör syfta till att skapa delaktighet, respekt för andra, tillits-
fulla relationer samt trygghet och studiero.
Regeringen betonar även att för att förhindra hedersrelaterat våld
och förtryck behöver barn som utsätts tidigt identifieras. Dessa barn
behöver få adekvat stöd och skydd och rätt insatser behöver sättas in.
Verksamheter som möter barnen behöver ha kunskap om gällande
lagsstiftning och etablerade rutiner för samverkan med bland annat
skolan, socialtjänsten, hälso- och sjukvården och rättsväsendet. Det
behöver säkerställas att yrkesverksamma har den kunskap som krävs
för att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck, till exempel vid
risk för att någon förs ut ur landet mot sin vilja eller vid risk för köns-
2 Skr. 2025/26:245. Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En nationell strategi mot mäns
våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt
hedersrelaterat våld och förtryck.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
131
stympning. Det är också angeläget att skolpersonal har kunskap om sin
skyldighet att anmäla oro vid misstanke att barn far illa. När det gäller
barn och vuxna är det viktigt att nyanlända till Sverige får kunskap
om relevant lagstiftning samt om sina rättigheter och skyldigheter.
I samband med att strategin presenterades beslutade regeringen
att ge i uppdrag till 17 myndigheter och länsstyrelserna att ingå i en
nationell samverkansstruktur och utveckla arbetet mot våld, förtryck
och utnyttjande. Jämställdhetsmyndigheten ansvarar för att samordna
arbetet i den nationella samverkansstrukturen. Statens skolverk (Skol-
verket) ingår i samverkan och ska, utifrån sitt verksamhetsområde,
utveckla arbetet i linje med strategins utgångspunkter och strategiska
områden.3
I juni 2026 beslutade regeringen även en handlingsplan mot heders-
relaterat våld och förtryck för perioden 2026–2028. Handlingsplanen
syftar till att stärka arbetet med att förebygga och bekämpa heders-
relaterat våld och förtryck, samt att stärka skydd och stöd för perso-
ner utsatta för sådant våld och förtryck. Handlingsplanen har ett sär-
skilt fokus på barns och ungas utsatthet.4
4.3 Hedersrelaterat våld och
förtryck kan ta sig olika uttryck
Jämställdhetsmyndigheten beskriver att hedersrelaterat våld kan ta
sig uttryck i våldsformer som är särskilt kopplade till hedersnormer
och kollektiv kontroll. Våldet kan utövas av en eller flera personer
och förekomma som en del av ett långvarigt mönster av begränsningar,
hot och tvång.5 Kontroll och påtryckningar sker på en skala från var-
dagliga begränsningar till extrem övervakning, ofta i en gråzon mellan
frivillighet och tvång.6
Enligt Skolverket finns det vissa uttryck eller varningssignaler som
personal inom förskola och skola bör vara observant på. Det gäller till
exempel att eleven bevakas och begränsas av vårdnadshavare, syskon
3 Regeringsbeslut 2026-04-09. Uppdrag att delta i en nationell samverkansstruktur och utveckla
arbetet mot våld, förtryck och utnyttjande. Dnr A2026/00420.
4 Handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck 2026–2028. Dnr A2026/00606.
5 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Hedersrelaterat våld och förtryck.
https://jamstalldhetsmyndigheten.se/mans-vald-mot-kvinnor/hedersrelaterat-vald-och-
fortryck/. (Hämtat 2026-06-06.)
6 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Vad är hedersrelaterat våld och förtryck.
https://nshrv.jamstalldhetsmyndigheten.se/hedersrelaterat-vald-och-fortryck/vad-ar-
hedersrelaterat-vald-och-fortryck/. (Hämtat 2026-06-06.)
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
132
eller andra familjemedlemmar, inte får delta i sociala aktiviteter eller
i aktiviteter utanför skolan. Det kan också handla om att vårdnads-
havare vill att elever ska undantas från viss undervisning. Andra signaler
kan vara utåtageranden, depression och andra psykiska besvär, soma-
tiska symptom och återkommande frånvaro eller beteenden för att få
uppmärksamhet. Ytterligare en varningssignal kan vara att eleven har
en oro för att bli bortgift eller att familjen ska få reda på att hen är
homosexuell, bisexuell eller transperson.7 För förskolan kan det handla
om att vårdnadshavare förväntar sig att personalen ska upprätthålla be-
gränsningar vad gäller barnets klädsel, lekar eller andra aktiviteter.8
4.4 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
Det har gjorts flera kartläggningar och studier i syfte att mäta före-
komsten av hedersrelaterat våld och förtryck bland befolkningen i
Sverige. Några av dessa har gjorts genom kvantitativa studier bland
ungdomar. I detta avsnitt redogör vi för några av de omfattnings -
studier som har genomförts mellan år 2016 och 2026. Vi beskriver
även ett urval av studier som har gjorts rörande specifika grupper av
barn och ungdomar. Vi redovisar slutligen statistik över bland annat
hedersrelaterade brott som anmälts och lagförts.
4.4.1 Förekomsten bland unga är svår att uppskatta
Det finns flera utmaningar med att mäta den faktiska omfattningen
av hedersrelaterat våld och förtryck. Av tidigare studier har framkom-
mit att det saknas enhetlig statistik från statliga myndigheter och
kommuner. Många kartläggningar har varit lokala eller inriktade på
vissa grupper, vilket gör att bilden är fragmentarisk. Några av kart-
läggningarna har gjorts i områden där förekomsten av hedersrelaterat
våld och förtryck är mer utbredd än i landet som helhet. Begrepp och
definitioner skiljer sig mellan olika kartläggningar och i vissa fall har
7 Skolverket (2026). Motverka hedersrelaterat våld och förtryck i skolan.
https://www.skolverket.se/larande-och-trygghet/trygghet-vardegrund-och-
arbetsmiljo/brottsforebyggande-arbete/motverka-hedersrelaterat-vald-och-
fortryck/motverka-hedersrelaterat-vald-och-fortryck-i-skolan. (Hämtat 2026-06-06.)
8 Skolverket (2026). Motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan.
https://www.skolverket.se/larande-och-trygghet/trygghet-vardegrund-och-
arbetsmiljo/brottsforebyggande-arbete/motverka-hedersrelaterat-vald-och-
fortryck/motverka-hedersrelaterat-vald-och-fortryck-i-forskolan. (Hämtat 2026-06-06.)
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
133
endast vissa uttrycksformer av hedersrelaterat våld och förtryck under-
sökts, till exempel könsstympning, barnäktenskap och tvångsäkten-
skap.9 Länsstyrelsen i Östergötland har sammanställt några av de
metodologiska utmaningarna med studierna.10
Nedan redogör vi för resultatet av några av de kvantitativa stu-
dier som inriktats på ungdomar. Urvalet har gjorts utifrån att under-
sökningen inte ska vara mer än tio år gammal och att den, med något
undantag, ska omfatta barn och ungdomar i skolåldern. Responden-
terna i studierna har varit mellan 15 och 29 år.
Storstadskartläggningen 2019
Forskare från Örebro universitet genomförde en omfattande studie
av uttrycksformer och mekanismer av hedersrelaterat våld i Stock-
holm, Göteborg och Malmö 2017–2018.11 Bland annat fick 6 002 ung-
domar i årskurs 9 besvara en enkät om relationer, begränsningar och
olika former av utsatthet i hemmet, skolan och på fritiden. För att
skilja ut hedersrelaterade begränsningar, hot och våld från icke heders-
relaterade begränsningar sorterades två grupper ut. En grupp som
levde med oskuldsnormer (begränsningar, övervakning och kontroll
på sexualitetens områden och andra områden) och en grupp som levde
med våldsnormer (våld som syftar till att förebygga eller bestraffa
överträdelser av normer). Av studien framkom att utsattheten skiljde
sig mellan ungdomarna i de olika städerna. Mellan 10 och 20 procent
uppgav att de levde med hedersnormer relaterade till oskuld och mel-
lan 7 och 9 procent uppgav att de levde med hedersnormer relaterade
till våld.12
I studien ställdes också frågor om begränsningar när det gäller
att delta i olika aktiviteter i skolan, till exempel klassresa med över-
nattning, idrottsundervisning, könsblandad simundervisning och sex-
9 Utmaningarna med att beräkna förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs
bland annat i Socialstyrelsen (2019). Ett liv utan våld och förtryck. Slutredovisning av upp-
draget att genomföra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck; FOI (2021).
Våldsbejakande islamistisk extremism och hedersrelaterat våld och förtryck – En förstudie om
skärningspunkter och SOU 2024:21 Ett inkluderande jämställdhetspolitiskt delmål mot våld.
10 Länsstyrelsen i Östergötland, NCHV (2025). Vad vet vi om omfattningen av hedersrela-
terat våld och förtryck? Tidigare studier, kunskapsluckor och metodologiska medskick.
11 Baianstovu, R., Strid, S., Särnstedt Gramnaes, E., Cinthio, H. och Enelo, J. (2019). Heder
och samhälle – Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar.
12 Ibid. s. 27.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
134
och samlevnadsundervisning.13 Det visade sig att ungdomarna i grup-
pen som levde med hedersnormer var begränsade i betydligt större
utsträckning än andra ungdomar. Flickorna var begränsade i betyd-
ligt högre grad än pojkarna.14
Av undersökningen framgick att många av de ungdomar som levde
med oskuldsnormer och våldsnormer skulle vända sig till vuxna i
skolan (lärare, skolkurator eller skolsköterska) för att be om stöd
och hjälp.15 En stor andel uppgav dock att de inte skulle uppsöka stöd
eller hjälp av någon i skolan. Den vanligaste orsaken till att inte söka
stöd var för både flickorna och pojkarna att de inte ansåg sig ha något
behov av det. Flickorna menade vidare att ingen skulle förstå dem,
medan det för pojkarna skulle innebära en fara om någon fick reda
på att de hade sökt stöd eller hjälp från en utomstående.16 Resultatet
visade att många av ungdomarna hade förtroende för lärare och skol-
kuratorer, men att flertalet ändå avstod från att ta kontakt för att
berätta om sin utsatthet.
Ungas livsvillkor i Göteborg
Enkätundersökningen från storstadskartläggningen 2019 följdes upp
i Göteborg under vårterminen 2023 och besvarades av 882 elever vid
18 skolor. Av enkätundersökningen framkom att andelen ungdomar
som levde med oskuldsnormer och/eller våldsnormer hade fördubblats
sedan 2018 års undersökning. Andelen ungdomar som levde med
oskuldsnormer hade ökat från 13 till 26 procent. På motsvarande sätt
hade andelen ungdomar i miljöer med våldsnormer ökat från 8 till
16 procent.17
Även i denna undersökning ställdes frågor om ungdomarna fick
delta i undervisning i vissa ämnen och i aktiviteter som skolan arran-
gerar. En femtedel av flickorna och en tiondel av pojkarna som levde
med oskuldsnormer uppgav att de inte fick delta vid klassresa med
övernattning och en av tio fick inte delta i undervisning om sexualitet,
samtycke och relationer. En något större andel av ungdomar med
13 Ämnet sex och samlevnadskunskap ändrades till sexualitet, samtycke och relationer den
1 juli 2022 i samband med att nya läroplaner (bl.a. Lgr22) för grund- och gymnasieskolan
trädde i kraft.
14 Ibid. s. 426, 484 och 554.
15 Ibid. s. 406, 466 och 532.
16 Ibid. s. 27.
17 Baianstovu, R. och Enelo, J. (2023). Ungas livsvillkor i Göteborg – Enkätundersökning för
uppföljning av Göteborgs stadsplan för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck 2020–2023.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
135
våldsnormer fick delta i undervisning om sexualitet, samtycke och
relationer jämfört med undersökningen från 2018. Det var fortsatt
vanligt att ungdomarna uppgav att de var beredda att vända sig till
lärare, skolkurator eller skolsköterska för att få stöd och hjälp, men
förtroendet för personal inom skolan hade minskat något mot förra
undersökningen.18
Ung i Botkyrka
Under 2021 genomfördes en enkätundersökning om hedersrelaterat
våld och förtryck riktad till alla elever i årskurs 9 som gick i en kom-
munal skola i Botkyrka kommun. Totalt 635 elever besvarade enkäten.
Resultatet visade att 42 procent av flickorna, 21 procent av pojkarna
och 44 procent av ungdomar med annan könsidentitet hade oskulds-
krav och/eller oro för att någon annan skulle bestämma deras fram-
tida äktenskapsval eller partner. Av samtliga ungdomar som deltog
i studien svarade 5 procent att de kunde utsättas för tvångsäktenskap,
3 procent att de kunde utsättas för oskuldskontroll och 6 procent
att de riskerade hot och våld om de inledde en kärleksrelation som
inte accepterades av familj eller släkt. Flickorna och ungdomarna
med annan könsidentitet uppgav i större utsträckning än pojkarna
att de kunde utsättas för dessa kränkningar.19
Våld mot barn
Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på uppdrag av regeringen vid flera
tillfällen genomfört nationella kartläggningar av våld mot barn i Sverige.
Under våren 2022 gjordes den senaste kartläggningen och 5 820 elever
i årskurs 9 på 149 slumpmässigt utvalda grundskolor svarade på frågor
om utsatthet för våld inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.20
I studien fick eleverna svara på frågor om att avvakta med sex
innan äktenskap, att få välja partner och förväntningar att vara köns-
stympad eller omskuren. Av de elever som deltog i studien upplevde
18 Baianstovu, R. och Enelo, J. (2023). Ungas livsvillkor i Göteborg – Enkätundersökning för
uppföljning av Göteborgs stadsplan för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck 2020–2023,
s. 44–45 och 60–61.
19 Ghadimi, M. och Sayfoor, E. (2023). Ung i Botkyrka – Om hedersrelaterat våld och förtryck
bland ungdomar i Botkyrka kommun.
20 Jernbro, C., Landberg, Å. och Thulin, J. (2022). Våld mot barn 2022 – En nationell kartläggning.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
136
var femte ungdom förväntningar från familjen eller släkten att vänta
med sex tills de gift sig. För pojkarna med utrikesfödda föräldrar var
andelen 38 procent och för flickorna med utrikesfödda föräldrar 47 pro-
cent. Drygt 2 procent av ungdomarna uppgav att de inte själva fick
välja framtida partner. För pojkarna med utrikesfödda föräldrar var
andelen 3 procent och för flickorna med utrikesfödda föräldrar 5 pro-
cent. Totalt fyra flickor uppgav att de blivit könsstympade och 6 pro-
cent av samtliga flickor upplevde familjens eller släktens förväntningar
på att en flicka ska vara könsstympad.21
UngKAB23
Folkhälsomyndigheten genomförde under 2023 en undersökning i
syfte att ta fram kunskap om ungdomars och unga vuxnas reproduktiva
hälsa och rättigheter. Enkäten vände sig till åldersgruppen 16–29 år
och innehöll bland annat frågor om hedersrelaterat våld och förtryck
och att leva som hbtqi-person. Frågorna handlade om frihet att välja
partner, oskuldsnormer och kvinnlig könsstympning och besvarades
av 9 444 personer.
Ungefär 3 procent av såväl de unga kvinnorna som de unga männen
hade blivit hindrade från att få information om sexualitet och relatio-
ner under tonåren på grund av familj och släkt, kultur, religion eller
något annat. Bland respondenterna med andra könsidentiteter var det
11 procent som blivit hindrade från att ta del av information.
Lika många av de unga kvinnorna som de unga männen, 3 pro-
cent, tilläts inte eller hade inte tillåtits att ha en partner för sin familj.
Bland respondenterna med andra könsidentiteter var andelen 5 pro-
cent. Det var 11 procent av respondenterna som uppgav att de hade
eller hade haft krav från sin familj på att deras partner skulle ha ett
annat kön. Bland de svarande med andra könsidentiteter var andelen
8 procent.
Nästan var tionde svarande hade eller hade haft krav från sin familj
att avhålla sig från sex innan äktenskap. Det var något fler av de unga
kvinnorna, 10 procent, än de unga männen, 7 procent, som hade dessa
krav på sig. Även knappt var tionde respondent med andra könsiden-
titeter upplevde detta krav. Något fler av de unga kvinnorna, 11 pro-
21 Jernbro, C., och Landberg, Å. (2024). Våld i ungas nära relationer och hedersrelaterat våld
och förtryck, s. 63–64.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
137
cent, än de unga männen, 10 procent, hade eller hade haft krav från
sin familj att deras partner skulle ha samma etniska eller kulturella
bakgrund. Fler av respondenterna med andra könsidentiteter, 14 pro-
cent, hade samma krav.
Ungefär 1 procent av de unga kvinnorna och de unga männen
kände en oro för att bli förlovad eller bortgift mot sin vilja. Cirka
1 procent av respondenterna hade redan blivit bortgifta mot sin vilja.
Bland unga kvinnor var det 1 procent som blivit omskurna eller köns-
stympade.22
4.4.2 Det finns särskilt sårbara grupper
Barn och unga med funktionsnedsättning är särskilt sårbara i förhål-
lande till hedersrelaterat våld och förtryck eftersom de ofta är i bero-
endeställning till andra. Vid en särskild beroendeställning kan våld
och förtryck vara svårare att upptäcka. Barnet kan ha svårare att för-
stå och uttrycka sin utsatthet och en begränsad förmåga att skydda
sig mot våld och förtryck. Sårbarheten varierar med typen och om-
fattningen av funktionsnedsättningen.23
Elever i anpassade grundskolan och anpassade gymnasieskolan har
ökat i närtid. I anpassade grundskolan utgör elever som själva är födda
utomlands, eller vars föräldrar är födda utomlands, omkring 60 pro-
cent av elevunderlaget. Dessa elever går i större utsträckning än barn
med svensk bakgrund i en skola som ligger i ett område med socio-
ekonomiska utmaningar.24 Detta är faktorer som kan kopplas samman
med en ökad risk för utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck.
En annan grupp som är särskilt utsatt i förhållande till hedersrela-
terat våld och förtryck är hbtqi-personer. I propositionen Ökat skydd
mot hedersrelaterat våld och förtryck (prop. 2019/20:131) uttrycks
bland annat följande kring hbtqi-personers utsatthet:
22 Folkhälsomyndigheten (2025). Ungas hälsa, relationer och sexliv – Resultat från UngKAB23
– En enkätstudie om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.
23 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Tecken på utsatthet för hedersrelaterat våld och för-
tryck. https://nshrv.jamstalldhetsmyndigheten.se/stod-till-yrkesverksamma/tecken-pa-
utsatthet-for-hedersrelaterat-vald/. (Hämtat 2026-07-02.)
24 Skolverket (2026). Andelen elever i anpassade grundskolan fortsätter att öka.
https://www.skolverket.se/statistik-och-utvarderingar/statistik-om-forskola-och-skola/fler-
statistiknyheter/statistik/2026-03-25-andelen-elever-i-anpassade-grundskolan-fortsatter-att-
oka. (Hämtat 2026-03-26.)
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
138
De heteronormativa föreställningarna innebär att hbtq-personers sex-
uella läggning, könsidentitet eller könsuttryck betraktas som ett hot
mot familjens heder. […] Hbtq-personer är därför också en utsatt grupp
i hederssammanhang.25
Förekomsten bland barn och ungdomar med funktionsnedsättningar
I en enkät som genomfördes på uppdrag av Stiftelsen Allmänna Barn-
huset 2025 riktad till anpassade gymnasieskolor handlade en fråga om
huruvida familjen förväntade sig att eleven skulle vänta med sex tills
äktenskapet (så kallad oskuldsnorm). Det var 14 procent av eleverna
som rapporterade en sådan oskuldsnorm. Fler pojkar än flickor upp-
gav att de hade sådana förväntningar på sig från familjen (16 respek-
tive 11 procent). Det var vanligare att elever med utrikesfödda föräl-
drar uppgav att de levde med sådana normer, 18 procent jämfört med
10 procent för elever med svenskfödda föräldrar.26
Myndigheten för delaktighet fick 2023 i uppdrag att göra en för-
djupad kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck. För en del-
rapport genomfördes intervjuer med personal vid 18 anpassade grund-
och gymnasieskolor samt specialskolor. Av intervjuerna framgick att
personal vid alla utom en skola hade erfarenhet av att barn och unga
hade utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck. På flera skolor
fanns det utsatta elever. Det framkom att det vid 10 av de 18 under-
sökta skolorna fanns uppgifter om fall av könsstympning.27 Likaså
framkom uppgifter om tvångs- och barnäktenskap.28
Organisationen TRIS gjorde år 2020 en enkätundersökning med
deltagare från daglig verksamhet.29 Totalt 45 personer från sju olika
kommuner deltog. Av dessa hade en tredjedel omfattande inskränk-
ningar av sina föräldrar vad gäller kärleks - och sexuella relationer.
Tio respondenter uppgav att de inte själva fick välja vem de skulle
gifta sig med. Resultaten visade att utsattheten var stor bland såväl
kvinnorna som männen med intellektuell funktionsnedsättning. Det
handlade om utsatthet för inskränkningar i frågor om friheten att ingå
25 Prop. 2019/20:131 Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet, s. 24–25.
26 Stiftelsen Allmänna Barnhuset (2025). Unga, utsatta, osynliga? En pilotstudie om våld mot
barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning, s. 26.
27 Myndigheten för delaktighet (2025). När elever med funktionsnedsättning utsätts för heders-
relaterat våld och förtryck, s. 19.
28 Ibid. s. 17.
29 Kunskapsguiden (2026). Daglig verksamhet enligt LSS.
https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/funktionshinder/daglig-verksamhet-enligt-
lss/. (Hämtat 2026-04-13.)
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
139
i kärleksrelationer, att äga sin egen sexualitet och att själv kunna av-
göra vem man vill bo med.30
Utsattheten bland hbtqi-personer
Enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF)
identifierade sig cirka 11 procent av de svarande i en nationellt repre-
sentativ ungdomsenkät riktad till personer i åldern 16 –25 år som
homosexuella, bisexuella, queer eller transpersoner. 31 I ungdoms-
enkäten ställdes frågor om unga hbtq -personers utsatthet för så
kallade omvändelseförsök.32 Totalt 18 procent av hbtq-personerna
svarade att de hade blivit utsatta för påverkan i syfte att förändra
sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det var vanligare
att ickebinära och binära transpersoner utsattes. Av hbtq-personerna
uppgav 5 procent att de hade blivit utsatta för minst en av de former
av påverkan som MUCF definierar som omvändelseterapi. I detta
ingick hot om bortförande, bortförande, hot om tvångsäktenskap,
tvångsäktenskap, uppfostringsresa33 och andra former av påtryck-
ningar, hot, tvång eller skador.
Av rapporten framgick att hbtq-personer utsattes av den egna
familjen, av andra vuxna i Sverige eller annan släkt. Hbtq-personer
var begränsade i möjligheten att få gifta sig utifrån sin egen vilja.
Sämst var situationen för homosexuella tjejer, där andelen som sva-
rade som fick gifta sig utifrån sin egen vilja var cirka 75 procent. Mot-
svarande siffra för samtliga svarande var 96 procent.34 Från intervjuer
med personer som hade varit utsatta för omvändelseförsök framkom
att heder hindrat personerna i fråga från att vara öppna om sin sexu-
alitet och begränsat deras liv. Det framgick vidare genom intervjuer
med stödverksamheter att det sannolikt finns ett stort mörkertal av
hbtq-personer som lever med hedersnormer.35
30 TRIS (2020). Gömd & Glömd – Hedersrelaterat våld och förtryck mot vuxna med intellek-
tuell funktionsnedsättning.
31 I detta stycke refererar vi till hbtq-personer då det är det begrepp som används i rapporten.
32 I rapporten beskrivs detta som ”olika typer av behandlingar, metoder eller handlingar som
syftar till att ’återupprätta’ stereotypa könsbinära uttryck, cisidentiteter och/eller heterosexu-
ellt begär”.
33 En uppfostringsresa innebär att till exempel vårdnadshavare för sina barn utomlands (ofta
till ett hemland) mot deras vilja för att de ska ”uppfostras” i enlighet med hedersnormer.
34 MUCF (2022). Unga hbtq-personers utsatthet för omvändelseförsök, s. 51–59.
35 Ibid. s. 63.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
140
4.4.3 Hedersnormer förekommer redan i förskolan
Det finns viss kvalitativ forskning om hedersrelaterat våld och förtryck
i förskolan. Bland annat har rektorers erfarenheter av hedersrelaterade
dilemman undersökts. I en studie från 2013 ombads 53 rektorer för
förskolor att beskriva ett dilemma de själva ansåg vara hedersrelaterat.
Rektorerna hade tidigare deltagit i en utbildning i hedersrelaterad
problematik. Resultatet visade att rektorerna hanterade frågor om
heder på återkommande basis. Bland annat förekom dilemman där
flickors klädsel, deltagande i aktiviteter som simning och allmänna
frihet begränsades. Även pojkar hade krav på sig som kunde kopplas
till heder, bland annat beskrevs att de kontrollerade systrar. I studien
påtalades vikten av rektorers kunskap och kännedom om uttrycks-
former för hedersrelaterat våld och förtryck, liksom förmågan att
organisera stöd för utsatta.36
I studien Förskolans möte med hederskulturen framkom att köns-
segregation var det vanligaste uttrycket för hedersnormer. Vårdnads-
havare hade åsikter om hur barn skulle bete sig, klä sig och huruvida
de fick leka med eller ha kontakt med någon av motsatt kön. Det fram-
kom även att vårdnadshavare inte ville att manlig personal skulle byta
blöja på barn.37
I Malmö genomfördes 2020 en inventering där material från 13 för-
skolor samlades in. Intervjuer gjordes med olika yrkeskategorier av
pedagogisk personal. Förskolorna var spridda i olika delar av Malmö
och representerade en spridning vad gäller socioekonomiska och demo-
grafiska faktorer. Hedersnormer tog sig uttryck genom könssegre-
gation och en stark laddning kring kropp och nakenhet. Det förekom
hedersnormer bland såväl barn som vårdnadshavare och att personal
anpassade sig efter vårdnadshavares önskemål. Enligt materialet kunde
personal i förskolan sättas i svåra situationer när värderingar, normer
och fri- och rättigheter hamnade i konflikt. Slutsatsen var att det fanns
ett behov av ett ökat stöd till personalen i ämnet liksom ett behov av
ett stärkt barnperspektiv i verksamheten. Av författaren själv påpekas
dock att inventeringen inte ska betraktas som en vetenskaplig studie.38
36 Norberg, K., och Törnsén, M. (2013). In the name of honor: Swedish school leaders’ expe-
riences of honor-related dilemmas. Journal of Educational Administration, 51(6), s. 855–867.
37 Stockholms universitet (2024). Förskolans möte med hederskulturen. Rapport 2024:2.
38 Dagens Nyheter (2022). Skarp kritik mot rapport om hedersförtryck på förskolor.
https://www.dn.se/sverige/skarp-kritik-mot-rapport-om-hedersfortryck-pa-forskolor/.
(Hämtat 2026-04-13.)
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
141
En kartläggning som genomfördes genom intervjuer med förskole-
pedagoger i Lund år 2020 bekräftade bilden av att hedersnormer kunde
yttra sig i förskolan genom önskemål om könssegregation, att pojkar
och flickor förväntades bete sig på olika sätt och leka olika typer av
lekar. Det förekom även andra slags krockar med förskolans värde-
grund, exempelvis upprördhet kring hbtqi-frågor och önskemål om
att manlig personal inte skulle byta blöja. De intervjuade gav uttryck
för en oro hos barn om att äldre syskon förlovat sig eller skulle gifta
sig och nämnde att vissa mammor var övervakade. Enligt rapporten
kunde de exempel som framkom i intervjuerna med förskolepersonal
i vissa fall tolkas som uttryck för hedersnormer. Andra svar kunde
ses som uttryck för ojämställda attityder och/eller kommunikations-
och samarbetsproblem.39
Av studien framgick inte i vilka stadsdelar förskolepersonal inter-
vjuats, men däremot lyftes att Lund generellt är en socioekonomiskt
välmående stad med hög utbildningsnivå. Det påtalades att hälften
av de intervjuade i relativ närtid genomgått utbildning i att förebygga
hedersrelaterat våld och förtryck.40
4.4.4 Det förebyggande arbetet har brister
Flera rapporter från Jämställdhetsmyndigheten visar behovet av tidiga
förebyggande insatser. Vid en studie om förekomsten av barnäkten-
skap, tvångsäktenskap och månggifte i Sverige framkom att heders-
relaterat våld och förtryck ofta löper som en röd tråd genom den
utsattas liv, genom barndomen och vidare in i vuxenlivet. Heder inne-
bär oftast en längre utveckling av kontroll, begränsningar och socialt
tryck.41 I en rapport framkom att barn och unga som är i riskzonen
för att föras ut ur landet, vilka i huvudsak befinner sig i en heders-
kontext, ofta har varit utsatta för systematiskt våld under hela sin
uppväxt.42 Flera undersökningar har beskrivit systematiska brister
39 FreeZone Sweden (2020). ”Det är komplicerat” – En kartläggning av hedersproblematiken
i Lunds kommun.
40 Ohlsson, L. (u.å.). Utvärdering av bygga broar – Värdegrundsdialog kring barn och ungas
rättigheter.
41 Jämställdhetsmyndigheten (2025). Ett liv präglat av våld – Slutredovisning av uppdrag att
kartlägga och analysera förekomsten av barnäktenskap, tvångsäktenskap och månggifte i Sverige
samt andra närliggande frågor. Rapport 2025:2, s. 84.
42 Jämställdhetsmyndigheten (2023). När barn tvingas ta ansvar för sitt eget skydd – Slutredo-
visning av uppdrag att kartlägga och sprida kunskap om erfarenheter av hedersförtryck samt annat
våld och förtryck kopplat till utlandsvistelse. Rapport 2023:15, s. 19.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
142
i det brottsförebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och för-
tryck, i synnerhet gällande förskolans arbete mot hedersnormer.43
4.4.5 Få orosanmälningar handlar
om hedersrelaterat våld och förtryck
Socialstyrelsens har gjort en kartläggning av orosanmälningar gäl-
lande barn för perioden 2018–2024.44 Av kartläggningen framkom-
mer att det under 2024 inkom cirka 514 000 orosanmälningar gäl-
lande barn, 0–17. Sammanlagt gällde anmälningarna cirka 233 000 barn.
Det motsvarar cirka 11 procent av alla barn i Sverige. I snitt inkom
ungefär 2,2 anmälningar per barn i den aktuella gruppen.
Antalet orosanmälningar har ökat sedan 2021 då cirka 10 pro-
cent av alla barn blev föremål för orosanmälan. Det är en ökning
både i antalet barn och antalet orosanmälningar. År 2018 inkom
cirka 331 000 orosanmälningar till socialtjänsten. Antalet anmäl -
ningar har ökat varje år sedan dess. Antalet barn i befolkningen har
varit ungefär detsamma under perioden.
Av kartläggningen framkommer att det är stora variationer mellan
olika kommuner i antalet inkomna anmälningar även om hänsyn tas
till befolkningsstorlek. Antalet orosanmälningar är generellt högre
i kommuner med större socioekonomisk utsatthet. Cirka 6 av 10 oros-
anmälningar relaterar till föräldrar, vårdnadshavare eller hemmiljö.
De avser till exempel oro för brister i omsorgen eller våld i nära rela-
tion. Det finns ingen uppgift i kartläggningen om hur många oros-
anmälningar som görs utifrån oro för att barnet utsätts för heders-
relaterat våld eller förtryck.
Av en socialtjänstrapport från Stockholms stad år 2023 framgår
att drygt 1 procent av de orosanmälningar som gjorts från skolan
och som blivit föremål för utredning rörde hedersrelaterad proble-
matik hos vårdnadshavarna.45
I en studie från 2021 fick barn uppskatta sin utsatthet. Denna
data kopplades sedan till aktdata från socialtjänsten. Studien visade
att den som var skyldig att anmäla oro för barn var mindre benägen
43 Länsstyrelsen Östergötland (2025). Omvärldsanalys Trender, analyser och bedömningar
gällande utvecklingen på området hedersrelaterat våld och förtryck, s. 32–33.
44 Socialstyrelsen (2026). Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa – kart-
läggning av utvecklingen mellan 2018 och 2024.
45 Stockholms stad. (2023). Socialtjänstrapport 2023. 3. Barn och unga, s. 10.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
143
att lämna en orosanmälan för barn som inte levde i socioekonomisk
utsatthet.46
Enligt en enkätundersökning av Barnombudsmannen ledde en
minoritet av fall rörande hedersrelaterat våld och förtryck till anmäl-
ningar. Av de barn och unga som hade berättat för en vuxen uppgav
13 procent att det hade lett till en anmälan till socialtjänsten och
13 procent att det hade resulterat i anmälan både till socialtjänsten
och polisen.47
I syfte att öka antalet orosanmälningar från förskolor har det natio-
nella kunskapscentret Barnafrid tillsammans med Haninge kommun
tagit fram en utbildning för hur personal ska upptäcka, bemöta och an-
mäla våld mot barn på ett bättre sätt. Projektet har lett till att antalet
orosanmälningar från förskolor i Haninge har fördubblats. Barnafrid
har i uppdrag att sprida den information som tagits fram inom ramen
för samarbetet, så att den kan användas av kommuner i hela landet.48
4.4.6 Få hedersrelaterade brott anmäls och lagförs
Enligt svensk lagstiftning är flera uttrycksformer av hedersrelaterat
våld och förtryck straffbara. Lagstiftningen syftar till att bekämpa
våld och förhindra barn- och tvångsäktenskap, olovligt bortförande
utomlands, könsstympning och andra övergrepp kopplade till heder.
Regeringen har under de senaste åren skärpt lagstiftningen kring
hedersrelaterat våld och förtryck och nya bestämmelser har tillkom-
mit. Detta avsnitt syftar till att kort beskriva gällande lagstiftning på
området. Det ger också en kortfattad översikt av tillgängliga uppgif-
ter om förekomsten av olika straffbara uttrycksformer av hedersrela-
terat våld och förtryck riktade mot barn och unga, antalet anmälda
brott och i vilken mån dessa lett till lagföring. Om inget annat upp-
ges är de uppgifter som här redovisas hämtade från den officiella
kriminalstatistiken som tas fram och sammanställs av Brottsföre-
byggande rådet (Brå).
46 Kalin T., Persdotter B., Ahlgren T. och Gerdner A. (2021). How do child welfare referrals
in Sweden match childre’'s self-reporting of severe exposure? Child & Family Social Work, 2021:1–12.
47 Barnombudsmannen (2026). ”Det var som att leva i ett fängelse. Jag kunde knappt andas” –
om hedersrelaterat våld och förtryck mot barn och unga, barnäktenskap, tvångsäktenskap och köns-
stympning av flickor. Årsrapport 2026, s. 40–41.
48 Linköpings universitet (2024). Samarbete om barn som far illa ska spridas nationellt.
https://liu.se/nyhet/samarbete-om-barn-som-far-illa-ska-spridas-nationellt. (Hämtat 2026-06-07.)
Regeringsbeslut 2026-03-26. Regleringsbrev för budgetåret 2026 avseende anslag 3:1 Särskilda
jämställdhetsåtgärder inom utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Dnr A2026/00369.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
144
Hedersmotiv som en försvårande
omständighet och brottet hedersförtryck
Gällande lagstiftning
Den 1 juli 2020 infördes en särskild straffskärpningsgrund som inne-
bär att om motivet för ett brott har varit att bevara eller återupprätta
heder ska det ses som en försvårande omständighet vid bedömningen
av straffvärdet.49 Ett särskilt brott för hedersförtryck infördes den
1 juni 2022. Det innebär att det är straffbart att begå vissa brottsliga
gärningar mot en person, om var och en av gärningarna utgjort led
i en upprepad kränkning av personens integritet. Syftet med gärning-
arna ska ha varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs,
släkts eller annan liknande grupps heder. Straffet är fängelse i lägst
ett och högst sex år.50
Antal anmälda brott och lagföring
Sedan införandet av brottet hedersförtryck har ett 30-tal sådana brott
riktade mot barn anmälts varje år. Antalet anmälda brott mot barn
är ungefär lika många som mot personer över 18 år. Fram till janu-
ari 2026 har fyra lagföringsbeslut kopplade till hedersförtryck fattats.
Regeringen har gett Brå i uppdrag att utvärdera tillämpningen av
brottet hedersförtryck. Utvärderingen visar att införandet av brottet
hedersförtryck inte fått den effekt som avsågs. Det görs få anmäl-
ningar till polisen och mycket få av dessa leder till åtal och lagföring.
Många av de utsatta vill inte medverka i polisutredning och det är
svårt att få fram tillräcklig bevisning. Polisutredningarna bidrar inte
heller till att förbättra målsägandes situation. Brå betonar bland annat
att det behövs generella insatser som att sprida kunskap om vilka lagar
som gäller i Sverige och riktade insatser mot till exempel vårdnads-
havare med hedersnormer.51
49 29 kap. 2 § 10 BrB.
50 4 kap. 4 e § BrB.
51 Brå (2026). Hedersförtryck – En utvärdering av den nya straffbestämmelsen. Rapport 2026:19.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
145
Barnäktenskapsbrott, äktenskapstvång och äktenskapsresebrott
En uttrycksform av hedersrelaterat våld och förtryck är att inte själv
få välja sin partner. Detta kan i sin ytterlighet ta sig form av barn -
äktenskap, tvångsäktenskap och äktenskapsresebrott.
Gällande lagstiftning
Den som är under 18 år får inte ingå äktenskap i Sverige.52 Bestämmel-
sen om barnäktenskapsbrott trädde i kraft den 1 juli 2020 och inne-
bär att det är straffbart att förmå eller tillåta ett barn under 18 år att
ingå äktenskap eller äktenskapsliknande förbindelse. Det gäller även
om den som begår gärningen inte haft uppsåt men har varit oaktsam
beträffande att barnet inte fyllt 18 år. Från den 1 januari 2019 erkänns
i Sverige inte heller äktenskap som ingåtts utomlands om någon av
de inblandade varit under 18 år när giftermålet skedde, utom vid syn-
nerliga skäl. Förbudet gäller även om parterna inte haft någon anknyt-
ning till Sverige när äktenskapet ingicks.53 En lagskärpning 2021 inne-
bär att det aldrig kan anses föreligga synnerliga skäl.54 Minimistraffet
för barnäktenskapsbrott är sex månaders fängelse och maximistraffet
sex års fängelse.
Äktenskapstvång har varit straffbart i Sverige sedan den 1 juli
2014.55 Med äktenskapstvång menas att någon genom olaga tvång eller
genom att utnyttja någons utsatta situation förmår en person att ingå
äktenskap. Under 2026 utvidgades det straffbara området till att även
omfatta vilseledande angående att ett äktenskap ingås eller förutsätt-
ningarna för att upplösa det. Minimistraffet för äktenskapstvång är
sex månaders fängelse och maximistraffet sex års fängelse.
Under 2026 bytte vilseledande till äktenskapsresa namn till äkten-
skapsresebrott. Bestämmelsen utvidgades till att omfatta straffansvar
även för den som genom olaga tvång eller genom att utnyttja någons
utsatta belägenhet förmår en person att resa till ett annat land i syfte
att där utsättas för äktenskapstvång eller barnäktenskapsbrott. Även
försök till brottet är kriminaliserat. Maximistraffet är fyra års fäng-
52 2 kap. 1 § Äktenskapsbalken (1987:230).
53 Prop. 2017/18:288 Förbud mot erkännande av utländska barnäktenskap; 1 kap. 8 a § lagen
(1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
54 Prop. 2020/21:149 Förbud mot erkännande av utländska månggiften.
55 Prop. 2013/14:208 Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till
Europarådets konvention om våld mot kvinnor.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
146
else. Samtidigt infördes äktenskapsresebrott mot barn som nytt brott.
Straffbestämmelsen omfattar fall där den som utsätts för äktenskaps-
resebrott är under 18 år. Straffansvar för det brottet omfattar också
den som tillåter eller på annat sätt förmår ett barn att resa utomlands
i syfte att utsättas för barnäktenskapsbrott. Även försök till detta brott
är kriminaliserat.56
Uppskattningar om förekomst
Under 2008 fick dåvarande Ungdomsstyrelsen (numera MUCF) i
uppdrag av regeringen att kartlägga förekomsten av arrangerade äkten-
skap mot en parts vilja i Sverige för unga upp till 25 år.57 Utifrån Ung-
domsenkäten 2009 uppskattade Ungdomsstyrelsen att cirka 70 000
individer mellan 16 och 25 år hade ett begränsat eller villkorat val i
förhållande till äktenskap och val av partner. Uppdelat på kön mot-
svarade det 6,6 procent av unga kvinnor respektive 3,8 procent av
unga män. Av de 70 000 uppgav 8 500 att de kände sig oroliga för
att inte själva få välja vem de skulle gifta sig med. Valet av partner
var mer villkorat i socioekonomiskt utsatta områden. I fyra under-
sökta utsatta områden uppgav 73 procent att det stämde mycket bra
att de själva fick välja vem de skulle gifta sig med, jämfört med 95 pro-
cent nationellt.58
Skatteverket har kartlagt antalet barnäktenskap som har registre-
rats i folkbokföringsdatabasen. Mellan åren 2014 och 2021 fanns det
556 registrerade äktenskap där någon av makarna var under 18 år vid
vigseltillfället.59 Inget barnäktenskap är registrerat efter 2021 med
anledning av de ovan beskrivna straffskärpningarna kring barnäkten-
skap. Antalet registrerade barnäktenskap har minskat sedan 2014.
År 2014 fanns 296 registrerade barnäktenskap och mellan 2019 och
2021 registrerades 10 fall. Majoriteten av de minderåriga var flickor
och i de flesta fall var de födda utanför EU. Åldersskillnaden på ma-
karna var som regel mindre än tio år.60 Skatteverket konstaterade sam-
tidigt att det sannolikt finns ett stort mörkertal av personer under
56 Prop. 2025/26:213 Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck.
57 Ungdomsstyrelsen (2009). Gift mot sin vilja.
58 Ibid. s. 307.
59 Jämställdhetsmyndigheten (2025). Ett liv präglat av våld – Slutredovisning av uppdrag att
kartlägga och analysera förekomsten av barnäktenskap, tvångsäktenskap och månggifte i Sverige
samt andra närliggande frågor. Rapport 2025:2, s. 9–10.
60 Skatteverket (2025). Skatteverkets kartläggning av barnäktenskap och månggifte i Sverige.
Rapport 2025:07, s. 6–7.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
147
18 år som lever i äktenskapsliknande förhållanden i Sverige, men som
inte omfattas av kartläggningen.61
Regeringen gav år 2023 Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att
kartlägga och analysera förekomsten av barnäktenskap, tvångsäkten-
skap, månggifte och andra närliggande frågor, till exempel arrange-
rade äktenskap, brudpris, giftomän och tillfälliga religiösa äktenskap
för sexköp i Sverige.62 Myndigheten redovisade att det främst var
flickor som utsatts för barnäktenskap och att risken var störst bland
konservativa familjer i en hederskontext där barnäktenskap förekom-
mit i generationer. Faktorer som isolering och traditionella värder-
ingar förstärkte risken. När det gäller tvångsäktenskap var det främst
kvinnor som utsatts i samband med att de uppnått myndighetsålder.
Även flickor, kvinnor, pojkar och män med intellektuell funktions-
nedsättning eller andra typer av funktionsnedsättningar löpte högre
risk att utsättas för barn- och tvångsäktenskap.63
Antal anmälda brott och lagföring
Det totala antalet anmälda brott om äktenskapstvång, barnäkten-
skapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa 64 var år 2025 om-
kring 50 procent högre än år 2016, se figur 4.1.
61 Skatteverket (2025). Skatteverkets kartläggning av barnäktenskap och månggifte i Sverige.
Rapport 2025:07, s. 2.
62 Regeringsbeslut 2023-09-14. Uppdrag att kartlägga och analysera förekomsten av barnäkten-
skap, tvångsäktenskap och månggifte i Sverige samt andra närliggande frågor. Dnr A2023/01238.
63 Jämställdhetsmyndigheten (2025). Ett liv präglat av våld – Slutredovisning av uppdrag att
kartlägga och analysera förekomsten av barnäktenskap, tvångsäktenskap och månggifte i Sverige
samt andra närliggande frågor. Rapport 2025:2.
64 Eftersom statistiken avser tiden före namnbytet till äktenskapsresebrott används i följande
stycke ”vilseledande till äktenskapsresa”.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
148
Figur 4.1 Antal anmälda brott om äktenskapstvång, barnäktenskap
och vilseledande till äktenskapsresa, 2016–2025
Anm: Utrednings bearbetning. Bestämmelser om barnäktenskapsbrott trädde i kraft 1 juli 2020.
Antalet anmälda brott om äktenskapstvång har minskat sedan 2020
vilket kan förklaras med att några av de brott som tidigare föll under
brottsrubriceringen äktenskapstvång sedan 2020 i stället anmäls som
barnäktenskapsbrott. Antalet anmälningar under 2025 var 34 för äkten-
skapstvång, 78 för barnäktenskapsbrott och 2 för vilseledande till
äktenskapsresa.
De anmälda brotten har endast i ett fåtal fall lett till lagförings-
beslut. Under perioden 2016–2025 har totalt elva lagföringsbeslut
fattats om äktenskapstvång, tolv om barnäktenskapsbrott och ett
om vilseledande till äktenskapsresa.
Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
Även så kallat oskuldskrav är ett uttryck för hedersrelaterat våld
och förtryck. Det innebär ett krav på att flickor och kvinnor ska
vara oskulder fram till äktenskapet och är ett sätt att kontrollera
flickors och kvinnors sexualitet för att upprätthålla familjens eller
kollektivets heder.
0
20
40
60
80
100
120
140
160
180
2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025
Äktenskapstvång (4 c § 1-2 st.) Barnäktenskapsbrott (4 c § 3 st.)
Vilseledande till äktenskapsresa (4 d §) Totalt
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
149
Gällande lagstiftning
Sedan den 1 december 2025 är oskuldskontroller, oskuldsintyg och
oskuldsingrepp kriminaliserat.65 Syftet med lagändringen är att stärka
skyddet för de flickor och kvinnor som lever i en hederskontext och
att förhindra allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser för de som
utsätts. Lagändringen innebär att det är straffbart att till exempel under-
söka någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att bedöma om perso-
nen är eller framstår som oskuld och att intyga att en annan person
är eller inte är oskuld med hänsyn till det kvinnliga könsorganets be-
skaffenhet. Det är också förenat med straff att göra ingrepp i någon
annans kvinnliga könsorgan i syfte att det ska framstå som att per-
sonen är oskuld. Oskuldskontroll respektive oskuldsingrepp kan leda
till fängelse i högst ett år. Straffet för intygande av sexuell oskuld är
böter eller fängelse i högst sex månader.66
Förekomst
Studier visar att oskuldskontroller och utfärdande av oskuldsintyg
förekommer i Sverige, men inget tyder på att förekomsten är omfat-
tande.67 Det finns sannolikt ett mörkertal eftersom alla drabbade inte
berättar vad de har varit utsatta för och att vissa oskuldskontroller
genomförts utomlands.68 Även oskuldsingrepp förekommer i Sverige
och det förefaller finnas en liten men tydlig efterfrågan av ingreppen
inom vården.69
Antal anmälda brott och lagföring
Eftersom lagändringarna trädde i kraft i slutet av 2025 saknas det
vid tidpunkten för detta betänkande statistik över antalet anmälda
och lagförda brott.
65 Prop. 2024/25:189 Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp.
66 4 kap. 4 e § BrB, 4 kap. 4 f § BrB och 1a och 3 §§ lagen (1982:316) med förbud mot köns-
stympning av kvinnor.
67 För ett närmare resonemang om de tre begreppen oskuldskontroller, oskuldsintyg och
oskuldsingrepp se SOU 2023:37 Förstärkt skydd för den personliga integriteten, s. 77 och s. 93.
68 Ibid. s. 92.
69 Ibid. s. 106.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
150
Könsstympning
Könsstympning innebär att större eller mindre delar av de yttre kvinn-
liga könsorganen tas bort, skadas och/eller sys ihop.70 Ett skäl till att
könsstympning förekommer är att det ses som ett sätt att kontrollera
en flickas eller kvinnas sexualitet. I detta ingår att säkra en flickas eller
kvinnas oskuld innan äktenskap, vilket kan anses avgörande för en
familjs eller ett kollektivs heder. Traditionen förekommer i stora
delar av världen och praktiseras till exempel i flera afrikanska länder
och i delar av Mellanöstern och Asien. Oftast utsätts flickor i åldern
4–14 år, men könsstympning sker även på yngre barn.71
Gällande lagstiftning
I Sverige är könsstympning förbjudet sedan 1982 enligt lagen
(1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor och oskulds-
ingrepp på kvinnor.72 Ingreppet är förbjudet oavsett om samtycke
finns och det är olagligt även om det utförs utomlands. Det är även
straffbart att planera, stödja, inte avslöja, inte förhindra eller vara be-
hjälplig vid könsstympning. Sedan den 1 maj 2020 finns ingen pre-
skriptionstid för könsstympning av barn, vilket betyder att gärnings-
mannen kan straffas oavsett hur lång tid som har förflutit sedan
brottet begicks. Brottet kan ge fängelse i lägst två och högst sex år.
Är brottet grovt, utdöms fängelse i lägst fem och högst tio år.
Förekomst
Det saknas uppgifter om hur många i Sverige som har utsatts för köns-
stympning. Socialstyrelsen har i en studie baserad på antalet utrikes
födda flickor och kvinnor och förekomsten av könsstympning i ur-
sprungslandet uppskattat att cirka 68 000 av de flickor och kvinnor
som var folkbokförda i Sverige år 2021 kan ha utsatts för könsstymp-
70 WHO (2025). Sexual and Reproductive Health and Research (SRH)/Types of female genital
mutilation.
71 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Vad är könsstympning?
https://nshrv.jamstalldhetsmyndigheten.se/hedersrelaterat-vald-och-fortryck/vad-ar-
konsstympning/. (Hämtat 2025-10-29.)
72 Tidigare Lagen (1982:316) om förbud mot könsstympning. 2025 ändrades lagen genom
SFS 2025:1010 till att omfatta även så kallade oskuldsingrepp.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
151
ning. Enligt studien riskerade ytterligare mellan 13 000 och 23 000
flickor att utsättas för könsstympning.73
Enligt uppgifter från Socialstyrelsen sökte 52 könsstympade flickor
i åldern 0–17 år vård och fick diagnos under 2018. Det finns uppgif-
ter om färre än fem könsstympade flickor under 18 år, födda i Sverige
som sökt vård och fått diagnos mellan 2012 och 2018.74
Nyligen genomförde Västerås stad en kartläggning bland flickor
i stadens kommunala skolor. Genom att elever tillfrågades under
hälsosamtal med elevhälsan och att vårdnadshavare inför samtalen
fick besvara en skriftlig fråga framkom 87 fall av kvinnlig könsstymp-
ning. Av dem avsåg 60 fall läsåret 2023–2024 och 27 läsåret 2024–
2025. Samtidigt påtalas att mörkertalet sannolikt är stort, bland annat
då endast de kommunala skolorna ingick i underlaget och då endast
eleverna i vissa årskurser tillfrågades.75
Antal anmälda brott och lagföring
Antalet anmälda brott om könsstympning har varierat mellan 21 och
61 per år under perioden 2016–2025. Antalet anmälda brott mer än hal-
verades mellan 2023 och 2025 och var för det senare året 29 ärenden.
Sedan lagen trädde i kraft 1982 har totalt fem åtal väckts och fyra
fällande domar meddelats. Åklagarmyndigheten genomförde 2023
en granskning av samtliga ärenden rörande könsstympning som kom-
mit in till myndigheten mellan 2015 och 2021. Det handlade totalt
om 308 brottsmisstankar i 147 ärenden. Granskningen visar att det
är medicinskt svårt att slå fast om en person utsatts för könsstymp-
ning och att tidpunkten och platsen för det misstänkta brottet oftast
är okänd.76
73 Socialstyrelsen (2023). Faktablad: Uppskattning av antalet kvinnor och flickor i Sverige 2021
som kan ha varit utsatta eller riskerar att utsättas för könsstympning. Art.nr 2023-6-8599.
74 Socialstyrelsen (2020). Inventering av vård för könsstympade kvinnor och flickor.
Art.nr 2020-3-6632.
75 Enligt uppgifter från Västerås stad i samband med möte den 30 april 2026. De årskurser
som tillfrågas är förskoleklass, årskurs 4, årskurs 7 och årskurs 1 i gymnasieskolan.
76 Åklagarmyndigheten (2023). Svårt att bevisa könsstympning. https://www.aklagare.se/for-
media/aktuellt-pa-aklagarmyndigheten/2023/februari/svart-att-bevisa-konsstympning.
(Hämtat 2026-06-06.)
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
152
4.4.7 Andra indikatorer på förekomst
Utreseförbud
Det förekommer att barn förs ut ur landet eller kvarhålls utomlands
som ett led i hedersrelaterat våld och förtryck. Anledningen till bort-
förandet kan vara barnäktenskap, äktenskapstvång, könsstympning,
uppfostringsresor eller omvändelseförsök. Ett annat skäl kan vara
att undkomma insatser från myndigheter.
Gällande lagstiftning
Den 1 juni 2020 infördes bestämmelser om utreseförbud för barn i
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).77
Syftet med att införa bestämmelserna var att skydda barn från att
föras utomlands för att ingå barnäktenskap eller könsstympas. En an-
ledning till att utreseförbudet infördes var att svenska myndigheter
har begränsade möjligheter att agera i andra länder om ett barn förs
utomlands eller lämnar Sverige för att giftas bort eller utsättas för
könsstympning.
Vid misstanke om att ett barn riskerar att föras utanför Sveriges
gränser ansöker socialtjänsten om utreseförbud hos förvaltnings -
rätten. Om det är sannolikt att ett utreseförbud behövs och det inte
går att avvakta ett utreseförbud på grund av risken att den unge förs
utomlands kan socialtjänsten besluta om tillfälligt utreseförbud. Be-
slutet ska underställas förvaltningsrätten inom en vecka. Förvaltnings-
rätten ska pröva beslutet så snart det kan ske. Om beslutet fastställs
har socialtjänsten fyra veckor på sig att ansöka om ett utreseförbud.78
Sedan den 1 juni 2024 kan utreseförbud även beslutas om det
finns en påtaglig risk att barnets hälsa eller utveckling skadas under
utlandsvistelsen på grund av omständigheter som kan föranleda vård
enligt LVU, exempelvis vid fysisk eller psykisk misshandel, heders-
relaterat våld och förtryck, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen
eller något annat förhållande i boendemiljön. Det kan också handla
om den unges missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig
verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende. Samtidigt ut-
vidgades straffansvaret för egenmäktighet med barn till att även om-
77 Prop. 2019/20:131 Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet, bet. 2019/20:JuU23,
rskr. 2019/20:272.
78 31 a–e § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
153
fatta gärningar där ett barn under 15 år förs bort eller annars undan-
hålls, om gärningen är ägnad att hindra att vård enligt LVU påbörjas.79
Förekomst
Utrikesdepartementets enhet för konsulära och civilrättsliga ärenden
för statistik över ärenden som rör familjerelaterat tvång i utlandet, det
vill säga när en person förts ut eller hålls kvar i utlandet i en heders-
präglad eller patriarkal kontext, se figur 4.2.80
Figur 4.2 Antal individer rörande familjerelaterat
tvång i utlandet, 2018–2025
Anm: Statistik fördelat på pojkar och flickor började föras år 2023.
Under 2018 mottog Utrikesdepartementet anmälningar om 138 barn
som var förda ut ur landet eller kvarhållna utomlands. Antalet anmälda
barn har sedan dess minskat och uppgick 2025 till 57 barn. Av dessa
var 41 flickor och 16 pojkar. En tänkbar orsak till minskningen är
bestämmelserna om utreseförbud för att skydda barn från att föras
79 Prop. 2023/24:72 Ett utvidgat utreseförbud för barn.
80 Regeringskansliet (2026). Statistik – ärenden gällande familjerelaterat tvång.
https://www.regeringen.se/uds-reseinformation/hjalp-till-svenskar-
utomlands/familjerelaterat-tvang-i-utlandet/statistik---familjerelaterat-tvang/. (Hämtat
2026-05-11.)
0
50
100
150
200
250
2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025
Vuxna Flickor Pojkar Barn totalt Totalt
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
154
utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller att könsstympas som
nämns ovan.81
Det har gjorts enstaka försök att mäta antalet bortföranden i en
hederskontext i Sverige, men det saknas återkommande nationella
uppgifter om omfattningen. Nationellt centrum mot hedersrelaterat
våld och förtryck (NCH) har vid två tillfällen genomfört en enkät-
undersökning riktad till utbildnings- och socialförvaltningar i Sveriges
290 kommuner om bortförda personer i en hederskontext. Den senaste
genomfördes 2023 och avsåg antalet personer som förts bort under
2022. Ungefär hälften av kommunerna besvarade enkäten och av
dessa hade var femte kommun kännedom om bortförda personer.
Det rörde sig totalt om 159 personer som förts bort i en hederskon-
text. I 90 procent av fallen rörde det sig om barn och unga. NCH
bedömde att det inte gick att dra några slutsatser om det totala an-
talet bortförda personer utifrån kartläggningen och att antalet bort-
förda personer antagligen var högre än vad de kommuner som deltog
i undersökningen kände till.82
Regeringen har gett Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kart-
lägga och sprida kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck samt
annat våld och förtryck som personer med koppling till Sverige har
erfarit under utlandsvistelse.83 Som en del av uppdraget har myndig-
heten genomfört intervjuer med 31 yrkesverksamma från social -
tjänsten, skolan, polisen, resurscentrum mot hedersrelaterat våld
och förtryck samt ideella organisationer. De yrkesverksamma hade
kännedom om 171 individer, varav 146 barn. Av de 171 individerna
hade 143 förts ut ur Sverige, varav 120 var barn. Drygt hälften var
flickor och kvinnor, knappt 18 procent var pojkar och män och i
resterande fall var kön okänt (främst bortförda syskon).84 Vid inter-
vjuerna framkom att i många av ärendena hade skolan under en längre
period haft information om att allt inte stod rätt till i den familj som
senare förde bort barnet. Den vanligaste riskfaktorn för bortförande
som de yrkesverksamma framförde var hedersförtryck, vilket förekom
i 74 procent av fallen.
81 Prop. 2019/20:131 Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet.
82 NCH (2023). Kartläggning av bortförda personer i en hederskontext under 2022.
83 Regeringsbeslut 2021-10-28. Uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten att kartlägga och sprida
kunskap om erfarenheter av hedersförtryck samt annat våld och förtryck kopplat till utlandsvistelse.
Dnr A2021/02051.
84 Jämställdhetsmyndigheten (2023). Bortförda barn och unga – sammanfattning av intervju-
studie med yrkesverksamma.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
155
I sin redovisning till regeringen kunde Jämställdhetsmyndigheten
konstatera att det saknas kontinuerlig kartläggning av hur omfattande
förekomsten av bortföranden är. Jämställdhetsmyndigheten har där-
efter, på uppdrag av regeringen, tagit fram ett förslag på hur ett natio-
nellt inrapporterings- och uppföljningssystem kan utformas. Enligt
myndigheten bör införandet av inrapporteringssystemet ske stegvis
och initialt endast ge en bild av omfattningen av bortföranden. Syste-
met bör sedan byggas på så att analyser av samhällets insatser och
identifierade brister blir möjliga85 Även Socialstyrelsen har fått i upp-
drag att ta fram nationell statistik om försvunna och bortförda barn
i en hederskontext rörande socialtjänstens verksamhet.86
Antal avgjorda mål
Domstolsverket har sedan 2023 statistik över avgjorda mål vid för-
valtningsdomstolarna som rör utreseförbud och tillfälligt utreseför-
bud. Under 2025 avgjordes 297 mål i de tolv förvaltningsdomstolarna.
Det är mer än en fördubbling mot 2024 då 128 mål avgjordes. Under
2023 avgjordes totalt 49 mål.87 Det har alltså skett en betydande ök-
ning av antalet avgjorde mål efter att utreseförbudet utvidgats till att
omfatta fler tillämpningsområden, däribland hedersrelaterat våld och
förtryck.
En dokumentstudie av LVU-domar avseende utreseförbud visade
att bedömningarna gällande utreseförbud skiljde sig åt mellan olika
domstolar och olika kommuner i landet.88
4.5 Intervjuer och enkäter riktade till personal
inom förskolan, skolan och fritidshemmet
Utöver att redovisa befintlig statistik och genomförda studier av
förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck, har vi genomfört
intervjuer med personal inom pedagogisk omsorg, förskolan, skolan
85 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Förstärkt arbete mot bortföranden: Slutredovisning av
uppdrag att fortsätta sprida kunskap om erfarenheter av hedersrelaterat förtryck samt annat våld
och förtryck kopplat till utlandsvistelse. Rapport 2026:9, s. 6–7.
86 Regeringsbeslut 2023-12-21. Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende Socialstyrelsen.
S2023/03257 (delvis).
87 Domstolsverkets officiella statistik. (Hämtat 2026-05-19.)
88 Jämställdhetsmyndigheten (2025). Hedersförtryck samt annat våld och förtryck under utlands-
vistelse, slutredovisning av fortsättningsstudie. Underlagsrapport 2025:3.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
156
och fritidshemmet där vi har bett dem beskriva uttrycksformer för
hedersrelaterat våld och förtryck som de kommer i kontakt med bland
barn och elever. Vi har dessutom ställt liknande frågor i enkäter rik-
tade till personal inom förskolan, skolan och fritidshemmet.89 I detta
avsnitt redovisar vi innehållet av intervjuerna och enkäterna.
4.5.1 Uttrycksformer i förskolan
Könssegregation, att vara macho och kontroll är tidiga tecken
I våra intervjuer med personal inom förskolan och pedagogisk om-
sorg framkommer att vårdnadshavare inte alltid delar förskolans värde-
grund. Vårdnadshavare kan uttrycka missnöje över att deras barn
deltar i lekar som de anser inte är bra för deras barns utveckling eller
framföra att vissa lekar är mer lämpade för flickor än för pojkar.
De intervjuade återger också situationer då Prideflaggor och skyl-
tar med normbrytande budskap lett till negativa reaktioner från vård-
nadshavare, till exempel tecknade bilder med samkönade föräldrar.
Personal beskriver en uppdelning av könsroller inom två områden:
hbtqi och machoattityder gällande pojkar samt klädsel och slöja för
flickorna. De intervjuade berättar att en del pojkar redan som små
får lära sig att kontrollera sina systrar. Detta beteende brukar avhjälpas
med att syskonen delas upp mellan olika avdelningar och grupper.
Det förekommer exempel på att pojkar uppmuntras till att vara ut-
åtagerande. Ett återkommande uttryck är att pojkarna uppmuntras
att vara ”macho”. Flera av de intervjuade ger exempel på pojkar som
inte får leka i kökshörnan eller klä sig i klänning. I sådana situationer
för personalen dialog med vårdnadshavare om förskolans värdegrund
och barnens rätt till lek. Ibland leder detta till en förändring av vård-
nadshavares attityd. Pojkar kan också påverka varandra till att inte
delta i lekar som anses bara vara för flickor. De intervjuade beskriver
att det ”tuffa macho-tänkandet” medför stök, bråk och slagsmål mel-
lan pojkar i vardagen. Det kan även medföra att personalen känner
oro för pojkars framtida roll i samhället, till exempel vad gäller risken
att hamna i kriminalitet.
Det förekommer även att vårdnadshavare tackar nej till att pojkar
ska få stöd med till exempel språkutveckling. Enligt de intervjuade
ser vissa vårdnadshavare stödbehov som en svaghet eftersom pojkar
89 Metoden för enkäterna beskrivs utförligare i avsnitt 2.3.3.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
157
i deras ögon ska vara perfekta, vilket beskrivs som ”perfekta prins-
tänkandet”. Viss personal uttrycker oro för att dessa pojkar inte ska
få tillgång till behövligt stöd och hjälp.
De intervjuade beskriver att flickor redan i förskoleåldern får lära
sig att skyla sig och blir kontrollerade, till exempel av bröder från andra
avdelningar eller grupper. Flickor har långärmade tröjor och långa
byxor trots varm väderlek, eftersom vårdnadshavare menar att flickan
annars kan bli sjuk. Många av de intervjuade upplever en osäkerhet
kring var gränsen går mellan hedersrelaterat våld och förtryck och
vårdnadshavares oro eller omsorg om barnet. Det kan medföra att
de till viss del går med på vårdnadshavares påtryckningar angående
klädsel. Några beskriver konkreta händelser när vårdnadshavare
reagerat på att flickor, enligt dem, är för avklädda, exempelvis vid
vattenlek. En av de intervjuade beskriver hur en flicka inte fick ha
linne på sig trots att det var varmt ute. Pappan hade blivit arg över
detta och personalen förstod att han menade att dottern trots sin
låga ålder skulle skylas.
De intervjuade har återkommande funderingar om hur de ska tänka
kring unga flickor i slöja. Någon berättar: ”Jag har flera gånger haft
små flickor med sådan hijab som det visst heter. Då tänker jag: De
är ju så små! Har de verkligen själva tänkt kring deras religionstill-
hörighet? Men samtidigt vill man ju inte verka fördomsfull. Men
ibland känns det inte bra i magen liksom.”
Barn med funktionsnedsättning riskerar att hamna i kläm
De intervjuade beskriver utmaningar med att samarbeta med vissa
vårdnadshavare kring barn med funktionsnedsättning. En av de inter-
vjuade nämner att barn med funktionsnedsättning medför behov av
extra resurser för förskolan. När vårdnadshavare inte är öppna för
att samverka om hur barnet ska få stöd och hjälp, blir detta en dubbel
utmaning för förskolan. Dels tar barnet mer personal i anspråk, dels
kan vårdnadshavare bli hotfulla eller förolämpade när funktionsned-
sättningen tas upp. Samma person förklarar situationen på följande
sätt: ”De från hederskulturer har en tystnadskultur som betyder att
man inte vill prata om sådant som på något vis kan föra med sig skam
för familjen.”
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
158
Några av de intervjuade lyfter spontant, utan att frågan ställts, att
barn med funktionsnedsättning särskilt kan komma i kläm då föräld-
rarna inte vill ta emot det stöd de kan få av samhället. ”De skulle ju
kunna få en sådan fin hjälp, och få möjlighet till en ljusare framtid om
de bara tog emot hjälpen.”
Signaler om bortgifte och könsstympning förekommer
Av intervjuerna framkommer att personal kan få oroliga frågor av
flickor om hur gamla de måste vara för att gifta sig. En av de inter-
vjuade berättar: ”I arbetet med lite äldre förskolebarn har jag också
hört om tidiga bortgiften, som ju handlar om heder, eller hur?” Det
framkommer också att barn har berättat om försvunna äldre syskon,
men att personalen inte anser att äldre syskon är förskolans ansvar.
En av de intervjuade berättar att hon fått höra från barn att de blivit
tillsagda att inte prata om vad som pågår i hemmet på förskolan.
Ämnet könsstympning kommer spontant upp vid några intervjuer.
De intervjuade menar att det talas för lite om ämnet, eller snarare inte
alls, och att de önskar sig utbildning i ämnet.
4.5.2 Uttrycksformer i skolan och fritidshemmet
Elever kontrolleras till, från och i skolan
Vid våra intervjuer med personal inom skolan och fritidshemmet fram-
kommer att elever kontrolleras till, från och i skolan. Ett vanligt ex-
empel är att yngre och äldre bröder eller kusiner har i uppgift att över-
vaka kvinnliga släktingar i skolan. Pappor, äldre bröder, släktingar
eller vänner till manliga släktingar får avvisas från skolan under skol-
tid. Släktingar följer med kvinnliga elever eller dyker oanmält upp vid
aktiviteter utanför skolan, till exempel under friluftsdagar och vid
aktiviteter med övernattningar.
Elever övervakas på väg till eller från skolan. Det rör sig fram -
för allt om systrar som har följe av eller behöver vänta in sina yngre
eller äldre bröder efter skoldagen. Ett annat exempel är flickor och
unga kvinnor som blir lämnade och hämtade i skolan av manliga släk-
tingar i högstadiet och gymnasiet, när de har uppnått en ålder då de
kan förmodas ta sig hem på egen hand. Andra exempel är att elever,
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
159
oavsett kön, övervakas digitalt genom applikationer i mobiler eller
airtags i kläder för att vårdnadshavare ska veta var de befinner sig.
Elever uppmanas att komma hem direkt efter avslutad schemalagd
lektionstid. En av de intervjuade beskriver följande situation: ”Om
vi drar några minuter över tiden för sista lektionen, börjar mobilerna
direkt ringa i elevernas skåp. Det är föräldrarna som vet exakt när vi
slutar och säger till barnen att de måste skynda sig hem. En mamma
ringer alltid till och med innan lektionen är slut.”
Elever begränsas i att delta i utbildning och aktiviteter
Ett annat tecken på utsatthet för kontroll som har samband med heder
är att elever begränsas av vårdnadshavare från att delta i viss utbild-
ning. Det kan även handla om att begränsas från att delta i aktiviteter
utanför schemalagd skoltid eller utanför skolans lokaler.
De flesta exempel på situationer där elever hindras från att när-
vara i utbildning är vissa moment i idrott och hälsa som simunder-
visning, bollsporter eller andra sporter där heltäckande klädsel kan
vara hindrande samt omklädning och duschning efter lektionens slut.
Enligt de intervjuade finns det dock en generell ovilja att vara avklädd
inför varandra bland alla elever. Andra ämnen som elever kan hindras
från att delta i är sexualitet, samtycke och relationer, svenska (viss
skönlitteratur), biologi (evolutionsteorin) och religion. Det kan också
handla om att inte få delta vid besök på ungdomsmottagningar, i akti-
viteter som arrangeras av elevhälsan eller i Pride-aktiviteter som skolan
arrangerar.
Ett annat exempel är att främst flickor hindras från att delta i akti-
viteter som arrangeras av skolan efter schemalagd tid eller i aktivite-
ter utanför skolan. Det kan röra sig om att delta på klassfester, besök
på fritidsgårdar, vid aktiviteter med övernattningar, studiebesök eller
studieresor. Både pojkar och flickor kan hindras från att delta i eller
närvara vid traditionella högtider som lucia- och julfiranden, musik-
uppträdanden, teater och dans eller skolavslutningar.
Att elever inte får närvara kan framkomma genom att vårdnads-
havare aktivt ifrågasätter eller motsätter sig att eleven deltar i utbild-
ning eller aktiviteter. Det förekommer exempel där vårdnadshavare
har gått samman för att protestera mot inslag i undervisningen, till
exempel litteratur om transpersoner eller undervisning om sexualitet,
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
160
samtycke och relationer. I andra fall kan det handla om mer subtila
signaler, som att eleven har ett genomgående mönster av frånvaro
från undervisning och aktiviteter.
Vid ett par skolor beskrev personal att det har kommit till deras
kännedom att beslut som rör i vilken mån flickor eller kvinnor får
delta i utbildning eller aktiviteter avgörs av ett klanöverhuvud eller
en imam.
När situationer som de beskrivna uppstår, framhåller de intervju-
ade vikten av att ha en god dialog med vårdnadshavarna och att för-
klara innehållet i läroplaner, kursplaner och den värdegrund som skolan
står för. Det har i vissa fall resulterat i att vårdnadshavare har gått med
på att eleven får delta. Personal på en skola beskriver en situation:
”Varje år i årskurs 6 har vi ett läger. Innan hände det att flickor inte
fick följa med till lägret eftersom det innebar att hela klassen skulle
sova över. Nu bjuder vi in alla föräldrar till korvgrillning på kvällen och
så visar vi upp hur eleverna kommer att sova. Att pojkar och flickor
sover i olika hus och att det finns personal på plats. Då blir föräldrarna
lugnade och alla eleverna får i regel stanna kvar över natten.”
Längre frånvaro, bortföranden och skolbyten
På nästan alla skolor vi har besökt finns exempel på elever som har
en längre frånvaro från skolan eller som befaras ha förts utomlands.
I synnerhet vid längre ledigheter och sommarlov kan elever vara borta
under en längre tid för att återvända först när stora delar av terminen
är genomförd. Andra elever återkommer aldrig och skrivs därför ut
från skolan efter en tid. Skolan behöver eftersöka var eleven befinner
sig, och eleven går miste om sin utbildning. Det förekommer också
exempel på elever som lämnats kvar i hemlandet hos släktingar, medan
resten av familjen återvänt till Sverige. I en del fall kommer elever
tillbaka från en längre frånvaro och har betydande beteendeföränd-
ringar, vilket kan indikera att eleven har varit med om en uppfostrings-
resa, könsstympning, trolovning mot sin vilja eller bortgifte. De inter-
vjuade ger exempel på äktenskapsresebrott i samband med att unga
kvinnor har blivit myndiga. Vad gäller elever med längre frånvaro
finns inga tydliga könsskillnader utan det uppges förekomma bland
såväl pojkar som flickor. Frånvaron kan vara oanmäld, eller så anger
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
161
vårdnadshavarna skäl som att barnet ska delta i någons bröllop, att en
släkting är sjuk eller att familjen ska pröva att återvända till hemlandet.
Andra uppgifter som framkommer är att vårdnadshavare flyttar
eleven till en annan skola i samband med att en orosanmälan upprättas
eller om eleven har behov av särskilt stöd eller anpassningar. I vissa
fall uppger personal att flytten kan gå till skolor där det kan finnas
en sämre beredskap för hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt de
intervjuade genomför vårdnadshavare skolbyte i syfte att eleven ska
”gå under radarn”. Skolbyten beskrivs ibland gå till skolor där perso-
nalen enligt hörsägen i högre grad tillmötesgår vårdnadshavares krav
och önskemål. Enligt de intervjuade leder skolbyten till brist på kon-
tinuitet i elevens utbildning och risk för ökad utsatthet.
Utbildning är inte ett eget val
Det förekommer enstaka exempel på att elever inte själva får välja
sin utbildning. Det kan röra sig om vårdnadshavare som är av inställ-
ningen att, främst flickor, inte behöver någon utbildning. Flickor kan
fälla kommentarer om att det inte är någon mening att de deltar i
undervisning eftersom deras framtid är utstakad i form av giftermål.
För andra elevgrupper kan det yttra sig genom att vårdnadshavare
har orealistiska eller höga krav och förväntningar på att barnet ska
utbilda sig till högprofilerade yrken som läkare eller civilingenjörer,
trots att det är mot barnets egen vilja eller intresse. Slutligen ges ex-
empel från anpassade grundskolan där vårdnadshavare antingen inte
accepterar att barnet har en intellektuell funktionsnedsättning, eller
har krav på att barnet ska flyttas till den ordinarie grundskolan.
Relationer eller umgänge mellan könen begränsas
En annan vanlig uttrycksform för hedersrelaterat våld och förtryck
är segregering mellan könen. Den yttrar sig främst genom att flickor
inte vill vidröra pojkar, till exempel inte hålla en pojke i handen vid
ringlekar, bli placerad bredvid en pojke i klassrummet eller hamna i
samma grupparbete som pojkar. Kvinnliga elever vill inte ta manlig
skolpersonal i hand eller ha fysisk kontakt med, eller uttrycker rädsla
för, vuxna män.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
162
I de övre åldrarna förekommer att relationer mellan elever uppstår,
vilket kan leda till ryktesspridning angående en flickas eller kvinnas
oskuld. Några av de intervjuade berättar att de har medverkat till att
hemlighålla parförhållanden för vårdnadshavare, så att eleverna ska
kunna fortsätta träffas i smyg på skolan.
Vårdnadshavare kan också ha synpunkter på att manlig personal
är ensam med eller för samtal med flickor, men det kan också yttra
sig genom att manliga släktingar endast vill föra dialog med manlig
personal.
Klädsel
En vanlig uttrycksform av kontroll eller begränsningar gäller klädsel,
i synnerhet flickors klädsel. Det kan till exempel gälla krav på att
flickor ska bära religiös klädsel, inte visa för mycket hud eller bära
smink. Ett vanligt exempel är att kvinnliga elever bär varma jackor
även under varma sommardagar. Kontroll och begränsningar gällande
klädseln kan vara en bidragande orsak till att flickor inte heller tillåts
att delta i vissa aktiviteter i skolan.
Exempel på könsstympning
Det är vanligare att de intervjuade har konstaterat könsstympning
på skolor där elevhälsan aktivt informerar om könsstympning och
vilka komplikationer det kan medföra. Vid intervjuerna framkom-
mer att en del flickor inte vet att de har utsatts för könsstympning
eftersom den har skett i ung ålder. Flickorna har inte heller kunskap
om den kvinnliga anatomin och vet därför inte hur en ostympad
kvinnokropp kan se ut. Enligt elevhälsopersonal är det inte heller
något eleverna pratar om vare sig i skolan eller i hemmet.
Sårbara grupper
Vid intervjuerna framkommer att elever som är hbtqi-personer är
en sårbar grupp. Särskilt utsatta är elever som lever i en hederskon-
text, men utsattheten gäller även för andra hbtqi-personer. Det hand-
lar i båda fallen om att vårdnadshavares normer och värderingar inte
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
163
överensstämmer med det sätt som eleverna önskar att leva. Det kan
också handla om att vara utsatt för diskriminering av andra elever.
I flera skolor framkommer att det inte skulle accepteras av andra
elever att pojkar till exempel kommer ut som homosexuella och att
hbtqi-personer håller en låg profil på skolan.
En annan sårbar grupp är elever i de anpassade skolformerna. De
intervjuade betonar att det är svårt att upptäcka hedersrelaterat våld
och förtryck hos dessa elever eftersom eleverna ofta saknar förmåga
att tala eller ha en förståelse för vad de kan vara utsatta för. En liknande
situation gäller för elever i specialskolan.
4.5.3 Upprätthållande av hedersnormer
mellan barn och mellan elever
Vår kartläggning visar att barn och elever upprätthåller hedersnor-
mer gentemot varandra utan att det finns släktsamband i förskolan,
skolan och fritidshemmet. Grupper av elever kan i skolmiljön fun-
gera som normbevakare, och därigenom bidra till att upprätthålla
hedersrelaterade strukturer även utanför hemmet. De exempel som
vi har fått återgivna är främst flickor som startar och sprider rykten
om andra flickor. Det kan handla om att en utpekad flicka i skolan
har umgåtts med en pojke eller med en elev med en annan etnicitet.
I ryktesspridningen kan ingå att informera familjen till den elev som
är föremål för ryktet. Andra ageranden handlar om att övervaka och
kommentera varandras beteenden eller utseenden. Det kan ske genom
att flickor uppmanar andra flickor att klä sig täckande och att inte
använda smink. Andra exempel är pojkar som uppmanas av andra
pojkar att kontrollera kvinnliga släktingar eller att leva enligt köns-
stereotypa föreställningar om hur en man ska vara och agera.
Något som också framkommer i intervjuerna är att elever blir
utfrysta eller utsatta för diskriminering av andra elever på sätt som
har samband kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Några av de
intervjuade beskriver hur elever inte blir accepterade, eller väljer att
dölja sin könsidentitet eller sexuella läggning på grund av rädsla för
hur andra elever ska reagera.
På några skolor beskriver de intervjuade hur påtryckningar mellan
elever, såväl flickor som pojkar, kulminerar i samband med religiösa
högtider. Kraven mellan eleverna att bete sig på ett visst sätt ökar och
kan i vissa fall utmynna i både muntliga och fysiska konflikter. Även
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
164
unga vi har intervjuat beskriver att det ibland förekommer en inbör-
des tävlan mellan elever om vem som i högre grad lever upp till normer
och värderingar kopplade till hedersnormer. De menar att den inbör-
des kontrollen också kan vara ett uttryck för omtanke för att en vän
inte ska råka ut för ryktesspridning eller utfrysning av andra elever.90
Det ska tilläggas att på en skola beskriver de intervjuade omvända
förhållanden. Enligt dem kommer flickor ofta till skolan i skylande
kläder och utan smink, men väl på plats byter de om till andra kläder
för att sedan byta tillbaka igen vid skoldagens slut. Det råder på sko-
lan vad som beskrivs som en tyst överenskommelse mellan eleverna.
Denna kommer även till uttryck genom att flickorna lånar ut smink
och kläder till varandra.
De flesta exempel på kontroll mellan barn och elever har framkom-
mit vid intervjuer med personal från skolan, men det förekommer
liknande situationer inom förskolan. I de fallen rör det sig främst om
äldre syskon som kommer in i barngrupper för att bevaka vilka aktivi-
teter yngre syskon deltar i, vilket kan utgöra en tidig form av kontroll
kopplad till normer om tillåtna beteenden. Det finns också tidiga
tecken på att pojkar påverkar varandra till att inte delta i lekar i försko-
lans så kallade hemvrå, att leka med dockor eller att klä sig i klänning.
Vid något av de återgivna exemplen på hur elever kontrollerar
varandra som ett led i att upprätthålla hedersnormer, har den berörda
skolan vidtagit åtgärder. Andra skolor har upprättat riktlinjer och ruti-
ner för eleverna efter att ha erfarit att kontrollen mellan elever accen-
tueras under vissa religiösa högtider. Ingen skola som vi har besökt
har redogjort för att kontroll mellan elever i syfte att upprätthålla
hedersnormer har resulterat i en handlingsplan som skolan följer i
syfte att motverka normerna. Detta ska inte tolkas som att det inte
finns skolor som har handlingsplaner, snarare att det sannolikt inte
är så vanligt.
90 Se avsnitt 6.4.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
165
4.5.4 Enkäter
Vi har låtit personal inom förskolan, grundskolan, anpassade grund-
skolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan besvara en-
käter med frågor om uttrycksformer för hedersrelaterat våld och för-
tryck.91 I detta avsnitt följer en beskrivning av resultatet av enkäterna
i denna del. Resultaten från förskolan och den anpassade grundskolan
ska dock på grund av de låga svarsfrekvenserna ses som kvalitativa
komplement till de tidigare beskrivna intervjuerna. Även resultaten
för den anpassade gymnasieskolan ska tolkas med viss försiktighet
med anledning av få svarande när dessa delas upp i respektive yrkes-
funktion.
Förskolan
Hedersrelaterat våld och förtryck verkar
förekomma och uppmärksammas i viss grad i förskolan
Det förekommer att personal uppger att de under det gångna året
misstänkt att barn begränsats på sätt som har samband med heder.
Den vanligaste begränsningen är att barnet inte får bära vissa kläder.
Det förekommer också att svarande uppger att barn bland annat
inte får delta i viss utbildning eller att barn är borta under en längre
period utan förklaring. En svarande uppger också att den gjort en
orosanmälan under det senaste året.
Grundskolan
Uttryck för hedersnormer bland eleverna observeras i grundskolan
I enkäterna fick respondenterna frågan om de misstänkt att en elev
begränsats genom någon uttrycksform av hedersrelaterat våld och
förtryck under det senaste året. 40 procent av samtliga svarande upp-
ger att de misstänkt minst en uttrycksform. Det är 24 procent som
uppger att de har misstänkt två eller fler uttrycksformer. Andelen
svarande som uppger minst en respektive minst två former av miss-
tankar om begränsning finns återgivet i tabell 4.1.
91 I avsnitt 2.3.3 redogörs närmare för enkäternas syfte, utformning, svarsfrekvens och liknande.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
166
Tabell 4.1 Andel i varje yrkesfunktion som misstänkt att en elev
begränsats genom uttrycksformer av hedersrelaterat
våld och förtryck det senaste året, i procent
Misstänkt minst
en uttrycksform
Misstänkt minst
två uttrycksformer
Rektor/biträdande rektor 39 24
Lärare 38 20
Elevhälsan 49 33
Lärare i fritidshemmet 31 16
Resurspersonal 48 23
Totalt 40 24
Anm. Utredningens beräkning. Med ”Elevhälsan” avses personal som arbetar inom elevhälsan.
Av tabellen framgår att personal som arbetar inom elevhälsan och
resurspersonal har fler misstankar om uttrycksformer för heders-
relaterat våld och förtryck än övriga professioner.
Personal som arbetar inom elevhälsan är även den yrkeskategori
som främst upptäcker att elever kontrollerar varandra. Totalt uppger
21 procent av de svarande att de har upptäckt att elever kontrollerar
varandra i syfte att upprätthålla hedersnormer, medan elevhälsans
andel uppgår till 29 procent. Det är 13 procent vid skolor med enskild
huvudman som noterat att elever kontrollerar varandra, medan mot-
svarande siffra för kommunala skolor är 23 procent. Svaren för en-
skild verksamhet ska dock tolkas med viss försiktighet när dessa är
uppdelade på funktion eftersom det för flera funktioner finns få
svarande (<50).
Kontroll är de uttrycksformer som uppmärksammas mest
De uttrycksformer som uppmärksammas av personal är primärt att
elever kontrolleras i skolan av syskon och/eller nära släktingar, att
elever inte får delta i aktiviteter som arrangeras utanför skolan, inte
får klä sig som den vill eller är rädd att bli utsatt för våld. Omkring
14 procent av de svarande uppger att de har uppmärksammat någon
eller några av dessa uttrycksformer. Omkring 11 procent uppger att
de har misstänkt uttryck för hedersnormer i form av att elever inte
får umgås med någon av ett annat kön, att viss könsidentitet/sexuell
läggning inte accepteras eller att eleven är borta en längre period utan
förklaring. Ytterligare omkring 8 procent svarar att elever kontrol-
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
167
leras på väg till eller hem från skolan och att de inte får delta i viss
undervisning. Respondenterna uppger även skolbyte och könsstymp-
ning som uttrycksformer för hedersnormer men andelarna är mycket
låga, omkring 2 procent, se figur 4.3.
Figur 4.3 Typer av misstänkta begränsningar,
andel i procent för respektive svarsalternativ
Anm. Utredningens bearbetning.
Det finns inte några skillnader i förekomsten av de olika uttrycks-
formerna mellan kommunal och enskild verksamhet.
Vad gäller orosanmälningar uppger omkring 13 procent av rekto-
rerna att de under det gångna året gjort minst en orosanmälan med
anledning av misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck.
Anpassade grundskolan
Hedersrelaterat våld och förtryck verkar förekomma
och uppmärksammas i viss grad i den anpassade grundskolan
Det förekommer att svarande uppger att de misstänkt att elever ut-
sätts för minst en begränsning kopplat till hedersrelaterat våld och
förtryck. Det är vanligast att personal som arbetar inom elevhälsan
uppmärksammar sådana uttrycksformer för hedersrelaterat våld och
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
168
förtryck. De vanligaste begränsningarna är att elever kontrolleras i
skolan, att de inte får delta i aktiviteter utanför skoltid och/eller att
de är borta en längre period. Vad gäller kontroll elever emellan upp-
ger endast två svarande rektorer att de noterat detta. Endast en rektor
uppger att den under det gångna året gjort en orosanmälan med anled-
ning av misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck.
Gymnasieskolan
Uttrycksformerna blir vanligare i gymnasieskolan
Av samtliga respondenter svarar 54 procent att de under det gångna
året har misstänkt att elever utsätts för minst en uttrycksform för
hedersrelaterat våld och förtryck. 40 procent har uppmärksammat
minst två uttrycksformer för hedersrelaterat våld och förtryck. Det
är mer än dubbelt så vanligt att personal som arbetar inom elevhälsan
misstänker två eller fler begränsningar jämfört med lärare och resurs-
personal. Omkring 52 procent av respondenterna som arbetar inom
elevhälsan uppger att de misstänkt att en elev begränsas genom minst
två uttrycksformer under det gångna året. Andelen svarande som upp-
ger minst en respektive minst två former av misstankar om begräns-
ningar finns återgivna i tabell 4.2.
Tabell 4.2 Andel i varje yrkesfunktion som misstänkt att en elev
begränsats genom uttrycksformer av hedersrelaterat
våld och förtryck det senaste året, i procent
Misstänkt minst
en uttrycksform
Misstänkt minst
två uttrycksformer
Rektor/biträdande rektor 55 42
Lärare 42 25
Elevhälsan 68 52
Resurspersonal 38 25
Totalt 54 40
Anm. Utredningens beräkning. Med ”Elevhälsan” avses personal som arbetar inom elevhälsan.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
169
Omkring 25 procent av respondenterna uppger att de under det
gånga året har upptäckt att elever kontrollerar varandra. Andelen
som svarar ja på denna fråga är högst bland personal som arbetar inom
elevhälsan och resurspersoner. Det är en lägre andel av personalen i
fristående skolor än i kommunala skolor som uppger att elever kon-
trollerar varandra.
Kontroll vanliga uttrycksformer
De begränsningar som noterats av de svarande handlar i huvudsak om
att elever kontrolleras i skolan av syskon och/eller nära släktingar,
inte får klä sig som de vill eller inte får umgås med någon av ett annat
kön. Drygt 20 procent anger dessa begränsningar. Därefter är de van-
ligaste uttrycksformerna att viss könsidentitet/sexuell läggning inte
accepteras, att elever är borta en längre period utan förklaring, att
elever inte får delta i aktiviteter som arrangeras utanför skolan, att
elever kontrolleras på väg till och hem från skolan och att de är rädda
att bli utsatta för våld. Mellan 15 och 20 procent anger dessa respek-
tive uttrycksformer. Drygt 7 procent av de svarande uppger att elever
inte får delta i viss undervisning. Det förekommer att svarande upp-
ger skolbyte och könsstympning som uttrycksform men andelarna
är låga, runt 1 och 3 procent, se figur 4.4.
Figur 4.4 Typer av misstänkta begränsningar,
andel i procent för respektive svarsalternativ
Anm: Utredningens bearbetning.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
170
Det finns inte några skillnader i förekomsten av de olika uttrycks-
formerna mellan kommunal och enskild verksamhet.
Vad gäller orosanmälningar uppger 25 procent av rektorerna att
de under det gångna året har gjort minst en orosanmälan med anled-
ning av misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck.
Anpassade gymnasieskolan
Begränsningar förekommer och viss kontroll elever emellan noteras
Av de svarande uppger 41 procent att de under det gångna året miss-
tänkt att en elev på minst ett sätt begränsas av sin familj och/eller släkt.
Sett till misstanke om två typer av begränsningar minskar siffran till
28 procent.
Det är vanligast att personal som arbetar inom elevhälsan miss-
tänkt en eller flera begränsningar, följt av rektorer och lärare. Av
tabell 4.3 framgår vilken andel av de svarande per funktion som upp-
ger att den misstänkt minst en eller två uttrycksformer för heders-
relaterat våld och förtryck under det senaste året. Det ska påpekas
att antalet svarande fördelat per yrkeskategori är få. De uppgifter
som här presenteras uppdelade på yrkesfunktion bör därför tolkas
med försiktighet.
Tabell 4.3 Andel i varje yrkesfunktion som misstänkt att en elev
begränsats genom uttrycksformer av hedersrelaterat
våld och förtryck det senaste året, i procent
Misstänkt minst
en uttrycksform
Misstänkt minst
två uttrycksformer
Rektor/biträdande rektor 33 21
Lärare 33 17
Elevhälsan 65 55
Resurspersonal 25 12
Totalt 41 28
Anm. Utredningens beräkning. Med ”Elevhälsan” avses personal som arbetar inom elevhälsan.
De uttrycksformer som de svarande uppmärksammar är främst att
elever begränsas i att delta i aktiviteter utanför skolan, att elever inte
får klä sig som de vill och att de inte får umgås med elever av ett
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
171
annat kön. Även misstankar om andra begränsningar förekommer,
se figur 4.5.
Figur 4.5 Typer av misstänkta begränsningar,
andel i procent för respektive svarsalternativ
Anm: Utredningens bearbetning.
Omkring 15 procent av de svarande uppger att de under det gångna
året noterat att elever kontrollerar varandra. Det är främst personal
inom elevhälsan som uppmärksammar kontroll elever emellan.
Vad gäller orosanmälningar uppger knappt 13 procent av de till-
frågade rektorerna att minst en sådan gjorts under det senaste året
med anledning av misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck.
Även här ska det påpekas att siffran ska tolkas med försiktighet med
anledning av det begränsade antalet svarande.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
172
4.6 Sammanfattning och slutsatser
4.6.1 Förekomsten av hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet
Det finns ett mörkertal av barn och elever
som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck
Det finns flera metodologiska utmaningar med att mäta förekomsten
av hedersrelaterat våld och förtryck bland barn och unga. Många som
lever i en hederskontext kan vara ovilliga att berätta om sin belägen-
het. Den som är utsatt kan vara utelämnad till sin familj utan några
kontakter utanför den närmaste kretsen. Utsatta kan avstå från att
berätta om övergrepp av rädsla för att det ska påverka familjens eller
ett kollektivs heder eller för att bli utsatt för ytterligare våld eller ut-
frysning. Det kan också handla om omedvetenhet om att man befinner
sig i en hederskontext, en lojalitet med sin familj, släkt eller annan
grupptillhörighet eller att begränsningarna och kontrollen har norma-
liserats.92 Det finns därför sannolikt ett mörkertal av barn och unga
som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck och som inte fångas
upp genom enkätundersökningar.
Jämställdhetsmyndigheten har från och med den 1 januari 2026
i uppgift att regelbundet undersöka omfattningen av hedersrelaterat
våld och förtryck i Sverige.93 Mot bakgrund av den ofullständiga sta-
tistik som för närvarande finns på området gör vi ingen bedömning
av förekomsten. Vi hänvisar i stället till Jämställdhetsmyndighetens
kommande studier.
92 Utmaningarna med att beräkna förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs
bland annat i Socialstyrelsen (2019). Ett liv utan våld och förtryck. Slutredovisning av uppdraget
att genomföra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck; FOI (2021), Vålds-
bejakande islamistisk extremism och hedersrelaterat våld och förtryck, En förstudie om skärnings-
punkter; Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck (2025), Vad vet vi om om-
fattningen av hedersrelaterat våld och förtryck? Tidigare studier, kunskapsluckor och metodologiska
medskick och SOU 2024:21.
93 Regleringsbrev för budgetåret 2026 avseende Jämställdhetsmyndigheten. Uppgiften låg
tidigare hos Nationellt centrum för hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen Öster-
götland.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
173
Många anställda uppmärksammar uttryck för hedersnormer …
I stället för att undersöka omfattningen av hedersrelaterat våld och
förtryck har vi kartlagt förekomsten av uttrycksformer för heders-
normer i förskolan, skolan och fritidshemmet. Uttryck för heders-
normer är en varningssignal att barn och elever kan vara utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck.
Alla intervjuade, med några få undantag, kunde ge exempel på
vad de såg som uttryck för att barn och elever är kontrollerade eller
begränsade av sin familj utifrån hedersnormer. Även de intervjuade
som initialt uppgav att det inte fanns utsatta barn eller elever på för-
skolan eller skolan, kunde ge konkreta exempel på att detta förekom.
I enkäterna svarade 40 procent av respondenterna från grundskolan
och 54 procent från gymnasieskolan att de under det gångna året miss-
tänkt att en elev på minst ett sätt begränsats av sin familj eller släkt.
Minst två uttrycksformer hade uppmärksammats av 24 respektive
40 procent av de svarande. Elevhälsan, tillsammans med resursper-
sonal, var den yrkesfunktion som oftast uppmärksammade uttrycks-
former för hedersrelaterat våld och förtryck. De låga svarsfrekven-
serna och de få svarande gör att vi för förskolan och de anpassade
skolformerna inte har kunnat dra några slutsatser i detta avseende.
De uttrycksformer av hedersnormer som framkom vid intervju-
erna återgavs i våra enkäter. Svarande i grundskolan uppgav att de
främsta uttrycksformerna var att elever kontrollerades i skolan av
syskon eller nära släktingar, att elever inte fick delta i aktiviteter som
arrangerades utanför skolan, inte fick klä sig som de ville eller var
rädda att bli utsatta för våld. För gymnasieskolan var de vanligaste
uttrycksformerna att elever kontrollerades i skolan av syskon eller
nära släktingar, inte fick klä sig som de ville och inte fick umgås med
någon av ett annat kön. Det förekom också att elever begränsades
med anledning av könsidentitet och sexuell läggning.
Vid intervjuerna med personal inom förskolan beskrevs främst
uttrycksformer i form av könssegregation vid lek och aktiviteter,
begränsningar av flickors klädsel och att pojkar uppmuntrades till
att kontrollera yngre syskon.
Vi kan konstatera att många anställda i förskolan, skolan och fri-
tidshemmet uppmärksammar uttryck för att barn och elever är begrän-
sade utifrån hedersnormer och att detta blir synligare ju äldre barnen
och eleverna blir.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
174
… men få orosanmälningar görs …
Vid de intervjuer vi har genomfört har vi noterat att förskolor sällan
gör orosanmälningar med anledning av hedersrelaterat våld och för-
tryck. Detta ligger i linje med att tidigare studier har visat att försko-
lorna endast står för 2 procent av samtliga orosanmälningar.94 I inter-
vjuer med personal i skolan framkommer att anmälningar som görs
med anledning av hedersrelaterat våld och förtryck står för en liten
andel av det totala antalet orosanmälningar. Även vår enkätunder -
sökning visar på ett litet antal orosanmälaningar på grund av miss -
tanke om hedersrelaterat våld och förtryck i förhållande till antalet
uttryck för hedersnormer som upptäckts. Det är 13 procent av rek-
torerna i grundskolan som anger att de under det senaste året gjort
minst en orosanmälan kopplad till misstanke om hedersrelaterat våld
och förtryck. Motsvarande andel för rektorer i gymnasieskolan är
25 procent.
Utifrån intervjuer och enkäter drar vi slutsatsen att det finns ett
gap mellan antalet barn och elever som upplevs vara utsatta för be-
gränsningar av sin familj kopplat till hedersnormer och antalet oros-
anmälningar. Detta ligger i linje med en tidigare studie som visat att
det finns en diskrepans mellan antalet barn som själva uttrycker behov
av stöd och antalet fall som anmäls till socialtjänsten.95
… och ännu färre fall leder till lagföring
Antalet anmälda brott med koppling till hedersrelaterat våld och för-
tryck har haft en nedåtgående trend de senaste åren. I jämförelse med
anmälda brott är det, på grund av att brott varit svårt att styrka, få
som lagförts för brott kopplade till hedersrelaterat våld och förtryck.96
Det bör samtidigt beaktas att ny lagstiftning har trätt i kraft på om-
rådet under senare tid.
Även om endast ett fåtal personer har lagförts, kan lagstiftning ha
en normativ effekt och bidra till avhållsamhet från brott. Antalet an-
mälda brott kan till viss del ses som en indikator på hur många fall
av hedersrelaterat våld och förtryck som upptäcks. Samtidigt går det
94 Socialstyrelsen (2022). Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa 2021 – Upp-
följning och analys av utvecklingen.
95 Kalin T., Persdotter B., Ahlgren T. och Gerdner A. (2021). How do child welfare referrals in
Sweden match children’s self-reporting of severe exposure? Child & Family Social Work, 2021:1–12.
96 Se avsnitt 4.4.6.
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
175
inte att dra någon annan slutsats än att det är få fall av hedersrelaterat
våld och förtryck som anmäls och lagförs i förhållande till den fak-
tiska omfattningen.
Barn och elever är också bärare av hedersnormer
Vår kartläggning visar att barn och elever upprätthåller hedersnormer
gentemot varandra i förskolan, skolan och fritidshemmet. Detta be-
kräftas av vår enkätundersökning. Ungefär var femte svarande perso-
nal i grundskolan hade under det senaste året noterat att elever kon-
trollerar varandra i skolan. Ännu fler, var fjärde svarande personal i
gymnasieskolan, angav att de hade upptäckt elever som kontrollerar
varandra i syfte att upprätthålla hedersnormer. Kontroll mellan elever
tenderar alltså att öka i de äldre åldersgrupperna av elever.
Att hedersnormer förekommer i skolmiljön beskrivs även i andra
studier. I enkätstudier med elever i svenska storstäder framkom att
hedersnormer reproduceras i ungdomsgrupper genom social kontroll,
exempelvis genom ryktesspridning, grupptryck eller övervakning av
släktingar i skolan.97 Skolan kan därför vara en plats där hedersnormer
både synliggörs och reproduceras genom sociala relationer mellan
elever. Skolan är således också en plats där barn och unga som lever
med hedersnormer även utsätts för desamma.
4.6.2 Utsatta barn och elevers skydd behöver stärkas
Inget barn ska utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck
Regeringens mål är att hedersrelaterat våld och förtryck inte ska före-
komma. Hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig många uttryck
så som kontroll, begränsningar, hot, tvång och våld. Även till synes
mindre begränsningar kan vara en del av ett större kontrollsystem. För
barn och unga kan det innebära allvarliga konsekvenser för frihet, hälsa
och utveckling. Oaktat mörkertalet av barn och unga som utsätts för
hedersrelaterat våld och förtryck är varje fall ett fall för mycket. Målet
måste vara att inga barn eller unga ska utsättas för hedersrelaterat våld
och förtryck eller andra kränkningar som har samband med kön, köns-
identitet eller könsuttryck eller sexuell läggning.
