Staden antar sitt remissvar om ändring av detaljplan
Kommunstyrelsen beslutade den 11 november 2026 att besvara remissen om promemorian Ändring av detaljplan med Stockholms stads yttrande i bilaga 1 till promemorian. Paragrafen justerades omedelbart. Nike Örbrink (KD) hänvisade till Kristdemokraternas ersättaryttrande i promemorian. Beslutet gäller stadens remissvar, inte att ändra en viss detaljplan.
Detta ärende har uppdaterats med information från protokollet för mötet den 2026-11-11.
Från originalhandlingen
Stockholms stad har mottagit en promemoria från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet för yttrande.Promemorian föreslår ett tydligare och förenklat regelverk för ändring av detaljplaner. Förslagen innebär förändringar i plan- och bygglagen (PBL) (2010:900) och plan- och byggförordningen (2011:338). Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027 och förordningsändringarna den 1 mars respektive 1 juli 2027.Promemorian bygger i sina huvuddrag vidare på Boverkets rapport 2024:21, som Stockholms stad yttrade sig över i januari 2025 (KS 2024/1155).Huvudförslaget innebär att en äldre detaljplan framöver inte ska ändras i PBL:s mening utan ersättas av en ny detaljplan. Bestämmelser i den äldre planen ska istället överföras/digitaliseras i en ny detaljplan. För detta tas en ny förfarandemetod fram, så kallat förenklat förfarande, som kan användas under förutsättning att regleringen inte innebär någon egentlig ändring eller enbart innebär sådana preciseringar som specificeras i det nya 4 kap 37a § PBL. Det förenklade förfarandet innebär att samråd enbart ska ske med lantmäterimyndigheten och fastighetsägare inom planområdet eller innehavare av särskild rätt och att länsstyrelsens överprövningsmöjligheter därmed begränsas.
[R2 PM Promemoria Ändring av detaljplan.pdf]
1 (10)
PM Rotel II (Dnr KS 2026/841)
Promemoria Ändring av detaljplan
Remiss från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet
Remisstid den 13 november 2026
Förslag till beslut
Föredragande borgarrådet Maria-Elsa Salvo Persson
Sammanfattning av ärendet
Stockholms stad har mottagit en promemoria från Landsbygds- och
infrastrukturdepartementet för yttrande.
Promemorian föreslår ett tydligare och förenklat regelverk för ändring av
detaljplaner. Förslagen innebär förändringar i plan- och bygglagen (PBL) (2010:900)
och plan- och byggförordningen (2011:338). Lagändringarna föreslås träda i kraft den
1 juli 2027 och förordningsändringarna den 1 mars respektive 1 juli 2027.
Promemorian bygger i sina huvuddrag vidare på Boverkets rapport 2024:21, som
Stockholms stad yttrade sig över i januari 2025 (KS 2024/1155).
Huvudförslaget innebär att en äldre detaljplan framöver inte ska ändras i PBL:s
mening utan ersättas av en ny detaljplan. Bestämmelser i den äldre planen ska istället
överföras/digitaliseras i en ny detaljplan. För detta tas en ny förfarandemetod fram, så
kallat förenklat förfarande, som kan användas under förutsättning att regleringen inte
innebär någon egentlig ändring eller enbart innebär sådana preciseringar som
specificeras i det nya 4 kap 37a § PBL. Det förenklade förfarandet innebär att samråd
enbart ska ske med lantmäterimyndigheten och fastighetsägare inom planområdet
eller innehavare av särskild rätt och att länsstyrelsens överprövningsmöjligheter
därmed begränsas.
Borgarrådsberedningen föreslår att kommunstyrelsen beslutar följande.
1. Remissen besvaras med Stockholms stads yttrande, bilaga 1 till
promemorian.
2. Paragrafen justeras omedelbart.
2 (10)
Beredning
Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret och stadsbyggnadsnämnden.
Stadsbyggnadskontoret har inkommit med kontorsyttrande på grund av kort
remisstid.
Stadsledningskontoret avstyrker förslagen i promemorian, samtidigt som kontoret
instämmer i behovet av att förenkla och förtydliga regelverket. Förslaget bedöms inte
fullt ut uppfylla dessa ambitioner och det riskerar att leda till ökad osäkerhet,
begränsad delaktighet och försämrad rättssäkerhet.
Stadsbyggnadskontoret avstyrker förslaget och bedömer att de lagrumsformuleringar
som använts inte motsvarar varken de ambitioner eller beskrivningar som
departementet lyfter.
Föredragande borgarrådets synpunkter
Förslaget bör inte genomföras i sin nuvarande utformning. Det har ett allt för
begränsat tillämpningsområde och riskerar att leda till mer omfattande och
resurskrävande processer i stället för de förenklingar som eftersträvas. Förenklingar
får inte heller ske på bekostnad av rättssäkerhet, insyn eller berörda aktörers
möjligheter att bidra med kunskap och synpunkter, vilket förslaget riskerar att
begränsa.
Det är inte heller rimligt att lägga ett utökat tolkningsansvar för äldre
planbestämmelser på kommunerna utan tydlig nationell vägledning. Boverket bör vid
ett eventuellt genomförande därför ta fram gemensamma tolkningsramar som främjar
en enhetlig och rättssäker tillämpning i hela landet.
Slutligen behöver de ekonomiska konsekvenserna analyseras grundligare, inklusive
risken för ökade kostnader i senare skeden och frågan om finansiering genom
planavgifter. Sammantaget behöver förslagen utvecklas vidare för att förena effektiva
planprocesser med rättssäkerhet, delaktighet och god kommunal planering.
Stockholm den 4 november 2026
Maria-Elsa Salvo Persson
Bilaga
1. Stockholms stads yttrande, dnr KS 2026/841-6.1
2. Remiss - Promemoria Ändring av detaljplan, dnr KS 2026/841-1.1
Borgarrådsberedningen tillstyrker föredragande borgarrådets förslag.
