Tryggheten i Mariakvarteren ska utredas

§ 37 Stadsdelsnämndens skrivelser Beslut Stadsdelsnämnden beslutar att ta in skrivelse från Mikael Igelström (M) m.fl. för beredning. Beslutsgång Mikael Igelström (M) m.fl. inkommer med en skrivelse. Efter att överläggningen förklaras avslutad finner ordförande (C) att nämnden beslutar att ta in skrivelsen för beredning. Sida 57 (60) Södermalms stadsdelsnämnd 24 september 2026 Ärende 37 Skrivelse om tryggheten i Mariakvarteren och samverkan med Region Stockholm Mikael Igelström m.fl. (M) Skrivelse Trygghetssituationen i Mariakvarteren är fortsatt bekymmersam. Enligt polisens trygghetsundersökning 2025 har de upplevda problemen med öppen narkotikahandel, berusade personer som stör ordningen och bråk utomhus ökat sedan 2020. Samtidigt visar polisens kartläggningar att narkotikabrottsligheten i området ligger på en fortsatt hög nivå. I Mariakvarteren finns flera verksamheter riktade till personer med beroendeproblematik och social utsatthet, däribland sprututbyte, LARO-behandling och akutboende. I direkt anslutning ligger även Södermalmsskolans lågstadium. Polisen har beskrivit hur omfattande resurser läggs på området och framhållit att narkotikahandeln i stor utsträckning bedrivs av personer som söker sig dit för att sälja narkotika, snarare än av vårdverksamheternas patienter. Redan 2024 behandlade nämnden en skrivelse om sprututbytesverksamheten (SÖD 2024/403). Förvaltningen uppgav då att staden inte hade getts möjlighet att yttra sig inför regionens beslut att koncentrera sprututbytet till Södermalm. Förvaltningen beskrev också hur trygghetsinsatserna skulle anpassas efter utvecklingen, bland annat genom samarbete mellan stadens och regionens uppsökande verksamheter. När nämnden den 24 september 2026 behandlade ett medborgarförslag om att utreda sprututbytets lokala effekter (SÖD 2026/339) konstaterade förvaltningen att det inte går att isolera sprututbytets påverkan från övriga verksamheter i området. Vi delade bedömningen att en sådan isolerad utredning inte är tillräcklig. Vi framhöll samtidigt behovet av konkreta trygghetsskapande åtgärder, bland annat förstärkt närvaro av ordningsvakter, kamerabevakning, bättre renhållning och närmare samverkan med polisen. Att det är svårt att fastställa vilken enskild verksamhet som bidrar till problemen får emellertid inte innebära att staden avstår från att agera. Tvärtom talar koncentrationen av flera verksamheter till samma geografiska område för att trygghetsarbetet behöver samordnas bättre mellan Stockholms stad, Region Stockholm, polisen och berörda fastighetsägare. Vi anser att sprututbytesverksamhet och beroendevård fyller viktiga samhällsfunktioner. Samtidigt måste dessa verksamheter kunna bedrivas med hänsyn till tryggheten för såväl patienter som boende, skolbarn och andra som vistas i närområdet. Förvaltningen genomförde den 20 oktober en trygghetsvandring i området tillsammans med bland annat polisen, trafikkontoret och fastighetsägare. Detta är positivt, men behöver följas Sida 58 (60) av en tydlig redovisning av vilka åtgärder som kan genomföras och vem som ansvarar för dem. Vi begär därför att förvaltningen återkommer med svar på följande frågor: 1. Trygghetsutvecklingen: Hur bedömer förvaltningen utvecklingen i Mariakvarteren mot bakgrund av polisens trygghetsundersökning och brottsstatistik? Vilka konkreta problem och åtgärdsbehov identifierades vid trygghetsvandringen den 20 oktober? 2. Tidigare åtaganden: Hur har trygghetsinsatserna anpassats efter förändringarna i sprututbytesverksamheten? Vilka resultat har samarbetet mellan stadens och regionens uppsökande verksamheter gett? 3. Verksamhetens omfattning: Hur har antalet dagliga besök vid sprututbytet utvecklats sedan 2024, då förvaltningen uppgav cirka 45 besök per dag och en kapacitet på 60–80 besök? Kan regionen redovisa aktuell statistik? 4. Konkreta trygghetsåtgärder: Vilka ytterligare insatser i form av ordningsvakter, trygghetspatrullering, kamerabevakning och snabbare sanering bedömer förvaltningen vara möjliga och ändamålsenliga? Vad skulle de kosta och vilka beslut kan stadsdelsnämnden själv fatta? 5. Polissamverkan: Hur utvecklas samarbetet med lokalpolisen för att motverka narkotikahandel och ordningsstörningar? Vilka möjligheter finns att använda befintliga rättsliga verktyg, exempelvis vistelseförbud, där lagens förutsättningar är uppfyllda? 6. Samverkan med Region Stockholm: Vilka möjligheter har stadsdelsnämnden att tillsammans med ansvariga nämnder i staden ta initiativ till en dialog med regionen om den samlade påverkan som verksamheternas lokalisering har på närområdet? Har staden getts möjlighet att lämna synpunkter inför den planerade ombyggnaden av Maria sjukhus? 7. Uppföljning: Kan förvaltningen återkomma till nämnden inom 6–12 månader med en samlad lägesrapport över genomförda trygghetsåtgärder, ansvarsfördelning, kostnader och uppnådda resultat? Vår utgångspunkt är att beroendevård och sociala stödinsatser ska kunna bedrivas samtidigt som tryggheten för boende, barn och patienter säkerställs. Det kräver att staden och regionen tar ett gemensamt ansvar för konsekvenserna av verksamheternas lokalisering. Vi efterfrågar därför inte ännu en isolerad utredning av sprututbytet, utan konkreta besked om ansvar, samverkan och åtgärder för att förbättra tryggheten i Mariakvarteren. Sida 59 (60) Södermalms stadsdelsnämnd Protokoll nr 10/2026 2026-10-22