97 Se avsnitt 4.4.1 och 4.4.3.
Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2026:51
176
Förskolan, skolan och fritidshemmet har en viktig roll att före-
bygga, upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det
innebär att främja lika rättigheter, ha aktiva rutiner för att skydda
barn och elever och anmäla misstankar om att barn är utsatta för
hedersrelaterat våld eller förtryck till socialtjänsten och när aktuellt
även polisen. Skolan ska även undervisa om hedersrelaterat våld och
förtryck. Vår kartläggning visar att anställda inom förskolan, skolan
och fritidshemmet uppmärksammar uttryck för hedersnormer. Per-
soner som arbetar inom elevhälsan och resurspersonal med en nära
och daglig kontakt med barn och elever är de som i högre utsträck-
ning uppmärksammar utsatta barn och elever. Genom att dessa, men
även annan personal, får mer tid till att utveckla nära relationer, ut-
bildning och stöd bedömer vi att fler utsatta barn och elever kan upp-
täckas.
Även om personal inom förskolan, skolan och fritidshemmet upp-
märksammar att barn och elever begränsas av sin familj och släkt på
grund av hedersnormer, är det förhållandevis få fall som leder till oros-
anmälningar. Det indikerar att ökad kunskap om barns utsatthet för
hedersrelaterat våld och förtryck och dess uttrycksformer bland per-
sonal, men också ett tydliggörande av ansvar, skulle kunna leda till
att fler utsatta barn och elever kan få det stöd och skydd de behöver.
Vi fördjupar oss mer i detta i kapitel 6.
Förskolan, skolan och fritidshemmet ska vara
en fristad från hedersrelaterat våld och förtryck
Förskolan, skolan och fritidshemmet ska vara en fristad från heders-
normer. Vår kartläggning visar dock att barn och elever kontrollerar
varandra. Det är en offentlig miljö som inte är fri från hedersnormer
och där barnen och eleverna själva förmedlar hedersnormer.
Att barn och elever utövar kontroll och begränsningar gentemot
varandra i syfte att upprätthålla hedersnormer i förskolan, skolan och
fritidshemmet får inte accepteras. Medvetenheten bland personal i
förskolan, skolan och fritidshemmet om att kontroll, påtryckningar
och ryktesspridningar mellan barn och elever existerar behöver öka
och åtgärder vidtas för att motverka en utbredning av hedersnormer.
Det är viktigt att personal har kunskap om och kan fånga upp signaler
om kontroll och begränsningar mellan barn elever som är uttryck för
hedersnormer. Vi ger förslag på åtgärder som vi menar kan minska
SOU 2026:51 Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck
177
förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan
och fritidshemmet genom att öka personals kunskap, se kapitel 8
och åtgärder mot kränkande behandling som kan ha samband med
heder, se avsnitt 9.2.
179
5 Förekomsten av tystnadskultur
och upprätthållande
av hedersnormer
5.1 Inledning
I detta kapitel kartlägger och analyserar vi förekomsten av tystnads-
kultur och upprätthållande av hedersnormer i förskolan, skolan och
fritidshemmet. Vi redogör för befintliga studier på området. Vi redo-
visar vad som har framkommit i samband med intervjuer och resul-
tatet av enkäter riktade till personal inom förskolan, skolan och fri-
tidshemmet. Slutligen sammanfattar vi resultatet av kartläggningen.
5.2 Förekomsten av tystnadskultur
och upprätthållande av hedersnormer
5.2.1 Om begreppen
Tystnadskultur
Det finns ingen enhetlig definition av begreppet tystnadskultur i för-
skolan, skolan och fritidshemmet. En litteraturstudie som genom-
förts av Myndigheten för arbetsmiljökunskap1 visar att begreppet
tystnadskultur ofta används på ett vagt sätt. I studien togs ett kon-
ceptuellt ramverk fram som förklarar tystnadskultur på följande sätt:
En tystnadskultur existerar i ett kollektiv om de flesta medlemmar inte
tar upp kritiska frågor (undanhållande) på grund av den (underförstådda)
gemensamma uppfattningen att tystnad är den lämpliga reaktionen vid
observation av kritiska frågor. Försök från medlemmar i en tystnads-
1 Studien har genomförts av Myndigheten för arbetsmiljökunskap vars verksamhet den
1 januari 2026 överfördes till Arbetsmiljöverket.
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
180
kultur att lyfta kritiska frågor hindras av andra medlemmar (intern cen-
sur) och/eller nonchaleras av de som kan åstadkomma förändring (dövhet
för röst). Tystnad i tystnadskulturer har lärts in som en lämplig strategi
för att lösa gruppens problem med extern anpassning och intern inte-
gration av dess tidigare eller nuvarande medlemmar. Detta underför -
stådda och uttryckliga lärande är i sin tur förkroppsligade i artefakter
(exempelvis beslutsprocesser, formella och informella belöningssystem,
berättelser), men också genom gemensamma värderingar och normer
samt tas för givet som grundläggande antaganden som över tid försvunnit
ur medvetenhet.2
Brottsförebyggande rådet (Brå) har i en rapport beskrivit olika meka-
nismer i organisationer som kan ligga bakom tystnad. Med tystnads-
kultur menas i det här avseendet ett normsystem hos ett avgränsat
kollektiv om att inte samarbeta med rättsväsendet.3 Det kan för det
första handla om föreställningar om brott och rättsväsende. Några
exempel är att individen inte ser en handling som ett brott, okun -
skap om rättsprocessen, en föreställning om att en anmälan inte ger
önskat resultat och i vissa fall bristande förtroende för polisen. För
det andra kan känslostämningar hos den enskilde bidra till en tyst-
nadskultur. Det kan vara fråga om känslor av skuld och skam, rädsla
för hot och våld och oro för att arbetsplatsen ska få dåligt rykte eller
att varumärket skadas. Slutligen kan det handla om samhörighet med
gärningspersonen. Det kan ta sig uttryck genom att individen är kon-
trollerad eller beroende av gärningspersonen, känner lojalitet eller
samhörighet med gärningspersonen, har egen vinning av eller får för-
delar av brottsligheten eller att man löser problemet inom en annan
struktur.4 Individer inom en tystnadskultur har tagit till sig normer,
vanor, antaganden och föreställningar från det kollektiv de anser sig
tillhöra. Ett annat kännetecken är att normerna kontinuerligt repro-
duceras.5
Att ingå i en hederskontext där det förekommer hedersrelaterat
våld och förtryck är enligt rapporten närmast synonymt med att ingå
i en tystnadskultur. Ett brottsoffer som ingår i en hederskontext är
kontrollerat, beroende och lojal mot familjemedlemmar.
2 Myndigheten för arbetsmiljökunskap (2025). Tystnadskultur på arbetsplatser. Kunskaps-
sammanställning 2025:10, s. 60.
3 Brå (2019). Tystnadskulturer. En studie om tystnad mot rättsväsendet. Brå rapport 2019:10.
4 Ibid. s. 44–45.
5 Ibid. s. 18.
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
181
Brottsoffret känner oro för ett dåligt rykte både för egen del och för
familjemedlemmar.6
Tystnadskultur kan sammanfattningsvis betyda att inte påtala, kri-
tisera eller på annat sätt uppmärksamma en negativ företeelse av rädsla
för negativa konsekvenser.
Upprätthållande av hedersnormer
Det finns inte heller någon entydig definition av upprätthållande av
hedersnormer. Begreppet hedersnormer beskrivs av Jämställdhetsmyn-
digheten som normer som ligger till grund för utövandet av heders-
relaterat våld och förtryck. Hedersnormer vilar på konservativa före-
ställningar om kön och sexualitet och bygger på starkt patriarkala
maktstrukturer, som utgår från en separation mellan könen och en
hierarki där mannen betraktas som överordnad kvinnan.7 Att upprätt-
hålla hedersnormer får därmed likställas med att befästa normer som
ligger till grund för att utöva hedersrelaterat våld och förtryck.
Hur vi ser på begreppen och vad vi har kartlagt
Eftersom det saknas enhetliga definitioner av begreppen tystnads-
kultur och upprätthållande av hedersnormer, följer här en beskriv-
ning av hur vi använder dem i vår kartläggning.8
Tystnadskultur definierar vi som situationer där det i förskolan,
skolan eller fritidshemmet finns en benägenhet att underlåta att agera
trots oro eller misstanke om att ett barn eller en elev utsätts för heders-
relaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll. Det
handlar främst om att personal förhåller sig passiva i vissa situationer
och inte markerar, ingriper eller agerar. Underlåtenheten kan till ex-
empel bestå i att inte framföra en oro till ledningen eller annan per-
sonal eller avstå att göra en anmälan om att ett barn far illa.9
Att upprätthålla hedersnormer definierar vi som handlingar som
bidrar till att befästa hedersnormer. Det handlar främst om aktiva
6 Brå (2019). Tystnadskulturer. En studie om tystnad mot rättsväsendet. Brå rapport 2019:10, s. 10.
7 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?
https://nshrv.jamstalldhetsmyndigheten.se/hedersrelaterat-vald-och-fortryck/vad-ar-
hedersrelaterat-vald-och-fortryck/. (Hämtat 2026-05-05.)
8 Se även avsnitt 2.4.6.
9 Orosanmälan används i detta kapitel synonymt med anmälningsskyldigheten enligt 19 kap.
socialtjänstlagen (2025:400).
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
182
handlingar som strider mot förskolans och skolans värdegrund. Det
kan vara personal som agerar eller utbildar på ett sätt som strider mot
förskolans och skolans läroplan, utövar påtryckningar eller kontroll
av barn och elever, återkommande accepterar undantag från obliga-
torisk undervisning eller tillhandahåller alternativa lösningar för vissa
barn eller elever utifrån hedersnormer.
Tystnadskultur förekommer bland personer som lever i en heders-
kontext. Den kan yttra sig genom att barn och elever av rädsla, skam
eller lojalitet med familjemedlemmar inte berättar för någon utom-
stående att de är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Den
typen av tystnadskultur är avgränsad från kartläggningen i detta kapitel.
Vårt fokus är personal inom förskolan, skolan och fritidshemmet som
passivt eller aktivt bidrar till en tystnadskultur eller upprätthåller
hedersnormer på arbetsplatsen.
Utifrån vår definition av tystnadskultur och upprätthållande av
hedersnormer har vi studerat några områden för att kartlägga före-
komsten av de två företeelserna. Kännetecknande för en tystnads-
kultur är enligt Brå att individerna har en föreställning om att en
polisanmälan inte ger önskat resultat eller har bristande förtroende
för polisen. Andra kännetecken är rädsla för våld och hot eller oro
för att organisationen ska få ett dåligt rykte. Ytterligare en aspekt
är att personal kan känna lojalitet och samhörighet med gärnings-
personen. Vi har översatt dessa kännetecken till förskolans, skolans
och fritidshemmets miljö och studerat följande områden:
• Om personal har en oro eller rädsla för hot och våld från vård-
nadshavare med anledning av hedersnormer.
• Om det förekommer att personal inte anmäler oro för ett barn
eller gör anpassningar i förskolans, skolans och fritidshemmets
verksamhet och detta är kopplat till rädsla, bristande tillit till andra
aktörer eller oro för att förskolan, skolan eller fritidshemmet ska
få dåligt rykte.
• Om det förekommer att personal är lojal med hedersnormer och
befäster dem på sin arbetsplats.
• Om arbetsgivare har tillräckliga verktyg för att motverka tystnads-
kultur och upprätthållande av hedersnormer.
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
183
5.2.2 Tidigare studier
Rädsla för hot och våld
En av de uttrycksformer som kännetecknar tystnadskultur är rädsla
för negativa konsekvenser, inklusive rädsla för hot och våld. Arbets-
miljöverket har haft i uppdrag att förebygga och utreda hot och våld
i skolan som riktar sig mot personalen, med stöd i föreskrifterna
om planering och organisering av arbetsmiljöarbete.10 Myndigheten
genomför tillsyn, både nationella inspektioner och löpande gransk-
ningar, för att kontrollera att skolhuvudmän uppfyller lagkrav på att
systematiskt förebygga risker, till exempel genom riskbedömningar,
säkerhetsrutiner och handlingsplaner.
En analys från Arbetsmiljöverket visar att hot och våld i skolan
har blivit vanligare under de senaste tio åren. Antalet anmälningar
i de olika skolformerna har ökat med 150 procent mellan 2013 och
2023. Motsvarande ökning under samma period för anmälningar från
arbetslivet generellt är i genomsnitt 40 procent. Den stora ökningen
av anmälningar från skolan kan bara delvis förklaras med en större
anmälningsbenägenhet. Förekomsten av hot och våld har alltså ökat.
Det går inte att se några större skillnader i resultaten mellan storstäder,
mindre städer och glesbygd. Det finns inte heller någon betydande
skillnad mellan fristående och kommunala skolor.11
Av samtliga anmälningar om allvarliga händelser i arbetet orsakat
av hot och våld har 79 procent gjorts av grundskolan, 15 procent av
gymnasieskolan och 6 procent av förskolan. I grundskolan och gym-
nasieskolan rör anmälningarna främst utåtagerande elever som an -
vänder hot eller våld mot lärare, assistenter, specialpedagoger eller
annan personal inom skolan. Våld och hot från obehöriga inom skolans
område eller vårdnadshavare förekommer, men är relativt ovanligt.
I förskolan förekommer i högre grad att vårdnadshavare utsätter per-
sonalen för hot och våld än i andra skolformer. Samtidigt är förekoms-
ten lägre i absoluta tal.12
Att just rädsla för våld och hot från vårdnadshavare kan leda till
en tystnadskultur bland personal inom förskolan framgår i Malmö
10 Arbetsmiljöverket (2023). Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2)
om planering och organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med
arbetsgivaransvar.
11 Arbetsmiljöverket (2024). Hot och våld mot lärare, andra yrkesgrupper och elever inom
skolväsendet. Dnr 2024/010802, s. 8–16.
12 Ibid.
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
184
stads revision av förskolans verksamhet. Granskningen visar att per-
sonal och ledning vid förskolor upplever svårigheter i mötet med
vårdnadshavare vid oro för hedersproblematik och därför ibland av-
står från att lyfta sin oro med vårdnadshavare. Detta för att de inte
vill skada relationen till vårdnadshavare, normaliserar företeelser som
kan anses vara av allvarlig karaktär, är rädda att barnet permanent ska
tas från förskolan eller att barnet ska råka illa ut. Ytterligare ett skäl
är att förskolans personal känner oro för att utsättas för hot av vård-
nadshavare och andra anhöriga.13
Risk att orosanmälningar inte görs
Personal i förskolan, skolan och fritidshemmet är skyldig att genast
anmäla till socialtjänsten om de i sin verksamhet får kännedom om
eller misstänker att ett barn far illa.14 I en studie om hedersrelaterat
våld och förtryck i förskolan framkommer att personal kan mötas av
hot från vårdnadshavare om inte förskolan gör anpassningar i enlighet
med hedersnormer. Det kan också handla om hotfulla situationer
eller hot om att barnet ska flyttas från förskolan, men också om en
bristande tillit till socialtjänstens förmåga att stödja barnen.15 Även
andra studier beskriver att det förekommer att personal avstår från
att göra orosanmälningar om hedersrelaterat våld och förtryck.16
I en granskning i Stockholm som genomförts angående orosan-
mälningar i förskolan framkommer att personalens misstankar eller
kännedom om att barn far illa inte alltid anmäls till socialtjänsten.
Några av de skäl som de intervjuade anger för att inte göra en anmälan
är osäkerhet kring allvarlighetsgrad och oenighet kring oro. Andra
orsaker är rädsla för vad som ska hända med barnet, för vårdnads-
havares reaktion på en eventuell anmälan eller att relationen med
vårdnadshavare ska försämras. Orosanmälningarna skrivs generellt
under av rektor för att minska risken för att förskolepersonal ska
bli utsatta för trakasserier, hot eller våld av vårdnadshavare. Biträdande
rektor eller rektor finns ofta på plats på förskolan dagen efter att an-
13 Malmö stadsrevision (2024). Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck – Fördjupad gransk-
ning. Dnr SR-2023-81.
14 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).
15 Stockholms universitet (2024). Förskolans möte med hederskulturen. Rapport 2024:2, s. 109
och 117.
16 Ouis, P. och Högdin, S. (2024). Hedersrelaterat våld och förtryck – Professionellas uppdrag
och utmaningar.
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
185
mälan om oro är gjord, för att ge stöd till förskolepersonal och ta
eventuella samtal med vårdnadshavare. Det bör påpekas att antalet
orosanmälningar angående hedersrelaterat våld och förtryck från de
granskade förskolorna är så få att de inte redovisas.17
Personal som upprätthåller hedersnormer
I en studie som bygger på intervjuer med personal inom förskolan
som möter föräldrar med hedersnormer redogörs för olika hinder
för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Hindren kan bestå
i att medarbetare agerar mer som privatpersoner än som företrädare
för förskolan och förskolans värdegrund. I andra fall rör det sig om
rädsla hos vissa medarbetare med utländsk bakgrund att vara illojal
mot personer med samma bakgrund. För personal med svensk bak-
grund kan det handla om rädsla för att bli anklagad för att vara rasist.18
Ett hinder är att en del personal i förskolan upprätthåller könsseg-
regation. Det kan ske genom underlåtenhet i dialogen med vårdnads-
havare eller genom att tillmötesgå krav på anpassningar med koppling
till hedersnormer som kommer från vårdnadshavare. Det kan också
yttra sig genom att personal försöker hindra eller begränsa flickors
och manlig personals interaktion både i lek och i undervisnings- och
omsorgsituationer. Enligt studien kan det tolkas som att utmaningarna
med att medarbetare inte delar förskolans värdegrund fullt ut har vuxit
under senare år.19
Som beskrivits ovan kan medarbetare med egen erfarenhet av att
leva i en hederskontext, i större utsträckning än andra, tendera att
rätta sig efter hedersnormer snarare än efter förskolans värdegrund.
Samtidigt kan dessa reagera på vissa tecken på hedersnormer hos barn
och vårdnadshavare, som passerar förbi de som inte har sin bakgrund
i en hederskultur.20
Göteborgs stadsrevision granskade 2023 förskolnämndens arbete
mot hedersrelaterat våld och förtryck.21 Granskningen följer upp hur
arbetet ser ut med anledning av de handlingsplaner och de resurs -
team mot hedersrelaterat våld och förtryck som finns i kommunen.
17 Stockholms stadsrevision (2024). Orosanmälningar i förskolan. Dnr RVK 2024/3.
18 Stockholms universitet (2024). Förskolans möte med hederskulturen. Rapport 2024:2, s. 38–41.
19 Ibid. s. 41–43 och 45.
20 Ibid. s. 36.
21 Göteborgs stadsrevision (2023). Granskning av arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Dnr 0115/23.
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
186
Av granskningen framkommer uppgifter om att det finns personal
som upprätthåller hedersnormer. I vissa områden finns problem med
att personal i förskolorna inte vågar stå upp för förskolans värdegrund
på grund av att de själva lever i en hederskontext. Det handlar bland
annat om att de bor i samma område som barnen på förskolan och
att det finns en rädsla för att det kan innebära negativa konsekvenser
för dem själva om de går emot vårdnadshavares eller andra släktingars
vilja.22
Samtidigt uppger intervjuade att de genom ett aktivt värdegrunds-
arbete arbetar med frågor om hedersrelaterat våld och förtryck, att
de alltid står upp för barnets rättigheter och att rutiner tillämpas för
de fall ett barn ska resa till ett land där könsstympning är vanligt före-
kommande.23 Det bör påpekas att intervjuerna främst har gjorts i
socioekonomiskt utsatta områden.
5.2.3 Särskilt om pedagogisk omsorg
I våra direktiv lyfts att det finns en riskbild som innefattar extremism
och islamism i vissa förskolor och skolor, vilket kan innebära en ökad
risk för att barn och elever i dessa förskolor och skolor utsätts för
hedersrelaterat våld och förtryck.
En generell iakttagelse är att när regleringen inom en viss sektor
skärps tenderar oseriösa aktörer att flytta sin verksamhet till mindre
reglerade sektorer. I våra dialogmöten med Försvarshögskolan har
det framkommit att när Skolinspektionen återkallat tillstånden att
bedriva skola för huvudmän med kopplingar till våldsbejakande extre-
mism har dessa aktörer rört sig bort från skolsektorn. De har i stället
rört sig mot mindre reglerade sektorer som riktar sig till yngre barn,
som förskola och pedagogisk omsorg.24
I vår dialog med några kommuner har dessa uttryckt oro att barn
inom enskilt bedriven pedagogisk omsorg riskerar att utsättas för
hedersnormer. Möjligheten till insyn i verksamheten är begränsad,
bland annat eftersom det ofta handlar om ensamarbetande personal
utan kollegor. För pedagogisk omsorg saknas dessutom ett demo-
krativillkor och lämplighetsprövningen gäller inte den juridiska per-
22 Göteborgs stadsrevision (2023). Granskning av arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Dnr 0115/23, s. 14–15.
23 Ibid. s. 15–16.
24 Möte med Försvarshögskolan 2025-09-25.
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
187
sonen, vilket är fallet för enskilda som ansöker om att bli huvudmän
inom skolväsendet.
5.3 Intervjuer och enkät riktad till personal
Nedan redogör vi för resultaten av intervjuer med personal inom peda-
gogisk omsorg, förskolan, skolan och fritidshemmet. Vid intervjuerna
har vi ställt frågor om hot från vårdnadshavare, oro kopplat till an-
mälningsskyldigheten och anpassningar i verksamheten utifrån vård-
nadshavares påtryckningar. Vi har också ställt frågor om de inter -
vjuade har observerat uttryck för hedersnormer bland kollegor och
i så fall bett dem beskriva dessa. När det har kommit till rektorers
kännedom att personal upprätthåller hedersnormer, har dessa redo-
gjort för hur de har agerat och om de anser sig ha tillräckliga verktyg
för att motverka tystnadskultur. Sammanställningen baseras på inter-
vjuer med 107 personer. Intervjuerna har genomförts på olika orter
i landet.25
Vi redovisar även resultatet av våra enkäter som riktats till personal
inom förskolan, skolan och fritidshemmet med frågor om tystnads-
kultur och upprätthållande av hedersnormer.
5.3.1 Uttrycksformer i förskolan
Rädsla för hot och våld från vårdnadshavare
De intervjuade beskriver att det i regel finns en förtroendefull dialog
mellan förskolan och vårdnadshavare. Några av de intervjuade har
dock erfarenhet av vårdnadshavare som uppträtt hotfullt vid samtal
om hedersnormer. Exempelvis beskrivs hur personal fått motta ver-
bala hot, blivit intryckta i hörn utan möjlighet att passera eller för-
följd efter arbetstid av vårdnadshavare eller släktingar till barn. Två
förskolor uppger att det har uttryckts sådana hot mot personal att
det har föranlett polisanmälan.
Att det förekommer hotfulla situationer förklaras med att perso-
nalen i förskolan kommer mer i kontakt med vårdnadshavare än till
exempel personal i grundskolan. Hot upplevs vara mer förekommande
vid förskolor som ligger i områden där det finns hög kriminalitet.
25 Mer information kring formerna för intervjuerna framgår av avsnitt 2.3.2.
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
188
Orosanmälningar
De besökta förskolorna har gjort få orosanmälningar med anledning
av hedersrelaterat våld och förtryck. Som främsta skäl anges att famil-
jens kontroll ännu inte fått några större konsekvenser för barnets
rättigheter när det gäller yngre barn.
Några av de intervjuade beskriver att de inför orosanmälningar
känner en oro för att vårdnadshavare ska ta barnet ur förskolan. Det
är i regel rektorn som undertecknar orosanmälningar vid misstanke
om hedersrelaterat våld och förtryck. Som anledning anges att det är
en säkerhetsåtgärd för att inte peka ut personal som uppgiftslämnare.
Det görs dels för att undvika att hotfulla situationer uppstår, dels
för att personal ska kunna bibehålla en god relation med barn och
vårdnadshavare.
Även om de intervjuade känner oro eller uppfattar signaler om
utsatthet hos barn händer det att de undviker frågor om hedersrela-
terat våld och förtryck på grund av att det kan leda till konflikter med
vårdnadshavare. Förskolepersonal med svensk bakgrund berättar
att de har en oro för att bli sedda som rasister. Vid flera intervjuer
upprepas: ”Man vill ju inte verka fördomsfull.” Att ta upp frågor om
hedersnormer med vårdnadshavare upplevs som utpekande och stig-
matiserande. En fråga som kommer upp vid flera tillfällen under inter-
vjuerna är: ”Hur pratar man om heder utan att det blir skambelagt
och att budskapet ändå når fram?” En del av de intervjuade uppger
att de inte pratar i termer om heder med vårdnadshavare. De intervju-
ade samtalar utifrån vad vårdnadshavare får respektive inte får göra
ur ett barnrättsperspektiv och tar stöd i förskolans läroplan och barn-
konventionen.
Personal med svensk bakgrund beskriver vidare hur de i vissa
sammanhang söker stöd hos kollegor med erfarenhet av hedersnor-
mer för att få kunskap, men också för att hantera situationer där de
vill sätta tydliga gränser gentemot vårdnadshavare. Det framhålls att
personal som är uppvuxna med hedersnormer bidrar med viktig kun-
skap: ”Vi som kan heder är en resurs, eftersom vi kan, vi förstår, vi
ser och kan hjälpa.”
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
189
Personal som bärare av hedersnormer
Vid intervjuerna framkommer att personal som arbetar i förskolan
inte alltid delar förskolans värdegrund. Som exempel kan personal
aktivt upprätthålla traditionella könsnormer och könssegregation.
Det görs genom att hålla pojkar och flickor åtskilda eller uppmuntra
till olika aktiviteter beroende på barnets kön. Andra uttryck är att
inskränka flickors klädsel eller hindra dessa från att delta i vissa lekar.
Personal kan även ha synpunkter på andra kollegors värderingar,
umgänge och klädsel eller på förskolans arbete med hbtqi -frågor.
Det finns exempel på kollegor som uppmanar kvinnliga kollegor att
skyla sig eller att dölja sitt hår. Några rektorer betonar vikten av att
personalen enbart pratar svenska på arbetsplatsen. Detta eftersom
hedersnormer ofta uttrycks mellan kollegor på andra språk och där-
med riskerar att inte komma till skolledningens kännedom.
En utmaning är enligt intervjuerna att personal som är uppvuxna
med hedersnormer ibland inte kan eller vill se signaler som indikerar
hedersrelaterat våld och förtryck. Annat som framgår är att: ”Det
borde finnas tydliga regler för kläder för personal. Det borde vara
kläder utan religiösa symboler inte bara för barn utan också för oss
personal, för att lättare visa var vi står. Att vi står med läroplanen.
Nu ser du både slöjor här och stora kors.” Personal som har liknande
bakgrund som barnet kan förväntas att inte ta ställning i värderings-
konflikter mellan förskolan och vårdnadshavare, eller stödja sådant
som står i strid med läroplanens värdegrund. En av de intervjuade
förklarar: ”Vi förväntas visa lojalitet mot våra landsmän, vi förväntas
inte gå i konflikt för att vi är en av dem.”
Även tolkning till och från andra språk kan spela roll för upprätt-
hållande av hedersnormer. De intervjuade beskriver att enstaka tolkar
inte översätter i enlighet med vad som sägs i dialogen mellan förskolan
och vårdnadshavaren. Även förskolans personal kan tolka fel på grund
av att de inte har kunskap om hur det svenska systemet fungerar eller
att de inte delar förskolans värdegrund.
Rektorer berättar att det finns särskilda utmaningar med personal
som är uppväxta i en hederskontext, arbetat länge på arbetsplatsen
och inte har fått tillgång till utbildning. Dessa kan ha svårt att stå emot
påtryckningar från vårdnadshavare eller vara bärare av och befästa
hedersnormer i sitt arbete. Nyanställd yngre personal upplevs i regel
som mer kunniga i förskolans värdegrund och i frågor om hedersrela-
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
190
terat våld och förtryck. Samtidigt framhåller såväl rektorer som övrig
personal att personal med erfarenhet av hedersnormer medverkar på
ett positivt sätt till att upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld
och förtryck. De ger exempel på hur vårdnadshavare lyssnar till och
har förtroende för personal med samma bakgrund som kan förklara
syftet med förskolans värdegrund.
Utbildning i förskolans värdegrund
Rektorer vid förskolor där personalen har samma bakgrund som barn
och vårdnadshavare upplever större utmaningar med personal som
upprätthåller hedersnormer. Några förskolor arbetar aktivt med att
återkommande utbilda i eller påminna personalen om förskolans värde-
grund. Även anställningsintervjuer ses som ett viktigt instrument att
säkerställa att nyrekryterad personal förhåller sig lojal till förskolans
värdegrund och står emot påtryckningar från vårdnadshavare i frågor
som rör hedersnormer. Någon rektor använder medarbetar- och löne-
samtalen som ett verktyg för att ta upp vikten av att följa läroplanen
och förskolans värdegrund.
5.3.2 Uttrycksformer i skolan och fritidshemmet
Rädsla för hot och våld från vårdnadshavare
Några av de intervjuade redogör för situationer där det har förekom-
mit verbala hot från vårdnadshavare. Det finns även exempel på per-
soner som har burit säkerhetsväst i sitt arbete eller har blivit uppsökta
i sitt hem av familj eller släktingar till elever. De beskrivna händelserna
har inte uppstått bara med anledning av hedersrelaterat våld och för-
tryck utan faktorer som kriminalitet och psykisk ohälsa hos vårdnads-
havare har också spelat en roll.
Vid de uppkomna situationerna har i vissa fall inga åtgärder vid-
tagits eller så har arbetsgivaren erbjudit den anställde stöd genom
företagshälsovården och polisanmält händelsen. Vid allvarligare hot
har skolan sett över säkerheten, till exempel genom att tillse att per-
sonal inte är ensamma vid stängning av lokaler, att det alltid är flera
som deltar vid samtal med vårdnadshavare och att samtalsrum eller
andra lokaler har flera utrymningsvägar.
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
191
De intervjuade som bor i mindre lokalsamhällen berättar att de
stöter på vårdnadshavare eller släktingar till elever i den lokala livs-
medelsaffären, i föreningslivet eller att de bor i närheten av varandra.
Det betyder inte att de avstår från att ta initiativ till en orosanmälan,
men att de inte vill stå som uppgiftslämnare.
Få orosanmälningar görs med anledning
av hedersrelaterat våld och förtryck
De intervjuade uppger att orosanmälningar med anledning av heders-
relaterat våld och förtryck görs, men att de är ett fåtal i förhållande
till det totala antalet orosanmälningar. Man menar att antalet oros-
anmälningar ökar i och med signalerna om utsatthet blir tydligare
när eleverna kommer upp i puberteten. Det framkommer att personal
är osäkra på om och när en anmälan ska upprättas, till exempel när
uttrycksformerna når upp till en nivå där en anmälan är motiverad.
Många reflekterar över var gränsen går mellan hedersrelaterat våld
och förtryck och berättigad omsorg om barnet eller eleven från vård-
nadshavares sida. Andra skäl som anges för att inte göra en oros -
anmälan är brist på tillit till socialtjänstens förmåga att agera eller oro
för vårdnadshavares reaktioner på en anmälan. Vid en skola anges
att det finns personal vid socialtjänsten som upprätthåller heders -
normer, och att det finns en oro för att anmälan ska hamna hos ”fel”
handläggare.
De flesta besökta skolorna har som generell rutin att rektorer och
kuratorer undertecknar orosanmälningar. Som anledning anger de
intervjuade att det är en säkerhetsåtgärd för att inte peka ut personal,
men också för att upprätthålla goda och förtroendefulla kontakter
med elever och vårdnadshavare.
Personal kan vara bärare av hedersnormer
Vid intervjuerna har framkommit exempel på personal som upprätt-
håller hedersnormer i skolan. Det kan vara att personen i samtal med
kollegor eller i samband med undervisning förmedlar värderingar som
går emot skolans värdegrund. Några exempel som de intervjuade för-
knippar med hedersnormer är att kollegor förnekar homosexualitet,
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
192
uttrycker sig förringande eller stereotypiskt om andra etniciteter eller
fäller kränkande kommentarer om kvinnor eller hbtqi-personer.
Det framgår att personal vägrar delta i fortbildning kring heders-
relaterat våld och förtryck eller överlåter undervisning om sexualitet,
samtycke och relationer till andra lärare. Andra exempel är att perso-
nal upprätthåller stereotypa bilder av förhållanden mellan könen, inte
undervisar i enlighet med läroplanen, lämnar information till vårdnads-
havare som kan utsätta eleven för ökad kontroll eller fara och tar
vårdnadshavares parti i frågor som rör hedersnormer. En av de inter-
vjuade säger: ”Jag har hört kollegor som försvarar föräldrarna. Som
säger till barnet ’Dina föräldrar menar inget illa, de vill bara ditt bästa.
Gör nu som de säger’. Det ger ju helt fel signaler. Hur ska de då våga
berätta vad de är med om?”
Av intervjuerna framgår exempel på hur elever kontrolleras i skolan
av personal med släktförhållanden till eller privata relationer med ele-
vens familj. Andra beteenden som upplevs som uttryck för heders-
normer är personal som uppmanar elever till att följa religiösa traditio-
ner eller normer i skolan. Det kan ske genom att personal ifrågasätter
flickor som inte bär slöja eller bär kläder som visar hud, uppmanar
elever i matsalen att inte bryta fastan eller kommenterar vilken mat-
rätt eleverna väljer i matsalen.
Ytterligare exempel är personal som inte medvetet upprätthåller
hedersnormer, men som har svårt att frångå värderingar som dessa
har växt upp med och därför agerar och utbildar på ett sätt som inte
motsvarar skolans värdegrund.
Hedersnormer motverkas genom arbetsrättsliga verktyg
Upprätthållande av hedersnormer uppmärksammas i regel genom
att elever informerar annan personal om uppkomna situationer eller
att personal reagerar på kollegors beteenden. Under intervjuerna har
framgått att rektorer inte alltid får kännedom om incidenter som har
uppstått i klassrum, personalrum eller på raster.
De rektorer som vi har intervjuat med erfarenhet av personal som
upprätthåller hedersnormer menar att hanteringen av dessa ärenden
följer det arbetsrättsliga regelverket. Frågan tas i regel initialt upp vid
ett enskilt samtal med den berörde. I något fall har situationer där per-
sonal återkommande upprätthåller hedersnormer lett till att dessa
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
193
avslutat sin anställning. Det sker oftast på den anställdes egen begäran.
Rektorer menar att det arbetsrättsliga regelverket är på arbetstaga-
rens sida och att det kan vara svårt att avskeda en anställd på grund
av upprätthållande av hedersnormer. De framhåller att det är viktigt
att all personal, oavsett funktion, har kunskap om läroplanen och att
denna följs. Några rektorer förklarar att de informerar om skolans
värdegrund vid anställningsintervjuer och att de då betonar vikten
av att denna följs av all personal.
Skolan gör ibland anpassningar
Det händer att skolan gör anpassningar för att elever som är utsatta
för kontroll och begränsningar ska kunna delta i viss undervisning
eller vid aktiviteter. Ett sådant exempel är att flickor och pojkar får
simundervisning vid separata tillfällen. Detta görs i syfte att flickorna
ska få godkända betyg i ämnet idrott och hälsa, men även på grund
av att det har förekommit sexistiska kommentarer vid gemensam
undervisning. Någon skola har gjort anpassningar för all undervisning
i idrott och hälsa genom att lägga undervisning sist på schemat för
att förenkla klädombyten.
Andra anpassningar handlar om att öka flickors rörelsefrihet. Bland
annat arrangerar fritidsgårdar eller fritidspedagoger på skolor fotboll
för enbart flickor eller aktiviteter där bara flickor umgås. Vårdnads-
havare ser i regel skolan som en säker plats och kan då tillåta eleven
att delta i aktiviteterna om de sker på skolans område och i direkt an-
slutning till undervisning. I något fall har skolan uppgett till vårdnads-
havare att frivilliga aktiviteter är obligatoriska för att elever ska få möj-
lighet att delta.
Andra påtryckningar från vårdnadshavare som förekommer men
som inte brukar leda till anpassningar är synpunkter på utbildning som
har att göra med sexualitet, samtycke och relationer samt hbtqi-frågor.
5.3.3 Resultat av enkäter
Vi har i enkäter riktade till personal inom förskolan, skolan och fri-
tidshemmet ställt frågor om de svarande noterat att kollegor upp -
rätthåller hedersnormer och på vilket sätt det kommer till uttryck.
Rektorer har besvarat hur de har agerat när personal gett uttryck för
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
194
hedersnormer. Respondenterna har även fått frågor om de har upp-
levt hotfulla situationer med vårdnadshavare som har samband med
hedersrelaterat våld och förtryck.
Enkäterna har besvarats av personal inom förskolan, grundskolan,
anpassade grundskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasie -
skolan.26 Resultaten från förskolan utgår med anledning av för få
svarande. Resultaten för den anpassade gymnasieskolan ska tolkas
med viss försiktighet med anledning av få svarande när dessa delas
upp i respektive yrkesfunktion.
Grundskolan
Hot förekommer i begränsad omfattning
Drygt 4 procent av de svarande rektorerna uppger att de under det
senaste året har upplevt att familj eller släkt till en elev har uppträtt
hotfullt med anledning av hedersnormer. Motsvarande siffror för
personal inom elevhälsan och lärare är 3 procent och för fritidslärare
1 procent. Totalt är det 3 procent av de svarande som har upplevt hot-
fulla situationer. Det går inte med säkerhet att säga något om even-
tuella skillnader mellan kommunala och enskilda verksamheter på
grund av få svarande.
Ovanligt att avstå från orosanmälan
Det finns respondenter som under det senaste året har avstått från
att göra en orosanmälan, men det är endast 2 procent. De skäl som
anges till att avstå från att göra en anmälan är oro för att elevens hem-
situation ska förvärras, att inte vilja bryta elevens förtroende, risk för
att eleven ska flyttas till en annan skola, osäkerhet om det rör sig om
hedersrelaterat våld och förtryck, tidsbrist samt brist på tillit till social-
tjänstens förmåga att agera.
26 Se avsnitt 2.3.3 för mer information om enkäternas upplägg och utformning.
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
195
Upprätthållande av hedersnormer förekommer bland personal
Av de svarande uppger 12 procent att de under det gånga året har note-
rat minst en uttrycksform för hedersnormer bland kollegor. Vanligast
är att kollegor i samtal med kollegor (7 procent) och elever (4 pro-
cent) har gett uttryck för värderingar som inte motsvarar skolans
värdegrund. Andra exempel är att kollegor har gett information till
familjen som kan förvärra elevens situation (2 procent). Det är främst
personal inom elevhälsan och lärare som noterar att kollegor ger ut-
tryck för hedersnormer. Det är vanligare att personal vid kommunala
verksamheter än personal i enskilda verksamheter noterar heders -
normer bland kollegor.
Av fritextsvaren framkommer att de svarande har noterat att kol-
legor har gett uttryck för egna normer som inte överensstämmer med
skolans värdegrund, exempelvis vad gäller könsnormer för kvinnor,
och att misstänkta hedersnormer bland elever bortförklaras eller inte
tas vidare.
Verktyg för att hantera tystnadskultur
Av rektorerna svarar 10 procent att de under det senaste året har upp-
märksammat att kollegor gett uttryck för hedersnormer. Det vanli-
gaste sättet att hantera förekomsten är att ta enskilda och uppföljande
samtal med personen i fråga. Frågan har också lyfts fram i samband
med medarbetar- och lönesamtal och skolledningen har kontaktat
personalavdelningen för konsultation. Det finns också exempel på
att inga åtgärder har vidtagits.
Anpassade grundskolan
Upprätthållande av hedersnormer
förekommer även inom anpassade grundskolan
Svarande uppger att de har upplevt att kollegor upprätthåller heders-
normer genom att i samtal med annan personal och elever uttrycka
värderingar som inte motsvarar skolans värdegrund och att begränsa
elever vad gäller bland annat klädsel och umgänge med andra elever.
Ingen av de svarande uppger att de avstått från att göra en orosanmälan
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
196
eller att familj eller släkt till en elev uppträtt eller betett sig hotfullt
kopplat till hedersrelaterat våld och förtryck.
Gymnasieskolan
Exempel på hot finns även inom gymnasieskolan
Vad gäller gymnasieskolan är det främst rektorer och personal inom
elevhälsan, som uppger att de under det senaste året har upplevt hot-
fulla situationer med vårdnadshavare och som har samband med
hedersrelaterat våld och förtryck. För både rektorer och personal inom
elevhälsan handlar det om 4 procent. Motsvarande siffra för lärare
är 1 procent. Totalt uppger 3 procent av de svarande att de har upp-
levt hotfulla situationer under det senaste året.
Ovanligt att personal avstår från orosanmälan
Ett fåtal respondenter uppger att de under det senaste året har avstått
från att göra en orosanmälan, 4 procent. De orsaker som anges till
att avstå att göra orosanmälan är främst oro för att elevens hemsitua-
tion ska förvärras, att inte vilja bryta elevens förtroende, osäkerhet om
det rör sig om hedersrelaterat våld och förtryck, brist på tillit till social-
tjänsten och att det finns en risk att eleven flyttas från skolan.
Upprätthållande av hedersnormer förekommer även i gymnasieskolan
Det är 12 procent av respondenterna, främst personal inom elevhälsan
och resurspersonal, som har noterat minst en uttrycksform för heders-
normer bland kollegor under det senaste året. Det vanligaste är att
kollegor har uttryckt värderingar som inte motsvarar skolans värde-
grund i samtal med personal (7 procent) och i samtal med elever
(5 procent). Det finns ingen skillnad mellan kommunala och enskilda
verksamheter.
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
197
Verktyg för att hantera hedersnormer
Av de rektorer som har besvarat enkäten uppger 11 procent att de
under det senaste året har uppmärksammat att personal gett uttryck
för hedersnormer på minst ett sätt. De har hanterat situationen genom
att ha enskilda samtal, inklusive medarbetar- och lönesamtal, med den
berörde personen och kontakta personalavdelningen för konsultation.
Det finns också exempel på att inga åtgärder har vidtagits.
Anpassade gymnasieskolan
Även i anpassade gymnasieskolan
förekommer uttryck för hedersnormer
Av de svarande uppger 15 procent att de under det senaste året har
uppmärksammat att kollegor upprätthåller hedersnormer. Detta i
huvudsak genom att kollegor uttryckt värderingar som inte motsva-
rar skolans värdegrund i samtal med annan personal. Det är vanligast
att resurspersonal uppmärksammar uttryck för hedersnormer, följt
av personal inom elevhälsan. Av de fyra rektorer som noterat att
personal gett uttryck för hedersnormer uppger två att de följt upp
agerandet genom enskilda samtal och i samband med lönesamtal.
Två svarande uppger att de under det senaste året har avstått från
att göra en orosanmälan. Som skäl anges oro för att elevens hemsitua-
tion ska förvärras, osäkerhet om det rör sig om hedersrelaterat våld
och förtryck, tidsbrist och brister i tilliten till socialtjänsten. Två rek-
torer svarar också att familj eller släkt till en elev betett sig hotfullt
kopplat till hedersrelaterat våld och förtryck.
5.4 Sammanfattning och slutsatser
5.4.1 Tystnadskultur och upprätthållande
av hedersnormer förekommer
Hot förekommer, men inte i någon hög utsträckning
Oro eller rädsla för hot och våld från vårdnadshavare kan vara en anled-
ning till att personal i förskolan, skolan och fritidshemmet inte agerar
mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vid intervjuerna har framkom-
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
198
mit enstaka fall där vårdnadshavare uttryckt sådana hot att det har
lett till en polisanmälan. De intervjuade uppger att de ibland upp -
lever obehag i dialogen med vårdnadshavare i frågor som rör heders-
relaterat våld och förtryck. Detta framförs främst av personal inom
förskolor.
Enligt intervjuerna är det brukligt att rektorer eller kuratorer
undertecknar en orosanmälan. Denna rutin uppges vara en säkerhets-
åtgärd för att inte peka ut personal som uppgiftslämnare och att dessa
ska kunna upprätthålla goda relationer med barn och vårdnadshavare.
Andra studier av förskolan visar att detta är en rutin som förekommer
för att undvika att personal blir utsatta för hot eller våld av vårdnads-
havare.27
Det finns inga kvantitativa studier över omfattningen av hot från
vårdnadshavare som har samband med hedersnormer. I vår enkät svarar
3 procent av respondenterna från grundskolan och gymnasieskolan att
de under det senaste året har upplevt att familj eller släktingar till en
elev har uppträtt hotfullt kopplat till hedersrelaterat våld och förtryck.
Det ska råda nolltolerans mot att vårdnadshavare eller andra till-
griper hot eller våld mot personal i förskolan, skolan och fritidshem-
met när dessa arbetar för att förebygga och motverka hedersrelaterat
våld och förtryck. Utifrån vår egen, men även en studie från Arbets-
miljöverket, är det relativt få hotfulla situationer som uppstår i för-
skolan, skolan och fritidshemmet där vårdnadshavare är förövare. Det
finns indikationer på att hot förekommer något mer i förskolan än i
skolan.28
Det finns olika skäl till att inte göra en orosanmälan
Utöver hot från vårdnadshavare finns det andra faktorer som påverkar
personal inom förskolan, skolan och fritidshemmet till att inte anmäla
oro avseende hedersrelaterat våld och förtryck.
Av våra intervjuer framkommer att personal är osäkra på vad
hedersrelaterat våld och förtryck är och när en anmälan om oro är
motiverad. Personal vill undvika konflikter med vårdnadshavare. Brist
på tillit till socialtjänstens förmåga att vidta åtgärder leder också till
att personal avstår från att göra orosanmälan. Andra inte lika före-
27 Se avsnitt 5.2.2.
28 Se avsnitt 5.2.2.
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
199
kommande skäl är oro att förskolan eller skolan ska få ett dåligt rykte.
Av intervjuerna framstår det som att personal avstår från att göra
orosanmälningar i högre grad än vad som framkommer av enkäterna.
Personal kan vara illojala mot värdegrunden
En tystnadskultur eller upprätthållande av hedersnormer kan komma
till uttryck genom att personal inte agerar i enlighet med förskolans
och skolans värdegrund.
Det finns exempel på ageranden hos kollegor som de intervjuade
uppfattar strider mot förskolans, skolans och fritidshemmets värde-
grund. I enkäterna svarar 12 procent av respondenterna som arbetar
i grundskolan och gymnasieskolan att de någon gång under det senaste
året har noterat att kollegor ger uttryck för värderingar som har kopp-
lingar till hedersnormer. Det handlar främst om att kollegor uttrycker
värderingar som inte motsvarar skolans värdegrund i samtal med per-
sonal och elever, men också kontroll och begränsningar av elever.
I intervjuerna framkom aktiva handlingar i form av könssegregation
av pojkar och flickor, inte undervisa enligt läroplanen, inte delta i
fortbildning om hedersrelaterat våld och förtryck eller ta vårdnads-
havares parti gentemot barnet eller eleven.
Vid intervjuerna med personal inom förskolan framhålls att per-
sonal med samma bakgrund som vårdnadshavare med hedersnormer
kan ha svårt att stå emot påtryckningar. Det förekommer att personal
med svensk bakgrund avstår från att agera mot hedersnormer för att
inte uppfattas ha rasistiska motiv. Samtidigt betonar intervjuade att
personal med bakgrund i en hederskontext är en stor tillgång genom
att de kan upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Detta överensstämmer med andra studier av förskolan.29
Påtryckningar kan leda till anpassningar
Ytterligare en form av att upprätthålla hedersnormer är att göra anpass-
ningar av undervisning och aktiviteter utifrån vårdnadshavares på -
tryckningar. I intervjuerna vid förskolorna anges exempel på köns-
segregation där personal kan separera pojkar och flickor vid lekar
och aktiviteter och begränsa flickors klädsel eller deltagande i lekar.
29 Se avsnitt 5.2.2.
Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer SOU 2026:51
200
Påtryckningar av skolpersonal från vårdnadshavare kan bestå i
invändningar mot undervisning i sexualitet, samtycke och relationer
och skönlitteratur som till exempel beskriver samkönade relationer.
Det exempel på anpassningar som främst framkommer är könssegre-
gerad simundervisning. Anpassningarna i skolan kan också ske i syfte
att öka flickors rörelsefrihet, till exempel genom att lägga in frivilliga
aktiviteter som en del av schemalagd undervisning.
Vår bild är att det främst är enskilda individer som gör anpassningar
efter påtryckningar av vårdnadshavare och att anpassningarna inte
är allmänt sanktionerade. Anpassningar framkommer oftare i inter-
vjuerna med förskolor än i dialogen med skolor.
5.4.2 Tystnadskultur och upprätthållande
av hedersnormer ska motverkas
Tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
på arbetsplatsen bör uppmärksammas
Vi kan konstatera att det förekommer att personal genom passiva
eller aktiva handlingar bidrar till tystnadkultur och att hedersnormer
upprätthålls i förskolan, skolan och fritidshemmet. Det kan yttra
sig i att personalen väljer att inte agera mot hedersnormer alternativt
förmedlar värderingar eller utövar kontroll och begränsningar som
förstärker hedersnormer. Utifrån resultaten från enkäterna är det
dock inte möjligt att uppskatta omfattningen av företeelserna. För
att kunna göra det behöver fler och mer djupgående studier göras.
Tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer undermine-
rar arbetet att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Det bidrar
till att barn och elever som lever under hedersnormer tvingas uppleva
kontroll och begränsningar även i förskolan, skolan och fritidshem-
met. Det är avgörande att all personal följer förskolans, skolans och
fritidshemmets värdegrund och på så sätt medverkar till att motverka
hedersrelaterat våld och förtryck. Det är angeläget att fortsätta följa
utvecklingen av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
i dessa miljöer för att säkerställa att förskolan, skolan och fritidshem-
met blir en fristad för barn och elever från hedersrelaterat våld och
förtryck.
Ytterst menar vi att det är en uppgift för arbetsgivaren att vid
anställningsförfarandet, men även under anställning, säkerställa att
SOU 2026:51 Förekomsten av tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer
201
personal agerar och utbildar i enlighet med förskolans, skolans och
fritidshemmets värdegrund och följer lagstiftningen på området. Så-
vitt vi kan bedöma använder skolledningar de medel som finns till för-
fogande, det vill säga anställningsintervjuer, medarbetarsamtal och de
arbetsrättsliga verktyg som finns att tillgå om en anställd inte följer
sitt åtagande. Vi ser inte att det behövs några förändringar av det
arbetsrättsliga regelverket. Däremot bör huvudmän och rektorer i
högre grad uppmärksamma och förhindra tendenser till tystnadskul-
tur och upprätthållande av hedersnormer. Det kan ske genom att,
utöver att använda sig av arbetsrättsliga verktyg, informera och ut-
bilda personal om förskolans, skolans och fritidshemmets värdegrund.
Brist på tillit är en annan faktor som kan leda till tystnadskultur.
Det är därför viktigt att stärka tilliten till andra samverkande aktörer,
till exempel socialtjänsten, så att barn och elever får det skydd och
stöd de behöver. Vi ger förslag på hur samverkan mellan förskolan,
skolan, fritidshemmet och socialtjänsten kan stärkas bland annat i
avsnitten 7.5–7.8. Åtgärder för att stödja och följa upp tillämpningen
av anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen beskrivs i avsnitt
10.5.3.
Kraven för pedagogisk omsorg bör skärpas
Det finns en begränsad möjlighet till insyn i pedagogisk omsorg som
bedrivs i enskild regi. Bristen på insyn gör att det finns en ökad risk
att vårdnadshavare utövar påtryckningar mot personal att tillämpa
normer och värderingar som inte är förenliga med grundläggande fri-
och rättigheter och att barn utsätts för hedersrelaterat våld och för-
tryck, alternativt att detta sker med huvudmannens och personalens
samtycke. Vi föreslår därför att kraven på pedagogisk omsorg skärps,
se avsnitt 9.3.
203
6 Möjligheter och utmaningar
6.1 Inledning
I detta kapitel kartlägger vi möjligheter och utmaningar med att mot-
verka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fri-
tidshemmet. En utgångspunkt har varit att genomgående utgå från
barnets perspektiv i såväl kartläggningen och beskrivningen av pro-
blembilden, som vid bedömningen av åtgärdsförslag. Vi har därför
genomfört intervjuer med unga och unga vuxna som har erfarenhet
av att leva i en hederskontext om hur förskolan, skolan och fritids-
hemmet kan utveckla sitt stöd till barn och elever. För att få en ökad
förståelse för hur arbetet med att motverka hedersrelaterat våld och
förtryck fungerar i praktiken har vi intervjuat personal inom pedago-
gisk omsorg, förskolan, skolan och fritidshemmet. Vi redovisar resul-
tatet av enkäter om arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck
som besvarats av personal som arbetar i förskolan, skolan och fritids-
hemmet. Vi redovisar tidigare studier med koppling till vårt uppdrag.
Kapitlet avslutas med sammanfattande slutsatser om de utmaningar
och möjligheter som vi har identifierat utifrån kartläggningen samt
en beskrivning av hur dessa relaterar till våra åtgärdsförslag.
6.2 Vad vi kartlägger
Inget barn eller elev ska fara illa i förskolan, skolan eller fritidshemmet.
Verksamheterna ska därför ha god förmåga och kapacitet att före-
bygga, upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck. De
behöver ha etablerade rutiner och samverka med andra aktörer när
så behövs. Skolans arbete bör vara systematiskt och kan delas in i
fyra områden.1
1 Skolverket (2024). Hedersrelaterat våld och förtryck – Skolans ansvar och möjligheter, s. 24–41.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
204
• Skolan kan nå alla elever genom utbildningen. Eleven har rätt till
utbildning och ska ha samma möjligheter att utvecklas och lära.
Det innebär bland annat att få kunskap om mänskliga rättigheter,
jämställdhet, kön, sexualitet, samtycke och relationer och heders-
relaterat våld och förtryck.
• Skolan kan nå alla vårdnadshavare genom en tillitsfull samverkan
med vårdnadshavare i syfte att öka barnets och elevens friutrymme.
Grundläggande i allt samarbete med vårdnadshavare är dialogen.
• Skolan kan upptäcka utsatthet hos elever genom tillitsfulla rela-
tioner. Kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck är en för-
utsättning för att personal både ska kunna upptäcka utsatthet hos
eleverna och undervisa om problemet.
• Skolan kan åtgärda vid oro eller kännedom om hedersrelaterat
våld och förtryck genom att ha tydliga och välförankrade rutiner.
Alla bör veta hur de ska agera och det ska finnas en nära och tillits-
full samverkan med till exempel socialtjänst och polis.
Förskolan motverkar hedersrelaterat våld och förtryck genom att:2
• Barnets rättigheter är en tydlig utgångspunkt för förskolans verk-
samhet och i kontakten med vårdnadshavare.
• Förskolans arbete för att främja jämställdhet genomsyrar alla delar
av verksamheten.
• Förskolan arbetar aktivt för att skapa en tillitsfull relation och god
dialog med varje vårdnadshavare.
• Personalen har kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck
och kan upptäcka tidiga tecken på utsatthet.
• All personal känner sig trygg att följa förskolans rutiner för att
anmäla oro till socialtjänsten.
I kartläggningen har vi utgått från dessa områden för att undersöka
förskolans, skolan och fritidshemmets förmåga att förebygga, upp-
täcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck och skolans
2 Skolverket (2026). Motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan.
https://www.skolverket.se/larande-och-trygghet/trygghet-vardegrund-och-
arbetsmiljo/brottsforebyggande-arbete/motverka-hedersrelaterat-vald-och-
fortryck/motverka-hedersrelaterat-vald-och-fortryck-i-forskolan. (Hämtat 2026-06-07.)
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
205
förmåga att utbilda om hedersrelaterat våld och förtryck. Dessa om-
råden har också varit utgångspunkten för att identifiera problem och
utmaningar i enlighet med våra direktiv, till exempel hur stödet till
personal inom skolformerna kan utvecklas, hur elevhälsans roll kan
förtydligas och om det finns behov av ett utvecklat individuellt stöd
för utsatta barn och elever.
6.3 Tidigare studier
Inledningsvis gör vi en översiktlig genomgång av ett urval av forsk-
ningsstudier och rapporter som beskriver hinder och utmaningar i
förskolans, skolans och fritidshemmets arbete med att förebygga,
upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck.
6.3.1 Det finns brister i undervisningen
om hedersrelaterat våld och förtryck
Genom undervisning om hedersrelaterat våld och förtryck, möjlig-
gör skolan för fler elever att få kunskap om grundläggande fri- och
rättigheter.3 Detta skapar förutsättningar för elever att sätta ord på
och förstå sin levnadssituation. Kunskapsområdet sexualitet, sam-
tycke och relationer ska ge elever kunskaper om sexualitet, relationer,
jämställdhet, normer och gränsdragningar samt identitetsskapande.
Kunskapsområdet infördes i läroplanerna för grund- och gymnasie-
skolan år 2022. Samtidigt tillkom skrivningar att kunskapsområdet
bland annat ska inkludera kunskaper om hedersrelaterat våld och
förtryck.
Statens skolinspektion (Skolinspektionen) har på regeringens upp-
drag granskat kvaliteten i skolornas arbete inom kunskapsområdet
sexualitet, samtycke och relationer. Granskningen visar att majori-
teten av de granskade grund- och gymnasieskolorna behöver höja
kvaliteten i undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer,
inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Skolinspektionen konsta-
terar att hedersrelaterat våld och förtryck inte behandlas återkom-
mande i undervisningen och att eleverna sällan möter en fördjupad
undervisning i området. Flera elever beskriver att de inte vet vad
3 Skolverket (2024). Hedersrelaterat våld och förtryck – Skolans ansvar och möjligheter, s. 24.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
206
hedersrelaterat våld och förtryck är men att de skulle vilja lära sig
om det.4
Att hedersrelaterat våld och förtryck inte behandlas återkommande
i undervisningen menar Skolinspektionen dels kan bero på att det inte
finns en styrning från rektorn, dels på att lärarna inte känner sig be-
kväma att undervisa om temat. Lärare ser en risk med att öka fördo-
marna om att hedersrelaterat våld och förtryck förekommer enbart
i vissa delar av världen, i grupper av viss etnicitet eller med viss reli-
gion eller att vissa elever kan känna sig utpekade. Undervisningen
prioriteras bort i de skolor som inte upplever sig ha elever som är
utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns också skolor
som i hög utsträckning behandlar teman som berör hedersrelaterat
våld och förtryck.5 Det bör påpekas att de granskade skolorna är få
sett till det totala antalet skolor i Sverige.
Ytterligare en granskning av Skolinspektionen visar att elever
sällan deltar i lärarledda samtal om frågor som kan vara kontrover-
siella. Elever framför att lärare kan välja bort diskussioner om kon-
troversiella frågor för att undvika motsättningar mellan eleverna. Både
lärare och elever beskriver att diskussioner om kontroversiella frågor
leder till motsättningar mellan flickor och pojkar i klassrummet.6
6.3.2 Bemötandet är viktigt
Elevhälsans olika kompetenser behöver vara delaktiga i arbetet i ett
tidigt skede för att främja tidig upptäckt av utsatthet, däribland ut-
satthet för hedersrelaterat våld och förtryck. I en studie baserad på
djupintervjuer med tio skolsköterskor vid olika skolor i Sverige fram-
kommer huvudsakligen tre kategorier av vikt: att arbeta förebyggande
– exempelvis genom att utbilda elever om rättigheter och kroppslig
integritet, att bygga förtroende hos eleverna och att samarbeta kring
utsatta elever. Vidare pekar studien på intervjupersonernas behov av
återkommande utbildning i frågor som rör hedersrelaterat förtryck
och våld, liksom utökat samarbete med i synnerhet socialtjänsten.7
4 Skolinspektionen (2025). Undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer. Dnr 2024:304,
s. 14–15 och 34.
5 Ibid. s. 18.
6 Skolinspektionen (2022). Skolans hantering av kontroversiella frågor i undervisningen Inrikt-
ning samhällskunskap och biologi i årskurs 8 och 9. Dnr 40–2020:8334, s. 18–19.
7 Jakobsson, M., Elgan, E., Qvist, M. och Jonasson, LL. (2025). School Nurses’ Experiences
Meeting Children Who Live in a Culture of Honor: A Qualitative Interview Study. Journal of
School Nursing, Mar 28:10598405251327736. doi: 10.1177/10598405251327736.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
207
Av intervjuerna framkommer också att skolsköterskorna upplever
att de behöver vara vaksamma på varje handling i denna typ av ären-
den för att säkerställa att de inte gör några misstag.8
Utifrån ytterligare en studie baserad på intervjuer med skolkura-
torer framkommer bilden av skolkuratorers viktiga roll i att ställa
frågor och lyssna på eleverna, även vid de tillfällen när det upplevs
som svårt. De intervjuade skolkuratorerna påtalar vikten av att ställa
framåtsyftande frågor, det vill säga frågor som kan ge insikt om den
form av hedersrelaterat våld och förtryck som har med bland annat
oskuldsnormer och förväntan om giftermål att göra.9
I samma studie framhålls att det kan finnas en vinst i att ställa frågor
om hedersrelaterat våld och förtryck till samtliga elever. Om så görs
minskar risken att missa vissa elevers utsatthet.10 Vidare påtalas vikten
av att ta sig tid och lyssna på de svar som eleverna ger och att åter-
komma med frågor. Att få elever utsatta för hedersrelaterat våld och
förtryck att öppna upp och berätta om sin utsatthet kräver enligt stu-
dien att det dels finns en vuxen som tar sig tid att lyssna på och agera
på vad eleven säger, dels att eleven känner tillit till denna individ.
6.3.3 Dilemman uppstår i förhållande
till anmälningsskyldigheten och
samverkan med socialtjänsten
I en studie har 18 skolkuratorer, tre skolsköterskor och fyra lärare in-
tervjuats om deras möten med elever med en migrantbakgrund som
varit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck eller sexuellt våld.
Av intervjuerna framkommer att det finns en samsyn kring vikten
av den rättsliga skyldigheten att anmäla oro för barn enligt socialtjänst-
lagen (2025:400). Samtidigt finns skillnader i när personal anser att
anmälningsskyldigheten gäller. Personal intar ofta ett formellt för-
hållningssätt vid misstänkt fysiskt våld, men ett mer resonerande för-
hållningssätt när det gäller psykiska former av våld, inklusive unga
som misstänks utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Respon-
denterna upplever ofta att situationer som rör hedersrelaterat våld
8 Jakobsson, M., Elgan, E., Qvist, M. och Jonasson, LL. (2025). School Nurses’ Experiences
Meeting Children Who Live in a Culture of Honor: A Qualitative Interview Study. Journal of
School Nursing, Mar 28:10598405251327736. doi: 10.1177/10598405251327736, s. 4.
9 Ouis, P. och Högdin, S. (red.) (2024). Hedersrelaterat våld och förtryck – Professionellas
uppdrag och utmaningar, s. 86–87.
10 Ibid. s. 87.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
208
och förtryck är komplexa och innehåller flera dilemman i relation
till anmälningsskyldigheten till socialtjänsten. Resonemangen handlar
vanligtvis inte om gränserna för när ett barn far illa, utan snarare om
vilka konsekvenser en anmälan kan få för de unga och deras familjer.
I stort betonar samtliga svarande vikten av att agera snabbt och invol-
vera socialtjänsten, samtidigt som de ger exempel på när detta inte har
gjorts. Över lag påtalas också behovet av ett stärkt samarbete med
socialtjänsten.11
Av studien framgår att skolkuratorer ofta är osäkra på när en oros-
anmälan ska göras. Det framgår vidare att grunderna till detta främst
har att göra med att de intervjuade upplever en avsaknad av riktlinjer,
detta trots att det av socialtjänstlagen framgår att det alltid ska göras
en orosanmälan när det finns en oro för att ett barn far illa. En sär-
skild aspekt i ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck är
att kuratorerna uttrycker oro för att elevers situation ska förvärras
efter det att en orosanmälan gjorts. De upplever att det finns bristande
kompetens i frågor som rör hedersrelaterat våld och förtryck bland
personal i socialtjänsten.12 Det framgår tydligt att det finns ett behov
av att skolan och socialtjänsten samverkar i ärenden som rör elever
utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat lyfter de in-
tervjuade kuratorerna fram att de ofta söker stöd från socialtjänsten i
ärenden där de misstänker hedersrelaterat våld och förtryck.13
6.3.4 Personal upptäcker och agerar
inte i tillräcklig utsträckning
Det framgår av studier att personal med anmälningsskyldighet ofta
misslyckas med att identifiera barn som är utsatta för våld och att de
inte agerar i tillräcklig utsträckning.14 Av Barnombudsmannens års-
rapport för 2026 framgår att huvudparten av de barn och unga som
myndigheten har intervjuat upplever att de vuxna de har berättat om
sin utsatthet för, inte har förstått att de hade en otrygg hemmiljö och
11 Högdin, S., Helmersson, S. och Eriksson, H. (2025). Young people in honour-based contexts:
negotiations and reasoning on the obligation to report concern among school staff in Sweden.
Nordic Social Work Research, 15(1), s. 58–69.
12 Ibid. s. 90–93.
13 Ibid. s. 89.
14 Se Ouis, P. och Högdin, S. (red.) (2024). Hedersrelaterat våld och förtryck – Professionellas
uppdrag och utmaningar, s. 90.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
209
inte heller har agerat.15 Även brister i riskbedömningar har identifierats.
En riskbedömning i en hederskontext måste alltid hållas uppdaterad.
Ett lågriskärende kan mycket snabbt utvecklas till ett högriskärende.16
6.3.5 Vårdnadshavare kan utöva påtryckningar
På uppdrag av Länsstyrelsen Norrbotten och Länsstyrelsen Gävleborg
har en studie genomförts för att öka kunskapen om den svenska in-
tegrations- och jämställdhetspolitiken. Studien utgår från intervjuer
med 27 personer inom förskolan om deras möten med barn, vårdnads-
havare och personal som har sin bakgrund i och utanför en heders-
kontext. Intervjuerna påvisar att det för barn från familjer som lever
med hedersnormer uppstår en kollision med förskolans värdegrund
och sätt att bedriva verksamhet. I sådana situationer försöker vård-
nadshavare ofta påverka personal att rätta sig efter hedersnormerna
och att utöva dessa även i förskolan. Hur förskolans ledning och i
förlängningen personalen agerar i sådana situationer är avgörande.17
När förskolan står upp för barnets rättigheter och förskolans värde-
grund inför vårdnadshavare förekommer det enligt rapporten att
vårdnadshavare tar sina barn ur förskolan eller byter till en förskola
som i större utsträckning tillmötesgår dem att göra anpassningar ut-
ifrån hedersnormer. Detta beror på att förskolan är en frivillig skol-
form och utbudet av privata förskolor. I studien framgår att de inter-
vjuade upplever att det är svårt att veta var gränsen för förskolans
uppdrag ska dras. De intervjuade anser att förskolan inte ensam kan
hantera situationer med barn som lever i en hederskontext utan att
det är nödvändigt med en aktiv och effektiv samverkan med andra
verksamheter såsom barnavårdscentraler, socialtjänsten med flera.18
15 Barnombudsmannen (2026). ”Det var som att leva i ett fängelse. Jag kunde knappt andas” – Om
hedersrelaterat våld och förtryck mot barn och unga, barnäktenskap, tvångsäktenskap och köns-
stympning av flickor, s. 40–42.
16 Ouis, P. och Högdin, S. (red.) (2024). Hedersrelaterat våld och förtryck – Professionellas
uppdrag och utmaningar, s. 150.
17 Stockholms universitet (2024). Förskolans möte med hederskulturen. Rapport 2024:2.
18 Ibid.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
210
6.3.6 Kunskapen i förskolan är låg
Att kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck är låg bland per-
sonal visar föregående studie om förskolan. Den slutsats som dras
är att detta beror på att ämnet inte är en integrerad del av förskol -
lärarutbildningen eller yrkesverksamma pedagogers professionella
praktik. Enligt studien behövs en kompetenshöjning både för per-
sonal utan personlig erfarenhet av heder, och för personal med egna
erfarenheter men där professionella kunskaper i ämnet saknas. Studien
lyfter också fram att intervjuad personal anser att pojkars situation
ofta hamnar i skuggan av flickors situation när det gäller hedersrela-
terat våld och förtryck. Att pojkar som lever i en hederskontext tidigt
uppmärksammas anses vara avgörande för att dessa senare ska få och
bibehålla tillit till olika samhällsinstitutioner.19
6.4 Ungas röster
Det är angeläget att fånga upp ungas röster om deras utsatthet och
vilket stöd de har fått från förskolan, skolan och fritidshemmet. Vi
har intervjuat 19 personer mellan 15 och 25 år som antingen har egen
erfarenhet av att växa upp i en hederskontext, eller som möter andra
unga som lever i utsatthet.20 För att lyfta fram de ungas röster ytter-
ligare, är nedanstående text skriven utifrån ett berättarperspektiv och
där flera intervjuer har lagts samman till en gemensam röst. Det är alltså
en fiktiv text, men som har satts samman utifrån faktiska intervjuer.
6.4.1 Era regler gäller inte oss
Det är en stor skillnad vilka regler som andra i samhället lever efter
mot vilka jag ska följa. Jag ser hur mina kompisar lever och det livet
är helt annorlunda än mitt. Det blir särskilt tydligt på fritiden. Jag får
inte gå någonstans för att träffa kompisar. Jag kan längta efter att bara
få gå till ett kafé och hänga med de andra en stund efter skolan. Men
jag måste gå direkt hem. Jag undrar hela tiden varför vissa regler gäller
bara för mig och inte för alla andra. Ibland känns det som om mina
föräldrar inte tycker om mig och jag förstår inte vad jag gör för fel.
19 Stockholms universitet (2024). Förskolans möte med hederskulturen. Rapport 2024:2.
20 Mer information om upplägget för intervjuerna finns i avsnitt 2.3.1.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
211
Det får mig att må dåligt, att hata mig själv eller så försöker jag bara
att acceptera att det är så. Det känns som att leva i två olika verklig-
heter, en hemma och en i skolan.
Jag har kunnat leva friare. Mina föräldrar är mer tillåtande. Men jag
kan känna ett omvänt utanförskap. Jag blir inte accepterad av mina
släktingar eller de som kommer från samma kultur som jag. Jag vet
att det sprids rykten om mig, till exempel när jag har shorts på mig
eller om jag pratar med en kille. En gång berättade någon för min
mamma att de hade sett mig ute med en kille, men hon brydde sig
inte. Jag blir ibland stoppad av människor på gatan som jag inte känner.
De säger att jag ska skärpa mig. Nu drar jag mig för att gå ut och jag
känner mig inte hemma någonstans.
6.4.2 Vi lär oss att det är skillnad på oss och dem
Jag har vuxit upp med en vi- och de-mentalitet. Mina släktingar tycker
att det är fult att bli försvenskad. Man får inte bli ”en svenne”, ha
vänner som kommer från andra kulturer eller ha kompisar som är
homosexuella. Mina föräldrar och släktingar säger att jag inte ska
lita på eller lyssna på svenskar eller personer utanför min egen kultur.
De säger att personer från andra kulturer klär sig fel, beter sig fel eller
så kommer de att lära mig dåliga saker.
Mycket handlar om att jag ska vara oskuld och att familjen vill be-
gränsa vilka jag träffar. Mina släktingar kan säga att: ”Om du kramas
med en kille kommer det bli rykten att du är en hora” och: ”Du vill
inte bli som din syster, hon har blivit västerländsk, hon bryr sig inte
om sin familj”. De lägger skam och skuld på mig. De säger saker som:
”Du ger mig cancer, du kommer döda mig om du gör så” eller: ”Du
skämmer konstant ut oss”. Oftast är det de äldre kvinnorna som säger
så. Till slut vågar jag inte göra något för att inte riskera att familjen
ska få ett dåligt rykte, till exempel om någon skulle se att jag är ute
sent en kväll.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
212
6.4.3 I skolan ser de inte eller vill inte se oss
När jag började i förskolan hade jag ingen koll. Allt var så nytt och
ingen sa något om heder eller vad det stod för. Det skulle vara bra
om förskolan gjorde mer, redan tidigt när man är liten. Yngre barn
kan inte ljuga och de berättar vad som händer hemma om de får frågor.
På högstadiet hade vi en föreläsning på skolan om hedersförtryck
och det var den som öppnade mina ögon. Allt de sa stämde in på mig.
Jag gick till biblioteket och slängde mig över allt som gick att läsa om
heder. Jag är tacksam för att jag fick hjälp att sätta ord på vad det var.
Jag gick hem till mamma och sa att vi lever i hedersförtryck, men hon
nekade till det.
Nästan alla jag känner säger att de inte har fått någon utbildning om
hedersförtryck i skolan över huvud taget. Om de känner till heders-
förtryck har de fått informationen på annat sätt, till exempel genom
sociala medier.
Jag tror att det är många som inte ens förstår att de är förtryckta.
Det är liksom vardag för dem. Om det fanns bättre utbildning i skolan
skulle många fler förstå vad de är utsatta för. Att kanske få kunskapen
i nian eller på gymnasiet är alldeles för sent.
Varför är det inte fler i skolan som ser oss som lever med heder?
Det finns så många uppenbara tecken på att något är fel och ingen
på skolan gör något. Till exempel att vi inte får vara med på över -
nattningar som alla andra, att vi alltid är sjuka när det är simunder-
visning eller när vi ska prata om sex i skolan eller besöka ungdoms-
mottagningen.
Jag blev utåtagerande, började stjäla och ställa till bråk, jag var
ofta borta från skolan och bytte om till andra kläder när jag kom till
skolan. Jag kom till och med till skolan med stora blåmärken utan
att någon reagerade. Senare förstod jag att allt fanns dokumenterat i
skolans journaler, men ingen gjorde något förrän jag själv berättade.
Lärarna verkar inte veta så mycket om heder. Det är som om det
finns en hög tröskel som de måste komma över innan de ingriper och
gör något. Jag kan inte förstå varför de inte gör något. Kanske är det
en rädsla eller att de inte bryr sig. Att de är rädda för att bli kallad
rasister eller för att ha fördomar. Är det värt att inte ringa socialtjäns-
ten på grund av att du riskerar att någon kallar dig rasist?
Hedersförtryck borde vara något man pratar om i låg- och mellan-
stadiet så att alla känner till det, ja redan i förskolan. Personalen i
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
213
förskolan och skolan borde veta vad heder är, att de engagerar sig i
barnen och gör något åt situationen. De förstår inte att det kan bli
farligt om de pratar med mina föräldrar, att det största hotet är min
egen familj.
Det finns också de som förstår, men de verkar vända bort blicken.
De borde gräva djupare i hur vi mår och hur det faktiskt är i familjen.
Ingen ställer några personliga frågor. Skulle någon fråga hur jag verk-
ligen mår, då skulle jag nog svara. När jag gick ner jättemycket i vikt
för att jag mådde så dåligt av allt jag utsattes för, frågade inte skol-
sköterskan vad det berodde på. Hon bara vägde mig. Det gör att jag
inte vågar öppna upp mig och att jag inte heller längre litar på myndig-
heter. Jag vet andra i min situation som också är tysta och sluter sig.
Jag som är kille får höra kommentarer av mina kompisar: ”Varför
får din syster göra så där? Du borde kontrollera henne bättre.” Våra
föräldrar är oroliga att vi killar ska bli kriminella. Jag själv fick åka
till mina föräldrars hemland och jag träffade de som undervisade mig
i hur man ska vara som man. Men det var bra för mig. Det gjorde att
jag skärpte till mig.
Jag känner de som har fått åka tillbaka till hemlandet och skolan
verkar inte bry sig. Jag har hört skräckhistorier om andra som har
blivit tvingade till uppfostringsresor och koranskolor utomlands. Att
de förs dit av sina föräldrar och sedan lämnas där. De blir slagna och
våldtagna och är inte samma personer när de återvänder. En del kom-
mer inte tillbaka till Sverige.
6.4.4 Kontrollen finns även i skolan
Det händer att vi håller koll på varandra i skolan. Det blir lätt mycket
rykten om vem som har gjort vad och vem som har hängt med vem.
Det händer att någon fotar att du pratar med någon i skolan och sedan
sprids det på sociala medier. Ryktet om vad som har hänt i skolan kan
sprida sig till din familj.
De som kontrollerar varandra eller sprider rykten om andra säger
bara vad de har hört och lärt sig hemma. Vissa tycker att de står över
oss andra i rang eller att de är bättre och har högre moral. Men vi kan
också hålla koll på varandra av omtanke. Du vill din kompis bästa och
vill skydda den personen, till exempel säga: ”Du behöver nog tänka
på hur du klär dig, så att det inte börjar gå rykten om dig.”
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
214
Om någon av de vuxna i skolan kommer från din egen kultur går
du definitivt inte till den personen. De tar bara mina föräldrars parti
och menar att min familj vill mig väl och att jag ska göra som de säger.
De säger att allt blir bra så länge jag bara följer mina föräldrars regler.
De låter händelser passera och menar att det jag är utsatt för bara är
normalt.
6.4.5 Bemötandet är viktigt
De i skolan borde också tänka på hur de bemöter oss. Om du väljer
att prata med någon vill du ju att den bekräftar dig och tar det du har
varit med om på allvar. Mycket handlar om att stärka oss och säga
att det vi är med om inte är okej. Om du inte får ett bra bemötande
sluter du dig i stället eller så tappar du tilliten till de vuxna.
Jag var med om att min lärare ifrågasatte varför jag bar slöja första
dagen jag hade den på mig i skolan. Jag tyckte det var kränkande, spe-
ciellt eftersom läraren tog upp det med mig i matsalen när alla andra
såg på. Det bekräftade bara min bild av att jag är utsatt för rasism.
Man ska inte sätta samman en viss klädsel eller en viss religion med
heder. Lärarna borde ha utbildning i hur de tar upp frågor om heders-
förtryck. Fråga inte om det är vårt eget val att bära slöjan, fråga i stället
hur vi mår och om något inte är bra.
Jag började berätta om vad jag hade varit med om för en kompis.
Hon hade redan märkt att jag inte mådde bra. Hon sa att jag måste
berätta för någon och tjatade att jag skulle prata med kuratorn. Jag
drog mig för att berätta, eftersom jag var rädd för vad som skulle
hända med mig och mina syskon. Jag var rädd att skolan skulle kon-
takta soc utan att jag ville det.
När jag inte ville berätta för någon i skolan blev jag hänvisad att
ringa till Bris eller polisen, men de ville jag inte kontakta. Helst borde
det vara mentorerna som man kan gå till, men de har inte så mycket
tid för oss. Det är de som gör kaos i klassrummet som får mest hjälp.
Ingen pratar med den som inte är stökig. Elevhälsoteamen har inte
heller tid, man ser dem knappt i korridorerna. Det händer ju bara inte
att man tar kontakt själv när de sitter på sitt kontor.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
215
I stället borde det finns någon som är mer tillgänglig på skolan och
har ett engagemang. Någon man kan berätta för, som lyssnar och vill
mitt bästa och som inte anmäler till soc. De som arbetar på fritids -
gården, de är ofta unga och de förstår oss.
6.4.6 Vi lär oss att tiga
Det kan ta tid innan man vågar berätta vad man har varit med om
och det blir med någon man känner sig trygg med. Till en början
kan en orosanmälan verka skrämmande, och man kan behöva prata
med någon flera gånger innan man vågar ta steget och berätta vad
felet faktiskt är.
Jag har blivit indoktrinerad att inte lita på soc. Jag var rädd för
att mina småsyskon skulle bli omhändertagna och att familjen skulle
splittras på grund av mig. Att hålla tyst och fortsätta bo kvar i famil-
jen kändes då som det minst dåliga alternativet.
Ibland använder mina föräldrar socialtjänsten som ett hot. De
säger att de ska ringa socialtjänsten om jag inte följer deras regler
och att det kommer betyda att familjen splittras. Redan när jag var
riktigt liten fick jag höra: ”Om du ser socialtjänsten – spring!”
Föräldrarna vet ofta vad de ska säga om skolan eller socialtjänsten
ringer. Eller så förstår de inte själva att vi lever i en hederskultur. Jag
har hört andra berätta att socialtjänsten har kontaktat deras föräldrar
och sedan gör socialtjänsten inte någonting. De har skickats tillbaka
till sina familjer och sedan blivit slagna för att de har berättat för någon
vad de har varit med om.
6.4.7 Vi behöver stöd även efter en anmälan
När man kommer tillbaka till skolan, till exempel efter en orosanmälan
eller polisanmälan kan det vara extra tufft. Det känns som att alla på
skolan vet vad som har hänt och andra elever kan ta din familjs parti.
Jag kände mig otrygg i skolan och var till och med rädd för min säker-
het. När jag hade blivit familjehemsplacerad blev jag jagad i korrido-
rerna av andra elever som skrek hemska saker efter mig och hotade
att slå mig. Jag satt inlåst på toaletten varje rast innan jag bytte skola.
Jag blev helt utfryst och ingen ville prata med mig. Även mina syskon
vände sig emot mig.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
216
På min skola arbetade släktingar och vänner till min familj. Efter
att skolan gjorde en orosanmälan om mig, kunde de säga saker som:
”Hur kunde du göra så mot din familj?” Jag kände mig totalt ensam
och väldigt utsatt.
När du är utsatt för hedersförtryck känner du dig väldigt ensam
och isolerad, speciellt om du har skiljts från din familj. För mig var
det svårt att hitta mitt sammanhang efter att jag hade brutit med min
familj och jag känner fortfarande mycket skuld och skam. Det vore
bra om det kunde finnas ställen för oss som har varit utsatta där vi
kan träffas och dela erfarenheter om våra upplevelser. Det finns saker
ingen annan kan förstå om man inte själv har varit med om samma sak.
6.5 Intervjuer med personal inom
pedagogisk omsorg och förskolan
Förskolan ska arbeta aktivt med jämställdhet och barnets rättigheter
och uppmärksamma tecken på att barn är utsatta för hedersrelaterat
våld och förtryck. I detta avsnitt följer en sammanställning av inter-
vjuer som vi har genomfört med 32 personer som arbetar inom peda-
gogisk omsorg och förskola i tolv städer.21 De intervjuade har beskrivit:
• hur arbetet med barnets rättigheter och jämställdhet bedrivs på
förskolan
• hur personalen upptäcker och agerar vid misstanke om heders-
relaterat våld och förtryck
• hur dialogen med vårdnadshavare och samverkan med social-
tjänsten fungerar.
Intervjupersonerna fick även ge förslag på åtgärder som kan skapa
bättre förutsättningar för förskolorna att motverka hedersrelaterat
våld och förtryck.
21 Metoden för intervjuerna beskrivs i avsnitt 2.3.2.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
217
6.5.1 Förebyggande insatser
Förebyggande insatser prioriteras ofta bort
De intervjuade som arbetar inom förskolan beskriver hur de arbetar
efter ett så kallat årshjul som diskuteras på regelbundna arbetsplats-
möten. Årshjulet utgår från förskolans läroplan.22 Enligt de intervjuade
är det upp till den enskilda ledningen om hedersrelaterat våld och
förtryck tas upp med barnen. Vid brist på tid och resurser i den dag-
liga verksamheten tenderar området att prioriteras bort eftersom
hedersrelaterat våld och förtryck inte uttryckligen nämns i förskolans
läroplan. Personalen upplever att ämnet är en fråga som ibland aktu-
aliseras men sedan faller bort. När hedersrelaterat våld och förtryck
tas upp med barnen är temat ”intryckt” bland punkter om normkritik
eller värderingsövningar.
De intervjuade uppger att de arbetar för att skapa trygghet, inte-
gritet och respekt i det dagliga samspelet med barnen. Exempel på
aktiviteter kring barnens kroppsliga integritet är gränssättande öv-
ningar som ”min kropp är min”. Personalen förmedlar till barnen att
flickor och pojkar har samma rättigheter och att alla får leka med vem
de vill och delta i alla aktiviteter. Detta genomsyrar alla aktiviteter,
till exempel samtal, lek och sagor.
Några av de intervjuade beskriver att de pratar med barnen om
barnkonventionen och mänskliga rättigheter med stöd av bilder eller
genom att läsa åldersanpassad skönlitteratur. De intervjuade menar
att arbetet försvåras av att det saknas material som är anpassat för
yngre målgrupper, till exempel barnböcker som beskriver flickors
eller pojkars utsatthet. Genomgående menade de intervjuade att det
brister eller helt saknas material som kan hjälpa dem att lyfta fram
frågor om just hedersrelaterat våld och förtryck med barnen.
Ämnet upplevs som svårt och personalen saknar utbildning
Vikten av att personal har kunskap om hedersrelaterat våld och för-
tryck påtalas i intervjuerna: ”Vet man inte så ser man inte” och: ”Om
vi inte har kunskap, får vi inte en medveten personal och då ser vi
inte utsatthet”. De intervjuade betonar att utbildning är viktigt för
att förskolepersonal ska kunna se barns utsatthet och agera. En av de
22 Läroplan för förskolan (Lpfö 18).
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
218
intervjuade säger: ”Kunskap hos personal är viktigt för att våga ta de
dialoger som behövs med vårdnadshavarna.”
Ingen av de intervjuade har någon specifik utbildning i ämnet. Få
förskolor uppger att det förekommer fortbildning om hedersrelaterat
våld och förtryck riktad till personalen. När det funnits sådan utbild-
ning har det varit i form av en tillfällig insats eller att en föreläsare
bjudits in vid något enstaka tillfälle.
6.5.2 Upptäcka
Signaler om utsatthet kan vara subtila hos yngre barn
Personalen beskriver hur de är uppmärksamma på förändringar i bar-
nens beteenden som ökad oro, rädsla eller begränsningar i vardagen.
En dagbarnvårdare berättar att: ”Eftersom gruppen är liten lär jag
känna barnen mycket väl, vilket gör det lättare att upptäcka avvikelser.”
Vad gäller rutiner för att upptäcka barn som utsätts för heders-
förtryck anger de intervjuade att de följer kommunens riktlinjer, läro-
planen samt anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen. Vid oro,
oavsett dess karaktär, beskriver de intervjuade att de kontaktar rek-
tor för rådgivning och vidare hantering. Det är oftast rektorer som
genomför och står med namn på orosanmälan. En dagbarnvårdare
inom pedagogisk omsorg understryker: ”Som familjedaghem har jag
inte en traditionell förskolledning i vardagen, men jag följer kommu-
nens riktlinjer och följer läroplanen och kontaktar alltid ansvarig chef
vid oro.”
Få av de besökta förskolorna har specifika rutiner för hur de ska
agera vid misstanke om att ett barn är utsatt för hedersrelaterat våld
och förtryck. De förskolor som har rutiner har just påbörjat arbetet.
I stället för rutiner uppger personal att de agerar utifrån sin magkänsla,
mod att lyssna på det barnet säger och att våga fråga vårdnadshavare.
Några förskolor berättar om konkreta situationer, till exempel tecken
på könsstympning och att barn inte återvänder efter sommarlovet.
Samtidigt menar dessa förskolor att de inte har några verktyg att tillgå
vid frånvaro eftersom förskolan är frivillig och det inte finns krav på
obligatorisk närvaro.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
219
Flera faktorer samverkar till att barn inte uppmärksammas
De intervjuade har olika förklaringar till varför inte fler utsatta barn
uppmärksammas av förskolan. Några av de intervjuade uppger att de
har låg kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Andra förklar-
ingar är att personal inte förstår eller väljer att inte se barns utsatthet.
Ordet ”snälltolka” nämns vid några intervjuer. De intervjuade för -
klarar att de ibland väljer att tolka till vårdnadshavarens fördel på grund
av att de har en nästan familjär relation till vårdnadshavarna.
Ytterligare ett skäl är enligt de intervjuade att uttryck för heders-
relaterat våld och förtryck kan vara svårare att upptäcka bland yngre
barn. Utsatthet kan i stället uppmärksammas hos äldre syskon som
lämnar och hämtar yngre syskon på förskolan. Två berättelser vid
olika intervjutillfällen handlar om flickor som i förskolan hade varit
glada och utåtriktade, men som äldre blivit blyga och tillbakadragna.
Vid alla intervjuer framkommer en frånvaro av riktlinjer, stöd, ut-
bildning och kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck och hur
det yttrar sig. Personal med egen erfarenhet av att leva i en heders-
kontext uppger att de ofta snabbt kan fånga upp varningssignaler och
agera på dessa. Annan personal med svensk bakgrund tycker det är
svårt att skilja på vad som är hedersförtryck och vad som är ett ut -
tryck för religion, tradition och kultur. Många av de intervjuade är
osäkra på om handlingar av vårdnadshavarna beror på hedersnormer
eller om är uttryck för oro eller omsorg om barnet. En annan osäker-
het gäller gränsdragningar mellan å enda sidan vårdnadshavares ansvar
och å andra sidan förskolans uppdrag och ansvar.
6.5.3 Agera
Förskolorna gör få orosanmälningar
om hedersrelaterat våld och förtryck
Förskolorna vi har besökt gör sällan orosanmälningar kopplade till
hedersrelaterat våld och förtryck. De beskriver att det finns en gråzon
för när en orosanmälan ska göras och att det kan finnas flera orsaker
till att en anmälan inte görs. Några av de skäl som anges är: ”Vi är vana
att anpassa oss, att se till att alla blir nöjda” och: ”Är det för att det
handlar om flickor som vi inte ser eller inte gör mer?” samt: ”Var går
gränsen mellan magkänsla för oro och att göra orosanmälan?”
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
220
I de fall uttrycksformer för hedersrelaterat våld och förtryck i barn-
gruppen uppmärksammas bollar personalen frågan i det närmaste
teamet eller i en större grupp. Flera rektorer beskriver att de saknar
stödresurser motsvarande elevhälsan som kan ge stöd i frågor om
hedersrelaterat våld och förtryck.
Någon av de intervjuade menar att de gärna vill ta stöd av någon
med specialistkunskap för att försäkra sig om att de kommit fram till
en riktig slutsats om att en anmälan bör göras. Ändå är det ovanligt
att förskolan konsulterar socialtjänsten i frågor om barns utsatthet
för hedersrelaterat våld och förtryck.
Innan en orosanmälan görs informeras i regel vårdnadshavare. De
intervjuade uppger svårigheter med att möta vårdnadshavares svar
på oron, till exempel: ”Vissa föräldrar säger bara att det inte finns
några problem, fast vi ser och vi vet att det finns problem med både
heder och det ena och det andra. Men det låter som det de säger är
sant. De lär sig hur de ska svara alla myndigheter och kanske är det
för att de inte litar på myndigheterna, att de är oroliga att deras barn
ska tas ifrån dem.”
6.5.4 Dialog med vårdnadshavare
Inskolning är en god grund för det förebyggande arbetet
De som vi har intervjuat anser att inskolningen är avgörande för en
fungerande verksamhet. Vid en tydlig och föräldraaktiv inskolning
kan personalen tydliggöra förskolans värdegrund och barns rätt till
utbildning, kroppslig integritet och delaktighet.
Ett bra inskolningssamtal kan fungera som stöd i den fortsatta
dialogen med vårdnadshavarna. Det går då att följa upp vad vårdnads-
havare tänker om förskolans sätt att bedriva verksamheten och stå
upp mot vårdnadshavare vars önskemål och vilja går emot förskolans
regler och värdegrund. Någon rektor anser att det bör finnas ett ut-
bildningsuppdrag om hedersfrågor gentemot vårdnadshavare, men
att det inte bör vara förskolans uppgift att genomföra utbildningen.
Personal nämner också att det i enstaka fall har inträffat att vård-
nadshavare direkt efter ett inskrivningssamtal valt att flytta sitt barn
till en annan förskola med hänvisning till att de inte accepterar för-
skolans värdegrund.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
221
Heder kan vara ett tabubelagt ämne
De intervjuade beskriver att dialog om hedersrelaterat våld och för-
tryck sällan sker i det vardagliga mötet, utan i stället enskilt i sam-
band med utvecklingssamtal varje termin eller genom särskilt inbokade
möten med vårdnadshavare. De enskilda mötena kan handla om att
informera, utbilda, motivera och förklara förskolans värdegrund och
innehållet i läroplanen. En dagbarnvårdare inom pedagogisk omsorg
framhåller: ”Jag har en nära och daglig kontakt med vårdnadshavarna
vid lämning och hämtning. Jag är tydlig med att verksamheten följer
läroplanen, barnets rättigheter och att alla barn ska ha samma möjlig-
heter oavsett kön.”
Flera av de intervjuade upplever att det kan vara svårt att prata med
vårdnadshavare om hedersrelaterat våld och förtryck och att frågan
kan vara belagd med skam och tabu. En framgångsfaktor som fram-
hålls vid flera intervjuer är att inte skapa motsättningar med vårdnads-
havarna, utan i stället gemensamt, personal och vårdnadshavare, utgå
från vad som är bäst för barnet. Personal kan exempelvis framhålla
barns rätt att vara barn, när de vill förmedla att bröder inte ska behöva
ha ansvar för att vakta sina systrar. De intervjuade nämner både vikten
av varsam kommunikation och av handling, till exempel att placera
systern i en annan del av förskolan eller i en annan grupp och att se
till att brodern inte går dit.
Svårt att nå vårdnadshavare
Förskolepersonal berättar att tidiga insatser är viktiga för att motverka
hedersrelaterat våld och förtryck och i synnerhet för att nå vårdnads-
havare som är nya i Sverige. De intervjuade önskar mer och bättre
samarbete med andra aktörer som till exempel socialtjänsten kring
vårdnadshavare. Några förskolor har tillsammans med andra aktörer
genomfört informationsinsatser riktade till vårdnadshavare. Syftet
har varit att öka tilliten och att sänka trösklarna mellan vårdnads -
havare och samverkande aktörer, men det har varit svårt att få vård-
nadshavare att komma till informationstillfällena.
Det framkommer också exempel på fungerande samverkan. Några
förskolor berättar att de har upplåtit sina lokaler till eller hänvisat till
föräldrautbildningar med närliggande vårdcentraler eller barnavårds-
centraler. En del kommuner deltar i ”Föräldrasupporten”, som är en
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
222
del av första linjens socialtjänst som erbjuder råd till vårdnadshavare
och anhöriga till barn upp till 18 år. Någon förskola samarbetar med
öppen förskoleverksamhet. Vid föreläsningarna varvas föreläsningar
om föräldraskap i Sverige med umgänge kring dans, musik, lekar
och mat.
En dagbarnvårdare berättar om goda erfarenheter av återkom -
mande samverkan med andra aktörer: ”Vi vände oss till de som var
nya i landet, men alla var välkomna. Vi hade tolk med och bjöd på
fika. Vi tog hand om barnen efter fikan, så mammorna fick lyssna
på en psykolog som berättade hur det är att vara förälder i Sverige
och vad som gäller, till exempel om barnaga med mera.”
Frågor om jämställdhet skapar återkommande problem, berättar
de intervjuade. De beskriver situationer där pappor inte interagerar
med kvinnlig personal. Till exempel berättar en kvinnlig rektor: ”Han
(pappan) vänder sig till den manlige biträdande rektorn i stället för
till mig.” Andra situationer som beskrivs är pappor som inte tar i hand
med kvinnlig personal eller endast pratar med manlig personal.
6.5.5 Förslag på åtgärder
Samverkan med socialtjänsten behöver stärkas
Såväl förskollärare som rektorer betonar att förskolan bör ha ett tyd-
ligare uppdrag vad gäller att förebygga och motverka hedersrelaterat
våld och förtryck. De menar också att förskolans och socialtjänstens
olika roller behöver ses över.
De intervjuade beskriver en arbetssituation präglad av personalrota-
tion, tidsbrist, sammanslagningar av förskolor, stora barngrupper
och sjukskrivningar bland personal. Sammantaget ges en bild av en
situation som personalen upplever som övermäktig och att frågor
om hedersrelaterat våld och förtryck därför prioriteras bort. Detta
framkommer särskilt i förskolor som uppger att de har en liten andel
barn med utländsk bakgrund.
Brist på tid och medel för fortbildning och kontinuerliga utbild-
ningsinsatser beskrivs också som en utmaning. Rektorer upplever att
förskolan är en bortglömd verksamhet vad gäller hedersrelaterat våld
och förtryck, trots förskolans möjlighet till tidiga och förebyggande in-
satser på området. Likvärdigheten mellan förskolor försvåras då frågan
är beroende av enskilda rektorers och förskollärares engagemang.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
223
De intervjuade beskriver att för att få genomslag i verksamheten
behövs ett långsiktigt och kontinuerligt arbete i samarbete med andra
aktörer, i synnerhet samverkan med socialtjänsten behöver stärkas.
Riktlinjer och stödmaterial efterfrågas
Flera förskolor efterfrågar nationella och lokala riktlinjer eller vägled-
ningar om hur de ska agera vid misstanke eller kännedom om heders-
relaterat våld och förtryck och om samverkan med socialtjänsten och
andra myndigheter. De intervjuade menar att nationella riktlinjer kan
säkerställa en likvärdig hantering. De efterfrågar tydliga handlings-
planer för små verksamheter, rutiner anpassade för familjedaghem
samt riktlinjer om vad som ska anses vara uttryck för hedersrelaterat
våld och förtryck och hedersnormer och om gränsdragningar mellan
hedersnormer och religionsfrihet. De efterfrågar också stödmaterial
som praktiskt beskriver hur hedersrelaterat våld och förtryck kan
upptäckas.
Kunskapen i förskolan behöver stärkas
En del av den osäkerhet som personal upplever menar de beror på
brister i kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. De intervjuade
menar att obligatorisk utbildning i ämnet kan bidra till att framtida
förskollärare inte undviker att ställa relevanta frågor av rädsla för stig-
matisering och till att fler utsatta barn kan upptäckas. Utöver utbild-
ning lyfts behovet av att ha lärandemål för personals kompetens -
utbildning och utbildning inom hedersrelaterat våld och förtryck.
På de besökta förskolorna finns exempel på att personal erbjuds
fortbildning i form av föreläsningar eller tema- och studiedagar. Ett
vanligt upplägg är att bjuda in föreläsare från akademin, polisen, regio-
nala resurscentrum eller andra aktörer som kan beskriva uttrycks -
former för hedersrelaterat våld och förtryck och hur de kan upptäckas.
Denna fortbildning sker dock inte kontinuerligt och omfattar inte
all personal. De intervjuade menar att på grund av den höga personal-
omsättningen inom förskolan riskerar frågan att tappas bort om fort-
bildningen inte sker kontinuerligt och planerat. Fortbildning om
hedersförtryck förekommer i mindre utsträckning eller inte alls på
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
224
förskolor som uppger att hedersproblematik inte finns bland barnen
i deras verksamhet.
Många av de intervjuade efterfrågar personer med specialistkunskap
om hedersrelaterat våld och förtryck som de kan rådfråga. Specialis-
terna bör finnas nära till hands, antingen i förskolan eller socialtjänsten.
Intervjupersonerna efterfrågar även bättre och tydligare stöd för att
ta upp frågor om hedersrelaterat våld och förtryck i dialog med vård-
nadshavare och vid intern utbildning av personal. Även stöd om hur
föräldrautbildningar kan läggas upp, till exempel i dialog med social-
tjänsten, är något som efterfrågas. De önskar även ett pedagogiskt
material om hedersnormer som är anpassat utifrån barnens ålder, i
synnerhet bildstöd och böcker för små barn.
6.6 Personal inom skolan och fritidshemmet
Vi har även intervjuat personal inom skolan och fritidshemmet. Totalt
har vi intervjuat 75 personer och besökt tretton städer.23 Vi har ställt
frågor om deras:
• arbete med att utbilda om hedersrelaterat våld och förtryck
• arbete med att upptäcka och agera vid misstanke om att en elev
är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck
• dialog med vårdnadshavare
• samverkan med andra aktörer
• utmaningar i arbetet med att motverka hedersrelaterat våld och
förtryck och förslag på åtgärder som kan skapa bättre förutsätt-
ningar för förskolorna att motverka hedersrelaterat våld och för-
tryck.
Nedan är en sammanställning av vad som framkom vid intervjuerna.
23 Hur intervjuerna har gått till väga beskrivs i avsnitt 2.3.2.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
225
6.6.1 Utbildning
Utbildningen varierar mellan skolorna
Hur utbildningen om hedersrelaterat våld och förtryck läggs upp vari-
erar mellan skolorna som vi har besökt. Den kan antingen ske genom
undervisning i enstaka eller flera ämnen. Den kan också genomföras
genom föreläsningar, temadagar, olika utbildningstillfällen som elev-
hälsan erbjuder eller under mentorstid.
Lärare uppger att hedersrelaterat våld och förtryck främst tas
upp i undervisning om sexualitet, samtycke och relationer, religion,
samhällskunskap, svenska och biologi. En skola beskriver att frågan
om hedersförtryck är naturligt integrerad i alla ämnen genom att all
undervisning genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Flera skolor
använder sig av skönlitteratur som beskriver antingen flickors eller
pojkars utsatthet. En skola arbetar strukturerat med läsprojekt åter-
kommande i årskurs 9. Under tiden som projektet pågår har all per-
sonal i skolan beredskap för att fånga upp elever som visar tecken på
eller vill berätta om utsatthet.