3 (10)
Kommunstyrelsen
Ersättaryttrande av Nike Örbrink (KD) enligt följande.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens förslag till förenklat regelverk för ändring
av detaljplaner. Genom successiv digitalisering av detaljplanerna och möjliggörandet
av förenklat förfarande, kommer kommuner kunna precisera befintliga planer utan
tids- och resurskrävande arbete. I praktiken tillskapas med andra ord möjligheten att
precisera exempelvis gestaltningskrav i befintliga planer där stadens arkitekturpolicy
nämns, vilket underlättar de reformer om arkitekturzoner och färgpaletter som
Kristdemokraterna i Stockholm gått till val på.
4 (10)
Ärendet
Stockholm stad har mottagit en promemoria från Landsbygds- och
infrastrukturdepartementet för yttrande. Promemorian föreslår ett tydligare och
förenklat regelverk för ändring av detaljplaner. Förslagen innebär förändringar i plan-
och bygglagen (2010:900) och plan- och byggförordningen (2011:338).
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027 och förordningsändringarna den
1 mars respektive 1 juli 2027.
Promemorian bygger i sina huvuddrag vidare på Boverkets rapport 2024:21, som
Stockholms stad yttrade sig över i januari 2025 (KS 2024/1155).
Huvudförslaget innebär att en äldre detaljplan framöver inte ska ändras i PBL:s
mening utan ersättas av en ny detaljplan. Bestämmelser i den äldre planen ska istället
överföras/digitaliseras i en ny detaljplan. För detta tas en ny förfarandemetod fram, så
kallat förenklat förfarande, som kan användas under förutsättning att regleringen inte
innebär någon egentlig ändring eller enbart innebär sådana preciseringar som
specificeras i det nya 4 kap 37a § PBL. Det förenklade förfarandet innebär att samråd
enbart ska ske med lantmäterimyndigheten och fastighetsägare inom planområdet
eller innehavare av särskild rätt och att länsstyrelsens överprövningsmöjligheter
därmed begränsas.
Remissammanställningen
Ärendet har remitterats till stadsledningskontoret och stadsbyggnadsnämnden.
Stadsbyggnadskontoret har inkommit med kontorsyttrande på grund av kort
remisstid.
Stadsledningskontoret
Stadsledningskontorets tjänsteutlåtande daterat den 5 oktober 2026 har i huvudsak
följande lydelse.
Stadsledningskontoret avstyrker förslagen i promemorian, samtidigt instämmer
kontoret i behovet av att förtydliga och förenkla regelverket. Stadsledningskontoret
konstaterar att förslagets utformning inte fullt ut motsvarar de ambitioner som
beskrivs i promemorian och att förändringarna riskerar underminera rättssäkerheten
och ensidigt lägger ansvaret för plantolkningen och dess konsekvenser på
kommunerna.
Stadsledningskontoret konstaterar att det nya förenklade förfarandets
tillämpningsområde är snävare än det befintliga, och att det i allt väsentligt begränsas
till en digital tolkning av äldre planer. Detta medför att kommunerna därför hänvisas
till att använda mer omfattande och resurskrävande planförfaranden i flera fall.
Stadsledningskontoret bedömer att förslaget därmed inte ger tillräckliga
förutsättningar för den förenkling och effektivisering som eftersträvas. Lagstiftningen
behöver därför utformas så att möjligheten till ändringar av befintliga detaljplaner
5 (10)
bättre uppfyller Boverkets ambitioner med att utöka vad som kan prövas vid ändring
så länge det inte motverkar planens syfte.
Stadsledningskontoret konstaterar vidare att det finns behov av att säkerställa
rättssäkerheten i det föreslagna förfarandet. Förslaget innebär också en begränsning i
vilka aktörer som ges möjlighet att medverka. Lantmäteriet, länsstyrelsen, sakägare,
miljöorganisationer och andra aktörer får begränsade möjligheter att bidra med
kunskap, lämna synpunkter och utöva kontroll.
Stadsledningskontoret bedömer att begränsad insyn och delaktighet riskerar leda till
ett mindre fullständigt kunskapsunderlag och ökad osäkerhet för kommuner och
andra berörda aktörer. Frågor och konflikter som inte hanteras i den ursprungliga
processen försvinner inte, utan riskerar att förskjutas till senare skeden där
processerna inte är utformade för att hantera dem. Detta kan medföra såväl ökade
kostnader som rättssäkerhetsrisker, utan att dessa konsekvenser närmare redovisas i
förslaget.
Stadsledningskontoret konstaterar även att tolkningsansvaret för äldre
planbestämmelser läggs på kommunerna utan nationell vägledning. Istället bör
Boverket ta fram tydliga nationella tolkningsramar för att säkerställa enhetlighet
mellan kommunerna.
Slutligen konstaterar stadsledningskontoret att promemorian inte tillhandahåller en
tillräcklig analys av de ekonomiska konsekvenserna av förslaget. Det saknas underlag
för att bedöma de förväntade nyttorna och besparingarna, samtidigt som det finns en
risk att de samhällsekonomiska nyttorna är överskattade och att kostnader för
eventuella efterföljande processer behöver beaktas. Stadsledningskontoret bedömer
även att finansiering av digitaliseringen genom planavgifter behöver analyseras
vidare, eftersom nyttorna för fastighetsägarna inte är tillräckligt tydliga.
Stadsledningskontoret hänvisar i övrigt till stadsbyggnadskontorets yttrande för
närmare synpunkter på förslagets konsekvenser för plan- och byggprocessen och mer
detaljerade sakfrågor.
Stadsbyggnadskontoret
Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande daterat den 22 september 2026 har i
huvudsak följande lydelse.
Stadsbyggnadskontoret avstyrker förslagen i denna promemoria från Landsbygds-
och infrastrukturdepartementet. Intentionerna med förslaget är begripliga men
kontoret bedömer att de lagrumsformuleringar som använts inte motsvarar varken de
ambitioner eller beskrivningar som departementet framställer. Detta avser främst det
föreslagna 4 kap 37 a § som har en allt för snäv formulering. Då lagtext alltid
kommer att gå före beskrivningar så bedömer kontoret att förslagen kommer att skapa
stora utmaningar och risker, samtidigt som nyttorna är diffusa och främst härrör från
andra områden som inte berör plan- och bygglagens område.