Både lärare och elevhälsa redogör för att de i flera fall samarbetar
kring annan utbildning om barnkonventionen och mänskliga rättig-
heter samt vilken hjälp som finns för den som får sina rättigheter
begränsade. På några skolor besöker eleverna ungdomsmottagningen
och en skola har tidigare haft en särskild utbildning för flickor om
könsstympning. Fritidshem och fritidsgårdar arrangerar aktiviteter
för att stärka flickor och kvinnor och öka jämställdheten. Det före-
kommer att skolor bjuder in externa föreläsare, polisen, socialtjänsten
och civilsamhället för att prata om samtycke, våld i unga relationer
och hedersrelaterat våld och förtryck.
På några skolor bedrivs ingen utbildning om hedersrelaterat våld
och förtryck. Personalen uppger att detta beror på att det är svårt att
skapa engagemang i frågorna och att eleverna ställer sig frågande till
på vilket sätt hedersrelaterat våld och förtryck har med dem att göra.
Någon lärare på gymnasiet har upplevt att det är motigt att få in ämnet
på de nationella gymnasieprogrammen på grund av bristande intresse
från kollegor. På en skola har elevhälsan försökt få till ett samarbete
med undervisande lärare om att utbilda om hedersrelaterat våld och
förtryck, men inte nått fram till lärarna med initiativet.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
226
Att utbilda om hedersrelaterat våld och
förtryck upplevs som utmanande och svårt
Utbildningen om hedersrelaterat våld och förtryck sker framför allt
på högstadiet i grundskolan och i gymnasieskolan. Flera av de intervju-
ade menar att frågan bör tas upp med elever så tidigt som möjligt för
att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. Många upplever dock
att det är svårt att lyfta frågan på ett bra sätt med barn i yngre åldrar.
Undervisning av äldre elever innebär utmaningar. Lärare beskriver
att aktuella världshändelser som krig, konflikter, motsättningar mellan
etniciteter och olika förställningar om kvinnors och mäns lika rättig-
heter har tagit sig in i klassrummet. Det skapar dels en polarisering
mellan grupper av elever, dels en stigmatisering av vissa ämnen som till
exempel hedersrelaterat våld och förtryck. Temat kan leda till upprörda
diskussioner mellan elever och mellan elever och lärare. Lärarna beskri-
ver hur de kan uppleva att de har ett underläge och saknar tillräcklig
kunskap för att tryggt bemöta argument och påståenden från elever.
Det händer att lärarna får kommentarer som: ”Det här skulle ni inte
ta upp med de som är svenskar” eller: ”De vill omvända er” riktat till
övriga elever. Några av de intervjuade berättar att de har blivit kallade
rasister när de har stått upp mot hedersnormer som uttrycks av elever.
Några lärare känner en oro för att undervisningen ska spä på för-
domar, leda till kränkningar av elever eller att elever ska känna sig
utpekade eller skambelagda. Några av de intervjuade uppger att de
undviker begreppet hedersrelaterat våld och förtryck och i stället
undervisar utifrån vad man inte får göra i Sverige. Flera efterfrågar
bättre och tydligare stöd för att ta upp frågorna i undervisningen.
Skolpersonal beskriver hur elever som lever med hedersnormer
får ta del av två olika bilder av sina rättigheter, dels den som skolan
förmedlar i utbildningen, dels den som råder i hemmiljön. Det ger
eleven en splittrad bild om vad som faktiskt gäller. En del elever kan,
när skolpersonal pratar om barns fri- och rättigheter, säga: ”Det verkar
bra, men det gäller inte för mig.” Några intervjupersoner beskriver
att influenserna är så starka att det är svårt att få elever att ta till sig
andra normer och värderingar än de som familjen förespråkar.
Personal inom anpassade grundskolan, specialskolan och anpassade
gymnasieskolan menar att undervisningen försvåras av att det inte
finns något undervisningsmaterial för deras målgrupper. I stället gör
personalen anpassningar av material riktade till andra målgrupper.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
227
6.6.2 Upptäcka
Nära relationer ses som nyckeln till upptäckt
Att en elev är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck kan upp-
täckas av olika personer inom skolan. Om eleven själv väljer att be-
rätta, vänder den sig till en person som den känner sig trygg med.
Det kan vara en mentor, lärare, kurator, skolsköterska, fritidspedagog,
skolbibliotekarie eller resursperson.
Nyckeln till att upptäcka utsatta elever är enligt de intervjuade att
bygga trygga och tillitsfulla relationer. Den som är utsatt för heders-
relaterat våld och förtryck försöker i regel dölja de faktiska förhål-
landena för omgivningen. De intervjuade upplever att äldre elever blir
mer slutna och har lärt sig hur de ska bemöta direkta frågor om våld
eller förtryck, vilket i sin tur innebär att en extra lyhördhet behövs.
Vissa skolor arbetar för att varje elev ska ha en trygg vuxen att
vända sig till i skolan. Andra sätt att arbeta relationsskapande är att
personal är närvarande och tillgänglig, till exempel genom att delta
på raster, röra sig i korridorerna eller äta lunch med eleverna. Hur
eleverna väljer att ta kontakt med personal kan se olika ut. För en del
elever kan en sms-kontakt vara dörröppnaren, andra väljer att fysiskt
söka upp någon i skolan. Några av de intervjuade menar att pojkar som
upprätthåller hedersnormer inte självmant tar kontakt utan i stället
aktivt behöver sökas upp.
Relationsskapande tar tid, något många av de intervjuade upplever
att de inte har i dag. Mentorer beskriver situationer där elever med
avsikt dröjer sig kvar efter lektionerna, men att mentorerna inte har
tid att stanna kvar och ställa frågor. Personal inom fritidshemmet och
resurspersoner berättar att stora barngrupper gör att de inte kan arbeta
relationsskapande i den utsträckning de skulle vilja. Även personer
inom elevhälsan uttrycker att det relationsskapande arbetet inte får
det utrymme som skulle beh övas. De intervjuade uppger att fler
trygga vuxna i skolan skulle innebära att betydligt fler våldsutsatta
elever skulle upptäckas.
Flera personer lyfter fram att personal inom fritidshemmet och
resurspersonal är en viktig grupp för att upptäcka elevers utsatthet.
Dessa personalkategorier rör sig bland eleverna under skoldagen, kan
fånga upp sociala situationer och få till samtal och interaktioner med
eleverna. Flera skolor uppger att resurspersonal ofta kan bekräfta
tecken på utsatthet hos elever. Personal inom fritidshemmet står i
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
228
mer förbindelse med vårdnadshavare än andra yrkeskategorier och
kan upptäcka varningssignaler som rör elevernas hemförhållanden.
De som arbetar i fritidshem och som resurspersoner uppger att de med
mer kunskap och utbildning lättare skulle kunna upptäcka heders-
relaterat våld och förtryck bland elever. Kunskapen skulle kunna öka
genom att hedersrelaterat våld och förtryck ingår i grundutbildningen
för yrkesutbildningar eller att resurspersonal får ta del av fortbildning
på temat. Personal i fritidshemmet och resurspersonal berättar att de
ofta undantas från fortbildning under till exempel studiedagar.
Osäkerhet om vad hedersrelaterat våld och förtryck är
Personal beskriver att tecken på hedersrelaterat våld och förtryck
ofta är subtila och svåra att upptäcka. De upplever att kontroll och
begränsningar av yngre elever inte är lika uttalad och det därför sällan
föranleder några åtgärder. I något fall har personal uppmärksammat
utsatthet hos äldre syskon som medfört åtgärder som omfattar även
yngre syskon.
En avgörande faktor för upptäckt är att personal har kunskap om
hedersrelaterat våld och förtryck. Flera av de intervjuade anser att de
har god kunskap om hur hedersrelaterat våld och förtryck kan komma
till uttryck och agerar därefter. Andra tycker att det är svårt att skilja
på vad som är hedersrelaterat våld och förtryck och vad som är ut-
tryck för religion, tradition och kultur eller vårdnadshavares oro eller
omsorg om barnet. De intervjuade menar att det även kan finnas andra
skäl till att elever till exempel inte deltar i vissa lektioner eller andra
aktiviteter.
Många av de intervjuade efterfrågar mer utbildning och fortbild-
ning, men även att ha nära tillgång till och kunna rådfråga personer
med specialistkunskap. Allra helst ska dessa personer finnas på skolan
eller inom socialtjänsten. De efterfrågar tydliga riktlinjer om vad som
är uttryck för hedersnormer, i synnerhet i gränsdragningar till reli-
gionsfrihet. Även mer praktiskt utformat stödmaterial som beskriver
vad som utgör hedersrelaterat våld och förtryck samt hur personal
ska agera om de upptäcker utsatta elever, är något flera av de inter-
vjuade ser behov av.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
229
6.6.3 Agera
Personalen söker stöd hos varandra och andra externa aktörer
De intervjuade beskriver att de rådgör med det närmaste arbetsteamet
eller elevhälsan när de fattar misstankar om att en elev är utsatt för
hedersrelaterat våld och förtryck. De uppger att det finns en trygghet
i att ta stöd av varandra för att få bekräftat att åtgärder behöver vidtas.
I de fall som skolan har en väl utvecklad samverkan med social-
tjänsten, brukar även denna konsulteras. Ibland görs konsultationen
i stället med regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och för-
tryck eller med en stödfunktion inom kommunen om en sådan finns.
Beroende på vilken information om eleven som har framkommit,
gör skolan en bedömning av vilka steg som bör vidtas. Det kan vara
att elevhälsan tar in eleven för ett eller flera samtal. Samtalen kan leda
till att en orosanmälan upprättas. Några intervjuade uppger att elevens
situation ibland har upplevts som så akut att en orosanmälan gjorts
muntligen till socialtjänsten, för att senare kompletteras i skriftlig
form. Någon enstaka situation har ansetts vara så allvarlig att det har
föranlett att polisen kontaktats.
Få orosanmälningar görs
Vid de skolor vi har besökt är det bara ett fåtal av de orosanmälningar
som görs under ett läsår som rör misstankar om att elever utsätts för
hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt de intervjuade beror detta
bland annat på att hedersrelaterat våld och förtryck kan vara del av
en större problembild, en så kallad ”blandproblematik”. Ibland har
skolan initialt inte identifierat att orsaken till elevens situation är
hedersrelaterat våld och förtryck. Det framkommer även andra skäl
till att anmälningar inte görs. Några beskriver en osäkerhet kring vad
som ska klassas som hedersrelaterat våld och förtryck och när det når
en nivå som bör föranleda en orosanmälan. De beskriver tvivel om
att förstora elevers utsatthet, eller att sakna något konkret att hänvisa
till utöver en magkänsla att något inte står rätt till. Andra menar att
de inte har tillräcklig kunskap och att någon med specialistkunskap
på området bör avgöra om en orosanmälan ska göras. Många uppfattar
hedersrelaterat våld och förtryck som synonymt med fysiskt dödligt
våld, och uppmärksammar inte andra former av våld och förtryck.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
230
En del uppger att de kan känna en oro vad som ska hända med ele-
ven om en orosanmälan görs eller vilka konsekvenser det kan leda till
för vårdnadshavarna. Oron kan handla om att eleven inte ska komma
tillbaka till skolan eller föras ut ur landet av sin vårdnadshavare. En
del menar att en anmälan kan förvärra situationen för eleven, grundat
i en misstro kring hur socialtjänsten agerar i ärendet. Andra menar
att de avvaktar med att agera för att de upplever att det är obekvämt
att göra en anmälan. Någon har inte fått stöd av rektor för att göra
en anmälan.
Rutiner saknas i många fall
Majoriteten av de intervjuade uppger att skolorna inte har handlings-
planer eller rutiner för hur personalen ska agera vid misstanke om
hedersrelaterat våld och förtryck. I stället använder de sig av de ruti-
ner som gäller vid orosanmälan generellt. Några efterfrågar nationella
och lokala riktlinjer för hur skolan ska agera vid misstanke om heders-
relaterat våld och förtryck och som inkluderar samverkan med social-
tjänsten och andra myndigheter. De menar att gemensamma rutiner
kan leda till att fler utsatta elever upptäcks samt att frågan får högre
prioritet och bättre kontinuitet. En intervjuperson ger som exempel
på hur rutiner för in- och utrymning av skolor i händelser av dödligt
våld och rutiner och uppföljning av elevers närvaro har bidragit till att
frågorna integrerats i verksamheten och hamnat högre upp på agendan.
Intervjupersonen menar att effekten skulle kunna bli densamma om
rutiner mot hedersrelaterat våld och förtryck blir obligatoriska.
Förebyggande arbete prioriteras ned
Flera av de intervjuade uppger att i en miljö av ständiga prioriteringar
och där arbetet går ut på att släcka bränder, läggs det förebyggande
arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck åt sidan. Samtidigt lyf-
ter de fram vikten av att arbeta förebyggande innan elevers utsatthet
har nått en gräns som innebär livsfara. Det vill säga att tidigt agera
vid vad som skolpersonal uppfattar som gråzoner av kontrollerande
beteende både hos vårdnadshavare och andra. Några skolor har sett
positiva förebyggande effekter av att personal kontinuerligt har dialog
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
231
med vårdnadshavare. Personal betonar vikten av att påbörja det före-
byggande arbetet redan i förskolan.
Rektorer menar dock att det är viktigt att tydligt definiera och
avgränsa vad som är skolans uppdrag när det kommer till att före-
bygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck och när andra
samhällsaktörer bör ta vid.
6.6.4 Dialog med vårdnadshavare
Skolorna använder sig av dialog såväl enskilt som i grupp
Skolor som uppger att hedersrelaterat våld och förtryck är vanligt före-
kommande bland eleverna har i flera fall strukturerade dialoger med
vårdnadshavare, medan det saknas helt bland skolor som uppger att
de inte har utsatta elever i elevunderlaget.
Dialogen med vårdnadshavare kan ske i det dagliga mötet eller en-
skilt. Den kan ske med anledning av att personal får påtryckningar av
vårdnadshavare om att eleven inte får delta på lektioner eller aktivi-
teter eller att vissa moment ska tas bort ur undervisningen. Annan
dialog kan gå ut på att skolpersonal informerar, utbildar, motiverar
och förklarar skolans värdegrund, läroplan och kursplaner för vård-
nadshavare. En framgångsfaktor för dialogen uppges vara att inte
skapa motsättningar gentemot vårdnadshavare utan att ta avstamp
i vad som är bäst för eleven, till exempel en god utbildning.
En del skolor använder föräldramöten, öppet hus och andra akti-
viteter för att berätta om skolans uppdrag och innehåll, barnkonven-
tionen och mänskliga rättigheter. Det förekommer också att skolorna
bjuder in socialtjänsten och polisen till föräldramöten. Någon skola
har arbetat med bildstöd riktat till mödrar om könsstympning och
informerat om vilken lagstiftning som gäller på området. Effekterna
av mötena upplevs som positiva, men det påpekas samtidigt att det
är svårt att få vårdnadshavare att delta vid mötena.
Ett par av de besökta skolorna har anställt egna familjestödjare
som arbetar med långsiktiga relationer och kunskapshöjande åtgärder
riktade till familjer. Arbetet beskrivs som framgångsrikt, i synnerhet
när arbetet pågår kontinuerligt och det är en och samma person som
under lång tid har rollen som familjestödjare.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
232
I gymnasieskolan är det ovanligt att skolan bjuder in vårdnads-
havare till träffar och vårdnadshavare deltar inte heller vid utveck-
lingssamtal.
Det varierar hur mottagliga vårdnadshavare är för dialog
De intervjuade beskriver att vissa vårdnadshavare är mottagliga för
dialog medan andra inte har förmåga till eller helt motsätter sig dialog.
Nyanlända kan sakna kunskap om hur skolsystemet är upplagt och
om undervisningens innehåll. De kan också ha fått till sig felaktiga
föreställningar om svensk skola. En dialog om skolans värdegrund,
barnets rättigheter och förklaringar till varför viss undervisning genom-
förs kan lugna vårdnadshavares oro. De intervjuade berättar att vård-
nadshavare ibland ber skolan om råd i frågor som rör föräldraskap.
Vårdnadshavare kan till exempel vara lärda att aga är en del av för -
äldraskapet, men inte ha kunskap om vilka andra verktyg de i stället
kan använda för att uppfostra och sätta sunda gränser för barnet.
Språkbarriärer kan leda till att all kommunikation med vårdnads-
havare förs till exempel genom äldre syskon. Skolpersonalen är då
inte säkra på vilken information som kommer vårdnadshavarna till
del. Det har visat sig att tolkar inte översätter i enlighet med vad skol-
personalen säger, eller att tolkarna i efterhand anklagas av vårdnads-
havare för att tolka fel. Samma situation kan uppstå när skolan tar
hjälp av egen personal som pratar vårdnadshavarnas språk.
Vårdnadshavare kan också motsätta sig dialog eller avstå från att
delta i enskilda möten eller gruppmöten som skolan kallar till. Skol-
personalen beskriver att dessa vårdnadshavare ofta är den grupp som
de främst skulle behöva nå. Dialogen är ett viktigt instrument för att
få bekräftat att allting inte står rätt till. Andra menar att det finns
vårdnadshavare som ”vet vad de ska säga” och som de upplever nästan
har ett manus som de läser innantill och använder i alla sina myndig-
hetskontakter.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
233
6.6.5 Förslag på åtgärder
Skolans uppdrag behöver förtydligas
Samtliga intervjuade beskriver en skola med många konkurrerande
uppdrag. De vittnar om tidsbrist, begränsningar, svårigheter att hinna
med allt det skolan är ålagd att göra och att uppgiften ibland kan
kännas övermäktig. Hedersrelaterat våld och förtryck kan få stryka
på foten i det stora antal frågor som ska hanteras inom skolans upp-
drag. Det gäller särskilt skolor och fritidshem som uppger sig inte
ha så stor representation av elever med utländsk bakgrund. Skolor
och fritidshem i glesbygdskommuner beskriver geografiska avstånd
och brist på resurser som en generell anledning till att inte kunna er-
bjuda ett sådant stöd till elever i utsatta situationer som kommuner
med andra förutsättningar kan ge.
De intervjuade uppger att skolan för närvarande genomgår flera
omfattande reformer som till exempel införandet av en tioårig grund-
skola och nya läro- och kursplaner. Några menar att det är svårt att
veta hur de ska förhålla sig till de kommande förändringarna och att
det skapar osäkerhet kring hur områden som hedersrelaterat våld och
förtryck ska hanteras framöver. Flera anser att beslutet att skrivningar
om hedersrelaterat våld och förtryck ska tas bort i de inledande delarna
i läroplanen kan innebära stora negativa konsekvenser för arbetet att
motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Andra menar att det är
positivt att hedersrelaterat våld och förtryck läggs in i kursplanerna
för fler ämnen och att eleverna blir bedömda i ämnet. I dag kan utbild-
ningen ges i form av temadagar och föreläsningar som en del elever
väljer att prioritera bort eftersom de inte är betygsgrundande.
Permanenta medel och kontinuitet saknas
En försvårande omständighet för skolans arbete med att motverka
hedersrelaterat våld och förtryck är vad som beskrivs som bristen på
kontinuitet. Det handlar främst om avsaknad av permanenta riktade
uppdrag och medel. Styrningen från regeringen upplevs som ad-hoc-
orienterad och uppbyggd på kortlivade projekt eller uppdrag. Likvärdig-
heten mellan skolor begränsas då många huvudmän avstår från att an-
söka om statliga bidrag på grund av den ökade administrationen som
en ansökan och beviljande av medel medför. Fristående mindre skolor
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
234
uppger att den administrativa bördan är en anledning till att de inte
deltar i projekt som kan motverka hedersrelaterat våld och förtryck.
Kommuner kan prioritera bort fristående skolor från samverkans-
projekt på grund av att dessa har ett upptagningsområde av elever
som kan sträcka sig över kommungränserna. Samtidigt uppger kom-
muner som vi har varit i kontakt med att det är få fristående skolor
som vill delta i projekt vars syfte är att motverka hedersrelaterat våld
och förtryck eller annan problematik som elevfrånvaro.
Utöver en ökad administrativ börda och risken för minskad lik-
värdighet mellan skolor uppges att effekten uteblir vid kortsiktiga
projekt. För att få genomslag i verksamheten behövs ett långsiktigt
och kontinuerligt arbete. En kommun beskriver hur skolan och social-
tjänsten arbetat fram ett kontinuerligt och strukturerat samarbete, men
för att finansiera verksamheten har man under tiotalet år sökt tillfäl-
liga medel för projekt med olika syften. Tillfälliga projektmedel är för
många rektorer utmanande även avseende planering och kontinuitet
vad gäller personal. Kontinuitet av personal upplevs som avgörande
för att bygga de trygga relationer och strukturer som de ser behov av.
Kunskapen i skolan behöver öka
En del av den osäkerhet som skolpersonal upplever menar de inter-
vjuade beror på bristande kunskap. Utbildning om hedersrelaterat
våld och förtryck och annan våldsutsatthet saknas i de flesta grund-
utbildningar för personal inom skolan. Lärarutbildningen upplevs som
föråldrad och att den inte förändrats i takt med det omgivande sam-
hället. Utöver att vara inriktad på akademisk kunskap, lyfter några
av intervjupersonerna fram behovet av att lärarutbildningen i högre
grad förbereder blivande lärare inför att bemöta elever och vårdnads-
havare, ställas inför utmanande situationer och att hålla i svåra samtal.
Det handlar också om att lära sig vilka uttrycksformer som är känne-
tecknande för hedersrelaterat våld och förtryck, skolans uppdrag och
ansvar inom området, inklusive skyldigheten att anmäla om ett barn
misstänks fara illa.
Utöver lärarutbildningen framhålls behovet av att särskilt satsa
på utbildning av stöd- och resurspersoner inom skolan. Denna per-
sonalkategori står ofta eleverna närmast, men saknar grundutbild-
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
235
ning och riskerar att prioriteras bort vid fortbildning om hedersrela-
terat våld och förtryck och annan våldsutsatthet.
Brist på tid eller medel anses vara en faktor som begränsar vilka som
deltar i fortbildning, liksom i vilken grad skolledningen prioriterar
frågan. Fortbildning om hedersrelaterat våld och förtryck av elevhälso-
personal verkar prioriteras i högre grad än övriga personalkategorier.
De intervjuade efterfrågar stöd i form av riktlinjer, skriftligt stöd-
material och personer att rådfråga för att i högre grad upptäcka och
agera vid oro att elever är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.
Stödet bör syfta till att personal ges tillräckliga verktyg för att kunna
upptäcka tidiga signaler och för att veta hur ett ärende ska tas vidare.
Det kan också röra sig om samtalsmetodik och bemötande, till exem-
pel hur ett samtal läggs upp för att en elev eller vårdnadshavare inte
ska sluta sig eller reagera i affekt.
Något som särskilt lyfts fram är behovet av ökat stöd, vägledning
och tydlighet kring elever som befinner sig i en gråzon, det vill säga
där personal uppfattar att eleven är utsatt för kontroll och begräns-
ningar, men där det inte föranleder någon oro för att eleven befinner
sig i direkt fara. I sådana situationer ser personalen behov av tydligare
vägledning om vad som är och inte är hedersrelaterat våld och för -
tryck. Det kan handla om vad som är ett legitimt uttryck för kultur
eller religion eller vad som kan begränsa barnets rätt till utbildning.
Det kan också röra sig om var gränsen går mellan vårdnadshavares
omsorg och otillbörlig kontroll och hur långt föräldraansvaret sträcker
sig i förhållande till skolans uppdrag.
Personal efterfrågar pedagogiskt undervisningsmaterial med lärar-
handledning som är anpassat utifrån elevernas åldrar, i synnerhet för
elever i yngre åldrar. Flera skolor använder skönlitteratur som ett sätt
att närma sig frågan om heder och efterfrågar litteratur som ligger
närmare elevernas – flickors respektive pojkars – vardag. Andra exem-
pel på undervisningsmaterial som efterfrågas är material som vänder
sig till särskilt utsatta grupper, till exempel elever i anpassade grund-
skolan, specialskolan och anpassade gymnasieskolan. Eleverna i dessa
skolformer kan behöva få särskilt anpassat material i form av tecken-
språk eller bildstöd eller annat anpassat, inklusive mognadsanpassat,
undervisningsmaterial om våldsutsatthet, hedersrelaterat våld och för-
tryck, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
Ett sista exempel är stödmaterial riktat till vårdnadshavare. Att
arbeta med förändring, relation och dialog med vårdnadshavare be-
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
236
skrivs som en nyckelfaktor för framgång inte minst för det förebyg-
gande arbetet. Flera skolor arbetar aktivt med dialog med vårdnads-
havare och i några fall har familjestödjare24 anställts vid skolan. Det
saknas dock handfast stödmaterial att använda vid föräldrasamtal och
utvecklingssamtal. Det behövs också stöd för att lägga upp föräldra-
utbildningar, till exempel i dialog med socialtjänsten.
De intervjuade är i vissa delar ovetande om vilket stödmaterial som
myndigheter, civilsamhället och andra aktörer redan tillhandahåller
inom området. I den mån de har kunskap om att stödmaterial finns,
upplevs materialet vara spretigt och svårt att hitta. Några kommuner
har tagit egna initiativ till att samla relevant information och hänvis-
ningar till andra aktörers material. Det kan till exempel handla om
att samla informationen och materialet på en plats på intranätet. Ett
alternativ som föreslås är att det finns en nationell portal där allt stöd-
material finns samlat för att öka tillgängligheten.
Ett annat behov som framförs är att elever och skolpersonal ska
få verksamhetsnära och personligt stöd av en funktion med ett ut-
pekat ansvar för hedersrelaterade frågor. Med det vill man säkerställa
att elever har tillgång till personal på skolan med särskild kunskap
om hedersproblematik. En sådan funktion skulle enligt de intervju-
ade kunna ge stöd i individuella fall, arbeta förebyggande gentemot
vårdnadshavare, men också utgöra ett stöd till och utbilda personal.
Hur en sådan funktion ska utformas och placeras rent organisatoriskt
råder det dock delade meningar om, men gemensamt är att stödet ska
vara nära elever och skolpersonal. Stödet kan till exempel ges genom
att placera en samordnare vid varje skola som arbetar med skolans
värdegrund. Andra förslag är lokala hedersombud på varje skola eller
fortbildare som är knutna till kommunen.
De intervjuade föreslår andra åtgärder som ett komplement till ett
nära stöd. Det kan till exempel vara en övergripande samordningsfunk-
tion, som ett regionalt kompetenscentrum som kan fånga upp goda
exempel och bistå de lokala funktionerna med kunskap och stödmate-
rial. Anpassade grundskolor, specialskolor och anpassade gymnasie-
skolor har ett särskilt behov av stöd och kunskap av personer med för-
ståelse för de särskilda förutsättningarna för elever i dessa skolformer.
24 Familjestödjare erbjuder förebyggande och praktiskt stöd till familjer, ofta genom hem-
besök eller samtal, för att stärka föräldrarollen, förbättra relationer och skapa rutiner i var-
dagen. I detta fall är familjestödjarna anställda av skolan.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
237
De lokala funktionerna och den övergripande samordningsfunk-
tionen bör enligt de intervjuade finansieras med permanenta medel,
eftersom det enligt deras erfarenhet behövs stadigvarande uppbyggda
strukturer för att arbetet ska få avsedd effekt.
Samverkan med socialtjänsten
Stora lokala skillnader i samverkan mellan skolan och socialtjänsten
Skolans uppdrag är att utbilda, upptäcka och agera när en elev riskerar
att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. I den senare delen
är samverkan med socialtjänsten central. Vad vi kan utläsa från inter-
vjuerna är att kvaliteten på samverkan mellan skolan och socialtjäns-
ten varierar mellan olika kommuner. Det finns skolor som vittnar om
ett gott samarbete med socialtjänsten. Kännetecknande för dessa sko-
lor är att aktörerna har ett nära och kontinuerligt samarbete. Med
närhet menas att personal från socialtjänsten eller skolsociala team
är stationerade på skolan eller att det finns fältassistenter som konti-
nuerligt besöker skolan. En annan närhetsfaktor som har lyfts fram
är att det finns en fysisk närhet, det vill säga att socialtjänsten är pla-
cerad i samma område som skolan och att de därför både snabbt kan
ingripa om detta behövs, och har lokal kännedom om området. Med
kontinuerlig samverkan menas bland annat att det finns särskilda team
vid socialtjänsten som är specialiserade på frågor om hedersrelaterat
våld och förtryck, eller att skolorna kan vända sig till en och samma
person vid socialtjänsten i frågor som rör hedersrelaterat våld och för-
tryck. En annan framgångsfaktor som förs fram att det finns konti-
nuitet bland personalen som då kan bygga nära relationer mellan sko-
lan och socialtjänsten. I de fall skolorna bedömer att samverkan med
socialtjänsten fungerar väl, brukar det finnas en utvecklad samverkan
mellan flera aktörer genom SIP25 eller SSPF.26 Dessa används för att
stödja elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, men
också för att ge skolpersonal stöd.
25 SIP är en förkortning av samordnad individuell plan. SIP-möten innebär att personer från
olika samhällsinstanser (som vård och socialtjänst) samlas med en individ och eventuellt an-
höriga för att skapa en gemensam plan för att ge bästa möjliga stöd och samordnade insatser.
26 SSPF står för skola, socialtjänst, polis och fritid och är en strukturerad samverkansmodell
för att förebygga att barn och unga (oftast 12–19 år) hamnar i kriminalitet, missbruk eller des-
truktiva beteenden.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
238
Otydlig ansvarsfördelning, hög arbetsbörda
och misstro är hinder för samverkan
Andra exempel visar att samverkan mellan skolan och socialtjänsten
inte fungerar fullt ut. Av intervjuerna framgår att det finns flera skäl
till brister i samverkan. För det första handlar det om skilda bilder
av uppdrag och ansvarsfördelning. Oenigheten rör vad socialtjänstens
uppdrag på skolan ska vara, vilka behoven är och vad förebyggande
arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck är. Det finns olika för-
väntningar på vad arbetet ska leda till och skolans och socialtjänstens
olika roller. Samtidigt betonar personal inom skolan att det behövs
tydlighet kring hur långt skolans ansvar sträcker sig och att det inte
är lämpligt att skolan går utanför sitt uppdrag. Någon skola har valt
att avsluta samarbetet med socialtjänsten i skolsociala team och i stället
skapat egna team med anställda socialpedagoger och socionomer.
Detta med anledning av att det förekommit oenighet om hur skolan
och socialtjänsten ska samarbeta.
Ett annat hinder som förs fram är arbetsbörda och brist på konti-
nuitet bland personalen som arbetar inom socialtjänsten. En del sko-
lor upplever att socialtjänsten är under hög press, vilket gör att en
orosanmälan inte alltid föranleder någon utredning eller åtgärd. Dessa
skolor upplever att det är en hög rotation bland personal inom social-
tjänsten och i viss mån relativt orutinerade handläggare som ska han-
tera svåra och komplexa ärenden. I en del fall har åtgärder fördröjts
på grund av personalbyten inom socialtjänsten, vilket har gett stora
negativa effekter för de elever som är drabbade. Bristen på kontinuitet
bland personal innebär även att inga relationer mellan skolan och social-
tjänsten hinner utvecklas.
Skolan ser också konsekvenserna av de desinformationskampanjer
som riktats mot socialtjänsten i närtid.27 Många vårdnadshavare och
elever har utvecklat en misstro och rädsla mot socialtjänsten, vilket
skolorna arbetar aktivt med att motverka. De intervjuade beskriver
att det finns en stor rädsla hos elever för konsekvenserna av en oros-
anmälan till socialtjänsten och hur det ska påverka deras egen situa-
tion, men också övriga familjemedlemmar. Eleverna delar därför inte
med sig av information till skolan. Det finns också en misstro mot
socialtjänsten bland personal inom skolan. Oftast grundar den sig
27 Sedan december 2021 har socialtjänsten utsatts för desinformationskampanjer som på
sociala meder och via andra sätt sprider felaktiga rykten om att socialtjänsten ”kidnappar”
barn.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
239
på självupplevda situationer där ett fördröjt agerande av socialtjäns-
ten har fått negativa konsekvenser för elever som är utsatta för heders-
relaterat våld och förtryck, eller där åtgärder som socialtjänsten har
vidtagit enligt den intervjuade har blivit fel. Det förekommer ibland
att de intervjuade är oroliga för vilken handläggare som kommer att
hantera ärendet. Vid ett tillfälle uppgavs att det finns personer inom
socialtjänsten som upprätthåller hedersnormer.
Samverkan med andra aktörer
Samarbetet med polisen upplevs som bra
De skolor vi har besökt upplever att samarbetet med polisen fun-
gerar bra. I några akuta ärenden angående hedersrelaterat våld och
förtryck har polisanmälan gjorts och de berörda menar att polisen
har god kännedom om hur de ska agera i sådana situationer. Skolor
samarbetar med polisen även i förebyggande syfte genom att polisen
deltar i föreläsningar eller vid behov har en synlig närvaro vid eller
på skolan. Många nämner samverkan inom SSPF som positiv, inte
minst för att de som deltar kan knyta personliga kontakter mellan
samverkansaktörerna och dela med sig av råd på ett generellt plan.
Osäkerhet om regionala resurscentrums framtida roll
Flera som har arbetat inom skolan under en längre tid, refererar till
att länsstyrelserna under tidigare delen av 2000-talet hade en aktiv roll
vad gäller att samordna arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.
De intervjuade uppger att samarbetet sedan ebbat ut, men att de har
förhoppningar om vad ett utökat samarbete med anledning av utveck-
lingen av regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och för-
tryck. Däremot finns en osäkerhet om vad de regionala resurscent-
rumens roll ska vara gentemot skolorna. Några av de intervjuade har
använt sig av stödtelefonen för professionella som bland annat Läns-
styrelsen Östergötland tidigare bedrivit och som numera bedrivs av
Nationellt centrum för kvinnofrid. Några av de intervjuade har även
använt sig av stödtelefonen till yrkesverksamma som vissa regionala
resurscentrum erbjuder. Det är dock vanligt att de intervjuade inte har
någon kännedom om de regionala resurscentrumen och därmed inte
heller känner till vilken typ av stöd de kan erbjuda.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
240
Sekretess upplevs som ett hinder
Flera av de intervjuade menar att sekretessen på skolområdet och
mellan skolan och övriga aktörer är ett hinder för att upptäcka och
agera vid hedersrelaterat våld och förtryck. Utgångspunkten för detta
resonemang är att olika funktioner på skolan var för sig kan ha kun-
skap eller information som tillsammans ger vid handen att en elev
är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck. Någon uttrycker att
det är som ett pussel där olika personer har olika bitar och när dessa
läggs ihop skapas en helhetsbild. För att öka möjligheten att lägga
pusslet uppger de att fler funktioner inom skolan, men även andra
aktörer, behöver utbyta information och ge återkoppling sinsemellan
för att se till elevens bästa.
För det första beskrivs sekretess mellan elevhälsan och övrig skol-
personal som hämmande. Om vårdnadshavare eller eleven inte har
gett samtycke råder sekretess i vissa frågor mellan elevhälsan och till
exempel lärare, kurator eller trygghetsteam. Många skolor har varje
vecka möten mellan mentorer, och personal inom elevhälsan och fri-
tidshemmet med flera för att ta upp enskilda elevärenden, men den
information som kan delas uppfattas av några som begränsad. Andra
menar att det fortfarande är möjligt att prata om enskilda ärenden på
ett sätt som uppfyller kraven för sekretess.
För det andra redogör de för att olika regelverk avseende sekretess
gäller för olika funktioner inom elevhälsan, det vill säga att skolsköters-
kor bland annat lyder under den sekretess som gäller för hälso- och
sjukvård. Det betyder att om samtycke inte finns kan viss informa-
tion inte delas mellan kurator och skolsköterska.
För det tredje beskrivs skilda uppfattningar om vilken informa-
tion som kan delas mellan olika skolor vid skolbyte. Några intervju-
ade anger att det är möjligt att utbyta information om elevens aka-
demiska resultat, men inte kring omständigheter som handlar om till
exempel elevens hemförhållanden. I något fall nämner kommunala
skolor att de upplever att det är svårt att få information vid skolbyte
när en elev kommer från en fristående skola.
Den sista begränsningen avseende sekretess beskrivs föreligga mel-
lan skolan och socialtjänsten och till viss del även skolan och polisen.
Skolpersonal efterfrågar mer återkoppling från socialtjänsten vid en
orosanmälan. Skolan ska kunna få återkoppling av socialtjänsten om
en utredning av en elev inleds, men det verkar inte alltid ske. De inter-
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
241
vjuade ser behov av att kunna ställa följdfrågor avseende en elev där en
utredning pågår eller där åtgärder har vidtagits. Detta främst för att
skapa bra förutsättningar för elevens utbildning och mående. Andra vill
få återkoppling om varför en utredning med anledning av en oros -
anmälan från skolan inte inletts och om detta berott på att informa-
tionen i anmälan från skolan inte har varit tillräcklig för att inleda en
utredning.
Det finns också de som anser att sekretessen inte är något hinder.
De framför att olika tolkningar av hur sekretesslagstiftningen ska till-
lämpas är orsaken till problemet. Ett utvidgat informationsutbyte med
polisen efterfrågas i de fall skolan har gjort en polisanmälan om en elev
som är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck, eftersom det kan
betyda en ökad riskbild för eleven. Det gäller även när vårdnadshavare
riktar hot eller utövar våld mot skolpersonal som har samband med
hedersrelaterat våld och förtryck.
Risk att stödet inte är likvärdigt
Samtidigt som skolpersonal ser ett behov av att kunna vara flexibla
i hur frågan om hedersrelaterat våld och förtryck hanteras på olika sko-
lor på grund av skolors olika förutsättning, finns tecken på brist på
likvärdighet. Vissa skolor, i synnerhet de med många elever med ut-
ländsk bakgrund, har en hög kompetens och medvetenhet om heders-
relaterat våld och förtryck. Vid skolor där hedersrelaterat våld och
förtryck förekommer bland elever, menar de intervjuade att det finns
en risk att hedersnormer normaliseras. Andra skolor uppger att de inte
har elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. I inter-
vjuerna reflekterar de över om det beror på att de inte har tillräcklig
kunskap om hedersnormer, eller om det faktiskt inte finns utsatthet
bland eleverna. Det ska tilläggas att det även vid intervjuerna med
dessa skolor framkommer exempel på uttrycksformer för heders -
normer och exempel på elever som utsatts för hedersrelaterat våld
och förtryck.
Någon av de intervjuade beskriver att de tidigare varit anställda
vid arbetsplatser som inte har velat bli förknippade med hedersrela-
terat våld och förtryck. Detta utifrån synsättet att skolan därigenom
skulle bli mindre attraktiv eller få dåligt rykte. Till exempel beskrivs
att en skola hade avstått från att polisanmäla händelser med tanke på
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
242
vilka signaler en parkerad polisbil utanför skolan skulle kunna ge
vårdnadshavare till nuvarande elever och för rekryteringen av fram-
tida elever. Någon uttrycker det som att hedersrelaterat våld och för-
tryck finns på alla skolor, även på de högprofilerade, och att eleverna
där riskerar att bli osynliggjorda. Några intervjuade uppger att de
upplever att vårdnadshavare hoppas på att deras barn ”ska gå under
radarn” genom att flytta barnet från en skola till en annan.
När det kommer till likvärdighet beskriver personal på skolor i gles-
bygd att det är ett generellt problem att elever som utsätts för alla typer
av våld inte får tillräckligt stöd i form av till exempel familjehem eller
egna boenden. I stället skjuts problemen på framtiden och eleverna upp-
manas att hålla ut till dess att de kan börja arbeta och tjäna egna pengar.
6.7 Enkäter
I enkäter riktade till personal i förskolan, skolan och fritidshemmet
har vi ställt frågor om arbetet med att motverka hedersrelaterat våld
och förtryck och tystnadskultur. Frågorna handlade om förskolornas,
skolornas och fritidshemmens förmåga att motverka och förebygga
hedersrelaterat våld och förtryck genom att
• förebygga hedersrelaterat våld och förtryck och nå alla elever
genom utbildningen
• nå alla vårdnadshavare med återkommande dialog
• upptäcka utsatthet hos barn och elever
• agera vid oro eller kännedom om att ett barn eller en elev är utsatt
för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive genom samverkan
med socialtjänsten.
Enkäterna har besvarats av personal inom förskolan, grundskolan,
anpassade grundskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasie-
skolan och frågorna varierade beroende på yrkesfunktion. 28 Resul-
taten från förskolan ska dock på grund av den låga svarsfrekvensen
ses som kvalitativa komplement till de tidigare beskrivna intervjuerna.
Även resultaten för den anpassade gymnasieskolan ska tolkas med
viss försiktighet med anledning av få svarande när dessa delas upp i
respektive yrkesfunktion.
28 Se avsnitt 2.3.3 för mer information om enkäternas upplägg och utformning.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
243
6.7.1 Förskolan
Hedersrelaterat våld och förtryck verkar tas upp i begränsad omfattning
Flera av de rektorer som svarat på enkäten anger att förskolan inte alls
eller i liten utsträckning arbetar återkommande med att förebygga
hedersrelaterat våld och förtryck genom att arbeta med barnets rättig-
heter och jämställdhet.29 Vissa rektorer anger även att förskolans to-
tala förmåga att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck är låg.
Som skäl till detta anges otillräcklig vägledning i läroplanen, avsaknad
av stöd, brist på kunskap, osäkerhet i hanteringen av temat, att temat
inte är prioriterat och att det inte finns ett behov av att arbeta med det.
Det varierar huruvida förskollärare och barnskötare anser sig ha
mycket låga, låga eller höga kunskaper att förebygga hedersrelaterat
våld och förtryck. De som svarat mycket låga eller låga kunskaper hän-
visar i huvudsak till avsaknad av temat i grundutbildningen, otillräcklig
fortbildning och att de inte kommit kontakt med utsatta barn.
Hög förmåga att upptäcka och agera
men begränsad kunskap hos personalen
Det varierar huruvida förskolorna har en handlingsplan eller skriftliga
rutiner i de fall förskolan skulle upptäcka att barn utsätts för heders-
relaterat våld och förtryck. Huvudparten av de svarande som saknar
specifika rutiner uppger att de nyttjar samma rutiner som vid oro för
att ett barn far illa.
Av de svarande rektorerna bedömer en stor andel förskolans för-
måga att upptäcka och agera om ett barn utsätts för hedersrelaterat
våld och förtryck som hög eller mycket hög. De svarande som upp-
ger att förskolan har låg förmåga att upptäcka barn som är utsatta
för hedersrelaterat våld och förtryck anger att detta bland annat beror
på brist på kunskap och avsaknad av strukturer för samverkan med
socialtjänsten och andra aktörer. Av fritextsvaren från rektorer fram-
går att bättre och tydligare handlingsplaner som följs upp i det syste-
matiska kvalitetsarbetet efterfrågas. En rektor påtalar vikten av ett
fungerande samarbete mellan förskolor, skolor, fritidshem, social-
tjänsten och områdespolisen.
29 Av enkäten framgår att frågan avsåg hur förskolan arbetar med att förebygga hedersrelaterat
våld och förtryck genom att arbeta aktivt med jämställdhet och barnets rättigheter.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
244
En majoritet av förskollärarna uppger att deras kunskap i att upp-
täcka hedersrelaterat våld och förtryck är låg eller mycket låg. Skälen
anges vara att det saknas utbildning om temat i grundutbildningen,
otillräcklig fortbildning om temat, att de inte har kommit i kontakt
med något barn som är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck, av-
saknad av stödmaterial på förskolan och en osäkerhet om vad heders-
relaterat våld och förtryck är. Det omvända gäller för barnskötare
där majoriteten svarande anger att de har goda kunskaper i att upp-
täcka hedersrelaterat våld och förtryck. Samtidigt framgår att huvud-
parten av de svarande rektorerna i liten eller ingen utsträckning arbetar
med att öka personalens kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck.
Det finns brister vad gäller dialog och samverkan
Majoriteten av de svarande uppger att de endast i liten utsträckning
eller inte alls arbetar återkommande med att främja dialog med vård-
nadshavare för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck.
Rektorer uppger att samverkan med socialtjänsten begränsas på
grund av brist på kunskap om respektive verksamhet, brist på tillit
samt brist på resurser och kontinuitet hos personal. Även sekretess-
hinder ses som ett hinder för samverkan med socialtjänsten.
6.7.2 Grundskolan
Nå alla elever genom utbildning
Av de rektorer som har svarat på enkäten anger 75 procent att skolan
inte alls eller i liten utsträckning återkommande arbetar med att ut-
bilda elever om hedersrelaterat våld och förtryck.30 Samtidigt uppger
omkring hälften av rektorerna att skolans förmåga att nå alla elever
med utbildning om hedersrelaterat våld och förtryck är låg, mycket
låg, eller så har de svarat ”Vet inte” Det är något vanligare att rekto-
rer som arbetar i enskild verksamhet arbetar återkommande med att
utbilda elever om hedersrelaterat våld och förtryck.
Som skäl för att skolans förmåga att nå alla elever med utbildning
är låg eller mycket låg anges i huvudsak brist på kunskap, att det inte
30 Av enkäterna framgår att med utbildning menas undervisning, men också att arrangera tema-
dagar, föreläsningar eller möta elevers frågor om hedersrelaterat våld och förtryck med kunskap.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
245
är ett prioriterat tema, osäkerhet i hur temat ska hanteras, att det sak-
nas stöd för hur utbildningen ska genomföras och otillräcklig vägled-
ning i läroplanen och kursplanerna. Vissa anser att frågan har låg rele-
vans med hänvisning till elevunderlaget.
När rektorerna tillfrågas om i vilken utsträckning de arbetar med
att öka personalens kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck
svarar 72 procent att de inte alls gör detta eller att de gör så i liten
utsträckning.
I enkäten fick lärare bedöma sin kunskap i att utbilda om heders-
relaterat våld och förtryck. Kunskapen uppges vara mycket låg eller
låg bland hälften av de svarande. Samtidigt svarar 18 procent att de
inte utbildar om hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdelat på typ
av verksamhet framkommer skillnader. Vid enskild verksamhet svarar
37 procent att de inte utbildar om hedersrelaterat våld och förtryck.
Motsvarande siffra för de lärare som arbetar i kommunal verksamhet
är 14 procent. De svarande som bedömer att de har låg eller mycket
låg kunskap i att utbilda om hedersrelaterat våld och förtryck anger
som skäl huvudsakligen avsaknad av tillräcklig fortbildning i temat,
ingen utbildning i temat i grundutbildningen och avsaknad av stöd-
material om temat på skolan.
På liknande sätt har fritidslärare och resurspersonal tillfrågats om
deras kunskaper i att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. Av
fritidslärarna uppger 63 procent och av resurspersonerna 35 procent
att de har låg eller mycket låg kunskap. 10 respektive 15 procent har
också svarat ”Vet inte”.
Personal som arbetar inom elevhälsan bedömer att de har
goda kunskaper att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck
Drygt hälften av rektorerna arbetar vid en skola som har skriftliga
rutiner eller handlingsplaner för upptäckt och agerande om en elev
utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns inga större
skillnader mellan kommunala och enskilda verksamheter vad gäller
rutiner. I de fall rutiner saknas anger 57 procent av rektorerna att
de vid misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck nyttjar samma
rutiner som vid misstanke om att ett barn far illa medan 12 procent
uppger att de inte har ett behov av sådana rutiner eller handlingsplaner.
Det förekommer också att svarande hänvisar till kommunövergripande
rutiner.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
246
Rektorer i enskild verksamhet uppger hög eller mycket hög för-
måga att upptäcka och agera om en elev utsätts för hedersrelaterat
våld och förtryck (87 procent). Motsvarande andel för rektorer som
arbetar i kommunal verksamhet är 73 procent. De som svarar att de
har låg eller mycket låg förmåga anger som skäl till detta brist på kun-
skap, osäkerhet i hur temat ska hanteras, avsaknad av strukturer för
samverkan med socialtjänsten och andra aktörer och otillräcklig väg-
ledning i läroplanen samt att de inte anser sig ha ett elevunderlag som
aktualiserar frågan.
Vad gäller kunskap bland personal att upptäcka hedersrelaterat
våld och förtryck svarar drygt 60 procent att de har hög eller mycket
hög kunskap. Allra högst är kunskapen hos personer som arbetar
inom elevhälsan, vilket framgår av figur 6.1. Det finns inga större
skillnader mellan kommunala och enskilda verksamheter. Det bör
påpekas att över 40 procent av lärarna och lärarna i fritidshem upp-
ger att deras kunskap är låg eller mycket låg.
Figur 6.1 Kunskap i att upptäcka om elever utsätts för hedersrelaterat
våld och förtryck, procent inom respektive yrkesfunktion
Anm: Utredningens bearbetning. Med ”Elevhälsan” avses personal som arbetar inom elevhälsan.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
247
De vanligaste skälen för de som svarar låg eller mycket låg kunskap
är avsaknad av tillräcklig fortbildning i temat, ingen utbildning i temat
i grundutbildningen, att svarande inte kommit i kontakt med utsatta
elever och att det saknas stödmaterial om temat på skolan.
Samtidigt som personal inom elevhälsa generellt uppger sig ha hög
kunskap att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck framkommer
det att omkring 40 procent anser att elevhälsan har otillräckliga verk-
tyg för att upptäcka och agera vid hedersrelaterat våld och förtryck.
De primära skälen för detta uppges vara kunskapsbrist, att den sva-
rande inte kommit i kontakt med utsatta elever, tidsbrist, att uppgif-
ten inte är prioriterad och avsaknad av struktur för samverkan med
socialtjänsten och andra aktörer. Även sekretess inom och utanför
elevhälsan uppges som skäl samt att det gäller en svårupptäckt och
komplex problematik.
Personal inom elevhälsan har fått frågan om elever som är utsatta
för hedersrelaterat våld och förtryck får tillräckligt stöd av skolan.
Omkring 33 procent svarar att de får så endast i liten eller ingen ut-
sträckning. 40 procent svarar ”Vet inte” vilket får antas spegla att
många respondenter uppger att de inte kommit i kontakt med elever
utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Vissa skillnader finns
mellan kommunala och enskilda verksamheter i detta avseende, fler
i enskild verksamhet svarar ”Vet inte”. Att särskilja svaren på dessa
verksamheter måste dock göras med försiktighet med anledning av
det låga antalet svarande inom enskild verksamhet (<50). För de som
svarar att elever utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck i liten
eller ingen utsträckning får tillräckligt stöd anges flertalet skäl. Dessa
uppges i huvudsak vara brist på kunskap bland personal, att samver-
kan med socialtjänsten behöver förbättras, otydlig ansvarsfördelning
och att stödet inte är likvärdigt mellan skolor.
Det förekommer att personal avstår från att göra en orosanmälan
men det är mycket ovanligt. De åtta respondenter som gjort så anger
som skäl oro för att elevens hemsituation ska förvärras, att inte vilja
bryta ett förtroende, risk att eleven flyttas, osäkerhet på om det rör
sig om hedersrelaterat våld och förtryck, tidsbrist och brist på tillit
till socialtjänsten.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
248
Brister i samverkan
Nästan 40 procent av respondenterna som arbetar inom elevhälsan
svarar att de inte alls eller i liten utsträckning har rutiner för samver-
kan med socialtjänsten vid oro för att ett barn är utsatt för heders-
relaterat våld och förtryck. Av respondenterna svarar 10 procent
”Vet inte”. På frågan hur samverkan med socialtjänsten fungerar i
praktiken uppger 32 procent låg eller mycket låg samverkan. Att
22 procent svarar ”Vet inte” kan antas bero på att de inte har haft
ett sådant ärende.
Det är något vanligare att ha rutiner för samverkan bland personal
i enskild verksamhet och samverkan uppges också fungera i högre ut-
sträckning. Samtidigt ska det påminnas om att de svarande är mycket
få i denna kategori, vilket påverkar tillförlitligheten. Skälen för bris-
terna i samverkan uppges vara sekretesshinder, olika förväntningar
eller brist på tillit, brist på kunskap om varandras verksamheter, otyd-
lig ansvarsfördelning, brist på kontinuitet bland personal och brist på
resurser. Även olika prioriteringar och regelverk samt brist på mandat
anges som skäl. Av fritextsvaren framkommer också att svarande upp-
ger kompetensbrist, brist på ansvarstagande, tid och kapacitet hos
socialtjänsten som ytterligare skäl.
Vad gäller samverkan med regionala resurscentrum uppger 52 pro-
cent att det i länet finns ett regionalt resurscentrum. Samtidigt svarar
hälften ”Vet inte” på frågan hur samverkan med regionala resurs -
centrum fungerar.
Återkommande dialog med vårdnadshavare
förekommer i låg utsträckning
Av enkätsvaren framgår att få svarande återkommande arbetar med
att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck genom dialog med
vårdnadshavare. 78 procent av de svarande uppger att detta inte sker
alls eller i liten utsträckning. Drygt 5 procent svarar också ”Vet inte”.
Vanligast är att rektorer svarar att de arbetar på detta sätt.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
249
Det finns behov av omfattande och kontinuerlig utbildning av personal
Den absoluta majoriteten av respondenterna som i fritext ger förslag
på hur skolan på ett bättre sätt kan arbeta med att förebygga, upptäcka
och motverka hedersrelaterat våld och förtryck lyfter fram behovet
av omfattande och kontinuerlig utbildning av personalen. Det påtalas
att insatserna behöver vara återkommande och för all personal och att
kunskaperna behöver hållas levande oaktat om förekomsten är hög
eller låg.
Svarande framhåller också behovet av förbättrande strukturer,
tydliga handlingsplaner och rutiner inklusive en tydlighet i ansvars-
fördelning. Därtill nämns vikten av att barn utbildas i frågan redan
från tidig ålder. I detta sammanhang framhålls också vikten av att
avdramatisera frågan och av att arbeta utan att skuldbelägga eller
stigmatisera.
Respondenter nämner att det behövs en bredare och icke-stereo-
typ förståelse av hedersrelaterat våld och förtryck för att fånga upp
barn och elever samt mod att lyfta fram frågorna och undvika en
normalisering. Vidare framhålls att samverkan med socialtjänsten,
polisen och andra aktörer behöver förbättras samt vikten av trygg-
hetsskapande arbete och att det finns vuxna som barn och elever kan
vända sig till. Svarande betonar också vikten av dialog med vårdnads-
havare till yngre barn om normer och värderingar.
6.7.3 Anpassade grundskolan
Alla elever nås inte genom utbildning
Det är mycket få svarande rektorer som uppger att skolan arbetar åter-
kommande med att utbilda alla elever om hedersrelaterat våld och för-
tryck. Samtidigt uppger flera av rektorerna att skolans totala förmåga
att nå alla elever med utbildning om hedersrelaterat våld och förtryck
är låg. Som skäl till en låg förmåga i detta avseende anges i huvudsak
brist på kunskap, osäkerhet i hur temat ska hanteras och att temat inte
är prioriterat. Det påtalades i fritextsvaren att det kan vara svårt med
kunskapshöjande insatser för elever med en intellektuell funktions-
nedsättning.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
250
På frågan om hur lärare bedömer sin kunskap i att utbilda om
hedersrelaterat våld och förtryck uppger flera svarande ”Vet inte”
eller att de inte utbildar om hedersrelaterat våld och förtryck.
Fritidslärare och resurspersonal bedömer i flera fall sin kunskap
i att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck som låg eller svarar
”Vet inte”. Även här anges som huvudsakliga skäl avsaknaden av
temat i grundutbildningen, otillräcklig fortbildning och avsaknad
av stödmaterial.
Skolans förmåga att upptäcka och agera bedöms
som hög men utbildning av personal är begränsad
Flertalet skolor har rutiner för hedersrelaterat våld och förtryck. De
svarande som inte har rutiner uppger i huvudsak att de i stället nyttjar
samma rutiner som vid misstanke om att ett barn far illa, att de inte
har något behov av sådana rutiner eller att de är på väg att ta fram
sådana rutiner.
Många rektorer bedömer skolans förmåga att upptäcka heders -
relaterat våld och förtryck som hög eller mycket hög. Den enda sva-
rande som uppger låg förmåga anser att detta beror på att det inte
finns några elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck
på skolan. Några lärare, personal som arbetar med elevhälsa och lärare
i fritidshem uppger sig ha låga respektive mycket låga kunskaper i att
upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck. Skälen för att ha svarat
låga eller mycket låga kunskaper är i huvudsak avsaknad av temat i
grundutbildningen, otillräcklig fortbildning, tidsbrist, avsaknad av
stödmaterial och att inte ha kommit i kontakt med utsatta elever.
Vad gäller i vilken utsträckning skolan arbetar med att öka perso-
nals kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck så sker detta i olika
omfattning.
Samverkan verkar finnas och fungera
Personal som arbetar inom elevhälsan tillfrågades särskilt om resurser
och samverkan. Flera respondenter svarar att elevhälsan i liten eller
ingen utsträckning har tillräckliga verktyg för att upptäcka och agera
vid hedersrelaterat våld och förtryck. Som skäl till detta uppges i huvud-
sak avsaknad av kunskap och tid samt avsaknad av strukturer för sam-
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
251
verkan med socialtjänst och andra aktörer. Svaranden som arbetar med
elevhälsa uppger samtidigt att de bedömer att elever utsatta för heders-
relaterat våld och förtryck endast i liten utsträckning får tillräckligt
stöd. Detta uppges i huvudsak bero på kunskapsbrist hos personalen,
brist på dialog med vårdnadshavare och avsaknad av resurser hos elev-
hälsan. Även otydlighet i skolans uppdrag och brister likvärdighet
mellan skolor vad gäller stöd nämns.
På frågan om samverkan uppger flera respondenter som arbetar
inom elevhälsan att de i stor utsträckning samverkar med socialtjäns-
ten vid oro för att en elev är utsatt för hedersrelaterat våld och för-
tryck. Många uppger också att samverkan fungerar i hög utsträckning
i praktiken.
Vad gäller samverkan med regionala resurscentrum förekommer
detta i stort sett inte.
Dialog med vårdnadshavare
Dialog med vårdnadshavare i syfte att förebygga hedersrelaterat våld
och förtryck verkar inte ske i någon större utsträckning. Huvudparten
av de svarande uppger att detta inte sker alls eller i mycket liten ut -
sträckning. Den yrkesgrupp som oftast nyttjar dialog är rektorer.
Förslag på åtgärder
Flera av respondenterna som i fritext ger förslag på hur skolan på
ett bättre sätt kan arbeta med att förebygga, upptäcka och motverka
hedersrelaterat våld och förtryck uppger behovet av omfattande och
kontinuerlig utbildning av personalen i syfte att höja kunskapen och
motverka osäkerhet. Därtill lyfts elevgruppens förutsättningar och
särskilda behov fram.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
252
6.7.4 Gymnasieskolan
Nå alla elever genom utbildning
Av de svarande rektorerna uppger 65 procent att skolan inte alls eller
i liten utsträckning arbetar med att återkommande utbilda elever om
hedersrelaterat våld och förtryck. Samtidigt bedömer 35 procent av
rektorerna att skolans förmåga att nå alla elever med utbildning om
hedersrelaterat våld och förtryck är låg eller mycket låg. Som skäl för
att skolans förmåga att nå alla elever genom utbildning är låg anges
i huvudsak osäkerhet i hur temat ska hanteras, brist på kunskap, att
det saknas stöd för hur utbildningen ska genomföras och att det inte
är ett prioriterat tema. Av fritextsvaren framgår vidare att hedersrela-
terat våld och förtryck anses vara ett svårupptäckt och dolt problem,
rädsla och osäkerhet, och att elever är frånvarande vid undervisning
i kunskapsområdet.
Vad gäller i vilken utsträckning rektorerna arbetar med att öka per-
sonalens kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck svarar 63 pro-
cent att de inte alls gör detta eller att de gör så i liten utsträckning.
När lärare tillfrågades om utbildning av elever om hedersrelaterat
våld och förtryck uppges kunskapen generellt vara låg eller mycket
låg (45 procent). Drygt 20 procent svarar också att de inte alls utbil-
dar om hedersrelaterat våld och förtryck. Mycket låg eller låg kunskap
är vanligare bland lärare som arbetar i enskild verksamhet. Samtidigt
ska svaren för denna grupp tolkas med viss försiktighet eftersom an-
talet svarande är få (<50). För de lärare som uppger låg eller mycket
låg kunskap anges som skäl huvudsakligen att det inte förekommit
någon utbildning i temat i grundutbildningen, avsaknad av tillräcklig
fortbildning i temat, avsaknad av stödmaterial om temat på skolan och
att det inte ingår i uppdraget.
Vad gäller resurspersoners kunskaper i att förebygga hedersrela-
terat våld och förtryck uppger knappt 40 procent att de har låg eller
mycket låg kunskap och 15 procent svarar ”Vet inte”.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
253
Rektorer uppger hög förmåga men
kunskaperna varierar bland personalen
Drygt 60 procent av rektorerna arbetar vid en skola som har skriftliga
rutiner eller handlingsplaner för upptäckt och agerande om en elev
utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Av rektorerna som
arbetar för en kommunal huvudman har 68 procent rutiner medan
motsvarande siffra för enskild huvudman är 54 procent. Då rutiner
saknas anger 82 procent av rektorerna att de vid misstanke om heders-
relaterat våld och förtryck nyttjar samma rutiner som vid misstanke
om att ett barn far illa. Av rektorerna uppger 6 procent att de inte har
ett behov av sådana rutiner eller handlingsplaner. Av fritextsvaren
framgår vidare att respondenter inte anser att sådana rutiner behövs
med hänvisning till elevunderlaget.
Omkring 70 procent av rektorerna anser att skolan har hög eller
mycket hög förmåga att upptäcka och agera om en elev utsätts för
hedersrelaterat våld och förtryck. En något större andel rektorer i
enskild verksamhet uppger att förmågan är hög eller mycket hög
(75 procent) jämfört med rektorer i kommunal verksamhet (70 pro-
cent). För de som svarar låg eller mycket låg förmåga anges i huvud-
sak brist på kunskap, osäkerhet i hur temat ska hanteras, avsaknad
av strukturer för samverkan med socialtjänsten och andra aktörer
samt otillräcklig vägledning i läroplanen som skäl.
Vad gäller personalens upplevda kunskap i att upptäcka hedersrela-
terat våld svarar omkring 70 procent att de har hög eller mycket hög
kunskap. Allra högst är kunskapen hos personer som arbetar inom
elevhälsan, vilket framgår av figur 6.2. Liksom för grundskolorna går
det inte att se några större skillnader mellan kommunala och enskilda
verksamheter.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
254
Figur 6.2 Kunskap i att upptäcka om elever utsätts för hedersrelaterat
våld och förtryck, procent inom respektive yrkesfunktion
Anm: Utredningens bearbetning. Med ”Elevhälsan” avses personal som arbetar inom elevhälsan.
Som skäl till låg eller mycket låg kunskap anger lärare, personal som
arbetar inom elevhälsan och resurspersoner i huvudsak avsaknad av
fortbildning i temat och att de inte kommit i kontakt med utsatta ele-
ver. Lärare och resurspersoner anger också i stor utsträckning avsaknad
av temat i grundutbildningen. Därutöver nämner dessa svarande av-
saknad av stödmaterial om temat på skolan och osäkerhet om vad som
är hedersrelaterat våld och förtryck. Lärare och personal som arbetar
inom elevhälsan uppger att det saknas tid för att sätta sig in i temat.
Av fritextsvaren framgår också avsaknad av praktisk erfarenhet.
Samtidigt som personal inom elevhälsan i stort uppger sig ha hög
eller mycket hög kunskap i att upptäcka hedersrelaterat våld och för-
tryck svarar 27 procent av de som arbetar inom elevhälsan att elev -
hälsan har otillräckliga verktyg för att upptäcka och agera vid heders-
relaterat våld och förtryck. De primära skälen för detta uppges vara
kunskapsbrist, tidsbrist och att uppgiften inte är prioriterad. Av fri-
textsvaren framkommer också att svarande upplever frågan som svår
och att det finns en osäkerhet i hur den ska hanteras.
På frågan riktad till personal som arbetar inom elevhälsan om ele-
ver som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck får tillräckligt
stöd av skolan svarar 23 procent att de får så endast i liten eller ingen
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
255
utsträckning. Av respondenterna svarar 25 procent ”Vet inte”, vilket
får antas spegla det faktum att många respondenter uppger att de inte
kommit i kontakt med elever utsatta för hedersrelaterat våld och för-
tryck. För de som svarar att elever utsatta för hedersrelaterat våld och
förtryck endast i liten eller ingen utsträckning får tillräckligt stöd
anges flertalet skäl. Dessa uppges i huvudsak vara brist på kunskap
hos personal och att samverkan med socialtjänsten behöver förbättras.
Av fritextsvaren framgår vidare låg upplevd relevans med hänvis-
ning till elevunderlaget, att stöd ges först när eleven vågat berätta,
att oro inte följs upp samt avsaknad av strukturerat arbete.
Ett fåtal av respondenterna, oavsett profession, uppger att de av-
stått från att göra en orosanmälan. Anledningarna att avstå från att
göra en orosanmälan är i huvudsak oro för att elevens hemsituation
ska förvärras, att respondenten inte önskar bryta elevens förtroende,
osäkerhet på om det rör sig om hedersrelaterat våld och förtryck, brist
på tillit till socialtjänsten och att det finns en risk att eleven flyttas från
skolan. I fritextsvaren anges i huvudsak skälet att eleven var myndig.
Samverkan i praktiken
De problem med samverkan som noteras för grundskolan avspeglar
sig även i svaren av personal som arbetar inom elevhälsan i gymnasie-
skolan. Av de svarande anger 33 procent att skolan inte alls eller i
liten utsträckning har rutiner för samverkan med socialtjänsten vid
oro för att ett barn är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck och
5 procent svarar ”Vet inte”. På frågan om hur samverkan med social-
tjänsten fungerar i praktiken uppger 26 procent låg eller mycket låg
samverkan. 19 procent svarar ”Vet inte”, vilket kan antas bero på att
de inte har haft ett sådant ärende. Skälen för bristerna i samverkan
uppges huvudsakligen vara sekretesshinder, olika förväntningar/brist
på tillit, brist på kunskap om varandras verksamheter och brist på kon-
tinuitet bland personal. I fritextsvaren nämns också brist på gemen-
samma rutiner, kompetens- och erfarenhetsbrist hos socialtjänsten,
liksom bristande tillgänglighet hos socialtjänsten.
Vad gäller samverkan med regionala resurscentrum uppger 53 pro-
cent att det finns ett regionalt resurscentrum i länet. Samtidigt svarar
35 procent ”Vet inte” när de tillfrågas om hur samverkan fungerar.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
256
Återkommande dialog med vårdnadshavare sker sällan
Personal inom gymnasieskolan arbetar i allmänhet mycket lite med
att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck genom dialog med vård-
nadshavare. 86 procent arbetar med dialog i liten eller ingen utsträck-
ning utan några egentliga skillnader mellan yrkesfunktioner och oaktat
typ av huvudman.
Även personal i gymnasieskolor efterfrågar
återkommande och obligatorisk utbildning
De respondenter som i fritext ger förslag på hur skolan på ett bättre
sätt kan arbeta med att förebygga, upptäcka och motverka heders-
relaterat våld och förtryck lyfter huvudsakligen fram mer, återkom-
mande och obligatorisk utbildning för personal – inklusive praktisk
kunskap. Det påtalas att det finns behov av att utbilda samtliga per-
sonalgrupper i syfte att stärka deras möjligheter att upptäcka och agera
vid misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck.
Därtill gavs förslag om att stärka skolans möjligheter att arbeta
relationsskapande och om att utarbeta tydliga rutiner och handlings-
planer. Vidare föreslås att frågorna integreras i ordinarie undervisning
snarare än som punktinsatser eller vid enstaka tillfällen, och förbättrad
samverkan med socialtjänsten och andra aktörer – exempelvis regio-
nala resurscentrum och civilsamhällesorganisationer.
Annat som påtalas är att skolan inte ensamt kan hantera frågan,
det behövs tidig och tydlig information till vårdnadshavare och för-
bättrad informationsöverföring vid skolbyte. Respondenter lyfter
också fram vikten av att frågan hanteras regelbundet, även om antalet
elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck är få i den
egna verksamheten.
6.7.5 Anpassade gymnasieskolan
Alla elever verkar inte nås med utbildning
Det är få svarande rektorer som uppger att skolan återkommande
arbetar med att utbilda elever om hedersrelaterat våld och förtryck.
Detta speglas till viss del i att flera av de svarande rektorerna svarar
”Vet inte” eller att deras förmåga att nå alla elever med utbildning
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
257
om hedersrelaterat våld och förtryck är låg eller mycket låg. Som skäl
till en låg förmåga i detta avseende anges i huvudsak osäkerhet i hur
temat ska hanteras och kunskapsbrist. I fritextsvaren lyfts också fram
att elevgruppen i huvudsak har intellektuella funktionsnedsättningar
vilket försvårar undervisningen.
På frågan om hur lärare bedömer sin kunskap i att utbilda om
hedersrelaterat våld och förtryck svarar många lärare att denna an-
tingen är låg alternativt ”Vet inte”. Skälen till detta uppges vara av-
saknad av stödmaterial och otillräcklig fortbildning.
Resurspersonal tillfrågades också om hur de bedömer sina kun-
skaper i att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. Flera svarande
uppger att de har låg kunskap respektive ”Vet inte” och som skäl anges
i huvudsak otillräcklig fortbildning.
Förmågan att upptäcka och agera skattas som hög
men utbildningen av personal förefaller begränsad
Flertalet rektorer uppger att skolan har skriftliga rutiner eller hand-
lingsplaner för hur skolan ska upptäcka och agera om en elev utsätts
för hedersrelaterat våld och förtryck. De som saknar sådana rutiner
svarar i huvudsak att de i stället nyttjar samma rutiner som vid miss-
tanke om att ett barn far illa.
Skolans totala förmåga att upptäcka hedersrelaterat våld och för-
tryck skattas av rektorerna i huvudsak som hög eller mycket hög. De
svarande som uppger låg förmåga eller svarar ”Vet inte”, anger i huvud-
sak att detta beror på en osäkerhet i hur temat ska hanteras.
Vad gäller i vilken utsträckning skolan arbetar med att öka per-
sonalens kunskap i att upptäcka och agera om ett barn utsätts för
hedersrelaterat våld och förtryck verkar så ske i begränsad utsträck-
ning. Merparten av rektorerna anger att detta görs endast i liten ut-
sträckning.
Vad gäller lärare, personal som arbetar inom elevhälsan, lärare i
fritidshemmet och resurspersoner så varierar det hur dessa bedömer
sina kunskaper i att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck. Det
är vanligast att lärare uppger sig ha låga kunskaper eller att de svarar
”Vet inte”. Skälen för låga kunskaper anges i huvudsak vara att inte
ha kommit i kontakt med utsatta elever och otillräcklig fortbildning.
Lärare och personal som arbetar inom elevhälsan uppger också i huvud-
sak avsaknad av temat på grundutbildningen.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
258
Personal som arbetar inom elevhälsan tillfrågades i vilken utsträck-
ning de upplever att elevhälsan har tillräckliga verktyg för att upptäcka
och agera vid hedersrelaterat våld och förtryck. De flesta anser att
de i stor eller mycket stor utsträckning har tillräckliga verktyg. För
de som svarar låg utsträckning anges som skäl i huvudsak otillräcklig
kunskap, att de inte har kommit i kontakt med utsatta och avsaknad
av strukturer för samverkan med socialtjänsten och andra aktörer.
Svarande som arbetar inom elevhälsan uppger oftast att elever ut-
satta för hedersrelaterat våld och förtryck antingen endast i liten ut-
sträckning får tillräckligt stöd, alternativt ”Vet inte”. Att elever inte
får tillräckligt stöd uppges i huvudsak bero på kunskapsbrist hos per-
sonalen och otydlighet i skolans uppdrag. Även avsaknad av resurser
hos elevhälsan, avsaknad av personal som kan arbeta relationsskapande,
att samverkan med socialtjänsten måste förbättras och att ansvars-
fördelningen till andra aktörer är otydlig lyfts fram.
Samverkan med andra aktörer
Flertalet respondenter som arbetar inom elevhälsan uppger att de i
stor utsträckning samverkar med socialtjänsten vid oro för att en elev
är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck. En del uppger också
att samverkan fungerar i hög utsträckning. De svarande som uppger
att samverkan fungerar i låg utsträckning anger som huvudsakliga
skäl sekretesshinder, brist på kunskap om varandras verksamheter,
brist på tillit och otydliga förväntningar, brist på resurser och brist
på kontinuitet hos personal.
På frågan om samverkan med regionala resurscentrum finns det
svarande som har kännedom om att ett sådant finns att tillgå i länet.
Huruvida samverkan med regionala resurscentrum sker varierar dock.
Dialog med vårdnadshavare
Dialog med vårdnadshavare i syfte att förebygga hedersrelaterat våld
och förtryck verkar ske endast i begränsad utsträckning. Majoriteten
svarar att dialog inte sker alls eller endast i liten utsträckning.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
259
Förslag på åtgärder
Flera av respondenterna som i fritext ger förslag på hur skolan på ett
bättre sätt kan arbeta med att förebygga, upptäcka och motverka
hedersrelaterat våld och förtryck lyfter fram behovet av omfattande
och kontinuerlig utbildning av samtlig personal i syfte att höja kun-
skapen och motverka osäkerhet. Behovet av rutiner och ett systema-
tiskt förebyggande arbete med tydlig vägledning i olika situationer
nämns också. Därtill framhålls elevgruppens förutsättningar och sär-
skilda behov.
Det förekommer att svarande uppger att frågan inte är aktuell
för den egna skolan. Samtidigt poängteras i fritextsvaren att elever
som bor på skolan ges skydd från utsatthet från vårdnadshavare och
att utsatthet hos elever som har vårdbehov lättare kan upptäckas.
6.8 Sammanfattning och slutsatser
6.8.1 Stödet till utsatta barn och elever behöver stärkas
Osäkerhet och brist på kunskap leder till att
utsatta barn och elever inte upptäcks och får stöd
Förskolan, skolan och fritidshemmet har en viktig roll att upptäcka
utsatthet hos barn och elever och agera vid oro eller kännedom om
hedersrelaterat våld och förtryck. Av våra intervjuer med personal
inom förskolan, skolan och fritidshemmet framgår att hedersrelaterat
våld och förtryck upplevs som ett komplext och svårbedömt område.
Flera av de intervjuade beskriver att de inte har tillräcklig kunskap
och känner osäkerhet om vad hedersrelaterat våld och förtryck är.
Hedersrelaterat våld och förtryck förknippas i många fall med död-
ligt fysiskt våld, vilket gör att andra uttryck för våld och förtryck
riskerar att inte uppmärksammas. De intervjuade uppger att de är
osäkra på var gränsen går mellan otillbörlig kontroll och vårdnads-
havares berättigade omsorg om barnet. De upplever att det kan vara
svårt att avgöra om barnet upplever situationen som problematisk,
särskilt om kontroll och begränsningar har blivit normaliserade och
en del av barnets vardag. Iakttagelserna överensstämmer med tidigare
genomförda studier av förskolan och elevhälsan.31
31 Se avsnitt 6.3.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
260
De unga som vi har intervjuat berättar att de upplever att personal
inom förskolan, skolan och fritidshemmet inte har tillräcklig kunskap
om hedersrelaterat våld och förtryck eller att personal vänder bort
blicken och väljer att inte agera.
I vår enkät uppger 33 procent av personalen som arbetar inom elev-
hälsan i grundskolorna och 23 procent av de som arbetar inom elev-
hälsan i gymnasieskolorna att elever som utsätts för hedersrelaterat
våld och förtryck får inget eller lite stöd av skolan. Detta indikerar
att elever inte i tillräcklig utsträckning får tillgång till ett adekvat stöd.
De främsta skälen för att inget eller lite stöd ges anges vara brist på
kunskap hos personalen och att samverkan med socialtjänsten behö-
ver förbättras. Det visar att kunskap hos personalen och en fungerande
samverkan mellan socialtjänsten och skolan är avgörande för att ut-
satta barn och elever ska få skydd och stöd.
Det finns dilemman kring orosanmälan
De intervjuade beskriver flera dilemman i relation till skyldigheten
att anmäla oro för att ett barn far illa till socialtjänsten. Av intervju-
erna framgår att det inte enbart är brist på kunskap eller osäkerhet
som kan föranleda att en orosanmälan inte görs. Personal uppger att
de är oroliga för att skada relationen mellan förskolan, skolan, fri-
tidshemmet och vårdnadshavare eller att de inte känner sig bekväma
med att göra en anmälan. I detta ingår i vissa fall en oro för att skapa
en konflikt med vårdnadshavare. I några fall framkommer exempel
på oro för hot eller våld från vårdnadshavare. Av intervjuerna fram-
går enstaka exempel på att hotfulla situationer har förekommit som
har samband med hedersrelaterat våld och förtryck. Dialogen med
vårdnadshavare anses som regel vara god. Även enkäterna visar att
enbart några procent av de svarande inom grundskolan och gymna-
sieskolan upplevt att familj eller släkt till ett barn har uppträtt hot-
fullt och att det är kopplat till hedersrelaterat våld och förtryck.
Andra dilemman är en oro för att en anmälan ska förvärra situatio-
nen för eleven i form av hot eller våld från familjen. Ytterligare anled-
ningar är bristande tillit till socialtjänstens förmåga att vidta åtgärder.
Bland förskolor framkommer också exempel på att personalen vill
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
261
tolka situationen till vårdnadshavarnas fördel. Samtliga beskrivna skäl
överensstämmer med andra studier som har gjorts på området.32
Dilemman kring orosanmälningar framförs relativt ofta vid inter-
vjuerna, medan få av respondenterna av enkäterna uppger att de har
avstått från att göra en orosanmälan. I de fall respondenterna av enkä-
terna har avstått är skälen främst oro för att elevens hemsituation ska
förvärras och brist på tillit till socialtjänsten.
Vi noterar att det finns en gråzon av utsatta barn och elever där
oron inte bedöms vara av sådan art att en orosanmälan görs, men där
det finns förebyggande åtgärder som förskolan, skolan eller fritids-
hemmet skulle kunna vidta. Det kan också röra sig om subtila signaler
hos barnet eller eleven som inte föranleder någon åtgärd från perso-
nalens sida. Anledningen till att förebyggande åtgärder inte vidtas
anges av de intervjuade bero på tidsbrist, andra prioriteringar och för-
skolans, skolans och fritidshemmets många konkurrerande uppdrag.
För förskolan anges även att tecken på utsatthet inte är lika tydliga
hos yngre barn.
Elevhälsans har god kunskap om hedersrelaterat
våld och förtryck men brist på tid och resurser
Elevhälsan har en central roll att genom sin tvärprofessionella kom-
petens upptäcka och initiera åtgärder vid misstanke om att en elev
utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Elevhälsan kan också
stödja övrig skolpersonal att upptäcka utsatta elever.
Våra intervjuer visar att personal inom elevhälsan har god kunskap
om hedersrelaterat våld och förtryck, men på grund av brist på tid
och resurser inte alltid har möjlighet att fånga upp utsatta elever.
Många framför att de vill arbeta mer relationsskapande och vara mer
tillgängliga för fler elever.
Enkätresultaten stärker bilden av att personal inom elevhälsan har
god kunskap i att upptäcka och agera vid hedersrelaterat våld och för-
tryck. Fyra av fem av respondenter som arbetar inom elevhälsan i
grundskolan och gymnasieskolan bedömer att de har hög eller mycket
hög kunskap. På frågan om skolan har tillräckliga verktyg för att upp-
täcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck uppger 40 pro-
cent av svaranden från elevhälsan i grundskolan att verktygen är
32 Se avsnitt 6.3.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
262
otillräckliga. Färre, ungefär var fjärde respondent i gymnasieskolan,
upplever sig ha otillräckliga verktyg. De vanligaste orsakerna till att
skolan inte har tillräckliga verktyg uppges vara brist på kunskap och
tid, att uppgiften inte är prioriterad eller avsaknad av strukturer för
samverkan med socialtjänsten.
Samverkan mellan förskolan, skolan
och socialtjänsten behöver utvecklas
En väl fungerande samverkan mellan å ena sidan förskolan och skolan
och å andra socialtjänsten är avgörande för att barn och elever ska få
skydd och stöd. Kartläggningen visar att det finns lokala skillnader
i samverkan, vilket kan försvåra samarbetet och därmed förutsätt -
ningarna att ge utsatta barn och elever ett likvärdigt och samordnat
stöd. Skillnader i arbetssätt, sekretessregler och organisatoriska struk-
turer kan försvåra samarbetet.
Det finns till viss del en misstro mot att socialtjänsten kan leva
upp till sina åtaganden. Den bristande tilliten kan yttra sig genom
att personal drar sig för att anmäla oro för utsatta barn och elever.
Andra svårigheter är skilda bilder av uppdrag och ansvarsfördelning
samt olika förväntningar. De intervjuade beskriver hur socialtjänsten
har en hög arbetsbörda och brist på kontinuitet bland personalen,
vilket gör att skolan och socialtjänsten inte kan bygga långsiktiga rela-
tioner. Ytterligare en försvårande omständighet är de desinformations-
kampanjer som socialtjänsten blivit föremål för. De unga vi har inter-
vjuat berättar att de tidigt lärt sig att känna misstro mot socialtjänsten
och att socialtjänsten används som ett hot för att få barn att följa
hedersnormer.
I enkäten uppger 40 procent av personalen som arbetar inom elev-
hälsan i grundskolan och 33 procent i gymnasieskolan att de i liten
eller ingen utsträckning har rutiner för samverkan med socialtjänsten
i frågor som rör elever som misstänks vara utsatta för hedersrelaterat
våld och förtryck. Av personal som arbetar inom elevhälsan svarar
ungefär var tredje, respektive var fjärde svarande i grund- respektive
gymnasieskolan att samverkan med socialtjänsten i praktiken, i det
operativa arbetet med fokus på den utsatta eleven är låg eller mycket
låg. De främsta skälen för låg samverkan anges vara sekretesshinder,
olika förväntningar, brist på tillit och brist på kunskap om varandras
verksamheter.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
263
Tröskeln för att agera behöver sänkas
Vår slutsats är att fler insatser skulle kunna göras av förskolan, skolan
och fritidshemmet för att ge skydd och stöd för barn och elever som
är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns tendenser till
att förskolor, skolor och fritidshem avvaktar med att göra en oros-
anmälan till dess att det finns en överhängande risk för fysiskt våld.
Vi menar att det finns en stor andel barn som befinner sig i en gråzon
som inte föranleder en orosanmälan, men som är i behov av insatser.
I synnerhet förskolan har en viktig roll i att bidra till tidiga och före-
byggande åtgärder genom att låta barnets rättigheter vara en tydlig
utgångspunkt för förskolans verksamhet och genom att ha en god
dialog med vårdnadshavare.
Tröskeln för att vidta såväl förebyggande som åtgärdande insatser
behöver sänkas så att fler barn och elever blir sedda, hörda och kan få
ett ökat skydd och stöd. Förskolan, skolan och fritidshemmet ska ha
förmåga att se och agera vid oro att ett barn eller en elev far illa, men
ska inte utreda motiv eller orsaker. En av de främsta anledningarna
till att personal tvekar inför att vidta åtgärder, är en osäkerhet om vad
hedersrelaterat våld och förtryck är och otillräcklig kunskap inom om-
rådet. Utöver kunskapshöjande insatser riktade till personal, menar
vi att en del av osäkerheten kan avhjälpas genom att fokus läggs på
uttrycksformer för kontroll och begränsningar som hindrar barnets
utveckling, självbestämmande eller åtnjutande av barnets eller elevens
rättigheter i övrigt.
I betänkandet använder vi utöver hedersrelaterat våld och förtryck
även begreppet annan negativ social kontroll. Med annan negativ social
kontroll menar vi begränsningar och kontroll över ett barns själv -
bestämmande över sin identitet, kropp och sexualitet, friheten att
välja vänner, fritidsaktiviteter, religion, klädsel, utbildning, yrke, part-
ner eller att få tillgång till hälsovård. Vi vill särskilt betona att annan
negativ social kontroll inte ska ersätta begreppet hedersrelaterat våld
och förtryck, utan är ett komplement vid subtila signaler om heders-
relaterat våld och förtryck eller då vårdnadshavare utövar kontroll och
begränsningar som inte respekterar barnets rättigheter.33 Att förstå
negativ social kontroll kan dock bidra till tidig upptäckt av barn som
kontrolleras och begränsas i strid med barnets rättigheter. Fokus blir
på handlingarna, inte på motiven. Vid riskbedömning och åtgärder
33 Begreppet förklaras ytterligare i avsnitt 2.4.4.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
264
är det dock viktigt att ta hänsyn till de specifika risker som kan finnas
för barn och elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.
Begreppet annan negativ social kontroll används i de förslag vars
syfte är att stärka det individuella stödet för barn och elever som ris-
kerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck, se kapitel 7.
Genom att inkludera begreppet omfattar stödet även barn och elever
som utsätts för andra likvärdiga begränsningar och kränkningar som
har samband med bland annat kön, sexuell läggning eller könsidentitet.
Elevhälsans uppdrag behöver förtydligas
Vi noterar att det finns omotiverade skillnader mellan hur förskolor,
skolor och fritidshem förebygger, upptäcker och agerar mot heders-
relaterat våld och förtryck. Till exempel har det även vid förskolor
och skolor där personalen uppger att de inte har barn och elever som
är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck framkommit exempel
på det motsatta. En tydlig ansvarsfördelning mellan olika funktioner
inom skolan är avgörande för att inte riskera att utsatta elever inte
får likvärdigt och samordnat stöd.
Det är ytterst ledningens ansvar att frågor om barn och elevers
utsatthet för våld och hedersrelaterat våld och förtryck prioriteras
i den dagliga verksamheten. Elevhälsan har dock en central roll i att
upptäcka och stödja elever och personal i frågor som rör hedersrela-
terat våld och förtryck. Elevhälsans uppdrag i skollagen är formulerat
på en övergripande nivå. Det saknas uttryckliga bestämmelser som
närmare anger elevhälsans roll i situationer där det finns tecken på
våld eller annan allvarlig utsatthet. Det finns en risk för att elevhäl-
sans roll tolkas olika mellan huvudmän, från ett mer restriktivt syn-
sätt till ett mer långtgående engagemang vilket kan få konsekvenser
för det skydd och stöd som utsatta elever får. Vi föreslår att elevhäl-
sans uppdrag förtydligas, se avsnitt 7.2. I avsnitt 7.4 föreslår vi att
frågor om våld, hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive könsstymp-
ning, samt annan negativ social kontroll uppmärksammas och han-
teras inom elevhälsans arbete, särskilt i samband med hälsobesök.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
265
Samverkan med socialtjänsten behöver stärkas
Brister i samverkan och tillit mellan å ena sidan förskolan, skolan
och fritidshemmet och å andra sidan socialtjänsten riskerar att leda
till att barn och elever i en hederskontext inte får ett tillräckligt sam-
ordnat skydd och stöd, ens i kritiska skeden av utsatthet.
För att utveckla samarbetsförmågan behöver förskolans, skolans
och fritidshemmets samverkansformer med andra aktörer stärkas.
Det gäller i synnerhet samverkan med socialtjänsten där olika förvänt-
ningar och tolkningar av aktörernas olika uppdrag, ansvar och roller
skapar slitningar. Vissa skolor har genom att sätta upp gemensamma
mål med socialtjänsten för vad som ska uppnås genom samverkan fått
ett väl fungerande samarbete.
Vi menar att samverkan mellan å ena sidan förskolan, skolan och
fritidshemmet och å andra sidan socialtjänsten behöver stärkas. Detta
för att överbrygga otydligheter i ansvarsfördelning och förväntningar,
brister i tillit och okunskap om varandras arbetssätt. Vi ser att en aktiv
samverkan inom olika befintliga samarbetsstrukturer kan stärka stö-
det för utsatta barn och elever både på grupp- och individnivå. I av-
snitt 7.5 föreslår vi att statsbidrag ska få lämnas till skolsociala team
i syfte att tidigt uppmärksamma våld, hedersrelaterat våld och för-
tryck eller annan negativ social kontroll. I avsnitt 7.6 föreslår vi också
att statsbidrag för skolsociala team utvidgas till att omfatta förskolan
och att statsbidrag kan lämnas till huvudmän för anpassade grundsko-
lan, sameskolan, specialskolan och anpassade gymnasieskolan. Slut-
ligen föreslår vi att förskolor och skolor ska kunna ta initiativ till en
samordnad individuell plan (SIP), se avsnitt 7.8.
6.8.2 Utbildning och undervisning behöver bli prioriterad
Utbildning och undervisning sker inte återkommande
Unga med erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck berättar
att de inte har fått någon utbildning eller undervisning om vad he-
dersrelaterat våld och förtryck är.34
Våra intervjuer bekräftar bilden av att utbildning och undervisning
inte sker återkommande, men att ämnet är mer prioriterat bland sko-
34 Detta gäller även unga som omfattas av läroplansändringen som genomfördes 2022 och
som tydliggör kunskapsområdet sexualitet, samtyckte och relationer samt kunskaper om
hedersrelaterat våld och förtryck.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
266
lor med en majoritet av elever med utländsk bakgrund. Av rektorernas
svar på våra enkäter framgår att 75 procent av grundskolorna respek-
tive 65 procent av gymnasieskolorna inte alls eller i liten utsträckning
arbetar med att återkommande utbilda alla elever om hedersrelaterat
våld och förtryck. De främsta skälen till att skolorna inte arbetar med
att öka elevernas kunskap på området är brist på kunskap, osäkerhet
kring hur ämnet ska hanteras och att ämnet inte är prioriterat. Sam-
tidigt är många rektorers bedömning att skolorna har en hög förmåga
att nå alla elever med utbildning om hedersrelaterat våld och förtryck.
Av de tillfrågade lärarna bedömer ungefär hälften av svarande i grund-
skolan och gymnasieskolan att de har låg eller mycket låg kunskap i
att utbilda om hedersrelaterat våld och förtryck. Lärarna menar att
det främst beror på avsaknad av temat i grundutbildningen och brist
på fortbildning.
Vid intervjuer med lärare som undervisar i kunskapsområdet be-
skriver dessa hur samtal om hedersrelaterat våld och förtryck kan
leda till stigmatisering i klassrummet. Lärarna berättar att de känner
en oro för att peka ut vissa religioner eller etniciteter och därmed även
enskilda elever. Lärarna redogör för situationer där ämnet skapar mot-
sättningar mellan elever och mellan elever och lärare. Det nämns även
exempel på lärare som överlåter undervisningen om hedersrelaterat
våld och förtryck till andra i lärarkåren eller till elevhälsan.
Av enkäterna framgår också att omkring var femte svarande lärare
i grund- och gymnasieskolan uppgett att de inte utbildar eleverna om
hedersrelaterat våld och förtryck.
Att hedersrelaterat våld och förtryck inte behandlas återkommande
i utbildningen, att lärare inte känner sig bekväma med att undervisa
i ämnet och att elever upplever att de inte får utbildning i ämnet över-
ensstämmer med bland annat tidigare granskningar som Skolinspek-
tionen har genomfört.35
Många av de intervjuade efterfrågar ett åldersanpassat material att
använda i undervisningen. Det handlar om material riktat till yngre
målgrupper eftersom många upplever att det är svårt att ta upp frågan
i låg- och mellanstadium. Materialet bör utgöra ett stöd i att lägga
upp undervisningen på ett sätt som inte ökar motsättningar i klass-
rummet eller att elever känner sig utpekade. De anpassade skolfor-
merna och specialskolan har behov av undervisningsmaterial som är
anpassat till deras målgrupper.
35 Se avsnitt 6.3.1.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
267
Kvaliteten på undervisningen behöver öka och bli likvärdig
Elever ska få undervisning om sexualitet, samverkan och relationer
samt kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck. Att få undervis-
ning inom kunskapsområdet har, enligt vår mening, en allmänpre-
ventiv effekt genom att öka samhällets kunskap om hedersrelaterat
våld och förtryck. Undervisningen kan också vara avgörande för att
öka utsatta elevers kunskap om sina rättigheter och medvetandegöra
att de lever i en hederskontext. Den är därför en viktig åtgärd för att
förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck.
Att utbildning och undervisning om hedersrelaterat våld och för-
tryck inte bedrivs återkommande på skolor innebär att kunskapen
inte blir likvärdig. Detta får negativa effekter för elever som riskerar
att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck och därmed inte
får kunskap om sina rättigheter och även för det allmänpreventiva
arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Kvaliteten på undervisningen behöver stärkas och bli mer likvärdig.
Vi bedömer att detta kan uppnås genom att utöka möjligheten för
förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer och hedersrela-
terat våld och förtryck att ge stöd till andra lärare att undervisa i ämnet
och att tillsammans med elevhälsan utbilda annan personal om heders-
relaterat våld och förtryck, se avsnitt 8.5.2 och 7.2.
6.8.3 Personalen behöver få tillgång till kunskap
Behovet av utbildning, stöd och riktlinjer
Av enkätsvaren och intervjuerna framkommer att ökad kunskap är en
av de främsta möjliggörarna för ett framgångsrikt arbete mot heders-
relaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet.
Behovet av omfattande och kontinuerlig utbildning av all personal
i syfte att höja kunskapen om och motverka osäkerhet kring heders-
relaterat våld och förtryck är ett genomgående tema i vår kartlägg-
ning. Vi har kategoriserat behoven av ökad kunskap i tre olika om-
råden. Det är för det första att få tillgång till utbildning och fortbild-
ning. För det andra att ha tillgång till stödmaterial och praktiknära
personligt stöd. Slutligen framförs behov av att ha tillgång till natio-
nella riktlinjer och vägledningar för att underlätta gränsdragningen
mellan hedersrelaterat våld och förtryck och tradition, kultur och
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
268
religion. Detta inkluderar gränsdragningar mellan vårdnadshavares
berättigade omsorg och kontroll och begränsningar som inkräktar
på barnets rättigheter.
Utbildning och fortbildning
Vår kartläggning visar att det finns varierande kunskaper och kompe-
tens i förskolan, skolan och fritidshemmet om hedersrelaterat våld
och förtryck. De intervjuade uppger att frågor om våld och heders-
relaterat våld och förtryck inte ingår i grundutbildningen. Det fram-
kommer även att det sällan erbjuds fortbildning om hedersrelaterat
våld och förtryck. Även i enkäterna påtalas avsaknaden av temat i
grundutbildningen och kontinuerlig fortbildning. Många av de inter-
vjuade berättar också att de har ett intresse för frågorna, men att det
inte finns tid att fördjupa sig i området, eller att det inte är prioriterat.
Lärare i fritidshemmet och resurspersonal lyfts fram som särskilt
viktiga grupper att ge kompetens och kunskap om hedersrelaterat våld
och förtryck. Det är yrkeskategorier som har en nära relation till barn
och elever och som ofta står i daglig kontakt med vårdnadshavare.
Av enkäterna framgår att 33 procent av de svarande i grundskolan
och 26 procent inom gymnasieskolan anser att deras kunskap att upp-
täcka hedersrelaterat våld och förtryck är låg eller mycket låg. De
anger att detta beror på att temat inte ingår i grundutbildningen, av-
saknad av tillräcklig fortbildning och att de inte har varit i kontakt
med någon som är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck. Den
grupp som i stort uppger att de har hög eller mycket hög kunskap i
att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck är personal inom elev-
hälsan. Även resurspersoner uppger i större utsträckning än lärare
och lärare i fritidshemmet att de har hög eller mycket hög kunskap.
Av rektorerna i grundskolorna är det 72 procent och i gymnasie-
skolorna 60 procent som uppger att skolorna i ingen eller i liten ut-
sträckning arbetar med att öka personalens kunskap om hedersrela-
terat våld och förtryck. Det som framkommer i intervjuerna om att
fortbildning i hedersrelaterat våld och förtryck inte sker återkom -
mande stödjer detta resultat.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
269
Stödmaterial och praktiknära stöd
De intervjuade beskriver behov av stödmaterial som underlättar att
förebygga, upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck.
I flera fall nämner förskolor och skolor att de själva eller kommunen
har tagit fram ett eget anpassat material eftersom det som finns till-
gängligt inte upplevs som tillräckligt. Vi kan dock konstatera att det
inte saknas stödmaterial om hedersrelaterat våld och förtryck. Flera
statliga myndigheter har eller har haft i uppdrag att ta fram stödma-
terial. En inventering genomförd av Jämställdhetsmyndigheten visar
att förskolan och skolan tillhör de målgrupper för vilka det finns mest
stödmaterial framtaget.36
Enligt vår mening finns det ett glapp mellan det stödmaterial och
personliga stöd som finns tillgängligt och det sätt som den når ut i
verksamheten. Att stödet inte når ut till verksamheterna kan bero på
flera orsaker. Det material som finns är fördelat på flera olika aktörer,
vilket kan göra det svårt att hitta. Andra orsaker kan vara att det inte
finns kunskap om vilket material som finns att tillgå, brister i imple-
menteringen av tillgängligt material eller att materialet inte är anpassat
efter verksamheternas behov.
De förskolor och skolor som vi har besökt efterfrågar främst ett
personligt, fysiskt nära och praktiskt utformat stöd. Allra helst vill
personalen ha någon person med specialistkunskaper på området som
kan kontaktas och ge stöd i konkreta ärenden.
Riktlinjer och vägledning
Det förekommer att personal känner en osäkerhet och tycker att det
är svårt att dra gränser mellan vad som är uttryck för hedersrelaterat
våld och förtryck och uttryck som är kopplat till kultur, tradition och
religion. Personal uppger att de har en oro för att peka ut vissa grupper
eller familjer. Personal upplever även att det är svårt att sätta en gräns
mellan vad som får anses vara berättigad omsorg om barnet eller eleven
från vårdnadshavares sida och vad som är osund kontroll och begräns-
ningar som har en negativ påverkan på barnets självbestämmande, ut-
veckling och andra rättigheter.
36 Se avsnitt 3.3.4.
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
270
Denna osäkerhet kan sammantaget leda till att personal omedvetet
eller medvetet drar sig för att vidta åtgärder i situationer där det finns
skäl att agera. Sammantaget riskerar osäkerhet och oro för stigmati-
sering att leda till passivitet, vilket i sin tur kan innebära att barn och
elever som lever i en hederskontext inte upptäcks eller får det skydd
och stöd de har rätt till.
Många av de intervjuade framför att de saknar tydliga nationella
riktlinjer om vad som ska anses vara hedersrelaterat våld och förtryck
och om avvägningarna i förhållande till barnets rätt till religion, kul-
tur och tradition. Begreppet hedersrelaterat våld och förtryck upp-
levs som vagt, liksom vad som inryms i begreppet. Det medför att
vi har fått del av nästan lika många tolkningar av begreppet som per-
soner vi har intervjuat.
Vi har övervägt att föreslå åtgärder som kan tydliggöra vad som
är uttryck för negativ påverkan på barnets självbestämmande, utveck-
ling och andra rättigheter. Vi kan dock konstatera att Jämställdhets-
myndigheten i samverkan med Barnombudsmannen och länsstyrel-
serna under 2027 och 2028 ska genomföra en informationssatsning
om hedersrelaterat våld och förtryck riktad till yrkesverksamma inom
bland annat skolan. Vi menar att frågan till viss del omhändertas inom
ramen för det uppdraget.37
Det behövs ett kunskapslyft av personal
Vi noterar att det vid en del förskolor, skolor och fritidshem finns
en bred kunskap i frågan, men att kunskapen och medvetenheten
om hedersrelaterat våld och förtryck är betydligt mindre utvecklad
vid andra verksamheter. Brist på kunskap hos personal och fördomar
kring vad hedersrelaterat våld och förtryck är, innebär en risk att barn
och unga i behov av stöd inte blir uppmärksammade. Det innebär att
barnets skydd och stöd kan avgöras av vilken kunskap som finns vid
den förskola, skola eller fritidshem där barnet är inskrivet.
Grundutbildningen för yrken som arbetar med barn och elever
behöver stärkas generellt kring våld och hedersrelaterat våld och för-
tryck. Vi bedömer därför att kunskap om hedersrelaterat våld och
förtryck bör ingå i fler grundutbildningar för personal som arbetar
37 Regeringsbeslut 2025-12-18. Regleringsbrev för budgetåret 2026 avseende Jämställdhetsmyn-
digheten. Dnr A2025/01245 (delvis), A2025/01258.
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
271
inom förskolan, skolan och fritidshemmet. Vi föreslår att det ska
införas nya examensmål om mäns våld mot kvinnor och våld i nära
relationer i examensbeskrivningarna för förskollärar-, grundlärar-,
ämneslärar- och yrkeslärarexamen. I detta sammanhang ska ”mäns
våld mot kvinnor” och ”våld i nära relationer” anses omfatta heders-
relaterat våld och förtryck, se avsnitt 8.2–8.4. När det gäller fortbild-
ning av personal kan kombinationen av särskild förstelärare som, ut-
över att utbilda elever, kan utbilda annan personal om hedersrelaterat
våld och förtryck, se avsnitt 8.5 och länsstyrelsernas stöd till regionala
resurscentrum och skolväsendet, se avsnitt 8.6, bidra till ökad kunskap
hos personal inom förskolan, skolan och fritidshemmet.
Samordning och tillgång till praktiknära stöd behöver stärkas
I våra kontakter med förskolor, skolor, fritidshem, socialtjänsten och
regionala resurscentrum har betydelsen av vuxna som kan arbeta
trygghetsskapande och relationsbyggande i förskole- och skolmiljön
framhållits. Det har också framkommit att personal, för att kunna
upptäcka och stödja elever som lever i utsatthet, behöver ett praktik-
nära och personligt stöd i frågor om hedersrelaterat våld och förtryck.
Vi har vidare noterat att det finns ett glapp mellan det stödmaterial
som statliga myndigheter och civilsamhället tillhandahåller och imple-
menteringen i den praktiska verksamheten.
I syfte att säkerställa att det metod- och kunskapsstöd som finns
tillgängligt kommer till användning i verksamheten och att personal
får tillgång till praktiknära stöd, föreslår vi att länsstyrelserna i sam-
verkan med de regionala resurscentrumen ska arbeta med aktiva insat-
ser gentemot skolväsendet. Vi beskriver förslaget i avsnitt 8.6.
6.8.4 Upplevda hinder bör motverkas
Sekretess upplevs som ett hinder
De intervjuade beskriver sekretess som en begränsande faktor för att
förebygga, upptäcka och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck.
De hinder som redogörs för är skillnader i sekretess inom elevhälsan,
mellan elevhälsan och övriga delar av skolan och mellan skolan och
socialtjänsten. I det senare fallet gäller det främst möjligheten att få
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
272
återkoppling vid en anmälan om oro för att ett barn eller en elev ut-
sätts för hedersrelaterat våld och förtryck. De intervjuade beskriver
även ett behov av att få återkoppling av polisen i ärenden som hand-
lar om hedersrelaterat våld och förtryck. I vår enkät anger responden-
ter från elevhälsan sekretessen mellan skolan och socialtjänsten som
det främsta skälet till en bristande samverkan.
Det underliggande behovet är att kunna dela mer information om
barn och elever i syfte att förebygga, upptäcka och agera mot heders-
relaterat våld och förtryck. För skolans del handlar det även om vilka
åtgärder som bör vidtas efter en orosanmälan upprättats för att kunna
ge stöd till den utsatta eleven inom skolans verksamhet. Sekretessen
upplevs inte som ett hinder av alla förskolor och skolor, utan det finns
även de som menar att gällande regelverk möjliggör ett väl fungerande
samarbete och informationsutbyte.
Att kunna utbyta viss typ av information är en förutsättning för
att kunna upptäcka och agera på en misstanke om att barn och elever
är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Ofta kan flera anställda
på en förskola eller skola sitta på olika pusselbitar som tillsammans
kan föranleda en anmälan om oro för ett barn eller en elev. Samtidigt
är det viktigt att informationsutbytet personal och verksamheter
emellan sker på ett sätt som inte kränker den personliga integriteten.
Vi har fått olika bilder av huruvida begränsningarna enligt sekretess-
lagstiftningen utgör ett hinder för personal att upptäcka och agera
mot hedersrelaterat våld och förtryck och ge utsatta barn och elever
de stöd de har rätt till, eller om det är en fråga om hur lagstiftningen
tillämpas. Vi kan dessutom konstatera att ny lagstiftning nyligen trätt
i kraft på området. Det finns dock anledning att göra en närmare ana-
lys av sekretesslagstiftningen och dess tillämpning vad gäller infor-
mationsöverlämning. Vi redogör för denna i avsnitt 10.5.
Kortsiktig finansiering får negativa effekter för kontinuiteten
Skolan finansieras av kommunalskatt och av generella och riktade stats-
bidrag. Riktade statsbidrag som kan bidra till att motverka heders-
relaterat våld och förtryck har varierat över tid och har också varit
tidsbegränsade. I intervjuerna har framkommit att ansökningarna
om riktade statsbidrag medför en ökad administrativ börda för den
sökande, vilket gör att huvudmän med liten kapacitet för administra-
SOU 2026:51 Möjligheter och utmaningar
273
tion inte ansöker om medel. Med tidsbegränsade statsbidrag följer
även andra utmaningar så som bristande kontinuitet och svårigheter
med resursplanering och kompetensförsörjning. Bidrag som löper
över ett år tenderar att vara en alltför kort tid för att huvudmän ska
ha möjlighet att förbruka medlen. Det finns flera praktiska och struk-
turella hinder för att enskilda huvudmän ska kunna ta del av vissa
statsbidrag, bland annat att upptagningsområdet av barn och elever
kan sträcka sig över kommungränser.
De förslag som vi lämnar omfattar i vissa delar riktade statsbidrag
eftersom det är den finansieringsmodell som finns att tillgå. Några
av dessa förslag finns bland annat i avsnitt 7.8 och 7.9. I detta är taget
i beaktande att dessa ska leda till kontinuitet och långsiktighet.
6.8.5 Förslagen förstärker varandra
och bör genomföras i sin helhet
Flera av våra förslag är utformade så att de kan genomföras obero-
ende av varandra. Samtidigt kompletterar de varandra och förstär-
ker varandras effekter. Även om enskilda förslag bedöms bidra till
att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan,
skolan och fritidshemmet blir den samlade nyttan betydligt större
om förslagen genomförs i sin helhet. Tillsammans skapar de en sam-
manhängande struktur för att förebygga, upptäcka och motverka
hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshem-
met och ge utsatta barn och elever det skydd och stöd de behöver.
En grundläggande förutsättning för att åtgärder som syftar till
att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan,
skolan och fritidshemmet ska få avsedd effekt är att personal har till-
räcklig kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Våra förslag
om ett kunskapslyft, däribland nya examensmål för vissa yrkesgrup-
per och en särskild förstelärare inom sexualitet, samtycke och rela-
tioner samt hedersrelaterat våld och förtryck, stärker förutsättning-
arna för att förebygga, upptäcka och agera vid misstanke om utsatthet.
Dessa förslag bidrar också till att bygga upp och sprida kompetens
inom och mellan verksamheter.
Ökad kunskap behöver kombineras med strukturer som säker -
ställer att upptäckt utsatthet leder till rätt åtgärder. Förslagen om
ett förtydligat uppdrag för elevhälsan, stärkt samverkan mellan för-
skolan, skolan och socialtjänsten samt utvecklade förskolesociala och
Möjligheter och utmaningar SOU 2026:51
274
skolsociala team skapar goda förutsättningar för ett förstärkt indivi-
duellt stödsystem – från tidig upptäckt till skydd, stöd och uppfölj-
ning. Genom förskolesociala team och skolsociala team som även ska
omfatta de anpassade skolformerna, specialskolan och sameskolan
förbättras förutsättningarna för en mer likvärdig hantering av heders-
relaterat våld och förtryck i förskolan och skolan.
För att stödet ska fungera långsiktigt krävs också strukturer utanför
den enskilda verksamheten. Länsstyrelsernas samordnande roll genom
de regionala resurscentrumen bidrar till att främja samverkan mellan
skolväsendet och andra berörda aktörer och göra specialistkompetens
och metodstöd tillgängligt i hela landet. Tillsammans med ett förstärkt
stöd till civilsamhällets arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck
skapas bättre möjligheter att komplettera skolans insatser, ge stöd
till utsatta barn och elever samt stärka kompetensen hos personalen.
Förslagen omfattar även åtgärder som stärker styrning, ansvar och
uppföljning. Genom att föra in hedersrelaterat våld och förtryck i för-
skolans läroplan, stärka tillämpningen av uppgiftsskyldigheten och
anmälningsskyldigheten samt förbättra förutsättningarna för infor-
mationsutbyte förtydligas ansvar. Förslagen kan också leda till mer
enhetliga arbetssätt. Detta ökar förutsättningarna för tidiga och lik-
värdiga insatser i hela landet.
Slutligen ger vi förslag som syftar till att motverka att hedersnor-
mer upprätthålls inom förskolan, skolan och fritidshemmet. Genom
förtydliganden i regelverket om kränkande behandling och skärpta
villkor för att bedriva pedagogisk omsorg minskar risken för att verk-
samheter används för att upprätthålla eller legitimera hedersrelaterade
normer och begränsningar.
Sammantaget stärker förslagen arbetet mot hedersrelaterat våld
och förtryck på flera nivåer samtidigt – genom förstärkt stöd till ut-
satta barn och elever, ökad kunskap, tydligare ansvar, förbättrad sam-
verkan samt bättre förutsättningar för styrning, uppföljning och
tillsyn. Även om enskilda förslag bedöms ge positiva effekter är det
samspelet mellan dem som ger den största effekten. Vi bedömer där-
för att förslagen bör genomföras i sin helhet.
275
7 Ett stärkt stöd för barn och elever
7.1 Inledning
I detta kapitel beskriver vi förslag som syftar till att barn och elever
som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck ska få ta del av tidiga
förebyggande insatser och ett stärkt individuellt stöd. Förslagen ska
leda till en utvecklad samverkan mellan förskolan, skolan och social-
tjänsten. Förslagen omfattar även barn och elever som utsätts för
negativ social kontroll.
Vi föreslår att elevhälsans uppdrag ska förtydligas så att det fram-
går att uppdraget omfattas av våld, hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll. Elevhälsan ska, inom skolans an-
svar, uppmärksamma och identifiera tecken på utsatthet och bidra
till att nödvändiga åtgärder initieras. Vi föreslår att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrif-
ter om elevhälsans uppgifter och arbete, inklusive innehållet i hälso-
besök. Vidare föreslår vi att Statens skolverk (Skolverket) och Social-
styrelsen ska få i uppdrag att vidta åtgärder för att säkerställa att frågor
om våld, hedersrelaterat våld och förtryck inklusive könsstympning,
eller annan negativ social kontroll uppmärksammas och hanteras inom
elevhälsans arbete, särskilt i samband med hälsobesök. Uppdraget ska
genomföras genom att utfärda föreskrifter eller genom att ta fram
kunskapsstöd eller annan nationell vägledning.
Andra förslag är att uppdraget om statsbidrag får lämnas för arbete
inom skolsociala team som avser att tidigt uppmärksamma svårigheter
i skolsituationen som kan ha samband med våld, hedersrelaterat våld
och förtryck eller annan negativ social kontroll. Det bör även bli möj-
ligt att söka statsbidrag för förskolesociala team för förskolan och
skolsociala team för anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan,
och anpassade gymnasieskolan. Vi föreslår vidare att huvudmannen
för förskolan eller skolan ska medverka i arbetet med en så kallad sam-
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
276
ordnad individuell plan (SIP) och att huvudmannen också får initiera
att behovet av en SIP prövas. Genom förskole- och skolsociala team
stärks samverkan mellan förskolan, skolan och socialtjänsten för tidiga
insatser på gruppnivå och genom samordnad individuell plan på indi-
vidnivå.
Vi föreslår att ökade medel genom statsbidrag ska anslås till civil-
samhällets verksamhet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vidare
föreslår vi att Jämställdhetsmyndigheten ska få i uppdrag att särskilt
prioritera verksamhets- och projektstöd till civilsamhällets samverkan
med skolväsendet i syfte att öka och stärka åtgärderna mot hedersrela-
terat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll.
Genom ett förtydligat uppdrag till elevhälsan, stärkt samverkan
mellan förskolan, skolan och socialtjänsten samt riktade och utökade
medel till civilsamhället stärks möjligheterna att genom gemensamma
insatser ge barn och elever utsatta för våld, hedersrelaterat våld och
förtryck eller annan negativ social kontroll ett ökat skydd och stöd.
7.2 Elevhälsans uppdrag ska omfatta
hedersrelaterat våld och förtryck
Förslag
Elevhälsans uppdrag ska förtydligas så att det framgår att elev-
hälsan särskilt ska uppmärksamma och identifiera tecken på att
en elev kan vara utsatt för våld, hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll. Elevhälsan ska, inom ramen
för skolans ansvar, bidra till att nödvändiga åtgärder initieras.
Bedömning
Förutsättningarna för ett ändamålsenligt och likvärdigt genom-
förande förbättras om de förslag som lämnats av Elevhälsoutred-
ningen avseende resurser och bemanning genomförs.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
277
7.2.1 Om förslaget
Förslaget innebär att elevhälsans uppdrag enligt skollagen (2010:800)
preciseras. Det ska uttryckligen framgå att elevhälsan i sitt arbete sär-
skilt ska uppmärksamma och identifiera tecken på att en elev kan vara
utsatt för våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ
social kontroll. Det ska också framgå att elevhälsan, inom ramen för
skolans ansvar, ska bidra till att nödvändiga åtgärder initieras när tecken
på sådan utsatthet uppmärksammas.
Syftet är att tydliggöra elevhälsans roll i skolans arbete när det finns
tecken på utsatthet. Förslaget markerar att frågor om våld, heders-
relaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll utgör
en del av elevhälsans uppdrag och ska hanteras inom skolans ordinarie
struktur. Det innebär att uppmärksammad oro inte ska stanna vid
en enskild iakttagelse utan tas vidare i organisationen för bedömning
och ställningstagande.
Förslaget påverkar inte den skyldighet som varje anställd i skolan
har att, i enlighet med gällande rätt, självständigt och utan dröjsmål
göra en anmälan till socialtjänsten när det finns misstanke om att ett
barn far illa.1 Det innebär att en anmälan inte ska föregås av någon sär-
skild intern beredning eller att ansvaret för att anmäla övergår till
elevhälsan.
Förslaget innebär inte att ett nytt materiellt ansvar införs. Elev-
hälsan har redan i dag ett ansvar att uppmärksamma signaler om att
en elev kan fara illa och att bidra med sin kompetens i skolans fort-
satta hantering. Genom lagregleringen tydliggörs detta ansvar och
ges en tydligare rättslig förankring. Det bedöms skapa kontinuitet,
bättre förutsättningar för en mer enhetlig och systematisk tillämp-
ning och minska risken för att hanteringen blir beroende av enskilda
medarbetares kunskap eller engagemang. Därigenom förbättras förut-
sättningarna för att elever som är utsatta eller riskerar att utsättas för
våld eller kontroll uppmärksammas i ett tidigt skede och får rätt stöd.
Att elevhälsan ska bidra till att nödvändiga åtgärder initieras inne-
bär att elevhälsan, inom ramen för skolans ansvar, ska verka för att
uppmärksammad oro tas vidare och leder till ett ställningstagande om
vilka insatser som är aktuella i elevens skolsituation. Det kan handla
om stödinsatser, anpassningar eller trygghetsskapande åtgärder inom
skolans verksamhet. Åtgärderna hanteras och följs upp inom ramen
1 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
278
för skolans befintliga ansvar och det systematiska kvalitetsarbete som
följer av skollagen.
Elevhälsans uppgift är inte att utreda om våld eller annan utsatthet
faktiskt förekommer. Sådana utredningar ankommer på socialtjänsten
och i förekommande fall andra myndigheter. Elevhälsans roll är i stället
att, utifrån sin samlade kompetens, uppmärksamma och identifiera
tecken på utsatthet samt att stödja skolans fortsatta hantering inom
ramen för dess ansvar.
Genom att bestämmelsen omfattar både hedersrelaterat våld och
förtryck och annan negativ social kontroll säkerställs en tidig upp-
täckt av elever som begränsas genom olika former av kontroll i strid
med barnets rättigheter. Detta bidrar till en mer förutsebar och rätts-
säker hantering av elevers utsatthet.
Elevhälsan har genom sina samlade professioner särskilda förut-
sättningar att uppmärksamma tecken på utsatthet och att möta elever
i situationer där ett första stöd kan behövas. Förslaget tydliggör att
elevhälsan utgör en central funktion i skolans arbete i dessa situationer,
samtidigt som ansvarsfördelningen inom skolan och i förhållande till
andra myndigheter är oförändrad.
7.2.2 Skälen för förslaget
I skolans vardag uppkommer återkommande situationer där tecken
på våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social
kontroll framträder indirekt och fragmentariskt. Det kan handla om
förändringar i beteende, oro, begränsningar eller frånvaro som inte
omedelbart kan förstås eller värderas av en enskild lärare eller annan
personal. Om det saknas tydliga ramar för hur sådana signaler ska
fångas upp och tas vidare i skolans organisation finns en risk för att
oro stannar vid en individuell iakttagelse, att elevhälsan kopplas in
sent eller att ansvarsfördelningen uppfattas som oklar. Detta aktuali-
serar även rektors ansvar att organisera och leda arbetet vid skolan
på ett sådant sätt att elevhälsans kompetens tas till vara och att det
finns fungerande rutiner för hur oro för en elev ska hanteras. Oklar-
heter i ansvarsfördelningen kan i sin tur leda till att nödvändiga åtgär-
der dröjer eller blir otydliga, särskilt i situationer där sekretess, anmäl-
ningsskyldighet och samverkan aktualiseras samtidigt.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
279
En sådan variation i hanteringen är problematisk ur likvärdighets-
synpunkt. Enligt skollagen ska utbildningen inom skolväsendet vara
likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet, oavsett var
i landet den anordnas.2 Om arbetssätt och ansvarstolkningar varierar
riskerar elevers faktiska tillgång till stöd och skydd att bli beroende av
lokala rutiner eller enskilda medarbetares kompetens och engagemang.
Frågan aktualiserar även principen om barnets bästa. Av skollagen
följer att barnets bästa ska vara utgångspunkt i all utbildning och annan
verksamhet.3 I situationer där det finns tecken på våld eller systema-
tisk kontroll är elevens trygghet, hälsa och möjlighet att tillgodogöra
sig utbildningen direkt berörd. Ett otydligt eller varierande ansvar för
att uppmärksamma och ta sådana signaler vidare riskerar därför att
motverka ett systematiskt och likvärdigt beaktande av barnets bästa.
Det finns kunskapsstöd och vägledningsmaterial från Socialstyrel-
sen och Skolverket som behandlar skolans och elevhälsans arbete med
att uppmärksamma oro för våld, inklusive hedersrelaterat våld och
förtryck.4 Dessa dokument ger uttryck för tydliga förväntningar på
att elevhälsans professioner ska vara aktiva i att identifiera risker, bidra
med sin kompetens och stödja skolans fortsatta hantering, inklusive
vid behov kontakt med socialtjänsten. Vägledningarna är emellertid
inte rättsligt bindande och kan därför inte i sig läggas till grund för
bedömningar av om en verksamhet uppfyller de krav som följer av
författning. Detta innebär att möjligheterna att inom tillsyn säker-
ställa en enhetlig tillämpning i dessa delar är begränsade.
Samtidigt är elevhälsans uppdrag i skollagen formulerat på en över-
gripande nivå, med tyngdpunkt på förebyggande och hälsofrämjande
arbete. Det saknas uttryckliga bestämmelser som närmare anger elev-
hälsans roll i situationer där det finns tecken på våld eller annan all-
varlig utsatthet. Det ansvar som i vägledningar och kunskapsstöd
beskrivs som centralt för elevhälsan har därmed inte ett tydligt mot-
svarande stöd i lagtext.
I praktiken innebär detta att elevhälsans professioner ofta behöver
ta ställning till frågor om uppmärksammande, intern informations-
delning och samverkan med externa aktörer utan att det är tydligt
hur långt uppdraget sträcker sig. Det finns även en risk för att elev-
2 1 kap. 9 § skollagen (2010:800).
3 1 kap. 10 § skollagen (2010:800).
4 Socialstyrelsen och Skolverket (2023). Vägledning för elevhälsan.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
280
hälsans roll tolkas olika mellan huvudmän, från ett mer restriktivt
synsätt till ett mer långtgående engagemang.
Elevhälsoutredningen5 har pekat på att otydliga ansvarsförhållan-
den kan leda till att signaler om utsatthet inte fångas upp i tid eller
att ansvar för vidare åtgärder förskjuts mellan olika aktörer. När
elevhälsans roll inte är tydligt förankrad i lag kan det även påverka
personalens handlingsutrymme och upplevda trygghet i att agera
vid oro för ett barn.
Sammantaget finns det ett glapp mellan de förväntningar som i
vägledningar och kunskapsstöd ställs på elevhälsans arbete och den
uttryckliga regleringen i skollagen. Detta talar för ett behov av att
tydligare reglera elevhälsans uppdrag i lag när det gäller att uppmärk-
samma och hantera oro för våld, hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll, i syfte att stärka likvärdighet, rätts-
säkerhet och tydlighet i tillämpningen. Behovet av tydlighet är särskilt
stort i fråga om elevhälsans roll i individärenden.
7.2.3 Varför krävs en uttrycklig reglering
i skollagen av ett existerande uppdrag?
Elevhälsan har redan ett ansvar att uppmärksamma signaler om att
en elev kan fara illa. Detta följer av såväl förarbetena till skollagen
som av hälso- och sjukvårdens regelverk samt av anmälningsskyldig-
heten enligt socialtjänstlagen. Nedan beskriver vi varför ett förtyd-
ligande ändå är nödvändigt.
Det juridiska behovet av tydlighet
Elevhälsans uppdrag är i skollagen6 formulerat på en övergripande
nivå och betonar i första hand det förebyggande och hälsofrämjande
arbetet. Bestämmelsen anger inte närmare hur uppdraget ska förstås
i situationer där det finns tecken på våld, hedersrelaterat våld och för-
tryck eller annan negativ social kontroll. Detta innebär att det finns
ett tolkningsutrymme när det gäller hur långt elevhälsans ansvar
sträcker sig i individärenden av detta slag.
5 När vi fortsättningsvis gör hänvisningar till Elevhälsoutredningen avser vi betänkandet
SOU 2025:113 En förbättrad elevhälsa.
6 2 kap. 25 § skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
281
En uttrycklig reglering i skollagen stärker den rättsliga förank-
ringen och minskar risken för restriktiva tolkningar där frågor om
våld eller kontroll inte beaktas inom ramen för skolans uppdrag.
Praktiska skillnader i tillämpningen
Vår kartläggning visar att elevhälsans arbete med att uppmärksamma
och hantera oro för våld och kontroll varierar mellan skolor och
huvudmän. Även de enkäter vi genomfört visar på att det är många
inom elevhälsan som upplever att verktygen för att stödja elever som
lever i en hederskontext är otillräckliga. I vissa verksamheter finns
tydliga rutiner, etablerad samverkan med socialtjänsten och en gemen-
sam förståelse för hur sådana situationer ska hanteras. I andra fall är
arbetet i hög grad personberoende, där enskilda medarbetares kunskap
och engagemang får stor betydelse för om signaler uppmärksammas
och förs vidare.
Det förekommer också att elevhälsan kopplas in sent, eller först
när problematiken fått tydliga konsekvenser för elevens närvaro eller
skolresultat. Sammantaget innebär detta att elevers tillgång till stöd
och skydd kan variera beroende på vilken skola de går i och hur verk-
samheten är organiserad.
Likvärdighet och rättslig effekt
Skollagen bygger på principen om likvärdig utbildning i hela landet.
När det gäller frågor om utsatthet hos barn och unga är behovet av
likvärdighet särskilt starkt. Att upptäcka och agera vid våld och syste-
matisk kontroll kan vara avgörande för elevens trygghet och möjlig-
het att tillgodogöra sig utbildningen.
Genom att tydligt ange i lag att elevhälsan särskilt ska uppmärk-
samma och identifiera tecken på sådan utsatthet samt bidra till att nöd-
vändiga åtgärder initieras, skapas en gemensam och nationell norm
för hur uppdraget ska förstås. Det minskar utrymmet för passivitet,
ansvarsförskjutning eller alltför restriktiva tolkningar.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
282
7.2.4 Elevhälsan är en viktig aktör för att upptäcka våld
Elevhälsan har genom sitt uppdrag och sina professioner en särskild
ställning i skolan när det gäller att uppmärksamma tecken på att elever
kan vara utsatta för våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan
negativ social kontroll. Elevhälsan möter elever i sammanhang som
ofta präglas av förtroende och kontinuitet, exempelvis genom hälso-
besök och återkommande kontakter inom ramen för elevhälsans medi-
cinska, psykologiska och psykosociala insatser. Vår kartläggning visar
att utsatta elever riskerar att inte bli uppmärksammade när personal
inom skolan och fritidshemmet saknar kunskap om hedersrelaterat
våld och förtryck. Enligt vår kartläggning anser dock personal inom
elevhälsan att de har en god kunskap om hedersrelaterat våld och för-
tryck och dessutom uppmärksammar fler uttrycksformer av densamma
bland elever än andra yrkeskategorier inom skolan. Elevhälsan har
därför en central roll för att utsatta elever ska få skydd och stöd.
De professioner som ingår i elevhälsan har särskild kompetens att
uppmärksamma fysiska, psykiska och psykosociala signaler som kan
tyda på utsatthet. Sådana signaler kan vara svåra att identifiera men
kan framträda i samtal om hälsa, välbefinnande, relationer eller livs-
situation. Detta gäller inte minst i situationer där våld eller kontroll
utövas inom familjen eller ett vidare nätverk och där eleven kan ha
begränsade möjligheter att själv berätta om sin situation.
Enligt Elevhälsoutredningen skapar återkommande och planerade
kontakter med elevhälsans medicinska och psykosociala professioner
bättre förutsättningar att följa elevers hälsa och livssituation över tid.
Detta bedöms öka möjligheterna att tidigt uppmärksamma föränd-
ringar, signaler på ohälsa eller andra tecken på utsatthet som annars
riskerar att förbli oupptäckta.
Elevhälsans roll som lågtröskelverksamhet innebär att elever både
kan bli hänvisade till eller själva ta kontakt med elevhälsan vid oro
eller utsatthet. Även detta ger elevhälsan särskilda förutsättningar
att tidigt fånga upp signaler om våld och negativ social kontroll och
att bidra till att skolan agerar i ett tidigt skede.
Mot denna bakgrund bedömer vi att elevhälsan, genom sina sam-
lade professioner och kontinuerliga kontakter med elever, har en
central funktion och särskilda förutsättningar att tidigt uppmärk -
samma signaler om våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan
negativ social kontroll. Ett tydligare uppdrag i detta avseende bidrar
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
283
till att stärka skolans samlade förmåga att tidigt upptäcka utsatthet
och att agera på ett rättssäkert och likvärdigt sätt.
7.2.5 Det förtydligande uppdraget
bör regleras inom elevhälsans ansvar
Förslaget innebär att elevhälsans uppdrag förtydligas i skollagen. Vi
bedömer att detta är den mest ändamålsenliga och systematiskt rik-
tiga placeringen av regleringen.
För det första ligger uppgiften redan inom ramen för elevhälsans
befintliga uppdrag. Elevhälsan ska enligt skollagen arbeta förebyg-
gande och hälsofrämjande samt stödja elevernas utveckling mot ut-
bildningens mål. Att uppmärksamma och identifiera tecken på våld,
hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll
är en del av detta arbete, eftersom sådan utsatthet påverkar elevens
hälsa, trygghet och möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen. För-
slaget innebär därmed inte att ett nytt uppdrag tillkommer, utan att
ett befintligt ansvar tydliggörs.
För det andra säkerställer en reglering inom elevhälsans uppdrag
att samtliga skolor omfattas på ett likvärdigt sätt. Elevhälsa ska finnas
vid alla skolenheter, vilket innebär att regleringen får ett brett och
enhetligt genomslag. En reglering som i stället knyts till särskilda
funktioner eller tillfälliga insatser skulle riskera att leda till variatio-
ner i tillämpningen.
För det tredje har elevhälsan redan i dag en central funktion i sko-
lans arbete med elevers hälsa och sociala situation, samt i samverkan
med andra aktörer. Genom att tydliggöra uppdraget i elevhälsans an-
svar klargörs hur denna funktion ska tas i anspråk i situationer som
rör allvarlig utsatthet, utan att ansvarsfördelningen i övrigt förändras.
Sammantaget talar såväl krav på likvärdighet, som systematiska och
praktiska skäl för att regleringen bör placeras inom elevhälsans uppdrag.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
284
Varför ansvaret inte ska ingå i arbetet med
kränkande behandling eller förtydligas i rektors ansvar
Det hade varit möjligt att placera en reglering av detta slag i bestäm-
melserna om rektors ansvar eller inom ramen för 6 kap. skollagen om
åtgärder mot kränkande behandling. Vi bedömer dock att en sådan
placering inte skulle vara ändamålsenlig.
Rektorn har enligt skollagen ett övergripande ansvar för ledningen
och samordningen av verksamheten vid skolenheten.7 Skolverket och
Socialstyrelsen framhåller i den nationella vägledningen för elevhälsan
att rektorn har en central roll i att leda, organisera och skapa förut-
sättningar för ett väl fungerande elevhälsoarbete.
Det övergripande organisatoriska ansvaret innebär emellertid inte
att det tydligt framgår vilken funktion inom skolan som särskilt ska
uppmärksamma och identifiera tecken på att en elev kan vara utsatt
för våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social
kontroll. En reglering som enbart knyts till rektors ansvar riskerar
därför att bli allmänt hållen och inte ge tillräcklig vägledning om hur
arbetet ska bedrivas i praktiken eller vilken funktion som har ett sär-
skilt ansvar för dessa frågor.
Syftet med förslaget är att tydliggöra att elevhälsans tvärprofes-
sionella kompetens ska tas i anspråk när det finns tecken på att en elev
kan vara utsatt för våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan
negativ social kontroll. Elevhälsan har genom sina medicinska, psyko-
logiska, psykosociala och specialpedagogiska kompetenser särskilda
förutsättningar att uppmärksamma och identifiera sådana tecken samt
att bidra till att nödvändiga åtgärder initieras inom ramen för skolans
ansvar. En placering i bestämmelserna om elevhälsans uppdrag tydlig-
gör därför ansvarsfördelningen bättre än en generell reglering av rek-
tors ansvar och bidrar därigenom till en mer likvärdig tillämpning.
Det är inte heller lämpligt att reglera frågan inom ramen för 6 kap.
skollagen. Bestämmelserna i detta kapitel avser kränkande behandling
i samband med skolans verksamhet. Den utsatthet som nu är aktuell
har i många fall sin grund utanför skolan och utövas ofta av familje-
medlemmar eller andra närstående. Även om konsekvenserna kan
märkas i skolmiljön är det inte fråga om kränkningar som främst sker
i samband med skolans verksamhet. En placering i 6 kap. skollagen
skulle därför riskera att ge en missvisande bild av problematiken och
7 Se bl.a. 2 kap. 9 och 10 §§ skollagen (2010:800) och SOU 2025:113 En förbättrad elevhälsa.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
285
begränsa bestämmelsens tillämpningsområde. I de fall det i skolmil-
jön förekommer att elever utövar kontroll gentemot varandra eller
att personal upprätthåller hedersnormer i förhållande till elever, ska
detta däremot hanteras som kränkande behandling, om förutsättning-
arna för det är uppfyllda, se avsnitt 9.2.
Genom att i stället reglera frågan inom elevhälsans uppdrag tydlig-
görs att det handlar om att uppmärksamma och hantera elevers hälsa,
trygghet och livssituation i ett bredare perspektiv, även när orsakerna
ligger utanför skolans direkta kontroll.
Det förtydligade uppdraget innebär att elevhälsan ges ett uttryckligt
mandat att uppmärksamma och identifiera tecken på utsatthet samt
att bidra till att åtgärder initieras inom ramen för skolans ansvar. Detta
förändrar inte ansvarsfördelningen utan tydliggör hur elevhälsans kom-
petens ska tas i anspråk i verksamheten.
7.2.6 Vad innebär förtydligandet av uppdraget?
Elevhälsan ska fungera som ett nav för skolans arbete
Elevhälsan ska fungera som ett nav. Det innebär att den ska utgöra
en samlande och strukturerande funktion i skolans hantering av oro
för en elev.
Funktionen som nav innebär inte att elevhälsan ensam bär ansva-
ret för åtgärder eller beslut eller att andra personalgrupper inte ska
agera i avvaktan på elevhälsans bedömning. Varje anställd ansvarar
för att agera i enlighet med sina skyldigheter enligt gällande regelverk,
inklusive att genast göra en anmälan till socialtjänsten vid misstanke
om att ett barn far illa.
Elevhälsans roll är i stället att bidra med underlag, bedömningar
och förslag till insatser samt att verka för att frågan tas vidare i sko-
lans organisation eller till aktörer utanför skolan, såsom hälso- och
sjukvården, när så krävs. Beslut om åtgärder fattas även fortsättnings-
vis inom ramen för rektors övergripande ansvar för verksamheten.
Elevhälsans förtydligande roll har betydelse mot bakgrund av att vi
samtidigt föreslår att uppdraget till länsstyrelsernas samverkan i dessa
frågor ska stärkas, se avsnitt 8.6.3. En tydlig intern funktion i skolan
är en förutsättning för att externa stödstrukturer ska få genomslag i
praktiken. Förslaget bidrar därmed inte enbart till tydlighet i det en-
skilda ärendet utan även till en mer sammanhållen nationell struktur
för kunskapsstöd och samverkan.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
286
Vad innebär att elevhälsan särskilt ska uppmärksamma
och identifiera tecken på utsatthet?
Att elevhälsan särskilt ska uppmärksamma och identifiera tecken på
att en elev kan vara utsatt för våld, hedersrelaterat våld och förtryck,
eller annan negativ social kontroll innebär att elevhälsan aktivt ska
vara observant på signaler som kan tyda på sådan utsatthet.
Att uppmärksamma innebär att vara vaksam och reagera på sådana
signaler i elevens situation som kan ge anledning till oro. Det kan
handla om elevens mående, beteende eller deltagande i utbildningen,
liksom uppgifter som framkommer i samtal med eleven eller iakttagel-
ser från skolans personal. Uppmärksammandet kan ske såväl i plane-
rade kontakter, såsom hälsobesök, som i andra sammanhang inom
elevhälsans verksamhet.
Att identifiera innebär att, med stöd av elevhälsans samlade kom-
petens, sätta dessa signaler i ett sammanhang och bedöma om de kan
tyda på att eleven kan vara utsatt och i behov av stöd eller skydd. Elev-
hälsans olika professioner – medicinska, psykologiska, psykosociala
och specialpedagogiska – kan bidra med olika perspektiv i denna
bedömning.
Att uppmärksamma och identifiera tecken på utsatthet innebär
inte att elevhälsan ska utreda om våld eller annan utsatthet faktiskt
förekommer eller fastställa motiv. Sådana utredningar ankommer
på socialtjänsten och vid behov andra myndigheter. Det är tillräckligt
att det finns tecken eller omständigheter som ger anledning till oro
för att en elev kan vara i behov av skydd eller stöd.
Bedömningen ska göras utifrån elevens situation och med beak-
tande av att barn och unga inte alltid själva kan eller vill berätta om
sin utsatthet. De signaler som uppmärksammas kan därför vara in-
direkta eller fragmentariska. I sådana situationer behöver skolan, med
stöd av elevhälsans kompetens, göra en samlad bedömning av situa-
tionen. En sådan bedömning kan innefatta en avvägning av vilka åt-
gärder som är lämpliga och säkra i det enskilda fallet. Det kan exem-
pelvis gälla om och hur kontakt med vårdnadshavare bör tas, om det
finns skäl att göra en anmälan till socialtjänsten samt hur allvarlig och
akut situationen framstår. Bedömningen ska göras med beaktande av
att vissa åtgärder, såsom kontakt med vårdnadshavare, i vissa fall kan
innebära en risk för eleven. Detta gäller särskilt vid misstanke om
hedersrelaterat våld och förtryck eller annan form av systematisk kon-
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
287
troll som utövas av vårdnadshavare. Det är inte fråga om en utredning
i socialtjänstlagens mening. Bedömningen syftar i stället till att avgöra
hur skolan ska agera inom ramen för sitt ansvar och säkerställa att
elevens behov av stöd och skydd tillgodoses.
Elevhälsan ska inom ramen för skolans
ansvar initiera nödvändiga åtgärder
Förslaget innebär att elevhälsans uppdrag inte enbart omfattar att
uppmärksamma och identifiera tecken på utsatthet, utan även att –
inom ramen för skolans ansvar – bidra till att nödvändiga åtgärder
initieras. Tillägget syftar till att tydliggöra elevhälsans roll när oro
för en elev uppstår.
Att bidra till att åtgärder initieras innebär att elevhälsan ska verka
för att frågan tas vidare i skolans organisation och inte stannar vid
en individuell iakttagelse. Elevhälsan ska, med sin tvärprofessionella
kompetens, medverka i bedömningen av elevens situation och bidra
till att rektor eller annan ansvarig funktion får ett tillräckligt underlag
för att ta ställning till vilka åtgärder som kan vara aktuella inom sko-
lans verksamhet. Detta påverkar inte den enskilde medarbetarens per-
sonliga skyldighet att genast göra en anmälan till socialtjänsten vid
misstanke om att ett barn far illa. En sådan anmälan ska göras utan
dröjsmål och får inte avvakta en intern beredning eller en samlad
bedömning inom elevhälsan.
Elevhälsans medverkan i bedömningen syftar i stället till att stödja
skolans fortsatta hantering av elevens situation och, när det är aktu-
ellt, komplettera och följa upp åtgärder inom skolans ansvar.
Bestämmelsen innebär inte att elevhälsan ges ett självständigt be-
slutsmandat eller ett verkställighetsansvar. Beslut om åtgärder inom
skolans verksamhet fattas även fortsättningsvis inom ramen för den
ansvarsfördelning som följer av skollagen och under rektorns ledning
av verksamheten.
Vilka åtgärder som kan vara aktuella beror på omständigheterna
i det enskilda fallet. Det kan handla om pedagogiska eller organisa-
toriska insatser, trygghetsskapande åtgärder eller andra stödinsatser
i skolsituationen. Det kan exempelvis röra sig om anpassningar av ele-
vens skolgång, stödjande samtal inom elevhälsan, planering för elevens
trygghet och säkerhet i skolmiljön, åtgärder för att möjliggöra delta-
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
288
gande i undervisning och skolaktiviteter eller samordning av skolans
fortsatta arbete kring eleven.
Att initiera nödvändiga åtgärder kan även innebära att elevhälsan,
när det är motiverat och förenligt med gällande regelverk, uppmärk-
sammar behovet av samverkan med andra aktörer, såsom socialtjänsten
eller hälso- och sjukvården, och verkar för att sådan kontakt tas. I vissa
fall kan det aktualisera behovet av en samordnad individuell plan en-
ligt socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, se avsnitt 7.8.
Samverkan och informationsdelning ska alltid ske i enlighet med
gällande sekretessbestämmelser. Förslaget innebär inte någon utvidg-
ning av möjligheten att lämna ut uppgifter, utan ska tillämpas inom
ramen för befintlig reglering.
Genom förtydligandet klargörs att elevhälsan ska bidra till att upp-
märksammad oro leder till en strukturerad och rättssäker hantering.
Vad avses med inom ramen för skolans ansvar
Formuleringen att elevhälsan ska bidra till att nödvändiga åtgärder
initieras inom ramen för skolans ansvar är en medveten avgränsning.
Den tydliggör att förslaget inte innebär att skolan eller elevhälsan
ges ett generellt ansvar för elevens livssituation i stort eller att ansvar
flyttas från andra aktörer.
Skolans ansvar regleras i skollagen och avser utbildningen, elever-
nas trygghet och studiero samt att ge stöd så att elever kan utvecklas
så långt som möjligt mot utbildningens mål. I detta ligger ett ansvar
att agera när förhållanden påverkar eller riskerar att påverka elevens
möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen eller att vistas i en trygg
skolmiljö. Skolan ska dock inte överta uppgifter som åvilar socialtjäns-
ten, hälso- och sjukvården eller rättsväsendet.
När elevhälsan uppmärksammar tecken på utsatthet ska den där-
för bedöma hur situationen påverkar elevens skolsituation. Det kan
exempelvis handla om frånvaro, begränsat deltagande i undervisning
eller skolaktiviteter, oro eller rädsla som påverkar elevens koncentra-
tion och lärande eller behov av särskilda trygghetsskapande insatser
i skolmiljön.
I situationer där det finns misstanke om att ett barn far illa aktu-
aliseras anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen. Skolan full-
gör då sitt ansvar genom att anmäla och vid behov samverka, medan
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
289
det är socialtjänsten som ansvarar för eventuella skydds- eller vård-
insatser.
Samtidigt är skolans ansvar inte begränsat till undervisning eller
till att göra en anmälan. Även i situationer där det ännu inte finns till-
räckligt underlag för en orosanmälan, eller där frågan om anmälan
behöver övervägas, ska skolan uppmärksamma elevens situation och
vidta åtgärder inom ramen för sitt uppdrag. Det kan exempelvis handla
om att erbjuda stöd genom elevhälsan, anpassa skolmiljön, föra sam-
tal med eleven och vid behov initiera samverkan med andra aktörer.
Avgränsningen tydliggör därmed inte något utrymme där skolan
saknar ansvar, utan klargör att olika åtgärder aktualiseras beroende
på situationens allvar och karaktär. Syftet är att motverka ansvars-
glidning och säkerställa en tydlig ansvarsfördelning mellan skolan
och andra aktörer.
Genom att knyta bestämmelsen till skolans ansvar säkerställs att
regleringen är proportionerlig och förenlig med skollagens struktur.
Förtydligandet innebär således en precisering av hur det befintliga
uppdraget ska förstås, inte en materiell utvidgning av skolans eller
elevhälsans ansvar.
Elevhälsan ska följa upp insatser som initieras
När elevhälsan har bidragit till att nödvändiga åtgärder initieras är
det en del av uppdraget att även medverka i uppföljningen av dessa
insatser. Uppföljning är redan en integrerad del av elevhälsans arbete
på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och följer av skolans ansvar
att systematiskt planera, genomföra och utvärdera verksamheten.
Att följa upp insatser innebär att bedöma hur de åtgärder som
vidtagits påverkar elevens skolsituation. Det kan exempelvis handla
om att följa utvecklingen av elevens skolresultat, närvaro, trygghet,
delaktighet eller mående i relation till utbildningen. Uppföljningen
ger underlag för att vid behov justera eller komplettera insatserna
inom skolans ansvar.
I situationer som rör våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller
annan negativ social kontroll kan behovet av uppföljning vara särskilt
tydligt, eftersom elevens situation kan förändras över tid och påverkas
av faktorer både i och utanför skolan. Elevhälsans tvärprofessionella
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
290
kompetens är central för att bedöma hur insatserna fungerar och om
ytterligare åtgärder behöver övervägas.
Det föreslagna förtydligandet innebär dock inte att en ny eller
särskild uppföljningsskyldighet införs. Uppföljning är redan en del
av elevhälsans och skolans befintliga ansvar enligt skollagen. Försla-
get tydliggör i stället att även åtgärder som initieras med anledning
av oro för våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ
social kontroll ska hanteras inom denna befintliga struktur. Detta
ligger i linje med skolans ansvar att systematiskt planera, följa upp
och utveckla verksamheten.
7.2.7 Skäl för bedömningen om resursförstärkningar m.m.
Förslaget innebär ett förtydligande av elevhälsans uppdrag och syftar
till att skapa större likvärdighet i tillämpningen. Hur väl förtydligan-
det får genomslag i praktiken påverkas emellertid av de organisatoriska
och resursmässiga förutsättningarna i elevhälsan. Förstärkta resurser
och en mer enhetlig bemanning bedöms kunna bidra till att elevhälsans
uppdrag genomförs mer effektivt och göra skyddet för barn som ut-
sätts för våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ
social kontroll mer likvärdigt i hela landet.
Elevhälsoutredningen har pekat på att tillgången till elevhälsans
kompetenser och bemanning varierar mellan huvudmän. Elevhälso-
utredningens förslag, om de genomförs, skulle innebära en ambitions-
höjning för elevhälsans verksamhet. Det gäller särskilt förslagen som
rör ökade resurser och bemanning. Betänkandet bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Vårt förslag är därför utformat fristående från
dessa överväganden. Oberoende av Elevhälsoutredningens förslag finns
det behov av att tydliggöra elevhälsans uppdrag i skollagen, särskilt
i situationer som rör allvarlig utsatthet hos barn och elever.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
291
7.3 Bemyndigande att meddela
föreskrifter om elevhälsan
Förslag
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska
få meddela föreskrifter om elevhälsans uppgifter och arbete. I skol-
förordningen ska det införas en bestämmelse som ger Skolverket
rätt att meddela kompletterande föreskrifter om elevhälsans upp-
gifter och arbete.
Bedömning
Det finns inte behov av något ytterligare bemyndigande för Social-
styrelsen. När det gäller medicinska frågor inom elevhälsans verk-
samhet finns redan bemyndiganden som möjliggör normgivning
inom Socialstyrelsens ansvarsområde.
7.3.1 Skälen för förslaget
Elevhälsans uppdrag är reglerat i skollagen på en övergripande nivå.
Bestämmelserna anger verksamhetens inriktning och grundläggande
uppgifter, men innehåller endast i begränsad utsträckning närmare
reglering av hur uppdraget ska genomföras i praktiken. Samtidigt
visar vår kartläggning att tillämpningen varierar mellan huvudmän
och att det i vissa delar finns behov av ökad tydlighet och en mer
enhetlig tillämpning.
Ett bemyndigande att meddela föreskrifter om elevhälsan har tidi-
gare föreslagits av Elevhälsoutredningen. De grundläggande ramarna
för elevhälsans uppdrag bör även fortsättningsvis regleras i lag. Sam-
tidigt finns det frågor om elevhälsans uppgifter och arbete som är av
sådan karaktär att de kan behöva preciseras eller anpassas över tid.
Ett bemyndigande innebär att sådana frågor, när behov uppkommer,
kan regleras genom föreskrifter utan att lagstiftningen behöver ändras.
Det skapar förutsättningar för en mer flexibel och ändamålsenlig
normgivning samtidigt som de grundläggande principerna även fort-
sättningsvis beslutas av riksdagen. Ett bemyndigande skapar förutsätt-
ningar för en mer enhetlig och långsiktigt hållbar reglering av frågor
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
292
som rör elevhälsans verksamhet och möjliggör att regleringen kan
utvecklas och anpassas över tid.
Bemyndigandet innebär att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elevhälsans upp-
gifter och arbete. Det möjliggör en mer ändamålsenlig och enhetlig
reglering av sådana frågor som kan behöva preciseras över tid, exem-
pelvis i fråga om arbetssätt, samverkan, dokumentation, uppföljning
eller andra delar av verksamheten där det finns behov av förtydligan-
den. I andra delar kan nationell styrning även fortsättningsvis ske
genom allmänna råd, vägledningar eller kunskapsstöd.
Bemyndigandet kan exempelvis användas för att meddela före-
skrifter om elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande arbete,
elevhälsans arbete på individ-, grupp- och skolenhetsnivå samt sam-
verkan med lärare, övrig personal, socialtjänsten och hälso- och sjuk-
vården. Det kan även användas för att meddela närmare föreskrifter
om elevhälsans arbete med att uppmärksamma och hantera våld,
hedersrelaterat våld och förtryck inklusive könsstympning, eller
annan negativ social kontroll. Sådana föreskrifter kan bidra till att
tydliggöra hur dessa frågor ska hanteras inom elevhälsans verksam-
het och främja en mer likvärdig tillämpning i hela landet.
Bemyndigandet kan även användas för att meddela föreskrifter
om genomförandet av hälsobesök. Hälsobesöken utgör en central
del av elevhälsans verksamhet och kan ge förutsättningar att uppmärk-
samma elevers hälsa, livssituation och eventuella utsatthet. Det kan
därför finnas behov av en mer enhetlig nationell reglering av hur så-
dana besök ska genomföras och vilka frågor som bör uppmärksam-
mas inom ramen för elevhälsans uppdrag.
Behovet av att kunna meddela sådana föreskrifter aktualiseras inte
minst i frågor som rör uppmärksammande av elevers utsatthet, där
det kan finnas behov av att tydliggöra relationen till andra regelverk,
såsom anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen och gällande
sekretessbestämmelser.
Bemyndigandet innebär inte att elevhälsans grundläggande upp-
drag förändras eller att nya materiella skyldigheter införs. Det syftar
i stället till att möjliggöra närmare preciseringar av hur uppdraget ska
genomföras i praktiken och därigenom bidra till en mer likvärdig, rätts-
säker och ändamålsenlig tillämpning av bestämmelserna om elevhälsan.
Genom bemyndigandet ges regeringen möjlighet att meddela när-
mare föreskrifter om elevhälsans uppgifter och arbete eller att genom
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
293
förordning överlåta sådan normgivning till Skolverket. När det gäller
de medicinska delarna inom elevhälsans verksamhet finns redan be-
myndiganden som möjliggör normgivning inom Socialstyrelsens an-
svarsområde. Det finns inte behov av något ytterligare bemyndigande
för Socialstyrelsen.
7.4 Uppdrag att säkerställa att frågor om
hedersrelaterat våld och förtryck
ställs vid hälsobesök
Förslag
Skolverket och Socialstyrelsen ges i uppdrag att, inom ramen för
sina respektive ansvarsområden och i samverkan, vidta nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att frågor om våld, hedersrelaterat våld
och förtryck inklusive könsstympning, eller annan negativ social
kontroll uppmärksammas och hanteras inom elevhälsans arbete,
särskilt i samband med hälsobesök. Uppdraget ska genomföras
genom utfärdande av föreskrifter eller framtagande av kunskaps-
stöd eller annan nationell vägledning.
7.4.1 Närmare om förslaget
Genom att ge Skolverket och Socialstyrelsen ett gemensamt upp -
drag att analysera och vidta nödvändiga åtgärder skapas bättre för-
utsättningar för en likvärdig och systematisk hantering i hela landet
i syfte att upptäcka fler elever som är utsatta för bland annat heders-
relaterat våld och förtryck. Uppdraget ger även utrymme att beakta
pågående utvecklingsarbete, såsom de överväganden som görs i sam-
band med Elevhälsoutredningens förslag, och att anpassa åtgärderna
till hur elevhälsans arbete kommer att regleras framöver.
Förslaget ska ses tillsammans med förslaget om ett förtydligat
uppdrag för elevhälsan och det föreslagna bemyndigandet att med-
dela föreskrifter om elevhälsans arbete och innehållet i hälsobesök,
se avsnitt 7.3. Genom lagregleringen tydliggörs elevhälsans ansvar.
Genom bemyndigandet skapas möjlighet att meddela närmare före-
skrifter. Det aktuella uppdraget syftar till att säkerställa att det tas
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
294
fram nationell styrning och stöd, exempelvis genom föreskrifter, kun-
skapsstöd eller andra nationella vägledningar.
7.4.2 Skälen för förslaget
Vår kartläggning visar att det i dag finns betydande variationer i hur
frågor om våld, hedersrelaterat våld och förtryck inklusive könsstymp-
ning, eller annan negativ social kontroll uppmärksammas och hanteras
inom elevhälsan. I vissa verksamheter finns etablerade arbetssätt och
rutiner för att ställa frågor och följa upp oro, medan hanteringen i
andra fall i hög grad är beroende av enskilda medarbetares kunskap,
erfarenhet och initiativ. Detta gäller till exempel om våld och kontroll,
och i synnerhet frågor om könsstympning där det ofta saknas gemen-
samma strukturer för hur oro ska uppmärksammas och hanteras.
Våra intervjuer med unga visar också att många upplever att de inte
fått frågor och tillfälle att berätta för vuxna om vad de är utsatta för.
Vår kartläggning visar även att skolors elevhälsa ofta saknar en
rutin att ställa frågor om utsatthet för våld och hedersrelaterat våld
och förtryck. Avsaknaden av strukturerade arbetssätt innebär att
tecken på elevers utsatthet riskerar att förbli oupptäckta. Forskning
och erfarenheter från hälso- och sjukvården visar att våldsutsatthet
sällan framkommer spontant utan i regel behöver efterfrågas genom
strukturerade frågor. Studier visar att införandet av rutinmässiga frågor
om våld i nära relationer leder till en ökad identifiering av utsatta indi-
vider.8 Motsvarande erfarenheter finns i arbetet mot könsstympning,
där fall i högre grad uppmärksammas i verksamheter där frågor ställs
systematiskt.9
Könsstympning är en allvarlig kränkning som medför ett stort
lidande. Erfarenheter från kommunala kartläggningar visar att före-
komsten av könsstympning i vissa fall kan vara större än vad som
tidigare varit känt. Exempelvis har en kartläggning i Västerås visat att
fler än förväntat varit utsatta, vilket tydliggör att frånvaron av syste-
matiska frågor kan leda till en underskattning av problemets omfatt-
8 World Health Organization (2013). Responding to intimate partner violence and sexual violence
against women: WHO clinical and policy guidelines, se även Nationellt centrum för kvinnofrid,
kunskapsunderlag om våld i nära relationer.
9 UNICEF och UNFPA, gemensamma rapporter om könsstympning, bl.a. (2016). Female
Genital Mutilation: A global concern (och senare uppdateringar).
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
295
ning.10 Samtidigt är könsstympning och andra former av hedersrela-
terat våld och förtryck ofta förenade med tystnad, kontroll och rädsla,
vilket ytterligare understryker behovet av ett aktivt och strukturerat
uppmärksammande.
Samtidigt saknas i dag en tillräckligt tydlig och enhetlig nationell
styrning av hur och i vilka sammanhang sådana frågor ska ställas inom
elevhälsans verksamhet. Den nuvarande regleringen kompletteras i
stor utsträckning av vägledningar och lokala rutiner, vilket innebär
att arbetssätten varierar mellan huvudmän och skolor.
Inom såväl barnhälsovården som elevhälsan finns nationella kun-
skapsstöd, handböcker och rekommendationer som ger vägledning
för hälsobesök och hälsosamtal. Dessa är dock inte rättsligt bindande
och lämnar ett visst utrymme för lokala anpassningar. Elevhälsoutred-
ningen har föreslagit att hälsobesök inom elevhälsans medicinska in-
sats ska genomföras mer systematiskt och i större utsträckning än
i dag, bland annat genom att det görs obligatoriskt för skolan att er-
bjuda hälsobesök med vissa intervall. Elevhälsoutredningen har också
föreslagit att hälsobesök ska genomföras mer strukturerat och att
vårdnadshavare i större utsträckning ska bjudas in till vissa hälsobesök.
Detta kan bidra till ökad delaktighet och samverkan kring barnets
hälsa. Frågor om våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan
negativ social kontroll kan dock i vissa situationer vara svåra för ele-
ver att berätta om i närvaro av vårdnadshavare. Det är därför viktigt
att elevhälsan inom ramen för sitt professionella ansvar ges möjlig-
het att bedöma i vilka delar av arbetet och under vilka former sådana
frågor bör ställas.
Inom barnhälsovården finns redan ett etablerat barnhälsoprogram
med tydligt innehåll för hälsobesök, medan motsvarande struktur i
elevhälsan i dag är mindre enhetlig. Det pågår dock ett utvecklings-
arbete av ett mer sammanhållet nationellt hälsoprogram för barn och
unga under ledning av Socialstyrelsen, där även elevhälsan kan komma
att omfattas. Hur detta arbete kommer att utformas och vilken grad
av normering som kan bli aktuell är ännu inte fastlagt.
Sammantaget visar detta att det finns ett behov av att stärka den
nationella styrningen av elevhälsans arbete, särskilt när det gäller att
uppmärksamma och hantera hedersrelaterat våld och förtryck inklu-
sive könsstympning.
Mot denna bakgrund bedömer vi att det i nuläget inte är ändamåls-
enligt att närmare ange i vilken form styrningen bör utformas. Det
10 Kartläggning av könsstympning i Västerås kommun, se kommunens rapport/publicerade
underlag.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
296
bör i stället ankomma på berörda myndigheter att, inom ramen för
uppdraget och med beaktande av det pågående utvecklingsarbetet,
analysera och ta ställning till vilka åtgärder som är mest ändamålsenliga.
Vi bedömer att ett uppdrag till Skolverket och Socialstyrelsen att
analysera och vidta nödvändiga åtgärder är en ändamålsenlig väg för
att säkerställa att frågor om våld, hedersrelaterat våld och förtryck in-
klusive könsstympning, eller annan negativ social kontroll uppmärk-
sammas och hanteras inom elevhälsans arbete, särskilt i samband med
hälsobesök. Uppdraget bör utformas så att det kan samspela med det
pågående arbetet med ett nationellt hälsoprogram för barn och unga
samt de överväganden som görs med anledning av Elevhälsoutred-
ningens förslag.
7.5 Utvidgat och förtydligat tillämpningsområde
för statsbidraget för skolsociala team i fråga
om bland annat hedersrelaterat våld och förtryck
Förslag
Förordningen (2023:179) om statsbidrag för personalkostnader
för skolsociala team ska ändras så att statsbidrag även får lämnas
för arbete inom skolsociala team som avser att tidigt uppmärk-
samma svårigheter i skolsituationen som kan ha samband med
våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social
kontroll. Detta gäller även i de fall där svårigheterna inte tar sig
uttryck i skolfrånvaro eller skolavbrott.
Bedömning
Regeringen bör följa hur statsbidraget för skolsociala team tilläm-
pas och vid behov överväga ytterligare förtydliganden i syfte att
minska tolkningsutrymmet och främja en mer likvärdig tillämpning.
För att möjliggöra ett långsiktigt och kontinuerligt arbete
inom skolsociala team bör statsbidraget kunna lämnas som fler-
årigt. En sådan finansiering bedöms ge bättre förutsättningar för
planering, kontinuitet och varaktig samverkan mellan skola, social-
tjänst och andra berörda aktörer.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
297
7.5.1 Om förslaget
Genom ändringen klargörs att statsbidraget för skolsociala team även
får användas för arbete som avser att tidigt uppmärksamma svårig-
heter i skolsituationen som kan ha samband med våld, hedersrela-
terat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll. Detta
innebär en utvidgning av statsbidragets tillämpningsområde i förhål-
lande till nuvarande tillämpning, som i praktiken ofta varit inriktad
på problematisk skolfrånvaro.
Skolsociala team är inte en lagreglerad verksamhet, utan en form för
organiserad samverkan mellan skolan och socialtjänsten som huvud-
män kan utforma utifrån lokala behov och förutsättningar. Sådan sam-
verkan kan bedrivas både med och utan statlig finansiering. Förord-
ningen (2023:179) om statsbidrag för personalkostnader för skolsociala
team reglerar inte verksamheten som sådan, utan endast under vilka
förutsättningar statsbidrag får lämnas.
Skolsociala team som inte får statlig finansiering påverkas inte av
förslaget. Huvudmännen har även fortsättningsvis möjlighet att orga-
nisera och använda skolsociala team för olika ändamål inom ramen
för sina respektive uppdrag. Förslaget syftar i stället till att tydlig-
göra att även arbete som rör våld, hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll omfattas av statsbidragets tillämp-
ningsområde och kan därmed finansieras med statsbidraget. Genom
denna ändring i förordningen skapas bättre förutsättningar för en
enhetlig och förutsebar tillämpning av statsbidraget.
Förslaget syftar också till att minska den osäkerhet som i dag finns
kring i vilka situationer statsbidraget får användas, särskilt i ärenden
som rör mer komplexa former av utsatthet där problematiken inte
primärt tar sig uttryck i skolfrånvaro. Denna osäkerhet kan i prakti-
ken ha lett till att tillämpningen varierar mellan huvudmän och att
vissa typer av ärenden, särskilt sådana som rör mer subtila former
av utsatthet, inte alltid omfattas. Genom ändringen tydliggörs att
statsbidraget kan användas i ett tidigare skede och i ett bredare spekt-
rum av elevärenden än vad som i dag ofta anses omfattas.
För att förtydliga användningen av statsbidraget är vår bedömning
att anslaget för statsbidraget bör förstärkas. Därutöver bedömer vi
att statsbidraget bör kunna lämnas som flerårigt, i syfte att skapa lång-
siktiga och stabila förutsättningar för samverkan mellan skolan och
socialtjänsten. Förslaget innebär inte någon förändring av ansvars-
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
298
fördelningen mellan skolan och socialtjänsten. Skolans ansvar att upp-
märksamma elever i behov av stöd och socialtjänstens ansvar att ut-
reda och besluta om insatser kvarstår oförändrat.
7.5.2 Skälen för förslaget
Förslagets inriktning och avgränsning
Förslaget syftar till att förtydliga och utvidga statsbidragets tillämp-
ningsområde. Med svårigheter i skolsituationen avses sådana förhål-
landen som påverkar elevens möjligheter att delta i utbildningen eller
tillgodogöra sig undervisningen. Det kan innefatta såväl pedagogiska
som sociala och psykosociala faktorer. Detta innebär att även svårig-
heter som inte tar sig uttryck i skolfrånvaro, men som påverkar elevens
deltagande eller välbefinnande, ska omfattas av statsbidraget.
Förslaget innebär inte någon förändring av ansvarsfördelningen
mellan skolan och socialtjänsten. Det innebär inte heller att skol -
sociala team ska hantera eller utreda allvarlig utsatthet, såsom våld
eller hedersrelaterat våld och förtryck. Sådana situationer kan där-
emot utgöra en del av den problembild som motiverar samverkan i
ett skolsocialt team med socialtjänsten. Skolsociala team kan bidra
till att uppmärksamma signaler på utsatthet, skapa en samlad bild av
elevens situation och underlätta en tidig och samordnad kontakt med
socialtjänsten. Situationer som rör våld eller hedersrelaterad proble-
matik kan därmed utgöra en del av den problembild som motiverar
samverkan inom ramen för ett skolsocialt team.
Syftet är således att klargöra att även svårigheter i skolsituationen
som har samband med våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller
annan negativ social kontroll omfattas av statsbidragets tillämpnings-
område, och därigenom bidra till en mer enhetlig tillämpning. Reger-
ingen har även gett Skolverket och Socialstyrelsen i uppdrag att stödja,
kartlägga och följa upp skolsociala team med särskilt fokus på det
arbete som bedrivs av skolhuvudmän och socialtjänsten avseende
elever med hög skolfrånvaro och elever i särskilt utsatta situationer,
exempelvis elever som har utsatts för eller riskerar att utsättas för
någon form av våld. Vårt förslag ligger väl i linje med detta uppdrag
genom att tydliggöra att statsbidraget även omfattar arbete som avser
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
299
svårigheter i skolsituationen med samband med våld, hedersrelaterat
våld och förtryck eller annan negativ social kontroll.11
Skolans roll i att upptäcka hedersrelaterat
våld och förtryck och annan utsatthet
Skolan ska säkerställa en trygg skolmiljö och ge elever den ledning
och stimulans som behövs för deras utveckling och lärande. Utsatt-
het i form av våld eller kontroll kan få konsekvenser för skolgången
även när det inte tar sig uttryck i frånvaro eller disciplinära svårig -
heter. Utsatthet kan visa sig i form av begränsningar i deltagande, oro
eller psykisk press, snarare än öppna berättelser eller tydliga tecken
på våld. Skolan når i princip alla barn och unga och är därför ofta den
aktör som först kan uppmärksamma att ett barn befinner sig i en ut-
satt situation. Därför krävs att skolans ansvar och möjlighet att upp-
täcka utsatthet är tydlig och att det finns en fungerande samverkan
mellan skolan och socialtjänsten.
Socialtjänsten är en viktig aktör för tidiga insatser
Socialtjänsten har en central och särskild roll i arbetet med barn och
unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Sådan pro-
blematik kännetecknas ofta av komplexa familje- och nätverksstruk-
turer där flera personer kan vara involverade i att utöva kontroll, be-
gränsningar, hot eller våld. I dessa situationer krävs insatser som tar
hänsyn till barnets hela livssituation och som kan omfatta såväl skydd
som stöd och långsiktiga åtgärder.
Enligt socialtjänstlagen (2025:400) har socialtjänsten det lagstad-
gade ansvaret att utreda barns behov av skydd och stöd samt att be-
sluta om och genomföra nödvändiga insatser när barn riskerar att
fara illa. Detta ansvar omfattar även ärenden som rör hedersrelaterat
våld och förtryck, där riskbedömningar och skyddsöverväganden ofta
är särskilt komplexa. Socialtjänsten har, till skillnad från andra aktö-
rer, möjlighet att vidta åtgärder som riktar sig till både barnet och
familjen samt att samordna stöd från flera verksamheter.
11 Regeringsbeslut 2025-12-18. Uppdrag till Socialstyrelsen och Statens skolverk att fortsatt stödja,
kartlägga och följa upp skolsociala team. Dnr S2025/02169.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
300
Hedersrelaterat våld och förtryck är inte alltid synligt genom akuta
händelser eller tydliga brottsliga handlingar, utan kan bestå av lång-
variga begränsningar, psykisk press eller hot om sanktioner. I sådana
fall är socialtjänstens möjligheter att göra samlade bedömningar av
risker och behov samt att vidta förebyggande åtgärder av särskild be-
tydelse. Socialtjänsten har därmed ett avgörande ansvar för att säker-
ställa att barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och
förtryck får ett adekvat skydd och stöd.
Utsatthet med kopplingar till skolfrånvaro – situationer
som redan omfattas av statsbidragets tillämpningsområde
Forskning och rapporter visar att skolfrånvaro kan vara en konse -
kvens av olika former av utsatthet i barns och ungas livssituation.12
I studier om våld i nära relationer och annan allvarlig utsatthet fram-
kommer att elever som lever med våld, kontroll eller hot i hemmet
löper en ökad risk för psykisk ohälsa, koncentrationssvårigheter och
svårigheter att delta i skolans verksamhet. Skolfrånvaro kan i vissa
fall vara en konsekvens av utsattheten och ett sätt att hantera rädsla,
stress eller begränsningar i vardagen.13
När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck framträder ett lik-
nande mönster, även om forskningen på området ofta är kvalitativ och
kontextuell snarare än kvantitativ. Studier som fokuserar på skolans
arbete med hedersrelaterade frågor visar att elever i hederskontext kan
möta särskilda begränsningar som påverkar skolgången, exempelvis
restriktioner kring deltagande i specifika undervisningsmoment såsom
simning och studieresor eller sociala aktiviteter. Sådana begränsningar
kan leda till återkommande frånvaro, anpassad undervisning eller i
vissa fall avbruten skolgång.14
Av vår enkät framkommer att personal som arbetar inom elev-
hälsan är den yrkesgrupp som oftast misstänker att en elev begränsas
genom uttrycksformer för hedersrelaterat våld och förtryck. Av de
som arbetar inom elevhälsan och som besvarat enkäten för grund- och
gymnasieskolan uppger 49 respektive 68 procent att de misstänkt
12 Se t.ex. Skolverket och Socialstyrelsen (2025). I gränslandet mellan skolan och socialtjänsten.
13 Socialstyrelsen (2026). Barn och unga som riskerar att fara illa.
https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/barn-och-unga/vagledning-for-
elevhalsa/stodja-elever/barn-och-unga-som-riskerar-att-fara-illa/. (Hämtat 2026-06-25.)
14 Ungdomsstyrelsen (2009). Gift mot sin vilja. Skrift 2009:5. Nationellt centrum mot
hedersrelaterat våld och förtryck, olika rapporter om skolans roll.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
301
minst en uttrycksform under det senaste året. Vanliga uttrycksformer
är att eleven inte får klä sig som den vill, att eleven kontrolleras i sko-
lan eller inte får delta i vissa aktiviteter. I gymnasieskolan är vanliga
uttrycksformer också att eleven inte får umgås med någon av motsatt
kön och att viss könsidentitet/sexuell läggning inte accepteras. Av-
snitt 4.5.4 redogör för förekomsten av misstankar av begränsningar.
Flera studier och examensarbeten om skolan och socialt arbete
pekar på att hedersrelaterat våld och förtryck ofta tar sig indirekta
uttryck i skolmiljön. Skolpersonal beskriver svårigheter att tolka
signaler eftersom problemen sällan yttrar sig genom öppna berättel-
ser om våld, utan snarare genom förändrat beteende, oro, nedstämd-
het eller tillbakadragande. I dessa sammanhang kan skolfrånvaro eller
minskat deltagande i undervisningen bli en synlig indikator på att
eleven befinner sig i en utsatt situation.15 Samma observationer har
gjorts i vår egen kartläggning.
Även om det saknas omfattande registerbaserad forskning som
specifikt kvantifierar sambandet mellan hedersrelaterat våld och skol-
frånvaro, finns ett tydligt stöd i forskningen om våldsutsatthet gene-
rellt. Internationella studier visar att elever som utsätts för våld i
familjen eller i nära relationer har en signifikant högre risk för skol-
frånvaro och sämre skolprestationer jämfört med andra elever.16 Dessa
resultat bedömer vi vara relevanta även för elever som lever i heders-
relaterade sammanhang, där kontroll, hot och våld kan förekomma
som en del av vardagen.
Rapporter från Skolverket och andra myndigheter har uppmärk-
sammat skolans centrala roll i att identifiera och hantera hedersrela-
terat våld och förtryck. Skolverket har i flera uppdrag betonat att
skolan ofta är den samhällsaktör som har mest kontinuerlig kontakt
med barn och unga, och att begränsningar kopplade till hedersnormer
kan påverka elevers närvaro, trygghet och möjlighet att tillgodogöra
sig utbildningen.17 Detta ligger till grund för bedömningen att skol-
frånvaro i vissa fall bör förstås som en möjlig varningssignal för heders-
relaterad problematik.
15 Eldh Eliasson, A. och Wojén Qvick, F., Hedersrelaterat våld och förtryck – skolkuratorers
upplevelser, DiVA.
16 Cheung, W.W. m.fl., Association between exposure to violence and student absenteeism, inter-
nationell peer review-studie.
17 Skolverket (2026). Motverka hedersrelaterat våld och förtryck i skolan.
https://www.skolverket.se/larande-och-trygghet/trygghet-vardegrund-och-
arbetsmiljo/brottsforebyggande-arbete/motverka-hedersrelaterat-vald-och-
fortryck/motverka-hedersrelaterat-vald-och-fortryck-i-skolan. (Hämtat 2026-06-29.)
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
302
Samtidigt visar både forskning och erfarenheter från verksam -
heten att hedersrelaterat våld och förtryck inte alltid tar sig uttryck
i skolfrånvaro. Elever kan upprätthålla regelbunden närvaro och sam-
tidigt leva i en situation som präglas av kontroll, psykisk press eller
begränsningar. I dessa fall kan utsattheten i stället komma till uttryck
genom mer subtila signaler i skolmiljön, såsom begränsat deltagande,
anpassat beteende eller oro.
Detta innebär att det finns en risk för att elever utsatta för heders-
relaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll inte
uppmärksammas inom ramen för nuvarande tillämpning, trots att
deras skolgång och välbefinnande påverkas. Det talar för behovet
av ett förtydligande av att även sådana situationer kan omfa ttas av
skolsociala teamens arbete.
Skolsociala team som metod för att
möta barn i olika former av utsatthet
Barn och unga i utsatta livssituationer har ofta behov av stöd som
spänner över flera verksamhetsområden. Skolsvårigheter, psykisk
ohälsa, social problematik och otrygghet i hemmiljön kan samverka
på ett sätt som gör det svårt för enskilda aktörer att ensamma möta
barnets behov. För dessa barn är tidiga och samordnade insatser av
särskild betydelse.
Skolsociala team utgör en metod för strukturerad samverkan mel-
lan skolan och socialtjänsten i arbetet med elever i utsatthet. Arbetet
omfattar problematisk skolfrånvaro, men även situationer där elevens
skolgång påverkas av sociala och psykosociala faktorer i vidare bemär-
kelse. Genom samverkan kan kompetens från båda verksamheterna
tillvaratas och en gemensam förståelse av elevens situation utvecklas.
En styrka med skolsociala team är att arbetet bedrivs i nära anslut-
ning till skolmiljön, där eleven befinner sig i sin vardag. Detta kan
bidra till att sänka trösklarna för kontakt och stöd, särskilt för barn
och familjer som annars kan ha svårt att ta del av socialtjänstens in-
satser. När socialtjänstens kompetens finns tillgänglig i skolans kon-
text ökar möjligheten till tidig dialog, förebyggande arbete och sam-
ordnade insatser.
Skolsociala team kan ge skolan ett förstärkt stöd i hanteringen
av komplexa elevärenden och bidra till att identifiera bakomligg -
ande orsaker till skolsvårigheter. Samtidigt kan teamen underlätta
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
303
för skolan att initiera kontakt med socialtjänsten när det finns oro
för att ett barn far illa. Vår kartläggning visar även att skolpersonal
kan ha brist på tillit till socialtjänstens förmåga att vidta åtgärder och
att det i vissa fall saknas samverkansstrukturer mellan skolan och
socialtjänsten. Skolsociala team kan bidra till att stärka samverkans-
strukturerna mellan de olika aktörerna.
Sammantaget bedöms skolsociala team vara en ändamålsenlig mo-
dell för att stärka stödet till elever i olika former av utsatthet. Genom
att möjliggöra tidiga och samordnade insatser bidrar modellen till att
eleven får rätt stöd, i rätt tid, samtidigt som ansvarsfördelningen mellan
skolan och socialtjänsten tydliggörs och samverkan på gruppnivå stärks.
Våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ
social kontroll ska omfattas av förordningens tillämpningsområde
Som vi konstaterat ovan finns redan i dag tydliga beröringspunkter
mellan de skolsociala teamens arbete och hedersrelaterat våld och för-
tryck i de fall där utsattheten får konsekvenser för elevens närvaro
eller deltagande i skolan.
Samtidigt visar både forskning och erfarenheter att hedersrelaterat
våld och förtryck många gånger inte tar sig uttryck i problematisk
skolfrånvaro. Sådana signaler fångas inte alltid upp i strukturer som
i första hand är inriktade mot frånvaro och skolavbrott.
Slutredovisningen från Skolverket och Socialstyrelsen visar att
skolsociala team i praktiken även möter elever i komplexa familje-
situationer där våld, kontroll eller andra former av allvarlig utsatt-
het kan förekomma, men att teamen samtidigt upplever osäkerhet
kring sitt mandat i dessa ärenden. Avsaknaden av ett uttryckligt om-
nämnande av våld och hedersrelaterat förtryck i förordningen kan
bidra till att uppdraget i vissa fall tolkas snävt och till att tillämpningen
varierar mellan huvudmän.18
Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas av särskilda risk-
faktorer och komplexa dynamiker som ofta kräver tidig samverkan
och särskild uppmärksamhet för att identifieras. När denna typ av ut-
satthet inte uttryckligen omfattas av skolsociala teamens uppdrag finns
en risk för att elever som inte uppvisar tydlig skolfrånvaro faller utan-
för det samverkanssystem som statsbidraget avser att stödja. I sam-
18 Skolverket och Socialstyrelsen (2025). I gränslandet mellan skolan och socialtjänsten.
Dnr 2023:2063.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
304
manhanget bör särskilt uppmärksammas risken för att barn och unga
förs ut ur landet i syfte att utsättas för hedersrelaterat våld och för-
tryck. I sådana situationer kan handlingsutrymmet för svenska myn-
digheter vara mer begränsat, vilket understryker vikten av tidig upp-
täckt och samverkan. Signaler på en sådan risk kan, liksom i andra
fall av hedersrelaterad problematik, vara subtila och ta sig uttryck i
elevens beteende eller deltagande i skolan. Detta förstärker behovet
av att skolsociala team har ett tydligt mandat att uppmärksamma även
dessa situationer inom ramen för sitt arbete.
Mot denna bakgrund bedömer vi att det finns skäl att uttryckligen
ange våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social
kontroll i förordningen om statsbidrag för skolsociala team. Ett sådant
förtydligande innebär att uppdragets tillämpningsområde klargörs och
preciseras i förhållande till de behov och situationer som teamen redan
möter i praktiken.
Skolsociala team som en del av ett bredare stödsystem
Vi bedömer att skolsociala team har goda förutsättningar att bidra
till tidig upptäckt och samordnat stöd för elever i utsatta situationer.
Detta gäller även i ärenden där utsattheten inte har konsekvenser för
skolnärvaro eller studieresultat. Skolsociala team har i detta samman-
hang en funktion som en samordnande länk mellan skolan och social-
tjänsten, med uppgift att bidra till tidig upptäckt, gemensam problem-
bild och att rätt insatser sätts in.
Samtidigt är det viktigt att tydliggöra att skolsociala team inte är
utformade för att ensamma hantera alla former av utsatthet. Teamens
arbete har naturliga begränsningar, både när det gäller mandat och
vilka typer av insatser som kan erbjudas. Utredningar, skyddsbedöm-
ningar och beslut om insatser är fortsatt socialtjänstens ansvar, medan
elevhälsan, skolans övriga verksamhet och hälso- och sjukvården har
egna, tydligt reglerade uppdrag och ansvar. Skolsociala team bör där-
för ses som ett komplement till, och en del av, ett bredare samman-
hållet stödsystem kring elever.
Ett sådant helhetsperspektiv stärker möjligheterna att möta elevers
behov på ett samordnat och rättssäkert sätt och bidrar till att olika
aktörers kompetenser tas till vara inom ramen för sina respektive upp-
drag. Det kan även bidra till ökad samverkan mellan aktörer, som i sin
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
305
tur kan leda till att barns behov av stöd och hjälp inte faller mellan
stolarna.
Skolverkets och Socialstyrelsens slutredovisning av regeringsupp-
draget om skolsociala team 2023–2025 visar samtidigt att det finns
kvarstående brister i hur skolsociala teamens uppdrag är reglerat och
tillämpas. Av redovisningen framgår att roller och ansvarsfördelningen
mellan skolan, elevhälsan och socialtjänsten i vissa fall upplevs som
oklar, samt att teamens uppdrag och arbetssätt varierar betydligt mel-
lan olika huvudmän. Av vår enkät framkommer att det ofta saknas
rutiner för samverkan med socialtjänsten. Samverkan uppges också
ske med vissa brister eller svårigheter och som skäl för detta anges
i huvudsak sekretesshinder, olika förväntningar eller brist på tillit, brist
på kunskap om varandras verksamhet med mera, se avsnitt 4.5.4. Det
är något vanligare att personal som arbetar inom elevhälsan i gym-
nasieskolan har rutiner för samverkan med socialtjänsten och att de
också anser att samverkan fungerar i praktiken. Skälen för de brister
som ändå uppges (26 procent svarar att samverkan i praktiken är låg
eller mycket låg) anges i huvudsak vara desamma som för svarande i
grundskolan. Det finns även exempel på att skolsociala team används
på ett sätt som ligger nära ordinarie verksamheters ansvar, vilket ris-
kerar att försvåra ansvarsfördelningen och den långsiktiga hållbar -
heten i samverkan.19
Otydlighet i uppdrag och gränsdragning i tillämpningen
Våra intervjuer indikerar att otydlighet i uppdragets inriktning och
gränsdragning i vissa fall kan påverka huvudmäns vilja eller möjlig-
het att delta i satsningen. I våra intervjuer med företrädare för skolan
har det framkommit uppgifter om att verksamheter avstått från eller
avbrutit arbete med skolsociala team när skolan och socialtjänsten
inte har haft en gemensam uppfattning om teamens uppdrag, mål -
grupp och prioriteringar. Detta talar för att en tydligare nationell in-
ramning av statsbidragets tillämpningsområde kan underlätta sam-
verkan och bidra till mer likvärdig tillämpning.
Samtidigt bör påpekas att förutsättningarna för kommuner och
skolor skiljer sig åt i fråga om elevsammansättning, förekomst och
19 Skolverket och Socialstyrelsen (2025). I gränslandet mellan skolan och socialtjänsten.
Dnr 2023:2063.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
306
karaktär av frånvaro, tillgång till elevhälsans resurser samt social -
tjänstens organisation och arbetssätt. En alltför detaljerad nationell
styrning av teamens interna utformning skulle därför riskera att minska
flexibiliteten och därmed även effektiviteten i arbetet. Ett tydliggö-
rande av skolsociala teamens uppdrag bör därför inte förhindra anpass-
ningar till lokala förhållanden eller situationsanpassade lösningar för
den enskilda eleven.
Mot denna bakgrund bör regeringen följa utvecklingen och vid
behov överväga om förordningen behöver förtydligas ytterligare i
syfte att minska tolkningsutrymme och öka likvärdigheten i tillämp-
ningen, samtidigt som utrymme finns för lokalt anpassade lösningar.
7.6 Fler skolformer ska omfattas av
förordningen om skolsociala team
Förslag
Förordningen (2023:179) om statsbidrag för personalkostnader
för skolsociala team ska ändras på så sätt att statsbidrag även får
lämnas för motsvarande team i förskolan. Teamen ska syfta till
att främja barns trygghet och förutsättningar för utveckling och
lärande samt bidra till att skapa förutsättningar för barns deltagande
i förskolans utbildning.
Förordningen (2023:179) om statsbidrag för personalkostna-
der för skolsociala team ska även förtydligas så att det framgår att
statsbidrag även kan lämnas till huvudmän för anpassade grund-
skolan, specialskolan, sameskolan och anpassade gymnasieskolan.
Bedömning
Regeringen bör följa hur förordningens krav på bemanning i skol-
sociala team påverkar olika huvudmäns möjligheter att ta del av
statsbidraget, särskilt inom förskolesektorn. Om det visar sig att
kravet i praktiken utgör ett hinder, bör regeringen överväga om
det finns behov av ökad flexibilitet i hur socialtjänstens medver-
kan kan organiseras, exempelvis genom att möjliggöra att en och
samma resurs kan arbeta gentemot flera huvudmän.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
307
7.6.1 Om förslaget
Förslaget innebär att tillämpningsområdet för förordningen (2023:179)
om statsbidrag för personalkostnader för skolsociala team förtydligas
och utvidgas till att omfatta fler skolformer. Genom ändringen ges
huvudmän för förskola möjlighet att ansöka om statsbidrag för per-
sonalkostnader i förskolesociala team, samtidigt som det förtydligas
att statsbidrag även kan lämnas till huvudmän för anpassad grund -
skola, specialskola, sameskola och anpassad gymnasieskola. Förslaget
innebär därmed att statsbidragets tillämpningsområde utvidgas till
en tidigare del av utbildningssystemet.
När det gäller förskolan innebär förslaget att statsbidrag kan lämnas
för förskolesociala team, det vill säga samverkansformer mellan för-
skolan och socialtjänsten som syftar till att främja barns trygghet och
förutsättningar för utveckling och lärande samt att bidra till att skapa
förutsättningar för barns deltagande i förskolans utbildning. Försla-
get innebär inte att förskolans uppdrag förändras, utan att statsbidra-
gets tillämpningsområde anpassas för att möjliggöra strukturerad
samverkan mellan förskolan och socialtjänsten. Arbetet i förskole-
sociala team bör, liksom i skolsociala team, ta sin utgångspunkt i ett
tidigt, förebyggande och tillitsskapande arbete. Med hänsyn till bar-
nens ålder och förskolans uppdrag får arbetet dock i högre grad karak-
tären av att uppmärksamma och möta behov i ett mycket tidigt skede,
ofta innan problematiken är tydligt avgränsad.
Förskolan är en frivillig skolform, vilket skiljer den från de obliga-
toriska skolformerna. Detta innebär att vårdnadshavare har möjlighet
att välja om barnet ska delta i verksamheten. Vi bedömer att detta är
en relevant aspekt att beakta vid införandet av förskolesociala team,
särskilt eftersom socialtjänstens närvaro i förskolans kontext skulle
kunna uppfattas som integritetskänslig av vissa vårdnadshavare. Det
kan inte uteslutas att en sådan ordning i enskilda fall kan påverka vård-
nadshavares benägenhet att ta del av förskolans verksamhet. Samtidigt
är syftet med förskolesociala team att arbeta förebyggande och tillits-
skapande i samverkan med vårdnadshavare, och inte ersätta social -
tjänstens myndighetsutövning. Deltagandet i utbildningen påverkas
inte av några nya skyldigheter för vårdnadshavare eller barn.
Det bör även beaktas att förskolan omfattas av en starkare sekre-
tessreglering än vad som gäller för skolan. Förslaget innebär ingen
förändring av gällande sekretessbestämmelser eller av de förutsätt-
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
308
ningar som gäller för informationsutbyte mellan förskolan och social-
tjänsten. Samverkan inom ramen för förskolesociala team ska ske i
enlighet med gällande bestämmelser om sekretess, tystnadsplikt och
anmälningsskyldighet.
Vi bedömer att dessa regler inte utgör ett hinder för samverkan,
men att de sätter ramar för vilken information som kan delas mellan
verksamheterna. Samverkan förutsätter därför, liksom i annan sam-
verkan mellan förskolan och socialtjänsten, att den i stor utsträck-
ning sker med stöd av samtycke eller inom ramen för de bestämmel-
ser som möjliggör informationsutbyte när ett barn kan fara illa.
Vidare bör det uppmärksammas att förskolsektorn kännetecknas
av en stor variation av huvudmän, där många är små enheter med be-
gränsade administrativa och personella resurser. Detta kan påverka
förutsättningarna att organisera och delta i förskolesociala team, lik-
som att hantera ansökan och uppföljning av statsbidrag. Mot denna
bakgrund är det angeläget att statsbidraget utformas och administre-
ras på ett sätt som möjliggör deltagande även för mindre huvudmän,
exempelvis genom flexibilitet i organisering och möjlighet till sam-
verkan på huvudmannanivå. Detta talar för att statsbidraget, inom
ramen för förordningens villkor, behöver kunna tillämpas på ett sätt
som inte i onödan försvårar deltagande för mindre huvudmän.
Arbetet i skolsociala och förskolesociala team förutsätter ett nära
samarbete med barn och vårdnadshavare. Detta samarbete behöver
präglas av förtroende, tydlighet och respekt för verksamheternas olika
uppdrag. Samtidigt kvarstår skolans och förskolans skyldighet att göra
en anmälan till socialtjänsten när det finns misstanke om att ett barn
far illa. Förslaget innebär inte någon förändring av denna skyldighet,
utan ska ses som ett komplement som kan underlätta tidig dialog och
samordning av insatser.
När det gäller anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan,
och anpassade gymnasieskolan innebär förslaget att det förtydligas att
dessa skolformer omfattas av förordningen. De ges därmed samma
möjlighet att ta del av statsbidraget som grundskolan och gymnasie-
skolan. Förtydligandet syftar till att säkerställa likvärdiga förutsätt-
ningar för samverkan mellan skolan och socialtjänsten, oavsett skol-
form av nu aktuellt slag.
Förslaget innebär sammantaget inga förändringar av statsbidragets
grundläggande konstruktion, villkor eller ansvarsfördelning mellan
skolan, förskolan och socialtjänsten. Statsbidraget är fortsatt frivilligt
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
309
att söka och avser, i likhet med nuvarande ordning, personalkostna-
der för samverkan inom ramen för skolsociala respektive förskole-
sociala team.
7.6.2 Skälen för förslaget om förskolesociala team
Små barn är i flera avseenden särskilt sårbara. Under de tidiga åren
formas grundläggande förutsättningar för barns trygghet, språkutveck-
ling, sociala relationer och lärande. Samtidigt har små barn begränsade
möjligheter att själva ge uttryck för oro, utsatthet eller bristande om-
sorg. Tecken på att ett barn far illa eller riskerar att få sin utveckling
negativt påverkad kan därför vara subtila och ta sig andra uttryck än
hos äldre barn och elever, exempelvis genom förändringar i beteende,
samspel eller utvecklingstakt.20 Förskolan har mot denna bakgrund
en central roll i det tidiga förebyggande arbetet, men saknar ofta
strukturer för kontinuerlig och tidig samverkan med socialtjänsten.21
Detta innebär även att behovet av tidig samverkan mellan förskolan
och socialtjänsten i många fall uppstår innan problematiken blivit
tydligt avgränsad.
Förskolans uppdrag enligt skollagen är att stimulera barns utveck-
ling och lärande samt att erbjuda barnen en trygg omsorg.22 Av läro-
planen för förskolan framgår att utbildningen ska främja alla barns
utveckling och lärande samt lägga grunden för ett livslångt lärande,
och att utbildningen ska präglas av omsorg om barnens välbefinnande
och trygghet.23 Uppdraget är därmed brett och helhetsorienterat och
tar sikte på barnets hela situation. Det innebär att förskolans arbete
med barns trygghet, utveckling och lärande inte kan begränsas till att
omfatta enbart vissa typer av risker eller avgränsade problemområden.
En reglering som avgränsas till vissa specifika problem riskerar där-
för att motverka syftet med tidig upptäckt hos små barn. Flera myn-
digheter har i olika sammanhang pekat på betydelsen av tidiga insatser
och strukturerad samverkan för att uppmärksamma barns behov.
Skolverket har återkommande lyft fram att förskolan spelar en av-
görande roll för att tidigt upptäcka barn i behov av särskilt stöd och
20 Socialstyrelsen (2020). Barn som far illa – risk- och skyddsfaktorer.
21 Inspektionen för vård och omsorg (2021). Samverkan kring barn som far illa.
22 1 kap. 4 § och 8 kap. 1 § skollagen (2010:800).
23 Läroplan för förskolan (Lpfö 18).
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
310
att samverkan med andra aktörer är en förutsättning för detta arbete.24
Även Socialstyrelsen har betonat vikten av tidig samverkan mellan
förskolan och socialtjänsten för att identifiera risker i barns livssitua-
tion och möjliggöra förebyggande arbete innan behovet av mer in-
gripande åtgärder uppstår.25
Samverkan med vårdnadshavare och socialtjänstens roll
Hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig uttryck även i förskole-
åldern. Det kan handla om begränsningar av barns deltagande i ut-
bildningen, könsstereotypa förväntningar, kontroll kopplad till klädsel,
lek eller sociala relationer samt normer som påverkar barns handlings-
utrymme och utveckling redan i tidig ålder.26 I en rapport uppmärk-
sammas hur hedersrelaterade normer och kontroll kan få konsekven-
ser för barn i förskoleåldern och hur förskolans personal kan ställas
inför komplexa situationer där barns behov av trygghet och skydd be-
höver vägas mot krav på dialog och samverkan med vårdnadshavare.27
Rapporten visar samtidigt att hedersrelaterad problematik i förskolan
sällan framträder isolerat, utan ofta samvarierar med andra former av
utsatthet eller riskfaktorer i barnets livssituation. I våra intervjuer med
personal inom förskolan har samma bild framkommit.
För små barn är relationen till vårdnadshavare av central betydelse
för barnets trygghet och utveckling. Förskolans arbete sker därför i
nära samverkan med barnens vårdnadshavare, och möjligheterna att
uppmärksamma och förstå barns behov är ofta beroende av en fun-
gerande dialog med vårdnadshavare.28 Detta skiljer förskolans roll från
skolans, där elever i större utsträckning själva kan uttrycka sina behov
och där insatser ofta kan riktas direkt till eleven.
Mot denna bakgrund blir förskolans möjligheter att uppmärk-
samma och hantera barns behov i hög grad beroende av samverkan
med andra aktörer. Detta gäller särskilt i situationer där barnets behov
inte fullt ut kan tillgodoses inom ramen för förskolans uppdrag eller
där det finns behov av stöd- eller skyddsinsatser som ligger inom
socialtjänstens ansvarsområde. Genom förskolesociala team ges social-
24 Skolverket (2019). Tidiga insatser i förskolan.
25 Socialstyrelsen (2022). Vägledning för samverkan mellan socialtjänst och förskola.
26 Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck (2020). Hedersrelaterat våld och
förtryck – en kunskapsöversikt.
27 Stockholms universitet (2021). Hedersrelaterade normer i förskolan.
28 Socialstyrelsen (2018). Föräldraskapets betydelse för barns utveckling.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
311
tjänsten förutsättningar att i ett tidigt skede arbeta tillitsskapande och
förebyggande i kontakten med barn och deras vårdnadshavare, i sam-
verkan med förskolan. Ett sådant arbetssätt kan bidra till att sänka
trösklarna för kontakt, stärka den ömsesidiga förståelsen mellan verk-
samheterna och möjliggöra att barns behov uppmärksammas tidigt,
innan svårigheter hunnit utvecklas eller fördjupas.29
Förskolesociala team kan också förväntas arbeta på ett delvis annat
sätt än skolsociala team. Medan skolsociala team ofta aktualiseras i
ärenden som rör enskilda elevers frånvaro eller skolsvårigheter, bör
förskolesociala team i större utsträckning kunna arbeta på övergripande
nivå och gruppnivå. Det kan exempelvis handla om konsultativt stöd
till förskolans personal, kunskapshöjande insatser, utveckling av ruti-
ner för tidig upptäckt och samverkan samt föräldrastödjande och
tillitsskapande insatser riktade till vårdnadshavare. En sådan inrikt-
ning ligger väl i linje med förskolans uppdrag och med behovet av
att uppmärksamma barns situation i ett mycket tidigt skede.
Det är också ett skäl till att vi inte bedömer att våld, hedersrelaterat
våld och förtryck eller annan negativ social kontroll bör anges uttryck-
ligen i regleringen av förskolesociala team. I förskolan kommer arbetet
ofta att ta sin utgångspunkt i bredare frågor om barns trygghet, utveck-
ling, samspel och deltagande, snarare än i en redan identifierad proble-
matik. Ett alltför problemavgränsat uppdrag riskerar att styra arbetet
mot enskilda kategorier av utsatthet, i stället för att möjliggöra tidiga,
generella och tillitsskapande insatser som också kan bidra till att risker
för hedersrelaterad problematik och annan utsatthet uppmärksammas.
Vi bedömer därför att hedersrelaterat våld och förtryck bör om-
fattas av förskolesociala teamens arbete, men inom ramen för ett brett
formulerat uppdrag. Det avgörande är att teamen kan bidra till att
stärka förskolans förutsättningar att uppmärksamma barns behov,
ge stöd till personal och vårdnadshavare samt skapa vägar till social-
tjänsten när det finns behov av ytterligare stöd eller skydd.
Statsbidragets utformning bör därför möjliggöra samverkan även
i situationer där behovet av stöd ännu inte är tydligt definierat.
Vi bedömer mot denna bakgrund att ett brett formulerat uppdrag
för förskolesociala team ger bättre förutsättningar för tidig och ända-
målsenlig samverkan mellan förskolan och socialtjänsten, samtidigt
som det inte utesluter arbete mot våld, hedersrelaterat våld och för-
tryck eller annan negativ social kontroll när sådana risker identifieras.
29 Socialstyrelsen (2021). Tidigt förebyggande arbete i socialtjänsten.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
312
Behovet av ett brett förebyggande uppdrag i förskolan
Förskolans verksamhet kännetecknas av ett nära och kontinuerligt
arbete med barns utveckling och lärande i vardagen. Förskolans per-
sonal möter barn dagligen och har därmed unika möjligheter att upp-
märksamma tidiga förändringar eller signaler som kan tyda på att
barnets trygghet eller utveckling riskerar att påverkas negativt, oav-
sett bakomliggande orsak.30 Detta talar för att förskolesociala team
bör ges ett uppdrag som är tillräckligt brett för att möjliggöra tidig
samverkan även i situationer där problematiken ännu inte är tydligt
definierad. Det kan exempelvis handla om när förskolans personal
uppmärksammar återkommande förändringar i ett barns beteende,
samspel eller utveckling, utan att det i ett tidigt skede går att avgöra
om detta har sin grund i omsorgsbrist. Det kan även handla om situa-
tioner där förskolan uppmärksammar svårigheter i samarbetet med
vårdnadshavare eller återkommande mönster som väcker oro för
barnets trygghet, men där det ännu saknas underlag för att bedöma
behovet av mer ingripande insatser.
Vi kan vidare konstatera att flera kommuner redan har påbörjat
eller utvecklat former av samverkan mellan förskolan och socialtjänsten
i syfte att tidigt uppmärksamma barn i behov av stöd.31 Dessa initi-
ativ har ofta vuxit fram ur verksamheternas egna erfarenheter av att
befintliga samverkansformer inte fullt ut fångar små barns behov. Att
kommuner på eget initiativ utvecklar sådana arbetssätt talar för att det
finns ett identifierat behov i verksamheterna och att ett statligt stöd
kan bidra till att stärka, strukturera och skapa mer likvärdiga förut-
sättningar för detta arbete.
Samlad bedömning
Vi bedömer sammantaget att det finns starka skäl att inkludera för-
skolan i statsbidraget för skolsociala team. Små barns särskilda sår-
barhet, förskolans breda uppdrag enligt skollagen och läroplanen
samt behovet av tidig och strukturerad samverkan med socialtjänsten
talar för en sådan utvidgning. Hedersrelaterat våld och förtryck om-
fattas av uppdraget, men kan inte isoleras från andra former av ut -
30 Skolverket (2020). Förskolans arbete med barn i behov av stöd.
31 Sveriges Kommuner och Regioner (2022). Tidigt stöd till barn och familjer – kommunala
exempel.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
313
satthet eller risker i barns livssituation. Ett brett formulerat uppdrag
som möjliggör tidig samverkan med fokus på barns trygghet, utveck-
ling och lärande samt på kontakt och samverkan med barnens familjer
bedöms ge bättre förutsättningar för ett effektivt och förebyggande
arbete. Genom att inkludera förskolan i statsbidraget skapas förut-
sättningar för en mer sammanhållen och tidig kedja av stödinsatser
för barn och deras vårdnadshavare.
7.6.3 Skälen för förslaget om att fler skolformer omfattas
Elever i anpassad grundskola och anpassad gymnasieskola har ofta
mer omfattande och sammansatta behov än elever i övriga skolfor-
mer. Många elever har intellektuell funktionsnedsättning i kombina-
tion med andra funktionsnedsättningar, oavsett om en diagnos har
fastställts eller inte, vilket kan påverka såväl skolgången som elevens
vardag i stort. Dessa förutsättningar innebär att samverkan mellan
skolan, socialtjänsten och andra aktörer ofta är av särskild betydelse
för att eleverna ska få det stöd de behöver. Detta talar för behovet
av att tydliggöra att även anpassad grundskola och anpassad gymna-
sieskola omfattas av statsbidragets tillämpningsområde.
Skolsvårigheter i anpassade grundskolan och anpassade gymnasie-
skolan kan i hög grad vara kopplade till faktorer utanför skolan, såsom
omsorgssituation, familjens livsvillkor eller bristande tillgång till sam-
ordnade stödinsatser. För dessa elever kan svårigheter i skolsituationen
ta sig andra uttryck än i grundskolan och gymnasieskolan, exempelvis
genom ökad sårbarhet för förändringar i vardagen, begränsade möj-
ligheter att själva uttrycka behov eller svårigheter att tillgodogöra sig
undervisningen vid bristande kontinuitet och trygghet. Detta talar
för behovet av tidig och strukturerad samverkan mellan skolan och
socialtjänsten även inom dessa skolformer. Detta gäller även inom
ramen för statsbidraget för skolsociala team.
Elever i anpassade grundskolan och anpassade gymnasieskolan kan
i vissa fall vara särskilt sårbara i situationer som rör hedersrelaterad
problematik. Forskning och vår kartläggning visar att funktionsned-
sättning i vissa sammanhang kan vara förenad med stigma och skam,
vilket kan påverka familjens handlingsmönster och öka risken för
begränsningar av barnets livsutrymme. Det kan exempelvis handla
om att barnet hålls mer isolerat, att beslut fattas över barnets huvud
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
314
eller att barnet förs utomlands i syfte att förändra eller kontrollera
beteenden. Även denna typ av situationer ryms inom den problem-
bild som skolsociala team redan kan möta.
Samtidigt kan det för personal inom skolan och elevhälsan vara
särskilt svårt att bedöma om en vårdnadshavares agerande utgör ett
uttryck för hedersrelaterad problematik eller för omsorg och oro för
barnet, särskilt när barnet har begränsade möjligheter att själv uttrycka
sin situation. Denna osäkerhet har också framkommit i våra intervjuer.
Det understryker behovet av strukturerad samverkan och tillgång till
tvärprofessionell kompetens för att kunna göra välgrundade bedöm-
ningar och säkerställa att eleverna får rätt stöd och att statsbidraget
tydligt kan användas även i dessa sammanhang. Vi bedömer att även
specialskolan bör omfattas av statsbidraget för skolsociala team. Elever
i specialskolan kan, liksom elever i anpassade grundskolan och anpas-
sade gymnasieskolan, ha behov av samordnade insatser och struktu-
rerad samverkan mellan skolan och socialtjänsten. Det finns därför
inte skäl att utesluta specialskolan från möjligheten att ta del av stats-
bidraget.
Enligt skollagen ska utbildningen inom skolväsendet vara likvär-
dig inom varje skolform, oavsett var i landet den anordnas. Likvärdig-
hetsprincipen innebär inte att utbildningen ska utformas på samma
sätt överallt, utan att elever ska ges tillgång till utbildning och stöd
av likvärdig kvalitet utifrån sina olika förutsättningar. Vi bedömer
att tillgång till strukturerad skolsocial samverkan är en sådan förut-
sättning som bör erbjudas på likvärdiga villkor, även i specialskolan,
anpassade grundskolan och anpassade gymnasieskolan.