6 (10)
Stadsbyggnadskontoret anser även att förslaget inte i tillräcklig utsträckning
tillgodoser de synpunkter som kontoret framförde i remissvaret på Boverkets rapport
2024:21. Kontoret instämmer i behovet av ett moderniserat och tydligare regelverk
men konstaterar att förslagets utformning riskerar att underminera rättssäkerheten och
ensidigt lägger ansvaret för plantolkningen och dess konsekvenser på kommunerna.
Möjligheten till att ”ändra” detaljplaner
Förslaget upphäver 4 kap 22 § och 5 kap. 38a § PBL och ersätter det nuvarande
ändringsförfarandet med ett nytt system enligt 4 kap 37a–f §§. Det nya förenklade
förfarandets tillämpningsområde är emellertid avsevärt snävare än det befintliga och
är i allt väsentligt begränsat till en digital tolkning av äldre planer. 4 kap 37a § styr
när det förenklade förfarandet får tillämpas och har en extensiv lista för detta. Utöver
vid en ren överföringsplan specificeras fyra tillfällen specificeras:
1. Precisering av "allmänt ändamål" till pågående användning (37d §)
2. Förlängning av genomförandetiden
3. Förlängning av tid för tillfällig användning
4. Anpassningar/preciseringar på grund av nya standardföreskrifter eller
gränsjustering för fastighetsöverensstämmelse
För samtliga andra ärenden hänvisas kommunen till att anta en helt ny detaljplan med
fullt planförfarande.
Stadsbyggnadskontoret anser att lagstiftarens avsikt behöver tydliggöras. Om
avsikten är att bevara en ändamålsenlig ändringsmöjlighet, så som det beskrivs i
löptext, behöver förslaget kompletteras. I Boverkets rapport var det tydligt att de ville
utöka vad som kan prövas vid ändring så länge det inte motverkade planens syfte.
Nuvarande förslag överensstämmer inte med Boverkets ambitioner.
Stadsbyggnadskontoret motsätter sig därmed förslaget och anser att det behöver
anpassas och kompletteras för att motsvara beskrivna ambitioner i promemorian.
Utan en sådan komplettering lever reformen inte upp till den ambition om förenkling
och effektivitet som promemorian ger uttryck för.
Konventionsrätt och förhållandet till svensk lagstiftning
Förslaget medför en grundläggande rättslig paradox i förhållande till
konventionsrätten.
När kommunen kungör den nya detaljplanen signalerar det formellt att ett nytt beslut
om markens användning är under beredning. De bestämmelser som enbart "överförs"
är redan rättskraftigt avgjorda. De har kungjorts, fått laga kraft och skapat rättigheter
och skyldigheter som fastighetsägare och andra aktörer har haft rimliga skäl att förlita
sig på.
7 (10)
Att på nytt kungöra dessa bestämmelser inom ramen för ett förfarande med starkt
begränsad möjlighet till insyn och synpunkter riskerar att komma i konflikt med
Europakonventionens skydd för egendom (tilläggsprotokoll 1, artikel 1) och rätten till
ett effektivt rättsmedel (artikel 13). För att ett rättskraftigt beslut ska kunna omprövas
krävs att berörda parter ges reellt inflytande. Att kalla ett sådant förfarande förenklat
och samtidigt stänga ute länsstyrelse och sakägare är inte förenligt med denna
grundläggande rättssäkerhetsgaranti.
Därutöver kan förslaget ifrågasättas mot bakgrund av läran om hur kungörelser av
myndigheters beslut ska gå till i Sverige. En myndighet är från rättsligt perspektiv
förhindrad att på nytt kungöra det som redan är kungjort och lagakraftvunnet då det
kan påverka de rättigheter och skyldigheter som följer av rättskraftigt avgjorda och
för allmänheten kända beslut.
Således, även om det i vissa fall skulle anses vara tillåtet att kungöra ett redan fattat
beslut på nytt så får inte dubbla kungörelser användas på ett sådant sätt att det kan
anses vilseledande, att skapa rättsosäkerhet eller i övrigt bryta mot god
förvaltningssed.
Innebörden av det förenklade förfarandet går i stort ut på att den detaljplan som avses
ersättas ska tolkas av kommunerna och sedan redovisas i den nya planbeskrivningen
samt att informationen samtidigt ska digitaliseras. I samband med detta utgör ett
förenklat förfarande att kända sakägare, exempelvis rågrannar m.fl., inte längre ska
kommuniceras det blivande. Samrådsmyndigheternas och överinstansernas roll
begränsas också avsevärt i sammanhanget. Det kan ifrågasättas om det faller inom
ramen för god förvaltningssed. Utöver detta kan en plantolkning komma att bli
vilseledande för de som kan beröras. Detta då en tolkning enbart är en tolkning, och
som berör både förfarande och sakfrågor. Det är först när överinstanserna har kommit
med ett rättsligt utslag som en tolkning kan visa sig riktig eller felaktig.
Under alla omständigheter är risken överhängande för att förfaringssättet skapar en
rättsosäkerhet för både kommunerna i respektive tolkningssituation, liksom för de
som kan beröras av denna tolkning efter att den blivit känd.
Tillsyn och olika aktörers möjlighet att delta
Det föreliggande förslaget innebär en påtaglig försämring jämfört med Boverkets
rapport i fråga om vilka aktörer som ges möjlighet att bidra med kunskap och utöva
kontroll. I 11 kap 10 § fastslås nu explicit i lag att länsstyrelsens överprövning inte
gäller för reglering som omfattas av 4 kap 37a §. Det förenklade förfarandet enligt
5 kap 39 § inskränker samrådet till lantmäterimyndigheten och berörda
fastighetsägare inom planområdet. Lantmäterimyndigheten är dessutom enligt 5 kap
40 § begränsad till att ge råd och kan inte formellt invända. Länsstyrelsen,
miljöorganisationer och övriga sakägare är helt uteslutna.