Vi bedömer att behovet av skolsocial samverkan inte är mindre i
specialskolan, anpassade grundskolan och anpassade gymnasieskolan
än i övriga skolformer. Tvärtom kan behovet i många fall vara större,
mot bakgrund av elevernas sårbarhet och det ofta långsiktiga stöd
som krävs. Avsaknaden av ett uttryckligt klargörande i förordningen
kan dock leda till osäkerhet i tillämpningen och till skillnader i hur
statsbidraget används.
Regeringen har nyligen uttalat att stödet från Skolverket och Social-
styrelsen till skolsociala team bör omfatta fler skolformer, däribland
anpassade grundskolan och anpassade gymnasieskolan.32 Vårt förslag
ligger i linje med denna inriktning och syftar till att säkerställa att även
32 Regeringens pressmeddelande Anpassad grund- och gymnasieskola ska omfattas i stödet till
skolsociala team, december 2025.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
315
dessa skolformer ges tillgång till statliga stöd för skolsocial samverkan.
Detta talar för att ett sådant förtydligande bör göras i förordningen.
Förslaget innebär inte någon förändring av ansvarsfördelningen
mellan skolan och socialtjänsten, utan ett förtydligande av att stats-
bidraget även kan användas för skolsociala team som verkar inom
anpassade grundskolan och anpassade gymnasieskolan. Genom detta
skapas mer likvärdiga förutsättningar för samverkan, samtidigt som
huvudmännen fortsatt ges utrymme att organisera verksamheten ut-
ifrån lokala behov och förutsättningar.
När det gäller sameskolan omfattas även denna skolform av vårt
uppdrag. Vi ser inte några sakliga skäl att undanta sameskolan från
möjligheten att omfattas av statsbidraget, särskilt eftersom förslaget
syftar till att skapa likvärdiga förutsättningar för skolsocial samverkan
oavsett skolform. Även om behovet och omfattningen av sådana team
kan variera mellan skolformer och huvudmän bör regelverket inte i
förväg utesluta sameskolan från möjligheten att använda statsbidraget.
7.6.4 Skälen för bedömningen om
att följa kraven på bemanning
Förutsättningarna för att organisera tvärprofessionellt stöd skiljer
sig mellan skolan och förskolan. Inom skolan finns elevhälsan som
en etablerad och lagreglerad funktion med tillgång till flera olika pro-
fessioner, såsom kurator, psykolog och skolsköterska, vilka tillsam-
mans bidrar med psykosocial, medicinsk och specialpedagogisk kom-
petens. Detta innebär att skolan redan har strukturer och resurser
för att uppmärksamma och hantera elevers behov i ett brett perspek-
tiv samt erfarenhet av samverkan mellan olika professioner.
Förskolan saknar en motsvarande reglerad funktion. Även om det
i förskolan finns tillgång till specialpedagogisk kompetens och i vissa
fall andra stödresurser, är dessa ofta mer begränsade och mindre for-
maliserade än inom skolans elevhälsa. Förskolans personal arbetar i
lägre grad i en tvärprofessionell kontext och har inte samma kontinu-
erliga tillgång till professioner med särskild kompetens i psykosoci-
ala frågor.
Detta innebär att behovet av extern samverkan, inte minst med
socialtjänsten, i vissa avseenden kan vara större i förskolan än i skolan.
Samtidigt kan avsaknaden av etablerade strukturer för tvärprofessio-
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
316
nellt arbete innebära att förutsättningarna att organisera och bemanna
förskolesociala team skiljer sig från motsvarande arbete i skolan.
I detta sammanhang bör även uppmärksammas hur förordningens
krav på bemanning i skolsociala team kan påverka förutsättningarna
för deltagande. Enligt förordningen förutsätts att ett skolsocialt team
omfattar minst en årsarbetskraft från skolan respektive socialtjänsten.
Erfarenheter från Skolverkets handläggning av statsbidraget tyder på
att enskilda huvudmän i regel har möjlighet att avsätta skolpersonal
i den omfattning som krävs. Däremot är det inte alltid självklart att
socialtjänsten har möjlighet att avsätta motsvarande resurser till flera
olika huvudmän samtidigt, särskilt i situationer där socialtjänsten redan
medverkar i ett skolsocialt team hos en huvudman.
För förskolsektorn, som i stor utsträckning består av mindre
huvudmän, kan förordningens nuvarande krav vad gäller bemann-
ingen av skolsociala team innebära särskilda utmaningar och därmed
påverka möjligheten ta del av statsbidraget. Detta är en omständighet
som bör beaktas vid utformningen och uppföljningen av statsbidraget
för förskole- och skolsociala team.
7.7 Socialstyrelsen och Skolverket ska fortsatt
stödja, kartlägga och följa upp satsningen
Förslag
Socialstyrelsen och Skolverket ska fortsätta att stödja, kartlägga
och följa upp satsningen på skolsociala team i enlighet med de
ändringar som föreslås i förordningen (2023:179) om statsbidrag
för personalkostnader för skolsociala team.
Uppdraget ska ha särskilt fokus på tillämpningen av det för-
tydligade uppdraget som rör våld, hedersrelaterat våld och för-
tryck eller annan negativ social kontroll, samt på utvecklingen
av förskolesociala team.
I uppdraget ska ingå att analysera hur statsbidraget används
av kommunala respektive enskilda huvudmän, identifiera eventu-
ella hinder för enskilda huvudmän att ta del av satsningen och,
vid behov, vidta stödjande åtgärder för att underlätta enskilda
huvudmäns deltagande.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
317
7.7.1 Skäl för förslaget
Satsningen på skolsociala team har under senare år utvecklats genom
riktade statsbidrag och särskilda regeringsuppdrag med syfte att stärka
samverkan mellan skolan och socialtjänsten i arbetet med problematisk
skolfrånvaro och andra sociala riskfaktorer. Inom ramen för dessa reger-
ingsuppdrag har Skolverket och Socialstyrelsen haft i uppgift att stödja
huvudmännen, kartlägga och följa upp hur verksamheten organise-
ras och bedrivs samt redovisa erfarenheter och utvecklingsbehov.
Regeringen har beslutat om ett gemensamt uppdrag till Skolverket
och Socialstyrelsen för perioden 2026–2028 att fortsatt stödja och
följa arbetet med skolsociala team. Uppdraget tar sikte på att stärka
samverkan mellan skolan och socialtjänsten och att bidra till en mer
långsiktig och hållbar utveckling av arbetssättet.33 Vi bedömer att detta
uppdrag utgör en viktig grund för genomförandet och uppföljningen
av de förändringar som nu föreslås.
Vårt förslag innebär att tillämpningsområdet för statsbidraget för
skolsociala team förtydligas och i vissa delar utvidgas. Det gäller ett
uttryckligt förtydligande av att statsbidraget kan användas för arbete
som avser svårigheter i skolsituationen med koppling till våld, heders-
relaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll samt
att även anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan och an-
passade gymnasieskolan omfattas. Det gäller även en utvidgning till
att omfatta förskolan. Dessa förändringar innebär att satsningen om-
fattar en bredare målgrupp och i högre grad tar sikte på komplexa
former av utsatthet samt tidigare skeden i barns och elevers liv. Mot
denna bakgrund bedömer vi att det är nödvändigt att det statliga stö-
det till huvudmännen kompletteras med ett tydligt och långsiktigt
uppföljnings- och stöduppdrag. Skolverket och Socialstyrelsen har
genom sina respektive ansvarsområden särskilda förutsättningar att
gemensamt följa hur de föreslagna förändringarna tillämpas i prak-
tiken, hur samverkan mellan förskolan, skolan och socialtjänsten ut-
vecklas samt vilka effekter förändringarna får för olika grupper av
barn och elever.
Uppföljningar av den hittillsvarande satsningen visar att statsbi-
draget i princip bara har använts av kommunala huvudmän. Endast
en enskild huvudman har beviljats medel för skolsociala team. Vi be-
33 Regeringsbeslut 2025-12-18. Uppdrag till Socialstyrelsen och Statens skolverk att fortsatt
stödja, kartlägga och följa upp skolsociala team. Dnr S2025/02169.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
318
dömer att detta i huvudsak beror på praktiska och strukturella för-
utsättningar, såsom administrativa resurser, samverkansförutsätt -
ningar med socialtjänsten och organisatorisk komplexitet, snarare
än på formella begränsningar i regelverket.
Mot denna bakgrund bedömer vi att myndigheternas uppdrag bör
omfatta en systematisk analys av hur statsbidraget används av kom-
munala respektive enskilda huvudmän, samt en identifiering av even-
tuella hinder för enskilda huvudmän att ta del av satsningen. Ett
sådant kunskapsunderlag är en förutsättning för att kunna bedöma
om ytterligare stödåtgärder eller justeringar i tillämpningen behövs
för att främja att fler huvudmän, oavsett skolform, använder sig av
metoden.
Vi bedömer vidare att uppdraget inte bör begränsas till uppfölj-
ning och analys, utan även omfatta stödjande insatser. Genom väg-
ledning, kunskapsspridning och dialog med huvudmän kan Skolver-
ket och Socialstyrelsen bidra till att underlätta tillämpningen av de
föreslagna förändringarna, särskilt i fråga om det förtydligade upp-
draget som rör våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan
negativ social kontroll, liksom införandet av förskolesociala team.
Sammantaget bedömer vi att ett fortsatt och fördjupat uppdrag
till Skolverket och Socialstyrelsen, med tydlig koppling till de för-
ändringar som nu föreslås i förordningen om statsbidrag för skol-
sociala team, är nödvändigt för att säkerställa att satsningen utvecklas
på ett ändamålsenligt, likvärdigt och rättssäkert sätt.
7.8 Förskolan och skolan ska få initiera
samordnad individuell planering (SIP)
Förslag
När ett barn eller en elev har behov av insatser från socialtjänsten
och hälso- och sjukvården och det därutöver finns behov av sam-
ordning med förskolan eller skolan, ska huvudmannen för försko-
lan eller skolan medverka i arbetet med en samordnad individuell
plan, om en sådan plan upprättas och det behövs för att barnets
eller elevens behov av samordnade insatser ska kunna tillgodoses.
Huvudmannen för förskolan eller skolan får initiera frågan
om att behovet av sådan plan prövas, om det bedöms vara nödvän-
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
319
digt för att barnets eller elevens behov av samordnade insatser
ska kunna tillgodoses.
När en huvudman för förskolan eller skolan uppmärksammar
behovet av en samordnad individuell plan ska socialtjänsten och
hälso- och sjukvården utan dröjsmål påbörja arbetet med att pröva
om en plan ska upprättas.
7.8.1 Om förslaget
Att en samordnad individuell plan upprättas innebär att berörda aktö-
rer tillsammans med den enskilde identifierar vilka insatser som be-
hövs, hur dessa ska samordnas och vilken verksamhet som ansvarar
för respektive insats. Av planen ska framgå vem som har det övergri-
pande ansvaret för planen och hur uppföljningen ska ske. En samord-
nad individuell plan är inte en enskild åtgärd utan en process för sam-
ordning av insatser över tid.
Förslaget innebär att huvudmannen för en förskola eller skola ska
medverka i arbetet med planen när en sådan upprättas för ett barn eller
en elev som har behov av insatser från flera verksamheter och huvud-
män. Medverkan kan exempelvis innebära att personal från förskolan
eller skolan deltar i planeringsmöten, bidrar med information om bar-
nets eller elevens situation och om de stödinsatser som ges inom för-
skolans eller skolans verksamhet. Huvudmannen för förskolan eller
skolan ska enligt förslaget medverka om det behövs för att barnets
eller elevens behov av samordnade insatser ska kunna tillgodoses. För-
slaget påverkar inte de skyldigheter som gäller för förskolan och
skolan, såsom anmälningsskyldigheten till socialtjänsten.
Förslaget innebär också att huvudmannen för en förskola eller skola
får initiera frågan om att en samordnad individuell plan ska upprättas
när det bedöms nödvändigt för att barnets eller elevens behov av sam-
ordnade insatser ska kunna tillgodoses. Ett sådant initiativ kan exem-
pelvis bestå i att förskolan eller skolan uppmärksammar socialtjänsten
eller hälso- och sjukvården på att ett barn eller en elev kan ha behov
av stöd från flera verksamheter och därför kan vara i behov av en sam-
ordnad planering av insatser. Ett initiativ från förskolan eller skolan
kan därigenom även bidra till att berörda verksamheter avsätter resur-
ser för att delta i arbetet, exempelvis genom medverkan i gemen -
samma möten. I situationer där det till exempel finns misstanke om
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
320
att ett barn eller en elev utsätts för våld, hedersrelaterat våld och för-
tryck eller annan negativ social kontroll ska en orosanmälan göras
till socialtjänsten enligt socialtjänstlagen. Ett initiativ till individuell
planering är inte ett alternativ till en sådan anmälan. Individuell pla-
nering kan i stället utgöra ett led i den fortsatta samordningen mellan
berörda verksamheter efter att socialtjänsten har uppmärksammats
på barnets situation genom en orosanmälan.
Förskolan eller skolan får inte själv besluta att en samordnad indi-
viduell plan ska upprättas. Bedömningen av om en plan ska upprättas
görs fortsatt av socialtjänsten och hälso- och sjukvården i enlighet
med den reglering som gäller för dessa verksamheter. Genom de före-
slagna ändringarna i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen
tydliggörs samtidigt att socialtjänsten och hälso- och sjukvården utan
dröjsmål ska påbörja arbetet med att pröva om en samordnad indi-
viduell plan ska upprättas när behovet uppmärksammats av en huvud-
man för förskolan eller skolan. I denna prövning bör även barnets eller
elevens situation i förskolan eller skolan beaktas, eftersom behov av
stöd ofta hänger samman med faktorer i barnets eller elevens samlade
livssituation.
Förslaget innebär därmed att ett initiativ från förskolan eller skolan
ska leda till att frågan om en samordnad individuell plan prövas av
hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Socialtjänsten och hälso-
och sjukvården är dock inte skyldiga att upprätta en plan i varje en-
skilt fall där förskolan eller skolan initierat frågan, utan avgör fort-
satt, utifrån sina respektive ansvarsområden och den enskildes behov,
om förutsättningarna för att upprätta en plan är uppfyllda.
Bestämmelsen riktar sig till huvudmannen. I praktiken kommer
frågor om individuell planering dock ofta att uppmärksammas och
hanteras av personal i verksamheten, exempelvis av rektor, personal
i elevhälsan eller annan personal i förskolan eller skolan. Det är ytterst
huvudmannen som ansvarar för att det finns förutsättningar och ruti-
ner för att sådana frågor hanteras på ett ändamålsenligt sätt.
Genom förslaget tydliggörs att förskolan och skolan spelar en vik-
tig roll i att uppmärksamma behov av samordnade insatser kring barn
och elever. För barn och elever som befinner sig i en utsatt situation
kan detta bidra till att behov av samverkan mellan olika verksamheter
uppmärksammas i ett tidigare skede och att insatser samordnas på
ett mer ändamålsenligt sätt. Samtidigt är det viktigt att förslaget inte
innebär en betungande administrativ uppgift för verksamheten. Initia-
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
321
tivrätten är därför avgränsad till situationer där det bedöms vara nöd-
vändigt och ansvaret för att upprätta en samordnad individuell plan
ligger fortsatt hos socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Vårt för-
slag innebär inte någon förändring av huvudmännens ansvar för att
upprätta en samordnad individuell plan. Det är fortsatt socialtjänsten
och hälso- och sjukvården som enligt gällande bestämmelser i hälso-
och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen ansvarar för att en sådan plan
upprättas när förutsättningarna är uppfyllda.
7.8.2 Skälen till förslaget
Behovet av väl fungerande samverkan kring barn och unga
Många barn och unga som har behov av stöd från samhället har sam-
tidigt kontakt med flera olika verksamheter. Det kan handla om barn
som har psykisk ohälsa, social problematik, omfattande frånvaro från
skolan eller andra svårigheter som påverkar deras utveckling och livs-
situation. I sådana situationer är det vanligt att både förskolan eller
skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården är involverade i olika
former av stödinsatser.
I flera rapporter har det framhållits att just barn och unga med
sammansatta behov ofta är beroende av en väl fungerande samver-
kan mellan olika verksamheter. När samordningen brister finns en
risk att insatserna blir fragmenterade eller att olika aktörer utgår från
skilda bedömningar av barnets eller den unges behov.34
Samtidigt är det ofta i förskolan eller skolan som svårigheter först
uppmärksammas. Förskole- och skolpersonal möter barn och elever
dagligen och kan därför tidigt uppmärksamma tecken på att ett barn
eller en elev har behov av stöd från flera samhällsaktörer. Förskolan
och skolan kan därmed spela en viktig roll i att initiera samverkan
kring barnet eller eleven.
Elevhälsan har en särskilt central funktion för elever i skolan. Elev-
hälsans uppdrag omfattar bland annat medicinska, psykologiska, psy-
kosociala och specialpedagogiska insatser och syftar till att stödja
elevernas utveckling mot utbildningens mål. Genom sin samlade kom-
petens och sin närhet till eleverna har elevhälsan ofta goda förutsätt-
ningar att uppmärksamma när en elev kan behöva insatser även från
34 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2016). Samordnad individuell plan – ett verktyg
för samverkan?
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
322
andra verksamheter, exempelvis socialtjänsten eller hälso- och sjuk-
vården.35
Uppföljningar av samverkan kring barn och unga har samtidigt
visat att ansvarsfördelningen mellan olika verksamheter ibland är
otydlig. I riksdagens uppföljning av samverkan kring barn och unga
med psykisk ohälsa framhålls bland annat att barn med behov av in-
satser från flera huvudmän riskerar att hamna mellan olika verksam-
heters ansvar om samordningen inte fungerar.36
Mot denna bakgrund har behovet av fungerande strukturer för
samverkan kring barn och unga lyfts fram i flera sammanhang. En
samordnad individuell plan kan i sådana situationer fungera som ett
verktyg för att skapa en gemensam bild av barnets eller den unges be-
hov och för att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan olika aktörer.
Den kan även bidra till att skapa förutsättningar för samordnade ställ-
ningstaganden kring insatser och resursanvändning, exempelvis i frågor
om stöd i skolan eller andra skyddsåtgärder.
Barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat
våld och förtryck eller annan negativ social
kontroll har ofta behov av samordnade insatser
Även om den föreslagna regleringen är generellt utformad kan den
få särskild betydelse i ärenden som rör hedersrelaterat våld och för-
tryck eller annan negativ social kontroll, där behovet av samordning
mellan flera verksamheter ofta är stort.
Barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll befinner sig ofta i en särskilt utsatt
situation. Utsattheten kan ta sig många olika uttryck och omfatta
såväl psykiskt och fysiskt våld som hot, kontroll och begränsningar
i vardagen. Det kan exempelvis handla om begränsningar av barnets
rörelsefrihet, kontroll av sociala kontakter eller starka krav på att följa
andras normer och regler.37
För dessa barn och unga finns ofta behov av stöd från flera olika
samhällsaktörer samtidigt. Barnet eller den unge kan exempelvis be-
höva stöd från socialtjänsten, hälso- och sjukvården och skolan. 38
35 Se bestämmelser om elevhälsans uppdrag i 2 kap. 25 § skollagen (2010:800).
36 Riksdagen. Samverkan om barn och unga med psykisk ohälsa, 2018/19:RFR8.
37 Se t.ex. SOU 2018:69 Utredningen om starkare skydd mot barnäktenskap, tvångsäkten-
skap och brott med hedersmotiv. Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet.
38 Jämför bl.a. Jämställdhetsmyndigheten (2022). Rapport om hedersrelaterat våld och förtryck.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
323
För att barnet eller den unga ska få det skydd och stöd som behövs
kan det därför ofta vara nödvändigt att flera olika verksamheter sam-
verkar kring barnet.
I situationer där barn och unga lever i en hederskontext eller är
utsatta för annan negativ social kontroll, kan förskolan eller skolan
vara den verksamhet som först uppmärksammar behov av samord-
nade insatser. Det är därför angeläget att förskolan och skolan har
mandat att uppmärksamma hälso- och sjukvården och socialtjänsten
på att ett barn eller en elev har behov av insatser från flera huvudmän.
Flera myndigheter har framhållit att barn som lever i en heders-
kontext ofta är i behov av stöd från flera olika samhällsaktörer sam-
tidigt.39 Våra intervjuer med unga som har erfarenhet av hedersnor-
mer visar att förskolan och skolan har en central roll att tillsammans
med andra relevanta samhällsaktörer ge ett samordnat stöd till barn
och elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Inte
minst är det viktigt att barnen och eleverna får en fungerande vardag
och skolgång och att det därför finns behov av att förskolan eller
skolan kan erbjuda stöd som är samordnat med andra insatser. Vår
kartläggning visar också att personal inom förskolan och skolan efter-
frågar en utökad samverkan med socialtjänsten på individnivå vad gäl-
ler barn och elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.
Även andra studier och rapporter visar att barn och unga som är
utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck ofta upplever brister i
samordningen mellan berörda aktörer. Sådana brister kan medföra
att stödinsatser fördröjs, blir osammanhängande eller i vissa fall ute-
blir.40 Även unga som vi har intervjuat menar att de ofta lämnas utan
stöd. Personal som vi intervjuat uppger att ett bättre stöd skulle kunna
ges om det fanns en fungerande samordning där förskolan och skolan
involveras. Det finns också stora lokala skillnader vilket leder till
att stödet inte blir likvärdigt för alla barn och elever som lever i en
hederskontext.
Ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck kan vara sär-
skilt komplexa. Flera personer i barnets eller den unges närmiljö kan
vara involverade i kontrollen eller utsattheten och barnet kan också,
trots allt, känna stark lojalitet gentemot sin familj. I vissa situatio-
ner kan det även finnas risk för allvarligt våld.41 För att barnet eller
39 Se t.ex. Socialstyrelsen (2020). Hedersrelaterat våld och förtryck – stöd till yrkesverksamma.
40 Se t.ex. Jämställdhetsmyndigheten (2024). Låt mig välja ett liv.
41 Jfr SOU 2015:55 Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och
förtryck.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
324
den unga ska få det skydd som behövs kan det därför ofta vara nöd-
vändigt att flera olika verksamheter samverkar kring barnet.
Individuell plan som verktyg för tidiga och samordnade insatser
När en samordnad individuell plan används på ett strukturerat sätt
kan den bidra till en bättre samordning av insatser mellan olika verk-
samheter och förbättra den enskildes delaktighet i planeringen av
vård och omsorg. Planen kan skapa en gemensam bild av den enskil-
des behov och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan berörda aktörer.
Flera uppföljningar pekar på att arbetet med samordnade individu-
ella planer ofta upplevs som värdefullt av både verksamheter och
enskilda när det fungerar väl.
Vi bedömer mot denna bakgrund att samordnad individuell plan
fortsatt är ett ändamålsenligt verktyg för att samordna insatser mellan
olika huvudmän även för barn och unga som är eller riskerar att ut-
sättas för hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social
kontroll. Att införa en ny och parallell samverkansstruktur för en spe-
cifik målgrupp skulle riskera att öka komplexiteten i systemet och
skapa otydlighet i ansvarsfördelningen mellan olika aktörer. I stället
bör den befintliga regleringen utvecklas så att den i större utsträck-
ning blir tillämplig i situationer där barn och unga har behov av sam-
ordnade insatser från flera verksamheter, inklusive från förskolan
eller skolan. Genom att tydliggöra förskolans och skolans möjlighet
att initiera arbetet med en samordnad individuell plan stärks förut-
sättningarna för att verktyget används i situationer där behov av sam-
verkan finns och att sådana kan komma till stånd i ett tidigare skede
än vad som i dag ofta är fallet.
Bestämmelserna om samordnad individuell plan är generellt ut-
formade och gäller oavsett vilken problematik som ligger till grund
för behovet av samordnade insatser. Vi bedömer att det inte är ända-
målsenligt att i lag särskilt ange vissa former av utsatthet, såsom
hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll,
som förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig.
Ett sådant angreppssätt skulle riskera att skapa otydlighet i till-
lämpningen och leda till gränsdragningsproblem, särskilt i situatio-
ner där det i ett tidigt skede kan vara svårt att bedöma orsaken till
ett barns eller en elevs svårigheter.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
325
Den föreslagna regleringen tar i stället sikte på barnets eller elevens
behov av samordnade insatser. Detta innebär att bestämmelsen kan
tillämpas i alla situationer där ett sådant behov finns, oavsett bakom-
liggande orsaker. Samtidigt kan bestämmelsen få särskild betydelse
i ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck eller annan nega-
tiv social kontroll, där behovet av samordning mellan flera verksam-
heter ofta är stort.
Det bör samtidigt uppmärksammas att bestämmelserna om sam-
ordnad individuell plan endast gäller när en person har behov av in-
satser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. I situationer
där ett barn eller en elev har behov av samordning mellan förskolan
eller skolan och socialtjänsten, men där hälso- och sjukvården inte
är involverad, kan en samordnad individuell plan därför inte upprättas
enligt den regleringen som föreslås. Vi är medvetna om denna begräns-
ning. Samtidigt bedöms det inte ligga inom ramen för vårt uppdrag
att ändra de grundläggande förutsättningarna för den samordnade
individuella planen. I många ärenden som rör barn och unga finns
dessutom kontakter med hälso- och sjukvården, exempelvis genom
vårdcentral, barnavårdscentral eller första linjens psykiatri. I sådana
situationer kan den samordnade individuella planen utgöra ett ända-
målsenligt verktyg för samordning även när förskolan eller skolan är
en central aktör i arbetet kring barnet eller eleven. För mindre barn i
förskolan behöver som regel både hälso- och sjukvården, genom barna-
vårdscentralen, och socialtjänsten samordna insatser när det rör sådan
utsatthet som hedersrelaterat våld och förtryck.
I situationer där samordning främst behövs mellan förskolan eller
skolan och socialtjänsten kan samverkan i stället ske inom ramen för
andra samverkansformer. Vi lämnar i detta betänkande också förslag
som syftar till att stärka sådana former av samverkan, bland annat
genom förskole- och skolsociala team, se avsnitt 7.5 och genom ett
tydligare uppdrag för elevhälsan att uppmärksamma elever som kan
vara i behov av stöd från flera verksamheter, se avsnitt 7.2. Dessa för-
slag kan bidra till att behov av samordnade insatser uppmärksammas
och hanteras även i situationer där en samordnad individuell plan inte
kan eller bör användas.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
326
Förskolan och skolans roll i arbetet
I praktiken förekommer det att förskole- eller skolpersonal deltar
i arbetet med samordnade individuella planer när sådana upprättas
för barn och unga. Hur detta sker varierar dock mellan olika delar
av landet och bygger i stor utsträckning på lokala överenskommelser
och etablerade samverkansformer mellan huvudmännen. Förskolan
och skolans möjligheter att bidra till arbetet med samordnade insatser
är därmed inte tydligt reglerade i lag.
Vi bedömer att det finns skäl att tydliggöra förskolans och skolans
roll i detta sammanhang. Genom att ge huvudmän för förskolan och
skolan möjlighet att initiera frågan om att en samordnad individuell
plan ska upprättas kan behov av samordnade insatser uppmärksam-
mas i ett tidigt skede. Detta kan vara av särskild betydelse i situatio-
ner där barnet själv eller barnets vårdnadshavare inte har möjlighet
eller förmåga att efterfråga stöd från flera olika verksamheter.
Samtidigt är det viktigt att ansvarsfördelningen mellan huvud -
männen inte förändras. Det är fortsatt socialtjänsten och hälso- och
sjukvården som ansvarar för att en samordnad individuell plan upp-
rättas när förutsättningarna är uppfyllda. Förskolans eller skolans ini-
tiativ innebär därför inte att en plan ska upprättas i varje enskilt fall.
Initiativrätten påverkar inte heller skyldigheten att genast göra en
orosanmälan när det finns misstanke om att ett barn far illa. Genom
de föreslagna ändringarna i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårds-
lagen tydliggörs dock att socialtjänsten och hälso- och sjukvården
ska påbörja arbetet med att pröva om en samordnad individuell plan
ska upprättas när behovet uppmärksammats av en huvudman för för-
skolan eller skolan.
Förslaget innebär inte någon förändring av gällande bestämmel-
ser om sekretess och informationsutbyte mellan verksamheter. Upp-
gifter får även fortsättningsvis endast lämnas i enlighet med offent-
lighets- och sekretesslagen (2009:400).
I praktiken innebär detta att informationsutbyte inom ramen för
en samordnad individuell plan som utgångspunkt förutsätter den en-
skildes samtycke. För barn gäller att vårdnadshavare normalt lämnar
samtycke, med beaktande av barnets ålder och mognad. I situationer
där samtycke inte kan eller bör inhämtas, exempelvis när det finns
misstanke om att det skulle utsätta ett barn för en ökad risk att fara
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
327
illa, får informationsutbyte i stället ske med stöd av tillämpliga sek-
retessbrytande bestämmelser.
Många gånger kommer arbetet med en samordnad individuell
plan aktualiseras efter att en orosanmälan har gjorts till socialtjänsten.
Förskolan och skolan är ofta centrala aktörer i barnets eller elevens
vardag och kan därför ha en viktig funktion även i den fortsatta sam-
ordningen kring barnet eller eleven. Våra intervjuer visar samtidigt
att personal i förskolan och skolan i vissa fall upplever att de efter en
orosanmälan saknar återkoppling och möjlighet att delta i den fort-
satta planeringen av stödinsatser kring barnet eller eleven. Genom
att tydliggöra förskolans och skolans möjlighet att medverka i arbetet
med samordnad individuell plan kan förutsättningarna för en mer
sammanhållen samverkan mellan berörda verksamheter förbättras.
Det finns också skäl att avgränsa förskolans och skolans roll i arbe-
tet med individuell planering. Skolans kärnuppdrag är utbildning samt
när det gäller förskolan att främja barns utveckling och lärande. Hälso-
och sjukvården och socialtjänsten har däremot det huvudsakliga an-
svaret för vård, behandling, skydd och stödinsatser. Det är därför inte
lämpligt att förskolan eller skolan ges ett ansvar som innebär att verk-
samheterna i praktiken förväntas bära eller leda samordningen av
vård- och stödinsatser. Deras roll bör vara att uppmärksamma behov,
bidra med relevant information och medverka i arbetet när detta be-
hövs för att barnets eller elevens behov av samordnade insatser ska
kunna tillgodoses.
Vi bedömer att den föreslagna ordningen innebär en lämplig av-
vägning mellan behovet av att stärka möjligheterna till tidig samver-
kan och behovet av att upprätthålla en tydlig ansvarsfördelning mellan
huvudmännen.
För barn och unga som befinner sig i en utsatt situation kan bris-
ter i samordningen mellan olika verksamheter få särskilt allvarliga
konsekvenser. Om ansvarsfördelningen mellan olika aktörer är otyd-
lig finns en risk att viktiga insatser fördröjs eller att ingen aktör tar
ett samlat ansvar för barnets situation.
Genom att förskolan och skolan ges möjlighet att initiera arbetet
med att pröva behovet av en samordnad individuell plan kan behov av
samordnade insatser uppmärksammas tidigare och hanteras mer struk-
turerat. En samordnad individuell plan kan i sådana situationer bidra
till att berörda verksamheter samlas kring en gemensam planering
av insatser och att ansvarsfördelningen mellan aktörerna tydliggörs.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
328
Detta kan vara särskilt betydelsefullt i ärenden som rör barn som
är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck, där flera olika verk-
samheter ofta behöver agera samordnat för att barnet ska få det skydd
och stöd som behövs. Det kan exempelvis handla om situationer där
det finns behov av samtidiga insatser från socialtjänsten och hälso-
och sjukvården. Det kan bestå i skyddsåtgärder, psykologiskt stöd eller
medicinsk bedömning och där förskolan eller skolan samtidigt behö-
ver anpassa barnets eller elevens vistelse eller skolgång. I sådana fall kan
ett initiativ från förskolan eller skolan bidra till att berörda verksam-
heter samlas kring en gemensam planering av insatser, vilket kan vara
avgörande för att barnet ska få ett samlat och ändamålsenligt stöd.
Samordning ur barnets eller elevens perspektiv
För barn och unga som befinner sig i en utsatt situation kan kontakten
med olika samhällsaktörer vara svår att överblicka. Ett barn eller en
ungdom kan samtidigt få stöd från flera verksamheter, såsom försko-
lan eller skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården, där varje
verksamhet ansvarar för olika delar av stödet. Samtidigt saknas det
ofta en samlad bild av barnets eller den unges behov och en gemen-
sam planering av insatserna.
I utvärderingar av samverkan mellan olika verksamheter har det
framhållits att bristande samordning kan leda till att insatser fördröjs,
att samma information behöver lämnas vid upprepade tillfällen och
att viktiga behov inte uppmärksammas i tid. I sådana situationer kan
ansvaret för att hålla ihop olika kontakter i praktiken komma att läggas
på den enskilde eller på närstående.42 I studier där brukare själva har
fått uttrycka sitt behov av stöd, har situationen ibland beskrivits som
att människor lever sina liv ”mellan stuprören”, där olika verksam-
heter ansvarar för varsin del av stödinsatserna utan att någon har ett
samlat ansvar för helheten.43
För barn och unga kan detta innebära att de tvingas berätta om
sin situation upprepade gånger för olika aktörer eller att de olika aktö-
rerna gör olika bedömningar av vad som behöver göras. I uppfölj -
ningar av arbetet med samordnade individuella planer har personer som
42 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2016). Samordning med svårigheter – om sam-
verkan mellan vård och omsorg. Rapport 2016:3.
43 Sveriges Kommuner och regioner (2018). Att stärka samverkan med hjälp av samordnad
individuell plan (SIP).
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
329
tagit del av stödet beskrivit hur en fungerande samordning kan förän-
dra situationen. En deltagare uttryckte det exempelvis som att ”det var
först när alla satt i samma rum som någon såg hela min situation”.44
För barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och för-
tryck kan brister i samordning och att olika instanser ansvarar för
olika stödinsatser, få särskilt allvarliga konsekvenser. Barnet eller den
unga kan sakna möjlighet att själv ta initiativ till kontakter med och
mellan olika instanser. Samtidigt kan barnet eller den unga befinna
sig i en situation där det är svårt eller riskfyllt att berätta om sin ut-
satthet i hemmet, vilket gör det särskilt olämpligt att barnet eller den
unga kan behöva berätta om sin situation vid flera tillfällen.
Mot denna bakgrund bedömer vi att det är viktigt att samhällets
stöd i större utsträckning organiseras utifrån barnets eller den ungas
behov, snarare än utifrån hur ansvaret är fördelat mellan olika verk-
samheter.
7.9 Riktade och utökade medel till civilsamhället
Förslag
Ökade medel ska anslås för statsbidrag till civilsamhällets verksam-
het mot hedersrelaterat våld och förtryck i enlighet med förord-
ningen (2022:722) om statsbidrag för visst våldsförebyggande
arbete. Jämställdhetsmyndigheten ska få i uppdrag att så snart
som möjligt särskilt prioritera verksamhets- och projektstöd till
civilsamhällets samverkan med skolväsendet i syfte att öka och
stärka åtgärderna mot hedersrelaterat våld och förtryck eller annan
negativ social kontroll.
7.9.1 Om förslaget
Ett ökat och riktat stöd till civilsamhället för verksamhet mot heders-
relaterat våld och förtryck kan stärka det förebyggande arbetet i för-
skolan, skolan och fritidshemmet och vara ett kompletterande stöd
till utsatta barn och elever utan att konkurrera ut annan viktig verk-
samhet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Civilsamhället besitter
44 Socialstyrelsen (2017). Uppföljning av samordnad individuell plan.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
330
ett brett spektrum av såväl kunskap som erfarenheter som är relevanta
för förskolans, skolans och fritidshemmets ansvar i förhållande till
insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Inte sällan har verk-
samma inom civilsamhället god kännedom om det lokalsamhälle de
verkar i. Några organisationer arbetar specifikt mot hedersrelaterat
våld och förtryck och har därför en djup kunskap i ämnet. Andra orga-
nisationer har en verksamhet som är bredare och har därför god för-
måga att verka mot hedersrelaterat våld och förtryck inom ramen för
generella jämställdhetsinsatser och insatser för att stärka barns och
ungas åtnjutande av mänskliga rättigheter. Det finns också civilsam-
hällesorganisationer som har god erfarenhet av samarbete med skolan,
både vad gäller utbildning om sexualitet, samtycke och relationer och
mer specifikt om hedersrelaterat våld och förtryck.
Flera av de representanter för förskolan och skolan som vi har talat
med har framhållit utmaningen att få tiden att räcka till för förebyg-
gande insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Unga har be-
skrivit behovet av att ha en utomstående person att anförtro sig åt
där man kan vara anonym eller att få träffa andra unga som befinner
sig i samma situation, i synnerhet i situationer då de har skiljts från
sin familj. Samtidigt har representanter för skolan poängterat att det
saknas tid för samarbeten med civilsamhället och representanter för
civilsamhället har beskrivit svårigheter både att få till samarbeten med
skolan och att få tillräcklig finansiering för att genomföra arbete mot
hedersrelaterat våld tillsammans med bland annat skolan.
I regeringens skrivelse Frihet från våld, förtryck och utnyttjande
framhålls att ”[s]amverkan med civilsamhället är särskilt angelägen
för att tillvarata den kunskap och de erfarenheter som dessa verk -
samheter besitter”.45 Det framhålls också att ”[d]et våldsförebyg -
gande arbetet behöver bedrivas kontinuerligt och syfta till att utmana
och förändra stereotypa normer och värderingar kopplat till kön och
sexualitet som upprätthåller och rättfärdigar olika typer av våld. Det
handlar bland annat om att synliggöra frågor om våld, makt och des-
truktiva maskulinitetsnormer samt att motverka fördomar, stereo-
typa normer, hedersnormer och misogyna attityder”.46
Vår bedömning är att civilsamhällets verksamhet är av betydelse
för att stödja och komplettera skolväsendets åtgärder mot heders-
45 Skr. 2025/26:245 Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En nationell strategi mot mäns
våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt
hedersrelaterat våld och förtryck, s. 28.
46 Ibid. s. 64.
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
331
relaterat våld och förtryck. Detta utan att ta över ansvar eller skapa
ytterligare krav på skolväsendet. Vi menar att ett närmare och väl
strukturerat samarbete mellan skolväsendet och civilsamhället snarare
kan underlätta arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vi anser
att civilsamhället kan komplettera det förebyggande och stödjande
arbetet genom att till exempel delta i informationskampanjer om
hedersrelaterat våld och förtryck, normer och mänskliga rättigheter.
Representanter för civilsamhället kan exempelvis arrangera samtals-
grupper för diskussion om normer och rättigheter, dela kunskaps- och
metodmaterial med lärare och annan skolpersonal och genomföra
studier av normer och värderingar bland elever och sprida resultaten
av dessa. Civilsamhället kan också bidra med nätverk som skolväsen-
det saknar och fungera som en viktig länk mellan lokalsamhället och
förskolan, skolan och fritidshemmet. Idrottsföreningar engagerar
många barn och unga och har därför möjlighet att upptäcka och arbeta
mot hedersrelaterat våld och förtryck. De kan samarbeta med för -
skolan, skolan och fritidshemmet och arrangera gemensamma akti-
viteter som kan utmana och förändra normer och värderingar. Civil-
samhället kan vidare erbjuda direkt stöd till barn och unga som lever
i en hederskontext genom stödgrupper och telefon- och chattstöd.
Civilsamhället kan också hänvisa och motivera barn, unga och vård-
nadshavare som lever i en hederskontext, inklusive utsatta för heders-
relaterat våld och förtryck, att ta emot stöd från myndigh eter och
andra samhällsaktörer. Organisationer inom civilsamhället kan också
komplettera skolans värdegrundsarbete och bidra till att förändra nor-
mer genom att skapa relationer med elever och vårdnadshavare som
utövar hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social
kontroll.
Enligt vår mening bör Jämställdhetsmyndigheten vid fördelning av
statsbidragen till civilsamhället också prioritera denna typ av både före-
byggande och stödjande insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck.
7.9.2 Bakgrund
För barn och elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och för-
tryck kan det vara svårt att berätta för en utomstående om de förhål-
landen man lever under. Dessa barn och elever kan vara utsatta för
psykisk, fysisk och materiell kontroll och begränsningar och kan upp-
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
332
leva rädsla, skam och hot men också lojalitet med familjen. Flera av
de unga som vi har träffat har berättat att de inte skulle ta kontakt med
någon vuxen i förskolan eller skolan förrän deras situation kräver ett
akut ingripande. En anledning som särskilt framförs är rädsla för att
en orosanmälan ska leda till att de, men även deras syskon, riskerar
att skiljas från familjen. De skulle därför föredra att kunna prata med
någon utomstående utan rädsla för att det ska leda till en orosanmälan.
Andra unga som har fått stöd i form av insatser från socialtjänsten
och rättsväsendet har berättat om ett stort utanförskap och fortsatt
utsatthet när de har skiljts från sin familj och sammanhang. De efter-
frågar sociala sammanhang där barn och unga som varit utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck kan samlas och stötta varandra i och
med att de delar liknande erfarenheter.
I Sverige finns ett flertal civilsamhällesorganisationer som på olika
sätt är verksamma mot hedersrelaterat våld och förtryck. Under utred-
ningens gång har vi haft dialog med representanter för ett tjugotal
civilsamhällesorganisationer. Organisationerna har delat med sig av
sina kunskaper och sina erfarenheter vad gäller hedersrelaterat våld
och förtryck. De har också framfört synpunkter och konkreta förslag
på hur det förebyggande arbetet och stödet till de som utsätts eller
riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld kan stärkas, såväl generellt
som inom ramen för skolväsendets verksamhet.
Bland de exempel som tagits upp finns förslag om
• ökad samverkan mellan civilsamhället och skolor genom att ge
föreläsningar riktade till elever eller personal i kunskapshöjande
syfte
• lokala civilsamhällesorganisationer som en länk mellan myndig-
heter, skolan och lokalsamhället
• stöd till mindre kommuner som nyligen tagit emot stora grup-
per av nyanlända från länder där hedersnormer är vanligt före-
kommande
• stöd till utsatta elever
• stödinsatser riktade till hbtqi-personer
• utbildning av förskole-, skol- och fritidspersonal om uttrycks-
former för hedersrelaterat våld och förtryck
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
333
• tidiga insatser riktade till föräldrar för att förebygga hedersrelaterat
våld och förtryck
• tillitsskapande aktiviteter för att motverka desinformationskam-
panjer riktade mot myndigheter, i synnerhet mot skolan och
socialtjänsten.
Flera av representanterna för de civilsamhällesorganisationer som vi
har talat med har också framhållit vikten och behovet av både riktat
och ökat finansiellt stöd för att främja civilsamhällets förmåga att be-
driva förebyggande och annat arbete mot hedersrelaterat våld och för-
tryck i samarbete med förskolan, skolan och fritidshemmet. Vidare
har representanter för civilsamhället framfört att de finner det svårt
att få representanter för skolväsendet att bjuda in civilsamhället till
informations- och kunskapsutbyten och andra former av samarbeten.
Av budgetpropositionen för 2026 framgår att 100 miljoner kronor
ska fördelas årligen till kommuner och regioners arbete mot heders-
relaterat våld och förtryck. Vidare fördelas sammanlagt 37 miljoner
kronor till en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck och
sammanlagt 45 miljoner kronor till regionala resurscentrum under
perioden 2026–2028. Stödet till kvinno- och tjejjourer med flera för
stöd till personer som har utsatts eller riskerar att utsättas för bland
annat hedersrelaterat våld och förtryck ökar med 20 miljoner kronor
per år. Verksamhets- och projektstöd till civilsamhällesorganisationer
för insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck faller inom ramen
för budgeten för Jämställdhetsmyndigheten.
Statsbidrag till civilsamhällesorganisationer är ett av regeringens
verktyg för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Stats -
bidraget för visst våldsförebyggande arbete, vilket inkluderar arbete
mot hedersrelaterat våld och förtryck, infördes 2023. Civilsamhälles-
organisationer med flera som verkar våldsförebyggande kan söka stats-
bidrag i form av verksamhets- och projektbidrag för att bedriva före-
byggande arbete och främja utvecklingen av evidensbaserade insatser
mot hedersrelaterat våld och förtryck. Jämställdhetsmyndigheten
beslutar om bidragen.47
47 Förordning (2022:722) om statsbidrag för visst våldsförebyggande arbete.
Ett stärkt stöd för barn och elever SOU 2026:51
334
Jämställdhetsmyndigheten prioriterar stöd till organisationer med
förutsättningar för god spridning av resultaten och för samverkan med
andra aktörer, inklusive med lärosäten för utvärdering av projekten.48
Av Jämställdhetsmyndighetens rapportering om beviljade verksam-
hets- och projektbidrag till samtliga bidragsmottagare åren 2023 –
2024 framgår att civilsamhällesorganisationer (ideella föreningar) mot-
tog 61 procent av de samlade bidragen om drygt 85 miljoner kronor.
Av sex verksamhetsbidrag och 20 projektbidrag bidrog två av verk-
samhetsbidragen och 12 av projektbidragen till att motverka heders-
relaterat våld och förtryck, varav ett av projekten hade specifikt fokus
på detta område. Av utlysningen gällande bidrag 2025–2026 fram-
går att fler än tidigare avser fokusera på detta område samt att Jäm-
ställdhetsmyndigheten ska verka för än fler ansökningar som har
hedersrelaterat våld och förtryck som fokus för verksamheten. Vid
en jämförelse mellan bidragsåren 2023–2024 och 2025–2026 kan man
dock se att ansökningarna ökade men att beviljade bidrag till civil-
samhällesorganisationer minskade från 18 till 12. Av redovisningen
framgår vidare att verksamheten bland annat har omfattat framtagande
av utbildnings- och metodmaterial för skolpersonal samt kompetens-
utveckling av personal inom förskola, anpassad skola, skola och fri-
tidsverksamhet.49
Även Socialstyrelsen fördelar statsbidrag för verksamhet för att
stödja utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Bidragen som
har främst finansierat samtalsstöd har gått till kvinno- och tjejjourer
och andra civilsamhällesorganisationer.50
7.9.3 Skälen till förslaget
Vi menar att ökade och riktade resurser till civilsamhället för insatser
mot hedersrelaterat våld och förtryck skulle ge goda förutsättningar
för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck och för synergier
48 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Projektbidrag för våldsförebyggande arbete.
https://jamstalldhetsmyndigheten.se/sok-statsbidrag/projektbidrag-for-valdsforebyggande-
arbete/. (Hämtat 2026-04-28.)
49 Jämställdhetsmyndigheten (2025). Statsbidrag för visst våldsförebyggande arbete. Samman-
fattande redogörelse av beviljade projekt- och verksamhetsbidrag för bidragsår 2023–2024, s. 28 ff.
50 Prop. 2025/25:1 Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet, s. 69. Regeringsbeslut 2024-06-20.
Regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende Jämställdhetsmyndigheten. Dnr: A2024/01258. Social-
styrelsen (2026). Kvinno- och tjejjourer och vissa andra ideella organisationer inom brottsoffer-
området. https://statsbidrag.socialstyrelsen.se/organisationer/kvinno--och-tjejjourer-och-
vissa-andra-ideella-organisationer-inom-brottsofferomradet/. (Hämtat 2026-04-28.)
SOU 2026:51 Ett stärkt stöd för barn och elever
335
med skolväsendets insatser. Vi ser inte en risk att ett ökat deltagande
av civilsamhället skulle riskera att underminera eller överta skolväsen-
dets ansvar på området. Vi menar vidare att det för ökad samverkan
mellan civilsamhället och skolväsendet krävs ökade och riktade finan-
siella resurser.
337
8 Ett kunskapslyft för personal
8.1 Inledning
Genom att personal inom förskolan, skolan och fritidshemmet har
kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck, får barn och elever
kunskap om sina rättigheter och fler utsatta barn och elever kan upp-
märksammas. I detta kapitel redogör vi för förslag som ska leda till
en höjd kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck bland personal
inom förskolan, skolan och fritidshemmet.
För att stärka kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck i
grundutbildningar föreslår vi att nya examensmål om mäns våld mot
kvinnor och våld i nära relationer införs i examensbeskrivningarna för
förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen. Skol-
verket ska följa upp hur kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld
i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, tillämpas
i utbildningen inom gymnasieskolan samt motsvarande utbildningar
inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå. Myndigheten
för yrkeshögskolan Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) ska på
motsvarande sätt följa upp och föreslå åtgärder för hur kunskap inom
området kan ingå i yrkeshögskoleutbildningar som leder till arbete
med barn, unga och familjer. Vi bedömer också att en samlad över-
syn av examensmål bör göras och att det i översynen bör ingå hur
hedersrelaterat våld och förtryck tydligt ska synliggöras i examens-
målen för relevanta utbildningar.
Vi föreslår att länsstyrelserna ska bidra till att motverka heders-
relaterat våld och förtryck genom att främja samverkan mellan regio-
nala resurscentrum och andra relevanta aktörer, inklusive skolväsendet,
hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Vi föreslår att Skolverket
ges i uppdrag att analysera och ge förslag på ett statsbidrag för sär-
skild förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer och heders-
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
338
relaterat våld och förtryck. Försteläraren kan stärka kunskapen och
undervisningen på området.
Tillsammans ger förslagen en stärkt kunskap om hedersrelaterat
våld och förtryck i grundutbildningar, ett stärkt stöd för skolväsendet
i praktiken och en ökad kvalitet på undervisningen på området.
8.2 Införande av nya examensmål
Förslag
I högskoleförordningen ska införas nya examensmål om mäns våld
mot kvinnor och våld i nära relationer i examensbeskrivningarna
för förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen.
Universitetskanslersämbetet ges i uppdrag att förbereda införan-
det av nya examensmål.
Bedömning
Regeringen bör, mot bakgrund av införandet av ett sjunde jäm-
ställdhetspolitiskt delmål, snarast genomföra en samlad översyn
av examensmål och motsvarande styrning som rör kunskap om
våld. I denna översyn bör ingå hur hedersrelaterat våld och för-
tryck tydligare ska synliggöras i examensmålen för relevanta ut-
bildningar.
8.2.1 Närmare om förslaget
Vi föreslår att mål om kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld
i nära relationer införs i examensbeskrivningarna för förskollärar -,
grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen. Syftet är att säkerställa
att lärarstudenter får grundläggande kunskap om våldets uttrycksfor-
mer, om hur utsatthet kan komma till uttryck i utbildningsmiljöer
och om det ansvar som följer av verksamheternas uppdrag att värna
barns och elevers trygghet och rätt till skydd. Vi bedömer vidare att
regeringen bör göra en samlad översyn av examensmål som rör kun-
skap om våld och att det i översynen bör ingå hur hedersrelaterat våld
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
339
och förtryck tydligt kan synliggöras i examensmålen för relevanta
utbildningar.
8.2.2 Utgångspunkter för examensbeskrivningar
I propositionen Ny värld – ny högskola (prop. 2004/05:162) fastslår
regeringen principen att examensbeskrivningar bör vara kortfattade
och koncentrerade till det väsentliga. De bör vara långsiktigt hållbara
i den mening att de inte ska behöva ändras ofta. Förändringar av ut-
bildningens innehåll bör i första hand ske på lärosätenas eget initiativ
i dialog med studenter och relevanta mottagare. Examensbeskriv -
ningarna bör ge utrymme för detta.
I proposition Gränslös kunskap – högskolan i globaliseringens tid
(2008/09:175) anges att beslutet om det exakta innehållet i utbild-
ningarna avgörs av universiteten och högskolorna men regeringen
fastställer för varje yrkesexamen en examensbeskrivning med mål på
en övergripande nivå. Vidare anges att en central reglering av utbild-
ningarnas innehåll är främmande för det svenska högskolesystemet.
8.2.3 Lärarutbildningen
Dagens lärarutbildning infördes 2011. Då infördes fyra nya examina:
förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen.1 27 läro-
säten har i dag examenstillstånd för en eller flera lärarexamina.
• Förskollärarexamen omfattar 210 högskolepoäng. Examen avläggs
på grundnivå. Inom ramen för kursfordringarna ska studenten ha
fullgjort ett självständigt arbete (examensarbete) om minst 15 hög-
skolepoäng inom det förskolepedagogiska området.
• Grundlärarexamen ges med tre olika inriktningar; inriktning mot
arbete i fritidshem, inriktning mot arbete i förskoleklass och grund-
skolans årskurs 1–3 samt inriktning mot arbete i grundskolans
årskurs 4–6. Inriktningen mot fritidshem omfattar 180 högskole-
poäng och examen avläggs på grundnivå. Övriga inriktningar mot
grundskolan omfattar 240 högskolepoäng och examina avläggs på
avancerad nivå. Inom ramen för kursfordringarna ska studenten
ha fullgjort ett självständigt arbete (examensarbete) om minst
1 Högskoleförordningen (1993:100).
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
340
30 högskolepoäng eller två sådana arbeten om vardera minst 15 hög-
skolepoäng i ett eller två av de ämnen som studeras inom respek-
tive inriktning.
• Ämneslärarexamen ges med inriktning mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 och mot arbete i gymnasieskolan. Examen med inrikt-
ning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 omfattar 240–270 hög-
skolepoäng och examen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan
omfattar 300–330 högskolepoäng. Inom ramen för kursfordring-
arna ska studenten ha fullgjort ett självständigt arbete (examens-
arbete) om minst 30 högskolepoäng eller två sådana arbeten om
vardera minst 15 högskolepoäng i ett eller två av de ämnen som
studeras inom respektive inriktning.
• Yrkeslärarexamen omfattar 90 högskolepoäng. För tillträde till
utbildningen krävs kvalificerade och relevanta yrkeskunskaper.
Det är den enda examen i högskoleförordningen som saknar krav
på fullgjort självständigt arbete (examensarbete).
• Speciallärarexamen och specialpedagogexamen kräver att den
sökande har en lärarexamen sedan tidigare och omfattar 90 hög-
skolepoäng.
8.2.4 Motsvarande examensmål finns bland annat för
utbildningar inom hälso- och sjukvårdens område
I examensbeskrivningarna för flera utbildningar inom hälso- och sjuk-
vårdsområdet och socialtjänstområdet (till exempel läkare, sjukskö-
terska, tandläkare och socionom) finns sedan 2018 ett mål under
rubriken kunskap och förståelse som anger att studenten för examen
ska visa kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.
Detta är även relevant för skolväsendet då hälso- och sjukvårdsper-
sonal arbetar inom elevhälsans medicinska delar.
Införandet av dessa mål motiverades av regeringen med att under-
visning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är viktig
i utbildningar där studenterna i sina framtida yrken kommer att möta
våldsutövare eller våldsutsatta personer. 2 Syftet med införandet av
skrivningar i examensbeskrivningar för legitimationsyrken inom hälso-
och sjukvården var att säkerställa att grundläggande kunskap om våld
2 Skr. 2016/17:10 En nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
341
ingår i alla dessa professioners utbildning och att kunskapen tillämpas
i yrkesutövningen.
Jämställdhetsmyndigheten har i en uppföljning visat att införan-
det av examensmål i högskoleförordningen haft ett tydligt genom-
slag. Myndighetens utvärdering visar att utbildningar i högre grad
integrerat kunskapsområdet i kursplaner och undervisning och att
studenterna upplever ökad trygghet i att identifiera och agera vid
våldsutsatthet. Jämställdhetsmyndigheten bedömer att examensmålens
styrande verkan är en central faktor bakom denna utveckling. Erfaren-
heterna visar att förändringar i examensmål kan leda till konkreta och
varaktiga kompetenshöjningar i utbildningar som är centrala för sam-
hällets stöd- och skyddssystem.3 Samtidigt framgår av en rapport från
Universitetskanslersämbetet (UKÄ) att omfattningen av undervis-
ningen kopplad till examensmålet i många utbildningar är begränsad
och i flera fall motsvarar omkring en högskolepoäng.4
Vi bedömer att dessa iakttagelser inte nödvändigtvis motsäger
varandra. Examensmålens funktion är att säkerställa att ett kunskaps-
område behandlas inom utbildningarna och att en gemensam mini-
minivå uppnås, inte att reglera omfattningen av undervisningen. Även
en begränsad omfattning kan vara tillräcklig för att ge studenter grund-
läggande förutsättningar att identifiera och hantera situationer där
barn och elever kan vara utsatta.
Vad omfattas av begreppet våld i nära relationer
UKÄ beskriver våld i nära relationer som alla former av fysiskt, psy-
kiskt och sexuellt våld samt hot om våld från en närstående person.
En närstående person kan till exempel vara en familjemedlem, partner
eller före detta partner. Termen inkluderar våld som kvinnor, flickor,
pojkar, män och hbtq-personer utsätts för eller utsätter en närstående
för. Barn drabbas dels genom att själva bli utsatta för våld, dels genom
att leva med det våld som exempelvis en förälder utsätter en annan
förälder för.5
3 Jämställdhetsmyndigheten (2022). Examensmål är en framgångsfaktor för ökad upptäckt av
våld. Rapport 2022:3.
4 Universitetskanslersämbetet (2022). Hur mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer
beaktas i högre utbildning. Rapport 2022:19.
5 Ibid.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
342
Hedersrelaterat våld och förtryck i relation
till examensmålet om våld i nära relationer
Examensmålet som infördes i högskoleförordningen 2018 anger att
studenten ska visa kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära
relationer. I förarbetena till ändringen – särskilt den nationella strate-
gin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor6 – framgår
att regeringens avsikt var att samla samhällets insatser inom delmål 6
i den jämställdhetspolitiska strategin. Delmålet omfattar uttryckligen
mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och
förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ända-
mål. Strategin anger att politikområdet ska förstås som ett samman-
hållet område och att insatser för att höja kompetensen ska omfatta
alla dessa former av våld.
Jämställdhetsmyndigheten har i en uppföljning tolkat examens-
målet i enlighet med strategins avgränsning. Myndigheten konstaterar
att examensmålet inbegriper hedersrelaterat våld och förtryck samt
prostitution och människohandel för sexuella ändamål, eftersom dessa
företeelser omfattas av delmål 6 och därmed av de kunskapsområden
som högre utbildning ska bidra till att stärka.7 Denna tolkning ligger
i linje med regeringens ursprungliga beskrivning av ändringen, där ut-
bildningssystemets roll betonas som en central del av genomförandet
av den nationella strategin.
Mot denna bakgrund bedömer vi att det finns ett starkt stöd i för-
arbeten, strategidokument och etablerad myndighetstillämpning för
att examensmålet kan förstås som ett mål som även omfattar heders-
relaterat våld och förtryck. Det rör sig inte om ett separat tema, utan
om en integrerad del av kompetensområdet mäns våld mot kvinnor
och våld i nära relationer. Detta är också förenligt med hur profes-
sionerna i praktiken möter våldsutsatta barn, unga och vuxna, där
hedersrelaterat våld och förtryck utgör en av flera uttrycksformer
av våld i nära relationer och ställer liknande krav på kunskap om risk-
bedömning, bemötande, samverkan och anmälningsskyldighet.
Vi konstaterar därmed att en sådan tolkning ger konsekvens och
enhetlighet i styrningen av utbildningarna och säkerställer att studen-
ter får en kunskapsgrund som speglar de former av våld som verksam-
heterna i praktiken möter.
6 Skr. 2016/17:10 Makt mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid.
7 Jämställdhetsmyndigheten (2022). Utbildning leder till ökad upptäckt av våld.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
343
Samtidigt har regeringen infört ett särskilt sjunde delmål i den
jämställdhetspolitiska målstrukturen, som markerar hedersrelaterat
våld och förtryck som ett eget prioriterat politikområde. Strategin
kompletteras av en handlingsplan som anger inriktningen för reger-
ingens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck under perioden
2026–2028.8 Detta innebär en förändrad målstruktur som kan få bety-
delse för hur kunskapskrav och styrning inom utbildningssystemet bör
utformas framöver. Mot denna bakgrund bedömer vi att det finns skäl
för regeringen att i ett samlat sammanhang se över examensmål och
motsvarande styrning som rör kunskap om våld, och överväga om och
i vilken form hedersrelaterat våld och förtryck bör anges uttryckligen.
En sådan översyn bör omfatta samtliga berörda utbildningar och
genomföras med beaktande av principerna om likvärdig styrning,
examensbeskrivningarnas övergripande karaktär och behovet av en
sammanhållen målstruktur. Genom ett samlat ställningstagande kan
tydlighet uppnås utan att styrningen fragmenteras eller examens -
beskrivningarna görs mer detaljerade än vad som är förenligt med
gällande principer för utbildningssystemets reglering.
Uppdaterad strategi mot mäns våld mot kvinnor,
våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck
Regeringen har beslutat om en uppdaterad nationell strategi för att
förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer
samt hedersrelaterat våld och förtryck. Strategin innebär en vidare-
utveckling av det tidigare arbetet på området och syftar till att skapa
ett mer långsiktigt, samordnat och kunskapsbaserat arbete.9 I strate-
gin betonas särskilt behovet av stärkt kompetens hos yrkesgrupper
som möter barn och unga. Utbildningssystemet lyfts fram som en
central del i det förebyggande arbetet, och det framhålls att kunskap
i ökad utsträckning behöver omsättas i praktiken för att kunna bidra
till att våldsutsatthet upptäcks och hanteras.10
8 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Delmål 7: Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra.
https://jamstalldhetsmyndigheten.se/jamstalldhet-i-sverige/delmal-7-hedersrelaterat-vald-
och-fortryck-ska-upphora/. (Hämtat 2026-06-22.) Regeringskansliet (2026). Handlingsplan
mot hedersrelaterat våld och förtryck 2026–2028.
9 Skr. 2025/26:245 Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En nationell strategi mot mäns
våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt
hedersrelaterat våld och förtryck, s. 13–15.
10 Ibid. s. 35–36.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
344
Hedersrelaterat våld och förtryck lyfts i strategin fram som ett
eget prioriterat område inom den jämställdhetspolitiska målstruk-
turen. Detta innebär ett förstärkt fokus på kunskapsutveckling och
åtgärder riktade mot denna form av våld.11
Strategin innehåller även bedömningar av tidigare vidtagna åtgärder,
däribland införandet av examensmål om mäns våld mot kvinnor och
våld i nära relationer i vissa utbildningar. Dessa beskrivs som en central
reform för att säkerställa grundläggande kunskaper hos yrkesgrupper
som i sin yrkesutövning möter våldsutsatta eller våldsutövare. Sam-
tidigt konstateras att motsvarande krav saknas i lärarutbildningarna.12
Strategin innehåller däremot inte några ställningstaganden om
hur kunskapskrav bör utformas i examensbeskrivningar eller om
specifika uttrycksformer av våld bör anges särskilt i dessa. Frågan
om hur kunskapsområdet närmare bör komma till uttryck i utbild-
ningarnas styrning behandlas i stället på en mer övergripande nivå.13
Mot denna bakgrund utgör strategin en viktig utgångspunkt för
våra överväganden om behovet av stärkt kompetens i lärarutbildning-
arna, samtidigt som den lämnar utrymme för olika lösningar om hur
kunskapskrav bör utformas.
8.2.5 Skälen till förslaget
Den uppdaterade nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor, våld
i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck tydliggör att
utbildningssystemet har en central roll i det förebyggande arbetet
och att yrkesgrupper som möter barn och unga behöver ha tillräcklig
kunskap för att kunna upptäcka och agera vid våldsutsatthet. Mot
denna bakgrund bedömer vi att det finns ett behov av att säkerställa
en gemensam och likvärdig kunskapsnivå i lärarutbildningarna. Ett
ändamålsenligt sätt att uppnå detta är att införa ett examensmål som
omfattar kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.
Frågan om utformningen av ett sådant examensmål behandlas i det
följande.
11 Skr. 2025/26:245 Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En nationell strategi mot mäns
våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt
hedersrelaterat våld och förtryck, s. 17–18.
12 Ibid. s. 36–37.
13 Ibid. s. 34–35.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
345
Kunskap om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och
hedersrelaterat våld och förtryck är en grundläggande förutsättning
för att yrkesverksamma inom förskolan, skolan och fritidshemmet
ska kunna förebygga, upptäcka och motverka sådant våld. Lärare och
annan personal möter dagligen barn och elever som kan vara utsatta
för eller leva i miljöer där våld förekommer. Personalen spelar en cen-
tral roll i att tidigt identifiera signaler och säkerställa att stöd sätts in.
Förskolan och skolan är dessutom några av de samhällsinstitutioner
som har störst möjligheter att arbeta förebyggande, både genom att
tidigt uppmärksamma förändringar i barns och elevers mående och
genom att skapa miljöer som stärker barns trygghet, delaktighet och
tillit till vuxna. Därtill följer det kontinuerliga värdegrundsarbete som
motverkar normer och beteenden som möjliggör våld och förtryck.
Kunskapsområdet har direkt betydelse för lärarens undervisnings-
uppdrag. För att kunna bedriva utbildning om detta krävs kunskap
om hur våld och förtryck kan ta sig uttryck, hur normer och makt-
strukturer påverkar barns och ungas handlingsutrymme samt hur ut-
bildning kan bidra till att förebygga våld, kränkningar och begräns-
ningar av barns fri- och rättigheter.
Utredningen om nationell strategi för att nå målet om att mäns
våld mot kvinnor ska upphöra visade att utbildningar som leder till
yrken där man i det dagliga arbetet möter barn, unga och familjer ofta
saknar obligatoriska moment som behandlar våld i nära relationer.14
Detta gäller även lärarutbildningarna. Även den uppdaterade strate-
gin pekar på samma problematik.15 Bristerna får direkta konsekven-
ser för det förebyggande arbetet och för barns möjlighet att få stöd
och skydd.
Bilden av bristande kunskap och osäkerhet i verksamheterna
bekräftas även av aktörer i civilsamhället. Barnrättsorganisationen
SE BARNEN har i en skrivelse till utredningen framhållit att vålds-
utsatthet bland barn ofta inte uppmärksammas i skolan, trots den
lagstadgade anmälningsskyldigheten. Enligt tillgängliga kartläggningar
berättar endast en mindre andel av våldsutsatta barn om sin situation
för skolpersonal, och skolan initierar i mycket begränsad utsträck-
ning orosanmälningar i dessa fall. I skrivels en framhålls vidare att
14 SOU 2015:55 Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och
förtryck.
15 Skr. 2025/26:245 Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En nationell strategi mot mäns
våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt
hedersrelaterat våld och förtryck, s. 15.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
346
personal inom skola och förskola ofta upplever osäkerhet kring hur
våld tar sig uttryck hos barn och när en anmälan bör göras. Denna
osäkerhet kan förstärkas av rädsla för att göra fel eller hantera kom-
plexa situationer utan tillräckligt stöd. Samtidigt betonas att heders-
relaterat våld och förtryck ofta samexisterar med andra former av
våld mot barn. Ett stärkt arbete mot våld i nära relationer generellt
kan därför bidra till att även barn som lever under hedersrelaterade
begränsningar i större utsträckning uppmärksammas. Vi bedömer
att dessa iakttagelser ytterligare understryker behovet av att stärka
den grundläggande kunskapen i utbildningar som leder till arbete
med barn och unga.16
Även i våra intervjuer med personal inom förskolan, skolan och
fritidshemmet hänvisar de intervjuade till att personalen inte har till-
räcklig kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Bristen på kun-
skap leder till brister i kvaliteten på utbildningen av elever om heders-
relaterat våld och förtryck, men också till att barn och elever som
lever i eller riskerar utsatthet för våld och förtryck inte uppmärksam-
mas i tillräcklig grad. Unga som vi har intervjuat menar att personal
inom förskolan, skolan och fritidshemmet inte har tillräcklig kunskap
om hedersrelaterat våld och förtryck för att upptäcka utsatthet hos
barn och elever.
Frivilliga satsningar på kompetensutveckling har visserligen genom-
förts av vissa lärosäten, men sådana satsningar når ofta bara en mindre
del av huvudmännen. Utan krav i examensordningen varierar både om-
fattning och kvalitet mellan utbildningar. Ett examensmål är därför
ett verkningsfullt nationellt styrmedel som kan bidra till att säker-
ställa att samtliga studenter ges grundläggande kunskaper och färdig-
heter inom området, oavsett lärosäte. Skolverket erbjuder i dag vissa
uppdragsutbildningar inom området, bland annat i samarbete med
Malmö universitet, Högskolan i Halmstad och Linnéuniversitetet.
Men även dessa insatser är frivilliga för huvudmännen och når inte
alla yrkesgrupper eller utbildningsanordnare, vilket bidrar till att kun-
skapsnivån i verksamheterna fortsatt är ojämn.17
Redan 2004 föreslog dåvarande Högskoleverket att regeringen
skulle överväga att införa krav på kunskap om mäns våld mot kvinnor
i examensordningen för bland annat lärare. Behovet har därefter åter-
16 SE BARNEN. Så kan regeringen stärka skolans arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck,
skrivelse till utredningen U2025:02. Dnr Komm2025/00463.
17 Se bland annat Skolverket (2025). Stärkt systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och
förtryck. Dnr 2025:3944.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
347
kommande lyfts i statliga utredningar, rapporter och av professions-
organisationer. Regeringen har också betonat vikten av att sådan kun-
skap integreras i utbildningar för yrken som möter våldsutsatta och
våldsutövare.
Trots detta har examensordningen för lärarutbildningarna inte
ändrats i detta avseende. Vi bedömer därför att behovet av en tydlig
och likvärdig kunskapsnivå kvarstår.
Motsvarande examensmål har införts i flera legitimationsyrken
inom hälso- och sjukvården, vilket visar att sådana förändringar kan
genomföras på ett ordnat sätt. Samtidigt har UKÄ framhållit att ex-
amensordningen bör användas restriktivt och att lärosätena har ett
betydande ansvar för utbildningarnas innehåll.18 Regeringen har ny-
ligen beslutat om förändringar av lärarutbildningarna.19 Reformen
innebär bland annat en tydligare inriktning mot att examensmålen
ska fokusera på den professionskunskap som är central för läraryrket,
medan vissa mer övergripande frågor i större utsträckning ska regleras
genom andra styrdokument.
Vi delar i huvudsak bedömningen att examensordningen bör präg-
las av återhållsamhet och att examensmålen inte bör användas för att
reglera alla frågor som är relevanta för skolans breda samhällsuppdrag.
Samtidigt bedömer vi att kunskap om mäns våld mot kvinnor och
våld i nära relationer har en så nära och direkt koppling till lärarpro-
fessionens kärnuppdrag och ansvar för barns och elevers trygghet
och skydd att området inte kan betraktas som enbart ett allmänt
värdegrundsområde.
Förmågan att uppmärksamma tecken på våldsutsatthet, förstå hur
våld och förtryck påverkar barns och elevers utveckling och agera
inom ramen för verksamheternas ansvar är enligt vår bedömning en
del av den professionskunskap som krävs för läraryrket. Mot denna
bakgrund bedömer vi att ett examensmål på området är motiverat
trots den återhållsamhet som i övrigt bör gälla vid förändringar av
examensordningen.
I samma rapport har UKÄ framhållit att förändringar i examens-
mål bör ske med bred förankring och långsiktig planering för att säker-
18 Universitetskanslersämbetet (2022). Hur mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer
beaktas i högre utbildning. Rapport 2022:19.
19 SOU 2024:81 Utredningen om att Utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna. Ämnes-
kunskaper och lärarskicklighet – en reformerad lärarutbildning.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
348
ställa genomslag och kvalitet. Vi delar denna bedömning och föreslår
därför att UKÄ ges ett särskilt uppdrag att förbereda införandet.20
Läraryrket innebär ett särskilt ansvar för barns trygghet, utveck-
ling och välbefinnande. För att fullgöra detta ansvar krävs förmåga
att identifiera tecken på våld eller förtryck, förstå dess konsekvenser
och agera professionellt. Personalens kunskapsnivå är i dag beroende
av huvudmännens ekonomiska förutsättningar och prioriteringar.
Ökad kunskap om olika former av våld inklusive hedersrelaterat våld
och förtryck har därutöver en bredare preventiv betydelse. Genom
att stärka den generella kunskapen om förekomsten och uttrycksfor-
merna ökar förutsättningarna att tidigt uppmärksamma risker och
att i undervisning och övrig verksamhet motverka normer och struk-
turer som möjliggör våld och förtryck.
Genom ett övergripande examensmål säkerställs att alla studen-
ter som tar lärarexamen får en gemensam kunskapsgrund, samtidigt
som universiteten och högskolorna har frihet att själva avgöra hur
målet uppnås. Våra intervjuer med personal vid skolor och dialog-
möten med bland annat utbildningsförvaltningar visar på att många
aktörer ser ett behov av att lärare redan i grundutbildning får kunskap
om våld och hedersrelaterat våld och förtryck.
Vi är medvetna om att lärarutbildningarna är innehållsmässigt om-
fattande och att nya mål riskerar att skapa undanträngningseffekter.
Bedömningen är dock att området med fördel kan integreras i befint-
liga kursmoment, exempelvis inom ramen för värdegrunds- och etik-
undervisning. Erfarenheter från andra utbildningar visar att detta kan
ske utan att utbildningstiden behöver utökas.
Ett examensmål av detta slag är förenligt med principerna i propo-
sitionerna Ny värld – ny högskola och Gränslös kunskap – högskolan
i globaliseringens tid eftersom det rör ett kunskapsområde med direkt
betydelse för yrkesutövningen och det samhällsansvar som följer av
lärarprofessionen.21
Vi bedömer att det inte är lämpligt att i detta sammanhang införa
en särskild skrivning om hedersrelaterat våld och förtryck i examens-
målen för lärarutbildningarna. Det föreslagna examensmålet om mäns
våld mot kvinnor och våld i nära relationer är, i enlighet med den natio-
20 Universitetskanslersämbetet (2022). Hur mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer
beaktas i högre utbildning. Rapport 2022:19.
21 Prop. 2004/05:162 och prop. 2008/09:175.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
349
nella strategins avgränsning och etablerad myndighetstillämpning,
avsett att omfatta även hedersrelaterat våld och förtryck.
Den uppdaterade nationella strategin, där hedersrelaterat våld och
förtryck lyfts fram som ett eget delmål, aktualiserar samtidigt frågan
om hur kunskapsområdet bör synliggöras i styrningen av utbildningar.
Vi bedömer att ett sådant ställningstagande bör göras samlat och om-
fatta samtliga relevanta utbildningar, i syfte att säkerställa en enhetlig
och sammanhållen styrning.
Sammanfattningsvis bedömer vi att förslaget är proportionerligt,
väl avvägt och nödvändigt för att säkerställa likvärdig kvalitet och
stärkt skydd för barn. Det ligger även i linje med hur styrningen av
högskolorna är utformad på andra områden. Förslaget innebär där-
med inte en generell utvidgning av examensordningen, utan avser ett
avgränsat undantag motiverat av lärarprofessionens särskilda ansvar
för barns skydd och trygghet.
8.2.6 Skälen för bedömningen
Den uppdaterade nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor,
våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck innebär
att hedersrelaterat våld och förtryck har lyfts fram som ett eget prio-
riterat delmål inom jämställdhetspolitiken. Detta aktualiserar frågan
om hur kunskap om denna form av våld bör synliggöras i examens-
mål och annan styrning av utbildningar.
Samtidigt är examensmålet om mäns våld mot kvinnor och våld i
nära relationer, i enlighet med den nationella strategins avgränsning
och etablerad myndighetstillämpning, avsett att omfatta även heders-
relaterat våld och förtryck. Kunskapsområdet utgör därmed ett sam-
manhållet kompetensområde, där olika uttrycksformer av våld behand-
las inom ramen för samma grundläggande kunskap om utsatthet,
riskbedömning, bemötande och samverkan.
Vi bedömer att frågan om huruvida hedersrelaterat våld och för-
tryck bör anges uttryckligen i examensmålen bör hanteras samlat och
omfatta samtliga relevanta utbildningar. Ett sådant ställningstagande
bör göras med beaktande av behovet av en enhetlig och sammanhållen
styrning samt examensbeskrivningarnas övergripande karaktär.
Det kan i detta sammanhang noteras att förändringar i examens-
mål inom andra utbildningar, såsom socionomutbildningen, i vissa
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
350
fall har en annan inriktning och utgångspunkt, exempelvis kopplad
till socialtjänstens ansvar för det brottsförebyggande arbetet. För
lärarutbildningarna är utgångspunkten i stället att säkerställa grund-
läggande kunskap för att kunna uppmärksamma, bemöta och agera
vid våldsutsatthet hos barn och elever inom ramen för verksamheternas
uppdrag. Detta är även relevant eftersom flera av de yrkesgrupper
som omfattas av motsvarande examensmål, såsom hälso- och sjuk-
vårdspersonal, verkar inom skolans elevhälsa. Nämnda yrkesgrupper
utgör därmed en integrerad del av skolans arbete med att uppmärk-
samma och hantera våldsutsatthet bland barn och elever.
Att införa en särskild reglering enbart för lärarutbildningarna
skulle mot denna bakgrund riskera att leda till en fragmenterad
ordning och otydlighet i förhållande till andra utbildningar med
motsvarande uppdrag.
Vi bedömer samtidigt att det är viktigt med en ökad tydlighet
i hur kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck kommer till ut-
tryck i examensmål och annan styrning. Den förändrade målstruk-
turen, där hedersrelaterat våld och förtryck utgör ett eget prioriterat
område, förstärker behovet av en sådan utveckling. En översyn bör
dock genomföras samlat och omfatta samtliga relevanta utbildningar,
i syfte att säkerställa en enhetlig, tydlig och långsiktigt hållbar regler-
ing. Regeringen bör därför ta initiativ till en sådan samlad översyn.
8.3 Följa behovet av ytterligare
reglering i gymnasiala utbildningar
Förslag
Skolverket ges i uppdrag att, mot bakgrund av införandet av revi-
derade läroplaner och ämnesplaner, följa hur kunskap om mäns
våld mot kvinnor och våld i nära relationer, inklusive hedersrela-
terat våld och förtryck, tillämpas i utbildningen inom gymnasie-
skolan samt motsvarande utbildningar inom kommunal vuxen-
utbildning på gymnasial nivå.
Myndigheten ska, vid behov, lämna förslag på åtgärder för att
säkerställa att kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära
relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, ges tillräck-
ligt genomslag i utbildningen. Myndigheten ska även överväga om
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
351
ändringar i examensmål eller annan styrning är motiverade. Upp-
draget ska ske i samverkan med Myndigheten för yrkeshögsko-
lan (MYH).
8.3.1 Skälen för förslaget
De reviderade läroplanerna och ämnesplanerna för gymnasieskolan
(GY25) innebär att kunskap om våld i nära relationer, vilket inklu-
derar hedersrelaterat våld och förtryck, i större utsträckning än tidi-
gare lyfts fram inom ramen för utbildningarnas innehåll. Vi bedömer
att dessa förändringar utgör ett viktigt steg för att stärka kunskapen
inom området i gymnasiala utbildningar.
Skolverket har framhållit att skrivningarna i relevanta ämnesplaner
inom ramen för GY25 motsvarar det som utredningen avser att uppnå.
Myndigheten har samtidigt understrukit att det rör sig om nya ämnes-
planer som gymnasieskolorna är i färd med att implementera och som
ännu inte har kunnat utvärderas.
Vi delar bedömningen att de reviderade läroplanerna och ämnes-
planerna har potential att stärka kunskapsområdet. Samtidigt är det
i nuläget för tidigt att bedöma i vilken utsträckning förändringarna
kommer att få genomslag i undervisningen och säkerställa att samt-
liga elever når en tillräcklig kunskapsnivå.
Mot denna bakgrund bedömer vi att det i detta skede inte är ända-
målsenligt att föreslå ytterligare reglering, exempelvis i form av ändrade
examensmål, utan i stället bör utvecklingen följas upp.
Frågan om ytterligare reglering bör bedömas mot bakgrund av hur
de reviderade ämnesplanerna och övriga styrdokument får genomslag
i undervisningen. Ett uppdrag till Skolverket att följa hur frågor som
rör mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, inklusive heders-
relaterat våld och förtryck tillämpas i utbildningarna skapar förut -
sättningar för en samlad och kunskapsbaserad bedömning av om
ytterligare styrning behövs.
Om uppföljningen visar att nuvarande reglering inte är tillräcklig
för att säkerställa likvärdighet och kvalitet, bör myndigheten kunna
lämna förslag på åtgärder, inklusive förändringar av examensmål eller
annan relevant reglering. Denna ordning möjliggör en stegvis och
kunskapsbaserad utveckling av styrningen och säkerställer att even-
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
352
tuella ytterligare åtgärder utformas med beaktande av genomförda
reformer.
Uppdraget ska ske i samverkan med MYH, i syfte att bidra till en
sammanhållen syn på kunskapsområdet i utbildningar som leder till
arbete med barn och unga.
8.4 Följa behovet av ytterligare
reglering i yrkeshögskoleutbildningar
Förslag
MYH ges i uppdrag att följa hur kunskap om mäns våld mot kvin-
nor och våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och
förtryck, behandlas i yrkeshögskoleutbildningar som leder till
arbete med barn, unga och familjer. Myndigheten ska, med beak-
tande av utbildningsformens arbetslivsanknytning, analysera i
vilken utsträckning kunskapsområdet ingår i relevanta utbild -
ningar och vid behov lämna förslag på åtgärder. Uppdraget ska
ske i samverkan med Skolverket.
8.4.1 Om statens styrning av yrkeshögskolan
Yrkeshögskolan är en statligt reglerad men decentraliserad utbildnings-
form, där utbildningarna anordnas av olika utbildningsgivare men
beslutas och kvalitetssäkras av MYH. Enligt förordningen (2009:130)
om yrkeshögskolan beslutar MYH vilka utbildningar som får ingå
i yrkeshögskolan, fastställer föreskrifter och säkerställer att utbild-
ningarna svarar mot arbetslivets behov.
Regeringen kan genom uppdrag till myndigheten ange inriktningen
för vissa kompetensområden eller särskilda utvecklingsinsatser, exem-
pelvis att utbildningar inom vård, pedagogik eller socialt arbete ska
beakta särskilda samhällsbehov. Ett sådant uppdrag innebär inte detalj-
styrning av utbildningarnas innehåll, utan är ett sätt att rikta och för-
stärka utbildningssystemets bidrag till prioriterade samhällsmål.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
353
8.4.2 Skäl för förslaget
Yrkeshögskoleutbildningar bygger vidare på kunskaper och erfaren-
heter som de studerande har tillägnat sig genom tidigare utbildning
och arbetslivserfarenhet. Detta innebär att behovet av ytterligare kun-
skap inom ett visst område kan variera mellan olika utbildningar och
att det kan vara svårt att generellt fastställa vilken nivå som lämpligen
bör uppnås inom ramen för en påbyggnadsutbildning.
MYH har framhållit att utbildningarnas innehåll ska svara mot
arbetslivets behov och att en central princip för yrkeshögskolan är
att utbildningarna inte ska göras mer omfattande än nödvändigt. Myn-
digheten har vidare pekat på att det finns en inneboende spänning
mellan att centralt ange visst innehåll i utbildningarna och att sam-
tidigt upprätthålla principen om arbetslivets inflytande.
Vi delar denna bedömning. Mot denna bakgrund är det inte ända-
målsenligt att i detta sammanhang peka ut enskilda utbildningar eller
utbildningsinriktningar. Yrkeshögskolans utbud förändras löpande och
styrs av arbetslivets behov, och vilka utbildningar som leder till arbete
med barn, unga och familjer varierar över tid. En sådan avgränsning ris-
kerar därför att snabbt bli inaktuell eller att inte fånga relevanta utbild-
ningar. Det är därför mer träffsäkert att ge MYH i uppdrag att analy-
sera frågan inom ramen för sitt samlade ansvar för utbildningsutbudet.
Ett uppdrag till MYH att följa och analysera utvecklingen skapar
förutsättningar för en samlad bedömning av om ytterligare åtgärder
behövs. Om uppföljningen visar att kunskapsområdet inte behandlas
i tillräcklig utsträckning, bör myndigheten kunna lämna förslag på
åtgärder med beaktande av utbildningsformens särskilda förutsätt-
ningar. Uppdraget ska ske i samverkan med Skolverket.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
354
8.5 Uppdrag om särskild förstelärare inom
sexualitet, samtycke och relationer och
hedersrelaterat våld och förtryck
Förslag
Skolverket ges i uppdrag att analysera och lämna förslag på ett
statsbidrag för särskild förstelärare inom sexualitet, samtycke och
relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Detta genom revi-
deringar av dels förordningen (2019:1288) om statsbidrag till skol-
huvudmän som inrättar karriärsteg, dels Skolverkets föreskrifter
(SKOLFS 2020:89) om statsbidrag till skolhuvudmän som inrättar
karriärsteg för lärare.
8.5.1 Bakgrund
Förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer och heders -
relaterat våld och förtryck kan bidra till en kvalitetshöjning av under-
visningen inom kunskapsområdet samt att eleverna ges bättre möj-
ligheter att utveckla kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck.
Förstelärare inom kunskapsområdet kan även i viss mån motverka
den ökade risken för att området inte behandlas ur ett helhetsper-
spektiv i och med vissa ändringar i läroplanerna som börjar gälla höst-
terminen 2028. Förstelärare inom det aktuella kunskapsområdet kan
även möta vissa andra identifierade behov.
Det är redan i dag möjligt att utse förstelärare inom sexualitet, sam-
tycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Vi bedömer
emellertid att det finns skäl att ytterligare reglera denna möjlighet med
en högre lönenivå och ett krav på behörighet. En ytterligare reglering
med en högre lönenivå kräver att det införs en ny bidragsram i förord-
ningen (2019:1288) om statsbidrag till skolhuvudmän som inrättar
karriärsteg. Därtill behöver det utredas vilka andra ändringar som be-
höver göras i den aktuella förordningen samt i Skolverkets föreskrifter
(SKOLFS 2020:89) om statsbidrag till skolhuvudmän som inrättar
karriärsteg för lärare. Det sistnämnda bland annat med anledning av
det föreslagna kravet på behörighet. Vi bedömer att detta behöver ut-
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
355
redas i särskild ordning. Det framstår som ändamålsenligt att förslag
till bägge revideringarna utreds och redovisas i ett sammanhang.22
8.5.2 Skälen för förslaget
Det behöver göras en kvalitetshöjning av undervisningen
och denna behöver nå alla elever
Statens skolinspektion (Skolinspektionen) har i sin granskning av
grund- och gymnasieskolan från 2025 slagit fast att det är viktigt med
en högkvalitativ undervisning om sexualitet, samtycke och relationer.23
Vi delar denna uppfattning, av de skäl som myndigheten redovisat.
I sin kvalitetsgranskning från samma år av anpassade grundskolan
har Skolinspektionen uttalat att en högkvalitativ undervisning av redo-
visat slag är särskilt viktigt för elever i denna skolform och att under-
visningen behöver anpassas efter elevernas behov. Detta eftersom
elever i anpassade grundskolan bland annat löper högre risk för sex-
uell utsatthet.24 Vi instämmer även i detta.
Skolinspektionens sammanfattande slutsats i granskningen från
2025 visar att det på de flesta skolorna behöver göras en kvalitetshöj-
ning av undervisningen i kunskapsområdet. En annan slutsats är att
eleverna ges begränsade möjligheter att utveckla kunskaper om heders-
relaterat våld och förtryck. I kvalitetsgranskningen från samma år om
den anpassade grundskolan redovisas i huvudsak samma slutsatser.25
Skolinspektionen framhåller att iakttagelserna och slutsatserna
gäller de granskade verksamheterna och inte avser att ge en nationellt
representativ bild. Vi konstaterar samtidigt att 60 respektive 30 verk-
samheter granskades och att granskningarna är de mest omfattande
kunskapsunderlagen på området sedan 2022 års revidering av läro-
planerna. En av slutsatserna i granskningen av grund- och gymnasie-
skolan är att det på många av skolorna saknas ett helhetsgrepp om
kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer.26 Denna slut-
22 Jämför exempelvis Regleringsbrev för budgetåret 2022 avseende Statens Skolverk, uppdrag 25
Föreskrifter om tilläggsbelopp.
23 Skolinspektionen (2025). Undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer.
Rapport 2025:4, s. 33.
24 Skolinspektionen (2025). Undervisning om sexualitet, samtycke och relationer i anpassade
grundskolan. Rapport 2025:16, s. 9.
25 Ibid. s. 6.
26 Skolinspektionen (2025). Undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer.
Rapport 2025:4, s. 24–25.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
356
sats bekräftas av Skolinspektionens granskning från 2018.27 En av slut-
satserna i granskningen av den anpassade grundskolan är att rektorerna
på majoriteten av skolorna behöver utveckla styrning och samord -
ning av kunskapsområdet.28
Mot denna bakgrund är vår utgångspunkt att det behövs en kvali-
tetshöjning av undervisningen i sexualitet, samtycke och relationer.
Eleverna ges i dag begränsade möjligheter att utveckla kunskaper om
hedersrelaterat våld och förtryck. Därtill finns en risk för att under-
visning om hedersrelaterat våld och förtryck inte når alla elever.
Det finns en ökad risk för att kunskapsområdet
inte behandlas ur ett helhetsperspektiv
Riksdagen beslutade i juni 2026 en proposition om att nya läroplaner
för de obligatoriska skolformerna ska tillämpas från och med höst-
terminen 2028. Skrivningarna i nuvarande läroplaners inledande delar
om kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer och heders-
relaterat våld och förtryck stryks. Strykningarna innebär bland annat
att rektorn inte längre kommer ha ett särskilt ansvar för att kunskaps-
området behandlas återkommande i utbildningen. Flera remissinstan-
ser har varit kritiska till att detta genomförs.29 I våra kontakter har
många uttryckt oro för de kommande strykningarna i läroplanerna.
Trots de skäl som regeringen framför i ovan nämnda proposition
ser vi att i synnerhet strykningen av rektors särskilda ansvar för att
kunskapsområdet återkommande ska behandlas i utbildningen med-
för en ökad risk för nedprioritering av det förebyggande arbetet. Flera
av de unga som vi har talat med uppger att de under sin skoltid inte
har fått någon utbildning om hedersrelaterat våld och förtryck även
fastän de nyligen har avslutat eller är i slutskedet av sin gymnasieut-
bildning. Vi ser även att det innebär en ökad risk för en än mer ojämlik
undervisning och att undervisningen blir alltför beroende av enskilda
lärares engagemang. Detta med anledning av att kunskapsområdet
framgent inte behöver behandlas ur ett helhetsperspektiv, vilket alltså
ofta är fallet redan i dag. Mot denna bakgrund ser vi behov av insatser
27 Skolinspektionen (2018). Sex- och samlevnadsundervisningen, s. 39.
28 Skolinspektionen (2025). Undervisning om sexualitet, samtycke och relationer i anpassade
grundskolan. Rapport 2025:16, s. 6.
29 Prop. 2025/26:194 Nya läroplaner – för en stark kunskapsskola.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
357
för att motverka denna ökade risk för att kunskapsområdet inte prio-
riteras eller behandlas ur ett helhetsperspektiv.
Det är oklart hur kunskapsområdet kommer
att omhändertas i de nya kursplanerna
En fråga som är sammanhängande med den nyss redovisade är på vilket
sätt kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer och heders-
relaterat våld och förtryck kommer att tas om hand i de nya kurspla-
nerna. Under vårt arbete har Skolverket upplyst om att kopplingen
mellan å ena sidan sexualitet, samtycke och relationer och å andra
sidan hedersrelaterat våld och förtryck kan försvinna i samband med
de nya kursplanerna, genom att kunskapsområdet delas upp i två skilda
delar. Om kunskapsområdet delas upp bedömer vi att ett kunskaps-
område som enbart avser hedersrelaterat våld och förtryck kan bli allt-
för begränsat för att kunna motivera särskild förstelärare inom om-
rådet. Vi bedömer även att benämningen särskild förstelärare inom
hedersrelaterat våld och förtryck kan framstå som alltför specifik
och utpekande.
Samtidigt ser vi att en uppdelning av kunskapsområdet av å ena
sidan sexualitet, samtycke och relationer och å andra sidan heders-
relaterat våld och förtryck, kan öka behovet av samordning mellan
områdena. Detta mot bakgrund av det nära sambandet mellan de två
delarna av det i dag sammanhållna kunskapsområdet. Vi konstaterar
även att en uppdelning av kunskapsområdet kan komma att påverka
våra bedömningar om behörigheten.
Om kunskapsområdet skulle delas upp bedömer vi att en möjlig
väg kan vara att särskild förstelärare om hedersrelaterat våld och fört-
ryck ges ett utvidgat uppdrag, som även omfattar mänskliga rättig-
heter i stort eller skolans värdegrund. Utifrån vårt uppdrag är det
dock centralt att den särskilda försteläraren uppfyller kraven med
avseende på kunskapsområdet hedersrelaterat våld och förtryck samt
är behörig att undervisa om detta.
Vi konstaterar samtidigt att våra nyss redovisade överväganden
utgår från antaganden. Det är oklart om kunskapsområdet sexualitet,
samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck kom-
mer att delas upp och i så fall på vilket sätt. I en fortsatt beredning
kan dock våra bedömningar i denna del behöva anpassas efter de nya
kursplanerna.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
358
Insatsen behöver möta vissa identifierade behov
Vi konstaterar att en insats för att stärka undervisningen om sexualitet,
samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, ut-
över att ligga i linje med ovan redovisade utgångspunkter, behöver
möta vissa identifierade behov. I fråga om kunskapsområdet i sin
helhet handlar det dels om att insatsen behöver bidra till att det tas
ett helhetsgrepp, dels att kunskapsområdet prioriteras.
Avseende specifikt kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck
behöver insatsen utformas så att den bidrar till att eleverna får kun-
skaper om detta. Insatsen behöver även utformas så att lärarna stärks
i att undervisa om känsliga frågor samt att skolorna och lärarna prio-
riterar undervisning om hedersrelaterat våld och förtryck. Samman-
hanhängande med detta är det behov av kunskap och kompetens samt
nödvändiga verktyg för att kunna arbeta förebyggande och upptäcka
och motverka hedersförtryck, som framhålls i våra direktiv.
I direktiven uttrycks vidare att det förutom generella insatser kan
finnas behov av riktade insatser mot individer och grupper samt sär-
skilda riktade och anpassade insatser på individnivå i komplexa situa-
tioner. Därför behöver det ses över hur ett individuellt anpassat stöd-
system för elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck
eller andra likvärdiga kränkningar på grund av kön, sexuell läggning
eller könsidentitet kan utformas för skolan. Här bör även andra rele-
vanta länders erfarenheter inom området beaktas, till exempel Norges.
Vi kan konstatera att det norska individuella stödsystemet är riktat
mot vissa skolor. Vi ser därför att en insats kan behöva riktas mot
vissa grupper av elever, om det finns ett sådant behov.
Förstelärare kan höja undervisningens kvalitet
Vi har i våra kontakter tagit del av framgångsrika exempel på hur
huvudmän och skolor kan arbeta med kunskapsområdet sexualitet,
samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Ett
sådant exempel är förstelärare inom kunskapsområdet.
En tjänst som förstelärare kan innebära att man har utvecklings-
uppdrag kopplat till sin tjänst, exempelvis om undervisningen inom
sexualitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och för-
tryck. Ett annat exempel på utvecklingsuppdrag kopplat till en tjänst
som förstelärare inom kunskapsområdet är att för huvudmannens räk-
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
359
ning ge stöd till flera skolor i undervisningen inom kunskapsområdet.
I uppdraget kan ingå att vara stöd vid utvecklingen av undervisningen,
stödja implementeringen av läroplanernas inledande delar, handleda
och fortbilda personal samt dela med sig av beprövad erfarenhet.
I detta sammanhang konstaterar vi att om huvudmannen har skolor
både i den viktade och den inte viktade delen av statsbidraget gäller
olika krav på löneökning beroende på vilka skolor som försteläraren
arbetar på. Det behöver därför göras en procentuell fördelning av
lärarens arbetstid på skolor inom respektive del av statsbidraget, för
att löneökningen ska bli rätt.
Våra iakttagelser i fråga om förstelärares uppdrag ligger i linje med
Skolverkets iakttagelser. Skolverket har konstaterat att förstelärare
i allmänhet ofta får i uppdrag att driva utvecklingsprojekt på sin skola,
vilket kan förväntas påverka kvaliteten positivt.30 Skolverket har vidare
konstaterat att om bedömningen är att en ökning av antalet förste-
lärartjänster ökar kunskapsresultaten, har statsbidraget karriärtjänster
för lärare skapat förutsättningar för höjda kunskapsresultat.31 Mot
denna bakgrund bedömer vi att förstelärare inom sexualitet, samtycke
och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck kan bidra till att
höja kvaliteten på undervisningen inom kunskapsområdet.
Förstelärare kan stimulera utveckling inom kunskapsområdet
Skolverket har funnit att det beträffande skolor i den socioekonomiskt
viktade delen av statsbidraget är vanligt att utvecklingsuppdragen in-
riktas på områdena elevers närvaro, trygghet och studiero, nyanlända
och flerspråkiga elevers lärande och utveckling av ämnesdidaktik.
Enligt Skolverket beror det sannolikt på att dessa skolor delvis har
andra utmaningar än skolor som ingår i den inte viktade delen av
statsbidraget.
Vi noterar att undervisning om sexualitet, samtycke och relationer
och hedersrelaterat våld och förtryck eller skolans värdegrund inte
ingår i dessa områden. Detta trots att det enligt regeringen finns ett
behov av att stärka kunskapen om sexuella och reproduktiva rättig-
heter bland alla unga, inte minst i områden där utanförskapet är stort.
Dessutom riskerar hedersrelaterat våld och förtryck att förstärkas i
30 Skolverket (2023). Utvärdering av statsbidraget karriärsteg. Rapport 2023:11, s. 10.
31 Ibid. s. 9.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
360
dessa områden.32 Mot denna bakgrund anser vi att även undervisning
om sexualitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och
förtryck samt skolans värdegrund bör ingå i denna kategori av utveck-
lingsuppdrag för skolor i den socioekonomiskt viktade delen av stats-
bidraget. Vi ser därför behov av insatser för att utveckla och stimulera
detta. Vi bedömer att förstelärare inom sexualitet, samtycke och rela-
tioner och hedersrelaterat våld och förtryck är en insats som kan bidra
till detta.
Förstelärare kan höja kunskapen
och kompetensen hos skolpersonal
Skolpersonalen ska veta vilka risker som är kopplade till hedersrela-
terat våld och förtryck och känna till de samverkansarenor som finns.
Skolpersonal ska vara uppmärksam på varningssignaler och ha rutiner
för samverkan med och orosanmälan till socialtjänsten.33 Det är där-
för viktigt att personalen har den kunskap och kompetens samt de
verktyg som krävs både för att arbeta förebyggande och för att kunna
upptäcka och motverka hedersförtryck. Enligt vår bedömning kan
förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer och hedersrela-
terat våld och förtryck ge viktiga bidrag på detta område. Detta sär-
skilt genom det kollegiala lärande som är den vanligaste inriktningen
på utvecklingsuppdragen för förstelärare. Något som framkommit
i vår kartläggning är att det är viktigt att även annan skolpersonal än
rektor, lärare och elevhälsan har kunskaper om hedersrelaterat våld
och förtryck. Det kan exempelvis handla om läraravlastande personal
som möter eleverna. Vi bedömer att förstelärare inom sexualitet, sam-
tycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck kan ge vik-
tiga bidrag även inom detta område.
Vi konstaterar i sammanhanget att i det norska individuella stöd-
systemet är ett av mångfaldsrådgivarnas uppdrag att ge kompetens-
stöd till skolpersonal. Vi bedömer därför att förstelärare inom sexu-
alitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck
även svarar mot denna del av det individuella stödsystem som vi har
i uppdrag att överväga och vid behov lämna förslag om.
32 Regeringsbeslut 2024-10-24 Uppdrag till Folkhälsomyndigheten och Statens Skolverk att
uppdatera stödmaterial för undervisning inom kunskapsområdet sexualitet, samtycke och rela-
tioner. Dnr A2024/01235.
33 Skolverket (2024). Hedersrelaterat våld och förtryck – skolans ansvar och möjligheter, s. 32.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
361
Sammanfattande bedömning
Förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer och hedersrela-
terat våld och förtryck ligger i linje med våra utgångpunkter. Dessa är
att det på de flesta skolor behöver göras en kvalitetshöjning av under-
visningen inom sexualitet, samtycke och relationer samt att eleverna
i dag ges begränsade möjligheter att utveckla kunskaper om heders-
relaterat våld och förtryck. Vi bedömer vidare att förstelärare inom
det aktuella kunskapsområdet i viss mån motverkar den ökade risken
för att området inte behandlas ur ett helhetsperspektiv, som uppkom-
mer genom strykningarna i läroplanerna.
Därutöver bedömer vi att förstelärare inom sexualitet, samtycke
och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck bidrar till att:
• det tas ett helhetsgrepp om kunskapsområdet sexualitet, sam-
tycke och relationer
• kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer prioriteras
• eleverna får kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck
• lärarna stärks i att undervisa om känsliga frågor
• undervisning om hedersrelaterat våld och förtryck prioriteras
• höja kunskapen och kompetensen om hedersrelaterat våld och
förtryck hos skolpersonal.
8.5.3 Närmare om förslaget
Insatsen bör i viss mån riktas
Enligt våra direktiv kan det, förutom generella insatser, även finnas
behov av bland annat riktade insatser mot grupper, i detta samman-
hang grupper av elever.
Skolverket har i olika sammanhang framhållit att det finns en peda-
gogisk segregation i skolväsendet. Segregationen inom skolväsendet
har ökat i Sverige även i andra avseenden under de senaste decennierna,
vilket riskerar att skapa olika livschanser för barn och elever. I våra
kontakter har det framkommit att i vissa skolor med en hög andel
elever med utländsk bakgrund, är elevernas utsatthet för hedersnor-
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
362
mer i någon mån normaliserad av skolorna. Detta eftersom det är så
många av eleverna som lever under sådana förhållanden.
I skälen till uppdraget till Folkhälsomyndigheten och Skolverket
om ett uppdaterat stödmaterial skriver regeringen att det finns ett
behov av att stärka kunskapen om sexuella och reproduktiva rättig-
heter bland alla unga, inte minst i områden där utanförskapet är stort.34
Härtill kommer vår utgångspunkt att eleverna ges begränsade möj-
ligheter att utveckla kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck
och att undervisning om hedersrelaterat våld och förtryck riskerar
att inte nå alla elever. Av Forum för levande historias studie från
2026 att det finns samband mellan negativ inställning till hbt-per-
soner och vissa bakgrundsfaktorer, som har bäring på segregationen
inom skolväsendet.35
Vid bedömningen av om insatsen ska riktas har vi, av nyss redo-
visade skäl, övervägt om insatsen ska riktas mot skolor i den socio-
ekonomiskt viktade delen av statsbidraget. I det sammanhanget har
vi även beaktat hur det norska individuella stödsystemet är riktat mot
vissa skolor. Vi bedömer dock att insatsen inte bör riktas enbart mot
skolor i den socioekonomiskt viktade delen av statsbidraget. Det
huvudsakliga skälet är att vi inte ser anledning att utesluta skolor i
den inte viktade delen av statsbidraget, där huvudmannen bedömer
att det finns ett behov av särskild förstelärare inom sexualitet, sam-
tycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Ett annat
skäl är att vi bedömer att om insatsen skulle riktas mot enbart skolor
i den socioekonomiskt viktade delen av bidraget skulle det kunna
tolkas som att hedersrelaterat våld och förtryck enbart förekommer
på vissa skolor. Undervisning om hedersrelaterat våld och förtryck
är redan i dag inte prioriterat på alla skolor. Rektorer och lärare som
uppger att undervisning inom temat inte är prioriterat förklarar ofta
det med att skolorna inte har elever som lever i en hederskontext. Även
i vår kartläggning och andra kontakter har det framkommit att det
finns skolor som initialt uppger att de inte har elever som lever i en
hederskontext. Men där det vid fördjupande frågor framkommer att
även dessa skolor har erfarenheter av elever som uppvisat varningssig-
naler kopplade till hedersrelaterat våld och förtryck. Vi bedömer att
34 Regeringsbeslut 2024-10-24 Uppdrag till Folkhälsomyndigheten och Statens Skolverk att
uppdatera stödmaterial för undervisning inom kunskapsområdet sexualitet, samtycke och rela-
tioner. Dnr A2024/01235.
35 Forum för levande historia (2026). Unga tycker om andra, s. 8.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
363
en riktning av statsbidraget mot enbart skolor i den socioekonomiskt
viktade delen skulle riskera att underblåsa den beskrivna tendensen.
Samtidigt bedömer vi att vår föreslagna insats i viss mån är riktad.
Detta eftersom insatsen görs inom ramen för ett riktat statsbidrag,
där huvudmännen ges möjlighet att ta ställning till om de har behov
av särskild förstelärare av aktuellt slag i den egna verksamheten. Vi
anser att det framstår som ändamålsenligt att denna behovsbedöm-
ning görs på huvudmannanivå.
Förslaget omfattar inte lektorer
Inledningsvis ska sägas att vårt förslag inte omfattar lektorer. Det
huvudsakliga skälet är att det finns få lektorer i skolan. Under exem-
pelvis höstterminen 2022 rekvirerades medel för 151 lektorer.36 Mot
denna bakgrund bedömer vi att det är ett synnerligen begränsat antal
lektorer som skulle kunna vara aktuella för en tjänst som lektor inom
sexualitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och för-
tryck. Det framstår därför inte som motiverat att vårt förslag ska
omfatta lektorer inom det aktuella kunskapsområdet. Vi konstate-
rar vidare att det med dagens regelverk inte finns några hinder mot
att utse lektor inom sexualitet, samtycke och relationer. Kraven på
lönesättning då är högre än vad vi bedömer bör vara fallet för särskild
förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer och hedersrela-
terat våld och förtryck. Vi bedömer att även detta förhållande talar
emot att våra bedömningar ska omfatta lektorer.
Det finns skäl att särskilt reglera förstelärare
inom sexualitet, samtycke och relationer
Av vad som redovisats i avsnitt 8.5.2 följer att det redan med dagens
regelverk är möjligt att utse förstelärare inom sexualitet, samtycke
och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Frågan är om
det trots det finns skäl att ytterligare reglera denna möjlighet och i
så fall på vilket sätt. Vi bedömer att det finns skäl för en ytterligare
reglering. Skälen för detta och på vilket sätt det bör göras utvecklas
i följande avsnitt.
36 Skolverket (2023). Utvärdering av statsbidraget för karriärsteg. Rapport 2023:11, s. 21.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
364
För att särskilja den i sammanhanget aktuella tjänsten från övriga
tjänster som förstelärare bedömer vi att tjänsten bör benämnas ”sär-
skild förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer och heders-
relaterat våld och förtryck”.
Ytterligare reglering bör ske genom krav på behörighet
I dag finns det inget krav på behörighet för att en lärare ska utses till
förstelärare. En av slutsatserna i Skolinspektionens granskning av
grund- och gymnasieskolan är att lärarna upplever osäkerhet i att
undervisa om känsliga frågor, däribland hedersrelaterat våld och för-
tryck. Lärarna ser en risk med att öka fördomar som är kopplade till
vissa delar av världen, etniciteter eller religioner. Lärarna upplever
även att undervisningen kan vara alltför utpekande mot vissa elever
som skulle kunna vara utsatta för hedersförtryck.37
Vi kan konstatera att undervisning om sexualitet, samtycke och
relationer i stort och specifikt för hedersrelaterat våld och förtryck,
kräver särskild kompetens. Detta utöver de krav som redan gäller för
förstelärare. Den nödvändiga kompetensen handlar bland annat om
att kunna undervisa i känsliga frågor på ett sätt som inte präglas av
osäkerhet. Enligt vår bedömning framstår det som motiverat att en
ytterligare reglering av möjligheten att utse förstelärare inom kun-
skapsområdet bör förenas med ett krav på behörighet. Med det avses
att den som utses till särskild förstelärare inom sexualitet, samtycke
och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck ska vara behörig
att undervisa inom ämnen där det ingår undervisning om kunskaps-
området.
Det kan ifrågasättas om det kommer att vara alltför komplicerat
för huvudmännen och Skolverket att beakta behörigheten när det ska
utses en särskild förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer
och hedersrelaterat våld och förtryck. Vi konstaterar att för att vara
behörig ska en lärare undervisa i de ämnen som läraren har behörig-
het i enligt sin lärarlegitimation.38 Skolverket har i sin utvärdering
kunnat ta ställning till i vilken utsträckning förstelärare undervisar
37 Skolinspektionen (2025). Undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer.
Rapport 2025:4, s. 18.
38 Behörighet och legitimation regleras i huvudsak i förordningen (2011:326) om behörighet
och legitimation för lärare och förskollärare.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
365
i ämnen där de har behörighet.39 Mot denna bakgrund bedömer vi
att det kommer att vara möjligt för huvudmännen och Skolverket
att beakta behörigheten när det ska utses en särskild förstelärare
inom sexualitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld
och förtryck.
Ytterligare reglering bör ske genom högre lönenivå
Enligt vår bedömning kan ett krav på behörighet i sig självt motivera
en högre lönenivå. Därtill kommer de utmaningar som är kopplade
till undervisning om sexualitet, samtycke och relationer i stort och
specifikt hedersrelaterat våld och förtryck, utifrån elevgruppens sam-
mansättning och kunskapsområdets upplevda känslighet. Till detta
ska läggas uppdraget att bidra till att vända den negativa tendens som
finns hos elever avseende attityder till hbt-personer. Skolan har en
viktig roll i detta sammanhang. I skolans uppdrag ingår bland annat
att förmedla demokratiska normer och värden.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till att särskild förstelärare
inom det aktuella kunskapsområdet bedöms ligga i linje med våra
utgångpunkter och möta identifierade behov, bedömer vi att det är
motiverat med en högre lönenivå. Vid denna bedömning har vi även
särskilt beaktat de långvariga och omfattande brister som framkom-
mit gällande undervisningen inom sexualitet, samtycke och relationer
och dess föregångare sex- och samlevnadsundervisningen. Vi har även
särskilt beaktat att förstelärare av aktuellt slag är en viktig del av ett
individuellt anpassat stödsystem i skolan, med avseende på att ge kom-
petensstöd till skolpersonal.
Lönepåslaget bör utgöra ytterligare hälften
av påslaget i den viktade delen av bidraget
Vid bedömningen av storleken på lönepåslaget konstaterar vi att olika
intressen behöver vägas mot varandra. Å ena sidan behöver lönepåsla-
get vara tillräckligt stort för att det ska motivera särskilt yrkesskickliga
lärare, som dessutom är behöriga att undervisa inom kunskapsområdet,
att söka de aktuella tjänsterna. Å andra sidan är systemet med karriär-
tjänster redan i dag förknippat med vissa problem utifrån lönepåslaget
39 Skolverket (2023). Utvärdering av statsbidraget karriärsteg. Rapport 2023:11, s. 23–25.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
366
i den socioekonomiskt viktade delen av bidraget. Det finns huvudmän
som har uppmärksammat att lönepåslaget på 10 000 kronor för en
förstelärare innebär att löneskillnaderna i princip försvinner mellan
å ena sidan förstelärare och å andra sidan rektorer och skolchefer.
Det kan uppstå en svår situation när personal med mindre formellt
ansvar tjänar lika mycket som ledningen.
När vi väger dessa intressen mot varandra beaktar vi bland annat
att lönepåslaget för lektorer är 10 000 kronor i den inte viktade delen
av statsbidraget och 15 000 kronor i den socioekonomiskt viktade
delen. Systemet med karriärtjänster inrymmer alltså redan i dag ett
ännu högre lönepåslag än vad som lyfts fram som ett problem avse-
ende den socioekonomiskt viktade delen av statsbidraget. Vid en sam-
lad bedömning framstår ytterligare hälften av det befintliga lönepåsla-
get i den inte viktade delen av bidraget som skäligt för förstelärare
inom sexualitet, samtycke och relationer. Denna nivå bör gälla för
särskilda förstelärare av aktuellt slag i bägge delarna av statsbidraget.
Det lönepåslag som vi ser som skäligt innebär bland annat att det till-
kommande procentuella påslaget blir lägre i relation till det befintliga
påslaget för den socioekonomiskt viktade delen av bidraget. Skälet
till att vi menar att lönepåslaget inte bör sättas högre är för att mildra
de möjliga problematiska effekterna av påslaget i denna del av bidraget
i relation till lönenivån för rektorer och skolchefer.
Sammanfattningsvis innebär detta att vi bedömer att lönepåslaget
bör sättas till 7 500 kronor för den inte viktade delen av statsbidraget
och 12 500 kronor för den socioekonomiskt viktade delen. Vi har vid
denna bedömning särskilt beaktat att det är angeläget att lönepåslaget
är tillräckligt stort för att motivera särskilt yrkesskickliga och behöriga
lärare att söka tjänsterna.
De nya kursplanerna måste beaktas särskilt
Vi konstaterar att det efter införandet av de nya läroplanerna kommer
vara centralt för vårt förslag hur kunskapsområdet sexualitet, samtycke
och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck tas om hand i de
nya kursplanerna.40 Detta för att kunna ta ställning till om en lärare är
behörig att undervisa inom det aktuella kunskapsområdet och därmed
vara aktuell för en tjänst som särskild förstelärare inom detsamma.
40 Prop. 2025/26:194 Nya läroplaner – för en stark kunskapsskola.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
367
8.6 Regionala resurscentrum
Vi har i denna del analyserat hur regionala resurscentrum fungerar
som stöd i förskolans, skolans och fritidshemmets arbete mot heders-
relaterat våld och förtryck samt föreslagit förändringar för att tydlig-
göra och stärka samverkan och stöd.
Våra direktiv avser förskolan, skolan och fritidshemmet. Vårt för-
slag gällande regionala resurscentrum gäller dock skolväsendet, vilket
inkluderar kommunal vuxenutbildning (komvux). Skälet till att vi
valt att formulera förslaget så att det även omfattar komvux är dels
att även komvux har behov av stöd i frågor som rör hedersrelaterat
våld och förtryck, dels att regeringsuppdraget till Skolverket och läns-
styrelserna om stärkt systematiskt arbete och stöd för implementer-
ing av kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck riktar sig till hela
skolväsendet.
Regionala resurscentrum finns ännu inte i alla län och verksam-
heten i vissa av de befintliga resurscentrumen är fortfarande under
uppbyggnad, vilket har påverkat möjligheten att göra en mer ingående
analys av nuvarande system. Att samtliga länsstyrelser från och med
den 1 januari 2026 har fått i uppgift att stödja och bidra till utveckling
av regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck ger
goda förutsättningar för att genomföra föreslagna förändringar.
Med utgångspunkt i den information som finns tillgänglig bedö-
mer vi att länsstyrelsernas uppdrag gällande regionala resurscentrum
och främjande av samverkan mellan relevanta aktörer behöver tydlig-
göras och stärkas. Detta för att verksamheten vid regionala resurs-
centrum effektivt ska kunna bidra till skolväsendets förebyggande
arbete och stöd till barn och elever utsatta för hedersrelaterat våld
och förtryck.
8.6.1 Bakgrund
Länsstyrelsernas regionala samordningsansvar
gällande hedersrelaterat våld och förtryck
Utredningen om en stärkt långsiktig styrning av arbetet mot köns-
relaterat och hedersrelaterat våld och förtryck kom till slutsatsen att
länsstyrelsernas roll i det regionala och lokala arbetet mot heders-
relaterat våld och förtryck behövde förtydligas, särskilt uppdraget
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
368
att främja samverkan i länet och i förlängningen kunskap och arbets-
sätt i de regionala och lokala verksamheterna. För att åstadkomma
denna förändring föreslogs ett särskilt förtydligande i den förordning
som styr länsstyrelsernas arbete. Bedömningen var vidare att en sådan
förändring kunde bidra till att kommuner och regioner i större ut-
sträckning använder nationella kunskapsstöd.41 Från och med den
1 januari 2026 ska länsstyrelserna genom samordningsfunktionen
stödja och bidra till utveckling av regionala resurscentrum mot heders-
relaterat våld och förtryck.42
Uppgiften förtydligades ytterligare i ett regeringsbeslut. Regionala
resurscentrum ska vara ett komplement till samverkansaktörernas
ordinarie stöd- och skyddsstrukturer. Enligt beslutet syftar etabler-
ingen av regionala resurscentrum till att främja specialiserat och lik-
värdigt stöd i hela landet för de som är eller riskerar att bli utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck. Vidare framgår att verksamheten
inom ett regionalt resurscentrum bland annat ska erbjuda stöd till
utsatta barn och vuxna och sträva efter att utsatta får specialiserat, an-
passat och jämlikt stöd utifrån behov oavsett vistelseort i länet. Regio-
nala resurscentrum ska även erbjuda utsatta stöd i att få kontakt med
rätt instans vid behov av mer omfattande stöd samt erbjuda stöd till
yrkesverksamma som i sin verksamhet hanterar frågor om heders -
relaterat våld och förtryck. Beslutet stadgar vidare uttryckligen att
resurscentrum ska bidra till en effektiv samverkan mellan socialtjäns-
ten, hälso- och sjukvården och polisen i respektive län. Det framgår
även, dock inte med samma tydlighet, att förskolan, skolan och fritids-
hemmet kan erbjudas stöd och inkluderas i samverkan. Till skillnad
från socialtjänsten, polisen och hälso- och sjukvården som beskrivs som
”primära samverkansaktörer” nämns endast att skolan, tillsammans
med åklagare och civilsamhälle ”kan vara relevanta” för samverkan.43
Länsstyrelsen Östergötland (genom dåvarande Nationellt cent-
rum mot hedersrelaterat våld och förtryck, NCH) fick i reglerings-
brevet för budgetåret 2025 i uppdrag att erbjuda länsstyrelserna stöd
i utvecklingen av regionala, kommun- och myndighetsgemensamma
resurscentrum (härefter regionala resurscentrum). Uppdraget ligger
41 SOU 2025:28. Utredningen om en stärkt långsiktig styrning av arbetet mot könsrelaterat
och hedersrelaterat våld och förtryck. Frihet från våld, förtryck och utnyttjande. En jämställd-
hetspolitisk strategi mot våld och en stärkt styrning av centrala myndigheter: slutbetänkande.
42 3 § 5 Förordning (2025:839) om ändring av förordning (2021:995) om länsstyrelsernas
regionala arbete mot mäns våld mot kvinnor.
43 Regeringsbeslut 2025-12-11 Uppdrag att utveckla regionalt stöd för personer som är eller
riskerar att bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Dnr A2025/01207.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
369
kvar hos Länsstyrelsen Östergötland medan de flesta av NCH:s övriga
verksamhetsdelar sedan den1 januari 2026 har förts över till Natio-
nella samordningen mot hedersrelaterat våld och förtryck inom Jäm-
ställdhetsmyndigheten.44
Den stödlinje för generellt stöd till yrkesverksamma som NCH
inom Länsstyrelsen Östergötland tidigare ansvarade för fördes den
1 juli 2026 över till Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala
universitet.
Länsstyrelsernas samordning och regionala
resurscentrum enligt hittillsvarande ordning
Länsstyrelserna, under ledning av Länsstyrelsen Östergötland, har
sedan 2018 haft i uppdrag att successivt utveckla regionala, kommun-
och myndighetsgemensamma resurscentrum för att stärka arbetet
mot hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive samverkan mellan
olika aktörer. Huvudfokus, enligt både uppdraget och i praktiken,
har hittills varit verksamhet och ansvar inom socialtjänsten, hälso-
och sjukvården och polisen samt samverkan dessa verksamheter emel-
lan. Vissa resurscentrum vänder sig dock uttryckligen också till skolor
och åklagare och några har även stöd till och samverkan med aktö-
rer inom civilsamhället.
Resurscentrumen ger stöd till barn och vuxna som är utsatta eller
riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck samt stöd
till yrkesverksamma som möter utsatta individer eller som på annat
sätt hanterar ärenden gällande hedersrelaterat våld och förtryck. Vidare
bidrar resurscentrumen med kompetens- och metodstöd till yrkes-
verksamma och samverkansstöd. Hur verksamheten har utformats
och vilka delar som ingår skiljer sig delvis åt mellan länen, vilket be-
skrivs närmare nedan.
Det stöd som de regionala resurscentrumen tillhandahåller för
individer som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck inklu-
derar rådgivande samtal per telefon, så kallade stödlinjer. Rådgiv -
ningen kan även ske genom chatt eller vid personliga möten. Stödet
44 Regeringsbeslut 2026-03-26 Regleringsbrev för budgetåret 2026 avseende anslag 3:1 Särskilda
jämställdhetsåtgärder inom utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Dnr A2026/00369.
Skr. 2025/26:245 Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En nationell strategi mot mäns
våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt
hedersrelaterat våld och förtryck.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
370
inkluderar också information via webbplatser. Det stöd som regio-
nala resurscentrumen tillhandahåller för yrkesverksamma inkluderar
utbildningar, handledning och rådgivning i syfte att stärka lokala
aktörers kunskap och att säkerställa att de som inom sin verksam-
het möter utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck har förmågan
att identifiera risker och att agera. Rådgivning i enskilda ärenden inne-
bär inte att de regionala resurscentrumen tar över ansvaret för ärenden
– utan endast att de bidrar med specialistkunskap till befintliga ansva-
riga aktörer, såsom socialtjänsten och skolan.
De regionala resurscentrumen stödjer även olika verksamheter med
utveckling av strukturer och rutiner för att hantera individuella ären-
den. Det handlar exempelvis om att bistå vid framtagande av samver-
kansrutiner, stödmaterial, riskbedömningsmetoder och handlings-
planer. Resurscentrumen har en viktig roll i att stödja och utveckla
den regionala samverkan mellan olika aktörer inblandade i ärenden
som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Det innebär att initiera
och leda samverkan, stödja kommuner i att bygga upp lokala samver-
kansstrukturer, och vid behov koordinera kontakter mellan regioner,
kommuner och statliga myndigheter, såsom polis och åklagare.
De regionala resurscentrumen som har etablerats följer inte en
nationell enhetlig modell, utan har olika organisatoriska lösningar
och stödfunktioner. Utgångspunkten är dock, oavsett länens olika
förutsättningar, att det ska finnas en struktur som främjar samverkan
mellan olika aktörer och bidrar till att individer som lever med heders-
normer eller som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck får
rätt stöd, i rätt tid, av rätt instans.45
Det är dock inte alla regionala resurscentrum som har direkt stöd
till utsatta och av de som har individstöd riktar sig inte alla till samt-
liga åldersgrupper. Utöver de stödlinjer för utsatta personer som regio-
nala resurscentrum erbjuder finns Nationellt centrums för kvinnofrid,
Uppsala universitet, nationella stödlinje Rätt att välja samt ett flertal
andra stödlinjer och chattar som olika civilsamhällesorganisationer
erbjuder, inklusive flera som är inriktade på stöd till utsatta barn och
unga. Några regionala resurscentrum har inget direkt stöd till utsatta
för hedersrelaterat våld och förtryck, utan fokuserar enbart på stöd
45 Länsstyrelsen Östergötland (2026). Nationellt stöd till utveckling av regionala resurscentrum
mot hedersrelaterat våld och förtryck.
https://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/samhalle/social-hallbarhet/mans-vald-mot-
kvinnor/nationellt-stod-till-utveckling-av-regionala-resurscentrum-mot-hedersrelaterat-
vald-och-fortryck.html. (Hämtat 2026-03-19.)
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
371
till yrkesverksamma och på samordning. Hur väl utvecklade samver-
kansformerna är varierar också.
Även bemanningen varierar vad gäller såväl kompetenser, som
antalet anställda. Vissa regionala resurscentrum har relativt begrän-
sade personalresurser, bland annat beroende på att de fortfarande be-
finner sig i en uppbyggnadsfas. Andra regionala resurscentrum har
flera anställda och andra resurspersoner med olika specialistkompe-
tens. Regionalt stödcentrum heder i Göteborg har till exempel ett
tydligt fokus på skolväsendet. Resurspersonerna har vanligtvis bak-
grund inom socialt arbete, hälso- och sjukvården, polisen, brottsföre-
byggande arbete, juridik, utvecklingsledning, utbildning, psykologi
och behandlingsarbete.
Med det förstärkta uppdraget till Jämställdhetsmyndigheten tyd-
liggörs en ny arbetsfördelning.46 Jämställdhetsmyndigheten har det
nationella samordnings- och kunskapsstyrningsansvaret. Länsstyrel-
sernas roll är att bidra till implementering av nationella kunskapsstöd
i organisationer och ledningsstrukturer. Regionala resurscentrum kan
fungera som direkt stöd till yrkesverksamma när dessa omsätter natio-
nella riktlinjer och metoder i sitt arbete.
Det har tidigare inte funnits någon enhetlig eller långsiktig finan-
siering av regionala resurscentrum, vilket flera län har beskrivit som
en osäkerhet som har påverkat möjligheten att bygga upp stabila
strukturer.
I enlighet med förordningen (2025:838) om statsbidrag för att
stärka och utveckla regionalt och lokalt arbete mot vissa former av
våld, får länsstyrelserna fördela bidrag för utveckling av regionala re-
surscentrum. Resurscentrum som har region, kommun eller kommun-
förbund som huvudman kan ansöka om medel. I budgetpropositionen
för 2026 tilldelades länsstyrelserna en permanent förstärkning för deras
arbete med att utveckla resurscentrum. 47 Dessa medel öronmärks
till Länsstyrelsen Östergötlands förvaltningsanslag för 2026–2027.
Från och med den 1 januari 2028 ska finansiering till länsstyrelsernas
arbete med regionala resurscentrum ha inordnats i myndigheternas
46 Regeringsbeslut 2024-12-12 Uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten att förbereda inordnandet
av vissa uppgifter enligt förordningen om nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Dnr A2024/01396.
47 Prop. 2025/26:1 Budgetpropositionen för 2026 – Utgiftsområde 13.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
372
ordinarie strukturer för att förebygga och motverka bland annat
hedersrelaterat våld.48
I juni 2026 fanns ett regionalt resurscentrum vardera i Dalarna,
Gävleborg, Jämtland, Jönköping, Norrbotten, Stockholm, Uppsala,
Västernorrland och Västmanland. I Västra Götaland finns fyra olika
resurscentrum. I Skåne finns ett regionalt resurscentrum samt ett
resursteam för utsatta och yrkesverksamma i Malmö.
8.6.2 Regionala resurscentrums stöd
till skolväsendet behöver tydliggöras
Länsstyrelsen Östergötland fick år 2018 i uppdrag av länsstyrelsernas
länsrådsgrupp att ta fram en förstudie för att ge riktning för utveck-
landet av regionala resurscentrum. I denna nämner några av länsstyrel-
serna skol- och fritidsverksamhet bland aktörerna inom samverkan
mot hedersrelaterat våld och förtryck.49
Under de första två åren knöts en formativ utvärdering till proces-
serna med att utveckla regionala resurscentrum. Utvärderingen visade
bland annat att regionala resurscentrum fyller en kunskapslucka, främ-
jar samverkan och stärker stöd till yrkesverksamma i frågor som rör
hedersrelaterat våld och förtryck. Slutligen visade utvärderingen att
regionala resurscentrum också stärker stödet till och skyddet av barn
och unga som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat
våld och förtryck.50
Utvärderingar och uppföljningar av verksamheten inom ramen
för befintliga regionala resurscentrum har visat flera fördelar med
denna form av organisering på regional nivå och stöd till olika verk-
samheters arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Samverkan
mellan olika aktörer såsom socialtjänsten, hälso - och sjukvården,
skolan och polisen främjar en helhetssyn i hanteringen av enskilda
ärenden och underlättar utredningar av brott.
Genom att samla expertis inom arbetet mot hedersrelaterat våld
och förtryck på regional nivå kan utsatta få stärkt stöd och skydd.
Möjligheten att vara anonym kan också sänka tröskeln att söka råd
48 Regeringsbeslut 2025-12-11 Uppdrag att utveckla regionalt stöd för personer som är eller
riskerar att bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Dnr A2025/01207.
49 Länsstyrelsen Östergötland, Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck.
(2021). Slutrapport 2020 – Regionala resurscentra för våldsutsatta med särskilt fokus på heders-
relaterat våld och förtryck.
50 Ibid.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
373
och stöd för den som är utsatt och för personer i utsattas närhet. En
annan fördel är att de regionala resurscentrumen erbjuder rådgiv -
ning, vägledning och utbildning för yrkesverksamma inom relevanta
verksamheter i respektive län och därmed höjer den generella kun-
skapsnivån om hedersrelaterat våld och förtryck. Detta förbättrar
stödet för de som är utsatta men främjar också det förebyggande
arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Under 2025 tillhanda-
höll fem resurscentrum en stödlinje för utsatta inom sitt regionala
upptagningsområde. Sammanlagt genomfördes 224 stödsamtal med
utsatta personer vid fysiska möten och via telefon. En övervägande
majoritet av de utsatta som kontaktade stödlinjerna var flickor och
kvinnor (88 procent). Det finns ingen exakt information om hur
många av dem som var barn och unga, men av de som uppgivit sin
ålder var sju procent barn under 18 år. Samma år tillhandahöll nio
regionala resurscentrum en stödlinje för yrkesverksamma i sitt geo-
grafiska upptagningsområde. Via stödlinjen och vid fysiska möten
genomförde dessa resurscentrum 1 220 stödsamtal med yrkesverk-
samma. Hälften av samtalen kom från yrkesverksamma inom social-
tjänsten och endast en femtedel av samtalen från yrkesverksamma
inom förskolan och skolan.
En svaghet som lyfts fram i uppföljningar är bristande synlighet,
vilket påverkar möjligheten att nå ut till utsatta, särskilt unga, och
till relevanta aktörer och yrkesverksamma. Att olika län organiserar
och driver verksamheten på olika sätt har identifierats som en annan
av svagheterna då det försvårar erfarenhetsutbytet regionala resurs-
centrum emellan. Redan etablerade resurscentrum har lyft fram att
samverkan är en av de största utmaningarna och rekommenderar att
regeringen ger de aktörer som ska samverka inom ramen för regionala
resurscentrum riktade uppdrag om detta.51
Representanter för skolväsendet är viktiga aktörer för ett effektivt
arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck och ska därför enligt vår
bedömning inkluderas i samverkan inom ramen för regionala resurs-
centrum. För att förebygga hedersrelaterat våld och fört ryck, samt
för att säkerställa att utsatta individer i alla åldrar ges specialiserat
och likvärdigt stöd i hela landet, är det av avgörande vikt att de regio-
nala resurscentrums stöd är ändamålsenligt utformat. Stödet bör om-
fatta såväl barn och elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och
51 Länsstyrelsen Östergötland, Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck.
(2025). Årlig redovisning av verksamheten 2025. Dnr 20882–2025.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
374
förtryck, som yrkesverksamma inom skolväsendet. Stödet bör bland
annat omfatta stöd till utsatta och till yrkesverksamma för att omsätta
nationella riktlinjer och metodstöd i lokal verksamhet. Detta kan ske
genom till exempel kompetenshöjande insatser och stödlinjer.
Förskolan, skolan och fritidshemmet är centrala aktörer i såväl
det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, som
vad gäller stöd till utsatta barn och unga. Huvudmännen för de olika
verksamheterna har ansvar att säkerställa att personal har den kunskap
och kompetens de behöver. Vidare har huvudmännen ett arbetsrätts-
ligt ansvar att säkerställa att ingen som arbetar inom förskolan, skolan
och fritidshemmet utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck på
arbetsplatsen.
Vid våra samtal med yrkesverksamma inom förskolan, skolan och
fritidshemmet har det framkommit att vissa tycker att det är svårt
att bedöma när en orosanmälan relaterad till hederskontext ska göras.
Vår kartläggning visar att det finns behov av en generell kunskaps-
höjning bland personal, tillgång till expertis på området att rådfråga
och ett elevnära stöd för att framgångsrikt förebygga, upptäcka och
agera mot hedersrelaterat våld och förtryck. Av kartläggningen fram-
går också att kunskap och stöd finns på området på nationell och
regional nivå, men att denna inte alltid når ut i verksamheten i prak-
tiken. Det behövs därför en samordnande aktör som kan arbeta nära
förskolan, skolan och fritidshemmet med att förmedla kunskap på
området, stödja med expertis kring hedersrelaterat våld och förtryck
och i vissa komplexa ärenden bistå med att förmedla ett samordnat
individuellt stöd. Det kan till exempel handla om att stödja elevhälsan
i sitt förtydligade uppdrag (se avsnitt 7.2.), särskild förstelärare i sex-
ualitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck
om sådana tjänster inrättas (se avsnitt 8.5) och förskole - och skol-
sociala team (se avsnitten 7.5–7.6). Vår utgångspunkt är att använda
redan befintliga strukturer och ordinarie ansvarsfördelning. Att skol-
väsendet i alla län får tillgång till likvärdigt stöd från regionala resurs-
centrum kan därför göra stor skillnad för ett mer effektivt agerande
mot alla former av hedersrelaterat våld och förtryck. Det är dock
viktigt att de regionala resurscentrumen har både kunskap och kapa-
citet att erbjuda verksamhetsanpassat stöd. Det är även viktigt att
det blir väl känt bland yrkesverksamma att det finns tillgång till stöd
och rådgivning. Rådgivning och metodstöd behöver också anpassas
till både förebyggande insatser och till yrkesverksammas agerande i
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
375
förhållande till utsatta barn och elever. Agerande för att motverka
hedersrelaterat våld och förtryck kräver en hög riskmedvetenhet så
att rätt åtgärder vidtas vid rätt tillfälle och inte bidrar till att förvärra
situationen för den som är utsatt. Det måste också finnas kapacitet att
ge stöd till olika kategorier av yrkesverksamma, med fokus på nyckel-
funktioner såsom rektor, eventuella särskilda förstelärare och andra
särskilt berörda lärare, elevhälsa, resurspersonal och förskole- och
skolsociala team. De särskilda behoven hos förskolan, de anpassade
skolformerna och specialskolan bör beaktas. Barn och unga som är
utsatta eller riskerar att bli utsatta ska ha möjlighet att vända sig till
de vuxna som de har mest förtroende för och känner sig mest trygga
med, oavsett vilken funktion den vuxna har inom verksamheten.
Vi bedömer att utveckling av regionala resurscentrum kommer
att främja likvärdigt och specialiserat stöd i hela landet för personer
som lever med hedersnormer eller som är utsatta för hedersrelaterat
våld och förtryck. Vi anser vidare att det finns skäl för att de regionala
resurscentrumen ser något olika ut beroende på regionala behov. Sam-
tidigt menar vi att samtliga regionala resurscentrum bör inkludera
direkt stöd till både utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck och
till yrkesverksamma som ansvarar för att hantera frågor som rör heders-
relaterat våld och förtryck, inklusive yrkesverksamma inom skol -
väsendet. De regionala resurscentrum som nu utvecklas bör redan
från starten ha personal med spetskompetens.
Det individuella stödsystem som finns på olika nivåer – nationell,
regional och lokal nivå – är fragmenterat. Detta har såväl för- som
nackdelar. Fördelarna är bland andra att det finns alternativ att välja
bland och att olika stödfunktioner kan ha särskild expertis om vissa
målgrupper. Nackdelarna är att det kan vara svårt att hitta rätt ingång
och stöd anpassat efter den utsatta individens eller den yrkesverk -
sammas behov av stöd och att vissa utsatta grupper eller yrkesverk-
samma kan falla mellan stolarna. Vi anser därför att alla regionala re-
surscentrum bör erbjuda stöd till såväl utsatta för hedersrelaterat våld
och förtryck i alla åldrar, som till yrkesverksamma inom alla relevanta
verksamheter på regional och lokal nivå samt vid behov vidareförmedla
kontakt till andra stödverksamheter. I dag har vissa regionala resurs-
centrum begränsningar vad gäller målgruppen som de erbjuder direkt
stöd. Det är till exempel inte alla som vänder sig till barn i alla åldrar.
Detta kan bero på osäkerhet om hur man får agera i förhållande till
minderåriga utan vårdnadshavares samtycke. I den årliga redovisningen
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
376
av verksamheten 2025 rapporterar NCH att de har tagit fram en över-
sikt av relevant lagstiftning samt förslag på hur personal i resurscen-
trumen kan möta målgruppen utifrån de begränsningar som finns.
Även Socialstyrelsen kan ge regionala resurscentrum stöd avseende
bestämmelserna om detta samt om sekretess och informationsdelning.
Mot bakgrund av att färre yrkesverksamma inom förskolan och
skolan i jämförelse med anställda inom socialtjänsten väljer att söka
stöd hos de regionala resurscentrumen så drar vi slutsatsen att de regio-
nala resurscentrumens stödverksamhet hittills inte har nått ut i någon
större utsträckning till yrkesverksamma inom skolväsendet.
Vår bedömning är att mer kan göras från såväl Jämställdhetsmyn-
dighetens, som från länsstyrelsernas och huvudmännens sida för att
resurscentrumens stödverksamhet ska bli väl känd i samtliga län och
bättre nå yrkesverksamma inom skolväsendet. Ett effektivt genom-
förande av resurscentrumens direkta stöd till yrkesverksamma inom
skolväsendet och samverkansstöd kan till exempel få stor betydelse
för huvudmännens förmåga att fullgöra sitt lagstadgade ansvar vad
gäller anmälningsskyldigheten till socialtjänsten vid oro för att ett
barn eller elev far illa.
I maj 2026 fick länsstyrelserna ett nytt uppdrag av regeringen i
syfte att ytterligare stärka insatserna mot hedersrelaterat våld och
förtryck genom ökat fokus på föräldrar i hederskontexter. Uppdra-
get ska genomföras tillsammans med Socialstyrelsen och Myndig-
heten för familjerätt och föräldraskapsstöd och i samverkan med
regionala resurscentrum. Myndigheterna ska utvärdera och utveckla
stödmaterial, arbetssätt och metoder som kan användas i verksam-
heter som möter barn, unga och föräldrar i hederskontexter.52
Yrkesverksamma inom förskolan, skolan och fritidshemmet har
i varierande grad dialog med vårdnadshavare till barn och elever och
därmed möjligheter att upptäcka och motverka normer som rättfär-
digar hedersrelaterat våld och förtryck. Många yrkesverksamma upp-
lever dock att det kan vara svårt att prata med vårdnadshavare om
hedersrelaterat våld och förtryck. Vår bedömning är att ett nytt kun-
skaps- och metodstöd med fokus på bland annat dialog med vårdnads-
havare kan få stor betydelse för att stärka skolväsendets förebyggande
och tidiga insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Materialet
bör användas och spridas av regionala resurscentrum.
52 Regeringsbeslut 2026-05-13 Uppdrag att utvärdera och utveckla stödmaterial, arbetssätt och
metoder med fokus på föräldrar i hederskontexter. Dnr A2026/00527.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
377
Vi menar också att skolväsendet tillsammans med socialtjänsten,
hälso- och sjukvården och andra relevanta aktörer måste ingå i den
regionala samverkan. Det är därför viktigt att alla dessa verksamheter
stimuleras att delta.
Vi anser vidare att det finns gott om stödmaterial samlat på natio-
nell nivå hos myndigheter, inklusive Jämställdhetsmyndigheten, Skol-
verket, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, och hos civilsamhället,
i form av studier, vägledningar och utbildningar. Detta stödmaterial
samt tillgängliga utbildningar är relevanta även för yrkesverksamma
inom olika delar av skolväsendet. Skolverket har till exempel visst stöd-
material för förskolan och skolan samt hänvisningar till andra aktö-
rers stödverksamhet. Webbplatsen Kunskapsguiden samlar kunskaps-
stödjande material från Socialstyrelsen, andra myndigheter och aktörer.
Kunskapsguiden är ett verktyg för de som arbetar inom socialtjänsten
och hälso- och sjukvården, inklusive elevhälsan.53 Vi anser att det skulle
främja det kunskapsbaserade arbetet på regional och lokal nivå om
regionala resurscentrum har god överblick av allt stödmaterial som
finns hos olika myndigheter och kapacitet att använda och förmedla
material från till exempel Skolverket till yrkesverksamma inom för-
skolan, skolan och fritidshemmet utifrån behov och situation.
Att det på nationell nivå finns ett omfattande stödmaterial är posi-
tivt men det kan i vissa fall också ha en negativ påverkan på tillgäng-
ligheten och användbarheten. Det kan vara svårt och tidskrävande
att orientera sig bland alla myndigheters olika webbplatser och bland
allt material samt att finna material särskilt anpassat till den egna verk-
samheten. Med anledning av att Jämställdhetsmyndigheten övertagit
det nationella ansvaret pågår ett arbete med att utveckla och samla
material om hedersrelaterat våld och förtryck på Jämställdhetsmyn-
dighetens webbplats.
I de intervjuer som vi har genomfört med personal inom förskolan
och pedagogisk omsorg framkom att deras erfarenheter omfattar olika
typer av utmaningar vad gäller att hantera förebyggande insatser mot
hedersrelaterat våld och förtryck, stöd till utsatta barn och relationer
till vårdnadshavare. Personalen efterlyser mer kunskap om heders-
relaterat våld och förtryck, både inom ramen för grundutbildningen
och i form av fortbildning, samt stöd i den dagliga verksamheten i
förskolan i form av tydliga rutiner och tillgång till material och råd-
givning anpassat till förskolan. Personal inom förskolan framhåller
53 Socialstyrelsen (2023). Kunskapsguiden. https://kunskapsguiden.se. (Hämtat 2026-06-24.)
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
378
också att de vill se stödfunktioner såväl inom ramen för den egna
verksamheten, till exempel motsvarande elevhälsan inom skolverk-
samhet, som på mer generell nivå.
På motsvarande sätt lyfter personal inom skolan fram liknande
behov av stöd. Det avser stöd i undervisningen om hedersrelaterat
våld och förtryck generellt, men även undervisningsmaterial som är
utvecklat för elever inom anpassad grundskola, anpassat gymnasium
och specialskola. De intervjuade inom skolan efterfrågar även stöd-
material för att uppmärksamma uttryck för hedersrelaterat våld och
förtryck, för dialog med vårdnadshavare i förebyggande syfte och vid
misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck samt individuellt stöd
i fråga om individärenden.
Vi menar att det finns behov av vägledning för att hitta lämpligt
material bland det material som olika myndigheter och civilsamhälles-
organisationer tillhandahåller. Detta är ett stöd som de regionala
resurscentrumen bör ge skolväsendet inom det egna länet. Vi bedö-
mer att ett sådant stöd från regionala resurscentrum skulle minska
behovet av att ta fram ytterligare utbildnings- och annat stödmaterial
på regional eller kommunal nivå.
Skolverkets och Skolinspektionens analyser visar också att det
finns behov av ytterligare insatser för att sprida kunskap. I mars 2026
fick Skolverket och länsstyrelserna i uppdrag att stärka det systema-
tiska arbetet med och stödja implementering av kunskap om heders-
relaterat våld och förtryck i skolväsendet. Skolverket ska ta fram nytt
stödmaterial till förskolan och sprida annat stödmaterial till personal-
grupper i skolan. I enlighet med beslutet ska länsstyrelserna bidra
med stöd för genomförande och i samverkan med regionala resurs-
centrum erbjuda kompetenshöjande insatser till skolväsendet.54
Riksdagen har i juni 2026 beslutat om ändringar av läroplanerna.55
Vi bedömer att förändringarna gällande kunskapsområdet sexualitet,
samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck kan
komma att innebära att de lärare som får ansvar för undervisning i
detta ämne kommer att behöva utbildning i ämnet och löpande stöd
av såväl intern som extern specialistkompetens. För att stärka skolans
insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck har vi lämnat förslag
om särskild förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer och
54 Regeringsbeslut 2026-03-26 Uppdrag om stärkt systematiskt arbete och stöd för implemen-
tering av kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck i skolväsendet. Dnr A2026/00371.
55 Prop. 2025/26:194 Nya läroplaner för en stärkt kunskapsskola och SOU 2025:19 Kunskap
för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
379
hedersrelaterat våld och förtryck. Vi menar att en särskild förstelärare,
tillsammans med förtydligat uppdrag för elevhälsan och med externt
stöd från regionala resurscentrum, skulle vara ett viktigt stöd för lärare
och andra yrkesverksamma i skolan, i frågor som rör hedersrelaterat
våld och förtryck. Vi menar därför att det vid varje resurscentrum bör
finnas kapacitet att stödja skolans ansvar och roll både vad gäller ut-
satta för hedersrelaterat våld och förtryck och förebyggande arbete.
Avslutningsvis bör det påpekas att alla resurscentrum måste ha
kompetens att tillämpa och framhålla barnrättsperspektivet i såväl
stödjande som samordnande verksamhet. Det innebär att de regio-
nala resurscentrumen måste organisera sin verksamhet så att barnets
rättigheter följs i enlighet med barnkonventionen och dess grundläg-
gande principer om icke-diskriminering, barnets rätt till utveckling,
barnets bästa och barnets rätt till delaktighet och möjlighet att få
uttrycka sin egen syn på sin situation.
8.6.3 Skolväsendet ska lyftas fram i förordningen
om länsstyrelsernas regionala arbete mot
mäns våld mot kvinnor
Förslag
Länsstyrelserna ska i samverkan bidra till att motverka heders -
relaterat våld och förtryck. Länsstyrelserna ska vidare främja sam-
verkan och i samverkan med regionala resurscentrum och andra
relevanta aktörer, inklusive socialtjänsten, hälso- och sjukvården
och skolväsendet, stödja yrkesverksamma inom socialtjänsten,
hälso- och sjukvården och skolväsendet samt bidra till att personer
utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck ges specialiserat och
likvärdigt stöd i hela landet. Uppdragen ska regleras i förordning
(2021:995) om länsstyrelsernas regionala arbete mot mäns våld
mot kvinnor.
Jämställdhetsmyndigheten ges i uppdrag att följa upp samverkan
och granska resurstillsättning.
Ett kunskapslyft för personal SOU 2026:51
380
8.6.4 Skälen till förslaget
I förordningen (2021:995) om länsstyrelsernas regionala arbete mot
mäns våld mot kvinnor stadgas att länsstyrelserna genom samord-
ningsfunktionen ska stödja och bidra till utveckling av regionala re-
surscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck. I dess nuvarande
lydelse är det dock inte tydligt om ambitionen är att länsstyrelserna
ska ha ansvar att främja stöd till utsatta i alla åldrar och stöd till yrkes-
verksamma inom skolväsendet eller att skolväsendet är en viktig aktör
i samverkan med regionala resurscentrum.
Vi menar att regionala resurscentrum, som ett forum för stöd och
samverkan, har en nyckelroll för att stärka arbetet mot hedersrelaterat
våld och förtryck och för den höjda ambitionen att tillhandahålla spe-
cialiserat och likvärdigt stöd till utsatta i hela landet. Länsstyrelserna
och andra i samverkan i regionala resurscentrum bör därför främja
och på andra sätt bidra till detta. För att insatserna mot hedersrelaterat
våld och förtryck ska få genomslag krävs ett aktivt ansvarstagande
från samtliga samverkansparter.
Skolväsendets förebyggande roll samt ansvar och kapacitet att
ge stöd till utsatta barn och elever har avgörande betydelse för att
motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Samlat och specialiserat
stöd till yrkesverksamma inom skolväsendets bör därför vara en inte-
grerad del av regionala resurscentrums stödverksamhet. Vi bedömer
att redan etablerade regionala resurscentrum inte i tillräcklig utsträck-
ning har inkluderat skolväsendet i samverkan och att det därför krävs
tillägg till förordningen och ökade resurser för att tydliggöra vikten
av skolväsendets deltagande i samverkan och tillgång till stöd. Stöd
via regionala resurscentrum bör omfatta tillhandahållande och/eller
vidareförmedling av kunskapsmaterial, metodstöd och kompetens-
utveckling väl anpassat till olika skolformer. Vi ser ett tydligt behov
av stärkt stöd i form av rådgivning och vägledning till yrkesverk -
samma inom skolväsendet.
Vi ser också ett tydligt behov av stärkt direkt stöd för de barn
och unga som lever med hedersnormer och särskilt för de barn och
unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Vi menar
att regionala resurscentrum bör vara en garant för att sådant stöd finns
för utsatta i varje län, till exempel i form av stödlinjer.
Eftersom detta är ett permanent uppdrag föreslår vi att uppdraget
ska ges genom en förordningsändring.
SOU 2026:51 Ett kunskapslyft för personal
381
8.6.5 Uppföljning av förslaget
Länsstyrelsens uppdrag att stödja utvecklingen av regionala resurscent-
rum samt att främja stöd till utsatta och yrkesverksamma i samverkan
mellan olika aktörer bör följas upp under 2030. Jämställdhetsmyndig-
heten, som nationell samordnare av arbetet mot hedersrelaterat våld
och förtryck, bör ha huvudansvaret för uppföljningen. Uppföljningen
bör bland annat granska att etableringen av regionala resurscentrum
har bidragit till att främja ett mer likvärdigt och specialiserat stöd
till barn och unga i hela landet. Uppföljningen bör också granska
att yrkesverksamma inom skolväsendet fått tillgång till anpassat stöd
samt att skolväsendet har deltagit i samverkan. Uppföljningen bör
vidare omfatta en granskning av huruvida de regionala resurscent-
rumens verksamheter har fått en ändamålsenlig resurssättning, sär-
skilt avseende personella resurser.
383
9 Hedersrelaterat våld och förtryck,
tystnadskultur och upprätthållande
av hedersnormer ska motverkas
9.1 Inledning
Detta kapitel beskriver förslag vars syfte är att motverka att heders-
relaterat våld och förtryck, tystnadskultur och upprätthållande av
hedersnormer förekommer i pedagogisk omsorg, förskolan, skolan
och fritidshemmet.
För att motverka att barn respektive elever kontrollerar varandra
eller att personal kontrollerar att barn eller elever följer hedersnormer,
föreslår vi att det ska tydliggöras i skollagen att kränkande behandling
kan utgöras av sådan behandling som har samband med heder. Vi före-
slår vidare att det ska införas ett krav på att huvudmannen vid upprät-
tandet av planen mot kränkande behandling ska ta ställning till om
det behövs åtgärder för att förebygga och förhindra sådan kränkande
behandling som har samband med heder samt att ställningstagandet
ska redovisas i planen.
Vi föreslår att en sökande inte ska anses som lämplig som huvud-
man för pedagogisk omsorg om det finns en risk för att barn i den
verksamhet som ansökan avser kommer att utsättas för våld, tvång
eller hot, diskriminering eller kränkande behandling eller påverkan
som syftar till motarbetande av grundläggande fri- och rättigheter
eller det demokratiska styrelseskicket. Vidare föreslår vi att lämplig-
hetsprövningen i fråga om sökande som är juridiska personer även
ska avse den juridiska personen. Förslagen ska bidra till förebyggande
och tidiga insatser mot kränkande behandling som har samband med
heder och stärkt skydd av barn i pedagogisk verksamhet.
Vi bedömer att regelverken mot kränkande behandling och diskri-
minering bör ses över och samordnas samt att tillsynsansvaret för
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
384
det skollagsreglerade området i diskrimineringslagen bör överföras
från Diskrimineringsombudsmannen (DO) till Statens skolinspektion
(Skolinspektionen). Vi bedömer vidare att regelverket mot kränkande
behandling bör samordnas med övriga bestämmelser i skollagen samt
att skollagstiftningen behöver klargöras i förhållande till diskriminer-
ingslagstiftningen. Avslutningsvis bedömer vi att det behöver göras
en fullständig översyn av skollagens regler om kränkande behandling.
9.2 Förtydligande och kompletteringar
i regelverket mot kränkande behandling
9.2.1 Bakgrund
Av våra direktiv framgår att det är viktigt att personalen har de verk-
tyg som krävs både för att arbeta förebyggande och för att kunna
upptäcka och motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Dessutom
behöver relevanta styrdokument ses över och eventuella justeringar
eller kompletteringar övervägas. I vår kartläggning har vi uppmärk-
sammat att det förekommer att barn respektive elever kontrollerar
varandra i syfte att upprätthålla hedersnormer. Det har även framkom-
mit att personal kontrollerar barn och elever till att följa hedersnormer,
se avsnitt 4.5.
Mot denna bakgrund har vi velat få en bild av i vilken utsträckning
hedersrelaterat våld och förtryck i dag uppmärksammas i tillsynen av
förskolan, skolan och fritidshemmet. Detta med avseende på både
skolförfattningarna i stort och specifikt regelverket mot kränkande
behandling och diskriminering. Vi konstaterar att avgöranden som
gäller regelverken mot kränkande behandling och diskriminering kan
avse såväl sådana som rör aktiva åtgärder som avgöranden som rör
kränkningar av enskilda barn eller elever.
Mot denna bakgrund har vi efterfrågat avgöranden som rör heders-
relaterat våld och förtryck från Skolinspektionen, Barn - och elev-
ombudet (BEO), DO samt de kommuner som vi har haft dialogmöten
med. I följande avsnitt beskrivs resultatet av denna undersökning.
I avsnittet redovisas vidare vissa bedömningar från tidigare utred-
ningar, som vi anser är relevanta i sammanhanget. Därefter redovisas
våra förslag, skälen till dessa samt mer om utformningen av förslagen.
Avslutningsvis redovisas våra bedömningar och skälen till dessa.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
385
Avgöranden från tillsynsmyndigheterna
Skolinspektionen har identifierat fjorton tillsynsbeslut som rör heders-
relaterat våld och förtryck. Tretton av besluten gäller skolor där kun-
skaper om hedersrelaterat våld och förtryck inte återkommande be-
handlades i utbildningen. I elva av besluten riktade Skolinspektionen
därför förelägganden till huvudmannen att genomföra åtgärder avse-
ende brister inom kunskapsområdet hedersrelaterat våld och förtryck.
I nästan alla av dessa beslut fanns även andra konstaterade brister.1
I två av de tretton besluten gav Skolinspektionen huvudmannen an-
märkningar gällande brister i hur kunskapsområdet hedersrelaterat
våld och förtryck behandlades i utbildningen.2
Det återstående fjortonde avgörandet rör återkallelse av godkän-
nande som huvudman enligt skollagen. Det överklagades och pröva-
des även i förvaltningsrätt och kammarrätt. I avgörandet fanns upp-
gifter om att ägar- och ledningskretsen inte säkerställt att personer
som gett uttryck för hederskultur mot eleverna hindrades att få ledande
positioner i de aktuella skolverksamheterna. Skolinspektionen, och
senare kammarrätten, återkallade godkännandet för huvudmannen.3
Varken Skolinspektionen, BEO eller DO har kunnat identifiera
några avgöranden som avser regelverket mot kränkande behandling
eller diskriminering och som rör hedersrelaterat våld och förtryck.
Vi har även efterfrågat beslut om vitesföreläggande från DO mot
utbildningsanordnare inom skollagsreglerad verksamhet avseende bris-
ter i arbetet med aktiva åtgärder, oberoende av hedersrelaterat våld
och förtryck. DO har meddelat att myndigheten inte har fattat några
sådana beslut.
Ingen av de kommuner som vi haft dialogmöten med har kunnat
identifiera några beslut som rör hedersrelaterat våld och förtryck.
1 Skolinspektionens beslut 2024-01-23 i ärende dnr SI 2023:6638, Skolinspektionens beslut
2024-01-24 i ärende dnr SI 2023:6645, Skolinspektionens beslut 2024-02-02 i ärende
dnr SI 2023:7762, Skolinspektionens beslut 2024-02-14 i ärende dnr SI 2023:8842, Skolinspek-
tionens beslut 2024-06-20 i ärende dnr SI 2023:10120, Skolinspektionens beslut 2024-12-01
i ärende dnr SI 2024:4807, Skolinspektionens beslut 2024-12-17 i ärende dnr SI 2024:6318,
Skolinspektionens beslut 2025-01-08 i ärende dnr SI 2024:6317, Skolinspektionens beslut
2025-03-11 i ärende dnr SI 2024:5760 Skolinspektionens beslut 2025-03-25 i ärende
dnr SI 2024:9202, Skolinspektionens beslut 2025-06-30 i ärende dnr SI 2025:3579.
2 Skolinspektionens beslut 2024-05-03 i ärende dnr SI 2023:9426 och Skolinspektionens
beslut 2025-03-25 i ärende dnr SI 2024:8322.
3 Skolinspektionens beslut 2024-02-20 i ärende dnr 2022:7136, Förvaltningsrätten i Stock-
holms dom 2024-06-27 i mål nr 4400–24 och Kammarrätten i Stockholms dom 2024-12-02
i mål nr 4534–24.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
386
Bedömningar av Utredningen om minskad administration
och om reglering av förskollärares och lärares tid
Med anledning av propositionen Tid för undervisningsuppdraget änd-
rades den 1 augusti 2026 regelverket mot kränkande behandling. 4
Propositionen föregicks av ett betänkande från Utredningen om mins-
kad administration och om reglering av förskollärares och lärares tid.5
I betänkandet redovisas vissa bedömningar om lättnader i regelverket
som styr arbetet mot kränkande behandling. Dessa bedömningar är
bland annat att:
• reglerna om åtgärder mot kränkande behandling bör ses över
i sin helhet och samordnas med reglerna som styr arbetet med
trygghet och studiero
• regelverken som styr arbetet mot diskriminering och arbetet mot
kränkande behandling behöver samordnas.6
Enligt utredningen finns det tydliga beröringspunkter mellan trygg-
hetsarbetet, arbetet mot kränkande behandling och likabehandlings-
arbetet. Det innebär att det finns skäl att se över regelverket om
arbetet mot kränkande behandling på ett mer övergripande sätt än
vad utredningen haft möjlighet till inom ramen för sin utredning.
Genom att exempelvis samordna bestämmelserna om åtgärder mot
kränkande behandling med de som styr arbetet för att skapa trygg-
het och studiero, skulle antalet bestämmelser i skollagen sannolikt
minska.7
Enligt utredningen kan skillnaderna i regelverken mot diskriminer-
ing respektive kränkande behandling innebära att skolhuvudmännen
behöver dokumentera det förebyggande och främjande arbetet på olika
sätt. Det kan innebära att arbetet blir ineffektivt, att det blir svårt att
få översikt över regelverket och att det finns risk för dubbelarbete och
dubbeldokumentation.8
4 Prop. 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget.
5 SOU 2025:26 Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas
attraktivitet.
6 Ibid. s. 25.
7 Ibid. s. 386–387.
8 SOU 2025:26 Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas
attraktivitet, s. 388.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
387
Utredningen om vissa frågor i diskrimineringslagen har tidigare
lämnat vissa förslag på området.9 Den utredningen föreslog bland
annat att bestämmelserna om det förebyggande arbetet mot kränkande
behandling ska samordnas på ett bättre sätt med motsvarande regler
i diskrimineringslagen. Utredningen om minskad administration och
om reglering av förskollärares och lärares tid delar den tidigare utred-
ningens bedömning att en sådan samordning kan underlätta och stärka
det förebyggande arbetet mot diskriminering och kränkande behand-
ling. Enligt bägge utredningarna är det inte rimligt att skolhuvudmän-
nen ska behöva ta fram olika dokument i frågor som är så närliggande.10
Bedömning av Utredningen om
stärkt trygghet och studiero i skolan
Med anledning av propositionen Bättre förutsättningar för trygghet och
studiero i skolan ändrades den 1 augusti 2026 regelverket om arbetet
för trygghet och studiero.11 Propositionen föregicks av ett betänkande
från Utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan.12 I betän-
kandet görs bland annat bedömningen att det är angeläget att definiera
begreppet mobbning i skollagen. För att detta ska vara möjligt görs
bedömningen att skollagstiftningen först behöver klargöras i förhål-
lande till diskrimineringslagstiftningen. Dessutom behöver det göras
en fullständig översyn av skollagens regler om kränkande behandling.13
9 SOU 2020:79 Effektivare tillsyn över diskrimineringslagen – aktiva åtgärder och det skollags-
reglerade området, s. 246.
10 SOU 2025:26 Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas
attraktivitet, s. 388.
11 Prop. 2025/26:193 Tid för undervisningsuppdraget.
12 SOU 2025:8 Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan.
13 Ibid. s. 179–182.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
388
9.2.2 Hedersrelaterat våld och förtryck
ska särskilt uppmärksammas
Förslag
Det ska tydliggöras i skollagen att kränkande behandling kan ut-
göras av sådan behandling som har samband med heder.
Det ska införas ett krav på att huvudmannen vid upprättandet
av planen mot kränkande behandling ska ta ställning till om det
behövs åtgärder för att förebygga och förhindra sådan kränkande
behandling som har samband med heder. Ställningstagandet ska
redovisas i planen.
Skälen till förslaget
Hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt
samhällsproblem som inskränker rätten till utbildning
Det är svårt att uttala sig om såväl förekomsten av hedersrelaterat våld
och förtryck i samhället i stort som specifikt i förskolan, skolan och
fritidshemmet. Den kunskap som finns tillgänglig talar dock för att
ett stort antal barn och elever är utsatta, se avsnitt 4.4. Hedersrelaterat
våld och förtryck strider mot samhällets grundläggande värderingar
och är ett allvarligt samhällsproblem. Hedersnormer inskränker rätten
till utbildning, exempelvis genom att elever förvägras att delta i viss
undervisning.
Hedersrelaterat våld och förtryck
mellan barn respektive elever uppvisar särdrag
Vår kartläggning visar att det förekommer att barn och elever utsätter
andra barn och elever för hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan
och skolan, se bland annat avsnitt 4.6.1. Detta drabbar såväl flickor
som pojkar. Det handlar bland annat om kontroll av kosthållning. För
barn och elever som är flickor kan det handla om kontroll av klädsel,
om man bär smink eller om man umgås med barn eller elever som är
pojkar. För barn och elever som är pojkar kan det handla om att få
påtryckningar att leva upp till hedersnormer kring vad en man ska
vara eller göra. Det förekommer även att personal kontrollerar barn
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
389
och elever utifrån nyss redovisade aspekter. Hedersrelaterat våld och
förtryck mellan elever kan också handla om ryktesspridning kopplat
till oskuldsnormer. Detta kan få särskilt allvarliga konsekvenser för
elever som är flickor, kvinnor och hbtqi -personer som lever med
hedersnormer. Gemensamt för alla dessa exempel är att våldet, för-
trycket, kontrollen och påtryckningarna har samband med att bevara
eller upprätthålla heder.
Skolsegregationen kan normalisera eller osynliggöra
utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck
Segregationen inom skolväsendet har ökat i Sverige under de senaste
decennierna, vilket riskerar att skapa olika livschanser för barn och
elever.14 I vår kartläggning har det framkommit att elevernas utsatt-
het för hedersrelaterat våld och förtryck i någon mån har normali -
serats i vissa skolor med en hög andel elever med utländsk bakgrund.
Detta eftersom det är så många av eleverna som lever med heders -
normer. Normaliseringen kan medföra att skolan inte aktivt motver-
kar hedersrelaterat våld och förtryck. I kartläggningen framgår också
att segregationen kan leda till att barn och elever som lever under
hedersnormer riskerar att osynliggöras i vissa förskolor och skolor.
Segregationen inom skolväsendet kan därför leda såväl till normali-
sering som ett osynliggörande av hedersrelaterat våld och förtryck,
vilket drabbar utsatta barn och elever.
Det finns inga avgöranden som rör hedersrelaterat
våld och förtryck mellan elever i skolan
Tillsynsmyndigheterna har kunnat identifiera tretton tillsynsbeslut
som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns även ett avgö-
rande om återkallelse av godkännande som huvudman som innehåller
uppgifter om uttryck för hederskultur, som lagts till grund för bedöm-
ningen. Ingen tillsynsmyndighet har kunnat identifiera något beslut
som rör hedersrelaterat våld och förtryck i form av trakasserier eller
14 Boverket (2026). Segregationen inom skolväsendet utmanar möjligheten till en likvärdig
förskola och skola. https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/arkitektur-och-gestaltad-
livsmiljo/arbetssatt/skolors-miljo/strategiska-vagval/segregationen-inom-skolvasendet/.
(Hämtat 2026-06-28.)
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
390
kränkande behandling i skolan. Detta trots problemets förekomst
och allvarlighetsgrad.
Det är svårt att förutse konsekvenserna
av de kommande strykningarna i läroplanerna
De skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck som finns i dag
i läroplanens inledande delar kommer att strykas, bland annat för
grundskolan. I den proposition som ligger till grund för strykningarna
uttalar regeringen att kunskapsområdet ska ingå i flera kursplaner,
där det kan ges en ämnesspecifik inramning och hanteras med pro-
gression utifrån elevernas ålder och förkunskaper.
Det finns i dag endast en skrivning om hedersrelaterat våld och
förtryck i den delen av läroplanen som rör kursplanen för grundsko-
lan. Skrivningen finns i avsnitt 5.15 och gäller det centrala innehållet
inom samhällskunskap. Med centralt innehåll avses det obligatoriska
ämnesinnehåll som alla elever har rätt att möta i undervisningen. Den
aktuella skrivningen säger att undervisningen i årskurs 7 –9 ska be-
handla det centrala innehållet rättigheter och rättskipning, som bland
annat avser:
Rättssystemet i Sverige och principer för rättssäkerhet. Möjliga orsaker
till och konsekvenser av olika typer av kriminalitet, till exempel kor-
ruption, våldsbrott, sexualbrott och hedersrelaterat våld och förtryck.
Hedersrelaterat våld och förtryck tas alltså endast upp som ett exem-
pel bland andra på olika typer av kriminalitet, vars möjliga orsaker
och konsekvenser ska behandlas. Vi bedömer att denna skrivning
om hedersrelaterat våld och förtryck inte framstår som ett tydligt
författningsstöd att utöva tillsyn utifrån.
Vi bedömer vidare att det är svårt att förutse hur de kommande
strykningarna av skrivningarna om hedersrelaterat våld och förtryck
i de inledande delarna av läroplanerna samt omhändertagandet av kun-
skapsområdet i kursplanerna kommer att påverka möjligheterna att
bedriva tillsyn av utbildningen om hedersrelaterat våld och förtryck.
Vi konstaterar att strykningarna, även om kunskapsområdet skulle tas
om hand i kursplanerna i de ämnen där det är relevant, kommer att
innebära att kunskapsområdet enbart uttryckligen kommer att ingå
i undervisningen. Detta till skillnad från i dag, då kunskaper om heders-
relaterat våld och förtryck återkommande ska behandlas i utbildningen.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
391
Sammanfattande bedömning
Vi bedömer att det finns skäl att justera och komplettera skolförfatt-
ningarna för att särskilt uppmärksamma hedersrelaterat våld och för-
tryck. Vi har vid denna bedömning beaktat att det handlar om ett
allvarligt samhällsproblem som inskränker rätten till utbildning, att
hedersrelaterat våld och förtryck mellan barn respektive elever upp-
visar särdrag, att segregationen inom skolväsendet kan normalisera
eller osynliggöra utsattheten, att de enda avgöranden som finns på
området rör utbildningen samt att det är svårt att förutse konsekven-
serna av strykningarna i läroplanerna. Vi har vid denna bedömning
lagt särskild vikt vid diskrepansen mellan hur vanligt det verkar vara
att barn respektive elever kontrollerar varandra utifrån hedersnormer
i förskolan och skolan, och avsaknaden av avgöranden om detta från
tillsynsmyndigheterna. Det finns därför skäl att justera och komplet-
tera skolförfattningarna i syfte att motverka att hedersrelaterat våld
och förtryck förekommer mellan barn respektive elever samt förbättra
möjligheten att utöva tillsyn över vilka åtgärder som förskolor och
skolor vidtar för att förhindra att det förekommer.
9.2.3 Regelverket mot kränkande behandling bör justeras
Regelverk som kan övervägas
Frågan är då vilka skolförfattningar som bör justeras och komplet-
teras för att särskilt uppmärksamma hedersrelaterat våld och för -
tryck i förskolan, skolan och fritidshemmet. Som redovisats ovan
är de tydliga skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck som
finns i skolförfattningarna i dag kopplade till utbildningen. Skriv-
ningarna ska tas bort från de inledande delarna av läroplanerna och
i stället omhändertas i kursplanerna och därigenom i undervisningen.
Det är viktigt att elever får kunskaper om hedersrelaterat våld och
förtryck i utbildningen. Vi anser dock inte att det är tillräckligt för
att motverka hedersrelaterat våld och förtryck mellan elever i bland
annat skolan. Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck mellan
barn respektive elever, och i vissa fall av personal mot barn och elever,
återspeglas inte tillräckligt i förskolornas och skolornas arbete för att
motverka förekomsten av hedersnormer. Det är en brist och en del
av problemet att det inte görs tillräckligt för att motverka hedersrela-
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
392
terat våld och förtryck mot barn och elever i förskolan, skolan och
fritidshemmet. Vi bedömer att förskolan, skolan och fritidshemmet
behöver stärka detta arbete.
Vi bedömer att det finns skäl att överväga justeringar i antingen
regelverket mot diskriminering eller kränkande behandling. Detta
eftersom hedersrelaterat våld och förtryck utgör ett agerande som
kan kategoriseras som något av dessa slags kränkningar. Det är en
brist att hedersrelaterat våld och förtryck mellan elever, och i vissa
fall av personal mot barn och elever, inte återspeglas i tillsynen. Vi
bedömer därför att de myndigheter som kontrollerar efterlevnaden
av regelverken mot diskriminering och kränkande behandling i sin
tillsyn i högre grad behöver uppmärksamma hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet.
Utöver att det finns skäl att överväga justeringar i regelverket mot
diskriminering eller kränkande behandling bedömer vi att det finns
skäl att överväga justeringar av regelverket för trygghet och studiero.
Detta eftersom hedersrelaterat våld och förtryck kan inskränka rätten
till en skolmiljö där utbildningen präglas av trygghet och undervis-
ningen av studiero.
Vissa skäl talar för regelverket mot diskriminering
Vid bedömningen av vilket slags kränkningar som hedersrelaterat våld
och förtryck bör kategoriseras som, finns det anledning att återvända
till regeringens definition av begreppet. Enligt regeringens definition
är hedersrelaterat våld och förtryck kopplat till hedersnormer som
bygger på starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar. De
patriarkala föreställningarna tar sig uttryck i kontroll av flickor och
kvinnor.15 Detta skulle kunna anses tala för att hedersrelaterat våld
och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet ska kategoriseras
som diskriminering som har samband kön, könsöverskridande iden-
titet eller uttryck eller sexuell läggning.
Vi noterar i detta sammanhang att DO i sitt remissvar över
betänkandet Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck
SOU 2025:59 uttalar bland annat detta:16
15 Prop. 2019/20:131 Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet, s. 24.
16 DO:s remissvar 2025-08-26 på Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck
SOU 2025:59.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
393
Hedersrelaterat våld och förtryck måste samtidigt förstås som en kom-
plex könsdiskriminerande företeelse som systematiskt upprätthåller för-
tryck, missgynnande och våld utifrån principen om att kontrollera fram-
för allt flickor och kvinnors sexualitet, på grund av deras kön. Det är
även en företeelse och ett system som upprätthåller heteronormer och
som inskränker andra sexuella läggningar än heterosexualitet. Att stävja,
motverka och förebygga hedersrelaterat våld och förtryck är därför vik-
tigt i arbetet mot diskriminering som har samband med kön och sexuell
läggning och i förlängningen ett samhälle fritt från diskriminering.
Vi tolkar DO:s uttalanden som att hedersrelaterat våld och förtryck
i vissa situationer kan utgöra diskriminering i diskrimineringslagens
mening men att hedersrelaterat våld och förtryck inte per definition
kan sägas utgöra diskriminering i lagens mening. Vi utgår därför från
denna tolkning i våra fortsatta överväganden.
Övervägande skäl talar för regelverket mot kränkande behandling
Hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig olika uttryck för flickor
och kvinnor, pojkar och män respektive transpersoner och intersex-
personer och andra individer. Hedersrelaterat våld och förtryck kan
även ta sig olika uttryck för personer med heterosexuell respektive
homo- eller bisexuell läggning. Samtidigt ser vi att våldet och för -
trycket snarast har samband med att individens intresse och hand-
lingar anses vara underordnade familjens eller kollektivets intresse.
Vi ser således inte att hedersrelaterat våld och förtryck främst har
samband med någon diskrimineringsgrund, även om det också kan
finnas ett sådant samband. Mot denna bakgrund anser vi att heders-
relaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet som
utgångspunkt bör kategoriseras som kränkande behandling, i det
nu aktuella sammanhanget. Vid denna bedömning har vi beaktat att
vårt förslag till komplettering av regelverket gäller det förebyggande
och förhindrande arbetet. Vi föreslår ingen justering av regelverket
om det utredande och åtgärdande arbetet i enskilda fall av kränkande
behandling, vilket utvecklas närmare i avsnitt 9.2.4.
Vi bedömer således att regelverket mot kränkande behandling bör
justeras och kompletteras för att särskilt uppmärksamma hedersrela-
terat våld och förtryck. Detta för att förskolor, skolor och fritids -
hem ska stärka sitt arbete för att motverka hedersrelaterat våld och
förtryck, tystnadskultur och upprätthållande av hedersnormer i sina
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
394
verksamheter. Vi bedömer också att en justering och komplettering
av redovisat slag innebär att personalen får ett starkare stöd i att före-
bygga, upptäcka och motverka hedersrelaterat våld och förtryck i
förskolan, skolan och fritidshemmet.
Även andra skäl talar för regelverket mot kränkande behandling
Skolinspektionen har flera sanktionsverktyg som DO saknar, se vidare
avsnitt 3.4. DO:s sanktioner är i princip begränsade till att väcka talan
om diskrimineringsersättning i domstol. Visserligen är kraven i dis-
krimineringslagen att arbeta med aktiva åtgärder sanktionerade med
vite. DO har dock inte fattat något beslut om vitesföreläggande vid
brister i arbetet med aktiva åtgärder inom skollagsreglerad verksamhet.
Dessa omständigheter saknar förvisso betydelse för frågan om hur
hedersrelaterat våld och förtryck ska kategoriseras i det nu aktuella
sammanhanget. Vi bedömer likväl att de verktyg och resurser som
Skolinspektionen har till sitt förfogande framstår som mer ändamåls-
enliga för att kunna bedriva en effektiv tillsyn på området. Som tidi-
gare redovisats har Skolinspektionen tillsyn över efterlevnaden av skol-
lagens bestämmelser om åtgärder mot kränkande behandling. Enligt
vår bedömning bör en justering och komplettering av styrdokumen-
ten ske inom ramen för det område som Skolinspektionen har till -
syn över.
9.2.4 Mer om förslaget
Begreppet bör inte formuleras som i straffrätten
Begreppet hedersrelaterat våld och förtryck finns i dag inte i någon
lag. Däremot finns det bestämmelser inom straffrätten om heders-
relaterad brottslighet. En beskrivning av dessa bestämmelser finns
i avsnitt 4.4.6.
Vi kan konstatera att de redovisade straffrättsliga bestämmelserna
tar sikte på syftet med gärningspersonens handlingar respektive brot-
tets motiv. Som tidigare framgått gäller dock skyldigheten i skollagen
att utreda kränkande behandling oavsett om det funnits en avsikt att
kränka eller inte. Vi bedömer därför att ett begrepp i skollagen som
avser hedersrelaterat våld och förtryck inte bör ta sikte på syftet hos
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
395
personen som har utövat handlingarna eller den personens motiv. Ett
begrepp i skollagen som avser hedersrelaterat våld och förtryck bör
alltså inte formuleras på samma sätt som de redovisade straffrättsliga
bestämmelserna. Däremot bedömer vi att ett begrepp i skollagen som
avser hedersrelaterat våld och förtryck delvis bör ta sin utgångspunkt
i de redovisade straffrättsliga bestämmelserna, vilket utvecklas närmare
nedan.
Begreppet bör inordnas i kränkande
behandling och utgöra ett förtydligande
Kränkande behandling definieras i skollagen som ett uppträdande som
utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567)
kränker ett barns eller en elevs värdighet.17 I förarbetena utvecklar
regeringen detta och uttalar bland annat följande:18
När det gäller annan kränkande behandling avses här samma sorts upp -
trädande som utgör trakasserier med den skillnaden att kopplingen till
diskrimineringsgrunderna saknas. Här avses alltså den mobbning och
liknande beteenden som har sin grund i att någon exempelvis är över-
viktig, har en viss hårfärg eller är en ”plugghäst” etc. ”Annan kränkande
behandling” kan dock föreligga utan att den som kränker anger någon
specifik egenskap hos det barn eller den elev som utsätts för kränkningar.
Att man utan verbala nedsättande omdömen över exempelvis någons
hårfärg eller klädsel ger uttryck för sitt missnöje med jämna mellanrum
genom att t.ex. knuffa eller rycka någon i håret eller sätta krokben för
personen i fråga kan också utgöra ”annan kränkande behandling” i lagens
mening Även psykiska kränkningar genom t.ex. utfrysning omfattas av
begreppet ”annan kränkande behandling”. Den här typen av kränkande
behandling utgör per definition inte diskriminering.
Mot denna bakgrund bedömer vi att hedersrelaterat våld och förtryck
mot barn och elever redan i dag ryms under begreppet kränkande be-
handling. Av de skäl som redovisas nedan ser vi dock behov av att
detta förtydligas i det aktuella regelverket. Vi ser alltså att ett begrepp
som avser hedersrelaterat våld och förtryck i skolmiljön bör inordnas
under begreppet kränkande behandling och utgöra ett förtydligande
av detsamma.
17 6 kap. 3 § skollagen.
18 Prop. 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever, s. 136–137.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
396
Begreppet bör formuleras som
kränkningar som har samband med heder
Vi bedömer att ett förtydligande begrepp bör ta sikte på sambandet
mellan det kränkande agerandet och de hedersnormer som kränkning-
arna är kopplade till. Begreppet heder finns i de tidigare redovisade
straffrättsliga bestämmelserna. Eftersom begreppet heder finns i lag-
stiftningen anser vi att det även bör ingå i ett begrepp i skollagen som
avser hedersrelaterat våld och förtryck. Detta oavsett de skillnader
som finns mellan kravet på uppsåt i de straffrättsliga bestämmelserna
och villkoren i de nu aktuella bestämmelserna.
Även här kan det göras en jämförelse med begreppet diskriminer-
ing. Det begreppet finns såväl i den straffrättsliga bestämmelsen om
olaga diskriminering i brottsbalken som i de civilrättsliga respektive
förvaltningsrättsliga bestämmelserna och förbud mot diskriminering
respektive aktiva åtgärder mot diskriminering i diskrimineringslagen.
Vi bedömer att det är önskvärt med en konsekvent terminologi i lag-
stiftningen, i den mån det kan motiveras.
Mot denna bakgrund bedömer vi att det förtydligande begreppet
bör formuleras som ”kränkande behandling som har samband med
heder”. Med det avses ett uppträdande som utan att vara diskriminer-
ing enligt diskrimineringslagen kränker ett barns eller en elevs värdig-
het och som har samband med att bevara eller upprätthålla heder.
Vilka slags handlingar det kan handla om
Precis som annan kränkande behandling kan sådan behandling som har
samband med heder ta sig olika uttryck. Det kan handla om fysiska,
verbala eller inte verbala handlingar eller bemötande. Handlingarna
eller bemötandet ska innebära missgynnande i form av skada eller
obehag som kränker barnets eller elevens värdighet. Det kan exem-
pelvis handla om nedsättande ord, smutskastning, förlöjligande eller
förnedrande uppförande, som till exempel kommentarer om utse-
ende eller beteende. Det kan handla om sådant som att vissla, stirra
eller göra kränkande gester.19
Enligt förarbetena ska kränkningarna vara märkbara och tydliga.
Till skillnad från diskriminering i form av trakasserier måste det i
19 Prop. 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever, s. 136.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
397
dessa fall stå klart för den som utsätter någon för sådan kränkande
behandling att han eller hon kränker personen i fråga. Eftersom det
i dessa fall inte finns någon klart skyddad kategori måste det utsatta
barnet eller eleven göra klart för den som utövar kränkningarna att
barnet eller eleven känner sig kränkt av beteendet. Detta gäller om
det inte är uppenbart att beteendet är kränkande.20
Begreppet kränkande behandling som har samband med heder
skulle kunna anses utgöra en uttunning av begreppet hedersrelaterat
våld och förtryck, med avseende på handlingar som innefattar fysiskt
våld. Vi menar att ett begrepp som avser hedersrelaterat våld och för-
tryck i skolmiljön och som ska inordnas i regelverket mot kränkande
behandling samt utgöra ett förtydligande av detsamma, behöver över-
ensstämma med terminologin i det regelverket. Som framgått inbe-
griper begreppet kränkande behandling fysiska handlingar. I förar-
betena framhålls att de flesta handlingar och beteenden som avses
med kränkande behandling sannolikt kan bedömas som brottsliga
gärningar, till exempel ofredande, olaga hot, och misshandel fast de
begås av underåriga.21
Mot denna bakgrund ser vi att begreppet kränkande behandling
som har samband med heder behöver användas även för detta slags
fysiska handlingar. Vi ser inte att det finns förutsättningar för att an-
vända en avvikande terminologi enbart för kränkande behandling som
har samband med heder med avseende på sådan behandling som in-
begriper fysiska handlingar. Avsikten är dock inte att förringa allvar-
ligheten i hedersrelaterat våld och förtryck som kommer till uttryck
i fysiska handlingar.
Mer om sambandet med heder
Som tidigare redovisats bedömer vi att det förtydligande begreppet
bör ta sikte på sambandet mellan det kränkande agerandet och de
hedersnormer som kränkningarna är kopplade till. En jämförelse kan
här göras med diskriminering som inte heller kräver att det finns någon
vilja att missgynna någon på grund av diskrimineringsgrunderna. Det
är i stället tillräckligt att det finns ett samband mellan missgynnandet
och någon av diskrimineringsgrunderna. I linje med detta bedömer
20 Prop. 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever, s. 137.
21 Ibid. s. 137.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
398
vi att det är tillräckligt att det finns ett samband mellan det kränkande
agerandet och hedersnormer.
En jämförelse kan göras med vad som gäller i fråga om skolper -
sonalens ansvar vid orosanmälan till socialtjänsten. Enligt Skolverkets
stödmaterial om hedersrelaterat våld och förtryck ska skolpersonalen
inte göra detaljerade bedömningar. Det är i stället socialtjänstens upp-
gift. Däremot ska skolan ska vara informerad om risker kopplade till
hedersrelaterat våld och förtryck och veta vilka samverkansarenor som
finns. Skolpersonalen ska vara uppmärksam på varningssignaler och ha
rutiner för samverkan med och orosanmälan till socialtjänsten.22 Skolan
ska alltså känna till vad som kan utgöra kränkande behandling som
har samband med heder och vara uppmärksam på varningssignaler.
Vi konstaterar att det i enskilda fall i praktiken kan finnas överlapp-
ningar mellan kränkande behandling som har samband med heder och
diskriminering i form av trakasserier. I rättslig mening förhåller det
sig dock på det sättet att om något är diskriminering är det per defini-
tion inte kränkande behandling. Det är vidare med vårt förslag av
underordnad betydelse om ett visst agerande i ett enskilt fall utgör
en kränkning som har samband med heder eller om det saknar ett
sådant samband.
Ett särskilt krav i planen mot kränkande behandling
Vi bedömer att det aktiva arbetet med att motverka hedersrelaterat
våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet behöver
stärkas och synliggöras för att ge alla barn och elever en säker och
trygg miljö. I förarbetena till det krav på en plan mot kränkande be-
handling som gäller i dag framhöll regeringen vissa skäl för denna
reglering. Flera av dessa skäl gör sig även gällande i det nu aktuella
sammanhanget.23
Det är viktigt att förskolor, skolor och fritidshem arbetar aktivt
och målinriktat för att förebygga den specifika form av kränkande
behandling som har samband med heder. Vi anser därför att kravet på
en plan mot kränkande behandling bör tydliggöra och närmare reglera
detta. Genom att låta kravet på en plan mot kränkande behandling
innehålla ett särskilt krav på åtgärder mot kränkande behandling som
22 Skolverket (2024). Hedersrelaterat våld och förtryck – skolans ansvar och möjligheter, s. 32.
23 Prop. 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever, s. 88–89.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
399
har samband med heder, kan arbetet i verksamheterna även inriktas
på att aktivt stödja en positiv utveckling inom området.
Vi bedömer att en reglering av redovisat slag är ett viktigt verktyg
för att förskolor, skolor och fritidshem ska bidra till att upptäcka och
motverka hedersrelaterat våld och förtryck i verksamheterna. Heders-
relaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet kan
kräva särskilda åtgärder, mot bakgrund av dess specifika uttrycksfor-
mer. En sådan åtgärd kan vara riktlinjer om att inte placera syskon i
samma barngrupp. En annan åtgärd kan vara att förskolan tydliggör
för vårdnadshavare och personal att personalen endast kontrollerar
barnens klädsel utifrån pedagogiska hänsyn och tillsynsansvaret. Det
innebär att personalen inte kontrollerar barnens klädsel utifrån exem-
pelvis vårdnadshavarnas religion eller annan trosuppfattning, efter-
som det inte ingår i förskolans uppdrag.24
Kravet bör utformas som en skyldighet
till ställningstagande som ska dokumenteras
I förarbetena till bestämmelsen om planen mot kränkande behand-
ling uttalar regeringen att planen bör vara ”levande” i den meningen
att den ständigt ska vara aktuell i det vardagliga arbetet. Regeringen
uttalar vidare att det är viktigt att varje verksamhet har frihet att ut-
forma planen utifrån sina behov för att den ska kunna fungera på ett
ändamålsenligt sätt.25
Vi ser samtidigt att det är viktigt att förskolor, skolor och fritids-
hem undersöker situationen just beträffande kränkande behandling
som har samband med heder i den egna verksamheten. Detta mot bak-
grund av de skäl som redovisats i avsnitt 9.2.2. Vi bedömer därför att
ett krav på aktiva åtgärder mot kränkande behandling som har sam-
band med heder bör utformas som en skyldighet att ta ställning till
behovet. Kravet bör innebära att huvudmannen ska ta ställning till
om det behövs åtgärder för att förebygga och förhindra kränkande
behandling som har samband med heder. Om det behövs sådana åt-
gärder ska de på samma sätt som andra åtgärder ingå i översikten över
åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande be-
handling av barn och elever. I likhet med vad som gäller för övriga
24 Jämför Skolverket (2025). Elevers klädsel inom skolväsendet – juridisk vägledning.
25 Prop. 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever, s. 89.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
400
åtgärder ska planen innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgär-
der som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året.
En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska
tas in i efterföljande års plan.
En skyldighet att ta ställning till om det behövs åtgärder mot krän-
kande behandling som har samband med heder innebär att förskolor,
skolor och fritidshem behöver undersöka situationen i den egna verk-
samheten. Därför bör det i bestämmelsen om en plan mot kränkande
behandling införas en skyldighet för huvudmannen att ta ställning
till om det behövs åtgärder för att förebygga och förhindra kränkande
behandling som har samband med heder. Ett sådant krav skulle i för-
längningen utgöra ett incitament för utveckling av verksamma meto-
der för att motverka kränkande behandling som har samband med
heder mellan barn respektive mellan elever. Det föreslagna kravet
skulle även bidra till att verksamheterna vid behov tar fram riktlinjer
och rutiner mot kränkande behandling som har samband med heder.
Som redovisats ovan ska det föreslagna kravet om ställningstagande
dokumenteras i planen mot kränkande behandling. Vi bedömer att
det är gynnsamt för ett aktivt och målinriktat arbete för att förebygga
kränkande behandling som har samband med heder att ställnings -
tagandet klart framgår av planen. Ett dokumentationskrav av redovisat
slag underlättar även tillsynen på området.
Vår utgångpunkt är att undvika att öka den administrativa bördan
för förskollärare, lärare och rektorer. Kravet på ett dokumenterat ställ-
ningstagande om behovet av åtgärder mot kränkande behandling som
har samband med heder kan fullgöras på ett enkelt sätt, om det fram-
kommit att det inte finns ett sådant behov. Det kan räcka med att i
planen mot kränkande behandling kort redovisa att det, efter en nog-
grann undersökning av situationen beträffande kränkande behand-
ling som har samband med heder i verksamheten, inte framkommit
att det finns något behov av åtgärder. Det kan uttryckas genom ett
kryss i en ruta i planen om att det inte finns något behov av redovisat
slag, om huvudmannen valt att utforma planen på ett sätt som möj-
liggör det. Vi konstaterar i detta sammanhang att enligt gällande
regelverk ska förskolor, skolor och fritidshem undersöka situationen
beträffande kränkande behandling i den egna verksamheten. Vårt
förslag innebär således ingen utvidgad skyldighet i denna del, annat
än att undersökningen särskilt behöver avse kränkande behandling
som har samband med heder.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
401
Hur ställningstagandet ska göras
Det finns en knapphändig reglering av hur arbetet ska gå till med att
ta fram, följa upp och se över verksamhetens likabehandlingsplan.
Enligt förordningen (2006:1083) om barns och elevers deltagande
i arbetet mot kränkande behandling ska planen upprättas, följas upp
och ses över under medverkan av barnen eller eleverna vid den verk-
samhet som planen gäller för. Utformningen och omfattningen av
barnens eller elevernas deltagande ska anpassas efter ålder och mog-
nad.26 Enligt förarbetena är det viktigt att barn och elevers görs delak-
tiga i arbetet med en likabehandlingsplan. Planen bör innehålla rutiner
för bland annat uppföljande insatser.27
I sitt stödmaterial på området ger Skolverket exempel på hur kart-
läggningen kan gå till. Det kan handla om enkäter, trygghetsvand-
ringar och fokusgrupper. I fråga om skolans utredningsskyldighet
framhålls att flera incidenter på individnivå kan visa på ett generellt
mönster på strukturell nivå.28
Vi konstaterar att gällande reglering om hur arbetet ska gå till med
att ta fram, följa upp och se över verksamhetens likabehandlingsplan
även kommer att gälla för framtagandet av det föreslagna ställnings-
tagandet om behovet av åtgärder mot kränkande behandling som har
samband med heder. I sammanhanget vill vi framhålla att vi bedömer
att förarbetsuttalandet om att det är viktigt att vårdnadshavarna görs
delaktiga i arbetet bör tolkas med viss försiktighet i fråga om fram-
tagandet av ställningstagandet om behovet av åtgärder mot kränkande
behandling som har samband med heder. Detta eftersom det många
gånger är vårdnadshavarna som utövar hedersrelaterat våld och för-
tryck mot barn och elever.
Efterlevnaden kan kontrolleras genom tillsyn
När vi har övervägt kravet på ställningstagande till behovet av åtgärder
mot kränkande behandling som har samband med heder, har vi beak-
tat en viss risk. Det är risken för att huvudmän som önskar kringgå
26 2 § förordningen (2006:1083) om barns och elevers deltagande i arbetet mot kränkande
behandling.
27 Prop. 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever, s. 89.
28 Skolverket (2022). Främja, förebygga, upptäcka och åtgärda – hur skolan kan arbeta mot
diskriminering och kränkande behandling, s. 70.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
402
kravet redovisar ställningstagandet att det inte finns något behov av
åtgärder mot kränkande behandling som har samband med heder, utan
att det finns en grund för ställningstagandet.
Vi bedömer att Skolinspektionen, och i den mån det är aktuellt
BEO, i förekommande fall kan kontrollera riktigheten i en huvudmans
ställningstagande att det inte finns behov av åtgärder mot kränkande
behandling som har samband med heder. Vi ser samtidigt att det finns
vissa utmaningar kring detta, mot bakgrund av den knapphändiga
regleringen av hur arbetet ska gå till med att ta fram, följa upp och
se över likabehandlingsplanen. Dessa utmaningar gäller dock gene-
rellt inom nyss nämnda område. Vi konstaterar att Skolinspektionen
med beaktande av nyss nämnda reglering i sin tillsyn kan genomföra
kontrollen skriftligt men även genom exempelvis lektionsobservationer
och intervjuer med barn och elever, lärare, elevhälsan och rektor.
Vi noterar i detta sammanhang att regeringen i regleringsbrevet
för 2026 gett Skolinspektionen i uppdrag att förstärka sin tillsyn och
annan granskning av skolor där myndigheten bedömer att det finns
en riskbild avseende bland annat hedersrelaterat våld och förtryck.
Skolinspektionen ska redovisa sina erfarenheter och slutsatser från
denna tillsyn och granskning. Myndigheten ska sträva efter att till-
synen sker genom oanmälda besök. Uppdraget ska redovisas årligen,
senast den 2 oktober (2026 avseende nyss nämnda regleringsbrev).29
Vi konstaterar att en grundläggande förutsättning för genomförandet
av uppdraget är att Skolinspektionen kan bedöma i vilka skolor som
det finns en riskbild avseende hedersrelaterat våld och förtryck. En-
ligt vår bedömning talar detta för att Skolinspektionen i sin tillsyn
även kan bedöma i vilka förskolor och skolor som det kan finnas ett
behov av åtgärder mot kränkande behandling som har samband med
heder. Detta gäller även om huvudmannen skulle ha tagit ställning
för att det inte finns ett behov av åtgärder mot kränkande behand-
ling som har samband med heder.
29 Regeringsbeslut 2025-12-18 Regleringsbrev för budgetåret 2026 avseende Statens skolinspektion.
Dnr U2025/00800, U2025/01942 och U2025/01945 m.fl.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
403
Kravet innebär ingen skillnad vid kränkningar i enskilda fall
Som tidigare nämnts är det med vårt förslag av underordnad betydelse
om ett visst agerande i ett enskilt fall utgör en kränkning som har
samband med heder eller om det saknar ett sådant samband. Detta
eftersom vi inte föreslår någon justering av utredningsskyldigheten.
I bägge situationerna ska en kränkning i det enskilda fallet hanteras
som ett fall av kränkande behandling eller i förekommande fall diskri-
minering. Ett fall av kränkande behandling som har samband med
heder ska alltså inte behandlas på något annat sätt än ett fall av annan
kränkande behandling eller diskriminering med anledning av våra
förslag i denna del. En annan sak är att den enskilda förskolan, skolan
eller fritidshemmet i ett individuellt fall kan behöva hantera kränkande
behandling som har samband med heder på ett annat sätt än annan
slags kränkande behandling. Det kan exempelvis handla om huruvida
vårdnadshavarna ska informeras eller inte.
Även om vi inte föreslår någon justering av utredningsskyldig-
heten ser vi att vårt förslag om att förtydliga att kränkande behand-
ling kan utgöras av sådan behandling som har samband med heder
kan ha betydelse i detta avseende. Detta eftersom det tydliggörs att
kränkande behandling som har samband med heder utgör kränkande
behandling, som personalen är skyldig att aktivt uppmärksamma, mot-
verka och hantera. Om personalen får veta att ett barn eller en elev
utsatts för allvarlig eller upprepad sådan kränkande behandling i sam-
band med verksamheten är personalen skyldig att informera rektorn.30
Den huvudsakliga skillnaden med våra förslag är dock att huvud-
mannen vid upprättandet av planen mot kränkande behandling be-
höver ta ställning till om det på övergripande nivå framkommit att
det behövs åtgärder för att förebygga och förhindra kränkande be-
handling som har samband med heder. Om det framkommit att det
finns ett sådant behov ska de aktuella åtgärderna ingå i översikten och
även i övrigt uppfylla de krav som framgår av bestämmelsen om en
plan mot kränkande behandling. Vid ett sådant ställningstagande är
det av underordnad betydelse hur bedömningen ska göras i ett enskilt
fall. Det avgörande är i stället behovet av åtgärder på övergripande nivå.
I det sammanhanget är det givetvis viktigt hur den samlade bilden
ser ut gällande fall av kränkande behandling, inklusive den eventu-
30 6 kap. 10 § skollagen (2010:800) exempelvis det första avsnittet i grundskolans läroplan
om Skolans värdegrund och uppdrag.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
404
ella förekomsten av kränkande behandling som har samband med
heder. Flera incidenter på individnivå kan visa på ett generellt mönster
på strukturell nivå.31 Som tidigare redovisats bedömer vi att ställnings-
tagandet gällande behovet av åtgärder mot kränkande behandling
som har samband med heder ska redovisas i planen mot kränkande
behandling.
9.2.5 Bedömningar och behov av vidare åtgärder
Tidigare utredningar har gjort vissa bedömningar, som vi utifrån våra
iakttagelser ser anledning att ställa oss bakom. Skälen är i huvudsak
desamma som redovisas i avsnitt 9.2.1. Beträffande ett par bedöm-
ningar har vi identifierat ytterligare skäl, som i förekommande fall
redovisas nedan.
Översyn, överföring av tillsynen, samordning
av bestämmelser och klargörande av lagstiftningen
Bedömning
Regelverken mot kränkande behandling och diskriminering bör
ses över och samordnas.
Tillsynsansvaret för det skollagsreglerade området i diskrimi-
neringslagen bör överföras från DO till Skolinspektionen.
Regelverket mot kränkande behandling bör samordnas med
övriga bestämmelser i skollagen.
Skollagstiftningen behöver klargöras i förhållande till diskri-
mineringslagstiftningen och det behöver göras en fullständig över-
syn av skollagens regler om kränkande behandling.
Vår utgångspunkt är att så långt som möjligt undvika att öka den admi-
nistrativa bördan för förskollärare, lärare och rektorer. Likväl ser vi
att våra förslag i denna del innebär en viss, om än begränsad, kompli-
cering av ett redan svårtillgängligt regelverk. Vi bedömer emellertid
att de komplicerande effekterna av dessa justeringar i hög grad skulle
vägas upp om bestämmelserna om det förebyggande arbetet mot krän-
31 Skolverket (2022). Främja, förebygga, upptäcka och åtgärda – hur skolan kan arbeta mot
diskriminering och kränkande behandling, s. 70.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
405
kande behandling och diskriminering skulle ses över och samordnas
på ett bättre sätt.
Vi har i avsnitt 9.2.3 beskrivit den gränsdragningsproblematik som
i enskilda fall kan uppstå gällande om ett visst agerande utgör krän-
kande behandling som har samband med heder eller om det saknar
ett sådant samband. Denna gränsdragningsproblematik finns dock
redan i dag avseende diskriminering och kränkande behandling, exem-
pelvis vid händelseförlopp som inbegriper både diskriminering i form
av trakasserier och kränkande behandling.
Vi ser att de nyss beskrivna situationerna av gränsdragningspro-
blematik i stort skulle undanröjas om tillsynsansvaret för det skol-
lagsreglerade området i diskrimineringslagen överförs från DO till
Skolinspektionen. Vi anser att den nuvarande ordningen inte har det
utsatta barnet eller eleven i fokus, utan snarare gränsdragningen mellan
de olika myndigheternas ansvarsområden.
9.2.6 Vi föreslår i övrigt ingen ändring av skolförfattningarna
Vi föreslår i övrigt ingen ändring av
regelverket mot kränkande behandling
I våra kontakter har det framkommit att det är viktigt att förskolor
och skolor vid behov har riktlinjer och rutiner mot hedersrelaterat
våld och förtryck. Som redovisats i avsnitt 9.2.1 finns det i dag ingen
samordning mellan regelverket mot diskriminering och det mot krän-
kande behandling. En skillnad mellan regelverken är exempelvis att
det i diskrimineringslagen finns ett krav på att förskolor och skolor
ska ha riktlinjer och rutiner för att förhindra trakasserier och sexuella
trakasserier av barn och elever. Riktlinjerna och rutinerna ska följas
upp och utvärderas.32 I skollagen finns inget motsvarande krav.
Vi har övervägt att föreslå ett krav på förskolor och skolor att
vid behov ha riktlinjer och rutiner mot kränkande behandling som
har samband med heder, som ska följas upp och utvärderas. Ett sådant
krav skulle utöver kränkande behandling som har samband med heder
möjligen också kunna omfatta utsatthet för hedersrelaterat våld och
förtryck som inte har samband med verksamheten. Det kan till exem-
pel handla om hedersrelaterat våld och förtryck som utövas i hemmet.
32 3 kap. 18 § diskrimineringslagen (2008:567).
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
406
Vi konstaterar dock att ett krav på riktlinjer och rutiner mot krän-
kande behandling som har samband med heder skulle innebära en eller
flera olikheter i relation till regleringen om annan slags kränkande
behandling, utöver den som vi redan föreslår. Vi bedömer att ett krav
på riktlinjer och rutiner vid utsatthet för hedersrelaterat våld och för-
tryck som inte har samband med verksamheten också skulle behöva
inkludera annan våldsutsatthet än hedersrelaterat våld och förtryck.
Därtill skulle ett sådant krav innebära en ytterligare komplicering av
ett redan svårtillgängligt regelverk. Som redovisats i avsnitt 9.2.4 be-
dömer vi att vårt förslag till justering av skollagen kan bidra till att
förskolor och skolor vid behov tar fram riktlinjer och rutiner mot
kränkande behandling som har samband med heder.
Mot denna bakgrund föreslår vi inget krav på riktlinjer och rutiner
mot kränkande behandling som har samband med heder och annat
hedersrelaterat våld och förtryck. Vi anser att frågan i stället bör om-
händertas inom ramen för en översyn av hur det bör göras en samord-
ning av regelverken som styr arbetet mot diskriminering och arbetet
mot kränkande behandling. Med hänsyn till det som angetts ovan samt
syftet med den föreslagna justeringen, föreslår vi i övrigt ingen änd-
ring av regelverket mot kränkande behandling.
Vi föreslår ingen ändring av regelverket för trygghet och studiero
Det finns tydliga beröringspunkter mellan trygghetsarbetet, arbetet
mot kränkande behandling och likabehandlingsarbetet. Regeringen
har bemyndigat Skolverket att ta fram föreskrifter om hur det före-
byggande och upprätthållande arbetet avseende trygghet och studiero
ska bedrivas. Skolverket har dock inte meddelat några sådana föreskrif-
ter. Vi har frågat Skolverket om myndigheten avser ta fram föreskrifter
på området. Skolverket har svarat att man avser göra det men att arbe-
tet har pausats med anledning av det stora antalet ändringsförslag som
olika utredningar har lämnat i närtid som kan leda till ändringar inom
skolområdet.