Stadsbyggnadskontoret anser att detta är en inskränkning med långtgående
konsekvenser som inte är tillräckligt motiverad i promemorian. Miljöorganisationer
och sakägare företräder allmänna och enskilda intressen enligt EU-rätten och
8 (10)
nationell lagstiftning – deras utestängande är inte en neutral processteknisk
effektivisering utan ett aktivt val med rättsliga konsekvenser. Eventuella konflikter
som uppstår till följd av bristande transparens och ett minskat kunskapsunderlag i
beredningen försvinner inte; de förskjuts till efterföljande processer som varken är
utformade eller avsedda att hantera dem. Det är en kostnad och rättsosäkerhet som
förslaget inte redovisar.
Tolkningsansvar för äldre planbestämmelser
Tolkningsansvaret för äldre planbestämmelser läggs alltjämt på kommunerna utan
nationell vägledning. 4 kap 37e § kräver att kommunen i planbeskrivningen redovisar
hur den tidigare planen tolkats, men det finns ingen fastlagd standard för hur detta ska
göras. Kontoret kvarstår vid sin bedömning att Boverket bör ta fram tydliga nationella
tolkningsramar för att säkerställa enhetlighet mellan kommuner. Ansvaret för en
hantering som uppstår till följd av statliga digitaliseringskrav bör inte ensidigt läggas
på kommunerna. Det avser dels ansvaret för ”tolkningarna” av äldre
planbestämmelser, som till stor del avses ske med minimal insyn från berörda, men
också avseende eventuella konsekvenser av tolkningarna i de fall tvister uppstår eller
någon kan påvisa skada. Exempelvis i fall då fastighetsägare får en mycket snävare
användning av sin befintliga fastighet då kommunen i efterhand preciserar
användning och därmed utesluta andra lämpliga användningar. I promemorian skrivs
det också att ”[p]lanbestämmelser kan ofta tolkas”, vilket i sig signalerar att det inte
handlar om en självklar aktivitet som kan jämställas med verkställighet eller en
allmänt accepterad praxis.
"Allmänt ändamål" – begränsad flexibilitet
Kontoret vidhåller sin synpunkt att regleringen av äldre planbestämmelsen "allmänt
ändamål" riskerar att begränsa den långsiktiga flexibiliteten för berörda fastigheter. 4
kap 37d § fastslår nu att marken ska preciseras till den faktiska pågående
användningen, vilket innebär att enbart den aktuella användningen avgör
precisionsbestämmelsen. Kontoret anser att det vore mer ändamålsenligt att
möjliggöra kombinationer av användningar för att bevara den flexibilitet som den
ursprungliga bestämmelsen avsåg.
Planbeskrivningens rättsliga status
Kontoret vidhåller vid bedömningen att planbeskrivningen enbart har juridisk
relevans när plankartan uppfattas som otydlig. Förslaget bör tydliggöra detta för att
undvika att planbeskrivningens roll tillmäts en bredare normativ betydelse i
tillämpningen.
Lantmäterimyndighetens roll
Förslaget beaktar inte lantmäterimyndigheternas roll i plan- och bygglagens område i
tillräcklig utsträckning. I gällande regelverk anges normalt vilka allmänna intressen
och förhållanden som lantmäterimyndigheten ska verka för eller beakta inom ramen
9 (10)
för sin prövning, utan att lagstiftningen i detalj begränsar vilka omständigheter som
får läggas till grund för bedömningen.
I promemorian finns däremot formuleringar som kan uppfattas som att
lantmäterimyndighetens prövning i vissa situationer begränsas till ett fåtal särskilt
angivna frågor. Kontoret ser en risk att detta skapar oklarhet om
lantmäterimyndighetens ansvar och handlingsutrymme vid fastighetsbildning och
annan tillämpning av detaljplanen.
Kostnader och nyttor
Stadsbyggnadskontoret kvarstår vid bedömningen att promemorian inte
tillhandahåller en tillräcklig konsekvensanalys av de ekonomiska effekterna av
förslaget. Påståendet att eventuella merkostnader och merarbeten kommer att
kompenseras av nyttor och besparingar i efterföljande processer saknar alltjämt ett
analytiskt underlag som gör det möjligt att bedöma dess riktighet. Det konstateras att
ingen har lyckats kvantifiera nyttorna, men att de antas finnas. I promemorian
behandlas dock inte kostnaderna för de processer som kan antas följa av beslut, med
direkt rättsverkan, som sker utan insyn och med begränsad möjlighet till deltagande.
Det kan antas att beslut som innefattar tvistiga förhållanden kommer att prövas i alla
led, oaktat om de till sist bedöms ha en koppling till det faktiska beslutet.
Denna brist är nu mer påtaglig än i Boverkets rapport, eftersom det förenklade
förfarandet i 4 kap. 37a–f §§ visar sig vara så snävt avgränsat att de utlovade
effektivitetsvinsterna i praktiken uteblir för de flesta ärenden. De kommuner som
behöver göra substantiella uppdateringar av sina äldre planer är hänvisade till ett fullt
planförfarande, med oförändrade tids- och resurskostnader. Kontoret ser en risk för
att de samhällsekonomiska nyttorna är överskattade, och att kostnader för
efterföljande processer, exempelvis rättsliga konflikter till följd av bristande
transparens och minskat kunskapsunderlag i beredningen, inte har beaktats.
Effekter av digitalisering
Den juridiskt bindande plankartan kommer även fortsatt att vara i PDF-format. Vid
bygglovsprövning och fastighetsbildning kommer bedömningar alltjämt att behöva
göras mot PDF:en, även om gränsinformationen finns digitalt. Denna grundläggande
problematik kvarstår olöst i förslaget.
Grundproblematiken kommer av att det för att överföra information från en form till
en annan krävs någon form av tolkning. Den sker vid någon given tidpunkt och i
någon form, beroende på vid vilken tidpunkt i en process det sker. Förslaget utgår
från att det effektivaste sättet att göra det är genom myndighetsbeslut, med
rättsverkan, i motsats till exempelvis en tolkning som görs, skild från själva
myndighetsbeslutet, för de övriga syften som informationen kan användas till.
Kontoret kan inte se att det redovisats att nyttorna överstiger kostnaderna med ett
sådant val.