Vi har övervägt att föreslå ett uppdrag till Skolverket att ta fram
föreskrifter om hur det förebyggande och upprätthållande arbetet av-
seende trygghet och studiero ska bedrivas. Inom ramen för ett sådant
uppdrag har vi övervägt om Skolverket bör redovisa hur hinder mot
trygghet och studiero som har koppling till kränkande behandling
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
407
och heder ska beaktas i det förebyggande och upprätthållande arbetet.
Av flera skäl lämnar vi dock inget sådant förslag, bland annat eftersom
föreskrifter med nyss beskrivet innehåll skulle innebära en ytterligare
komplicering av ett redan svårtillgängligt regelverk. Vi bedömer att
frågan i stället bör omhändertas inom ramen för en fullständig över-
syn av reglerna om åtgärder mot kränkande behandling och samord-
ning med reglerna som styr arbetet med trygghet och studiero.
9.2.7 Uppdrag om stödmaterial
Förslag
Skolverket ges i uppdrag att komplettera befintligt stödmaterial
om kränkande behandling på ett sätt som ger vägledning om sådan
behandling som har samband med heder. Stödmaterialen ska även
kompletteras med vägledning om kravet att ta ställning till beho-
vet av åtgärder för att förebygga och förhindra sådan kränkande
behandling som har samband med heder. Kompletteringen ska
också avse hur verksamheterna kan arbeta för att förebygga och
förhindra kränkande behandling som har samband med heder.
Skolverket tillhandahåller i dag stödmaterial om både arbetet mot
kränkande behandling och hedersrelaterat våld och förtryck.33 Vi
ser att befintligt stödmaterial behöver kompletteras på ett sätt som
kan ge vägledning om arbetet mot kränkande behandling enligt för-
tydligandet om sådan behandling som har samband med heder. Det
kan handla om vad som kan utgöra kränkande behandling som har
samband med heder och hur det kan förebyggas och förhindras. Ex-
empelvis kan det handla om riktlinjer av sådant slag som redovisas i
avsnitt 9.2.4.
Därför föreslår vi att Skolverket ges i uppdrag att komplettera
befintliga stödmaterial om kränkande behandling med sådan behand-
ling som har samband med heder. Stödmaterialet behöver också kom-
pletteras med vägledning om det föreslagna kravet i planen mot krän-
kande behandling.
33 Se till exempel Skolverket (202). Främja, förebygga, upptäcka och åtgärda – hur skolan kan
arbeta mot diskriminering och kränkande behandling och Skolverket. (2024). Hedersrelaterat
våld och förtryck – skolans ansvar och möjligheter.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
408
9.3 Skärpta krav på pedagogisk omsorg
9.3.1 Bakgrund
Våra direktiv gäller förskolan, skolan och fritidshemmet. Där det är
lämpligt ska även pedagogisk omsorg omfattas med utgångspunkt
i 25 kap. 6 § skollagen (2010:800). Innehållet i den bestämmelsen be-
skrivs i följande avsnitt. I sammanhanget ska framhållas att en viktig
skillnad mellan förskolan och pedagogisk omsorg är att pedagogisk
omsorg inte ingår i skolväsendet.
I våra direktiv lyfts vidare fram att det finns en riskbild som inne-
fattar extremism och islamism i vissa förskolor och skolor, vilket kan
innebära en ökad risk för att barn och elever i dessa förskolor och sko-
lor utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.
I följande avsnitt beskrivs i korta drag gällande reglering om peda-
gogisk omsorg, som har särskild betydelse för våra bedömningar och
förslag. Vidare redogörs för det demokrativillkor som gäller vid lämp-
lighetsprövningen av enskilda som ansöker om att bli huvudmän inom
skolväsendet. Därtill beskrivs det krav som gäller vid lämplighets -
bedömningen för sökande som är juridiska personer och som vill bli
huvudmän inom skolväsendet, såvitt avser omfattningen av prövningen
av den enskilde sökande. Därefter görs en jämförelse med regleringen
i nämnda avseenden med pedagogisk omsorg.
Pedagogisk omsorg hör till det som i skollagen benämns annan
pedagogisk verksamhet. I det ingår även bland annat öppen förskola
och öppen fritidsverksamhet.34 Våra direktiv omfattar dock inte annan
pedagogisk verksamhet än pedagogisk omsorg. Våra bedömningar och
förslag i denna del rör därför endast pedagogisk omsorg.
9.3.2 Förslag om pedagogisk omsorg
Förslag
Lämplighetsprövningen av enskilda som ansöker om att bedriva
pedagogisk omsorg skärps genom att ett det införs ett demokrati-
villkor. En sökande ska inte anses som lämplig som huvudman för
sådan verksamhet om det finns en risk för att barn i den verksam-
het som ansökan avser kommer att utsättas för
34 25 kap. 1 § skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
409
– våld, tvång eller hot
– diskriminering eller kränkande behandling
– påverkan som syftar till motarbetande av grundläggande fri-
och rättigheter eller det demokratiska styrelseskicket.
Det ska tydliggöras i skollagen att lämplighetsprövningen i fråga
om sökande som är juridiska personer ska avse såväl den juridiska
personen som dess företrädare.
Innehållet i och bedrivandet av pedagogisk omsorg
Pedagogisk omsorg ges som ett alternativ till förskolan eller fritids-
hemmet. Målgruppen är barn i samma åldrar som i förskolan och fri-
tidshemmet. Det finns olika varianter av pedagogisk omsorg, där-
ibland familjedaghem. Med det menas att dagbarnvårdare tar emot
inskrivna barn i sitt eget hem eller i en särskild lokal. En annan vari-
ant av pedagogisk omsorg är flerfamiljslösningar. Det innebär att famil-
jerna alternerar mellan de olika familjernas hem eller i en särskild lokal.
Pedagogisk omsorg kan bedrivas i kommunal eller enskild regi.
Det är kommunen som godkänner enskilda som huvudmän för peda-
gogisk omsorg. Skolinspektionen har tillsynsansvaret för pedagogisk
omsorg som bedrivs i kommunal regi. Kommunen har tillsynsansvaret
för de enskilda verksamheter som kommunen godkänt.
Krav på pedagogisk omsorg i 25 kap. 6 § skollagen
Endast vissa delar av skollagen gäller för pedagogisk omsorg, se vidare
avsnitt 3.2.2. Utöver de allmänna bestämmelserna i skollagen som även
gäller för pedagogisk omsorg finns det vissa bestämmelser som gäller
specifikt för pedagogisk omsorg. Det handlar bland annat om bestäm-
melsen i 25 kap. 6 § skollagen, som tas upp i våra direktiv. Där fastslås
dessa övergripande utgångpunkter:
• Verksamheten ska utformas med respekt för barnets rättigheter
och i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värder-
ingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränk-
barhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde,
jämställdhet samt solidaritet mellan människor.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
410
• Verksamheten ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar
som det svenska samhället vilar på.
• Var och en som verkar inom verksamheten ska främja de mänskliga
rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande
behandling.
• Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets
behov samt utformas så att den främjar allsidiga kontakter och
social gemenskap.
9.3.3 Det finns ett demokrativillkor
för enskilda inom skolväsendet
Den 2 januari 2023 skärptes regelverket för enskilda som ansöker
om att bli huvudmän inom skolväsendet. Skärpningarna föranleddes
av propositionen Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fri-
tidshem med konfessionell inriktning.35 Propositionen föregicks av ett
betänkande från Utredningen om konfessionella inslag i skolväsen-
det.36 Den utredningens direktiv omfattade inte pedagogisk omsorg.37
Innehållet i demokrativillkoret
Vid lämplighetsprövningen av enskilda som ansöker om att bli huvud-
män för förskola och skola och andra verksamheter inom skolväsen-
det, ingår numera ett så kallat demokrativillkor.38 Villkoret bedöms
vara centralt utifrån principen om barnets bästa. Det är bakgrunden
till att det i den aktuella regleringen tydliggörs att kommunen vid en
ansökan om huvudmannaskap ska göra en riskbedömning mot demo-
krativillkoret.39 Även i sin tillsyn ska kommunen kontrollera att vill-
koret fortlöpande är uppfyllt.40
35 Prop. 2021/22:157 Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell
inriktning.
36 SOU 2019:64 Nya regler för skolor med konfessionell inriktning.
37 Dir. 2018:15 Konfessionella inslag i skolväsendet.
38 2 kap. 5 § skollagen (2010:800).
39 Skolinspektionen (2026). Skolinspektionens stödmaterial till kommuner – ägar- och lednings-
prövningen. https://www.skolinspektionen.se/inspektion/stodmaterial-for-
kommuner/stodmaterial-vid-provning-av-agare-ledning-och-ekonomiska-forutsattningar/.
(Hämtat 2026-06-28.)
40 26 kap. 4 § skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
411
Demokrativillkoret innebär att en huvudman inte ska anses som
lämplig om det finns en risk för att barn eller elever i verksamheten
kommer att utsättas för:
• våld, tvång eller hot
• diskriminering eller kränkande behandling
• påverkan som syftar till att motarbeta grundläggande fri- och
rättigheter eller det demokratiska styrelseskicket.41
Innehållet i de tre punkterna beskrivs närmare senare i detta avsnitt.
Prövningen av demokrativillkoret är inte fristående, utan ingår som
en del av den ordinarie lämplighetsprövningen.42
Hur riskbedömningen ska göras
Det som ska prövas är risken för att barn eller elever i verksamheten
kan komma att utsättas för de företeelser som beskrivs i demokrati-
villkoret. Riskbedömningen ska inte enbart avse om huvudmannen
eller dess företrädare själva kan komma att agera på ett sätt som strider
mot demokrativillkoret. Riskbedömningen ska även inkludera om
huvudmannen eller dess företrädare kan komma att uppmana eller
acceptera och inte vidta åtgärder om personal agerar på ett sätt som
strider mot demokrativillkoret.
Begreppet risk avser en konkret risk. Risken ska alltså inte vara
obetydlig, oklar eller avlägsen. Det ska finnas konkreta omständig-
heter som talar för att risken inte är låg. Prövningen ska begränsas
till uppgifter av viss tyngd som kan härledas med säkerhet. Det är sär-
skilt viktigt om uppgifterna kommer från exempelvis sociala medier.43
Vilka slags uttalanden och ageranden som kan beaktas
Vid en prövning av demokrativillkoret får den prövande myndigheten
beakta uttalanden som gjorts i privata sammanhang. Detta förutsatt att
uttalandena uttrycker sådant att de medför en risk för att barn och
41 2 kap. 5 b § skollagen (2010:800).
42 2 kap. 5 och 5 b §§ skollagen (2010:800).
43 Prop. 2021/22:157 Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfes-
sionell inriktning, s. 120.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
412
elever kan komma att fara illa. Det kan exempelvis handla om att på
sociala medier uppmana till våld mot en viss grupp, att förespråka
könsuppdelad undervisning eller offentligt uttala att det är bra med
barnaga. Det kan även handla om att delta i våldsbejakande möten.44
Mer om de olika punkterna i demokrativillkoret
Våld, tvång eller hot
Den första punkten i demokrativillkoret handlar om att den prö-
vande myndigheten ska utreda om det finns en risk för att barnen
eller eleverna utsätts för våld, tvång eller hot i verksamheten. Med
våld avses ett fysiskt angrepp. Med tvång menas att tvinga ett barn
eller en elev att göra, tåla eller låta bli något. Hot är ett försök att
framkalla rädsla hos ett barn eller en elev genom ord eller agerande.
Hoten kan gälla en brottslig handling, exempelvis att ett barn eller
en elev ska misshandlas eller förtalas. Ett hot kan också gälla något
som inte är brottsligt, exempelvis att barnet eller eleven ska uteslutas
från en gemenskap.45
Diskriminering eller kränkande behandling
Den andra punkten i demokrativillkoret handlar om att den prö -
vande myndigheten ska utreda om det finns en risk för att barnen
eller eleverna diskrimineras eller kränks i verksamheten. Med diskri-
minering menas ett agerande som strider mot diskrimineringslagen
(2008:567). En genomgång av det regelverket i relevanta delar finns
i avsnitt 3.4.1. Med kränkande behandling avses ett sådant agerande
som definieras i skollagens reglering om arbetet mot kränkande be-
handling. En beskrivning av det regelverket finns i avsnitt 3.4.2.
Den aktuella punkten i demokrativillkoret tar bland annat sikte
på situationer där det framkommer uppgifter som visar att någon i
den krets som ska prövas har utövat kränkande behandling mot barn
44 Prop. 2021/22:157 Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfes-
sionell inriktning, s. 66.
45 Ibid. s. 120.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
413
eller elever, exempelvis genom ord. Det kan ha skett i annan verksam-
het, till exempel i en tidigare verksamhet inom skolväsendet.46
Antidemokratisk påverkan
Den tredje punkten i demokrativillkoret innebär att den prövande
myndigheten ska utreda om det finns en risk för att barnen eller ele-
verna i verksamheten kommer att utsättas för en viss slags påverkan.
Närmare bestämt sådan påverkan som syftar till att motverka grund-
läggande fri- och rättigheter eller det demokratiska styrelseskicket.
Att motarbeta grundläggande fri- och rättigheter kan handla om att
argumentera mot opinionsfriheter, religionsfrihet eller rätten till
kroppslig integritet och rörelsefrihet. Det kan även handla om att
uppmana till våld mot personer som vill använda sig av dessa fri- och
rättigheter.
Att motarbeta det demokratiska styrelseskicket kan handla om
att uppmuntra till terrorism. Även den som uppmanar till våld för
att uppnå ett politiskt mål motarbetar det demokratiska styrelse -
skicket. Också handlingar som inte nödvändigtvis är brottsliga kan
innebära ett motarbetade av det demokratiska styrelseskicket. Det
kan exempelvis handla om att uppmana till att inte följa svensk lag
eller följa tvingande påbud.47
En helhetsbedömning ska göras
Det är centralt att det görs en helhetsbedömning av alla omständig-
heter vid prövningen av demokrativillkoret. Vid denna bedömning
har bland annat tidsaspekten betydelse. Hur långt tillbaka i tiden
ageranden ska beaktas kan bero både på dess art och allvarlighets-
grad och hur den sökande agerat därefter.48
46 Prop. 2021/22:157 Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfes-
sionell inriktning, s. 120–121.
47 Ibid. s. 121.
48 Ibid. s. 66 och prop. 2017/18:158. Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling
inom välfärden, s. 50.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
414
9.3.4 Det finns ett krav på lämplighet för den
juridiska personen för enskilda inom skolväsendet
Numera omfattas den juridiska personen av lämplighetsprövningen
av enskilda som ansöker om att bli huvudmän inom skolväsendet.49
Tidigare omfattades inte den juridiska personen av denna prövning.
I stället avsåg prövningen enbart fysiska företrädare för en juridisk
person, det vill säga ägar- och ledningskretsen.50
Den juridiska personen är den organisation eller det bolag som
ansvarar för verksamheten. Den juridiska personen kan bedömas som
olämplig om det exempelvis finns tecken på ett bulvanförhållande,
där de företrädare som uppges ingå i ägar- och ledningskretsen inte är
de som utövar det egentliga inflytandet över verksamheten. Ett annat
exempel på när den juridiska personen kan bedömas som olämplig
är om det vid en prövning mot demokrativillkoret framkommer att
den juridiska personen på skolföretagets webbplats publicerat inne-
håll som strider mot skolans värdegrund eller som kan likställas med
brottet hets mot folkgrupp.51
9.3.5 Motsvarande krav finns inte för enskilda
som vill bedriva pedagogisk omsorg
För enskilda som ansöker om och bedriver pedagogisk omsorg in-
kluderar inte lämplighetsprövningen något demokrativillkor. För
denna kategori av huvudmän omfattar inte heller lämplighetspröv-
ningen den juridiska personen.
Det finns risker inom pedagogisk omsorg
Den nationella samordnaren mot utanförskap har bedömt att peda-
gogisk omsorg ska avskaffas helt i såväl kommunal som privat regi.
Ett av skälen är att det är att pedagogisk omsorg i utanförskapsom-
råden riskerar att bidra till ökad segregation och påverka barnens fort-
satta skolgång.52
49 2 kap. 5 a § skollagen (2010:800).
50 Prop. 2021/22:157 Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfes-
sionell inriktning, s. 71–72 och 118–119.
51 Ibid. s. 71–72 och 119.
52 SOU 2025:76 Det handlar om oss – så bryter vi utanförskapet och bygger en starkare gemen-
skap, s. 23.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
415
I våra kontakter med Försvarshögskolan har det lyfts fram att när
Skolinspektionen återkallat tillstånden att bedriva skola för huvud-
män med kopplingar till våldsbejakande extremism har dessa aktörer
rört sig bort från skolsektorn. De har i stället rört sig mot mindre
reglerade sektorer som riktar sig till yngre barn, som förskolan och
pedagogisk omsorg.53
Vi konstaterar i detta sammanhang att det finns exempel på en-
skilt bedriven pedagogisk omsorg som haft kopplingar till våldsbe-
jakande extremism.54 Det ska emellertid framhållas att det redan med
det dagens regelverk är möjligt att ingripa mot sådana oseriösa aktörer,
genom kravet på lämplighet.
I våra kontakter har vissa kommuner uttryckt oro gällande situa-
tionen för barn inom enskilt bedriven pedagogisk omsorg och risken
att utsättas för hedersnormer. En aspekt av oron rör den begränsade
insynen i detta slags verksamhet, bland annat eftersom det ofta hand-
lar om ensamarbetande personal utan kollegor. En annan aspekt av
oron handlar om avsaknaden av ett demokrativillkor och att pröv -
ningen inte gäller den juridiska personen, vilket alltså är fallet för en-
skilda som ansöker om att bli huvudmän inom skolväsendet.
I våra direktiv uttalas att det finns en riskbild som innefattar extre-
mism och islamism i vissa förskolor och skolor, vilket kan innebära
en ökad risk för att barn och elever i dem utsätts för hedersrelaterat
våld och förtryck. Vi bedömer att denna riskbild även finns beträffande
viss pedagogisk omsorg samt att risken kan vara förhöjd, mot bak-
grund av de begränsade möjligheterna till insyn i detta slags verk -
samhet. Vi har i detta sammanhang beaktat att vi även ser en förhöjd
risk för att vårdnadshavare utövar påtryckningar mot personal att
tillämpa normer och värderingar som inte är förenliga med grund-
läggande fri- och rättigheter. Alternativt att detta sker med huvud-
mannens och personalens samtycke. Sammanfattningsvis bedömer
vi att det i viss pedagogisk verksamhet kan finnas en ökad risk för
att barn utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.
53 Möte med Försvarshögskolan 2025-09-25.
54 Beslut från Göteborgs stad, förskoleförvaltningen, i ärende N608-1346/18.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
416
Det saknas skäl till att motsvarande
krav inte ska gälla för pedagogisk omsorg
Vi anser att det saknas skäl till att ordningen med demokrativillkor
och lämplighetsprövning av den juridiska personen inte ska gälla för
enskilt bedriven pedagogisk omsorg. Som tidigare redovisats inför-
des det demokrativillkor som gäller i lämplighetsprövningen av en-
skilda som ansöker om att bli huvudmän inom skolväsendet den
2 januari 2023. Vid samma tidpunkt infördes ordningen att den juri-
diska personen omfattas av lämplighetsprövningen av enskilda som
ansöker om att bli huvudmän inom skolväsendet. Ändringarna före-
gicks av propositionen Tydligare krav på fristående förskolor, skolor
och fritidshem med konfessionell inriktning.55 I propositionen redo-
visar regeringen skälen för ändringarna. Dessa skäl gör sig gällande
även i detta sammanhang. I följande avsnitt redogörs för de skäl som
regeringen lyfter i nämnda proposition och som vi anser gör sig gäl-
lande även i detta sammanhang.
Vi anser att det är att föredra att ansökningar om att godkännas
som huvudman i större utsträckning nekas från början i stället för
att återkallas. Det gäller inte minst med hänsyn till barn som i det
senare fallet annars behöver byta huvudman. Det finns därför behov
av ytterligare verktyg för tillståndsmyndigheterna vid ägar- och led-
ningsprövningen.
9.3.6 Mer om förslaget
Demokrativillkor bör införas för att
skärpa lämplighetsprövningen av enskilda
Innan demokrativillkoret infördes för enskilda som ansöker om att
bli huvudmän inom skolväsendet fanns oklarheter kring vad som skulle
beaktas vid lämplighetsprövningen. Till exempel var det med hänsyn
till yttrandefriheten oklart i vilken utsträckning uttalanden och age-
randen i privata sammanhang skulle beaktas. Denna osäkerhet kvar-
står gällande pedagogisk omsorg, eftersom det inte finns något demo-
krativillkor för enskilda som vill bedriva sådan verksamhet.
55 Prop. 2021/22:157 Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfes-
sionell inriktning.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
417
Pedagogisk omsorg är en verksamhet där vuxna har ansvar för barns
utbildning. Barn är underåriga och i beroendeställning till personalen.
Tillsynsmyndigheterna kan visserligen göra inspektioner och gransk-
ningar, men det handlar om punktinsatser. Vår utgångspunkt är att
inspektion är centralt men inte kan innebära kontroll av alla verk -
samheter och alla huvudmän vid alla tillfällen. 56 Med undantag för
löpande kontakt med den pedagogiska verksamheten vid hämtningar
och lämningar och andra kontakter saknar vårdnadshavarna av natur-
liga skäl i praktiken full insyn i verksamheten utöver det barnen själva
berättar. Dessutom berättar inte alltid barn om de utsätts för våld,
hot eller otillbörlig påverkan.
Det finns ingen rättighet att bedriva pedagogisk omsorg med stöd
av allmänna medel. Staten kan ställa upp villkor för att en enskild ska
bli godkänd som huvudman. Sådana villkor kan gälla godkännande
av enskilda som huvudmän för verksamhet enligt skollagen för att
minska risken för att barn far illa i sådan verksamhet.
Vi föreslår därför att regleringen i skollagen ska kompletteras så
att det i en ny paragraf i skollagen anges att en sökande inte ska anses
som lämplig enligt 25 kap. 10 § första stycket 2 skollagen om det finns
en risk för att barn i den verksamheten som ansökan avser kommer
att utsättas för:
• våld, tvång eller hot
• diskriminering eller kränkande behandling
• påverkan som syftar till motarbetande av grundläggande fri- och
rättigheter eller det demokratiska styrelseskicket.
Prövningen mot demokrativillkoret ska ingå som ett moment i pröv-
ningen av sökandens lämplighet enligt 25 kap. 10 § första stycket
2 skollagen. Av 25 kap. 10 a § samma lag framgår att prövningen
ska avse:
• den verkställande direktören och andra som genom en ledande
ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över
verksamheten
• styrelseledamöter och styrelsesuppleanter
56 Jfr Skolinspektionens remissyttrande 2022-05-13 över promemorian Etableringsstopp för
fristående skolor och fristående fritidshem med konfessionell inriktning.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
418
• bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag
• personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett väsent-
ligt inflytande över verksamheten.
Prövningen ska avse om det finns en risk för att barn i den verksam-
het som ansökan gäller kommer att utsättas för de företeelser som
specifikt anges i punkterna 1–3. Samtliga personer som anges ovan
anses ha ett inflytande på utbildningen. Om sökanden är en juridisk
person ska därför alla dessa personer omfattas av prövningen.
Prövningen ska utgå från en helhetsbedömning
Den information som tillsynsmyndigheterna kan använda sig av vid
lämplighetsprövningen kan göras tillgänglig för myndigheterna på
olika sätt. Uppgifterna ska endast avse de personer som ska prövas.
I likhet med vad som gäller för enskilda som vill bli huvudmän i skol-
väsendet innebär det föreslagna demokrativillkoret att det ska göras
en riskbedömning. Den avser den enskildes, och om den enskilde
är en juridisk person dess företrädares, lämplighet. Prövningen ska
göras utifrån den information som finns tillgänglig. I ”risk” ligger
att exempelvis uttalanden som den enskilde eller dess företrädare
gjort i privata sammanhang kan beaktas. Det kan handla om uttalan-
den som gjorts i sociala medier eller om ageranden i privata samman-
hang. Det måste dock göras en helhetsbedömning av samtliga omstän-
digheter. Exempelvis kan det bedömas finnas en risk om den sökande
i sociala medier gett uttryck för starkt positiva åsikter om våldsan-
vändning, diskriminering, motarbetande av grundläggande fri- och
rättigheter eller det demokratiska styrelseskicket. Det kan medföra
att det bedöms finnas en konkret risk för att den sökande i verksam-
heten rekryterar personal med samma åsikter och att barn på så sätt
kommer att utsättas för påverkan som syftar till ett motarbetande
av grundläggande fri- och rättigheter eller det demokratiska styrelse-
skicket. En annan risk som kan bedömas finnas är att någon av de
personer som omfattas av prövningen själv kan komma att medverka
i utbildningen och därigenom utsätta barnen för sådana ageranden.
Vi bedömer att sistnämnda situation är den som främst kan vara aktu-
ell vid prövningen av enskilda som vill bedriva pedagogisk omsorg.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
419
Detta mot bakgrund av att enskilda huvudmän inom pedagogisk om-
sorg ofta är fysiska personer.
Den föreslagna regleringen bedöms vara
förenlig med integritetsskyddet i regeringsformen
Den personliga integriteten skyddas i regeringsformen.57 Begräns-
ningar får endast göras i lag och för att tillgodose ändamål som är
godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig
gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som
föranlett den. Den får inte heller sträcka sig så långt att den utgör
ett hinder mot den fria åsiktsbildningen. Det är inte heller tillåtet
att göra en begränsning enbart på grund av politisk, religiös, kultu-
rell eller annan sådan åskådning.58
I propositionen Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och
fritidshem med konfessionell inriktning redovisade regeringen sin be-
dömning av det demokrativillkor som föreslogs i det sammanhanget,
med hänsyn taget till integritetsskyddet i regeringsformen.59 Reger-
ingen konstaterade bland annat att Skolinspektionen eller en kommun
enligt det regelverk som redan gällde vid tidpunkten för propositio-
nens överlämnade kunde utföra en fördjupad undersökning av sökan-
dens och eventuella företrädares lämplighet som skolhuvudman. En
sådan undersökning kunde resultera i en insamling av uppgifter som
kan karaktäriseras som en kartläggning av den enskildes personliga
förhållanden. En sådan undersökning bedömdes också innebära ett
betydande intrång i den personliga integriteten. Detta eftersom det
kan handla om så kallade känsliga personuppgifter såsom sökandens
politiska åsikter och religiös eller filosofisk övertygelse. Regeringen
konstaterade därmed att det föreslagna demokrativillkoret skulle re-
gleras i skollagen. Demokrativillkoret utgår från barnens och elever-
nas skyddsbehov och tillgodoser ändamål som är godtagbara i ett
demokratiskt samhälle. Regleringen bedömdes både angelägen och
nödvändig utifrån barns rättigheter enligt regeringsformen och barn-
konventionen. Den bedömdes inte utgöra ett hot mot den fria åsikts-
bildningen. Intrånget i den personliga integriteten gjordes inte enbart
57 2 kap. 6 § RF.
58 2 kap. 21 och 22 §§ RF.
59 Prop. 2021/22:157 Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfes-
sionell inriktning, s. 70–71.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
420
med anledning av de aktuella skyddande grunderna. Det hade inte
kommit fram att det fanns andra mindre ingripande alternativ. I sam-
manhanget framhåll regeringen att det är frivilligt att ansöka om att
bli godkänd som huvudman enligt skollagen.
Sammantaget bedömde regeringen att den föreslagna regleringen
var förenlig med regeringsformen. Vi gör samma bedömning avse-
ende det föreslagna demokrativillkoret för enskilda som vill bedriva
pedagogisk omsorg.
Även juridiska personer ska kunna lämplighetsprövas
Som tidigare redovisats ska kommunen bedöma om en enskild som
ansöker om att godkännas som huvudman för pedagogisk omsorg är
lämplig. Vid lämplighetsbedömningen ska viljan och förmågan att
fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och
andra omständigheter av betydelse beaktas. Om den enskilde är en
juridisk person ska lämplighetsprövningen avse företrädare enligt
25 kap. 10 a § skollagen, däribland den verkställande direktören,
majoritetsägare, styrelseledamöter och andra personer som har ett
väsentligt inflytande över verksamheten. Den nuvarande ägar- och
ledningsprövningen omfattar endast fysiska företrädare för den juri-
diska personen. Innan införandet av bland annat demokrativillkoret
för enskilda som vill bli huvudmän inom skolväsendet var situationen
densamma inom detta område, det vill säga att endast fysiska företrä-
dare omfattades av ägar- och ledningsprövningen.
Vi anser att de skäl som regeringen anförde i förarbetena till
2 kap. 5 a § andra stycket skollagen gör sig gällande även i detta sam-
manhang. Lämplighetsprövningen syftar till att stärka välfärden så
att endast seriösa personer ska ges förtroendet att bedriva pedago-
gisk omsorg som finansieras med kommunala medel. Utformningen
av bestämmelsen innebär dock att den enskilde, om det är fråga om
en juridisk person, inte prövas i sig. I stället prövas endast den juri-
diska personens företrädare. Det är endast enskilda som kan dömas
för exempelvis brottet hets mot folkgrupp. Men även en organisa-
tion kan göra sig skyldig till liknande ageranden, till exempel genom
vad som publiceras på webbplatser eller i sociala medier. Om endast
fysiska företrädare omfattas av lämplighetsprövningen försvåras kom-
munens möjligheter att bedöma den enskildes lämplighet. Det försvå-
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
421
rar även kommunens möjligheter att i tillsynen kontrollera att huvud-
mannens lämplighet även fortsatt är uppfylld.60
Vi anser att lämplighetsprövningen bör ges samma omfattning
för pedagogisk omsorg, som för skolväsendet. Vi anser därför att
det i 25 kap. 10 a § skollagen ska anges att lämplighetsprövningen,
om sökanden är en juridisk person, utöver kretsen av företrädare
även ska omfatta den juridiska personen som sådan.
9.3.7 Uppdrag om stödmaterial
Förslag
Skolinspektionen ges i uppdrag att komplettera befintligt stöd-
material för kommunernas ägar- och ledningsprövning med avse-
ende på demokrativillkoret och att lämplighetsprövningen om-
fattar den juridiska personen.
I 2022 års regleringsbrev gav regeringen i uppdrag till Skolinspektio-
nen att, i enlighet med vad som angavs i propositionen, utarbeta ett
stödmaterial för kommunernas ägar- och ledningsprövning. Stödma-
terialet publicerades 2023 och finns på Skolinspektionens webbplats.
I 2025 års regleringsbrev gav regeringen i uppdrag till Skolinspektio-
nen att ta fram ett stödmaterial för kommunernas tillsyn av pedago-
gisk omsorg med syftet att motverka risker avseende extremism och
islamism, eller att barn utsätts för påverkan som syftar till att motar-
beta grundläggande fri- och rättigheter eller det demokratiska styr-
elseskicket. Stödmaterialet publicerades 2026 och finns på Skolinspek-
tionens webbplats.
Mot bakgrund av våra förslag föreslår vi att Skolinspektionen ges
i uppdrag att komplettera befintligt stödmaterial. Detta med avseende
på demokrativillkoret och att lämplighetsprövningen omfattar den
juridiska personen, för enskilda som vill bedriva pedagogisk omsorg.
60 26 kap. 14 § skollagen (2010:800).
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
422
9.3.8 Behandlingen av personuppgifter är
förenlig med EU:s dataskyddsförordning
Våra förslag innebär att kommunerna kommer att behöva behandla
personuppgifter vid mottagande och prövning av ansökningar om
godkännande av huvudmannaskap för pedagogisk omsorg i enskild
regi. I följande avsnitt görs en analys av hur sådana behandlingar för-
håller sig till dataskyddsregelverket.
EU-rättsliga och nationella bestämmelser
om personuppgiftsbehandling
Europaparlamentet och rådet har beslutat om förordning (EU)
2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med
avseende på behandling av personuppgifter om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning). Förordningen brukar benämnas dataskydds-
förordningen och är i alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
EU:s medlemsstater. Förordningen är den generella regleringen av
personuppgiftsbehandling inom EU. I Sverige kompletteras förord-
ningen av dels lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser
till EU:s dataskyddsförordning, dels förordningen (2028:219) med
kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Lagen
med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning
benämns ofta dataskyddslagen.
I samband med införandet av dataskyddsförordningen och data-
skyddslagen gjordes det en analys av behovet av reglering av den per-
sonuppgiftsbehandling som sker på utbildningsområdet. Analysen
återfinns i propositionen Behandling av personuppgifter på utbildnings-
området.61 Gällande enskilda huvudmän bedömdes att det fanns ett
behov av kompletterande bestämmelser om regleringen av vissa per-
sonuppgifter, däribland så kallade känsliga personuppgifter. Med det
menas uppgifter som avslöjar bland annat politiska åsikter och religiös
eller filosofisk övertygelse. Det har införts kompletterande bestäm-
melser om behandling av sådana personuppgifter i 26 a kap. skol-
lagen (2010:800).
61 Prop. 2017/18:218 Behandling av personuppgifter på utbildningsområdet.
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
423
För att kunna behandla personuppgifter krävs en rättslig grund
Det är endast tillåtet med behandling av personuppgifter som faller
inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde om det finns en
rättslig grund som är tillämplig. Dessa grunder är:62
• samtycke
• avtal
• rättslig förpliktelse
• skydd av vissa intressen
• utförande av uppgift av allmänt intresse och myndighetsutövning
• intresseavvägning.
Om det inte finns någon rättslig grund är behandlingen olaglig. De
olika rättsliga grunderna överlappar i viss utsträckning varandra. Där-
för kan flera rättsliga grunder vara tillämpliga för en och samma be-
handling.
De rättsliga grunderna rättslig förpliktelse, utförande av allmän
uppgift och myndighetsutövning ska fastställas i enlighet med unions-
rätten eller en medlemsstats nationella rätt.63 Den rättsliga grunden
bör vara tydlig och precis och dess tillämpning bör vara förutsägbar
för de personer som omfattas av den.64
Såväl unionsrätten som medlemsstaternas nationella rätt ska upp-
fylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionerlig mot det legi-
tima mål som eftersträvas. Vid åberopande av den rättsliga grunden
uppgift av allmänt intresse krävs också att behandlingen är nödvändig.
62 Artikel 6.1 dataskyddsförordningen.
63 Artikel 6.3 dataskyddsförordningen.
64 Skäl 41 dataskyddsförordningen.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
424
9.3.9 Regleringen om personuppgifter
behöver inte kompletteras
Bedömning
EU:s dataskyddsförordning och lagen med kompletterande be-
stämmelser till EU:s dataskyddsförordning är tillräcklig data -
skyddsreglering för den personuppgiftsbehandling som kan komma
att ske hos kommunerna med anledning av våra förslag. Det be-
hövs därför ingen ytterligare dataskyddsreglering för denna be-
handling.
Skälen för vår bedömning
Det demokrativillkor och krav på lämplighet för den juridiska per-
sonen som gäller för fristående huvudmän som vill bedriva bland
annat förskola, föregicks av propositionen Tydligare krav på fristå-
ende förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell inriktning. I pro-
positionen gjorde regeringen bedömningen att EU:s dataskyddsför-
ordning och dataskyddslagen utgjorde tillräcklig dataskyddsreglering.
Detta med avseende på den personuppgiftsbehandling som skulle
ske hos bland annat Skolinspektionen och kommunerna med anled-
ning av förslagen i propositionen. Enligt regeringen fanns det där-
för inget behov av ytterligare dataskyddsreglering för denna behand-
ling. I propositionen redovisar regeringen skälen för sin bedömning.
Vi anser att flera av dessa skäl gör sig gällande även i detta sammanhang.
En enskild huvudman för pedagogisk omsorg kan vara exempel-
vis ett aktiebolag, en stiftelse eller en enskild dagbarnvårdare som
är huvudman för sin egen verksamhet. Våra förslag innebär att kom-
munerna kan behöva behandla personuppgifter i form av bland annat
namn, personnummer, adresser och utdrag ur belastningsregistret
för fysiska personer. Det handlar om fysiska personer som är huvud-
män och eventuella företrädare för en juridisk huvudman på grund
av ansökningar om huvudmannaskap.
Prövningar av ansökningar om huvudmannaskap är ett befintligt
ärendeslag för kommunala tillståndsmyndigheter som regleras i skol-
lagen. Vi föreslår att regleringen kompletteras i vissa avseenden. Till-
ståndsprövningen är en viktig uppgift av allmänt intresse. Den utgör
både myndighetsutövning gentemot den enskilde och är en rättslig
SOU 2026:51 Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas
425
förpliktelse för myndigheterna. Vi föreslår att ägar - och lednings-
prövningen ska utökas med en prövning mot ett demokrativillkor.
Vid prövningen mot detta villkor kan det vara nödvändigt att behandla
personuppgifter. Det kan även handla om känsliga personuppgifter,
såsom sådana som avslöjar bland annat politiska åsikter, religiös eller
filosofisk övertygelse. I samband med en prövning av aktuellt slag kan
tillståndsmyndigheten också behöva behandla uppgifter mot lagöver-
trädelser. Behandling av sådana uppgifter ingår dock redan i det befint-
liga prövningsförfarandet, se ovan.
Vi föreslår att regleringen gällande tillägget i prövningsförfarandet
tas in i skollagen. Det kommer alltså att handla om en ärendehantering
som är fastställd i nationell rätt. De uppgifter som enligt vårt förslag
läggs på tillstånds- och tillsynsmyndigheterna i skollagen bedöms både
vara viktiga uppgifter av allmänt intresse som kan utgöra myndighets-
utövning och rättsliga förpliktelser. Myndigheterna kommer alltså
att ha stöd för sin personuppgiftsbehandling.
Det övergripande syftet med prövningen mot demokrativillkoret
är att säkerställa att barn inte far illa i offentligfinansierad verksam-
het enligt skollagen. När vi har övervägt en komplettering av ägar-
och ledningsprövningen är en utgångspunkt att det inte finns någon
rättighet att bedriva pedagogisk omsorg med stöd av allmänna medel.
I stället kan staten ställa upp villkor för att en enskild ska godkännas
som huvudman. Enligt regeringsformen ska staten verka för att barns
rättigheter tas till vara.65 Enligt barnkonventionen ska konventions-
staterna vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa åtgär-
der och andra åtgärder för att genomföra barnets rättigheter enligt
konventionen.66 Därför kan och bör staten ställa upp villkor för god-
kännande av enskilda som huvudmän för pedagogisk omsorg, som
minskar risken för att barn far illa i sådan verksamhet.
Pedagogisk omsorg är en verksamhet där vuxna har ansvar för
barns omsorg och pedagogiska verksamhet. Barn är underåriga och
står i beroendeställning till personalen. Syftet med demokrativillkoret
är att skydda barn från att utsättas för våld, hot, kränkande behandling
och andra oacceptabla ageranden eller brist på ageranden som anges
i den föreslagna bestämmelsen. Barn är alltså skyddsobjekt. Det har
förekommit oseriösa aktörer inom pedagogisk omsorg.67 Denna bild
65 1 kap. 2 § regeringsformen.
66 Artikel 4 barnkonventionen.
67 SOU 2020:34 Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg, s. 352–353.
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer ska motverkas SOU 2026:51
426
har bekräftats genom våra kontakter, även efter det att kraven på peda-
gogisk omsorg utvecklades och förtydligades den 1 januari 2023.68
Det är frivilligt att ansöka om godkännande som huvudman för peda-
gogisk omsorg. Mot denna bakgrund bedöms det intrång i den person-
liga integriteten som den behandling av personuppgifter och känsliga
personuppgifter som prövningen kan medföra, vägas upp av intresset
att skydda barn från de risker som angetts ovan. Det finns inget mindre
integritetskänsligt alternativ. Därför bedöms behandlingen av person-
uppgifter vara nödvändig och stå i proportion det syfte som efter -
strävas, nämligen att skydda barn inom pedagogisk omsorg.
För att få behandla känsliga personuppgifter krävs även att behand-
lingen omgärdas av skyddsåtgärder. Vi konstaterar att det finns en
sådan skyddsåtgärd i dataskyddslagen. Där regleras att det är förbju-
det att enbart med stöd av den aktuella bestämmelsen göra sökningar
i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personupp-
gifter.69 Detta förbud gäller kommunerna exempelvis när dessa utför
den förstärkta ägar- och ledningsprövning som vi föreslår.
Sammanfattningsvis bedömer vi att den behandling av person-
uppgifter som kommuner kommer behöva göra med anledning av
våra förslag är förenlig med dataskyddsregelverket.
68 Prop. 2021/22:78 Stärkt likvärdighet och kvalitet i pedagogisk omsorg.
69 3 kap. 3 § dataskyddslagen (2018:218).
427
10 Tydligare ansvar och tillsyn
Hedersrelaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnor-
mer kan motverkas genom en tydlig ansvarsfördelning mellan berörda
verksamheter och ökad tillsyn. I detta kapitel föreslår vi att det i för-
skolans läroplan ska göras ett tillägg som förtydligar att intolerans,
förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld
och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva
insatser. Det blir därmed tydligt att det är en uppgift för förskolan
att förebygga och på andra sätt agera mot hedersrelaterat våld och
förtryck. Skolverket ska ta fram stödmaterial och följa upp åtgärden.
Vidare föreslås att det ska tydliggöras att kommuner får överlämna
uppgiften att utöva tillsyn över enskilda förskolor, fritidshem och
annan pedagogisk omsorg till ett kommunalförbund. Skolinspektio-
nen och kommunerna ska vara skyldiga att underrätta varandra om
ingripande tillsynsbeslut mot huvudmän som bedriver verksamhet
som står under både statlig och kommunal tillsyn. Skolinspektionen
ska även ta fram stödmaterial till kommunerna kring hur tillsynen
ska utövas. Syftet är att underlätta för små kommuner att få stöd i
att utöva tillsyn över hur verksamheter bland annat arbetar med att
förebygga hedersrelaterat våld och förtryck och att förhindra upp-
rätthållandet av hedersnormer.
Vi föreslår att Skolverket ska ges i uppdrag att ta fram stödmate-
rial anpassat till förskolan, skolan och fritidshemmet om tillämpningen
av anmälningsskyldigheten vid förekomst av hedersrelaterat våld och
förtryck eller annan negativ social kontroll samt om tillämpningen av
uppgiftsskyldigheten vid övergången till en ny skolform eller skolenhet.
Vi föreslår vidare att Skolinspektionen ska ges i uppdrag att kva-
litetsgranska förskolans, skolans och fritidshemmets rutiner gällande
tillämpning av sekretessbrytande bestämmelser och anmälningsskyl-
digheten samt förskolans och skolans rutiner gällande tillämpning av
uppgiftsskyldigheten.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
428
Vi bedömer också att en utredning bör tillsättas med uppdraget
att analysera behovet av ett ökat statligt ansvar för tillsynen över fri-
stående förskolor, pedagogisk omsorg i enskild regi och vissa enskilda
fritidshem. Likaså bedömer vi att frågan om en särskild reglering av
byten av förskola och skola bör utredas.
10.1 Förskolans läroplan
10.1.1 Bakgrund
Vi har i uppdrag att föreslå åtgärder för hur personal kan få ett starkare
stöd i att förebygga, upptäcka och motverka hedersrelaterat våld i
och förtryck i förskolan. Vi ska också bland annat föreslå åtgärder
för att förebygga och motverka att personal i förskolan upprätthåller
hedersnormer.
I våra direktiv uttalar regeringen att det är viktigt att personalen
har de verktyg som krävs både för att arbeta förebyggande och för
att kunna upptäcka och motverka hedersförtryck. Dessutom behöver
relevanta styrdokument ses över och eventuella justeringar eller kom-
pletteringar övervägas. Regeringen framhåller att det till exempel i
läroplanen för förskolan saknas skrivningar om hedersrelaterat våld
och förtryck. I följande avsnitt redovisas våra förslag, skälen till detta
samt mer om utformningen av förslaget.
10.1.2 Förskolans läroplan ska kompletteras med
skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck
Förslag
I förskolans läroplan ska det göras ett tillägg som förtydligar att
intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och
hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas
med kunskap och aktiva insatser.
Skolverket ska ges i uppdrag att ta fram stödmaterial och redo-
visa vilka insatser som gjorts för att möjliggöra implementeringen
av de nya skrivningarna i förskolans läroplan.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
429
10.1.3 Skälen till förslagen
Tidigt motverka hedersrelaterat våld och förtryck
Förskolan har en viktig roll i arbetet att förebygga, upptäcka och mot-
verka hedersrelaterat våld och förtryck. I förskolan finns både möj-
ligheten att arbeta förebyggande och att tidigt upptäcka utsatthet.
Tidiga insatser kan vara en framgångsfaktor för att aktivt motverka
hedersrelaterat våld och förtryck. I den nationella jämställdhetspoli-
tiska strategin mot våld, förtryck och utnyttjande för perioden 2026–
2035 lyfter regeringen fram att förskolan kan spela en avgörande roll
i att förebygga och motverka hedersnormer. Enligt strategin är det
också avgörande att tidigt identifiera barn som utsätts för heders-
relaterat våld och förtryck för att kunna ge adekvat stöd och skydd
samt sätta in rätt insatser för att förhindra att förtrycket fortsätter.1
Av våra intervjuer med personal inom förskolan har framgått att för-
skolor prioriterar ned utbildning om hedersrelaterat våld och förtryck
med hänvisning till att det inte framgår av förskolans läroplan. Av
enkäten förekommer det också att svarande påtalar avsaknaden av
temat i läroplanen. Intervjuade hänvisar också till att det inte finns
utbildningsmaterial som är anpassat för yngre barn.
Vi anser att förskolor behöver prioritera frågor om hedersrelate-
rat våld och förtryck. De bör inte, som i dag, kunna välja bort dessa
frågor. Vi bedömer att ett förtydligande om hedersrelaterat våld och
förtryck i förskolans läroplan ger huvudmän och rektorer ett starkare
incitament att förebygga, upptäcka och motverka hedersrelaterat våld
och förtryck i förskolan och bidra till fler tidiga insatser för barn som
riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. I våra kon-
takter med regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och för-
tryck har det framkommit att skolors intresse för utbildning inom
området ökade markant efter införandet av de nu gällande skrivningarna
i bland annat grundskolans läroplan.2 I linje med detta bedömer vi
att en komplettering i förskolans läroplan kan bidra till ökat intresse
för grundläggande utbildning inom området och stärkta åtgärder för
att förebygga, upptäcka och motverka hedersrelaterat våld och förtryck
i förskolan. Vi bedömer vidare att denna komplettering i förskolans
1 Skr. 2025/26:245 Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En nationell strategi mot mäns
våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt
hedersrelaterat våld och förtryck.
2 Uppgiften framkom bland annat vid möten med möte med Origo, Stockholm 2025-08-12
och Regionalt stödcentrum heder Göteborg 2025-11-18.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
430
läroplan kan leda till ett ökat intresse för det stödmaterial riktat till per-
sonal i förskolan som Statens skolverk (Skolverket) tagit fram samt
till att det tas fram utbildningsmaterial som är anpassat för yngre barn.
Motverka upprätthållande av hedersnormer
En komplettering om hedersrelaterat våld och förtryck i förskolans
läroplan kan bidra till att förebygga och motverka att personal inom
förskolan upprätthåller hedersnormer. Detta eftersom det klart skulle
framgå att hedersrelaterat våld och förtryck, som är kopplat till heders-
normer, strider mot förskolans värdegrund. En komplettering av aktu-
ellt slag skulle även innebära ett tydligare stöd för arbetsgivaren att
agera mot personal inom förskolan som upprätthåller hedersnormer.
Förbättra möjligheterna att utöva tillsyn
Statens skolinspektion (Skolinspektionen) ansvarar för tillsynen av
kommunala förskolor och kommunerna för tillsynen av fristående
förskolor. De skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck som
finns i dag i läroplanerna har varit förutsättningar för att Skolinspek-
tionen kunnat rikta förelägganden mot huvudmän gällande brister
inom utbildningen om hedersrelaterat våld och förtryck, se vidare
avsnitt 9.2.1. I våra kontakter med kommuner har det framhållits
att avsaknaden av skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck
i de författningar som styr förskolan innebär att det saknas ett ut-
tryckligt stöd för kommunerna utifrån vilket de kan rikta föreläg-
ganden. Vi ser därför att en komplettering om hedersrelaterat våld
och förtryck i förskolans läroplan skulle innebära ett sådant uttryck-
ligt författningsstöd, som skulle förbättra möjligheterna att utöva
tillsyn på området.
Det är inget hinder att sexualitet, samtycke
och relationer inte ingår i förskolans läroplan
De nu gällande skrivningarna om hedersrelaterat våld och förtryck
i bland annat grundskolans läroplan föranleddes av ett regeringsupp-
drag till Skolverket. Uppdraget var att analysera om och vid behov
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
431
föreslå hur undervisningen i kunskapsområdet sexualitet, samtycke
och relationer (tidigare sex- och samlevnad) kunde stödjas bättre
genom förtydliganden i läroplanerna. I uppdraget skulle Skolverket
särskilt beakta att frågor om bland annat hedersrelaterat våld och
förtryck omfattas av sex- och samlevnadsundervisningen.3
Sexualitet, samtycke och relationer ingår inte i förskolans läro -
plan och vi ser inte att det ingår i vårt uppdrag att överväga om kun-
skapsområdet borde göra det. Frågan är således om den omständig-
heten att sexualitet, samtycke och relationer inte ingår i förskolans
läroplan kan anses utgöra ett hinder mot att komplettera läroplanen
med en skrivning om hedersrelaterat våld och förtryck.
Den första av de redovisade skrivningarna om hedersrelaterat våld
och förtryck i grundskolans läroplan finns i det första avsnittet om
Skolans värdegrund och uppdrag.4 En parallell kan här dras till läro-
planen för vuxenutbildningen. Denna läroplan behandlas i Skolverkets
regeringsredovisning från 2019. Beträffande läroplanen och ämnesinte-
grerad undervisning i det kunskapsområde som Skolverket i sin redo-
visning till regeringen benämnde sexualitet och relationer, står det
bland annat så här:
Den kommunala vuxenutbildningens skolformer skiljer sig från övriga
skolformer genom att den inte har samma fokus på att förmedla och
förankra normer och värden. All vuxenutbildning ska utgå från elevens
individuella studieplan, vilket gör att innehållet i utbildningen varierar
stort. Distansutbildning är en vanligt förekommande studieform inom
vuxenutbildningen och många elever läser enbart någon eller några en-
staka kurser i syfte att meritera sig för högre utbildning. Eftersom stora
delar av utbildningen inom området sexualitet och relationer sker inom
ramen för undervisningen i olika ämnen och kurser, och valet av dessa
varierar stort mellan olika elever inom vuxenutbildningen, kan de där-
med inte garanteras ta del av ämnesintegrerad undervisning i sexualitet
och relationer. Av det skälet kan området inte beskrivas så specifikt som
inom övriga skolformer.5
Elever inom vuxenutbildningen kan alltså inte garanteras ta del av
ämnesintegrerad undervisning i kunskapsområdet sexualitet, sam-
tycke och relationer. Trots det finns det en skrivning om hedersrela-
terat våld och förtryck i det första avsnittet om Vuxenutbildning -
3 Uppdraget Översyn av läroplaner i regleringsbrev för budgetåret 2018 avseende Statens
skolverk.
4 Skolverket (2025). Läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr22.
5 Skolverket (2019). Redovisning av uppdrag om förslag till ändringar i läroplaner avseende
kunskapsområdet sex och samlevnad.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
432
ens uppdrag och värdegrund. Skrivningen är placerad på samma ställe
och har samma lydelse som motsvarande skrivning i grundskolans
läroplan.6 Mot denna bakgrund ser vi inget hinder mot att göra en
komplettering om hedersrelaterat våld och förtryck i första avsnittet
om Förskolans läroplan och uppdrag, trots att sexualitet, samtycke
och relationer inte ingår i förskolans läroplan.7 Vi utvecklar skälen
till att kompletteringen bör placeras i det första avsnittet i förskolans
läroplan närmare i avsnitt 10.2.4.
De nya läroplanerna förändrar inte vår bedömning
När vi har övervägt om förskolans läroplan bör kompletteras med
skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck har vi beaktat att
motsvarande skrivningar i bland annat grundskolans läroplan ska tas
bort.8 I våra kontakter med bland annat skolhuvudmän har vissa ifråga-
satt om det kan anses utgöra ett hinder mot att föreslå att förskolans
läroplan kompletteras med skrivningar om hedersrelaterat våld och
förtryck.
Förskolans läroplan och exempelvis läroplanen för grundskolan
har emellertid olika konstruktion. För grundskolan finns kursplaner,
vilket saknas för förskolan. Som framgår av propositionen Nya läro-
planer – för en stark kunskapsskola anser regeringen att kunskapsom-
rådet är viktigt och att det ska ingå i flera kursplaner. 9 Enligt upp-
draget till Skolverket ska myndigheten i arbetet med kursplanerna
bland annat överväga hur kunskapsområdet sexualitet, samtycke och
relationer och hedersrelaterat våld och förtryck ska tas om hand i kurs-
planerna i de ämnen där det är relevant. Någon motsvarande möjlig-
het att lägga till skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck i
kursplanerna finns inte för förskolan. Vi bedömer därför att det inte
finns något hinder mot att förskolans läroplan kompletteras med skriv-
ningar om hedersrelaterat våld och förtryck, trots att motsvarande
skrivningar tas bort i grundskolans läroplan.
6 Skolverket (2025). Läroplan för vuxenutbildningen.
7 Skolverket (2025). Läroplan för förskolan, Lpfö18.
8 Prop. 2025/26:194 Nya läroplaner – för en stark kunskapsskola.
9 Ibid. s. 109.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
433
10.1.4 Mer om förslagen
En skrivning bör placeras i det första avsnittet
Frågan är då var skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck bör
placeras i förskolans läroplan. I förskolans läroplan finns det en lika-
lydande skrivning som i bland annat läroplanerna för grundskolan
och vuxenutbildningen om att alla tendenser till diskriminering och
kränkande behandling aktivt ska motverkas. Skrivningen finns i det
första avsnittet om Förskolans värdegrund och uppdrag och riktar sig
till var och en som verkar inom förskolan.10 Vi anser att det är viktigt
att en skrivning om hedersrelaterat våld och förtryck i förskolans läro-
plan har denna karaktär, alltså att den riktar sig till var och en som
verkar inom förskolan.
Mot denna bakgrund bedömer vi att det är lämpligt att placera
en skrivning om hedersrelaterat våld och förtryck i förskolans läro-
plan direkt efter skrivningen om att alla tendenser till diskriminering
och kränkande behandling aktivt ska motverkas.
Skrivningen bör formuleras på
samma sätt som i grundskolans läroplan
Nästa fråga är hur en skrivning om hedersrelaterat våld och förtryck
i förskolans läroplan bör formuleras. Den i dag gällande skrivningen
i grundskolans läroplan innebär att hedersrelaterat våld och förtryck
tas upp som ett exempel på intolerans, förtryck och våld. De andra
exemplen är rasism och sexism. Gemensamt för dem är att de ska
förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser.
Eftersom hedersrelaterat våld och förtryck tas upp som ett exem-
pel på intolerans, förtryck och våld bedömer vi att dessa tre begrepp
också bör ingå i en skrivning i förskolans läroplan. Ett annat skäl till
att inkludera begreppen intolerans, förtryck och våld i skrivningen
är att vi bedömer att en skrivning som skulle exkludera de övergri-
pande företeelserna intolerans, förtryck och våld och enbart lyfta
hedersrelaterat våld och förtryck skulle bli alltför begränsad. Detta
bland annat eftersom en sådan skrivning skulle exkludera våld och
förtryck som inte är kopplat till hedersnormer. Ytterligare ett skäl
till att inkludera begreppet våld i skrivningen hänger samman med
10 Skolverket (2025). Läroplan för förskolan, Lpfö18.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
434
det nyss nämnda, nämligen att vi anser att det krävs en generell kun-
skap om våld för att kunna förebygga och bemöta specifikt heders-
relaterat våld och förtryck.
Som redovisats ovan innehåller skrivningen i grundskolans läro-
plan ytterligare två exempel på intolerans, förtryck och våld, närmare
bestämt rasism och sexism. Vi ser inte skäl att utesluta dessa exempel
i en motsvarande skrivning i förskolans läroplan. Vi bedömer att ett
uteslutande av rasism och sexism skulle rubba balansen i skrivningen
på ett ogynnsamt sätt, genom att två allvarliga uttryck för intolerans,
förtryck och våld skulle utgå och endast ett sådant allvarligt uttryck
skulle lyftas fram. Vi konstaterar i detta sam manhang att Sverige
bland annat i internationella konventioner har åtagit sig att bekämpa
rasism och sexism.11 När det gäller begreppet sexism har det även fram-
gått i våra intervjuer med personal i förskolan att uttryck för macho-
kultur förkommer så tidigt som hos pojkar i förskoleåldern. Det har
vidare framgått att det kan ha koppling till hedersnormer. Vi bedömer
därför att ett inkluderande av begreppet sexism kan bidra till att uttryck
för machokultur aktivt motverkas.
Sammanfattningsvis bedömer vi att en skrivning om hedersrela-
terat våld och förtryck i det första avsnittet av förskolans läroplan
om Förskolans värdegrund och uppdrag, bör formuleras på samma
sätt som motsvarande skrivning i grundskolans läroplan.
Det saknas förutsättningar att lägga
till motsvarande skrivningar i övrigt
Övriga skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck i de inledande
delarna i grundskolans läroplan är direkt kopplade till kunskapsom-
rådet sexualitet, samtycke och relationer. Eftersom sexualitet, sam-
tycke och relationer inte ingår i förskolans läroplan saknas det enligt
vår bedömning förutsättningar att lägga till motsvarande skrivningar
i förskolans läroplan. Det finns också en skrivning om hedersrelaterat
våld och förtryck i grundskolans läroplan i det femte avsnittet om
Kursplaner. 12 Eftersom det inte finns kursplaner för förskolan är
denna skrivning inte relevant för förskolan.
11 Se till exempel FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering och FN:s konven-
tion om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
12 Skolverket (2025). Läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr22.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
435
Sammanfattningsvis bedömer vi att det, utöver den inledande skriv-
ningen om hedersrelaterat våld och förtryck, saknas förutsättningar
att i förskolans läroplan lägga till motsvarande skrivningar om heders-
relaterat våld och förtryck som finns i läroplanen för grundskolan.
Det finns inte skäl att lägga till skrivningar i övrigt
Avslutningsvis är frågan om det finns skäl att lägga till skrivningar om
hedersrelaterat våld och förtryck i förskolans läroplan som inte har
någon motsvarighet i bland annat läroplanen för grundskolan.
Vi har övervägt om det finns skäl att göra ett tillägg i anslutning
till någon av skrivningarna om jämställdhet, samma rättigheter och
möjligheter oberoende av könstillhörighet och rätten till kroppslig
integritet. Vi gör dock bedömningen att det saknas skäl att göra ett
tillägg om hedersrelaterat våld och förtryck i anslutning till nämnda
skrivningar. Enligt vår bedömning får en komplettering om heders-
relaterat våld och förtryck i den inledande delen av förskolans läroplan,
läst tillsammans med de nyss angivna skrivningarna, anses tillräckligt
för att området ska anses uppmärksammat på ett tillfredsställande sätt
i förskolans läroplan. Vid denna bedömning har vi särskilt beaktat de
principer som har legat till grund för Läroplansutredningens förslag
till inledande delar i en ny läroplan för grundskolan och som enligt
den utredningen är lika relevanta för förskolans läroplan. Dit hör
bland annat att upprepningar i möjligaste mån ska undvikas, att det
ska finnas en balans mellan olika områden samt att de olika delarna
i läroplanen ska renodlas.13
Stödmaterial och implementering
Skolverket har i dag visst stödmaterial om hur förskolan kan arbeta
förebyggande mot hedersrelaterat våld och förtryck. Utifrån de före-
slagna ändringarna i förskolans läroplan ska Skolverket ges i uppdrag
att ta fram ett stödmaterial som syftar till att stödja huvudmän, rekto-
rer, förskollärare och annan personal i förskolan i detta arbete. Stöd-
materialet ska vara ett praktiknära kunskaps- och metodstöd som vilar
på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Stödmaterialet ska
också vara anpassat efter verksamhetens behov och förutsättningar
13 SOU 2025:19 Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande, s. 221.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
436
samt utifrån barnens ålder och mognad. Skolverket ska vidare redo-
visa såväl uppdraget om stödmaterial som vilka andra insatser som
har genomförts för att möjliggöra implementeringen av de nya skriv-
ningarna i förskolans läroplan och på vilket sätt myndigheten har säker-
ställt att berörda personalkategorier har kunnat ta del av insatserna.14
10.2 Tillsyn över fristående förskolor, pedagogisk
omsorg i enskild regi och vissa enskilda fritidshem
10.2.1 Bakgrund
I detta avsnitt analyserar vi hur tillsynen över pedagogisk omsorg i
enskild regi, fristående förskolor och vissa enskilda fritidshem kan
organiseras för att främja en rättssäker, effektiv och likvärdig tillsyn
i hela landet. En utgångspunkt har varit att tillsynen ska bidra till att
upprätthålla värdegrunden enligt skollagen (2010:800) och säkerställa
att barns fri- och rättigheter får genomslag i praktiken.
Vi bedömer att det finns tydliga brister i nuvarande ordning som
påverkar tillsynens likvärdighet och rättssäkerhet. Tillsynens betydelse
har ökat på senare år, bland annat kopplat till bekämpandet av ekono-
misk brottslighet i välfärdssektorn. Samtidigt har regelverket blivit
mer komplext, bland annat genom införandet av ägar- och lednings-
prövning och skärpta krav kopplade till ekonomisk stabilitet och
demokrativillkor. Mot denna bakgrund bedömer vi att det krävs ett
ökat statligt ansvarstagande för tillsynen.
I avsnittet behandlas två kompletterande inriktningar. Den ena
avser den långsiktiga utvecklingen av ett ökat statligt ansvar för till-
synen. Den andra avser åtgärder som kan stärka tillsynen inom ramen
för nuvarande ordning. Genom denna uppdelning tydliggörs både vår
samlade bedömning av behovet av förändring och de konkreta steg
som kan tas på kortare sikt.
Vi redovisar kortfattat vilka verksamhetsformer och huvudmanna-
typer som omfattas, hur nuvarande tillsyn är ordnad och vilka åtgär-
der som tillsynsmyndigheterna kan använda sig av. Därtill redovisas
tidigare överväganden i statliga utredningar och riksdagens ställnings-
taganden. Denna bakgrund utgör utgångspunkt för de bedömningar
och förslag som redovisas i de följande avsnitten.
14 Jämför exempelvis uppdraget Implementering av läroplaner i regleringsbrev för budgetåret
2017 avseende Statens skolverk.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
437
Utgångspunkter för bedömningar och förslag
De verksamheter som omfattas
Förskolan är en skolform inom skolväsendet och regleras i 8 kap. skol-
lagen. Utbildningen ska vila på de grundläggande demokratiska vär-
deringar och de mänskliga rättigheter som anges i 1 kap. skollagen
och syftar till att främja barns utveckling och lärande.
Pedagogisk omsorg regleras i 25 kap. skollagen och utgör annan
pedagogisk verksamhet än utbildning inom skolväsendet. Även denna
verksamhet ska utformas i enlighet med grundläggande demokratiska
värderingar och främja barns utveckling.
Fritidshemmet regleras i 14 kap. skollagen. För enskilda fritids-
hem som inte är knutna till en fristående skolenhet utövas tillsynen
av kommunen och omfattas därför av förslagen och bedömningarna
i detta kapitel.
Gemensamt för de verksamheter som omfattas av detta avsnitt
är att de kan bedrivas av enskilda huvudmän efter godkännande av
kommunen och att kommunen ansvarar för tillsynen enligt 26 kap.
skollagen.
Strukturell variation med många små huvudmän
De verksamheter som omfattas av detta avsnitt utgör en betydande
del av den samlade utbildningsverksamheten för yngre barn. Sektorn
kännetecknas av en stor variation i huvudmannastruktur. En bety-
dande andel av huvudmännen driver en enstaka verksamhet och har
begränsad administrativ kapacitet, medan andra aktörer bedriver verk-
samhet i flera kommuner och ibland i flera skolformer.
Denna variation innebär att tillsynsmyndigheterna behöver hantera
såväl små verksamheter med begränsade resurser som mer komplexa
organisationsstrukturer. Samtidigt är den nationella statistiken i vissa
delar begränsad, vilket försvårar en samlad uppföljning av verksam-
heternas kvalitet och regelefterlevnad.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
438
Nuvarande ansvarsfördelning för tillståndsprövning och tillsyn
En enskild får bedriva förskola, pedagogisk omsorg eller fritidshem
efter godkännande av kommunen. Prövningen omfattar bland annat
förutsättningarna att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten,
ekonomiska förutsättningar i de verksamhetsformer där sådana krav
gäller samt frågor om insikt och lämplighet i ägar- och ledningskretsen.
Skollagen innehåller bestämmelser om ägar- och ledningsprövning
för enskilda huvudmän. Regleringen skiljer sig dock delvis mellan olika
verksamhetsformer. Prövningen omfattar bland annat frågor om in-
sikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten samt lämpligheten
hos personer i ägar- och ledningskretsen. Vi lämnar i avsnitt 9.3 för-
slag som syftar till att regleringen för pedagogisk omsorg skärps och
i större utsträckning anpassas till den som gäller för förskolan och
fritidshemmet.
Den myndighet som meddelar godkännande ansvarar även för
den löpande tillsynen. Kommunen ska därvid kontrollera att verk-
samheten uppfyller kraven i skollagen och andra författningar. Vid
brister kan kommunen bland annat besluta om förelägganden, förena
dessa med vite eller återkalla godkännandet.
Tillsynsansvaret är samtidigt delat mellan kommun och stat. Skol-
inspektionen utövar tillsyn över fristående skolor och kommunernas
egen verksamhet, medan kommunerna ansvarar för tillsynen över fri-
stående förskolor, pedagogisk omsorg och vissa enskilda fritidshem.
Tillsynens relevans för utredningens uppdrag
Vårt uppdrag är att lämna förslag på åtgärder som stärker arbetet mot
hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet
samt, där det är relevant, inom pedagogisk omsorg. Uppdraget om-
fattar bland annat att motverka tystnadskultur, stärka verksamheternas
förmåga att förebygga, upptäcka och motverka utsatthet samt säker-
ställa att barn och elever får det skydd och stöd de har rätt till.
En grundläggande förutsättning för att dessa mål ska kunna upp-
nås är att det finns en effektiv och likvärdig tillsyn som säkerställer
att verksamheterna följer skollagens krav, inklusive utbildningens
värdegrund och barns fri- och rättigheter. Tillsynen är därmed inte
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
439
enbart en kontrollfunktion, utan ett centralt verktyg för att säkerställa
att lagstiftningens intentioner får genomslag i praktiken.15
Förskolan, fritidshemmet och pedagogisk omsorg kan i vissa fall
vara de första eller enda verksamheter utanför familjen där barns situa-
tion uppmärksammas. Detta gäller särskilt i situationer där barns hand-
lingsutrymme begränsas genom normer eller kontroll i hemmiljön.16
Om tillsynen inte är tillräckligt systematisk eller likvärdig finns en
risk att sådana förhållanden inte uppmärksammas i tid. Det har också
uppmärksammats att vårdnadshavare i vissa fall kan välja eller flytta
barn till verksamheter där risken för insyn och ingripande upplevs
som mindre.17 En fungerande tillsyn kan därmed bidra till att motverka
att sådana mönster etableras.
Våra direktiv lyfter även riskbilder kopplade till antidemokratiska
miljöer, där det finns behov av en förstärkt tillsyn. En enhetlig och
ändamålsenlig tillsyn är därmed ett centralt styrmedel för att före -
bygga, identifiera och åtgärda situationer där barnets rättigheter
begränsas.
Forskning om tidiga utbildningsinsatser visar att förskolan har stor
betydelse för barns långsiktiga utveckling, särskilt för barn i socio-
ekonomiskt utsatta situationer. Internationella långtidsstudier, där-
ibland Perry Preschool och Abecedarian, visar varaktiga effekter på
utbildningsnivå, arbetsmarknadsutfall och sociala utfall.18 OECD
har samtidigt framhållit att kvaliteten i förskolan är avgörande och
att variationer i kvalitet riskerar att påverka likvärdigheten.19 Mot
denna bakgrund framstår tillsynen som ett centralt instrument för
att säkerställa att de krav som lagstiftaren har ställt upp faktiskt upp-
rätthålls i praktiken.
Tillsyn är även ett etablerat styrmedel inom andra delar av väl -
färdssektorn. Forskning visar att tillsyn och inspektioner kan bidra
till förbättrad regelefterlevnad och kvalitet, särskilt när tillsynen är
15 1 kap. 4 och 5 §§ skollagen (2010:800); prop. 2009/10:165, s. 221–224.
16 Jämställdhetsmyndigheten (2022). Förskolans möte med hedersrelaterat våld och förtryck
och Socialstyrelsen (2019). Våld i nära relationer – handbok.
17 SOU 2019:64. En mer likvärdig skola; jämför även Skolinspektionen (2023). Erfarenheter
från tillsyn av fristående verksamheter.
18 OECD (2018). Engaging Young Children: Lessons from Research about Quality in Early
Childhood Education and Care; OECD (2021). Starting Strong VI.
19 OECD (2014). Regulatory Enforcement and Inspections; jämför även Haviland, A. M.,
Burns, R., Gray, W B.., Ruder, T. & Mendeloff, J. (2010). What kinds of injuries do OSHA
inspections prevent? Journal of Safety Research 41(4): 339–345.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
440
systematisk och förenad med tydliga möjligheter att ingripa.20 Sam-
tidigt kan variationer i tillsynens omfattning och tillämpning leda till
ojämlik regelefterlevnad och minskad rättssäkerhet.
Dessutom har det i tidigare analyser, däribland i yttranden från
Skolinspektionen, framhållits att en förändrad ansvarsfördelning för
tillsynen inte i sig är en garanti för förbättrad kvalitet. Frågor om
tillsynens faktiska närvaro, möjligheten att hantera ett stort antal
verksamheter och de resursmässiga konsekvenserna av olika orga-
nisationslösningar har lyfts fram som centrala aspekter att beakta.21
Mot denna bakgrund utgår vi från att tillsynen över pedagogisk
omsorg i enskild regi, fristående förskolor och vissa enskilda fritids-
hem utgör en central del av det ramverk genom vilket staten säker-
ställer att barnets rättigheter och utbildningens demokratiska uppdrag
upprätthålls. Frågan om tillsynens organisering och genomförande,
inklusive avvägningar mellan olika modeller, är därmed direkt relevant
för våra bedömningar och förslag.
10.2.2 Ett ökat statligt ansvarstagande
för tillsynen är motiverat
Bedömning
Ett ökat statligt ansvarstagande för tillsynen över pedagogisk om-
sorg i enskild regi, fristående förskolor, och vissa enskilda fritids-
hem är motiverat för att stärka förutsättningarna för en likvärdig
och rättssäker tillsyn i hela landet.
Frågan om tillsynens närmare organisering kräver ytterligare
analys.
10.2.3 Skälen för bedömningen
Tillsynen över pedagogisk omsorg i enskild regi, fristående förskolor
och vissa enskilda fritidshem utgör ett centralt instrument för att
säkerställa att verksamheterna bedrivs i enlighet med skollagen och
20 Riksrevisionen. (2025). Likvärdighet i förskolan – statens stöd, uppföljning och tillsyn, RiR
2025:15.
21 Se bland annat Skolinspektionen (2025). Yttrande över Likvärdighet i förskolan – statens stöd,
uppföljning och tillsyn.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
441
att barnets rättigheter tillgodoses i praktiken. Som framgått av före-
gående avsnitt har tillsynen en särskild betydelse i verksamheter som
riktar sig till yngre barn, där barnens möjligheter att själva uppmärk-
samma eller värna sina rättigheter är begränsade.
Samtidigt visar såväl tidigare granskningar som våra egna analy-
ser att den nuvarande ordningen med kommunalt tillsynsansvar inne-
bär utmaningar när det gäller likvärdighet och rättssäkerhet. Riks -
revisionen har i sin granskning från 2025 framhållit att variationer i
kommunernas förutsättningar påverkar tillsynens omfattning och
kvalitet. Även Skolinspektionen har i sin tillsyn och i tidigare yttran-
den pekat på att kommunernas arbetssätt och användning av ingripan-
den varierar.
En grundläggande förklaring till dessa variationer är den kommu-
nala strukturen. Tillsynen bedrivs i dag av ett stort antal kommuner
med olika organisatoriska, ekonomiska och kompetensmässiga för-
utsättningar. I mindre kommuner kan tillsynsuppdraget vara begrän-
sat till ett fåtal ärenden och hanteras av ett begränsat antal handläggare.
Detta kan försvåra möjligheten att bygga upp och upprätthålla spe-
cialistkompetens över tid samt innebära en ökad sårbarhet vid per-
sonalomsättning. Skillnader i kommunernas förutsättningar och
kompetens har också uppmärksammats i tidigare granskningar. 22
Samtidigt har regelverket blivit mer komplext, bland annat genom
införandet av ägar- och ledningsprövning och ökade krav på ekono-
misk kontroll och värdegrundsarbete. Detta ställer högre krav på juri-
disk, ekonomisk och pedagogisk kompetens i tillsynen.
Mot denna bakgrund finns det skäl att överväga om nuvarande an-
svarsfördelning ger tillräckliga förutsättningar för en likvärdig och
rättssäker tillsyn i hela landet. En samlad statlig organisering kan i
detta avseende innebära fördelar, exempelvis genom större möjlig-
heter att bygga upp specialiserad kompetens, utveckla gemensamma
bedömningsunderlag och säkerställa en mer enhetlig rättstillämpning.
Samtidigt finns det relevanta invändningar mot ett statligt överta-
gande som behöver beaktas. Skolinspektionen har i sitt yttrande över
Riksrevisionens granskning ifrågasatt om ett sådant övertagande nöd-
vändigtvis skulle leda till en bättre tillsyn. Skolinspektionen hänvisade
bland till myndighetens begränsade möjligheter att vara tillräckligt
22 Se Riksrevisionen (2025). Likvärdighet i förskolan – statens stöd, uppföljning och tillsyn, RiR
2025:15 och Skolinspektionen (2025). Kommuners ägar- och ledningsprövning av enskilda
huvudmän i förskolan.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
442
närvarande i ett stort antal verksamheter och till de betydande kost-
nader som en systemförändring skulle innebära. Även den kommunala
närheten till verksamheterna och den lokala kontexten har lyfts fram
som en möjlig styrka i den nuvarande ordningen.
De variationer i tillsynens kvalitet och förutsättningar som har
identifierats, i kombination med de ökade kraven på tillsynens inne-
håll och komplexitet, innebär att det finns ett behov av ett stärkt stat-
ligt ansvarstagande i någon form. Ett sådant ansvarstagande behöver
dock inte nödvändigtvis innebära ett fullständigt statligt övertagande
av tillsynen. Det kan också handla om andra åtgärder som stärker lik-
värdigheten, exempelvis genom ökad statlig styrning och samordning
samt ökat stöd. Vilken modell s om är mest ändamålsenlig kräver
ytterligare analys.
Mot denna bakgrund bedömer vi att ett ökat statligt ansvarsta-
gande är motiverat för att säkerställa en mer likvärdig och rättssäker
tillsyn som bättre kan bidra till att upprätthålla barnets rättigheter
och verksamheternas demokratiska uppdrag i hela landet.
10.3 Vägen framåt – utredning om statligt
ansvar och åtgärder inom nuvarande ordning
Bedömning
En särskild utredning bör tillsättas med uppdrag att analysera be-
hovet av ett ökat statligt ansvar för tillsynen över pedagogisk om-
sorg i enskild regi, fristående förskolor och vissa enskilda fritids-
hem, inklusive om tillsyns- och tillståndsansvaret bör samlas hos
staten och hur ett sådant ansvar i sådana fall bör utformas.
Förslag
I syfte att stärka tillsynen inom ramen för nuvarande ansvarsför-
delning ska:
– det i skollagen tydliggöras att kommuner får överlämna upp-
giften att utöva tillsyn till ett kommunalförbund
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
443
– Skolinspektionen ges i uppdrag att ta fram fördjupat stöd-
material för tillsyn avseende verksamheternas värdegrund
och demokratiska uppdrag
– Skolinspektionen och kommunerna vara skyldiga att under-
rätta varandra om ingripande tillsynsbeslut mot huvudmän
som bedriver verksamhet som står under både statlig och
kommunal tillsyn.
Mot bakgrund av bedömningen i avsnitt 10.3.3 att ett ökat statligt
ansvarstagande för tillsynen är motiverat, ser vi behov av åtgärder
både på kort och lång sikt.
Frågan om hur ett sådant ansvar bör utformas – inklusive om till-
syns- och tillståndsansvaret bör samlas hos staten – är av sådan prin-
cipiell och organisatorisk betydelse att den kräver en särskild och för-
djupad analys. Vi bedömer därför att regeringen bör tillsätta en särskild
utredning för att pröva frågan och lämna nödvändiga författnings-
förslag.
Samtidigt finns det redan inom ramen för nuvarande ansvarsför-
delning ett behov av att stärka förutsättningarna för en mer likvär-
dig och rättssäker tillsyn. Vi lämnar därför förslag som syftar till att
förbättra tillsynens kvalitet, öka tillgången till relevant kompetens och
stärka samordningen mellan tillsynsmyndigheter.
10.3.1 Skälen för bedömningen
Vi har i föregående avsnitt bedömt att det krävs ett ökat statligt an-
svarstagande för tillsynen över pedagogisk omsorg i enskild regi, fri-
stående förskolor och vissa enskilda fritidshem. Frågan om hur ett
sådant ansvar bör utformas, och om tillsyns- och tillståndsansvaret
bör samlas hos staten, är emellertid av sådan principiell och organisa-
torisk tyngd att den ligger utanför ramen för detta betänkandes upp-
drag. Ett ställningstagande i den delen förutsätter en mer omfattande
analys av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun samt av orga-
nisatoriska och ekonomiska konsekvenser än vad som varit möjligt
inom ramen för denna utredning.
Vi bedömer därför att frågan bör hanteras i särskild ordning. Sam-
tidigt finns det ett behov av att redovisa de huvudsakliga skäl som
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
444
talar för ett ökat statligt ansvar, liksom de avvägningar och osäker-
heter som motiverar att frågan utreds vidare innan slutlig ställning tas.
Tidigare utredningar och remissutfall
Frågan om ansvarsfördelningen för tillsyn och tillståndsprövning har
återkommande varit föremål för statliga utredningar. I SOU 2018:41
Statliga skolmyndigheter – för elever och barn i en bättre skola framhölls
behovet av en tydligare nationell struktur och bättre samordning mel-
lan statliga funktioner. I remissbehandlingen betonade flera instanser
att skillnader i kommunernas förutsättningar riskerar att påverka lik-
värdigheten i tillsynen, samtidigt som andra framhöll vikten av att
värna det kommunala självstyret. I SOU 2019:64 En mer likvärdig
skola konstaterades att variationer mellan kommuner kan påverka
likvärdigheten och att vissa kontrollfunktioner kan vara bättre läm-
pade att organiseras nationellt. Även här visade remissutfallet en tyd-
lig spännvidd mellan behovet av ökad statlig samordning och farhågor
om en alltför långtgående centralisering. Senare utredningar om skärpta
villkor för fristående verksamheter har ytterligare ökat kraven på till-
synsmyndigheterna, särskilt i fråga om ägar- och ledningsprövning,
ekonomisk analys och insyn i komplexa organisationsstrukturer.
I remissbehandlingen har flera kommuner, särskilt mindre, framhållit
svårigheter att upprätthålla nödvändig specialistkompetens för dessa
uppgifter.
Sammantaget visar remissutfallen att det finns en bred uppfatt-
ning om att nuvarande ordning innebär utmaningar i fråga om lik-
värdighet och rättssäkerhet. Samtidigt finns ett betydande stöd för
att överväga en mer samlad statlig ordning, även om synen på hur
långt ett sådant ansvar bör sträcka sig varierar.
På samma gång har Skolinspektionen i andra sammanhang fram-
hållit att ett statligt övertagande inte utan vidare kan antas leda till
en mer effektiv tillsyn i praktiken. Detta understryker behovet av
en fördjupad analys av tillsynens praktiska genomförande och resurs-
mässiga förutsättningar.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
445
Riksdagens tillkännagivanden
Riksdagen har vid flera tillfällen uppmärksammat frågan om tillsynen
över fristående förskolor. År 2021 riktades ett tillkännagivande till
regeringen om att tillsätta en bred utredning om förskolans förutsätt-
ningar att erbjuda en likvärdig utbildning.23 År 2023 riktade riksdagen
därutöver ett särskilt tillkännagivande om att se över för- och nack-
delar med att ge Skolinspektionen ansvar för tillståndsprövning och
tillsyn av fristående förskolor.24
Tillkännagivandena visar att frågan har en tydlig parlamentarisk för-
ankring och att behovet av en samlad analys av ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun har identifierats på politisk nivå. Någon
sådan samlad organisationsutredning har dock ännu inte genomförts.
Omfattningen av ett förändrat
tillsynsansvar och centrala avvägningar
En ytterligare central avvägning gäller reformens ekonomiska och
organisatoriska konsekvenser. Ett statligt övertagande av tillsyns -
och tillståndsansvaret skulle innebära ett betydande utvidgat upp-
drag för staten och kräva uppbyggnad av såväl organisatorisk kapa-
citet som specialistkompetens inom juridik, ekonomi och pedagogik.
Även behov av utvecklade it-system och administrativa strukturer
tillkommer.
Våra översiktliga analyser visar att ett sådant system sannolikt skulle
medföra betydande och varaktiga kostnader för staten. Kostnadsnivån
är i hög grad beroende av tillsynens ambitionsnivå, men även vid en
relativt begränsad tillsynsmodell är det fråga om ett resurskrävande
åtagande. Vid en mer omfattande och systematisk tillsyn, i nivå med
den som i dag tillämpas inom de delar av skolväsendet som Skolinspek-
tionen utövar tillsyn över, kan kostnaderna antas bli avsevärt högre.
Samtidigt har kommunerna inte tillförts riktade statliga medel för
sitt nuvarande tillsyns- och tillståndsansvar. Ett statligt övertagande
innebär därmed inte en omfördelning av befintliga resurser utan ett
nytt statligt åtagande.
Ett statligt övertagande skulle vidare få betydande konsekvenser
för Skolinspektionen. Myndigheten skulle behöva bygga upp ytter-
23 Bet. 2020/21:UbU7, rskr. 2020/21:196.
24 Bet. 2022/23:UbU5, rskr. 2022/23:182.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
446
ligare kompetens avseende regelverken för pedagogisk omsorg, för-
skolan och fritidshemmet, utveckla metodstöd och bedömningskri-
terier anpassade till dessa verksamheter samt förstärka sin kapacitet
inom ägar- och ledningsprövning. Det skulle även krävas en utbyggd
organisation, inklusive utvecklade arbetssätt för att hantera ett stort
antal tillsynsobjekt spridda över landet. Dessa aspekter illustrerar att
ett statligt övertagande inte enbart innebär potentiella likvärdighets-
vinster, utan även praktiska och resursmässiga utmaningar som behö-
ver analyseras närmare.
Samtidigt kan ett statligt ansvar skapa förutsättningar för en mer
enhetlig praxis och en samlad kompetensuppbyggnad. Avvägningen
mellan dessa faktorer, likvärdighet, närhet till verksamheterna, resurs-
behov och organisatorisk effektivitet, är central vid bedömningen av
hur ett framtida tillsynsansvar bör utformas.
Sammanvägd bedömning av behovet av en särskild utredning
Vi har analyserat tillsynens betydelse för barnets rättigheter och för
att säkerställa efterlevnaden av utbildningens värdegrund. Däremot
har vi inte gjort någon fullständig analys av hur ett statligt övertagande
av tillsyns- och tillståndsansvaret bör utformas organisatoriskt, eko-
nomiskt och rättsligt.
På samma gång bedömer vi att det finns starka skäl som talar för
ett ökat statligt ansvar. Tillsynen är ett centralt verktyg för att säker-
ställa barnets rättigheter, utbildningens värdegrund och en likvärdig
tillämpning av skollagen. Den nuvarande ordningen, där kommunerna
ansvarar för tillsynen över bland annat fristående förskolor medan
staten ansvarar för tillsynen över skolor, innebär en avvikelse inom
skolväsendet som är svår att principiellt motivera.
I såväl remissvar på tidigare utredningar som i våra dialogmöten
har många kommuner framhållit att det är svårt att se varför förskole-
sektorn ska omfattas av en annan tillsynsordning än övriga delar av
skolväsendet. Flera kommuner har uttryckt att uppdraget blivit allt-
mer komplext och resurskrävande, särskilt efter införandet av ägar-
och ledningsprövningen och de skärpta kraven på ekonomisk kon-
troll och demokrativillkor. Även branschorganisationer och statliga
myndigheter har pekat på att en samlad prövning skulle kunna stärka
rättssäkerhet och likvärdighet.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
447
Samtidigt finns skäl som talar för att behålla den nuvarande ord -
ningen. Den lokala förankringen och kommunernas närhet till verk-
samheterna kan i vissa fall bidra till bättre kännedom om verksam -
heternas förutsättningar och etablerade samverkansstrukturer. Den
splittrade strukturen innebär dock att kompetens, resurser och bedöm-
ningar varierar mellan kommuner, vilket påverkar likvärdigheten.
Ett statligt övertagande innebär vidare betydande ekonomiska och
organisatoriska konsekvenser. Reformen skulle medföra ett utökat
statligt åtagande och kräva uppbyggnad av kapacitet, kompetens och
arbetssätt för att hantera ett stort antal tillsynsobjekt. Kostnadsnivån
är beroende av tillsynens ambitionsnivå, men bedöms sammantaget
vara av sådan omfattning att en fördjupad analys av dimensionering,
finansiering och införandestruktur är nödvändig.
Att vi inte lämnar ett färdigt lagförslag ska inte tolkas som att be-
hovet av förändring är oklart. Tvärtom framstår behovet av en mer
likvärdig och rättssäker tillsyn som tydligt. Frågan är emellertid av
sådan principiell och organisatorisk tyngd att den kräver ytterligare
analys som ligger utanför vårt uppdrag.
Mot denna bakgrund bedömer vi att det bör tillsättas en särskild
utredning med uppdrag att analysera hur ett ökat statligt ansvar för
tillsynen bör utformas och att ta fram nödvändiga lagförslag. En sådan
utredning bör särskilt belysa organisatoriska, rättsliga och ekonomiska
konsekvenser samt hur en ändamålsenlig och hållbar tillsynsstruktur
kan utformas.
10.3.2 Närmare om förslagen
Även om vi bedömer att ett ökat statligt ansvarstagande för tillsynen
är nödvändigt på sikt, finns det behov av att på kortare sikt stärka
kommunernas förutsättningar att bedriva en effektiv, likvärdig och
rättssäker tillsyn över pedagogisk omsorg i enskild regi, fristående
förskolor och vissa enskilda fritidshem.
De förslag som lämnas i följande avsnitt syftar till att minska sårbar-
heten i små och resurssvaga kommuner, möjliggöra kompetenssamling
och specialisering, stärka rättssäkerheten i komplexa tillsynsärenden
samt skapa bättre förutsättningar för en mer enhetlig tillämpning av
regelverket. Åtgärderna innebär inte någon förändring av huvud -
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
448
mannaskapet för tillsynen. De syftar i stället till att förstärka tillsynen
inom ramen för nuvarande ansvarsfördelning.
Vi föreslår därför att det i skollagen tydliggörs att kommuner får
överlämna uppgiften att utöva tillsyn till ett kommunalförbund. Där-
utöver föreslås att regeringen ger Skolinspektionen i uppdrag att ta
fram fördjupat stödmaterial för tillsyn i frågor som rör verksamhe-
ternas värdegrund och demokratiska uppdrag samt att det införs en
ordning för informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter vid all-
varliga brister.
Förslagen syftar sammantaget till att stärka tillsynens organisato-
riska och innehållsliga förutsättningar. Detta är särskilt angeläget i
frågor som rör barnets fri- och rättigheter, däribland situationer där
det finns tecken på begränsningar av barns handlingsutrymme som
kan ha koppling till hedersrelaterat våld och förtryck.
10.3.3 Skälen för förslaget om kommunalförbund
Behovet av en mer robust organisering av tillsynen
Tillsyn enligt skollagen innebär myndighetsutövning mot enskilda
huvudmän och kan leda till ingripande beslut såsom förelägganden,
vite eller återkallelse av godkännande. Tillsynen förutsätter därför
förmåga att hantera juridiska, ekonomiska och pedagogiska bedöm-
ningar på ett rättssäkert och kontinuerligt sätt. Kommunernas förut-
sättningar att fullgöra detta uppdrag varierar emellertid i betydande
utsträckning. I mindre kommuner är tillsynsuppdraget ofta koncen-
trerat till ett fåtal ärenden per år och hanteras av en eller ett fåtal hand-
läggare. Detta begränsar möjligheten att bygga upp och upprätthålla
specialistkompetens över tid. Tillsynen riskerar därmed att bli person-
beroende och sårbar vid personalomsättning.
Samtidigt förekommer vissa typer av tillsynsärenden relativt sällan
men ställer höga krav när de väl uppstår. Det gäller exempelvis ären-
den som rör återkallelse av godkännande, komplexa ägar- och lednings-
förhållanden eller brister i verksamhetens arbete med värdegrund
och barnets rättigheter. Det kan även gälla situationer där det finns
tecken på begränsningar av barns deltagande och handlingsutrymme,
däribland omständigheter som kan ha koppling till hedersrelaterat
våld och förtryck.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
449
Tillsynens karaktär talar därför för en organisering som möjliggör
kontinuitet i ärendehanteringen, uppbyggnad av specialistkompetens
och gemensamma bedömningsgrunder. Sådana förutsättningar kan
vara svåra att uppnå i varje enskild kommun, men kan skapas genom
en gemensam organisering av uppgiften.
Tillsyn är myndighetsutövning som ställer särskilda krav
Tillsyn enligt 26 kap. skollagen innebär myndighetsutövning mot
vissa enskilda huvudmän. Besluten kan få långtgående konsekvenser
för såväl huvudmän som barn och vårdnadshavare. Denna typ av verk-
samhet ställer särskilda krav på rättssäkerhet, tydlig ansvarsfördel-
ning och korrekt delegation. Det måste vara klart vilken myndighet
som fattar beslut, vem som ansvarar för handläggningen och var an-
svaret kan utkrävas.
Tillsynen är därmed inte jämförbar med informell samverkan eller
erfarenhetsutbyte mellan kommuner. Organisationsformen måste
säkerställa att beslut fattas av ett organ med tydlig rättslig kompetens
och att ansvarsförhållandena är klara.
Kommunalförbund är en ändamålsenlig samverkansform
Kommunallagen innehåller flera former för kommunal samverkan,
däribland avtalssamverkan, gemensam nämnd och kommunalför-
bund. Dessa skiljer sig åt i fråga om ansvar, beslutskompetens och
organisatorisk självständighet.
Vi bedömer att kommunalförbund, jämfört med andra samverkans-
former, är den organisationsform som bäst uppfyller de krav som
ställs när en myndighet ska bedriva tillsyn. Med detta avses tydlig
ansvarsfördelning, rättssäker handläggning, organisatorisk stabilitet
och möjlighet till samlad specialistkompetens.
Ett kommunalförbund är en självständig juridisk person. När en
uppgift överlämnas till förbundet övertar det den formella beslutskom-
petensen och fattar beslut i eget namn. Det innebär att tillsynsmyn-
digheten är tydligt identifierbar och att ansvarsförhållandena är klara.
Till skillnad från avtalssamverkan, där beslutskompetensen i grunden
ligger kvar hos varje enskild kommun, skapar ett kommunalförbund
en samlad tillsynsorganisation. Detta möjliggör uppbyggnad av speci-
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
450
aliserad kompetens, gemensamma bedömningsgrunder och en mer
enhetlig praxis. Även i förhållande till gemensam nämnd finns skillna-
der. En gemensam nämnd är organisatoriskt placerad i en värdkommun
och är inte en egen juridisk person. Vid myndighetsutövning av det
slag som tillsyn enligt skollagen innebär kan det vara en fördel att
tillsynsmyndigheten är organisatoriskt fristående från de kommuner
som samtidigt är huvudmän för egen verksamhet. Ett kommunalför-
bund ger en tydligare självständighet och kan därmed stärka obero-
endet i tillsynen. Vi bedömer därför att kommunalförbund är en mer
robust och rättssäker lösning än lösare former av samverkan när det
gäller tillsyn enligt skollagen.
Sekretess och informationshantering
Ett kommunalförbund är en egen myndighet i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) OSL:s, mening. Sekretess gäller därmed
mellan en kommun och ett kommunalförbund på samma sätt som
mellan två olika myndigheter.
Vissa kommuner har framhållit att sekretessbestämmelser kan
komplicera informationsöverföring i tillsynsärenden. Detta gäller
särskilt uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden.
Vi bedömer dock att sekretessregleringen inte utgör ett hinder
mot att organisera tillsynen i kommunalförbund. Tvärtom kan en
sådan organisering minska behovet av informationsutbyte mellan
flera kommuner, eftersom uppgifterna samlas hos en och samma
tillsynsmyndighet. Detta kan bidra till en mer sammanhållen och
rättssäker hantering av sekretesskyddade uppgifter.
Kommunalförbund och överlämnande av myndighetsutövning
Enligt 3 kap. 8 § kommunallagen (2017:725) får kommuner och regio-
ner bilda kommunalförbund och lämna över vården av kommunala
angelägenheter till sådana förbund. Ett kommunalförbund är en
offentligrättslig juridisk person och utgör en egen myndighet. Till-
syn enligt skollagen innefattar myndighetsutövning mot enskilda
huvudmän. Enligt 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen krävs
lagstöd för att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsut-
övning ska få överlämnas till andra juridiska personer än myndig-
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
451
heter. Kommunalförbund utgör emellertid en del av den kommunala
offentliga organisationen och regleras särskilt i kommunallagen. Kom-
munallagens bestämmelser ger kommuner möjlighet att överlämna
kommunala angelägenheter, inklusive uppgifter som innefattar myn-
dighetsutövning, till kommunalförbund, om inte annat följer av sär-
skild reglering. Det finns således redan i dag ett generellt lagstöd för
att organisera kommunal myndighetsutövning genom kommunalför-
bund. Motsvarande lösningar förekommer även inom andra välfärds-
områden där kommunala uppgifter organiseras gemensamt.
När det gäller tillsyn enligt skollagen bedömer vi samtidigt att
ett uttryckligt förtydligande i speciallagstiftningen är motiverat. Till-
synen innefattar ingripande beslut mot enskilda huvudmän och det
är därför angeläget att ansvarsförhållanden och organisatoriska möj-
ligheter framgår tydligt direkt av skollagen.
Behovet av ett uttryckligt förtydligande i skollagen
Kommunallagen innehåller generella bestämmelser om kommunal
samverkan, inklusive möjligheten att överlämna uppgifter till kom-
munalförbund. Skollagen anger samtidigt att det är kommunen som
utövar tillsyn över fristående förskolor, pedagogisk omsorg i enskild
regi och vissa enskilda fritidshem.
När det gäller en uppgift som innefattar myndighetsutövning kan
frånvaron av ett uttryckligt stöd i speciallagstiftningen skapa osäkerhet
i praktiken. Detta gäller särskilt vid ingripande beslut mot enskilda
aktörer.
I annan lagstiftning har lagstiftaren valt att uttryckligen reglera möj-
ligheten till samverkan trots att kommunallagen innehåller generella
bestämmelser. Ett sådant förtydligande bidrar till rättssäkerhet, tydlig
ansvarsfördelning och förutsebarhet.
När det gäller tillsyn enligt skollagen bedömer vi samtidigt att det
bör införas ett uttryckligt lagstöd i skollagen som klargör att en kom-
mun får överlämna tillsynsuppgiften till ett kommunalförbund.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
452
Förhållandet till 26 kap. 4 § skollagen
Enligt 26 kap. 4 § skollagen utövar kommunen tillsyn över huvud-
männen som kommunen godkänt för fristående förskolor, pedago-
gisk omsorg i enskild regi och vissa enskilda fritidshem. Bestämmel-
sen ger uttryck för ansvarsfördelningen i tillsynssystemet, det vill säga
att det är kommunen som bär tillsynsansvaret i dessa delar.
Denna ansvarsfördelning utesluter emellertid inte att kommunen
organiserar hur uppgiften utförs genom samverkan med andra kom-
muner. Kommunallagen (2017:725) innehåller generella bestämmel-
ser som möjliggör att kommuner överlämnar skötseln av kommunala
angelägenheter till ett kommunalförbund. Ett sådant överlämnande
innebär att uppgiften utförs av förbundet, som är en egen juridisk per-
son, samtidigt som uppgiften alltjämt ytterst har sin grund i kommu-
nens ansvar enligt speciallagstiftningen.
För uppgifter som innefattar myndighetsutövning, såsom tillsyn
enligt skollagen, är det av särskild betydelse att det finns tydligt lag-
stöd för hur uppgiften får organiseras. Även om kommunallagens
bestämmelser i princip möjliggör ett sådant överlämnande kan avsak-
naden av ett uttryckligt stöd i skollagen skapa osäkerhet i praktiken,
särskilt i fråga om vem som är behörig att fatta ingripande beslut.
Inom andra delar av välfärdsrätten förekommer motsvarande lagtek-
niska lösningar, där ansvar enligt speciallag ligger fast samtidigt som
utförandet kan organiseras gemensamt eller i annan form. I det lag-
stiftningsarbete som följt på SOU 2023:5 Samsjuklighetsutredningen
har lagstiftaren exempelvis skapat förutsättningar för en mer integre-
rad och gemensamt organiserad verksamhet mellan kommun och
region, utan att det grundläggande ansvaret enligt socialtjänstlagen
(2025:400) och hälso - och sjukvårdslagen (2017:30) förändras. 25
Dessa ordningar illustrerar att det i svensk rätt är etablerat att ansvars-
fördelningen i lag ligger fast, samtidigt som utförandet och organi-
seringen av uppgifter kan anpassas för att uppnå en mer ändamålsenlig
och rättssäker verksamhet.
Mot denna bakgrund bedömer vi att ett uttryckligt lagstöd i skol-
lagen, som klargör att tillsynsuppgiften får överlämnas till ett kom-
munalförbund, inte innebär någon förändring av ansvarsfördelningen
enligt 26 kap. 4 § skollagen. Bestämmelsen tydliggör i stället hur upp-
25 Prop. 2025/26:251 En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende
och andra psykiatriska tillstånd.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
453
giften får organiseras inom ramen för det kommunala tillsynsansvaret.
Vår bedömning är att rättsläget i dag uppfattas som oklart i praktiken,
särskilt eftersom tillsyn enligt skollagen innefattar myndighetsut -
övning och skollagen uttryckligen anger att det är kommunen som
utövar tillsyn enligt 26 kap. 4 §. Frånvaron av ett uttryckligt stöd i
skollagen kan därför antas ha bidragit till en osäkerhet kring möjlig-
heten att organisera tillsynen genom kommunalförbund. Vi bedömer
att ett förtydligande i speciallagstiftningen kan undanröja sådan osäker-
het och skapa större rättslig tydlighet och förutsebarhet.
Förhållandet till den kommunala självstyrelsen
Förslaget innebär inte att staten övertar tillsynen och innebär inte
någon skyldighet för kommuner att samverka. Det är en frivillig möj-
lighet att organisera en redan lagstadgad uppgift på ett mer ändamåls-
enligt sätt.
Enligt 14 kap. regeringsformen ska inskränkningar i den kommu-
nala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt. Förslaget
innebär ingen sådan inskränkning utan stärker snarare kommunernas
förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag.
Risker och avvägningar
Förslaget aktualiserar vissa risker och avvägningar. När en uppgift
överlämnas till ett kommunalförbund flyttas den formella besluts-
kompetensen från den enskilda kommunen till en gemensam juridisk
person. Detta kan göra ansvarsförhållandena mindre tydliga ur ett
demokratiskt ansvarsutkrävandeperspektiv. Det finns även en risk
för att skillnader i organisering består om vissa kommuner väljer att
samverka medan andra avstår. Möjligheten att bilda kommunalför-
bund innebär således inte i sig att likvärdigheten säkerställs fullt ut.
Att bilda och driva ett kommunalförbund innebär dessutom admi-
nistrativa och organisatoriska åtaganden, vilket kan utgöra en tröskel
för vissa kommuner. Vi bedömer dock att dessa risker är hanterbara.