Planavgift
10 (10)
Stadsbyggnadskontoret vidhåller sin synpunkt om planavgift. Förslaget att
fastighetsägare ska finansiera digitalisering genom planavgifter är tveksamt eftersom
nyttorna inte är tydligt definierade eller påvisbara. Det gäller särskilt i detta förslag,
som i princip enbart syftar till att digitalisera detaljplanen. En ytterligare problematik
tillkommer för kostnader, så som inmätningar av fastighetsgränser och
byggnadshöjder, som uppkommer i samband med att en ny detaljplan ska antas. Det
är bra att detta problematiseras i promemorian men frågan behöver fortsatt fördjupas
och analyseras.
Upphävande av planbestämmelser
Förslaget får en konkret och allvarlig konsekvens för hanteringen av upphävandet av
en planbestämmelse. Ett upphävande av en bestämmelse inryms inte inom det
handlingsutrymme som specificeras i 4 kap 37 a-f §§ vilket innebär att det därmed
krävs att en helt ny detaljplan tas fram för att upphäva en bestämmelse.
I det fall man skulle genomföra två processer parallellt gällande överföring och
upphävande skapar detta praktisk oreda, där det för medborgare och andra
remissinstanser riskerar att bli otydligt vad som man har rätt att komma med synpunkt
på som sakägare och vad som är en ren överföring där man inte har rätt att komma
med synpunkter.
Det explicita lagstödet för att använda blandade processer är dessutom svagt. Det är i
huvudsak en fråga om hur förarbetena resonerar, snarare än något som tydligt framgår
nuvarande PBL eller de föreslagna lagtexterna. I förslaget finns ingen bestämmelse
som reglerar hur de två förfarandena praktiskt samordnas inom ramen för ett och
samma planärende – till exempel hur samrådskretsar, kungörelser, granskningstid
eller länsstyrelsens roll hanteras när de gäller för en del av planen men inte för en
annan.
Det rättsliga stödet för en blandad process vilar alltså tungt på motiven snarare än på
tydliga lagregler. Det finns därmed en risk för rättsosäkerhet i detta där kommunerna
kan ha svårt att förutse exakt vilka krav som gäller i blandade fall, och det kan skapa
tolkningsproblem vid en eventuell domstolsprövning.
Övergångsbestämmelser
Kontoret saknar övergångsbestämmelser för pågående planärenden, där en ändring av
detaljplan handläggs enligt dagens regelverk men ännu inte har antagits när de nya
reglerna träder i kraft.
Det bör tydliggöras hur sådana ärenden ska hanteras. Särskilt behöver det framgå om
detaljplaneändringar som redan har varit föremål för samråd eller granskning får
slutföras enligt äldre bestämmelser eller om de måste omarbetas till nya detaljplaner
enligt det föreslagna systemet. Avsaknaden av sådana övergångsregler riskerar annars
att skapa osäkerhet och merarbete för kommunerna.
---
[Stockholms stads yttrande.pdf]
Stadshuset
Ragnar Östbergs Plan 1
105 35 Stockholm
Sida 1 (8)
bvvvv
Till Landsbygds- och
infrastrukturdepartementet
Ert Dnr: LI2026/01339
Promemoria Ändring av detaljplan
Sammanfattning
Stockholms stad avstyrker förslagen i promemorian, samtidigt som
staden instämmer i behovet av att förenkla och förtydliga
regelverket. Stockholms stad bedömer att förslaget inte fullt ut
uppfyller dessa ambitioner och att det riskerar att leda till ökad
osäkerhet, begränsad delaktighet och försämrad rättssäkerhet.
Stockholms stad anser vidare att det behövs tydligare nationell
vägledning för tolkningen av äldre planbestämmelser samt bättre
förutsättningar för att ändra befintliga detaljplaner. Slutligen
bedömer Stockholms stad att de ekonomiska konsekvenserna av
förslaget behöver analyseras närmare.
Ställningstaganden
Stockholms stad avstyrker förslagen i promemorian, samtidigt
instämmer staden i behovet av att förtydliga och förenkla
regelverket. Stockholms stad konstaterar att förslagets utformning
inte fullt ut motsvarar de ambitioner som beskrivs i promemorian
och att förändringarna riskerar underminera rättssäkerheten och
ensidigt lägger ansvaret för plantolkningen och dess konsekvenser
på kommunerna.
Stockholms stad konstaterar att det nya förenklade förfarandets
tillämpningsområde är snävare än det befintliga, och att det i allt
väsentligt begränsas till en digital tolkning av äldre planer. Detta
medför att kommunerna därför hänvisas till att använda mer
omfattande och resurskrävande planförfaranden i flera fall.
Stockholms stad bedömer att förslaget därmed inte ger tillräckliga
förutsättningar för den förenkling och effektivisering som
eftersträvas. Lagstiftningen behöver därför utformas så att
möjligheten till ändringar av befintliga detaljplaner bättre uppfyller
Boverkets ambitioner med att utöka vad som kan prövas vid ändring
så länge det inte motverkar planens syfte.
Stockholms stad konstaterar vidare att det finns behov av att
säkerställa rättssäkerheten i det föreslagna förfarandet. Förslaget
innebär också en begränsning i vilka aktörer som ges möjlighet att
medverka. Lantmäteriet, länsstyrelsen, sakägare,
Kommunstyrelsen Yttrande
Dnr KS 2026/841
2026-10-28
Kungsklippan 6
112 25 Stockholm
daniel.lauridsen@stockholm.se
start.stockholm
Yttrande
Dnr KS 2026/841
Sida 2 (8)
miljöorganisationer och andra aktörer får begränsade möjligheter att
bidra med kunskap, lämna synpunkter och utöva kontroll.
Stockholms stad bedömer att begränsad insyn och delaktighet
riskerar leda till ett mindre fullständigt kunskapsunderlag och ökad
osäkerhet för kommuner och andra berörda aktörer. Frågor och
konflikter som inte hanteras i den ursprungliga processen försvinner
inte, utan riskerar att förskjutas till senare skeden där processerna
inte är utformade för att hantera dem. Detta kan medföra såväl
ökade kostnader som rättssäkerhetsrisker, utan att dessa
konsekvenser närmare redovisas i förslaget.