Kommunalförbund är en etablerad samverkansform med tydliga regler
om styrning, ansvar och revision. Förslaget är dessutom frivilligt och
utgör ett komplement till andra åtgärder för att stärka tillsynen.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
454
Sammanvägd bedömning
Tillsyn enligt skollagen ställer höga krav på kontinuitet, rättssäkerhet
och specialistkompetens. För mindre och resurssvaga kommuner kan
det vara svårt att upprätthålla en tillräckligt robust tillsynsorganisation
över tid.
Vi bedömer att kommunalförbund är den samverkansform som
bäst möjliggör en samlad och långsiktigt hållbar organisering av till-
synen. Förslaget innebär inte någon förändring av ansvarsfördel -
ningen i sak utan ger kommuner ett verktyg att stärka sin kapacitet.
Vid en samlad bedömning väger behovet av stärkt rättssäkerhet,
kompetenssamling och minskad sårbarhet tyngre än de risker som
har identifierats. Vi bedömer därför att förslaget bör genomföras.
10.3.4 Skälen för förslag om fördjupat stödmaterial
Behovet av stärkt stöd i tillsynen
Vi har ovan lämnat förslag som syftar till att stärka tillsynens orga-
nisatoriska förutsättningar. Utöver dessa bedömer vi att det finns
behov av att stärka tillsynens innehållsliga kvalitet.
Tillsyn enligt skollagen omfattar inte endast organisatoriska och
ekonomiska frågor utan även granskning av hur verksamheter lever
upp till utbildningens värdegrund och de demokratiska principer som
följer av 1 kap. skollagen. Bedömningar av hur dessa krav efterlevs i
praktiken kan vara komplexa. Det gäller exempelvis frågor om barns
delaktighet och självbestämmande. I vissa fall kan det finnas arbets-
sätt eller förhållanden som begränsar barnets rättigheter, utan att detta
tydligt framgår av verksamhetens formella styrdokument. I vissa situa-
tioner kan detta även omfatta förhållanden där barns handlingsut -
rymme begränsas av normer eller strukturer som kan ha koppling till
hedersrelaterat våld och förtryck. Sådana bedömningar ställer särskilda
krav på stöd i tillsynen.
Vi bedömer att kommunernas förutsättningar att göra sådana be-
dömningar varierar och att det därför finns behov av ett mer utvecklat
och samordnat stödmaterial. Vi är samtidigt medvetna om att de be-
stämmelser som rör utbildningens värdegrund och demokratiska upp-
drag till sin karaktär är relativt allmänt hållna och förutsätter bedöm-
ningar i det enskilda fallet. Stödmaterialet kan därför inte förväntas
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
455
ge uttömmande svar på alla situationer som kan uppkomma i tillsynen.
Det bör i stället utformas med utgångspunkt i gällande rätt och ge
kommunerna stöd för relevanta bedömningar inom ramen för det
utrymme som lagstiftningen medger.
Skolinspektionens roll och uppdragets avgränsning
Vi föreslår att Skolinspektionen ges i uppdrag att ta fram fördjupat
stödmaterial för tillsyn i frågor som till exempel rör utbildningens
värdegrund och demokratiska uppdrag.
Skolinspektionen är statlig tillsynsmyndighet för skolväsendet
och har erfarenhet av tillsyn och kvalitetsgranskning av frågor som
rör huvudmannaansvar, värdegrund och regelefterlevnad. Myndig-
heten har även i dag uppdrag att ta fram metodstöd i vissa delar,
bland annat avseende ägar- och ledningsprövning.
Det föreslagna uppdraget innebär inte att Skolinspektionen ges
någon normgivande roll eller att myndigheten ska utveckla nya mate-
riella krav. Uppdraget ska i stället ta sin utgångspunkt i gällande rätt
och syfta till att tydliggöra hur befintliga bestämmelser kan tillämpas
i tillsynen. Uppdraget innebär inte heller att Skolinspektionen över-
tar något tillsynsansvar från kommunerna.
Förhållandet till andra myndigheters ansvar
Skolverket har ett övergripande ansvar för nationell styrning, stöd
och vägledning inom skolväsendet, inklusive frågor som rör läropla-
nernas innehåll och tolkning. Det stödmaterial som Skolinspektio-
nen föreslås ta fram ska därför avgränsas till tillsynsperspektivet, det
vill säga hur gällande bestämmelser kan granskas och följas upp inom
ramen för tillsyn enligt skollagen.
Uppdraget bör genomföras i dialog med kommuner och, vid behov,
i samverkan med Skolverket i frågor som rör tolkningen av läropla-
ner och andra styrdokument. På så sätt kan överlappningar undvikas
och ansvarsfördelningen mellan myndigheterna upprätthållas.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
456
Uppdragets inriktning
Stödet bör vara praktiskt inriktat och kunna användas som ett stöd
i tillsynsprocessen. Det kan till exempelvis omfatta:
• vägledande exempel om hur tillsyn kan granska efterlevnaden av
bestämmelser i 1 kap. skollagen och relevanta delar av läroplanerna
• exempel på hur förhållanden som kan påverka barns fri - och
rättigheter kan identifieras och dokumenteras
• stöd för bedömningen av om verksamhetens arbetssätt är fören-
ligt med kraven på jämställdhet, delaktighet och barns självbe-
stämmande
• vägledning om hur tillsynens ingripandemöjligheter kan användas
på ett rättssäkert och proportionerligt sätt i dessa sammanhang.
Stödet ska inte vara bindande.
Risker och avvägningar
Förslaget innebär att Skolinspektionen ges ett utökat uppdrag. Det
finns därför en risk för otydlighet i ansvarsfördelningen mellan stat-
liga myndigheter, särskilt i förhållande till Skolverket. Det finns även
en risk att stödet uppfattas som normerande eller som att nya krav
ställs på verksamheterna, trots att så inte är avsikten. Vidare kan upp-
draget innebära en ökad arbetsbelastning för Skolinspektionen.
Vi bedömer att dessa risker kan hanteras genom en tydlig avgräns-
ning av uppdraget. Genom att klargöra att stödet ska utgå från gällande
rätt, avse tillsynsperspektivet och vara vägledande, kan risken för
rollglidning begränsas. Samverkan med Skolverket minskar risken
för överlappning.
Sammanvägd bedömning
Tillsyn av frågor som rör utbildningens värdegrund och barnets rättig-
heter ställer höga krav på metod och bedömningsförmåga. Kommu-
nernas förutsättningar att genomföra sådana bedömningar varierar.
Ett fördjupat stödmaterial kan bidra till ökad kvalitet och större en-
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
457
hetlighet i tillsynen, utan att förändra ansvarsfördelningen eller införa
nya materiella krav. Vid en samlad bedömning anser vi att ett sådant
uppdrag är motiverat och proportionerligt i förhållande till syftet att
stärka tillsynen.
10.3.5 Skälen för förslaget om underrättelseskyldighet
mellan tillsynsmyndigheterna
Behovet av ett strukturerat informationsutbyte
genom underrättelser
Det förekommer att en och samma huvudman bedriver flera verksam-
heter varav vissa står under kommunal tillsyn medan andra står under
statlig tillsyn. Brister hos en huvudman är i sådana fall ofta inte begrän-
sade till en enskild verksamhet. Förhållanden som rör ledning och
styrning, ekonomiska förutsättningar, ägar- och ledningskrets eller
efterlevnad av skollagens grundläggande krav kan ha betydelse för
huvudmannens samlade verksamhet. Ägar- och ledningsprövningen
förutsätter att tillsynsmyndigheten har tillgång till relevant informa-
tion om huvudmannen, men säkerställer inte att sådan information
faktiskt överförs mellan tillsynsmyndigheterna.
Vi bedömer att avsaknaden av en strukturerad ordning för när in-
formationsutbyte ska ske mellan tillsynsmyndigheterna innebär en
risk för att allvarliga brister inte uppmärksammas i tid i annan verk-
samhet. Även om informationsutbyte kan ske i dag, är det inte syste-
matiserat och är i praktiken ofta beroende av enskilda kontakter eller
lokala rutiner.
Detta kan exempelvis aktualiseras i situationer där Skolinspektio-
nen har fattat ett ingripande beslut mot en huvudman som bedriver
fristående skolverksamhet, såsom återkallelse av godkännande, sam-
tidigt som samma huvudman bedriver fristående förskola eller annan
verksamhet som står under kommunal tillsyn. Om kommunen i en
sådan situation inte får kännedom om beslutet finns en risk att mot-
svarande brister inte uppmärksammas i den verksamhet som kommu-
nen ansvarar för tillsynen över.
Motsvarande situationer kan även uppstå i omvänd riktning, det
vill säga när en kommun fattar ingripande tillsynsbeslut som kan ha
betydelse för Skolinspektionens tillsyn över annan verksamhet som
huvudmannen bedriver.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
458
En sådan ordning är inte tillräcklig när det gäller ingripande beslut
som rör huvudmannens lämplighet eller förutsättningar att bedriva
verksamhet.
Förslagets innebörd och avgränsning
Vi föreslår att det införs en ordning som säkerställer att ingripande
tillsynsbeslut som rör en huvudman kommer den andra tillsynsmyn-
digheten till del när huvudmannen bedriver verksamheter som står
under både statlig och kommunal tillsyn.
Informationsöverföringen ska avse tillsynsbeslut mot en huvud-
man, såsom:
• återkallelse av godkännande
• förelägganden förenade med vite
• andra ingripande åtgärder mot en huvudman.
Underrättelsen ska avse själva beslutet samt övriga omständigheter
som behövs för att den mottagande tillsynsmyndigheten ska kunna
bedöma om beslutet har betydelse för annan verksamhet som huvud-
mannen bedriver.
Genom att begränsa underrättelseskyldigheten till särskilt ingri-
pande tillsynsbeslut och andra beslut som kan ha betydelse för bedöm-
ningen av huvudmannens lämplighet eller förutsättningar att bedriva
verksamhet säkerställs att åtgärden är proportionerlig. Bestämmelsen
omfattar inte den löpande tillsynsverksamheten eller informations-
utbyte om mindre brister som inte har lett till sådana beslut.
Förhållandet till ansvarsfördelningen i tillsynen
Förslaget innebär inte någon förändring av ansvarsfördelningen mellan
tillsynsmyndigheterna. Varje myndighet ansvarar även fortsättnings-
vis självständigt för sina tillsynsbeslut.
Informationsöverföringen innebär inte någon gemensam pröv -
ning eller någon form av överprövning. Den mottagande myndig -
heten ska självständigt bedöma om och hur informationen ska beaktas
i den egna tillsynen.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
459
Syftet är att säkerställa att relevanta uppgifter finns tillgängliga
som beslutsunderlag och inte att samordna beslutsfattandet mellan
myndigheterna.
Sekretess och uppgiftsskyldighet
Tillsynsärenden rör ofta uppgifter som omfattas av sekretess enligt
OSL, exempelvis uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden.
Vår bedömning är att detta bör lösas genom en lagstadgad upp-
giftsskyldighet mellan tillsynsmyndigheterna. En sådan uppgiftsskyl-
dighet innebär att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas i den
utsträckning som följer av offentlighets- och sekretesslagen. Begräns-
ningen till beslut som avser allvarliga brister är av betydelse även i
detta avseende. Den säkerställer att sekretessgenombrottet inte blir
mer omfattande än vad som är motiverat av det allmänna intresset av
att skydda barn och säkerställa att huvudmän uppfyller skollagens krav.
Risker och avvägningar
Förslaget innebär vissa risker som behöver beaktas. En möjlig risk
är att ansvarsfördelningen mellan tillsynsmyndigheterna uppfattas
som otydlig, särskilt om informationsutbytet tolkas som ett uttryck
för gemensam tillsyn. Vi bedömer dock att denna risk är begränsad,
eftersom det tydligt framgår att varje myndighet fattar självständiga
beslut.
En annan risk är att informationsutbytet kan leda till en ökad admi-
nistrativ belastning. Genom att begränsa skyldigheten till ingripande
beslut som rör allvarliga brister bedöms denna belastning bli hanterbar.
Det finns även en risk att sekretesskyddade uppgifter sprids i större
omfattning än i dag. Den föreslagna uppgiftsskyldigheten är dock snävt
avgränsad och kopplad till ett tydligt allmänintresse, vilket innebär
att den är proportionerlig.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
460
Sammanvägd bedömning
Vi bedömer att det finns ett tydligt behov av att säkerställa att allvarliga
brister hos en huvudman uppmärksammas inom hela tillsynssystemet.
Ett strukturerat informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna
kan bidra till att barnets rättigheter och skydd inte blir beroende av
vilken tillsynsmyndighet som först identifierar bristerna. Förslaget
är avgränsat till situationer där behovet av informationsöverföring
är som störst och innebär inte någon förändring av ansvarsfördel -
ningen mellan stat och kommun. Vid en samlad bedömning anser vi
att fördelarna med ett sådant informationsutbyte väger tyngre än de
risker som har identifierats. Förslaget bedöms därför vara motiverat
och proportionerligt.
10.4 Sekretess
10.4.1 Bakgrund
Offentlighet och sekretess
Offentlighetsprincipen är grundlagsskyddad och ger allmänheten och
media insyn i statens, regionernas och kommunernas verksamhet.
Offentlighetsprincipen regleras bland annat i regeringsformen, tryck-
frihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400), OSL.
Genom olika lagstadgade sekretessbestämmelser begränsas såväl
allmänhetens och medias rätt att ta del av allmänna handlingar, som
offentliga funktionärers yttrande- och meddelarfrihet.26 Två grund-
läggande begrepp i denna reglering är handling och uppgift. En hand-
ling som har upprättats hos eller inkommit till en myndighet är en
allmän handling. En allmän handling är som huvudregel offentlig.
En allmän handling kan emellertid innehålla uppgifter som är sekre-
tessbelagda och inte får röjas. Sekretess innebär således både hand-
lingssekretess och tystnadsplikt.
Sekretess kan gälla för olika syften. De sekretessbestämmelser
som gäller förskolan, skolan och fritidshemmet finns för att skydda
enskilda.27 Huvudregeln är att sekretessen inte gäller gentemot den
26 1 kap. 1 § OSL (2009:400).
27 23 kap. OSL och 29 kap. 14 § skollagen (2010:800).
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
461
enskilde själv, att den enskilde själv kan upphäva sekretessen (under
vissa förutsättningar) och att sekretessen gällande barn även gäller i
förhållande till vårdnadshavare om inte annat följer av lag.28
Gäller sekretess för en uppgift får denna inte delas med enskilda,
andra myndigheter eller självständiga verksamheter inom samma myn-
dighet, om inte annat anges i lag eller förordning. När det gäller kom-
muner gäller sekretess också mellan, i förhållande till varandra, själv-
ständiga verksamheter (det vill säga verksamheter som styrs av olika
nämnder), inte mellan olika enheter som sorterar under samma verk-
samhet (nämnd). Därutöver är det en bedömningsfråga i vilken ut-
sträckning sekretessbelagda uppgifter bör delas inom en myndighet.29
Sekretessbrytande bestämmelser
Även då sekretess gäller till skydd för en enskild finns det situationer
då sekretessen kan brytas. Vid samtycke bryts sekretessen under vissa
förutsättningar. När det gäller barn kan vårdnadshavare samtycka till
att sekretessen bryts. I sådana fall är det lämpligast att samtycket in-
hämtas skriftligen. Möjligheten att bryta sekretessen efter samtycke
från vårdnadshavare gäller dock endast om sekretessen inte gäller även
i förhållande till vårdnadshavaren. Beroende på barnets ålder och mog-
nad, krävs i vissa fall även samtycke från barnet. 30 Som framgår av
de sekretessbrytande bestämmelserna kan sekretessen under vissa
omständigheter brytas även utan samtycke, till förmån för både myn-
digheter och enskilda.31
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndig-
het, om det finns en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller för-
ordning. Sekretessen kan till exempel brytas vid misstanke om att
ett barn misshandlas eller på annat sätt far illa, för att förhindra brott
eller för att bidra till utredning av vissa brott eller om det är nödvän-
digt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin
verksamhet.32
Med anledning av att det inte är möjligt att förutse alla situatio-
ner då det kan vara befogat att bryta sekretessen finns det också en
28 12 kap. 3 § OSL och FB 6 kap. 11 §.
29 8 kap. 1–2 §§ OSL.
30 12 kap. 3 § OSL och prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 370.
31 10 kap. 1 § och 12 kap. 2–3 §§ OSL.
32 10 kap. 2 § och 28 § OSL och 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
462
så kallad generalklausul som även i andra, inte preciserade, fall möj-
liggör att annars sekretessbelagda uppgifter lämnas från en myndig-
het till en annan. En förutsättning för att bryta sekretessen är dock
enligt denna generalklausul att ”… det är uppenbart att intresset av
att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekre-
tessen ska skydda”. Det finns emellertid undantag även från denna
bestämmelse. Generalklausulen gäller till exempel inte sekretess -
belagda uppgifter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.33
Innan en uppgift som omfattas av sekretess lämnas ut krävs alltid
en bedömning av det enskilda fallet utifrån omständigheterna. Om
bedömningen visat att uppgiften inte kan lämnas ut i sin helhet kan
man i vissa fall lämna ut delar av uppgiften efter avidentifiering, det
vill säga efter att sekretessbelagda personuppgifter har tagits bort.
Sekretess inom elevhälsan, förskolan, skolan och fritidshemmet
För skolväsendet gäller olika sekretessbestämmelser för olika skol-
former och verksamheter. För förskolor, skolor och fritidshem med
offentlig huvudman finns bestämmelserna om sekretess i OSL. För
förskolor, skolor, fritidshem, annan pedagogisk omsorg och elevhälsa
som bedrivs av enskild huvudman finns regler om tystnadsplikt i skol-
lagen och patientsäkerhetslagen.34 Från och med den 1 januari 2027
kommer skolor med en enskild huvudman som är en juridisk person
i stor utsträckning att likställas med myndigheter i OSL:s mening och
därmed kommer offentlighetsprincipen att gälla även hos enskilda
huvudmän i skolväsendet.35
Elevhälsan
Elevhälsans medicinska insatser omfattas av den sekretess som gäller
till skydd för enskild i verksamhet som avser hälso - och sjukvård.
Eftersom elevhälsan är en fristående verksamhet inom skolan, gäller
elevhälsans sekretess även i förhållande till skolans övriga personal.
33 10 kap. 27 § OSL.
34 29 kap. 14 § skollagen (2010:800) samt 6 kap. 12–16 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659).
35 Prop. 2025/26:191. Offentlighetsprincipen med lättnadsregler för enskilda mindre huvudmän
i skolväsendet. Förändringarna innebär ändringar i arkivlagen (1990:782), OSL (2009:400),
skollagen (2010:800) och lagen om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter (2017:151).
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
463
Huvudregeln är att uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden omfattas av sekretess, om det inte står klart
att informationen kan delas utan att den enskilde eller någon närstå-
ende lider men.36 Sekretess presumeras, med andra ord. Elevhälsans
sekretess gällande medicinska insatser kan brytas och en uppgift om
en enskild elev lämnas till socialtjänsten eller annan myndighet inom
hälso- och sjukvården om det behövs för att ge den enskilde nödvän-
dig vård, behandling eller annat stöd. Elevhälsan kan även bryta sekre-
tessen och lämna uppgifter till annan elevhälsoenhet eller särskild
elevstödjande verksamhet i övrigt inom samma myndighet om det
krävs för att en elev ska få nödvändigt stöd.37
Vad gäller elevhälsans psykologiska, psykosociala eller special -
pedagogiska insatser råder sekretess gällande enskilds personliga
förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde eller någon närstående till denne lider men.38
Förskolan och viss annan pedagogisk omsorg
Inom förskolan är presumtionen sekretess. Det innebär att informa-
tion om den enskildes personliga förhållanden endast får lämnas ut
om det står klart att informationen kan delas utan att det enskilda
barnet eller någon närstående till barnet lider men.39 Den sekretess
som gäller för förskolan gäller också annan pedagogisk omsorg som
kompletterar eller erbjuds i stället för förskola.40 Bedömningen huru-
vida den enskilde eller någon närstående till denne lider men görs med
utgångspunkt i den berörda personens egen upplevelse men kan i viss
utsträckning anpassas mot bakgrund av gängse värderingar i sam -
hället.41 All personal verksam inom förskolan är skyldig att beakta
reglerna om sekretess.
36 25 kap. 1 § OSL.
37 25 kap. 12 och 13 a § OSL.
38 23 kap. 2 § OSL och skollagen 29 kap. 14 §.
39 23 kap. 1 § OSL och 29 kap. 14 § skollagen.
40 23 kap. 1 § och 25 kap. OSL och skollagen.
41 Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A, s. 83.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
464
Skolan
När en uppgift om ett enskilt barns personliga förhållanden har förts
över från förskolan till skolan är huvudregeln att uppgiften omfattas av
de offentlighets- och sekretessregler som gäller för skolan. Uppgiften
omfattas alltså i regel inte av den jämförelsevis starka sekretess som
enligt OSL har gällt för förskolan för uppgift om ett enskilt barns per-
sonliga förhållanden. Inom skolan är de flesta uppgifter om enskildas
personliga förhållanden offentliga, men sekretess gäller för uppgifter
om en enskilds personliga förhållanden i vissa känsliga fall. För vissa
uppgifter är presumtionen att uppgiften omfattas av sekretess och då
gäller sekretess om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde eller någon närstående till denne lider men. För andra
uppgifter är presumtionen offentlighet. Sekretess gäller om det kan
antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om
uppgiften röjs.42
Enskilt bedriven verksamhet
För förskolan, skolan, fritidshemmet eller annan pedagogisk verksam-
het med enskild huvudman gäller inte reglerna i offentlighets- och
sekretesslagen. I stället gäller bestämmelserna om tystnadsplikt i
skollagen. Tystnadsplikten innebär att man inte obehörigen får röja
uppgift om enskildas personliga förhållanden som man fått känne-
dom om inom verksamheten. Om det framgår av en bestämmelse i
lag att uppgifter ska överlämnas är det inte fråga om ett obehörigt
utlämnande. Tystnadsplikten för enskilda förskolor, skolor, inklusive
elevhälsa med mera, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet
motsvarar i stort sekretessreglerna i den offentligt bedrivna skolan.43
Anmälningsskyldighet
Enligt socialtjänstlagen och skollagen är alla myndigheter och de som
är verksamma inom förskolan, skolan, fritidshemmet eller annan peda-
gogisk verksamhet skyldiga att omedelbart anmäla till socialtjänsten
om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn
42 23 kap. 2–4 §§ OSL och 25 kap. skollagen.
43 29 kap. 14 § skollagen.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
465
far illa. Anmälningsskyldigheten gäller såväl offentliga som enskilda
huvudmän.44
Skyldigheten att göra en orosanmälan till socialtjänsten är personlig
och kan inte överlåtas. Även om det i praktiken kan vara till exempel
en rektor som gör anmälan så tar det inte bort det individuella ansva-
ret. Det innebär att den som misstänker eller får kännedom om att
ett barn far illa måste försäkra sig om att anmälan verkligen görs. An-
mälningsskyldigheten förutsätter inte att det är klarlagt att det behövs
ytterligare insatser för barnet. Vidare gäller skyldigheten även om den
anmälningsskyldige känner till att någon annan verksamhet har anmält
eller avser att anmäla ett misstänkt missförhållande.45
Den som har gjort anmälan kan på begäran få information från
socialtjänsten om att en utredning har inletts, inte har inletts eller
redan pågår. Det gäller under förutsättning att det inte med hänsyn
till omständigheterna är olämpligt att lämna information om detta.
Även när det finns en uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning
fortsätter sekretessen att gälla för den som till exempel har gjort en
anmälan hos socialtjänsten.46
Överlämning av uppgifter mellan skolenheter och
skolformer samt mellan olika myndigheter och verksamheter
Överlämning av uppgifter vid övergångar
I enlighet med propositionen om Förbättrat stöd i skolan ska fler skol-
former än tidigare omfattas av uppgiftsskyldigheten. När ett barn över-
går från förskolan eller annan pedagogisk omsorg till skolan och när
en elev byter skolenhet inom samma skolform eller till en skolenhet
inom en annan skolform är den skola som eleven lämnar skyldig att
lämna över uppgifter om eleven till den nya skolan.47 Syftet med över-
lämning av uppgifter vid övergångar från förskolan till skolan eller
mellan skolor är att eleverna bättre ska klara sin grundskoleutbild-
ning och ges möjlighet att kunna ta en gymnasieexamen. De uppgif-
ter som ska överlämnas är sådana uppgifter som behövs för att under-
44 19 kap. 1 § socialtjänstlagen och 29 kap. 13 § skollagen.
45 2004/05:JO1 s. 302.
46 29 kap. 13–14 §§ skollagen, 19 kap. 1 § och 6 § socialtjänstlagen (2025:400) och 10 kap.
28 § OSL.
47 3 kap. 12 j § skollagen, 10 kap. 2§ och 28 § OSL, 29 kap. 14 § skollagen och prop. 2025/26:195.
Förbättrat stöd i skolan, s. 157–158.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
466
lätta övergången. Det är den avlämnande enheten som ska bedöma
om uppgifter behöver lämnas över till den mottagande skolan eller
skolenheten och i så fall vilka uppgifter som ska lämnas över. Rele-
vanta uppgifter att lämna över är till exempel information om kun-
skapsutveckling, studieresultat eller studiesituation i övrigt.48 Upp-
giftsskyldigheten bryter sekretessen och tystnadsplikten i OSL:s och
skollagens mening, vilket innebär att samtycke inte krävs vid över-
lämnande av sekretessbelagda uppgifter.
Enligt skollagen ska principen om barnets bästa vara utgångspunk-
ten i all verksamhet när det gäller barn under 18 år. Principen om
barnets bästa samt elevens behov ska därmed styra om och vilka upp-
gifter som lämnas över till den nya skolenheten. Skolan ska också
så långt det är möjligt ta reda på vilken inställning barnet har. Elever
och vårdnadshavare har rätt till insyn och information.49 Vidare gäller
att den mottagande skolan skyndsamt ska informera den överlämnande
skolan om att skolan har tagit emot eleven, om det inte är obehövligt.
Kravet på överlämning av uppgifter gäller inte när barnet byter från
en förskola till en annan förskola och kravet på att informera om mot-
tagande gäller inte övergång från en förskola till en annan förskola
eller från förskolan till skolan.50
Överlämnande av uppgifter mellan skolor i brottsförebyggande syfte
Uppgiftsskyldigheten för skolan har vidgats i syfte att förhindra eller
förebygga att elever begår brott eller utsätts för brott och för att skapa
en säker och trygg utbildnings- och arbetsmiljö för elever, lärare, rek-
torer och annan skolpersonal. När det – grundat på konkreta omstän-
digheter – finns risk för att eleven kommer att begå eller utsättas för
brott, ska den skola som eleven lämnar överlämna information om
eleven till elevens nya skola om uppgifterna behövs i den mottagande
skolenhetens verksamhet för att förhindra eller förebygga att eleven
begår eller utsätts för brott.51
48 Prop. 2017/18:183 En gymnasieutbildning för alla, s. 130 och s. 137.
49 1 kap. 10 § skollagen och prop. 2017/18:183 En gymnasieutbildning för alla, s. 67.
50 3 kap. 12 j § skollagen, prop. 2025/26:192 Överlämnande av uppgifter mellan skolor i brotts-
förebyggande syfte (ny lydelse 3 kap. 12 j § skollagen trädde i kraft den 30 juni 2026 och tillämpas
på utbildning och annan verksamhet som bedrivs efter den 31 december 2026) och prop.
2025/26:195 Förbättrat stöd i skolan, s. 158 (ny föreslagen ändringarna i 3 kap. 12 j–k § skol-
lagen ska träda i kraft 1 juli 2028).
51 Ibid.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
467
Redan i dag, innan ovan nämnda ändring av skollagen52 ska börja
tillämpas från och med den 1 januari 2027, finns möjlighet att dela
uppgifter om ett barn eller en elev riskerar att begå brott eller utsättas
för brott. Sekretessen kan brytas om det är uppenbart att intresset
av att uppgiften röjs – det vill säga intresset av att skydda ett barn eller
en ung person eller dess nära anhöriga – väger tyngre än det intresse
som sekretessen ska skydda. Möjligheten att bryta sekretessen gäller,
till skillnad från uppgiftsskyldigheten enligt skollagen, i dessa fall inte
bara skolan utan även förskolan.53
Ökat informationsutbyte mellan myndigheter i syfte
att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda brott
Som nämnts ovan hindrar sekretessen inte att uppgifter om en enskilds
personliga förhållanden lämnas till andra myndigheter om uppgifterna
krävs för att bland annat förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda
brott. Den sekretessbrytande bestämmelse som gäller i dessa fall
syftar till att ge myndigheterna förbättrade möjligheter att utföra
sina uppdrag.
I förarbetena lyfter regeringen fram att tillgång till vissa uppgifter
bland annat är viktig i arbetet med att motverka oseriösa aktörer.54
Vidare påpekas att den ökade möjligheten för skolan att lämna upp-
gifter som rör ett enskilt barn eller ung person eller uppgifter som
rör närstående till barnet eller den unga, visserligen innebär ett in-
trång i den personliga integriteten, men att detta måste ställas mot
behovet av ett ökat uppgiftslämnande för att skydda barn och unga.55
Presumtionen är att ett uppgiftsutlämnande ska ske, men uppgif-
ten får inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse
som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att
uppgiften lämnas ut. Denna intresseavvägning görs av den enskilde
befattningshavaren. Av förarbetena framgår också att den utlämnande
myndigheten inte behöver göra en prövning i varje enskilt fall, utan
att en intressebedömning kan göras utifrån det behov av sekretess som
typiskt sett finns för en uppgift liknande den som begärs ska lämnas
ut. Vid bedömningen ska det sekretesskydd som gäller hos både den
52 3 kap. 12 k § skollagen.
53 10 kap. 27 § OSL.
54 Prop. 2024/25:180 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande
bestämmelse, s. 45.
55 Ibid. s. 85.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
468
utlämnande och den mottagande myndigheten tas hänsyn till, men
behöver inte bli avgörande för beslutet.
Av andra bestämmelser följer att vissa organ som inte är myndig-
heter ska jämställas med myndigheter vad gäller tillämpningen av
dessa bestämmelser. I och med att verksamheter med enskilda huvud-
män likställs med verksamheter med offentliga huvudmän i förhållande
till bestämmelserna om offentlighet och sekretess i OSL kommer
såväl offentliga huvudmän som enskilda huvudmän att omfattas av
bestämmelsen. Uppgifter som gäller elevhälsans medicinska insatser
omfattas dock inte av bestämmelsen.56
Skyldighet att lämna uppgifter till
de brottsbekämpande myndigheterna
En rektor inom skolväsendet har en skyldighet att lämna en uppgift
som finns i den verksamhet som rektorn ansvarar för, om den begärs
av en brottsbekämpande myndighet och behövs i den brottsbekäm-
pande verksamheten. Även utan en begäran har en rektor en skyldig-
het att lämna sådana uppgifter till Polismyndigheten, om rektorn
bedömer att uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamhe-
ten. Denna skyldighet gäller också öppen fritidsverksamhet och fri-
tidshem som inte är integrerade med en skola eller förskola. Undan-
tag gäller om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt
som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det
intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har före-
träde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.57 Sekretess hindrar
inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet om det finns en
uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.58 Elevhälsans
medicinska insatser omfattas inte av uppgiftsskyldigheten.59
56 10 kap. 15 a § och 25 kap. 1 § OSL, samt prop. 2024/25:180 Informationsutbyte mellan
myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse, s. 40 och s. 60.
57 7 § Lag (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndig-
heterna.
58 10 kap. 28 § OSL.
59 8 § Lag (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndig-
heterna, kap. 25 1 § OSL och 6 kap. 12–16 §§ patientsäkerhetslagen.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
469
10.4.2 Förskolans och skolans uppgiftsskyldighet
enligt skollagen omfattar uppgifter relaterade
till hedersnormer
Förskolans och skolans skyldighet att överlämna uppgifter till mot-
tagande skola får anses omfatta uppgifter om hedersnormer som
riskerar att påverka barnets utveckling negativt. Även fritidshemmet
– som del av en skolenhet – får anses omfattas av denna uppgiftsskyl-
dighet. Det gäller både situationen när barnet blir utsatt för heders-
relaterat våld och förtryck och när barnet lever i en utsatt situation
på grund av hedersnormer.
Förskolan och skolan ska förmedla och förankra respekt för mänsk-
liga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar. Detta
innebär bland annat att förskolan och skolan ska främja individens
frihet och integritet, alla människors lika värde och jämställdhet mellan
kvinnor och män, flickor och pojkar.60
År 2025 var totalt 86 procent av alla barn i åldersgruppen 1–5 år
inskrivna på förskola.61 Förskolans personal har nära kontakt med
både barnet och vårdnadshavaren och i jämförelse med skolan ofta
en bättre inblick i barnets hemförhållanden. Förskolan har därmed
god möjlighet att påverka barns, och i viss mån vårdnadshavares, syn
på normer och regler, och goda möjligheter att bidra till att förebygga
och förhindra att barn far illa och att deras utveckling påverkas negativt.
Lagstiftningen har nyligen ändrats på flera områden för att stärka
stödet till och skyddet av barn och unga. Bland de ändrade och nya
bestämmelserna finns dels en uppgiftsskyldighet för att underlätta
övergången och stärka stödet för barn och elever vid byte av skol-
former och skolenheter, dels en uppgiftsskyldighet som syftar till
att skydda barn och elever från risken att begå eller utsättas för brott.
Det är viktigt att den lagstiftning som syftar till att stödja och skydda
barnet och eleven tillämpas så effektivt som möjligt.
Enligt skollagen och förarbetena ska uppgiftsskyldigheten under-
lätta övergången till en ny skolform eller skolenhet. Det är barnets
och elevens behov som ska styra om en överlämning ska göras och
vilka uppgifter som ska överlämnas. Uppgifter om kunskapsutveck-
60 Prop. 2025/26:194 Nya läroplaner för en stark kunskapsskola, Läroplan för förskolan Lpfö18,
Läroplan för grundskolan Lgr22 och Läroplan för gymnasieskolan, Lgy 25.
61 Skolverket (2026). Statistikdatabasen.
https://statistikdatabasen.skolverket.se/PxWeb/pxweb/sv/Skolverkets_statistikdatabas/Skol
verkets_statistikdatabas__Kommunala_jamforelsetal__Forskola__Barn_och_grupper/Forsk
ola_barn_grupper.px/table/tableViewLayout1/. (Hämtat 2026-05-12).
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
470
ling, studieresultat eller studiesituation är relevanta att överlämna
för att underlätta elevens fortsatta skolgång.62 Det kan således gälla
uppgifter som relaterar till barnets eller elevens möjlighet att klara
kommande kunskapskrav och uppgifter som gäller barnets eller ele-
vens studiesituation i allmänhet. Vi menar att uppgifter om personliga
förhållanden, såsom att barnet eller eleven har vårdnadshavare med
hedersnormer eller utsätts för negativ social kontroll, kan ha minst
lika stor betydelse för elevens fortsatta skolgång som tidigare studie-
resultat. Hedersnormer kan till exempel komma att påverka deltagande
i idrottsundervisning och liknande, men kan också komma att påverka
elevens studiesituation och utveckling mer generellt. Vi menar där-
för att till exempel uppgifter om omständigheterna bakom en tidigare
orosanmälan är relevanta för förskolans och skolans uppgiftsskyl-
dighet enligt skollagen. Även utan en tidigare orosanmälan kan det
vara relevant att överlämna information om att barnet eller eleven
lever med hedernormer eller utsätts för annan negativ social kon -
troll. Uppgiftsskyldigheten bör därför även anses omfatta exempel-
vis misstanke om att vårdnadshavaren flyttar barnet på grund av att
skolan inte accepterar anpassningar enligt hedersnormer som vård-
nadshavaren vill få till stånd, misstanke om syskons utsatthet, behov
av information till vårdnadshavare om skolans värdegrund, eller att
skolan har uppmärksammat en negativ utveckling hos eleven som
kan ha en koppling till hedersnormer. I detta sammanhang är det
dock viktigt att understryka att uppgiftsskyldigheten inte ersätter
anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen.
I våra intervjuer betonade både personal och rektorer vikten av
tidiga insatser mot hedersnormer, särskilt insatser för att nå vårdnads-
havare som är nya i Sverige. I våra intervjuer med förskolepersonal
framkom det också att det förekommer att vårdnadshavare inte accep-
terar förskolans värdegrund och att detta skapat svårigheter för perso-
nal i förhållande till barn och vårdnadshavare. Detta utgör ytterligare
ett exempel då skyldigheten för förskolan att överlämna information
till mottagande skola bör tillämpas.
Även regeringen har framhållit att det ”… är viktigt att upptäcka
och identifiera barn och unga som är i behov av stöd i ett tidigt skede.
Tidiga insatser är viktiga för att förebygga en ogynnsam utveckling,
62 Prop. 2017/18:183 En gymnasieutbildning för alla, s. 60–62 och Prop. 2025/26:192 Över-
lämnande av uppgifter mellan skolor i brottsförebyggande syfte, s. 28.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
471
normbrytande beteende, brottsutsatthet och kriminalitet bland barn
och unga”.63
Vad gäller den nya uppgiftsskyldigheten för skolan i syfte att för-
hindra att barn och unga utsätts för eller begår brott64 har Barnom-
budsmannen framhållit att bestämmelsen bör omfatta uppgifter om
våld i hemmet och andra brott som barnet riskerar att utsättas för
i sin hemmiljö. Jämställdhetsmyndigheten har framhållit vikten av
att utbyta information som kan förebygga hedersrelaterat våld och
förtryck, som könsstympning och barnäktenskap, inklusive vikten
av att beakta syskons utsatthet.65 Vi delar Barnombudsmannens och
Jämställdhetsmyndighetens uppfattningar.
Sammanfattningsvis menar vi att existerande lagstiftning ger ett
klart utrymme för uppfattningen att uppgiftsskyldigheten också om-
fattar förekomsten av hedersnormer och tillämpningen av sådana nor-
mer i barnets eller elevens familj. Det gäller särskilt om förekomsten
av sådana normer kan antas komma att få betydelse för barnets eller
elevens fortsatta skolgång eller för möjligheten att förebygga brott,
inklusive brott riktade mot barnet. Det behövs alltså ingen lagändring
för att åstadkomma en sådan tilläm pning av uppgiftsskyldigheten.
I enlighet med de sekretessbrytande bestämmelserna i OSL har
också förskolan, utöver vad som gäller uppgiftsskyldigheten mellan
förskola och skola, en möjlighet att överlämna uppgifter till andra
myndigheter och organ under vissa förutsättningar. Behovet att bryta
sekretessen skulle enligt vår uppfattning till exempel kunna gälla en
uppgift om att förskolan har gjort en orosanmälan till socialtjänsten.66
Tillämpningen av uppgiftsskyldigheten medför ibland svåra av-
vägningar av motstridiga intressen. Inom förskolan och skolan, lik-
som inom fritidshemmet, finns mycket information om enskilda barn
som är särskilt skyddsvärd ur integritetssynpunkt. Det utökade infor-
mationsutbytet på skolområdet kan, trots gällande försiktighets- och
proportionalitetsprinciper, riskera att orsaka men för barnet, eleven
eller vårdnadshavarna. Personal måste därför ha mycket god förmåga
att göra de intresse- och behovsbedömningar som krävs. Överläm-
ning av uppgifter som rör personliga förhållanden kan också riskera
att skada förtroendet för och tilliten till förskolan, och skolan. Trots
de sekretessbestämmelser och intresse- och behovsavvägningar som
63 Prop. 2025/26:192 Överlämnande av uppgifter mellan skolor i brottsförebyggande syfte, s. 26.
64 3 kap. 12 § k skollagen.
65 Prop. 2025/26:192 Överlämnande av uppgifter mellan skolor i brottsförebyggande syfte, s. 26.
66 10 kap. 27 § OSL.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
472
gäller för uppgifter om enskilds personliga förhållanden kan det finnas
en risk att framför allt vårdnadshavare och elever undviker att dela
information med eller söka stöd hos förskolans eller skolans perso-
nal om de vet att uppgifterna kan delas vidare till andra skolor eller
myndigheter. Samtidigt som förskolans och skolans uppdrag är bero-
ende av att det finns en förtroendefull relation mellan förskolan eller
skolan och dess personal och barn, elever och vårdnadshavare är det
emellertid viktigt att förskolan och skolan fullt ut tillämpar de bestäm-
melser som finns för att stödja och skydda barnen och eleverna. Vår
bedömning är att gällande regelverk ger god möjlighet att beakta olika
intressen – att stödja och skydda barnen och eleverna och att upprätt-
hålla förtroendet för förskole- och skolverksamheten.
Vad gäller tillämpningen av de nya bestämmelserna om uppgifts-
skyldighet är vår bedömning att förskolan och skolan har behov av
tydlig vägledning, särskilt gällande uppgiftsskyldighet om förhållanden
som rör hedersnormer, negativ social kontroll och hedersrelaterat våld
och förtryck.
10.4.3 Stöd för tillämpningen av uppgiftsskyldigheten
och anmälningsskyldigheten bör tas fram och
rutiner bör granskas
Förslag
Skolverket ges i uppdrag att ta fram stödmaterial anpassat till för-
skolan och skolan om tillämpning av uppgiftsskyldigheten vid
övergången till en ny skolform eller skolenhet enligt 3 kap. 12 j §
skollagen och förskolans, skolans och fritidshemmets tillämpning
av anmälningsskyldigheten vid förekomst av hedersnormer, heders-
relaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll. Upp-
draget ges genom ett förtydligande av tidigare regeringsbeslut.67
Skolinspektionen ges i uppdrag att kvalitetsgranska förskolans
och skolans rutiner gällande tillämpning av uppgiftsskyldigheten
enligt 3 kap. 12 j § skollagen och förskolans, skolans och fritids-
hemmets rutiner gällande tillämpning av sekretessbrytande bestäm-
melser och anmälningsskyldigheten.
67 Regeringsbeslut 2026-05-13. Uppdrag till Statens skolverk om stöd i tillämpningen av nya
regler om informationsutbyte. Dnr U2026/00991.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
473
10.4.4 Skälen för förslaget
När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ
social kontroll är det av avgörande betydelse för barn och elever att
förskolans, skolans och fritidshemmets personal använder de verktyg
som finns för att agera vid risk för eller förekomst av dessa företeelser.
Som har beskrivits i tidigare avsnitt kan hedersrelaterat våld och
förtryck innebära tydliga begränsningar i ett barns eller ung persons
frihet, och i värsta fall kan uttryck för hedersnormer leda till straff-
bara handlingar som får mycket allvarliga konsekvenser för barn och
unga. Könsstympning kan påverka barnet från mycket tidig ålder.68
Andra former av hedersrelaterat våld och förtryck eskalerar oftast
när barnet blir äldre. Begreppet hedersnormer används i detta avsnitt
eftersom det bättre beskriver den typ av uppgifter som kan behöva
utbytas mellan skolor. Informationsbehovet avser inte enbart situa-
tioner där ett barn eller en elev är direkt utsatt för hedersrelaterat våld
eller förtryck. Även uppgifter om att ett barn eller en elev är i en ut-
satt situation på grund av att barnet eller eleven lever i en familj eller
ett sammanhang där hedersnormer präglar relationerna kan vara av
avgörande betydelse för den mottagande skolans möjligheter att ge
eleven ett ändamålsenligt stöd i skolan och säkerställa elevens trygghet.
För att förskolan, skolan och fritidshemmet ska kunna förebygga
och förhindra hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ
social kontroll är det angeläget att personalen har god kunskap om
uttryck för hedersnormer och kapacitet att agera i den utsträckning
som krävs för att stödja och skydda barn och elever inom ramen för
förskolans, skolans och fritidshemmets ansvar.
Vår bedömning är att de beskrivna åtgärderna som på senare tid
har vidtagits från riksdagen, regeringen, Jämställdhetsmyndigheten,
Skolverket med flera myndigheters sida kommer att ge förbättrade
möjligheter att förebygga och förhindra att barn och unga far illa.
Förskolan, skolan och fritidshemmet kommer också att ges bättre
möjligheter att bidra till att andra – myndigheter och andra aktörer
– kan utföra sina respektive uppdrag och ta ansvar för att skydda
barn och unga.
Utöver det kunskapsstöd och annat stöd som är under utveckling
anser vi att den nya uppgiftsskyldigheten enligt skollagen bör tydlig-
68 Jämställdhetsmyndigheten (2026). Vad är könsstympning?
https://nshrv.jamstalldhetsmyndigheten.se/hedersrelaterat-vald-och-fortryck/vad-ar-
konsstympning/. (Hämtat 2026-06-28.)
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
474
göras och rutiner för dess tillämpning granskas. Vi anser vidare att
även förskolans, skolans och fritidshemmets tillämpning av anmäl-
ningsskyldigheten bör ses över. Mot bakgrund av tillgänglig statistik
menar vi att det finns skäl att tro att inte minst förskolan ser svårig-
heter med tillämpningen av anmälningsskyldigheten enligt social -
tjänstlagen.
År 2024 stod förskolan för endast två procent av orosanmälning-
arna, vilket är samma andel som år 2021. Det bör dock noteras att
trots att andelen barn i åldern 0–6 år minskade mellan 2018 och 2024
ökade antalet anmälningar från förskolan med 22 procent mellan
år 2021 och 2024. I en tidigare rapport konstaterade Socialstyrelsen
att orosanmälningarna från förskolan i vissa fall har innehållit väldigt
begränsad information trots att förskolan haft kännedom om fler oro-
ande omständigheter.69
I våra intervjuer med förskolepersonal framkom att personal kan
känna oro för repressalier från vårdnadshavare om frågor om försko-
lans värdegrund och ansvar och hedersrelaterat våld och förtryck tas
upp. Risken för att vårdnadshavare ska välja att flytta sitt barn till en
annan förskola med hänvisning till att de inte accepterar förskolans
värdegrund eller liknade åtgärder leder ofta till oro, men inte alltid
till en orosanmälan. Detta trots att orosanmälan är ett viktigt verktyg
vid misstanke att ett barn tas ur förskolan på grund av att det påpekats
att barnets rättigheter måste respekteras eller att barnet inte får ut-
sättas för negativ social kontroll.
Det intrång i den personliga integriteten som ett uppgiftslämnande
mellan myndigheter och mellan olika verksamheter i många fall inne-
bär ska ställas mot behovet att skydda barnet och att principen om
barnets bästa ska tillämpas. Sedan den 1 januari 2020 gäller barnkon-
ventionen, som svensk lag.70 Enligt artikel 3 i barnkonventionen gäller
principen om barnet bästa vid alla åtgärder som rör barn – vare sig
de vidtas av offentliga eller privata organ.
Vår bedömning är att det med nuvarande bestämmelser i skollagen,
OSL och socialtjänstlagen finns möjlighet att göra nödvändiga och
rimliga avvägningar mellan å ena sidan respekt för barnets eller ele-
vens integritet, å andra sidan behov av informationsdelning vid olika
69 Socialstyrelsen (2026). Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa 2024. Kart-
läggning av utvecklingen mellan 2018 och 2024.
https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/fe868c7e3ab840b295f6a8fe85b5dbbb/2026-5-
10234.pdf (Hämtat 2026-06-26.)
70 Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
475
nivåer av oro för att hedersnormer, hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll påverkar barnet negativt. Vår be-
dömning är vidare att barnets bästa kan tillgodoses genom tillämp-
ning av uppgiftsskyldigheten, de sekretessbrytande bestämmelserna
och anmälningsskyldigheten. Vi menar dock att det behövs stödmate-
rial anpassat till förskolan, skolan och fritidshemmet om tillämpning
av uppgiftsskyldigheten och anmälningsskyldigheten. Vi menar vidare
att det krävs en granskning och uppföljning av rutinerna för reglernas
tillämpning.
10.4.5 Om förslaget
Tidiga och adekvata insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll stärker skyddet av barn och unga
och främjar barns och ungas utveckling. Förslaget ska bidra till att
stödja förskolor och skolor i tillämpningen av bestämmelserna om
uppgiftsskyldigheten enligt skollagen och till att stödja förskolor,
skolor och fritidshem i tillämpningen av anmälningsskyldigheten
enligt socialtjänstlagen.
10.5 Skolbyten
I detta avsnitt redovisas vår bedömning att det bör tillsättas en ut-
redning om en särskild reglering av byten av förskola och skola.
10.5.1 Bakgrund
Vi har i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka tystnadskultur
när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan
och fritidshemmet. I anslutning till detta uppdrag lyfts i våra direk-
tiv att det förekommer att personal tvekar inför att göra orosanmäl-
ningar på grund av rädsla för negativa reaktioner från vårdnadshavare.
Det kan handla om att vårdnadshavare hotar att ta barnen ur förskolan
eller att flytta barn eller elever till andra verksamheter.71 Det kan drabba
barnen negativt och även leda till ekonomiska konsekvenser för för-
71 Se även 10.5.4.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
476
skolan eller skolan. I följande avsnitt redovisas vår bedömning med
anledning av detta och skälen till vår bedömning.
10.5.2 En utredning om förskole- och skolbyten bör tillsättas
Bedömning
En utredning bör tillsättas med uppdrag att utreda en särskild
reglering av byten av förskola och skola.
10.5.3 Skälen för vår bedömning
Utöver den problembild som redovisas i våra direktiv beträffande hot
om byte av förskola eller skola i samband med orosanmälan, finns
det även andra problem kopplat till vårdnadshavares hedersnormer.
Det förekommer att vårdnadshavare tar sina barn ur förskolan när
personalen konfronterar vårdnadshavarna och påtalar barnets rättig-
heter och förskolans värdegrund. Det förekommer också att vårdnads-
havare byter till en förskola som i högre grad tillmötesgår vårdnads-
havarnas hedersnormer. Detta organisatoriska hinder beror främst
på förskolans frivillighet och utbudet av fristående förskolor.72
Den nyss beskrivna bilden bekräftas och utvecklas i vår kartlägg-
ning. Den visar att personal erfarit att barn och elever flyttas till för-
skolor och skolor som vårdnadshavarna upplever är mer mottagliga
för påtryckningar att följa hedersnormer. Det förkommer även att
vårdnadshavare flyttar barnet eller eleven till en annan förskola eller
skola i samband med att det görs en orosanmälan, om det framkom-
mer att barnet eller eleven har behov av extra anpassningar eller särskilt
stöd eller om förskolan eller skolan inte går med på anpassningar som
vårdnadshavare har önskemål om. I linje med vad som redovisats ovan
bedömer vi vidare att hoten om negativa reaktioner från vårdnads-
havare i form av byte av förskola eller skola kan ha en negativ påver-
kan på personalens möjligheter att stå upp för förskolans och skolans
värdegrund.
72 Stockholms universitet (2024). Förskolans möte med hederskulturen, s. 33.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
477
Gällande rätt om byten av förskola och skola
Varken byten av förskola eller skola är särskilt reglerade i skolför -
fattningarna. I sammanhanget ska framhållas att förskolan är en fri-
villig skolform.
I fråga om byten av bland annat grundskola används för kommu-
nala huvudmän bestämmelserna om skolplacering i skollagen.73 Dessa
bestämmelser tillämpas också i de fall en elev vill byta skola under en
pågående termin eller efter läsårets slut, även om den årskurs eleven
ska börja i finns på den skola där eleven är placerad. För enskilda
huvudmän används motsvarande bestämmelser i skollagen.74 Nedan
beskrivs dessa bestämmelser på ett övergripande sätt.
Skolplacering på kommunal grundskola
Som huvudregel ska en elev placeras på den kommunala skola som
vårdnadshavarna önskar. Vårdnadshavarna kan välja vilken skola som
helst i kommunen. Vårdnadshavarnas önskemål får dock inte gå ut
över en annan elevs rätt att bli placerad på en skola nära hemmet. Detta
brukar kallas närhetsprincipen. Det finns vissa avgränsade undantag
från denna princip.
Det är kommunen som bestämmer hur många elever som får plats
på varje kommunal skola. Om det skulle innebära betydande orga-
nisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen att ta emot
alla elever som vill gå i en viss skola, är det kommunen som bestäm-
mer vilka elever som ska placeras i skolan. Med betydande organisa-
toriska eller ekonomiska svårigheter menas till exempel att kommu-
nen skulle behöva bygga ut skolan eller anställa ytterligare personal.
I en situation med fler sökande än platser kan kommunen därför
behöva använda sig av lokala urvalsprinciper. Dessa får inte gå emot
närhetsprincipen. Urvalet måste även ske på ett objektivt, sakligt och
icke-diskriminerande sätt. Urvalet behöver även ta hänsyn till vad som
sammantaget är bäst för alla berörda elever.75
En kommuns beslut om skolplacering som grundar sig på närhets-
principen får endast överklagas genom så kallad laglighetsprövning
enligt kommunallagen (2017:725). En sådan prövning kan leda till
73 För exempelvis grundskolan, se 10 kap. 30 § skollagen.
74 10 kap. 35–36 §§.
75 Rättsfallet HFD 2015 ref. 50.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
478
att förvaltningsdomstolen antingen fastställer eller upphäver det över-
klagade beslutet. Prövningen kan dock inte leda till att själva inne -
hållet i beslutet ändras.
En kommuns beslut om skolplacering på en annan skola än den
önskade och som grundar sig på vissa skäl får överklagas till Skolväsen-
dets överklagandenämnd. Det gäller bland annat om den önskade
placeringen skulle innebära betydande organisatoriska eller ekono-
miska svårigheter för kommunen.76
Skolplacering på en fristående grundskola
Vårdnadshavare kan välja en fristående grundskola för sitt barn. Som
huvudregel ska fristående grundskolor vara öppna för alla elever men
det finns vissa avgränsade undantag. I en situation med fler sökande
än platser till en fristående skola ska urvalet göras på grunder som är
förenliga med dessa undantag. Urvalsgrunderna ska även vara god-
kända av Skolinspektionen.77 Urvalsgrunder som Skolinspektionen
godkänt är:78
• anmälningsdatum (kötid)
• syskonförtur
• geografisk närhet
• vissa verksamhetsmässiga samband.
Skolverkets redovisning
Allmänt om redovisningen
År 2023 publicerade Skolverket redovisningen Uppdrag om ett gemen-
samt skolvalssystem, som var en redovisning av ett regeringsuppdrag.79
Redovisningen handlar om ett gemensamt skolvalssystem, utifrån
SOU 2020:28 om en mer likvärdig skola. 80 Den huvudsakliga slut-
76 10 kap. 30 § andra stycket och 28 kap. 12 § första stycket 6.
77 10 kap. 35 och 36 §§ skollagen.
78 Skolverket (2026). Välja förskoleklass och grundskola eller anpassad grundskola.
https://www.skolverket.se/styrning-och-ansvar/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/valja-
forskoleklass-och-grundskola-eller-anpassad-grundskola. (Hämtat 2026-06-28.)
79 Regeringsbeslut 2022-06-30. Uppdrag om ett gemensamt skolvalssystem. Dnr U2022/02561.
80 SOU 2020:28 En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
479
satsen är att det utifrån gällande rätt inte är möjligt att införa ett ge-
mensamt skolvalssystem i enlighet med den modell som föreslogs i
betänkandet.81
En del i regeringsuppdraget var att utreda och föreslå när och hur
skolbyten ska kunna genomföras. Skolverket bedömde att det inte
fanns förutsättningar att lämna några sådana förslag inom ramen för
det aktuella uppdraget. Frågan om en särskild reglering av skolbyten
behöver i stället utredas vidare. En reglering av skolbyten skulle frångå
skollagens systematik och utgöra ett ingrepp i den kommunala själv-
styrelsen. Den behöver därför ske genom lagstiftning.
Utifrån Skolverkets belysning av frågan redovisade myndigheten
några överväganden som kan beaktas, om regeringen skulle välja att
utreda en särskild reglering av skolbyten.82 Några av dessa övervä-
ganden redovisas och utvecklas nedan, eftersom vi anser att de har
särskild betydelse för vår bedömning.
Behovet av en definition och vidare utredning
2015 års Skolkommission och utredning undersökte förutsättning-
arna för att särskilt reglera skolbyten. Det lämnades dock inga för-
slag på definition av begreppet skolbyten och hur det kan avgränsas
mot andra skolplaceringar. Det framgår emellertid av betänkandena
att utredningarna med skolbyte avsåg byten av skola mellan ansök-
ningsperioder samt utanför ordinarie skolvalsperioder. En sådan defi-
nition omfattar inte enbart byten av skola under ett pågående läsår.
Den innefattar även skolplaceringar i en årskurs på en annan skola
inför kommande läsår, om den årskurs som eleven söker till inte
ingår i det ordinarie skolvalet. Vid fastställandet av om det handlar
om ett skolbyte eller en ordinarie skolplacering kan det mot denna
bakgrund bli avgörande hur kommunen väljer att organisera sina
skolor och dela in dem i årskurser. Det kan alltså vara slumpmässiga
faktorer som bestämmer om ett byte av skola mellan två läsår ska
ses som ett skolbyte eller en ordinarie skolplacering.
Begreppet skolbyte behöver därför definieras. Detta för att det
ska vara möjligt att föreslå en reglering där skolbyten är skilda från
och hanteras på ett annat vis än andra beslut om att efter ansökan pla-
81 Skolverket (2023). Uppdrag om ett gemensamt skolvalssystem. Dnr 2022:2932, s. 7.
82 Ibid. s. 49.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
480
cera en elev på en viss skola. Det behöver utredas vilka konsekven-
ser det skulle få att avgränsa begreppet skolbyte på ett särskilt sätt
och vilka skolplaceringar som ska omfattas av definitionen. Även
konsekvenserna för den kommunala självstyrelsen och för de enskilda
skolhuvudmännen behöver beaktas.83
Praxis och svårigheter att reglera skolbyten
Skolinspektionen och Skolväsendets överklagandenämnd har i flera
beslut tagit ställning till om olika huvudmäns hantering av skolbyten
stämmer överens med skolförfattningarna.
Skolinspektionen har i ett beslut bedömt att det inte är förenligt
med gällande rätt att begränsa vårdnadshavares rätt att välja skola för
sitt barn under en viss period av året. Det finns inget rättsligt stöd
för att begränsa skolbyten till enbart inför en ny termin eller synner-
liga skäl utifrån elevens skolsituation.84
Skolväsendets överklagandenämnd har i ett beslut bedömt att det
för förutsägbarhet är viktigt att huvudmannen tillämpar sina beslutade
rutiner för skolplacering också vid fördelningen av platser som upp-
står efter det ordinarie skolvalet.85 Nämnden uttalade att det kan fram-
stå som naturligt att huvudmannen gör ett nytt urval bland de elever
som först sökt och nekats skolplacering på en viss skola. Detta när
det uppstår en ledig plats vid den skolan. Nämnden uttalade vidare
att huvudmannen i det aktuella fallet tillämpade en ordning där vård-
nadshavarna på nytt behövde ansöka om en skolplacering på den
aktuella skolan. Det var en förutsättning för att komma i fråga för
en nytillkommen plats på skolan. Det innebar i sin tur att en elev
skulle hamna i ett sämre läge för en ledig plats om eleven överklagade
en ursprunglig skolplacering än om eleven sökte på nytt. Enligt nämn-
dens bedömning var detta otillfredsställande.
De överväganden som redovisas ovan visar att det finns motstå-
ende intressen som behöver vägas mot varandra vid en särskild regler-
ing av skolbyten. Å ena sidan behöver skolbyten hanteras på ett sätt
som uppfyller kraven på likvärdighet och förutsägbarhet. Det försvå-
rar möjligheten för kommuner att använda sig av en ”löpande hanter-
ing” av ansökningar och tilldela platserna utifrån principen ”först
83 Skolverket (2023). Uppdrag om ett gemensamt skolvalssystem. Dnr 2022:2932, s. 50.
84 Skolinspektionens beslut 2019-04-16 i ärende dnr 3.8-SI 2019:364.
85 Skolväsendets överklagandenämnds beslut 2018-09-27 i ärende dnr 2018:865.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
481
till kvarn”. Å andra sidan finns det enligt gällande rätt inte stöd för
att begränsa hur ofta en elev får ansöka om byte av skola. Det försvårar
möjligheten att inrätta särskilda ”skolbytesperioder” då ansökningar
om skolbyte samlas och handläggs vid en viss tidpunkt. Av likvärdig-
hetsskäl kan det därför finnas behov av en särskild reglering. Det är
dock förenat med svårigheter att avgränsa och utforma en sådan re-
glering. Detta behöver därför utredas närmare.86
Skolbyte måste ibland alltid tillåtas
I vissa situationer måste skolbyten alltid tillåtas. Det kan exempel-
vis vara fallet när en elev genomför en längre flytt eller får skyddad
identitet. Därför behöver en utredning ta ställning till om det i lag-
texten bör specificeras när det alltid ska vara möjligt att byta skola.
För elever med skyddad identitet behöver konsekvenserna av en be-
gränsning belysas ytterligare. Bland annat behöver det utredas om
dessa elever kan bli enklare att identifiera om det endast får göras
ett fåtal skolbyten per termin. Det behöver utredas hur det proble-
met i så fall kan lösas.87
Överklagbarhet
Enligt gällande regelverk är det möjligt att överklaga ett beslut om
skolplacering efter ansökan om skolbyte. Ett överklagande får göras
i samma ordning som andra beslut om placering på en viss skola. Om
skolbyte ska regleras särskilt behöver det även utredas om dessa beslut
ska kunna överklagas. I förekommande fall behöver det också utredas
om alla beslut om byte av skola ska kunna överklagas.88
Det fria skolvalet
En genomgående ambition med skollagen är att bland annat stärka
valfriheten i de utbildningar och övriga verksamheter som regleras
i lagen. Begreppet valfrihet knyter an till bland annat rätten att välja
skola eller skolform. När det gäller tester och prov vid antagning ska
86 Skolverket (2023). Uppdrag om ett gemensamt skolvalssystem. Dnr 2022:2932, s. 50–51.
87 Ibid. s. 51.
88 Ibid. s. 52.
Tydligare ansvar och tillsyn SOU 2026:51
482
vårdnadshavarnas och elevernas valfrihet och närhetsprincipen vara
utgångspunkter för fördelningen.89 I sammanhanget kan nämnas att
tester och prov som huvudregel inte får användas som grund för urval
till en skola. Det finns dock undantag för vissa speciella utbildningar
i grundskolan.90
Lagstiftarens avsikt är alltså att vårdnadshavare ska ha valfrihet att
kunna välja bland olika skolor och huvudmän och i vissa fall även bland
skolformer. Denna avsikt behöver beaktas vid en utredning om det
finns skäl att begränsa möjligheterna att byta skola.91
10.5.4 Mer om bedömningen
Utifrån vårt uppdrag och vad som framkommit i vår kartläggning ser
vi behov av att se över den ordning som gäller i dag för byten av för-
skola och skola. Som framhålls i våra direktiv kan barn och elever som
lever med hedersnormer drabbas negativt om barnen tas ur förskolan
eller om barnen eller eleverna flyttas till andra verksamheter. Det hand-
lar främst om en risk för att behovet av skydd inte tillgodoses och
därmed en betydande risk för fortsatt utsatthet. Att barn och elever
som lever med hedersnormer tas ur förskolan eller flyttas till andra
verksamheter kan även få negativa konsekvenser för barnens och ele-
vernas utbildning. Vi konstaterar i detta sammanhang att det finns en
viktig skillnad mellan förskolan och bland annat grundskolan genom
att den förra skolformen är frivillig medan den senare omfattas av
skolplikt. Oberoende av denna skillnad ser vi behov av att se över
och om möjligt begränsa den i dag obegränsade rätten att byta för-
skola och skola.
I likhet med Skolverket konstaterar vi att frågan om en särskild
reglering av skolbyten behöver utredas i särskild ordning. En sådan
reglering skulle frångå skollagens systematik och utgöra ett ingrepp
i den kommunala självstyrelsen. Det kräver särskilda överväganden.
Vidare behöver en definition av skolbyte övervägas och praxis på om-
rådet beaktas. Det behöver tas hänsyn till att skolbyte ibland alltid
måste tillåtas och det krävs ställningstaganden kring frågan om över-
89 Skolverket (2023). Uppdrag om ett gemensamt skolvalssystem. Dnr 2022:2932, s. 52.
90 10 kap. 9 och 9 a §§ skollagen, 9 kap. 25–27 §§ skolförordningen (2011:185) samt 8 § för-
ordningen (2024:675) om riksrekryterande spetsutbildning i högstadiet i grundskolan och
statsbidrag för sådan utbildning.
91 Skolverket (2023). Uppdrag om ett gemensamt skolvalssystem. Dnr 2022:2932, s. 52.
SOU 2026:51 Tydligare ansvar och tillsyn
483
klagbarhet. Även det fria skolvalet behöver beaktas särskilt. Dess -
utom behöver det göras särskilda överväganden i fråga om byten av
förskola, eftersom denna skolform är frivillig.
Vi har inte haft möjlighet att inom ramen för denna utredning ut-
reda och föreslå en särskild reglering av byten av förskola och skola.
Vi bedömer att en särskild utredning i stället bör tillsättas med upp-
drag att utreda frågan. I sammanhanget konstaterar vi att regeringen
i maj 2026 aviserat att den avser att ge en särskild utredare i uppdrag
att analysera och lämna förslag på ett gemensamt skolval.92 Enligt vår
bedömning bör frågan om en särskild reglering av byten av förskola
och skola ingå i en utredning om ett gemensamt skolval.
92 Regeringskansliet (2026). Skolan. https://www.regeringen.se/regeringens-
politik/regeringens-prioriteringar/genomfort-bokslut-over-tidoavtalet/skolan/. (Hämtat
2026-06-28.)
485
11 Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser
11.1 Inledning
I detta kapitel lämnar vi förslag på när författningsförslagen ska träda
i kraft och en bedömning av behovet av övergångsbestämmelser.
11.2 Datum för ikraftträdande
Förslag
Författningsförslagen ska träda i kraft den 1 juli 2028.
Bedömning
Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser.
11.2.1 Skälen för förslag och bedömning
De författningsförslag som vi lämnar syftar sammantaget till att stärka
det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, för-
bättra förutsättningarna för tidig upptäckt och tydliggöra ansvar och
samverkan mellan berörda aktörer. Förslagen berör flera delar av skol-
väsendet och angränsande verksamheter och bör därför träda i kraft
vid en tidpunkt som ger huvudmän, myndigheter och andra berörda
aktörer möjlighet att förbereda genomförandet.
Vi bedömer att den 1 juli 2028 är en lämplig tidpunkt för ikraft-
trädande. Flera av förslagen är angelägna att genomföra så snart som
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2026:51
486
möjligt. Samtidigt behöver huvudmän och myndigheter ges viss tid
för att informera berörda verksamheter, se över rutiner och arbetssätt
samt, i förekommande fall, anpassa planering och uppföljning. Ett
ikraftträdande den 1 juli 2028 innebär också att ändringarna kan börja
tillämpas inför läsåret 2028/29, vilket är särskilt viktigt för de förslag
som avser skolans och förskolans arbete.
Vi bedömer att det inte finns behov av några övergångsbestäm-
melser. Förslagen är i huvudsak framåtsyftande och medför inte att
tidigare fattade beslut upphör att gälla eller att pågående förhållanden
behöver omprövas vid ikraftträdandet. De nya bestämmelserna bör
därför kunna tillämpas från och med ikraftträdandet utan särskild
övergångsreglering.
När det gäller förslaget om att införa ett demokrativillkor för
pedagogisk omsorg har vi övervägt särskilt om en övergångsbestäm-
melse behövs men gör bedömningen att det inte heller i denna del
ska införas någon övergångsbestämmelse. De nya bestämmelserna
kommer att tillämpas från ikraftträdandet och omfattar även verk-
samheter som redan har godkänts i delar som rör tillsyn. Förslaget
innebär dock inte att tidigare meddelade godkännanden behöver om-
prövas eller att befintliga verksamheter måste ansöka om ett nytt
godkännande. Som jämförelse kan nämnas införandet av demokrati-
villkor för enskilda huvudmän i skolväsendet, där någon övergångs-
bestämmelse inte infördes för demokrativillkoret.1
1 Prop. 2021/22:157 Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfessio-
nell inriktning, s. 99–100.
487
12 Konsekvenser
I detta kapitel redogörs för konsekvenserna av våra förslag i enlig-
het med 14–16 §§ i kommittéförordningen (1998:1474) och 6–9 §§
i förordningen (2024:183) om konsekvensutredning. Av våra direktiv
(dir. 2025:31) framgår att vi även ska redovisa förslagens konsekven-
ser utifrån Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättig-
heter, i de fall detta är aktuellt. Förslagens konsekvenser ska redovisas
utifrån såväl FN:s konvention om barnets rättigheter som FN:s kon-
vention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Utöver
detta ska vi ha ett barnrättsperspektiv och ett jämställdhetsperspektiv
i de analyser som görs. Vi ska även redogöra för konsekvenserna av
förslagen utifrån principen om likabehandling, såsom den kommer
till uttryck i diskrimineringslagen (2008:567).
Utöver ovanstående konsekvenser redovisar vi i kapitlet en pro-
blembeskrivning följt av de samlade utgångspunkterna för konsekvens-
bedömningarna. Därefter följer våra förslag i korthet och alternativa
förslag diskuteras. Sedan redovisas de samlade konsekvenserna av
våra åtgärdsförslag för barn och unga, barn och unga med funktions-
nedsättning, hbtqi-personer, huvudmän, kommuner och regioner
samt civilsamhället. Vidare redogörs för de ekonomiska konsekven-
serna för staten, inklusive berörda förvaltningsmyndigheter, och där-
efter följer en bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna
av förslagen. Det lämnas också förslag på finansiering. Därefter redo-
görs för vilka konsekvenser förslagen bedöms få för jämställdheten
mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män, de integra -
tionspolitiska målen, företag, det brottsförebyggande arbetet samt de
skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Slutligen belyses konsekvenserna av våra förslag utifrån Sveriges in-
ternationella åtaganden om mänskliga rättigheter och principen om
likabehandling, såsom den kommer till uttryck i diskrimineringslagen.
Konsekvenser SOU 2026:51
488
12.1 Vilka problem ska lösas med förslagen?
Vår kartläggning och tidigare studier visar på följande problembild:
• Det är vanligt att personal inom förskolan, skolan och fritidshem-
met uppmärksammar uttryck för hedersrelaterat våld och för -
tryck bland barn och elever. Barn respektive elever kontrollerar
och påverkar varandra till att följa hedersnormer i förskolan, skolan
och fritidshemmet.
• Barn och unga som själva varit utsatta för hedersrelaterat våld och
förtryck har gett uttryck för att de inte uppmärksammats eller fått
stöd, trots uppenbara indikationer på att något varit fel.
• Det finns brist på kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck
hos personal i förskolan, skolan och fritidshemmet. Utbildning
och fortbildning bedrivs inte kontinuerligt. Många känner en
osäkerhet kring vad hedersrelaterat våld och förtryck är och om-
rådet upplevs som komplext och svårbedömt.
• Vilket ansvar förskolan och skolan har när det kommer till heders-
relaterat våld och förtryck tolkas olika av olika huvudmän, i synner-
het i förskolan. Mycket arbete är beroende av enskilda personers
engagemang, vilket kan leda till brister i kontinuitet och likvärdighet.
• Det finns brister i samverkan med socialtjänsten. Skillnader i arbets-
sätt, sekretessregler och organisatoriska strukturer försvårar sam-
arbetet kring såväl förebyggande som åtgärdande insatser. Det
finns även tillitsproblem.
• Undervisning om hedersrelaterat våld och förtryck sker inte åter-
kommande och det förekommer att kunskapsområdet väljs bort
av skolor. Lärare uppger att det är ett kunskapsområde de inte är
bekväma att undervisa om.
• Det finns personal inom förskolan, skolan och fritidshemmet som
upprätthåller hedersnormer. De kan genom aktiva eller passiva
handlingar motverka förskolans och skolans värdegrund eller be-
gränsa barn och elever.
• Det förekommer att anpassningar görs i verksamheten på grund
av vårdnadshavares påtryckningar om att följa hedersnormer.
Anpassningar förefaller vara något vanligare i förskolan än i skolan.
SOU 2026:51 Konsekvenser
489
12.2 Utgångspunkter för våra förslag
De huvudsakliga utgångspunkterna för förslagen är att de ska utgå
från barnets rättigheter och barnets perspektiv, att de ska bidra till
att uppnå likvärdighet, att de ska vara kostnadseffektiva och att de i
största möjliga mån ska undvika att öka den administrativa bördan
för huvudmän och personal som arbetar i förskolan, skolan och fri-
tidshemmet. Förslagen ska även stärka kontinuiteten i arbetet mot
hedersrelaterat våld och förtryck. Vidare är utgångspunkten att för-
slagen ska stärka befintliga strukturer samt stärka och tydliggöra an-
svarsfördelningen och samordningen mellan berörda aktörer.
12.3 Utredningens förslag i korthet
Vi föreslår åtgärder som ska stärka stödet för barn och elever som
utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck och öka kunskapen om
hedersrelaterat våld och förtryck hos personal i förskolan, skolan och
fritidshemmet. Syftet är att fler barn och elever ska uppmärksammas
och få del av tidiga förebyggande insatser och ett stärkt individuellt
stöd. Förslagen ska leda till en förbättrad samverkan mellan å ena
sidan förskolan, skolan och fritidshemmet och å andra sidan social-
tjänsten. Våra förslag går även ut på att motverka förekomst av heders-
relaterat våld och förtryck och upprätthållande av hedersnormer i
förskolan, skolan och fritidshemmet. De ska leda till att skapa tyd-
ligare ansvarsförhållanden mellan funktioner och en förbättrad till-
syn på området. Förslagen och de bedömningar vi därtill lämnar finns
i sin helhet i kapitel 7–10. Förslagen beskrivs också nedan i korthet.
• Elevhälsans uppdrag ska förtydligas
Elevhälsan ska särskilt uppmärksamma och identifiera tecken på
att en elev kan vara utsatt för våld, hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll samt bidra till att nödvändiga
åtgärder initieras.
• Frågor om hedersrelaterat våld och förtryck
ska ställas bland annat vid hälsobesök
Statens skolverk (Skolverket) och Socialstyrelsen ska vidta åtgär-
der för att frågor om våld, hedersrelaterat våld och förtryck, inklu-
sive könsstympning, samt annan negativ social kontroll uppmärk-
Konsekvenser SOU 2026:51
490
sammas och hanteras inom elevhälsans arbete, särskilt i samband
med hälsobesök. Åtgärderna ska genomföras genom föreskrifter,
kunskapsstöd eller annan vägledning.
• Uppdraget gällande skolsociala team ska förtydligas
och utvidgas till att omfatta förskolor och fler skolformer
Uppdraget gällande skolsociala team förtydligas så att statsbidrag
kan lämnas för arbete som tidigt uppmärksammar svårigheter i
skolsituationen som kan ha samband med våld, hedersrelaterat våld
och förtryck eller annan negativ social kontroll. Statsbidrag ska
även få lämnas för motsvarande team i förskolan och till huvud-
män för anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, och
anpassade gymnasieskolan. Socialstyrelsen och Skolverket ska
fortsätta att stödja, kartlägga och följa upp satsningen på förskole-
och skolsociala team.
• Förskolan och skolan ska medverka i arbetet med samordnad
individuell plan (SIP) och få initiera att behovet av en SIP prövas
Huvudmannen för förskolan eller skolan ska medverka i arbetet
med en SIP när det behövs för att barnets eller elevens behov av
samordnade insatser ska kunna tillgodoses. Huvudmannen ska
också få initiera att behovet av en SIP prövas. Socialtjänsten och
hälso- och sjukvården ska utan dröjsmål påbörja arbetet med att
pröva om en plan ska upprättas.
• Riktade och utökade medel ska anslås till civilsamhället
Ökade medel ska anslås för statsbidrag till civilsamhällets arbete
mot hedersrelaterat våld och förtryck. Jämställdhetsmyndigheten
ska särskilt prioritera stöd till civilsamhällets samverkan med skol-
väsendet i syfte att stärka åtgärderna mot hedersrelaterat våld och
förtryck eller annan negativ social kontroll.
• Nya examensmål för lärare ska införas
I högskoleförordningen ska införas nya examensmål om mäns
våld mot kvinnor och våld i nära relationer i examensbeskriv -
ningarna för förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärar-
examen. Universitetskanslersämbetet ska förbereda införandet
av de nya examensmålen. Examensmålen bedöms även omfatta
hedersrelaterat våld och förtryck.
SOU 2026:51 Konsekvenser
491
• Gymnasiala utbildningar och yrkeshögskoleutbildningar ska ses över
Skolverket ges i uppdrag att följa upp hur kunskap om mäns våld
mot kvinnor och våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat
våld och förtryck, tillämpas i utbildningen inom gymnasieskolan
och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå. Skolverket ska
vid behov lämna förslag på åtgärder och överväga om ändringar i
examensmål eller annan styrning är motiverat. Myndigheten för
yrkeshögskolan ska på motsvarande sätt följa upp och vid behov
förslå åtgärder för hur kunskap inom området kan ingå i yrkes -
högskoleutbildningar som leder till arbete med barn, unga och
familjer.
• Särskild förstelärare inom sexualitet, samtycke
och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck
Statsbidraget om karriärtjänster för lärare ska ses över i syfte att
inrätta särskild förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer
och hedersrelaterat våld och förtryck. Skolverket ges i uppdrag
att analysera och ge förslag på ett statsbidrag för särskild förste-
lärare inom ovan nämnda kunskapsområde.
• Länsstyrelserna ska främja samverkan
med och ge stöd till skolväsendet
Länsstyrelserna ska främja samverkan och i samverkan med regio-
nala resurscentrum stödja skolväsendets tillgång till och tillämp-
ning av kunskap i syfte att motverka hedersrelaterat våld och
förtryck samt bidra till att utsatta för hedersrelaterat våld och
förtryck ges specialiserat och likvärdigt stöd i hela landet.
• Kränkande behandling som har samband med heder ska förebyggas
Det ska tydliggöras att kränkande behandling kan ha samband med
heder. Huvudmannen ska vid upprättandet av planen mot krän-
kande behandling ta ställning till om det behövs åtgärder för att
förebygga och förhindra kränkande behandling som har samband
med heder. Ställningstagandet ska redovisas i planen. Skolverket
ska komplettera befintligt stödmaterial om kränkande behand-
ling utifrån tydliggörandet och kravet på ställningstagande.
Konsekvenser SOU 2026:51
492
• Ägar- och ledningsprövningen för pedagogisk verksamhet ska skärpas
Ägar- och ledningsprövningen av enskilda som vill bedriva peda-
gogisk omsorg ska även omfatta den juridiska personen. Det ska
införas ett demokrativillkor i ägar- och ledningsprövningen. Statens
skolinspektion (Skolinspektionen) ska komplettera befintligt stöd-
material om ägar- och ledningsprövning.
• Förskolans läroplan ska kompletteras med
skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck
I förskolans läroplan ska förtydligas att intolerans, förtryck och
våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld och för-
tryck ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser.
Skolverket ska redovisa vilka insatser som har gjorts för att möj-
liggöra implementeringen av de nya skrivningarna i förskolans
läroplan.
• Kommunalförbund ska få utöva tillsyn
Det ska i skollagen uttryckligen anges att kommuner ska få över-
lämna uppgiften att utöva tillsyn över fristående förskolor, peda-
gogisk omsorg i enskild regi och vissa enskilda fritidshem till ett
kommunalförbund. Skolinspektionen ska ta fram ett fördjupat
stödmaterial för kommunernas tillsyn.
• Skolinspektionen och kommunerna ska
underrätta varandra om vissa tillsynsbeslut
Skolinspektionen och kommunerna ska vara skyldiga att underrätta
varandra om ingripande tillsynsbeslut mot huvudmän som bedriver
verksamhet som står under både statlig och kommunal tillsyn.
• Anmälningsskyldigheten och uppföljningsskyldigheten ska följas upp
Skolverket ska ta fram stödmaterial anpassat till förskolan och
skolan om tillämpning av uppgiftsskyldigheten vid övergången
till en ny skolform eller skolenhet och förskolans och skolans
tillämpning av anmälningsskyldigheten vid förekomst av heders-
relaterat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll. Skol-
inspektionen ska kvalitetsgranska förskolans och skolans rutiner
gällande tillämpning av uppgiftsskyldigheten och anmälningsskyl-
digheten enligt ovan.
SOU 2026:51 Konsekvenser
493
12.4 Alternativa förslag och nollförslaget
Vår kartläggning, med stöd av andra studier, visar en problembild
som har funnits under en längre tid. Om inga åtgärder vidtas kommer
barn och unga utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck även fram-
gent att gå miste om stöd och skydd. Hedersrelaterat våld och för-
tryck medför allvarliga inskränkningar av barns fri- och rättigheter
och påverkar deras rätt till utbildning. Utsatthet för hedersrelaterat
våld och förtryck eller annan negativ social kontroll leder ofta till fysisk
och psykisk ohälsa. Unga som saknar avslutad grundskola eller gym-
nasieutbildning löper en ökad risk för utanförskap. Om inga åtgärder
vidtas riskerar företeelsen att normaliseras och arbetet mot heders-
relaterat våld och förtryck i samhället att prioriteras ned. Barn och
unga riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck utan
samhällets ingripande. För den enskilda individen kan det i sin yttersta
form innebära ett direkt hot mot livet.
Utöver det individuella lidandet som våld och förtryck, ohälsa och
utanförskap medför, innebär det konsekvenser i form av ökade kost-
nader för staten genom uteblivna intäkter för bland annat arbetsbort-
fall och kostnader för hälso- och sjukvård och ekonomiskt bistånd,
se avsnitt 12.13. Det finns också kopplingar mellan utsatthet för
hedersrelaterat våld och förtryck i barndomen och att involveras
och utnyttjas i kriminalitet.1
Vi har övervägt olika alternativ i syfte att motverka förekomsten
av hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritids-
hemmet. Ett av de alternativt vi särskilt övervägt är Norges system
med så kallade mångfaldsrådgivare. Vi redogör för svårigheterna i
att införa ett motsvarande system i Sverige i avsnitt 3.8.2. Utöver
de beskrivna svårigheterna talar också de associerade kostnaderna
emot ett sådant alternativ. Kostnaden för en årsarbetskraft i en mot-
svarande roll som mångfaldsrådgivare uppskattas uppgå till minst
500 000 kronor.2 Om två procent av alla förskole- och skolenheter
i Sverige antas ha en mångfaldsrådgivarare skulle kostnaden uppgå
1 Barnombudsmannen (2026). ”I alla fall, det var normalt i min värld” – om barns och ungas
våldsutsatthet och uppväxtvillkor, samt dess konsekvenser och samband med kriminalitet, s. 29;
Barnombudsmannen. (2025). För varje minut som går och ingen gör något för att hjälpa barn,
så blir det bara värre, s. 10 och 15.
2 Denna uppskattning bygger på antagandet om en månadsinkomst på 30 000 kronor per
månad. Utöver detta tillkommer arbetsgivaravgifter med mera. Den slutgiltiga summan är
uppskattad utifrån två separata lönekostnadskalkylatorer.
Konsekvenser SOU 2026:51
494
till cirka 162 miljoner kronor årligen.3 Denna uppskattning bygger på
att det i Sverige finns sammantaget 7 670 skolenheter4 och 8 541 för-
skoleenheter5 hösten 2025. Skulle det i stället finnas en mångfalds-
rådgivare att tillgå på samtliga enheter – för att på så sätt åstadkomma
en likvärdighet i tillgången till stöd för barn och elever – skulle kost-
naden för en sådan trygghetsskapande person per enhet och år uppgå
till drygt 8 miljarder kronor. Även om en mångfaldsrådgivare skulle
finnas i motsvarande täckningsgrad som i Norge skulle en sådan lös-
ning bli kostsam sett till den förväntade effekten. En sådan lösning
skulle sannolikt främst ge vissa lokala effekter i form av ett förbättrat
arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck vid de verksamheter där
mångfaldsrådgivare finns att tillgå. I stället för att gå vidare med ett
ensamt förslag om att införa en så kallad mångfaldsrådgivare vid ett
antal eller samtliga förskole- och skolenheter i Sverige har vi valt att
lägga fram ett flertal åtgärdsförslag och bedömningar. Flertalet av
de förslag vi lämnar motsvarar vad som skulle kunna uppnås genom
mångfaldsrådgivare. Vi menar samtidigt att våra förslag kan åstad-
komma dessa effekter på nationell nivå snarare än medföra enstaka
insatser vid ett fåtal skolor. Vi menar att många förslag kan verka
kompletterande och i synergi sammantaget ge bäst förutsättningar
för att säkerställa att alla barn och elever erbjuds ett individuellt an-
passat stöd, utan att riskera bli personberoende. Genom att lämna
flera förslag som kan nyttjas med viss flexibilitet stärks även personal
och huvudmän i sitt arbete med att motverka förekomsten av heders-
relaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet. De
förslag vi lämnar är därför kostnadseffektiva i relation till en lösning
med mångfaldsrådgivare och sett till den förväntade effekten.
Övriga motiveringar till de vägval vi gjort finns beskrivet för res-
pektive förslag i kapitel 7–10. Vi går här inte in på ytterligare detaljer
vad gäller alternativa förslag. I det följande diskuteras inte heller de
bedömningar vi lämnat i kapitel 7–10.
3 En täckningsgrad på två procent motsvarar till viss del den som gäller för de skolformer där
mångfaldsrådgivare finns i Norge. Uppskattningen i denna del grundar sig på antagandet om
att de 69 mångfaldsrådgivarna finns på varsin enhet och att antalet grundskoleenheter som inte
är högstadieskolor understiger antalet vuxenutbildningscenter. Se avsnitt 3.7.1 för en översikt
av var mångfaldsrådgivare arbetar.
4 Denna siffra baseras på statistikuppgifter från Skolverket och avser grundskolor, anpassade
grundskolor, gymnasieskolor och anpassade gymnasieskolor.
5 Skolverket (2026). Barn och personal i förskola – hösten 2025.
SOU 2026:51 Konsekvenser
495
12.5 Konsekvenser för barn och unga
Inledning
I detta avsnitt tydliggörs hur våra förslag ger ett stärkt stöd till utsatta
barn och elever genom insatser i förskolan, skolan och fritidshemmet
mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Uttrycksformerna för hedersrelaterat våld och förtryck kan se olika
ut, ge upphov till vitt skilda behov och kräva olika åtgärder. I vissa
fall är det föräldrar eller syskon som är förövare och i andra fall finns
förövarna i en vidare krets, exempelvis en släkt eller en gemenskap.
Barn och elever utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i försko-
lan, skolan och fritidshemmet av andra barn och elever. Det förekom-
mer också att personal i förskolan, skolan och fritidshemmet upp-
rätthåller hedersnormer.
Det svenska skolväsendet består av verksamheter med skilda för-
utsättningar. Barn och elever påverkas av storleken på den verksam-
het de går i och de socioekonomiska förutsättningarna för densamma.
För barn och unga i glesbygd ser förutsättningarna annorlunda ut än
för de som bor i ett storstadsområde. I storstadsområden finns exem-
pelvis oftare etablerade samverkansformer gällande hedersrelaterat
våld och förtryck. Strukturella skillnader kan påverka likvärdigheten
i de förslag som lämnas, vilket diskuteras vidare i avsnitt 12.8 och 12.9.
Vi lämnar flera förslag som verkar i synergi med och kompletterar
varandra. På så sätt ges förskolor, skolor och fritidshem möjligheter
att agera flexibelt och erbjuda individuella ingångar till, och utform-
ningar av, stöd och hjälp för barn och elever utsatta för hedersrela-
terat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll.
Att barn och elever utbildas om hedersrelaterat
våld och förtryck har en preventiv effekt
Kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck spelar en väsentlig roll
för att barn och elever som lever med hedersrelaterat våld och förtryck
ska förstå och ha insikt i sin situation. Undersökningar har också
visat att barn och unga ofta tar upp våldsutsatthet med en kompis.6
Av vår kartläggning framgår att utbildningen av elever om heders-
relaterat våld och förtryck förefaller brista eller inte förekomma alls.
6 Stiftelsen allmänna barnhuset (2022). Våld mot barn 2022 – en nationell kartläggning, s. 72.
Konsekvenser SOU 2026:51
496
Kunskaper gällande att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck
uppges också vara låg bland lärare och lärare i fritidshem. Även kun-
skaperna om hedersrelaterat våld och förtryck bland personal som
arbetar med små barn är otillräckliga. Brist på kunskap hos personal
om vad hedersrelaterat våld och förtryck är, och hur det tar sig uttryck,
innebär en risk för att barn och elever i utsatthet inte upptäcks. Av-
saknaden av kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck riskerar
att medföra att utsatta barn och elever inte själva kan identifiera sin
utsatthet. Det förslag som lämnas om examensmål (avsnitt 8.2) syftar
till att höja kunskapen hos i synnerhet lärare.
En kunskapshöjning bland personal inom förskolan, skolan och
fritidshemmet kan bidra till att barn och elever känner en ökad tillit
till och förtroende för personalen. Detta kan innebära att fler barn
och unga väljer att dela med sig om utsatthet för hedersrelaterat våld
och förtryck.
Genom förbättrade kunskaper hos förskollärare, grundlärare,
ämneslärare- och yrkeslärare kan utbildningen om barns rättigheter
och undervisningen av elever om hedersrelaterat våld och förtryck
också stärkas. En kunskapshöjning ger barn och elever bättre förut-
sättningar för att själva uttrycka och förstå sin egen utsatthet. Med
rätt kunskaper kan kompisar till utsatta barn och elever i större ut-
sträckning tänkas uppmärksamma personal. Detta kan leda till ökad
upptäckt av hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och
fritidshemmet.
Förslaget om att förskolans läroplan kompletteras med skrivningar
om hedersrelaterat våld och förtryck (avsnitt 10.4) kan komma att
höja intresset för utbildning i området. Därigenom kan kompetensen
inom kunskapsområdet öka också bland personal som arbetar i för-
skolan. Med ett ökat intresse för utbildning bland personal i förskolan
förväntas också efterfrågan på och tillgången till utbildningsmaterial
om jämställdhet och barnets rättigheter anpassat för yngre barn öka.
Detta ger bättre förutsättningar för att även små barn kan förstå och
ge uttryck för sina rättigheter.
Av vår kartläggning framgår att det finns stödmaterial om heders-
relaterat våld och förtryck att tillgå för skolan och fritidshemmet men
att detta sällan används av personal. Förslaget om regionala resurs-
centrum som lämnas i kapitel 8.6 behandlar bland annat vikten av
att yrkesverksamma inom skolväsendet ges tillgång till stödmaterial.
Genom regionala resurscentrum kan tillgängligt material enklare nå
SOU 2026:51 Konsekvenser
497
förskolan, skolan och fritidshemmet och en kunskapshöjning bland
personalen komma barn och elever till gagn.
För att säkerställa en kunskapshöjning brett bland personalen före-
slås Skolverket och Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) följa
och vid behov föreslå åtgärder i syfte att säkerställa tillräcklig kun-
skap om hedersrelaterat våld och förtryck i utbildningarna som ges
inom gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning på gymnasial
nivå och i yrkeshögskoleutbildningarna, se avsnitt 8.3. Detta kan
komma att medföra en mer kunskapsbaserad utveckling av undervis-
ningen om hedersrelaterat våld och förtryck för de som studerar på
program eller andra typer av utbildningar som leder till arbete med
barn och unga. I sammanhanget kan även nämnas förslaget om att
Skolverket ges i uppdrag att analysera och ge förslag på ett statsbidrag
för särskild förstelärare inom sexualitet, samtycke och relationer och
hedersrelaterat våld och förtryck, se avsnitt 8.5. På liknande sätt som
för ovanstående förslag kan detta komma att stärka dels undervis-
ningen av elever om hedersrelaterat våld och förtryck, dels kunska-
perna hos övrig personal. Det senare eftersom kollegialt lärande är
den vanligaste inriktningen på utvecklingsuppdrag för förstelärare.
Utsatta barn och elever behöver hjälp att fångas upp och ges rätt stöd
Barn som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck måste i större
utsträckning få utbildning om sina rättigheter och elever få undervis-
ning om hedersrelaterat våld och förtryck. De måste också upptäckas
och uppmärksammas samt erbjudas rätt stöd av personal i förskolan,
skolan och fritidshemmet. Genom förslaget om examensmål för
lärare (avsnitt 8.2) får det antas att dessa ges bättre förutsättningar
för att upptäcka och till viss mån agera ändamålsenligt vad gäller risk-
bedömning, bemötande och orosanmälning. Hedersrelaterat våld och
förtryck är komplext och förutsättningarna och riskerna för den ut-
satta kan skifta fort. Genom att olika lärarkategorier i större utsträck-
ning har kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck får det för -
modas att ett större antal barn och elever möts av ändamålsenliga
åtgärder. Förslaget om examensmål skapar därför mer likvärdiga för-
utsättningar för barn och elever som lever med hedersnormer.
Det är dock av vikt att det i förskolan, skolan och fritidshemmet
i stort finns goda förutsättningar för att barn och elever i utsatthet
Konsekvenser SOU 2026:51
498
erbjuds stöd. De förslag vi lämnar om ett förtydligande av elevhälsans
uppdrag, en utökning och utvidgning av skolsociala team samt stärkta
möjligheter till samordning genom utvidgad rätt att ta initiativ till en
samordnad individuell plan (SIP) syftar till just detta.
Det är ovanligt att våldsutsatthet tas upp spontant av den utsatta.
Att ställa uttryckliga och återkommande frågor om könsstympning
har tidigare visat sig vara framgångsrikt i Västerås stad. 7 Utsatthet
visar sig också ofta indirekt och fragmentariskt genom exempelvis
oro och/eller frånvaro. I dessa avseenden spelar de förslag som läm-
nas om elevhälsan särskild roll. Genom förslaget (avsnitt 7.2) fram-
går uttryckligen att elevhälsan i sitt arbete särskilt ska uppmärksamma
och identifiera tecken på att en elev kan vara utsatt för hedersrela-
terat våld och förtryck eller annan negativ social kontroll och bidra
till att nödvändiga åtgärder initieras. Frågor om våld, hedersrelaterat
våld och förtryck eller annan negativ social kontroll ska ställas till
alla elever i samband med till exempel hälsobesöket. Frågor om köns-
stympning ska också ställas. Därigenom kan elevhälsans hälsobesök
komma att inkludera återkommande frågor om utsatthet för heders-
relaterat våld och förtryck, inklusive könsstympning. Det får därför
antas att förslaget kommer leda till att fler barn och elever i utsatt-
het kommer fångas upp och erbjudas stöd. Detta inte minst då för-
tydligandet också kan antas bidra till att personal i elevhälsan får ett
uttryckligare stöd för att ta vidare oro inom skolans befintliga struktur.
Skolsociala team har goda förutsättningar att bidra till tidig upptäckt
och samordnat stöd till elever i utsatta situationer, se avsnitt 7.5 och
7.6. Förslaget om att utvidga tillämpningsområdet för skolsociala team
att även innefatta svårigheter i skolsituationen som kan ha samband
med våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller annan negativ social
kontroll kommer därför medföra att fler barn som lever med heders-
relaterat våld och förtryck kan upptäckas och stöd och samordnade
insatser sättas in.
För barn i förskolan medför förslaget om att statsbidraget ska ut-
vidgas att även omfatta förskolesociala team också att möjligheterna
att tidigt uppmärksamma barns behov av stöd och samordnade insat-
ser stärks. Detta kan bidra till att motverka att hedersrelaterat våld
och förtryck utvecklas och förvärras med tiden. Förstärkt samverkan
för barn i utsatthet ökar också möjligheten att genom tidig dialog med
7 Se avsnitt 7.4.2 för ytterligare information om Västerås stads arbete.
SOU 2026:51 Konsekvenser
499
vårdnadshavare förtydliga barnets rättigheter och motverka att vård-
nadshavares hedersnormer påverkar barnets autonomi och utveckling.
För att säkerställa att stöd anpassas till det utsatta barnets eller
elevens särskilda behov har vi också lämnat förslag om att förskolan
och skolan ska medverka i SIP och att en huvudman för förskolan eller
skolan ska få initiera att behovet av en SIP prövas, se avsnitt 7.8. Att
tydliggöra att förskolan och skolan kan spela en viktig roll i att upp-
märksamma behov av samordnade insatser kan bidra till att behov av
samverkan mellan olika verksamheter uppmärksammas i ett tidigare
skede och att insatser samordnas på ett mer ändamålsenligt sätt. Där-
med kan förslaget leda till att fler barn och elever får tillgång till en
tidig och samordnad planering samt till att ledtiderna för samord-
ning av stöd kortas.
Det ska påpekas i sammanhanget att varken förskole- eller skol-
sociala team eller SIP får ses som en ersättning för den anmälnings-
skyldighet som råder i förskolan, skolan och fritidshemmet. För att
säkerställa att det för barn i utsatthet de facto görs en orosanmälan
lämnar vi därför förslag om stödmaterial anpassat för förskolan, skolan
och fritidshemmet vad gäller anmälningsskyldigheten. Vi lämnar också
förslag om uppgiftsskyldigheten vid övergångar mellan skolformer
och skolenheter, liksom förslag om granskningar av tillämpningen,
se avsnitt 10.6. Den sista aspekten är särskilt viktig för att förekomma
att barn och elever som lever med hedersrelaterat våld och förtryck
eller annan negativ social kontroll inte med enkelhet flyttas av vård-
nadshavare från en verksamhet till en annan i syfte att dölja utsattheten
eller undvika stödinsatser. Förslaget kommer innebära att den verk-
samhet som lämnas i större utsträckning också informerar den mot-
tagande verksamheten om barnets eller elevens situation när så är be-
fogat. Med ökad kunskap om det barn eller den elev som tas emot
minskar risken för att barnet eller eleven faller mellan stolarna i sam-
band med exempelvis ett skolbyte eller övergången från förskola till
skola. Det ökar vidare sannolikheten för att den mottagande verk -
samheten i ett tidigt skede ser till att exempelvis initiera SIP. Försla-
get kan få särskilt positiva effekter för små barn i utsatthet. Detta då
antalet orosanmälningar från förskolan sannolikt inte speglar den fak-
tiska utsattheten bland yngre barn.
Även förslaget om ett införande om demokrativillkor för enskilda
som ansöker om att få bedriva pedagogisk omsorg kan medföra att
barn i högre utsträckning skyddas från våld, tvång och hot, diskrimi-
Konsekvenser SOU 2026:51
500
nering och kränkande behandling och påverkan som syftar till mot-
arbetande av grundläggande fri- och rättigheter eller det demokratiska
styrelseskicket, se avsnitt 9.3. Detta genom den utökade möjlighet att
stoppa oseriösa aktörer från att etablera pedagogisk omsorg genom
den utökade ägar- och ledningsprövning som förslaget innebär. En
sådan ordning skulle kunna medföra att barn inte hamnar i en verk-
samhet som bedrivs av aktörer som kan vara skadliga för dem, till
exempel tvingar dem att anpassa sig efter hedersnormer. Förslaget
minskar också risken för att aktörer rekryterar personal som motar-
betar grundläggande fri- och rättigheter, exempelvis genom att utsätta
barn för hedersrelaterat våld och förtryck.
Även med beaktande av ovan finns det anledning att säkerställa
att barn och elever har vuxna att vända sig till även utanför förskolan,
skolan och fritidshemmet. Det förekommer att barn och elever avstår
från att berätta för personal inom skolan av rädsla för vad som kom-
mer att hända med anledning av anmälningsplikten. Eftersom för -
skolor, skolor och fritidshem också har varierande förutsättningar
i fråga om exempelvis ekonomi, geografi och elevsammansättning
är det också av vikt att barn och elever ges stöd även utanför dessa
verksamheter.
Förslaget om ett förtydligande av uppdraget till länsstyrelserna
om regionala resurscentrum, syftar till att främja ett likvärdigt stöd
för den som är eller riskerar att bli utsatt för hedersrelaterat våld och
förtryck, se avsnitt 8.6. En ordning där samtliga resurscentrum vänder
sig till barn och unga i alla åldrar och att de där kan vara anonyma i
kontakterna med olika aktörer kan medföra att fler utsatta kan få råd
och stöd oavsett var i landet de befinner sig. Även förslaget om ett
ökat och riktat stöd till civilsamhället för verksamhet mot heders-
relaterat våld och förtryck kan medföra att fler barn och unga kom-
mer i kontakt med trygga vuxna inom organisationer och samman-
hang utanför förskolan, skolan och fritidshemmet.
Den samlade bedömningen är att barn och elever som lever med
hedersrelaterat våld och förtryck i större utsträckning kommer ges
bättre förutsättningar för upptäckt, erbjudas fler kontaktvägar och
ett bättre och tidigare stöd genom våra förslag. När förslagen verkar
i synergi är det rimligt att se ett scenario framför sig där ett barn i
förskoleåldern som lever med hedersnormer inte bara fångas upp
i verksamheten utan att det även görs en orosanmälan. Om behov
föreligger utvecklas samverkansformer i form av förskolesociala team
Originalhandlingen finns på
meetingspublic.stockholm.se.