Stockholms stad konstaterar även att tolkningsansvaret för äldre
planbestämmelser läggs på kommunerna utan nationell vägledning.
Istället bör Boverket ta fram tydliga nationella tolkningsramar för
att säkerställa enhetlighet mellan kommunerna.
Slutligen konstaterar Stockholms stad att promemorian inte
tillhandahåller en tillräcklig analys av de ekonomiska
konsekvenserna av förslaget. Det saknas underlag för att bedöma de
förväntade nyttorna och besparingarna, samtidigt som det finns en
risk att de samhällsekonomiska nyttorna är överskattade och att
kostnader för eventuella efterföljande processer behöver beaktas.
Stockholms stad bedömer även att finansiering av digitaliseringen
genom planavgifter behöver analyseras vidare, eftersom nyttorna
för fastighetsägarna inte är tillräckligt tydliga.
Stockholms stad hänvisar i övrigt till stadsbyggnadskontorets
yttrande för närmare synpunkter på förslagets konsekvenser för
plan- och byggprocessen och mer detaljerade sakfrågor.
Övriga kommentarer
Stadsbyggnadskontorets synpunkter:
Stadsbyggnadskontoret avstyrker förslagen i denna promemoria
från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Intentionerna
med förslaget är begripliga men kontoret bedömer att de
lagrumsformuleringar som använts inte motsvarar varken de
ambitioner eller beskrivningar som departementet framställer. Detta
avser främst det föreslagna 4 kap 37 a § som har en allt för snäv
formulering. Då lagtext alltid kommer att gå före beskrivningar så
bedömer kontoret att förslagen kommer att skapa stora utmaningar
och risker, samtidigt som nyttorna är diffusa och främst härrör från
andra områden som inte berör plan- och bygglagens område.
Stadsbyggnadskontoret anser även att förslaget inte i tillräcklig
utsträckning tillgodoser de synpunkter som kontoret framförde i
remissvaret på Boverkets rapport 2024:21. Kontoret instämmer i
behovet av ett moderniserat och tydligare regelverk men konstaterar
att förslagets utformning riskerar att underminera rättssäkerheten
Yttrande
Dnr KS 2026/841
Sida 3 (8)
och ensidigt lägger ansvaret för plantolkningen och dess
konsekvenser på kommunerna.
Möjligheten till att ”ändra” detaljplaner
Förslaget upphäver 4 kap 22 § och 5 kap. 38a § PBL och ersätter
det nuvarande ändringsförfarandet med ett nytt system enligt 4 kap
37a–f §§. Det nya förenklade förfarandets tillämpningsområde är
emellertid avsevärt snävare än det befintliga och är i allt väsentligt
begränsat till en digital tolkning av äldre planer. 4 kap 37a § styr när
det förenklade förfarandet får tillämpas och har en extensiv lista för
detta. Utöver vid en ren överföringsplan specificeras fyra tillfällen
specificeras:
1. Precisering av "allmänt ändamål" till pågående användning
(37d §)
2. Förlängning av genomförandetiden
3. Förlängning av tid för tillfällig användning
4. Anpassningar/preciseringar på grund av nya
standardföreskrifter eller gränsjustering för
fastighetsöverensstämmelse
För samtliga andra ärenden hänvisas kommunen till att anta en helt
ny detaljplan med fullt planförfarande.
Stadsbyggnadskontoret anser att lagstiftarens avsikt behöver
tydliggöras. Om avsikten är att bevara en ändamålsenlig
ändringsmöjlighet, så som det beskrivs i löptext, behöver förslaget
kompletteras. I Boverkets rapport var det tydligt att de ville utöka
vad som kan prövas vid ändring så länge det inte motverkade
planens syfte. Nuvarande förslag överensstämmer inte med
Boverkets ambitioner.
Stadsbyggnadskontoret motsätter sig därmed förslaget och anser att
det behöver anpassas och kompletteras för att motsvara beskrivna
ambitioner i promemorian. Utan en sådan komplettering lever
reformen inte upp till den ambition om förenkling och effektivitet
som promemorian ger uttryck för.
Konventionsrätt och förhållandet till svensk lagstiftning
Förslaget medför en grundläggande rättslig paradox i förhållande
till konventionsrätten.
När kommunen kungör den nya detaljplanen signalerar det formellt
att ett nytt beslut om markens användning är under beredning. De
bestämmelser som enbart "överförs" är redan rättskraftigt avgjorda.
De har kungjorts, fått laga kraft och skapat rättigheter och
Yttrande
Dnr KS 2026/841
Sida 4 (8)
skyldigheter som fastighetsägare och andra aktörer har haft rimliga
skäl att förlita sig på.
Att på nytt kungöra dessa bestämmelser inom ramen för ett
förfarande med starkt begränsad möjlighet till insyn och synpunkter
riskerar att komma i konflikt med Europakonventionens skydd för
egendom (tilläggsprotokoll 1, artikel 1) och rätten till ett effektivt
rättsmedel (artikel 13). För att ett rättskraftigt beslut ska kunna
omprövas krävs att berörda parter ges reellt inflytande. Att kalla ett
sådant förfarande förenklat och samtidigt stänga ute länsstyrelse och
sakägare är inte förenligt med denna grundläggande
rättssäkerhetsgaranti.
Därutöver kan förslaget ifrågasättas mot bakgrund av läran om hur
kungörelser av myndigheters beslut ska gå till i Sverige. En
myndighet är från rättsligt perspektiv förhindrad att på nytt kungöra
det som redan är kungjort och lagakraftvunnet då det kan påverka
de rättigheter och skyldigheter som följer av rättskraftigt avgjorda
och för allmänheten kända beslut.
Således, även om det i vissa fall skulle anses vara tillåtet att
kungöra ett redan fattat beslut på nytt så får inte dubbla kungörelser
användas på ett sådant sätt att det kan anses vilseledande, att skapa
rättsosäkerhet eller i övrigt bryta mot god förvaltningssed.
Innebörden av det förenklade förfarandet går i stort ut på att den
detaljplan som avses ersättas ska tolkas av kommunerna och sedan
redovisas i den nya planbeskrivningen samt att informationen
samtidigt ska digitaliseras. I samband med detta utgör ett förenklat
förfarande att kända sakägare, exempelvis rågrannar m.fl., inte
längre ska kommuniceras det blivande. Samrådsmyndigheternas
och överinstansernas roll begränsas också avsevärt i sammanhanget.
Det kan ifrågasättas om det faller inom ramen för god
förvaltningssed. Utöver detta kan en plantolkning komma att bli
vilseledande för de som kan beröras. Detta då en tolkning enbart är
en tolkning, och som berör både förfarande och sakfrågor. Det är
först när överinstanserna har kommit med ett rättsligt utslag som en
tolkning kan visa sig riktig eller felaktig.
Under alla omständigheter är risken överhängande för att
förfaringssättet skapar en rättsosäkerhet för både kommunerna i
respektive tolkningssituation, liksom för de som kan beröras av
denna tolkning efter att den blivit känd.
Tillsyn och olika aktörers möjlighet att delta
Det föreliggande förslaget innebär en påtaglig försämring jämfört
med Boverkets rapport i fråga om vilka aktörer som ges möjlighet
att bidra med kunskap och utöva kontroll. I 11 kap 10 § fastslås nu
explicit i lag att länsstyrelsens överprövning inte gäller för reglering
Yttrande
Dnr KS 2026/841
Sida 5 (8)
som omfattas av 4 kap 37a §. Det förenklade förfarandet enligt
5 kap 39 § inskränker samrådet till lantmäterimyndigheten och
berörda fastighetsägare inom planområdet. Lantmäterimyndigheten
är dessutom enligt 5 kap 40 § begränsad till att ge råd och kan inte
formellt invända. Länsstyrelsen, miljöorganisationer och övriga
sakägare är helt uteslutna.
Stadsbyggnadskontoret anser att detta är en inskränkning med
långtgående konsekvenser som inte är tillräckligt motiverad i
promemorian. Miljöorganisationer och sakägare företräder allmänna
och enskilda intressen enligt EU-rätten och nationell lagstiftning –
deras utestängande är inte en neutral processteknisk effektivisering
utan ett aktivt val med rättsliga konsekvenser. Eventuella konflikter
som uppstår till följd av bristande transparens och ett minskat
kunskapsunderlag i beredningen försvinner inte; de förskjuts till
efterföljande processer som varken är utformade eller avsedda att
hantera dem. Det är en kostnad och rättsosäkerhet som förslaget inte
redovisar.
Tolkningsansvar för äldre planbestämmelser
Tolkningsansvaret för äldre planbestämmelser läggs alltjämt på
kommunerna utan nationell vägledning. 4 kap 37e § kräver att
kommunen i planbeskrivningen redovisar hur den tidigare planen
tolkats, men det finns ingen fastlagd standard för hur detta ska
göras. Kontoret kvarstår vid sin bedömning att Boverket bör ta fram
tydliga nationella tolkningsramar för att säkerställa enhetlighet
mellan kommuner. Ansvaret för en hantering som uppstår till följd
av statliga digitaliseringskrav bör inte ensidigt läggas på
kommunerna. Det avser dels ansvaret för ”tolkningarna” av äldre
planbestämmelser, som till stor del avses ske med minimal insyn
från berörda, men också avseende eventuella konsekvenser av
tolkningarna i de fall tvister uppstår eller någon kan påvisa skada.
Exempelvis i fall då fastighetsägare får en mycket snävare
användning av sin befintliga fastighet då kommunen i efterhand
preciserar användning och därmed utesluta andra lämpliga
användningar. I promemorian skrivs det också att
”[p]lanbestämmelser kan ofta tolkas”, vilket i sig signalerar att det
inte handlar om en självklar aktivitet som kan jämställas med
verkställighet eller en allmänt accepterad praxis.
"Allmänt ändamål" – begränsad flexibilitet
Kontoret vidhåller sin synpunkt att regleringen av äldre
planbestämmelsen "allmänt ändamål" riskerar att begränsa den
långsiktiga flexibiliteten för berörda fastigheter. 4 kap 37d § fastslår
nu att marken ska preciseras till den faktiska pågående
användningen, vilket innebär att enbart den aktuella användningen
avgör precisionsbestämmelsen. Kontoret anser att det vore mer
Yttrande
Dnr KS 2026/841
Sida 6 (8)
ändamålsenligt att möjliggöra kombinationer av användningar för
att bevara den flexibilitet som den ursprungliga bestämmelsen
avsåg.
Planbeskrivningens rättsliga status
Kontoret vidhåller vid bedömningen att planbeskrivningen enbart
har juridisk relevans när plankartan uppfattas som otydlig. Förslaget
bör tydliggöra detta för att undvika att planbeskrivningens roll
tillmäts en bredare normativ betydelse i tillämpningen.
Lantmäterimyndighetens roll
Förslaget beaktar inte lantmäterimyndigheternas roll i plan- och
bygglagens område i tillräcklig utsträckning. I gällande regelverk
anges normalt vilka allmänna intressen och förhållanden som
lantmäterimyndigheten ska verka för eller beakta inom ramen för
sin prövning, utan att lagstiftningen i detalj begränsar vilka
omständigheter som får läggas till grund för bedömningen.
I promemorian finns däremot formuleringar som kan uppfattas som
att lantmäterimyndighetens prövning i vissa situationer begränsas
till ett fåtal särskilt angivna frågor. Kontoret ser en risk att detta
skapar oklarhet om lantmäterimyndighetens ansvar och
handlingsutrymme vid fastighetsbildning och annan tillämpning av
detaljplanen.
Kostnader och nyttor
Stadsbyggnadskontoret kvarstår vid bedömningen att promemorian
inte tillhandahåller en tillräcklig konsekvensanalys av de
ekonomiska effekterna av förslaget. Påståendet att eventuella
merkostnader och merarbeten kommer att kompenseras av nyttor
och besparingar i efterföljande processer saknar alltjämt ett
analytiskt underlag som gör det möjligt att bedöma dess riktighet.
Det konstateras att ingen har lyckats kvantifiera nyttorna, men att de
antas finnas. I promemorian behandlas dock inte kostnaderna för de
processer som kan antas följa av beslut, med direkt rättsverkan, som
sker utan insyn och med begränsad möjlighet till deltagande. Det
kan antas att beslut som innefattar tvistiga förhållanden kommer att
prövas i alla led, oaktat om de till sist bedöms ha en koppling till det
faktiska beslutet.
Denna brist är nu mer påtaglig än i Boverkets rapport, eftersom det
förenklade förfarandet i 4 kap. 37a–f §§ visar sig vara så snävt
avgränsat att de utlovade effektivitetsvinsterna i praktiken uteblir
för de flesta ärenden. De kommuner som behöver göra substantiella
uppdateringar av sina äldre planer är hänvisade till ett fullt
planförfarande, med oförändrade tids- och resurskostnader.
Kontoret ser en risk för att de samhällsekonomiska nyttorna är
överskattade, och att kostnader för efterföljande processer,
Yttrande
Dnr KS 2026/841
Sida 7 (8)
exempelvis rättsliga konflikter till följd av bristande transparens och
minskat kunskapsunderlag i beredningen, inte har beaktats.
Effekter av digitalisering
Den juridiskt bindande plankartan kommer även fortsatt att vara i
PDF-format. Vid bygglovsprövning och fastighetsbildning kommer
bedömningar alltjämt att behöva göras mot PDF:en, även om
gränsinformationen finns digitalt. Denna grundläggande
problematik kvarstår olöst i förslaget.
Grundproblematiken kommer av att det för att överföra information
från en form till en annan krävs någon form av tolkning. Den sker
vid någon given tidpunkt och i någon form, beroende på vid vilken
tidpunkt i en process det sker. Förslaget utgår från att det
effektivaste sättet att göra det är genom myndighetsbeslut, med
rättsverkan, i motsats till exempelvis en tolkning som görs, skild
från själva myndighetsbeslutet, för de övriga syften som
informationen kan användas till. Kontoret kan inte se att det
redovisats att nyttorna överstiger kostnaderna med ett sådant val.
Planavgift
Stadsbyggnadskontoret vidhåller sin synpunkt om planavgift.
Förslaget att fastighetsägare ska finansiera digitalisering genom
planavgifter är tveksamt eftersom nyttorna inte är tydligt
definierade eller påvisbara. Det gäller särskilt i detta förslag, som i
princip enbart syftar till att digitalisera detaljplanen. En ytterligare
problematik tillkommer för kostnader, så som inmätningar av
fastighetsgränser och byggnadshöjder, som uppkommer i samband
med att en ny detaljplan ska antas. Det är bra att detta
problematiseras i promemorian men frågan behöver fortsatt
fördjupas och analyseras.
Upphävande av planbestämmelser
Förslaget får en konkret och allvarlig konsekvens för hanteringen av
upphävandet av en planbestämmelse. Ett upphävande av en
bestämmelse inryms inte inom det handlingsutrymme som
specificeras i 4 kap 37 a-f §§ vilket innebär att det därmed krävs att
en helt ny detaljplan tas fram för att upphäva en bestämmelse.
I det fall man skulle genomföra två processer parallellt gällande
överföring och upphävande skapar detta praktisk oreda, där det för
medborgare och andra remissinstanser riskerar att bli otydligt vad
som man har rätt att komma med synpunkt på som sakägare och vad
som är en ren överföring där man inte har rätt att komma med
synpunkter.
Det explicita lagstödet för att använda blandade processer är
dessutom svagt. Det är i huvudsak en fråga om hur förarbetena
Yttrande
Dnr KS 2026/841
Sida 8 (8)
resonerar, snarare än något som tydligt framgår nuvarande PBL
eller de föreslagna lagtexterna. I förslaget finns ingen bestämmelse
som reglerar hur de två förfarandena praktiskt samordnas inom
ramen för ett och samma planärende – till exempel hur
samrådskretsar, kungörelser, granskningstid eller länsstyrelsens roll
hanteras när de gäller för en del av planen men inte för en annan.
Det rättsliga stödet för en blandad process vilar alltså tungt på
motiven snarare än på tydliga lagregler. Det finns därmed en risk för
rättsosäkerhet i detta där kommunerna kan ha svårt att förutse exakt
vilka krav som gäller i blandade fall, och det kan skapa
tolkningsproblem vid en eventuell domstolsprövning.
Övergångsbestämmelser
Kontoret saknar övergångsbestämmelser för pågående planärenden,
där en ändring av detaljplan handläggs enligt dagens regelverk men
ännu inte har antagits när de nya reglerna träder i kraft.
Det bör tydliggöras hur sådana ärenden ska hanteras. Särskilt
behöver det framgå om detaljplaneändringar som redan har varit
föremål för samråd eller granskning får slutföras enligt äldre
bestämmelser eller om de måste omarbetas till nya detaljplaner
enligt det föreslagna systemet. Avsaknaden av sådana
övergångsregler riskerar annars att skapa osäkerhet och merarbete
för kommunerna.
Stockholm som ovan
Emilia Bjuggren
Kommunstyrelsens ordförande
[Manuellt granskat protokoll]
§ 8
PM: Promemoria Ändring av detaljplan
Remiss från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet
Remisstid den 13 november 2026
KS 2026/841
Beslut
1. Remissen besvaras med Stockholms stads yttrande, bilaga 1
till promemorian.
2. Paragrafen justeras omedelbart.
Ersättaryttrande
Nike Örbrink (KD) hänvisar till Kristdemokraternas ersättaryttrande
som redovisas i promemorian.
Ärendet
Kommunstyrelsen behandlar ett ärende om Promemoria Ändring av
detaljplan. Borgarrådet Salvo Persson redovisar ärendet i en
promemoria.
Beslutsordning
Ordföranden konstaterar att det finns ett förslag till beslut och det är
borgarrådsberedningens förslag. Ordföranden finner att
kommunstyrelsen beslutar enligt borgarrådsberedningens förslag.
Sida 3 (5)
Kommunstyrelsen
Protokoll nr 19
2026-11-11
Originalhandlingen finns på
meetingspublic.stockholm.se.